Bet. 2002/03:KU32

Konstitutionsutskottets betänkande

2002/03:KU32

Lagrådets arbetsformer

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 2002/03:45 Lagrådets

arbetsformer samt en motion (fp) som väckts med anledning av

propositionen.

Regeringen föreslår bl.a. viss vidgning av pensionerade justitieråds

och regeringsråds möjlighet att representera "sin" domstol i Lagrådet.

Vidare föreslås en förenkling av vissa administrativa förfaranden.

Regeringen föreslås kunna bemyndiga chefen för Justitiedepartementet

att fatta beslut i vissa administrativa frågor som rör Lagrådet. I

motionen föreslås att något sådant bemyndigande inte införs.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen. En

reservation har lämnats (m, fp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Lagrådets arbetsformer

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om Lagrådet. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:45 och avslår motion

2002/03:K5.

Reservation (m, fp)

Stockholm den 8 maj 2003

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar Hökmark (m), Göran

Magnusson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär

Axel Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson (kd), Mats

Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Anders

Bengtsson (s), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c), Helene

Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s) och

Gustav Fridolin (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Ärendet består av regeringens proposition 2002/03:45 Lagrådets

arbetsformer samt en motion som väckts med anledning av propositionen.

En förteckning över behandlade förslag finns i bilaga 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny lag skall ersätta nuvarande lag

(1979:368) om Lagrådet.

Enligt förslaget skall vissa administrativa förfaranden förenklas.

Bland annat skall regeringen kunna bemyndiga chefen för

Justitiedepartementet att fatta beslut i vissa frågor som rör

Lagrådet, och Lagrådets ledamöter skall kunna bestämma över

avdelningarnas sammansättning.

Vidare föreslås att såväl justitieråd och regeringsråd som en

pensionerad sådan domare skall kunna ingå i en avdelning i Lagrådet

som representant för någon av de högsta domstolarna med den

begränsningen att minst en ledamot skall vara aktiv domare från någon

av de högsta domstolarna. De högsta domstolarna föreslås förordna de

pensionerade domstolsledamöter som skall tjänstgöra i Lagrådet.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 september 2003.

Utskottets överväganden

Lagrådets arbetsformer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionen. Jämför

reservation (m, fp).

Gällande bestämmelser

Gällande bestämmelser om Lagrådet finns i 8 kap. 18 § regeringsformen

och i lagen (1979:368) om Lagrådet.

I regeringsformen anges att det skall finnas ett lagråd för att avge

yttrande över lagförslag och att domare eller, vid behov, förutvarande

domare från Högsta domstolen och Regeringsrätten skall ingå i

Lagrådet. Alternativet förutvarande domare är en nyhet, som infördes

genom en grundlagsändring 2002. I regeringsformen anges också vilka

lagförslag som bör granskas av Lagrådet och vad granskningen skall

avse. Slutligen framgår att närmare bestämmelser om Lagrådets

tjänstgöring och sammansättning meddelas i lag. 1979 års lag om

Lagrådet reglerar samtliga administrativa och organisatoriska frågor

som rör Lagrådet och dess verksamhet. Lagen styr Lagrådets konkreta

arbetsförhållanden och är förhållandevis detaljerad.

Lagrådet består enligt 1979 års lagrådslag av högst fyra avdelningar.

Regeringen bestämmer med hänsyn till arbetsbördan om Lagrådet skall

bestå av mer än en avdelning. Justitieråd och regeringsråd, sammanlagt

högst nio vid ett och samma tillfälle, tjänstgör i Lagrådet. Vid behov

kan även annan lagfaren person förordnas att tjänstgöra som ledamot.

Varje avdelning består av tre eller - om det finns särskilda skäl vid

behandlingen av ett ärende - av fyra ledamöter. I en avdelning skall

det ingå både justitieråd och regeringsråd.

Regeringen bestämmer hur många justitieråd och regeringsråd som skall

arbeta i Lagrådet och hur de skall tjänstgöra på avdelningarna. De

båda högsta domstolarna avgör själva vilka domare som skall vara

ledamöter i Lagrådet och vilken avdelning de skall tillhöra. Andra

lagfarna ledamöter än aktiva domare i de högsta instanserna utses av

regeringen.

Det är regeringen som fattar de administrativa och organisatoriska

beslut som behövs för Lagrådets verksamhet, t.ex. hur många

avdelningar av Lagrådet som behöver vara i tjänst och hur

avdelningarna skall vara sammansatta. Regeringskansliet samlar för

detta ändamål löpande in uppgifter om planerade och pågående

lagrådsremisser. Uppgifterna ligger sedan till grund för regeringens

beslut om Lagrådets tjänstgöring och sammansättning under

lagrådsperioden. En lagrådsperiod sträcker sig över två år fr.o.m.

Högsta domstolens höstsession under år med udda slutsiffra. Normalt

fattas de grundläggande regeringsbesluten om Lagrådets tjänstgöring

och sammansättning i början av juni det år när den nya lagrådsperioden

inleds. Arbetssituationen i Lagrådet bedöms därefter löpande för att

kontrollera att tillgången till laggranskningen motsvarar behovet vid

varje givet tillfälle.

Propositionen

Regeringen föreslår att en ny lag om Lagrådet skall ersätta lagen

(1979:368) om Lagrådet.

Skälen till att regeringen föreslår en ny lag i stället för ändringar

i den nuvarande är att ändringarna, bl.a. i fråga om Lagrådets

sammansättning, utnämningsförfarandet och beslutsförfarandet, är

förhållandevis omfattande och att vissa redaktionella och språkliga

ändringar bör göras.

Regeringen anser att en lagrådsavdelning även fortsättningsvis bör

bestå av tre ledamöter med möjlighet att, om det finns särskilda skäl,

för behandlingen av ett visst ärende utse även en fjärde ledamot.

Lagrådet bör även i fortsättningen i huvudsak bestå av aktiva

ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten.

Regeringen föreslår att minst en ledamot i en lagrådsavdelning skall

vara aktiv domare i Högsta domstolen eller Regeringsrätten. I övrigt

skall en lagrådsavdelning kunna bestå av pensionerade sådana ledamöter

och högst en annan jurist än domare som tjänstgör eller har

tjänstgjort i någon av dessa domstolar.

Regeringen bör enligt förslaget även i fortsättningen besluta om

antalet avdelningar i Lagrådet samt bestämma hur många ledamöter som

var och en av domstolarna skall utse i Lagrådet. Flera än sammanlagt

sex justitieråd och regeringsråd skall enligt förslaget inte samtidigt

få tas i anspråk för tjänstgöring i Lagrådet.

Högsta domstolen och Regeringsrätten bör enligt regeringen även

fortsättningsvis utse de justitieråd och regeringsråd som skall

tjänstgöra i Lagrådet, och andra jurister än domare med anknytning

till de högsta domstolarna även fortsättningsvis förordnas av

regeringen. Till skillnad mot vad som gäller enligt nuvarande lag

föreslår regeringen att en pensionerad ledamot från någon av de högsta

domstolarna skall förordnas av den domstol som ledamoten har tillhört.

Vidare skall det framgå av lagen att regeringen skall samråda med

Högsta domstolen och Regeringsrätten vid förordnande av andra

ledamöter i Lagrådet än justitieråd och regeringsråd eller

pensionerade sådana domare.

Ersättare skall utses enligt samma grunder som gäller för ordinarie

ledamöter och kunna förordnas även för ledamöter som inte är

justitieråd eller regeringsråd.

En ambition med lagstiftningsarbetet har enligt regeringen varit att

bl.a. försöka åstadkomma en effektivare administration av Lagrådet

utan att rubba dess självständighet och auktoritet. I vissa fall har

det även varit motiverat att ytterligare markera självständigheten,

t.ex. genom att flytta över delar av beslutanderätten i frågor som rör

Lagrådets egen administration till Lagrådet självt. Lagrådets

ledamöter föreslås själva bestämma avdelningarnas sammansättning. En

lagrådsavdelning föreslås också kunna besluta om att förordna en

sakkunnig person vid behandlingen av ett visst ärende. Lagrådets

ledamöter föreslås ha rätt till ledighet i samma utsträckning som

justitieråden och regeringsråden med skyldighet att se till att

brådskande ärenden inte fördröjs.

En nyhet som föreslås är att regeringen skall ges möjlighet att

bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att vidta vissa åtgärder.

Det gäller befogenhet att förordna sådana ledamöter i Lagrådet som

inte är eller har varit domare i någon av de högsta domstolarna under

förutsättning att ledamoten tidigare har tjänstgjort i Lagrådet, att

under en lagrådsperiod besluta om ändringar i antalet avdelningar, att

fatta beslut i frågor som rör antalet ledamöter som var och en av

domstolarna skall utse i Lagrådet och om en avdelning skall bestå av

fyra ledamöter vid behandlingen av ett visst ärende samt att meddela

Lagrådet att det inte har några ärenden att vänta under en viss tid.

Vad gäller den personkrets utanför de högsta domstolarna som kan komma

i fråga för tjänstgöring i Lagrådet framhåller regeringen att den

torde vara mycket begränsad. De kategorier av utomstående jurister som

kan komma i fråga för ett förordnande om tjänstgöring i Lagrådet är

främst domare i andra domstolar än Högsta domstolen och

Regeringsrätten, f.d. justitiekansler, f.d. justitieombudsmän, f.d.

riksåklagare, advokater och rättsvetenskapsmän.

I fråga om de föreslagna bemyndigandena, som inte ytterligare

motiveras i propositionen, anges att regeringen i praktiken troligen

kommer att i sitt beslut i början av varje lagrådsperiod göra en grov

uppskattning av hur många avdelningar som behövs under hela perioden

och i beslutet bemyndiga justitieministern att vid behov ändra antalet

avdelningar under lagrådsperioden, t.ex. vid arbetstoppar eller

tillfällig arbetsnedgång, besluta om en fjärde ledamot, förordna

utomstående ledamöter eller lämna meddelande om att under viss tid

några ärenden inte är att vänta.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 september 2003.

Motionen

I motion 2002/03:K5 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) föreslås att

riksdagen avslår propositionen i den del som gäller regeringens

möjlighet att bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att fatta

beslut i vissa frågor. Motionärerna erinrar om att Folkpartiet

liberalerna vill se en övergripande reform av lagprövningssystemet och

därför i nuläget inte finner anledning till några omfattande

synpunkter på den nu aktuella propositionen. De vill emellertid betona

vikten av att Lagrådets självständiga ställning värnas och anser att

förslaget att chefen för Justitiedepartementet skall kunna bemyndigas

att fatta beslut i vissa frågor inte har motiverats på ett

tillfredsställande sätt av regeringen. Frågor om Lagrådet är enligt

motionärerna av sådan betydelse att de skall avgöras av regeringen som

helhet.

Bakgrund om beslutanderätt för statsråd

Bestämmelser och förarbetsuttalanden m.m.

Enligt 7 kap. 3 § regeringsformen avgörs regeringsärenden av

regeringen vid regeringssammanträde. Undantag gäller för

regeringsärenden som gäller verkställighet inom försvarsmakten av

författningar eller särskilda regeringsbeslut. Sådana s.k. kommandomål

kan, i den omfattning som anges i lag, under statsministerns

överinseende avgöras av chefen för det departement till vilket ärendet

hör.

Inför den nuvarande regeringsformen fördes en diskussion om

regeringens beslutsformer (SOU 1972:15, prop. 1973:90, bet. KU 1973:26

och KU 1974:8). För ett kollektivt beslutsfattande talade vikten av

samarbete över departementsgränserna, möjligheterna att utkräva

politiskt ansvar och behovet av regeringens sammanhållning (SOU

1972:15 s. 79 f., 148 f.). I grundlagspropositionen (prop. 1973:90 s.

183 f.) framhölls att enligt ett parlamentariskt synsätt bör alla

regeringsärenden färgas av eller åtminstone vara förenliga med

värderingar gemensamma för hela regeringen.

Vad som är ett regeringsärende får enligt vad som vidare anfördes i

grundlagspropositionen i första hand bestämmas formellt. Ärenden som

hänskjuts till regeringens avgörande är regeringsärenden. Enligt

grundlagspropositionen är det uppenbart att regeln om kollektiv

beslutsform inte får kringgås på så sätt att ärenden förklaras vara

departementschefsärenden. Principen måste vara att alla frågor som

anses kräva ett ställningstagande från någon i regeringskretsen skall

behandlas som regeringsärenden. I ett fåtal speciella fall borde det

dock enligt propositionen, liksom dittills, vara möjligt att i

särskild författning förlägga den formella beslutanderätten hos en

departementschef. Tre fall som nämndes var beslut som hörde till

beredningen av regeringsärenden, beslut som gällde administrationen

inom ett departement samt de beslutsfunktioner som enligt

tryckfrihetsförordningen handlades av chefen för

Justitiedepartementet.

Frågan om vad som är ett regeringsärende behandlades av utskottet vid

en granskning av formerna för utrikespolitiska beslut (bet.

2001/02:KU20 s. 229 f.). Utskottet gjorde där en jämförelse med

regeringskansliärenden och departementsärenden och framhöll att det

oftast framgår av någon bestämmelse i lag eller annan författning att

ett ärende kan avgöras som ett regeringskansliärende. I de flesta fall

pekas Regeringskansliet då ut som beslutande myndighet, men rester av

en gammal ordning där departementen och enskilda befattningshavare har

en egen beslutanderätt finns i några fall. Så beslutar regeringen om

sin egen administration bortsett från chefstillsättningar.

Utskottet hänvisade vidare till bl.a. att Regeringskansliet får

avskriva återkallade ärenden och att rättshjälpsfrågor liksom frågor

om utlämnande av allmänna handlingar beslutas inom Regeringskansliet.

Utskottet pekade också på att statsråd efter bemyndigande av

regeringen i varje särskilt fall tillkallar särskilda utredare och

ledamöter i kommittéer och beslutar om sakkunniga, experter,

sekreterare och annat biträde åt utredaren eller kommittén. En

liknande beslutstyp är den där ett statsråd efter ett särskilt

bemyndigande av regeringen uppdrar åt en departementstjänsteman att

underteckna ett avtal.

Bestämmelsen i 11 kap. 6 § regeringsformen om att statliga

förvaltningsmyndigheter lyder under regeringen, om inte myndigheten

enligt regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen,

innebär enligt Grundlagberedningen (SOU 1972:15 s. 195) bl.a. att en

enskild minister inte har någon befälsrätt över dem.

Utredningsbedömning

Till grund för den föreliggande propositionen ligger 2000 års

lagrådsutrednings slutbetänkande Lagrådets arbetsvillkor (SOU

2001:88). I betänkandet (s. 96 f.) framhålls att en utgångspunkt måste

vara att lagrådsarbetet i största möjliga utsträckning bör

rationaliseras och att med rationaliseringar i detta sammanhang skall

förstås att beslutskompetensen flyttas till en nivå som ligger så nära

den faktiska verksamheten som möjligt. Därmed berörs enligt

utredningen även de beslutsbefogenheter som med gällande regler utövas

av regeringen. I frågan om delegation skall kunna ske till ett enskilt

statsråd, i förevarande fall till chefen för Justitiedepartementet, på

sådana områden där kollektiv beslutanderätt inte synes erforderlig

erinrar utredningen om innehållet i 7 kap. 3 § regeringsformen och om

förarbetsuttalanden till bestämmelsen.

Utredningen påpekar vidare att konstitutionsutskottet i ett betänkande

år 1977 redovisade en kartläggning av omfattningen av den

beslutanderätt som enligt författningsbestämmelser och särskilda

regeringsbeslut tillkom i första hand departementschefer men också

övriga statsråd (bet. KU 1976/77:44 s. 12 f. och B 29 f.). Utskottet

fann där i och för sig inte anledning till erinran mot de

regeringsbeslut varigenom statsråd bemyndigades att avgöra visst

ärende eller viss grupp av ärenden men anförde följande.

Mot bakgrund av principen om kollektivt beslutsfattande inom

regeringen vill utskottet framhålla att denna princip inte bör

urholkas genom alltför vidsträckta bemyndiganden till enskilt

statsråd. Liksom hittills bör därför enskilt statsråd utom i vissa

undantagsfall endast ges beslutanderätt i frågor som har samband med

departementsadministrationen och beredningsarbetet i vid mening.

Utredningen anför som sin uppfattning att vissa av de beslut rörande

Lagrådet som nu ankommer på regeringen har en rent administrativ

prägel, trots att de inte berör inomdepartementala frågor. Till denna

kategori måste enligt utredningen närmast räknas beslut som rör

upprepade förordnanden samt sådana beslut som hör samman med

planeringen av lagrådsarbetet. Något hinder mot att medge undantag

från principen om regeringens kollektiva beslutanderätt bör enligt

utredningen inte föreligga i frågor av sådan karaktär.

Utskottets ställningstagande

De beslut som regeringen föreslås få bemyndiga chefen för

Justitiedepartementet att fatta har enligt utskottets mening en rent

administrativ prägel. Något hinder mot att medge undantag från

principen om regeringens kollektiva beslutanderätt bör enligt

utskottets uppfattning därmed inte föreligga. Utskottet delar således

regeringens bedömning i denna del och avstyrker motionen.

Utskottet delar regeringens bedömning även i övriga delar och föreslår

att riksdagen antar regeringens förslag till lag om Lagrådet.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

Lagrådets arbetsformer, punkt 1 (m, fp)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp), Henrik S Järrel (m),

Tobias Krantz (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om Lagrådet med den

ändringen att 7 § andra stycket, 8 § andra stycket, 9 § andra stycket

och 24 § första stycket andra meningen utgår. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K5 och bifaller delvis proposition

2002/03:45.

Ställningstagande

Vi anser, som anförs i motion 2002/03:K5, att Lagrådets självständiga

ställning bör värnas och att regeringen inte på ett tillfredsställande

sätt har motiverat förslaget att chefen för Justitiedepartementet

skall kunna bemyndigas att fatta beslut i vissa frågor. Enligt vår

uppfattning är frågor om Lagrådet av sådan betydelse att undantag inte

bör göras från principen om regeringens kollektiva beslutsfattande.

Propositionen bör därför avslås i den del den avser det föreslagna

bemyndigandet. I övrigt tillstyrker vi propositionen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2002/03:45 Lagrådets arbetsformer:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om Lagrådet.

Följdmotion

2002/03:K5 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

Riksdagen avslår proposition 2002/03:45 i den del som gäller

regeringens möjlighet att bemyndiga chefen för Justitiedepartementet

att fatta beslut i vissa frågor.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om Lagrådet

Härigenom föreskrivs följande.

Grundlagsbestämmelser

1 § Grundläggande bestämmelser om Lagrådet finns i 8 kap. 18 §

regeringsformen.

Lagrådets sammansättning

2 § I Lagrådet kan det tjänstgöra justitieråd och regeringsråd,

justitieråd och regeringsråd som avgått med ålderspension samt andra

lagfarna personer. Fler än sammanlagt sex justitieråd och regeringsråd

får inte samtidigt tas i anspråk för tjänstgöring i Lagrådet.

3 § Lagrådet består av minst en och högst fyra avdelningar.

4 § En avdelning skall bestå av tre ledamöter. Om det finns särskilda

skäl får en avdelning bestå av fyra ledamöter vid behandlingen av ett

visst ärende.

5 § I varje avdelning skall det ingå både justitieråd och

regeringsråd. Vid behov får de ersättas av pensionerat justitieråd

eller pensionerat regeringsråd. Minst en ledamot på avdelningen skall

dock vara aktivt justitieråd eller regeringsråd. Utöver dessa får

högst en annan lagfaren person tjänstgöra på en avdelning.

6 § Ordförande på en avdelning i Högsta domstolen eller

Regeringsrätten får inte utses till ledamot i Lagrådet.

Justitieråd eller regeringsråd som har fyllt sextio år får inte utan

eget samtycke förordnas till ledamot i Lagrådet.

Beslut om sammansättningen

7 § Regeringen beslutar med hänsyn till arbetsbördan hur många

avdelningar Lagrådet skall bestå av och under vilka tidsperioder

avdelningarna skall tjänstgöra.

Regeringen får bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att under en

pågående lagrådsperiod närmare bestämma antalet avdelningar om det är

nödvändigt på grund av ändrad arbetsbörda.

8 § Regeringen beslutar efter samråd med Högsta domstolen och

Regeringsrätten hur många ledamöter som var och en av domstolarna

skall utse i Lagrådet. Regeringen beslutar om en avdelning skall bestå

av fyra ledamöter vid behandlingen av ett visst ärende.

Regeringen får bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att fatta

beslut enligt första stycket.

Högsta domstolen utser justitieråd och Regeringsrätten regeringsråd

att vara ledamöter i Lagrådet. Vid behov utser dessa domstolar

pensionerade justitieråd respektive pensionerade regeringsråd att vara

ledamöter i Lagrådet.

9 § Andra ledamöter i Lagrådet än de som avses i 8 § utses av

regeringen efter samråd med Högsta domstolen och Regeringsrätten.

Regeringen får bemyndiga chefen för Justitiedepartementet att förordna

en ledamot som avses i denna paragraf och som tidigare har varit

ledamot i Lagrådet.

10 § Vid behov utses ersättare för en ledamot i Lagrådet på det sätt

som anges i 8 och 9 §§.

11 § När det skall finnas fler än en avdelning bestämmer de av

ledamöterna som berörs av beslutet avdelningarnas sammansättning.

12 § Alla justitieråd och regeringsråd bör delta i beslut som enligt

denna lag fattas av Högsta domstolen respektive Regeringsrätten, om de

inte är befriade från skyldighet att tjänstgöra eller har annat

giltigt skäl att inte delta i beslutet.

Lagrådsperiod och tjänstgöringstider

13 § Lagrådets verksamhet delas in i perioder om två år räknade från

början av Högsta domstolens höstsession under år med udda slutsiffra

(lagrådsperioder).

14 § En ledamot av Lagrådet utses att tjänstgöra för viss tid eller

för behandling av ett visst ärende.

Förordnande för viss tid skall avse en lagrådsperiod eller en del av

en sådan period. För att ett justitieråd eller ett regeringsråd från

början av en lagrådsperiod skall förordnas för kortare tid än hela

perioden krävs särskilda skäl.

15 § Justitieråd eller regeringsråd, som har tjänstgjort i Lagrådet

under minst ett år av en lagrådsperiod, får efter periodens utgång

inte utan särskilda skäl utses att på nytt tjänstgöra i Lagrådet

förrän nästa lagrådsperiod har gått ut.

16 § Har behandlingen av ett ärende inte avslutats vid

lagrådsperiodens slut skall de ledamöter som deltagit i behandlingen

tjänstgöra på avdelningen i stället för dem som har utsetts för den

nya perioden, till dess ärendet har blivit slutligt behandlat.

Om en ledamot under en pågående lagrådsperiod skall avsluta sin

tjänstgöring på en avdelning i Lagrådet, kan avdelningen bestämma att

ledamoten skall fortsätta sin tjänstgöring till dess ett påbörjat

ärende som ledamoten har varit med om att granska har behandlats

slutligt.

Behandling av ärenden

17 § Lagrådets avdelningar är alla lika behöriga att behandla ärenden.

Ärendena fördelas mellan avdelningarna på det sätt som Lagrådets

ledamöter bestämmer.

18 § Ordförande på en lagrådsavdelning är det justitieråd eller

regeringsråd som först har utnämnts till ett sådant ämbete.

När Lagrådets ledamöter sammanträder samfällt, skall det justitieråd

eller regeringsråd som är äldst i tjänst föra ordet.

19 § Regeringskansliet skall ställa en tjänsteman till Lagrådets

förfogande för att föredra ett ärende som har beretts i kansliet och

för att på annat lämpligt sätt hjälpa Lagrådet vid behandlingen av

ärendet. När Lagrådet behandlar ett lagförslag som har väckts i

riksdagen, skall det utskott som har begärt Lagrådets yttrande ställa

föredragande till förfogande.

20 § En lagrådsavdelning kan förordna en person med särskilda

fackkunskaper att som sakkunnig hjälpa avdelningen vid behandlingen av

ett visst ärende.

21 § Om det finns skiljaktiga meningar vid behandlingen av ett ärende,

skall omröstning ske i den mån det behövs.

Vid omröstning gäller den mening som omfattas av flest ledamöter. Om

flera meningar har fått lika många röster gäller den mening som stöds

av det justitieråd eller regeringsråd som är äldst i tjänst bland dem

som har röstat för någon av dessa meningar.

22 § Vid tillämpning av 18 och 21 §§ skall med justitieråd och

regeringsråd jämställas pensionerade justitieråd och regeringsråd.

Ledamöternas tjänstgöring i Högsta domstolen och Regeringsrätten

23 § Justitieråd och regeringsråd som tjänstgör i Lagrådet skall

fortsätta att delta i behandlingen av mål eller ärenden i Högsta

domstolen eller Regeringsrätten som de har påbörjat. Detsamma gäller

behandlingen av mål eller ärenden som skall avgöras av Högsta

domstolen eller Regeringsrätten i dess helhet, om det inte möter

starka hinder med hänsyn till arbetsbördan i Lagrådet.

24 § Regeringen kan meddela Lagrådet att det inte har några ärenden

att vänta under en viss tid. Regeringen får bemyndiga chefen för

Justitiedepartementet att lämna ett sådant meddelande. Justitieråd och

regeringsråd som är ledamöter i Lagrådet skall under en sådan tid

tjänstgöra i den domstol som de tillhör, om inte ett brådskande ärende

i Lagrådet föranleder annat.

Även i annat fall får justitieråd och regeringsråd i Lagrådet

tjänstgöra i sin domstol, om det kan ske utan problem för Lagrådets

verksamhet. Beslut om detta fattas av Lagrådets ledamöter.

Lagrådsledamöternas ledighet

25 § Lagrådets ledamöter har rätt till och beslutar om ledighet enligt

samma grunder som gäller för justitieråden och regeringsråden i

domstolarna. Vid beslut om ledighet skall Lagrådet se till att

brådskande ärenden inte fördröjs.

En ledamot som inte har förordnats för en hel lagrådsperiod får vara

ledig enligt vad Lagrådets ledamöter bestämmer.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2003, då lagen (1979:368)

om Lagrådet skall upphöra att gälla.

2. Bestämmelserna i 2-12 §§ i den nya lagen tillämpas redan före

ikraftträdandet när det gäller beslut som avses i de paragraferna och

som gäller den lagrådsperiod som inleds vid ikraftträdandet.