Bet. 2002/03:LU10

Lagutskottets betänkande

2002/03:LU10

Barn och föräldrar, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet drygt 60

motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år

2002 varav huvuddelen gäller rättsförhållandet

mellan barn och föräldrar. Motionsyrkandena rör

bl.a. olika frågor om vårdnad, umgänge, underhåll,

förfarandet i vårdnads- och umgängesmål, förmyndare

och god man, faderskap, adoption, assisterad

befruktning samt särkullbarns rätt till arv.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga

motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisningar till

tidigare ställningstaganden från riksdagens sida

samt pågående utrednings- och beredningsarbete.

I betänkandet finns tio reservationer och sju

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Hänsynen till barnets bästa, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L211,

2002/03:L234, 2002/03: L248 yrkande 1,

2002/03:L258 yrkande 1, 2002/03:L280 och 2002/03:

Ju224 yrkande 4.

Reservation 1 (kd)

Reservation 2 (v)

2. Vårdnaden vid våld m.m. inom familjen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L205,

2002/03:L230 yrkande 1, 2002/03:Ju361 yrkande 6,

2002/03:Sf379 yrkande 2, 2002/03:So360 yrkande 12

och 2002/03:So510 yrkande 4.

Reservation 3 (m, kd, c)

3. Fler än två vårdnadshavare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L286,

2002/03:L303 och 2002/03: L323.

4. Umgängessabotage

Riksdagen avslår motion 2002/03:L270.

5. Talerätt i mål om umgänge

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L224,

2002/03:L243 och 2002/03: L268.

6. Underhållsbidrag vid växelvis boende

Riksdagen avslår motion 2002/03:L326.

7. Samarbetssamtal

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf380 yrkandena

3 och 4.

Reservation 4 (kd, c)

8. Juridiskt biträde för barn

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L248

yrkande 3, 2002/03:L330 och 2002/03:L337.

9. Behörighetskrav för domare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L230

yrkande 2, 2002/03:L258 yrkande 2 och

2002/03:L294 yrkande 1

Reservation 5 (kd)

10. Åtgärder för att undvika tvister och

alternativ tvistlösning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L294

yrkande 2 och 2002/03:L295.

11. Olovligt bortförda barn i

internationella förhållanden

Riksdagen avslår motion 2002/03:L257.

12. Könsneutrala författningar

Riksdagen avslår motion 2002/03:L232.

Reservation 6 (v)

13. Förmyndare och god man

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L217 och

2002/03:L328.

14. Skuldsatta barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:L307.

15. Myndighetsåldern

Riksdagen avslår motion 2002/03:K325.

16. Namngivningsceremoni för barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:K428.

17. Faderskap

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L204 och

2002/03:L266.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

18. Partnerskap och adoption

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L254

yrkande 6 samt 2002/03: L314 yrkandena 1-3.

Reservation 8 (kd)

19. Äktenskap mellan adoptant och

adoptivbarn

Riksdagen avslår motion 2002/03:L219 yrkande 2.

20. Översyn av adoptionslagstiftningen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L207

yrkandena 1-3, 2002/03: L219 yrkandena 1, 3 och 4

samt 2002/03:L314 yrkande 4.

Reservation 9 (m, kd)

21. Rätt till insemination för lesbiska

kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L222,

2002/03:L235, 2002/03: L249 yrkande 1,

2002/03:L254 yrkande 7, 2002/03:L265,

2002/03:L274, 2002/03:L318 yrkande 20 samt

2002/03: L320.

Reservation 10 (fp)

22. Rätt till s.k. provrörsbefruktning för

lesbiska kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L293 och

2002/03:L296.

23. Särkullbarns rätt till arv

Riksdagen avslår motion 2002/03:L237.

Stockholm den 18 mars 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp),

Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s), Yvonne

Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan

(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s),

Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli

Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas

Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Peter Jonsson

(s).

Viviann Gerdin (c) har inte deltagit i besluten

under förslagspunkterna 18-20.

2002/03

LU10

Utskottets överväganden

Vårdnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

hänsynen till barnets bästa, m.m.,

vårdnaden vid våld m.m. inom familjen och

fler än två vårdnadshavare.

Utskottet hänvisar till pågående

utredningsarbete. Jämför reservationerna nr 1

(kd), nr 2 (v) och nr 3 (m, kd och c).

Inledning

Rättsförhållandet mellan barn och föräldrar regleras

i föräldrabalken. Under de senaste decennierna har

denna lagstiftning genomgått betydande förändringar.

Bland de senaste ändringarna bör särskilt nämnas

1998 års föräldrabalksreform varvid reglerna om

vårdnad, boende och umgänge ändrades (prop.

1997/98:7, bet. 1997/98:LU12). Ändringarna, som

trätt i kraft den 1 oktober 1998, syftade till att

betona vikten av samförståndslösningar och

underlätta för föräldrar att i så stor utsträckning

som möjligt komma överens. Ett annat syfte med

reformen var att bereda vägen för en ökad användning

av gemensam vårdnad.

Ett viktigt inslag var en satsning på

socialnämndernas arbete. Föräldrar som är överens

kan numera reglera vårdnad, boende och umgänge genom

avtal som godkänns av socialnämnden. Ett avtal som

godkänts av nämnden gäller och kan verkställas som

ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Föräldrarna

kan få hjälp av kommunen att ingå ett sådant avtal.

Genom reformen vidgades domstolens möjlighet att

besluta om gemensam vårdnad. Domstolen kan nu

besluta om gemensam vårdnad även om föräldrarna

motsätter sig detta. En förutsättning är dock att

gemensam vårdnad är bäst för barnet. Principen att

föräldrar med gemensam vårdnad skall kunna enas i

frågor som rör barnet modifierades något. Sålunda

infördes en möjlighet att besluta om umgänge också

när föräldrarna har gemensam vårdnad. Det blev

vidare möjligt att vid gemensam vårdnad besluta vem

av föräldrarna som barnet skall bo tillsammans med,

vilket anses innebära att domstolen även kan besluta

att barnet skall bo hos var och en av föräldrarna

(s.k. växelvis boende).

Våren 1999 beslutade riksdagen, i enlighet med

utskottets förslag, i betänkande 1999/2000:LU15 ett

tillkännagivande om en utvärdering av 1998 års

föräldrabalksreform, såvitt avser gemensam vårdnad

mot en förälders vilja och barnets boende (rskr.

176).

I juni 2002 tillkallade regeringen en parlamentarisk

kommitté för att utvärdera 1998 års vårdnadsreform

(dir. 2002:89). Kommittén har antagit namnet 2002

års vårdnadskommitté.

Kommitténs huvuduppgift är att undersöka hur de

nya reglerna om vårdnad m.m. tillämpas av domstolar

och socialnämnder. På grundval av undersökningen

skall kommittén ta ställning till om reglerna bör

ändras i något avseende för att reformens

grundläggande syften skall uppnås, nämligen att

underlätta för föräldrar att i så stor utsträckning

som möjligt komma överens, att bereda vägen för en

ökad användning av gemensam vårdnad och att betona

principen om barnets bästa.

Utvärderingen skall inriktas på hur

socialnämnderna har klarat av sina nya

arbetsuppgifter och vad reformen har inneburit för

strävandena att föra bort vårdnadsfrågorna från

domstolarna. Har de nya reglerna blivit det

instrument för att nå samförståndslösningar som

avsetts? En annan huvudfråga är vilka följder de nya

reglerna om gemensam vårdnad och boende har fått.

Det skall särskilt uppmärksammas hur de tillämpas

när det har förekommit övergrepp eller misstanke om

detta. Skulle det visa sig att möjligheten för

domstolarna att besluta om växelvis boende mot en

förälders vilja har fått negativa effekter, skall

kommittén överväga om möjligheten bör begränsas

eller avskaffas.

En närliggande fråga är beslutanderätten inom

ramen för gemensam vårdnad. Kommittén skall överväga

om de regler om beslutsfattande som i dag gäller vid

gemensam vårdnad är lämpligt utformade mot bakgrund

av förutsättningarna att besluta om gemensam vårdnad

mot en förälders vilja. Kommittén skall uppmärksamma

de problem som Kommittén mot barnmisshandel har

pekat på när det gäller att tillförsäkra barn

psykiatrisk vård och behandling (se SOU 2001:72).

Kommittén skall eftersträva att regelsystemet blir

så utformat att gemensam vårdnad fungerar i det

dagliga livet utan att alltför stora avsteg görs

från principen att föräldrar med gemensam vårdnad

skall kunna enas om det som rör barnet. Det är

viktigt att bestämmelserna står i samklang med den

familjerättsliga regleringen i övrigt; även

föräldrar som bor tillsammans kan ha svårigheter att

komma överens. Bestämmanderätten vid gemensam

vårdnad bör så långt det är möjligt och lämpligt

vara densamma för föräldrar som bor tillsammans som

för särlevande föräldrar.

En utgångspunkt beträffande gemensam vårdnad är

att det inte skall ske en återgång till den ordning

som gällde före 1998 års reform och som innebar att

en förälders motstånd mot gemensam vårdnad i sig

uteslöt den vårdnadsformen.

Även vissa andra frågor om vårdnad, boende och

umgänge skall utredas. Uppdraget skall redovisas

senast den 1 november 2004.

Hänsynen till barnets bästa, m.m.

Bakgrund

Enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken har ett barn rätt

till omvårdnad, trygghet och en god fostran. I

lagrummet slås vidare fast att barn skall behandlas

med aktning för sin person och egenart och att det

inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller

annan kränkande behandling. Den som har vårdnaden om

ett barn har ansvar för barnets personliga

förhållanden och skall se till att barnets behov

enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets

vårdnadshavare svarar även för att barnet får den

tillsyn som behövs och skall bevaka att barnet får

tillfredsställande försörjning och utbildning. För

att undvika att barnet orsakar skada för någon annan

skall vårdnadshavaren se till att barnet står under

uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter

(barnkonventionen) skall, vid alla åtgärder som rör

barn, barnets bästa komma i främsta rummet.

Principen har införts som en övergripande

bestämmelse i 6 kap. föräldrabalken. Enligt den

bestämmelsen skall barnets bästa alltid komma i

främsta rummet vid avgörande av alla frågor om rör

vårdnad, boende och umgänge.

Motionerna

Maria Larsson (kd) begär i motion L211 ett

tillkännagivande om behovet av en fördjupad

definition av begreppet barnets bästa. I motion L248

av Mia Franzén (fp) begärs ett tillkännagivande om

barnens rätt och de vuxnas skyldigheter vid en

separation eller skilsmässa (yrkande 1). Solveig

Hellquist m.fl. (fp) framhåller i motion L280 att

barnperspektivet skall vara vägledande i ärenden som

rör gemensam vårdnad och umgänge. Ett

tillkännagivande begärs i enlighet härmed.

Tasso Stafilidis m.fl. (v) anser i motion L234 att

det saknas ett samlat regelsystem där barnets rätt

står i fokus. Motionärerna anser att all relevant

lagstiftning som rör barn skall samlas i en särskild

barnbalk där barnets rätt sätts främst. Mot denna

bakgrund begär motionärerna ett tillkännagivande om

att regeringen bör utreda införandet av en barnbalk

med barnperspektivet som utgångspunkt. Liknande krav

framställs i motion L258 av Margareta Andersson och

Lars-Ivar Ericson (båda c) yrkande 1 och i motion

Ju224 av Annelie Enochson (kd) yrkande 4.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att hänsynen till barnets

intressen har stått i förgrunden för den fortlöpande

reformering av familjerätten som pågått sedan början

av 1970-talet. Syftet har varit att ge barnet en

starkare rättslig ställning och därvid markera

barnets behov och de hänsyn som bör tas till barnets

bästa. Det senaste steget på den inslagna vägen togs

i samband med 1998 års föräldrabalksreform (prop.

1997/98:7, bet. 1997/98:LU12). För att betona

principen om barnets bästa infördes därvid en

övergripande bestämmelse i 6 kap. föräldrabalken om

att barnets bästa alltid skall komma i främsta

rummet vid avgörande av alla frågor om vårdnad,

boende och umgänge.

Huvuduppgiften för 2002 års vårdnadskommitté är

enligt kommitténs direktiv att undersöka hur de nya

reglerna om vårdnad m.m. tillämpas av domstolar och

socialnämnder. På grundval av undersökningen skall

kommittén ta ställning till om reglerna bör ändras i

något avseende för att reformens grundläggande

syften skall uppnås, nämligen att underlätta för

föräldrarna att i så stor utsträckning som möjligt

komma överens, att bereda vägen för en ökad

användning av gemensam vårdnad och att betona

principen om barnets bästa.

I sammanhanget bör också nämnas att

justitieministern i ett frågesvar den 13 november

2002 anfört att de lagändringar som har genomförts

under senare år varit klart och tydligt villkorade

av att barnets bästa alltid skall komma i främsta

rummet när olika lösningar övervägs och beslut

fattas. Enligt justitieministern präglas inte lagen

av ett vuxenperspektiv. Det skulle inte vara något

annat än en tom gest att döpa om föräldrabalken till

barnbalken. Justitieministern anser tvärtom att

balkens nuvarande benämning går utmärkt att förena

med det barnperspektiv som redan präglar den (svar

på fråga 2002/03:80). - Utskottet har för sin del

inte någon annan uppfattning än justitieministern i

denna fråga.

Mot den nu redovisade bakgrunden anser utskottet

att det inte finns skäl att föreslå någon riksdagens

åtgärd med anledning av motionerna. Enligt utskottet

bör motionerna L211, L234, L248 yrkande 1, L258

yrkande 1, L280 och Ju224 yrkande 4 avslås.

Vårdnaden vid våld m.m. inom familjen

Bakgrund

Enligt 6 kap. 7 § föräldrabalken skall rätten, om en

förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör

sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i

övrigt brister i omsorgen om ett barn på ett sätt

som medför bestående fara för barnets hälsa eller

utveckling, besluta om ändring i vårdnaden. Står

barnet under båda föräldrarnas vårdnad skall rätten

anförtro vårdnaden åt den andre föräldern ensam.

Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall

rätten flytta över vårdnaden till den andre

föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller

två särskilt förordnade vårdnadshavare. I de fall

vårdnadshavare enligt 6 kap. 10 a § föräldrabalken

förordnas särskilt skall utses någon som är lämpad

att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god

fostran. En fråga om ändring i vårdnaden kan prövas

på talan av socialnämnden.

Socialnämnden har också möjlighet att med stöd av

bestämmelserna i lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga hos rätten ansöka om

vård om det på grund av misshandel, otillbörligt

utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat

förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att

den unges hälsa eller utveckling skadas. Enligt

samma lag har socialnämnden vidare möjlighet att i

vissa fall omedelbart omhänderta den unge om det

erfordras av hänsyn till denne.

Regeringen har den 20 februari 2003 överlämnat

proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i

utsatta situationer m.m. I propositionen föreslås

ett antal lagstiftningsåtgärder i syfte att stärka

skyddet för barn i utsatta situationer. Regeringen

föreslår bl.a. att det skall införas en gemensam

skyldighet för polisen, hälso- och sjukvården,

förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen i respektive

lag, att på socialtjänstens initiativ samverka kring

barn och ungdomar som far illa eller riskerar att

fara illa. I lagen med särskilda bestämmelser om

vård av unga föreslås ett antal ändringar i syfte

att stärka barnperspektivet i lagen.

Motionerna

I motion Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) anförs

att gemensam vårdnad endast skall kunna komma i

fråga om det kan anses tillräckligt tryggt för

barnet och mamman. Innan en domstol tar ställning i

vårdnadsfrågan skall rätten ha en klar bild av det

eventuella våld som barnet levt med och hur troligt

det är att pappan blir våldsam igen. I motionen

begärs ett tillkännagivande med krav på en

förändring av reglerna om gemensam vårdnad i dessa

fall (yrkande 6).

Inger Davidson m.fl. (kd) påpekar i motion Sf379

att det har visat sig att 1998 års vårdnadsreform

kan medföra negativa konsekvenser för barnen. För en

förälder som t.ex. tvingas bryta upp på grund av

missbruk, misshandel eller övergrepp kan reglerna om

gemensam vårdnad användas som ett lagligt instrument

att ifrågasätta varje beslut som rör barnet. I detta

sammanhang blir barnet offret. Enligt motionärerna

är det angeläget att den pågående utvärderingen av

vårdnadsreformen sker skyndsamt, och i motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet härmed

(yrkande 2).

I motion L230 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) yrkas

att den parlamentariska kommittén som skall

utvärdera 1998 års vårdnadsreform skall ges

tilläggsdirektiv som går ut på att utreda

möjligheterna att införa en presumtion om enskild

vårdnad vid våld i nära relationer (yrkande 1).

Annelie Enochson (kd) anser i motion L205 att

lagen bör ändras så att de sociala myndigheterna vid

allmän domstol aktivt driver talan om överflyttning

av vårdnad då en vårdnadshavare grovt brustit i sitt

ansvar som förälder genom att begå ett allvarligt

brott mot den andra vårdnadshavarens liv, frihet

eller hälsa. I motionen begärs ett tillkännagivande

i enlighet härmed. Samma motionär framhåller i

motion So360 att socialtjänstlagens krav på att

tillgodose det utsatta barnets behov av beskydd och

stöd skall gå före alla andra beslut i samband med

vårdnadstvister, även om en förälder inte är dömd.

Detta krävs, enligt motionären, för att barnet inte

skall behöva möta sin förövare i form av påtvingat

umgänge. Motionären yrkar ett tillkännagivande med

detta innehåll (yrkande 12).

Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (båda c) begär i

motion So510 ett tillkännagivande om att rätten att

vara umgänges- och vårdnadshavare skall omprövas om

fadern utövar våld inom familjen (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Enligt direktiven till 2002 års vårdnadskommitté

skall kommittén bl.a. undersöka hur barnets bästa i

dag tillgodoses i de fall där en förälder gjort sig

skyldig till allvarlig brottslighet mot den andra

föräldern, framför allt våldsbrott. På grundval av

undersökningen skall kommittén överväga om några

åtgärder bör vidtas för att bättre ta hand om

barnets behov och intressen. Kommittén skall därvid

ta ställning till om det bör införas en automatisk

prövning av vårdnaden eller umgänget när en förälder

begått vissa brottsliga handlingar mot den andre.

Det ingår dock inte i kommitténs uppdrag att föreslå

en lagändring som innebär att en förälder

automatiskt förlorar vårdnaden i sådana situationer.

Kommittén skall även överväga om en talerätt för

närstående skall införas vid situationer med våld i

hemmet. Kommittén skall också undersöka i vilken

utsträckning socialtjänsten hjälper till för att

underlätta umgänget i situationer där den ena

föräldern meddelats besöksförbud och i andra

situationer där umgänget ställer särskilda krav.

Kommittén skall överväga om ytterligare åtgärder

behöver vidtas för att i förekommande fall

underlätta umgänget i de aktuella situationerna och

för att skapa garantier för att umgänget sker under

betryggande former.

Utskottet kan således konstatera att

utredningsarbete pågår i linje med de önskemål som

framförs i motionerna. Mot denna bakgrund föreslår

utskottet att motionerna L205, L230 yrkande 1, Ju361

yrkande 6, Sf379 yrkande 2, So360 yrkande 12 och

So510 yrkande 4 avslås.

Fler än två vårdnadshavare

Bakgrund

Bestämmelser om vårdnad av barn finns i 6 kap.

föräldrabalken. Ett barn står normalt under vårdnad

av båda föräldrarna eller en av dem. I vissa fall

kan vårdnaden emellertid anförtros åt en eller två

särskilt förordnade vårdnadshavare. Så kan ske om en

förälder vid utövandet av vårdnaden brister i

omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående

fara för barnets hälsa och utveckling. Har

föräldrarna gemensam vårdnad om barnet och gäller

bristerna i omvårdnaden endast den ena av dem, skall

domstolen anförtro vårdnaden om barnet endast åt den

ena av dem. Brister även den föräldern i omsorgen om

barnet, skall domstolen flytta över vårdnaden till

en särskilt förordnad vårdnadshavare. Att flytta

över vårdnaden till särskilt förordnade

vårdnadshavare kan också bli aktuellt om barnet

stadigvarande har vårdats och fostrats i ett annat

enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart

bäst för barnet att det rådande förhållandet består.

Vårdnaden skall då flyttas över till den som har

tagit emot barnet.

Vidare kan det bli aktuellt att anförtro vårdnaden

om ett barn till en särskilt förordnad

vårdnadshavare om någon av föräldrarna dör. Har

föräldrarna gemensam vårdnad om barnet och dör en av

dem, fortsätter den andra föräldern att ha vårdnaden

om barnet. Om båda föräldrarna dör, skall domstolen

anförtro vårdnaden åt en eller två särskilt

förordnade vårdnadshavare. I de fall barnet står

under vårdnad av endast den ena föräldern och den

föräldern dör, skall domstolen anförtro vårdnaden åt

den andra föräldern eller, om det är lämpligare, åt

en särskilt förordnad vårdnadshavare.

När vårdnadshavare förordnas särskilt, skall

domstolen utse någon som är lämpad att ge barnet

omvårdnad, trygghet och en god fostran (6 kap. 10 a

§). I det enskilda fallet får hänsyn tas till

barnets ålder och utveckling samt den personliga

anknytningen till de tilltänkta vårdnadshavarna.

Två personer kan utses att gemensamt utöva

vårdnaden, om de är gifta med varandra, registrerade

partner eller sambor.

Motionerna

Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär i motion L323 ett

tillkännagivande om att regeringen snarast skall

utreda det rättsliga föräldraskapet rörande barn som

har fler än två föräldrar och hur barns juridiska

rättigheter till sina föräldrar utöver de biologiska

vårdnadshavarna skall tillgodoses.

I motionerna L286 av Monica Green m.fl. (s) och

L303 av Gustav Fridolin och Åsa Domeij (båda mp)

anförs att regeringen bör se över föräldrabalkens

bestämmelser om vårdnadshavare så att det blir

möjligt för ett barn att ha fler än två

vårdnadshavare. Motionärerna yrkar ett

tillkännagivande i enlighet härmed.

Utskottets ställningstagande

Utskottet utgår från att de frågor som motionärerna

tar upp kommer att aktualiseras i det arbete inom

Regeringskansliet som skall analysera det rättsliga

föräldraskapet vid assisterad befruktning (se s.

31).

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att

motionerna L286, L303 och L323 avslås.

Umgänge och underhållsbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

umgängessabotage,

talerätt i mål om umgänge och

underhållsbidrag vid växelvis boende.

Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete.

Umgängessabotage

Motionen

Mikael Oscarsson (kd) begär i motion L270 ett

tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en

utredning för att se över lagstiftningen i syfte att

komma till rätta med umgängessabotage.

Utskottets ställningstagande

När den förälder som barnet bor tillsammans med

genom olika åtgärder försvårar eller omöjliggör för

barnet att få träffa den andra föräldern brukar man

tala om umgängessabotage.

Som redovisats tidigare skall 2002 års

vårdnadskommitté utvärdera 1998 års reform om

vårdnad, boende och umgänge. Frågan om

umgängessabotage torde således komma att behandlas

inom ramen för kommitténs arbete. Utskottet anser

därför att det inte finns skäl att föreslå någon

riksdagens åtgärd med anledning av motion L270,

varför den bör avslås.

Talerätt i mål om umgänge

Bakgrund

Enligt 6 kap. 15 § tredje stycket föräldrabalken har

barnets vårdnadshavare ett ansvar för att barnets

behov av umgänge med någon annan än föräldrarna som

står barnet särskilt nära så långt som möjligt

tillgodoses. När bestämmelsen infördes ansågs det

mindre lämpligt att var och en som anser sig stå

barnet särskilt nära skulle ha en rätt att föra

talan vid domstol om umgänge. Rätten anförtroddes

därför åt socialnämnden, som ansågs kunna bedöma i

vilka fall det är motiverat utifrån barnets bästa,

att inleda en umgängesprocess. I 6 kap. 15 a §

föräldrabalken föreskrivs att om umgänge begärs av

någon annan än en förälder får talan föras av

socialnämnden.

Motionerna

I motionerna L224 av Birgitta Carlsson och Margareta

Andersson (båda c) och L243 av Ana-Maria Narti och

Kerstin Heinemann (båda fp) begärs tillkännagivanden

om att föräldrabalken bör ändras på så sätt att nära

anhöriga som mor- och farföräldrar skall få rätt att

föra talan om umgänge med sina barnbarn.

Anita Sidén och Elizabeth Nyström (båda m) anser i

motion L268 att regeringen skall lägga fram ett

förslag till ändring i 6 kap. 15 a § föräldrabalken

som innebär att mor- och farföräldrar ges möjlighet

att väcka talan vid domstol om rätt till umgänge med

avlidna barns barn i de fall barnbarnens

vårdnadshavare motsätter sig det begärda umgänget. I

motionen begärs ett tillkännagivande med detta

innehåll.

Utskottets ställningstagande

Enligt direktiven till 2002 års vårdnadskommitté

skall kommittén undersöka hur socialnämndens

möjlighet att föra talan används i praktiken samt

överväga om det finns anledning att ändra reglerna

så att vissa närstående ges möjlighet att själva

föra talan om umgänge i domstol under vissa

förutsättningar. Kommitténs utgångspunkt skall vara

att domstolsprocesser om umgänge så långt möjligt

bör undvikas.

Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet

anser utskottet att motionerna L224, L243 och L268

bör avslås.

Underhållsbidrag vid växelvis boende

Bakgrund

Bestämmelser om föräldrarnas underhållsskyldighet

för sina barn finns i 7 kap. föräldrabalken. Enligt

1 § skall föräldrarna svara för underhållet av ett

barn efter vad som är skäligt med hänsyn till

barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska

förmåga. En förälder kan fullgöra sin

underhållsskyldighet genom att faktiskt ta hand om

barnet eller genom att betala underhållsbidrag för

barnet.

En förälder som inte har vårdnaden om barnet och

inte heller varaktigt bor tillsammans med detta

skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att

betala underhållsbidrag till barnet. Detsamma gäller

en förälder som har vårdnaden om barnet gemensamt

med den andra föräldern men barnet varaktigt bor

tillsammans med endast den andra föräldern. Vid

växelvis boende utgår inte underhållsbidrag eftersom

barnet anses varaktigt bosatt hos båda föräldrarna.

Varje förälder fullgör då sin underhållsskyldighet

genom att svara för de direkta kostnaderna för

barnet under den tid barnet vistas hos honom eller

henne.

Motionen

Bo Könberg (fp) ifrågasätter i motion L326 principen

att underhållsbidrag inte utgår vid växelvis boende

i de fall föräldrarna har avsevärt olika stor

inkomst. I motionen pekas på att när föräldrarna bor

tillsammans svarar de givetvis för barnets kostnader

i proportion till sin inkomst. Det är, menar

motionären, inte självklart att denna

proportionerliga fördelning skall ersättas med en

lika fördelning om föräldrarna separerar och barnet

bor växelvis hos vardera föräldern. Motionären begär

ett tillkännagivande om att regeringen skall låta

utreda frågan om föräldrarnas ekonomiska ansvar vid

växelvis boende.

Utskottets ställningstagande

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår

att kommittén skall överväga vissa frågor om barnets

försörjning och umgängesavdrag. Kommittén skall

särskilt ta ställning till om kommunerna i framtiden

bör vara skyldiga att erbjuda samarbetssamtal även

beträffande barnets försörjning och om de bör vara

skyldiga att hjälpa föräldrar att träffa avtal om

underhåll.

Utskottet utgår från att den fråga som motionären

tar upp kommer att övervägas av 2002 års

vårdnadskommitté. Mot den bakgrunden anser utskottet

att motion L326 bör avslås.

Förfarandet i vårdnads- och

umgängesmål m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

samarbetssamtal,

juridiskt biträde för barn,

behörighetskrav för domare,

åtgärder för att undvika tvister och

alternativ tvistlösning,

olovligt bortförda barn i internationella

förhållanden samt

könsneutrala författningar.

Utskottet hänvisar till pågående

utredningsarbete och tidigare

ställningstaganden. Jämför reservationerna nr

4 (kd och c), nr 5 (kd) och nr 6 (v).

Samarbetssamtal

Bakgrund

Med samarbetssamtal avses enligt 5 kap. 3 §

socialtjänstlagen (2001:453) samtal under sakkunnig

ledning i syfte att föräldrar skall nå enighet i

frågor om vårdnad och umgänge. Samarbetssamtal som

en metod att lösa vårdnads- och umgängestvister

introducerades av socialtjänsterna i början av 1970-

talet. Samtalen användes för att försöka hjälpa

föräldrar att själva ta ansvar för sina barn efter

en separation och inte skjuta över beslutet på

myndigheterna. Sedan den 1 mars 1991 är kommunerna

skyldiga att erbjuda föräldrar möjlighet till

samarbetssamtal (prop. 1990/91:8, bet. LU13).

I mål om vårdnad, boende eller umgänge får

domstolen enligt 6 kap. 18 § föräldrabalken uppdra

åt socialnämnden eller något annat organ att i

barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte att

nå enighet mellan föräldrarna. Samtalen är inte

obligatoriska, och de förutsätter inte heller

föräldrarnas samtycke. Utgångspunkten är i stället

att ett förordnande om samarbetssamtal kan meddelas

så snart det kan tänkas tjäna något syfte.

Motionen

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen bör utreda hur

separerade föräldrar bäst kan informeras och stödjas

så att barnets behov får styra hur umgänget

utformas. I samband med detta bör de samarbetssamtal

som erbjuds föräldrarna utvärderas (yrkande 3).

Vidare begärs ett tillkännagivande om att

samarbetssamtal bör vara praxis för att undvika

långdragna processer och upptrappade konflikter

(yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår

att kommittén skall utvärdera 1998 års reform om

vårdnad, boende och umgänge. Frågor med anknytning

till verksamheten med samarbetssamtal kommer således

att aktualiseras och övervägas inom ramen för

kommitténs arbete. Med hänvisning till det pågående

utredningsarbetet anser utskottet att motion Sf380

yrkandena 3 och 4 bör avslås.

Juridiskt biträde för barn

Motionerna

Mia Franzén (fp) anser i motion L248 att regeringen

bör utreda möjligheten att utse ett ombud för barn

vid skilsmässor och separationer. Den rätt som ett

barnombud är satt att bevaka skall utgå från en

nationell barnrättspolicy. Ett tillkännagivande

yrkas i enlighet härmed (yrkande 3).

I motionerna L330 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s)

och L337 av Jan Emanuel Johansson (s) begärs

tillkännagivanden om att barn alltid bör ha rätt

till ett eget särskilt biträde i

familjerättsprocesser.

Utskottets ställningstagande

Den fråga som motionärerna tar upp behandlas i

departementspromemorian (Ds 2002:13) Utövandet av

barns rättigheter i familjerättsprocesser. I

promemorian föreslås, för att barnets bästa

verkligen skall komma i främsta rummet och hans

eller hennes rätt stärkas väsentligt, att barnet bör

ges rätt till ett eget biträde i mål och ärenden om

vårdnad, boende och umgänge. Detta bör dock komma i

fråga endast i sådana tvister som är särskilt

konfliktfyllda och där barnet kan antas ha ett behov

av ett sådant biträde samt behovet inte kan

tillgodoses på något annat sätt.

Departementspromemorian är för närvarande föremål

för beredning inom Regeringskansliet.

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté

framgår att kommittén i sitt arbete skall följa och

beakta den fortsatta beredningen av de förslag som

läggs fram i departementspromemorian (Ds 2002:13).

Mot denna bakgrund föreslår utskottet att

motionerna L248 yrkande 3, L330 och L337 avslås.

Behörighetskrav för domare

Motionerna

Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) anser i motion L294 att

regeringen skall tillsätta en utredning för att se

över reglerna kring domstolarnas förfarande vid

tvistemål om barn så att personer med gedigen

barnkunskap och insikter i de psykosociala problemen

hanterar dessa fall (yrkande 1).

I motion L230 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att de domare som dömer i

familjerättsliga mål skall ha erforderlig kompetens

(yrkande 2).

Margareta Andersson och Lars-Ivar Ericson (båda c)

anför i motion L258 att adekvat utbildning måste ges

till alla jurister som kommer i kontakt med barn i

olika domstolsförfaranden. I motionen yrkas ett

tillkännagivande med detta innehåll (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Enligt direktiven till 2002 års vårdnadskommitté

skall kommittén - mot bakgrund av den kritik som i

vissa fall riktats mot domstolarna (se bl.a.

Barnombudsmannens årsrapporter 2000 och 2002) -

undersöka och beskriva vilken kompetens i

vårdnadsfrågor som finns hos domarna och vilken

kompetensutveckling som pågår. Anser kommittén att

det finns brister skall det övervägas hur domarnas

kompetens kan stärkas ytterligare.

Mot bakgrund av det redovisade anser utskottet att

det inte finns skäl att föreslå någon riksdagens

åtgärd med anledning av motionerna L230 yrkande 2,

L258 yrkande 2 och L294 yrkande 1. Utskottet

föreslår att motionsyrkandena avslås.

Åtgärder för att undvika tvister och alternativ

tvistlösning

Motionerna

Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) anför i motion L294 att

något måste göras för att minska antalet vårdnads-

och umgängesprocesser i domstol eftersom varje

process är ett misslyckande från samhällets sida. I

motionen begärs ett tillkännagivande om att

regeringen bör överväga åtgärder för att komma till

rätta med de alltför många vårdnads- och

umgängestvisterna (yrkande 2).

I motion L295 av Lars Ångström (mp) föreslås att

det bör införas en annan modell för konfliktlösning

än vårdnadstvister vid domstol. Motionären förordar

en modell som kallas Byrån för barns bästa och som

utgår från målet om gemensam vårdnad. I motionen

begärs ett tillkännagivande med detta innehåll

(yrkande 1). Vidare yrkas ett tillkännagivande om

att regeringen skall ta olika initiativ för att

främja skapandet av myndigheten Byrån för barns

bästa (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som redovisats tidigare har lagstiftningsarbetet på

det familjerättsliga området under de senaste

decennierna varit inriktat på att underlätta

samförståndslösningar mellan föräldrarna och att

undvika domstolsförfaranden. 1998 års ändringar i

föräldrabalken var inriktade på att undvika

domstolsprocesser och att underlätta för föräldrar

att i så stor utsträckning som möjligt komma överens

om hur frågor som rör vårdnad om barn m.m. skall

lösas.

I departementspromemorian (Ds 2001:36)

Hovrättsprocessen i framtiden föreslås krav på

prövningstillstånd vid överklagande från tingsrätt

till hovrätt. Promemorian bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté

framgår att kommittén skall överväga om det behövs

ytterligare lagändringar än de som föreslås i

departementspromemorian 2001:36 för att komma till

rätta med långvariga och upprepade

domstolsprocesser. Något förbud mot ett omprövning

av ett vårdnadsavgörande kan inte komma i fråga.

Däremot skall utredas om det är möjligt och lämpligt

att inskränka rätten till omprövning, t.ex. på så

sätt att en talan inte får tas upp till prövning

förrän en viss minsta tid har förflutit från det

frågan senast avgjordes eller genom ett krav på

väsentligen ändrade förhållanden. En annan åtgärd

som skall övervägas är att inskränka rätten att

överklaga interimistiska beslut. Även andra åtgärder

är tänkbara. En utgångspunkt skall vara att barnets

intressen skall tas om hand på bästa sätt och att de

krav rättssäkerheten ställer inte får sättas åt

sidan.

Mot den nu redovisade bakgrunden föreslår

utskottet att motionerna L294 yrkande 2 och L295

avslås.

Olovligt bortförda barn i internationella

förhållanden

Bakgrund

Med olovligt bortförande av barn avses framför allt

då en förälder utan lov för med sig sitt barn till

ett annat land. Hit hör också fall då en förälder

olovligen håller kvar barnet i ett annat land efter

utgången av en umgängestid eller efter det att en

domstol bestämt att den andra föräldern skall ha

vårdnaden om barnet. I båda fallen är ändamålet att

hindra den andra föräldern från att ha vårdnaden om

barnet eller utöva umgängesrätt.

För att få till stånd ett internationellt

samarbete för att motverka olovliga bortföranden och

kvarhållanden av barn i internationella förhållanden

har tillkommit olika konventioner, bl.a.

Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande

och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om

barn samt om återställande av vård av barn och

Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila

aspekterna på internationella bortföranden av barn.

Sverige har anslutit sig till båda konventionerna,

och dessa har införlivats med svensk rätt genom

lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av

utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om

överflyttning av barn. För Sveriges del är

konventionerna i kraft gentemot ett femtiotal

länder. Hösten 1996 antogs inom Haagkonferensen för

internationell privaträtt en ny konvention som

gäller myndigheters behörighet, tillämplig lag,

erkännande, verkställighet och samarbete i fråga om

föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

Konventionen trädde i kraft den 1 januari 2002.

Inom EU pågår också arbete i samma syfte. I maj

1998 antog Europeiska unionens råd en konvention om

domstols behörighet och om erkännande och

verkställighet av domar i äktenskapsmål, den s.k.

Brysselkonventionen II. Med anledning av

Amsterdamfördraget har Brysselkonventionen II

omarbetats till en förordning, den s.k. Bryssel II-

förordningen, som antogs av Europeiska unionens råd

den 29 maj 2000 och trädde i kraft den 1 mars 2001.

I sammanhanget bör också nämnas att kommissionen,

som ett led i rådets åtgärdsprogram på civilrättens

område, den 17 maj 2002 presenterade ett förslag

till rådets förordning om domstols behörighet och om

erkännande och verkställighet av domar i

äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om

upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 och om

ändring av förordning (EG) 44/2001 vad avser mål om

underhållsskyldighet, KOM (2002) 222 slutlig/2

(förslag till Bryssel II a-förordning). Ett av

syftena med förslaget är att avgöranden i

äktenskapsmål och mål om föräldraansvar skall kunna

erkännas och verkställas inom gemenskapen på

grundval av gemensamma regler om behörig domstol.

Motionen

Carina Hägg (s) anför i motion L257 att det

föreligger ett behov av att se över Haagkonventionen

utifrån ett barnperspektiv, och i motionen yrkas ett

tillkännagivande i enlighet härmed.

Utskottets ställningstagande

Haagkonventionen är föremål för en fortlöpande

översyn inom ramen för Haagkonferensen för

internationell privaträtt. Inom EU pågår ett arbete

med ett förslag till Bryssel II a-förordning. En

översyn av lagen (1989:14) om erkännande och

verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m.

och om överflyttning av barn (verkställighetslagen)

har nyligen avslutats och redovisats i (Ds 2003:5)

Stärkt rättsskydd för barn i gränsöverskridande

fall. I departementspromemorian föreslås bl.a. att

verkställighetslagens bestämmelser som gäller i

förhållande till de stater som har tillträtt

Europarådskonventionen utsträcks till att gälla

också i förhållande till de stater som har tillträtt

Haagkonventionen. Förslaget innebär bl.a. en

förstärkning av rättsskyddet i Sverige för barn i

internationella förhållanden som inte omfattas av

den nordiska eller EG-rättsliga regleringen eller

tillhör Europarådskonventionens tillämpningsområde.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari

2004.

Utskottet kan således konstatera att det pågår

arbete på såväl internationell som nationell nivå

med den fråga som motionären aktualiserar. Det finns

därför inte skäl att föreslå någon riksdagens åtgärd

med anledning av motion L257. Motionen bör därför

avslås.

Könsneutrala författningar

Bakgrund

Olika författningar innehåller hänvisningar till mor

och far i stället för förälder, t.ex. i 2 kap. 2 §

och 6 kap. 2 § ärvdabalken samt 10 kap. 10 §

vallagen (1997:157). I 2 kap. 2 § första stycket

ärvdabalken föreskrivs exempelvis: "Finnas ej

bröstarvingar, taga arvlåtarens fader och moder

hälften var av arvet."

Motionen

I motion L232 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) begärs

att regeringen skall lägga fram förslag till

ändringar som innebär att de författningar som

nämner mor och far ersätts med det könsneutrala

begreppet förälder.

Utskottets ställningstagande

Våren 2002, i samband med behandlingen av

proposition 2001/02:123 Partnerskap och adoption,

har utskottet i sitt av riksdagen godkända

betänkande 2001/02:LU27 avstyrkt ett likalydande

motionsyrkande.

Utskottet anser att det inte finns skäl att

föreslå att riksdagen skall frångå sitt tidigare

ställningstagande. Enligt utskottets mening ligger

det i sakens natur att bestämmelserna gäller även

när ett barn har två föräldrar av samma kön. Motion

L232 bör därför avslås.

Förmyndare och god man m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

förmyndare och god man,

skuldsatta barn,

myndighetsåldern och

namngivningsceremoni för barn.

Utskottet hänvisar till pågående

utredningsarbete och tidigare

ställningstaganden.

Förmyndare och god man

Bakgrund

I 11 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om att

rätten eller överförmyndaren i olika situationer

skall förordna en god man för att företräda personer

som av skilda anledningar inte i full utsträckning

kan representera sig själva.

Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning,

försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande

behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin

egendom eller sörja för sin person skall rätten

besluta att anordna godmanskap för honom eller

henne, om det behövs (4 §).

Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och

i övrigt lämplig man eller kvinna. Bestämmelser om

förmyndares och gode mäns verksamhet finns i 12 kap.

föräldrabalken. Förmyndares och gode mäns verksamhet

står under tillsyn av överförmyndaren. Närmare

bestämmelser om tillsynen finns i 16 kap.

föräldrabalken.

Motionerna

Kenth Högström (s) anför i motion L328 att

Justitieombudsmannen under en följd av år har gjort

anmärkningar beträffande den kommunala

överförmyndarverksamheten. Justitieombudsmannen har

bl.a. konstaterat allvarliga brister vad gäller

myndigheters registrering av allmänna handlingar.

Motionären anser att regeringen måste vidta åtgärder

för att förbättra den kommunala

överförmyndarverksamheten.

I motion L217 anser Elizabeth Nyström och Ulla

Löfgren (båda m) att god man-institutet bör

förändras. Enligt motionärerna bör det införas en

möjlighet att i förväg hos försäkringskassa

registrera vem man vill ha som god man. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör ta

initiativ till en sådan lagändring.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har i april 2002 tillkallat en särskild

utredare för att utvärdera den lagstiftning om

förmyndares, gode mäns och förvaltares förvaltning

av egendom och tillsynen över sådan förvaltning som

beslutades år 1995 (dir. 2002:55). Utredningen skall

bl.a. granska hur överförmyndarna har hanterat det

ökade ansvar som lades på dem genom reformen. Om

utredaren gör bedömningen att det finns brister

skall utredaren överväga hur man kan komma till

rätta med dem. I direktiven anförs att utfärdande av

fullmakter av generell karaktär möjligen skulle

kunna ses som ett alternativ till godmans- eller

förvaltarinstitutet. En fördel med ett sådant system

kan enligt direktiven vara att fullmaktsgivaren

själv pekar ut den person som skall utöva

fullmaktsförordnandet, men utfärdande av fullmakter

för framtiden är samtidigt förknippade med risker.

Utredaren skall ta ställning till om fullmakter av

detta slag kan vara ett gångbart komplement till

stödformerna i föräldrabalken. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 juli 2004.

Utskottet anser att resultatet av det pågående

utredningsarbetet inte bör föregripas genom någon

riksdagens åtgärd varför motionerna L217 och L328

bör avslås.

Skuldsatta barn

Bakgrund

Som huvudregel gäller enligt 9 kap. 1 §

föräldrabalken att den som är under 18 år inte själv

får åta sig förpliktelser. Meningen med bestämmelsen

är att förhindra att en underårig skuldsätter sig.

Motionen

I motion L307 av Kent Härstedt (s) anförs att det

förekommer att barn under 18 år är registrerade hos

kronofogdemyndigheten. Skulderna är till största

delen skatteskulder, men en stor del av skulderna

består av obetalda parkeringsböter och

fordonsskatter. Detta beror på att föräldrar skriver

över bilar på sina barn. Motionären anser att det

inte är rimligt att ett barn skall svara för sina

föräldrars skulder. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att regeringen bör se över

detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att motionsspörsmålet är angeläget,

och utskottet delar motionärens uppfattning att det

inte är rimligt att en underårig skall kunna bli

betalningsansvarig för sina föräldrars skulder.

Barnombudsmannen har i oktober 2002 i sitt

yttrande över regeringens rapport 2002 till FN:s

kommitté för barnets rättigheter tagit upp frågan om

skuldsatta barn. Barnombudsmannen anser att

regeringen måste vidta åtgärder för att förhindra

att barn blir skuldsatta.

Utskottet anser att det finns anledning för

regeringen att noga följa frågan rörande skuldsatta

barn och vid behov återkomma till riksdagen.

Utskottet förutsätter att så kommer att ske utan

något formellt tillkännagivande från riksdagens

sida. Motion L307 bör därför avslås.

Myndighetsåldern

Bakgrund

År 1969 sänktes myndighetsåldern från 21 år till 20

år och sedan 1974 gäller 18-årsgränsen.

Myndighetsåldern har betydelse först och främst för

möjligheterna att ingå rättshandlingar. Den som är

omyndig får nämligen i princip inte själv råda över

sin egendom eller åtaga sig förbindelser av

ekonomisk natur. Sådana åtgärder ankommer i stället

på förmyndaren, vanligen föräldrarna, eller kräver i

varje fall förmyndares samtycke. I 6 kap. 2 §

föräldrabalken föreskrivs att vårdnaden om ett barn

består till dess att det fyller 18 år eller

dessförinnan ingår äktenskap. Enligt 7 kap. 1 §

föräldrabalken gäller vidare som huvudregel att

föräldrarnas underhållsskyldighet upphör när barnet

fyller 18 år.

Av 3 kap. 2 § regeringsformen framgår att den som

inte har uppnått 18 års ålder senast på valdag inte

har rösträtt vid val till riksdagen. Därutöver finns

bestämmelser som direkt knyter an till en

åldersgräns på 18 år i åtskilliga författningar på

vitt skilda rättsområden, exempelvis inom

straffrätten, socialtjänsten och på

utbildningsområdet. De sålunda författningsreglerade

åldersgränserna bestäms av den faktiska födelseda-

gen. Dock finns det vissa undantag från detta, såsom

de åldersgränsbestämmelser som reglerar när

skolplikten och värnplikten inträder. Dessa

åldersgränsbestämmelser bestäms till det kalenderår

en viss födelsedag inträffar i stället för till

själva födelsedatum.

Motionen

I motion K325 av Helena Zakariasén m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att myndighetsåldern skall

följa kalenderåret i stället för födelsedatumet.

Enligt motionärerna bör nuvarande lagstiftning

ändras så att alla ungdomar i en och samma årskull

blir myndiga det kalenderår de fyller 18 år.

Utskottets ställningstagande

Motionsyrkanden likalydande det nu aktuella har

avstyrkts av utskottet senast våren 2001 i sitt av

riksdagen godkända betänkande 2000/01:LU15.

Utskottet är liksom tidigare inte berett att

förorda någon ändring i föräldrabalkens regler om

myndighetsåldern och föreslår därför att motion K325

avslås.

I sammanhanget bör nämnas att regeringen i januari

2002 har tillkallat en parlamentarisk kommitté med

uppdrag att utreda en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11).

Kommittén skall behandla frågor såväl om

könsdiskriminering som diskriminering på grund av

ålder. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast

den 1 december 2004.

Namngivningsceremoni för barn

Motionen

I motion K428 föreslår Anders Ygeman (s) att

Sveriges kommuner skall ges en lagstadgad rätt att

genomföra en borgerlig namn- och välkomstceremoni

för barn. En sådan ceremoni skall, enligt

motionären, utföras av en av kommunen utsedd person.

I motionen begärs ett tillkännagivande om att

regeringen skall ta initiativ för att möjliggöra en

sådan ordning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har avstyrkt ett likalydande

motionsyrkande våren 2002 i det av riksdagen

godkända betänkandet 2001/02:LU14. Utskottet anförde

då att man inte hade någon närmare kännedom om

föräldrars efterfrågan på sådana tjänster från

kommunerna. Om det skulle visa sig att det finns ett

hos allmänheten välgrundat önskemål om borgerliga

namngivningsceremonier för barn förutsatte utskottet

att regeringen skulle komma att överväga

motionsspörsmålet inom ramen för ett aviserat arbete

rörande namnlagen.

Enligt utskottets mening finns inte skäl att

frångå detta ställningstagande, varför motion K428

bör avslås.

Faderskap

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

arvingars rätt att väcka talan om hävande av

faderskap. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden. Jämför reservation nr 7

(m, fp, kd och c).

Bakgrund

De grundläggande reglerna om faderskap till barn

finns i 1 kap. föräldrabalken. Om modern är gift vid

barnets födelse skall enligt 1 kap. 1 §

föräldrabalken mannen i äktenskapet anses som

barnets far, s.k. faderskapspresumtion. Om modern

inte är gift fastställs faderskapet enligt 1 kap. 3

§ föräldrabalken genom dom eller bekräftelse.

Faderskapspresumtionen kan brytas av domstol vid

vissa i 1 kap. 2 § föräldrabalken närmare angivna

fall. Ett sådant föreligger när det är utrett att

modern haft samlag med annan än maken under den tid

då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till

samtliga omständigheter är sannolikt att barnet

avlats av den andre. Ett annat fall är då en annan

man bekräftar faderskapet till barnet och mannen i

äktenskapet godkänner bekräftelsen.

Är modern ogift vid barnets födelse eller har en

faderskapspresumtion brutits skall faderskapet

fastställas genom bekräftelse eller dom.

Visar det sig senare att den som lämnat

bekräftelsen inte är far till barnet skall rätten

förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom.

En faderskapsdom förutsätter att det har utretts att

mannen haft samlag med barnets mor under tid då

barnet kan vara avlat och att det med hänsyn till

samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har

avlats av honom. Enligt 2 kap. 1 § föräldrabalken är

socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är

far till ett barn när faderskapet inte följer direkt

av presumtionsregeln.

När det gäller upphävande av faderskapspresumtion

har enligt 3 kap. 1 § föräldrabalken i vissa fall

mannens maka och arvingar rätt att väcka talan vid

domstol. Sådan rätt föreligger i de fall mannen

avlidit före barnets födelse eller om mannen

visserligen avlidit efter barnets födelse men inte

varaktigt sammanbott med barnet och inte heller

efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans.

Rätt att väcka sådan talan föreligger däremot inte

om vid mannens död mer än ett år har förflutit från

det att talan, som grundats på att mannen är far

till barnet, väckts mot honom och han fått del därav

eller om mer än ett år har förflutit sedan anspråk

på samma grund framställts mot mannens dödsbo.

Bestämmelsen har motiverats med att övervägande skäl

talar för att mannens arvingar inte skall ha någon

rätt att väcka talan om hans faderskap till barnet

när han själv inte har vidtagit några åtgärder för

att få detta upphävt.

Sammanfattningsvis är alltså huvudregeln att

arvingarna till mannen inte har någon talerätt. De

undantagssituationer som är motiverade gäller

framför allt de fall då mannen över huvud taget

aldrig känt till barnets födelse (prop. 1975/76:170

s. 169).

I fråga om faderskapsbekräftelse finns inga

bestämmelser i lag om vem som äger föra talan om

ogiltigförklaring. Av rättsfallet NJA 1988 s. 525

följer emellertid att de bestämmelser om talerätt

för mannens arvingar, inklusive begränsningarna i

talerätten, som enligt 3 kap. 1 § föräldrabalken

gäller vid upphävande av faderskapspresumtion skall

tillämpas analogivis vid ogiltigförklaring av en

faderskapsbekräftelse.

När faderskapet har fastställts genom en dom som

vunnit laga kraft skiljer sig situationen från

presumtions- och bekräftelsefallen såtillvida att

fader- skapsfrågan är definitivt avgjord. En

omprövning av domen kan därför i princip endast ske

om resning beviljas av antingen Högsta domstolen

eller hovrätt. Enligt 58 kap. 1 § rättegångsbalken

kan resning beviljas om nya omständigheter eller

bevis åberopas, vilka sannolikt skulle ha lett till

en annan utgång i målet. Några särskilda regler om

vem som är behörig att söka resning finns inte, men

uppenbart är att den som var part i målet också kan

vara resningssökande. Därutöver kan nämnas att talan

om fastställande av faderskap enligt 3 kap. 6 §

första stycket föräldrabalken kan föras av barnet

mot en avliden mans arvingar.

I sammanhanget finns skäl att redovisa gällande

rätt i övriga nordiska länder. I Norge avskaffades

arvingarnas rätt att väcka talan om hävande av

faderskapspresumtion år 1997. Därvid hänvisades till

att eftersom faderskapen numera kan antas vara rätt

fastställda har behovet av en talerätt för

arvingarna minskat. Vidare anfördes att det är

orimligt ur barnets perspektiv om arvingarna kan

väcka talan om faderskapets hävande när mannen

avlidit. I Finland har mannens arvingar rätt att

väcka talan under förutsättning att mannens egen

talerätt inte är försutten. En liknande regel finns

i isländsk rätt medan arvingarna i Danmark saknar

självständig talerätt (se närmare Anna Singer,

Faderskap i rättslig belysning, s. 153 ff.,

akademisk avhandling, Uppsala 2000).

Motionerna

I motion L204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

påpekas att efterlevande barn numera ärver sin döde

far även om barnet fötts utom äktenskapet. Enligt

motionären ställs många änkor i en psykologiskt och

ekonomiskt svår situation vid sin makes frånfälle,

om det plötsligt uppdagas att det finns en tidigare

okänd arvinge. Även om änkan misstänker att

faderskapet är felaktigt har hon, anförs i motionen,

i dag små möjligheter att väcka talan och

ifrågasätta faderskapet. Enligt motionären har

reglerna på området inte följt samhällsutvecklingen.

Vidare anförs att både änkan och den avlidnes barn

skulle vinna ökad rättssäkerhet och trygghet om

talerätt för hävande av faderskap infördes för såväl

efterlevande maka som mannens arvingar. I motionen

yrkas ett tillkännagivande från riksdagens sida i

enlighet med det anförda.

Ulf Nilsson m.fl. (fp, m, kd, c) anser i motion

L266 att det måste ligga i alla parters intresse -

moderns, barnets och den utpekade faderns - att ett

faderskap blir riktigt fastställt. Möjligheterna att

säkert kunna fastställa ett faderskap har, anförs i

motionen, utvecklats under senare tid genom

användningen av DNA-teknik, och många domar i

faderskapsmål hade i dag sett annorlunda ut om

nuvarande teknik hade kunnat tillämpas. Motionärerna

anför vidare att lagstiftning och praxis är

inkonsekvent på området. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att det behövs en översyn av

rättsläget och rättspraxis när det gäller talerätt i

mål om hävande av faderskap.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat motionsyrkanden med samma

innebörd som de nu aktuella vid flera tidigare

tillfällen. När frågan behandlades av utskottet

våren 1998 hade utskottet, i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1997/98:LU10, inte någon annan

uppfattning än motionärerna vad gäller vikten av att

ingen felaktigt förklaras vara far. Utskottet

anförde bl.a. att det givetvis ligger i såväl

mödrars som barns intresse att faderskap blir

riktigt fastställda. När det gäller hävande av

faderskap anförde utskottet att reglerna generellt

sett måste bygga på tillfredsställande avvägningar

mellan de olika intressen som gör sig gällande och

att bestämmelserna i hög grad bör präglas av

hänsynen till barnets bästa.

Utskottet ansåg vidare att de motiv som ligger

till grund för nuvarande regler alltjämt har

giltighet och att några vägande skäl för att utvidga

talerätten för mannens änka och arvingar enligt

utskottets mening inte hade framkommit. Därutöver

anförde utskottet att en utvidgning av talerätten

för änkan och arvingarna inte torde kunna motiveras

utifrån principen om barnets bästa.

Därefter har utskottet vid ett flertal tillfällen

med hänvisning till utskottets tidigare

ställningstaganden i saken avstyrkt motionsyrkanden

med samma inriktning som de nu aktuella. Riksdagen

har vid samtliga tillfällen följt utskottet (bet.

1998/99:LU18, 1999/2000:LU15, 2001/02:LU15 och

2001/02: LU9).

När nu utskottet än en gång har att

pröva frågor om talerätt i mål om

hävande av faderskap vidhåller

utskottet alltjämt sina tidigare

ställningstaganden. Utskottet anser

således inte heller nu att det finns

skäl att utvidga möjligheterna för

arvingar att väcka talan om hävande

av faderskap. Motionerna L204 och

L266 bör därför avslås.

Adoption m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

partnerskap och adoption,

äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn

samt

översyn av adoptionslagstiftningen.

Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida och

pågående arbete. Jämför reservationerna nr 8

(kd) och nr 9 (m, kd).

Partnerskap och adoption

Bakgrund

Våren 2002 beslutade riksdagen vissa lagändringar

som innebär att registrerade partner fått möjlighet

att prövas som adoptivföräldrar. Härigenom kan två

partner gemensamt adoptera barn och en partner kan

adoptera den andre partnerns barn. Lagändringarna,

som förutsatte uppsägning av 1967 års konvention om

adoption av barn, skulle träda i kraft den dag

regeringen bestämmer (prop. 2001/02:123, bet. LU27,

rskr. 304).

Regeringen har den 24 oktober 2002 beslutat att

lagändringarna skall träda i kraft den 1 februari

2003.

Motionerna

Yvonne Andersson m.fl. (kd) anser i motion L314 att

regeringen skall återta uppsägningen av 1967 års

europeiska konvention om adoption av barn (yrkande

1). Vidare begärs att riksdagen skall upphäva sitt

tidigare beslut om att registrerade partner skall

kunna prövas som adoptivföräldrar (yrkande 2) samt

att riksdagen även skall upphäva all

följdlagstiftning till beslutet (yrkande 3).

I motion L254 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp,

c, mp) begärs ett tillkännagivande om att regeringen

bör bestämma att de av riksdagen antagna

lagändringarna i betänkande 2001/02:LU27 skall träda

i kraft omgående efter det att uppsägningen av 1967

års europeiska konvention om adoption av barn trätt

i kraft (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Genom regeringens beslut den 24 oktober 2002 är

önskemålen i motion L254 tillgodosedda. Utskottet

anser att lagstiftningen som beslutades våren 2002

om partnerskap och adoption alltjämt skall gälla.

Mot den nu redovisade bakgrunden anser utskottet

att motionerna L254 yrkande 6 och L314 yrkandena 1-3

bör avslås.

Översyn av adoptionslagstiftningen

Bakgrund

Bestämmelser om adoption finns i 4 kap.

föräldrabalken. En adoption innebär att barnet i

rättsligt hänseende betraktas som adoptantens barn

och inte som barn till sina biologiska föräldrar.

Genom adoptionen övergår vårdnaden om barnet och

skyldigheten att försörja det till adoptanten.

Adoptivbarnet och dess avkomlingar tar arv och ärvs

såsom om adoptivbarnet hade varit adoptantens eget

barn.

Beslut om tillstånd till adoption fattas av allmän

domstol. Domstolen får ge sitt tillstånd endast om

adoptionen är till fördel för barnet. Dessutom krävs

att den som vill adoptera barnet har uppfostrat det

eller vill uppfostra det eller att det annars med

hänsyn till det personliga förhållandet mellan

sökanden och barnet finns särskild anledning till

adoptionen.

En adoption kräver som regel samtycke av barnet om

det har fyllt 12 år. Samtycke behövs dock inte om

den som skall adopteras är under 16 år och det

skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad

eller om barnet är förhindrat att lämna samtycke på

grund av exempelvis en psykisk störning. Även om

barnets samtycke inte krävs skall barnets åsikter

beaktas om dess ålder och mognad motiverar det. Det

åligger socialnämnden, om det inte är olämpligt, att

söka klarlägga barnets inställning. Är barnet under

18 år, krävs normalt samtycke också av barnets

föräldrar. Innan domstolen beslutar skall yttrande

inhämtas från socialnämnden.

I departementspromemorian (Ds 2002:13) Utövandet

av barns rättigheter i familjerättsprocesser har

lagts fram förslag till vissa ändringar i 4 kap.

föräldrabalken med anledning av att Sverige avser

att tillträda den europeiska konventionen om

utövandet av barns rättigheter. Förslaget innehåller

en bestämmelse som garanterar att barnet får den

information i saken som inte är olämplig för barnet

och som kan antas vara av betydelse för barnet.

Vidare föreslås att socialnämnden åläggs en

skyldighet att redovisa för rätten att information

till barnet har lämnats. Därutöver föreslås en

bestämmelse i

4 kap. föräldrabalken om att ärenden om adoption

skall handläggas skyndsamt.

Den som är gift får adoptera endast gemensamt med

sin make. Den ena maken får dock adoptera ensam om

den andre maken vistas på okänd ort eller lider av

allvarlig psykisk störning. Den ena maken får också

adoptera den andra makens biologiska eller

adopterade barn. Efter en sådan s.k.

styvbarnsadoption eller närståendeadoption anses

barnet som makarnas gemensamma. Från och med den 1

februari 2003 har registrerade partner fått

möjlighet att prövas som adoptivföräldrar. Härigenom

kan två partner gemensamt adoptera barn, och en

partner kan adoptera den andre partnerns barn. Andra

än makar och registrerade partner får således inte

adoptera gemensamt, inte heller sambor.

Motionerna

Inger René m.fl. (m) föreslår i motion L219 att

regeringen skall göra en samlad översyn av hela

adoptionslagstiftningen (yrkande 1). I motionen

begärs vidare lagstiftningsåtgärder i syfte att

förhindra äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn

(yrkande 2). Enligt motionärerna bör det i 4 kap.

föräldrabalken införas en uttrycklig bestämmelse om

att adoption endast får komma till stånd om den är

till barnets bästa (yrkande 3). Därutöver anser

motionärerna att den nuvarande 25-årsgränsen för att

bli prövad som adoptivförälder bör ses över (yrkande

4).

I motion L314 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)

begärs också att regeringen skall göra en

heltäckande översyn av adoptionslagstiftningen

(yrkande 4). Sten Tolgfors (m) anser i motion L207

att regeringen bör göra en översyn av hela

adoptionslagstiftningen (yrkande 1) innefattande 25-

årsgränsen (yrkande 2) och ensamståendes rätt att

prövas som adoptivföräldrar (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Beträffande frågan om äktenskap mellan adoptant och

adoptivbarn som behandlas i motion L219 yrkande 2

har utskottet behandlat ett likalydande

motionsyrkande våren 2002 i sitt av riksdagen

godkända betänkande 2001/02: LU27. Utskottet

uttalade då att giftermål mellan adoptant och

adoptivbarn knappast torde förekomma i Sverige.

Vidare anförde utskottet att med det synsätt på

adoptionsinstitutet som sedan lång tid tillbaka är

allmänt utbrett framstår trots detta den lagliga

äktenskapsmöjligheten mellan adoptanten och dennes

adoptivbarn som stötande. Utskottet ansåg att tiden

är mogen att avskaffa möjligheten för en adoptant

att gifta sig med sitt adoptivbarn. Enligt utskottet

fick det ankomma på regeringen att i lämpligt

sammanhang till riksdagen framlägga erforderliga

lagförslag. Utskottet förutsatte att sådana förslag

också skulle komma att innebära förbud mot

registrering av partnerskap mellan adoptant och

adoptivbarn. Vad utskottet anfört gav riksdagen

regeringen till känna.

Enligt utskottets mening kan en lämplig ordning

vara att regeringen i samband med det pågående

arbetet med en ny lagstiftning i frågor om ingående

och erkännande av äktenskap (Ds 2002:54) även

överväger frågan att avskaffa möjligheten till

äktenskap respektive registrerat partnerskap mellan

adoptant och adoptivbarn. I likhet med tidigare

ställningstaganden vill utskottet påtala vikten av

att ärendet bereds skyndsamt.

Med det anförda får önskemålet i motion L219

yrkande 2 anses tillgodosett, och motionen bör

därför avslås.

Också övriga motionsspörsmål behandlades våren 2002

i samband med beredningen av proposition

2002/02:123. Utskottet motsatte sig inte en

genomlysning av adoptionsinstitutet utifrån de

synpunkter som framfördes i de då aktuella

motionerna. Enligt utskottet kunde den nuvarande 25-

årsgränsen för den eller de som vill adoptera

diskuteras. Utskottet motsatte sig inte heller att

den nuvarande möjligheten till s.k.

ensamståendeadoptioner blir föremål för en

utvärdering. Vidare borde, anförde utskottet,

övervägas om inte bestämmelserna i föräldrabalkens

adoptionskapitel bör ändras i systematiskt hänseende

i syfte att förbättra överskådligheten och därigenom

än tydligare markera att hänsynen till barnets

intressen är det centrala.

Utskottet erinrade om att regeringen i den då

aktuella propositionen redovisat sin avsikt att ge

berörda myndigheter i uppdrag att kontinuerligt

följa upp konsekvenserna av den nya

adoptionslagstiftningen om partnerskap och adoption.

Regeringen anförde i propositionen att

ursprungsländernas reaktioner och utvecklingen när

det gäller internationella adoptioner liksom

förhållandena för de barn som adopterats skall

undersökas. Förslag skall lämnas på de åtgärder som

kan visa sig motiverade. En första rapport skall,

anförde regeringen, lämnas redan ett år efter

ikraftträdandet, och regeringen kommer också att vid

behov på annat sätt utvärdera lagändringen.

Enligt utskottets mening torde det aviserade

arbetet ge ett värdefullt underlag inför ett

ställningstagande till omfattningen och djupet av

den mera allmänna översynen av

adoptionslagstiftningen som motionärerna önskar få

till stånd. Utskottet var därför inte berett att

förorda något formellt tillkännagivande i enlighet

med de då aktuella motionerna.

Utskottet anser alltjämt att resultatet av det

arbete som regeringen aviserade våren 2002 bör

avvaktas innan ställning tas till omfattningen och

djupet av den mera allmänna översynen av

adoptionslagstiftningen som enligt motionärernas

uppfattning bör göras. Mot denna bakgrund anser

utskottet att det inte finns skäl att nu föreslå

någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna.

Motionsyrkandena L207 yrkandena 1-3 , L219 yrkandena

1, 3 och 4 samt L314 yrkande 4 bör därför avslås.

Assisterad befruktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

rätt till insemination och rätt till s.k.

provrörsbefruktning för lesbiska kvinnor.

Utskottet hänvisar till pågående

beredningsarbete. Jämför reservation nr

10 (fp).

Bakgrund

Kommittén om barn i homosexuella familjer föreslog i

betänkandet (SOU 2001:10) att lesbiska par som har

registrerat sitt partnerskap eller lever i ett

samboförhållande - i likhet med heterosexuella makar

och sambor - skall få tillgång till assisterad

befruktning vid allmänt sjukhus. Kommittén föreslog

att reglerna om fastställande av det rättsliga

föräldraskapet för barn som föds i lesbiska

förhållanden skall motsvara vad som gäller för

heterosexuella par. För partner skall alltså, enligt

kommittéförslaget, en moderskapspresumtion införas i

föräldrabalken. I socialnämndens akt om faderskaps-

och moder- skapsutredningen skall antecknas vem som

är spermagivare vid en insemination.

Kommittén föreslog att detta lagtekniskt skall

lösas genom att två helt nya kapitel förs in i

föräldrabalken - ett om moderskap till barn och ett

om socialnämndens medverkan vid fastställande av

moderskap. Om modern är registrerad partner skall

hennes partner automatiskt anses som mor till det

barn som föds i partnerskapet, dvs.

moderskapspresumtion. Är modern ogift, skall hennes

sambo få möjlighet att bekräfta moderskapet.

Moderskapet skall också, enligt kommittéförslaget,

kunna fastställas genom dom om insemination har

utförts på modern med samtycke av hennes sambo och

det med hänsyn till samtliga omständigheter är

sannolikt att barnet har avlats genom

inseminationen.

Kommittén har vidare tagit upp frågan om en

översyn av reglerna rörande föräldraskap. Enligt

kommittén är det viktigt för barnet att få kännedom

om sitt biologiska ursprung. En fråga som är

angelägen att se över är därför möjligheten att -

vid sidan av de nuvarande faderskapsreglerna -

utreda och slå fast det biologiska faderskapet för

ett barn, exempelvis i form av en fastställelsetalan

rörande det biologiska ursprunget.

Regeringen behandlade kommittéförslaget i

proposition 2001/02:123 Partnerskap och adoption.

Regeringen anförde i propositionen att flera skäl

talar för att lesbiska par som har registrerat sitt

partnerskap eller som lever i ett samboförhållande

bör få tillgång till assisterad befruktning vid

allmänt sjukhus. Propositionen innehöll emellertid

inte något förslag i den delen.

I propositionen pekade regeringen på att flera

remissinstanser framfört en rad skäl som talar mot

den lösning kommittén föreslagit. Förslaget innebär,

anförde regeringen, begränsningar i möjligheten att

få faderskapet till barnet fastställt, vilket kan få

betydelse när det gäller barnets rätt till kunskap

om sitt ursprung och barnets kontakt med sin

biologiska far. Faderskapspresumtionen i

föräldrabalken bygger på antagandet att ett barn som

föds i ett äktenskap också har avlats inom

äktenskapet, och ett motsvarande antagande kan ju

inte göras för barn som föds i ett registrerat

partnerskap. Det rättsliga föräldraskapet kan, ansåg

regeringen, lösas på annat sätt.

Enligt regeringen var det angeläget att även andra

möjligheter att lösa föräldraskapet övervägs. Bland

annat måste då, ansåg regeringen, vägas in hur

barnets rätt till ursprung kan tas till vara och

vilken rätt och skyldighet som bör finnas för den

biologiske fadern att bli rättslig far till barnet.

Även "medmammans" ställning bör analyseras närmare.

Det är, anförde regeringen, viktigt att

bestämmelserna om föräldraskap för lesbiska par står

väl i samklang med den familjerättsliga regleringen

i övrigt. Regeringen ansåg mot denna bakgrund att

det inte är lämpligt att en möjlighet till

assisterad befruktning för lesbiska par införs innan

frågan om föräldraskapet har lösts. Enligt

propositionen avsåg regeringen att ta upp frågan

senare.

Utskottet delade regeringens bedömning att en

möjlighet till assisterad befruktning vid allmänt

sjukhus inte bör införas innan slutlig ställning

tagits till frågan om hur det rättsliga

föräldraskapet för barnet då skall regleras. När det

sedan gällde det fortsatta arbetet med hur det

rättsliga föräldraskapet för barnet skall regleras

ansåg utskottet det angeläget att detta arbete

kommer till stånd så snart som möjligt i syfte att

lesbiska par som har registrerat sitt partnerskap

eller lever i ett samboförhållande kan få tillgång

till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus.

Utskottet ansåg att några skäl att ytterligare

fördröja att en sådan möjlighet kommer till stånd

inte förelåg. På förslag från utskottet gav

riksdagen detta regeringen till känna (bet.

2001/02:LU27, rskr. 304).

Motionerna

I motion L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs

att Kommittén om barn i homosexuella familjer

föreslog vissa bestämmelser om föräldraskap vid

insemination. Dessa förslag måste dock utredas

ytterligare, och regeringen utlovade i mars 2002 att

en fördjupad analys skulle påbörjas omedelbart. I

motionen begärs ett tillkännagivande om att den

fördjupade analysen skall genomföras snarast möjligt

(yrkande 1). Liknande krav framställs i motion L254

av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) yrkande

7.

I motion L235 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) anser

motionärerna att regeringen skall lägga fram

förslagen i betänkandet (SOU 2001:10) Barn i

homosexuella familjer. Förslagen innebär att

lesbiska kvinnor som lever i registrerat partnerskap

eller samboförhållande skall få tillgång till

assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. I motion

L222 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) och motion L318

av Gustav Fridolin m.fl. (mp) yrkande 20 begärs ett

tillkännagivande om att lagstiftningen om assisterad

befruktning för lesbiska och bisexuella kvinnor

snarast måste reformeras så att de får rätt till

assisterad befruktning på klinik.

I motion L265 av Cinnika Beiming och Tommy

Waidelich (båda s) och i motion L320 av Lars

Lindblad och Tobias Billström (båda m) begärs ett

tillkännagivande om att lesbiska kvinnor skall ges

rätt till insemination vid allmänt sjukhus.

Matilda Ernkrans och Helena Zakariasén (båda s)

anser i motion L274 att lesbiska par skall få

tillgång till assisterad befruktning på klinik i

Sverige (yrkande 1). Vidare begärs att regeringen

skall tillsätta en utredning med uppgift att

utarbeta förslag angående det rättsliga

föräldraskapet vid insemination (yrkande 2).

I motion L293 av Tasso Stafilidis (v) anförs att

riksdagen under våren 2002 beslutat vissa ändringar

i lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen

som innebär att även behandling med ägg blir

tillåten. Lagen innehåller dock ett antal

begränsningar som bl.a. innebär att lesbiska kvinnor

som är infertila inte kan komma i fråga för en

äggdonation. I motionen begärs ett tillkännagivande

om att lesbiska kvinnor skall ges lika rätt till

äggdonation som heterosexuella kvinnor (yrkande 1).

Vidare begärs att regeringen skall utreda, dels att

äggdonation även skall tillåtas då det finns en känd

spermadonator (yrkande 2), dels att det inte skall

föreligga ett krav på samlevnad eller äktenskap med

spermadonatorn för att få donerat ägg (yrkande 3).

Slutligen begärs att regeringen skall utreda att det

inte skall föreligga krav på att kvinnan som får

donerat ägg är gift eller samboende med en person av

motsatt kön (yrkande 4).

I motion L296 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att regeringen skall lägga

fram förslag till ändringar i lagen om befruktning

utanför kroppen som innebär att lesbiska kvinnor som

är i behov av en äggdonation skall få tillgång till

en sådan under förutsättning att det finns en känd

spermadonator.

Interpellationsdebatt den 5 november 2002

I en interpellationsdebatt den 5 november 2002

uppgav justitieministern att frågan om lesbiska

kvinnors rätt till assisterad befruktning är

politiskt avgjord och att det som kvarstår enbart är

det juridisk-tekniska arbetet med att närmare

analysera det rättsliga föräldraskapet. Tanken är

att en departementspromemoria skall kunna remitteras

under år 2003. I promemorian kommer alternativ till

det förslag om föräldraskapet i dessa fall som lagts

fram av Kommittén om barn i homosexuella familjer

att övervägas. Justitieministern uppgav vidare att

frågan om assisterad befruktning ligger inom

socialministerns ansvarsområde, och från denne hade

justitieministern inhämtat uppgift om att frågan om

assisterad befruktning för lesbiska kvinnor avses

att beredas vidare när frågan om det rättsliga

föräldraskapet är löst. Arbetet skulle ske så fort

som möjligt (svar på interpellation 2002/03:11).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det angeläget att

arbetet med att analysera det rättsliga

föräldraskapet är prioriterat och att analysarbetet

genomförs snarast möjligt utan ytterligare

tidsutdräkt. Mot den redovisade bakgrunden anser

utskottet att önskemålen i motionerna L222, L235,

L249 yrkande 1, L254 yrkande 7, L265, L274, L318

yrkande 20 samt L320 får anses tillgodosedda och

därför bör avslås.

När det sedan gäller motionerna L293 och L296

anser utskottet att det inte finns skäl att nu

föreslå någon åtgärd från riksdagens sida eftersom

möjligheten för lesbiska kvinnor till assisterad

befruktning kommer att beredas vidare när frågan om

det rättsliga föräldraskapet är löst. Mot denna

bakgrund bör därför motionerna L293 och L296 avslås.

Särkullbarns rätt till arv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

rör särkullbarns rätt till arv. Utskottet

hänvisar till pågående beredningsarbete.

Bakgrund

I 3 kap. ärvdabalken finns särskilda regler om

makars arvsrätt. Efter de ändringar som genomfördes

i samband med att riksdagen år 1987 antog

äktenskapsbalken gäller numera att den efterlevande

maken har rätt till arv före bröstarvingar. En make

skall vid den andre makens död sålunda ta arv

framför makarnas gemensamma bröstarvingar, vilka i

stället getts rätt till arv efter den först avlidne

maken vid den efterlevande makens död. Om det finns

efterarvingar innehar den efterlevande maken under

sin livstid den arvfallna egendomen med fri

förfoganderätt. Finns det bröstarvingar efter den

först avlidne som inte också är den efterlevandes

barn, s.k. särkullbarn, gäller särskilda regler.

Särkullbarn har rätt att omedelbart få ut sitt arv

efter en avliden förälder. De kan dock avstå från

sin rätt till förmån för den avlidnes efterlevande

make. Sker ett sådant avstående blir särkullbarnen

berättigade till efterarv på samma sätt som makarnas

gemensamma bröstarvingar. Reglerna innebär att

bröstarvingar i princip får vänta med att få ut sin

laglott tills den efterlevande maken dör. Däremot

kan bröstarvingar göra sin laglottsrätt gällande vid

den först avlidne makens död om denne make gjort ett

testamente som inkräktar på laglotten.

Motionen

Per Rosengren m.fl. (v) anför i motion L237 att

särkullbarns rätt att få ut sitt arv vid sin

förälders död i vissa fall kan skapa problem för den

efterlevande makan eller maken. Detta gäller framför

allt när dödsboet i huvudsak består av en fastighet

som utgör den efterlevandes bostad. I de fallen kan

den efterlevande bli tvungen att sälja fastigheten,

och principen om att få sitta i orubbat bo sätts ur

spel. Motionärerna anser att regeringen bör utreda

hur regelsystemet skall utformas för att både

särkullbarnens och den efterlevandes intressen

bättre skall kunna tas till vara och ett

tillkännagivande yrkas i enlighet härmed.

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att frågan om särkullbarns rätt

till arv varit föremål för överväganden av

Ärvdabalksutredningen i betänkandet (SOU 1998:110)

Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring.

Utredningens betänkande har remissbehandlats och

övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.

I avvaktan på resultatet av den pågående beredningen

anser utskottet att motion L237 inte bör föranleda

någon riksdagens vidare åtgärd. Motionen bör därför

avslås.

Reservationer

1. Hänsynen till barnets bästa, m.m. (punkt 1)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L211 och

avslår motionerna 2002/03:L234, 2002/03:L248 yrkande

1, 2002/03:L258 yrkande 1, 2002/03: L280 och

2002/03:Ju224 yrkande 4.

Ställningstagande

I vårdnadstvister tillmäts begreppet barnets bästa

stor vikt. Begreppet används också i andra

sammanhang, men det är inte närmare definierat.

Liksom motionärerna bakom motion L211 anser jag att

begreppet barnets bästa bör definieras. Ett försök

till definition av begreppet har gjorts i Kanada.

Enligt min uppfattning bör aktuell forskning kring

ämnet och erfarenheter från andra länder beaktas i

ett sådant arbete. Det får ankomma på regeringen att

ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion L211 och med avslag på motionerna L234,

L248 yrkande 1, L258 yrkande 1, L280 och Ju224

yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna.

2. Hänsynen till barnets bästa, m.m. (punkt 1)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L234,

2002/03:L258 yrkande 1 och 2002/03:Ju224 yrkande 4

samt avslår motionerna 2002/03:L211, 2002/03:L248

yrkande 1 och 2002/03:L280.

Ställningstagande

Jag anser liksom motionärerna bakom motion L234 att

det nu är hög tid att införa en barnbalk. Trots det

lagstiftningsarbete som har bedrivits under de

senaste decennierna saknas alltjämt ett samlat

regelsystem där barnets rätt står i fokus. I stället

sätter lagstiftningen fortfarande föräldrarätten

främst, vilket redan framgår av namnet på det

centrala regelverket på området, föräldrabalken. Ett

annat uttryck för barnets underordnade roll i

förhållande till föräldrarna är att en förälder kan

vägra att umgås med sitt barn utan konsekvenser,

något som barnet däremot inte kan göra. I likhet med

motionärerna anser jag att all relevant lagstiftning

som rör barn skall samlas i en särskild barnbalk där

barnets rätt sätts främst.

Mot denna bakgrund anser jag att regeringen bör

utreda införandet av en barnbalk med

barnperspektivet som utgångspunkt. En lämplig

lösning, enligt min uppfattning, vore att 2002 års

vårdnadskommitté får i uppdrag att utreda även denna

fråga.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna L234, L258 yrkande 1 och Ju224

yrkande 4 samt med avslag på motionerna L211, L248

yrkande 1 och L280, som sin mening ge regeringen

till känna.

3. Vårdnaden vid våld m.m. inom familjen

(punkt 2)

av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m) Viviann Gerdin (c) och Henrik von

Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju361

yrkande 6 och 2002/03:Sf379 yrkande 2 samt bifaller

delvis motion 2002/03:So510 yrkande 4 och avslår

motionerna 2002/03:L205, 2002/03:L230 yrkande 1 samt

2002/03:So360 yrkande 12.

Ställningstagande

Det är olyckligt att många barn förlorar

vardagskontakten med den ena föräldern vid en

separation. Ett barn behöver båda sina föräldrar.

Reglerna om gemensam vårdnad är därför bra i de fall

föräldrarna kan komma överens. Som påpekas i motion

Sf379 har det visat sig att 1998 års vårdnadsreform

i vissa fall kan medföra negativa konsekvenser för

barnen. Det gäller framför allt i de fall där en

förälder tvingas bryta upp på grund av missbruk,

misshandel eller övergrepp. I sådana fall kan

reglerna om gemensam vårdnad användas som ett

instrument att ifrågasätta varje beslut som rör

barnet. Eftersom detta är mycket negativt för barnet

anser vi att det är angeläget att den pågående

utvärderingen av vårdnadsreformen sker skyndsamt.

Mot bakgrund av vad som redovisats ovan anser vi,

liksom motionärerna bakom motion Ju361, att gemensam

vårdnad endast skall kunna komma i fråga om det kan

anses tillräckligt tryggt för barnet och mamman.

Rätten måste ha en klar bild av det eventuella våld

som barnet levt med och hur troligt det är att

våldet upprepas innan beslut fattas i

vårdnadsfrågan. Vi anser att reglerna om gemensam

vårdnad måste ändras i dessa fall. Det får ankomma

på regeringen att utforma erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna Ju361 yrkande 6 och Sf379 yrkande 2

samt med delvis bifall till motion So510 yrkande 4

och med avslag på motionerna L205, L230 yrkande 1

och So360 yrkande 12, som sin mening ge regeringen

till känna.

4. Samarbetssamtal (punkt 7)

av Yvonne Andersson (kd) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Sf380

yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Vid en skilsmässa eller separation där föräldrarna

inte kan komma överens måste familjen snabbt

erbjudas hjälp att lösa sina samarbetsproblem. Med

barnets bästa för ögonen anser vi, liksom

motionärerna i motion Sf380, att regeringen bör

utreda hur separerade föräldrar bäst kan informeras

och stödjas så att barnets behov får styra hur

umgänget utformas. I samband med detta bör de

samarbetssamtal som erbjuds föräldrarna utvärderas.

Vidare anser vi att samarbetssamtal bör vara praxis

för att undvika långdragna processer och upptrappade

konflikter. Det får ankomma på regeringen att ta

erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan, med bifall till motion Sf380

yrkandena 3 och 4, bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

5. Behörighetskrav för domare (punkt 9)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L294

yrkande 1 och bifaller delvis motionerna

2002/03:L230 yrkande 2 och 2002/03:L258 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser liksom motionärerna bakom motion L294 att

regeringen bör tillsätta en utredning för att se

över reglerna kring domstolarnas förfarande i

vårdnadstvister så att endast personer med gedigen

barnkunskap och insikter i psykosociala

problemställningar hanterar dessa fall.

Vad som anförts ovan, med bifall till motion L294

yrkande 1 och med delvis bifall till motionerna L230

yrkande 2 och L258 yrkande 2, bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

6. Könsneutrala författningar (punkt 12)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L232.

Ställningstagande

Jag anser, liksom motionärerna i motion L232, att i

de författningar som innehåller begreppen mor och

far bör dessa ändras till förälder. Lagstiftningen

bör enligt min mening utgå från könsneutralitet och

således ta fasta på att föräldrarna kan bestå av två

mammor eller två pappor. Begreppet förälder blir mer

informativt och lättbegripligt för lagrummens

adressater. Riksdagen bör därför begära att

regeringen lägger fram förslag till sådana

lagändringar.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion L232, som sin mening ge regeringen till

känna.

7. Faderskap (punkt 17)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne

Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Henrik

von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L204

och 2002/03:L266.

Ställningstagande

Vi delar motionärernas uppfattning vad gäller vikten

av att ingen felaktigt förklaras vara far till ett

barn. Att faderskapet blir riktigt fastställt måste

givetvis anses ligga i såväl barnets som moderns och

den utpekade faderns intresse. Vad först gäller den

situationen att faderskapet följer av

faderskapspresumtionen kan vi konstatera att

nuvarande lagstiftning i fråga om talerätt för en

avliden mans maka och arvingar bygger på avvägningar

mellan de olika intressen som gör sig gällande.

Några motsvarande avvägningar har inte skett när det

gäller talerätt för mannens änka och arvingar vid

ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse. Vi anser

att det är otillfredsställande att det inte finns

några klara regler i fråga om talerätten i sådana

fall. Vad härefter angår talerätten i fråga om

faderskap som har fastställts genom dom måste

rättsläget betraktas som oklart. Särskilt mot

bakgrund av att det på senare år vuxit fram nya

former av familjebildningar framstår nuvarande

inskränkningar i talerätten som en brist.

Sammanfattningsvis anser vi att motionsspörsmålen

bör bli föremål för en förutsättningslös utredning

där olika aspekter på problemen och de olika

intressen som gör sig gällande blir noggrant

genomlysta.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna L204 och L266, som sin mening ge

regeringen till känna.

8. Partnerskap och adoption (punkt 18)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L314

yrkandena 1-3 samt avslår motion 2002/03:L254

yrkande 6.

Ställningstagande

Jag delar motionärernas uppfattning i motion L314

att de lagändringar som riksdagen beslutade våren

2002 angående partnerskap och adoption inte vilar på

tillräckligt god grund. Detta beror på att

barnperspektivet inte var vägledande för det

utredningsarbete som ligger till grund för

lagstiftningen. I varje fråga som rör barn måste

utgångspunkten vara att se till barnets bästa. FN:s

barnkonvention framhåller att det främst är barnets

rättigheter som skall beaktas vid en adoption. Genom

att tillåta homosexuella att adoptera bryter

Sverige, enligt min uppfattning, mot

barnkonventionen. Vidare strider beslutet mot 1993

års Haagkonvention. Jag anser att regeringen skall

återta uppsägningen av 1967 års europeiska

konvention om adoption av barn. Vidare bör

riksdagsbeslutet från våren 2002 som innebär att

registrerade partner fått möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar upphävas. Även all

följdlagstiftning till beslutet bör upphävas. Det

får ankomma på regeringen att utforma erforderliga

lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion L314 yrkandena 1-3 samt med

avslag på motion L254 yrkande 6, som sin

mening ge regeringen till känna.

9. Översyn av adoptionslagstiftningen

(punkt 20)

av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L207

yrkandena 1-3, 2002/03:L219 yrkandena 1, 3 och 4

samt 2002/03:L314 yrkande 4.

Ställningstagande

Dagens adoptionsregler är skrivna för en annan tid

och ett annat system. År 1989 presenterade

Förmynderskapsutredningen sitt slutbetänkande med

förslag till en revision av adoptionslagstiftningen.

Sedan dess har inget hänt. I utredningsbetänkandet,

(SOU 2001:10) Barn i homosexuella familjer, har

flera experter påtalat att adoptionslagstiftningen

är i behov av en översyn. Experterna framhåller

också att forskningen beträffande adopterade barns

uppväxt och utveckling är eftersatt.

Vi anser liksom motionärerna att hela

adoptionslagstiftningen är i stort behov av en

översyn, och det får ankomma på regeringen att ta

erforderliga initiativ. Inom ramen för en sådan

översyn finns det enligt vår uppfattning anledning

att t.ex. se över kravet på att presumtiva

adoptivföräldrar skall vara minst 25 år, och den

nuvarande möjligheten till s.k.

ensamståendeadoptioner bör bli föremål för en

utvärdering. Vi anser också att det bör tas in en

bestämmelse i 4 kap. föräldrabalken som stadgar att

en adoption endast får ske om den är förenlig med

barnets bästa.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna L207 yrk-andena 1-3, L219 yrkandena

1, 3 och 4 samt L314 yrkande 4, som sin mening ge

regeringen till känna.

10. Rätt till insemination för lesbiska kvinnor

(punkt 21)

av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L249

yrkande 1 och bifaller delvis motionerna

2002/03:L222 och 2002/03:L254 yrkande 7 samt avslår

motionerna 2002/03:L235, 2002/03:L265, 2002/03:L274,

2002/03:L318 yrkande 20 och 2002/03:L320.

Ställningstagande

Kommittén om barn i homosexuella familjer föreslog

vissa bestämmelser om det rättsliga föräldraskapet

vid insemination. Kommitténs förslag kan dock inte

ligga till grund för lagstiftning utan frågan måste

utredas vidare. Regeringen utlovade i mars 2002 att

en fördjupad analys skulle påbörjas omedelbart.

Enligt uppgift från justitieministern är tanken att

en departementspromemoria i ämnet skall kunna

remitteras under år 2003. Vi anser, liksom

motionärerna bakom motion L249, att analysarbetet

måste genomföras snarast möjligt utan ytterligare

tidsutdräkt.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till

motion L249 yrkande 1 och med delvis bifall till

motionerna L222 och L254 yrkande 7 samt med avslag

på motionerna L235, L265, L274, L318 yrkande 20 och

L320, som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Hänsynen till barnets bästa, m.m.

av Viviann Gerdin (c).

Alla barns behov av trygghet, självbestämmande och

livskvalitet vilar på oss vuxna att garantera, och

ansvaret för barnens väl har i första hand

föräldrarna. Barnets bästa är inskrivet i svensk

lagstiftning och delvis förankrad i 1 kap. 2 §

regeringsformen. Det är emellertid endast

riktlinjer, vilket är olyckligt eftersom det ger

utrymme för skiftande tolkningar som ofta är till

nackdel för barnet.

Enligt min mening borde det vara en självklarhet

att skydda barnet från att bli utnyttjat i en

konflikt mellan vuxna och att samhället genom

uppmuntran och stöd förstärker barnets rättigheter.

I ärenden angående vårdnad och umgänge måste därför

större vikt läggas vid vad som är bäst för barnet. I

alltför många fall finns en tendens till att

föräldrarnas rättigheter att uppnå rättvisa sker på

barnets bekostnad.

Kopplingen mellan barnets välbefinnande och mäns

våld mot kvinnor måste förstärkas. Större hänsyn

måste tas till hur barnen påverkas av att tvingas se

sin mamma bli misshandlad. I alla

vårdnadsutredningar måste barnets rätt till umgänge

klart framgå, men också barnets rätt att avstå från

umgänge när barnet känner rädsla inför den förälder

som hotar och brukar våld inom familjen.

Eftersom det nu pågår en utredning som kan

förväntas ta upp dessa angelägna frågor har jag

slutligen stannat för att inte avge några formella

reservationer i enlighet med vad jag nu anfört.

2. Talerätt i mål om umgänge

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik

von Sydow (m).

Vi delar den uppfattning som förs fram i motionerna

L243 och L268 om att föräldrabalken bör ändras på så

sätt att nära anhöriga som mor- och farföräldrar

skall få rätt att föra talan i mål om umgänge.

Eftersom 2002 års vårdnadskommitté skall överväga

denna fråga har vi valt att inte reservera oss. Vi

avser att noga följa kommitténs arbete.

3. Underhållsbidrag vid växelvis boende

av Jan Ertsborn (fp), Tasso Stafilidis (v) och

Martin Andreasson (fp).

Vi anser liksom motionären bakom motion L326 att man

kan ifrågasätta principen att underhållsbidrag inte

utgår vid växelvis boende i sådana fall där

föräldrarna har avsevärt olika stor inkomst. Denna

fråga skall övervägas av 2002 års vårdnadskommitté.

Med hänvisning till det pågående beredningsarbetet

har vi valt att inte reservera oss.

4. Behörighetskrav för domare

av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).

Vi anser liksom motionärerna bakom motionerna L230,

L258 och L294 att de domare som dömer i

familjerättsliga mål skall ha erforderlig kompetens.

2002 års vårdnadskommitté skall bl.a. undersöka och

beskriva vilken kompetens i vårdnadsfrågor som finns

hos domarna och vilken kompetensutveckling som

pågår. Med hänvisning till det pågående

utredningsarbetet har vi valt att inte reservera

oss. Vi avser att noga följa kommitténs arbete.

5. Assisterad befruktning

av Yvonne Andersson (kd).

I motsats till justitieministern anser jag att

frågan om rätten till assisterad befruktning för

lesbiska kvinnor inte är politiskt avgjord eftersom

riksdagen ännu inte fattat något beslut i frågan.

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett

beredningsarbete. Jag anser att resultatet av detta

arbete bör avvaktas. Därefter har riksdagen att ta

ställning till eventuella förslag från regeringen i

frågan.

6. Rätt till s.k. provrörsbefruktning för

lesbiska kvinnor

av Tasso Stafilidis (v).

Under våren 2002 beslutade riksdagen om vissa

ändringar i lagen (1988:711) om befruktning utanför

kroppen som innebär att även behandling med ägg blir

tillåten. Lagen innehåller dock ett antal

begränsningar som bl.a. innebär att lesbiska kvinnor

som är infertila inte kan komma i fråga för en

äggdonation. Jag anser liksom motionärerna bakom

motionerna L293 och L296 att lesbiska kvinnor skall

ges lika rätt till äggdonation som heterosexuella

kvinnor. Jag anser att regeringen bör tillsätta en

utredning för att belysa denna fråga. Enligt min

uppfattning bör det således inte vara något krav att

kvinnan som får ta emot ett donerat ägg är gift

eller samboende med en person av motsatt kön. Vidare

bör äggdonation tillåtas då det finns en känd

spermadonator. Det bör inte föreligga något krav på

samlevnad eller äktenskap med spermadonatorn för att

få ta emot ett donerat ägg.

Med hänvisning till det pågående arbetet inom

Regeringskansliet med att närmare analysera det

rättsliga föräldraskapet vid assisterad befruktning

har jag valt att inte reservera mig.

7. Särkullbarns rätt till arv

av Tasso Stafilidis (v).

Jag anser, liksom motionären i motion L237, att

särkullbarns rätt att få ut sitt arv vid förälderns

död i vissa fall kan skapa problem för den

efterlevande. Regeringen bör utreda hur

regelsystemet skall utformas för att både

särkullbarnens och den eflerlevandes intressen

bättre skall kunna tas till vara.

Ärvdabalksutredningen har övervägt frågan om

särkullbarns rätt till arv. Som redovisats tidigare

i betänkandet övervägs Ärvdabalksutredningens

förslag för närvarande inom Justitiedepartementet.

Mot denna bakgrund har jag valt att inte reservera

mig. Jag utgår från att de synpunkter som förs fram

i motionen kommer att beaktas i beredningsarbetet.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2002/03:L204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att talerätt om hävande av

faderskap för såväl efterlevande maka som mannens

arvingar bör införas.

2002/03:L205 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lagen ändras så att de

sociala myndigheterna vid allmän domstol aktivt

driver talan om överflyttning av vårdnad då en

vårdnadshavare grovt brustit i föräldraansvar genom

att begå ett allvarligt brott mot den andra

vårdnadshavarens liv, frihet eller hälsa.

2002/03:L207 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av

den samlade adoptionslagstiftningen i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen ser över 25-

årsgränsen för adoption i enlighet med vad som

anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av

ensamståendes rätt att prövas som adoptivföräldrar

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:L211 av Maria Larsson (kd) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av fördjupad

definition av begreppet barnets bästa.

2002/03:L217 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förändringar i god man-

institutet.

2002/03:L219 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar ge regeringen i uppdrag att

göra en översyn av den samlade

adoptionslagstiftningen.

2. Riksdagen beslutar att upphäva 4 kap. 7 § 2

föräldrabalken.

3. Riksdagen beslutar att i 4 kap. föräldrabalken

införa en regel om att adoption bara får tillåtas

om den bedöms vara till barnets bästa.

4. Riksdagen begär att regeringen ser över 25-

årsgränsen för adoption.

2002/03:L222 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en skyndsam reform av

lagstiftningen om assisterad befruktning för

lesbiska och bisexuella kvinnor.

2002/03:L224 av Birgitta Carlsson och Margareta

Andersson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om mor- och farföräldrars rätt

till domstolsprövning av umgängesrätten med sina

barnbarn.

2002/03:L230 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen ger den

parlamentariska kommittén som skall utvärdera 1998

års reform om vårdnad, boende och umgänge (dir.

2002:89) ett tilläggsdirektiv som tar sikte på att

utreda möjligheterna att införa en presumtion om

enskild vårdnad vid våld i nära relationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de domare som

dömer i familjerättsliga mål skall ha erforderlig

kompetens.

2002/03:L232 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring som innebär att de författningar som

benämner mor och far ersätts med det könsneutrala

begreppet förälder i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2002/03:L234 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda införandet av en

barnbalk med barnperspektivet som utgångspunkt.

2002/03:L235 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att anta de lagförslag som

presenteras av kommittén Barn i homosexuella

familjer (SOU 2001:10) och som innebär att lesbiska

kvinnor som lever i registrerat partnerskap eller

samboförhållanden skall få tillgång till assisterad

befruktning vid allmänt sjukhus.

2002/03:L237 av Per Rosengren m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen bör ta

initiativ till en utredning så att regelsystemet

utformas på så sätt att både särkullbarnens och den

efterlevandes intresse bättre tas till vara.

2002/03:L243 av Ana Maria Narti och Kerstin

Heinemann (fp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en sådan ändring i

föräldrabalken att nära anhöriga, som mor- och far-

föräldrar, får föra talan om umgänge.

2002/03:L248 av Mia Franzén (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barnens rätt och

de vuxnas skyldighet vid en separation eller

skilsmässa.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheten till särskilt ombud för barnen vid en

separation eller skilsmässa samt upprättandet av

en nationell barnrättspolicy.

2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fullföljandet av

en utredning om assisterad befruktning.

2002/03:L254 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c,

mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

bestämma att lagändringarna i betänkande

2001/02:LU27 träder i kraft omgående, efter det

att uppsägningen av 1967 års europeiska konvention

om adoption av barn trätt i kraft.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om assisterad

befruktning för lesbiska kvinnor och det rättsliga

föräldraskapet.

2002/03:L257 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att se på

Haagkonventionen utifrån barnets perspektiv.

2002/03:L258 av Margareta Andersson och Lars-Ivar

Ericson (c) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i

motionen anförs om att införa ett barnperspektiv i

svensk lagstiftning.

2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i

motionen anförs om att ge adekvat utbildning till

alla jurister som kommer i kontakt med barn i

olika domstolsförfaranden.

2002/03:L265 av Cinnika Beiming och Tommy Waidelich

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om homosexuellas rättigheter

när det gäller insemination.

2002/03:L266 av Ulf Nilsson m.fl. (fp, m, kd, c)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om översyn av rättsläget

och praxis rörande talerätt vid hävande av

faderskap.

2002/03:L268 av Anita Sidén och Elizabeth Nyström

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i 6 kap. 15 a § FB, så att mor- och

farföräldrar kan väcka talan i domstol om rätt till

umgänge med avlidna barns barn i de fall barnens

vårdnadshavare motsätter sig det umgänge som

begärts.

2002/03:L270 av Mikael Oscarsson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning för att se

över lagstiftningen i syfte att komma till rätta med

umgängessabotage i vårdnads- och umgängestvister.

2002/03:L274 av Matilda Ernkrans och Helena

Zakariasén (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten för

lesbiska par att få tillgång till assisterad

befruktning på klinik i Sverige.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att utarbeta förslag till

rättslig reglering av föräldraskap för barn som

tillkommit genom lesbiska pars assisterade

befruktning.

2002/03:L280 av Solveig Hellquist m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att barnperspektivet skall

vara vägledande i ärenden som rör gemensam vårdnad

och umgänge.

2002/03:L286 av Monica Green m.fl. (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

föräldrabalkens regler.

2002/03:L293 av Tasso Stafilidis (v) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lesbiska

kvinnor skall ges lika rätt till äggdonation som

heterosexuella kvinnor.

2. Riksdagen begär att regeringen låter utreda vad i

motionen anförs om att äggdonation även skall

tillåtas då det finns en känd spermadonator.

3. Riksdagen begär att regeringen låter utreda vad i

motionen anförs om att det inte skall föreligga

ett krav på samlevnad eller äktenskap med

spermadonatorn för att få donerat ägg.

4. Riksdagen begär att regeringen låter utreda vad i

motionen anförs om att det inte skall föreligga

krav på att kvinnan som får donerat ägg är gift

eller samboende med en person av motsatt kön.

2002/03:L294 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning i syfte att se över reglerna kring

domstolarnas förfarande vid tvistemål om barn så

att personer med gedigen barnkunskap och insikter

i de psykosociala problemen hanterar dessa fall.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att överväga

åtgärder för att komma till rätta med problemet

vårdnads- och umgängestvister i domstol.

2002/03:L295 av Lars Ångström (mp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att där det är

nödvändigt ändra i lagstiftningen för att

möjliggöra ett uppbyggande av byråer för barns

bästa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vidta andra

initiativ för att främja skapandet av myndigheten

Byrån för barns bästa.

2002/03:L296 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en ändring i lagen

(1988:711) om befruktning utanför kroppen.

2002/03:L303 av Gustav Fridolin och Åsa Domeij (mp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om förändringar av

föräldrabalken så att det blir möjligt för ett barn

att ha fler än två juridiska vårdnadshavare.

2002/03:L307 av Kent Härstedt (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skuldtyngda barn.

2002/03:L314 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen återtar

uppsägningen av den europeiska konventionen om

adoption av barn.

2. Riksdagen beslutar att upphäva beslutet att

registrerade partner skall ges möjlighet att

prövas som adoptionsföräldrar.

3. Riksdagen beslutar att upphäva all

följdlagstiftning till beslutet att registrerade

partner skall ges möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en heltäckande

översyn av adoptionslagstiftningen.

2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

20. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag på ändring i relevant lagstiftning i

enlighet med vad i motionen anförs om att lesbiska

skall få insemineras.

2002/03:L320 av Lars Lindblad och Tobias Billström

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om insemination.

2002/03:L323 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att snarast utreda det

rättsliga föräldraskapet gällande barn som har fler

än två föräldrar och hur barns juridiska rättigheter

till sina föräldrar utöver de biologiska

vårdnadshavarna skall tillgodoses.

2002/03:L326 av Bo Könberg (fp) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan

om reglerna för underhållsansvar vid växelvis

boende.

2002/03:L328 av Kenth Högström (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om åtgärder för att förbättra den

kommunala överförmyndarverksamheten.

2002/03:L330 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av förändringar av

föräldrabalkens utformning, dess tillämpning och

praxis.

2002/03:L337 av Jan Emanuel Johansson (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om barns rättigheter i

familjerättsprocesser.

2002/03:K325 av Helena Zakariasén m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att myndighetsåldern skall

följa kalenderår i stället för födelsedatum.

2002/03:K428 av Anders Ygeman (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs angående namngivning, en

välkomstceremoni för barn.

2002/03:Ju224 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att behovet av en

barnbalk utreds.

2002/03:Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förändring av

reglerna om gemensam vårdnad.

2002/03:Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gemensam vårdnad.

2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda hur

separerade föräldrar bäst kan informeras och

stödjas så att barnets behov får styra hur

umgänget utformas och därmed även utvärderar

dagens samarbetssamtal.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att dagens

samarbetssamtal i nuvarande eller förändrad form

görs till praxis.

2002/03:So360 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

socialtjänstlagens krav på att tillgodose det

utsatta barnets behov av beskydd och stöd skall gå

före alla andra beslut i samband med

vårdnadstvister, trots att gärningsmannen inte är

dömd, för att barnet inte skall behöva möta sin

förövare i form av påtvingat umgänge.

2002/03:So510 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén

(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rätten att

vara umgänges- och vårdnadshavare skall omprövas

om fadern utövar våld inom familjen.