Bet. 2002/03:LU14

Lagutskottets betänkande

2002/03:LU14

Utvärdering av miljömålet i konsumentpolitiken

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2002/03:31 Utvärdering av miljömålet i

konsumentpolitiken jämte en motion med sju

motionsyrkanden som väckts med anledning av

skrivelsen och fyra motioner med fem motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden år 2002.

I skrivelsen anger regeringen nya delmål under det

konsumentpolitiska miljömålet. Vidare lämnas en

redovisning av effekterna av ett utvalt antal

miljöåtgärder inom det konsumentpolitiska området.

Vad som anförts i skrivelsen föranleder inga

erinringar från utskottets sida. Utskottet avstyrker

bifall till samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns sju reservationer och tre

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Miljömålet i konsumentpolitiken

Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkande 1.

Reservation 1 (fp)

2. Delmål 1

Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkandena 2

och 3.

Reservation 2 (fp)

3. Delmål 2

Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkande 4.

Reservation 3 (fp)

4. Delmål 3

Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkandena 5

och 6.

Reservation 4 (fp)

5. Frivillig märkning

Riksdagen avslår motion 2002/03:L247 yrkande 9.

Reservation 5 (m)

6. Etisk märkning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L251,

2002/03:L302 och 2002/03:Sf292 yrkande 4.

Reservation 6 (v)

7. Inrättande av hållbarhetskommission

Riksdagen avslår motion 2002/03:L4 yrkande 7.

Reservation 7 (fp)

8. Regeringens skrivelse 2002/03:31

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2002/03:31

till handlingarna.

Stockholm den 1 april 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen

(s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi

Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis

(v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene

Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann

Gerdin (c), Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von

Sydow (m), Niclas Lindberg (s) och Johan Löfstrand

(s).

Inledning

Miljömålet – allmän bakgrund

Nuvarande nationella mål för konsumentpolitiken

fastställdes av riksdagen hösten 2001 (prop.

2000/01:135, bet. 2001/02:LU2, rskr. 51). Riksdagens

beslut innebär att de nationella målen för

konsumentpolitiken skall vara att konsumenternas

ställning och inflytande på marknaden skall stärkas

(inflytandemålet), att hushållen skall ha goda

möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra

resurser effektivt (hushållningsmålet), att

konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas

(säkerhetsmålet), att sådana konsumtions- och

produktionsmönster skall utvecklas som minskar

påfrestningarna på miljön och bidrar till en

långsiktigt hållbar utveckling (miljömålet) samt att

konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning,

information och utbildning (kunskapsmålet).

Miljömålet inom konsumentpolitiken infördes år

1995 (prop. 1994/95:140, bet. LU32, rskr. 438). 2001

års riksdagsbeslut innebar inga förändringar vad

gäller miljömålets formulering.

Bakom införandet av miljömålet låg en strävan att

starkare betona sambandet mellan konsumtion och

miljö. Det ansågs vara en viktig konsumentpolitisk

uppgift att försöka uppnå sådana konsumtionsmönster

som belastar miljön så lite som möjligt. Vidare

betonades vikten av att påverka även produktionen i

denna riktning.

I samband med att de nationella målen lades fast

hösten 2001 godkände riksdagen även att delmål skall

anges för konsumentpolitiken. I den då aktuella

propositionen redovisade regeringen, utan erinran

från riksdagens sida, vilka delmål som bör gälla på

området under åren 2001–2005. Delmålen representerar

verksamhetsområden som, enligt regeringen, är

särskilt viktiga för konsumenterna och avser områden

där det finns konsumentpolitiska verktyg att tillgå

för att uppnå konkreta förbättringar för

konsumenterna. Delmålen syftar till att bidra till

att de fem övergripande målen för konsumentpolitiken

skall uppnås. Ett av delmålen som särskilt rör

miljömålet är att miljömärkningen och den etiska

märkningen skall få en större spridning.

1998 års skrivelse: Konsumenterna och miljön –

en handlingsplan för hållbar utveckling

Centrala frågor rörande miljömålet inom

konsumentpolitiken var föremål för riksdagens

överväganden våren 1998 med anledning av regeringens

skrivelse 1997/98:67 Konsumenterna och miljön – en

handlingsplan för hållbar utveckling. I skrivelsen

lade regeringen fram en handlingsplan för arbetet

med att uppfylla miljömålet. Planen utgjorde ett led

i arbetet för att uppnå en hållbar utveckling och

syftade till att inleda en process vars syfte var

att uppmuntra och underlätta för hushållen att ta

ett ökat ansvar för miljön och resurshushållningen.

Det var, enligt regeringen, angeläget att insatser

gjordes så att miljömålet även i praktiken fick

samma tyngd som övriga konsumentpolitiska mål.

Regeringen redovisade i 1998 års skrivelse sin

avsikt att ge Konsumentverket ett sektorsansvar för

konsumentrelaterade konsumentfrågor och uppgiften

att formulera sektorsmål för att precisera

miljömålet. Vidare betonades att mer kunskap behövs

om frågor som rör konsumenterna och miljön som grund

för beslut om åtgärder och uppföljning. Utökad

förmedling av kunskap och information till hushållen

var en central del av handlingsplanen.

I skrivelsen presenterades olika åtgärder som

regeringen ansåg vara viktiga när det gäller

konsumtion och produktion av varor och tjänster.

Också frågor om hushållens boende och resande

behandlades, varvid från regeringens sida ansågs att

konsumenternas val av transportmedel och bostad

måste underlättas genom bättre information om

miljöaspekter. Därutöver betonades den lokala

konsumentverksamhetens betydelse och behovet av att

stöd till frivillig verksamhet som rör

konsumentrelaterade miljöfrågor prioriterades. Också

betydelsen av aktivt internationellt arbete lyftes

fram.

I skrivelsen uttalade regeringen sin avsikt att

senast år 2001 återkomma till riksdagen med en

lägesrapport om hur arbetet med miljömålet i

konsumentpolitiken fortskridit och senast år 2002

redovisa effekterna av detta arbete.

Vid behandlingen av 1998 års skrivelse uttryckte

utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

1997/98:LU21 sin tillfredsställelse över den

framlagda handlingsplanen. En plan för att inleda en

process som syftar till att uppmuntra och underlätta

för hushållen att ta ansvar för miljön har, framhöll

utskottet, ett betydande värde och de åtgärder

regeringen förutskickat antogs kunna leda till att

målkonflikter lättare kunde identifieras och

undvikas. Mycket talade, enligt utskottet, för att

åtgärderna var ägnade att bidra till en utveckling

som främjar ett samhälle grundat på hållbarhet.

2002 års skrivelse: Konsumenterna och miljön

I enlighet med vad som utlovades i 1998 års

skrivelse lämnade regeringen i skrivelse 2001/02:68

Konsumenterna och miljön en lägesrapport om det

arbete som bedrivits för att uppnå miljömålet i

konsumentpolitiken. I skrivelsen redovisades bl.a.

att Konsumentverket i november 1998 fått ett

sektorsansvar för konsumentrelaterade miljöfrågor

och att verket utarbetat förslag till sektorsmål som

preciserar miljömålet och åtgärder som man bör

arbeta vidare med. Enligt skrivelsen hade

Konsumentverket också tagit fram förslag till

indikatorer för att kunna mäta vilken effekt

konsumenternas insatser för miljön har samt för att

mäta i vad mån verkets åtgärder ger resultat.

Regeringen redovisade också en rad åtgärder som

vidtagits eller planerades i frågor rörande

konsumtion och produktion, kunskap om

konsumentrelaterade miljöfrågor och

kunskapsförmedling. Också åtgärder rörande boende,

miljömärkning, lokal konsumentverksamhet och

internationellt arbete berördes i skrivelsen.

Utskottet uttryckte i sitt av riksdagen godkända

betänkande 2001/02:LU18 sin tillfredsställelse också

över denna skrivelse. Enligt utskottet innehöll

skrivelsen värdefull information för riksdagen om

det arbete som regeringen och myndigheterna bedriver

för att uppnå miljömålet i konsumentpolitiken.

Skrivelsen innebar också, framhöll utskottet, ett

tillfälle för riksdagen och dess ledamöter att få en

djupare inblick i pågående arbete.

2003 års skrivelse: Utvärdering av miljömålet i

konsumentpolitiken

I 1998 års skrivelse aviserade regeringen att man

avsåg att överlämna en effektredovisning av

miljöarbetet inom konsumentpolitiken till riksdagen

under år 2002. I förevarande skrivelse lämnas en

sådan redovisning av några av de åtgärder som

vidtagits på området. Vidare anges i skrivelsen nya

delmål inom ramen för det konsumentpolitiska

miljömålet.

När det först gäller effektredovisningen anförs i

skrivelsen att detta arbetet försvårats av att det

saknas uppföljningar av vissa vidtagna åtgärder,

varför det i många fall är svårt att dra några

slutsatser av vilka effekter som kan ha uppnåtts.

Ett annat generellt problem för utvärderingen av

miljöinsatserna på konsumentområdet är, anförs det

vidare, att man inte mätte av ett nolläge vid

utarbetandet av 1998 års skrivelse och på så sätt

förberedde för en utvärdering och en mätning av

effekterna. Det är dessutom svårt att särskilja

effekterna av konsumentpolitiska åtgärder och

åtgärder vidtagna inom andra områden.

I skrivelsen redovisas effekterna av fyra olika

insatser inom det konsumentpolitiska området,

nämligen den nordiska miljömärkningen Svanen,

Konsumentverkets roll som kunskapsförmedlare inom

miljöområdet, provningsverksamheten inom

Konsumentverket och ett myndighetsinitiativ rörande

handdiskmedel med påstådd antibakteriell verkan. De

redovisade åtgärderna är av olika karaktär såväl vad

gäller inriktning som omfattning och skall, enligt

regeringen, ses som exempel, utan ambition att ge en

heltäckande bild. För en närmare redovisning av

respektive område hänvisas till avsnitt 3 i

skrivelsen.

Vad sedan gäller miljömålet och delmålen inom

ramen för detta mål är det, enligt vad som anförs i

skrivelsen, en angelägen konsumentpolitisk uppgift

att medverka till att människor utvecklar

konsumtionsmönster som belastar miljön så lite som

möjligt. Konsumenternas ändrade efterfrågan kan

således bidra till en utveckling av en mer hållbar

produktion av varor och tjänster. I skrivelsen

konstateras att det arbete som hittills bedrivits

inom ramen för miljömålet i konsumentpolitiken

främst varit koncentrerat till kunskapsförmedling i

syfte att dels öka informationen till konsumenterna,

dels påverka producenter, andra myndigheter och

organisationer. Regeringen gör bedömningen att

arbetet inom ramen för miljömålet inom

konsumentpolitiken fortsättningsvis bör koncentreras

till att förbättra förutsättningarna för konsumenter

att leva och agera miljömässigt. Miljömålet bör

därför, enligt regeringens bedömning, utvecklas

genom nya delmål. Som delmål för miljömålet inom

konsumentpolitiken bör, enligt regeringens

bedömning, gälla att det skall vara prisvärt och

enkelt att agera på ett för miljön positivt sätt

(delmål 1), att det skall finnas många konkreta

exempel på positiva miljöeffekter av ett ändrat

beteende (delmål 2) och att miljömärkningen och den

etiska märkningen skall ha en stor spridning (delmål

3). De nya delmålen syftar, enligt skrivelsen, till

att bidra till att det övergripande miljömålet för

konsumentpolitiken uppnås och anger inriktningen av

verksamheten t.o.m. år 2005. Delmålen är generella

för politikområdet, men tar framför allt sikte på

Konsumentverkets arbete och dess roll som

sektorsansvarig myndighet.

För att se till att det i framtiden blir lättare

att följa upp och utvärdera arbetet på området skall

arbetet bedrivas utifrån dessa delmål och med hjälp

av indikatorer.

Konsumentverket bör, enligt skrivelsen, utveckla

sitt sektorsansvar för miljöpolitiken i enlighet med

de nya delmålen och öka och fördjupa samarbetet med

andra myndigheter och organisationer. I det

sammanhanget bör nämnas att de i skrivelsen

redovisade delmålen kommit till uttryck i

Konsumentverkets regleringsbrev för år 2003.

Motioner

Med anledning av skrivelsen har väckts en motion

innehållande sju motionsyrkanden. Utskottet

behandlar i detta sammanhang även fyra motioner med

fem motionsyrkanden från den allmänna motionstiden

år 2002. Motionsspörsmålen gäller bl.a. miljömålet

inom konsumentpolitiken, de olika delmålen och

indikatorerna som redovisas i skrivelsen, etisk

märkning och inrättandet av en

hållbarhetskommission. Förslagen återfinns i bilagan

till betänkandet.

2002/03

LU14

Utskottets överväganden

Miljömålet i konsumentpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

gäller miljömålet i konsumentpolitiken.

Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Jämför reservation 1 (fp).

Skrivelsen

I skrivelsen framhåller regeringen att konsumtion

och produktion i de industrialiserade länderna är

den enskilt största orsaken till fortsatt negativ

påverkan på den globala miljön och att det är

nödvändigt att komma till rätta med denna negativa

påverkan och uppnå hållbara konsumtionsmönster.

Enligt vad som anförs i skrivelsen bestäms

konsumtionsmönster av vanor, påverkan från reklam,

pris, kunskap och sociala mönster. Konsumtion är

också en del av människors sociala och individuella

identifikation. I skrivelsen anförs att regeringen

arbetar inom flera olika politikområden, däribland

det konsumentpolitiska, med olika styrmedel för att

uppnå hållbara konsumtionsmönster. Ett miljöanpassat

beteende hos konsumenterna är, anför regeringen,

beroende av att konsumenterna har en insikt om att

det finns ett samband mellan det egna agerandet och

inverkan på miljön. Kunskapsförmedling är därför ett

viktigt redskap i arbetet för ett hållbart samhälle.

Vidare krävs för att konsumenterna skall använda sin

kunskap en väl fungerande infrastruktur med

undanröjda hinder, tydliga incitament och effektiva

verktyg. På lång sikt skall konsumenterna, enligt

regeringens uppfattning, inte behöva välja mellan

miljöanpassade och miljöskadliga varor, eftersom de

miljöskadliga varorna skall ha fasats ut.

Motionen

Martin Andreasson m.fl. (fp) anser i motion L4 att

skrivelsen ger uttryck för en felaktig syn på

miljömålet. Målet bör, anförs det, vara att

underlätta för konsumenterna att kunna välja att

agera på ett sätt som minskar belastningen på

miljön. Enligt motionärerna måste miljömålet inom

konsumentpolitiken framför allt inriktas på att ta

hänsyn till miljöskadliga faktorer vid utformningen

av konsumentlagstiftningen, att undvika konflikter

mellan miljö- och konsumentpolitiken och att, inom

ramen för att stärka konsumenternas rättigheter och

ställning, underlätta deras möjligheter att träffa

miljöanpassade konsumtionsval. Regeringens politik

innebär, menar motionärerna, att konsumentpolitiken

belastas med alltför långtgående miljöpolitiska

ambitioner, vilket leder till en ökad risk för

målkonflikter. Det första målet för

konsumentpolitiken bör i fortsättningen vara att

stärka konsumenternas ställning, även på

miljöområdet. I motionen begärs ett tillkännagivande

om vad som anförts om mål för konsumentpolitiken

(yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinar om att regeringen i den proposition

som låg till grund för riksdagens beslut att införa

miljömålet i konsumentpolitiken våren 1995 anförde

att det är en viktig konsumentpolitisk uppgift att

länka in människor i sådana konsumtionsmönster som

belastar miljön så litet som möjligt. Att påverka

produktionen i denna riktning var också angeläget.

Det var vidare viktigt att konsumenterna blir

medvetna om betydelsen av att handla – i dubbel

bemärkelse – miljöanpassat trots att ett sådant

handlande kan komma i strid med kortsiktiga

intressen. En sådan inriktning av konsumentpolitiken

låg, enligt regeringens uppfattning, i linje med

FN:s handlingsprogram Agenda 21, EU:s

konsumentpolitiska program och programmet för det

nordiska samarbetet.

Utskottet hade inget att erinra mot vad regeringen

anfört i propositionen och såg, i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1994/95:LU32, med

tillfredsställelse att det allt starkare sambandet

mellan miljöpolitik och konsumentpolitik kom till

uttryck i ett särskilt konsumentpolitiskt mål. I

likhet med regeringen framhöll utskottet att det låg

i konsumenternas intressen att sådana konsumtions-

och produktionsmönster utvecklas som minskar

påfrestningarna på miljön och bidrar till en

långsiktigt hållbar utveckling.

I samband med 2001 års konsumentpolitiska beslut

anförde utskottet i det av riksdagen godkända

betänkande 2001/02:LU2 att det, mot bakgrund av det

samband som finns mellan konsumtion och miljö, var

självklart att de konsumentpolitiska målen även i

fortsättningen skall innehålla ett miljömål och fann

inte skäl att ställa sig bakom då aktuella

motionskrav på förändringar av målets utformning.

Miljömålet låg alltså fast.

Vad som anfördes vid miljömålets tillkomst år 1995

äger alltjämt giltighet. Utskottet är således inte

berett att förorda en omprövning av utformningen av

miljömålet inom konsumentpolitiken. Inriktningen av

den nu aktuella skrivelsen ligger också väl i linje

med de uttalanden som gjordes våren 1995. När det

gäller synpunkterna på målen för konsumentpolitiken

i övrigt som förs fram i motion L4 yrkande 1 kan

konstateras att utskottet så sent som i mitten av

mars 2003, med anledning av motionsyrkanden, ställt

sig bakom den inriktning av konsumentpolitiken som

riksdagen beslutade om hösten 2001. Skäl att nu,

några veckor senare, ändra inställning i frågan

föreligger inte.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

skall avslå motion L4 yrkande 1.

Delmålen inom miljömålet

Delmål 1 – Det skall vara prisvärt och enkelt

att agera på ett för miljön positivt sätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden i vilka

begärs dels uttalanden från riksdagens sida

rörande priset som faktor vid produktval och

användningen av ekonomiska styrmedel inom

konsumentpolitiken, dels utformningen av en

av indikatorerna för delmål 1, dvs. närhet

till källsortering. Utskottet hänvisar i

huvudsak till att det inte föreligger någon

avgörande motsättning mellan motionärerna och

regeringen. Jämför reservation 2 (fp).

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att konsumenterna måste ges

reella möjligheter att agera på ett för miljön

positivt sätt. Hindren för ett miljöanpassat

beteende består dels av hinder inom individen,

exempelvis vanor och attityder, dels av yttre hinder

som sociala normer samt institutionella och

strukturella hinder. De inre och yttre hindren är

nära kopplade till varandra genom att de påverkar

varandra ömsesidigt. Det är, framhålls i skrivelsen,

delvis regeringens uppgift att se till att så många

institutionella och strukturella hinder som möjligt

undanröjs.

Enligt regeringens bedömning styrs konsumenter i

allmänhet av priset på varan eller tjänsten.

Samtidigt är många konsumenter måna om att köpa

varor av god kvalitet och kan således föredra en

dyrare vara om kvaliteten är god. Regeringens

slutsats av detta är att för att få konsumenter att

agera på ett för miljön positivt sätt genom att

välja miljöanpassade alternativ måste det

miljöanpassade alternativet vara lika prisvärt som

övriga alternativ. Vid en sammanvägning av pris och

kvalitet kan det miljöanpassade alternativet, enligt

regeringens bedömning, vara väl värt sitt pris, även

om det är nominellt högre än andra alternativ genom

att det kan ge konsumenten ett mervärde att

miljöbelastningen är lägre. Konsumenterna styrs

också, menar regeringen, av bekvämlighet och tid.

Det måste därför vara enkelt att som konsument ändra

sitt beteende så att det är till gagn för miljön.

För att minska hindren gör regeringen bedömningen

att det första delmålet bör vara att det skall vara

prisvärt och enkelt att agera på ett för miljön

positivt sätt. Som indikatorer inom delmål 1 bör

gälla dels pris på miljömärkta varor jämfört med

icke miljömärkta alternativ, dels närhet till

källsortering.

Motionen

I motion L4 av Martin Andreasson m.fl. (fp) anförs

att regeringen i skrivelsen underskattar priset som

faktor vid konsumenternas val av produkter. Enskilda

formuleringar i skrivelsen ger också samtidigt

uttryck för en långtgående ambition att ändra

prisincitamentsstrukturen. Det råder alltså, enligt

motionärernas mening, en ambivalens i synen på

prisaspekten. I skrivelsen finns också enstaka

formuleringar som, enligt motionärerna, visar att

regeringen har en felaktig syn på användningen av

miljöinriktade ekonomiska styrmedel. Sådana

styrmedel skall, menar motionärerna, användas på så

sätt att de externa kostnaderna för

miljöbelastningen internaliseras i producentledet.

Därigenom uppnås ett incitament för producenterna

att effektivisera produktionen med hjälp av

exempelvis resurssnål teknik. Sekundärt fördyrar

detta varan, vilket påverkar konsumenternas val av

produkter. I motionen begärs ett tillkännagivande om

vad som anförs om ekonomiska styrmedel inom ramen

för delmål 1 (yrkande 2).

I samma motion anförs att källsorteringen på många

håll är organiserad på så sätt att den närmast

blivit ett privilegium för den som inte är

rörelsehindrad, har tillgång till bil och gott om

utrymme i hemmet för förvaring av återvinningskärl.

Enligt motionärerna räcker det inte med närhet till

källsortering som indikator, utan den faktiska

tillgängligheten måste också inkluderas i

indikatorn. I motionen begärs ett tillkännagivande i

enlighet med det anförda om indikator för delmål 1

(yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Som framhålls i såväl regeringens skrivelse som i

motion L4 yrkande 2 är priset på en produkt en av

flera faktorer som har betydelse för miljöanpassade

produktval. Utskottet kan för sin del inte finna att

det skulle föreligga någon avgörande skillnad i

synsätt mellan motionärerna och regeringen vad

gäller prisets betydelse för miljöanpassade

produktval eller användningen av ekonomiska

styrmedel inom konsumentpolitiken. Motion L4 yrkande

2 bör därför inte föranleda något uttalande eller

annan åtgärd från riksdagens sida.

När det så gäller frågan om utformningen av

indikatorerna för delmål 1 delar utskottet

motionärernas uppfattning att inte bara närhet till

källsortering utan även faktisk tillgänglighet bör

beaktas i kommande utvärderings- och

uppföljningsarbete på området. Inte heller i denna

frågan kan emellertid utskottet se att regeringen

skulle ha någon annan uppfattning. Sålunda framhålls

i skrivelsen vikten av att det inte tar för mycket

tid eller är svårtillgängligt att bidra till

återvinning eller att sortera avfall. I sammanhanget

bör också erinras om att de i skrivelsen redovisade

indikatorerna är ett första steg i arbetet med en

uppföljning av delmålen och att Konsumentverket, i

linje med vad som aviserats i skrivelsen, nyligen

har fått i uppdrag att inventera och sammanställa

förekomsten av konsument- och miljörelaterade

indikatorer inom några relevanta sektorer. I

uppdraget ingår också att lämna förslag på områden

eller sektorer där indikatorer saknas eller behöver

utvecklas. Uppdraget skall redovisas till

Regeringskansliet senast den 30 september 2003.

Arbetet med indikatorerna skall således fortgå.

Utskottet utgår från att motionsspörsmålet kommer

att uppmärksammas inom ramen för detta arbete utan

att något formellt tillkännagivande från riksdagens

sida kommer till stånd. En sådan inriktning av

arbetet ligger också väl i linje med det

sektorsansvar för konsumentrelaterade

handikappfrågor som verket fick hösten 2001.

Nämnas bör också att regeringen till maj 2003 har

aviserat en proposition som, enligt den målsättning

som redovisas i skrivelsen, bl.a. kommer att

innehålla förslag till åtgärder för att uppnå ett

stärkt konsumentperspektiv avseende insamling av

hushållsavfall, främst förpackningar, samt

överväganden om det behövs ytterligare styrmedel för

att samordna och utveckla avfallshanteringen

generellt.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motion L4 yrkandena 2 och 3.

Delmål 2 – Det skall finnas många konkreta

exempel på positiva miljöeffekter av ett ändrat

beteende

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

rör indikatorerna för delmål 2. Utskottet

hänvisar till att indikatorerna är föremål

för kontinuerlig vidareutveckling och anser

att pågående arbete inom Konsumentverket bör

avvaktas. Jämför reservation 3 (fp).

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att en förutsättning för att få

konsumenterna att agera miljöanpassat är att de har

tydliga incitament för det, dvs. uppgifter eller

åtgärder som stimulerar till ett ändrat beteende.

Ett sätt att öka konsumenternas incitament är,

enligt regeringens bedömning, att öka tillgången på

konkreta exempel på de positiva miljöeffekter som

ett ändrat beteende har på den globala eller lokala

miljön.

Det andra delmålet bör därför vara att det skall

finnas många sådana exempel på positiva

miljöeffekter av ett ändrat beteende. Som

indikatorer för delmål 2 bör vidare, anförs det i

skrivelsen, gälla antalet konkreta exempel på

positiva miljöeffekter av ett ändrat beteende som

publiceras på Konsumentverkets webbplats, antalet

konkreta exempel på positiva miljöeffekter av ett

ändrat beteende som publiceras i Råd & Rön samt

antalet konkreta exempel som finns tillgängliga i

butik.

Motionen

Martin Andreasson m.fl. (fp) kritiserar i motion L4

valet av indikatorer för delmål 2. Att räkna notiser

i Råd & Rön och på Konsumentverkets hemsida innebär,

enligt motionärerna, ett ingrepp i den redaktionella

bedömningen på tidningen respektive webbsidan och

kan leda till ett tryck på redaktionerna att

”leverera” notiser. Ett sådant förfaringssätt är

över huvud taget ett trubbigt instrument. Detta

gäller även förekomsten av exempel i butik. I

motionen begärs ett tillkännagivande om att

indikatorerna för delmål 2 inte är acceptabla och

att detta delmål över huvud taget inte bör gälla

förrän mer hållbara indikatorer har presenterats för

riksdagen (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen

när det gäller vikten av att det finns incitament

som stimulerar till ett förändrat beteende och att

en ökad tillgång på konkreta exempel på de positiva

miljöeffekter som ett ändrat beteende kan ha på den

globala och lokala miljön kan fungera som sådana

incitament. Utskottet har således inget att erinra

mot utformningen av delmål 2.

När det gäller kritiken mot indikatorerna som förs

fram i motion L4 yrkande 4 kan utskottet konstatera

att motionärerna inte har något eget förslag till

vilka indikatorer som bör gälla i stället. Som

påpekats i föregående avsnitt är de i skrivelsen

angivna indikatorerna ett första steg i en

kontinuerlig utvecklingsprocess. Det kan givetvis

inte uteslutas att det efter ett tag visar sig att

indikatorerna för delmål 2 kan förbättras och

utvecklas. Enligt utskottets mening är det dock för

tidigt att i dag göra ställningstaganden om hur

detta bör ske. I stället bör resultatet av det

nyligen påbörjade arbetet inom Konsumentverket med

att utveckla indikatorerna avvaktas.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motion L4 yrkande 4.

Delmål 3 – Miljömärkningen och den etiska

märkningen skall ha en stor spridning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

utformningen av delmål 3 och olika spörsmål

rörande etisk märkning och miljömärkning.

Utskottet hänvisar i huvudsak till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida samt

pågående och aviserat utredningsarbete.

Jämför reservationerna 4 (fp), 5 (m) och 6

(v).

Skrivelsen

I skrivelsen anförs att en förutsättning för att

konsumenterna skall kunna agera miljöanpassat är att

de har tillgång till relevanta verktyg som syftar

till att hjälpa och underlätta för dem att agera

miljöanpassat. Miljömärkningen är således ett

viktigt verktyg för att uppnå miljömålet inom

konsumentpolitiken, eftersom den ger konsumenterna

möjlighet att aktivt välja produkter som ur

miljöhänseende utgör bättre alternativ. Därigenom

kan produktutvecklingen påverkas i en mer

miljöanpassad riktning. Även etisk märkning är,

enligt regeringens uppfattning, ett viktigt verktyg

för att konsumenter som vill göra val utifrån etiska

aspekter skall kunna göra det. Eftersom

konsumentpolitikens mål om hållbara konsumtions- och

produktionsmönster numera inte endast innefattar den

ekologiska dimensionen, utan även den sociala och

ekonomiska dimensionen är det, menar regeringen,

relevant att under detta mål formulera ett delmål

som återspeglar en sådan tolkning av begreppet

hållbar utveckling.

Regeringen anser att det tredje delmålet för

miljöarbetet inom konsumentpolitiken bör vara att

miljömärkningen och den etiska märkningen skall ha

en stor spridning. Som indikator bör gälla inköp av

miljömärkta varor och tjänster uttryckt i procent av

total privat konsumtion.

Motionerna

I motion L4 av Martin Andreasson m.fl. (fp) anförs

att delmål 3 är alltför snävt formulerat och att

regeringen blandar ihop mål och medel. Enligt

motionärerna kan det inte vara ett mål i sig att det

förekommer miljömärkta varor och tjänster. Däremot

är det ett medel för att miljöpåverkan av

konsumtionen skall minska till en hållbar nivå.

Regeringens fokusering på de miljömärkta varorna

innebär också en risk för att man förlorar

helhetsperspektivet. Delmål 3 bör därför definieras

bredare och även beakta den tekniska och

metodmässiga utvecklingen inom konventionell

produktion. I motionen begärs ett tillkännagivande

om en utvidgning av delmål 3 (yrkande 5).

I samma motion pekas på risken för att en alltför

ymnig flora av olika märkningar skapar förvirring på

marknaden i stället för upplysning, vilket måste

beaktas noga innan staten aktivt främjar en viss typ

av märkning. En sådan analys saknas i skrivelsen. En

annan nackdel med olika märkningssystem är, anförs

det, att de medför administrativa kostnader som är

långt ifrån försumbara för företagen. I motionen

begärs ett tillkännagivande om vikten av att

uppmärksamma risken för målkonflikter mellan

miljömärkning och annan märkning inom ramen för

delmål 3 (yrkande 6).

I motion L247 av Inger René m.fl. (m) framhålls

att märkning av varor, dvs. etisk märkning,

jämställdhetsmärkning, miljömärkning och liknande,

bör tillåtas att vara ett konkurrensverktyg snarare

än ett statligt kontrollmedel. Lagstadgad märkning

innebär merkostnader för konsumenterna samtidigt som

effekterna är svårkontrollerade på mikronivå.

Medvetna konsumenter väljer bäst själva vilka

företag som producerar sina varor på ett sätt som

passar deras intressen och val. I motionen begärs

ett tillkännagivande i enlighet med vad som anförts

om frivillig märkning (yrkande 9).

Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) anser i motion L251

att det är viktigt att staten bidrar till de ideella

organisationernas arbete för ökad kunskap och

efterfrågan av rättvisemärkta varor med ekonomiskt

stöd. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att

regeringen skall ges i uppdrag att tillkalla en

utredning med uppdrag att se över möjligheterna att

införa ett permanent statligt stöd till

organisationer som arbetar med etisk märkning av

produkter.

I motion L302 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande som går ut på att

regeringen skall tillkalla en utredning med uppdrag

att ge en helhetssyn över gällande regler och vilka

alternativa vägar man kan använda för att göra

ekologiska och rättvisemärkta varor billigare för

konsumenten (yrkande 1). Motionärerna framhåller i

samma motion att transporter är en viktig

miljöaspekt som konsumenterna inte har möjlighet att

väga in vid sina köp. Genom märkning av varor med

uppgift om hur långt en vara transporterats, på

vilket sätt och hur mycket koldioxid som därvid

släppts ut skulle konsumentmakten öka och högre krav

ställas på producenter och transportörer.

Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet

med det anförda (yrkande 2).

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion

Sf292 ett tillkännagivande som går ut på att alla

pensionsfonder skall åläggas att redovisa vilka

sociala, etiska och miljömässiga ställningstaganden

och riktlinjer som gäller i verksamheten som

konsumentupplysning (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller de synpunkter på delmål 3 som förs

fram i motion L4 yrkandena 5 och 6 bör erinras om

att ett liknande delmål bestämdes i samband med 2001

års konsumentpolitiska beslut, nämligen att

miljömärkningen och den etiska märkningen skall få

större spridning. Utskottet hade då inget att erinra

mot delmålet och uttalade för sin del att

miljömärkning och etisk märkning är viktiga verktyg

för att konsumenterna skall kunna göra väl avvägda

val på marknaden.

Utskottet finner inte skäl att i dag göra någon

annan bedömning och ställer sig därmed bakom delmål

3 och dess utformning. Som framgår av skrivelsen är

avsikten att nu aktuella delmål skall gälla för

tiden fram t.o.m. år 2005. Inför ett förnyat

konsumentpolitiskt ställningstagande till delmålen

för tiden efter år 2005 förutsätter utskottet att

regeringen överväger de synpunkter och önskemål som

förs fram i motion L4 yrkandena 5 och 6.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motion L4 yrkandena 5 och 6.

När det sedan gäller motion L247 yrkande 9 kan

konstateras att motsvarande motionsyrkanden har

avstyrkts tidigare av utskottet, bl.a. i de av

riksdagen godkända betänkandena 2001/02:LU2,

2001/02:LU18 och 2001/02:LU28. Utskottet har därvid

i huvudsak hänvisat till att varken miljömärkning

eller etisk märkning är obligatorisk, varför ett

bifall till motionsyrkandet inte skulle tjäna något

syfte. Utskottet har alltjämt samma inställning och

föreslår att motionsyrkandet skall avslås.

I fråga om de önskemål om olika åtgärder för att

främja etisk märkning och redovisning som tas upp i

motionerna L251, L302 yrkande 1 och Sf292 yrkande 4

bör erinras om att regeringen, i enlighet med vad

som aviserats i skrivelsen, nyligen givit

Konsumentverket i uppdrag att kartlägga vad som

omfattas av begreppet etisk märkning och att göra en

analys av hur det framtida arbetet med den etiska

märkningen bör bedrivas inom ramen för

konsumentpolitiken. Uppdraget skall redovisas senast

den 29 augusti 2003.

Enligt vad utskottet erfarit pågår också arbete

inom Regeringskansliet med att utforma direktiv till

den i skrivelsen redovisade utredningen om hållbar

konsumtion. I uppdraget kommer, enligt vad som

närmare anges i skrivelsen, att ingå att precisera

begreppen hållbar konsumtion och hållbara

konsumtionsmönster och hur dessa kan integreras med

åtgärder för hållbar produktion, att vidga synen på

vad hållbar konsumtion kan komma att innebära

globalt, nationellt och på individuell nivå, att

redogöra för vilka aktörer som berörs och vilka som

har ett särskilt ansvar samt undersöka på vilket

sätt de kan involveras, att särskilt belysa statens

roll för att skapa förutsättningar för hållbar

konsumtion och att föreslå strategiska områden och

åtgärder på området. Utskottet utgår från att

motionsspörsmålen kommer att aktualiseras såväl inom

ramen för det nyligen påbörjade kartläggningsarbetet

som inom det aviserade arbetet inom

Regeringskansliet.

I sammanhanget bör framhållas att spörsmål kring

etisk märkning och redovisning under senare år också

rönt uppmärksamhet på EU-nivå, bl.a. i den grönbok

om främjande av en europeisk ram för företagens

sociala ansvar som kommissionen överlämnade i juli

2001, KOM(2001) 366. Syftet med grönboken var dels

att påbörja en debatt om företagens sociala ansvar

som begrepp, dels att fastställa hur man kan inrätta

ett partnerskap för utarbetande av en europeisk ram

för främjande av företagens sociala ansvar. I

grönboken togs upp bl.a. frågor kring etisk

märkning, miljömärkning och redovisning av etiska

och sociala ställningstaganden. Europaparlamentet

yttrade sig över grönboken i ett betänkande som

antogs i maj 2002 och förde därvid fram en rad olika

förslag och synpunkter på området. Bland annat

uppmanades samtliga privata och kollektiva

pensionsfonder inom EU att uppge etiska kriterier

för sina investeringar. Grönboken och de synpunkter

som framförts med anledning av denna följdes upp i

ett meddelande från kommissionen som överlämnades i

juli 2002, KOM(2002) 347.

Vad slutligen gäller frågan om märkning av varor

med information om transportsätt, transportväg och

koldixoidutsläpp, som tas upp i motion L302 yrkande

2 torde, såvitt utskottet kan bedöma, framtagandet

av ett sådant märkningssystem inte vara helt

problemfritt. I likhet med vad utskottet fann våren

2002 vid behandlingen av ett liknande motionsyrkande

i det av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU18

utgår dock utskottet från att spörsmålet kommer att

blir föremål för överväganden inom ramen för arbetet

med att utveckla miljömärkningsarbetet.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts finner

utskottet inte skäl att ta initiativ till någon

åtgärd från riksdagens sida med anledning av

motionerna L251, L302 och Sf292 yrkande 4, som

därför bör avslås.

Handlingsplan för hållbar konsumtion

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

krav på tillsättande av en

hållbarhetskommission för aviserat arbete med

en handlingsplan. Jämför reservation 7 (fp).

Bakgrund

Vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i

Johannesburg i augusti och september 2002 antogs en

politisk deklaration och en genomförandeplan för

hållbar utveckling, vilka innebär att all utveckling

skall vara hållbar med en integrerad behandling av

ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. En

nyckelfråga för världstoppmötet var hur arbetet för

hållbar utveckling fortsättningsvis skall hanteras

inom det internationella systemet. Enligt

genomförandeplanen skall ett tioårigt ramverk av

program till stöd för initiativ som påskyndar en

övergång till hållbar konsumtion och produktion

utvecklas. De åtaganden som gjordes i Johannesburg

kompletterar den s.k. Millenniedeklarationen, som

antogs vid FN:s generalförsamlings särskilda

toppmöte i september 2000.

Även inom EU har frågor rörande hållbar konsumtion

uppmärksammats under senare tid. Sålunda överlämnade

kommissionen i februari 2001 en grönbok om

integrerad produktpolicy, KOM(2001) 68. I grönboken

tas upp en rad frågor med anknytning till hållbar

konsumtion, bl.a. miljöledning, miljörevision,

forskning och offentlig upphandling.

Skrivelsen

Som framgår av föregående avsnitt avser regeringen

att tillkalla en särskild utredare med uppgift att

föreslå en handlingsplan för hållbar konsumtion.

Såväl sociala, ekologiska som ekonomiska aspekter

bör, enligt regeringens bedömning, integreras i

handlingsplanen. I uppdraget bör ingå att precisera

begreppen hållbar konsumtion och hållbara

konsumtionsmönster och hur dessa kan integreras med

åtgärder för hållbar produktion, att vidga synen på

vad hållbar konsumtion kan komma att innebära

globalt, nationellt och på individuell nivå, att

redogöra för vilka aktörer som berörs och vilka som

har ett särskilt ansvar samt undersöka på vilket

sätt de kan involveras, att särskilt belysa statens

roll för att skapa förutsättningar och att föreslå

strategiska områden och åtgärder för hållbar

konsumtion.

Motionen

Martin Andreasson m.fl. (fp) kritiserar i motion L4

regeringens planer på att tillkalla en särskild

utredare och utredningsuppdragets utformning. Enligt

motionärernas uppfattning hade det varit lämpligare

att tillkalla en hållbarhetskommission, som är ett

bättre forum för ifrågavarande uppdrag än en

ensamutredare. Regeringen bör således ges i uppdrag

att tillkalla en sådan kommission med uppgift att

göra en djupgående analys av vilka organisatoriska,

ekonomiska och legala förutsättningar som behövs för

att samhället bättre skall kunna hantera hållbar

utveckling. I arbetet bör, anförs det, särskilt

behoven av tvärdisciplinärt arbete över olika

områdes- och sektorsgränser beaktas. Analysen bör

vidare lämna förslag till vilka organisatoriska

förändringar i vid mening som bör genomföras för att

skapa ett modernt effektivt och rationellt

fungerande Sverige. I motionen begärs ett

tillkännagivande i enlighet med vad som anförts om

en hållbarhetskommission (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar den aviserade utredningen och

ser med stort intresse fram emot resultatet av dess

arbete. Enligt utskottets mening saknas för

närvarande skäl för riksdagen att ta något initiativ

vad gäller den närmare utformningen av utredningen

och sättet på vilket utredningsarbetet bör bedrivas.

Med det anförda föreslår utskottet att motion L4

yrkande 7 skall avslås.

Reservationer

1. Miljömålet i konsumentpolitiken (punkt 1)

av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:L4 yrkande 1.

Ställningstagande

I skrivelsen anför regeringen att konsumenterna på

lång sikt inte skall behöva välja mellan

miljöanpassade och miljöskadliga varor, eftersom de

miljöskadliga varorna skall ha fasats ut. Enligt vår

uppfattning ger detta uttryck för en felaktig syn på

miljömålet. Målet bör i stället vara att underlätta

för konsumenterna att kunna välja att agera på ett

sätt som minskar belastningen på miljön. Vi menar

att miljömålet inom konsumentpolitiken framför allt

borde inriktas på att ta hänsyn till miljöskadliga

faktorer vid utformningen av

konsumentlagstiftningen, att undvika konflikter

mellan miljö- och konsumentpolitiken samt att, inom

ramen för att stärka konsumenternas rättigheter och

ställning, underlätta deras möjligheter att träffa

miljöanpassade konsumtionsval. Det leder till en

ökad risk för konflikt mellan miljömålet och de

andra målen att belasta konsumentpolitiken med

alltför långtgående miljöpolitiska ambitioner. I

tidigare sammanhang har vi framhållit att det första

målet för konsumentpolitken bör vara att stärka

konsumenternas ställning. Det finns skäl att nu göra

den markeringen att detta även bör gälla inom

miljöområdet. Regeringen bör bedriva sitt arbete på

området i enlighet med det nu sagda.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 1, som

sin mening ge regeringen till känna.

2. Delmål 1 (punkt 2)

av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:L4 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

När det gäller delmål 1 underskattar regeringen,

enligt vår uppfattning, priset som faktor vid

miljöanpassade produktval. Samtidigt tyder vissa

formuleringar i skrivelsen på att regeringen har

långtgående ambitioner att ändra pris-

incitamentsstrukturen. Det råder således en

ambivalens i synen på priset som faktor.

Formuleringen att miljöanpassade och konventionella

produkter skall likställas skulle kunna medföra

stora ekonomiska ansträngningar för hushållen och

innebär också ett felaktigt sätt att använda

miljöinriktade ekonomiska styrmedel. Miljöavgifter

bör i stället vara ett sätt att i producentledet

internalisera de externa kostnaderna för

belastningen på miljön. Därigenom uppnås ett ökat

incitament för producenterna att effektivisera

exempelvis produktionsmetoderna. Sekundärt verkar

detta fördyrande på varorna, vilket får

konsumenterna att beakta de faktiska

miljökostnaderna vid sina konsumtionsval. Däremot är

det inte rimligt eller önskvärt att staten försöker

styra priserna i konsumentledet. Hänsynen till många

hushålls ansträngda ekonomi bör verka avhållande på

alla former av prishöjarpolitik. Det är angeläget

att regeringen beaktar detta i det fortsatta arbetet

på området.

Vi anser vidare att den ena indikatorn för delmål

1, närhet till källsortering, är alltför snävt

formulerad. På många håll är källsorteringen

organiserad så att den närmast är ett privilegium

för den som inte är rörelsehindrad, har tillgång

till bil och har gott utrymme för att förvara

återvinningskärl. Många återvinningsstationer kan

inte användas av rörelsehindrade. Indikatorn bör

således kompletteras med faktisk tillgänglighet för

konsumenterna. Regeringen bör därför omformulera

indikatorn i enlighet härmed.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L4 yrkandena 2 och

3, som sin mening ge regeringen till känna.

3. Delmål 2 (punkt 3)

av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:L4 yrkande 4.

Ställningstagande

Kritik kan, enligt vår uppfattning, riktas mot de

indikatorer som regeringen angivit för delmål 2. Att

räkna notiser i Råd & Rön och på Konsumentverkets

webbsida på Internet leder till ett ingrepp i den

redaktionella bedömningen som de ansvariga för

tidningen och webbsidan har att göra. Eftersom såväl

webbsidan som Råd & Rön produceras av en av

regeringen underställd myndighet, skapar

indikatorerna också ett tryck på redaktionerna att

”leverera”, dvs. att i värsta fall minska den

källkritiska granskningen för att kunna visa upp ett

större antal positiva exempel. Mekaniskt räknande är

över huvud taget ett mycket trubbigt instrument.

Samma kritik kan, menar vi, anföras när det gäller

förekomsten av goda exempel i butik. Sammantaget är

det mycket tveksamt i vilken mån en trovärdig

statistik blir så pass relevant att den kan göras

till indikator för ett centralt delmål inom

konsumentpolitiken. Vi anser att delmål 2 inte bör

gälla innan regeringen kunnat presentera mer

hållbara indikatorer för riksdagen.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 4, som

sin mening ge regeringen till känna.

4. Delmål 3 (punkt 4)

av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:L4 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

När det gäller delmål 3 innebär detta, enligt vår

uppfattning, en sammanblandning av mål och medel.

Målet kan rimligtvis inte vara att konsumenterna

skall köpa miljömärkta varor utan att miljöpåverkan

av konsumtion skall minska till hållbar nivå.

Miljömärkningen är i många fall ett effektivt medel

för att nå målet, dock inget mål i sig. Regeringens

ensidiga fokusering på miljömärkta varor leder till

en uppenbar risk för att man tappar

helhetsperspektivet. Konsumtionens miljöeffekter

påverkas således även av utvecklingen av den

konventionella produktionen. Regeringen bör därför

utvidga delmål 3 till att även omfatta sådan

produktion.

Märkningssystemen har också vissa nackdelar som

måste vägas in i bedömningen. En alltför ymnig flora

av olika märkningar skapar förvirring på marknaden i

stället för upplysning. Alla märkningssystem har

vidare administrativa kostnader som är långt ifrån

försumbara, vilket kan upplevas som en

konkurrensnackdel, särskilt för små företag. Innan

det statliga engagemanget i olika märkningssystem

utökas bör dessa frågor noga övervägas. Regerigen

bör omgående se till att sådana överväganden kommer

till stånd.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L4 yrkandena 5 och

6, som sin mening ge regeringen till känna.

5. Frivillig märkning (punkt 5)

av Inger René, Bertil Kjellberg och Henrik von

Sydow (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:L247 yrkande 9.

Ställningstagande

I skrivelsen finns formuleringar som tyder på att

regeringen inte är främmande för att införa

lagstadgade märkningssystem. Enligt vår uppfattning

är det därför angeläget att framhålla vikten av att

miljömärkning, jämställdhetsmärkning och annan etisk

märkning får fortsätta att vara konkurrensverktyg

snarare än ett statligt kontrollmedel. Lagstadgad

märkning innebär merkostnader för konsumenterna

samtidigt som effekterna är svårkontrollerade på

mikronivå. Medvetna konsumenter väljer bäst själva

vilka företag som producerar sina varor på ett sätt

som passar deras intressen och val.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L247 yrkande 9,

som sin mening ge regeringen till känna.

6. Etisk märkning (punkt 6)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:L251, 2002/03: L302

yrkande 2 och 2002/03:Sf292 yrkande 4 samt avslår

motion 2002/03: L302 yrkande 1.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna bakom motion L251 anser

jag att det är viktigt att det konkreta arbetet för

rättvis handel stärks. Det är således inte

tillräckligt att arbetet bara bedrivs inom ramen för

ideella frivilligorganisationer med begränsade

resurser. På samma sätt som staten har bidragit till

att stärka arbetet med ekologiskt odlade produkter

är det viktigt att staten bidrar med ekonomiskt stöd

till de idellea organisationernas arbete för kunskap

om och efterfrågan av rättvisemärkta produkter. Ett

statligt stöd innebär också en ökad status för

arbetet på området. Regeringen bör därför snarast

låta utreda möjligheterna att införa ett statligt

permanent stöd till frivilligorganisationer som

arbetar med etisk märkning.

Från konsumentsynpunkt är det inte bara viktigt

att konsumenterna genom märkning får information om

på vilket sätt varorna har producerats. Det är

enligt min uppfattning lika viktigt att företagen

redovisar sina etiska och sociala ställningstaganden

i olika avseenden. Inte minst gäller detta de

pensionsfonder som numera ingår i det allmänna

pensionssystemet. Jag anser att det, i likhet med

vad som nyligen gjorts i Storbritannien, bör införas

ett krav på att alla pensionsfonder skall redovisa

de etiska, sociala och miljömässiga

ställningstaganden som ligger till grund för

verksamheten, exempelvis huruvida en pensionsfond

investerar pensionsspararnas pengar i företag som

producerar vapen. På så sätt skulle spararna ges ett

bättre underlag inför sina val av fonder. Regeringen

bör låta utreda frågan och återkomma till riksdagen

med förslag.

Slutligen vill jag framhålla vikten av att

konsumenterna ges en möjlighet att väga in

transportaspekten vid sina produktval. Genom

märkning av en produkt med information om

transportsätt, transportväg och hur mycket koldioxid

som släppts ut under transporten ställs större krav

på producenter och transportörerna samtidigt som

konsumentmakten ökar. En sådan märkningsordning bör

därför införas.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motionerna L251, L302

yrkande 2 och Sf292 yrkande 4 och med avslag på

motion L302 yrkande 1, som sin mening ge regeringen

till känna.

7. Inrättande av hållbarhetskommission

(punkt 7)

av Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

utskottet motion 2002/03:L4 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi välkomnar att regeringen avser att låta utreda

begreppet hållbar konsumtion och hur detta kan

uppnås. Enligt vår mening är dock en

hållbarhetskommission ett bättre forum för en sådan

utredning. Vi anser alltså att en

hållbarhetskommission skall tillsättas i stället för

den av regeringen aviserade ensamutredaren. En sådan

kommission bör ges i uppdrag att göra en djupgående

analys av vilka organisatoriska, legala och

ekonomiska förutsättningar som behövs för att

samhället bättre skall kunna hantera hållbar

utveckling. I detta arbete bör särskilt behoven av

tvärdisciplinärt arbete över olika ämnes- och

sektorsgränser beaktas. Analysen bör vidare leda

fram till förslag på vilka organisatoriska

förändringar i vid mening som bör genomföras för att

skapa ett modernt, effektivt och rationellt

fungerande Sverige. Regeringen bör ges i uppdrag att

omgående låta utarbeta direktiv till och tillkalla

en hållbarhetskommission i enlighet med vad vi nu

föreslagit.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 7, som

sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Miljömålet i konsumentpolitiken

av Inger René, Bertil Kjellberg och Henrik von

Sydow (alla m).

I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för

effekterna av ett antal miljöåtgärder inom ramen för

konsumentpolitiken samt lämnar förslag på nya

delmål. Vi delar inte flera av de underliggande

antaganden som skrivelsen är uppbyggd på och

beklagar att regeringen fortsätter att förorda

lösningar där makt systematiskt överförs från

svenska konsumenter till centrala beslutsfattare i

departement, regering och riksdag.

För det första: I skrivelsen anges att ”det är en

angelägen konsumentpolitisk uppgift att medverka

till att människor utvecklar konsumtionsmönster som

belastar miljön så lite som möjligt.” Med det

ställningstagandet använder regeringen svenska

konsumenter till att bli ett medel för en överordnad

politisk målsättning. Det är en utveckling som i

grunden försvagar både den enskilda människans makt

som konsument och marknadsekonomins

välståndsskapande funktioner. Problemet är inte bara

att den enskilda konsumentens kapacitet och behov av

ett brett utbud förringas. Det innebär också att

varor och tjänster riskerar att bli dyrare, eftersom

producenterna kommer att vältra över de extra

kostnaderna som förslagen kan innebära på

konsumenterna.

För det andra: Det är med skrivelsen uppenbart att

det föreligger tydliga målkonflikter i regeringens

konsumentpolitik. Miljömålet är bara ett av flera

andra konsumentpolitiska mål. Hur en avvägning

mellan de olika målsättningarna skall ske har

regeringen hittills inte redovisat på ett trovärdigt

sätt. Regeringen har inte heller initierat en

diskussion – och än mindre en redogörelse – för hur

pris och konkurrens påverkas av ett utvecklat

miljömål. Mot bakgrund av att just låga priser och

bred konkurrens tillhör kärnan av konsumenternas

intressen är detta anmärkningsvärt.

För det tredje: Regeringen utgår från att högre

konsumtion med nödvändighet blir en följd av ökad

tillväxt och att samhället för att rädda miljön

måste bryta sambandet mellan högre tillväxt och

miljöbelastning. Vi motsätter oss ett sådant synsätt

på tillväxt, konsumtion och miljöpåverkan. Det är

både akademiskt och empiriskt belagt att

miljöbelastning och tillväxt inte följs åt i

ständigt uppåtgående linjer, utan att

miljöbelastningen generellt når sin högsta nivå då

ett samhälle befinner sig på en industriell

utvecklingsnivå som i aktuell forskning kan sägas

motsvara Sveriges utvecklingsnivå i mitten av 1900-

talet. Efter denna punkt och under förutsättning att

tillväxten ökar så tenderar miljöbelastningen i

stället att minska. Tillväxt leder nämligen i de

allra flesta fall till att råvaror konsumeras i

mindre utsträckning i takt med att immateriella

storheter ökar i värde. Till exempel kan det

framhållas att banktjänster i ett i-land är oändligt

mycket mer värda än råolja. Den här utvecklingen

bekräftas av det faktum att priserna på det absoluta

flertalet av våra råvaror sjunker, snarare än ökar.

Visst finns det enskilda råvaror som under särskilda

omständigheter ökar i kostnad, men skulle

regeringens premisser vara korrekta så skulle ökad

tillväxt leda till att råvarorna blir dyrare, vilket

alltså inte är fallet sett över hela fältet.

Regeringens antagande blir än allvarligare om man

beaktar de bredare konsekvenserna av påståendet. Då

regeringen hävdar att konsumtion leder till osund

och onödig miljöbelastning signalerar regeringen att

tillväxt är av ondo. Inget kan vara mer felaktigt

och skadligt. Tvärtom behöver både länder i

västvärlden och u-länderna växande ekonomier för att

kunna möta de utmaningar – av både social och

ekologisk karaktär – som samhället står inför. Men

vi och andra är bättre rustade att möta de

utmaningarna med en ekonomi som växer och blir

större, än med en ekonomi som krymper. Inte minst

med anledning av tillväxtens betydelse för mindre

utvecklade länder är regeringen besvärande oklar om

sin syn på tillväxt, konsumtion och miljö.

Till sist: För ytterligare resonemang och förslag

om hur konsumenters makt kan stärkas och hur

intresset av låga priser och hög konkurrens värnas

hänvisar vi till motion 2002/03:L247 där Moderata

samlingspartiet redogör för en i grunden annorlunda

konsumentpolitik än den regeringen bedriver.

2. Etisk märkning

av Tasso Stafilidis (v).

Jag vill framhålla vikten av att ekologiska och

rättvisemärkta varor kan säljas till samma priser

som eller helst lägre priser än traditionella

livsmedel. I likhet med motionärerna bakom motion

L302 yrkande 1 anser jag därför att det är angeläget

att få en helhetssyn vad gäller gällande regelverk

och vilka alternativa vägar man kan gå för att

underlätta försäljningen av sådana varor. Jag

förutsätter dock att regeringen ser till att

motionsspörsmålet uppmärksammas inom ramen för det

nyligen påbörjade arbetet inom Konsumentverket och

den aviserade utredningen om hållbar konsumtion. För

närvarande har jag därför valt att inte formellt

yrka bifall till motionsyrkandet. Jag avser dock att

noga följa arbetet på området och återkomma i frågan

om skäl för det skulle framkomma.

3. Inrättande av hållbarhetskommission

av Tasso Stafilidis (v).

I skrivelsen aviserar regeringen att man avser att

tillkalla en särskild utredare med uppgift att

föreslå en handlingsplan för hållbar konsumtion.

Enligt min uppfattning är det kommande

utredningsuppdraget mycket angeläget. Ur principiell

synvinkel anser jag dock att ett utredningsuppdrag

med en sådan vikt och omfattning generellt sett

skall utföras inom ramen för en parlamentariskt

tillsatt kommitté och inte av en ensamutredare. Jag

avser att verka för att en sådan kommitté tillsätts

och finner därför inte skäl att nu formellt yrka

bifall till motion L4 yrkande 7.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

I regeringens skrivelse 2002/03:31 Utvärdering av

miljömålet i konsumentpolitiken anges nya delmål för

miljömålet inom konsumentpolitiken och lämnas en

redovisning av effekterna av vissa miljöåtgärder

inom det konsumentpolitiska arbetet.

Följdmotion

2002/03:L4 av Martin Andreasson m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mål för

konsumentpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om användandet av

ekonomiska styrmedel inom ramen för delmål 1.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra

tillgänglighet till en indikator för delmål 1.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om delmål 2 i sin

helhet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvidgning av

delmål 3.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppmärksamma

risken för målkonflikter mellan att främja

miljömärkning och annan märkning av produkter inom

ramen för delmål 3.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

hållbarhetskommission.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:L247 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frivillig märkning

av varor.

2002/03:L251 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att möjligheten att införa

ett permanent statligt stöd till organisationer som

arbetar med etisk märkning av produkter utreds.

2002/03:L302 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning

måste tillsättas som ger en helhetssyn över de

regler som tillämpas och vilka alternativa vägar

man kan gå för att göra ekologiska och

rättvisemärkta varor billigare för konsumenten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det skall vara

möjligt för konsumenten att se hur långt varan har

transporterats, med vilket transportslag och hur

stor mängd koldioxid som har släppts ut på grund

av transporten.

2002/03:Sf292 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige likt England skall kräva att alla

pensionsfonder skall redovisa sociala, etiska och

miljömässiga ställningstaganden och riktlinjer för

sin verksamhet, såsom konsumentupplysning.