Bet. 2002/03:LU3

Lagutskottets betänkande

2002/03:LU3

Sjöfylleri

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet en motion från den

allmänna motionstiden år 2002 som rör lagstiftningen

om sjöfylleri. I motionen förordas – i enlighet med

Sjöfylleriutredningens förslag i betänkande (SOU

2001:30) Sjöfylleri –en skärpning av

straffbestämmelserna i sjölagen genom införande av

en promillegräns även för sjöfylleri som inte är att

anse som grovt brott.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionen i

avvaktan på regeringens ställningstagande till

Sjöfylleriutredningens förslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Sjöfylleri

Riksdagen avslår motion 2002/03:L206.

Stockholm den 21 januari 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen

(s), Christina Nenes (s), Yvonne Andersson (kd),

Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil

Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin

Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad

Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg

(s), Johan Löfstrand (s), Carina Adolfsson Elgestam

(s) och Mia Franzén (fp).

2002/03

LU3

Utskottets överväganden

Sjöfylleri

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion vari förordas

införande av en promillegräns även för

sjöfylleri som inte är att anse som grovt

brott.

Gällande bestämmelser

Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) gäller att

den som framför ett fartyg eller i övrigt på ett

fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för

säkerheten till sjöss och då är så påverkad av

alkoholhaltiga drycker eller något annat medel, att

det kan antas, att han inte på ett betryggande sätt

kan utföra vad som därvid åligger honom döms för

sjöfylleri till böter eller fängelse i högst sex

månader. Är brottet att anse som grovt, skall enligt

20 kap. 5 § samma lag dömas för grovt sjöfylleri

till fängelse i högst två år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall

särskilt beaktas om 1. gärningsmannen har haft en

alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0

promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i

utandningsluften, 2. gärningsmannen annars har varit

avsevärt påverkad av alkohol eller något annat

medel, 3. den uppgift som gärningsmannen haft att

fullgöra varit särskilt krävande med hänsyn till

fartygets egenskaper eller andra omständigheter,

eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en

påtaglig fara för säkerheten till sjöss.

Promillegränsen i punkt 1. infördes genom en

lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1999 (prop.

1998/99:43, bet. JuU15, rskr. 166).

Enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa

trafikbrott döms den som framför ett motordrivet

fordon eller spårvagn efter att ha förtärt

alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att

alkoholkoncentrationen under eller efter färden

uppgått till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10

milligram per liter i utandningsluften för

rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex

månader. För rattfylleri döms även den som för ett

motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så

påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas

att han inte kan framföra fordonet på ett

betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är

påverkad av något annat medel. Är brottet att anse

som grovt, skall föraren enligt 4 a § samma lag

dömas till fängelse i högst två år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall

särskilt beaktas om föraren 1. haft en

alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0

promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i

utandningsluften, 2. föraren annars har varit

avsevärt påverkad av alkohol eller annat medel,

eller 3. framförandet av fordonet inneburit en

påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Till skillnad från vad som gäller i trafik på land

med motordrivna fordon är rutinmässiga

alkoholutandningsprov inte tillåtna i sjötrafik.

Enligt 1 § lagen (1976:1090) om

alkoholutandningsprov gäller nämligen för

sjötrafikens del att en polisman endast får ta

sådant prov på den som är skäligen misstänkt för

brott som kan medföra fängelse under förutsättning

att provet kan ha betydelse för utredningen om

brottet.

Tidigare behandling

Frågan om införande av promilleregler vid sjöfylleri

som inte är att anse som grovt brott har varit

föremål för överväganden i flera olika sammanhang

under senare år. I december 1998 överlämnade

regeringen proposition 1998/99:43 Drograttfylleri

och sjöfylleri till riksdagen med bl.a. förslag om

införande av den nuvarande promilleregeln i

sjölagens bestämmelser om grovt sjöfylleri.

Regeringen anförde i propositionen att det saknades

tillräckligt underlag för att föreslå en

promilleregel även för sjöfylleri av normalgraden.

Med hänsyn härtill avsåg regeringen i stället att

tillsätta en utredning med uppgift att närmare

utreda frågan.

I sitt yttrande till justitieutskottet

(1998/99:LU2y) med anledning av propositionen gav

lagutskottet uttryck för sin tillfredsställelse över

att regeringen lagt fram ett förslag innebärande att

promillegränser införs också på sjötrafikens område

och tillstyrkte regeringens förslag. Lagutskottet

anförde vidare att det visserligen hade varit

värdefullt om regeringen i propositionen även hade

kunnat presentera ett närmare underlag för ett

konkret ställningstagande från riksdagens sida i

fråga om möjligheten att införa promilleregler också

för sjöfylleri som inte är grovt. I avsaknad av ett

sådant underlag var det enligt utskottets mening

inte möjligt för riksdagen att begära ett lagförslag

innebärande att straffbarheten för sjöfylleri knyts

till en promillegräns på samma sätt som för trafiken

på land. Utskottet framhöll även att det var

angeläget att den av regeringen aviserade

utredningen kom till stånd utan ytterligare dröjsmål

och att arbetet bedrevs skyndsamt så att

erforderliga lagförslag skulle kunna läggas fram

utan onödig tidsutdräkt.

Justitieutskottet delade i sitt av riksdagen

godkända betänkande lagutskottets bedömning (bet.

1998/99:JuU15).

I enlighet med vad som förutskickades i 1998 års

proposition tillkallade regeringen genom beslut den

11 november 1999 en särskild utredare med uppgift

att utreda frågan om det finns anledning att i någon

form införa en promillegräns för sjöfylleri som inte

är grovt och överväga hur en sådan regel skulle

kunna utformas (dir. 1999:87). Utredaren skulle

också analysera vissa lagtekniska frågor med

anknytning till sjöfylleribrottet samt ta ställning

till om den utvidgning av straffansvaret för

drograttfylleri som trätt i kraft den 1 juli 1999

bör inverka på utformningen av bestämmelsen om

sjöfylleri. I uppdraget ingick också att överväga om

polis eller annan bör ges rätt att rutinmässigt ta

alkoholutandningsprov på personer som omfattas av

sjölagens bestämmelser om sjöfylleri liksom hur en

sådan kontroll i så fall bör genomföras. Utredningen

antog namnet Sjöfylleriutredningen.

Då utskottet i januari 2001 behandlade

motionsyrkanden med krav på införande av en

promillegräns även för sjöfylleri som inte är att

anse som grovt brott och möjligheter att utföra

rutinmässiga alkoholutandningsprov i sjötrafik kunde

utskottet konstatera att motionsspörsmålen

omfattades av Sjöfylleriutredningens uppdrag. Enligt

utskottets mening borde resultatet av

utredningsarbetet avvaktas och inte föregripas av

något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Utskottet utgick från att arbetet bedrevs så

skyndsamt som möjligt och avstyrkte med det anförda

bifall till de då aktuella motionsyrkandena (bet.

2000/01:LU4). Riksdagen följde utskottet.

Sjöfylleriutredningen redovisade sitt uppdrag i

april 2001 i betänkande (SOU 2001:30) Sjöfylleri. I

betänkandet föreslås att man inför en promillegräns

för enkelt sjöfylleri. En sådan gräns bör avse alla

slags fartyg men däremot inte alla slags vatten.

Enligt förslaget begränsas promillegränsen till de

vatten där likheterna med vägtrafiken är mer

påtagliga och faromomentet mer uttalat, dvs. kanal,

sluss, allmän farled och allmän hamn. Promilleregeln

föreslås avse endast den som framför fartyget.

Utredningen har stannat för att promillegränsen bör

bestämmas till samma nivå som gäller i väg- och

spårtrafiken, dvs. 0,2 promille i blodet respektive

0,10 milligram per liter i utandningsluften.

Utredningen lämnar också förslag om införande av

möjligheter att utföra rutinmässiga

alkoholutandningsprov till sjöss och om hur

information kan spridas om gällande

nykterhetsregler. Betänkandet har remissbehandlats

och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Senast behandlades motionsyrkanden med krav på

skärpt lagstiftning om sjöfylleri hösten 2001 i det

av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:LU6.

Utskottet anförde därvid att det var angeläget att

ett ställningstagande från regeringens sida snarast

kom till stånd med anledning av beredningen av

Sjöfylleriutredningens betänkande. I avvaktan på

detta borde dock riksdagen inte vidta någon åtgärd

med anledning av de då aktuella motionsyrkandena,

som därför avstyrktes.

Motionen

Annelie Enochson (kd) framhåller i motion L206 att

antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss har

ökat under de senaste åren och att det därför är hög

tid att skärpa lagstiftningen på området genom att

införa en promillegräns även för sjöfylleri som inte

är att anse som grovt brott. I motionen begärs, med

hänvisning till Sjöfylleriutredningens förslag, ett

tillkännagivande om att straffbestämmelserna i

sjölagen skall skärpas och att en sådan lagändring

skall ske skyndsamt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att den frågeställning

som tas upp i motionen alltjämt är föremål för

beredning inom Regeringskansliet med anledning av

Sjöfylleriutredningens förslag. Enligt vad utskottet

har erfarit bedrivs arbetet med den inriktningen att

regeringen skall återkomma till riksdagen i frågan

under år 2003. Som utskottet fann hösten 2001 vid

behandlingen av motsvarande motionsyrkanden är det

angeläget att ett ställningstagande från regeringens

sida snarast kommer till stånd i de frågor som

omfattas av beredningen. I avvaktan på detta bör

dock riksdagen inte nu vidta någon åtgärd med

anledning av motion L206. Utskottet föreslår därför

att riksdagen avslår motionen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion från allmänna motionstiden

2002/03:L206 av Annelie Enochson (kd) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att skärpa

straffbestämmelserna i sjölagen.