Bet. 2002/03:LU8

Lagutskottets betänkande

2002/03:LU8

Associationsrättsliga frågor, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet åtta

motionsyrkanden från allmänna motionstiden år 2002

på det associationsrättsliga området.

Motionsyrkandena gäller nya företags- och

associationsformer, kooperativ verksamhet samt

aktiekapitalets storlek. Därutöver behandlas två

motionsyrkanden rörande näringsförbud.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga

motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning till

tidigare ställningstaganden från riksdagens sida

samt pågående utrednings- och beredningsarbete.

I betänkandet finns fem reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ny bolagsform för mindre företag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L267 och

2002/03:N227 yrkande 3.

Reservation 1 (m)

2. S.k. singelföretag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L208 och

2002/03:N306 yrkande 3.

Reservation 2 (c)

3. Ny associationsform för icke

vinstutdelande verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So298

yrkande 15 och 2002/03: N306 yrkande 31.

Reservation 3 (m, fp, kd)

Reservation 4 (c)

4. Sociala kooperativ

Riksdagen avslår motion 2002/03:So513 yrkande

17.

Reservation 5 (v)

5. Aktiekapitalets storlek

Riksdagen avslår motion 2002/03:N396 yrkande

15.

6. Näringsförbud

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L210 yrkande 1

och 2002/03: L308.

Stockholm den 4 mars 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen

(s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s), Yvonne

Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan

(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s),

Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli

Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas

Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Kerstin

Fredriksson (s).

2002/03

LU8

Utskottets överväganden

Ny bolagsform för mindre företag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller en ny bolagsform för mindre företag.

Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden från riksdagens sida.

Jämför reservation nr 1 (m).

Motionerna

Bo Lundgren m.fl. (m) anför i motion N227 att den

som vill starta egen verksamhet möter ett

regelsystem som är krångligt, vilket hindrar många

från att våga starta eget. Motionärerna anser därför

att det måste skapas en ny och förenklad

företagsform för att underlätta för de allra minsta

företagen. Tanken med den nya företagsformen är att

förenkla kraven på redovisning och uppgiftslämnande

samtidigt som kraven på ordnad bokföring och

dokumentation bibehålls. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att det bör införas en ny och

förenklad företagsform (yrkande 3).

Cristina Husmark Pehrsson (m) anser i motion L267

att en särskild bolagsform bör skapas för mindre

företag. Enligt motionären befinner sig

småföretagare ofta i ett gränsland mellan regler för

företagare och anställda. Motionären anser att

regeringen bör utreda behovet av en ny företagsform.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet konstaterat då liknande

motionsyrkanden avstyrkts tidigare (se bl.a. bet.

1999/2000:LU10, 2000/01:LU9 och 2001/02:LU11) har

frågan om införandet av en särskild bolagsform för

mindre företag under 1990-talet kommit i ett delvis

nytt läge till följd av de ändringar som genomförts

i aktiebolagslagen (1975:1385) med anledning av att

EG:s bolagsrättsliga direktiv införlivats i svensk

rätt. Enligt den svenska aktiebolagslagen finns två

alternativa bolagstyper utan personligt ansvar för

delägarna, nämligen publika respektive privata

aktiebolag. Aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag

skall uppgå till minst 500 000 kr, medan det i ett

privat aktiebolag räcker med ett aktiekapital om 100

000 kr. Regelsystemet är utformat på så sätt att den

ena bolagskategorin, publika aktiebolag, typiskt

sett omfattar större bolag med stor spridning på

aktierna, medan den andra kategorin, privata

aktiebolag, företrädesvis omfattar små bolag med ett

mindre antal ägare. Den svenska

aktiebolagslagstiftningen har därmed fått en

struktur som i sina huvuddrag överensstämmer med vad

som gäller i övriga EU-länder (prop. 1993/94:196,

bet. LU32).

Ett av syftena med införandet av en uppdelning

mellan publika och privata aktiebolag har varit att

i kommande lagstiftningsarbete kunna lägga

kategoriindelningen till grund för ytterligare

ändringar i aktiebolagslagen. I linje härmed

beslutade riksdagen våren 1998 ändringar i

aktiebolagslagen, med ikraftträdande den 1 januari

1999, som bl.a. innebär en differentiering mellan

publika respektive privata aktiebolag i fråga om

vissa lednings- och organisationsfrågor. För publika

aktiebolag gäller att en tudelad

ledningsorganisation med styrelse och verkställande

direktör är obligatorisk medan lagstiftaren i fråga

om privata aktiebolag i större utsträckning har

överlämnat till delägarna själva att besluta om

ledningsorganisationens utformning. I privata

aktiebolag är således endast ett ledningsorgan, dvs.

styrelsen, obligatorisk. Styrelsen skall i publika

aktiebolag bestå av minst tre ledamöter, medan det i

privata aktiebolag räcker med en styrelseledamot

under förutsättning att det finns minst en

suppleant. Också i frågor som styrelsens utseende,

arbetsordning för styrelsen och kallelse till

bolagsstämma innebär 1998 års lagändringar en

differentiering mellan publika och privata

aktiebolag där bestämmelserna för de privata

aktiebolagen generellt sett är enklare och mer

flexibla (prop. 1997/98:99, bet. LU26).

I sammanhanget bör vidare nämnas att

Aktiebolagskommittén i början av år 2001 överlämnat

sitt slutbetänkande (SOU 2001:1) med förslag till en

helt ny aktiebolagslag. En viktig del av kommitténs

arbete har gått ut på att göra lagen begriplig och

så långt det är möjligt lättläst. Kommittén har

använt sig av en konsekvent genomförd systematik,

strävat efter att begränsa paragrafernas omfång och

arbetat mycket med mellanrubriker och

paragrafrubriker för att göra det lätt att hitta

bland bestämmelserna. Kommittén har också försökt

att använda ett så enkelt språk som ämnet tillåter.

Aktiebolagskommitténs slutbetänkande har

remissbehandlats och förslaget bereds för närvarande

inom Justitiedepartementet. Enligt uppgift kommer en

lagrådsremiss att beslutas vid årsskiftet 2003/04.

Därutöver vill utskottet peka på att frågor kring

regelförenkling för mindre företag kommit alltmer i

blickpunkten under senare år genom bl.a.

Småföretagsdelegationens arbete och tillkomsten av

den s.k. Simplexenheten inom Regeringskansliet.

Närmare redogörelser för pågående och planerat

arbete på området finns i skrivelse 2002/03:8

Regeringens redogörelse för regelförenklingsarbetet

med särskild inriktning på små företag som

överlämnades till riksdagen den 3 oktober 2002. Vid

sin behandling av skrivelsen uttalade

näringsutskottet att regelförenklingsarbetet är av

största vikt för att Sverige skall kunna utvecklas

som företagarnation. De regler som berör

företagandet bör vara lätta att förstå och

efterleva. Näringsutskottet uttalande vidare att

takten i regelförenklingsarbetet måste öka. Ett

område där utskottet ansåg att det krävdes

omedelbara åtgärder från regeringen gällde

regelverket vid en företagsstart. Näringsutskottet

föreslog att riksdagen genom ett tillkännagivande

skulle anmoda regeringen att vidta de åtgärder som

utskottet angivit. Riksdagen beslutade i enlighet

med näringsutskottets förslag (bet. 2002/03: NU1,

rskr. 2002/03:74).

Mot bakgrund av vad som sålunda har redovisats

anser utskottet att motionerna L267 och N227 yrkande

3 inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Motionerna bör därför avslås.

S.k. singelföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav

på att en ny företagsform, s.k.

singelföretag, bör införas. Utskottet

hänvisar till tidigare ställningstaganden

från riksdagens sida. Jämför reservation nr 2

(c).

Motionerna

Maud Olofsson m.fl. (c) anför i motion N306 att

framväxten av nya företag, framför allt i

tjänstesektorn, ställer nya krav på hur regler och

strukturer i samhället skall utformas, inte minst på

det associationsrättsliga området.

Singelföretagandet med självanställning kan, enligt

motionärerna, ses som ett komplement till nuvarande

företagsformer och anställning. Införandet av denna

företagsform skulle gynna den del av befolkningen

som bedriver verksamhet av olika slag. För att

självanställning skall fungera fullt ut krävs dock

att man löser olika praktiska frågor, t.ex. moms-

och namnregistrering. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram

förslag till nödvändiga lagändringar för att införa

självanställning som företagsform (yrkande 3).

Sofia Larsen och Claes Västerteg (båda c) begär i

motion L208 ett tillkännagivande om att regeringen

skall lägga fram förslag om att införa en ny

företagsform, singelföretag med självanställning.

Eftersom lagutskottet vid tidigare behandling av ett

liknande motionsyrkande uttalat att utskottet ser

risker med en sådan företagsform anser motionärerna

att en utredning bör tillsättas som skall se över

hur singelföretagandet kan genomföras i praktiken.

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att begreppet självanställning

lanserades i antologin (SOU 1996:151) Bidrag genom

arbete, som publicerades inom ramen för den s.k.

Storstadskommitténs arbete. Självanställning

beskrevs där som en enkel företagsform för en person

i gränslandet mellan fast anställning och de

traditionella företagsformerna. Idén fördes vidare

under benämningen singelföretag av

Branschsaneringsutredningen i betänkandet (SOU

1997:111) Branschsanering – och andra metoder mot

ekobrott.

Branschsaneringsutredningen föreslog bl.a. att ett

nytt regelsystem borde tas fram för en enklare form

av företagande, s.k. singelföretag. Ett sådant

företag skulle, enligt utredningen, endast gälla en

persons arbete. Verksamhetsformen fick således inte

förenas med anställd personal eller medhjälpare.

Vidare skulle kostnadsavdrag, skatter och avgifter

vara schabloniserade och skattesatsen låg.

Ersättning för utfört arbete skulle betalas in

direkt av kunden till ett kontoförande organ.

Branschsaneringsutredningens förslag övervägdes av

regeringen i proposition 2000/01:105 Förbud mot

juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall.

Regeringen gjorde där bedömningen att utredningens

förslag om ett nytt regelsystem för singelföretag

inte borde genomföras och hänvisade bl.a. till att

singelföretagen genom den förmånliga beskattningen

skulle få konkurrensfördelar jämfört med andra

företag och att det förelåg en risk för att nya

typer av fusk skulle uppstå, exempelvis genom att

singelföretagaren sålde kostnadsverifikationer till

andra företag.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen i maj

2001 avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande 2000/01:LU21 ett motionsyrkande

med samma inriktning som de nu aktuella. Utskottet

hänvisade till riksdagens tidigare

ställningstaganden i fråga om införandet av en ny

bolagsform för mindre företag och till att riksdagen

flera gånger tidigare avslagit närliggande

motionsyrkanden på det skatterättsliga området.

När utskottet senast, våren 2002, behandlade

motionsyrkanden liknande de nu aktuella hade

utskottet inte ändrat uppfattning i frågan varför

motionsyrkandena avstyrktes (bet. 2001/02:LU11).

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag.

Utskottet anser alltjämt att det inte finns skäl

för riksdagen att frångå tidigare

ställningstaganden. Motionerna L208 och N306 yrkande

3 bör därför avslås.

Ny associationsform för icke

vinstutdelande verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå dels ett motionsyrkande

med krav på att Utredningen om icke

vinstutdelande aktiebolag skall läggas ned,

dels ett motionsyrkande med krav på en ny

associationsform för icke vinstutdelande

verksamhet. Utskottet anser att resultatet av

det pågående utredningsarbetet inte bör

föregripas. Jämför reservationerna nr 3 (m,

fp, kd) och nr 4 (c).

Bakgrund

En särskild utredare fick i juli 2001 i uppdrag att

biträda Justitiedepartementet med att undersöka vad

som kan vara en lämplig organisationsform för icke

vinstdrivande näringsliknande verksamhet av inte

obetydlig omfattning, exempelvis inom sjukvårds-

eller utbildningssektorn. Uppdraget redovisades i

september 2001 i promemorian Frågor kring icke

vinstutdelande företag. Utredaren gör i promemorian

bedömningen att en icke vinstsyftande

verksamhetsform av medlemskaraktär kan etableras

enkelt och effektivt genom att aktiebolagsinstitutet

kompletteras med vissa bestämmelser för icke

vinstsyftande verksamhet. Det saknas således, enligt

utredaren, anledning att införa en helt ny

företagsform. I stället är det tillräckligt, anförs

det i promemorian, att införa en ny aktiebolagsform,

nämligen aktiebolag utan vinstsyfte som lagtekniskt

skapas genom särbestämmelser i aktiebolagslagen.

Utredaren gör vidare bedömningen att ett

säkerställande av restriktioner i rätten till

vinstutdelning förutsätter någon form av

kontrollorgan.

På grundval av promemorian tillkallade regeringen

i februari 2002 en särskild utredare med uppdrag att

utreda frågor om ett nytt slag av aktiebolag för

icke vinstutdelande verksamhet (dir. 2002:30).

Utredningen har antagit namnet Utredningen om icke

vinstutdelande aktiebolag. Uppdraget skall redovisas

senast den 15 september 2003

Motionerna

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion So298 att

riksdagen beslutar att med omedelbar verkan lägga

ned utredningen om icke vinstutdelande aktiebolag.

Motionärerna menar att utredningens syfte är att

motarbeta nuvarande företag som bedriver verksamhet

inom bl.a. skolan, barnomsorgen och äldrevården

(yrkande 15).

Maud Olofsson m.fl. (c) anför i motion N306 att

den sociala ekonomin på senare år växt sig allt

starkare när människor valt att frivilligt sluta sig

samman. Allt vanligare är att människor organiserar

sig för att överta verksamheter från den offentliga

sektorn. För att den sociala ekonomin skall kunna

fortsätta att växa är det viktigt att det finns

möjlighet att utveckla dessa organisationer. I

motionen begärs ett tillkännagivande om att

regeringen skall utreda möjligheterna att införa

ytterligare associationsformer för att stödja

verksamhet som varken är kooperativ eller som drivs

som ideell förening, men som likväl har ett socialt,

samhälls- eller allmännyttigt ändamål (yrkande 31).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte ställa sig bakom de tankegångar

som förs fram i motion So298 yrkande 8 och anser

således att Utredningen om icke vinstutdelande

aktiebolag skall slutföra sitt arbete.

Mot bakgrund av vad som har redovisats ovan kan

utskottet konstatera att det pågår utredningsarbete

med en inriktning som ligger väl i linje med

önskemålen i motion N306 yrkande 31. Utskottet anser

att resultatet av det pågående arbetet inte nu bör

föregripas genom några uttalanden från riksdagens

sida.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna

So298 yrkande 15 och N306 yrkande 31 avslås.

Sociala kooperativ

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion som rör sociala

kooperativ. Utskottet hänvisar till pågående

beredningsarbete. Jämför reservation

nr 5 (v).

Motionerna

Gudrun Schyman m.fl. (v) framhåller i motion So513

att den kooperativa företagsformen får allt större

intresse på det sociala området, framför allt i

fråga om daghem och personalkooperativ som bildas då

offentlig verksamhet avknoppas från ett landsting

eller en kommun. Utomlands, företrädesvis i

Sydeuropa, finns det gott om s.k. sociala

kooperativ, företag som arbetar med människor som

har svårt att komma ut på den reguljära

arbetsmarknaden. I Sverige finns sociala kooperativ

i rehabiliteringssyfte ofta i anslutning till den

psykiatriska vården eller till omsorgsverksamhet.

Detta innebär ett nytänkande inom den psykiatriska

rehabiliteringen och har hittills uppvisat fina

resultat och ökad livskvalitet för dem som ingår i

kooperativen. Dessutom är kostnaderna lägre än vid

traditionella behandlingsmetoder. Enligt

motionärerna kan verksamhet i sociala kooperativ

vara en framkomlig väg som bör uppmuntras. I dag

finns det ett antal lagar som begränsar

möjligheterna att inrätta eller stödja sociala

kooperativ. Motionärerna anser att lagstiftningen

bör ses över så att bildandet av sociala kooperativ

inte förhindras eller försvåras. I motionen begärs

ett tillkännagivande om att regeringen skall lägga

fram förslag till lagstiftning om en kooperativ

företagsform (yrkande 17).

Utskottets ställningstagande

Inför ställningstagandet till den fråga som tas upp

i motionen bör först erinras om att utskottet i sitt

av riksdagen godkända betänkande 1997/98:LU19 våren

1998 avstyrkte en motsvarande motion i vilken

begärdes att det skulle införas särskild

lagstiftning om en kooperativ företagsform anpassad

för sociala kooperativ. Utskottet kunde inte finna

att den associationsrättsliga lagstiftningen

utgjorde hinder mot en sådan verksamhet och pekade

särskilt på att den kooperativa företagsformen

stärkts och fått likvärdiga arbetsvillkor jämfört

med andra företag genom vissa ändringar i bl.a.

lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som

riksdagen beslutat om våren 1997. Det slags effekter

som efterlystes av motionärerna kunde, menade

utskottet, knappast uppnås genom ytterligare

lagstiftningsåtgärder på det civilrättsliga området.

Detta innebar emellertid inte att utskottet därmed

avvisade de tankegångar som fördes fram i den då

aktuella motionen. I stället fanns det skäl för att

frågorna fick en närmare genomlysning i lämpligt

sammanhang. Något särskilt initiativ från riksdagens

sida var dock, enligt utskottets mening, inte

nödvändigt.

Utskottet kan i dag konstatera att den fråga som

tas upp i motionen har uppmärksammats i en rad olika

sammanhang under senare år. Som exempel på detta kan

nämnas att det under år 2002 presenterades en

rapport från en studie angående sociala

arbetskooperativ. Studien var finansierad av Rådet

för arbetslivsforskning, Socialstyrelsen, NUTEK och

Arbetslivsinstitutet. Rapportens syfte var att

beskriva och avgränsa de sociala arbetskooperativen

i Sverige i förhållande till liknande verksamheter

inom den sociala ekonomin. I rapporten lämnas ett

antal förslag för en utveckling av socialt

entreprenörskap i sociala arbetskooperativ. Inom

Näringsdepartementet pågår för närvarande en analys

och beredning av rapporten.

En närmare redovisning av Regeringskansliets

arbete på området finns i skriften Social ekonomi

som publicerades våren 2002.

I sammanhanget bör även nämnas att statsrådet

Ulrica Messing i en interpellationsdebatt den 15

november 2001 uttalat bl.a. att de sociala

arbetskooperativen är utmärkta exempel på att det

går att hitta former mellan det offentliga och det

privata som ger många människor nya möjligheter till

arbete, större makt över den egna situationen och

ett bättre liv i gemenskap med andra. När studien

angående sociala arbetskooperativ är klar kan man,

enligt statsrådet, på allvar börja diskutera hur man

skall kunna komma till rätta med eventuella problem,

vilka regeljusteringar som kan behövas och hur dessa

i så fall skall utformas (svar på interpellation

2001/02:44).

Mot bakgrund av vad som nu redovisats kan

utskottet konstatera att motionsspörsmålet, i linje

med utskottets förhoppningar våren 1998,

uppmärksammats i skilda sammanhang och att det pågår

arbete med en inriktning som ligger helt i linje med

motionärernas önskemål. Utskottet anser därför inte

att det finns skäl för riksdagen att nu ta initiativ

till några ytterligare åtgärder på området. I

stället bör resultatet av det pågående arbetet

avvaktas.

Med det anförda föreslår utskottet att motion

So513 yrkande 17 avslås.

Aktiekapitalets storlek

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

sänkning av den lägsta gränsen för

aktiekapitalet. Utskottet hänvisar till

tidigare ställningstaganden från riksdagens

sida.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385)

gäller att aktiekapitalet i ett publikt aktiebolag

skall uppgå till minst 500 000 kr och i ett privat

aktiebolag till minst 100 000 kr. Nu gällande

beloppsgränser infördes, med ikraftträdande den 1

januari 1995, i samband med att aktiebolagen

uppdelades i två olika typer av bolag, publika

respektive privata aktiebolag. Dessförinnan gällde

sedan år 1973 en lägsta gräns för aktiekapitalet på

50 000 kr (prop. 1993/94:196, bet. LU32).

Motionen

Ingegerd Saarinen (mp) anför i motion N396 att det

har blivit svårare att starta aktiebolag sedan

gränsen för det lägsta aktiekapitalet höjts. För

många företag är inte pengar det viktigaste

kapitalet utan t.ex. kunskap. Detta kunskapskapital

har ofta större betydelse för möjligheten att driva

företag framgångsrikt än vad pengar har. Motionären

anser att den lägsta gränsen för aktiekapitalet bör

sänkas till 60 000 kr (yrkande 15).

Utskottets ställningstagande

Frågan om lägsta gräns för aktiekapitalet, med

anledning av flera motionsyrkanden, var föremål för

ingående överväganden i samband med att nu gällande

beloppsgränser beslutades av riksdagen våren 1994.

Utskottet erinrade därvid, i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1993/94:LU32, om att

aktiekapitalets syfte är att skydda borgenärerna och

att utgöra en slags garanti för bolagets

fordringsägare. En avsevärd höjning av gränsen för

lägsta tillåtna aktiekapital skulle därför, ansåg

utskottet, innebära en förstärkning av borgenärernas

ställning, vilket i sin tur skulle komma bolagen

själva till del på så sätt att det skulle bli

lättare att erhålla kredit. En väsentlig höjning

skulle även motverka förekommande missbruk av

aktiebolagsformen. Å andra sidan konstaterade

utskottet att aktiekapitalets storlek inte var helt

avgörande för borgenärernas skydd. En kraftig

höjning av aktiekapitalet torde inte heller innebära

någon garanti för att aktiebolagsformen inte skulle

missbrukas. En alltför kraftig höjning skulle

vidare, anförde utskottet, kunna innebära

svårigheter för ägare av mindre aktiebolag att

införskaffa ytterligare kapital och driva

verksamheten vidare i bolagsform och även försvåra

nyetablering. Vid en samlad bedömning kom utskottet

fram till att den i den då aktuella propositionen

föreslagna lägsta beloppsgränsen, 100 000 kr, var

väl avvägd och borde godtas. Utskottet tillstyrkte

därför propositionen i denna del.

Enligt utskottets bedömning har det inte

framkommit någon omständighet som utgör skäl att nu

ompröva riksdagens tidigare ställningstaganden i

fråga om lägsta beloppsgräns för aktiekapitalet i

privata aktiebolag. Motion N396 yrkande 15 bör

därför avslås.

Näringsförbud

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav

på skärpning av reglerna om näringsförbud i

samband med konkurs. Med hänvisning till

pågående myndighetsarbete anser utskottet att

någon åtgärd med anledning av motionerna inte

är påkallad.

Bakgrund

Lagen (1986:436) om näringsförbud har till ändamål

att förhindra att personer som orsakar stora skador

genom sin näringsverksamhet skall kunna fortsätta

med detta. Lagen innebär en möjlighet att ingripa

med förbud i ett fall då det skulle framstå som

stötande om en person som har begått allvarliga

oegentligheter i näringsverksamhet trots detta

skulle få fortsätta att ägna sig åt sådan

verksamhet. Vid lagens tillämpning skall

allmänpreventiva hänsyn tas samtidigt som det är

viktigt att rättssäkerheten för den enskilde blir

tillfredsställande.

Vid prövningen skall särskilt beaktas om

förfarandet varit systematiskt eller syftat till

betydande vinning, om det medfört eller varit ägnat

att medföra betydande skada eller om näringsidkaren

tidigare dömts för brott i näringsverksamhet (3 §).

Om näringsverksamheten har bedrivits av en juridisk

person finns i 4 § regler om vilka som får meddelas

näringsförbud. Ett näringsförbud skall vara

tidsbegränsat och gälla under lägst tre och högst

tio år (5 §). Den som är underkastad näringsförbud

får i princip inte driva näringsverksamhet. I 6 §

finns en uppräkning av vad den som är underkastad

näringsförbud inte får göra.

Frågor om näringsförbud prövas av allmän domstol

på talan av allmän åklagare eller, i vissa fall, av

kronofogdemyndighet (8 och 8 a §§). Tillsynen över

efterlevnaden av meddelade näringsförbud utövas av

kronofogdemyndigheten i den ort där den som har

meddelats förbudet är bosatt. Överträdelse av ett

meddelat näringsförbud är straffbart.

Frågan om näringsförbudsinstitutet fungerar

effektivt har aktualiserats i olika sammanhang.

Förslag om en översyn i skilda avseenden av reglerna

om näringsförbud har vid flera tillfällen förts fram

i motioner till riksdagen. Under 1990-talet har

också flera ändringar vidtagits i lagen om

näringsförbud. Näringsförbudslagsutredningen

föreslog i betänkandet (SOU 1997:123) Ett

effektivare näringsförbud en ny lag om

näringsförbud, som bl.a. innebar att möjligheterna

att meddela näringsförbud utvidgas. Den principiella

nyheten i förslaget var att det skulle införas ett

antal presumtionsregler för näringsförbud, där

presumtionen kan brytas om särskilda skäl talar mot

förbud. En sådan presumtion gällde bl.a. vid konkurs

om näringsidkaren två eller flera gånger tidigare

under de senaste tio åren i den egenskapen varit

inblandad i konkurser. Enligt förslaget skulle

näringsförbud också kunna meddelas vid grova

åsidosättanden av bl.a. marknads- och

konkurrensrättsliga regler, arbetsmiljö- och

miljöregler eller civilrättsliga skyldigheter.

Näringsförbudslagsutredningens förslag i nu

redovisade delar har inte lett till lagstiftning.

Motionerna

I motion L210 av Barbro Feltzing (mp) begärs ett

tillkännagivande om att det skall införas

lagstiftning som innebär att fler än fem konkurser

skall vara hinder mot fortsatt näringsverksamhet

(yrkande 1).

Lennart Klockare och Ann-Kristine Johansson (båda

s) framför i motion L308 krav på skärpning av

reglerna om näringsförbud. Enligt motionärerna måste

oseriösa personer med många konkurser bakom sig

förhindras att driva näringsverksamhet. Den som

visar sig olämplig att driva näringsverksamhet och

inte följer gällande regler måste, enligt

motionärerna, på ett effektivare sätt än i dag kunna

åläggas näringsförbud.

Pågående arbete

Ekobrottsmyndigheten (EBM), Patent- och

registreringsverket (PRV) samt Riksskatteverket

(RSV) beslutade i juni 2002 att i samverkan ta fram

en rapport som belyser hur näringsförbudens

efterlevnad kan förbättras. I rapporten kommer

förslag till lagändringar och andra åtgärder som kan

bidra till att näringsförbudsinstitutet blir mera

verkningsfullt att lämnas. Bakgrunden till projektet

är att regeringen i myndighetsgemensamma mål och

riktlinjer för åtgärder mot den ekonomiska

brottsligheten årligen har uttalat att myndigheterna

skall effektivisera handläggningen av frågor om

näringsförbud så att lagstiftarens intentioner om

näringsförbud som ett aktivt vapen i kampen mot den

ekonomiska brottsligheten kan förverkligas.

Enligt projektplanen skall först en undersökning

göras avseende kronofogdemyndigheternas tillsyn mot

vart och ett av de näringsförbud som påbörjats under

andra halvåret 2002 eller som börjat gälla tidigare

och fortfarande gällde den 31 december 2002. Vidare

skall en närmare studie göras av omständigheterna

kring och åtgärder med anledning av anmälda

misstänkta överträdelser av näringsförbuden.

Därefter skall en analys göras av behovet av

åtgärder för att förbättra efterlevnaden.

Undersökningen kommer att bli en

totalundersökning, dvs. undersökningspopulationen

kommer att omfatta samtliga pågående och påbörjade

näringsförbud under andra halvåret 2002 och som inte

avslutats den 31 december 2002. RSV skall

tillhandahålla speciella frågeformulär där

kronofogdemyndigheten skall dokumentera

tillsynsåtgärderna och resultaten av dessa. Senast

den 1 maj 2003 skall, enligt projektplanen, en

avidentifierad sammanställning av

kronofogdemyndigheternas svar presenteras för EBM

och PRV. Vidare skall EBM vid samma tidpunkt

presentera en sammanställning avseende utredningar

om domar rörande överträdelse av näringsförbud.

Därefter skall de myndigheter som deltar i projektet

gemensamt analysera behovet av åtgärder för att

förbättra efterlevnaden och tillsammans ta fram en

rapport.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan har EBM, PRV och RSV beslutat

att i samverkan ta fram en rapport som belyser hur

näringsförbudens efterlevnad kan förbättras. I

rapporten kommer förslag till lagändringar och andra

åtgärder som kan bidra till att

näringsförbudsinstitutet blir mera verkningsfullt

att lämnas. En slutrapport skall lämnas senast den

31 december 2003. Utskottet anser att myndigheternas

gemensamma projekt är välkommet, och utskottet

kommer att följa myndigheternas arbete.

Mot bakgrund av vad som nu redovisats anser

utskottet att det inte finns skäl att föreslå någon

riksdagens åtgärd med anledning av motionerna L210

yrkande 1 och L308, och utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionerna.

Reservationer

1. Ny bolagsform för mindre företag (punkt 1)

av Inger René, Bertil Kjellberg och Henrik von

Sydow (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation nr 1.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N227

yrkande 3 och bifaller delvis motion 2002/03:L267.

Ställningstagande

Vi anser, i likhet med motionärerna, att det krävs

en rad förändringar för att Sverige skall bli ett

land som bättre än andra attraherar och stimulerar

företagande. Genomgripande förändringar måste ske

när det gäller företagens skyldigheter att lämna

uppgifter till det offentliga. Varje ny propå om

skyldigheter för företagen, som innebär ökad

administration, måste prövas mycket noggrant.

Den som i dag vill starta egen verksamhet möter

ett regelsystem som är krångligt, vilket hindrar

många från att våga starta eget. Vi anser därför att

det måste skapas en ny och förenklad företagsform

för att underlätta för de allra minsta företagen,

enskilda firmor med någon eller några anställda.

Tanken med den nya företagsformen är att förenkla

kraven på redovisning och uppgiftslämnande samtidigt

som kraven på ordnad bokföring och dokumentation

bibehålls. Exempel på företag där ett nytt

regelsystem skulle fungera väl är olika former av

serviceföretag. Vårt långsiktiga mål är dock att

alla företag, oavsett storlek, inte skall belastas

av fler regler eller mer uppgiftslämnande än vad som

är absolut nödvändigt. Det får ankomma på regeringen

att framlägga erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion N227 yrkande 3 och med delvis bifall

till motion L267, som sin mening ge regeringen till

känna.

2. S.k. singelföretag (punkt 2)

av Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation nr 2.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L208

och 2002/03:N306 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag kan, i likhet med motionärerna bakom motionerna

L208 och N306, konstatera att utvecklingen inom

näringslivet, särskilt inom tjänstesektorn, ställer

nya krav på hur regler och strukturer i samhället

utformas. Detta gäller inte minst lagstiftningen på

det associationsrättsliga området. Enligt min

uppfattning vore s.k. singelföretag med

självanställning ett bra komplement till nuvarande

företags- och anställningsformer som skulle gynna

dem som bedriver verksamhet av flera olika slag. För

att singelföretagandet skall fungera fullt ut krävs

dock att en utredning ges i uppdrag att förnya och

förenkla dagens regelverk rörande kriterierna för F-

skattsedel, firmaregistrering, momsregistrering och

försäkringsavtal. Regeringen bör därför snarast

tillsätta en utredning med uppdrag att underlätta

och möjliggöra införandet av den nu beskrivna

företagsformen.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna L208 och N306 yrkande 3, som

sin mening ge regeringen till känna.

3. Ny associationsform för icke vinstutdelande

verksamhet (punkt 3)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne

Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation nr 3.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So298

yrkande 15 och avslår motion 2002/03:N306 yrkande

31.

Ställningstagande

Den ideella sektorn ger möjlighet att finna former

för att uträtta viktiga tjänster som annars inte

blir utförda, därför att det offentliga inte kan

prioritera dem och därför att de är ointressanta för

vinstdrivande företag. Liksom motionärerna bakom

motion N306 anser vi att det är angeläget att den

ideella sektorn ges bästa tänkbara förutsättningar

att fortsätta att växa. Genom samverkan mellan

offentliga, privata och ideella aktörer öppnas

möjligheter att ta ansvar för t.ex. viktiga

välfärdstjänster.

Vi bedömer dock att dagens associationsformer inte

lägger några hinder i vägen för den ideella sektorns

fortsatta utveckling och är därför inte beredda att

tillstyrka motion N306 i denna del. Den ideella

sektorn kan organiseras på många olika sätt, t.ex.

genom ekonomiska eller ideella föreningar,

stiftelser, handelsbolag, kommanditbolag och

aktiebolag, och aktörerna kan inom ramen för den

valda associationsformen själva välja att närmare

organisera verksamheten utifrån de givna

förutsättningarna.

Det finns exempelvis inget som tvingar ett

aktiebolag att driva sin verksamhet i strikt

vinstmaximerande syfte. Bolagets ägare drar själva

upp riktlinjerna för verksamheten, och det finns

många fall där aktiebolag har bildats utan att

ägarnas avsikt varit att maximera vinst eller över

huvud taget göra vinstutdelningar. Mot denna

bakgrund finns heller ingen anledning att utreda ett

nytt slag av aktiebolag för icke vinstutdelande

verksamhet, och den av regeringen tillsatta

utredningen i detta ämne bör därför läggas ned.

Vad som anförts i reservationen bör enligt vår

mening riksdagen, med bifall till motion

2002/03:So298 yrkande 15 och avslag till motion

2002/03: N306 yrkande 31, som sin mening ge

regeringen till känna.

4. Ny associationsform för icke

vinstutdelande verksamhet (punkt 3)

av Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation nr 4.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N306

yrkande 31 och avslår motion 2002/03:So298 yrkande

15.

Ställningstagande

Den sociala ekonomin har på senare år växt sig allt

starkare när människor valt att frivilligt sluta sig

samman. Allt vanligare är att människor organiserar

sig för att överta verksamheter från den offentliga

sektorn. Genom den sociala ekonomin ökar bl.a.

människors möjlighet till delaktighet och välfärden

förbättras. Som framhålls i motion N306 kräver den

pågående utvecklingen och tillväxten inom den

sociala ekonomin förändringar i samhällets övriga

strukturer, bl.a. på det associationsrättsliga

området. Jag anser därför att regeringen snarast bör

lägga fram lagförslag i syfte att möjliggöra

inrättandet och stödjandet av företagsformer som

varken är kooperativ eller ideella föreningar, men

som ändå har ett socialt, samhälleligt eller

allmännyttigt ändamål.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion N306 yrkande 31 och med avslag på motion

So298 yrkande 15, som sin mening ge regeringen till

känna.

5. Sociala kooperativ (punkt 4)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation nr 5.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So513

yrkande 17.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna bakom motion So513 anser

jag att den kooperativa företagsformen får allt

större intresse på det sociala området, framför allt

i fråga om daghem och personalkooperativ som bildas

då offentlig verksamhet avknoppas från ett landsting

eller en kommun. Utomlands, företrädesvis i

Sydeuropa, finns det gott om s.k. sociala

kooperativ, företag som arbetar med människor som

har svårt att komma ut på den reguljära

arbetsmarknaden. I Sverige finns sociala kooperativ

i rehabiliteringssyfte ofta i anslutning till den

psykiatriska vården eller till omsorgsverksamhet.

Detta innebär ett nytänkande inom den psykiatriska

rehabiliteringen och har hittills uppvisat fina

resultat och ökad livskvalitet för dem som ingår i

kooperativen. Dessutom är kostnaderna lägre än vid

traditionella behandlingsmetoder. Enligt min mening

bör verksamheterna inom de sociala kooperativen

uppmuntras. I dag finns det ett antal lagar som

begränsar möjligheterna att inrätta eller stödja

sociala kooperativ.

Jag anser att lagstiftningen bör ses över så att

bildandet av sociala kooperativ inte förhindras

eller försvåras. Inom Regeringskansliet pågår

visserligen ett utredningsarbete på området men jag

anser att arbetet går för långsamt. Jag anser därför

att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag

till lagstiftning om en kooperativ företagsform.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion So513 yrkande 17, som sin mening ge

regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:L208 av Sofia Larsen och Claes Västerteg (c)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införande av en ny

företagsform nämligen singelföretag.

2002/03:L210 av Barbro Feltzing (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om införande av lagstiftning

innebärande att fler än fem konkurser skall vara

hinder för fortsatt näringsverksamhet.

2002/03:L267 av Cristina Husmark Pehrsson (m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen låter utreda behovet

av en ny företagsform.

2002/03:L308 av Lennart Klockare och Ann-Kristine

Johansson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skärpta regler för

brottslig näringsverksamhet.

2002/03:So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen beslutar att med omedelbar verkan

lägga ned utredningen om en alternativ

aktiebolagsform (dir. 2002:30), i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en lagstiftning om en kooperativ

företagsform enligt vad i motionen anförs om

möjligheter att inrätta sociala kooperativ.

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny och

förenklad företagsform.

2002/03:N306 av Maud Olofsson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändringar för att införa

självanställning som företagsform.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

möjligheten att inrätta ytterligare

associationsformer för att stödja företagsformer

som varken är kooperativ eller ideella föreningar

men som ändå har ett socialt, samhälls- eller

allmännyttigt ändamål.

2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sänkt

kapitalinsats för dem som vill starta aktiebolag.