Bet. 2002/03:MJU13

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2002/03:MJU13

Vatten- och luftvård

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 59 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2002 med avseende på vatten-

och luftvårdspolitiska frågor. Inom området luftvård

behandlar utskottet motioner om bl.a. det

klimatstrategiska arbetet, handel med

utsläppsrätter, miljövänliga drivmedel och fordon

samt utsläpp av dioxin, flyktiga organiska ämnen

m.m. Inom området för vattenvård behandlar utskottet

motioner om politik för att skydda den marina

miljön, oljeutsläpp från fartyg samt övergödning av

vattendrag och kuster.

Utskottet avstyrker samtliga motioner bl.a. mot

bakgrund av riksdagens nyligen antagna

miljöpolitiska beslut om delmål och

åtgärdsstrategier för de nationella

miljökvalitetsmålen, lagstiftningsbeslut för att

komma till rätta med utsläpp av olja och annat

avfall från fartyg samt det omfattande arbete som

pågår inom de behandlade områdena.

Till betänkandet har fogats 19 reservationer och 3

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Svenska klimatmål

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ428 yrkande

1.

Reservation 1 (c)

2. Handel med utsläppsrätter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ315

yrkande 4 samt 2002/03:

MJ420 yrkandena 9 och 10.

Reservation 2 (fp)

3. Andra flexibla mekanismer

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ428 yrkande

2.

Reservation 3 (m, c)

4. Beräkningsmetoder vid utsläpp

Riksdagen avslår motion 2002/03:N264 yrkande 8.

5. Miljökrav för flygbränslen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ289 och

2002/03:MJ310.

Reservation 4 (v, mp)

6. Alternativa drivmedel m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ321,

2002/03:MJ360, 2002/03:MJ377 yrkandena 1 och 4

samt 2002/03:N307 yrkande 4.

Reservation 5 (m, fp, kd, c)

7. Miljövänliga drivmedel och

konkurrenskraft

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk350 yrkande

1.

8. Miljöklasser för drivmedel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ413 och

2002/03:MJ468.

Reservation 6 (v, mp)

9. Gröna certifikat för drivmedel

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ418 yrkande

2.

Reservation 7 (v)

10. Svavelfri diesel

Riksdagen avslår motion 2002/03:T460 yrkande 2.

Reservation 8 (m, kd)

11. Miljöklassning av fordon m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ214,

2002/03:MJ377 yrkande 6, 2002/03:MJ461 samt

2002/03:T466 yrkandena 29 och 30.

Reservation 9 (c)

12. Entreprenadmaskiner

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ230 yrkandena

1 och 2.

Reservation 10 (mp)

13. Avgaskrav för historiska fordon

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T461

yrkande 3 och 2002/03:T467 yrkande 3.

14. Dioxinutsläpp

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ270

yrkande 7, 2002/03:MJ419 yrkande 11 och

2002/03:MJ428 yrkande 26.

Reservation 11 (v)

Reservation 12 (kd, c)

15. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen

Riksdagen avslår motion 2002/03:T464 yrkande 9.

Reservation 13 (kd)

16. Naturgas

Riksdagen avslår motion 2002/03:N268 yrkande 2.

17. Marin miljö

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ269

yrkande 5 och 2002/03:

MJ474.

Reservation 14 (m)

18. Helsingforskommissionen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ245

yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:MJ339.

Reservation 15 (kd)

19. Vattenkvaliteten i Stockholmsområdet

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ262 yrkande

1.

20. Utsläpp från fartyg m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ212

yrkande 3, 2002/03:

MJ246, 2002/03:MJ313 yrkande 3, 2002/03:MJ426

yrkande 10 samt 2002/03:MJ491 yrkandena 2 och 4.

Reservation 16 (v)

21. Lagstiftning mot avfallsutsläpp från

fartyg

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ212

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ290, 2002/03:MJ428

yrkande 25, 2002/03:MJ478 yrkande 3,

2002/03:MJ489 yrkande 11 samt 2002/03:MJ491

yrkande 3.

Reservation 17 (mp)

22. Övergödning och försurning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ245

yrkande 3, 2002/03:MJ313 yrkande 2, 2002/03:MJ406

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ420 yrkande 11 samt

2002/03:MJ422 yrkandena 18 och 19.

Reservation 18 (m)

Reservation 19 (fp)

23. Miljöundersökning av Vättern

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ417 yrkande 1.

Stockholm den 27 mars 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s),

Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune

Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson

(kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina Axelsson

(s), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan

Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders

Johansson (m), Christin Nilsson (s), Cecilia

Widegren (m) och Gunnar Goude (mp).

2002/03

MJU13

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Våren 1999 godkände riksdagen med anledning av

regeringens proposition Svenska miljömål ett system

med 15 nationella miljökvalitetsmål för det

fortsatta miljöarbetet (prop. 1997/98:145, bet.

1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:

183). Det övergripande syftet med

miljökvalitetsmålen är att till nästa generation

lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen

i Sverige är lösta. De nationella

miljökvalitetsmålen omfattar bl.a. Begränsad

klimatpåverkan, Frisk luft, Bra naturlig försurning,

Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag,

Grundvatten av god kvalitet och slutligen Hav i

balans samt levande kust och skärgård. På riksdagens

begäran återkom regeringen åren 2001 och 2002 med

förslag till delmål, åtgärder och strategier för att

nå miljökvalitetsmålen (Kemikaliestrategi för

giftfri miljö, prop. 2000/01:65, bet. 2000/01:MJU15,

rskr. 2000/01:269; Svenska miljömål – delmål och

åtgärdsstrategier, prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36 och Sveriges

klimatstrategi, prop. 2001/02:55, bet.

2001/02:MJU10, rskr. 2001/02:163). Riksdagen

godkände vad regeringen föreslagit och ersatte

därmed de miljömål som riksdagen tidigare antagit

inom ramen för miljöpolitiken.

Riksdagen behandlade dessutom under hösten 2000 en

proposition om genomförande av Östersjöstrategin

(prop. 1999/2000:133, bet. 2000/01:TU5, rskr. 15),

vilken är benämningen på den gemensamma strategi som

länderna runt Östersjön har enats om för att skydda

miljön i Östersjöområdet från skadlig påverkan från

fartyg. Strategin har utarbetats inom ramen för

Helsingforskonventionen, vars syfte är att skydda

Östersjöområdets marina miljö från föroreningar.

Riksdagen beslutade enhälligt att bifalla

regeringens förslag om vissa lagändringar som var

nödvändiga för att genomföra strategin.

Som ett ytterligare led i genomförandet av

Östersjöstrategin lämnade regeringen under våren

2001 en proposition med förslag till åtgärder mot

förorening från fartyg (prop. 2000/01:139).

Propositionen innehöll en rad förslag om

lagändringar i syfte att förbättra möjligheterna att

motverka, kontrollera och beivra olagliga utsläpp

till sjöss av olja och andra skadliga ämnen. Vidare

föreslogs skärpta bestämmelser i fråga om tillsyn

och sanktioner för att genomföra Östersjöstrategin.

Riksdagen beslutade att anta de föreslagna

lagändringarna (bet. 2001/02:MJU4, rskr.

2001/02:81).

Riksdagen antog dessutom under hösten 2002

lagändringar med avseende på mottagning av avfall i

hamnar (prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:MJU3, rskr.

13) Härigenom genomfördes det s.k.

mottagningsdirektivet (2000/59/EG). Genom beslutet

infördes en bestämmelse om möjlighet att hindra ett

fartyg som i närmast föregående hamn inom EES inte

fullgjort den obligatoriska avfallslämningen från

att avgå från svensk hamn.

Med anledning av ett nyligen inträffat

fartygshaveri utanför den spanska kusten med

omfattande oljeläckage som följd och mot bakgrund av

de kraftigt ökande oljetransporterna på Östersjön

behandlade riksdagen år 2002 ett antal motioner i

ämnet. Riksdagen gav därvid regeringen till känna

att regeringen så snart som möjligt hos FN:s

sjöfartsorganisation IMO skulle ansöka om att

svenskt vatten i Östersjön skall få status som

särskilt känsligt havsområde samt att regeringen

ytterligare bör påskynda arbetet inom Helcom för att

även övriga länder i Östersjöregionen skall kunna få

sina vatten klassade som särskilt känsliga

havsområden (bet. 2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).

Regeringen tillsatte i juli 2002 en kommission,

Havsmiljökommissionen (dir. 2002:102), för att göra

en sammanfattning av kunskapsläget, såväl nationellt

som regionalt, avseende miljötillståndet i Sveriges

kust- och havsområden både i Östersjön och i

Västerhavet. Kommissionen fick även i uppgift att

utforma övergripande strategier på kort och lång

sikt samt föreslå åtgärder som kan bryta den

pågående negativa utvecklingen i havsmiljön så att

de tre miljömålen Hav i balans samt levande kust och

skärgård, Giftfri miljö och Ingen övergödning kan

nås till år 2020.

Som ett led i arbetet med luftvården under senare

år presenterade regeringen under år 2001 förslag

till en ny lag om motorfordons avgasrening och

motorbränslen (prop. 2001/02:31). Förslaget

föranleddes främst av behovet av att anpassa den

svenska lagstiftningen om bilavgaser till de nya EG-

rättsliga regler som numera gäller på området. De

dittillsvarande reglerna i miljöbalken om

motorbränslens indelning i miljöklasser och förbud

mot saluförande av sådana bränslen som inte

uppfyllde baskraven inom EU överfördes därmed till

den nya lagen. Eftersom systemet med miljöklasser är

kopplat till skattelagstiftningen föreslogs dessutom

följdändringar i fordonsskattelagen (1988:327) och

lagen (1994:1776) om skatt på energi. Riksdagen

antog samma år regeringens förlag (bet.

2001/02:MJU6, rskr. 2001/02:82)

Med anledning av Förenta nationernas miljöprogram

(UNEP) från år 1997 utarbetade strategi för att

eliminera eller reducera långlivade organiska

föroreningar, inleddes ett förhandlingsarbete för en

global konvention för begränsning av användning och

utsläpp av ett antal långlivade organiska ämnen

eller ämnesgrupper (POP). Förhandlingsarbetet ledde

till att en konvention antogs vid en konferens i

Stockholm i maj 2001, den s.k.

Stockholmskonventionen. Denna konvention syftar till

att förhindra skadlig påverkan av långlivade

organiska föroreningar på människors hälsa och

miljön genom att förbjuda, avveckla eller begränsa

användning och produktion samt att minimera eller

där så är möjligt eliminera utsläpp av oavsiktligt

bildade biprodukter. Initialt omfattar konventionen

tolv ämnen eller ämnesgrupper, vilka samtliga redan

var förbjudna eller strängt reglerade i Sverige. I

mars 2002 antog riksdagen regeringens förslag om

tillträde till Stockholmskonventionen (prop.

2001/02:79, bet. 2001/02:MJU14, rskr. 2001/02:186).

I maj 2002 behandlade riksdagen dessutom

regeringens skrivelser 2001/02:50 Hållbara Sverige –

uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling samt 2001/02:172 Nationell strategi för

hållbar utveckling jämte ett stort antal motioner. I

skrivelsen om hållbar utveckling lyfte regeringen

fram ett antal strategiska kärnområden som viktiga

för det fortsatta arbetet med hållbar utveckling.

Regeringen anförde därvid att för att uppnå de

uppställda nationella miljökvalitetsmålen behövs det

effektiva styrmedel för genomförande, indikatorer

för uppföljning och, inte minst, ett brett

deltagande från hela samhället. Frågor av stor vikt

i arbetet med vatten- och luftvård kom därvid att

behandlas av utskottet.

Utfrågning

Utskottet har i ärendet anordnat utfrågning med

företrädare för Havsmiljökommissionen.

Utskottets överväganden

Klimatstrategiskt arbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om

att höja den svenska ambitionen i

klimatarbetet med hänvisning till den

långsiktiga klimatpolitiska strategi

riksdagen tidigare antagit. Vidare avstyrker

utskottet tre motioner (m, fp) om handel med

utsläppsrätter, eftersom frågan är under

beredning. Utskottet avstyrker dessutom ett

motionsyrkande om andra flexibla mekanismer

med hänvisning till riksdagens tidigare

ställningstagande i frågan. Utskottet anser

därmed att motionen är tillgodosedd.

Slutligen avstyrker utskottet ett

motionsyrkande (fp) om beräkningsmetoder vid

utsläpp.

Motionerna

I motion MJ428 (c) yrkande 1 anförs att regeringens

mål att minska utsläppen av växthusgaser med minst 4

% fram till perioden 2008–2012 enligt preliminära

siffror från Naturvårdsverket och SCB redan är

uppnådd. I tidigare sammanhang har Centerpartiet

föreslagit en höjd ambitionsnivå där ytterligare 2 %

minskning av växthusgasutsläppen skall eftersträvas.

Det är viktigt att Sverige intar en stark position

för att driva klimatarbetet vidare internationellt

och sätter nya och högre mål i klimatarbetet.

I tre motionsyrkanden, MJ315 (fp) yrkande 4 samt

MJ420 (m) yrkandena 9 och 10, förespråkas ett

införande av ett system med handel med

utsläppsrätter.

Motion MJ428 (c) yrkande 2 behandlar frågan om

flexibla mekanismer och kolsänkor. Motionärerna

anser att flexibla mekanismer och upptag i kolsänkor

är viktiga verktyg i klimatarbetet genom att dessa

kan nyttjas som komplement till andra styrmedel för

att höja ambitionen.

I motion N264 (fp) yrkande 8 anförs att granskning

av den officiella statistiken av utsläpp ger vid

handen att de koldioxidutsläpp som genereras vid

elproduktion i utländska kolkraftverk inte kommer

med i statistiken om elen exporteras till Sverige.

Den bokförs inte heller i den svenska statistiken

eftersom vi inte räknar koldioxidutsläpp på

importerad el. Regeringen bör ändra sina

beräkningsmetoder så att även dessa utsläpp blir

synliga i statistiken.

Utskottets ställningstagande

När det gäller motion MJ428 (c) yrkande 1 om målen

för det svenska klimatarbetet vill utskottet hänvisa

till vad utskottet anförde i samband med att

regeringen i proposition Sveriges klimatstrategi

(prop. 2001/02:55) presenterade en rad delmål och

åtgärdsstrategier för det nationella

miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan (bet.

2001/02:MJU10). Utskottet anförde att regeringens

förslag om ett reduktionsmål skall ses mot bakgrund

av riksdagens beslut om att koldioxidutsläppen från

fossila bränslen år 2000 skall stabiliseras på 1990

års nivå för att därefter minska (prop. 1992/93:179,

bet. 1992/93:JoU19, rskr. 1992/93:361). Det av

regeringen föreslagna målet, vilket riksdagen också

kom att anta, innebär att utsläppen för Sverige av

de sex växthusgaserna som ett medelvärde för

perioden 2008–2012 skall vara minst 4 % lägre än

utsläppen år 1990. Utsläppen skall räknas som

koldioxidekvivalenter och omfatta de sex

växthusgaserna enligt Kyotoprotokollets och IPCC:s

(Intergovernmental Panel on Climate Change)

definitioner. Som regeringen också påpekade i

propositionen skall utsläppsvärdena

normalårskorrigeras för att underlätta det svenska

klimatarbetet mellan åren med avseende på

variationer i temperatur och nederbörd. Utskottet

anförde att en långsiktig politik bäddar för att

omställningen kan ske med bibehållen stabilitet i

samhällsutvecklingen så att hänsyn kan tas till det

kapital som är bundet i dagens infrastruktur. Det är

därför, anförde utskottet, viktigt med klara och

stabila mål för hållbar utveckling. Utskottet

instämde vidare i regeringens uppfattning att genom

att ytterligare skärpa det nationella målet, jämfört

med det åtagande som överenskommits i EU:s

preliminära interna bördefördelning för åren

2008–2012, vilken innebär en ökning med 4 % relativt

med 1990 års nivå, understryks vikten av att tidigt

söka möta den utmaning som hotet om

klimatförändringar utgör. Den klimatstrategi som

riksdagen antagit utgör en ambitiös och långsiktig

strategi med flera uppföljningsstationer, vilken

utskottet inte finner skäl att nu ompröva. Utskottet

avstyrker därför motion MJ428 (c) yrkande 1.

EG-kommissionen har till Europaparlamentet och

rådet lagt fram förslag till direktiv om system för

handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom

gemenskapen (KOM [2001] 581). Förslaget innebär att

direktivet på sikt skall omfatta samtliga de

växthusgaser som tas upp i det protokoll till FN:s

ramkonvention om klimatförändringar som antogs vid

konventionens tredje partsmöte i Kyoto år 1997

(Kyotoprotokollet). I en första fas, åren 2005–2007,

omfattar systemet dock enbart koldioxidutsläpp.

Direktivförslaget innefattar utsläpp av växthusgaser

från kraft- och värmeverk med en tillförd effekt som

överstiger 20 MW, samt energiintensiv industri.

Detta motsvarar 46 % av EU:s totala

koldioxidutsläpp. Enligt förslaget kan det antal

sektorer som omfattas av handeln ändras vid en

framtida översyn av direktivet. Kommissionen

föreslår att systemet skall vara obligatoriskt och

att medlemsstaterna delar ut utsläppsrätterna gratis

till de deltagande anläggningarna för perioden

2005–2007. Syftet är att ge lika villkor för

konkurrensutsatt industri i medlemsstaterna.

Kommissionen kommer att göra en översyn av erfaren-

heterna av direktivet och på grundval av detta

föreslå eventuella förändringar och lämna en rapport

om detta senast den 30 juni 2006. Förslaget

genomgick en första läsning i parlamentet i oktober

2002, och rådet antog en gemensam ståndpunkt i

december 2002. En andra läsning i parlamentet är att

vänta under våren 2003. För svenskt vidkommande vill

utskottet hänvisa till vad regeringen i skrivelsen

till riksdagen angående Barsebäck aviserade om

övergripande riktlinjer för det fortsatta arbetet

(skr. 2000/01:15). Den 5 juli 2001 beslutade

regeringen att ge näringsministern i uppdrag att

tillsätta en parlamentarisk delegation i syfte att

föreslå ett system och regelverk för

Kyotoprotokollets flexibla mekanismer (N 2001:08).

Utredningen koncentrerar sig därvid på en

implementering av ett EU-förslag härom. Kommitténs

förslag planeras att överlämnas till regeringen den

30 april 2003. Enligt direktiven skall delegationen

vidare bistå regeringen i utformningen av kriterier

för klimatprojekt inom ramen för gemensamt

genomförande och mekanismen för ren utveckling samt

på regeringens begäran yttra sig över

Energimyndighetens förslag till klimatprojekt. Denna

del av uppdraget skall pågå fram till den 31

december 2004. Delegationen skall följa och ta

hänsyn till de internationella förhandlingarna samt

dessutom utfallet av det europeiska

klimatförändringsprogrammet (ECCP), EG-kommissionens

och rådets direktivförslag om handel med

utsläppsrätter (KOM[2001] 581 slutlig), det nordiska

arbetet samt Östersjösamarbetet. Det arbete som

pågår för att få till stånd ett system för handel

med utsläppsrätter innebär enligt utskottets

förmenande att motionerna MJ315 (fp) yrkande 4 samt

MJ420 (m) yrkandena 9 och 10 är tillgodosedda.

Utskottet avstyrker därför motionerna.

I samband med propositionen om Sveriges

klimatstrategi uttalade utskottet att utskottet

delade regeringens uppfattning att användningen av

flexibla mekanismer kan bidra till att ytterligare

reducera utsläppen för Sverige. Utskottet ansåg

dessutom att de flexibla mekanismerna skulle kunna

stimulera ett ökat engagemang från marknaden, genom

att svenska företag får drivkrafter att handla och

investera. Sverige har jämfört med många andra

industriländer kommit långt när det gäller minskning

av utsläppen av koldioxid, vilket innebär att

marginalkostnaden för begränsning av

koldioxidutsläpp är högre än för många andra

industriländer. Användningen av Kyotoprotokollets

flexibla mekanismer skulle därför kunna minska

kostnaderna för åtagandena betydligt. Utskottet

ansåg därför i likhet med vad regeringen anförde att

det finns skäl att vid den kontrollstation som

sattes till år 2004, som komplement, överväga ett

mål som innefattar de flexibla mekanismerna.

Utskottet framhöll emellertid att upptag i kolsänkor

endast innebär en tidsbegränsad lagring av kol. Det

upplagrade kolet släpps förr eller senare ut i form

av koldioxid, t.ex. till följd av avverkning,

insektsangrepp, sjukdomar eller skogsbränder.

Utskottet ansåg därför i likhet med regeringen att

aktiviteter som syftar till att öka upptaget av

växthusgaser i kolsänkor i första hand har betydelse

för att vinna tid i strävan efter att reducera

koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Detta

har riksdagen vid tidigare tillfälle konstaterat (se

bl.a. prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19, rskr.

1992/93:361). En grundförutsättning är också att det

råder klarhet från vetenskaplig synpunkt om vilka

effekter olika åtgärder syftande till ökat

koldioxidupptag har samt att man utifrån detta kan

utveckla styrmedel som kan integreras i de

politikområden som berörs. Åtgärder för att öka

eller vidmakthålla kolupptaget i sänkor kan komma

att stå i konflikt med natur- och

kulturmiljövårdsintressen såsom skydd av biologisk

mångfald, liksom utvecklingen av biobränslen. Likaså

kan en politik för främjande av kolsänkor påverka

andra viktiga samhällsintressen, såsom

skogsnäringens konkurrenskraft. Politiken bör därför

utformas så att den integreras med miljö-,

jordbruks- och skogsbruks-, kultur- och

allmänpolitiska hänsyn på ett sätt som bidrar till

ett mer uthålligt skogs- och jordbruk. Utskottet

vill i sammanhanget hänvisa till den parlamentariska

delegation som tillsats för att föreslå ett system

för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer (N

2001:08) och vars förslag beräknas bli presenterade

i månadsskiftet april/maj 2003. Utskottet anser att

motion MJ428 (c) yrkande 2 är tillgodosedd med det

anförda. Motionen i behandlad del avstyrks.

När det gäller motion N264 (fp) yrkande 8 om

beräkningsmetoder vid utsläpp vill utskottet anföra

följande. I motionen hävdas att koldioxidutsläpp som

genereras vid elproduktion i utländska kolkraftverk

inte kommer med vare sig i det exporterande eller i

det importerande landets utsläppsstatistik. Denna

uppfattning synes enligt utskottet vila på ett

missförstånd. I Kyotoprotokollet föreskrivs en klar

och verifierbar rapportering av utsläpp av

växthusgaser. EU har därvid gjort ett gemensamt

åtagande om utsläppsminskningar om 8 % jämfört med

1990 års utsläppsnivå. Som regeringen påpekar i

propositionen om Sveriges klimatstrategi (prop.

2001/02:55 s. 114 och 128 f.) innebär åtagandena om

rapportering och granskning krav på ett nationellt

system för rapportering av utsläpp. Ett sådant

system, eller rutin, är grundförutsättningen för att

kunna efterleva protokollet. Förhandlingsfrågorna

omfattar utformning och omfattning av nödvändig

information från parterna, samt hur denna

information skall granskas för att säkerställa

riktigheten i informationen. Rapporteringen är

nödvändig för att parten skall kunna visa ett

uppfyllande av förpliktelsen att minska eller

begränsa utsläppen av växthusgaser och för att kunna

styrka sin rätt att sälja överskott av tilldelad

mängd utsläppskrediter jämfört med åtagandena enligt

protokollet. Uppfattningen i motionen torde ha sin

grund i att Danmark i samband med att EU:s

medlemsstater fördelade utsläppsminskningarna enligt

Kyotoprotokollet inbördes hävdade att landet år 1990

hade haft en särskilt hög elexport och att landets

utsläpp till följd av produktion av exporterad el

det året inte fullt ut skulle ligga till grund för

det danska utsläppsåtagandet. Enligt den danska

uppfattningen skulle dessa utsläpp i stället

redovisas av importlandet. Danmarks förslag hade

emellertid inte framgång på denna punkt, och landet

har att följa samma beräkningsmetoder som övriga EU-

länder. Danmarks officiella statistik skall således

ta med alla koldioxidutsläpp som sker i Danmark även

om de avser produktion av el som exporteras från

Danmark. När det gäller rapportering av de svenska

utsläppen vill utskottet hänvisa till

miljömålsrådets uppgift att svara för insamling,

bearbetning, sammanställning och kvalitetsgranskning

av utsläppsstatistik för årlig rapportering till

regeringen och underlag för en mer omfattande

utvärdering vart fjärde år samt att sammanställa

underlag till internationell rapportering. Utskottet

avstyrker motion N264 (fp) yrkande 8.

Drivmedel m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motioner (v, mp) om

att införa miljökrav på flygbränslen med

hänvisning bl.a. till att sådant bränsle är

under utveckling. Vidare avstyrker utskottet

nio motionsyrkanden (kd, v, c, mp) om bl.a.

miljöklassning av bränslen med hänvisning

till tidigare riksdagsuttalanden och till att

frågan är under utredning. Utskottet

avstyrker slutligen ett motionsyrkande (kd)

om svavelfri diesel i avvaktan på det arbete

som pågår.

Motionerna

Enligt motion MJ289 (v) bör regeringen inleda en

process för att kunna ställa relevanta miljökrav på

flygbränslen som tankas inom landet. Motionärerna

anser vidare att regeringen även bör ta initiativ på

Europanivå och internationellt för att få i gång en

process för miljövänligare flygbränslen. Samma

uppfattning framförs i motion MJ310 (mp).

Motionärerna i motion MJ321 (kd) lyfter fram

nödvändigheten av att satsa på alternativa

drivmedel. De anser att det är hög tid att

regeringen tar vara på de möjligheter som

alternativa bränslen ger, t.ex. inblandning av

etanol i bränslet för redan befintliga motorer.

Samma yrkande framförs i motion MJ360 (kd). I motion

MJ377 (kd) framförs vikten av att fordon och

transportsystem miljöanpassas i så stor utsträckning

som möjligt. Motionärerna anser också att det är

viktigt att forskningen på olika bränslen som kan

ersätta dagens fossila bränslen fortsätter. Målet

bör enligt motionärerna vara att till år 2020

halvera användningen av fossila drivmedel inom

transportsektorn (yrkande 1). I motionen behandlas

också frågan om låginblandning av etanol.

Motionärerna anför att en introduktion av biobränsle

lämpligen kan ske genom låginblandning av största

möjliga halt, som kan klaras utan modifieringar i

befintliga motorer. Detta skulle enligt dem ge en

marknad för inhemsk produktion i stor skala. Därmed

skulle förutsättningarna för en introduktion av

fordon med ren alkoholdrift och för bilar som kan

drivas med olika bränsleblandningar gynnas (yrkande

4). Samma uppfattning kommer till uttryck i motion

N307 (kd) yrkande 4. Enligt motion Sk350 (c) yrkande

1 bör regeringen målmedvetet arbeta för en övergång

till miljövänliga drivmedel genom att göra dem

konkurrenskraftiga prismässigt. För att de

miljövänliga alternativen skall vara

konkurrenskraftiga krävs enligt motionärerna

forskning, direkta subventioner och bidrag. I motion

MJ468 (mp, c) föreslår motionärerna nya miljöklasser

för att stimulera utvecklingen av renare drivmedel

och bränslen. Samma yrkande återfinns i motion MJ413

(v). Enligt motionärerna är det önskvärt att man ser

över möjligheten att utvidga miljöklassystemet till

att även omfatta eldningsoljor liksom bränslen för

fartyg och flygplan. I motion MJ418 (v) yrkande 2

föreslås att introduktionen av förnybara drivmedel

påskyndas genom bl.a. införande av gröna certifikat

för drivmedel.

Den svenska åkerinäringens miljöambitioner skall

enligt motion T460 (kd) yrkande 2 premieras, inte

bestraffas. Enligt motionärerna har regeringen

misslyckats med att föra en näringspolitik för

åkarna som gör att säkerhet och miljötänkande ökar

konkurrenskraften. Ett exempel på detta är

regeringens höjningar av dieselskatten de senaste

åren. Det har enligt motionärerna enbart lett till

fler utländska lastbilar i Sverige med sämre diesel

och följaktligen ökad belastning på miljön.

Regeringen bör verka för att svavelfri diesel

snarast blir standard inom hela EU.

Utskottets ställningstagande

När det gäller kravet i motionerna MJ289 (v) och

MJ310 (mp) om att införa miljökrav på flygbränslen

vill utskottet framhålla att sådana bränslen inte

finns att tillgå kommersiellt ännu utan är under

utveckling. Sverige spelar här en viktig roll bl.a.

genom att ett svenskt företag, Oroboros AB, sedan år

2001 tillsammans med Chalmers tekniska högskola och

Lunds tekniska högskola bedrivit forskning för att

utveckla ett syntetiskt flygbränsle framställt ur

biomassa. Drivmedlet är framtaget, och en rapport

häröver överlämnades till Energimyndigheten i

december 2002. Företaget avser att under våren söka

statlig finansiering för perioden 2003 och 2004 för

att utprova bränslet mot olika miljökrav

(motortester, toxicitetstester m.m.). Avsikten är

att inleda utprovningen under sommaren/hösten 2003.

Utskottet ser med intresse på den fortsatta

utvecklingen av detta projekt. I sammanhanget vill

utskottet dessutom framhålla att EG-kommissionen år

2000 i ett meddelande till bl.a. rådet och

Europaparlamentet presenterade resultaten från en

oberoende studie om vilka effekter en skatt på

kommersiellt flyg kan komma att få (Beskattning av

bränsle för luftfartyg (KOM[2000] 110 slutlig).

Kommissionen anser att dess förslag om att tillåta

medlemsstaterna att på frivillig basis beskatta

bränsle som används för inrikesflygningar eller,

genom bilaterala överenskommelser, för flygningar

inom gemenskapen samt att internationellt arbeta för

att en sådan skatt införs globalt är berättigat och

bör antas. Kommissionen rekommenderar

medlemsstaterna att i nära samarbete med

kommissionen och inom ramen för ICAO intensifiera

arbetet för att skatt på flygbränsle eller andra

instrument med liknande verkan skall införas

globalt. Enligt utskottets mening torde en global

beskattning av flygbränsle öppna möjligheterna för

en effektiv miljöstyrning. Med hänvisning till det

anförda anser utskottet inte att riksdagen bör vidta

några åtgärder med anledning av motionerna MJ289 (v)

och MJ310 (mp). Utskottet avstyrker därför

motionerna.

Utskottet har tidigare föreslagit att regeringen

bör genomföra en översyn av miljöklassningen av

bensin och dieselolja och kriterierna för de olika

miljöklasserna. Med anledning av utskottets förslag

har riksdagen också i juni 2001 gett regeringen i

uppdrag att se över miljöklassningen av bensin och

dieselolja (bet. 2000/01:MJU16, rskr. 2000/01:270).

Enligt utskottet borde en sådan översyn inriktas på

ett system som inte missgynnar utvecklingen av

alternativa eller mer miljövänliga drivmedel.

Utskottet framhöll dessutom att i den mån gällande

bestämmelser inom EU skulle motverka en sådan

utveckling utskottet förutsatte att regeringen

verkar för en förändring av regelverket.

Naturvårdsverket har i enlighet härmed erhållit

regeringens uppdrag att göra denna översyn.

Naturvårdsverket avser att redovisa uppdraget i

månadsskiftet april/maj 2003. Utskottet anser att

Naturvårdsverkets redovisning och den påföljande

beredningen därav bör avvaktas innan riksdagen

vidtar några åtgärder med anledning av frågan.

Utskottet avstyrker därför motionerna MJ321 (kd),

MJ360 (kd), MJ377 (kd) yrkandena 1 och 4, MJ413 (v),

MJ418 (v) yrkande 2, MJ468 (mp, c), N307 (kd)

yrkande 4 och Sk350 (c) yrkande 1.

Det s.k. Auto/Oil-direktivet (direktiv 98/70/EG)

är under revidering. I samband härmed har EG-

kommissionen föreslagit (KOM[2001] 241) att kraven

på svavelhalten i bensin och diesel till vägfordon

skärps. Svavelfritt bränsle, högst 10 ppm S, skall

enligt förslaget införas år 2009. För andra ämnen än

svavel har kommissionen dock ännu inte föreslagit

några skärpningar. Avsikten är att direktivet

utvidgas så att det även skall omfatta diesel till

arbetsmaskiner. För sådan diesel är förslaget att

den högsta tillåtna svavelhalten skall vara 2 000

ppm fram till den 1 januari 2008, varefter kravet

skärps till 1 000 ppm. Medlemsstaterna skall dock ha

rätt att begära att svavelhalten skall vara högst

500 ppm eller på samma nivå som fastställts för

övriga dieselbränslen. Utgångspunkten för den

svenska positionen har varit att införandet av

renare bränslen skall utgå från vad som behövs för

att utnyttja den fulla potentialen hos ren och

energieffektiv teknik i alla de applikationer som

detta direktiv påverkar. Mot den bakgrunden borde

införandet av svavelfria bränslen till vägfordon

tidigareläggas till år 2008. Dieselbränslena till

arbetsmaskiner borde vara desamma som till bilar. I

syfte att minska utsläppen av cancerframkallande

ämnen bör halten av polyaromatiska ämnen i diesel

sänkas från den nuvarande nivån 11 %. Ett

realistiskt värde är 5 %. Därutöver borde Sverige

verka för att den tillåtna högsta inblandningen av

etanol i bensin höjs från 5 till 10 % (se

2001/02:FPM17). Ändringsdirektivet bereds för

närvarande, och enligt vad utskottet erfarit

beräknas det presenteras under våren 2003. Utskottet

vill i detta sammanhang även framhålla att EG-

kommissionen i november 2001 presenterade två

förslag som berör alternativa drivmedel (KOM[2001]

547). Ett förslag handlar om en strategi som

förbinder medlemsländerna att kvotera in vissa

andelar biobränslen. Målet är att ersätta 20 % av

all bensin och diesel till år 2020. Som delmål anges

2 % år 2005 och 5,75 % år 2010. Detta förslag är

under behandling (andra läsningen) och resultat av

denna kan väntas under våren 2003. Vidare finns ett

förslag om gemensamma regler för beskattning

(skattereduktion) av alternativa drivmedel. Detta

förslag bereds tillsammans med ett större

energiskattedirektiv. Arbetet med

energiskattedirektivet har pågått under flera år,

och det är enligt vad utskottet erfarit för tidigt

att ange något datum för beslut om detta förslag.

Frågan var emellertid uppe i Ekofinrådet i december

2002 och januari 2003. En diskussion om frågorna

hölls också i Ekofinrådet i februari 2003. Det

anförda innebär enligt utskottets mening att motion

T460 (kd) yrkande 2 bör avslås i avvaktan på det

fortsatta arbetet. Utskottet avstyrker således

motionen.

Fordon

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett yrkande (s) om

miljöklassning av bilar med hänvisning till

ett tidigare riksdagsuttalande och till en

pågående utredning. Vidare avstyrker

utskottet fyra motionsyrkanden (kd, c, mp) om

mål för miljövänligare bilar m.m. Utskottet

hänvisar i det sammanhanget till att syftet

med yrkandena är tillgodosett genom det

arbete som pågår på området. Utskottet

avstyrker vidare två motionsyrkanden (mp) med

miljökrav på entreprenadmaskiner. Slutligen

avstyrker utskottet två motionsyrkanden (kd,

c) om avgaskrav för historiska fordon med

hänvisning till att motionerna är

tillgodosedda.

Motionerna

Regeringen bör enligt motion MJ461 (s) ge berörd

myndighet i uppdrag att utarbeta hårdare krav för

bilarnas miljöklassning samt se över beskattningen

av moderna dieselbilar.

Tidigare erfarenheter, exempelvis från

utmönstringen av den blyade bensinen, visar enligt

motion T466 (c) att marknadsekonomins styrmekanismer

är ett effektivt sätt att stimulera en miljövänlig

teknikutveckling. Med sådana mekanismer skulle

miljömålen dessutom lättare kunna uppnås samtidigt

som fordonsindustrin i Sverige och Europa skulle

kunna förbättra sin konkurrenskraft i en situation

där miljöanpassade produkter blir alltmer

efterfrågade. Ett rimligt mål borde vara att liksom

Kalifornien ställa upp ett konkret mål att senast år

2005 minst 10 % av de fordon som säljs skall vara

nollemissionsfordon (yrkande 29). För att

ytterligare stimulera utvecklingen har Centerpartiet

föreslagit att en bortre gräns för

fossilbränsledrivna fordon sätts till omkring

2015–2020. En sådan målsättning kan stimulera

biltillverkarna till att ta fram nya alternativa

tekniker. Den politiska viljeinriktningen måste vara

tydlig och långsiktig för att biltillverkare och

andra branscher som berörs av en sådan målsättning

skall våga investera i dyr produktutveckling m.m.

(yrkande 30). En liknande uppfattning framförs i

motion MJ214 (mp) om att utreda och sätta upp mål

för införandet av avgasfria bilar i Sverige, med en

nollvision som slutmål. Enligt motionärerna bör man

sätta upp mål för att få avgasfria bilar. En

utredning bör få i uppgift att ta fram olika delmål

för när de stora tillverkarna i bilbranschen skall

kunna leverera bilar som är bränslesnåla och inte

släpper ut avgaser. Strävan bör vara en nollvision

inom t.ex. tio år och däremellan delmål i procent av

bilparken. Enligt motion MJ377 (kd) yrkande 6 bör

lagstiftning och regler på ett bättre sätt än i dag

gynna utveckling av ny teknik, forskning samt försök

med alternativa bränslen. Det bör vara en större

differens mellan miljövänliga och miljöstörande

alternativ.

Det vore enligt motion MJ230 (mp) önskvärt att få

fram miljövänliga drivmedel för entreprenadfordon.

Detta skulle också branschen vinna på. Branschen

borde dessutom åläggas att minska sina utsläpp av

kväveoxider (yrkande 1). Enligt motionen bör

dessutom utfärdas tomgångsregler för

entreprenadmaskiner (yrkande 2).

Två motioner tar upp frågan om undantag från

avgasgrav för historiska fordon. I motionerna T461

(kd, c) yrkande 3 och T467 (c) yrkande 3 anförs att

allt hårdare avgaskrav införts sedan 1970-talet.

Avgaskraven som i dag tillämpas på de historiska

fordonen är från år 1976, med vissa skärpningar. De

gäller även retroaktivt, varför några få äldre

bilmodeller har stora problem att klara dem.

Undersökningar från en miljökonferens år 1997 visar

enligt motionärerna att de historiska samlarfordonen

utgör en försvinnande liten del, ca 1 promille, av

den totala trafiken. Mot bakgrund av det föreslår

motionärerna att ett generellt undantag från

avgaskraven införs för fordon som är 30 år eller

äldre.

Utskottets ställningstagande

I propositionen Vidareutveckling av systemet med

miljöklasser för fordon m.m. (prop. 1995/96:6)

uttalade regeringen att det på sikt skulle vara

möjligt att införa krav i fråga om bl.a. koldioxid i

miljöklassystemet. Utsläpp av koldioxid regleras

inte i EG:s bilavgasdirektiv eller de svenska

bilavgasreglerna, men arbete för att minska

utsläppen av koldioxid pågår inom EU. I

kommittédirektiven (2001:12) om en översyn av

vägtrafikbeskattningen anges bl.a. att utredaren

skall göra en översyn av möjligheterna att

differentiera fordonsskatten med hänsyn till ett

fordons utsläpp av koldioxid, varvid även bilarnas

transportkapacitet skall beaktas. Resultatet av

utredningen skall presenteras senast vid utgången av

år 2003. Regeringen har tidigare också gett Statens

naturvårdsverk i uppdrag att utveckla

miljöklassystemet främst med avseende på hur

parametern koldioxid skall beaktas i systemet.

Naturvårdsverkets uppdrag redovisades till

regeringen i juni 2001 (dnr M2001/2928/Mk). Denna

rapport har sedermera överlämnats till

Vägtrafikskatteutredningen. Utskottet anser att den

fortsatta utvecklingen inom EU vad gäller kriterier

för miljövänligare bilar är av stor betydelse för

utvecklingen av miljöklassystemet. I avvaktan på det

redovisade arbetet är utskottet inte berett att

föreslå ytterligare ändringar i miljöklassystemet.

Motion MJ461 (s) avstyrks därmed.

I budgetpropositionen för år 2001 (prop.

2000/01:1, finansplanen s. 228 f.) uttryckte

regeringen avsikten att stimulera en frivillig

introduktion i förtid av fordon och arbetsmaskiner

som uppfyller EU:s framtida avgaskrav med hjälp av

ekonomiska och andra styrmedel. I

budgetpropositionen för år 2002 (prop. 2001/02:1

finansplanen s. 201) presenterade regeringen mot

bakgrund härav en strategi för skattenedsättning för

alternativa drivmedel för motorfordon.

Skattenedsättning skall ske dels via pilotprojekt,

för vilka medges befrielse från både energi- och

koldioxidskatt, dels genom generell

koldioxidskattebefrielse med stöd av ett beslut

enligt artikel 8.4 i mineraloljedirektivet (rådets

direktiv 92/81/EEG om harmonisering av strukturerna

för punktskatter på mineraloljor). En ekonomisk ram

för skattestrategin är satt till 900 000 000 kr. För

närvarande pågår notifiering av förslaget och

avsikten är att det skall träda i kraft år 2004. I

sammanhanget bör också framhållas att sedan januari

2002 är bl.a. el- och hybridfordon befriade från

fordonsskatt under de fem första åren för att

stimulera införandet av fordon med låga utsläpp

(prop. 2001/02:45, bet. 2001/02:SkU12). Dessutom har

sådana bilar t.o.m. beskattningsåret 2005 ett 40 %

lägre förmånsvärde än motsvarande konventionella

bilar. För vissa andra fordon avsedda för

alternativa drivmedel är förmånsvärdet sänkt med 20

%. Riksskatteverket har fått i uppdrag att i

samarbete med Naturvårdsverket och Vägverket

utvärdera effekterna av detta beslut. Den

utvärderingen slutredovisas vid halvårsskiftet 2005.

Utskottet vill slutligen framhålla att regeringen i

skrivelsen Hållbara Sverige – uppföljning av

åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling

(2001/02:50 s. 53) uttryckt vilja att arbeta för ett

samlat program för teknisk utveckling, demonstration

och införande av nya lösningar inom

transportpolitiken. Programmet bör enligt skrivelsen

främja utveckling och kunskapsuppbyggnad inom

områdena fordonsteknik, bränslen och emissioner,

byggande av energieffektiva, ekologiskt hållbara

system samt användningen av IT inom

transportsystemet. Programmet bör genomföras inom

ramen för Vägverkets sektorsansvar. Den svenska

bilindustrin arbetar med att miljöanpassa fordonen.

Kunskap om teknik och organisatoriska lösningar som

kan bidra till en hållbar utveckling är viktiga

konkurrensfaktorer. Många av världens ledande

fordonstillverkare satsar i dag stora resurser på

att skapa konkurrensfördelar genom att tidigt kunna

erbjuda bränslesnålare eller alternativt drivna

fordon. Ett samarbete mellan staten och näringslivet

kan bidra till utvecklingen av framtidens teknik.

Som ett led i detta samarbete pågår ett samarbete

mellan staten och fordonsindustrin med sikte på att

utveckla ny och miljövänlig fordonsteknik.

Samarbetet innebär att upp till 1 800 miljoner

kronor satsas gemensamt under perioden 2000 till

2005, varav den statliga finansieringen kommer att

uppgå till maximalt 500 miljoner kronor. Industrin

bidrar således med ca 1 300 miljoner kronor.

Programmet omfattar områden såsom avancerad

förbränningsteknik, hybridfordon och

bränslecellsteknik, viktreduktion samt allmän

kompetensförsörjning. Utskottet utgår från att det

omfattande arbete som pågår på detta betydelsefulla

område kommer att främja en utveckling mot

miljövänligare fordon. Utskottet anser därför att

syftet med motionerna MJ214 (mp), MJ377 (kd) yrkande

6 samt T466 (c) yrkandena 29 och 30 är tillgodosett.

Utskottet avstyrker motionerna i berörda delar.

Inom EU regleras avgaskraven för arbetsmaskiner i

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av

den 16 december 1997 om tillnärmning av

medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot

utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar

från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila

maskiner som inte är avsedda att användas för

transporter på väg, det s.k. arbetsmaskindirektivet.

Avgaskrav har hittills införts endast för vissa

större dieseldrivna arbetsmaskiner. Enligt vad

utskottet erfarit pågår förhandlingar för en

skärpning av avgaskraven för dessa maskiner. Ett

ändringsdirektiv är såvitt utskottet har bekant att

vänta tidigast under våren 2004. För jordbruks- och

skogsbrukstraktorer började krav införas under år

2001 genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/25/EG av den 22 maj 2000 om åtgärder mot

utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar

från motorer avsedda för jordbruks- eller

skogsbrukstraktorer. I detta sammanhang bör även

uppmärksammas att det genom ändringsdirektivet

2002/88/EG om åtgärder mot avgasutsläpp från

förbränningsmotorer som skall monteras i

arbetsmaskiner och arbetsredskap infördes avgaskrav

i två steg för mindre, bensindrivna arbetsmaskiner.

Det första steget införs fr.o.m. år 2004. Det

innebär att utsläppen per maskin skall minska med

ungefär en tredjedel. Det andra steget ökar kraven

med ytterligare 60–70 % beroende på maskintyp. Mot

bakgrund härav anser utskottet inte att riksdagen nu

bör vidta några åtgärder med anledning av kravet i

motion MJ230 (mp) yrkande 1 om begränsning av

utsläpp från entreprenadmaskiner. Motionen avstyrks.

När det gäller kravet i motion MJ230 (mp) yrkande

2 om tomgångsregler för entreprenadmaskiner vill

utskottet framhålla att denna typ av reglering i

första hand utgör en kommunal angelägenhet och att

utskottet har erfarit att det i Stockholms,

Göteborgs och Malmö kommuner pågår diskussioner om

att införa miljözoner bl.a. just för att ställa krav

på arbetsmaskiner i tätorterna. Dessutom erbjuder

Vägverket, vilket är den myndighet som sköter den

statliga entreprenadupphandlingen, en högre

dagpenning till de entreprenörer som uppfyller vissa

av verket ställda miljökrav. Utskottet har erfarit

att denna upphandling har haft stor inverkan på

marknaden för mera miljövänliga arbetsmaskiner.

Utskottet anser sig inte berett att föreslå

riksdagen några åtgärder med anledning av motionen i

berörd del, som därmed avstyrks.

De svenska bestämmelserna om avgasreningskrav m.m.

återfinns i bilavgasförordningen (1991:1481) och

Naturvårdsverkets kungörelse om bilavgaskontroll

(SNFS 1992:12). Till Naturvårdsverkets kungörelse är

fogad de s.k. A40-bestämmelserna om

bilavgaskontroll. De närmare bestämmelserna om

avgasrening återfinns i bilaga 2 till

bilavgasförordningen. Halten kolmonoxid och kolväten

i avgaserna får enligt dessa högst uppgå till vissa

värden beroende på bilens ålder. Bestämmelserna är

emellertid mycket generösa, eftersom det däri anges

att om det i bilar av 1984 och tidigare års modell

förekommer driftstörningar hos motorn vid angivet

högsta tillåtna värde, godtas det lägsta värde

däröver vid vilket sådana störningar inte

förekommer. Bestämmelsen med det redovisade

undantaget innebär att det i avgasreningshänseende

inte torde finnas några begränsningar för historiska

fordon med originalmotorer. Utskottet avstyrker mot

bakgrund härav motionerna T461 (kd, c) yrkande 3 och

T467 (c) yrkande 3.

Utsläpp av dioxin m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (v,

c) med förslag till åtgärder för att

eliminera dioxinutsläppen. Dessutom avstyrker

utskottet ett motionsyrkande (kd) om

återvinning av flyktiga organiska ämnen

(VOC). Slutligen avstyrker utskottet ett

motionsyrkande (kd) om naturgas. Utskottets

ställningstagande grundar sig i samtliga fall

huvudsakligen på det arbete som pågår.

Motionerna

Motion MJ270 (v) yrkande 7 behandlar arbetet för att

eliminera dioxinutsläppen. Motionärerna anför att

eftersom dioxinet är svårnedbrytbart innebär varje

tillskott i praktiken en ökning. En trovärdig

strategi för att minska utsläppen av dioxin måste

därför enligt motionärerna baseras på principen om

att inte tillåta några dioxinutsläpp över huvud

taget. I motion MJ419 (v) yrkande 11 föreslås att

regeringen snarast antar en handlingsplan för hur

källor till dioxinutsläpp skall stoppas. Också i

motion MJ428 (c) yrkande 26 framhålls angelägenheten

av en god kontroll av alla små utsläppskällor av

dioxin. Det är därför enligt motionärerna angeläget

att alla former av förbränningsanläggningar,

deponier m.m. kartläggs och åtgärdas. Sverige bör

inom EU ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram

för att minska dioxinutsläppen och därmed minska

risken för att vi får dioxin i vår mat.

För att komma till rätta med utsläpp av flyktiga

organiska ämnen (VOC) föreslås i motion T464 (kd)

yrkande 9 att återvinningsanläggningar bör

installeras i samtliga hamnar. Motionärerna kräver

vidare att regeringen arbetar för att obligatorisk

återvinning av VOC införs i alla hamnar

internationellt samt kortsiktigt ser till att

kompensera berörda hamnar för konkurrenssituationen.

Enligt motion N268 (kd) yrkande 2 fungerar

naturgasen utmärkt som komplement till de

existerande energislagen och bidrar till att anpassa

de lokala behoven och deras förutsättningar till en

effektiv energianvändning. Det gäller att utnyttja

respektive bränsles egenskaper optimalt och skapa en

sammantaget förbättrad miljösituation. Mot bakgrund

härav anser motionärerna att naturgasen kan utgöra

en viktig länk i arbetet för minskad klimatpåverkan.

Utskottets ställningstagande

Dioxiner bildas i mycket små mängder vid de flesta

förbränningsprocesser (t.ex. vid sopstationer och i

bensinmotorer som drivs med blybensin) samt som

föroreningar vid tillverkning av vissa klorerade

organiska ämnen. Dioxiner kan på grund av hög kemisk

stabilitet och god fettlöslighet anrikas vid

vandring i naturens näringskedjor, t.ex. i

fettdepåerna i fiskar och däggdjur och orsakar hos

djur bl.a. hudskador, undertryckande av

immunsystemet, störningar av reproduktion och

tumörer. Riksdagen har med anledning av proposition

2000/01:65 Kemikaliestrategi för giftfri miljö

beslutat att en rad särskilt farliga ämnen,

däribland långlivade och bioackumulerande organiska

ämnen, skall fasas ut (bet. 2000/01:MJU15, rskr.

2000/01:269). De ämnen som omfattas av den av

Sverige tillträdda Stockholmskonventionen (prop.

2001/02:79) omfattas av detta utfasningskrav. I

propositionen om tillträdande till

Stockholmskonventionen anförde regeringen att

ytterligare långlivade organiska föroreningar, s.k.

POP-ämnen, bör läggas till Stockholmskonventionen så

snart som möjligt och har därför givit

Kemikalieinspektionen i uppdrag att tillsammans med

Naturvårdsverket ta fram en prioriteringslista över

sådana ämnen. Dessa ämnen bör även inkluderas i det

redan färdigförhandlade POP-protokollet inom ramen

för konventionen om långväga gränsöverskridande

luftföroreningar (CLRTAP). Naturvårdsverket har i

rapporten Ett ekologiskt hållbart omhändertagande av

avfall (dnr M2001/5278/Kn) redovisat ett

regeringsuppdrag där bl.a. frågan om förbränning av

avfall behandlas. Producentansvarsutredningen (M

2000:01) har i december 2001 presenterat sitt

betänkande (SOU 2001:102) som innehåller en bred

översyn av producentansvaret. I februari 2002

lämnade Avfallsskatteutredningen (Fi 2001:05) sitt

betänkande om skatt på förbränning av avfall (SOU

2002:9). I betänkandet redogör utredaren bl.a. för

skälen för en skatt på förbränning av avfall och

menar att en sådan skatt kan medföra att

miljöbelastningen minskas och en effektivare

resursanvändning uppnås. Betänkandet bereds för

närvarande inom regeringen (Finansdepartementet).

Mot bakgrund av resultaten av de pågående

utredningarna avser regeringen att återkomma till

riksdagen med förslag till de åtgärder som kan

behövas för att den framtida avfallshanteringen,

inkluderande frågan om avfallsförbränning, skall bli

ekologiskt hållbar. I detta sammanhang bör vidare

påpekas att regeringen har uppdragit åt

Naturvårdsverket att kartlägga utsläppskällor för

oavsiktligt bildade ämnen såsom dioxiner, furaner,

PCB och HCB. I kartläggningen skall också ingå

uppgifter om hantering av avfall innehållande sådana

ämnen och förekomst av områden förorenade av

desamma. Naturvårdsverket skall även definiera

behovet av ytterligare åtgärder för att minska eller

eliminera utsläppen. Åtgärderna skall om nödvändigt

avse både modifierade och alternativa processer vid

utsläppskällan såväl som ändringar i lagstiftningen

eller införande av ytterligare styrmedel. I

uppdraget skall också ingå att ge förslag till

former för framtida miljöövervakning och

utsläppskontroll samt att göra en prognos över

tillståndet i miljön utifrån beslutade och

föreslagna förändringar. Uppdraget skall genomföras

i samverkan med Kemikalieinspektionen och i dialog

med universitet och högskolor med forskning inom

området samt berörda branscher inom näringslivet. En

förstudie redovisades till regeringen i december

2002. Förstudien innehåller en översiktlig

sammanställning av befintlig kunskap, en analys av

kunskapsluckor och en plan för det fortsatta arbetet

(M2002/2286/Kn). Uppdraget skall slutligt redovisas

senast den 20 december 2004. Utskottet anser för

egen del att resultatet av det arbete som redovisas

bör avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder

med anledning av motionerna MJ270 (v) yrkande 7,

MJ419 (v) yrkande 11 och MJ428 (c) yrkande 26.

Motionerna i berörda delar avstyrks därför.

När det gäller kravet i motion T464 (kd) yrkande 9

om återvinning av flyktiga organiska ämnen (VOC)

vill utskottet anföra följande. Denna typ av ämnen

sprids i atmosfären över långa sträckor och utgör en

av de viktigaste källorna till gränsöverskridande

luftföroreningar. VOC reagerar med kväveoxider i

utomhusluft och bildar ozon på regional nivå under

vissa betingelser bl.a. vid starkt solljus. Ozon i

marknära luftlager påverkar människors hälsa och

skadar växter samt påverkar tekniska material.

Utsläpp av bl.a. VOC i allmänhet regleras i det s.k.

takdirektivet (2001/81/EG). Enligt detta direktiv

skall Sverige till år 2010 begränsa utsläppen av

bl.a. VOC till högst 241 000 ton. Av direktivet

framgår att medlemsstaterna skall utarbeta program

för att stegvis minska de nationella utsläppen och

att senast år 2010 uppnå specificerade utsläppstak.

De nationella programmen skall innehålla information

om antagna och planerade strategier och åtgärder

samt kvantitativa uppskattningar av utsläppen år

2010. Medlemsstaterna skall göra programmen

tillgängliga för allmänheten och relevanta

organisationer. Naturvårdsverket redovisade i

november 2002 (dnr 126-6409-02 U) yttrande över

utsläppen av VOC och insamlingen av data för det

vidare arbetet. Inom EU regleras frågan genom

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av

den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av

flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin

och vid distribution av bensin från depåer till

bensinstationer (tankningsmuffdirektivet). Några

krav på specifika aggregat för återvinning finns

emellertid inte i direktivet. För Sveriges del har

man sedan år 1996 återvinningsanläggningar för den

flyktiga gas som trycks ut vid lastning av bensin på

bilar. Problemet med uttryckt gas vid lastning av

fartyg finns i Göteborgs hamn och i Lysekil. Enligt

vad utskottet erfarit har Göteborgs hamn installerat

sådan återvinningsutrustning som efterfrågas i

motionen sedan något år tillbaka och beslut har

fattats att installera sådan utrustning även i

Lysekil. Utskottet finner särskilt mot bakgrund av

det redovisade inte att det föreligger något behov

av ett riksdagsuttalande som efterlyses i motion

N268 (kd) yrkande 2. Utskottet avstyrker motionen i

berörd del.

Den 1 augusti 2000 trädde en ny naturgaslag

(2000:599) i kraft (prop. 1999/2000:72, bet.

1999/2000:NU12, rskr. 1999/2000:259). Kunder med en

årlig förbrukning på mer än 25 miljoner kubikmeter

naturgas kan nu fritt välja naturgasleverantör. Den

nya lagen utgör en anpassning av det svenska

regelverket till EG:s direktiv (98/30/EG) om

gemensamma regler för den inre marknaden för

naturgas. Direktivet syftar till att öka

konkurrensen på gasmarknaden och skapa en inre

marknad för naturgas. Som framhålls i motion N268

(kd) yrkande 2 är naturgasen en viktig del i arbetet

med minskad klimatpåverkan. Utskottet vill

emellertid betona vad regeringen anförde i

budgetpropositionen för år 2003 (utg.omr. 21 s. 37

f.) om att Energimyndigheten i regleringsbreven för

2001 och 2002 fått uppdraget att följa och analysera

utvecklingen på naturgasmarknaden, särskilt vad

gäller strukturförändringar inom gasanvändning,

handel med naturgas och överföringsverksamhet samt

prisutvecklingen på gas och på transporttjänster.

Myndigheten redovisade uppdraget i januari 2003,

Översyn av naturgaslagen – En marknadsbeskrivning. I

rapporten redovisar myndigheten resultatet av dessa

analyser samt föreslår de ändringar av regelverket

och andra åtgärder som kan behövas för att främja en

vidareutveckling av gasmarknadsreformen så att en

effektiv naturgasmarknad med reell konkurrens kan

uppnås. Rapporten bereds för närvarande inom

Näringsdepartementet. Därutöver har regeringen

nyligen tillkallat en särskild utredare med uppdrag

att se över möjligheterna till en fortsatt

utveckling av el- och naturgasmarknaderna. Uppdraget

skall redovisas till en del under hösten 2003, och

slutredovisning skall ske under hösten 2004 (dir.

2003:22). Utskottet är mot bakgrund härav inte

berett att nu föreslå några åtgärder med anledning

av motionen. Motion N268 (kd) yrkande 2 avstyrks

därför.

Politik för skydd av den marina

miljön

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (s,

m) om den marina miljön m.m. med hänvisning

till det arbete som pågår på området. Vidare

avstyrker utskottet tre motionsyrkanden (s,

kd) om Helsingforskommissionen (Helcom) och

dess arbete. Utskottet avstyrker dessutom ett

motionsyrkande (c) om vattenkvaliteten i

Stockholmsområdet som tillgodosedd med vad

utskottet anför om arbetet med frågan.

Motionerna

I motion MJ269 (m) yrkande 5 anförs att en central

fråga på EU:s dagordning framöver är att slå vakt om

en levande långsiktigt uthållig marin miljö inom ett

utvidgat EU och dess angränsande hav och

vattensystem. Den svenska regeringen bör enligt

motionärerna med kraft driva dessa frågor. För att

ytterligare öka trovärdigheten i det internationella

arbetet krävs enligt motionärerna program, resurser

och genomförande av väl genomtänkta forsknings- och

utvecklingsinsatser på den nationella nivån inom det

marinbiologiska området. Regeringen bör därför

snarast återkomma till riksdagen med en mer

sammanhållen och heltäckande politik och strategi

för dessa frågor, på såväl nationell som

internationell nivå. I motion MJ474 (s) framhålls

vikten av ett särskilt program för och en utvecklad

nationell strategi för integrerad utsjöplanering i

svensk ekonomisk zon och utanför

territorialvattengräns. Enligt motionen har WWF

(Världsnaturfonden) under många år engagerat sig i

frågan om en hållbar utveckling i havsområdena

framför allt som observatör i OSPAR och

Nordsjökonferensen. Motionärerna anser att tiden är

mogen för ett mer aktivt initiativ från Sveriges

sida.

En högre takt i implementeringen av

Helsingforskommissionens uppställda mål efterfrågas

i motion MJ245 (kd). Enligt motionärerna skärpte

miljöministrarna i länderna runt Östersjön i mars

1998 kraven på jordbrukets kväveutsläpp i Östersjön.

Detta innebär enligt motionärerna att takten i

arbetet för implementeringen av de utsatta områdena

kan öka (yrkande 1). Motionärerna tar också upp

frågan om stöd för rysk implementering av

Helsingforskommissionens uppställda mål (yrkande 2).

I Motion MJ339 (s) påpekas att staterna runt

Östersjön genom överenskommelse strävar efter att

halvera utsläppen av kväve och fosfor.

Överenskommelserna har tolkats så att varje land

skall minska sina utsläpp med 50 %, men detta är

inte uppfyllt. Tolkningen kan enligt motionärerna

visa sig vara ett misstag och resultatet skulle

måhända bli bättre om åtgärderna fördelades

kostnadseffektivt mellan länderna.

I motion MJ262 (c) yrkande 1 behandlas förslag

till åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten i

Stockholmsområdet. Det är enligt motionärerna

angeläget att regeringen i sitt arbete inom EU

driver på för att ställa krav på producenter av

t.ex. däck att inte använda giftiga oljor som

mjukgörare. Här bör Sverige kunna gå före och minska

trafiksystemens miljöbelastning genom att t.ex.

sluta använda bindemedel i vägbeläggningar som

innehåller polyaromatiska kolväten. Arbetet på att

avgifta kretsloppen måste aktivt drivas vidare både

inom Sverige och inom EU anser motionärerna.

Utskottets ställningstagande

I prop. 2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och

åtgärdsstrategier lämnade regeringen förslag till

åtta delmål för miljökvalitetsmålet Hav i balans

samt levande kust och skärgård. Bland delmålen togs

bl.a. upp skyddsvärda marina miljöer, artbevarande,

utsläpp m.m. I propositionen redogjorde regeringen

vidare för det internationella miljösamarbetet.

Arbetet med att integrera miljöhänsyn i EU:s olika

politikområden för att främja en hållbar utveckling

bör enligt regeringen breddas och fördjupas och

enligt regeringen kommer Sverige att verka för att

EU:s sjätte miljöhandlingsprogram medför ett

tydliggörande av EU:s miljöpolitiska mål. De delmål

regeringen föreslog har riksdagen antagit (bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Regeringen

presenterade nyligen sin skrivelse Johannesburg –

FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling

(2002/03:29). I skrivelsen tar regeringen upp några

av de genomförda och pågående åtgärderna för att

uppfylla den genomförandeplan som antogs vid

toppmötet. För den marina miljön antogs bl.a. målet

att senast år 2010 ekosystemansatsen skall tillämpas

för hållbar utveckling av haven, att nationella,

regionala och internationella program för att hejda

förlusten av marin biologisk mångfald skall

utvecklas samt att senast år 2004 etablera en

regelbunden FN-process för global rapportering och

analys av den marina miljöns tillstånd. Regeringen

pekar därvid på de åtgärder som hittills pågår. Av

dessa vill utskottet särskilt framhålla den år 2002

tillsatta Havsmiljökommissionen (dir. 2002:102),

vilken senast i juni 2003 skall presentera förslag

på området samt att förberedelser har inletts för

Nordsjökonferensens ministermöte år 2006 om

sjöfartens miljöpåverkan och fiskets konsekvenser. I

sammanhanget bör också nämnas Swedish Water House,

som har skapats för att stärka Sveriges möjligheter

att bidra till internationella åtaganden inom

vattenområdet samt Global Water Partnership

Organisation, vilken har initierats i Stockholm av

bl.a. Sverige. Sida har också utarbetat ett marint

initiativ för jordbruk, fiske, sjöfart och

landsbygdsutveckling. Bland de verksamheter på

området som pågår inom EU vill utskottet särskilt

lyfta fram EG-kommissionens meddelande om att arbeta

för en strategi för att skydda och bevara den marina

miljön. Avsikten är att en strategi med konkreta

åtgärder så småningom skall antas. Sverige ställer

sig positiv till meddelandet och anser att

ekosystemansatsen i marin miljö är viktig. I

meddelandet som behandlades vid rådets möte i mars

2003 tas också upp frågor om transportsäkerhet och

fisket från miljösynpunkt. Enligt vad utskottet

erfarit råder i dessa frågor stor samsyn mellan

medlemsländerna. Enligt utskottets mening innebär de

åtgärder som pågår såväl nationellt som

internationellt att syftet i motionerna MJ269 (m)

yrkande 5 och MJ474 (s) torde vara tillgodosett.

Utskottet avstyrker på grund härav motionerna i

berörda delar.

När det gäller kraven i motionerna MJ245 (kd)

yrkandena 1 och 2 samt MJ339 (s) med anknytning till

Helsingforskommissionen (Helcom) och Östersjön vill

utskottet erinra om att arbetet inom

Helsingforskommissionen för att skydda Östersjöns

marina miljö har pågått i över 30 år. Av 132

utpekade s.k. hot spots i Östersjön har 26

åtgärdats, och det är i synnerhet förbättringen av

den kommunala och industriella avloppsreningen som

har bidragit till att vattenkvaliteten i kustzonerna

har förbättrats avsevärt. Utskottet anförde vid

behandlingen av regeringens förslag till delmål för

de nationella miljökvalitetsmålen (bet. 2001/02:MJU3

s. 75) att Sverige verkar även internationellt för

bevarandet av den marina miljön i västerhavet inom

Oslo-Paris-konventionen och i Östersjön genom

Helsingforskommissionen. Genomförandet av Helcoms

Östersjöstrategi för att komma till rätta med

utsläpp av avfall från fartyg har lett till att ett

harmoniserat regelsystem har etablerats för hela

Östersjöregionen. Östersjöstrategin utgjorde också

modell för utarbetandet av ett EG-direktiv som

ytterligare harmoniserar regelverket i Europa.

Vidare har riksdagen behandlat en proposition om

genomförande av Östersjöstrategin (bet.

2000/01:TU5). Genom beslutet antogs en rad

lagändringar som gör det möjligt att genomföra

strategin i de delar som berör

mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall

och tillhörande frågor (jfr bet. 2000/01:MJU3 s.

46). Detta skall åstadkommas genom ett antal

åtgärder såsom t.ex. obligatorisk avfallslämning

från fartyg till mottagningsanordningar i land och

ett enhetligt avgiftssystem för mottagningen av

avfall. Riksdagen har dessutom under hösten 2002

(prop. 2001/02:181 Mottagning av avfall i hamnar)

beslutat om kompletterande lagändringar för att

genomföra det s.k. mottagningsdirektivet

(2000/59/EG). Utskottet har från Miljödepartementet

inhämtat att arbetet inom ramen för Helcom fortgår

för att åtgärda de ryska ”hot spots” som kvarstår.

Alla Helcoms parter utom Ryssland kommer inom en

relativt snar framtid att vara EU-medlemmar och

måste därför uppfylla EG:s miljölagstiftning. En

arbetsgrupp har upprättats för att se över Helcom

Programme Implementation Task Force och dess

framtida roll när införlivandet i framtiden kommer

att kontrolleras av EU. Vid en utfasning av det nyss

nämnda programmet aktualiseras således

”Rysslandfrågan” och samma arbetsgrupp kommer även

att behöva identifiera vilka lösningar som finns att

tillgå vad gäller den bristfälliga ryska

implementeringen av Helcoms mål och

rekommendationer. Dessutom arbetar Council of Baltic

Sea States inom ramen för den nordliga dimensionen

med att ta fram en rad prioriterade projekt som

skall ingå i handlingsplanen för den nordliga

dimensionen – häribland kan nämnas

avloppsreningsprojekt i Kaliningrad och S:t

Petersburg. Utskottet konstaterar att flera

aktiviteter pågår för att uppfylla

Helsingforskommissionens uppställda mål. I

sammanhanget förtjänar att påpekas att riksdagen som

sin mening givit regeringen till känna att

regeringen så snart som möjligt hos Internationella

sjöfartsorganisationen (IMO) bör ansöka om att

svenskt vatten i Östersjön skall få status som

särskilt känsligt havsområde samt att regeringen

ytterligare bör påskynda arbetet inom Helcom för att

även övriga länder i Östersjöregionen skall kunna få

sina vatten klassade som särskilt känsliga

havsområden (bet. 2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).

Utskottet finner mot bakgrund härav inte skäl att nu

vidta några ytterligare åtgärder med anledning av

motionerna MJ245 (kd) yrkandena 1 och 2 samt MJ339

(s). Motionerna avstyrks i berörda delar.

Regeringen har i skrivelsen En miljöorienterad

produktpolitik (skr. 1999/2000:114, bet.

2000/01:MJU3, rskr. 2000/01:52) presenterat en

strategi för en miljöorienterad produktpolitik och

för hur arbetet bör bedrivas i Sverige, inom EU och

globalt. I propositionen Svenska miljömål – delmål

och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130) föreslog

regeringen en strategi för giftfria och resurssnåla

kretslopp vilket omfattar en miljöorienterad

produktpolitik. I enlighet med propositionen avser

regeringen att fortsätta det arbete för giftfria och

resurssnåla kretslopp som bl.a. påbörjats i enlighet

med regeringens skrivelse om en miljöorienterad

produktpolitik och att driva detta arbete på

nationell nivå och inom EU. En av de prioriterade

frågorna under det svenska ordförandeskapet i EU var

att behandla kommissionens grönbok om en integrerad

produktpolitik (IPP) och att få till stånd

rådsslutsatser om kommissionens fortsatta arbete i

frågan. Utskottet har inhämtat att ett meddelande

från kommissionen är under utarbetande. Vid

toppmötet i Johannesburg år 2002 antogs dessutom en

genomförandeplan som bl.a. innefattar förändrade

konsumtions- och produktionsmönster. I planen ingår

bl.a. att till år 2005 utveckla en strategi för

internationell kemikaliehantering. Regeringen har

uttalat stöd för tillskapandet av ett

internationellt kemikaliesekretariat. Regeringen har

också som ett led i att driva på det svenska arbetet

för en giftfri miljö bl.a. givit

Kemikalieinspektionen uppdrag att utreda

förutsättningen för ett svenskt förbud mot

användning av bl.a. HA-oljor i bildäck (skr.

2002/03:29 s. 22). Riksdagen kommer att behandla

skrivelsen under våren 2003. Sammanfattningsvis

anser utskottet motion MJ262 (c) yrkande 1 vara

tillgodosedd med det anförda. Motionen avstyrks.

Oljeutsläpp från fartyg m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (kd,

c) med förslag till åtgärder mot utsläpp av

olja i havet. Utskottet hänvisar i

sammanhanget bl.a. till arbetet som pågår

inom ramen för Östersjöstrategin. Vidare

avstyrker utskottet tre motionsyrkanden (kd,

v, c) med förslag till märkning m.m. av olja.

Utskottet avstyrker dessutom sju

motionsyrkanden (s, fp, kd, c, mp) med olika

förslag till lagstiftningsåtgärder. Detta med

hänvisning till att riksdagen nyligen

lagstiftat om åtgärder mot förorening från

fartyg.

Motionerna

I motion MJ212 (kd) yrkande 3 behandlas vikten av

att avfall från ankrande fartyg tas om hand i

hamnarna. Motionärerna anför att det är av stor vikt

att Östersjöstrategin tillämpas fullt ut i svenska

hamnar och att Sverige inom Östersjösamarbetet

arbetar för att implementeringen förbättras i vissa

andra hamnar så att sjöfarten verkligen bereds de

möjligheter att kostnadsfritt lämna avfallet i hamn

som är grundtanken i Östersjöstrategin. I motion

MJ426 (kd) yrkande 10 konstateras att det senaste

året nya åtgärder har införts för att förhindra

utsläpp. Motionärerna hoppas att dessa får effekt,

men påpekar att Sverige även måste vara pådrivande i

dessa frågor inom EU och de internationella organ

som finns för havsmiljön. Enligt motion MJ491 (c)

yrkande 2 bör Sverige vidta åtgärder för att

förhindra små oljeutsläpp som sker från land. Det

finns enligt motionärerna resurser för att åtgärda

större oljeutsläpp, men de små utsläppen förringas

och identifieras inte.

Enligt motion MJ246 (kd) räcker det inte med att

fartygen i hamnarna kostnadsfritt kan lämna

spillolja. Fartygen väljer ändå att skölja tankarna

under gång för att tjäna tid och pengar. Risken att

fällas för brott är liten. Det vore enligt

motionärerna därför önskvärt att pröva ett

ekonomiskt incitament att lämna spilloljan i hamn på

samma sätt som ett pantningssystem. I motion MJ313

(v) yrkande 3 föreslås att ett system för märkning

och härledning av oljan upprättas. Motionärerna

anför att eftersom de flesta oljeutsläppen

troligtvis är avsiktliga är det viktigt att något

system upprättas för märkning och härledning av

oljan. Ett likande krav framställs i motion MJ491

(c) yrkande 4 om krav på märkning av olja som

transporteras till havs.

Flera motioner behandlar frågan om straffansvar

för olje- och andra utsläpp i havet. I motion MJ212

(kd) anförs att antalet personer som blir straffade

är mycket litet. Ett av skälen härtill är

svårigheten att peka ut den skyldige ombord. Ett

skärpt straffansvar för rederiet och befälhavaren är

enligt motionärerna därför nödvändigt (yrkande 1).

Vidare anförs att det internationella samarbetet för

att kunna lagföra förövaren är bristfälligt. Det är

för närvarande inte ens möjligt att lagföra ett

illegalt oljeutsläpp i ett annat EU-land. Ett arbete

i denna riktning är nödvändigt för att man inom EU

skall komma tillrätta med problemet. EU bör också

verka för att förbättra den ofta bristfälliga

lagföringen och återrapporteringen i vissa

flaggstater (yrkande 2). Enligt motion MJ290 (fp)

bör regeringen i EU:s ministerråd ta initiativ i

syfte att initiera åtgärder som kriminaliserar

utsläpp av sopor i havet. Enligt motion MJ428 (c)

yrkande 25 föregås brotten ofta av kalkyler där

kostnaderna för eventuellt straff vägs mot vinsten

av att bryta mot reglerna. Det är enligt

motionärerna därför mycket viktigt att de

straffrättsliga sanktionerna fungerar och att det

blir kännbart att överträda reglerna. I motion MJ491

(c) yrkande 3 efterlyses skärpt lagstiftning i syfte

att komma åt fartyg som rengör tankarna till havs.

Också i motion MJ489 (mp) yrkande 11 argumenteras

för skärpta regler för oljeutsläpp. Motionären i

motion MJ478 (s) yrkande 3 argumenterar för att ta

bort rekvisitet ”grov vårdslöshet” och endast kräva

”vårdslöshet” i regelverket om rättsligt ansvar för

oljeutsläpp.

Utskottets ställningstagande

Östersjöstrategin som utarbetats inom ramen för

Helsingforskonventionen av länderna runt Östersjön

har som huvudsakliga moment i strategin enats om att

fartyg innan de avseglar skall vara skyldiga att

lämna sitt avfall till en mottagningsanordning i

hamn och att hamnarna skall tillämpa det s.k. non-

special-fee-systemet vid mottagning av avfall.

Systemet innebär att någon särskild avgift inte får

tas ut av fartygen för omhändertagandet. Inom EU:s

gemensamma transportpolitik ingår sjötransporter som

därmed är föremål för gemenskapens normgivning. I

november 2000 antogs direktivet 2000/59/EG om

mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat

avfall och lastrester. Direktivet är i stora delar

uppbyggt efter samma principer som

Östersjöstrategin. Det omfattar alla fartyg som

anlöper eller framförs i en medlemsstats hamn med

vissa undantag. I direktivet åläggs medlemsstaterna

att tillgodose behovet av mottagningsanordningar i

hamnar samt att utarbeta planer för mottagande och

hantering av avfallet. Direktivet skulle vara

genomfört senast vid 2002 års utgång. I och med

genomförandet av Östersjöstrategin hade Sverige i

allt väsentligt redan genomfört vad som krävs.

Ändringar har gjorts bl.a. i lagen (1980:424) om

åtgärder mot förorening från fartyg,

fartygssäkerhetslagen (1988:49) och i tullagen

(2000:1281). Sverige har dessutom genomfört en rad

ändringar i straffbestämmelserna vid oljeutsläpp

såsom bl.a. utökad domsrätt över utländska fartyg på

svenskt vatten m.m. Sjöfartsverket har utsetts till

tillsynsmyndighet över efterlevnaden av

bestämmelserna (prop. 2000/01:139, bet. 2001/02:MJU4

och prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:

MJU3). Dessa ändringar redovisas mera utförligt

nedan. Utskottet vill dessutom framhålla att det

enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening

från fartyg är straffbart att uppsåtligen eller av

oaktsamhet underlåta att lämna avfall som innehåller

olja eller andra skadliga ämnen till en

mottagningsanordning. Utskottet konstaterar att det

både för svenskt vidkommande och inom EU antagits

kraftfulla regler mot den typen av utsläpp som

motionerna MJ212 (kd) yrkande 3, MJ426 (kd) yrkande

10 och MJ491 (c) yrkande 2 tar upp. Utskottet som

naturligtvis inte på något sätt vill förringa dessa

problem anser därför för egen del att riksdagen inte

nu bör vidtaga några ytterligare åtgärder med

anledning av motionerna. Dessa avstyrks därför.

Regeringen gav Räddningsverket i uppdrag att

tillsammans med Naturvårdsverket, Kustbevakningen,

Sjöfartsverket och Svenska Kommunförbundet att inför

2000-talet se över framtida oljeskyddsåtgärder. Den

nationella gruppen avser nu att till sommaren 2003

presentera en uppdaterad rapport om oljeskyddet fram

till år 2010. Utskottet har inhämtat att det under

1980-talet gjordes vissa försök att märka den olja

som transporterades, men att dessa försök inte slog

väl ut. Den nationella gruppen har ånyo diskuterat

frågan om märkning denna gång med en DNA-molekyl,

men utskottet har erfarit att tanken för närvarande

inte anses realistisk särskilt mot bakgrund av de

omfattande kraven på dokumentation som därmed

uppstår. Därtill kommer att ett fartyg har flera

olika oljetyper ombord. Det kan röra sig om

maskinolja, hydraulolja och oljelast. Möjligheten

att införa någon form av pantningssystem för oljan

som föreslås i motion MJ246 (kd) har diskuterats

inom Havsmiljökommissionen. Ett sådant system skulle

innebära att ett fartyg får ställa en ekonomisk pant

som återfås då frakten redovisats. Den del av

oljelasten som man inte kan redovisa skulle medföra

att panten eller delar därav förverkas.

Havsmiljökommissionen kommer att presentera sitt

betänkande senast den 30 juni 2003. Mot bakgrund av

det faktum att de förslag om märkning av oljelaster

och pantsystem som efterlyses i motionerna MJ313 (v)

yrkande 3 och MJ491 (c) yrkande 4 är under

diskussion anser utskottet inte att det finns skäl

för riksdagen att nu vidtaga några åtgärder.

Utskottet avstyrker därför nu behandlade motioner.

Med anledning av att det i ett flertal motioner

framförs krav på en skärpning av de straffrättsliga

sanktionerna vid oljeutsläpp, utsläpp av avfall,

m.m. vill utskottet anföra följande. I 10 kap. 1 §

lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från

fartyg (VlfL) stadgas att den som uppsåtligen eller

av oaktsamhet bryter mot utsläppsförbuden i VlfL

döms till böter eller fängelse i högst två år, om

inte gärningen är belagd med strängare straff i

miljöbalken. Även andra bestämmelser i brottsbalken,

främst i 13 kap., kan emellertid komma i fråga.

Bestämmelserna om miljöbrott och vållande till

miljöstörning flyttades den 1 januari 1999 från

brottsbalken till miljöbalken och finns numera i 29

kap. 1 respektive 2 §§ miljöbalken. Straffskalorna

är oförändrade, vilket innebär att straffen för

miljöbrott av normalgraden och för vållande till

miljöstörning är samma som för ett olagligt utsläpp

enligt VlfL, dvs. böter eller fängelse i högst två

år. Endast för miljöbrott som är att bedöma som

grovt föreskrivs strängare straff än enligt VlfL,

nämligen fängelse i lägst sex månader och högst sex

år. Av förarbeten till VlfL respektive brottsbalken

framgår att när miljöbrott (då enligt brottsbalken)

inte är att anse som grovt skall ansvar för ett

olagligt utsläpp ådömas enligt VlfL (se vidare prop.

1979/80:167, s. 273 och 280 samt prop. 1980/81:108,

s. 22). Den brottsliga gärningen enligt miljöbalken

består i att förorena bl.a. vatten på ett sätt som

medför eller kan medföra sådana hälsorisker för

människor eller sådana skador på djur och växter som

inte är av ringa betydelse eller annan betydande

olägenhet i miljön. Att en förorening ”kan medföra

vissa risker eller skador” innebär att det för

ansvar krävs att gärningen har framkallat en

beaktansvärd risk för en negativ effekt på miljön.

Straffansvar kan dock komma i fråga även när den

miljöskadliga effekten inte kan påvisas i det

särskilda fallet men utredningen visar att det

typiskt sett föreligger en risk för en sådan effekt.

Det krävs då även att denna risk är så påtaglig att

en normalt ansvarsmedveten person skulle ha avstått

från den aktuella åtgärden. Vid beaktande av risken

för miljön skall den miljöskadliga effekt som kan

uppstå på grund av kumulation med andra föroreningar

beaktas (prop. 1980/81:108, bet. 1980/81:JuU37). I

VlfL:s straffbestämmelser finns inte något

motsvarande krav på att gärningsmannens handlande

skall medföra någon viss effekt. Riksdagen antog

under hösten 2001 en rad lagändringar om åtgärder

mot förorening från fartyg vilka trädde i kraft i

februari 2002 (prop. 2000/01:139, bet. 2001/02:MJU4,

rskr. 2001/02:81). Lagändringarna innebär bl.a.

ökade möjligheter till inspektion av utländska

fartyg och utökad svensk domsrätt. Vidare

förenklades ansvarsfördelningen vi påförande av

vattenföroreningsavgift. Avgiften skärptes dessutom.

Vattenföroreningsavgiften bygger på strikt ansvar

och är en viktig del i det rättsliga beivrandet av

oljeutsläpp och som sanktionsform effektivare än

straffrättsligt ansvar. Vidare förtydligades

befälhavarens ansvar genom att det i lagen inskrevs

att denne kan undgå sitt straffansvar endast om han

eller hon har delegerat ansvaret för tillsynen till

ett annat befäl. Det bör i sammanhanget påpekas att

befälhavaren som huvudregel har tillsynsansvaret

ombord. Han kan dömas till böter eller fängelse i

högst två år om han brister i den tillsyn som behövs

för att utsläpp inte skall ske i strid med lagen.

Enligt vad utskottet erfarit är det för tidigt att

med säkerhet konstatera några effekter av

lagändringarna. Kustbevakningen uppger dock att

antalet förundersökningar om olagliga oljeutsläpp

har ökat, troligen till följd av de ökade

befogenheter Kustbevakningen erhöll genom

lagändringarna. Mot bakgrund av att reglerna nyligen

varit föremål för riksdagens behandling anser

utskottet inte att riksdagen bör vidta några

ytterligare åtgärder med anledning av motionerna

MJ212 (kd) yrkandena 1 och 2, MJ290 (fp), MJ428 (c)

yrkande 25, MJ489 (mp) yrkande 11 och MJ491 (c)

yrkande 3. Med det anförda avstyrker utskottet

jämväl motion MJ478 (s) yrkande 3.

Övergödning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem motionsyrkanden (s,

fp, kd, v) med krav på initiativ i arbetet

mot övergödning med hänvisning till att

pågående arbete tillgodoser motionskraven.

Utskottet avstyrker vidare två

motionsyrkanden (m, fp) med förslag till

åtgärder mot försurning och övergödning.

Utskottet stöder sig här på det omfattande

arbete som pågår. Slutligen avstyrker

utskottet ett motionsyrkande (c) med krav på

en miljöundersökning av Vättern såsom varande

tillgodosedd.

Motionerna

Motion MJ245 (kd) yrkande 3 behandlar frågan om

åtgärder mot kustnära övergödning. Denna fråga

behandlas också i motion MJ313 (v) yrkande 2 enligt

vilken regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med förnyade initiativ i

övergödningsfrågan. Det påpekas i motionen att

långsiktiga mål och strategier för att nå miljömålen

är den viktigaste delen i arbetet med att hantera

övergödningsproblemet. Det har emellertid enligt

motionärerna visat sig att situationen är akut och

att det därför krävs omedelbara och direkta åtgärder

om Östersjöns unika liv skall kunna räddas. En

åtgärd som visat sig kunna minska kväveläckaget är

enligt motion MJ422 (fp) yrkande 18 att satsa på en

växande gröda under hösten som suger upp

kväveresterna. Fånggrödor och vallodling är ur denna

synvinkel oerhört viktiga hävdas det. Enligt motion

MJ406 (s) yrkande 1 måste det finnas en möjlighet

till balans mellan näringstillförseln på brukad mark

och totaluttaget i skörden. Det måste bli en uppgift

för växtförädlingen att finna effektiva odlingssätt

där denna balans uppnås. I motion MJ406 (s) yrkande

2 föreslås metoder för att minska närsaltläckaget

till våra vattendrag. Genom att låta restprodukter,

såsom halm, betblast, m.m., genomgå en

rötningsprocess mineraliseras delar av det organiskt

bundna kvävet och blir lättillgängligt för växterna

när man återför detta till grödan. Med denna metod

kommer närsaltläckaget att minska med upp till 40 %

och lantbrukaren sparar pengar genom att behovet av

att köpa handelsgödsel minskar, hävdas det.

De kommunala reningsverken borde på relativt kort

sikt kunna omfattas av ett system med köp- och

säljbara utsläppsrätter för närsalter hävdas det i

motion MJ420 (m) yrkande 11. Härigenom kan

investeringar i reningsverk och annan vattenrening

styras så att de sker där marginalkostnaden för att

reducera utsläppen är lägst. Dessutom bör enligt

motionärerna anläggandet av våtmarker i

odlingslandskapet och skyddszoner utmed vattendrag

stödjas i syfte att öka naturens egen förmåga att

bromsa näringsläckaget. Kalkningsinsatserna av

försurade sjöar och vattendrag måste

fortsättningsvis genomföras på en tillräcklig nivå.

Principen skall vara att sjöar och vattendrag som

hittills kalkats skall ingå i den nationella

kalkningsplanen. Ett sammanhållet program för

skogskalkning bör utformas. Det internationella

samarbetet i Östersjöområdet samt inom EU måste

ytterligare intensifieras för att få till stånd

bindande avtal om utsläppsminskningar. Motion MJ422

(fp) yrkande 19 tar upp frågan om styrmedel för att

minimera övergödningen. Under många år har Europas

bönder använt handelsgödsel med höga halter kadmium

i fosfaterna hävdas det. Det finns kadmiumfria

fosfater, men dessa är mycket dyra. Sverige har

lyckats förlänga tillstånd i EU att ha högre krav på

lägre nivåer av kadmium än övriga EU. Sverige bör

driva grundtanken att miljöavgifterna skall betalas

på utsläpp, ej på insats.

Slutligen behandlas Vätterns marina miljö i motion

MJ417 (c) yrkande 1. Enligt motionärerna bör det

företas en ordentlig undersökning av sjön. En sådan

undersökning bör ske i samarbete mellan militära

myndigheter, länsstyrelserna runt sjön,

vattenvårdsförbundet och andra

intresseorganisationer skriver motionärerna.

Utskottets ställningstagande

I samband med att regeringen presenterade delmål för

miljökvalitetsmålet Ingen övergödning (prop.

2000/01:130) och särskilt för delmålet Minskade

utsläpp av kväveföreningar till havet redogjorde

regeringen för olika åtgärder. Regeringen påpekade

att förutom att vidta de åtgärder som ersätts inom

ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet måste

jordbruksföretagen anpassa sin gödsling så att

överoptimala givor undviks och så att

växtnäringsinnehållet i stallgödsel utnyttjas

bättre. Skatten på handelsgödsel ger ett incitament

att utnyttja stallgödseln effektivt, men enligt

regeringen finns en potential att ytterligare

anpassa gödslingen och därmed öka effektiviteten.

Informationsinsatser för att anpassa gödslingen

pågår, bl.a. inom ramen för miljö- och

landsbygdsprogrammet. Användning av

växtnäringsbalanser på gårdsnivå kan enligt

regeringen vara ett medel som bidrar till en

effektiv växtnäringsanvändning. Frågan kommer även

att behandlas i den förestående översynen av de

miljöstyrande effekterna av avgifter och skatter.

Denitrifikationen behöver enligt regeringen öka,

exempelvis genom anläggande av våtmarker eller andra

åtgärder som förlänger uppehållstiden för vattnet.

Vissa sådana åtgärder har vidtagits inom ramen för

miljö- och landsbygdsprogrammet. Vidare har

regeringen under åren 1998–2000 beviljat medel för

närmare 2 000 hektar våtmarker inom ramen för de

lokala investeringsprogrammen. Eftersom

övergödningen är ett miljöproblem som tar mycket

lång tid att komma till rätta med är det enligt

utskottets mening viktigt att föreslagna åtgärder

kommer till stånd så snart som möjligt. Det behövs

också beredskap för att vidta ytterligare åtgärder

och utveckla nya styrmedel för att minska

växtnäringsanvändningen i jordbruket om inte

tillfredsställande resultat nås inom de närmaste

åren. Miljömålsrådet har nyligen presenterat sin

miljömålsuppföljning för år 2002. Miljömålsrådet

framhåller därvid Sveriges skyldighet inom ramen för

EG:s vattendirektiv att ta fram ett åtgärdsprogram

som syftar till att nå god ekologisk status för

Sveriges sjöar och vattendrag samt för kustvatten

senast år 2009. För att nå detta krävs enligt

miljömålsrådet åtgärder mot övergödningen såväl

nationellt som internationellt. De nya förslagen

till miljökvalitetsnormer för nitrat i grundvatten

och fosfor i sjöar kan komma att få stor betydelse

lokalt. En åtgärd för att minska påvekan av

näringsämnen från jordbruket är att anlägga

våtmarker. Inom miljö- och landsbygdsprogrammet

skall 6 000 hektar våtmarker återskapas och

restaurerats under 2000–2006, bl.a. för detta

ändamål. I samverkan mellan Jordbruksverket och LRF

genomförs ett omfattande rådgivningsprogram, ”greppa

näringen”. Miljömålsrådet framhåller att

övergödningen i princip skulle kunna reduceras

ytterligare om djurhållningen minskade. Detta skulle

å andra sidan kunna komma i konflikt med biologiska

och kulturhistoriska mål vad gäller betesmarker,

öppet odlingslandskap, småbiotoper och kulturbärande

element i landskapet. Genom åtgärdsprogrammet mot

växtnäringsförluster inom jordbruket och åtgärder

inom industrin och avloppssektorn kan enligt

miljömålsrådet belastningen på havet minska med

25–30 % från 1995 till 2010. Den samlade

belastningen på våra hav från alla sektorer måste

minska med 40 % från 1995 års nivå för att nå

generationsmålet. Utskottet anser med hänvisning

till det anförda att syftet med motionerna MJ245

(kd) yrkande 3, MJ313 (v) yrkande 2, MJ406 (s)

yrkandena 1 och 2 samt MJ422 (fp) yrkande 18 är

tillgodosett. Utskottet avstyrker på grund härav

motionerna i berörda delar.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motionerna MJ420 (m) yrkande 11 och MJ422

(fp) yrkande 19 om vikten av att fortsätta bekämpa

försurning och övergödning samt om att kraftfulla

åtgärder mot kustnära övergödning bör vidtagas.

Enligt skrivelsen Nationell strategi för hållbar

utveckling (skr. 2001/02:172 s. 78) berör flera av

de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen, med

tillhörande delmål och strategier, jordbruket. Målet

Ett rikt odlingslandskap innebär att

odlingslandskapets och jordbruksmarkens natur- och

kulturvärden skall skyddas och den biologiska

mångfalden stärkas. Miljökvalitetsmålet Myllrande

våtmarker innebär att minst 12 000 ha våtmarker och

småvatten skall anläggas eller återställas i

odlingslandskapet fram till 2010. Riksdagen har

fastställt miljökvalitetsmålet Bara naturlig

försurning, som innebär att de försurande effekterna

av nedfall och markanvändning skall underskrida

gränsen för vad mark och vatten tål. Riksdagens

beslut beträffande miljökvalitetsmålet Ingen

övergödning innebär att halterna av gödande ämnen i

mark och vatten inte skall ha någon negativ inverkan

på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk

mångfald eller möjligheterna till en allsidig

användning av mark och vatten. Inriktningen är att

miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation

(prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr.

1998/99:183). Målet innebär för jordbrukets del ett

aktivt arbete för att minska förlusterna av

växtnäringsämnen till hav och andra vatten och att

nå målet Giftfri miljö genom insatser som syftar

till att begränsa riskerna vid användning av

bekämpningsmedel. Enligt delmål 2 under

miljökvalitetsmålet Ingen övergödning skall de

svenska vattenburna utsläppen av fosforföroreningar

från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och

kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års

nivå fram till år 2010. Utskottet anförde vid

behandlingen av delmålspropositionen (bet.

2001/02:MJU3 s. 60) att de största källorna till

fosforbelastningen på sjöar och vattendrag utgörs av

kommunala och enskilda avlopp. De svarar för närmare

hälften av utsläppen medan jordbruk och industri

bidrar med en knapp fjärdedel vardera. I detta

sammanhang vill utskottet dessutom hänvisa till vad

regeringen anför i budgetpropositionen för år 2003

(prop. 2002/03:1 utg.omr 20 s. 33 f.) om de insatser

som gjorts för att få ner utsläppen. Enligt

regeringen har de lett till att nedfallet av

försurande ämnen har minskat kraftigt under nästan

två decennier. Enligt Miljömålsrådets rapport var

utsläppen av svaveldioxid år 2000 ca 57 000 ton

exklusive utsläpp från internationell sjö- och

luftfart. Delmålet för utsläpp av svaveldioxid har

därmed redan nåtts, medan de årliga utsläppen av

kväveoxider måste minska med ytterligare nästan 100

000 ton för att delmålet för utsläpp av kväveoxider

skall nås. Kalkningsprogrammets vattenkemiska mål

har uppnåtts till 84 % av sjöytan eller 84 % av

antalet kalkade sjöar och till 72 % av de kalkade

vattendragen. Regeringen redogör vidare för insatser

som görs för att minska utsläppen av fosfor- och

kväveföreningar från avloppssektorn. Kväveutsläppen

från kommunala reningsverk har minskat sedan år

1985. Reningsgraden för fosfor i reningsverken

uppgår till 95 %. Bidrag har lämnats till utbyggnad

av moderna reningsverk i länder runt Östersjön.

Jordbrukets kvävebelastning har minskat mellan åren

1985 och 1995. Ytterligare åtgärder har vidtagits

för att minska utsläppen bl.a. inom miljö- och

landsbygdsprogrammet. Ett mål är att 6 000 hektar

våtmarker skall återskapas och restaureras under

åren 2000–2006. Måluppfyllelsen under 2001 var 30 %.

Miljöstödet som ges för vårbearbetning och

fånggrödor omfattar hittills ca 156 000 hektar,

långt över målet om 50 000 hektar. Anläggning av

skyddszoner har under år 2001 en måluppfyllelse om

ca 34 %. Alla länder i Östersjöregionen har

undertecknat Helsingforskonventionen till skydd för

Östersjöns marina miljö (Helcom). Länderna

samarbetar också genom Baltic 21 för att nå en

uthållig utveckling inom alla samhällssektorer.

Baltic 21 kan beskrivas som en Agenda 21 för

Östersjöregionen. Det europeiska samarbetet är också

viktigt; EU ställer hårda krav både på medlemsländer

och kandidatländer när det gäller miljölagstiftning

och genomförandet av miljöskyddsåtgärder, och

miljösamarbete med Ryssland görs i ökande grad inom

ramen för EU:s nordliga dimension. Sedan början av

1990-talet har Sverige genom Sida bidragit till att

förbättra miljön i Östersjöregionen, och sedan

Sovjetunionens fall har ungefär 1,3 miljarder

svenska kronor satsats. Med hjälp av Sida har till

exempel sju avloppsreningsverk tagits i drift i de

baltiska länderna. I Polen har stödet bidragit till

bättre va-service i sex städer och till en

anläggning för hantering av fartygsavfall och

oljespill. Avtal har ingåtts om investeringar i

ytterligare fem avloppsreningsverk i Ryssland,

Ukraina och de baltiska länderna. Sammanlagt berörs

drygt 2,6 miljoner människor av investeringarna i

avloppsrening. Sida bidrar också till två

avfallsdeponier i Lettland samt miljösäkring av en

anläggning för miljöfarligt avfall i S:t Petersburg

och radioaktivt avfall i Sillamäe, Estland. På

energiområdet har stödet inriktats på

energieffektivisering. Ett stort projekt tillsammans

med Världsbanken har lett till bättre

fjärrvärmeförsörjning i Estlands tre största städer.

Liknande projekt förbereds och pågår i Lettland,

Litauen, Ryssland och Ukraina. Förutom de direkta

miljöåtgärderna strävar projekten efter att

åstadkomma reformer. Till exempel satsas mycket på

uppbyggande av moderna och effektiva organisationer,

som på ett vettigt sätt kan fortsätta driva och

sköta anläggningarna när projekten är slutförda.

Svenskt investeringsstöd riktas framför allt till

platser där utsläppen bedöms som särskilt svåra och

där kostnadseffektiva förbättringar är möjliga.

Projekt för finansiering väljs ut i samarbete med

länderna och internationella

finansieringsinstitutioner som Nordiska

miljöfinansieringsbolaget NEFCO, Nordiska

investeringsbanken, NIB, Världsbanken och Europeiska

utvecklingsbanken, EBRD. Det svenska stödet används

för att finansiera tjänster, varor och utrustning

från svenska aktörer; experter och konsultföretag,

tillverkare, leverantörer, entreprenörer,

myndigheter, organisationer, kommuner och vatten-

och energibolag. Naturvårdsverket deltar i ett

samarbete för att bygga upp en god

miljöadministration och miljöpolitik i

samarbetsländerna. Sveriges lantbruksuniversitet

(SLU) driver med stöd av Sida ett program för att

minska läckage av näringsämnen till Östersjön från

jordbruk. Mot bakgrund av det mycket omfattande

arbete som ägnas frågan om försurningen både inom

Sverige och i Östersjöregionen anser utskottet inte

att riksdagen nu bör göra något uttalande med

anledning av motionerna MJ420 (m) yrkande 11 och

MJ422 (fp) yrkande 19. Motionerna avstyrks.

När det gäller motion MJ417 (c) yrkande 1 med krav

på en miljöundersökning av Vättern vill utskottet

anföra följande. I miljöövervakningens årsskrift för

år 2002 redogörs för miljöövervakningen av Vättern.

Miljöövervakningen av Vättern sker i dag genom det

nationella delprogrammet Stora Sjöar som samordnas

av vattenvårdsförbunden för respektive sjö och

Naturvårdsverket. Miljöövervakningsprogrammen

finansieras i huvudsak av vattenvårdsförbunden,

Naturvårdsverket och Fiskeriverket. Syftet med

programmet är att beskriva kemiska och biologiska

tillstånd och utveckling, bedöma hotbilder och följa

upp miljömål och miljöförbättrande åtgärder och att

ge underlag för nationella och regionala

miljöanalyser, miljökvalitetsnormer, framtagande av

miljömål och beslut om åtgärder, underlag för

regional och lokal planering,

miljökonsekvensbedömningar och vattenvårdsprogram.

Vidare syftar programmet till att i samverkan med

andra program ge underlag för beräkningar av

ämnestillförsel från olika källor samt för

upprättande av materialbalanser för beskrivningar av

olika ämnens omsättning och att vara referens för

regionalt och lokalt miljövårdsarbete samt stödja

samordning och gemensam kvalitetssäkring av olika

övervakningsinsatser. Dessutom möjliggör programmet

en informationsspridning för ökad kunskap hos

allmänheten och övriga intressenter om sjöarnas

tillstånd. Utskottet avstyrker motion MJ417 (c) i

den mån dess syfte inte är tillgodosett genom det

anförda.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Svenska klimatmål (punkt 1)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringens ambition är att minska utsläppen av

växthusgaser med minst 4 % fram till perioden

2008–2012. Preliminära siffror från Naturvårdsverket

och Statistiska centralbyrån visar att regeringens

målsättning redan är uppnådd. Centerpartiet har

tidigare föreslagit en höjd ambitionsnivå där

ytterligare 2 % minskning av växthusgasutsläppen

skall eftersträvas, och det är viktigt att Sverige

intar en stark position för att driva klimatarbetet

vidare internationellt. Nya och högre mål i

klimatarbetet måste sättas. Detta bör ges regeringen

till känna.

2. Handel med utsläppsrätter (punkt 2)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen 2002/03:MJ315 yrkande 4 samt avslår motion

2002/03:MJ420 yrkandena 9 och 10.

Ställningstagande

Utsläppsrätter bör införas som ett styrmedel inom

flera områden i miljöpolitiken. En europeisk

koldioxidavgift kommer inte att vara nog för att

klara av den utmaning växthuseffekten innebär.

Unionen bör skapa en gemensam valuta för

växthusgaser, en ekologisk euro i form av

utsläppsrätter. Kyotoprotokollet skapar möjligheter

för länder att klara sina åtaganden genom att handla

med utsläppsrätter. Metoden har använts med framgång

för att påverka svavelutsläppen i USA. Att fördela

utsläppsrätter via marknaden har stora fördelar

jämfört med administrativa regleringar, skatter och

subventioner. Företag och hushåll får därmed

incitament att påverka den tekniska utvecklingen i

rätt riktning. Det blir lönsamt att forska om

tekniker och innovationer som minskar utsläppen. Det

är därför angeläget att ägna kraft åt att införa ett

system för handel med utsläppsrätter. Detta bör ges

regeringen till känna.

3. Andra flexibla mekanismer (punkt 3)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Jan Andersson

(c), Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 2.

Ställningstagande

Systemet med flexibla mekanismer kommer att införas

inom EU omkring år 2005. Med anledning av detta bör

Sverige aktivt medverka till att utforma och delta i

en försöksverksamhet med flexibla mekanismer. Genom

att delta i såväl utformandet som

försöksverksamheten av ett system för flexibla

mekanismer främjas den miljödrivna

teknikutvecklingen hos svenska företag. Detta

främjar den svenska miljöexporten och ger på sikt

svenska företag konkurrensfördelar.

Kolsänkor är åtgärder som ökar naturens förmåga

att binda kol, t.ex. skogsplanteringar. I ett

inledande skede utgör kolsänkor ett komplement till

flexibla mekanismer och andra styrmedel. Det är dock

viktigt att poängtera att kolsänkor i sig själva

inte bidrar till att minska utsläppen av

växthusgaser. Möjligheten att tillgodoräkna sig

kolsänkor bör därför i ett längre perspektiv fasas

ut.

Flexibla mekanismer och upptag i kolsänkor är

viktiga resurser i klimatarbetet, eftersom de ger

ytterligare möjligheter. Dessa verktyg skulle kunna

nyttjas som komplement till andra styrmedel för att

höja ambitionen i klimatarbetet.

Vad som anförs bör ges regeringen till känna.

4. Miljökrav för flygbränslen (punkt 5)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ289 och

2002/03:MJ310.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör inleda ett arbete som

syftar till att relevanta miljökrav kan ställas på

flygbränslen som tankas inom landet. Regeringen bör

emellertid även på Europanivå och internationellt

verka för att få i gång en process för

miljövänligare flygbränslen. Detta bör ges

regeringen till känna.

5. Alternativa drivmedel m.m. (punkt 6)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling

(fp), Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén

(fp), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson

(m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ321, 2002/02:MJ360,

2002/03:MJ377 yrkandena 1 och 4 samt 2002/03:N307

yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att det är hög tid att regeringen tar till

vara de möjligheter som alternativa bränslen ger.

Ett exempel härpå är inblandning av etanol i

bränslet för redan befintliga motorer. Vi anser det

vara anmärkningsvärt att dessa möjligheter inte

kommit längre trots att regeringen säger sig vilja

gå i täten för ett ekologiskt hållbart samhälle.

Genom låginblandning av största möjliga halt, som

kan klaras utan modifieringar i befintliga motorer,

skulle en introduktion av biobränsle kunna

underlättas. Detta ger omedelbart en marknad för

inhemsk produktion i stor skala. Därmed skapas också

förutsättningar för en introduktion av fordon med

ren alkoholdrift och för bilar som kan drivas med

olika bränsleblandningar, s.k. FFV-bilar (Flexible

Fuel Vehichles). Det är också viktigt att

forskningen på olika bränslen som kan ersätta dagens

fossila bränslen fortsätter. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag till

preciserade mål för minskad användning av fossila

bränslen inom transportsektorn. Vad som anförs bör

ges regeringen till känna.

6. Miljöklasser för drivmedel (punkt 8)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ413 och

2002/03:MJ468.

Ställningstagande

Genom att införa nya miljöklasser för bränslen

skulle man stimulera utvecklingen av renare

bränslen. Regeringen bör därför se över möjligheten

att utvidga miljöklassystemet till att även omfatta

eldningsoljor. Vi anser att även bränslen till

fartyg och flygplan bör omfattas av miljöklassning.

Detta bör ges regeringen till känna.

7. Gröna certifikat för drivmedel (punkt 9)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ418 yrkande 2.

Ställningstagande

I propositionen Sveriges klimatstrategi (2001/02:55)

beskriver regeringen en strategi för att främja

förnybara drivmedel. Regeringen uttrycker i

propositionen avsikten att återkomma med förslag

till ett nationellt mål för vidare introduktion av

förnybara drivmedel. Ett förslag är att införa gröna

certifikat för förnybara drivmedel på samma sätt som

man nu introducerar grön el. Detta bör ges

regeringen till känna.

8. Svavelfri diesel (punkt 10)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Bengt-Anders Johansson (m) och

Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:T460 yrkande 2.

Ställningstagande

Den svenska åkerinäringens miljöambitioner skall

premieras, inte bestraffas. Regeringen har

misslyckats med att föra en näringspolitik för

åkarna som gör att säkerhet och miljötänkande ökar

konkurrenskraften. Ett exempel på detta är

regeringens höjningar av dieselskatten de senaste

åren. Det har enbart lett till fler utländska

lastbilar i Sverige med sämre diesel och

följaktligen ökad belastning för miljön. Vi anser

att regeringen bör verka för att svavelfri diesel

snarast blir standard inom EU. Detta bör ges

regeringen till känna.

9. Miljöklassning av fordon m.m. (punkt 11)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:T466 yrkandena 29 och 30

samt avslår motionerna 2002/03:MJ214, 2002/03:MJ377

yrkande 6 och 2002/03:MJ461.

Ställningstagande

Marknadsekonomins styrmekanismer utgör ett effektivt

medel för att stimulera en miljödriven

teknikutveckling. Detta visar tidigare erfarenheter

såsom vid utmönstringen av den blyade bensinen. Med

denna typ av mekanismer skulle miljömålen lättare

kunna uppnås samtidigt som fordonsindustrin i

Sverige och Europa skulle kunna förbättra sin

konkurrenskraft i en situation där miljöanpassade

produkter blir alltmer efterfrågade. Ett rimligt mål

borde vara att liksom man gjort i Kalifornien ställa

upp ett konkret mål att senast år 2005 skall minst

10 % av de fordon som säljs vara

nollemissionsfordon.

För att ytterligare stimulera utvecklingen har

Centerpartiet föreslagit att en bortre gräns för

fossilbränsledrivna fordon sätts till omkring

2015–2020. Ett sådant mål skulle stimulera

biltillverkarna att ta fram nya alternativa

tekniker. Den politiska viljeinriktningen måste vara

tydlig och långsiktig för att biltillverkare och

andra branscher som berörs skall våga investera i

dyr produktutveckling m.m.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

10. Entreprenadmaskiner (punkt 12)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ230 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Regeringen måste arbeta för att miljövänliga

drivmedel för entreprenadmaskiner tas fram. Detta

skulle även gynna branschen. Samtidigt borde också

entreprenörer åläggas att minska sina utsläpp av

kväveoxider. Ett sätt vore att införa tomgångsregler

för entreprenadmaskiner. Detta bör ges regeringen

till känna.

11. Dioxinutsläpp (punkt 14)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ270 yrkande 7 och

2002/03:MJ419 yrkande 11 samt avslår motion

2002/03:MJ428 yrkande 26.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att regeringen arbetar för att

dioxinutsläppen elimineras. Eftersom dioxinet är

svårnedbrytbart är varje tillskott i praktiken en

ökning. Det räcker därför inte med att utsläppen

endast minskar. Användning av filter och deponi är

ingen lösning. Regeringen bör därför snarast anta en

handlingsplan för hur källor till dioxinutsläpp

skall stoppas. Detta bör ges regeringen till känna.

12. Dioxinutsläpp (punkt 14)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 26 samt

avslår motionerna 2002/03:MJ270 yrkande 7 och

2002/03:MJ419 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi anser det vara angeläget att man får bättre

kontroll över alla små utsläppskällor av dioxin så

att dessa kan åtgärdas. Alla former av

förbränningsanläggningar, deponier m.m. måste därför

kartläggas och analyseras. Sverige bör vidare inom

EU ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram för

att minska dioxinutsläppen och därmed minska risken

för dioxin i livsmedel. Detta bör ges regeringen

till känna.

13. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen

(punkt 15)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:T464 yrkande 9.

Ställningstagande

Ett sätt att komma till rätta med utsläppen av

flyktiga organiska ämnen (VOC) är att installera

återvinningsanläggningar i samtliga hamnar.

Regeringen bör därför arbeta för att obligatorisk

återvinning av VOC införs i alla hamnar

internationellt. Vidare bör regeringen på kort sikt

se till att kompensera berörda hamnar så att

konkurrenssituationen inte förändras. Detta bör ges

regeringen till känna.

14. Marin miljö (punkt 17)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders

Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ269 yrkande 5 och avslår

motion 2002/03:MJ474.

Ställningstagande

Det bör vara en central fråga för EU att inför

utvidgningen slå vakt om en levande långsiktigt

uthållig marin miljö inom unionen samt inom de hav

och vattensystem som gränsar till unionen. Sveriges

regering bör med kraft driva dessa frågor. För att

ytterligare öka trovärdigheten i det internationella

arbetet krävs emellertid program, resurser och

genomförande av väl genomtänkta forsknings- och

utvecklingsinsatser inom det marinbiologiska

området. Regeringen bör därför snarast återkomma

till riksdagen med en mer sammanhållen och

heltäckande politik för dessa frågor. Detta bör ges

regeringen till känna.

15. Helsingforskommissionen (punkt 18)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ245 yrkandena 1 och 2

samt avslår motion 2002/03:MJ339.

Ställningstagande

I mars 1998 skärpte miljöministrarna i länderna runt

Östersjön kraven på jordbrukets kväveutsläpp i

Östersjön. I dag är EU-förhandlingarna med

kandidatländerna klara. Detta innebär att takten i

arbetet för implementeringen av de utsatta områdena

kan öka, vilket är mycket viktigt. Det är också

betydelsefullt att takten i implementeringen av

Helsingforskommissionens uppställda mål nu ökar. Det

bör dessutom innefatta stöd för en rysk

implementering av målen. Detta bör ges regeringen

till känna.

16. Utsläpp från fartyg m.m. (punkt 20)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ313 yrkande 3 samt avslår

motionerna 2002/03:MJ212 yrkande 3, 2002/03:MJ246,

2002/03:

MJ426 yrkande 10 och 2002/03:MJ491 yrkandena 2 och

4.

Ställningstagande

De flesta oljeutsläpp är troligen helt avsiktliga.

Ett sätt att komma till rätta med oljeutsläppen är

därför att införa ett system med märkning av

oljelasterna. På så vis skulle man kunna härleda

oljan till ett bestämt fartyg. Detta bör ges

regeringen till känna.

17. Lagstiftning mot avfallsutsläpp från fartyg

(punkt 21)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ489 yrkande 11 samt

avslår motionerna 2002/03:MJ212 yrkandena 1 och 2,

2002/03:MJ290, 2002/03:MJ428 yrkande 25,

2002/03:MJ478 yrkande 3 och 2002/03:MJ491 yrkande 3.

Ställningstagande

Oljehanteringen runt våra kuster är ett allvarligt

hot mot havsmiljön. Sverige bör förbjuda all gas-

och oljeborrning runt våra kuster samt verka för att

förbudet utvidgas till hela Östersjön. Vi måste se

till att lagen om avgiftsfrihet för omhändertagande

av spillolja efterlevs och hjälpa till att bygga ut

anläggningar för omhändertagande av spillolja samt

bidra till utbyggnaden på andra sidan Östersjön. En

lag bör utformas som förbjuder att fartyg lämnar

hamn innan tankarna är helt rena och tömda under

kontrollerade former. Regelverket bör skärpas

ytterligare så att fartygens ägare och branschen som

helhet får det fulla ekonomiska ansvaret för

oljedumpningens effekter, oavsett om uppsåt kan

bevisas eller ej. Detta bör ges regeringen till

känna.

18. Övergödning och försurning (punkt 22)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Bengt-Anders

Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ420 yrkande 11 samt

avslår motionerna 2002/03:MJ245 yrkande 3,

2002/03:MJ313 yrkande 2, 2002/03:MJ406 yrkandena 1

och 2 och 2002/03:MJ422 yrkandena 18 och 19.

Ställningstagande

Vi anser att systemet med handel med utsläppsrätter

borde kunna tillämpas på en rad områden. Till

exempel borde de kommunala reningsverken på relativt

kort sikt kunna omfattas av ett system med köp- och

säljbara utsläppsrätter för närsalter. Härigenom kan

investeringar i reningsverk och annan vattenrening

styras så att de sker där marginalkostnaden för att

reducera utsläppen är lägst. Dessutom bör

anläggandet av våtmarker i odlingslandskapet och

skyddszoner utmed vattendrag stödjas i syfte att öka

naturens egen förmåga att bromsa näringsläckaget.

Kalkningsinsatserna av försurade sjöar och

vattendrag måste dessutom fortsättningsvis

genomföras på en tillräcklig nivå. Principen bör

vara att sjöar och vattendrag som hittills kalkats

skall ingå i den nationella kalkningsplanen. Ett

sammanhållet program för skogskalkning bör utformas.

Det internationella samarbetet i Östersjöområdet

samt inom EU måste ytterligare intensifieras för att

få till stånd bindande avtal om utsläppsminskningar.

Detta bör ges regeringen till känna.

19. Övergödning och försurning (punkt 22)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ422 yrkandena 18 och 19

samt avslår motionerna 2002/03:MJ245 yrkande 3,

2002/03:MJ313 yrkande 2, 2002/03:MJ406 yrkandena 1

och 2 och 2002/03:MJ420 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi anser att man bör arbeta för ett

växtnäringsbalanssystem, vilket ger underlag för

beskattning. Att betala skatt för läckage går helt i

linje med Folkpartiets syn på att förorenaren

betalar. En åtgärd som visat sig kunna minska

kväveläckaget är att satsa på en växande gröda under

hösten som suger upp restkvävet. Fånggrödor och

vallodling är ur denna synvinkel därför mycket

viktiga.

Under många år har Europas bönder använt

handelsgödsel med höga halter kadmium i fosfaterna.

Det finns visserligen kadmiumfria fosfater, men

dessa är mycket dyra. Sverige har lyckats förlänga

sitt tillstånd i EU att ha strängare krav på nivån

kadmium än övriga EU. Målet från Folkpartiets sida

är att få med hela EU på denna strikta linje. Vi

anser att Sverige i EU bör driva grundtanken att

miljöavgifterna skall betalas på utsläpp ej på

insats. På så vis gynnas den svenska ståndpunkten.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Svenska klimatmål (punkt 1)

av Sven Gunnar Persson (kd).

För att uppnå det långsiktiga målet till år 2050,

att Sveriges utsläpp av växthusgaser sammantaget

skall vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter

per invånare och år, krävs att arbetet med

klimatfrågorna intensifieras. Regeringen har satt

upp delmål för hur det nationella

miljökvalitetsmålet för Begränsad klimatpåverkan

skall uppnås. Kristdemokraterna har också föreslagit

åtgärder i denna riktning men menar att den

klimatstrategi regeringen har föreslagit bör

kompletteras. Nedan följer kompletterande förslag

till hur klimatstrategin kan förbättras:

· Utfasning av fossilbränslen i energiproduktionen

genom effektivisering och besparing av energi

samt uppbyggnad av energisystem baserade på

förnybara bränslen. Inhemsk produktion skall

stimuleras.

·

1. Utfasning av fossilbränslen i transportsektorn.

Ett mål bör vara att användningen av fossila

bränslen inom transportsektorn halveras senast

till år 2020. Gynnande av förnybara bränslen till

transport- och energisektorn genom långsiktiga

skattelättnader. Ökad energieffektivisering.

2.

· Åtgärder för att öka kolbindningen i växtlighet.

Studier har visat att det finns odlingsmetoder

som ökar jordens mullhalt, varvid kol binds. Mer

forskning behövs på detta område. Återvinning av

koldioxid och eventuellt lagring av koldioxid

under jord. Teknik finns att i stora

förbränningsanläggningar återvinna koldioxid som

sedan komprimeras och lagras. Detta är en metod

för att snabbare kunna minska koldioxidhalten i

luften men är inte någon ekologiskt hållbar

metod. Mer forskning behövs också inom detta

område.

·

- Utvecklad trafikinformatik för bättre anpassning

av trafikflöden. Incitament för att snabbt öka

andelen miljöbilar i stadskärnorna. Avgasrening och

partikelfällor på fordon som drivs med fossilt

bränsle.

-

· Miljövänligare fordonsbränslen. Sverige bör

påverka i EU, så att lägre svavelhalt införs och

att större etanolinblandning än 5 % tillåts.

Skattelindring för miljövänliga bränslen. Sverige

bör påverka EU för bättre möjlighet till

skattebefrielse av förnybara drivmedel.

·

· Miljöanpassad och utökad kollektivtrafik.

·

· Höjd bilskrotningspremie till 3 000 kr för bilar

satta på marknaden före år 1989.

·

· Miljöanpassad planering och lokalisering av

bostäder för att minska trafikflödet.

·

- Omförhandling av internationella avtal i syfte att

införa en miljöbeskattning på flygbränsle.

-

Klimatstrategin måste utformas så att det skapas

realistiska, ekonomiska och miljövänliga alternativ

till dagens fossila drivmedel. Det är därför ytterst

viktigt att snabbt få fram produktion av förnybara

drivmedel, både nationellt och internationellt, som

ett alternativ till fossila drivmedel.

Genom Kyotoprotokollet tillåts Sverige öka sina

utsläpp med 4 % under åren 2008–2012. Då också

möjlighet till s.k. koldioxidsänkor finns, får

Sverige öka sina utsläpp ännu mer. Denna pluskvot

bör Sverige inte använda sig av, utan vår

uppfattning är att de svenska koldioxidutsläppen

skall minska med minst 4 % under perioden.

För att nå uppsatta mål behöver ytterligare

resurser de närmaste åren avsättas för att stimulera

till investeringar som bidrar till att bemästra

klimatproblemen. Det är viktigt att

klimatinvesteringsstöden är strikt inriktade på

åtgärder som minskar klimatpåverkande utsläpp.

2. Avgaskrav för historiska fordon (punkt 13)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Kristdemokraterna välkomnar de skärpningar av

avgaskraven som skett under senare år. Det är

viktigt att framför allt nya fordon som säljs

uppfyller krav som innebär begränsningar av utsläpp

som är skadliga för miljön.

De skärpta kraven kan, om tillämpningen av

befintliga bestämmelser inte sker på ett korrekt

sätt, innebära stora problem för ägare till s.k.

historiska fordon. Vissa äldre bilmodeller har stora

problem att uppfylla bestämmelsernas krav även om

fordonen är mycket välskötta, underhållna och

injusterade efter konstens alla regler. De

historiska samlarfordonen utför en försvinnande

liten del av det totala trafikarbetet, ca 1

promille.

Bestämmelserna om avgasrening i

bilavgasförordningen medger förfaranden vid

besiktning som innebär att det i avgashänseende inte

skall finnas några begränsningar för historiska

fordon med originalmotorer. Denna rimliga hantering

av de historiska fordonen är dock helt beroende av i

vilken utsträckning bilprovningens personal känner

till förordningens innehåll och är beredda att

tillämpa den.

Om inte bestämmelserna i bilavgasförordningen när

det gäller de historiska fordonen blir mer kända och

tillämpningen mer konsekvent, måste ett

förtydligande i lagstiftningen och därmed

sammanhängande förordningar ske så att avgaskraven

tas bort för de historiska fordonen.

3. Utsläpp från fartyg m.m. (punkt 20)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson

(kd), Sverker Thorén (fp) och Jan Andersson (c).

I kampen mot oljeutsläppen från fartyg får inga

medel lämnas oprövade nationellt, inom EU eller

internationellt.

Den nationella skärpning som vidtogs genom

regeringens proposition 2000/01:139 Åtgärder mot

förorening från fartyg måste tidigt utvärderas och

utvecklingen av rättspraxis i dessa mål följas upp

så att avsedd effekt verkligen nås. Trots omfattande

lagstiftningar är det fortfarande svårt att komma åt

de företag och personer som släpper ut olja i

Östersjön. Att dessutom bevisa att brottet berott på

oaktsamhet eller uppsåt har varit närmast omöjligt.

Trots ny lagstiftning med utvidgning av svensk

domsrätt i den ekonomiska zonen finns fortfarande

flera förbehåll för effektiv tillämpning. Fortsatt

arbete med övervakning och kontroll, skärpta straff

och ansvarsregler oberoende av uppsåt krävs.

I EG-kommissionens den 5 mars i år framlagda

förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv

om föroreningar orsakade av fartyg och införandet av

påföljder, inbegripet brottspåföljder, för

föroreningsbrott ges nu möjligheten att inom unionen

få till stånd en särskild rättsakt om påföljder för

föroreningar orsakade av fartyg. Vikten av ett

snabbt införande av särskilda bestämmelser om

föroreningar orsakade av fartyg har kraftigt

betonats på högsta politiska nivå i EU efter olyckan

med fartyget Prestige. Här, menar vi, måste Sverige

bl.a. mot bakgrund av vårvinterns situation i

Östersjön vara kraftfullt pådrivande.

Internationellt måste det nu vara dags att se över

och harmonisera tillämpningen av de 20–30 år gamla

lagar och konventioner som fortfarande gör haven

till ”allas rätt men ingens ansvar”. Även här kan

och måste Sverige nu agera kraftfullt bl.a. inom den

grupp i IMO som just nu arbetar med att se över det

internationella regelverket. De internationella

bestämmelserna i Marlpolkonventionen från 1973/1978

tillämpas inte konsekvent i hela världen och få

stater utnyttjar för närvarande möjligheten att se

till att brott som rör utsläpp i det fria havet

leder till åtal, vilket föreskrivs i FN:s

havsrättskonvention från år 1982. De internationella

bestämmelser om skadeståndsansvar som reglerar

föroreningar som orsakats av fartyg är mycket

bristfälliga och har inte den avskräckande effekt

som är avsikten.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2002

2002/03:MJ212 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rederiets och

befälhavarens straffansvar vid illegala

oljeutsläpp skärps.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka inom EU

för att gällande lagar om straffansvar vid

oljeutsläpp efterlevs internationellt samt att

inom EU gemensamt kunna lagföra illegala

oljeutsläpp.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

hamnarnas åläggande att ta hand om avfall från

fartyg efterlevs.

2002/03:MJ214 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda och sätta upp

mål för införandet av avgasfria bilar i Sverige, med

en nollvision som slutmål.

2002/03:MJ230 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

entreprenadmaskiner bör åläggas att begränsa sina

avgasutsläpp.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utfärda

tomgångsregler för entreprenadmaskiner.

2002/03:MJ245 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om högre takt i

implementeringen av Helsingforskommissionens

uppställda mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stöd för rysk

implementering av Helsingforskommissionens

uppställda mål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

kustnära övergödning.

2002/03:MJ246 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ekonomiska incitament för

att lämna spillolja i hamn.

2002/03:MJ262 av Kerstin Lundgren (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

förbättra vattenkvaliteten i Stockholmsområdet.

2002/03:MJ269 av Per Westerberg m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den marina miljön.

2002/03:MJ270 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att arbeta för att

eliminera dioxinutsläppen.

2002/03:MJ289 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa miljökrav på

flygbränslen samt att verka för detta

internationellt.

2002/03:MJ290 av Lars Tysklind (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen i EU:s

ministerråd tar initiativ i syfte att initiera

åtgärder som kriminaliserar utsläpp av sopor i

havet.

2002/03:MJ310 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa miljökrav på

flygbränslen samt att verka för detta

internationellt.

2002/03:MJ313 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med förnyade

initiativ i övergödningsfrågan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att system bör

upprättas för märkning och härledning av oljan.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handel med

utsläppsrätter.

2002/03:MJ321 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av att satsa

på alternativa drivmedel.

2002/03:MJ339 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att minska

utsläppen i Östersjön.

2002/03:MJ360 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av att satsa

på alternativa drivmedel.

2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att premiera

miljövänliga alternativ inom transportsektorn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad

låginblandning av etanol.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att skapa

större differens mellan miljövänliga och

miljöstörande alternativ.

2002/03:MJ406 av Anders Karlsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om växtförädlingens

roll i arbetet med att ha en odling i balans.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utveckling av nya

metoder för att minska närsaltläckaget till våra

vattendrag.

2002/03:MJ413 av Kjell-Erik Karlsson och Sven-Erik

Sjöstrand (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa nya miljöklasser

för att stimulera utvecklingen av renare bränslen

och drivmedel.

2002/03:MJ417 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en ordentlig

miljöundersökning bör genomföras för att skydda

Vätterns vatten.

2002/03:MJ418 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att introduktionen

av förnybara drivmedel bör påskyndas, bl.a. genom

införande av gröna certifikat för drivmedel.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast antar en handlingsplan för hur källor till

dioxinutsläpp skall stoppas.

2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett införande av

handel med utsläppsrätter för att på ett effektivt

sätt minska skadliga utsläpp.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av ett

EU-system för handel med utsläppsrätter avseende

koldioxid från samtliga

energiproduktionsanläggningar av väsentlig

storlek.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

fortsätta bekämpa försurning och övergödning.

2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett

växtnäringsbalanssystem.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om styrmedel för att

minimera övergödningen.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utsläpp från

fartyg.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att höja den

svenska målsättningen i klimatarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flexibla

mekanismer och kolsänkor.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skärpa de

straffrättsliga sanktionerna för miljöbrott till

havs.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

EU bör ta initiativ till ett brett åtgärdsprogram

för minskade dioxinutsläpp.

2002/03:MJ461 av Lars Lilja och Karl Gustav

Abramsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om miljöklassning av bilar.

2002/03:MJ468 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att skapa nya miljöklasser

för att stimulera utvecklingen av renare drivmedel

och bränslen.

2002/03:MJ474 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av ett särskilt

program för och en utvecklad nationell strategi för

integrerad utsjöplanering i svensk ekonomisk zon och

utanför territorialvattengräns.

2002/03:MJ478 av Jan Emanuel Johansson (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att ta bort

rekvisitet ”grov vårdslöshet” och således endast

kräva ”vårdslöshet” i regelverket om rättsligt

ansvar för oljeutsläpp.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skärpa

reglerna för oljeutsläpp.

2002/03:MJ491 av Åsa Torstensson och Jan Andersson

(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder

för att förhindra ”små” oljeutsläpp som sker från

land.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skärpt

lagstiftning vad gäller fartyg som rengör tankarna

till havs.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om krav på märkning

av olja som transporteras till havs.

2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beräkningsmetoder

vid utsläpp.

2002/03:N268 av Kenneth Lantz och Lars Gustafsson

(kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om naturgasen som en

viktig del i arbetet med minskad klimatpåverkan.

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av bilen

på landsbygden och nödvändigheten av att satsa på

befintliga bränslealternativ, exempelvis

etanolinblandning i bensinen.

2002/03:Sk350 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att målmedvetet

arbeta för en övergång till miljövänliga drivmedel

genom att göra dem konkurrenskraftiga prismässigt.

2002/03:T460 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för att

svavelfri diesel snarast blir standard inom EU.

2002/03:T461 av Lars Gustafsson och Sven Bergström

(kd, c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om undantag från

avgasgrav för historiska fordon.

2002/03:T464 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om återvinning av

VOC.

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om att ställa upp ett konkret mål

om att senast år 2005 skall minst 10 % av de

fordon som säljs vara nollemissionsfordon.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om att sätta en bortre gräns för

fossilbränsledrivna fordon.

2002/03:T467 av Annika Qarlsson (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om generella undantag

från avgaskrav på fordon äldre än 30 år.