Bet. 2002/03:MJU14

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2002/03:MJU14

Reklam för kemiska produkter, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2002/03:37 Reklam för kemiska produkter, m.m. jämte

39 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2002

rörande miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

I propositionen föreslås vissa lagändringar som

behövs för genomförandet av fem direktiv, nämligen

det s.k. biociddirektivet (direktiv 98/8/EG), det

s.k. preparatdirektivet (direktiv 1999/45/EG),

direktiv 92/32/EEG om ändring för sjunde gången i

rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar

och andra författningar om klassificering,

förpackning och märkning av farliga ämnen, direktiv

2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt

modifierade organismer och det s.k.

skrotbilsdirektivet (direktiv 2000/53/EG). Några

motioner har inte väckts med anledning av

propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet finns 8 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ändring i miljöbalken, m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i miljöbalken,

b) lag om ändring i bilskrotningslagen

(1975:343).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:37.

2. Försiktighetsprincipen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJU228

yrkande 2 samt 2002/03:

MJU315 yrkande 18.

3. Ersättningsmedel

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ334.

4. Innehållsdeklaration för kemiska

produkter

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ436.

5. Samarbete i Östersjöregionen rörande

kemikalier

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ313 yrkande

1.

Reservation 1 (v)

6. Blyförbud vid skjutbanor och jakt

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ331 yrkandena

1 och 2.

Reservation 2 (m, kd, c)

7. Bekämpningsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ364 samt

2002/03:MJ419 yrkande 8.

Reservation 3 (v, mp)

8. Miljöpåverkan från läkemedel samt

kosmetiska och hygieniska produkter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ215

yrkandena 1–5, 2002/03:

MJ228 yrkande 3, 2002/03:MJ231, 2002/03:MJ369

yrkandena 1–4 samt 2002/03:MJ432 yrkandena 17 och

18.

Reservation 4 (fp, kd)

Reservation 5 (mp)

9. Bromerade flamskyddsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ226

yrkandena 1, 3 och 4, 2002/03:MJ428 yrkandena

32–34, 2002/03:MJ432 yrkande 15 samt 2002/03:A242

yrkande 7.

Reservation 6 (kd, v, c, mp)

10. Trifenylfosfat

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ226 yrkande

2.

11. Lädervaror

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ227 yrkandena

1–5.

12. Nonylfenol

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ228 yrkande

1.

13. PFOS

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ432 yrkande

16.

Reservation 7 (kd)

14. HA-olja

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ432 yrkande

19.

Reservation 8 (kd)

Stockholm den 1 april 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s),

Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune

Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson

(kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina Axelsson

(s), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c), Jan-Olof

Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin

Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Marie

Wahlgren (fp) och Gunnar Goude (mp).

2002/03

MJU14

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Detta ärende föranleds av att det inom

Regeringskansliet har pågått ett arbete med att i

den svenska författningen genomföra fem EG-direktiv.

Direktiven har till största delen kunnat genomföras

med förordningar och myndighetsföreskrifter.

Riksdagen har också beslutat om några lagändringar

(prop. 1999/2000:53, bet. 1999/2000:MJU10, rskr.

1999/2000:157 och prop. 2000/01:47, bet.

2000/01:MJU13, rskr. 2000/01:160).

Två av direktiven innehåller bestämmelser om att

vissa krav skall ställas på reklam för kemiska

produkter. Detta gäller biociddirektivet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av

den 16 februari 1998 om utsläppande av

biocidprodukter på marknaden, EGT L 123, 24.4.1998,

s. 1, Celex 31998L0008) och preparatdirektivet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG

av den 31 maj 1999 om tillnärmning av

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

klassificering, förpackning och märkning av farliga

preparat, EGT L 200, 30.7.1999, s. 1, Celex

31999L0045). Under ärendets handläggning har

uppmärksammats att en liknande reklambestämmelse

finns i ett direktiv om ändring i det s.k.

ämnesdirektivet (rådets direktiv 92/32/EEG av den 30

april 1992 om ändring för sjunde gången i rådets

direktiv 67/548/EEG av den 30 april 1992 om

tillnärmning av lagar och andra författningar om

klassificering, förpackning och märkning av farliga

ämnen, EGT L 154, 5.6.1992, s. 1 Celex 31992L0032).

Direktivet om avsiktlig utsättning av genetiskt

modifierade organismer (Europaparlamentets och

rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om

avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade

organismer i miljön och om upphävande av rådets

direktiv 90/220/EEG, EGT L 106, 17.4.2001, s. 1,

Celex 32001L0018) gör det nödvändigt att ändra två

definitionsbestämmelser i miljöbalken.

Skrotbilsdirektivet (Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000

om uttjänta fordon, EGT L 269, 21.10.2000, s. 34,

Celex 3200L0053) innebär att krav behöver ställas på

vissa trehjuliga motorfordon. För detta behövs ett

bemyndigande.

Innan biociddirektivet antogs var det föremål för

behandling i riksdagens EU-nämnd, bl.a. den 20 juni

1996. Skrotbilsdirektivet och direktivet om

avsiktlig utsättning behandlades i EU-nämnden den 18

juni 1999. Preparatdirektivet behandlades den 15 maj

1998.

Gemensamt för direktiven är att det för

genomförandet behövs vissa ytterligare lagändringar.

Inom Miljödepartementet har därför tagits fram

förslag till de lagändringar som anses nödvändiga.

Förslagen har presenterats i en promemoria som har

remissbehandlats. Det lagförslag som föranleds av

direktiv 92/32/EEG ingick inte i promemorian men har

under ärendets handläggning beretts med de

remissinstanser som är berörda av förslaget.

Förslagen i denna proposition bygger på en

överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen och Vänsterpartiet.

Lagrådet har yttrat sig i ärendet. Med anledning

av yttrandet har lagförslagen justerats.

Bakgrund

Biociddirektivet innehåller bestämmelser om

bekämpningsmedel avsedda för andra ändamål än

användning i jordbruket. När det gäller regler om

klassificering och märkning av kemiska produkter

görs en åtskillnad mellan ämnen och preparat.

Preparat är beredningar av kemiska ämnen. Ämnen

regleras i det s.k. ämnesdirektivet (rådets direktiv

67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av

lagar och andra författningar om klassificering,

förpackning och märkning av farliga ämnen, EGT P

196, 16.8.1967, s. 1, Celex 31967L0548). Preparat

regleras i preparatdirektivet. De krav som ställs i

direktiven har sin utgångspunkt i ämnenas och

preparatens inneboende egenskaper. Direktiven är

kopplade till varandra och utvecklas ständigt.

Preparatdirektivet ersätter ett tidigare direktiv på

samma område. Det direktivet genomfördes

huvudsakligen med myndighetsföreskrifter.

Biociddirektivet och preparatdirektivet kan i nästan

alla avseenden genomföras med stöd av bemyndiganden

i miljöbalken. I denna proposition behandlas

genomförandet av de artiklar i direktiven som avser

reklam. I direktiv 92/32/EEG om ändring i

ämnesdirektivet finns också en bestämmelse om reklam

som ännu inte genomförts korrekt i den svenska

lagstiftningen.

Bestämmelser om genteknik finns i 13 kap.

miljöbalken. Bestämmelserna avser både innesluten

användning och avsiktlig utsättning av genetiskt

modifierade organismer, inklusive mikroorganismer.

Svenska bestämmelser om genetiskt modifierade

organismer skall innebära ett genomförande av EG-

rättens krav på såväl innesluten användning som

avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade

organismer. Kraven på innesluten användning har

nyligen reformerats och nu har turen kommit till

avsiktlig utsättning. Med de bemyndiganden som finns

i 13 kap. 2, 9, 11 och 14–18 §§ innehåller

miljöbalken de bestämmelser som behövs för

genomförandet av direktivet om avsiktlig utsättning.

I allt väsentligt genomförs direktivet med en

förordning som regeringen utfärdar. Direktivet gör

det dock nödvändigt att justera miljöbalkens

definitioner av innesluten användning och avsiktlig

utsättning (13 kap. 5 och 6 §§).

Skrotbilsdirektivet ställer krav på

medlemsstaterna att fastställa åtgärder som syftar

till att förebygga uppkomsten av avfall från fordon.

Direktivet syftar också till att främja

återanvändning, materialåtervinning och andra former

av återvinning av uttjänta fordon och deras

komponenter så att behovet av att bortskaffa avfall

minskar. Därutöver syftar direktivet till

förbättrade miljöprestationer hos alla ekonomiska

aktörer som berörs under fordonens livstid, särskilt

hos dem som direkt har att göra med omhändertagandet

av uttjänta fordon. Svenska bestämmelser om

bilskrotningsverksamhet finns i bilskrotningslagen

(1975:343), bilskrotningsförordningen (1975:348)

samt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd

om skrotbilsverksamhet (NFS 2002:2). Ett

producentansvar för bilar trädde i kraft den 1

januari 1998 genom förordningen (1997:788) om

producentansvar för bilar. Sverige hade alltså ett

system för omhändertagande av uttjänta fordon redan

innan skrotbilsdirektivet trädde i kraft. Direktivet

har dock föranlett ändringar i svenska förordningar

och myndighetsföreskrifter. Lagändringar om bl.a.

skrotningsintyg och skrotningsavgift har beslutats

efter förslag från regeringen (prop. 2000/01:47,

bet. 2000/01:MJU13, rskr. 2000/01:160). Denna

proposition avser endast ett bemyndigande som behövs

för att genomföra de bestämmelser i direktivet som

avser vissa trehjuliga motorfordon.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition behandlas vissa lagändringar som

behövs för genomförandet av fem direktiv: det s.k.

biociddirektivet (direktiv 98/8/EG), det s.k.

preparatdirektivet (direktiv 1999/45/EG), direktiv

92/32/EEG om ändring för sjunde gången i rådets

direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och

andra författningar om klassificering, förpackning

och märkning av farliga ämnen, direktiv 2001/18/EG

om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade

organismer och det s.k. skrotbilsdirektivet

(direktiv 2000/53/EG).

Som ett led i genomförandet av biociddirektivet,

preparatdirektivet och direktiv 92/32/EEG föreslår

regeringen att tre nya bestämmelser införs i 14 kap.

miljöbalken. Dessa bestämmelser motsvarar

direktivens krav på att viss konsumentinformation

skall finnas med i reklam för produkter som omfattas

av direktiven. I fråga om genetiskt modifierade

organismer föranleder direktiv 2001/18/EG ändringar

i 13 kap. miljöbalken såvitt avser definitionerna av

avsiktlig utsättning och innesluten användning.

Därutöver föreslås att det i bilskrotningslagen

(1975:343) införs ett bemyndigande för regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer att

meddela de föreskrifter som behövs för att genomföra

skrotbilsdirektivets bestämmelser om trehjuliga

motorfordon.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2003. I fråga om beredningar av kemiska ämnen som

omfattas av direktiv 91/414/EEG om växtskyddsmedel

eller som är biocidprodukter och omfattas av

direktiv 98/8/EG om biocidprodukter, skall 14 kap. 8

c § miljöbalken tillämpas från och med den 30 juli

2004.

Utskottets överväganden

Reklam för kemiska produkter, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

· reklam för en biocidprodukt skall innehålla

en tydlig och från reklamen i övrigt

särskiljbar uppmaning att använda biocider

på ett säkert sätt

·

· i reklam för ämnen som är farliga enligt

ämnesdirektivet skall anges

farlighetskategori

·

· i reklam för beredningar av kemiska ämnen

skall, om beredningen är farlig enligt

preparatdirektivet, reklamen innehålla en

upplysning om den typ av fara som skall

anges på förpackningen

·

· definitionerna av innesluten användning och

avsiktlig utsättning i 13 kap. 5 och 6 §§

miljöbalken ändras så att de överensstämmer

med nu gällande lydelse av EG-direktiven om

avsiktlig utsättning och innesluten

användning av genetiskt modifierade

organismer

·

· regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer får föreskriva att vad

som sägs om skrotbil, personbil, buss och

lastbil i bilskrotningslagen eller i

föreskrifter meddelade med stöd av lagen

skall gälla även i fråga om andra slag av

motorfordon om det behövs till följd av

skrotbilsdirektivet.

·

Propositionen

Reklam för en biocidprodukt skall enligt regeringens

förslag innehålla en tydlig och från reklamen i

övrigt särskiljbar uppmaning att använda biocider på

ett säkert sätt och alltid före användning ta del av

upplysningarna på produktens förpackning och annan

produktinformation. I upplysningen får i stället för

ordet biocider användas en korrekt beskrivning av

den typ av biocider som produkten tillhör. Reklamen

får inte innehålla vissa uttryck som kan vilseleda

om produktens farlighet. Reklamkravet skall endast

gälla i fråga om biocidprodukter som omfattas av

biociddirektivet (direktiv 1998/8/EG).

Regeringen föreslår vidare att i reklam för ämnen

som är farliga enligt artikel 2.2 i ämnesdirektivet

(direktiv 67/548/EEG) och som inte omfattas av

undantagen i artikel 1.2 skall anges den

farlighetskategori eller de farlighetskategorier som

ämnet tillhör.

I reklam för beredningar av kemiska ämnen, som kan

föranleda en enskild person att ingå köpeavtal utan

att ha sett den etikett eller förpackning som

beredningen är avsedd att levereras med, skall, om

beredningen är farlig enligt artikel 2.2

preparatdirektivet (direktiv 1999/45/EG) och den

inte omfattas av undantagen i artikel 1.5, reklamen

innehålla en upplysning om den typ eller de typer av

fara som skall anges på etiketten eller

förpackningen.

Vidare föreslås att definitionerna av innesluten

användning och avsiktlig utsättning i 13 kap. 5 och

6 §§ miljöbalken ändras så att de överensstämmer med

nu gällande lydelse av EG-direktiven om avsiktlig

utsättning och innesluten användning av genetiskt

modifierade organismer. I rekvisiten för vad som

avses med innesluten användning läggs till att

inneslutningsåtgärder skall syfta till att

åstadkomma en hög grad av säkerhet för allmänheten

och miljön.

I propositionen föreslås att regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva

att vad som sägs om skrotbil, personbil, buss och

lastbil i bilskrotningslagen (1975:343) eller i

föreskrifter meddelade med stöd av lagen även skall

gälla i fråga om andra slag av motorfordon, om det

behövs till följd av direktiv 2000/53/EG om uttjänta

fordon (skrotbilsdirektivet).

Utskottets ställningstagande

Krav på vissa uppgifter i reklam för biocidprodukter

Enligt artikel 22 i biociddirektivet skall medlemsstaterna

kräva att all reklam för biocidprodukter åtföljs av

följande text: ”Biocider skall användas på ett

säkert sätt. Läs alltid etiketten och

produktionsformationen före användning.” Denna text

skall tydligt kunna särskiljas från den övriga

reklamtexten. Artikeln innehåller också ett

specifikt krav på att reklam för biocidprodukter

inte i något fall får innehålla uppgifter av typen

”lågriskbiocidprodukt”, ”inte giftig”, ”oskadlig”

eller liknande.

Vad som är en biocidprodukt har inte definierats i

miljöbalken, utan i förordningen (2000:338) om

biocidprodukter. Utskottet instämmer i att

åtminstone de grundläggande krav som ställs på

reklamen bör framgå av lagtexten. Den närmare

avgränsningen av vilka produkter som omfattas av

kraven kan dock, som i detta fall, med fördel kunna

bestämmas med stöd av bemyndigande i lagen. De krav

som enligt direktivet skall ställas på reklamen är

inte mer detaljerade än att de kan framgå direkt av

lagtexten.

Utskottet delar regeringens uppfattning att om den

svenska bestämmelsen utformas som regeringen

föreslår, kan annonsörer inte undgå att i reklamen

upplysa mottagaren om att biocider skall användas på

ett säkert sätt samt uppmana mottagaren att läsa

etiketten och produktinformationen före användning.

Det är inte möjligt att efterleva en sådan

bestämmelse utan att välja en text eller ordalydelse

som uppfyller direktivets krav. De krav som enligt

direktivet skall ställas på reklamen är inte mer

detaljerade än att de kan framgå direkt av

lagtexten.

Krav på vissa uppgifter i reklam för kemiska ämnen

och beredningar av kemiska ämnen

Som anförs i propositionen gör klassificeringssystemet på

kemikalieområdet en åtskillnad mellan ämnen, som

regleras i ämnesdirektivet, och preparat, som

regleras i preparatdirektivet. Med preparat menas

kemiska produkter som består av flera ämnen, dvs.

beredningar av kemiska ämnen. Båda dessa direktiv

innehåller bestämmelser om reklam som inte

genomförts i svensk lagstiftning.

Ämnesdirektivet beslutades redan 1967. I rådets

direktiv 92/32/EEG om ändring i ämnesdirektivet

infördes ett krav på att reklam för ett ämne som

tillhör en eller flera uppräknade kategorier skall

vara förbjuden om inte de aktuella kategorierna

anges i reklamen (artikel 26 jämförd med artikel 2.2

i direktiv 92/32/EEG). Det är alltså fråga om de

kategorier av farliga egenskaper som är uppräknade i

artikel 2.2 i direktiv 67/548/EEG, t.ex. explosiva,

oxiderande, synnerligen brandfarliga eller mycket

giftiga. I svensk författningstext (bl.a.

Kemikalieinspektionens föreskrifter) används

uttrycket ”extremt brandfarligt” som liktydigt med

”synnerligen brandfarligt”, uttrycket

”allergiframkallande” som liktydigt med

”sensibiliserande”, uttrycket ”cancerframkallande”

som liktydigt med ”cancerogent” och uttrycket

”reproduktionstoxiskt” som liktydigt med ”skadligt

för fortplantningen”. Vissa undantag från

direktivets tillämpningsområde framgår av artikel

1.2. I en bilaga till ämnesdirektivet har

förtecknats ämnen som ansetts som farliga, dvs.

sådana ämnen som faller in under någon av

kategorierna i artikel 2.2. En sådan kategorisering

har även gjorts i myndighetsföreskrifter.

Av artikel 6 i direktivet följer att tillverkare,

distributörer och importörer av vissa farliga ämnen

kan ha en skyldighet att förse allmänheten med

uppgifter också med avseende på ämnen som ännu inte

kommit med på listan över farliga ämnen. Utskottet

delar regeringens bedömning att en rimlig tolkning

av direktivet är att skyldigheten att ange

farlighetskategori i reklamen gäller även för sådana

ämnen som enligt direktivet anses farliga men som

inte finns med på listan. Utskottet delar

regeringens bedömning att det bör föreskrivas att i

reklam för ämnen som är farliga enligt artikel 2.2 i

ämnesdirektivet, och som inte omfattas av undantagen

i artikel 1.2, skall anges den farlighetskategori

eller de farlighetskategorier som ämnet tillhör. Den

föreslagna bestämmelsen har utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

Även i preparatdirektivet finns en

reklambestämmelse (artikel 13), där det anges att

”all reklam för ett preparat som omfattas av detta

direktiv, vilken gör det möjligt för en enskild

person att ingå ett köpeavtal utan att först ha sett

etiketten till detta preparat, skall ange den eller

de typer av fara som anges på etiketten”.

Preparatdirektivet omfattar de farliga beredningar

som omfattas av någon av kategorierna i artikel 2.2.

Kategoribeteckningarna i artikel 2.2 motsvarar

ämnesdirektivets artikel 2.2. Direktivet omfattar

dessutom preparat där vissa varningstexter skall

finnas på etiketten oberoende av om beredningen

tillhör någon av kategorierna eller inte. Det gäller

t.ex. beredningar som innehåller bly, cyanoakrylat,

isocyanater eller något allergiframkallande ämne. I

artikel 1.2 föreskrivs undantag från direktivets

tillämpningsområde.

Som anförs i propositionen gäller

preparatdirektivets reklamkrav om reklamen gör det

möjligt för en enskild person att ingå ett köpeavtal

utan att först ha sett etiketten till detta

preparat. Sådan reklam kan vara en annons som

innehåller en beställningskupong eller en annons där

ett ordertelefonnummer anges. Regeringens förslag

har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Definitionerna av innesluten användning och

avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade

organismer

Direktiv 2001/18/EG om avsiktlig utsättning av genetiskt

modifierade organismer ersätter rådets direktiv

90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt

modifierade organismer i miljön (EGT L 117,

8.5.1990, s. 15, Celex 21990L0220). Det nya

direktivet innebär bl.a. att definitionen av

avsiktlig utsättning ändras. I och med ändringen

kopplas definitionen av avsiktlig utsättning direkt

till definitionen av innesluten användning, såsom

denna utformats enligt rådets direktiv 98/81/EG om

ändring av direktiv 90/219/EEG om innesluten

användning av genetiskt modifierade mikroorganismer

(EGT L 330, 5.12.1998, s. 13, Celex 31998L0081,

rättat i EGT L 93, 8.4.1999, s. 27).

I det nya direktivet om avsiktlig utsättning

definieras avsiktlig utsättning som ”varje form av

avsiktligt införande av en genetiskt modifierad

organism eller en kombination av genetiskt

modifierade organismer i miljön för vilka inga

specifika inneslutningsåtgärder används för att

begränsa deras kontakt med allmänheten och miljön

och för att åstadkomma en hög grad av säkerhet för

allmänheten och miljön”.

I den del definitionen hänvisar till

inneslutningsåtgärder, motsvarar den definitionen av

innesluten användning av genetiskt modifierade

mikroorganismer enligt direktiv 98/81/EG. Enligt

detta direktiv avses med innesluten användning

”varje verksamhet där mikroorganismer modifieras

genetiskt eller där man odlar, förvarar,

transporterar, destruerar, blir kvitt eller på annat

sätt använder sådana genetiskt modifierade

mikroorganismer och där specifika

inneslutningsåtgärder används för att begränsa dessa

mikroorganismers kontakt med allmänheten och miljön

och för att åstadkomma en hög grad av säkerhet för

de senare”.

Den nuvarande definitionen av avsiktlig utsättning

i 13 kap. 6 § miljöbalken överensstämmer inte med

den motsvarande definitionen i det nya direktivet om

avsiktlig utsättning. För att genomföra direktivet

om avsiktlig utsättning är det nödvändigt att ändra

miljöbalkens definitioner av avsiktlig utsättning

och innesluten användning. De båda direktiven om

avsiktlig utsättning och innesluten användning

överensstämmer nu i fråga om vad som i definitionen

av innesluten användning menas med

inneslutningsåtgärder. Miljöbalkens definitioner bör

ha en motsvarande överensstämmelse.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Trehjuliga motorfordon enligt skrotbilsdirektivet

I skrotbilsdirektivet ställs krav på att vissa trehjuliga

motorfordon skall omfattas av ett antal bestämmelser

i direktivet. Med trehjuliga motorfordon avses

trehjuliga motorfordon enligt definitionen i rådets

direktiv 92/61/EEG av den 30 juni 1992 om

typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon

(EGT L 225, 10.8.1992, s. 72, Celex 31992L0061). Med

trehjuliga motorfordon avses dock inte trehjuliga

motorcyklar. Direktiv 92/61/EEG har upphävts genom

direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om

typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon

och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG (EGT

L 124, 9.5.2002, s. 1, Celex 32002L0024).

I direktiv 92/61/EEG fanns ingen uttrycklig

definition av trehjuliga motorfordon. Direktivet var

tillämpligt på samtliga två- och trehjuliga

motorfordon med undantag för exempelvis vissa fordon

som är avsedda att styras av fysiskt handikappade.

Det enda i direktivet som liknar en definition är

den bestämmelse om typgodkännande av två- och

trehjuliga motorfordon som anger att de fordon som

omfattas av direktivet skall delas in i mopeder

(två- och trehjuliga), motorcyklar och trehjuliga

motorcyklar. I avsaknad av en klar definition i

direktiv 92/61/EEG går det inte att med säkerhet

säga vilka trehjuliga motorfordon som åsyftas i

skrotbilsdirektivet när det där sägs att

skrotbilsdirektivet också omfattar trehjuliga

motorfordon som inte är motorcyklar. Den mest

rimliga tolkningen är att det är trehjuliga mopeder

som avses. Direktiv 2002/24/EG ger ingen klarhet.

Mot bakgrund av att skrotbilsdirektivet inte

tydligt pekar ut vilka trehjuliga motorfordon som

avses är det tänkbart att direktivet kommer att

förtydligas, t.ex. genom lagstiftning på

gemenskapsnivå eller genom praxis från EG-domstolen.

För att lätt kunna anpassa de svenska reglerna till

rättsutvecklingen bör regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela de

föreskrifter som behövs för att de bestämmelser i

skrotbilsdirektivet som rör trehjuliga motorfordon

skall kunna genomföras i svensk lagstiftning.

Som anförs i propositionen ges genom det

föreslagna bemyndigandet i bilskrotningslagen

(1975:343) möjlighet att på förordnings- och

föreskriftsnivå genomföra skrotbilsdirektivets krav

på att vissa trehjuliga motorfordon skall överlämnas

till auktoriserade behandlingsanläggningar samt att

omhändertagandet av de uttjänta trehjuliga

motorfordonen skall ske på särskilt sätt. Den

föreslagna bestämmelsen innebär endast ett

bemyndigande att meddela föreskrifter.

Regeringen anför att om kravet att skrotning skall

göras av auktoriserade skrotare vidgas till att

omfatta vissa trehjuliga motorfordon kommer endast

skrotare med auktorisation enligt

bilskrotningsförordningen (1975:348) att få

ombesörja skrotningen. Skrotaren blir i så fall

skyldig att omhänderta det uttjänta fordonet enligt

Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om

skrotbilsverksamhet (NFS 2002:2). Redan i dag skall

uttjänta trehjuliga motorfordon, liksom alla fordon,

skrotas på ett miljömässigt godtagbart sätt.

Ändringarna avser alltså inte de miljökrav som

ställs på skrotningen. Ett krav om att skrotning

skall göras av en auktoriserad skrotare innebär att

det blir lättare för myndigheterna att kontrollera

att skrotningen verkligen sker på ett miljömässigt

godtagbart sätt.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Giftfri miljö

Inledning

Våren 1999 godkände riksdagen med anledning av

regeringens proposition 1997/98:145 Svenska miljömål

(bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183) ett system

med 15 miljökvalitetsmål, bl.a. Giftfri miljö. Det

övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att

vi till nästa generation skall kunna överlämna ett

samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. När

det gäller målet Giftfri miljö lämnade

Miljömålskommittén (M 1998:07) förslag till sex

delmål. Riksdagen godkände fem av dessa vid

behandlingen av regeringens proposition 2000/01:65

Kemikaliestrategi för Giftfri miljö och det sjätte

vid behandlingen av proposition 2000/01:130 Svenska

miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (bet.

2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269 respektive bet.

2001/02: MJU3, rskr. 2001/02:36).

Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö innebär att

miljön skall vara fri från ämnen och metaller som

skapats i eller utvunnits av samhället och som kan

hota människors hälsa eller den biologiska

mångfalden. Sex delmål anger inriktning och

tidsperspektiv i det fortsatta miljöarbetet för att

nå miljökvalitetsmålet. Delmålen gäller kunskap om

kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper, miljö-

och hälsoinformation om varor, utfasning av särskilt

farliga ämnen, fortlöpande minskning av hälso- och

miljöriskerna med kemikalier, riktvärden för

miljökvalitet för kemiska ämnen samt sanering och

efterbehandling av förorenade områden.

Utskottet behandlar under detta avsnitt motioner

från den allmänna motionstiden 2002.

Delmål 1: Kunskap om kemiska ämnens hälso- och

miljöegenskaper och delmål 2: Miljö- och

hälsoinformation om varor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om försiktighet

vid framtagning av nya kemiska ämnen och i

kemikaliepolitiken (fp, mp), samarbetet i

Östersjöregionen om kemikalier (v) och

ersättningsmedel för miljöstörande produkter

(v) m.m. med hänvisning till gällande

lagstiftning och det pågående arbetet med

delmålen m.m.

Motionerna

Försiktighet och framförhållning bör enligt motion

MJ228 (mp) gälla vid framtagning av nya kemiska

ämnen. En bra regel vore att ett kemiskt ämne inte

skulle få tillverkas om det inte var nödvändigt för

samhället och endast om tillverkaren kunde bevisa

att det är ofarligt. Nu måste i stället samhället

bevisa dess skadlighet (yrkande 2).

Enligt motion MJ313 (v) bör regeringen snarast ta

initiativ till ett samarbete i Östersjöregionen

kring kemikaliefrågan. Östersjön är ett unikt hav.

Kemikaliesamhället är ett växande hot mot

havsmiljöer. Stora mängder kemiska produkter används

trots att vi saknar kunskap om deras effekter i

naturen. Arbetet måste fortsätta nationellt inom EU

och även genom samarbete mellan länderna kring

Östersjön (yrkande 1).

I motion MJ315 (fp) anförs att kemikaliepolitiken

bör utgå från försiktighetsprincipen samt att

förorenaren skall betala. Huvudansvaret för att

förhindra spridning av farliga kemiska ämnen bör

ligga hos användare och tillverkare (yrkande 18).

Kemikalieinspektionen bör enligt motion MJ334 (v)

få i uppdrag att utröna vilken inverkan

ersättningsmedel för miljöstörande produkter kan ha

från såväl arbetsmiljösynpunkt som för befolkningens

hälsa. Om man inte är tillräckligt uppmärksam på

konsekvenserna kan nya problem uppstå när gamla

skall lösas.

I fråga om krav på innehållsdeklaration för

kemiska produkter anförs i motion MJ436 (s) att

alltfler människor drabbas av allergier av olika

slag. För att kunna undvika ämnen som ger allergiska

utslag ger innehållsdeklarerade produkter en

ovärderlig information. Sverige bör ta initiativ i

EU om att krav på innehållsdeklaration bör omfatta

kemiska produkter.

Utskottets ställningstagande

Under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö har

riksdagen som delmål 1 beslutat att senast år 2010

skall uppgifter finnas om egenskaperna hos alla

avsiktligt framställda eller utvunna kemiska ämnen

som hanteras på marknaden. För ämnen som hanteras i

högre volymer och för övriga ämnen som t.ex. efter

inledande översiktliga tester bedöms som särskilt

farliga skall uppgifter om egenskaperna finnas

tillgängliga tidigare än år 2010. Samma krav på

uppgifter skall då gälla för såväl nya som

existerande ämnen. Senast år 2020 skall det även så

långt möjligt finnas uppgifter om egenskaperna hos

alla oavsiktligt framställda och utvunna kemiska

ämnen.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som

framförs i motionerna MJ228 (mp) yrkande 2 och MJ315

(fp) yrkande 18 om att försiktighet och

framförhållning bör gälla vid framtagning av nya

kemiska ämnen, att kemikaliepolitiken bör utgå från

försiktighetsprincipen samt att förorenaren skall

betala. Utskottet vill framhålla att (jfr bet.

2001/02:MJU14 s. 12 och 2000/01:MJU15 s. 9 och 12)

försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen är

vägledande för arbetet med att begränsa risker från

användningen av kemikalier som sådana och i varor.

Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper

är grundläggande för allt säkerhetsarbete på

kemikalieområdet, och därmed också en viktig

förutsättning för att skydda den biologiska

mångfalden och människors hälsa. Sådan kunskap är

också en förutsättning för att kunna bedöma vilka

ämnen som omfattas av lagstiftning samt av

fastställda riktlinjer för kemikaliepolitiken.

När det gäller försiktighetsprincipen har

utskottet tidigare uttalat (bet. 2001/02:MJU14 s.

25) att det enligt de allmänna hänsynsreglerna i

miljöbalkens 2 kap. åligger varje verksamhetsutövare

att undvika att använda eller sälja sådana kemiska

produkter som kan befaras medföra risker för

människors hälsa eller miljön om de kan ersättas med

produkter som kan anses vara mindre farliga.

Motsvarande krav gäller i fråga om varor som

innehåller eller har behandlats med kemisk produkt.

Detta gäller även om ett ämne inte blir föremål för

något slag av begränsning eller blir helt förbjudet.

Det åligger också alla som bedriver en verksamhet

eller vidtar en åtgärd att iaktta de begränsningar

och vidta de försiktighetsmått som behövs för att

förebygga, hindra eller motverka att verksamheten

eller åtgärden medför skada eller olägenhet för

människors hälsa eller miljö

(försiktighetsprincipen). Motionerna MJ228 (mp)

yrkande 2 och MJ315 (fp) yrkande 18 bör lämnas utan

vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med

vad som anförts.

Utskottet vill i anslutning till motion MJ334 (v)

om ersättningsmedel för miljöstörande produkter

erinra om att produktvalsprincipen i 2 kap. 6 §

miljöbalken innebär att alla som bedriver eller

avser att bedriva en verksamhet eller vidta en

åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana

kemiska produkter som kan befaras medföra risker för

människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas

med sådana produkter som kan antas vara mindre

farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor

som innehåller eller har behandlats med en kemisk

produkt eller bioteknisk organism. I 14 kap.

miljöbalken finns bestämmelser om att den som

tillverkar eller till Sverige för in en kemisk

produkt skall se till att det finns en

tillfredsställande utredning för bedömning av vilka

hälso- eller miljöskador som produkten eller

organismen kan orsaka och om märkning av kemiska

produkter. Enligt miljöbalkens bestämmelser är det

sålunda tillverkaren eller den som till Sverige för

in en kemisk produkt som har ansvar för att utreda

effekterna av produkten. Motionen avstyrks.

Enligt delmål 2 skall varor senast år 2010 vara

försedda med hälso- och miljöinformation om de

farliga ämnen som ingår. Enligt 14 kap. 9 §

miljöbalken åligger det den som tillverkar, till

Sverige för in eller på marknaden släpper ut en

kemisk produkt eller bioteknisk organism att genom

märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som

behövs till skydd för människors hälsa eller miljön

(produktinformation). Motion MJ436 (s) bör lämnas

utan vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts

med det anförda.

För att uppnå att de tre miljömålen Hav i balans

samt levande kust och skärgård, Giftfri miljö och

Ingen övergödning kan nås till år 2020 har

regeringen genom beslut den 11 juli 2002 tillsatt

Havsmiljökommissionen för att göra en sammanfattning

av kunskapsläget, såväl nationellt som regionalt,

avseende miljötillståndet i Sveriges kust- och

havsområden både i Östersjön och i Västerhavet (dir.

2002:102). Havsmiljökommissionen skall utforma

övergripande strategier på kort och lång sikt och

föreslå åtgärder som kan bryta den pågående negativa

utvecklingen i havsmiljön. Kommissionen får fritt

välja metod och innehåll för arbetet. För att

åstadkomma effektivare lösningar på

havsmiljöproblemen bör kommissionen se över det

samlade forskningsbehovet. I direktiven anförs

vidare att problemens karaktär oftast kräver

gemensamma internationella lösningar. Beträffande

miljökvalitetsmålet Giftfri miljö anförs att behovet

av ytterligare forskningsinsatser bör undersökas,

framför allt för att fånga upp nya trender och hot,

från t.ex. triklosan, PFOS och läkemedelsrester.

Både avseende nya hot och kända kemikalier i havet,

bl.a. PCB, kadmium, dioxin och DDT, bör behovet av

utökad miljöövervakning och användning av

indikatorer analyseras. Därutöver bör tillämpningen

av utbytes- och försiktighetsprincipen belysas.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2003.

Utskottet föreslår i avvaktan på resultatet av

utredningen att motion MJ313 (v) yrkande 1 lämnas

utan vidare åtgärd.

Delmål 3: Utfasning av särskilt farliga ämnen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om blyförbudet

(m) och bekämpningsmedel (s, v) med

hänvisning till bl.a. gällande lagstiftning

och det arbete som pågår på området.

Motionerna

Enligt motion MJ331 (m) bör blyförbudet vid

skjutbanor och jakt upphävas. I en norsk

undersökning dras slutsatsen att läckaget av bly

från landbaserade skjutbanor är så litet att detta

inte representerar något miljöhot med avseende på

blyföreningar. Metalliskt bly är ett av de

stabilaste ämnen som finns och avger i fast form

inga gaser. Vid direkt kontakt med huden är det dock

giftigt. Bly är unikt genom sin tyngd, sin mjukhet,

låga smälttemperatur och seghet. Bly är ett

idealiskt hagelämne. Om haglen görs lättare måste

hastigheten ökas. Jägarnas hagel över fast mark

motsvarar ett hagel på var tionde kvadratkilometer.

Dessa hagel är betydelselösa från miljösynpunkt,

vilket har bekräftats av forskare vid Uppsala

universitet (yrkande 1). Motionärerna yrkar vidare

att våtmarksförbudet bör kvarstå (yrkande 2).

I motion MJ364 (s) anförs i fråga om mål för

minskad användning av kemiska bekämpningsmedel att

år 1986 beslutades att användningen av kemiska

bekämpningsmedel inom jordbruket skulle halveras på

tio år. Nu visar en undersökning från Ekologiska

Lantbrukarna att utvecklingen går i motsatt

riktning. Regeringen bör presentera en tids- och

åtgärdsplan för att realisera målet från år 1986.

Enligt motion MJ419 (v) bör en total avveckling av

bekämpningsmedel vara målsättningen inom det svenska

jordbruket (yrkande 8).

Utskottets ställningstagande

Delmålet Utfasning av särskilt farliga ämnen innebär

att nyproducerade varor så långt det är möjligt

skall vara fria från bl.a. bly senast år 2010 (jfr

bet. 2001/02:MJU14 s. 18). Redan befintliga varor,

som innehåller bl.a. bly, skall hanteras på ett

sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön (bet.

2000/01:MJU15 s. 14 f.). Som regeringen anförde i

proposition 2000/01:65 Kemikaliestrategi för giftfri

miljö (s. 36 f.) bör med tanke på handel och

gränsöverskridande luftföroreningar kvicksilver,

kadmium och bly avvecklas inom hela EU. Bly bör

fasas ut genom en kombination av förbud och

frivilliga åtgärder. Den största spridningen av bly

till miljön sker genom användning av blyammunition

och blysänken. I propositionen anfördes att

regeringen avsåg att anmäla ett förbud för dessa

användningsområden.

Redan vid riksdagsbehandlingen av proposition

1997/98:145 Svenska miljömål (bet. 1998/99:MJU6 s.

111) beslutades att användningen av blyhagel för all

jakt och i stort sett allt skytte skall förbjudas.

Utskottet anförde att förbudet bör kunna tillämpas

med en viss omställningstid och att i avvaktan på

utvecklingen av fullgoda alternativ skall förbudet

förenas med en möjlighet till dispens för all icke

våtmarksanknuten jakt, eftersök, fällfångst samt

inskjutning av kulvapen. Vidare anfördes att när det

gäller vissa sportskyttegrenar avser regeringen att

införa ett förbud mot blyhagel med

dispensmöjligheter.

Ammunition som innehåller blyhagel får enligt 14 c

§ förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa

fall i samband med hantering, införsel och utförsel

av kemiska produkter inte användas vid skytte eller

vid jakt på våtmarker. Enligt 14 b §, som träder i

kraft den 1 januari 2006, får ammunition som

innehåller blyhagel inte användas vid jakt eller

yrkesmässigt saluföras eller överlåtas annat än för

samlarändamål. Enligt 14 e §, som träder i kraft den

1 januari 2008, får kulammunition som innehåller bly

inte användas vid jakt eller skytte med undantag av

skytte på skjutbana eller skjutfält om ammunitionen

samlas upp i miljökulfång eller tas om hand på annat

sätt som är godtagbart från hälso- och

miljösynpunkt. Naturvårdsverket bemyndigas enligt 14

f § att meddela föreskrifter om undantag från

förbuden om det med hänsyn till syftet med eller

säkerheten vid användningen inte finns något

godtagbart blyfritt ammunitionsalternativ samt för

vissa sportskyttegrenar om Internationella

Sportskyttefederationens regler inte ger utrymme för

användande av blyfri ammunition i dessa grenar.

Motion MJ331 (m) yrkandena 1 och 2 avstyrks i den

mån den inte tillgodosetts med det anförda.

Riksdagens beslut beträffande miljökvalitetsmålet

Ingen övergödning innebär att halterna av gödande

ämnen i mark och vatten inte skall ha någon negativ

inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för

biologisk mångfald eller möjligheterna till en

allsidig användning av mark och vatten. Inriktningen

är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en

generation (prop. 1997/98: 145, bet. 1998/99:MJU6,

rskr. 1998/99:183). Utskottet har tidigare uttalat

(bet. 2001/02:MJU16 s. 34) att målet innebär för

jordbrukets del ett aktivt arbete för att minska

förlusterna av växtnäringsämnen till hav och andra

vatten och att nå målet Giftfri miljö genom insatser

som syftar till att begränsa riskerna vid användning

av bekämpningsmedel.

Utskottet anförde i samband med riksdagens

behandling av statsbudgeten för år 2003 (bet.

2002/03:MJU2 s. 50) att anslaget 44:3

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket disponeras

av Jordbruksverket för att inom skilda nationella

handlingsprogram, huvudsakligen genom försöks- och

utvecklingsverksamhet, styra utvecklingen inom

jordbruket och trädgårdsnäringen mot minskat

växtnäringsläckage, minskad ammoniakavgång, säkrare

och minskad användning av bekämpningsmedel,

bevarande av biologisk mångfald och tillvaratagande

av kulturvärden samt ökad andel ekologisk

produktion. Genom försöks- och utvecklingsverksamhet

inom ramen för de nationella handlingsprogrammen kan

projekt bearbeta aktuella, konkreta och angelägna

frågeställningar med bäring på relevanta nationella

miljömål. Resultaten ligger till grund för råd och

rekommendationer om direkt tillämpliga åtgärder inom

jordbruket i en nära framtid. Jordbruksverket och

Kemikalieinspektionen har kommit in med ett förslag

till nytt handlingsprogram för användningen av

bekämpningsmedel i jordbruk och trädgårdsnäring

(Jordbruksverkets rapport 2002:7). Regeringen avser

att återkomma till riksdagen med anledning av

förslaget.

Sverige har sedan 1980-talet haft handlingsprogram

för att minska hälso- och miljöriskerna vid

användning av bekämpningsmedel i jordbruket (jfr

bet. 2001/02:MJU15 s. 56). Nuvarande program

innehåller en rad olika åtgärder som utöver gällande

lagstiftning och tillsyn rörande registrering och

spridning omfattar olika former av ekonomiska

styrmedel, informationsinsatser, m.m. Inom ramen för

EU-samarbetet har bekämpningsmedel nyligen

behandlats i det sjätte miljöhandlingsprogrammet.

Bland annat kommer en tematisk strategi för

bekämpningsmedelsanvändningen att utarbetas. Enligt

vad utskottet erfarit deltar Sverige dessutom aktivt

i pågående omregistreringsarbete rörande aktiva

substanser i bekämpningsmedel. Målsättningen är att

en hög skyddsnivå för hälsa och miljö skall uppnås.

Resultatet av detta arbete kommer att vara styrande

för vilka ämnen som i framtiden kommer att finnas på

marknaden. Ett totalförbud för användning av

bekämpningsmedel kan enligt regeringen bedömas få

mycket allvarliga konsekvenser för den svenska

livsmedelsproduktionen och det svenska lantbrukets

konkurrenskraft. Med det anförda och i avvaktan på

att arbetet med ett nytt handlingsprogram slutförs

föreslår utskottet att motionerna MJ364 (s) och

MJ419 (v) yrkande 8 lämnas utan vidare åtgärd.

Delmål 4: Fortlöpande minskning av hälso- och

miljöriskerna med kemikalier och riktvärden för

miljökvalitet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om babyprodukter

(mp), ekologiska aspekter på läkemedel (mp),

kvicksilver i djurmedicin (mp),

läkemedelsavfall i avloppsvatten (mp),

läkemedels kemiska sammansättning (mp),

läkemedel ur ett miljöperspektiv (kd) m.m.

med hänvisning till pågående

utredningsarbete. Ett antal motioner om

flamskyddsmedel (kd, c, mp), trifenylfosfat

(mp), lädervaror (mp), nonylfenol (mp), PFOS

(kd) och HA-olja (kd) avstyrks med hänvisning

till tidigare riksdagsuttalanden och till det

arbete som pågår på området.

Motionerna

Kemikalier i läkemedel m.m.

Enligt motion MJ215 (mp) bör babyprodukter inte innehålla ämnen

som är skadliga för hälsan (yrkande 1) eller

cancerframkallande (yrkande 4). Babyprodukter bör

vidare inte innehålla produkter som är skadliga för

miljön (yrkande 2) eller allergiframkallande

(yrkande 3). Motionärerna anser vidare att kriterier

för skadliga kemikalier bör tas fram för produkter

som används till små barn (yrkande 5).

I motion MJ228 (mp) anförs i fråga om ekologiska

aspekter på läkemedel att det har visat sig att

långvariga utsläpp av kemikalier och läkemedel ger

stora effekter på miljön. En framförhållning av

vilka skador som kan uppstå och att utnyttja

försiktighetsprincipen bör utgöra en förutsättning

vid alla introduktioner av nya ämnen (yrkande 3).

I motion MJ231 (mp) anförs i fråga om kvicksilver

i djurmedicin att många hästar vaccineras varje år

mot hästinfluensa för att det krävs för att få

starta på tävlingar. Kvicksilver finns i t.ex.

vacciner trots att alternativ finns. Kvicksilver är

en extremt giftig tungmetall som inte bör finnas i

vår miljö.

Läkemedelsavfall i avloppsvatten, recipienter,

vattendrag och grundvatten är enligt motion MJ369

(mp) ett hot mot vår miljö och hälsa, varför

kraftfulla satsningar inom läkemedelsbranschen,

forskningen och miljöövervakningen krävs omgående

(yrkande 1). Vidare bör lagstiftningen ses över vad

gäller krav på läkemedelsproducenter att redogöra

för läkemedels kemiska sammansättning genom hela

dess livscykel samt krav på att redogöra för hur

läkemedlet i dess olika nedbrytningsfaser påverkar

de ekologiska system det beräknas hamna i (yrkande

2). Kemikalieinspektionen bör få i uppdrag att

utreda olika läkemedelssubstansers förekomst och

toxicitet i våra ekologiska system i dag, och i

framtiden, för att med denna som bakgrund kunna

lokalisera de allvarligaste hoten och föreslå

lämpliga åtgärder (yrkande 3) och Jordbruksverket få

i uppdrag att kartlägga vilka antibiotika som i dag

används inom djurhållningen med ambitionen att

ersätta de mest persistenta typerna med mindre

långlivade dito (yrkande 4).

Enligt motion MJ432 (kd) bör information om

läkemedel ur ett miljöperspektiv förbättras (yrkande

17). Vidare bör incitament skapas för biologiskt

nedbrytbara läkemedel. Det finns i dag ingen metod

för reningsverken att sortera ut läkemedel. Många

läkemedel lämnar därför reningsverken i aktiv form.

Läkemedel nämns inte i miljöbalken och det finns

inget granskningsansvar för läkemedel på någon

myndighet (yrkande 18).

Flamskyddsmedel m.m.

Enligt motion MJ226 (mp) bör försiktighetsprincipen gälla för

nya flamskyddsmedel. Flamskyddsmedel används i

textilier i allmänna lokaler samt i

byggnadsmaterial, men framför allt i elektroniskt

material, såsom kretskort i datorer. Många människor

blir överkänsliga (yrkande 1). De bromerade

flamskyddsmedlen bör enligt motionärerna fasas ut i

snabb takt. Kemikalieinspektionen har föreslagit fem

år, men det är för lång tid (yrkande 3).

Kemikalieinspektionens förslag om år 2004 som året

för avveckling av de bromerade flamskyddsmedlen PBB

och PBDE bör genomföras. Kemikalieinspektionen

lämnade den 15 mars 2000 en rapport till regeringen

som innehåller förslag till att ett förbud för

bromerade kolväten införs senast den 1 januari 2004.

Förbudet bör gälla PBDE och PBB (yrkande 4).

Enligt motion MJ428 (c) bör riksdagen besluta ett

nationellt förbud mot användning av särskilt hälso-

eller miljöskadliga ämnen, däribland alla bromerade

flamskyddsmedel, i syfte att åstadkomma och påskynda

sådana beslut i hela EU (yrkande 32). Ett nationellt

förbud mot användning av särskilt hälso- eller

miljöskadliga ämnen bör beslutas (yrkande 33).

Vidare bör riksdagen besluta om ett förbud mot

bromerade flamskyddsmedel (yrkande 34). Även i

motionerna MJ432 (kd) yrkande 15 och A242 (kd)

yrkande 7 yrkas förbud mot bromerade

flamskyddsmedel.

Övrigt

Enligt motion MJ226 (mp) bör alternativ tas fram för ämnet

trifenylfosfat. Trifenylfosfat bör ersättas med ett

alternativt, oskadligare medel (yrkande 2).

I motion MJ227 (mp) anförs att uttjänta

lädervaror, som är garvade enligt krommetoden, skall

klassas som miljöfarligt avfall. Läder garvas med

kemikalier, främst 3-värt krom. 6-värt krom

betecknas som giftigare än 3-värt och har förutom

allergiframkallande effekt även en

cancerframkallande effekt. Det 3-värda kromet, som

används vid garvningen, omvandlas till den farligare

sorten 6-värt krom vid förbränning. Vid förbränning

bildas även dioxiner. Uttjänt läder bör därför

klassas som miljöfarligt avfall (yrkande 1).

Forskning om riskerna med läderhantering och dess

samband med cancer bör initieras. Läder som bärs

nära kroppen kan inte vara en fara för hälsa och

innebära så tydliga risker som nu är fallet (yrkande

2). Vidare anförs att substitutionsprincipen bör

gälla för användningen av kemikalier vid

lädertillverkning (yrkande 3). Motionären anser att

en varningstext bör placeras på lädervaror som

innehåller s.k. azofärgämnen. Dessa färger är

klassade som cancerogena. EU har inte låtit oss

behålla vårt undantag för azofärgämnen (yrkande 4).

Slutligen föreslår motionären ett totalförbud mot

pentaklorfenoler. Ämnet används som

konserveringsmedel för att läder inte skall mögla

under långa transporter. Ämnet är förbjudet som

träimpregneringsmedel, men är tillåtet i skor. Trots

att Sverige nu är restriktivt vid användningen av

pentaklorfenol, så finns pentaklorfenol i vårt blod

(yrkande 5).

I motion MJ228 (mp) anförs att

substitutionsprincipen skall användas för att

snarast ersätta nonylfenol. Sedan 40 år har ämnet

ingått i tvättmedel och plaster. Ämnet är ett

bioackumulerande miljögift. På grund av ämnets

giftighet mäts halterna av nonylfenol i

avloppsvatten och slam. Nonylfenol finns inte bara i

avloppsvatten, utan återfinns i hela vattensystemet,

i sjöar och dricksvatten. Ämnet har östrogena

verkningar (yrkande 1).

I motion MJ432 (kd) anförs att en ny kemikalie som

är skadlig för miljön är den ökande användningen av

fluorerade ämnen, s.k. PFOS

(perfluorooktansulfonsyra). Det finns få studier av

dessa ämnen vad gäller skador på människor, men

djurstudier tyder på att PFOS bl.a. orsakar

fosterdöd och är cancerframkallande. Det är viktigt

att forskningen fortsätter och intensifieras samt

att särskild försiktighet iakttas tills större

kunskap finns på området (yrkande 16). I motionen

anförs vidare att HA-oljor är en restprodukt från

raffinering och innehåller polyaromatiska ämnen,

vilket enligt EU är ett av de mest angelägna ämnena

att få bort i utsläpp till vatten. När däcken slits

hamnar tusentals ton av de giftiga ämnena i naturen.

Oljan är inte kemiskt bunden utan lakas ur de små

gummipartiklar som är resultatet av däckslitaget. De

polyaromatiska kolvätena finns spridda överallt i

vår miljö. Två tredjedelar av alla däck som säljs på

den svenska marknaden innehåller fortfarande HA-

olja. Förbud att sälja däck som innehåller HA-olja

bör införas i Sverige (yrkande 19).

Utskottets ställningstagande

Kemikalier i läkemedel m.m.

Utskottet har tidigare behandlat en motion med liknande

innehåll som motion MJ215 (mp) om babyprodukter

(bet. 2001/02:MJU14). Utskottet vill erinra om att i

delmål 2 under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö

anges att varor senast år 2010 skall vara försedda

med hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen

som ingår för att underlätta för inköpare och även

konsumenter att tillämpa produktvalsprincipen. Det

är viktigt att informationen är lätt att sprida och

lätt att förstå, särskilt för privatpersoner utan

kemisk kunskap. Utskottet redovisade i

riksdagsbeslutet Kemikaliestrategi för Giftfri miljö

(bet. 2000/01:MJU15) att regeringen kommer att verka

för att ett EU-gemensamt system tas fram för

utformning av hälso- och miljöinformation för varor

som inte är kemiska produkter. Regeringen avser att

låta utreda de närmare detaljerna kring hur ett

system för miljö- och hälsoinformation för varor bör

utformas. I proposition Kemikaliestrategi för

Giftfri miljö anfördes (prop. 2000/01:65 s. 23) att

denna utredning därefter kommer att ligga till grund

för Sveriges arbete med att vara pådrivande i dessa

frågor inom EU.

Utskottet delar regeringens uppfattning att i

väntan på att ett system införs bör företagen på

frivillig väg lämna hälso- och miljöinformation.

Utskottet utgår från att när det gäller produkter

för barn kommer detta arbete att innebära att

företagen kan ange att de klassade ämnena förekommer

i halter som bedöms vara oskadliga för barns hälsa.

Utskottet har tidigare redovisat (bet.

2001/02:MJU16 s. 53) att Läkemedelsverket är

tillsynsmyndighet för produktgruppen hygienartiklar,

där även hygienprodukter för barn ingår. Enligt

förordning (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska

produkter samt Läkemedelsverkets föreskrifter skall

tillverkarna för vissa typer av produkter använda

ämnen som är godkända av verket. I de fall där

verket inte har gjort en bedömning av ett ämne

ansvarar tillverkaren för att detta görs. Produkten

måste uppfylla kravet att vara ofarlig för

människors hälsa, vilket innebär att tillverkaren

måste göra en riskbedömning utifrån att barn

använder deras produkter. I innehållsdeklarationerna

skall ingredienserna deklareras i fallande skala

efter mängd på förpackningen. Vidare får de inte

överskrida de maxgränser som verket tillåter.

Utskottet instämmer med motionären i motion MJ369

(mp) yrkande 4 om att de mest långlivade typerna av

antibiotika som i dag används inom djurhållningen

bör ersättas med mindre långlivade. Vid

läkemedelsbehandling av livsmedelsproducerande djur

får enligt rådets förordning 2377/90 om gränsvärden

för rester av veterinärmedicinska läkemedel i

livsmedel endast sådana substanser användas som är

godkända av kommissionen (jfr bet. 2001/02:

MJU20 s. 38). Förordningens syfte är att skydda

konsumenterna från skadliga läkemedelsrester i

livsmedel.

Utskottet delar även den uppfattning som framförs

i motion MJ231 (mp) om att kvicksilver är en extremt

giftig tungmetall som inte bör finnas i vår miljö.

Riksdagens beslut om delmål 3 under

miljökvalitetsmålet Giftfri miljö innebär att

nyproducerade varor så långt det är möjligt skall

vara fria från kvicksilver senast år 2003.

Kvicksilver skall inte heller användas i

produktionsprocesser om inte företaget kan visa att

hälsa och miljö inte kan komma till skada. Redan

befintliga varor som innehåller kvicksilver skall

hanteras på ett sådant sätt att kvicksilvret inte

läcker ut i miljön. Utskottet har tidigare redovisat

(bet. 2001/02:MJU14 s. 16) att användningen av

kvicksilver är reglerad i förordningen (1998:944) om

förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering,

införsel och utförsel av kemiska produkter. Ett

förbud mot export av kvicksilver samt av vissa varor

som innehåller kvicksilver infördes redan år 1996.

Utskottet har inhämtat att regeringen för att

begränsa användningen av kvicksilver avser att

anmäla ett nationellt förbud mot användning av

kvicksilver till EU. I likhet med socialutskottet

(bet. 2001/02:SoU10) anser utskottet att det är

mycket angeläget att så snabbt som möjligt finna

alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i

läkemedel. Från Läkemedelsverket har inhämtats att

verket samarbetar med läkemedelsindustrin i syfte

att minska användningen av kvicksilver i läkemedel.

Enligt Läkemedelsverket används kvicksilver enbart

där det är svårt att hitta andra alternativ.

Genom beslut den 12 december 2002 har regeringen

uppdragit åt Läkemedelsverket att utreda

miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska och

hygieniska produkter inklusive dessa produktgruppers

förpackningar. I uppdraget ingår att lämna förslag

till åtgärder för att minska miljöpåverkan från

dessa produktgrupper såväl nationellt som inom EU.

Läkemedelsverket har vidare fått i uppdrag att

utreda dels hur informationen om kvantitet och

innehåll av kemiska ämnen i läkemedel kan göras

lättillgängliga och dels hur företagens rapportering

av kvantitet och innehåll av kemiska ämnen i

kosmetiska och hygieniska produkter kan förbättras.

Vidare bör möjligheten att på nationell nivå införa

miljöklassificering av läkemedel ses över. I

uppdraget ingår även att rapportera om det pågående

arbetet inom EU att miljöklassificera läkemedel. Så

långt möjligt bör det göras en riskbedömning för

miljöpåverkan utifrån ansamling i miljön och med

hänsyn tagen till aktuell försäljningsvolym.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2004.

I utredningsdirektiven hänvisas till att riksdagen

har fastställt 15 miljökvalitetsmål som

kontinuerligt skall följas upp. Ett av dessa mål är

särskilt relevant för läkemedelssektorn, nämligen

Giftfri miljö. Miljökvalitetsmålet innebär att

miljön skall vara fri från ämnen och metaller som

skapats i eller utvunnits av samhället och som kan

hota människors hälsa eller den biologiska

mångfalden. En precisering av målet innebär att

halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön

är nära bakgrundsnivåerna, halterna av

naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll och att

den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre

miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är

nära noll (bet. 2000/01:MJU15 s. 6). Riksdagens

beslut om delmål under miljökvalitetsmålet (bet.

2000/01:MJU15) innebär att nyproducerade varor som

används på ett sådant sätt att de kommer ut i

kretsloppet skall så långt det är möjligt vara fria

från cancerframkallande ämnen, arvsmassepåverkande

och fortplantningsstörande ämnen senast år 2007.

Varorna skall inte heller innehålla några nya

organiska ämnen som är långlivade och

bioackumulerande senast från år 2005. För övriga

organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket

bioackumulerande är tidpunkten för utfasning senast

år 2010 och för övriga organiska ämnen som är

långlivade och bioackumulerande är tidpunkten senast

år 2015. Nyproducerade varor skall också så långt

det är möjligt vara fria från kvicksilver senast år

2003 och kadmium och bly senast år 2010. Redan

befintliga varor, som innehåller ämnen med

ovanstående egenskaper eller kvicksilver, kadmium

samt bly, skall hanteras på ett sådant sätt att

ämnena inte läcker ut i miljön.

I direktiven hänvisas vidare till att riksdagens

beslut innebär att det senast år 2010 skall finnas

uppgifter om egenskaper hos alla avsiktligt

framställda eller utvunna kemiska ämnen som hanteras

på marknaden. Detta gäller både nya och existerande

ämnen. Senast år 2010 skall varor vara försedda med

hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen som

ingår. Enligt direktiven är det känt att

läkemedelsrester förekommer i t.ex. vattenmiljön och

att läkemedlens aktiva substanser ofta är verksamma

även efter det att de kommer ut i naturen.

Kunskaperna kring läkemedels ansamling i miljön är

dock ofullständiga. Dessutom saknas kunskap om vilka

hälso- och miljörisker som dessa läkemedelsrester

kan medföra. Det gäller såväl effekter av läkemedel

som deras nedbrytningsprodukter.

Utskottet ser det som mycket angeläget att

kunskaperna kring läkemedels samt hygieniska och

kosmetiska produkters miljöpåverkan ökar och det är

därför positivt att denna fråga utreds. Utskottet

anser i likhet med socialutskottet (bet.

2001/02:SoU10) att det mot bakgrund av det pågående

miljömålsarbetet är väsentligt att se över hur

miljöhänsyn kan vägas in som en naturlig del vid

förskrivning, användning och prissättning av

läkemedel liksom vid hantering av överblivna

läkemedel. Utskottet kommer att uppmärksamt följa

regeringens fortsatta arbete med dessa frågor. Mot

bakgrund av vad som anförts och i avvaktan på

resultatet av utredningen är utskottet emellertid

inte nu berett att föreslå något uttalande från

riksdagens sida med anledning av motionerna MJ215

(mp) yrkandena 1–5, MJ228 (mp) yrkande 3, MJ231

(mp), MJ369 (mp) yrkandena 1–4 samt MJ432 (kd)

yrkandena 17 och 18. Motionerna bör lämnas utan

vidare åtgärd.

Flamskyddsmedel

Utskottet har tidigare uttalat (bet. 2001/02:MJU14 s. 16) att

det behövs kraftfulla åtgärder mot användningen av

samtliga hälso- och miljöfarliga ämnen. I dag sker

en omfattande handel med varor över

nationsgränserna. De varor och kemikalier som

används i Sverige är till övervägande delen

tillverkade eller framställda i något annat land.

Därför är det viktigt för Sverige att på

internationell och europeisk nivå aktivt och

kraftfullt verka för att farliga ämnen skall fasas

ut för att därigenom göra det möjligt att nå målet

Giftfri miljö. Genom att arbeta för en omställning i

mer miljöanpassad riktning inom hela EU kan också

utsläppen av farliga ämnen till luft och vatten

begränsas. Därmed minskas risken för spridning av

farliga ämnen till Sverige via luft och vatten. Det

är också viktigt att EU:s regelsystem används på ett

optimalt sätt. I detta sammanhang bör uppmärksammas

att Europeiska kommissionen den 13 februari 2001

presenterade sitt förslag till strategi för den

framtida kemikaliepolitiken i gemenskapen. Utskottet

uttalade att det är synnerligen angeläget att verka

för att unionens gemensamma kemikaliestrategi får

ett innehåll som kan bidra till att lösa många av de

frågor som har betydelse för möjligheterna att nå en

giftfri miljö.

Bromerade flamskyddsmedel är en stor grupp ämnen

som tillsätts material för att förändra deras

brandegenskaper (jfr bet. 2001/02:MJU14 s. 25).

Kemikalieinspektionen har identifierat ca 70

bromerade föreningar som används som

flamskyddsmedel. Vid behandlingen av statsbudgeten

för år 2003 (bet. 2002/03:MJU1 s. 20, prop.

2002/03:1 utg.omr. 20 s. 34) uttalade utskottet att

arbetet med att fasa ut och avveckla farliga

kemikalier som är långlivade och lagras i människans

kropp bör intensifieras.

Från Kemikalieinspektionen har inhämtats att

tillverkningen av PBB har upphört i hela världen.

Enligt en ändring av begränsningsdirektivet

(76/769/EEG, 2003/11/EG), som skall införlivas i

nationell lagstiftning senast den 15 februari 2004,

får penta- och oktaBDE inte släppas ut på marknaden

eller användas som ämne eller ingrediens i ämnen

eller beredningar över en viss viktprocent. I en

riskbedömning av dekaBDE som redovisades under

hösten 2002 påvisades inga direkta risker för hälsa

eller miljö. Ämnet kommer att redovisas i en

riskreduktionsstrategi senast den 30 juni 2003 och

därefter kommer Europaparlamentet och rådet att

snarast behandla ett förslag.

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/95/EG av den 27 januari 2003 om begränsning av

användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och

elektroniska produkter får från och med den 1 juli

2006 ny elektrisk och elektronisk utrustning som

kommer ut på marknaden inte innehålla bl.a. PBB

och/eller PBDE.

Kemikalieinspektionen har i rapporten Bromerade

flamskyddsmedel – förutsättningar för ett nationellt

förbud den 20 december 2002 redovisat ett

regeringsuppdrag. I rapporten anförs att det är

angeläget att åtgärder vidtas för att begränsa

användningen av bromerade flamskyddsmedel. Om

nationella åtgärder skulle övervägas bör dessa

begränsas till användningen i Sverige och

utsläppande på den svenska marknaden av bromerade

flamskyddsmedel och varor som har behandlats med

eller innehåller sådana ämnen. Ett förbud

förutsätter dock att anmälningsproceduren enligt

direktiv 98/34/EG efterlevs. I rapporten anförs att

det ofta framförs kritik mot att arbetet med att

begränsa farliga ämnen inom EU går för långsamt.

Kemikalieinspektionen anser emellertid att EU i dag

står inför goda förutsättningar att åstadkomma en

begränsning av användningen av de bromerade

flamskyddsmedel som är mest skadliga eller som står

för de största volymerna. Ett förbud mot pentaBDE

och oktaBDE har nyligen beslutats. Riskbegränsande

åtgärder mot dekaBDE skall skyndsamt behandlas när

riskhanteringsstrategin för ämnet är klar under

2003. Därutöver är riskbedömningarna av HBCDD och

TBBP-A på god väg. Kemikalieinspektionen gör utifrån

den situation som råder i dag den bedömningen att

det mest effektiva sättet att uppnå restriktioner

för de fem mest använda bromerade flamskyddsmedlen

är att aktivt medverka i och driva på det pågående

EU-arbetet, snarare än att splittra resurserna på

ett parallellt nationellt agerande. Gemensamma

åtgärder inom EU får en långt större effekt än

ensidigt nationella åtgärder och möjligheten att

påverka stora marknader utanför EU ökar kraftigt.

Kemikalieinspektionen har i analysen av

förutsättningarna för ett nationellt förbud funnit

att det inte finns några produktdirektiv inom EU som

förhindrar ett sådant förbud, förutom när det gäller

personbilar.

Utskottet har inhämtat att Kemikalieinspektionens

rapport kommer att remissbehandlas. I avvaktan på

det arbete som således pågår finner utskottet inte

anledning att vidta någon åtgärd med anledning

motionerna MJ226 (mp) yrkandena 1, 3 och 4, MJ428

(c) yrkandena 32–34, MJ432 (kd) yrkande 15 och A242

(kd) yrkande 7. Motionerna bör lämnas utan vidare

åtgärd.

Övrigt

Utskottet redovisade i mars 2002 (bet. 2001/02:MJU14 s. 24) att

någon aktivitet som är särskilt riktad mot

trifenylfosfat inte pågår i Regeringskansliet eller

hos den ansvariga myndigheten. Trifenylfosfat är ett

ämne som kan användas som ersättning för bromerade

flamskyddsmedel. Utskottet har inhämtat att det

finns fallstudier som visat på allergi mot

trifenylfosfat. Sverige har i arbetet med EU:s

kemikaliestrategi verkat för att producenterna bör

ta ett större ansvar än tidigare för att de

kemikalier som används inte ger upphov till skador

på hälsa och miljö. Detta innebär att producenterna

måste ha tillräckligt med kunskap om alla ämnen som

produceras eller importeras för att säkerställa

skyddet för människors hälsa och miljön.

Kemikalieinspektionen bevakar fortlöpande

rapporteringen över negativa effekter av olika

kemiska produkter och kan vid behov vidta eller

föreslå åtgärder. Motion MJ226 (mp) yrkande 2 bör

lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden

som det i motion MJ227 (mp) yrkande 1 om att

uttjänta lädervaror som är garvade med hjälp av den

s.k. krommetoden skall klassas som farligt avfall

(bet. 2001/02:MJU16 s. 43). Farligt avfall klassas

enligt direktiv 91/689/EEG om farligt avfall genom

kommittologibeslut efter anmälan från

medlemsstaterna. På svenskt initiativ har omröstning

skett inom den s.k. TAC-kommittén om slam från

produktion av kromgarvat läder har någon av de

farliga egenskaper som krävs enligt direktivet.

Kommittén fann att så inte var fallet. Den svenska

lagstiftningen klassar därefter inte slam från

kromhaltiga garvmedel m.m. som farligt avfall.

Utskottet har tidigare redovisat att det inte är

tillåtet att använda pentaklorfenol i Sverige (bet.

2001/02:MJU14 s. 24, bet. 2000/01:MJU3 s. 53). Det

finns däremot inget förbud mot förekomst i

importerade produkter. Sverige hade fram till den 31

december 1998 övergångsregler när det gällde

begränsningar för bl.a. pentaklorfenol. I maj 1999

antog kommissionen ett tilläggsdirektiv till

begränsningsdirektivet (76/769/EEG) som påverkade

användningen av bl.a. pentaklorfenol.

Tilläggsdirektivet innebär att all användning av

pentaklorfenol i princip är förbjuden i hela

gemenskapen. Frankrike, Irland, Portugal, Spanien

och Storbritannien har dock medgivits undantag från

förbudet t.o.m. år 2008. Frågan om ett förbud mot

förekomsten av pentaklorfenol i textilier och

lädervaror har aktualiserats av

Kemikalieinspektionen som haft regeringens uppdrag

att se över gällande regelverk på detta område.

Eftersom tilläggsdirektivet inte omfattar

förekomsten av pentaklorfenol i importerade varor

skulle ett nationellt förbud kunna aktualiseras.

Enligt utskottets mening får det dock i första hand

ankomma på regeringen att pröva frågan om ett

nationellt förbud mot förekomsten av pentaklorfenol

i produkter.

I Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/61/EG om ändring för nittonde gången av det

s.k. begränsningsdirektivet (76/769/EEG) (azofärger)

anges att azofärgämnen inte får användas i textilier

och läderartiklar som kan komma i direkt kontakt med

människors hud eller munhåla under längre tid,

exempelvis kläder, sängkläder, hygienartiklar,

skodon, handskar, klockarmband, handväskor, leksaker

av textilier eller av läder samt garn och tyger som

är avsedda att användas av slutkonsumenten.

Direktivets bestämmelser skall senast den 11

september 2003 införlivas i medlemsstaterna.

Utskottet har inhämtat att svenska föreskrifter för

närvarande utarbetas inom Kemikalieinspektionen.

Utskottet föreslår med det anförda att motion MJ227

(mp) yrkande 1–5 lämnas utan vidare åtgärd.

I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut

uttalade utskottet (2000/01:

MJU3 s. 54) att minst 90 % av användningen av

nonylfenoletoxilater bör ha upphört till år 2000

genom frivilliga åtgärder inom berörda branscher.

Efter denna tidpunkt bör nonylfenoletoxilater endast

användas om risken för spridning till miljön är

mycket liten. Det uppsatta målet har i stort sett

uppnåtts, och utskottet anförde våren 1999, i

samband med riksdagens behandling av propositionen

om de övergripande nationella miljökvalitetsmålen,

att det positiva resultatet från avvecklingsarbetet

innebär att även den fortsatta avvecklingen kan ske

på frivillig väg. Detta innebär att resterande

användning av nonylfenoletoxilater, som leder till

direkta utsläpp, skall fasas ut snarast eller senast

år 2000. På sikt bör all användning av

nonylfenoletoxilater ersättas med mindre

miljöskadliga alternativ (1998/99:MJU6 s. 115).

Utskottet har också erfarit att frågan om

begränsning av nonylfenol diskuteras inom EU.

Utskottet har inhämtat från Kemikalieinspektionen

att användningen i Sverige av nonylfenoletoxilater

sedan år 1990 har minskat med över 90 % (PM 1/01)

och att det är de användningsområden med störst risk

för utsläpp till miljön som har avvecklats. Enligt

utskottets mening får det ankomma på

Kemikalieinspektionen att verka för och följa

avvecklingen av nonylfenoletoxilater. Det anförda

innebär att syftet med motion MJ228 (mp) yrkande 1 i

allt väsentligt blir tillgodosett utan något

särskilt riksdagens uttalande i frågan.

Enligt Kemikalieinspektionens Handlingsplan för

perfluorooktansulfonat, PFOS, och dess derivat av

den 12 februari 2002 har Kemikalieinspektionen för

avsikt att i samverkan med andra berörda myndigheter

– Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket,

Konsumentverket och Livsmedelsverket – informera om

PFOS och andra perfluorerade ämnen. Vidare övervägs

att bjuda in branschföreträdare till ett möte om

utfasning av PFOS och dess derivat. I

handlingsplanen anförs att ett screeningsprojekt har

finansierats av Naturvårdsverket och att resultaten

av undersökningarna tyder på en storskalig spridning

av ämnet i Mälaren. PFOS har farobedömts inom OECD.

Storbritannien är ett av två EU-länder som har

tillverkning av PFOS. Utskottet föreslår mot

bakgrund av den uppmärksamhet som ägnas frågan och

det arbete som pågår att motion MJ432 (kd) yrkande

16 lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet uttalade i maj 2002 att det finns ett

behov av åtgärder för att öka andelen miljövänliga

bildäck (bet. 2001/02:MJU16). Utskottet har inhämtat

att regeringen genom beslut den 27 juni 2002 har

uppdragit åt Kemikalieinspektionen att utreda

förutsättningarna för ett nationellt förbud mot HA-

oljor. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars

2003. Utskottet föreslår att motion MJ432 (kd)

yrkande 19 lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på

resultatet av utredningsarbetet.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Samarbete i Östersjöregionen rörande

kemikalier (punkt 5)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ313 yrkande 1.

Ställningstagande

Östersjön är ett unikt hav. Den långa

vattengenomströmningen och det faktum att det består

av grunt bräckt vatten samt frånvaron av naturligt

oljeläckage från havsbotten innebär att ett hav med

motsvarande förhållanden inte finns någon annanstans

i världen. Det sköra ekosystemet har gjort att

Östersjön drabbats hårt av utsläpp från jordbruk,

industrier, trafik, va-system och andra

utsläppskällor. Ungefär en tredjedel av Östersjöns

bottenyta är död, och i de djupare delarna söder om

Ålands hav är det syrebrist. Flera marina arter

riskerar att helt dö ut av kombinationen överfiske,

föroreningar, oljeutsläpp och övergödning genom

kväve och fosfor.

Minskningen av tungmetaller visar att politiska

beslut och därpå vidtagna åtgärder kan ha effekt om

de genomförs i tillräcklig omfattning. Samtidigt är

kemikaliesamhället ett växande hot även mot

havsmiljöer. De stora mängder kemiska produkter som

används, trots att vi saknar kunskap om deras

effekter i naturen, kan visa sig få allvarliga

konsekvenser även i framtiden. Begränsningar för att

minska skador till följd av kemikalier är möjliga.

Med den nya kemikaliepolitiken både på nationell

nivå och inom EU har vi kommit en bit på väg vad

gäller både åtgärder och ambitionsnivån, som höjts

avsevärt under de senaste åren.

Vänsterpartiet anser att arbetet måste fortsätta

nationellt inom EU och även genom samarbete mellan

länderna kring Östersjön. Regeringen bör ta

initiativ till ett samarbete i Östersjöregionen

kring kemikaliefrågan där kraven på

kemikaliehantering och kemikalieanvändning skärps

drastiskt. Detta bör ges regeringen till känna.

2. Blyförbud vid skjutbanor och jakt (punkt 6)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ331 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi delar den principiella uppfattningen att det ur

miljösynpunkt är önskvärt att minska användningen av

bly i samhället. Beslutet att helt förbjuda

blyhaltig ammunition var dock enligt vår mening illa

underbyggt. Vid beslutstillfället förutsattes att

fullgoda alternativ skulle finnas tillgängliga för

praktiskt jaktbruk. Så är emellertid ännu inte

fallet. De metallegeringar som provats har inte

blyets densitet och skottverkan. Följden är att

risken för skadskjutningar av vilt ökar.

Hagel av järn (stål) har flera allvarliga

olägenheter vid all jakt. Järnhagel som tränger in i

träd gör virket oanvändbart till sågtimmer och annan

förädling. Risken för rikoschetter som kan skada

människor och djur flerdubblas. En ökad risk för

vapensprängning föreligger också med järnhagel. Ur

djurskyddssynpunkt är det inte heller klarlagt hur

hagel av järn påverkar djur och fåglar som skadats

av järnhagel eller fått i sig järnhagel med

födointag. Det finns indikationer på att en övergång

från bly till järn i hagelammunition får stora

negativa följdverkningar för viltet. Övriga s.k.

alternativhagel har en sämre skottverkan än bly.

Några konsekvensbeskrivningar om alternativhaglens

miljöpåverkan har inte heller presenterats. Samma

förhållanden råder även i fråga om kulammunition,

där precision och skottverkan har avgörande

betydelse för en ur djurskyddssynpunkt acceptabel

jakt.

Sedan ett tiotal år tillbaka har Boliden

tillverkat provserier av silverpläterade blyhagel

som enligt uppgift helt eliminerar risken för

negativ miljöpåverkan. Dessa silverpläterade hagel

har vid tester visat sig motstå praktiskt taget all

yttre påverkan utan att silverskiktet brister. Det

tunna silveröverdraget består intakt utan att

förändras, enligt noggranna försök i kraftigt

syrahaltig laboratoriemiljö.

Sammantaget finner vi därför att beslutet om

totalförbud för användning av blyhaltig ammunition

vid jakt liksom vid skjutbanor var förhastat.

Beslutet bör omprövas och i stället utformas så att

blyförbudet träder i kraft först när fullgoda

alternativ till blyhaltig ammunition finns att

tillgå. Däremot anser vi att förbudet mot jakt med

blyhagel vid våtmarker skall kvarstå. Detta bör ges

regeringen till känna.

3. Bekämpningsmedel (punkt 7)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ419 yrkande 8 samt avslår

motion 2002/03:MJ364.

Ställningstagande

Livsmedelsverket har deltagit i studier som har

utvisat att kemiska bekämpningsmedel inte finns i

ekologiska produkter. Detta är ganska självklart då

kemisk bekämpning inte används inom den ekologiska

produktionen. När det gäller konventionellt

producerade livsmedel har vi genom gränsvärden

fastslagit vilken mängd bekämpningsmedel människan

tål för att inte hälsan skall påverkas. Det är dock

mycket svårt att avgöra vilka framtida hälsoeffekter

vi kommer att se som följd av generationers

användning av bekämpningsmedel. Exempelvis har det

visat sig att flera bekämpningsmedel som tidigare

användes stör hormonbalansen hos försöksdjur.

Effekterna av den tid när dessa bekämpningsmedel

var i bruk kanske vi inte får se förrän i framtiden.

När det gäller importerade livsmedel är det svårare

att reglera detta problem. Det är inte ovanligt att

rester av bekämpningsmedel som är förbjudna i

Sverige hittas i importerade livsmedel. För att i

framtiden kunna undvika vidare hälso- och

miljöeffekter av bekämpningsmedelsanvändningen bör

en total avveckling av bekämpningsmedel vara

målsättningen inom det svenska jordbruket. Detta bör

ges regeringen till känna.

4. Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska

och hygieniska produkter (punkt 8)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson

(kd) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ432 yrkande 18 samt

avslår motionerna 2002/03:MJ215 yrkandena 1–5,

2002/03:MJ228 yrkande 3, 2002/03:MJ231,

2002/03:MJ369 yrkandena 1–4 samt 2002/03:

MJ432 yrkande 17.

Ställningstagande

Läkemedel inverkar negativt på miljön. Det finns i

dag ingen metod för reningsverken att sortera ut

läkemedel, och många läkemedel lämnar därför

reningsverken i aktiv form. Man vet att läkemedel är

ett stort miljöproblem som ger negativa effekter på

både människor och djur, t.ex. har fisk påvisats

byta kön efter att ha utsatts för hormoner som har

gått igenom reningsverkens processer. Ändå är detta

ett eftersatt område i regeringens miljöarbete.

Läkemedel nämns över huvud taget inte i miljöbalken,

och det finns inget granskningsansvar för läkemedel

utlagt på någon myndighet. Vi anser att det bästa

vore att läkemedlen blev biologiskt nedbrytbara.

Regeringen måste påbörja arbetet med hur incitament

för detta kan skapas. Detta bör ges regeringen till

känna.

5. Miljöpåverkan från läkemedel samt kosmetiska

och hygieniska produkter (punkt 8)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ215 yrkandena 3–5 och

2002/03:MJ228 yrkande 3 samt avslår motionerna

2002/03:

MJ215 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ231,

2002/03:MJ369 yrkandena 1–4 samt 2002/03:MJ432

yrkandena 17 och 18.

Ställningstagande

Små barn och speciellt barn i babyåldern utsätts

dagligen för skadliga kemikalier. Babyns hud är

tunnare än en vuxens, och ämnen som läggs på huden

tas mycket lätt upp av den ömtåliga babykroppen.

Många av dagens kemikalier har allvarliga

följdverkningar för hälsan och kan vara

allergiframkallande och även i vissa fall, i ett

längre perspektiv, cancerframkallande.

Då små barn äter, dricker och andas tar de lättare

upp kemiska ämnen i kroppen, mycket mer än vi vuxna,

i förhållande till sin kroppsvikt och kroppsstorlek.

De aktuella produkterna består ofta av kemiska ämnen

med någon organisk bas. Hälsoskadliga blir dessa

produkter om de ingående ämnena är

allergiframkallande, kan orsaka cancer eller om de

kan ha en hormonpåverkan. Regeringen bör ta fram

kriterier för användning av kemiska ämnen i

babyprodukter. Vad som ovan sagts om små barns högre

känslighet för yttre påverkan på huden bör medtas i

en rekommendation för ämnen ingående i produkter

till små barn. Hänsyn bör också tas till

försiktighetsprincipen i ett längre perspektiv. De

hälsoskadliga ämnena samt misstänkt cancerogena

ämnen och allergiframkallande ämnen bör förbjudas i

produkter framställda för användning till små barn.

Vattenlevande ryggradsdjur kan påverkas av

läkemedelsrester. I Storbritannien har

undersökningar genomförts som visar på liknande

resultat från reningsverk. Tvåkönade fiskar har

hittats. I förlängningen ligger också möjligheten

att andra vattenlevande ryggradsdjur kan påverkas av

hormonutsläpp. Återverkningar på djurens tillväxt

och förmåga att reproducera sig kan uppstå när den

känsliga hormonbalansen störs. Det har visat sig att

långvariga utsläpp av kemikalier och läkemedel ger

stora effekter på miljön. En framförhållning när det

gäller vilka skador som kan uppstå och utnyttjande

av försiktighetsprincipen måste utgöra en

förutsättning vid alla introduktioner av nya ämnen.

Vid tillverkning av läkemedel bör hänsyn tas till

ekologiska aspekter som kan bli resultatet vid

användning.

Detta bör ges regeringen till känna.

6. Bromerade flamskyddsmedel (punkt 9)

av Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson

(v), Jan Andersson (c) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ226 yrkande 3,

2002/03:MJ428 yrkandena 32 delvis och 34 och

2002/03:MJ432 yrkande 15 samt avslår motionerna

2002/03:MJ226 yrkandena 1 och 4, 2002/03:

MJ428 yrkandena 32 delvis och 33 samt 2002/03:A242

yrkande 7.

Ställningstagande

Bromerade flamskyddsmedel används för att förhindra

att brand uppkommer i produkter som plast, gummi,

textilier och elektroniskt material. Bromerade

flamskyddsmedel sprids både vid tillverkning,

användning och i avfallsledet. De är svåra att bryta

ned och påträffas därför högst upp i näringskedjan,

där människan befinner sig. Vi får i oss bromerade

flamskyddsmedel genom hudkontakt, inandning och

framför allt genom det vi äter. Höga halter har

bl.a. hittats i fisk, men de finns även i bl.a. ost

och smör. Bromerade flamskyddsmedel påverkar levern

och kan ge hormonella skador hos människor. Vissa

forskningsresultat visar också att de kan ge upphov

till olika typer av cancer. Halterna av bromerade

flamskyddsmedel i bröstmjölk ökar.

Vi anser att de bromerade flamskyddsmedlen bör

bytas ut och fasas ut i en snabbare takt än vad som

sker i dag. Bromerade flamskyddsmedel är inte

oersättliga. Det finns en rad väl fungerande

alternativ. Ett förbud mot bromerade flamskyddsmedel

bör beslutas i syfte att åstadkomma och påskynda

sådana förbud i hela EU. Detta bör ges regeringen

till känna

7. PFOS (punkt 13)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ432 yrkande 16.

Ställningstagande

Det kommer ständigt nya kemikalier som är skadliga

för miljön. Ett exempel på detta är en ökande

användning av fluorerade ämnen, s.k. PFOS, som bl.a.

har använts som impregneringsmedel, i skumsläckare,

vid kromatering och eloxering av aluminium samt i

golvpolish. PFOS bryts ned mycket långsamt i

naturen. Liksom PCB, DDT och andra organiska

miljögifter anrikas det i djur och människor. Det

finns än så länge få studier av dessa ämnen vad

gäller skador på människor, men djurstudier tyder på

att PFOS bl.a. orsakar fosterdöd och är

cancerframkallande. Det är viktigt att forskningen

runt PFOS fortsätter och intensifieras samt att

särskild försiktighet iakttas tills större kunskap

finns på området. Detta bör ges regeringen till

känna.

8. HA-olja (punkt 14)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ432 yrkande 19.

Ställningstagande

I ett personbilsdäck ingår cirka en liter

cancerframkallande, mjukgörande HA-oljor

(högaromatiska oljor). HA-oljor är en restprodukt

från raffinering och innehåller polyaromatiska

kolväten, vilket enligt EU är ett av de mest

angelägna ämnena att få bort i utsläpp till vatten.

När däcken slits hamnar tusentals ton av de giftiga

ämnena i naturen. Oljan är inte kemiskt bunden i

däckgummit utan lakas ur de små gummipartiklar som

är resultatet av däckslitaget. De polyaromatiska

kolvätena finns spridda överallt i vår miljö, t.o.m.

i Skageracks djuphav.

Två tredjedelar av alla däck som säljs på den

svenska marknaden innehåller fortfarande HA-olja.

Det finns emellertid tillverkare som har tagit fram

däck som är fria från HA-olja. Även bland

sommardäcken finns HA-fria alternativ nu att tillgå.

I test har dessa visat sig fungera minst lika bra

som däck som innehåller HA-olja, varför

prestandaskäl inte kan anföras för att hålla fast

vid oljan. På grund av den miljöskada HA-olja utgör

bör ett förbud att sälja däck som innehåller HA-olja

införas i Sverige. Regeringen bör skyndsamt

återåterkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Detta bör ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i

proposition 2002/03:37 att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i miljöbalken,

2. lag om ändring i

bilskrotningslagen (1975:343).

Motioner från allmänna motionstiden 2002

2002/03:MJ215 av Barbro Feltzing och Helena Hillar

Rosenqvist (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

babyprodukter inte skall innehålla ämnen som är

skadliga för hälsan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

babyprodukter inte skall innehålla produkter som

är skadliga för miljön.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

babyprodukter inte bör innehålla produkter som är

allergiframkallande.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

babyprodukter inte bör innehålla ämnen som är

cancerframkallande.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att kriterier

för skadliga kemikalier bör tas fram för produkter

som används till små barn.

2002/03:MJ226 av Barbro Feltzing och Helena Hillar

Rosenqvist (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

försiktighetsprincipen bör gälla för nya

flamskyddsmedel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta fram

alternativ för ämnet trifenylfosfat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utfasa de

bromerade flamskyddsmedlen i snabb takt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Kemikalieinspektionens förslag om år 2004 som året

för avveckling av de bromerade flamskyddsmedlen

PBB och PBDE genomförs.

2002/03:MJ227 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uttjänta

lädervaror, som är garvade enligt krommetoden,

skall klassas som miljöfarligt avfall.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att forskning om

riskerna med läderhantering och dess samband med

cancer bör initieras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

substitutionsprincipen bör gälla för användningen

av kemikalier vid lädertillverkning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen speciellt anförs om s.k.

azofärgämnen och att en varningstext bör placeras

på lädervaror innehållande sådana färger.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett totalförbud

mot pentaklorfenoler.

2002/03:MJ228 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

substitutionsprincipen skall användas för att

snarast ersätta nonylfenol.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regler vid

tillverkning av ett nytt kemiskt ämne.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ekologiska

aspekter på läkemedel.

2002/03:MJ231 av Mona Jönsson (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kvicksilver i djurmedicin.

2002/03:MJ313 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör ta initiativ till ett samarbete i

Östersjöregionen kring kemikaliefrågan.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

kemikaliepolitiken skall utgå från

försiktighetsprincipen samt att förorenaren skall

betala.

2002/03:MJ331 av Jan-Evert Rådhström och Ulla

Löfgren (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att blyförbudet

vid skjutbanor och jakt skall upphävas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

våtmarksförbudet skall kvarstå.

2002/03:MJ334 av Gunilla Wahlén och Sven-Erik

Sjöstrand (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om direktiv till

Kemikalieinspektionen att utröna vilken inverkan

ersättningsmedel för miljöstörande produkter kan ha

ur såväl arbetsmiljösynpunkt som för befolkningens

hälsa.

2002/03:MJ364 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om mål för minskad användning

av kemiska bekämpningsmedel.

2002/03:MJ369 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

läkemedelsavfall i avloppsvatten, recipienter,

vattendrag och grundvatten är ett hot för vår

miljö och hälsa, varför kraftfulla satsningar inom

läkemedelsbranschen, forskningen och

miljöövervakningen krävs omgående.

2. Riksdagen begär att regeringen ser över

lagstiftningen vad gäller krav på

läkemedelsproducenter att redogöra för läkemedels

kemiska sammansättning genom hela dess livscykel,

särskilt efter att ha passerat människokroppen,

samt krav på att redogöra för hur läkemedlet i

dess olika nedbrytningsfaser påverkar de

ekologiska system det beräknas hamna i.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Kemikalieinspektionen bör få i uppdrag att utreda

olika läkemedelssubstansers förekomst och

toxicitet i våra ekologiska system i dag, och i

framtiden, för att med denna som bakgrund kunna

lokalisera de allvarligaste hoten och föreslå

lämpliga åtgärder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Jordbruksverket bör få i uppdrag att kartlägga

vilka antibiotika som i dag används inom

djurhållningen med ambitionen att ersätta de mest

persistenta typerna med mindre långlivade dito.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att, i syfte att i

framtiden kunna undvika vidare hälso- och

miljöeffekter av bekämpningsmedelsanvändningen, en

total avveckling av bekämpningsmedel bör vara

målsättningen inom det svenska jordbruket.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

32. Riksdagen beslutar om ett nationellt förbud mot

användning av särskilt hälso- eller miljöskadliga

ämnen, däribland alla bromerade flamskyddsmedel, i

syfte att åstadkomma och påskynda sådana förbud i

hela EU.

33. Riksdagen beslutar om ett nationellt förbud mot

användning av särskilt hälso- eller miljöskadliga

ämnen.

34. Riksdagen beslutar om ett förbud mot bromerade

flamskyddsmedel i enlighet med vad i motionen

anförs.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbud mot

bromerade flamskyddsmedel.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad forskning

runt PFOS.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad

information om läkemedlens skadliga miljöeffekter.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om incitament för

biologiskt nedbrytbara läkemedel.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad motionen anförs om förbud mot HA-oljor.

2002/03:MJ436 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om krav på

innehållsdeklaration för kemiska produkter.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbud av bromerade

flamskyddsmedel.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag