Bet. 2002/03:MJU15

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2002/03:MJU15

Tillsyn och sanktioner på miljörättens område, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2002/03:54

Tillsyn och sanktioner på miljörättens område, två följdmotioner och

ytterligare 64 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2002. I

propositionen föreslår regeringen ändringar i miljöbalken och

kommunallagen. I miljöbalken föreslås en ändring som innebär att om en

kommun, till vilken tillsyn överlåtits ändrar sin nämndorganisation så

att den strider mot kommunallagens krav på att nämnden inte får utöva

tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver, så skall

tillsynsmyndigheten återkalla tillsynsuppgiften. I kommunallagen

föreslås en ändring som innebär att en förtroendevald eller anställd

hos kommunen är jävig i ett ärende som rör tillsyn över sådan

verksamhet som han eller hon själv är knuten till. Ett ytterligare

förslag i miljöbalken avser bestämmelser om vad en tillståndsdom eller

ett tillståndsbeslut skall innehålla när domen eller beslutet rör

verksamhet med förbränning av avfall. Vidare föreslås ett införande av

en åtalsprövningsregel i miljöbalken och en sänkning av lägsta

beloppet för miljösanktionsavgift. Propositionen innehåller också ett

förslag om rättelse och uppdatering av vissa av straffbestämmelserna i

miljöbalken. Motionerna från den allmänna motionstiden omfattar

miljöfrågor med anknytning till lagstiftning eller administration.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att samtliga

motionsyrkanden avslås.

I betänkandet finns 14 reservationer och 2 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Reformering av miljöbalken m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 4,

2002/03:MJ293, 2002/03:MJ353 yrkande 1, 2002/03:MJ420 yrkande 7,

2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna del och 2002/03:N227 yrkande 7 i

denna del.

2. Tillsynen och den kommunala organisationen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

miljöbalken såvitt avser 26 kap. 4 § och lag om ändring i

kommunallagen (1991:900). Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:54 i denna del.

3. Övriga tillsynsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 1,

2002/03:MJ376 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ410, 2002/03:MJ420 yrkande

8, 2002/03:MJ432 yrkande 11 och 2002/03:Bo319 yrkande 5.

Reservation 1 (mp)

4. Kompletterande bestämmelser om vad en tillståndsdom skall

innehålla

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

miljöbalken såvitt avser 19 kap. 5 § och 22 kap. 25 b §. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:54 i denna del och avslår

motion 2002/03:MJ19 yrkande 1.

5. Åtalsprövningsregel i miljöbalken m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

miljöbalken såvitt avser 29 kap. 11 §. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:54 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ18

yrkande 3, 2002/03:MJ19 yrkande 2 och 2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna

del.

Reservation 2 (c)

Reservation 3 (mp)

6. Övriga straffrättsliga frågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 2,

2002/03:MJ249, 2002/03:MJ264 och 2002/03:MJ353 yrkande 2.

Reservation 4 (v)

7. Sänkning av lägsta beloppet för miljösanktionsavgift

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

miljöbalken såvitt avser 30 kap. 2 §. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:54 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ18

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ19 yrkande 3, 2002/03:MJ218 yrkande 3,

2002/03:MJ302, 2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna del, 2002/03:MJ429

yrkande 8, 2002/03:MJ437 och 2002/03:N227 yrkande 7 i denna del.

Reservation 5 (c)

Reservation 6 (mp)

8. Redaktionella rättelser

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

miljöbalken, i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan, med den ändringen att 29 kap. 8 § första stycket 25

erhåller följande lydelse:skyldighet att göra anmälan eller lämna

uppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga

kemikalier, eller att lämna uppgifter enligt rådets förordning (EEG)

nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med

existerande ämnen,Därmed bifaller riksdagen delvis proposition

2002/03:54 i denna del.

9. Skydd av områden m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ213, 2002/03:MJ232,

2002/03:MJ233, 2002/03:MJ236 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ239,

2002/03:MJ250, 2002/03:MJ280, 2002/03:MJ345, 2002/03:MJ382,

2002/03:MJ390, 2002/03:MJ416, 2002/03:MJ438, 2002/03:MJ466,

2002/03:MJ473, 2002/03:N304 yrkande 9, 2002/03:N345 yrkande 23,

2002/03:Bo223 yrkande 7 och 2002/03:Bo265 yrkande 2.

Reservation 7 (m, c)

Reservation 8 (kd)

10. Miljöföreskrifter, miljöprövning, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ229, 2002/03:MJ384

och 2002/03:MJ428 yrkande 35.

Reservation 9 (v)

Reservation 10 (c)

11. Äganderättsliga frågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 7,

2002/03:MJ317, 2002/03:MJ355 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ428

yrkandena 16-18 och 2002/03:N269 yrkande 6.

Reservation 11 (m, kd, c)

12. Allemansrättsliga frågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ205, 2002/03:MJ237,

2002/03:MJ268 yrkande 8, 2002/03:MJ355 yrkande 3, 2002/03:N345 yrkande

22 och 2002/03:N391 yrkande 11.

Reservation 12 (m, kd, c)

13. Hållbarhetskommission

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkande 1.

Reservation 13 (fp, kd, c, mp)

14. Övriga lagstiftningsfrågor och administrativa frågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ308 yrkandena 1 och

2, 2002/03:MJ379, 2002/03:MJ385, 2002/03:MJ432 yrkande 7 och

2002/03:MJ433.

Reservation 14 (kd)

Stockholm den 22 maj 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Alf Eriksson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Alf Eriksson (s), Lennart

Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson

(kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina Axelsson (s), Carina Ohlsson

(s), Sverker Thorén (fp), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson

(m), Christin Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Cecilia

Widegren (m), Roger Karlsson (c) och Gunnar Goude (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I mars 2003 lämnade regeringen till riksdagen proposition 2002/03:54

Tillsyn och sanktioner på miljörättens område. I propositionen

föreslår regeringen att riksdagen antar förslagen till ändringar i

miljöbalken och kommunallagen (1991:900). Förslagen bygger på en

överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och

Vänsterpartiet och återges i bilaga 1. Lagförslagen återges i bilaga

2.

Med anledning av propositionen har två motioner (c, mp) med totalt sex

yrkanden väckts. I sammanhanget behandlar utskottet därutöver

ytterligare 64 yrkanden från allmänna motionstiden 2002. Dessa tar upp

miljöfrågor av lagstiftningskaraktär och administrativ karaktär. Dessa

förslag återfinns i bilaga 1.

Bakgrund

I november 1999 uppdrog regeringen åt Naturvårdsverket att bl.a.

utreda hur många kommuner som slagit samman den nämnd som fullgör

uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet med andra nämnder, vilka

andra uppgifter dessa nämnder fullgör och hur ansvaret för den

operativa tillsynen inom miljö- och hälsoskyddsområdet fördelas i

sådana fall. I oktober 2000 redovisade Naturvårdsverket uppdraget i

sin rapport Kommunernas organisation för tillsyn över miljöfarlig

verksamhet m.m. I rapporten föreslogs två lagändringar som behandlas i

denna proposition.

Ett förslag i denna proposition avser bestämmelser om vad en

tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut skall innehålla när domen

eller beslutet rör en verksamhet med förbränning av avfall. Förslaget

föranleds av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den

4 december 2000 om förbränning av avfall.

Regeringen bemyndigade i december 1999 chefen för Miljödepartementet

att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att

utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till

nödvändiga reformer (dir. 1999:109). Kommittén antog namnet

Miljöbalkskommittén. I juni 2002 överlämnade kommittén delbetänkandet

Miljöbalken under utveckling, Ett principbetänkande (SOU 2002:50).

Betänkandet innehöll några lagförslag som behandlas i denna

proposition. Förslagen avser införandet av en åtalsprövningsregel i

miljöbalken och en sänkning av lägsta beloppet för

miljösanktionsavgift. Denna proposition innehåller också ett förslag

om rättelse och uppdatering av straffbestämmelserna i 29 kap. 8 och 9

§§ miljöbalken.

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslagen.

Lagrådets påpekanden har beaktats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i miljöbalken och kommunallagen

(1991:900). I miljöbalken föreslås en ändring som innebär att om en

kommun, till vilken tillsyn överlåtits enligt 26 kap. 3 § miljöbalken,

ändrar sin nämndorganisation så att den strider mot 3 kap. 5 § andra

stycket kommunallagen, så skall tillsynsmyndigheten återkalla

tillsynsuppgiften. I kommunallagen föreslås en ändring som innebär att

en förtroendevald eller en anställd hos kommunen är jävig i ett ärende

som rör tillsyn över sådan kommunal verksamhet som han eller hon själv

är knuten till.

För att genomföra vissa krav i Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/76/EG om förbränning av avfall föreslår regeringen en ny paragraf

i miljöbalken som förtydligar de specifika krav på vad en

tillståndsdom skall innehålla när den gäller verksamheter med

förbränning av avfall. Vidare föreslås att en åtalsprövningsregel

införs i miljöbalken. Den innebär att när miljösanktionsavgift kan

åläggas, och annan påföljd än böter inte kan antas, får åtal väckas

endast om det är påkallat från allmän synpunkt. Det föreslås även att

det lägsta beloppet för miljösanktionsavgift sänks från 5 000 kr till

1 000 kr.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2003.

Utskottets överväganden

Reformering av miljöbalken m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (s, m, kd, c) med krav på

olika förändringar i miljöbalken. Utskottet hänvisar därvid till

Miljöbalksutredningens pågående arbete. Jämför särskilt yttrande 2

(c).

Motionerna

Enligt motion MJ420 (m) yrkande 7 har den nuvarande utformningen av

miljöbalken lett till en mycket hård belastning för

tillsynsmyndigheterna med småärenden. Enligt motionärerna har

myndigheterna svårt att klara av de verkligt viktiga uppgifterna.

Motionärerna anser därför att antalet regler bör minskas och

miljöbalken förändras så att de viktigaste uppgifterna prioriteras. I

motion MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) efterlyses ett tilläggsdirektiv

till Miljöbalkskommittén. Motionärerna föreslår i enlighet härmed en

rad frågor som kommittén bör undersöka; Enligt motionärerna bör

miljöbalken bli bättre anpassad till verkligheten; Vidare skall

företagare kunna vända sig till tillsynsmyndigheten för att få bra råd

och service utan att riskera påföljder; Markägare skall inte drabbas

på ett negativt sätt när staten griper in med inskränkningar i

markanvändning; Miljöbalkskommittén behöver dessutom både för miljöns

och för markägarnas skull se över reglerna om markavvattning.

Osäkerheten kring vilka regler som gäller i olika fall får enligt

motionärerna till följd att många skogsägare känner sig mycket osäkra

på vad som gäller. Detta leder till att nödvändiga rensningar skjuts

på framtiden. I sin tur leder detta till minskad produktion och på

sikt försämrade avkastningsmöjligheter för skogsägarna; Gamla

vattendomar bör miljöprövas, eftersom deras högsta och lägsta

dämningsgränser i många fall har visat sig vara orealistiska. Detta

har medfört negativ miljöpåverkan för bl.a. den biologiska mångfalden.

Också i motion MJ293 (s) efterfrågas en översyn av miljöbalken. Enligt

motionärerna har miljöbalken retroaktiv verkan i vissa fall genom att

en person som förvärvat ett aktiebolag där verksamheten försålts för

att i det tomma bolaget driva ny verksamhet kan bli skyldig att

miljösanera ett område där han eller hon inte bedrivit verksamhet

samtidigt som den som drivit verksamheten och sålt bolaget blir fri

från ansvar. För att förhindra att oskyldiga drabbas bör enligt

motionärerna översynen av miljöbalken därför även avse konsekvenserna

av lagstiftningen.

Enligt motion MJ353 (m) yrkande 1 behöver reglerna i miljöbalken

förenklas för att förutsättningarna för jordbruksnäringen skall bli

bättre. Motionärerna hävdar att miljöbalken har medfört svårigheter

för jordbruk och andra företag. Också i motion N227 (m) yrkande

7 (delvis) efterlyses en mer företagarvänlig miljöbalk. Miljöbalken

måste uppfylla krav på överblickbarhet. Det är enligt motionärerna

ändå inte ovanligt att småföretag som vänder sig till myndigheter för

rådgivning får olika svar beroende på vilken myndighet som svarar.

Miljöbalken är i vissa delar dåligt anpassad till de små företagen

hävdas det i motion MJ218 (kd) yrkande 4. De förändringar som nyligen

föreslagits av Miljöbalkskommittén är enligt motionen inte

tillräckliga för att komma till rätta med bristerna, utan kommittén

bör göra en ny översyn av lagen med hänsyn tagen till små företags

situation.

Utskottets överväganden

Regeringen bemyndigade i december 1999 chefen för Miljödepartementet

att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att

utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag på nödvändiga

reformer (dir. 1999:109). Kommittén, som antog namnet

Miljöbalkskommittén, lämnade ett betänkande, Miljöbalken under

utveckling - Ett principbetänkande (SOU 2002:50) i juni 2002. I

betänkandet presenterar utredningen förslag till de mer omfattande

ändringar av lagstiftningen som uppdraget kan medföra och redovisar

samtidigt de dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens

hänsynsregler. Det är bl.a. med detta betänkande som grund som

förevarande proposition utarbetats. Kommittén skall därutöver

presentera förslag på de effektiviseringsåtgärder som går att

genomföra med nuvarande prövningsorganisation senast den 31 december

2003. Senast den 31 mars 2004 skall kommittén redovisa tänkbara

alternativ för hur en framtida prövningsorganisation kan se ut i

stort. Regeringen avser att efter remissbehandling av kommitténs

överväganden återkomma med tilläggsdirektiv för kommitténs slutliga

behandling av denna fråga. Förslag i övriga frågor, däribland en

ingående redovisning av hur miljöbalken fått genomslag i den praktiska

tillämpningen, skall redovisas senast den 30 juni 2005 (dir. 2003:61).

Därutöver har regeringen i beslut i december 2001 uppdragit åt

Naturvårdsverket att föreslå förenklingar av lagar och förordningar

inom sitt ansvarsområde. Detta uppdrag redovisades i maj 2002 (dnr

104-006947-01 Sr). Av redovisningen framgår att Naturvårdsverkets

arbete har utgått från synpunkter som företrädare för näringslivet har

lämnat. Utskottet konstaterar således att miljöbalken är under

utvärdering och föremål för kommande ändringsförslag. Det är enligt

utskottets mening viktigt att detta arbete får avslutas och

presenteras mera i sin helhet innan riksdagen vidtar några åtgärder.

Utskottet anser därför att motionsförslagen med krav på sådana

förändringar i miljöbalken som inte nu är föremål för propositionens

förslag bör anstå tills vidare. På grund härav avstyrker utskottet

motionerna MJ420 (m) yrkande 7 och MJ428 (c) yrkande 31 (delvis). När

det gäller motion MJ293 (s) vill utskottet därutöver anföra att enligt

10 kap. 2 § miljöbalken är den som bedriver eller har bedrivit en

verksamhet som enligt 1 § medfört skada eller olägenhet för människors

hälsa eller miljön eller vidtagit en åtgärd som har bidragit till

föroreningen (verksamhetsutövare) ansvarig för efterbehandling av

området, byggnader eller anläggningar. Denna bestämmelse står i

överensstämmelse med principen om att förorenaren skall betala. Om

flera verksamhetsutövare eller fastighetsägare är ansvariga är

ansvaret solidariskt. En verksamhetsutövare som visar att hans eller

hennes bidrag till föroreningen är så obetydligt att det inte ensamt

motiverar efterbehandling skall dock svara endast för den del som

motsvarar bidraget (6 §). Det bör observeras att bestämmelsen således

riktar sig mot verksamhetsutövare som har någon del i skadan.

Utskottet avstyrker också denna motion.

Utskottet vill i huvudsak hänvisa till ovanstående resonemang också

när det gäller de motionsyrkanden som efterlyser olika förslag på mera

företagarvänliga regler i miljöbalken. I detta sammanhang vill

utskottet emellertid också lyfta fram vad regeringen i direktiven till

Miljöbalkskommittén anger om små och medelstora företag. Enligt

direktiven skall kommittén belysa hur sådana företag påverkas av

hänsynsreglerna och vid behov föreslå åtgärder för att underlätta för

företagen att leva upp till miljöbalkens mål. Mot bakgrund av det

anförda avstyrker utskottet motionerna MJ218 (kd) yrkande 4, MJ353 (m)

yrkande 1 och N227 (m) yrkande 7 (delvis).

Tillsynen och den kommunala organisationen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att införa en ny

jävsregel i kommunallagen och om att möjliggöra för

tillsynsmyndigheten att i vissa fall återkalla en kommuns rätt till

tillsyn i visst fall.

Propositionen

Regeringen föreslår att en ny jävsregel införs i 6 kap. 25 §

kommunallagen (1991:900). Den innebär att en förtroendevald eller en

anställd hos kommunen skall anses jävig i ärenden om tillsyn över en

kommunal verksamhet som han själv är knuten till. Följdändringar

föreslås i 6 kap. 27 § och 7 kap. 15 § kommunallagen.

Vidare föreslår regeringen att tillsyn som har överlåtits till en

kommun skall återkallas, om kommunen ändrar sin nämndorganisation så

att den strider mot 3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (1991:900).

Utskottets överväganden

Utskottet finner i överensstämmelse med förslaget i propositionen att

det är motiverat att införa en ny jävsregel i kommunallagen för att

förhindra att frågor om drift och tillsyn på kommunal nivå hanteras av

samma personer. Regeln innebär att det tydligt kommer att framgå att

jäv föreligger om en förtroendevald eller en anställd hos kommunen

deltar eller närvarar vid handläggningen av ett ärende om tillsyn över

en kommunal verksamhet som han eller hon själv är knuten till.

Som regeringen påpekar i propositionen är det nödvändigt att

underlätta för länsstyrelserna att agera och samtidigt ge kommunerna

ytterligare en drivkraft för att avstå från en organisation som inte

är förenlig med kommunallagen. Utskottet anser därmed i likhet med

regeringen att det därför uttryckligen bör framgå av lagen att

tillsynsmyndigheten skall återkalla tillsynen om en kommun till vilken

tillsyn överlåtits ändrar sin nämndorganisation så att den strider mot

3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen. Den nya bestämmelsen innebär

en ändring i 26 kap. 4 § miljöbalken.

Sammanfattningsvis instämmer utskottet i regeringens bedömning och

tillstyrker propositionens förslag i denna del.

Övriga tillsynsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (kd) om resurstilldelningen

för tillsynsverksamheten m.m. med hänvisning till utskottets

ställningstaganden i samband med budgetbehandlingen. Vidare avstyrker

utskottet fem motionsyrkanden (s, m, mp) med olika krav på

förändringar i tillsynsverksamheten i huvudsak med hänvisning till

pågående reformarbete. Jämför reservation 1 (mp).

Motionerna

Enligt motion MJ218 (kd) yrkande 1 har länsstyrelserna och kommunerna

tilldelats uppgiften som tillsynsmyndigheter. Det tillskott av

resurser för prövning och tillsyn som tillfördes länsstyrelserna stod

emellertid inte i proportion till de utgifter uppgifterna medförde,

och kommunerna fick inga tillskott alls. Detta bör man enligt motionen

ändra på. Också i motion MJ432 (kd) yrkande 11 efterfrågas ökade

resurser till kommunerna för upprätthållande av miljöbalkens

ambitioner. Motionärerna anför att miljöbalken har inneburit en ökad

arbetsbelastning för kommuner och myndigheter, vilket ställer krav på

ökade resurser.

Enligt motion MJ420 (m) yrkande 8 tas tillsynsavgifter ut av

näringsidkare från flera håll och då ofta som en årlig generell

avgift. Motionärerna anser att tillsynsmyndigheterna måste samordna

sina verksamheter för att minska kostnaderna. En avgift måste

förutsätta att myndigheten utfört en konkret prestation, och avgift

skall inte utgå då någon anmärkning inte riktas mot företagaren. I

motion Bo319 (s) yrkande 5 uttrycks uppfattningen att kommunernas

ansvar för tillsyn över det enskilda byggandets miljöhänsyn enligt

miljöbalken bör tydliggöras. Enligt motion MJ410 (s) är det viktigt

att miljökontrollen av vattenverksamhet och av tyngre och större

enheter som t.ex. basindustrin decentraliseras till den kommunala

nivån.

I motion MJ376 (mp) påpekas att kommunernas miljö- och

hälsoskyddsnämnder bör ges rätt att utfärda generella föreskrifter.

Motionärerna anför att det i miljöbalken finns en s.k.

ersättningsprincip (substitutionsprincip) som innebär att man vid

hantering av produkter skall använda det minst miljöfarliga

alternativet, såvida det inte är oskäligt mycket dyrare. Kommunernas

tillsynsmyndigheter måste i dag vända sig till varje

verksamhetsutövare, vilket är ineffektivt. De bör i stället ges rätt

att utarbeta generella föreskrifter enligt miljöbalkens

tillåtlighetsregler (yrkande 1). Vidare bör kommunernas miljö- och

hälsoskyddsnämnder ges rätt att förelägga kommunen att upprätta

åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsnormer för luftkvalitet. Om

gränsvärden för luftkvalitet inte uppnås finns stöd i miljöbalken för

att ställa krav på åtgärdsprogram. Dessa beslut kan emellertid inte

fattas av den lokala tillsynsmyndigheten. En miljö- och

hälsoskyddsnämnd kan alltså inte förelägga den egna kommunen att

upprätta ett åtgärdsprogram. Den lokala myndigheten behöver därför

stärkas (yrkande 2).

Utskottets överväganden

När det gäller kraven i motionerna MJ218 (kd) yrkande 1 och MJ432 (kd)

yrkande 11 om ökad resurstilldelning till tillsynsverksamheten m.m.

vill utskottet framhålla att det av budgetpropositionen för år 2002

(prop. 2001/02:1 utg.omr. 20 s. 49) framgår att länsstyrelserna och

flera andra myndigheter tillförs ytterligare medel för åren 2002-2004.

Förstärkningen görs i enlighet med förslagen i regeringens proposition

2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). För åren 2001 t.o.m. 2003 tillfördes

länsstyrelseanslaget 15 miljoner kronor för förstärkt miljötillsyn,

och resursförstärkningen beräknas ligga fast fr.o.m. år 2004 (prop.

2001/02:1 utg.omr. 18 s. 45, bet. 2001/02:BoU1). I

Miljöbalkskommitténs uppdrag ligger bl.a. att undersöka hur kommunerna

tillämpar miljöbalkens bestämmelser. En första redovisning görs i

kommitténs delbetänkande Miljöbalken under utveckling (SOU 2002:50)

och en slutlig redovisning av uppdraget kommer att presenteras i

december 2003. Det bör vidare påpekas att motionerna är allmänt hållna

och att någon närmare redovisning av hur ökade resurser skall användas

inte anges. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till det

anförda.

Som utskottet framhållit ovan har Miljöbalkskommittén att utvärdera

tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga

reformer. Kommittén analyserar bl.a. avgiftssystemet och

gränsdragningen mellan skatt och avgift vid myndighetsutövning som rör

ett kollektiv. Särskilt intresse skall också ägnas tillsynens

effektivitet samt dess förhållande till de standardiserade

miljöledningssystemen EMAS och ISO 14001 (dir. 1999:109). I sitt

delbetänkande (SOU 2002:50) ägnas ett helt kapitel åt prövningen av

vattenverksamheten. Naturvårdsverket har i rapporten Förenklingar av

regelverket inom Naturvårdsverkets ansvarsområde (dnr 104-006947-01

Sr) utvärderat länsstyrelsens och kommunernas förutsättningar att

bedriva tillsyn. Naturvårdsverket har där bl.a. pekat på behovet av en

lokal, kommunal tillsyn på miljöområdet. Naturvårdsverket framhåller

emellertid att det behövs en samlad analys av hela miljöbalkens

tillsynsområde och att miljöområdet vore särskilt lämpligt för de

pilotprojekt som Tillsynsutredningen föreslår (Statlig tillsyn -

granskning på medborgarnas uppdrag, SOU 2002:14). Därutöver

konstaterar Naturvårdsverket att Miljöbalkskommittén har i uppdrag att

bl.a. kartlägga tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler

hos domstolar och myndigheter. Som utskottet tidigare konstaterat

pågår det ett omfattande utvärderingsarbete på miljörättens område,

ett arbete som syftar till att effektivisera och förbättra de

regelverk som motionerna MJ376 (mp) yrkandena 1 och 2, MJ410 (s),

MJ420 (m) yrkande 8 samt Bo319 (s) yrkande 5 avser. Utskottet anser

för egen del att detta arbete inte bör föregripas genom att riksdagen

nu vidtar några åtgärder. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet

motionerna i berörda delar.

Kompletterande bestämmelser om vad en tillståndsdom skall innehålla

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker vad regeringen med anledning av ett EG-direktiv

föreslagit om vad en dom eller ett beslut om tillstånd till en

verksamhet med förbränning av avfall skall innehålla. I samband därmed

avstyrker utskottet ett motionsyrkande (mp) med förslag på ytterligare

krav.

Propositionen

Regeringen föreslår att miljöbalkens bestämmelser om vad en

tillståndsdom skall innehålla kompletteras med de preciseringar som

behövs till följd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG

av den 4 december 2000 om förbränning av avfall. Med preciseringarna

klargörs att en dom om tillstånd till en verksamhet med förbränning av

avfall skall innehålla uppgifter om förbränningsanläggningens totala

kapacitet för förbränning av avfall, en förteckning över de

avfallskategorier och de avfallsmängder som får förbrännas, en

förteckning över de mängder av olika kategorier av farligt avfall som

får förbrännas, villkor om det farliga avfallets minsta och högsta

flöde, lägsta och högsta värmevärde och maximala innehåll av

föroreningar samt villkor om längsta tid under vilken det i samband

med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i

renings- eller mätutrustning får ske sådana utsläpp av föroreningar

till luft och vatten som överskrider fastställda värden. En

motsvarande följdändring föreslås i bestämmelserna om vad ett

tillståndsbeslut skall innehålla.

Motionen

Enligt motion MJ19 (mp) yrkande 1 skall avfallet vara sorterat så att

de nationella återvinningsmålen uppnås, och detta kontrolleras genom

stickprov med plockanalyser. Det är angeläget att minska mängden

avfall till förbränning bl.a. genom att stimulera sortering och genom

att införa skatt på förbränning av avfall. Mot bakgrund härav bör

regler införas i miljöbalken om att avfall till förbränning skall vara

så väl sorterat att de nationella återvinningsmålen uppnås.

Utskottets överväganden

Som regeringen påpekar måste enligt direktiv 2000/76/EG

(avfallsförbränningsdirektivet) de tillstånd som lämnas till

verksamheter med förbränning av avfall innehålla vissa preciserade

uppgifter (artiklarna 4.4, 4.5 och 13.1). Eftersom det saknas

uttryckliga svenska bestämmelser om att ett tillstånd till en

verksamhet med förbränning av avfall skall innehålla de specifika

uppgifter som krävs enligt direktivet föreslår regeringen en särskild

paragraf, 22 kap. 25 b §, med de precisa krav som följer av

avfallsförbränningsdirektivet och som inte redan framgår av de

allmänna kraven i 22 kap. 25 §. De specifika uppgifterna skall också

anges när en annan myndighet än domstol beviljar tillstånd. Därför

föreslår regeringen att bestämmelserna i 19 kap. 5 § miljöbalken

kompletteras med en hänvisning till den nya paragrafen. Utskottet

instämmer i regeringens bedömning och tillstyrker förslagen i denna

del.

När det gäller motion MJ19 (mp) yrkande 1 vill utskottet påpeka att

enligt 19 § andra stycket avfallsförordningen (2001:1063) får

Naturvårdsverket meddela närmare föreskrifter om sortering av

brännbart avfall. Föreskrifter om hantering och sortering av avfall

har utfärdats i Naturvårdsverkets föreskrifter om hantering av

brännbart avfall (NFS 2001:17). Utskottet avstyrker motionen i berörd

del.

Åtalsprövningsregel i miljöbalken m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att införa en

åtalsprövningsregel i miljöbalken och avstyrker därmed ett yrkande

(mp) om avslag på propositionen i den delen. Vidare avstyrker

utskottet ytterligare två motionsyrkanden (c) med anslutande krav på

förändringar i miljöbalkens straffregler. Jämför reservationerna 2 (c)

och 3 (mp).

Propositionen

Regeringen föreslår att en åtalsprövningsregel införs i miljöbalken.

Den innebär att när miljösanktionsavgift kan tas ut och gärningen inte

kan antas föranleda annan påföljd än böter, får åtal väckas endast om

det är påkallat från allmän synpunkt.

Motionerna

I motion MJ19 (mp) yrkande 2 yrkas avslag på regeringens förslag om

att införa en åtalsprövningsregel i miljöbalken och föreslås att man

avvaktar med en sådan regel. Motionärerna anför att de inte är helt

emot åtalsprövningsregeln, men vill invänta övriga förslag från

Miljöbalkskommittén och ta ställning till dem i ett sammanhang.

Avkriminalisering av miljöbrott bör ske med största försiktighet med

tanke på de signaler det kan ge allmänhet och olika samhällsaktörer.

Enligt motion MJ18 (c) yrkande 3 är den åtalsprövningsregel som

föreslås i propositionen ett steg i rätt riktning, men inte

tillräcklig. Bagatellartade överträdelser kommer fortfarande att vara

kriminella i lagens mening. Miljöbalkskommittén har också uttalat att

avkriminalisering av vissa överträdelser gentemot miljöbalken skulle

kunna bidra till ett bättre tillsynsklimat och till att spara

tillsynsmyndigheternas resurser.

I motion MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) efterlyses tilläggsdirektiv

till Miljöbalkskommittén. Enligt motionen har över hälften av alla

utdömda miljöbrott i Sverige bedömts som ringa brott, dvs. mindre

förseelser såsom nedskräpning, för sent inlämnade miljörapporter etc.

Alltmer resurser går åt till utredningsarbeten hos åklagare och polis,

eftersom tillsynsmyndigheten vid blotta misstanken om miljöbrott måste

anmäla detta. Dessutom måste en miljösanktionsavgift påföras den som

gjort en lagöverträdelse. Denna dubbelbestraffning gäller oavsett

grovhet i överträdelsen. Miljöbalken måste omarbetas så att den

betraktar både näringslivs- och miljöintressen. Ekologi och ekonomi

måste förenas på ett sunt sätt i strävan mot en hållbar utveckling.

Miljöbalken måste utformas så att rimlighetsbedömning kan göras i det

enskilda fallet. I många fall är sanktionsavgift mer rimligt än

åtalsanmälan. Miljöbrotten måste få konsekvenser i proportion till

brottets art. Dessutom bör dubbelbestraffningen avskaffas vid små

förseelser.

Utskottets överväganden

Som regeringen påpekar är miljörättens sanktioner av två olika slag.

För miljösanktionsavgift räcker det att konstatera att en miljöregel

har överträtts oavsett om någon straffbar handling begåtts. För straff

däremot krävs att en fysisk person har begått en brottslig gärning. En

och samma handling eller underlåtelse kan alltså komma att

sanktionernas med både en avgift och ett straff. Det är när en fysisk

person för en sådan aktivitet eller inaktivitet träffas av både avgift

och straff som han eller hon kan uppleva sig vara utsatt för onödig

"dubbelbestraffning". Utskottet anser i likhet med regeringen att

starka skäl talar för att denna effekt av sanktionssystemet mildras.

Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag i denna del och

avstyrker därmed motion MJ19 (mp) yrkande 2.

Regeringen påpekar i propositionen att en förutsättning för att en

åtalsprövningsregel skall vara tillämplig är att överträdelsen kan

beivras med en miljösanktionsavgift och att åtal skall väckas om en

gärning sannolikt kommer att medföra en strängare påföljd än böter. I

det senare fallet kan nämligen en miljösanktionsavgift inte anses vara

tillräcklig som sanktion. När en åtalsprövningsregel är tillämplig,

är, som regeringen påpekar, utgångspunkten att åtal inte skall väckas.

Vid prövningen av frågan om åtal skall väckas eller inte måste en

helhetsbedömning av samtliga omständigheter göras. För gärningar där

sanktionsavgift faktiskt har ålagts, eller kommer att åläggas, och för

vilka straffvärdet inte är högt bör åtal inte väckas. Utskottet delar

regeringens uppfattning att straffvärdet får anses lågt exempelvis när

gärningen begåtts av oaktsamhet och oaktsamheten varit ringa. Även

andra omständigheter i det enskilda fallet kan göra att straffvärdet

är lågt. Som exempel nämner regeringen underlåtenhet att lämna in

miljörapporter i tid. I fall då det vore uppenbart oskäligt att ta ut

miljösanktionsavgift torde det, som regeringen påpekar, inte heller

finnas anledning att väcka åtal. Med hänvisning till vad regeringen

anför avstyrker utskottet motion MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) såsom i

huvudsak tillgodosedd. Utskottet avstyrker jämväl motion MJ18 (c)

yrkande 3.

Övriga straffrättsliga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (s, m, kd, v) med krav bl.a.

på införande av en möjlighet att utdöma företagsbot i miljöbalken.

Jämför reservation 4 (v).

Motionerna

I motion MJ218 (kd) yrkande 2 föreslås att det utarbetas en

träffsäkerhetsanalys i de åtalsärenden som berör miljöbalken. I motion

MJ264 (v) yrkar motionärerna en lagändring i syfte att kunna ställa

juridiska personer till svars för miljöbrott. Enligt motionärerna i

motion MJ353 (m) yrkande 2 behövs miljöbalken ses över ur ett

rättssäkerhetsperspektiv. Slutligen efterlyser motionärerna i motion

MJ249 (s) utökade möjligheter att utdöma företagsbot.

Utskottets överväganden

Miljöbalksutredningen påpekar i sitt delbetänkande Miljöbalken under

utveckling (SOU 2002:50) att i Sverige kan endast fysiska personer

begå brott och straffas. Enbart människors handlingar och

underlåtenheter kan utgöra straffbara handlingar. Som utredningen

påpekar innebär detta att om straffansvaret avser att reglera

verksamhet i ett företag, såsom är fallet vid många av de verksamheter

som faller under miljöbalkens straffregler, uppkommer svårigheter vid

tillämpningen. På miljörättens område är problemen att finna den som

skall bära det straffrättsliga ansvaret vid överträdelse som begåtts

inom ramen för en juridisk person mycket stora. Detta kan enligt

utredningen bero på många faktorer. Ansvarsfördelningen mellan de

personer som verkar inom den juridiska personen kan vara oklar utan

att man därför kan lasta ledningen för företaget för detta.

Anledningen till att en skada eller risk för skada har uppstått kan

bero på att flera personer varit inblandade som inte varit helt

aktsamma. Vad var och en gjort kan kanske inte anses så oaktsamt att

hans eller hennes gärning är straffbar, även om den samlade

oaktsamheten kan vara betydande. Utredningen påpekar att det har

presenterats ett förslag om ändringar i reglerna om företagsbot

(Företagsbot Ds 2001:69) som innebär att förutsättningarna för att

ålägga företagsbot görs mindre begränsade. Om detta förslag antas kan

en stor del av miljöbrotten komma att träffas av företagsbot, också

sådana överträdelser som i dag är belagda med miljösanktionsavgifter.

Utredningen anser att det finns behov av att utreda hur de nu

befintliga sanktionerna kan påverka olika rättssubjekt inom ramen för

den utvärdering som skall ske. Det kan enligt utredningen också finnas

anledning att ta ställning till hur reglerna om miljösanktionsavgift

skall förhålla sig till företagsbot. Miljöbalksutredningen

argumenterar för att det finns skäl som talar för en generell lösning

av frågan om vem som skall bära det straffrättsliga ansvaret för brott

som begås i företagsverksamhet, men att vissa miljöbrott har en sådan

utformning att det ligger nära till hands att överväga en särskild

lösning inom miljöstraffrätten. Frågan har stor betydelse för

möjligheterna att beivra brott mot straffbestämmelserna i miljöbalken.

Mot bakgrund härav avser Miljöbalksutredningen att ytterligare

överväga dessa frågor. I avvaktan på resultatet härav avstyrker

utskottet motionerna MJ249 (s) och MJ264 (v). Utskottet avstyrker

dessutom motionerna MJ218 (kd) yrkande 2 och MJ353 (m) yrkande 2.

Sänkning av lägsta beloppet för miljösanktionsavgift

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att sänka det lägsta

beloppet för miljösanktionsavgiften. Samtidigt avstyrker utskottet sex

motionsyrkanden (m, kd, c) med krav som anses i huvudsak tillgodosedda

genom regeringens förslag. Slutligen avstyrker utskottet fyra

motionsyrkanden (m, c, mp) om att anpassa miljösanktionsavgiften till

företagens omsättning m.m. Jämför reservationerna 5 (c) och 6 (mp).

Propositionen

Regeringen föreslår att det lägsta beloppet för miljösanktionsavgift

sänks från 5 000 kr till 1 000 kr.

Motionerna

Enligt motion MJ18 (c) yrkande 1 bör reglerna i miljöbalken främja

samarbete, inte utgöra ett hinder. Motionärerna anser det därför

rimligt att jämställa en sent inkommen miljörapport med en sent

inkommen deklaration. På grund härav anser de att det bör införas en

förseningsavgift som ersättning för miljösanktionsavgiften vid

triviala förseelser. Vidare begär motionärerna i motionens yrkande 2

ändringar av systemet med miljösanktionsavgifter så att avgifterna tar

hänsyn till företagens storlek, graden av miljöfara samt uppsåt. De

anför att en stor del av miljösanktionsavgifterna inriktar sig på att

komma åt standardöverträdelser. Med standardöverträdelser menas sådana

som är enkla att uppdaga, oavsett om företagaren har haft ett uppsåt

eller om det funnits fara för människors hälsa eller miljön.

Sanktionsavgifterna är i de flesta fall fasta och anpassas alltså inte

till företagens omsättning eller storlek. En liknande uppfattning

kommer till yttryck i motion MJ218 (kd) yrkande 3. Enligt motionen

måste sanktionsåtgärderna stå i proportion till det inträffade.

Motionärerna anser därför att miljösanktionsavgiften borde ta hänsyn

till graden av miljöfara, uppsåt och företagets storlek. Även i motion

MJ302 (kd) efterlyses en sådan förändring av miljöbalken, vilken

enligt motionärerna bör revideras för att sanktionsbestämmelserna

skall bli tydliga och verklighetsförankrade. Lagar som stiftas skall

vara möjliga att efterleva, och om inte något uppsåt att bryta mot

bestämmelser föreligger skall det finnas en möjlighet att sätta ned

avgiften, anser motionärerna.

Också i motion MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) framförs åsikten att en

sent inkommen miljörapport bör behandlas på samma sätt som en sent

inkommen deklaration. Vidare anser motionärerna att reglerna för

sanktionsavgifter bör anpassas efter företagens omsättning. Regeringen

bör därför ge ett tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén i dessa

syften. Också enligt motion MJ429 (m) yrkande 8 efterlyses

förändringar av miljöbalken i så måtto att rättsäkerheten för enskilda

och företagare säkerställs. Enligt motionärerna måste det vara rimliga

proportioner mellan överträdelser och sanktioner. Sanktionsavgifterna

måste därför sänkas kraftigt och reglerna förändras, anförs det.

Enligt motion MJ437 (m) måste miljöbalken anpassas till de små

företagens villkor. De höga miljösanktionsavgifterna är orimliga och

måste sänkas. Utgångspunkten måste vara att hjälpa företagen. Samma

uppfattning kommer till uttryck i motion N227 (m) yrkande 7 (delvis).

Enligt motion MJ19 (mp) yrkande 3 är det inte rimligt att

sanktionsavgifterna är lika höga för små företag med låg omsättning

som för företag som omsätter miljardbelopp. Miljösanktionsavgifterna

bör därför anpassas till företagens omsättning.

Utskottets överväganden

Utskottet har i likhet med regeringen erfarit att det nuvarande lägsta

beloppet för miljösanktionsavgiften upplevs som anmärkningsvärt högt

vid överträdelse av bestämmelser av administrativ karaktär. På de skäl

som regeringen anför tillstyrker utskottet därmed förslaget om en

sänkning av miljösanktionsavgiften. Utskottet avstyrker i enlighet

härmed motionerna MJ218 (kd) yrkande 3, MJ302 (kd), MJ429 (m) yrkande

8 och MJ437 (m) i den mån dessa inte kan anses tillgodosedda med

regeringens förslag.

Miljöbalksutredningen behandlar i sitt delbetänkande Miljöbalken under

utveckling (SOU 2002:50) frågan om en förseningsavgift skall införas

för rapporter som kommit in för sent i stället för straff eller

miljösanktionsavgift. Enligt utredningen är fördelen med

förseningsavgifter att den enskilde skulle uppleva det som mer

acceptabelt att drabbas av en sådan än av straff och

miljösanktionsavgifter. Det finns enligt utredningen dock en rad skäl

mot att införa ett nytt system med förseningsavgifter. Ett skäl är att

det redan finns ett system med avgifter och att det inte finns något

som talar för att ett system med förseningsavgifter skulle bli enklare

eller billigare än ett system med miljösanktionsavgifter.

Bestämmelserna om miljösanktionsavgift kan ändras så att det ges ett

större utrymme för differentiering av beloppen, vilket är enklare än

att införa ett helt nytt system. Utredningen påpekar dessutom att

namnet sannolikt inte har någon större betydelse om det lägsta

beloppet för miljösanktionsavgiften sänks som regeringen nu föreslår.

Avgiften får därmed karaktär av förseningsavgift. I likhet med vad

Miljöbalksutredningen anför anser utskottet att nackdelarna med att

införa ytterligare avgiftssystem utöver de redan befintliga i

miljöbalken överväger de fördelar som kan vinnas. Utskottet avstyrker

därmed motionerna MJ18 (c) yrkande 1 och MJ428 (c) yrkande 31 i

behandlad del.

I propositionen påpekar regeringen att det under arbetet framkommit

förslag om att miljösanktionsavgiften bör sättas i relation till

verksamhetens omsättning, i likhet med vad som föreslås i motionerna

MJ18 (c) yrkande 2, MJ19 (mp) yrkande 3, MJ218 (kd) yrkande 3

(delvis), MJ428 (c) yrkande 31 (delvis) och N227 (m) yrkande

7 (delvis). Utskottet anser i likhet med regeringen att om en sådan

lösning väljs frångås några av huvudtankarna bakom den nuvarande

konstruktionen av miljösanktionsavgifter, dvs. att systemet skall vara

enkelt, tydligt, schabloniserat och handläggningen snabb. En koppling

till verksamhetens omsättning förutsätter att ytterligare uppgifter

måste hämtas in av beslutsmyndigheten och att bedömningar måste göras

i denna del. När det gäller de mera allmänna kraven på en

företagarvänlig miljöbalk vill utskottet framhålla att

Miljöbalkskommittén i syfte att anpassa miljölagstiftningen även till

de minsta företagen genomgående har att beakta konsekvenserna för små

och medelstora företag samt redovisa förslag som kan förenkla

miljöprövningen för dessa företag (dir. 2003:61). Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet de nu behandlade motionsyrkandena.

Redaktionella rättelser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om vissa rättelser i

miljöbalkens regelverk.

Propositionen

Regeringen föreslår att straffbestämmelsen i 29 kap. 8 § 21 a

miljöbalken upphävs. Straffbestämmelserna i 29 kap. 8 § första stycket

25, 27 och 28 samt 9 § första stycket 11 miljöbalken uppdateras i

fråga om de upplysningar som där lämnas om senast gjorda ändringar i

angivna EG-förordningar.

Utskottets överväganden

De rättelser regeringen föreslår är endast av redaktionell art.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Skydd av områden m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker 18 yrkanden (s, m, fp, kd, c) med olika förslag

till förändringar i reglerna om strandskydd. Utskottet hänvisar i det

sammanhanget till den beredning som pågår i Regeringskansliet.

Dessutom avstyrker utskottet en motion (kd) om att införa lagregler

för naturskyddsförrättning, också den med hänvisning till pågående

beredning. Jämför reservationerna 7 (m, c) och 8 (kd).

Motionerna

Ett stort antal motioner tar upp frågan om strandskyddsreglerna. I

motion MJ233 (m) förespråkas en generell rätt att bygga strandnära.

Några motionärer föreslår i motionerna MJ250 (m), MJ280 (m), N304 (m)

yrkande 9 och Bo223 (m) yrkande 7 att strandskyddsreglerna ses över

med sikte på att den enskilde markägaren ges större utrymme att fritt

förfoga över sin egendom. Därför bör det generella förbudet att

bebygga mark nära stränder och vattendrag upphävas. Inskränkningar

måste dock göras om det är motiverat av hänsyn till känsligt djur- och

växtliv eller för att garantera allmänhetens tillgång till bad- och

friluftsliv. Det skall i sådant fall ske genom att kommunerna antar en

detaljplan för området där strandskydd är motiverat. Genom ett sådant

förfarande ges förutsättningar för att de lokala och allmänna

intressen som finns sammanvägs på bästa sätt. I motion MJ232 (fp)

föreslås en decentralisering av beslut beträffande strandskyddet till

kommunal nivå. Enligt motion Bo265 (kd) yrkande 2 bör rätten att medge

undantag från strandskyddsbestämmelserna överföras från

länsstyrelserna till kommunerna och länsstyrelserna i stället erhålla

prövningsrätt. Motionärerna anför att det generella strandskyddet i

miljöbalken visserligen skall gälla för hela landet men att dispenser

bör ges på kommunal nivå. Motionärerna påpekar dock att det är av

största vikt att undantag ges endast under förutsättning att

tillgängligheten till strandlinjen inte äventyras för kommande

generationer. I motion MJ236 (c) framförs en liknande uppfattning om

att kommunerna bör ansvara för strandskyddsbesluten. Länsstyrelserna

bör ges den roll som Naturvårdsverket för närvarande har, dvs. att

kunna överklaga strandskyddsbeslut. Motionärerna anser dessutom att

möjligheten att bygga strandnära bör öka (yrkande 1). Dessa frågor bör

granskas av en parlamentarisk utredning (yrkande 2). Också i motion

MJ239 (c) framförs åsikten att regeringen bör lägga fram förslag till

sådan ändring i strandskyddsreglerna att strandskyddet utformas på

kommunal nivå. Samma uppfattning kommer till uttryck i motionerna N345

(c) yrkande 23 och MJ390 (c). Också i ett antal socialdemokratiska

motioner tas frågan om strandskyddsreglerna upp. I motion MJ345 (s)

efterlyses en differentierad strandskyddslagstiftning som tar hänsyn

till faktorer som möjligheten att öka attraktiviteten i glesbygden

genom möjligheter att bygga strandnära och intresset av skydd av

natur, bad- och friluftslivet i de mer tätbefolkade delarna av landet.

I motion MJ382 (s) anförs att det finns anledning att betona att

dispenser från strandskyddet skall medges endast om synnerliga skäl

finns och detta gagnar allmänheten. I motion MJ416 (s) anförs att det

förslag Naturvårdsverket lämnat till ändring av

strandskyddsbestämmelserna inte tillgodoser behovet av flexibilitet

vid tillämpning av reglerna. Motionärerna efterlyser en modernisering

av strandskyddsbestämmelserna. Motionärerna i motion MJ438 (s) anser

att kommunerna bör avgöra var strandskydd skall råda i sin fysiska

planering. I motion MJ466 (s) framförs uppfattningen att kommuner i

glesbygd skall ges rätt att undanta vissa områden från

strandskyddsbestämmelser. Slutligen tas i motion MJ473 (s)

strandskyddets betydelse för allemansrätten upp.

I motion MJ213 (kd) föreslås att lagregler om naturskyddsförrättning

bör införas så att hanteringen av naturreservatsbildning kan ske

enklare, snabbare och till lägre kostnad än vad nuvarande regler ger

möjlighet till.

Utskottets överväganden

I april 2001 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga

tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna och att överväga om

tillämpningen leder till att syftet med strandskyddet nås samt vid

behov föreslå åtgärder. Vidare skulle Naturvårdsverket utreda

förutsättningarna för och konsekvenserna av dels ett stärkt

strandskydd i tätortsnära områden med högt bebyggelsetryck, dels vissa

lättnader i glesbygdsområden för att underlätta regional utveckling

såsom turism och friluftsliv. Uppdraget redovisades i april 2002.

Naturvårdsverket lämnade förslag till såväl lättnader som skärpningar

av strandskyddsreglerna så att stränderna kommer att få tre

skyddsnivåer. Enligt förslaget bör de minsta sjöarna och vattendragen

undantas från det generella strandskyddet. Vidare bör

strandskyddsområdet för vattendrag som är mellan 1 och 6 meter breda

minskas till 50 meter från strandlinjen. Härutöver föreslog

Naturvårdsverket att länsstyrelsen under vissa förutsättningar i de

norra delarna av landet (målområde 1 enligt EU:s strukturfonder) skall

få upphäva strandskyddet för att stimulera den regionala utvecklingen.

Länsstyrelsen skall enligt förslaget dessutom få utvidgad rätt att

föreskriva att undantag från strandskyddet inte behöver sökas för

vissa komplementbyggnader m.m. De skärpningar som Naturvårdsverket

föreslog omfattar en möjlighet för länsstyrelsen att förordna för

områden att det skall gälla synnerliga skäl i stället för särskilda

skäl för dispens om det behövs för att strandskyddets syften skall

kunna upprätthållas på sikt. Vidare skall ett förordnande om upphävt

strandskydd i ett område med detaljplan omprövas om gällande

detaljplan ändras eller ersätts. I områden där strandskyddet upphävs

genom detaljplan skall planen, om möjligt, alltid omfatta fri passage

för allmänheten mellan strandlinjen och den bebyggelse eller de andra

anläggningar som planen avser. Naturvårdsverket föreslår dessutom att

dispensbesluten för nationalparker, statliga naturreservat eller

Natura 2000-områden inte får delegeras till en kommun. Vidare föreslås

att anmälningsplikt införs för byggnader eller anläggningar för de

areella näringarnas behov inom strandskyddat område. Slutligen

föreslår Naturvårdsverket att reglerna som underlättar att uppföra

enklare fritidshus i kustområden av riksintresse för naturvården och

friluftslivet i 4 kap. 4 § miljöbalken avskaffas i närheten av de

stora tätortsregionerna. Utskottet har erfarit att Naturvårdsverkets

förslag har remitterats till 130 olika instanser och att det för

närvarande bereds inom Regeringskansliet. Utgången av

beredningsarbetet bör enligt utskottet avvaktas. Utskottet avstyrker

därför motionerna MJ232 (fp), MJ233 (m), MJ236 (c) yrkandena 1 och 2,

MJ239 (c), MJ250 (m), MJ280 (m), MJ345 (s), MJ382 (s), MJ390 (c),

MJ416 (s), MJ438 (s), MJ466 (s), MJ473 (s), N304 (m) yrkande 9, N345

(c) yrkande 23, Bo223 (m) yrkande 7 samt Bo265 (kd) yrkande 2.

Frågan om lagregler för naturreservatsbildning m.m. har varit föremål

för Naturvårdsverkets och Lantmäteriverkets gemensamma arbete.

Resultatet presenterades i rapporten Naturskyddsförrättning för

genomförande av områdesskydd enligt miljöbalken (LMV-rapport 2000:11,

Naturvårdsverkets Rapport 5133) och grundar sig på en flerårig

diskussion verken emellan kring bl.a. formerna för genomförande av

beslut om naturreservat. Rapporten innehåller förslag till ändringar i

miljöbalken och anläggningslagen (1973:1149) samt till en ny lag om

naturskyddsförrättning. Syftet med förslagen är enligt författarna att

åstadkomma ett effektivare genomförande av vissa beslut om

områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken, med bl.a. regler om ersättning

och inlösen i anslutning till naturreservat, kulturreservat,

biotopskyddsområde och vattenskyddsområde genom en

lantmäteriförrättning. Rapporten har remissbehandlats och är föremål

för Regeringskansliets beredning. Utskottet avstyrker motion MJ213

(kd) i avvaktan på utgången av detta arbete.

Miljöföreskrifter, miljöprövning, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (mp) med krav på regler för förenklad

miljöprövning med hänvisning till en pågående utredning. Vidare

avstyrker utskottet en motion (v) med en begäran om att regeringen

utformar direktiv för en utvärdering av miljöledningssystemen.

Slutligen avstyrker utskottet ett yrkande (c) med anknytning till

sanering av förorenade områden med hänvisning till tidigare

ställningstagande i frågan. Jämför reservationerna 9 (v) och 10 (c).

Motionerna

I motion MJ229 (mp) efterlyser motionärerna en förenklad miljöprövning

för tillfälligt tillstånd att rena förorenad jord på plats.

Motionärerna anför att processen för tillståndsgivning i stort sett är

densamma vid sanering av förorenade jordmassor på plats som om de

behandlas först efter bortfrakt. Det bästa alternativet ur

miljösynpunkt är enligt motionärerna att behandla materialet på plats,

varför tillståndsgivningen för lokal rening bör underlättas.

Riksdagen bör enligt motion MJ384 (v) begära att regeringen utformar

direktiv för en utvärdering av miljöledningssystemen inom myndigheter.

Motionärerna framhåller att miljöledningssystem är viktiga verktyg för

både myndigheter och företag. Det är därför viktigt att regeringen

utvärderar hur väl dessa är satta i förhållande till miljöbalken.

Enligt motionärerna finns det också behov av att utvärdera

miljöledningssystemens effekt inom den offentliga sektorn och hur

medlen hanterats.

Det är viktigt att staten sanerar de markområden som statliga

verksamheter förorenat anförs det i motion MJ428 (c) yrkande 35.

Staten har enligt motionärerna ett stort ansvar för att miljöbalkens

intentioner infrias. För att sätta press på privata verksamhetsutövare

som förorenat markområden är det av stor vikt att staten föregår med

gott exempel.

Utskottets överväganden

I februari 2002 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta

förslag till nya delmål för sanering och efterbehandling till år 2010

för att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö skall uppnås. Som underlag

för uppdraget skall resultaten av genomförda kart- och arkivstudier,

riskklassificeringar, undersökningar, utredningar samt erfarenheter av

genomförda efterbehandlingsåtgärder användas. Delmålet skall beakta

insatser med statlig liksom privat finansiering. I uppdraget ingår att

ge förslag till nya eller förändrade styrmedel som, enligt verkets

bedömning, kan behövas för att uppnå delmålen. I redovisningen skall

även ingå förslag till åtgärder för att stimulera efterbehandling i

privat regi. Uppdraget skall redovisas senast den 15 augusti 2003.

Utskottet kan instämma i vikten av de frågor som tas upp i motion

MJ229 (mp). Emellertid anser utskottet att Naturvårdsverkets

redovisning bör avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder med

anledning av frågan. Utskottet avstyrker därför motionen.

Miljöbalkskommittén har redovisat att frågor som gäller tillsyn vid

företag med miljöledningssystem huvudsakligen har utretts genom en

enkät till samtliga länsstyrelser och kommunala miljönämnder och genom

fördjupade brevfrågor till olika myndigheter, certifieringsorgan,

organisationer och verksamhetsutövare (SOU 2002:50). Kommittén har

dragit slutsatsen att miljöledningssystemen ISO 14001 och EMAS ger

positiva effekter på miljöarbetet i företagen, men att sådana effekter

också kan nås på andra sätt. Kommittén har också funnit att behovet av

insatser från tillsynsmyndigheterna inte är mindre vid företag med

miljöledningssystem än vid andra företag. Det är enligt kommittén inte

troligt att insatserna med nuvarande resurser hos myndigheterna kommer

att kunna minska i någon större omfattning på längre sikt, men däremot

att tillsynens innehåll kan ändras beroende på om ett företag har

miljöledningssystem eller inte. Utskottet är inte berett att föreslå

några sådana åtgärder som föreslås i motion MJ384 (v). Motionen

avstyrks.

Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö innebär i ett generationsperspektiv

att förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade. Eftersom

det är efterbehandlingsprojekten som ger ökad kunskap och för tekniken

framåt är det angeläget att ett antal av de förorenade områden som

innebär mycket stor risk eller stor risk för människors hälsa och

miljön tas om hand på ett tidigt stadium. I propositionen Svenska

miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (2000/01:130) uttrycker

regeringen ambitionen att minst 100 sådana områden skall ha undersökts

och arbete ha påbörjats år 2005 och att av dessa minst hälften skall

vara åtgärdade senast vid utgången av år 2005. Ett systematiskt

inventeringsarbete i statlig regi har pågått i cirka tio år för att

kartlägga förorenade områden. Avsikten med inventeringarna är bl.a.

att översiktligt identifiera och kvantifiera de hälso- och miljörisker

som ett förorenat område kan ge upphov till, att utgöra grund för

prioriteringar och beslut om fortsatta undersökningar och

efterbehandlingsåtgärder, att ge en överblick över problemets

omfattning i landet samt att ge underlag för bedömning av behovet av

restriktioner för markanvändning enligt miljöbalkens bestämmelser om

miljöriskområden. Utskottet uttalade redan vid behandlingen av

propositionen Svenska miljömål att inriktningen av saneringsarbetet

måste ha sin grund i vad som framkommer bl.a. vid dessa inventeringar

(bet. 2001/02:MJU3, s. 50). Utskottets uppfattning kvarstår varför

utskottet avstyrker motion MJ428 (c) yrkande 35.

Äganderättsliga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker åtta motionsyrkanden (m, c) med krav på olika

ersättningsregler vid intrång i äganderätten m.m. Utskottet hänvisar

till vad utskottet tidigare anfört i frågan. Jämför reservation 11 (m,

kd, c).

Motionerna

Frågor om äganderätt och ersättning har föranlett en rad motioner. Det

anförs i motion MJ317 (c) att för samtliga skyddsformer gäller att

ersättningen till markägaren betalas ut som engångsersättning. Detta

kan enligt motionärerna vara mycket störande för skogsägarens

långsiktiga planering. Motionärerna föreslår därför att skogsägaren

skall kunna välja mellan engångsutbetalning eller löpande ersättning.

I motion MJ355 (c) yrkande 2 framhålls behovet av klara och tydliga

ersättningsregler. Ersättningsreglerna måste enligt motionärerna vara

klara och tydliga och kompensation skall utbetalas för begränsningar

av pågående markanvändning som är att betrakta som mer än

bagatellartade. Enligt motion MJ428 (c) bör i första hand statligt ägd

skog avsättas till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns att

tillgå i statlig ägo. Motionärerna påpekar att bildandet av Sveaskog

har ökat möjligheterna att erbjuda ersättningsmark och även

utförsäljning av skogsmark till enskilda (yrkande 16). Vidare

efterlyser motionärerna regler för obligatoriska samråd mellan

myndigheter och markägare vid inventering av markområden. Motionärerna

beskriver att många markägare anser att inventeringarna inför Natura

2000 skedde utan att de var medvetna om det samt att det även förekom

att sådana områden inrättades utan markägarnas vetskap (yrkande 17).

Motionärerna anför vidare att det privata ägandet inte ifrågasätts

från så många håll men att det finns många krafter som vill urholka

det. Ett tydligt exempel på detta är viljan att försvaga den

grundlagsstadgade rätten till ersättning vid ingrepp. Det är en

absolut nödvändighet att markägare ges full ersättning när skogsmark

av olika anledningar tas ur produktion och omvandlas till reservat och

liknande (yrkande 18). Enligt motion MJ355 (c) yrkande 1 får

äganderättens innehåll inte urholkas utan måste respekteras. Om

intrång ändå måste göras skall den grundläggande principen vara att

markägaren skall ha full ersättning. Stor hänsyn måste tas till den

enskilda äganderätten vid tillämpning av lagstiftningen hävdas det i

motion MJ268 (m) yrkande 7. Motionärerna vill understryka vikten av

samråd och information till enskilda markägare i ett tidigt skede och

då redan vid inventeringen av intressanta områden. Andra tillfällen

där markägarintresset måste respekteras är undersökningar enligt

minerallagen. I motion N269 (m) yrkande 6 betonas också vikten av

ersättning vid inskränkning av ägande- och förfoganderätten.

Motionärerna anser att respekten för äganderätten inte nog kan

betonas. Det är bl.a. ett absolut krav att kontakt tas med markägaren

före inventering samt att vederbörande bereds tillfälle att närvara

vid fältarbetet. Tiden från inventering till fastställande måste

minimeras och markägaren skall kompenseras för intrånget.

Utskottets överväganden

Utskottet underströk i samband med behandlingen av regeringens

skrivelse En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173, bet.

2001/02:MJU24, rskr. 2001/02:316) vikten av lokala dialoger och om att

på ett tidigt stadium förankra naturvården bättre hos alla berörda

aktörer inklusive brukare. Utskottet ansåg i likhet med regeringen att

arbetsformerna vid genomförande av områdesskydd måste utvecklas och

att processen bör präglas av öppenhet, lokal dialog och deltagande.

Informationsutbyte bör ske mycket tidigt och kontinuerligt genom hela

processen, och ett utåtriktat arbetssätt bör eftersträvas vid

genomförandet. Det är viktigt att undvika att naturvården, inklusive

områdesskydd, upplevs som olika former av hinder och förbud. I detta

sammanhang lyfte regeringen fram det utvecklingsarbete som

Skogsstyrelsen bedriver i samarbete med Naturvårdsverket och berörda

länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser beträffande s.k.

landskogsekologiska kärnområden. Samtliga typer av områdesskydd

kombineras här med ett aktivt brukande av övrig skogsmark med en grön

skogsbruksplan som grund. Arbetet sker i samarbete mellan några tiotal

fastigheter och med stor öppenhet. Vad det är som skall bevaras bör

alltid vara tydligt formulerat och kommunicerat. Delaktighet och

samsyn kring målen för bevarandet är en avgörande förutsättning för

den långsiktiga framgången med områdesskyddet. Förslag till

reservatsbeslut med tillhörande skötselplaner bör utvecklas i nära

samråd med berörda intressenter. I skrivelsen redogör regeringen också

för det arbete med naturvårdsavtal som skogsvårdsorganisationen har

utfört sedan början av 1990-talet. I strävan att nå miljömålet kan

avtalen ses som ett nytt arbetssätt och som ett komplement till främst

naturreservat, biotopskyddsområden och generell naturhänsyn vid alla

skogsbruksåtgärder. Begreppet naturvårdsavtal avser sådana avtal som

träffas mellan staten genom skogsvårdsstyrelsen och skogsägaren i

syfte att bevara och utveckla ett områdes naturvärden.

Naturvårdsavtalen grundar sig inte på några speciella

författningsbestämmelser utan är avtal som ingås mellan två i princip

likställda parter. Avtalet tecknas för viss tid, mestadels 50 år, och

skogsägaren får en ersättning som delvis täcker värdet av vad denne

avstår. Avtal kan träffas med både fysiska och juridiska personer.

Utskottets uppfattning kvarstår om vikten av att arbetsformerna vid

genomförande av områdesskydd utvecklas. Inriktningen måste vara en

ökad öppenhet och dialog samt god information tidigt i processen. Det

är enligt utskottet dessutom av stor vikt att samverkan utvecklas

mellan människor som lever i eller nära områden som avses skyddas,

liksom med andra intressenter. Utskottet ställer sig emellertid

tveksamt till ett införande av ett formellt krav på samråd i det

arbete som avser insamling av kunskaper om landskapet, eftersom ett

sådant krav skulle kunna medföra att inget kunskapsinhämtade om ett

markområde alls skulle kunna ske utan att samråd skett med markägaren.

När informationen är insamlad bör den dock vara tillgänglig för såväl

markägare som andra. Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna MJ268 (m) yrkande 7, MJ317 (c), MJ355 (c)

yrkandena 1 och 2, MJ428 (c) yrkandena 16-18 samt N269 (m) yrkande 6.

Allemansrättsliga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (s, m, kd, c) om

allemansrätten och kommersiell verksamhet med hänvisning till vad

utskottet tidigare anfört i frågan. Jämför reservation 12 (m, kd, c).

Motionerna

Ett antal motioner tar upp allemansrätten ur olika aspekter. I motion

MJ268 (m) yrkande 8 framställs krav på att kommersiell verksamhet på

annans mark inte skall få förekomma utan markägarens tillstånd. Motion

MJ205 (c) behandlar gränsdragningen mellan normalt utnyttjande av

allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av densamma. Enligt

motionen bör regeringen låta utreda hur det i lagen kan tydliggöras

att allemansrätten tillkommer den enskilde och att kommersiellt

utnyttjande av mark i viss omfattning måste föregås av

överenskommelser med berörda markägare. Enligt motion MJ355 (c)

yrkande 3 bör en förutsättning för organiserat friluftsliv i

kommersiellt syfte vara att ett avtal slutits med markägarna. I motion

N345 (c) yrkande 22 framförs krav på att regeringen tar initiativ till

att förhindra missbruket av allemansrätten i kommersiellt bruk för att

i stället skapa förutsättningar för markägaren och det lokala

näringslivet att utveckla verksamheten efter de lokala

förutsättningarna. Kristdemokraterna anser i motion N391 (kd) yrkande

11 att kommersiell verksamhet på annans mark inte skall få ske utan

ägarens samtycke och skrivna avtal med markägaren. Motion MJ237 (s)

behandlar frågan om ett förtydligande av allemansrätten.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare uttalat att allemansrätten är en sedvanerätt

som bör ligga fast och som bör värnas samtidigt som det är av största

betydelse att respekten för allemansrättens gränser alltid visas och

att de skyldigheter som följer med rättigheterna iakttas (skr.

2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik, bet. 2001/02:MJU24, rskr.

2001/02:316). Utskottet är väl medvetet om att ett felaktigt eller

ovarsamt nyttjande av allemansrätten leder till konflikter med

markägarna. Sådana konflikter bör alltid förebyggas. Goda vanor måste

grundläggas tidigt i skola och förskola. Också en god planering för

friluftsliv kan hjälpa till att vidmakthålla respekt och förståelse

för allemansrätten. Allemansrätten har under de senaste årtiondena

delvis fått ändrade förutsättningar genom den ökade motoriseringen

respektive kommersialiseringen av friluftslivet. Urbanisering och

ändrade fritidsvanor har gjort att aktiviteterna i naturen, såväl till

karaktär som till omfattning, ser annorlunda ut i dag. Detta

understryker ytterligare vikten av kunskap om allemansrätten och en

god planering för friluftsliv, där inte minst markägarna involveras.

Upplevelseturism i olika former tenderar att öka. För såväl offentlig

som privat mark bör stor vikt läggas vid kontakt och, samråd med

markägaren och, i relevanta fall, fiskevattenägaren innan kommersiell

verksamhet påbörjas. Ett kommersiellt turistiskt nyttjande kan ge både

incitament och ekonomi för naturvård samtidigt som de upplevelser som

naturturismen förmedlar kan medföra ökad förståelse för och kunskap om

naturvård. Detta gäller i synnerhet om turistföretagen och

turistprodukterna har en god lokal förankring. Vid samråd och prövning

bör generellt prioritet ges åt de turistaktiviteter som medför minst

miljöpåverkan. Utskottet ansåg vid behandlingen av regeringens

skrivelse att de bedömningar regeringen gjorde innebär att de olika

intressekonflikter som kan uppstå på ett verksamt sätt skulle kunna

mötas. Utskottets uppfattning kvarstår, och därmed avstyrks motionerna

MJ205 (c), MJ237 (s), MJ268 (m) yrkande 8, MJ355 (c) yrkande 3, N345

(c) yrkande 22 och N391 (kd) yrkande 11 i den mån de inte är

tillgodosedda med det anförda.

Övriga lagstiftningsfrågor och administrativa frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (mp) med krav på ändringar i

vattenskoterförordningen (1993:1053) såsom tillgodosedd med det

reformarbete som pågår. Vidare avstyrker utskottet ett motionsyrkande

(kd) med krav på grushushållningsplaner. Utskottet hänvisar till det

arbete som pågår med att införliva EG:s ramdirektiv för vatten.

Härutöver avstyrker utskottet ett motionsförslag (c) om att SMHI

kostnadsfritt skall tillhandahålla vissa väderdata, en motion (s) om

att förlägga en planerad myndighet till Umeå samt ett förslag (v) om

att tillsätta en särskild utredare för att utröna effekterna av

flygbesprutning. Slutligen avstyrker utskottet ett motionsyrkande (fp)

om att regeringen skall tillsätta en hållbarhetskommission med

hänvisning till vad det sammansatta utrikes-, miljö- och

jordbruksutskottet anfört i frågan. Jämför reservationerna 13 (fp, kd,

c, mp) och 14 (kd).

Motionerna

Enligt motion MJ308 (mp) bör vattenskoterförordningen ses över så att

definitionen av vattenskoter blir entydig (yrkande 1). Vidare anser

motionärerna att regeringen skall verka i EU för rätten att bibehålla

de svenska regleringarna av vattenskotertrafik (yrkande 2). Till grund

för yrkandena anför motionärerna att enligt vattenskoterförordningen

kräver användandet visserligen särskilt tillstånd från länsstyrelsen,

men att en vattenskoteråkare nyligen frikändes i ett

domstolsavgörande, eftersom domstolen inte ansåg det självklart att

han brukat en vattenskoter enligt definitionen i förordningen. Det är

enligt motionärerna viktigt att regleringen ses över så att

definitionen blir entydig.

I motion MJ432 (kd) yrkande 7 påpekas att eftersom två tredjedelar av

vårt grundvatten är beroende av grusåsar bör regeringen verka för att

det upprättas grushushållningsplaner såväl regionalt som nationellt.

Motion MJ433 (c) tar upp kravet på att SMHI skall ges ett uttryckligt

uppdrag att utan dröjsmål och utan kostnad via Internet tillhandahålla

sådana observationer och data som kan vara av betydelse för den

enskilde medborgaren som underlag för dennes beslut om skydd mot

väderrelaterade skador.

Enligt motion MJ379 (s) bör den myndighet som skall ersätta

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) och som skall

syssla med miljöstudier förläggas i Umeå.

Enligt motion MJ385 (v) bör en särskild utredare tillsättas för att

utröna effekterna av flygbesprutning, punktbekämpningar med

bekämpningsmedel samt utvärdera Miljöskadefondens verksamhet.

Slutligen bör regeringen enligt motion MJ315 (fp) yrkande 1 tillsätta

en hållbarhetskommission med uppgift att se över vilka

effektiviseringar och moderniseringar av samhällets regelverk,

styrmedel och upplysningsverksamhet som behöver göras. Kommissionens

uppgift skall vara att i samråd med näringsliv och opinionsbildande

organisationer finna former för hur man skall integrera strävandena

efter en hållbar utveckling och hur man bäst organiserar samhällets

behov av utvecklingsinsatser inom detta område.

Utskottets överväganden

Utskottet har erfarit att det inom Miljödepartementet pågår en översyn

av definitionen av begreppet vattenskoter i vattenskoterförordningen

såsom efterlyses i motion MJ308 (mp) yrkandena 1 och 2. Översynen

grundar sig på ett förslag från Naturvårdsverket vilket har

remissbehandlats och kommer att bli föremål för beslut under våren.

Enligt Miljödepartementets bedömning kommer definitionen att bli så

entydig som förespråkas i motionen. När det gäller de nationella

reglerna för vattenskotertrafik vill utskottet hänvisa till att EG-

rätten inte torde påverka rätten att bibehålla

vattenskoterförordningen. Utskottet har erfarit att frågan i

informellt sammanhang har ventilerats med kommissionen. Anledningen

till denna bedömning är att vattenskoterförordningen innebär förbud

för användande, vilket är ett område som inte är harmoniserat inom EU.

Sverige har därför rätt att utfärda inskränkningar av denna art

förutsatt att förbudet inte förenas med tekniska krav som i praktiken

blir produktkrav. Motionen är därmed tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet instämmer till stor del i vad som anförs i motion MJ432 (kd)

yrkande 7 om behovet av grushushållningsplaner och om att tillgången

på grundvatten till viss del är beroende av grusåsar. Ett omfattande

arbete pågår när det gäller förberedelser för genomförandet av

ramdirektivet för vatten. Insikten om grundvattenförekomsternas värde

kan göra det lättare för vattenförsörjningens huvudmän (oftast

kommunerna) att göra riktiga bedömningar vid intressekonflikter,

speciellt i planeringssammanhang. Utskottet anser att grundvattnet

utgör en långsiktigt mycket viktig del av landets resurser, vilket

innebär att grundvattenbildningen måste kunna kvantifieras samtidigt

som grundvattnets kvalitet måste garanteras. Regeringen anger i

budgetpropositionen för år 2003 (prop. 2002/03:1 volym 11 utg.omr. 20)

att det pågående inledande arbetet för att nå miljökvalitetsmålet

Grundvatten av god kvalitet till stor del består av kunskapsinsamling

om grundvattnets produktion, kvantitet och kvalitet i förhållande till

behovet, samt utveckling av metoder och styrmedel för att säkerställa

en hållbar grundvattenhantering. Berörda myndigheter arbetar med att

utveckla en handbok för vatten. Det framgår att regeringen bedömer att

frågorna bör behandlas i samband med genomförandet av ramdirektivet

för vatten och en ny svensk vattenadministration. Utskottet anser för

egen del att detta arbete inte bör föregripas genom att riksdagen nu

uttalar sig i frågan. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet motionen

i berörd del.

SMHI:s verksamhet regleras i förordningen (1996:280) med instruktion

för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Institutet

skall kostnadsfritt tillhandahålla grundläggande väderobservationer.

Dessa finns bl.a. utlagda på SMHI:s hemsida. För specialprognoser kan

myndigheten ta ut avgift som skall täcka kostnader i verksamheten.

Denna uppdragsverksamhet och affärsverksamhet finansieras med dessa

avgifter. Affärsverksamheten bedrivs på kommersiella villkor på en

helt eller delvis konkurrensutsatt marknad. På Institutets hemsida

anges ett flertal olika vädertjänster på affärsmässig basis. En sådan,

Bizmet Agri, erbjuder och levererar branschanpassad väderinformation

för bl.a. Sverige. Målgruppen för detta besluts- och modellunderlag är

enskilda jordbrukare, serviceorganisationer, institutioner

(växtrådgivning m.m.), skogsbruk och torvproducenter. Den

branschanpassade väderinformationen innehåller både uppmätta väderdata

och prognoser i olika former, allt från närmaste timmen upp till 10

dygn. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion MJ433

(c).

När det gäller motion MJ379 (s) vill utskottet hänvisa till de

gällande principerna för utlokalisering av statliga myndigheter.

Utgångspunkten är att riksdagen kan förvänta sig att regeringen

underställer ärenden om lokalisering av statlig verksamhet som är av

större vikt eller på annat sätt av principiellt intresse för

riksdagens bedömning och beslut. Självklart föreligger alltid

möjligheten för utskott och riksdag att göra bedömningen att det inte

finns skäl att ta ställning i ett lokaliseringsärende. Utskottet är

emellertid inte berett att föreslå riksdagen några åtgärder med

anledning av motionen.

När det gäller kraven på en särskild utredare för att utröna

effekterna av flygbesprutning som framförs i motion MJ385 (v) vill

utskottet anföra följande. För närvarande regleras frågor om

bekämpningsmedel i 14 kap. miljöbalken. Förbudet mot spridning av

kemiska och biologiska bekämpningsmedel från luftfartyg finns i 14

kap. 18 §. Den som bedriver eller låter bedriva en verksamhet i

egenskap av fastighetsägare kan bli skadeståndsskyldig för skador som

verksamhet på en fastighet kan ha orsakat i sin omgivning. Denna

möjlighet har funnits sedan år 1986. Bestämmelserna finns nu i 32 kap.

miljöbalken. I motionen efterfrågas en utvärdering av

Miljöskadefondens verksamhet. Motionärerna torde härmed avse

miljöskadeförsäkringen som regleras i 33 kap. miljöbalken. Enligt

reglerna betalas ersättning för personskada bl.a. när rätten till

skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken är preskriberad eller om det

inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan. Den som vill kräva

ersättning för en skada måste anmäla skadan eller begära ersättning

inom tre år från det att skadan inträffade. Frågan om en sådan

försäkring som ett alternativ till en fondlösning behandlades av

Miljöskadefondsutredningen i betänkandet Miljöskadefond (SOU 1987:1).

Regeringen fann i prop. 1987/88:85 att försäkringslösningen gav

fördelar framför fondlösningen främst när det gällde finansiering,

skadereglering och administration. I Miljöskadeförsäkringens

betänkande Miljöskadeförsäkringen i framtiden (SOU 1993:78)

redovisades en utvärdering av miljöskadeförsäkringen och det

förordades att de gällande formerna för försäkringen skulle behållas.

Förslag till ändring av vissa villkor lämnades dock och dessa har

genomförts. Utskottet har erfarit att det inom EU för närvarande pågår

ett arbete om nya gemensamma regler för miljöskadeansvar. Även om

detta arbete ännu inte färdigförhandlats är det inte troligt att dessa

bestämmelser kommer att kunna tillämpas retroaktivt. Hur den svenska

miljöskadeförsäkringen kommer att påverkas av detta är ännu oklart.

Det är dock troligt att en översyn av de svenska bestämmelserna kommer

att bli nödvändig inom de närmaste åren. Med hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet motion MJ385 (v).

Ett motsvarande yrkande som framställs i motion MJ315 (fp) yrkande 1

återfinns behandlat i det sammansatta utskottets betänkande

2002/03:UMJU1 Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar

utveckling. Det sammansatta utskottet understryker där bl.a. vikten av

att hållbar utveckling genomsyrar all politik på alla nivåer.

Utskottet instämmer därför i uppfattningen att ett framgångsrikt

arbete för hållbar utveckling endast kan uppnås genom ökad

samstämmighet, samordning och samarbete mellan olika politikområden

och mellan olika institutionella nivåer lokalt, nationellt och

internationellt. Utskottet konstaterar att det lokala arbetet ute i

kommunerna med Agenda 21-frågor ges ett omfattande stöd och även

fungerar som en förebild för det nationella och internationella

arbetet. Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat har precis lagt

fram sitt slutbetänkande En hållbar framtid i sikte (SOU 2003:31). Den

parlamentariskt sammansatta kommitténs uppgift har varit att förankra,

samordna och utveckla arbetet kring Agenda 21 och Habitat i Sverige. I

arbetet med Agenda 21 och Habitatagendan, vilken rör hållbar

utveckling av städer och bebyggelsemiljöer, har kommunerna en

nyckelroll, eftersom det är på den lokala nivån som mycket av det

praktiska arbetet måste ske. Det är också där man kan utgå från de

problem och möjligheter som finns i det egna närområdet och där som

man kan nå en bred delaktighet bland många olika samhällsgrupper.

Kommittén har ansett det viktigt att stötta det lokala arbetet, till

exempel genom erfarenhetsutbyte, dialog och spridning av goda exempel.

I genomförandeplanen från Johannesburg anges att alla nationer skall

påbörja genomförandet av de nationella strategierna för hållbar

utveckling senast år 2005. Den nationella strategin speglar specifika

nationella förhållanden och genomförandet skall utföras i

överensstämmelse med varje nations prioriteringar och behov. I

enlighet med åtaganden inom FN och uppmaningar från EU presenterade

den svenska regeringen en nationell strategi för hållbar utveckling i

mars 2002 (skr. 2001/02:172, bet. 2001/02:MJU16, rskr. 2001/02:315).

Den svenska strategin är en del av omställningen till ett mer hållbart

samhälle. Regeringen anger att denna långsiktiga process kontinuerligt

och regelbundet kommer att följas upp och att strategin kommer att

utvecklas och kompletteras. Regeringen har sedan november 2001

genomfört konsultationer kring strategin med olika grupper i

samhället. Det sammansatta utskottet har inhämtat att dessa

konsultationer skall fortsätta och resultaten skall integreras i en

reviderad version av strategin. Som framgår av skrivelsen avser

regeringen att genomföra en första revidering under år 2003. Nu

redovisade ambitioner när det gäller det fortsatta arbetet främjar

medverkan och delaktighet från många aktörer i samhället. En

revidering av den nationella strategin för hållbar utveckling måste

självfallet utgå från de ekonomiska, sociala och miljömässiga

dimensionerna av en sådan utveckling. Det sammansatta utskottet

förutsätter därmed att en sådan revidering beaktar de viktiga

förutsättningar för hållbar utveckling som utskottet i det ovanstående

hänvisat till såsom demokrati och delaktighet, jämställdhet, kulturell

mångfald m.m. Att Sverige skall vara drivande i denna reformprocess

sammanfaller väl med tidigare uttalanden gjorda vid ett flertal

tillfällen när riksdagen behandlat frågan om en reformering av FN:s

organisation. (Se bl.a. bet. 2000/01:UU4, 2001/02:UU4 och

2001/02:UU8.) Sammanfattningsvis delar utskottet den uppfattning som

det sammansatta utskottet givit uttryck för och avstyrker med

hänvisning härtill motion MJ315 (fp) yrkande 1.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Övriga tillsynsfrågor, punkt 3 (mp)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ376

yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 1,

2002/03:MJ410, 2002/03:MJ420 yrkande 8, 2002/03:MJ432 yrkande 11 och

2002/03:Bo319 yrkande 5.

Ställningstagande

I miljöbalken finns den s.k. ersättningsprincipen

(substitutionsprincipen) som innebär att man vid hantering av

produkter skall använda det minst miljöfarliga alternativet, såvida

det inte är oskäligt mycket dyrare. Kommunernas tillsynsmyndigheter

måste i dag vända sig till varje verksamhetsutövare, vilket är

ineffektivt. Dessa bör i stället ges rätt att utarbeta generella

föreskrifter enligt miljöbalkens tillåtlighetsregler.

Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder bör dessutom ges rätt att

förelägga kommunen att upprätta åtgärdsprogram för att uppnå

miljökvalitetsnormer för luftkvalitet. Om gränsvärden för luftkvalitet

inte uppnås finns stöd i miljöbalken för att ställa krav på

åtgärdsprogram. Dessa beslut kan emellertid inte fattas av den lokala

tillsynsmyndigheten. En miljö- och hälsoskyddsnämnd kan alltså inte

förelägga den egna kommunen att upprätta ett åtgärdsprogram. Den

lokala myndigheten behöver därför stärkas.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

2. Åtalsprövningsregel i miljöbalken m.m., punkt 5 (c)

av Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken

såvitt avser 29 kap. 11 § och tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:54 i denna del och motion 2002/03:MJ18 yrkande 3

och avslår motionerna 2002/03:MJ19 yrkande 2 och 2002/03:MJ428 yrkande

31 i denna del.

Ställningstagande

Den åtalsprövningsregel som föreslås i propositionen är ett steg i

rätt riktning, men är inte tillräcklig. Bagatellartade överträdelser

kommer fortfarande att vara kriminella i lagens mening och

tillsynsmyndigheten kommer fortfarande att ha krav på sig att

åtalsanmäla dessa. Miljöbalkskommittén uttalade i sitt delbetänkande

Miljöbalken under utveckling (SOU 2002:50) att avkriminalisering av

vissa överträdelser gentemot miljöbalken skulle kunna bidra till ett

bättre tillsynsklimat och till att spara tillsynsmyndigheternas

resurser. Försummelser i underrättelse- och uppgiftsskyldigheten bör

avkriminaliseras om de inte innebär en risk för människors hälsa eller

miljön. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Åtalsprövningsregel i miljöbalken m.m., punkt 5 (mp)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken

såvitt avser 29 kap. 11 § och tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ19 yrkande 2 och avslår proposition 2002/03:54 i

denna del och motionerna 2002/03:MJ18 yrkande 3 och 2002/03:MJ428

yrkande 31 i denna del.

Ställningstagande

Regeringen föreslår i propositionen en åtalsprövningsregel.

Miljöpartiet anser att en åtalsprövningsregel inte bör införas nu. Vi

är visserligen inte helt emot en sådan regel, men vill invänta övriga

förslag från Miljöbalkskommittén och ta ställning dem i ett

sammanhang. Avkriminalisering av miljöbrott bör ske med största

försiktighet med tanke på de signaler det kan ge till olika

samhällsaktörer. Detta bör ges regeringen till känna.

4. Övriga straffrättsliga frågor, punkt 6 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ264 och

avslår motionerna 2002/03:MJ218 yrkande 2, 2002/03:MJ249 och

2002/03:MJ353 yrkande 2.

Ställningstagande

Lagen bör ändras så att juridiska personer skall kunna ställas till

ansvar för miljöbrott. Skälen härtill är att det skulle ge en

effektivare rättstillämpning. Det är ofta svårt att peka ut den

enskilde person inom ett företag som kan göras ansvarig för en

miljööverträdelse. Detta problem skulle därmed kunna lösas. Omfånget

av brottsutredningar och rättegångar skulle dessutom bli mindre,

vilket skulle leda till en ökad kostnadseffektivitet. Straffet skulle

också träffa rätt med en gång. Företagen skulle dessutom vara mer

intresserade av att hålla firmanamnet rent från miljöbrott, vilket

innebär att miljöambitionerna inom företaget skulle öka. Detta bör ges

regeringen till känna.

5. Sänkning av lägsta beloppet för miljösanktionsavgift, punkt

7 (c)

av Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken

såvitt avser 30 kap. 2 § och tillkännager för regeringen vad som

framförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:54 i denna del och motion 2002/03:MJ18 yrkandena 1 och 2 och

avslår motionerna 2002/03:MJ19 yrkande 3, 2002/03:MJ218 yrkande 3,

2002/03:MJ302, 2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna del, 2002/03:MJ429

yrkande 8, 2002/03:MJ437 och 2002/03:N227 yrkande 7 i denna del.

Ställningstagande

Regeringens förslag om att sänka lägsta beloppet för

miljösanktionsavgift är bra men otillräckligt. Miljöbalken bör främja

samarbete, inte utgöra ett hinder. Det är därför rimligt att till

exempel jämställa en sent inkommen miljörapport med en sent inkommen

deklaration. Jag anser därför att man bör införa en förseningsavgift

som ersättning för miljösanktionsavgift vid triviala förseelser.

En stor del av miljösanktionsavgifterna inriktar sig på att komma åt

standardöverträdelser. Med den typen av överträdelser menas sådana som

är enkla att uppdaga, oavsett om företagaren har handlat uppsåtligen

eller om det uppkommit fara för människors hälsa eller miljön.

Sanktionsavgifterna är i de flesta fall fasta och anpassas alltså inte

till företagens omsättning eller storlek. Jag anser därför att

systemet med miljösanktionsavgifter bör ändras så att man vid

bedömningen av avgiften tar hänsyn till bl.a. företagets storlek och

graden av miljöfara.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

6. Sänkning av lägsta beloppet för miljösanktionsavgift, punkt

7 (mp)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken

såvitt avser 30 kap. 2 § och tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:54 i denna del och motion 2002/03:MJ19 yrkande 3

och avslår motionerna 2002/03:MJ18 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ218

yrkande 3, 2002/03:MJ302, 2002/03:MJ428 yrkande 31 i denna del,

2002/03:MJ429 yrkande 8, 2002/03:MJ437 och 2002/03:N227 yrkande 7 i

denna del.

Ställningstagande

Miljöpartiet accepterar regeringens förslag om en sänkning av lägsta

beloppet för miljösanktionsavgift. Det är emellertid inte rimligt att

sanktionsavgifterna är lika höga för små företag med låg omsättning

som för företag som omsätter miljardbelopp. Jag anser därför att

miljösanktionsavgifterna skall differentieras i förhållande till

företagens omsättning. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Skydd av områden m.m., punkt 9 (m, c)

av Bengt-Anders Johansson (m), Cecilia Widegren (m) och

Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ233,

2002/03:MJ236 yrkande 1, 2002/03:MJ239, 2002/03:MJ250, 2002/03:MJ280,

2002/03:MJ345, 2002/03:MJ390, 2002/03:N304 yrkande 9 och 2002/03:Bo223

yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ213, 2002/03:MJ232,

2002/03:MJ236 yrkande 2, 2002/03:MJ382, 2002/03:MJ416, 2002/03:MJ438,

2002/03:MJ466, 2002/03:MJ473, 2002/03:N345 yrkande 23 och

2002/03:Bo265 yrkande 2.

Ställningstagande

Förbudet mot strandnära bebyggelse har medfört svårigheter för

människor som vill bosätta sig nära en insjö eller ett vattendrag. Det

finns i Sverige mycket obebyggd tillgänglig strandmark med

restriktioner för byggande. Detta är ett problem för stora delar av

glesbygden. En ökad möjlighet att bygga strandnära i glesbygden skulle

höja attraktiviteten och stimulera till inflyttning. Visserligen

behövs en lagstiftning som skyddar flora och fauna samt garanterar

tillgången till bad- och friluftsliv, särskilt i folktäta områden, men

vi anser att det generella förbudet att bygga i närheten av vatten bör

avskaffas. Utformningen av strandskyddet bör i stället ske på lokal

nivå eftersom kunskapen om de berörda strandområdena och utnyttjandet

av dessa är störst lokalt. Då kan ett starkt skydd i områden som är

skyddsvärda med hänsyn till känsligt djur- och växtliv eller för att

garantera allmänhetens tillgång till bad- och friluftsliv förenas med

möjligheter att bygga i områden som inte har höga skyddsvärden.

Lagstiftningen bör ändras i enlighet med dessa intentioner. Detta bör

ges regeringen till känna.

8. Skydd av områden m.m., punkt 9 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ213

och 2002/03:Bo265 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ232,

2002/03:MJ233, 2002/03:MJ236 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ239,

2002/03:MJ250, 2002/03:MJ280, 2002/03:MJ345, 2002/03:MJ382,

2002/03:MJ390, 2002/03:MJ416, 2002/03:MJ438, 2002/03:MJ466,

2002/03:MJ473, 2002/03:N304 yrkande 9, 2002/03:N345 yrkande 23 och

2002/03:Bo223 yrkande 7.

Ställningstagande

Det generella strandskyddet i miljöbalken skall gälla för hela landet

men möjligheten att bevilja dispens skall ges på kommunal nivå. Det är

av största vikt att undantag från strandskyddet endast ges under

förutsättning att tillgängligheten till strandlinjen inte äventyras

för kommande generationer. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Miljöföreskrifter, miljöprövning, m.m., punkt 10 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ384 och

avslår motionerna 2002/03:MJ229 och 2002/03:MJ428 yrkande 35.

Ställningstagande

Miljöledningssystem är ett viktigt verktyg för både myndigheter och

företag. Det är viktigt att utvärdera hur väl dessa är satta i

förhållande till miljöbalken. Det finns också behov av att utvärdera

vilken effekt miljöledningssystem haft inom den offentliga sektorn och

hur medlen hanterats. Regeringen bör därför utforma direktiv för en

utvärdering av miljöledningssystemen inom myndigheter. Detta bör ges

regeringen till känna.

10. Miljöföreskrifter, miljöprövning, m.m., punkt 10 (c)

av Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ428

yrkande 35 och avslår motionerna 2002/03:MJ229 och 2002/03:MJ384.

Ställningstagande

Staten har ett stort ansvar för att miljöbalkens intentioner infrias.

För att det skall vara möjligt att sätta press på privata

verksamhetsutövare som förorenat markområden är det viktigt att staten

föregår med gott exempel och sanerar de förorenade markområden som

statliga verksamheter har orsakat. Detta bör ges regeringen till

känna.

11. Äganderättsliga frågor, punkt 11 (m, kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd), Bengt-Anders Johansson (m),

Cecilia Widegren (m) och Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ268

yrkande 7, 2002/03:MJ355 yrkande 1, 2002/03:MJ428 yrkandena 16-18 och

2002/03:N269 yrkande 6 och avslår motionerna 2002/03:MJ317 och

2002/03:MJ355 yrkande 2.

Ställningstagande

Genom att bilda Sveaskog har möjligheterna ökat att erbjuda

ersättningsmark och även utförsäljning av skogsmark till enskilda.

Detta är bra men då skyddsvärd skog avsätts till reservat bör i första

hand statligt ägd skog tas i anspråk.

Många markägare kan vittna om att inventeringarna inför Natura 2000

skedde utan att markägarna var medvetna om det. Det förekom till och

med att sådana områden inrättades utan markägarnas vetskap. Respekten

för äganderätten kan inte nog betonas. Det måste vara ett krav att

kontakt tas med markägaren före inventeringar. Markägaren bör också få

vara med vid olika fältarbeten. Utan en öppen och bred dialog blir det

svårt att nå förståelse då markområden skall skyddas. Tiden från

inventering till beslut måste också minimeras. Det är därför befogat

med obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare.

Det privata ägandet ifrågasätts inte från så många håll. Det finns

däremot många som vill urholka det. Ett tydligt exempel på detta är

viljan att försvaga den grundlagsstadgade rätten till ersättning vid

ingrepp. Det är en absolut nödvändighet att markägare ges full

ersättning när skogsmark tas ur produktion och omvandlas till reservat

eller liknande.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

12. Allemansrättsliga frågor, punkt 12 (m, kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd), Bengt-Anders Johansson (m),

Cecilia Widegren (m) och Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ268

yrkande 8, 2002/03:MJ355 yrkande 3 och 2002/03:N391 yrkande 11 och

avslår motionerna 2002/03:MJ205, 2002/03:MJ237 och 2002/03:N345

yrkande 22.

Ställningstagande

Vi anser att allemansrättens utformning bör ses över. Kommersiell

friluftsverksamhet på privat mark måste förutsätta att markägaren är

vidtalad och har lämnat sitt godkännande. Det bör vara ett krav att

skriftliga avtal om villkoren för verksamheten upprättas. Miljöbalken

bör i enlighet härmed ändras så att missbruk av allemansrätten

förhindras. Detta bör ges regeringen till känna.

13. Hållbarhetskommission, punkt 13 (fp, kd, c, mp)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd), Sverker

Thorén (fp), Roger Karlsson (c) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ315

yrkande 1.

Ställningstagande

Framtidens stora miljöutmaningar måste hanteras med nya strategier. En

lärdom från toppmötet i Johannesburg är att vi inte kan använda gamla

tiders organisation, regelverk och styrmedel för att hantera den

mycket genomgripande utveckling som krävs. Det gäller också i hög grad

Sverige. Vi tror inte att det går att möta 2000-talets utmaningar med

en struktur som utvecklats under efterkrigstiden och präglats av 1970-

och 1980-talens frågeställningar. Det är tydligt att politiken inte

har lyckats finna former för samverkan mellan olika sfärer i

samhället, något som är helt nödvändigt om vi skall få till stånd en

samlad utvecklingskraft. Vi anser därför att initiativ bör tas till en

djupgående analys av vilka organisatoriska, lagstiftningsmässiga,

ekonomiska samt forsknings- och utbildningsmässiga förändringar som

behövs för att samhället bättre skall kunna arbeta för en hållbar

utveckling. Särskilt bör denna analys beakta behoven av

tvärdisciplinärt arbete över olika områdes- och sektorsgränser. Vi

föreslår därför att en hållbarhetskommission tillsätts med uppgift att

se över vilka effektiviseringar och moderniseringar av samhällets

regelverk, styrmedel och upplysningsverksamhet som behöver göras, inte

minst för att undvika att samhället motverkar goda initiativ från

individer och företag. Kommissionens uppgift skall likaså vara att i

samråd med näringsliv och opinionsbildande organisationer finna former

för hur man skall integrera strävandena mot en hållbar utveckling och

hur man bäst organiserar samhällets behov av utbildningsinsatser inom

detta område. Kommissionen bör ha ekonomiska resurser för att initiera

utredningar och riktad forskning inom sitt område. Detta bör ges

regeringen till känna.

14. Övriga lagstiftningsfrågor och administrativa frågor, punkt

14 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ432

yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ308 yrkandena 1 och 2,

2002/03:MJ379, 2002/03:MJ385 och 2002/03:MJ433.

Ställningstagande

Två tredjedelar av vårt grundvatten är beroende av grusåsar. Eftersom

denna typ av källa är så viktig bör grushushållningsplaner upprättas,

regionalt och nationellt. Miljöbalken behöver dessutom ändras så att

områden som är viktiga för vattenförsörjningen, såsom

grundvattenförekomster, ytvatten och viktiga grusområden som kan

användas för konstgjord grundvattenbildning, skall kunna anges som

riksintresse. Som riksintresse anges i dag bara områden som är viktiga

för anläggningar för vattenförsörjningen. Detta bör ges regeringen

till känna.

Särskilda yttranden

1. Tillsyn och sanktioner på miljörättens område, m.m. (m)

Bengt-Anders Johansson (m) och Cecilia Widegren (m) anför:

Miljöbalken behöver reformeras. Lagens legitimitet bland medborgarna

är central för att den skall vara effektiv. Kritiken mot miljöbalken

har varit massiv sedan den infördes. Vi vill arbeta för en bättre

miljöbalk som utgår från att företag och enskilda skall kunna växa

utan att för den delen göra avkall på miljökraven. Vi vill att

miljömyndigheter i större utsträckning skall ta en rådgivande och

hjälpande roll. Det finns tendenser att de i dag inte agerar på det

viset. Vårt fokus är att minska byråkratin, öka rättssäkerheten och

snabba på tillståndshanteringen. Miljöbalken får inte vara ett hinder

för ett Sverige med växande välstånd.

De förslag till förbättringar som återfinns i propositionen står vi

bakom. Det är mindre förändringar som skapar större förståelse för

miljölagstiftningen samtidigt som de inte försvagar miljökraven.

Förändringarna räcker emellertid inte.

Just nu pågår Miljöbalkskommitténs arbete, och den förväntas lägga

fram förslag som förbättrar balken. Därför har vi valt att i nuläget

inte motionera eller reservera oss på en rad förslag i avvaktan på

kommitténs förslag. Men vi driver en rad förbättringar inom kommittén.

Förslag som en mera företagarvänlig lagstiftning där större hänsyn tas

till bl.a. småföretags situation. Vidare anser vi att enklare

förseelser som att en företagare glömt lämna in en miljörapport eller

köldmedierapport skall avkriminaliseras. En påminnelseavgift är fullt

tillräcklig.

Handläggningstider för miljöprövning och tillsynsavgifternas nivå är

andra exempel på frågor som vi anser måste utredas vidare. Vi

återkommer med konkreta förslag till riksdagen när miljöbalkskommittén

lagt fram sina förslag.

2. Reformering av miljöbalken m.m., punkt 1 (c)

Roger Karlsson (c) anför:

Med snart fyra år på nacken har miljöbalkens barnsjukdomar börjat bli

allt tydligare. Företag pekas ut som miljöbrottslingar, fastän deras

felande inte medfört någon direkt skada på människors hälsa eller

miljön. Investeringar i nya anläggningar eller förändringar i

befintliga försenas i åratal för att tillståndsprocessen drar ut på

tiden. Miljöbalkskommittén har en stor och angelägen uppgift i att

lägga förslag så att balken verkligen kan bli det kraftfulla verktyg

för att främja en hållbar utveckling där nuvarande och kommande

generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö som den skulle

kunna vara.

Många regler i miljöbalken är utformade så att de inte bidrar till en

bred delaktighet för att uppnå de övergripande målen i miljöbalken.

Ett exempel är att tillsynsmyndigheter skall såväl döma ut

miljösanktionsavgift som anmäla till åklagare om en verksamhetsutövare

kommit för sent med en miljörapport. Det spelar ingen roll om denna

överträdelse mot administrativa krav i miljöbalken inte innebär någon

fara för människors hälsa eller miljön. Enligt miljöbalken skall det

lika fullt betraktas som ett miljöbrott. Den åtalsprövningsregel som

föreslås i propositionen ändrar inte detta förhållande. Den

administrativa bördan för tillsynsmyndigheter och åklagare kommer inte

att minska eftersom kravet på att åtalsanmäla även vid triviala

förseelser kommer att vara kvar. Jag anser att försummelser i

underrättelse- och uppgiftsskyldigheten bör avkriminaliseras om de

inte innebär en risk för människors hälsa eller miljön. En sådan

avkriminalisering av vissa överträdelser gentemot miljöbalken skulle

kunna bidra till ett bättre tillsynsklimat och till att spara

tillsynsmyndigheternas resurser.

En annan angelägen uppgift för Miljöbalkskommittén är att lägga fram

förslag som effektiviserar tillstånds- och tillsynsprocessen.

Inriktningen på dessa förslag bör vara att minska byråkratin och

snabba på ärendehanteringen. Byråkratin kan minskas genom att

exempelvis begränsa anmälnings- och rapporteringskraven.

Ärendehanteringen kan snabbas på genom att öppna möjligheter att

anpassa en miljöprövnings omfattning bättre till vad det aktuella

ärendet kräver, exempelvis genom påbyggnadstillstånd vid ändringar och

mindre produktionsökningar. I dag krävs det ett helt nytt tillstånd,

med allt vad det innebär, även för mindre förändringar. Detta hämmar

utvecklingen av näringslivet i Sverige och gör dessutom att många

investeringar i ny miljövänlig teknik inte blir genomförda.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2002/03:54 Tillsyn och sanktioner på miljörättens område :

att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i miljöbalken,

lag om ändring i kommunallagen (1991:900).

Följdmotioner

2002/03:MJ18 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförts om att införa en "förseningsavgift" i stället

för miljösanktionsavgift för triviala förseelser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om ändringar av systemet med

miljösanktionsavgifter så att avgifterna tar hänsyn till företagens

storlek, graden av miljöfara samt uppsåt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om att avkriminalisera underrättelse- och

uppgiftsskyldighet då det inte finns någon risk för människors hälsa

eller miljön.

2002/03:MJ19 av Gunnar Goude och Claes Roxbergh (båda mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införande av regler i miljöbalken om att avfall

till förbränning skall vara så väl sorterat att de nationella

återvinningsmålen uppnås.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att införa en

åtalsprövningsregel i miljöbalken och att avvakta med en sådan regel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en differentiering av miljösanktionsavgifter i

relation till företagens omsättning.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:MJ205 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utredning om gränsdragning mellan normalt utnyttjande av

allemansrätten och kommersiellt utnyttjande av densamma.

2002/03:MJ213 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lagregler om naturskyddsförrättning bör införas så att

hanteringen av naturreservatsbildning kan ske enklare, snabbare och

till lägre kostnad än vad nuvarande regler ger möjlighet till.

2002/03:MJ218 av Maria Larsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om resurstilldelningen för tillsynsverksamheten enligt

miljöbalken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att träffsäkerhetsanalys bör göras i åtalsärenden

enligt miljöbalken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om miljösanktionsavgifter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av miljöbalken med hänsyn tagen till små

företags situation.

2002/03:MJ229 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en förenklad miljöprövning bör skapas för tillfälligt

tillstånd att rena förorenad jord på plats.

2002/03:MJ232 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om decentralisering av beslut beträffande strandskyddet till

kommunal nivå.

2002/03:MJ233 av Jan-Evert Rådhström och Anders G Högmark (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa en generell rätt att bebygga mark nära stränder

och vattendrag.

2002/03:MJ236 av Kenneth Johansson och Birgitta Carlsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändringar i strandskyddet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillsättandet av en parlamentarisk utredning om

strandskyddet.

2002/03:MJ237 av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett förtydligande av allemansrätten.

2002/03:MJ239 av Eskil Erlandsson och Åsa Torstensson (båda c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring

i strandskyddsreglerna så att strandskyddet utformas på kommunal nivå.

2002/03:MJ249 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utökade möjligheter att utdela företagsbot.

2002/03:MJ250 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att strandskyddet bör ses över med sikte på att den enskilde

markägaren ges större utrymme att fritt förfoga över sin egendom.

2002/03:MJ264 av Karin Svensson Smith m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en lagändring så att juridiska personer skall kunna ställas

till svars för miljöbrott.

2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om värnandet av äganderätten.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ändring i miljöbalken vad gäller allemansrätten och

kommersiell verksamhet.

2002/03:MJ280 av Anna Ibrisagic (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskyddslagen.

2002/03:MJ293 av Per-Olof Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om översyn av miljöbalken.

2002/03:MJ302 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om ändringar i miljöbalken.

2002/03:MJ308 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att lagstiftningen/vattenskoterförordningen ses

över så att definitionen på vattenskoter blir entydig i syfte att den

särskilda reglering som gäller vattenskotertrafiken kan behållas.

2. Riksdagen begär att regeringen skall verka i EU för rätten

att bibehålla de svenska regleringarna vattenskotertrafik.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en hållbarhetskommission med uppgift att se över

vilka effektiviseringar och moderniseringar av samhällets regelverk,

styrmedel och upplysningsverksamhet som behöver göras.

2002/03:MJ317 av Jan Andersson och Annika Qarlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ersättning för skyddande av skog.

2002/03:MJ345 av Per-Olof Svensson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om differentierat strandskydd.

2002/03:MJ353 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förenkla reglerna i miljöbalken i syfte att ge

bättre förutsättningar för jordbruksnäringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en översyn av rättssäkerheten i samband

med miljöbalken.

2002/03:MJ355 av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att äganderätten inte får urholkas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av klara och tydliga ersättningsregler.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommersiellt missbruk av allemansrätten.

2002/03:MJ376 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder bör

ges rätt att utfärda generella föreskrifter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder bör

ges rätt att förelägga kommunen att upprätta åtgärdsprogram för att

uppnå miljökvalitetsnormer för luftkvalitet.

2002/03:MJ379 av Sören Wibe och Lena Sandlin-Hedman (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den myndighet som skall ersätta ESO, och som skall

syssla med miljöstudier, förläggs till Umeå.

2002/03:MJ382 av Carina Hägg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av skärpning av strandskyddslagstiftningen.

2002/03:MJ384 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (båda v):

Riksdagen begär att regeringen utformar direktiv för en utvärdering av

miljöledningssystemen inom myndigheter.

2002/03:MJ385 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en särskild utredare för att utröna effekterna av

flygbesprutning, punktbekämpningar med bekämpningsmedel samt utvärdera

Miljöskadefondens verksamhet.

2002/03:MJ390 av Claes Västerteg (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förändringar i strandskyddet.

2002/03:MJ410 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att vi nu decentraliserar miljökontrollen av

vattenverksamhet och av tyngre och större enheter, som till exempel

basindustrin, till den kommunala nivån.

2002/03:MJ416 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en modernisering av strandskyddsbestämmelserna.

2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att förändra miljöbalken så att den kan

bli ett effektivt verktyg i miljöarbetet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en förändrad tillsynsverksamhet.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i första hand avsätta statligt ägd skog framför

privatägd skog till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns att

tillgå i statlig ägo.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om obligatoriska samråd mellan myndigheter och

markägare vid inventering av markområden.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att värna och stärka den privata äganderätten.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att staten bör gå före och sanera de förorenade

markområden som statliga verksamheter orsakat.

2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förbättra miljöbalken.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om grushushållningsplaner.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökade resurser till kommunerna för upprätthållande

av miljöbalkens ambitioner.

2002/03:MJ433 av Sven Bergström och Birgitta Carlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att SMHI skall ges ett uttryckligt uppdrag att utan

dröjsmål och utan kostnad via Internet tillhandahålla sådana

observationer och MHO-data som kan vara av betydelse för den enskilde

medborgaren som underlag för dennes beslut om skydd mot

väderrelaterade skador.

2002/03:MJ437 av Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förändring av miljöbalken.

2002/03:MJ438 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander

(båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskyddet.

2002/03:MJ466 av Marie Nordén och Gunnar Sandberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kommuner i glesbygd skall ges rätt att undanta vissa

områden från strandskyddsbestämmelser.

2002/03:MJ473 av Marie Granlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strandskyddets betydelse för allemansrätten.

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en mer företagarvänlig miljöbalk.

2002/03:N269 av Per Westerberg m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ersättning vid inskränkning av ägande- och

förfoganderätten.

2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att underlätta strandnära bebyggelse.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att förhindra

missbruket av allemansrätten i kommersiellt bruk för att i stället

skapa förutsättningar för markägaren och det lokala näringslivet att

utveckla verksamheten efter de lokala förutsättningarna.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs

om att kommunerna bör ha ansvaret för utformningen av strandskyddet.

2002/03:N391 av Lars Lindén m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av allemansrättens utformning när det

gäller kommersiell verksamhet på enskilds mark.

2002/03:Bo223 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

7. Riksdagen beslutar om ändring av lagstiftningen för

strandskyddet i enlighet med vad som i motionen anförs.

2002/03:Bo265 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att rätten att medge undantag från

strandskyddsbestämmelserna överförs till kommunerna och att

länsstyrelserna erhåller prövningsrätt.

2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kommunernas ansvar för tillsyn över det

enskilda byggandets miljöhänsyn enligt miljöbalken tydliggörs.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs' i fråga om miljöbalken

dels att 19 kap. 5 §, 26 kap. 4 §, 29 kap. 8, 9 och 11 §§ samt 30 kap. 2 §

skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 22 kap. 25 b §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 kap.

5 § 2

I ärenden som prövas av länsstyrelser eller kommunala nämnder skall

tillämpas bestämmelserna i

1. 22 kap. 1 § första stycket om ansökans form och innehåll,

2. 22 kap. 2 § om en ansökans ingivande och brister i den,

2 a. 22 kap. 2 a § om prövningar som avses i 24 kap. 3, 5 och 8 §§,

3. 22 kap. 3 § om kungörelses innehåll,

4. 22 kap. 6 § om talerätt,

5. 22 kap. 9 § om rätt att företräda fastighet,

6. 22 kap. 12 § om sakkunniga,

7. 22 kap. 13 § om undersökning på platsen,

8. 22 kap. 25 § första stycket 1-3 och 5-11 samt andra stycket sista

meningen och tredje stycket om tillståndsdoms innehåll,

9. 22 kap. 26 § om särskild dom,

10. 22 kap. 27 § första stycket, andra stycket andra meningen samt

tredje stycket

första meningen om uppskjutna frågor och provisoriska

föreskrifter,

11. 22 kap. 28 § första stycket första meningen om

verkställighetsförordnande, och

12. 23 kap. 3 § när det gäller särskild överklagan i frågor om sakkunniga

som avses i 22 kap. 12 §.

I ärenden som rör deponering av I ärenden som rör deponering eller

avfall skall också de bestämmelser förbränning av avfall skall också

som anges i 22 kap. 25 a § om en de bestämmelser som anges i 22 kap.

tillståndsdoms innehåll tillämpas. 25 a respektive 25 b § om en

tillståndsdoms innehåll tillämpas

fotnoter:

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december

2000 om förbränning av avfall (EGT L 332,

28.12.2000, s. 91, Celex 32000L0076). 2 Senaste lydelse 2002:175

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 kap. 25 b §

En dom som omfattar tillstånd att

bedriva verksamhet med förbränning

av avfall skall dessutom alltid

innehålla 1. uppgifter om

förbränningsanläggningens totala

kapacitet för förbränning av

avfall, 2. en förteckning över de

avfallskategorier och de

avfallsmängder som får förbrännas,

3. en förteckning över de mängder

av olika kategorier av farligt

avfall som får förbrännas, 4. i

fråga om det farliga avfall som får

förbrännas, villkor om avfallets

minsta och högstaflöde, lägsta och

högsta värmevärde samt maximala

innehåll av föroreningar, 5.

villkor om längsta tid under vilken

det i samband med tekniskt

oundvikliga driftstopp,

driftstörningar eller fel i

renings- eller mätutrustning far

ske sådana utsläpp av föroreningar

till luft och vatten som

överskrider fastställda värden. .

26 kap.

4§

Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt 3 §

och finner den tillsynsmyndighet som avses där att tillsynen inte bör

överlåtas i enlighet med framställningen, skall tillsynsmyndigheten med

eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen

begär det.

Tillsynsmyndigheten får återkalla Tillsynsmyndigheten får återkalla

överlåtelsen av tillsyn till en överlåtelsen av tillsyn till en

kommun. Har regeringen beslutat om kommun. Tillsynsmyndigheten skall

överlåtelse, skall regeringen återkalla överlåtelsen om kommunen

besluta om återkallelse. ändrar sin nämndorganisation så att

den strider mot 3 kap. 5 § andra

stycket kommunallagen (1991:900).

Har regeringen beslutat om

överlåtelse, skall regeringen

besluta om återkallelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 29 kap.

8 §3

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av

oaktsamhet bryter mot

1. föreskrift för totalförsvaret meddelad med stöd av 1 kap. 5 §, om

överträdelse av den lagbestämmelse från vilken avvikelse har föreskrivits

är straffbelagd,

2. i beslut om naturreservat eller kulturreservat angivna inskränkningar i

rätten att använda mark enligt 7 kap. 5 § andra eller tredje stycket,

3. förbud att bedriva verksamhet eller vidta åtgärder inom

biotopskyddsområde enligt 7 kap. 11 §,

4. föreskrifter som behövs för särskilt skydd för djur eller växter enligt

7 kap. 12 §,

5. förbud att inom strandskyddsområde uppföra ny byggnad eller vidta annan

åtgärd i strid mot 7 kap. 16 §,

6. föreskrifter om försiktighetsmått inom miljöskyddsområde meddelade med

stöd av 7 kap. 20 §,

7. föreskrifter om inskränkning inom vattenskyddsområde meddelade med stöd

av 7 kap. 22 §,

8. interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 § första stycket,

9. föreskrifter om förbud till skydd för djur- och växtarter meddelade med

stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,

10. föreskrifter om förbud eller föreskrifter om särskilda villkor för att

sätta ut djur- eller växtarter meddelade med stöd av 8 kap. 3 §,

11. föreskrifter meddelade med stöd av 8 kap. 4 § genom att ta sådan

befattning med djur, växter, ägg, rom, bon eller produkter av djur eller

växter som strider mot en sådan föreskrift eller mot ett villkor i beslut i

enskilt fall,

12. föreskrifter eller beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten m.m..

meddelade med stöd av 9 kap. 4 §,

13. föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet meddelade

med stöd av 9 kap. 5 §,

14. inskränkningar, villkor eller anmälningsskyldighet föreskrivna

beträffande miljöriskområde enligt 10 kap. 12 §,

15. skyldighet att underhålla en vattenanläggning enligt 11 kap. 17 §

första stycket eller 20 § första stycket eller 21 § första stycket,

16. förbud att påbörja en verksamhet enligt 12 kap. 6 § tredje stycket, 17.

förbud till skydd för naturmiljön enligt 12 kap. 6 § fjärde stycket, 18.

särskilda föreskrifter om utredning och försiktighetsmått vid gen

teknisk verksamhet meddelade med stöd av 13 kap. 8 eller 11 §,

19. förbud att sprida bekämpningsmedel från luftfartyg enligt 14 kap.

18 § andra stycket,

20. förbud att sprida bekämpningsmedel mot lövsly enligt 14 kap. 19 §

första stycket,

21. föreskrifter som avser förbränning, handel, överlåtelse eller införsel

av bränslen meddelade med stöd av 14 kap. 21 §,

3 Senaste lydelse 2002:175.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 a. förbud att saluföra bensin

eller dieselbrännolja enligt 14

kap. 22 §,

22. föreskrifter i fråga om hantering, införsel eller utförsel av kemiska

produkter eller biotekniska organismer meddelade med stöd av 14 kap. 24 §,

23. förbud att hantera, föra in eller föra ut kemisk produkt

eller bioteknisk organism enligt 14 kap. 25 §,

24. förbud mot dumpning eller förbränning av avfall

enligt 15 kap. 31 §

25. skyldighet att göra anmälan 25. skyldighet att göra anmälan

eller lämna uppgifter enligt rådets eller lämna uppgifter enligt rådets

förordning (EEG) nr 2455/92 av den förordning (EEG) nr 2455/92 av den

23 juli 1992 om export och import 23 juli 1992 om export och import

av vissa farliga kemikalier, senast av vissa farliga kemikalier°,

ändrad genom kommissionens senast ändrad genom kommissionens

förordning (EG) nr 2247/98 av den förordning (EG) nr 300/20025, eller

13 oktober 1998 eller att lämna att lämna uppgifter enligt rådets

uppgifter enligt rådets förordning förordning (EEG) nr 793/93 av den

(EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 23 mars 1993 om bedömning och

om bedömning och kontroll av risker kontroll av risker med existerande

med existerande ämnen, ämnen6,

26. förbud eller skyldighet att lämna uppgifter enligt Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som

bryter ned ozonskiktet', senast ändrad genom förordning

(EG) nr 2039/2000 8,

27. bestämmelser om transport och 27. bestämmelser om transport och

därigenom transporterar avfall i därigenom transporterar avfall i

strid mot rådets förordning (EEG) strid mot rådets förordning (EEG)

nr 259/93 av den 1 februari 1993 om nr 259/93 av den 1 februari 1993 om

övervakning och kontroll av övervakning och kontroll av

avfallstransporter inom, till och avfallstransporter inom, till och

från Europeiska gemenskapen, senast från Europeiska gemenskapen, senast

ändrad genom kommissio ändrad genom kommissionens

förordning (EG 2557/200110

28. en bestämmelse eller mot

villkor i beslut i enskilt fall som arter av vilda djur och växter

meddelats med stöd av rådets genom kontroll av handeln med

förordning (EG) nr 338/97 av den 9 dem11, senast ändrad genom

december 1996 om skyddet av arter kommissionens förordning (EG)

av vilda djur och växter genom kommissionens förordning (EG) nr

kontroll av handeln med handeln med 2476/200112, såvitt avser import

dem, senast ändrad genom till Sverige, export och reexport

kommissionens förordning (EG) nr från Sverige, handel med

1579/2001 såvitt avser import till artificiellt förökade växter,

Sverige, export och reexport från transport och transitering eller

Sverige, handel med artificiellt köp, försäljning och annan

förökade växter, transport och kommersiell åtgärd.

transitering eller köp, och annan

kommersiell åtgärd.

fotnoter

4 EGT L 251, 29.8.1992, s. 13

(Celex 31992R2455). s EGT L 52,

22.2.2002, s. 1 (Celex 32002R0300).

e EGT L 84, 5.4.1993, s. 1 (Celex

31993R0793). ' EGT L 244,

29.9.2000, s. 1 (Celex 32000R2037).

s EGT L 244, 29.9.2000, s. 26 (

Celex 32000R2039). 9 EGT L 30,

6.2.1993, s. 40 (Celex 31993R0259).

10 EGT L 349, 31.12.2001, s. 1

(Celex 32001R2557).

För försök till brott mot första stycket 24 döms till ansvar enligt 23 kap.

brottsbalken.

Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om ansvar kan

ådömas enligt 1 eller 2 §.

9§

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller

av oaktsamhet bryter mot

1. föreskrifter om allmänhetens uppträdande meddelade med stöd av 7 kap. 30

§,

2. föreskrifter om förbud mot djurhållning meddelade med stöd av 9 kap. 11

§,

3. föreskrifter till skydd mot olägenheter för människors hälsa meddelade

med stöd av 9 kap. 12 §,

4. skyldighet att göra anmälan enligt 11 kap. 15 § tredje stycket om

arbeten som kan skada fisket,

5. föreskrifter rörande skötsel av jordbruksmark meddelade med stöd av 12

kap. 8 §,

6. föreskrifter om begränsning av djurantalet i ett jordbruk m.m. meddelade

med stöd av 12 kap. 10 §,

7. förbud eller föreskrifter om transport enligt 15 kap. 21 § genom att

yrkesmässigt eller annars i större omfattning samla in och forsla bort

avfall,

8. föreskrifter om borttransport meddelade med stöd av 15 kap. 25 § första

stycket 2,

9. nya eller ändrade villkor för vilthägn enligt 24 kap. 12 §,

10. förbud mot fiske enligt 28 kap. 13 §,

11. skyldighet enligt rådets för- 11. skyldighet enligt rådets föro-

ordning (EG) nr 338/97 av den 9 rdning (EG) nr 338/97 av den 9

december 1996 om skyddet arter av december 1996 om skyddet av av

vilda djur och växter genom arter av vilda djur och växter

kontroll av handeln med dem senast genom kontroll av handeln med

ändrat genom rådets nr 938/97 av dem13, senast ändrad genom

den 26 maj 1997 att i en ansökan kommissionens förordning (EG)

eller annan handling lämna uppgift nr2476/200114, att i en ansökan

om förhållanden av betydelse för eller annan handling lämna uppgift

tillstånd eller tillsyn. om förhållanden av betydelse för

tillstånd eller tillsyn.

Till ansvar enligt första stycket enligt 1 eller 2 §.döms inte, om ansvar

kan ådömas enligt 1 eller 2 §.

11 §15

Om gärning som avses i 3-10 §§ är att anse som ringa, döms inte till ansvar

.

Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med

samma eller strängare straff i brottsbalken eller om ansvar för gärningen

kan dömas ut enligt lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt

detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Om en gärning som avses i 4-10 §§

kan föranleda miljösanktionsavgift

och inte kan antas föranleda annan

påföljd än böter, far åtal väckas

av åklagare endast om åtal är

påkallat från allmän synpunkt

30 kap.

2§

Regeringen meddelar föreskrifter om de överträdelser för vilka

miljösanktionsavgift skall betalas och om avgiftens storlek för olika

överträdelser. När avgiftens storlek bestäms, skall hänsyn tas till

överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse

som överträdelsen avser.

Miljösanktionsavgiften skall uppgå Miljösanktionsavgiften skall uppgå

till minst 5 000 kronor och högst 1 till minst 1 000 kronor och högst 1

000 000 kronor. 000 000 kronor.

fotnoter:

Denna lag träder i kraft den 1 september 2003.

14 EGT L 334, 18.12.2001, s. 3 (Celex 3200IR2476).

15 Senaste lydelse 2000:1235.

2 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900).

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 25 och 27 §§ samt 7 kap. 15 § kommunallagen

(1991:900) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 25 §

En förtroendevald eller en anställd hos kommunen eller landstinget är jävig

, om

1. saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller

syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas

medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående,

2. han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår

eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets

utgång,

3. ärendet rör tillsyn över sådan

kommunal verksamhet som han själv

är knuten till, 4. han har fört

3. han har fört talan som ombud talan som ombud eller mot

eller mot ersättning biträtt någon ersättning biträtt någon i saken,

i saken, eller 4. det i övrigt eller 5. det i övrigt finns någon

finns någon särskild omständighet särskild omständighet som är ägnad

som är ägnad att rubba förtroendet att rubba förtroendet till hans

till hans opartiskhet i ärendet. opartiskhet i ärendet.

27 § 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Jäv enligt 25 § 4 skall inte heller Jäv enligt 25 § 5 skall inte heller

anses föreligga enbart på grund av anses föreligga enbart på grund av

att den som handlägger ett ärende att den som handlägger ett ärende

hos en nämnd tidigare har deltagit hos en nämnd tidigare har deltagit

i handläggningen av ärendet hos en i handläggningen av ärendet hos en

annan nämnd. annan nämnd.

7 kap. 15§

Vad som föreskrivs i denna lag om jäv för den som skall handlägga ett

ärende hos en nämnd skall gälla också för personalföreträdare i nämnden.

Jäv enligt 6 kap. 25 § 4 skall Jäv enligt 6 kap. 25 § 5 skall dock inte

anses föreligga enbart på dock inte anses föreligga enbart på grund av att

personalföreträdaren grund av att personalföreträdaren

1. är förtroendeman eller funktionär hos en arbetstagarorganisation som har

intressen att bevaka i ärendet, eller

2. har, i den egenskap som anges i 1, företrätt organisationen i en sådan

förhandling i ärendet som har ägt rum enligt lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2003.