Bet. 2002/03:MJU16

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2002/03:MJU16

Ändringar i fiskelagen, m.m.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande proposition

2002/03:41 Ändringar i fiskelagen, m.m. jämte fem

följdmotioner med sammanlagt 12 yrkanden samt 10

motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2002. I

propositionen föreslås vissa ändringar i fiskelagen

(1993:787) och lagen (1994:1709) om EG:s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Förslagen innebär bl.a. att bemyndigandet för

Fiskeriverket att meddela föreskrifter för

fiskevården utvidgas till att även avse fiskets

bedrivande och att omfattningen av

uppgiftsskyldigheten för fiskare utökas till att

avse i princip allt fiske som sker för försäljning.

Vidare klargörs Fiskeriverkets och länsstyrelsens

tillsynsansvar, och sanktionerna mot överträdelser

av fiskelagstiftningen skärps och kompletteras med

ytterligare administrativa påföljder. Straffmaximum

höjs och möjlighet införs att för viss tid återkalla

yrkesfiskelicens och fartygstillstånd, och en

särskild avgift skall tas ut vid landning av en

otillåten fångst. Vid lindrigare överträdelser skall

varning kunna meddelas. Ändringarna i fiskelagen

föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker samtliga motionsyrkanden med hänvisning

till bl.a. vad som redovisas i propositionen och

pågående arbete på området.

I betänkandet finns 12 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Föreskrifter för fiskets bedrivande

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 19

§. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:41 punkt 1 i denna del samt avslår motion

2002/03:MJ15 yrkande 1.

Reservation 1 (m)

2. Hållbart fiske m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ14

yrkande 1, 2002/03:MJ424 yrkande 22,

2002/03:MJ426 yrkande 2 och 2002/03:MJ489

yrkandena 1 och 3.

Reservation 2 (fp, kd)

Reservation 3 (v, mp)

3. Begränsning av foderfisket

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ315

yrkandena 6 och 7, 2002/03:MJ489 yrkande 2 delvis

och 2002/03:MJ492 yrkande 2.

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (v, mp)

4. Utveckling av fiskeredskap

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ241 yrkande

3.

Reservation 6 (m, kd)

5. Fiskeriverkets roller m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ291.

6. Uppgiftsskyldighet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser

22 §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:41 punkt 1 i denna del samt avslår

motionerna 2002/03:MJ13 delvis, 2002/03:MJ14

yrkande 2, 2002/03:MJ15 yrkande 2 och 2002/03:

MJ16 yrkande 1.

Reservation 7 (m)

Reservation 8 (kd)

Reservation 9 (c)

7. Yrkesfiskelicens

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser

30 §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:41 punkt 1 i denna del samt avslår motion

2002/03:MJ15 yrkande 3.

Reservation 10 (m)

8. Fiskeriverkets och länsstyrelsens

tillsynsansvar m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 34

§. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:41 punkt 1 i denna del samt avslår motion

2002/03: MJ489 yrkande 2 delvis.

9. Utvärdering av den utökade tillsynen och

kontrollen, m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ14 yrkande 3.

Reservation 11 (kd)

10. Skärpta straff

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 37,

40 och 40 a §§. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:41 punkt 1 i denna del samt

avslår motionerna 2002/03:MJ12 yrkandena 1 och 2

samt 2002/03:MJ13 delvis.

11. Administrativa sanktioner

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 41

och 50 a §§. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:41 punkt 1 i denna del samt

avslår motionerna 2002/03: MJ12 yrkande 3 och

2002/03:MJ16 yrkande 2.

Reservation 12 (c)

12. Särskild avgift vid förbjudna

landningar

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 50 b

§. Därmed bifaller utskottet proposition

2002/03:41 punkt 1 i denna del samt avslår motion

2002/03:MJ13 delvis.

13. Övriga ändringar i fiskelagen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) i den mån

förslaget inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:41 punkt 1 i återstående

delar.

14. Ändring i lagen om EG:s förordningar om

den gemensamma fiskeripolitiken

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar

om den gemensamma fiskeripolitiken. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:41 punkt

2.

Stockholm den 29 april 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Alf Eriksson (s),

Lennart Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf

Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik

Karlsson (v), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad

(m), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan-

Olof Larsson (s), Christin Nilsson (s), Ann-Kristine

Johansson (s), Cecilia Widegren (m), Roger Karlsson

(c) och Gunnar Goude (mp).

2002/03

MJU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I regleringsbrevet för budgetåret 2001 fick

Fiskeriverket i uppdrag att redovisa erfarenheterna

av den svenska användningen av sanktioner i ärenden

om överträdelser av fiskebestämmelserna och att

lämna förslag med anledning av redovisningen.

Uppdraget gavs mot bakgrund av förordningen (EG) nr

2740/1999 av den 21 december 1999 om fastställande

av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning

(EG) nr 1447/1999 av den 24 juni 1999 om att

upprätta en förteckning över sådana beteenden som

utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma

fiskeripolitikens bestämmelser.

Fiskeriverket har redovisat uppdraget i en rapport

daterad den 11 december 2001. Mot bakgrund av de

erfarenheter som redovisas i rapporten föreslår

Fiskeriverket att vissa ändringar görs i fiskelagen

(1993:787) och lagen (1994:1709) om EG:s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Fiskeriverket har härefter i en skrivelse den 2 maj

2002 föreslagit ytterligare ändringar i fiskelagen.

Lagrådet har avgett yttrande över förslagen. Med

anledning av Lagrådets yttrande har förslaget till

ändring i fiskelagen (1993:787) justerats.

Med anledning av propositionen har 5 motioner med

sammanlagt 12 yrkanden väckts. I betänkandet

behandlas även 10 motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 2002. Förslagen i motionerna återges i

bilaga 1.

Lagförslagen återges i bilaga 2.

I ärendet har inkommit en skrivelse

från Förbundet för anställda i

Tullverket och Kustbevakningen,

Tull-Kust.

Bakgrund

De ändringar som Fiskeriverket föreslår i sin

rapport den 11 december 2001 innebär skärpta och

utvidgade sanktioner mot överträdelser av

fiskelagstiftningen.

Förslagen har sin bakgrund i de krav som ställs på

Sverige som medlem i EU. De två viktigaste EG-

författningarna på fiskeområdet är rådets förordning

(EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett

gemenskapssystem för fiske och vattenbruk (ersatt av

rådets förordning [EG] nr 2371/2002 av den 20

december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande

av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma

fiskeripolitiken) och rådets förordning (EEG) nr

2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett

kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken.

Med författningarna följer en skyldighet för

medlemsstaterna att med nationella licenssystem och

andra bestämmelser reglera fisket och att med

kontroll och tillräckliga sanktioner säkerställa att

fiskebestämmelserna följs. När det gäller sanktioner

ställs krav på att överträdelser skall beivras med

påföljder som effektivt berövar de ansvariga det

ekonomiska utbytet av överträdelsen eller framkallar

effekter som står i proportion till överträdelsens

allvar, i syfte att avskräcka från ytterligare

överträdelser av samma slag. Som lämpliga påföljder

anvisas böter, beslag av förbjudna fiskeredskap och

fångster, beslag av fartyget, tillfälligt

stillaliggande för fartyget, tillfällig indragning

av licensen och återkallande av licensen.

I sin rapport om det svenska sanktionssystemet och

hur detta har tillämpats efter EU-inträdet gör

Fiskeriverket bedömningen att det finns brister både

med avseende på hur våra sanktionsregler är

utformade och hur de tillämpas. Sammantaget finner

verket att det kan ifrågasättas om det svenska

sanktionssystemet lever upp till EG-lagstiftningens

krav. I skrivelsen från den 2 maj 2002 hänvisar

Fiskeriverket till det arbete som pågår med att

integrera miljöskyddsfrågorna i fiskeripolitiken.

Principen om en sådan integration slogs fast genom

Maastrichtfördraget år 1993. Integrationen kommer

till uttryck både i internationella överenskommelser

och i nationell lagstiftning. Fiskeriverket har ett

sektorsansvar för miljön, och det förutsätts att

fiskelagstiftningen skall kunna användas för att

bidra till att uppställda miljömål uppnås.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i

fiskelagen (1993:787) och lagen (1994:1709) om EG:s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Fiskelagens bemyndigande att meddela föreskrifter

för fiskevården vidgas till att gälla också

föreskrifter för fiskets bedrivande. Ändringen

syftar till att göra det möjligt för Fiskeriverket

att till gagn för konsumenterna och

beredningsindustrin reglera fisket och hanteringen

av fisk så att landningar kan ske utspritt över året

och så att den fisk som landas är så färsk som

möjligt. Det finns också anledning att av

regionalpolitiska skäl kunna styra fisket till vissa

platser och fördela fisket mellan fiskare.

Fiskelagens bestämmelse om skyldighet för fiskare

att lämna uppgifter om sina fångster ändras så att

det blir klarlagt att i princip allt fiske som sker

för försäljning skall rapporteras. Vidare ändras

bestämmelserna om yrkesfiskelicens så att licens

skall kunna ges för visst fiske. I dag ger en licens

fiskaren generell rätt att fiska all tillåten fisk.

Ändringen syftar till ökade möjligheter att bedriva

ett småskaligt fiske och främja en föryngring av

fiskarkåren.

Fiskelagens tillsynsbestämmelser ändras så att

befattningshavare vid Fiskeriverket och

länsstyrelsen ges befogenhet att undersöka båtar och

lokaler där det hanteras fisk och få upplysningar

och handlingar som behövs för tillsynen. I dag har

fisketillsynsmän, Kustbevakningen och polisen den

rätten. Det läggs till en bestämmelse om att polisen

skall ge handräckning vid tillsynen om det behövs.

Straffmaximum för brott mot fiskelagen och lagen

(1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma

fiskeripolitiken höjs, och om ett brott mot

fiskelagen är att anse som grovt skall dömas till

fängelse i högst två år. Vidare moderniseras och

skärps bestämmelsen om normerade böter, dvs. böter

som bestäms med ledning av fartygets motorstyrka.

Denna typ av böter skall i fortsättningen tillämpas

inte bara vid trålfiske utan även vid annat fiske

med motordrivna fartyg.

Lagen kompletteras med ytterligare administrativa

påföljder vid överträdelser. Yrkesfiskelicens och

fartygstillstånd skall kunna återkallas för viss

tid. Vid lindrigare överträdelser skall varning

kunna meddelas. Vidare skall regeringen kunna

föreskriva att en särskild avgift skall tas ut vid

landning av en otillåten fångst.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2003.

Utskottets överväganden

Föreskrifter för fiskets bedrivande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

sådan ändring i 19 § fiskelagen (1993:787)

att bemyndigandet utvidgas till att även avse

föreskrifter om fiskets bedrivande. Med

hänvisning till utskottets ställningstagande

avstyrks 10 motionsyrkanden (m, fp, kd, mp)

om bl.a. ett biologiskt hållbart fiske,

åtgärder mot överfiske, begränsning av

foderfisket och lokal och regional

förvaltning av vissa bestånd. Utskottet

avstyrker även en motion (fp) om en utredning

av Fiskeriverkets roller och om

fiskefrågornas handläggning i

Regeringskansliet.

Propositionen

Regeringen föreslår att fiskelagens (1993:787)

bemyndigande att meddela föreskrifter för

fiskevården vidgas till att gälla också föreskrifter

för fiskets bedrivande.

Den gemensamma fiskeripolitiken innebär krav på

medlemsstaterna att vidta även andra åtgärder än

sådana som är direkt hänförliga till fiskevården. I

propositionen anförs att de åtgärder som ett

utvidgat bemyndigande avses gälla närmast är

nationella föreskrifter som syftar till hushållning

med fiskeresurserna till gagn för konsumenterna och

beredningsindustrin. Genom sådana regler blir det

möjligt att tidsmässigt jämna ut landningarna av

fisk, vilket är till fördel för beredningsindustrin

och den regionala utvecklingen. Härigenom kan det

även undvikas att fisk onödigtvis går till

foderindustrin eller t.o.m. dumpas. Konsumenterna

gynnas genom att den fisk som landas är färsk och

kan utgöra råvara för produkter av hög kvalitet.

Motionerna

I motion MJ14 (kd) efterlyses åtgärder mot

överfiske. Det omfattande överfisket måste enligt

motionärerna leda till ökade kontroller och

strängare sanktioner vid överträdelser av de

bestämmelser som reglerar fisket. Ett sådant arbete

måste initieras omgående nationellt, bilateralt och

inom EU (yrkande 1). Enligt motion MJ15 (m) bör

regeringens förslag vad gäller föreskrifter för

fiskevård och för fiskets bedrivande avslås.

Föreskrifter gynnar inte fiskbestånden annat än

kortsiktigt, och det får anses vara ett flagrant

ingrepp i marknadsmekanismerna att genom

myndighetsföreskrifter ge industrin jämnare

varutillförsel (yrkande 1).

Enligt motion MJ241 (m) bör utvecklingen av

fiskeredskap som begränsar skador av skarv på

fiskeredskap och andra olägenheter för fisket

intensifieras (yrkande 3). I motion MJ315 (fp)

framförs krav på kraftigt begränsat foderfiske

(yrkande 6) liksom på förbud mot stora bifångster

fångstmetoder som medför sådana fångster

(yrkande 7). I motion MJ424 (kd) betonas vikten av

att långsiktiga förutsättningar skapas för

fiskenäringen så att den kan utvecklas i balans med

miljön (yrkande 22), och i motion MJ426 från samma

parti framhålls betydelsen av ett biologiskt

hållbart fiske (yrkande 2). Enligt motion MJ489 (mp)

måste utgångspunkterna för fiskeripolitiken baseras

på ett ekosystemtänkande, och även naturvårdens,

rekreationens och fritidsfiskarnas intressen måste

beaktas. Slutligen betonas att fisket alltid måste

utgå från försiktighetsprincipen (yrkande 1).

Foderfisket måste begränsas kraftigt, och Sverige

bör avstå från EU-stöd som förvärrar

fiskerinäringens strukturella problem (yrkande 2

delvis). Lokal eller regional förvaltning av vissa

bestånd bör prövas i kustzonen, det småskaliga

fisket i dessa områden bör prioriteras och det

storskaliga fisket hindras (yrkande 3). Krav på

kraftig begränsning av foderfisket framförs också i

motion MJ492 (mp) yrkande 2.

Enligt motion MJ291 (fp) bör Fiskeriverkets dubbla

roller och verkets framtida verksamhet utredas. I

motionen föreslås att verksamhetsgrenen Fiskenäring

skall finnas kvar under Jordbruksdepartementet medan

verksamhetsgrenen Fiskeresurser förs över till

Miljödepartementet.

Utskottets ställningstagande

Fiskelagens (1993:787) bemyndigande för regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer att

meddela föreskrifter för fiskevården fick sin

nuvarande utformning genom ett riksdagsbeslut år

1995 (prop. 1995/96:8, bet. 1995/96:JoU5, rskr.

1995/96:85). Beslutet innebar att bemyndigandet

vidgades så att alla föreskrifter som behövs för att

reglera fisket skulle kunna meddelas med stöd av

fiskelagen. Föreskrifter som är nödvändiga för att

reglera marknads- och strukturfrågor på fiskets

område kan meddelas med stöd av ett bemyndigande i

lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den

gemensamma fiskeripolitiken. Redan i samband med

1995 års ändring av fiskelagen ifrågasattes om inte

bemyndigandet till stöd för föreskrifter om

fiskevården borde vidgas till att gälla också

fiskets bedrivande. I den då aktuella propositionen

hänvisade regeringen till att avsikten med den

relativt nya lagstiftningen varit att begränsa och

förenkla regelverket. Regeringen ansåg det därför

inte lämpligt att utvidga föreskriftsrätten till att

gälla också fiskets bedrivande. En sådan utvidgning

borde enligt regeringens mening förutsätta mycket

starkt vägande skäl.

I propositionen aktualiseras på nytt frågan om

befogenhet för Fiskeriverket att meddela

föreskrifter för hur fisket skall bedrivas. I sin

rapport till regeringen framhåller verket att den

gemensamma fiskeripolitiken innebär krav på

medlemsstaterna att vidta också andra åtgärder än

sådana som är direkt hänförliga till fiskevården. De

åtgärder som åsyftas är närmast nationella

föreskrifter som syftar till hushållning med

fiskeresurserna till gagn för konsumenterna och

beredningsindustrin. Genom sådana regler skapas

möjligheter för fisket att tidsmässigt utjämna

landningarna av fisk, vilket skulle vara till fördel

för den industri som bereder fisken och göra det

möjligt att undvika att fisk i onödan går till

foderindustrin eller t.o.m. måste dumpas. Som

regeringen anför är det vidare angeläget att fisket

bedrivs och fisken hanteras ombord på ett sätt som

säkerställer att den fisk som landas är färsk och

kan utgöra råvara för produkter av hög kvalitet.

Vidare kan regionala hänsyn göra det motiverat att

meddela föreskrifter om särskild tilldelning av

fiskeresurser eller att föreskriva att fisket skall

delas upp eller att fisket skall ske inom vissa

bestämda områden. Utskottet delar således

regeringens uppfattning att det i dag finns

tillräckligt starka skäl att vidga fiskelagens

bemyndigande om fiskevårdsföreskrifter till att

gälla också föreskrifter för fiskets bedrivande. Som

regeringen anför innebär detta ställningstagande

givetvis inte annat än att ambitionen skall vara att

så långt möjligt begränsa omfattningen av

regelverket.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet

tillstyrker regeringens förslag i denna del och

avstyrker motionerna MJ14 (kd) yrkande 1 och MJ15

(m) yrkande 1.

Genom sektorsansvaret för ekologiskt hållbar

utveckling har Fiskeriverket ansvar för den

biologiska mångfalden och därmed för ett rikt och

varierat fiskbestånd. Detta innebär att verket skall

integrera miljöhänsyn och resurshushållning i sin

verksamhet och verka för ekologisk hållbarhet i hela

fiskesektorn. Även i EU pågår arbete med att

integrera miljöskyddsfrågorna i fiskeripolitiken.

Principen om en sådan integration slogs fast genom

Maastrichtfördraget år 1993 och kommer till uttryck

både i internationella överenskommelser och i

nationell lagstiftning. Mot denna bakgrund bör

enligt Fiskeriverket förordningen (1994:1716) om

fisket, vattenbruket och fiskerinäringen

(fiskeförordningen) ändras så att verket får

möjlighet att meddela föreskrifter till skydd för

hotade eller annars skyddsvärda arter också för

andra inlandsvatten än de stora sjöarna. En sådan

ändring skulle underlätta för Fiskeriverket att

vidta åtgärder för bevarandet av den biologiska

mångfalden och för hållbar utveckling i sektorn. Som

anförs i propositionen ankommer det på regeringen

att ta ställning till i vilken utsträckning och på

vilket sätt det finns anledning att vidga

Fiskeriverkets nuvarande bemyndigande i

fiskeförordningen.

Frågor om fritidsfisket och fisketurismen

behandlades av utskottet våren 2000

(1999/2000:MJU8). Utskottet uttalade då att en

fortsatt positiv utveckling av fisketurismen och

sportfisket förutsätter ett uthålligt utnyttjande av

dessa fiskeresurser. Förutom att resursutnyttjandet

i större utsträckning än i dag kan behöva

kartläggas ansåg utskottet att även möjligheterna

till lokalt organiserad kontroll av nyttjandet och

vården av fiskeresurserna i berörda områden borde

ses över. Utskottet föreslog därför att det

nuvarande fria handredskapsfisket skulle bli föremål

för en sådan kartläggning. Enligt vad utskottet

erfarit kommer dessa frågor att behandlas utförligt

i en till hösten aviserad proposition om vissa

fiskefrågor.

Utskottet har ovan redogjort för sin sedan länge

uttalade ståndpunkt att den gemensamma

fiskepolitiken bör bedrivas på ett långsiktigt

hållbart sätt i fråga om utnyttjandet av

fiskeresurserna. I detta sammanhang har utskottet

även betonat den i dag närmast självklara

inställningen att försiktighetsprincipen skall

tillämpas liksom att miljöaspekterna skall beaktas.

Utskottet har således ingen annan uppfattning än

motionärerna bakom motionerna MJ424 (kd), MJ426 (kd)

och MJ489 (mp) om en fiskeripolitik som grundas på

ett biologiskt hållbart fiske och om en

fiskerinäring i balans med miljön. När det gäller

fisket som rekreation och fritidssysselsättning vill

utskottet hänvisa till betänkandet Utvärdering av

det fria handredskapsfisket (SOU 2001:82).

Betänkandet behandlas i Regeringskansliet inför den

till hösten aviserade propositionen. Något särskilt

riksdagens uttalande med anledning av motionerna i

aktuella delar finner utskottet därmed inte

påkallat. Motionerna MJ424 (kd) yrkande 22,

MJ426 (kd) yrkande 2 och MJ489 (mp) yrkandena 1 och

3 bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Med anledning av motionsyrkanden om begränsning av

foderfisket vill utskottet anföra följande. Med

foderfiske avses sådant industriellt fiske där

fångsten i första hand är avsedd för mänsklig

konsumtion men som, i den mån det inte finns någon

marknad för fångsten, används till foder. Det kan

t.ex. vara fråga om färsk eller fryst fisk till

djurfoder eller för framställning av fiskmjöl och

fiskolja, bl.a. som proteintillskott i djur- och

fiskfoder. Detta gäller emellertid inte rara

(sällsynta) fiskar som torsk, piggvar, spätta m.m. I

det fall fisket är riktat mot t.ex. tobis och

skarpsill är det fråga om foderfiske då hela

fångsten avsätts för detta ändamål. Enligt vad

utskottet erfarit har regeringen inte för avsikt att

vidta några åtgärder för att begränsa industrifisket

så länge fisket sker inom biologiskt säkra gränser

(bet. 1999/2000:MJU8 och 2001/02:MJU23), och allmänt

sett har foderfisket, enligt vad utskottet inhämtat,

minskat de senaste åren medan humankonsumtionen har

ökat. Utskottet vill även hänvisa till vad som sägs

ovan i samband med förslaget om utvidgat

bemyndigande för Fiskeriverket. Syftet med

lagändringen är bl.a. att skapa möjligheter för

fisket att tidsmässigt utjämna landningarna av fisk,

vilket skulle vara till fördel för den industri som

bereder fisken och göra det möjligt att undvika att

fisk i onödan går till foderindustrin eller t.o.m.

måste dumpas. Utskottet förutsätter att regeringen

kommer att behandla frågan om industrifiskets

eventuella påverkan på det småskaliga kustfisket i

samband med att regeringen hanterar dessa frågor i

den till hösten 2003 aviserade propositionen. När

det gäller fastställande av kvoter vill utskottet

hänvisa till sitt uttalande våren 2002 (bet.

2001/02:MJU23). Utskottet upprepade då sin vid flera

tidigare tillfällen uttalade ståndpunkt att

utskottet förutsätter att regeringen i fråga om

fastställande av kvoter agerar i enlighet med

målsättningen för den gemensamma fiskepolitiken och

därmed verkar för att denna politik bedrivs på ett

långsiktigt hållbart sätt i fråga om utnyttjandet av

fiskeresurserna. Med hänvisning härtill och till vad

utskottet i tillämpliga delar anfört ovan får syftet

med motionerna MJ315 (fp) yrkandena 6 och 7,

MJ489 (mp) yrkande 2 delvis och MJ492 (mp) yrkande 2

i väsentliga delar anses tillgodosett. Motionerna

bör inte medföra någon ytterligare riksdagens

åtgärd.

Den grundläggande principen för skador orsakade av

vilt är att skadorna i första hand skall förebyggas

och att detta huvudsakligen skall ske genom jakt.

Beslut om bidrag för förebyggande åtgärder och

ersättning för viltskador på annat än ren får enligt

11 § viltskadeförordningen (2001:724) lämnas av

länsstyrelsen och i mån av tillgång på medel. I

samband med att utskottet behandlade jaktfrågor

våren 2002 upprepade utskottet sitt uttalande från

våren 2000 då utskottet förutsatte att ansvariga

myndigheter noga följer utvecklingen av

skarvbestånden (bet. 1999/2000:MJU17 och

2001/02:MJU18). Som utskottet också uttalade våren

2002 (bet. 2001/02:MJU23) gäller detta även

kunskapsläget om skarvens skadeverkningar på redskap

och fisk i redskap. Av Fiskeriverkets rapport

Småskaligt kustfiske och insjöfiske - en analys

framgår bl.a. att något mer omfattande

utvecklingsarbete för att få fram fiskeredskap som

reducerar skarvens skador på och vid redskapen inte

pågår. Det tidigare bristfälliga kunskapsläget har

emellertid förbättrats genom den förvaltningsplan

för mellanskarv och storskarv som har utarbetats av

Naturvårdsverket i samråd med Fiskeriverket. Planen

innehåller bl.a. lägesbeskrivning, redogörelse för

den forskning som pågår på området samt mål och

förslag till åtgärder. De åtgärder som föreslås är

främst redskapsutveckling, skyddsjakt och i vissa

fall ingrepp i kolonier. Utskottet vill även hänvisa

till riksdagens behandling av regeringens skrivelse

2001/02:73 En samlad naturvårdspolitik då utskottet

instämde i regeringens uttalande att Sverige bör

verka för möjligheten att på ett enklare och

snabbare sätt kunna ändra i EG:s naturvårdsdirektivs

bilagor (bet. 2001/02:MJU24). I likhet med

regeringen ansåg utskottet att det måste bli enklare

att modifiera de olika bilagorna till fågel-

respektive art- och habitatdirektivet. Arter kan

minska och öka i antal och utbredning relativt

snabbt - skarven är ett exempel - och det kan

medföra behov av att såväl flytta arter mellan olika

bilagor som lägga till eller ta bort arter från

bilagorna, allt i syfte att prioritera rätt utifrån

ett EU-perspektiv. Det bör vara enklare att ändra

innehållet i bilagorna än att ändra artiklarna i

direktivens huvudtext. Detta uttalande upprepades av

utskottet våren 2003 (bet. 2002/03:MJU9). Mot

bakgrund av det anförda föreslår utskottet att

motion MJ241 (m) yrkande 3 avstyrks.

Med anledning av motion MJ291 (fp) vill utskottet

anföra följande. Vissa bestämmelser om

ansvarsfördelningen mellan riksdagen och regeringen

har ansetts av så grundläggande principiell karaktär

att de fått sin plats i regeringsformen (RF). Hit

hör t.ex. reglerna om den institutionella ramen för

regeringsarbetet och om förfarandet i

regeringsärenden. Enligt 7 kap. 1 § RF fördelar

regeringen ärendena mellan departementen.

Detaljfördelningen anges av regeringen i

instruktionen för Regeringskansliet (1996:1515), och

av för-arbetena framgår att detta är regeringens

exklusiva kompetensområde. Enligt utskottets mening

är det således en självklar princip att riksdagen

inte skall göra uttalanden i en fråga som gäller

regeringens interna arbetsfördelning; lika

självklart som att regeringen aldrig framlägger

förslag till riksdagen om t.ex. ärendefördelningen

mellan utskotten. Det kan tilläggas att

Fiskeriverkets verksamhet regleras i verkets

instruktion (1996:145) som utfärdas av regeringen.

Med dessa uttalanden avstyrks motionen.

Uppgiftsskyldighet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

sådan ändring i 22 § fiskelagen (1993:787)

att uppgiftsskyldigheten skall omfatta även

den som innehar yrkesfiskelicens och den som

utan stöd av sådan licens fiskar för att

sälja fångsten. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet två motioner (kd, c) om

avslag på regeringens förslag. Utskottet

avstyrker vidare två motioner (s, m) med

synpunkter på förslagets utformning.

Propositionen

Enligt propositionen skall uppgiftsskyldigheten

enligt 22 § fiskelagen (1993:787) omfatta den som

innehar yrkesfiskelicens och den som utan stöd av

sådan licens fiskar för att sälja fångsten.

Vissa licensierade yrkesfiskare bedriver fiske

enbart i sina egna eller arrenderade vatten. Andra

fiskar både i vatten med enskild fiskerätt och i

vatten där fisket är fritt för var och en. Enligt

regeringen utgör dessa yrkesfiskare ett problem för

fiskerikontrollen genom att de ofta inte lämnar

fullständiga fångstuppgifter med hänvisning till att

hela eller delar av fisket bedrivs i det egna

vattnet. Härigenom kan ett omfattande resursuttag

undgå registrering.

Regeringen anser att uppgiftsskyldigheten i

princip bör omfatta allt fiske som med stöd av

enskild rätt bedrivs för försäljning. En

rapporteringsskyldighet av den omfattningen anses

nödvändig för att det skall finnas en tillförlitlig

grund för beslut om fiskevården. 22 § fiskelagen bör

därför ändras så att uppgiftsskyldighet kan åläggas

inte bara den som innehar yrkesfiskelicens utan

också andra som fiskar för försäljning.

Motionerna

I två motioner yrkas avslag på regeringens förslag.

Enligt motion MJ14 (kd) bör förslaget avslås, och

regeringen bör återkomma med nytt förslag där

Lagrådets synpunkter tillgodoses. Lagrådet har

kritiserat förslaget för att inte vara tillräckligt

tydligt när det gäller vilka som kan komma att bli

skyldiga att lämna uppgifter enligt 22 § fiskelagen.

Lagrådet anser även att den utformning som förslaget

har fått ger utrymme för en mer långtgående

uppgiftsskyldighet än vad som är avsikten

(yrkande 2). Grunden för avslag enligt motion

MJ16 (c) är att arbetet med kontrollerna skall stå i

proportion till nyttan av dem, och det skall tydligt

anges vem som omfattas av kontrollerna. Motionärerna

anför vidare att även samhällets kontroll måste

präglas av respekt för äganderätten, t.ex. enskilda

fiskevatten (yrkande 1).

Enligt motion MJ13 (s) delvis bör

uppgiftsskyldigheten omfatta allt fiske. I motion

MJ15 (m) anförs att uppgiftsskyldigheten i och för

sig kan fylla sitt syfte som kontrollinstrument för

uttaget av fisk och är då i princip att jämställa

med kontrollerad jakt av vilt från land.

Motionärerna anser det emellertid orimligt att

skyldigheten regleras efter licensinnehav och inte

efter försålda kvantiteter. Förslaget kan i princip

bifallas men med förbehåll att gränsen för

skyldigheten sätts vid rimliga volymer som i princip

inte bör understiga dem som dagens licensierade

fiskare landar (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Enligt 22 § fiskelagen (1993:787) får regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela

föreskrifter om skyldighet för den som bedriver

yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om

fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid

och plats för fångsten, omlastning, landning,

försäljning och andra förhållanden rörande fisket

som är av betydelse för tillämpningen av EG:s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Vissa licensierade yrkesfiskare bedriver fiske

enbart i sina egna eller arrenderade vatten medan

andra fiskar både i vatten med enskild fiskerätt och

i vatten där fisket är fritt för var och en. Som

regeringen anför utgör dessa yrkesfiskare ett

problem för fiskerikontrollen genom att de ofta inte

lämnar fullständiga fångstuppgifter med hänvisning

till att hela eller delar av fisket bedrivs i det

egna vattnet. Härigenom kan ett omfattande

resursuttag undgå registrering. Det är normalt inte

möjligt för en yrkesutövare att undanta en viss del

av sitt arbete från redovisning med hänvisning till

att detta utgör en från näringsverksamheten skild

verksamhet. På samma sätt bör det inte vara tillåtet

för en licensierad fiskare att undanta fiske för

försäljning som sker på egna vatten från

uppgiftsskyldighet. Uppgifter från

förstahandsmottagare av fisk visar dessutom att det

finns ett antal olicensierade fiskare som

regelbundet lämnar fisk från egna vatten till

försäljning.

I likhet med regeringen anser utskottet att

uppgiftsskyldigheten i princip bör omfatta allt

fiske som med stöd av enskild rätt bedrivs för

försäljning. En rapportskyldighet av den

omfattningen är enligt utskottets mening nödvändig

för att det skall finnas en tillförlitlig grund för

beslut inom fiskevården. Det skulle däremot föra för

långt att låta uppgiftsskyldigheten omfatta också

andra företagare än sådana som bedriver eget fiske,

t.ex. företagare som ägnar sig åt fisketurism. Av

propositionen framgår att Lagrådet har anmärkt att

den utformning av bemyndigandet som regeringen

föreslår kommer att ge utrymme för en

uppgiftsskyldighet som sträcker sig längre än att

bara omfatta yrkesfiske. Som alternativ förordar

Lagrådet en ändring av lagens definition av

yrkesmässigt fiske. Lagrådet har också ifrågasatt om

den föreslagna ändringen är nödvändig med hänsyn

till det bemyndigande att meddela föreskrifter om

uppgiftsskyldighet som finns i lagen om EG:s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en

lösning som innebär att yrkesmässigt fiske

definieras på ett annat sätt vore att föredra av de

skäl som Lagrådet pekar på. Det saknas emellertid

tillräckligt underlag för en sådan ändring inom

ramen för det aktuella lagstiftningsärendet. Med

hänsyn till den systematik som valts, nämligen att

reglera frågor om själva fisket genom bestämmelser i

fiskelagen och övriga delar av EG:s fiskepolitik,

bl.a. marknadsregleringen av fiskeprodukter, i lagen

om EG:s förordningar om den gemensamma

fiskepolitiken, framstår det enligt utskottet som

mindre lämpligt att grunda föreskrifter om

skyldighet att lämna uppgifter om fisket på den

sistnämnda lagen. Utskottet, som anser det

angeläget att erhålla bättre kunskap om

resursuttagen, ansluter sig därmed till regeringens

förslag. Som påpekats i remissen bör den närmare

avgränsningen av uppgiftsskyldigheten göras i

föreskrifter meddelade med stöd av paragrafen.

Avsikten är att i föreskrifterna precisera

skyldigheten till att avse det fiske som har sådan

omfattning och varaktighet att det kan betecknas som

näringsverksamhet.

Det ovan anförda innebär att utskottet tillstyrker

regeringens förslag att 22 § fiskelagen ändras så

att uppgiftsskyldighet kan åläggas inte bara den som

innehar yrkesfiskelicens utan också andra som fiskar

för försäljning. Därmed avstyrker utskottet

motionerna MJ13 (s) delvis, MJ14 (kd) yrkande 2,

MJ15 (m) yrkande 2 och MJ16 (c) yrkande 1.

Yrkesfiskelicens

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

ändring i fiskelagen (1993:787) så att

yrkesfiskelicenser får utfärdas även för

visst fiske. Därmed avstyrker utskottet en

motion (m) om licensens omfattning och om

vikten av konkurrens mellan fiskare.

Propositionen

Enligt regeringens förslag bör fiskelagen (1993:787)

ändras så att yrkesfiskelicenser får utfärdas för

visst fiske.

Det är enligt regeringens bedömning angeläget att

främja etablering av småskalig verksamhet, inte

minst inom fiskesektorn. Regeringen anser sig ha

tillräckliga skäl att frångå den bedömning som

gjordes när fiskelagen infördes år 1993, nämligen

att en licens är giltig i alla svenska vatten och

för allt fiske. Denna uppfattning har legat till

grund för den praxis i fråga om yrkesfiskelicensens

omfattning, vilket innebär att det inte funnits

utrymme att begränsa en licens till att omfatta det

fiske som sökanden avser att bedriva.

Motionen

I motion MJ15 (m) framförs synpunkter på förslaget

om ändring i 30 § fiskelagen. Motionärerna anser att

licensgivningen inte får medverka till att

konkurrensen mellan fiskare begränsas. Vid

licensgivning bör kunna övervägas att vid bedömning

av fiskets storlek även ta hänsyn till omsättningen

från vidareförädling av fisket, t.ex. fiskrökning

och försäljning vid egen servering och till

konsument (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Genom fiskelagen (1993:787) infördes krav på licens

för att få bedriva yrkesmässigt fiske. Syftet var

att åstadkomma en bättre hushållning med

fiskbestånden och att stärka det fiske som bedrivs

av den som är beroende av fisket för sin

försörjning. Härigenom skulle även antalet

yrkesfiskare balanseras mot tillgängliga resurser.

Enligt 6 § fiskelagen avses med yrkesmässigt fiske

sådant fiske som bedrivs med stöd av

yrkesfiskelicens. I 30 § samma lag anges att

yrkesfiskelicens får beviljas den för vars

försörjning fisket är av väsentlig betydelse, om

fisket har anknytning till svensk fiskerinäring.

Vidare anges att licens får beviljas för viss tid.

Vissa uttalanden i propositionen om fiskelag m.m.

(prop. 1992/93:232) har legat till grund för en

praxis, enligt vilken det inte finns utrymme för att

begränsa en licens till att omfatta det fiske som

sökanden avser att bedriva. Enligt den nu aktuella

propositionen har Fiskeriverket anfört att en

ändring av praxis skulle kunna bidra till att ge

ökade möjligheter att bedriva ett småskaligt fiske

och föryngra fiskarkåren. Verket, som önskar en

sådan ändring, anser att det inom ramen för den

nuvarande lagstiftningen finns möjlighet att

åstadkomma detta.

Som regeringen anför är det angeläget att främja

etablering av småskalig verksamhet, inte minst inom

fiskesektorn. Enligt utskottets mening får

tillräckliga skäl anses finnas att i viss

utsträckning frångå den bedömning som gjordes när

fiskelagen infördes. Licensprövningen bör således

kunna avse det fiske som den som sökt licensen avser

att bedriva. Utskottet tillstyrker därmed

regeringens förslag om ändring i 30 § fiskelagen så

att yrkesfiskelicens får utfärdas för visst fiske.

De farhågor för begränsning av konkurrensen mellan

fiskare som kommer till uttryck i motion MJ15 (m)

delas inte av utskottet, som med det anförda

avstyrker motionens yrkande 3 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Fiskeriverkets och länsstyrelsens

tillsynsansvar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

utvidgat tillsynsansvar. Med hänvisning

härtill avstyrker utskottet två motioner (kd,

mp) om utvärdering efter två år av

Fiskeriverkets och länsstyrelsens kontroll

respektive förbättring av övervakningen och

kontrollen.

Propositionen

Fiskelagens (1993:787) bestämmelser om tillsyn

föreslås ändras så att det av lagen framgår att även

befattningshavare vid Fiskeriverket och

länsstyrelsen har rätt att vid tillsynen få

tillträde till bl.a. fartyg, fordon och byggnader,

tillgång till upplysningar och handlingar samt hjälp

av den som är föremål för tillsynen. Vidare skall

polisen på begäran lämna den hjälp som behövs.

Motionerna

I motion MJ14 (kd) begärs en utvärdering efter två

år av Fiskeriverkets och länsstyrelsens utökade

tillsyn och kontroll. Motionärerna framhåller som

viktigt att tillsynen fungerar på ett så enkelt och

effektivt sätt som möjligt, att inte fler kontroller

än nödvändigt genomförs, att rollfördelningen mellan

myndigheterna är tydlig och att dubbelarbete undviks

(yrkande 3). Enligt motion MJ489 (mp) måste

övervakningen och kontrollen av fisket förbättras

(yrkande 2 delvis).

Utskottets ställningstagande

Fiskelagens bestämmelser om tillsyn är utformade med

utgångspunkt att kontrollverksamheten på fältet

huvudsakligen utförs av fisketillsynsmän,

befattningshavare vid kustbevakningen och polisen.

Viss tillsyn utförs även av befattningshavare vid

Fiskeriverket och länsstyrelsen, t.ex.

Fiskeriverkets kontroll av den utrustning som behövs

för satellitövervakningssystemet och länsstyrelsens

kontroll av fiskodlingar. I likhet med regeringen

anser utskottet det lämpligt att komplettera den

nuvarande tillsynsparagrafen så att det framgår att

befogenheten att bereda sig tillträde och få

upplysningar också kan gälla befattningshavare vid

Fiskeriverket och länsstyrelsen. Utskottet finner

det också lämpligt att, i

verkställighetsföreskrifterna till lagen, ett

förordnande att vara fisketillsynsman utformas så

att det framgår vilken inriktning tillsynen skall ha

och vilka befogenheter som följer med uppdraget. I

fiskelagen bör på samma sätt som i motsvarande

lagstiftning finnas en bestämmelse om att polisen på

begäran skall lämna den hjälp som behövs vid

tillsynen.

Det ovan anförda innebär att utskottet tillstyrker

regeringens förslag i denna del. Därmed finner

utskottet motion MJ489 (mp) yrkande 2 tillgodosedd i

denna del. Motionsyrkandet bör inte medföra någon

åtgärd från riksdagens sida.

Det är givetvis av största vikt att tillsynen över

lagar och regler fungerar på ett för medborgarna så

enkelt och effektivt sätt som möjligt. För att

undvika parallella tillsynsorganisationer bör det av

lagstiftningen klart framgå vilken eller vilka

myndigheter som utför kontrollen. Ingen skall heller

behöva utsättas för fler kontroller än vad som krävs

för bestämmelsernas efterlevnad eller för kontroller

av fler myndigheter än nödvändigt. Av propositionen

framgår att Fiskeriverket och Kustbevakningen under

år 2002 träffade en formaliserad överenskommelse om

den svenska fiskerikontrollen. Syftet med

överenskommelsen är att utveckla kontrollen genom

fördjupad samverkan mellan myndigheterna, utvecklad

samsyn om kontrollens inriktning och genomförande,

långsiktigt gemensamt kvalitetsarbete och ökad

effektivitet i kontrollverksamheten.

Som anförs i propositionen kan det finnas goda

skäl att redan i fiskelagen klargöra Fiskeriverkets

ansvar för fisketillsynen. Hur detta lämpligen skall

göras bör, med hänsyn till övriga myndigheters

tillsynsansvar, bli föremål för närmare

överväganden. Utskottet förutsätter att regeringen

återkommer till riksdagen i denna fråga.

Utskottet, som givetvis delar synpunkterna i

motion MJ14 (kd) om vikten av enkelhet och

effektivitet i tillsynen och tydlig rollfördelning

mellan berörda myndigheter är emellertid inte berett

att tillmötesgå motionens yrkande 3 om utvärdering

av den utökade tillsynen och kontrollen. Med

hänvisning härtill avstyrks motionsyrkandet i den

mån det inte kan anses tillgodosett.

Skärpta straff

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

skärpta straff för överträdelser på

fiskeområdet och avstyrker två motioner (m,

s) om avslag på propositionen i denna del och

om ytterligare skärpning av påföljderna.

Propositionen

Straffen för överträdelser på fiskeområdet föreslås

skärpas i flera avseenden. Straffmaximum för

normalbrott höjs från fängelse i sex månader till

fängelse i ett år. För grovt brott skall dömas till

fängelse i högst två år. Beräkningsgrunden för

normerade böter ändras från hästkrafter (DIN) till

kilowatt. Normerade böter skall bestämmas till lägst

tio gånger och högst 500 gånger fartygsmotorernas

kilowattal och skall tillämpas också vid annat fiske

med motordrivet fartyg än trålfiske.

Motionerna

I motion MJ12 (m) yrkas avslag på regeringens

förslag såvitt avser höjning av straffet för brott

mot fiskelagen. Motionärerna anför att det hittills

i stort sett inte hänt att brott mot fiskelagen

ansetts så grovt att fängelse har utdömts

(yrkande 1). Även förslaget om höjning av de s.k.

normerade böterna bör avslås. Denna form av böter

förekommer endast i ett par specialförfattningar,

och avskaffande av denna påföljdsform har

diskuterats tidigare (yrkande 2). Enligt motion MJ13

(s) delvis bör påföljderna skärpas ytterligare och

jämställas med påföljderna i jaktlagen.

Utskottets ställningstagande

Straffmaximum

Straffskalan för brott mot fiskelagen (1993:787) och mot

bestämmelser som har utfärdats med stöd av lagen har

i huvudsak varit oförändrad sedan 1980-talet, och i

jämförelse med andra EU-länders lagstiftning

framstår nivån på de svenska sanktionerna som låg. I

domstolarnas praxis utdöms endast förhållandevis

låga bötesstraff, och skillnaden mellan värdet av

den fisk som varit föremål för brottet och de

utdömda bötesbeloppen är påtaglig. Härtill kommer

att polisens handläggningstider för denna typ av

brott tenderar att vara långa, vilket medför risk

för att brottet hinner preskriberas innan lagföring

kan ske. Även då fiskelagstiftningen jämförs med

annan lagstiftning med liknande syfte ter sig enligt

utskottets mening straffskalan i underkant.

De bestämmelser det är fråga om har till syfte att

skydda fiskbestånden, och bestämmelserna har därmed

också effekt som skydd för miljön. Det ligger därför

enligt utskottet nära till hands att jämföra brott

mot fiskelagstiftningen med brott mot miljölagen och

jaktbrott. Maximistraffen för brott mot miljö- och

jaktlagstiftningen är emellertid avsevärt strängare

än motsvarigheterna på fiskeområdet. De stora

likheterna i syftet med lagstiftningen liksom

skillnaden mellan värdet på de olovligt landade

fångsterna och de i praxis utdömda bötesbeloppen

talar enligt utskottets mening för att straffskalan

för fiskebrott bör skärpas.

Som framhålls i propositionen är höjningen avsedd

att spegla en strängare syn på de aktuella brotten

även vid brott där straffet stannar vid böter. Under

senare år har förhållandena i våra vatten utvecklats

på ett sätt som innebär att fisktillgångarna hotas

av olika orsaker, bl.a. ett alltför omfattande

fiske. Fisket kringgärdas av ett omfattande

regelverk för att trygga beståndens fortlevnad och

den biologiska mångfalden i förening med ett

långsiktigt hållbart fiske. Det är mot denna

bakgrund nödvändigt med ett sanktionssystem som

skapar respekt för reglerna. Som regeringen anför

framstår det som uppenbart att den nuvarande

straffskalan, som överensstämmer med den som gäller

för gärningar som bl.a. snatteri, egenmäktigt

förfarande och skadegörelse, inte speglar det

förhållandet att vissa överträdelser av

fiskelagstiftningen måste betraktas som allvarliga

brott med hänsyn till de värden de kan inbringa och

inte minst genom den stora skada de kan förorsaka

fiskbestånden.

De brott som ändringen tar sikte på är överträdelser

som begås i den yrkesmässiga verksamheten, dvs.

olika former av otillåtet fiske och felaktig eller

bristfällig rapportering av fisket. Av avgörande

betydelse för att bestämma brottets svårighetsgrad

är naturligen vilka värden som satts på spel genom

överträdelsen. Omständigheter som kan föranleda att

ett brott är att betrakta som grovt kan t.ex. vara

en verksamhet av särskilt stor omfattning eller att

fångstvärden varit betydande eller riktat sig mot

särskilt skyddsvärda bestånd. Det anförda innebär

att utskottet tillstyrker regeringens förslag i

denna del och avstyrker motion MJ12 (m) yrkande 1.

Även motion MJ13 (s) delvis avstyrks i den mån den

inte kan anses tillgodosedd.

Normerade böter m.m.

Enligt fiskelagen (1993:787) skall bötesstraff för vissa brott

som begåtts genom otillåtet fiske bestämmas som s.k.

normerade böter. Bötesformen infördes år 1984 i

lagen (1950:596) om rätt till fiske i syfte att

skärpa påföljden för otillåtet fiske. Som skäl för

att införa böterna anfördes i propositionen (prop.

1983/84:159) bl.a. att det bör beaktas att

trålfisket är mycket effektivt som fiskemetod och

kan utgöra ett hot om utfiskning eller

beståndshotande överfiskning om det inte hålls under

kontroll. Vidare påpekades att trålfiske på

förbjudet område kan innebära en fara för skador på

redskap som används av andra fiskare.

Utskottet delar regeringens uppfattning om att

bötesformen normerade böter är väl lämpad för

överträdelser av fiskebestämmelser, eftersom

straffet genom att det anknyts till en fysisk

egenskap hos det fartyg som används kommer att stå i

relation till den faktiska eller potentiella skada

som uppstår. Även om bötesformen förekommer sparsamt

i påföljdssystemet har den således ännu sitt

berättigande och bör behållas i fiskelagen. Sedan

lagändringen år 1984 har effektiviteten hos

fiskefartygen ökat, vilket givetvis har betydelse

för den skada som det olovliga trålfisket medför.

Eftersom bötesskalan inte ändrats sedan den infördes

har de normerade böterna inte följt penningvärdets

förändring på samma sätt som fiskarnas inkomster,

vilket har medfört att utdömda straff numera är

mindre kännbara än tidigare. Synen på olovligt

yrkesfiske har också förändrats genom de senaste

årens allt sämre beståndssituation. Enligt

utskottets mening finns därför skäl att ändra

bötesskalan till en nivå som bättre motsvarar dagens

förhållanden. Utskottet tillstyrker därmed

regeringens förslag i denna del och avstyrker motion

MJ12 (m) yrkande 2.

Administrativa sanktioner

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att

den straffrättsliga påföljden vid

överträdelser av fiskebestämmelserna i samband

med yrkesfiske skall kunna förenas med

återkallelse på viss tid av yrkesfiskelicens

och fartygstillstånd. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet två motioner (m, c) om

tillämpningen av bestämmelserna.

Propositionen

Enligt regeringens förslag skall den straffrättsliga

påföljden vid överträdelser av fiskebestämmelserna i

samband med yrkesfiske kunna förenas med

återkallelse på viss tid av yrkesfiskelicens och

fartygstillstånd.

Administrativa påföljder är inte främmande för

svensk rätt. Som exempel på lagstiftning som gör det

möjligt att kombinera straffpåföljder och avgifter

nämns i propositionen miljöbalken och lagen

(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg.

Regeringen finner emellertid anledning att i

propositionen närmare beröra frågan om de

administrativa påföljdernas förenlighet med

grundlagen och Europakonventionen.

Enligt 2 kap. 20 § regeringsformen får

begränsningar i rätten att driva näring eller utöva

yrke införas endast för att skydda angelägna

allmänna intressen och aldrig i syfte att enbart

ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Bestämmelsen infördes år 1994 i samband med att

Europakonventionen inkorporerades i svensk rätt. I

förarbetena (prop. 1993/94:117) nämns som exempel på

sådana angelägna allmänna intressen säkerhets-,

hälsovårds- och arbetarskyddsintressen samt

bestämmelser om kompetens eller krav för att en

person skall få utöva ett visst yrke. Vidare anges

att det slutliga ställningstagandet till vad som är

ett angeläget allmänt intresse får göras från fall

till fall i enlighet med vad som kan anses vara

acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

Regeringen bedömer det som uppenbart att åtgärder

måste vidtas om havsmiljön och fiskerinäringen skall

kunna bevaras. Sveriges förmåga att värna om dessa

intressen är nära förknippad med de verktyg som

tillhandahålls myndigheterna för ingripande mot

brott mot fiskebestämmelserna. Den begränsning av

yrkes- och näringsfriheten som uppställs genom

kravet på yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd

finner regeringen mot denna bakgrund motiverad med

hänsyn till det allmänna intresset av att skydda

miljön och fiskeresurserna. På motsvarande sätt

måste det anses stå i överensstämmelse med

regeringsformens krav att återkallelse av tillstånd

och licenser kan ske vid allvarliga överträdelser.

Det nu aktuella förslaget avser återkallelse på

viss tid av yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd.

Förslaget motiveras av samma hänsyn som ligger bakom

de hittillsvarande reglerna om permanent

återkallelse, dvs. skyddet av havsmiljön och

fiskbestånden. Samhället behöver ha möjlighet att

reagera snabbare mot överträdelser och ingripa på

ett sätt som är kännbart och effektivt, men

åtgärderna måste givetvis stå i rimlig proportion

till överträdelsen. Inte heller får de försvåra

förutsättningarna för den som åtgärden riktats emot

att återuppta sin verksamhet då ingripandet upphört.

Införandet av en möjlighet till tidsbegränsade

återkallelser bör även ha en förebyggande verkan.

Sammantaget anser regeringen att förslaget med

hänsyn till dess syfte att skydda ett angeläget

allmänt intresse inte strider mot regeringsformen.

Lagrådet har starkt ifrågasatt om en ursprungligen

föreslagen ordning där Fiskeriverkets prövning av en

överträdelse följs av en domstolsprövning av samma

överträdelse är förenlig med artikel 4 i

Europakonventionen, och om den över huvud taget

tillgodoser rimliga krav på rättssäkerhet. Lagrådet

avstyrkte därför den ifrågavarande paragrafen, dvs.

41 §, i den utformning den fått i Lagrådsremissen.

Med hänsyn till Lagrådets uppfattning har

regeringens förslag utformats så att bedömningen av

frågan om återkallelse skall ske på grundval av en

brottmålsdom. Fiskeriverkets handläggning skulle då

endast bestå i dels ett konstaterande av att den

tilltalade har dömts för ett brott som utgör grund

för återkallelse av licens och tillstånd, dels ett

beslut om återkallelse. Handläggningen skulle därmed

ske på samma sätt som verket i dag handlägger de

permanenta återkallelserna. Genom att införa denna

typ av återkallelser blir det enligt regeringen

möjligt att ingripa genom en åtgärd som riktas mot

licensen och tillståndet även då det inte är fråga

om upprepad brottslighet. Det kan även förutsättas

att en sådan ordning kommer att ha en förebyggande

verkan. Enligt regeringen finns således skäl att

möjliggöra sådana återkallelser.

Återkallelse av yrkesfiskelicenser och

fartygstillstånd på viss tid kan avse antingen

licensen eller tillståndet eller såväl licensen som

tillståndet. En befälhavare på ett fiskefartyg skall

inneha yrkesfiskelicens, och ett ingripande skulle

kunna bestå i återkallelse av denna på viss tid. Den

som drabbas av en sådan återkallelse skulle

emellertid kunna undgå att ingreppet får avsedd

effekt genom att anlita en annan licensinnehavare

som befälhavare under återkallelsetiden och själv

fortsätta fisket som besättningsman. Befälhavaren

och innehavaren av fartygstillstånd är ofta samma

person, och beslut om indragning av

fartygstillståndet träffar den ansvarige

yrkesfiskaren. Det förekommer dock att befälhavaren

inte är tillståndsinnehavare. I dessa fall

tillhandahåller innehavaren av fartygstillståndet

fartyget som en nödvändig beståndsdel i den

verksamhet som föranleder överträdelsen. Mot denna

bakgrund gör regeringen bedömningen att

tillståndsinnehavaren måste acceptera att ett

ingripande kan riktas även mot honom. Att

ingripandet riktas enbart mot innehavaren av

fartygstillståndet medan den befälhavare som är

ansvarig för överträdelsen går fri framstår enligt

regeringen inte som rimligt. Befälhavaren skulle då

kunna erbjuda sina tjänster på ett annat fartyg

samtidigt som andra som är beroende av fisket med

det fartyg för vilket tillståndet återkallats inte

kan fiska. Regeringen anser att ingripanden därför

bör avse både yrkesfiskelicensen för den ansvarige

befälhavaren och fartygstillståndet.

Regeringen framhåller att en tidsbegränsad

återkallelse av yrkesfiskelicenser och tillstånd

vidare bör vara av sådan varaktighet att åtgärden

får effekt på den verksamhet som åtgärden riktar sig

emot. Återkallelsen bör därför inte understiga två

veckor. Regeringen anser det rimligt att anta att

högst ett halvt års avstängning från fisket är en

tillräckligt kännbar reaktion i förhållande till de

överträdelser som kan föranleda ett ingripande.

Återkallelser på längre tid skulle kunna innebära

att fiskaren definitivs slogs ut från fisket, och

regeringen pekar på möjligheten till permanent

återkallelse för mycket grova eller upprepade

överträdelser.

Vid sidan av fiskelagen är EG:s reglering av vad

som utgör allvarliga överträdelser enligt regeringen

den naturliga utgångspunkten för bedömningen av om

ett ingripande är påkallat. Vid bedömningen av hur

lång tid återkallelsen skall gälla bör enligt

regeringen hänsyn tas till bl.a. hur lång tid

överträdelsen har pågått, överträdelsens omfattning

och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen

avser, det s.k. skyddsintresset. För att

återkallelsen skall få den avsedda effekten anförs i

propositionen att en fiskeresa som omfattar en vecka

bör motsvara en återkallelse under åtminstone två

veckor, dvs. motsvarande den föreslagna minimitiden

för återkallelser. Om en fiskeresa innefattat ett

stort antal överträdelser bör indragningen kunna

vara längre, liksom i de fall överträdelser vid

flera veckors fiske handläggs i samma ärende. Om

någon tidigare varit föremål för återkallelse bör

även detta påverka längden på den nya återkallelsen.

En möjlighet införs att i vissa fall meddela

varning. Denna sanktion bör användas vid

förstagångsöverträdelser och lindriga överträdelser.

Motionerna

Enligt motion MJ12 (m) bör, i stället för indragning

av licens och fartygstillstånd, varning meddelas

första gången någon begår brott mot

fiskebestämmelserna. Återkallelse bör inte komma i

fråga utan mycket starka skäl och vid grova

överträdelser (yrkande 3). I motion MJ16 (c) anförs

att återkallande av yrkesfiskelicensen endast bör

tillgripas vid upprepade större överträdelser och

inte får ske på ett sätt som kan äventyra

rättssäkerheten (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som framgår av utskottets redogörelse ovan bedrivs

yrkesmässigt fiske med stöd av yrkesfiskelicens och,

om fartyget som används i detta fiske överstiger en

viss storlek, fartygstillstånd. Redan enligt

gällande regler kan sådan licens och sådant

tillstånd återkallas vid överträdelse av

fiskebestämmelserna. Det är emellertid i dessa fall

fråga om en extraordinär åtgärd som innebär

permanent förlust av licens eller tillstånd som

följaktligen inte kommer i fråga i andra fall än när

överträdelserna är allvarliga och upprepade.

Överträdelse av fiskebestämmelserna innebär inte

bara skada för de intressen av ekonomisk och

biologisk art som bestämmelserna är avsedda att

skydda. Överträdelsen utgör även missbruk av det

förtroende som har visats det begränsade antal

fiskare som beviljats licens och fartygstillstånd.

På grund av medlemskapet i EU är Sverige också

skyldigt att upprätthålla nationella system för

fiskelicenser och ingripa med kännbara sanktioner

vid överträdelse av fiskebestämmelser. Som

regeringen anför bör det därför övervägas om det är

möjligt att i fiskerilagstiftningen införa en

administrativ åtgärd som, snabbt och oberoende av

den tid en straffrättslig prövning kan komma att ta

i anspråk, kan riktas mot den yrkesutövning som

skyddas genom licens- och tillståndssystemen.

Fisket och fiskefrågorna samt inte minst den

rådande allvarliga situationen för vissa

fiskbestånd, särskilt i havsområden i Sveriges

närhet, har under senare tid blivit starkt

uppmärksammade. Som regeringen anför framstår det

som uppenbart att åtgärder måste vidtas om

havsmiljön och fiskerinäringen skall kunna bevaras.

Vårt lands förutsättningar att skydda dessa

intressen är starkt beroende av vilka möjligheter

myndigheterna har att ingripa mot brott mot

fiskebestämmelserna. Den begränsning av yrkes- och

näringsfriheten som uppställs genom kravet på

yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd finner

utskottet mot denna bakgrund motiverad med hänsyn

till det allmänna intresset av att skydda miljön och

fiskeresurserna. På samma sätt måste sanktionerna

återkallelse av tillstånd och licenser vid

allvarliga överträdelser anses stå i

överensstämmelse med de krav som uppställs i

regeringsformen. Utskottet gör härvid samma

bedömning som regeringen.

Som framgår av propositionen har regeringens

förslag utformats så att bedömningen av frågan om

återkallelse skall ske på grundval av en

brottmålsdom. Fiskeriverkets handläggning skulle då

endast bestå i dels ett konstaterande av att den

tilltalade har dömts för ett brott som utgör grund

för återkallelse av licens och tillstånd, dels ett

beslut om återkallelse. Handläggningen skulle därmed

ske på samma sätt som verket i dag handlägger de

permanenta återkallelserna. Genom att införa denna

typ av återkallelser blir det möjligt att ingripa

genom en åtgärd som riktas mot licensen och

tillståndet även då det inte är fråga om upprepad

brottslighet. I likhet med regeringen förutsätter

utskottet att även en sådan ordning kommer att ha en

förebyggande verkan. Det finns således skäl att

möjliggöra sådana återkallelser.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag om återkallelse på viss tid av

yrkesfiskelicens och fartygstillstånd. Utskottet

tillstyrker även förslaget att införa möjlighet att

meddela varning för förstagångsöverträdelser och

lindriga överträdelser. Därmed avstyrker utskottet

motion MJ12 (m) yrkande 3.

Med anledning av motion MJ16 (c) vill utskottet

tillägga följande. Av förslaget till 50 a §

fiskelagen framgår att en förutsättning för beslut

om återkallelse av licensen eller tillståndet är att

innehavaren i samband med yrkesmässigt fiske har

fällts till ansvar för en allvarlig överträdelse

enligt fiskelagen. Om det kan anses tillräckligt

skall enligt samma lagrum meddelas beslut om

varning. Därmed avstyrks motionens yrkande 2 i den

mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Särskild avgift vid förbjudna

landningar, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

införande av en särskild avgift vid landning

av otillåten fångst och avstyrker en motion

(s) om avgiftens beräkning.

Utskottet tillstyrker även regeringens

förslag i de delar som inte blivit föremål

för utskottets ställningstagande tidigare i

detta betänkande.

Propositionen

I propositionen föreslås att regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer skall få föreskriva

att den som landar en otillåten fångst skall åläggas

att betala en särskild avgift. Avgiften skall

bestämmas till ett belopp som motsvarar fångstens

värde. Om det finns särskilda skäl, skall avgiften

kunna sättas ned eller helt efterges.

Motionen

I motion MJ13 (s) delvis betonas att regeringens

förslag att avgiftens storlek skall motsvara

fångstens värde skall utgöra ett minimistraff vid

otillåten fångst.

Utskottets ställningstagande

Landning och försäljning av en kvoterad fiskart får

inte ske sedan ett visst fiske stoppats på grund av

att den kvot som Sverige tilldelats för

fiskesäsongen är förbrukad. Förutom i dessa fall kan

förbjudna landningar förekomma även för arter för

vilka Sverige inte har tilldelats någon kvot liksom

av bifångster av fisk av arter för vilka fiskeförbud

råder. Som anförs i propositionen uppkommer i

samband med otillåtna fångster betydande

bevissvårigheter, eftersom det ofta inte kan visas

att bifångsten kunde undvikas. Den otillåtna

fångsten säljs och inbringar ofta stora inkomster

för fiskaren samtidigt som den påverkar Sveriges

kvot, vilket kan medföra avdrag på den tillgängliga

kvoten under det följande året. Dessa förhållanden

är givetvis inte tillfredsställande. Fiskeriverket

har mot bakgrund härav föreslagit införande av ett

avgiftssystem som innebär att fiskaren tas ifrån den

obehöriga vinst som en försäljning av en otillåten

fångst innebär. Avgiften, som föreslås motsvara

värdet av fångsten, bör enligt verket tas ut

oberoende av om det kan visas att fiskaren med

uppsåt eller av oaktsamhet har överträtt

fiskebestämmelserna. Följaktligen skall det för ett

beslut om avgift vara tillräckligt att en otillåten

landning konstateras. Avgiften, som enligt förslaget

skall beslutas av Fiskeriverket, skall kunna

efterges om det skulle vara uppenbart oskäligt att

ta ut en avgift.

Det kan enligt utskottets mening förutsättas att

en avgift som den föreslagna får till följd att

fisket styrs till fiskemetoder och fångstplatser som

innebär att otillåtna bifångster minimeras.

Utskottet delar därför regeringens uppfattning att

det bör finnas en möjlighet att ta ut en avgift för

otillåtna landningar. Som anförs i propositionen bör

i fiskelagen införas ett bemyndigande för regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer att

meddela föreskrifter om avgiften. Avgiftssystemet,

som i allt väsentligt bör utformas i enlighet med

Fiskeriverkets förslag, bör närmare regleras i

första hand i fiskeförordningen. Av lagen bör dock

framgå att avgiften skall bestämmas till ett belopp

som motsvarar den otillåtna fångstens värde.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det för

ett avgiftsbeslut skall vara tillräckligt att en

viss mängd fisk som inte får fångas har förts i

land. Däremot bör inte prövas i vad mån fångsten är

ett resultat av ett otillåtet fiske.

Som framgår av propositionen har regeringens

förslag utformats så att bedömningen av frågan om

återkallelse skall ske på grundval av en

brottmålsdom. Fiskeriverkets handläggning skulle då

endast bestå i dels ett konstaterande av att den

tilltalade har dömts för ett brott som utgör grund

för återkallelse av licens och tillstånd, dels ett

beslut om återkallelse. Som regeringen anför skulle

handläggningen därmed ske på samma sätt som verket i

dag handlägger de permanenta återkallelserna. Genom

att införa denna typ av återkallelser blir det

enligt utskottets mening möjligt att ingripa genom

en åtgärd som riktas mot licensen och tillståndet

även då det inte är fråga om upprepad brottslighet.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det kan

förutsättas att även en sådan ordning kommer att ha

en förebyggande verkan. Det finns således skäl att

möjliggöra sådana återkallelser.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag om införande av en särskild avgift för

landning av otillåten fångst. Som anförts ovan skall

avgiften bestämmas till ett belopp som motsvarar

fångstens värde och skall vid särskilda skäl kunna

sättas ned eller helt efterges.

Av det ovan anförda framgår att den föreslagna

avgiften inte förutsätter att Fiskeriverket tar

ställning till om den som landar fångsten, vare sig

av uppsåt eller oaktsamhet, har begått brott mot

fiskebestämmelserna. Avgiften är alltså inte

beroende av någon prövning i skuldfrågan utan skall

utgå så snart en otillåten landning har

konstaterats. Motion MJ13 (s), som i denna del synes

bygga på en missuppfattning av regeringens förslag,

bör därmed lämnas utan åtgärd från riksdagens sida.

Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag

även i de delar som inte blivit föremål för

utskottets ställningstaganden tidigare i detta

betänkande.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Föreskrifter för fiskets bedrivande

(punkt 1)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad

(m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 19 §.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03: MJ15

yrkande 1 samt avslår proposition 2002/03:41 punkt 1

i denna del.

Ställningstagande

I nuvarande lagstiftning finns möjlighet att utfärda

föreskrifter för fiskevård utmed kusten och i de

stora sjöarna. Det nu aktuella lagförslaget innebär

att Fiskeriverkets rätt att meddela föreskrifter

utvidgas till att gälla även fiskets bedrivande.

Motiveringen för förslaget är att bl.a. säkerställa

att fisken är färsk när den landas och genom

tidsmässigt utjämnade landningar skapa bättre

förutsättningar för industrin.

När det gäller fiskare som regelmässigt försöker

sälja undermåliga varor är detta en fråga som

marknaden själv torde reglera.

Myndighetsföreskrifter som ett instrument för att ge

industrin jämnare varutillförsel är enligt vår

mening ett flagrant ingrepp i marknadsmekanismerna.

I det fall det skulle finnas behov av ökad

tillförsel av varor under någon del av året är det

mer effektivt att under denna period höja priset på

produkterna. Detta förfarande har under ett flertal

decennier och med framgång tillämpats av

mejeriindustrin. Inte heller torde föreskrifter

gynna fiskbestånden annat än på kort sikt. Det

säkraste sättet att rädda hotade naturresurser är

att människan kan tillgodogöra sig det ekonomiska

utbytet av dessa. Däremot har förbud och regleringar

i bästa fall endast kortsiktiga positiva effekter.

Som anförs i motion MJ15 (m) bör regeringens förslag

i denna del därför avslås.

2. Hållbart fiske m.m. (punkt 2)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson

(kd) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ14 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 22, 2002/03:MJ426

yrkande 2 och 2002/03:MJ489 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Som anförs i motion MJ14 (kd) har det under lång tid

varit känt att det förekommer omfattande överfiske

och svartfiske i Östersjön. Såväl Kustbevakningen,

Fiskeriverket som svenska fiskare har i olika

sammanhang påtalat detta förhållande. Vi anser det

mycket angeläget att fiskbestånden, där de är

hotade, kan skyddas och ges förutsättningar att

växa. Många åtgärder kan bidra till detta, och

internationellt överenskomna förvaltningsplaner har

avgörande betydelse för möjligheten att bevara och

utveckla bestånden. Uppgifterna om det omfattande

överfisket måste leda till ökade kontroller och

strängare sanktioner vid överträdelser av de

bestämmelser som reglerar fisket. Ett sådant arbete

måste omgående initieras nationellt, bilateralt och

inom EU. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Hållbart fiske m.m. (punkt 2)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ489 yrkandena 1 och 3

samt avslår motionerna 2002/03:MJ14 yrkande 1,

2002/03:MJ424 yrkande 22 och 2002/03:MJ426 yrkande

2.

Ställningstagande

Som anförs i motion MJ489 (mp) måste

fiskeripolitiken baseras på ett ekosystemtänkande.

Havet skall inte betraktas endast som en

produktionsresurs för yrkesfisket; hänsyn måste även

tas till naturvårdens, rekreationens och

fritidsfiskarnas intressen. Alla är beroende av att

fisken finns kvar på sikt, och vi påverkas alla av

att delar av fisket i dag minskar. Dessutom har

fisken rätt att finnas till för sin egen skull och

inte bara i förhållande till sin nytta för

människan.

Fisket måste alltid bedrivas utifrån

försiktighetsprincipen. Denna inställning skapar en

plattform för ett mer kraftfullt och trovärdigt

agerande vid internationella fiskeförhandlingar och

vid revideringen av EU:s gemensamma fiskeripolitik,

och Sverige bör mot denna bakgrund avstå från EU-

stöd som förvärrar fiskerinäringens strukturella

problem. I våra kustzoner bör lokal/regional

förvaltning av vissa lokala bestånd prövas och det

småskaliga fisket prioriteras. Försämrade

förutsättningar för storskaligt industrifiske kan

enligt vår mening leda till förbättrade

förutsättningar för levande kustsamhällen, samtidigt

som en positiv effekt på fiskbestånden sannolikt kan

uppnås. Detta bör ges regeringen till känna.

4. Begränsning av foderfisket (punkt 3)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ315 yrkandena 6 och 7

samt avslår motionerna 2002/03:MJ489 yrkande 2

delvis och 2002/03: MJ492 yrkande 2.

Ställningstagande

Fiskbestånden på internationellt vatten hotas av

utfiskning. Detta gäller i synnerhet torsken i stora

delar av Östersjön. Därtill kommer att tusentals

fåglar och däggdjur varje år dödas av nät och andra

fiskeredskap. Bland de åtgärder som föreslås i

motion MJ315 (fp) för att komma till rätta med dessa

problem och som vi särskilt vill framhålla i detta

sammanhang kan nämnas ett kraftigt begränsat

foderfiske och förbud mot fångstmetoder som innebär

stora bifångster. Detta bör ges regeringen till

känna.

5. Begränsning av foderfisket (punkt 3)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ489 yrkande 2 delvis

och 2002/03:MJ492 yrkande 2 samt avslår motion

2002/03:MJ315 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Så sent som för ett decennium sedan bestod 70 % av

den totala fångsten av matfisk medan i dag 80 %

utgörs av foderfisk, som i sin tur omvandlas till

fiskmjöl och används som djurfoder i bl.a.

fiskodlingar. Vi anser det olyckligt att

konsumtionsfisk på detta sätt omvandlas till

djurfoder. Foderfisket måste begränsas kraftigt om

någon matfisk, utöver t.ex. makrill, som hittills

inte verkar vara hotad, skall finnas kvar i

framtiden. Mot denna bakgrund bör foderfisket

begränsas kraftigt. Detta bör ges regeringen till

känna.

6. Utveckling av fiskeredskap (punkt 4)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m) och Cecilia

Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ241 yrkande 3.

Ställningstagande

Skarven, som är en skicklig fiskare och fångar de

fiskarter som är vanligast och mest tillgängliga,

kan sägas ha två effekter på yrkesfisket. Det är

fråga om dels skador på fisk och förlust av fisk i

redskap, dels indirekta effekter på långsiktiga

förändringar av fisksamhällena orsakade av skarvens

fiskkonsumtion. Ett ytterligare problem är det

mycket stora antal skarvar som drunknar i redskap.

Som anförs i motion MJ241 (m) måste, för att skador

på fiskredskap och andra olägenheter för fisket

skall kunna begränsas, även andra åtgärder vidtas.

Den utveckling av nya fiskeredskap som förekommer

bör intensifieras. Detta bör ges regeringen till

känna.

7. Uppgiftsskyldighet (punkt 6)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad

(m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 22 §

och tillkännager för regeringen som sin mening vad

som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:41 punkt 1 i denna del

och motion 2002/03:MJ15 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2002/03:MJ13 delvis, 2002/03:MJ14

yrkande 2 och 2002/03:MJ16 yrkande 1.

Ställningstagande

I propositionen föreslås att uppgiftsskyldigheten

utökas till att omfatta även icke licensierade

yrkesfiskare i den mån fisk fångas för försäljning.

Syftet med förslaget påstås vara att erhålla en mer

korrekt uppfattning om fångsternas storlek eller,

med regeringens benämning, resursuttaget. I dag

omfattas yrkesfiskare av denna långtgående

uppgiftsskyldighet, som gäller utöver den ekonomiska

redovisningsplikt som ankommer på varje

näringsidkare. Vi anser emellertid att

uppgiftsskyldigheten kan fylla sitt syfte som

kontrollinstrument för uttaget av fisk och i princip

är att jämställa med kontrollerad jakt av vilt från

land. Mot den bakgrunden kan vi godta en utvidgning

av uppgiftsskyldigheten. Vi finner det dock orimligt

att skyldigheten skall regleras efter licensinnehav

och inte efter försålda kvantiteter.

Vi kan i princip bifalla regeringens förslag men

med förbehåll för att gränsen för

uppgiftsskyldigheten sätts vid rimliga volymer,

vilka inte bör understiga de volymer som dagens

licensierade fiskare landar. Detta bör ges

regeringen till känna.

8. Uppgiftsskyldighet (punkt 6)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 22 §.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03: MJ14

yrkande 2 samt avslår proposition 2002/03:41 punkt 1

i denna del och motionerna 2002/03:MJ13 delvis,

2002/03:MJ15 yrkande 2 och 2002/03: MJ16 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag delar regeringens uppfattning om det önskvärda i

att uppnå en mer fullständig registrering av

resursuttagen på fiskeområdet.

I propositionen föreslås att uppgiftsskyldigheten

enligt 22 § fiskelagen skall omfatta både den som

innehar yrkesfiskelicens och den som utan stöd av

sådan licens fiskar för att sälja fångsten. Detta

ställningstagande grundas på uppgifter från

förstahandsmottagare av fisk som visar att ett antal

olicensierade fiskare regelbundet lämnar fisk från

egna vatten till försäljning. Regeringen anser att

uppgiftsskyldigheten, som skall preciseras till att

avse det fiske som har sådan omfattning och

varaktighet att det kan betecknas som

näringsverksamhet, skall fastställas genom

föreskrifter. Lagrådet har i sitt yttrande

kritiserat regeringens förslag för att inte vara

tillräckligt tydligt när det gäller att närmare ange

uppgiftsskyldighetens omfattning. Enligt Lagrådet

ger den utformning som förslaget har fått utrymme

för en mer långtgående uppgiftsskyldighet än vad som

egentligen är avsikten. Kristdemokraterna delar

Lagrådets synpunkter och yrkar därför avslag på

regeringens förslag till ändring av 22 § fiskelagen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt

förslag som uppfyller Lagrådets krav. Detta bör

riksdagen ge regeringen till känna.

9. Uppgiftsskyldighet (punkt 6)

av Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 22 §.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03: MJ16

yrkande 1 samt avslår proposition 2002/03:41 punkt 1

i denna del och motionerna 2002/03:MJ13 delvis,

2002/03:MJ14 yrkande 2 och 2002/03: MJ15 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är av yttersta vikt att vi gemensamt tar ansvar

för att våra fiskbestånd förvaltas på bästa sätt,

vilket enligt min mening sker genom en förvaltning

som bidrar till ett uthålligt och omfattande fiske.

Som anförs i motion MJ16 (c) måste emellertid

regelverket för kontrollsystemet utformas så att

systemets omfattning står i proportion till nyttan.

Dessutom måste det av reglerna tydligt framgå vem

som skall omfattas av kontrollerna och att

äganderätten respekteras. Regeringens förslag

innebär emellertid att även t.ex. fiske i enskilda

fiskevatten kan komma att omfattas av den utvidgade

uppgiftsskyldigheten. Mot denna bakgrund bör

förslaget om utvidgad uppgiftsskyldighet avslås.

10. Yrkesfiskelicens (punkt 7)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad

(m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 30 §

och tillkännager för regeringen som sin mening vad

som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:41 punkt 1 i denna del

och motion 2002/03:MJ15 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är enligt vår mening ett steg i rätt riktning

att yrkesfiskelicens skall kunna utfärdas för visst

fiske. En sådan åtgärd bör gynna det småskaliga

fisket men får inte leda till att konkurrensen

mellan fiskare begränsas. För att ytterligare

underlätta för den kustnära fiskenäringen bör, som

anförs i motion MJ15 (m), vid licensgivning även

räknas in omsättningen från vidareförädling av

fisket. Det kan vara fråga om verksamheter som t.ex.

fiskrökning och försäljning både i egen servering

och direkt till konsument. Detta bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

11. Utvärdering av den utökade tillsynen och

kontrollen, m.m. (punkt 9)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ14 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är enligt min mening av vikt att den utvidgade

tillsynen fungerar på ett så enkelt och effektivt

sätt som möjligt och att inte fler kontroller än

nödvändigt genomförs. Rollfördelningen mellan

myndigheterna skall vara tydlig och dubbelarbete

måste undvikas. Som anförs i motion MJ14 (kd) bör en

utvärdering av Fiskeriverkets och länsstyrelsens

utökade tillsynsansvar göras inom två år efter det

att de nya bestämmelserna har trätt i kraft. Detta

bör ges regeringen till känna.

12. Administrativa sanktioner (punkt 11)

av Roger Karlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fiskelagen (1993:787) såvitt avser 41 och

50 a §§ och tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 12. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:41 punkt 1 i

denna del och motion 2002/03:MJ16 yrkande 2 samt

avslår motion 2002/03:MJ12 yrkande 3.

Ställningstagande

Som anförs i motion MJ16 (c) är återkallelse av

yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd mycket

ingripande åtgärder. De bör därför komma i fråga

endast vid upprepade grövre överträdelser och får

inte heller användas på ett sätt som kan äventyra

rättssäkerheten. Detta bör ges regeringen till

känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i

proposition 2002/03:41 att riksdagen antar

regeringens förslag till:

1. lag om ändring i fiskelagen (1993:787),

2. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s

förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Följdmotioner

2002/03:MJ12 av Jeppe Johnsson (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag såvitt avser

höjning av straffet för brott mot fiskelagen.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag såvitt avser

höjning av de s.k. normerande böterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om varning första

gången någon begår brott mot fiskebestämmelserna i

stället för indragning av licens och

fartygstillstånd.

2002/03:MJ13 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om uppgiftsskyldighet och

straffsatser.

2002/03:MJ14 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

överfiske.

2. Riksdagen begär med avslag på regeringens förslag

till ändring av 22 § fiskelagen av regeringen ett

nytt förslag där Lagrådets synpunkter tillgodoses.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering

efter två år av Fiskeriverkets och länsstyrelsens

utökade tillsyn och kontroll.

2002/03:MJ15 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2002/03:41 vad

gäller föreskrifter för fiskevård och för fiskets

bedrivande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppgiftslämning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om yrkesfiskarlicens.

2002/03:MJ16 av Lena Ek och Birgitta Carlsson (c):

1. Riksdagen avslår regeringens lagförslag såvitt

avser den utvidgade uppgiftsskyldigheten.

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att återkallande

endast får tillgripas vid upprepade

större överträdelser och inte får

ske på ett sätt som kan äventyra

rättssäkerheten.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:MJ241 av Patrik Norinder (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utveckling av

fiskeredskap.

2002/03:MJ291 av Marita Aronson och Lars Tysklind

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda Fiskeriverkets

dubbla roller.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kraftigt begränsat

foderfiske.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbud mot stora

bifångster.

2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skapa

långsiktiga förutsättningar för fiskenäringen att

utvecklas i balans med miljön.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett biologiskt

hållbart fiske.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utgångspunkterna

för fiskeripolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konsekvenserna av

politikens utgångspunkter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokal/regional

förvaltning av vissa bestånd.

2002/03:MJ492 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av att

kraftigt begränsa foderfisket.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till ändring i fiskelagen

(1993:787)

2. Förslag till lag om ändring i

lagen (1994:1709) om EG:s

förordningar om den gemensamma

fiskeripolitiken