Bet. 2002/03:MJU17

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2002/03:MJU17

Det internationella fördraget om växtgenetiskaresurser för livsmedel och jordbruk

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 2002/03:52

Det internationella fördraget om växtgenetiska

resurser för livsmedel och jordbruk samt en

följdmotion (mp). I propositionen föreslås att

riksdagen godkänner att Sverige tillträder det

internationella fördraget om växtgenetiska resurser

för livsmedel och jordbruk. Fördraget antogs av

FAO:s konferens den 3 november 2001. Regeringen

beslutade den 4 april 2002 att underteckna

fördraget. Undertecknandet skedde den 6 juni 2002.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner att

Sverige tillträder det internationella fördraget om

växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk.

Motionen avstyrks.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Det internationella fördraget om

växtgenetiska resurser för livsmedel och

jordbruk

Riksdagen godkänner att Sverige tillträder det

internationella fördraget om växtgenetiska

resurser för livsmedel och jordbruk. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:52.

2. Immaterialrättsligt skydd av resurser

som omfattas av fördragets system

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ17.

Reservation (mp)

Stockholm den 10 april 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s),

Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rolf Lindén

(s), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m),

Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c), Jan-Olof

Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin

Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Anita

Brodén (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar

Goude (mp).

2002/03

MJU17

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Under de förhandlingar som föregick antagandet av

det internationella fördraget om växtgenetiska

resurser för livsmedel och jordbruk uppträdde

Europeiska unionen (EU) som en enhet, och

ordförandeskapet framförde gemensamma ståndpunkter.

Dessa ståndpunkter utarbetades vid expertmöten som

organiserades av EG-kommissionen, medan den

politiska förankringen och fastställandet av

förhandlingsmandat skedde i rådet. Svenska

ståndpunkter förankrades hos myndigheter och andra

intressenter vid informationsmöten och genom

bilaterala kontakter. Samtliga intressenter har

under förhandlingarna gett sitt stöd till Sveriges

och Europeiska gemenskapens förhandlingslinje. I de

svenska delegationerna har, förutom representanter

för Regeringskansliet, experter från Statens

jordbruksverk, Naturvårdsverket, Sida och Sveriges

lantbruksuniversitet deltagit. Det internationella

fördragets konsekvenser med avseende på det svenska

regelverket har på regeringens uppdrag utretts av

Jordbruksverket i samråd med Naturvårdverket, Sida,

Patent- och registreringsverket och Statens

växtsortnämnd. Vid utredningen beaktades fördragets

såväl frivilliga som bindande delar. Regeringen

beslutade den 4 april 2002 att underteckna det

internationella fördraget. Rådet beslöt den 27 maj

2002 att fördraget skulle undertecknas av Europeiska

gemenskapen. Den 6 juni 2002 undertecknades det

internationella fördraget av alla medlemsstater och

gemenskapen.

De odlade växternas genetiska variation är av

ovärderlig betydelse för forskningen och

utvecklingen av nya växtsorter. Tillgång till

genetiskt material är en grundförutsättning för att

kunna ta fram sorter med t.ex. högre avkastning,

bättre näringsvärde, ökad förmåga att tåla extrema

odlingsförhållanden och resistens mot sjukdomar och

parasiter. Bevarande och hållbar användning av de

odlade växternas genetiska diversitet är därmed en

förutsättning för ett hållbart jordbruk och den

framtida livsmedelssäkerheten. Många kulturväxter

odlas i dag i flera världsdelar. Det är inte

ovanligt att merparten av odlingen sker i andra

länder än dem där domesticeringen ursprungligen ägde

rum och där det finns vilda släktingar med gener av

potentiellt intresse för förädlingen. Genom att

odling skett i olika regioner med olika jordmån,

klimat och parasiter har en intressant genetisk

variation ofta utvecklats också inom andra områden

än i ursprungsländerna. En konsekvens av detta är

att det i dag inte finns något land som på längre

sikt är självförsörjande när det gäller

växtgenetiska resurser. Tvärtom finns ett ömsesidigt

beroende, där alla är beroende av att få tillträde

till genetiskt material från andra länder. Ett

uttryck för detta är att det varje år görs 100 000-

tals transaktioner där växtgenetiskt material

överförs mellan genbanker, forskningsinstitut,

företag och andra intressenter. Ett annat är den

globala aktionsplanen för bevarande och hållbart

nyttjande av jordbrukets genetiska resurser som

antogs vid FAO:s internationella tekniska konferens

i Leipzig 1996 och som utarbetades genom aktiv

medverkan av 155 länder. Aktionsplanen innehåller

prioriterade åtgärder på lokal, regional och

internationell nivå och utgör en ram för samarbete

inom området. Den är inte legalt bindande för de

stater som i likhet med Sverige anslutit sig till

den.

År 1983 tillkom inom ramen för FAO:s kommission

för växtgenetiska resurser (numera omdöpt till

kommissionen för genetiska resurser) det s.k.

internationella åtagandet för växtgenetiska

resurser. I detta betraktades kulturväxternas

genetiska diversitet som mänsklighetens gemensamma

arv som skulle vara tillgängligt för var och en som

ville använda det för t.ex. forskning eller

förädling. Åtagandet var inte juridiskt bindande för

Sverige och övriga länder som anslöt sig.

Tillkomsten av konventionen om biologisk mångfald

(1993) innebar emellertid att uttryckliga regler

infördes om nationell suveränitet över genetiska

resurser, inklusive jordbrukets genetiska resurser.

Konventionen, som ratificerades av Sverige den 24

november 1993 (prop. 1992/93:227, bet. 1993/94:JoU4,

rskr. 1993/94:27), innebar att det internationella

åtagandet om växtgenetiska resurser blev inaktuellt.

I slutdokumentet för den mellanstatliga kommittén om

antagande av konventionen om biologisk mångfald

uppmärksammas i resolution nummer tre behovet av att

söka lösningar på kvarstående frågor om bevarande

och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser för

livsmedel och jordbruk, i synnerhet för genbanker

och andra samlingar som tillkommit innan

konventionen trädde i kraft. Förhandlingar om hur

detta bäst skall ske påbörjades 1994 och avslutades,

efter åtskilliga ordinarie och extraordinarie möten

med FAO:s kommission för genetiska resurser och sex

s.k. kontaktgruppsmöten med deltagande av 40 ledande

företrädare för samtliga regioner, den 3 november

2001. Då antog FAO:s konferens det internationella

fördraget. Samtidigt antogs en resolution. Enligt

denna skall FAO:s kommission för genetiska resurser

fungera som interimsstyrelse för fördraget innan det

träder i kraft. Interimsstyrelsens uppgift är att

utarbeta förslag till beslut i det styrande organ

som inrättas i samband med att fördraget träder i

kraft och som kommer att bestå av de stater som

ratificerat det. Kommissionen för genetiska resurser

hade sitt första möte i sin egenskap av

interimsstyrelse för fördraget den 9-11 oktober

2002.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

att Sverige tillträder det internationella fördraget

om växtgenetiska resurser för livsmedel och

jordbruk. Syftet med fördraget är att stimulera

bevarande och hållbart nyttjande av jordbrukets

växtgenetiska resurser i harmoni med vad som stadgas

i konventionen om biologisk mångfald. Fördraget

omfattar i princip alla växtgenetiska resurser av

betydelse för jordbruket. Dess viktigaste del är

emellertid det s.k. multilaterala systemet för

förenklat tillträde och fördelning av nytta.

Systemet omfattar flertalet viktiga grödor av stor

betydelse för den globala livsmedelssäkerheten, dock

med vissa undantag. Avsikten med det multilaterala

systemet är att underlätta för forskare och

förädlare att få tillträde till växtgenetiskt

material samtidigt som givarna tillförsäkras en

rimlig och rättvis del av den nytta som kan uppstå

vid användning av de genetiska resurserna.

Utskottets överväganden

Det internationella fördraget om

växtgenetiska resurser för livsmedel

och jordbruk, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget att tillträda

det internationella fördraget om

växtgenetiska resurser för livsmedel och

jordbruk.

Utskottet avstyrker en motion (mp) med krav

på tillkännagivande om att

immaterialrättsligt skydd av resurser som

omfattas av fördragets system ej skall

medges. Vidare avstyrks förslag om att utreda

därav föranledda behov av ändringar i svensk

och internationell patenträtt.

Propositionen

Det internationella fördraget innebär att 1983 års

internationella åtagande om växtgenetiska resurser

för livsmedel och jordbruk omförhandlats till ett

legalt bindande internationellt fördrag i harmoni

med konventionen om biologisk mångfald. Fördraget

gäller bevarande och långsiktigt hållbart nyttjande

av jordbrukets växtgenetiska resurser, förenklat

tillträde till de genetiska resurserna och en rimlig

och rättvis fördelning av den nytta som kan uppstå

vid deras användning. Det består av en ingress, en

huvudtext med 35 artiklar samt två bilagor.

Huvudtexten består av sju avsnitt, inledning,

allmänna bestämmelser, jordbrukarnas rättigheter,

multilateralt system för tillträde och fördelning av

nytta, stödåtgärder, finansiella bestämmelser samt

institutionella bestämmelser. Fördragets bilaga 1

utgör en förteckning över de grödor som omfattas av

det multilaterala systemet, medan bilaga 2 handlar

om skiljedom respektive förlikning.

Kärnan i det internationella fördraget är ett

multilateralt system för förenklat tillträde till

växtgenetiska resurser och fördelning av den nytta

som kan uppstå vid deras användning, inklusive

monetär vinstdelning vid kommersialisering av

växtgenetiska resurser som härrör från systemet. Det

förenklade tillträdet gäller endast om materialet

skall användas och bevaras för forsknings-,

förädlings- eller utbildningsändamål inom

livsmedels- och jordbrukssektorn. Mottagare av

genetiskt material får inte hävda någon

immaterialrätt eller annan rättighet, som begränsar

det förenklade tillträdet till de växtgenetiska

resurserna eller till deras genetiska delar eller

komponenter, som gäller det genetiska materialet i

den form det mottagits från det multilaterala

systemet. Tillträde till växtgenetiska resurser som

omfattas av immaterialrätter eller andra

äganderätter skall beviljas i enlighet med relevanta

internationella avtal och nationella lagar.

Tillträde till växtgenetiska resurser in situ, dvs.

arter i deras naturliga miljö eller, beträffande

odlade växter, i de miljöer där de utvecklat sina

särskiljande egenskaper, skall beviljas i enlighet

med nationell lagstiftning eller, om sådan saknas, i

enlighet med de regler det styrande organet

fastställer.

Inom det multilaterala systemet förenklas

tillträdet till växtgenetiska resurser genom att

givare och mottagare av växtgenetiskt material skall

använda ett standardavtal, (MTA= Material Transfer

Agreement), som reglerar givares och mottagares

rättigheter och skyldigheter. Avtalet skall bl.a.

innehålla fördragets bestämmelser om att mottagaren

inte kan göra gällande immateriella eller andra

rättigheter som begränsar det förenklade tillträdet

till växtgenetiska resurser som omfattas av det

multilaterala systemet eller genetiska delar eller

komponenter av sådana resurser, i den form de

mottagits från det multilaterala systemet. I samband

med att fördraget antogs uttalade EU och dess

medlemsstater att bestämmelsen innebär att

växtgenetiska resurser som omfattas av systemet

eller genetiska delar eller komponenter av sådana

resurser som varit föremål för innovation kan

omfattas av immaterialrättsligt skydd, förutsatt att

kraven för sådant skydd är uppfyllda.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

Sveriges tillträde till det internationella

fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel

och jordbruk. Enligt regeringens bedömning kräver

godkännandet av fördraget inte ny eller ändrad

lagstiftning.

Motionen

Enligt motion MJ17 (mp) har det internationella

fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel

och jordbruk sina brister men utgör i det stora hela

ett steg framåt. Ett undantag kan dock gälla

tolkningen av den artikel som innebär att mottagare

av genetiskt material inte skall hävda någon

immaterialrätt eller annan rättighet, som begränsar

det förenklade tillträdet till de växtgenetiska

resurserna för livsmedel och jordbruk, eller till

deras genetiska delar eller komponenter, och som

avser det genetiska materialet i den form det

erhållits från det multilaterala systemet (artikel

12.3 (d)). Denna skrivning kan accepteras som den

är. Den i samband med att fördraget antogs av EG och

dess medlemsstater gjorda tolkningen av artikeln

skulle, om den vann allmän acceptans, vidga utrymmet

alltför mycket för patent på jordbruksgrödor som

ändrats med hjälp av modern genteknik. Regeringen

bör, i samband med att fördraget ratificeras,

förklara att Sverige inte delar den åsikten att

artikel 12.3 (d) skall tolkas så att den innebär en

möjlighet till immaterialrättsligt skydd av resurser

som omfattas av fördragets system (yrkande 1). Av

propositionen framgår att den svenska

patentlagstiftningen kan behöva ändras om man gör

den tolkningen att immaterialrättsligt skydd inte

får hävdas för mottaget material vare sig i

ursprunglig eller vidareutvecklad form. Även

europeiska patentkonventionen (EPC) och konventionen

om patentsamarbete (PCT) kan i så fall behöva

ändras. Miljöpartiet anser att eventuellt behov av

sådana ändringar skall utredas närmare (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som framhålls i propositionen innebär det

internationella fördraget att det ovan nämnda

internationella åtagandet om växtgenetiska resurser

för livsmedel och jordbruk omförhandlats till ett

legalt bindande internationellt fördrag i harmoni

med konventionen om biologisk mångfald. Fördraget är

legalt bindande för parter som ratificerat det och

omfattar i princip alla växtgenetiska resurser av

betydelse för jordbruk och livsmedel. Avsikten med

fördraget är att med såväl nationella åtgärder som

internationellt samarbete och i enlighet med den

globala aktionsplanen stödja bevarande och hållbar

användning av de växtgenetiska resurserna samt att

införa regler om ett förenklat tillträde till de

växtgenetiska resurserna och en rättvis fördelning

av den nytta som kan uppstå som ett resultat av

deras användning. Fördraget är kopplat till FAO, men

är öppet också för stater som inte är medlemmar av

FAO men som är med i Förenta nationerna eller något

av dess specialiserade organ. Av de inledande

beaktandesatserna framgår att fördraget inte är

underordnat andra internationella avtal. Fördraget

skall emellertid inte tolkas som att det leder till

en ändring av de rättigheter och skyldigheter som

kan finnas enligt andra internationella avtal. Mot

bakgrund av det anförda föreslår utskottet att

riksdagen godkänner Sveriges tillträde till det

internationella fördraget om växtgenetiska resurser

för livsmedel och jordbruk.

När det gäller de krav som framförs i motion MJ17

(mp) angående möjligheterna till immaterialrättsligt

skydd och behovet av ändringar i svensk och

internationell patenträtt vill utskottet anföra

följande. Deklarationen från EG och dess

medlemsstater i samband med att fördraget antogs

(och som Sverige helt har ställt sig bakom) baserar

sig bl.a. på att det internationella fördraget inte

är något fördrag på immaterialrättens område.

Avsikten har aldrig varit att genom detta fördrag

ändra på rådande förhållanden när det gäller rätten

att skydda uppfinningar med hjälp av immaterialrätt.

I de inledande beaktandesatserna bekräftar också de

fördragsslutande parterna att inget i detta fördrag

skall tolkas som att det leder till en ändring av de

rättigheter och skyldigheter som tillkommer de

fördragsslutande parterna enligt andra

internationella avtal.

Som framgår av propositionen tolkar EU och dess

medlemsstater artikel 12.3 (d) som att uppfinningar

baserade på växtgenetiskt material ur det

multilaterala systemet för förenklat tillträde och

vinstdelning kan bli föremål för immaterialrättsligt

skydd under förutsättning att kraven för sådant

skydd, dvs. att kraven på nyhet, teknisk höjd och

industriell användbarhet är uppfyllda. Således kan

inga växter eller gener patenteras med mindre än att

en patentmyndighet bedömt att så är fallet.

Naturligt förekommande processer kan inte bli

föremål för patentering. Enligt EU och dess

medlemsstater är en på detta sätt hanterad genetisk

komponent inte längre i det tillstånd den mottagits,

varför patentering skall kunna ske. Möjligheten till

att under ovan angivna förutsättningar kunna skydda

uppfinningar med patent eller på annat sätt är också

avgörande för om det skall bli någon monetär

vinstdelning i enlighet med fördragets artikel 13.2

(d). Artikeln är tillkommen för att den som på något

sätt inskränker andras rätt att bedriva forskning

eller utveckling på material som mottagits från det

multilaterala systemet också bör betala en

ersättning till systemet för detta. Möjligheten att

under vissa förhållanden kunna skydda en uppfinning

med patent eller på annat sätt balanseras således av

en skyldighet.

Det bör observeras att det så småningom skall

utarbetas en standardöverenskommelse som skall

användas vid transaktioner då genetiskt material

inom det multilaterala systemet överförs mellan

givare och mottagare. Beslut om denna kommer att

fattas av det styrande organet. I

standardöverenskommelsen kommer bl.a. rätten till

att skydda eventuella uppfinningar med

immaterialrätt (parternas gemensamma tolkning av

artikel 12.3 (d) att fastställas. Om den gemensamma

tolkningen skulle bli att det inte skulle bli

tillåtet att få immaterialrättsligt skydd för

växtgenetiskt material ens efter vidareutveckling

enligt ovan skulle det, vilket också framgår av

propositionen, krävas en ändring av den svenska

patentlagstiftningen. Det skulle vidare krävas

motsvarande ändringar i den europeiska

patentkonventionen och konventionen om

patentsamarbete.

Det kan på goda grunder antas att anslutningen av

privatägda genetiska resurser till det multilaterala

systemet skulle motverkas om detta skulle innebära

en begränsning av möjligheterna till patentering av

uppfinningar som gjorts med utgångspunkt från

eget material. Den tolkning av artikel 12.3 (d) som

EU och dess medlemsstater gett uttryck för innebär

ingen vidgad möjlighet till ett

immaterialrättsligt skydd utan ett bibehållande av

den rätt som i dag finns på området. Slutligen bör

uppmärksammas att patent endast innebär en rätt att

hindra andra från att använda uppfinningen i

kommersiella sammanhang. Det innebär emellertid

ingen rätt att föra ut produkten på marknaden. För

att få göra det måste tillstånd enligt särskild

lagstiftning meddelas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion MJ17

(mp) yrkandena 1 och 2.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstagande har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Immaterialrättsligt skydd av resurser som

omfattas av fördragets system (punkt 2)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ17.

Ställningstagande

Enligt Miljöpartiets uppfattning har det

internationella fördraget om växtgenetiska resurser

för livsmedel och jordbruk sina brister men utgör i

det stora hela ett steg framåt. Det är t.ex. bra att

traditionell kunskap och bönders rättigheter får ett

stärkt skydd. Ett viktigt undantag kan dock gälla

tolkningen av den artikel som innebär att mottagare

av genetiskt material inte skall hävda någon

immaterialrätt eller annan rättighet, som begränsar

det förenklade tillträdet till de växtgenetiska

resurserna för livsmedel och jordbruk, eller till

deras genetiska delar eller komponenter, och som

avser det genetiska materialet i den form det

erhållits från det multilaterala systemet (artikel

12.3 (d)). Denna skrivning kan accepteras som den

är. Den i samband med att fördraget antogs av EG och

dess medlemsstater gjorda tolkningen av artikeln

skulle, om den vann allmän acceptans, vidga utrymmet

alltför mycket för patent på jordbruksgrödor som

ändrats med hjälp av modern genteknik. Patent eller

annat immaterialrättsligt skydd på viktiga grödor

kan få stora negativa konsekvenser för jordbruket

och trygg livsmedelsförsörjning framför allt i

fattiga länder, men också i rika länder. Ett land

som överväger att anmäla en resurs till fördraget

skulle behöva väga eventuella negativa konsekvenser

av en vidgad möjlighet till immaterialrättsligt

skydd mot fördelarna i det aktuella fallet.

Resultatet skulle kunna bli att länder går miste om

fördelarna med systemet för att undvika riskerna.

Regeringen bör, i samband med att fördraget

ratificeras, förklara att Sverige inte delar den

åsikten att artikel 12.3 (d) skall tolkas så att den

innebär en möjlighet till immaterialrättsligt skydd

av resurser som omfattas av fördragets system.

Av propositionen framgår att den svenska

patentlagstiftningen kan behöva ändras om man gör

den tolkningen att immaterialrättsligt skydd inte

får hävdas för mottaget material vare sig i

ursprunglig eller vidareutvecklad form. Även

europeiska patentkonventionen (EPC) och konventionen

om patentsamarbete (PCT) kan i så fall behöva

ändras. Miljöpartiet anser att eventuellt behov av

sådana ändringar skall utredas närmare.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i

proposition 2002/03:52

att riksdagen godkänner att Sverige tillträder det

internationella fördraget om växtgenetiska resurser

för livsmedel och jordbruk.

Följdmotionen

2002/03:MJ17 av Gunnar Goude (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen att den, i

samband med att fördraget ratificeras, bör

förklara att Sverige inte delar den åsikten att

artikel 12.3 (d) skall tolkas så att den innebär

en möjlighet till immaterialrättsligt skydd av

resurser som omfattas av fördragets system.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att eventuella

behov av ändringar i svensk och internationell

patenträtt utreds.