Bet. 2002/03:MJU3

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2002/03:MJU3

Mottagning av avfall i hamnar

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition

2001/02:181 Mottagning av avfall i hamnar.

Propositionen innehåller lagändringar för att

genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/59/EG om mottagningsanordningar i hamn för

fartygsgenererat avfall och lastrester, det s.k.

mottagningsdirektivet. Bestämmelserna föreslås

införas i lagen (1980:424) om åtgärder mot

förorening från fartyg och tullagen (2000:1281).

Utskottet föreslår att riksdagen antar förslagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ändring i lagen om åtgärder mot förorening

från fartyg, m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder

mot förorening från fartyg,

2. lag om ändring i tullagen (2000:1281).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:181.

Stockholm den 24 oktober 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Per Westerberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per

Westerberg (m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s),

Alf Eriksson (s), Rune Berglund (s), Sven Gunnar

Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina

Axelsson (s), Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c),

Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m),

Christin Nilsson (s), Rolf Lindén (s), Anita Brodén

(fp), Jan-Evert Rådhström (m) och Marie Wahlgren

(fp).

2002/03

MJU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I november år 2000 antogs Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/59/EG om mottagningsanordningar

i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester

(mottagningsdirektivet). De lagändringar som läggs

fram i den aktuella propositionen utgör

författningsändringar som krävs för att direktivet

skall kunna anses genomfört i sin helhet.

Lagrådet har avgett yttrande över förslagen.

Lagförslagen återges i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagändringar för att

genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/59/EG om mottagningsanordningar i hamn för

fartygsgenererat avfall och lastrester, det s.k.

mottagningsdirektivet. Direktivet överensstämmer i

stora delar med den s.k. Östersjöstrategin, som

sedan tidigare är genomförd i det svenska

regelverket. Därför krävs nu endast ett fåtal

ändringar i lagstiftningen. Det gäller bl.a.

bestämmelse om att skadestånd skall kunna utgå om

den som lämnar eller tar emot avfall från fartyg

drabbas av onödig försening. Bestämmelsen

kompletteras med en handlingsregel om att den

ansvarige skall vidta de åtgärder ombord på fartyget

som krävs för att avfallet skall kunna lämnas utan

onödig försening. Sedan tidigare finns en

motsvarande bestämmelse avseende den som svarar för

mottagningsanordningen i land. Vidare föreslås en

bestämmelse om att ett fartyg som i närmast

föregående hamn, om den finns inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet, inte har fullgjort den

obligatoriska avfallslämningen skall förbjudas att

avgå från en svensk hamn. En kontroll skall därefter

göras av hur fartyget har efterlevt de bestämmelser

som genomfört mottagningsdirektivet. När det gäller

tullhantering föreslås en bestämmelse om att avfall

som avlämnas från fartyg skall ges tullstatus som

gemenskapsvaror, s.k. övergång till fri omsättning.

Tullverket skall vid avlämnandet avstå från att

kräva en summarisk deklaration.

Det föreslås att ändringarna införs i lagen

(1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg

respektive tullagen (2000:1281), och att ändringarna

träder i kraft den 27 december 2002.

Utskottets överväganden

Bakgrund

I propositionen redogör regeringen för att det inom

den europeiska gemenskapen har uttryckts en

allvarlig oro för den förorening av medlemsstaternas

hav och kuster som orsakas av utsläpp av avfall från

fartyg. Som ett led i strävan att minska dessa

föroreningar har Europaparlamentet och rådet antagit

det s.k. mottagningsdirektivet (2000/59/EG).

Avsikten med direktivet är att utsläppen av skadliga

ämnen från fartyg skall minska genom att

bestämmelser införs som gör att tillgången till och

användningen av mottagningsanordningar i hamnar

ökar. Härigenom skall skyddet av den marina miljön

förbättras.

Innehållet i direktivet överensstämmer i hög grad

med den s.k. Östersjöstrategin, som arbetats fram

inom ramen för Helsingforskonventionen. Denna

strategi är sedan en tid tillbaka genomförd i det

svenska regelverket (se bl.a. prop. 1999/2000:133,

bet. 2000/01:TU5, rskr. 2000/01:1), vilket innebär

att mottagningsdirektivet till största delen redan

är införlivat. Bestämmelserna återfinns

huvudsakligen i lagen (1980:424) om åtgärder mot

förorening från fartyg, förordningen (1980:789) om

åtgärder mot förorening från fartyg, i

Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1985:19) med

föreskrifter om åtgärder mot vattenförorening från

fartyg, Sjöfartsverkets föreskrifter om allmänna råd

om mottagning av avfall från fartyg (SJÖFS 2001:12)

samt Sjöfartsverkets föreskrifter om mottagning av

avfall från fritidsbåtar (SJÖFS 2001:13).

Skadestånd vid onödig försening

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker vad regeringen föreslår

om skadeståndsansvar m.m. vid onödig

försening i samband med avlämning eller

mottagning av avfall från fartyg.

Propositionen

Regeringen föreslår att den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet orsakar en onödig försening i samband med

avlämning eller mottagning av avfall från fartyg

skall ersätta den skada som förseningen orsakar.

Ombord på fartyget skall befälhavaren vidta de

åtgärder som krävs för att avfallet skall kunna

lämnas utan att onödig försening uppstår. I den mån

dessa åtgärder omfattar fartygets maskineri med

tillhörande anordningar skall denna skyldighet

åligga maskinchefen. Skadeståndet får sättas ned

efter vad som är skäligt.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen behandlade under hösten 2000 en

proposition med anknytning till avfallsfrågor och

mottagningsanläggningar i hamnar. I det avseendet

hänvisar utskottet till proposition 1999/2000:133 om

genomförande av Östersjöstrategin och

trafikutskottets betänkande 2000/01:TU5. Under

hösten 2001 kompletterade riksdagen lagen (1980:424)

om åtgärder mot förorening från fartyg (VlfL) med

bestämmelser om tillsyn och sanktioner som

förbättrar möjligheterna att genomföra

Östersjöstrategin (prop. 2000/01:139 Åtgärder mot

förorening från fartyg, bet. 2001/02:MJU4, rskr.

2001/02:81). Härvid ingick frågor bl.a. om tillsyn

över hamnar, vitesförelägganden, förbud för fartyg

att avgå från hamn om inte avfallet lämnats i

föreskriven ordning samt straff för underlåtenhet

att avlämna eller anmäla avfall.

Frågor om skadestånd vid onödig försening

behandlas i förevarande proposition under avsnitt

5.1. Regeringen påpekar att det i 3 kap. 7 § VlfL

finns en bestämmelse om att den som svarar för

mottagningsanordningar skall se till att dessa är

placerade och utformade så att de fartyg som

använder anordningarna inte orsakas onödig

försening. Som en grund för skadeståndsskyldighet

bör det enligt regeringen även införas en

handlingsregel varigenom den ansvarige på fartyget

åläggs att se till att avfallet kan lämnas utan att

onödig försening uppstår. Det är befälhavaren som

har det övergripande ansvaret ombord. Regeringen

påpekar emellertid att maskinchefen enligt 2 kap. 5

§ fartygssäkerhetslagen (1988:49) svarar för drift

och underhåll av fartygets maskineri med tillhörande

anordningar. I varje fall vissa av de åtgärder som

måste vidtas innan fartygsgenererat avfall kan

lämnas torde vara kopplade till fartygets maskineri

och tillhörande anordningar, och skulle således

falla inom maskinchefens ansvarsområde. I enlighet

härmed föreslår regeringen att en bestämmelse om

handlingsskyldighet för befälhavare och maskinchef

införs som en ny paragraf, 3 kap. 7 a § VlfL.

Utskottet delar den av regeringen redovisade

uppfattningen och tillstyrker förslaget i denna del.

Utskottet instämmer vidare i regeringens

överväganden vad avser skadestånd som föreslås i en

ny paragraf, 3 kap. 7 b § VlfL. Bestämmelsen innebär

i korthet att den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet orsakar en onödig försening i samband med

avlämning eller mottagning av avfall från fartyg

skall ersätta den skada som förseningen orsakar samt

att detta skadestånd får nedsättas efter vad som är

skäligt. Regeringen påpekar i propositionen att det

i 7 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) anges att redaren

är ansvarig för skada som befälhavaren eller en

medlem av besättningen orsakar genom fel eller

försummelse i tjänsten samt att enligt paragrafens

andra stycke redaren har rätt att från den som har

vållat skadan kräva tillbaka det skadestånd som han

har betalat på grund av första stycket. Utskottet

instämmer i regeringens bedömning att en upplysning

härom bör införas i VlfL genom en hänvisning till

den aktuella paragrafen i sjölagen. Som regeringen

anför bör i detta sammanhang också erinras om att

vid redarens återkrav mot en skadevållare som är

arbetstagare regeln i 4 kap. 1 § skadeståndslagen om

begränsning av arbetstagares skadeståndsansvar blir

tillämplig.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet förslagen

i behandlad del.

Kvarhållande av fartyg som inte

lämnat avfall

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker vad regeringen föreslår

om möjlighet att hålla kvar ett fartyg som

närmast kommer från en annan hamn inom

Europeiska samarbetsområdet och som där inte

lämnat avfall på föreskrivet sätt. Utskottet

tillstyrker också förslaget om

ersättningsskyldighet för kostnader för

tillsynsförrättningen.

Propositionen

Regeringen föreslår att i de fall ett fartyg närmast

kommer från en annan hamn inom Europeiska

samarbetsområdet och där inte har lämnat sitt avfall

på föreskrivet sätt, skall fartyget förbjudas att

lämna den svenska hamnen till dess att en kontroll

har gjorts av hur fartyget har efterlevt de

bestämmelser som genomför Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/59/EG om mot-

tagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat

avfall och lastrester. Innan fartyget tillåts att

avgå skall även eventuella kostnader för

tillsynsförrättningen ha betalats, eller säkerhet

för kostnaderna ha ställts.

Utskottets ställningstagande

Sjöfartsverket har enligt 7 kap. 6 b § VlfL bl.a.

möjlighet att förbjuda ett fartyg att avgå från en

svensk hamn om fartyget inte har fullgjort vad som

föreskrivs med stöd av 3 kap. 8 § 1 VlfL om

skyldighet att lämna avfall. Som regeringen påpekar

framgår av mottagningsdirektivet (2000/59/EG) att om

ett fartyg har lämnat en hamn utan att fullgöra sina

skyldigheter i fråga om avfallslämning, skall den

behöriga myndigheten i nästa anlöpshamn informeras

om detta (artikel 11.2.d). Fartyget skall därefter

inte tillåtas att lämna nästa anlöpshamn förrän en

mer ingående bedömning har gjorts av hur fartyget

lever upp till direktivets bestämmelser. När denna

kontroll, som bör utföras skyndsamt, är klar kan

fartyget inte längre hållas kvar med stöd av den nu

aktuella bestämmelsen. Om däremot brister har

uppdagats inträder de bestämmelser om t.ex.

kvarhållande eller straffrättslig påföljd som då

blir aktuella beroende på vilken brist det är fråga

om. Eftersom bestämmelsen i 7 kap. 6 b § VlfL gäller

brister som hänför sig till bestämmelser som

meddelats med stöd av 3 kap. 8 § 1 VlfL, kan, såsom

anförs i propositionen, den bestämmelsen inte

tillämpas om den tidigare hamnen inte är svensk.

Bestämmelser om obligatorisk avfallslämning i övriga

stater har ju inte meddelats med stöd av den svenska

bestämmelsen. I likhet med regeringen anser

utskottet därför att 7 kap. 6 b § VlfL bör

kompletteras för att artikel 11.2.d i

mottagningsdirektivet skall anses genomförd. Det bör

även i dessa fall åligga redaren eller fartygsägaren

att betala kostnader för tillsynsförrättningen eller

ställa säkerhet för dessa kostnader innan fartyget

tillåts att avgå. Utskottet instämmer således i vad

regeringen anför. Inte heller vad regeringen i

övrigt anför i propositionens avsnitt 5.2 föranleder

utskottet till annan bedömning. Utskottet

tillstyrker därmed förslagen i berörda delar.

Övergång till fri omsättning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget i

propositionen om att avfall och lastrester

vid avlämnandet i tullhänseende skall

betraktas som gemenskapsvaror.

Propositionen

Regeringen föreslår att avfall och lastrester som

avses i Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/59/EG om mottagningsanordningar i hamn för

fartygsgenererat avfall och lastrester vid

avlämnande från fartyg skall övergå till fri

omsättning, dvs. i tullhänseende betraktas som

gemenskapsvaror. Tullverket skall inte kräva någon

summarisk deklaration för avfallet och lastresterna.

Utskottets ställningstagande

En övergång till fri omsättning innebär att icke-

gemenskapsvaror ges tullstatus som gemenskapsvaror.

Som regeringen påpekar i propositionen, avsnitt 5.3,

innebär regleringen i artikel 12.2 i

mottagningsdirektivet att redan själva avlämnandet

av fartygsgenererat avfall och lastrester till en

mottagningsanordning i hamn skall betraktas som

övergång till fri omsättning enligt artikel 79 i

rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättande av

en tullkodex för gemenskapen. Varor som förs in i

EG:s tullområde skall normalt omfattas av en

summarisk deklaration. Enligt artikel 45 i

tullkodexen får emellertid tullmyndigheterna under

vissa förutsättningar avstå från att kräva en sådan.

Av mottagningsdirektivet framgår att någon summarisk

deklaration inte skall krävas vid avlämning av

avfall från fartyg. För att införliva

mottagningsdirektivet i denna del föreslår

regeringen därför en ändring i tullagen (2000:1281)

genom att ett nytt stycke införs i 4 kap. 5 §.

Utskottet har i detta avseende ingen annan

uppfattning än vad regeringen ger uttryck för i

propositionen och tillstyrker de förslag regeringen

lämnat.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Näringsdepartementet) föreslår i

proposition 2001/02:181 att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om:

1. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder

mot förorening från fartyg,

2. lag om ändring i tullagen (2000:1281).

bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i

lagen (1980:424) om åtgärder mot

förorening för fartyg

2 Förslag till lag om ändring i

tullagen (2000:1281)