Bet. 2002/03:MJU9

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2002/03:MJU9

Jakt och viltvård

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 65 motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden 2002 om jakt och viltvård.

I motionerna tas upp frågor om bl.a. skyddsjakt

efter skarv och säl, småviltsjakt, övrig jakt,

ersättning för viltskador och vissa administrativa

frågor. De flesta motionerna behandlar frågor där

riksdagen i huvudsak har delegerat beslutanderätten

till regeringen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med

hänvisning till bl.a. tidigare ställningstaganden,

pågående arbete på området och i avvaktan på den

samlade redovisning av regeringens arbete med

jaktfrågor som utskottet förordade våren 2000.

I betänkandet finns 14 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmän jakt på skarv m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ204

yrkande 2, 2002/03: MJ241 yrkande 1,

2002/03:MJ248, 2002/03:MJ269 yrkande 9 delvis,

2002/03:MJ271, 2002/03:MJ305 yrkandena 1 och 2,

2002/03:MJ426 yrkande 5 delvis och 2002/03:

MJ446.

Reservation 1 (m, kd, c)

2. Skyddsåtgärder för skarv m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ204

yrkande 1, 2002/03: MJ241 yrkande 2 och

2002/03:MJ234 yrkande 7 delvis.

3. Jakt på korp

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ234

yrkande 7 delvis och 2002/03:MJ276 delvis.

4. Sommarjakt på morkulla

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ276 delvis.

5. Översyn av bestämmelse angående

sälarna i Bottniska viken och egentliga

Östersjön

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ358.

6. Skyddsjakt på säl

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ240,

2002/03:MJ269 yrkande 9 delvis, 2002/03:MJ426

yrkande 5 delvis och 2002/03:MJ489 yrkande 13.

Reservation 2 (m, kd, c)

Reservation 3 (mp)

7. Allmän jakt på varg

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ292 yrkande

4.

8. Skyddsjakt på varg m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ208

yrkande 1, 2002/03: MJ234 yrkande 5,

2002/03:MJ260, 2002/03:MJ357 yrkande 4, 2002/03:

MJ387 yrkande 3, 2002/03:MJ396 yrkande 2 och

2002/03:MJ470 yrkande 1.

Reservation 4 (m, kd, c)

9. Skyddsjakt på lo

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ336 yrkande

1.

10. Grytjakt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ387

yrkande 6 och 2002/03: MJ481 yrkande 3.

Reservation 5 (v, mp)

11. Skyddsjakt utan föregående

myndighetsbeslut

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ208

yrkande 2, 2002/03:MJ234 yrkande 4, 2002/03:MJ253

yrkande 1, 2002/03:MJ357 yrkande 2, 2002/03:MJ363

yrkande 2, 2002/03:MJ391 yrkande 1, 2002/03:MJ396

yrkande 1 och 2002/03:MJ470 yrkande 4.

Reservation 6 (m, kd, c)

12. Skyddsjakt på varg utan föregående

myndighetsbeslut

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ288 yrkande

2.

13. Beslutande myndighet i fråga om

skyddsjakt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ234

yrkande 3, 2002/03: MJ292 yrkande 5,

2002/03:MJ336 yrkande 2, 2002/03:MJ363 yrkande 3,

2002/03:MJ391 yrkande 2 och 2002/03:MJ465.

Reservation 7 (m, kd, c)

14. Lokal förvaltning av småviltsjakten

ovan odlingsgränsen

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ427 yrkande

1.

Reservation 8 (m, kd, c)

15. Dubbelregistrering av älgjakten

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ427 yrkande

2.

Reservation 9 (m, kd, c)

16. Bidrag och ersättning för skada av

vilt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ234

yrkande 6, 2002/03: MJ253 yrkande 2,

2002/03:MJ292 yrkande 3, 2002/03:MJ357 yrkande 3,

2002/03:MJ451 yrkande 2 och 2002/03:MJ470 yrkande

3 delvis.

Reservation 10 (m, kd, c)

17. Ersättning för personskada av

varg

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ470 yrkande 3

delvis.

18. Rovdjursskador vid fäbodbruk

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ423 yrkandena

2 och 3.

Reservation 11 (v)

19. Viltvårdsområden

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ329 yrkandena

1-3.

Reservation 12 (m)

20. Subsidiaritetsprincipen i jakt- och

rovdjurspolitiken

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ234 yrkande

1.

Reservation 13 (m, kd, c)

21. Årliga skjutprov m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ387 yrkande 1.

22. Jakt med drivande hund

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ387 yrkande

7.

23. Jakttidsberedningen

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ387 yrkande

8.

24. Eftersök av vilt

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ445.

25. Djurskyddslagens (1988:534)

tillämpningsområde

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ387 yrkande

9.

26. Hänsynsfull och långsiktigt hållbar

jakt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ481

yrkande 1 och 2002/03: MJ490 yrkande 37.

Reservation 14 (mp)

27. Uppfödning och utsättning av vilt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ387 yrkande

5 och 2002/03: MJ481 yrkande 2.

Stockholm den 18 februari 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s),

Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune

Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson

(kd), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m),

Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c), Jan-Olof

Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin

Nilsson (s), Sven-Erik Sjöstrand (v), Marie Wahlgren

(fp) och Gunnar Goude (mp).

2002/03

MJU9

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 65 motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden 2002 om jakt och

viltvård. Flera av de frågor som nu är aktuella

behandlades av utskottet våren 2000 i betänkande

1999/2000:MJU17 Jaktens villkor, våren 2001 i

betänkande 2000/01:MJU9 Sammanhållen rovdjurspolitik

samt våren 2002 i betänkandena 2001/02:MJU18 Jakt

och viltvård och, beträffande skyddsjakt på skarv,

2001/02:MJU24 En samlad naturvårdspolitik. I

motionerna tas upp frågor om bl.a. skyddsjakt efter

skarv, säl och vissa rovdjur, småviltsjakt, övrig

jakt, ersättning för viltskador och vissa

administrativa frågor.

Utskottets överväganden

Inledning

I betänkande 1999/2000:MJU17 Jaktens villkor

konstaterade utskottet att, även om beslutanderätten

i jakt- och viltvårdsfrågor i huvudsak har

delegerats till regeringen, det kan föreligga behov

av en samlad redovisning från regeringens sida till

riksdagen. Med anledning härav och mot bakgrund av

det stora antalet jakt- och viltvårdsfrågor som

aktualiseras under allmänna motionstiden varje år

föreslog utskottet ett tillkännagivande med innebörd

att regeringen bör återkomma till riksdagen med en

samlad redovisning av regeringens arbete med

jaktfrågor och vilka åtgärder som planeras för dessa

frågor. Redovisningen bör omfatta bl.a. frågan om

nordisk samordning av jakttider, A- och B-licenser

vid älgjakt, jaktfrågornas koppling till

habitatdirektivet, populationsförändringar inom

olika viltarter, jakten på statens mark ovan

odlingsgränsen, dubbelregistrering av privat

jaktmark (renskötande samers rätt att jaga på privat

mark) samt allmänningslagstiftningen och jakten m.m.

Regeringen anförde i skrivelse 2001/02:75

Redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen att ärendet bereds och

att regeringen har för avsikt att överlämna en

skrivelse till riksdagen i frågan (bet.

2001/02:KU35).

Utskottet har i detta ärende inhämtat från

Jordbruksdepartementet att regeringen överväger att

tillkalla en särskild utredare med uppgift bl.a. att

inom renskötselområdet klarlägga omfattningen av

markägarnas och samebymedlemmarnas rätt till jakt,

utvärdera bestämmelserna om dubbelregistrering av

älgjakten och vid behov föreslå ändringar samt

överväga de åtgärder som behövs för att förbättra

samarbetet om jakten och fisket.

Skyddsjakt m.m.

Skarv m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående arbete på området och i avvaktan på

en samlad redovisning av regeringens arbete

med jaktfrågor ett antal motioner om allmän

jakt på skarv (s, m, kd, c), om utökade

skyddsåtgärder för skarv (m), om jakt på korp

(m, fp) och om sommarjakt på morkulla (fp)

m.m.

Motionerna

I motionerna MJ204 (m) yrkande 2, MJ241 (m) yrkande

1, MJ248 (c), MJ269 (m) yrkande 9 delvis, MJ271 (m),

MJ305 (kd, m) yrkande 2, MJ446 (s) anförs att allmän

jakt på skarv bör införas. Allmän jakt på skarv är

förbjuden enligt EU:s fågelskyddsdirektiv, men

eftersom mellanskarven har ökat så enormt i antal

bör den svenska regeringen arbeta för att EU:s

direktiv ändras på den punkten. Fågeln har aldrig

varit så talrik som nu, och den sprider sig för

närvarande snabbt i Stockholms skärgård och upp över

den norrländska kusten.

Enligt motion MJ204 (m) bör skyddsjakten av

storskarv utvidgas (yrkande 1). För yrkesfisket,

särskilt ålfisket, innebär skarvarna ett stort

avbräck.

Enligt motion MJ234 (m) har det efter EU-inträdet

blivit betydligt svårare att få tillstånd att jaga

skadedjur som exempelvis korp och skarv. Dessa

fåglar är inte hotade i Sverige, utan förekommer i

alltför riklig mängd på vissa håll. En möjlighet att

fatta regionala och lokala beslut om jakten på dessa

skadedjur vore önskvärd (yrkande 7).

I motion MJ241 (m) anförs att länsstyrelsen har

tillåtit att redan vid häckningsstadiet begränsa

nästa generation genom att förstöra ägg. Andra

metoder att minska miljöbelastningen av skarv är att

fördriva vissa kolonier före häckningen. Denna form

av skyddsåtgärder bör kvarstå även om allmän jakt

införs (yrkande 2).

Enligt motion MJ276 (fp) har sommarjakten på

morkulla och korp försvunnit genom politiska beslut.

Dessa båda jakter tillhör årstiderna och samspelet

mellan människa, djur och natur på den svenska

landsbygden. Om djur skall jagas eller inte vet den

lokala befolkningen bäst. När brist på en art

uppstår stoppar jägarna omgående jakten och hjälper

till i återuppbyggnadsprocessen. Dessa fågelarter

bör släppas fria för jakt. För morkulla handlar det

om sommarjakten.

Enligt motion MJ305 (kd, m) bör regeringen föreslå

att skarven tas upp på listan för jaktbart vilt inom

unionen (yrkande 1).

Enligt motion MJ426 (kd) bör skarvbeståndet

regleras genom traditionell viltförvaltning utifrån

jaktetiska principer och med tydliga regler i form

av tider och andra villkor (yrkande 5 delvis). Det

stora skarvbeståndet orsakar omfattande skador för

yrkesfiskarna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare redovisat (bet. 2001/02:MJU18

s. 10) att den allmänna jakttiden på skarv

avskaffades fr.o.m. den 15 juni 1995 till följd av

en ändring i jaktförordningen (1987:905).

Förändringen genomfördes för att anpassa svenska

regler till direktiv 79/409/EEG om bevarande av

vilda fåglar, fågeldirektivet. Den 29 juni 1997

ändrades fågeldirektivet så att den art av skarv som

förekommer i Sverige inte längre upptas i

direktivets bilaga 1. Detta innebär att det inte

längre uppställs lika stränga krav som tidigare när

det gäller åtgärder för bevarande av skarvens

livsmiljö m.m. Eftersom skarv inte har upptagits i

direktivets bilaga 2 är det dock inte möjligt att

tillåta allmän jakt på skarv. Däremot är skyddsjakt

tillåten under vissa förutsättningar, nämligen om

det på grund av ett viltbestånds storlek finns

påtagliga risker för allvarliga skador av vilt får

enligt 7 § jaktlagen (1987:259) den myndighet som

regeringen bestämmer besluta om jakt för att

förebygga eller minska dessa risker. Med stöd av 24

§ jaktförordningen får Naturvårdsverket eller

länsstyrelsen besluta om sådan jakt, och enligt 29 §

jaktförordningen får länsstyrelsen ge tillstånd till

skyddsjakt på vissa, annars fredade djur om det

behövs för att hindra att dessa orsakar avsevärda

skador eller olägenheter på grund av beståndens

storlek eller av andra skäl.

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse

2001/02:73 En samlad naturvårdspolitik instämde

utskottet i regeringens uttalande att Sverige bör

verka för möjligheten att på ett enklare och

snabbare sätt kunna ändra i EG:s naturvårdsdirektivs

bilagor (bet. 2001/02:MJU24 s. 54). I likhet med

regeringen ansåg utskottet att det måste bli enklare

att modifiera de olika bilagorna till fågel-

respektive art- och habitatdirektivet. Arter kan

minska och öka i antal och utbredning relativt

snabbt - skarven är ett exempel - och det kan

medföra behov av att såväl flytta arter mellan olika

bilagor som lägga till eller ta bort arter från

bilagorna, allt i syfte att prioritera rätt utifrån

ett EU-perspektiv. Det bör vara enklare att ändra

innehållet i bilagorna än att ändra artiklarna i

direktivens huvudtext.

I regleringsbrevet för år 2002 fick

Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med

internationell expertis utreda beståndsstorlek hos

säl och skarv och redogöra för dessa arters effekter

på ekosystemen där de förekommer. Arbetet skall ske

i samverkan med Fiskeriverket och med andra berörda

myndigheter och redovisas i mars 2004. I en

kortfattad redogörelse över arbetets fortskridande

den 31 oktober 2002 anförs bl.a. att

Naturvårdsverket avser att under år 2003 genomföra

en kunskapssammanställning om effekterna av skarvens

predation på fisk i limnisk och marin miljö.

Enligt Naturvårdsverkets i december 2002 beslutade

förvaltningsplan för storskarv och mellanskarv är

skarvbeståndet i Sverige i dag tillfredsställande

för att garantera artens överlevnad. I planen anges

att om skarvbeståndet i Sverige som helhet lämnas åt

fri utveckling, vilket generellt bör tillåtas ske,

tyder det mesta på endast begränsad fortsatt

tillväxt. I förvaltningsplanen anförs vidare att

äggprickning, dödande av ungar samt jakt på

ungfåglar har liten effekt på populationen i stort,

men kan lokalt ge effekt på den berörda delen av

populationen. Effektivast, men svårast, är jakt på

könsmogna vuxna individer. Trots lokalt mycket

omfattade ingrepp på ägg och ungar i kolonier, både

i Sverige, Europa och Nordamerika, har

skarvbestånden fortsatt att öka. Det är osäkert hur

mycket störningar i kolonier i exempelvis

kustområden i Småland och Östergötland har påverkat

beståndsutvecklingen under senare år och i vilken

takt bestånden skulle ha utvecklats utan ingrepp.

Dock, vid en jämförelse av populationsutvecklingen i

områden med omfattande störningar och

populationsutvecklingen i områden med endast små

störningar, verkar uppbromsningen av

beståndstillväxten ha ägt rum ungefär samtidigt.

Således hade skarvbeståndet utan ingrepp sannolikt

endast varit obetydligt större än vad det är i dag.

Naturvårdsverkets samlade bedömning enligt

förvaltningsplanen är att jakten i många fall endast

haft begränsad inverkan såväl på regionala bestånd

som på det totala skarvbeståndet i landet.

Skarvbestånd som utsätts för jakt uppträder skyggt

och är svårjagade. Som tidigare nämnts har skarven

hög reproduktionstakt, och ökad dödlighet genom jakt

kompenseras förmodligen till stor del genom ökad

överlevnad bland kvarvarande individer i beståndet.

Utskottet avstyrker med denna utförliga

redovisning motionerna MJ204 (m) yrkande 2, MJ241

(m) yrkande 1, MJ248 (c), MJ269 (m) yrkande 9

delvis, MJ271 (m), MJ305 (kd, m) yrkandena 1 och 2,

MJ426 (kd) yrkande 5 delvis och MJ446 (s). Även

motionerna MJ204 (m) yrkande 1, MJ234 (m) yrkande 7

delvis och MJ241 (m) yrkande 2 avstyrks härmed.

Enligt 26 §, bilaga 4 punkt 9, jaktförordningen

omfattas korp av bestämmelserna om skyddsjakt.

Motionerna MJ234 (m) yrkande 7 delvis och MJ276 (fp)

delvis avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med

vad som anförts.

Utskottet har tidigare redovisat (bet.

2001/02:MJU18 s. 14) att i de sex nordligaste länen

löper den allmänna jakttiden efter morkulla under

perioden från den 21 augusti till den 31 oktober. I

övriga delar av landet får morkulla jagas under

tiden den 1 augusti till den 30 november. Som

utskottet anförde våren 2000 (bet. 1999/2000:MJU17)

beslutade regeringen den 17 juni 1999 att pågående

försök med sommarjakt efter morkulla inte skulle

förlängas. En utvärdering av försöken, som hade

pågått under en tvåårsperiod, visade sig inte

uppfylla vare sig svenska krav enligt

försiktighetsprincipen eller bestämmelserna i EU:s

fågeldirektiv. Utvärderingen gav också vid handen

att avskjutningen var mer än fyra gånger större än

vad man tidigare förmodat. Motion MJ276 (fp) delvis

avstyrks.

Säl

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående arbete motioner om skyddsjakt på säl

(m, kd, mp).

Motionerna

I motion MJ240 (m) anförs att regler kring säljakt

bör förändras. Antalet sälar som skall skjutas av

ökas väsentligt, och det bör också vara tillåtet att

skjuta säl från båt. Vidare bör administrativt

krångel minimeras så att avskjutning på skadegörande

säl får tillräcklig omfattning.

I motion MJ269 (m) anförs att Naturvårdsverket har

beslutat att tillåta en begränsad jakt på den

svenska ostkusten norr om Stockholm. Eftersom

olägenheterna för yrkesfisket förorsakade av säl är

mycket stora även på den södra ostkusten bör jakt

tillåtas även där (yrkande 9 delvis).

Enligt motion MJ358 (kd) behövs en översyn av

nuvarande bestämmelse angående sälarna i Bottniska

viken och egentliga Östersjön. I en förvaltningsplan

från juni 2001 har Naturvårdsverket gett utrymme för

att jakt på gråsäl under vissa förutsättningar skall

få bedrivas i Bottniska viken och Stockholms län.

Erfarenheterna av de två första åren är att jakt på

säl under sommar och höst är mycket svår. Jakten

måste bedrivas från land eller på något annat sätt

som är jämförbart med jakt från land. Jakt på is är

även tillåten. Jakt får således inte bedrivas från

båt som ligger fritt i sjön, främst för att riskerna

för skadskjutning är alltför stora. I Bottniska

viken är säljakt på is den effektivaste jaktformen.

Vid jakt på is är möjligheterna att bärga fällda

sälar betydligt större än vid jakt på öppet vatten.

Den jakttid som gällt de första åren har inte givit

utrymme för jakt på is i någon egentlig omfattning.

Jakt efter gråsäl bör därför tidigareläggas.

Enligt motion MJ426 (kd) bör sälbeståndet regleras

genom traditionell viltförvaltning utifrån

jaktetiska principer och med tydliga regler i form

av tider och andra villkor (yrkande 5 delvis). Sälar

är ett problem för yrkesfiskarna genom att de

orsakar skador på redskap och fångst.

Enligt motion MJ489 (mp) bör skyddsjakten på säl

stoppas (yrkande 13). Skyddsjakt på säl bör ej

tillåtas så länge arten är rödlistad och jakten inte

kan ske på ett etiskt acceptabelt sätt.

Utskottets ställningstagande

I maj 2000 konstaterade utskottet (bet.

1999/2000:MJU17 s. 36) att enligt de uppgifter som

Naturvårdsverket och Fiskeriverket lämnat är den

samlade bedömningen i dag att beståndet av säl har

ökat. Samtidigt har det kustnära fisket stora

svårigheter, och bl.a. åberopas det stora

sälbeståndet som ett viktigt problem. Utskottet

ansåg att regeringen bör ta ett övergripande ansvar

för att motverka de ekonomiska förluster och andra

olägenheter som fiskenäringen åsamkas på grund av

sälbeståndets storlek. Riksdagen uttalade i ett

tillkännagivande att regeringen i samråd med berörda

myndigheter borde vidta åtgärder som gör det möjligt

att bedriva någon form av jakt för att komma till

rätta med de angivna problemen. Utskottet anförde i

mars 2002 (bet. 2001/02:MJU18 s. 10) att när det

gäller skyddsjakt efter säl ankommer det enligt 27 §

jaktförordningen på Naturvårdsverket att besluta om

sådan jakt om den behövs för att förhindra skador.

Som tidigare har redovisats fick Naturvårdsverket

i regleringsbrevet för år 2002 i uppdrag att

tillsammans med internationell expertis utreda

beståndsstorlek hos säl och skarv och redogöra för

dessa arters effekter på ekosystemen där de

förekommer. Härvid skall eventuella genetiska

skillnader belysas liksom effekterna på speciellt

fisk och fiskbestånd i olika typmiljöer. Arbetet

skall ske i samverkan med Fiskeriverket och andra

berörda myndigheter och redovisas i mars 2004.

I en kortfattad redogörelse den 31oktober 2002

över arbetets fortskridande anförde Naturvårdsverket

att verket år 2001 har fastställt en nationell

förvaltningsplan för gråsälsbeståndet i Östersjön.

Förvaltningsplanen har utarbetats efter samråd med

Fiskeriverket, och syftet med planen är att ange

efter vilka riktlinjer den svenska delen av

gråsälsbeståndet i Östersjön bör förvaltas under de

närmaste fem åren. I redogörelsen anförs vidare att

Naturhistoriska riksmuseet på uppdrag av

Naturvårdsverket genomför årliga inventeringar av

alla sälbestånd utmed de svenska kusterna.

Naturhistoriska riksmuseet har också genomfört ett

treårigt projekt för att med hjälp av

fotoidentifiering beräkna gråsälsbeståndets storlek

i Östersjön.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket

tillsammans med Fiskeriverket bygger upp en

verksamhet för att registrera skador av säl och

skadornas omfattning.

Naturvårdsverket beslutade den 26 september 2001

att 150 gråsälar skulle få skjutas från Stockholms

län norrut längs kusten t.o.m. Norrbottens län. Som

villkor för tillståndet gällde bl.a. att varje fälld

säl skulle landas (bärgas), och som grundregel

gällde att skyddsjakten skall bedrivas från land.

Även under 2002 fick skyddsjakt bedrivas efter

sammanlagt 150 gråsälar. I rapporten Resultat från

uppföljningen av 2001 års skyddsjakt efter gråsäl

anges att sammanlagt 57 sälar hade fällts och av

dessa hade 24 inte kunnat landas. Utskottet har

inhämtat från Naturvårdsverket att under år 2002

fälldes 79 sälar och av dessa kunde 7 sälar inte

landas. I rapporten anförs vidare att uppföljningen

har visat att vissa förändringar av jakten är

önskvärda, bl.a. att jakten bör börja vid samma

tidpunkt som i Finland, vilket innebär att jakten

bör starta den 16 april. Med det anförda föreslår

utskottet att motion MJ358 (kd) lämnas utan vidare

åtgärd i den mån den inte tillgodosetts härmed.

Utskottet erinrar om att syftet med

förvaltningsplanen för säl är att ange efter vilka

riktlinjer den svenska delen av gråsälsbeståndet i

Östersjön bör förvaltas under de närmaste fem åren.

Det framgår av planen att de förvaltningsinsatser

som anges huvudsakligen styrs av målet att skapa

förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling

av ett livskraftigt gråsälsbestånd samt för en

uthållig samexistens mellan gråsälarna och det

kustnära yrkesfisket. Utskottet avstyrker med det

anförda och i avvaktan på det arbete som pågår på

området motionerna MJ240 (m), MJ269 (m) yrkande 9

delvis och MJ426 (kd) yrkande 5 delvis. Utskottet är

inte berett att förorda ett förbud mot skyddsjakt

efter säl och avstyrker därmed även motion MJ489

(mp) yrkande 13.

Varg

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

riksdagens beslut om en sammanhållen

rovdjurspolitik motioner om allmän jakt på varg

(m), om begränsad licens- eller skyddsjakt på

varg (m, kd, c) och om att skyddsjakt bör

tillåtas först när vargstammen nått ett antal

av 200 individer (fp).

Motionerna

Enligt motion MJ208 (c) bör avlysningsjakt,

skyddsjakt eller reglerad licensjakt på varg

tillåtas. Ett visst antal djur bör få skjutas inom

vargtäta områden för att vargen på nytt skall få

respekt för människan och för att vi skall ha

kontroll över vargen (yrkande 1).

I motion MJ234 (m) anförs att på flera håll har

vargstammen vuxit sig så stark att den utgör ett

direkt hot mot lokalbefolkningens möjligheter att

leva ett normalt liv. Det förekommer att rovdjur får

ett felaktigt beteende och rör sig bland bebyggelse

och människor. I sådana fall bör länsstyrelserna

kunna besluta om att djuren får avlivas (yrkande 5).

Enligt motion MJ260 (m) bör Naturvårdsverket kunna

ge en större möjlighet till skyddsjakt - en

skyddsjakt av avlysningskaraktär - enligt 27 §

jaktförordningen.

I motion MJ292 (fp) anförs att vi har en jaktbar

stam och därför bör omgående beslutas om allmän jakt

på varg (yrkande 4).

I motion MJ357 (kd) anförs att med den utveckling

vi har i dag av vargens förökning, enligt vissa

forskare 20-30 %, kommer vi att få en ohållbar

situation i vissa delar av landet. Skyddsjakt och

avlysningsjakt kan ske utan risk för att vargstammen

utrotas (yrkande 4).

Enligt motion MJ387 (fp) bör skyddsjakt på varg

tillåtas först när vargstammen nått ett antal av 200

individer och då enbart utvidgad jakträtt i

renskötselområden. Vargpopulationens genetiska

framtid är osäker. Minst 500 vargar borde vara ett

minimum samtidigt som skyddsjakt bör tillåtas först

när stammen nått ovan angivna antal (yrkande 3).

Även enligt motion MJ396 (c) förlorar ett djur som

aldrig blir jagat sitt naturliga beteende att vara

skygg för människor och tamdjur. Därför bör

skyddsjakt på varg tillåtas i vargtäta områden

(yrkande 2).

Enligt motion MJ470 (c) är vi med riksdagens nu

gällande beslut om 200 vargar som ett delmål och

Naturvårdsverkets restriktiva bedömningar för att

reglera vargstammen i Sverige redan nu på väg mot en

snabbt växande vargstam. Det måste därför bli

möjligt att, där vargens framfart medför stora

negativa konsekvenser för de berörda, reglera

vargstammen genom skyddsjakt och avlysningsjakt

(yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens proposition

2000/01:57 En sammanhållen rovdjurspolitik (bet.

2000/01:MJU9 s. 15) anförde utskottet att nationella

miniminivåer för stammarna av björn, lo och kungsörn

samt etappmål för varg och järv bör slås fast. Som

regeringen anfört bör uttrycket miniminivå endast

användas för de arter där stammen uppnått ett sådant

individantal att arten bedöms som åtminstone

kortsiktigt livskraftig. Miniminivåer bör således

fastställas för björn, lo och kungsörn. För järv och

varg bör i stället etappmål fastställas, eftersom

stammarna ännu inte nått en nivå som kan anses säkra

deras överlevnad i ett längre perspektiv. Etappmål

skall vara ett delmål för stammarnas storlek på väg

mot en nivå där artens fortsatta existens i den

svenska faunan kan anses långsiktigt säkrad. I

utskottsbetänkandet anfördes vidare (s. 21) att

förekomsten av varg skapar starka känslor och

konflikter bl.a. med näringsintressen och

jaktintressen, och på många håll pågår en häftig

debatt om vargförekomsten. Som regeringen anför är

det därför inte möjligt att i dag å ena sidan få en

bred acceptans för en vargstam av den storlek som

krävs för att den skall kunna bedömas som

långsiktigt hållbar enligt vissa vetenskapliga

analyser. Å andra sidan är det inte rimligt att ange

ett mål som inrymmer ett alltför stort mått av

osäkerhet om vargens långsiktiga bevarande i den

svenska faunan. Mot denna bakgrund finner utskottet

att en tillväxt av vargstammen bör eftersträvas. Med

en varsam tillväxt får människor bättre möjligheter

att lära sig leva med vargen. Därmed förbättras

förutsättningarna för att dess närvaro skall

accepteras. Enligt forskare bedöms dock en snabb

tillväxt av vargstammen minska risken för effekter

av inavel. Som regeringen anfört är emellertid

förståelse hos lokalbefolkningen för utvecklingen

avgörande för vargstammens tillväxt. Utskottet

tillstyrkte således regeringens förslag om etappmål

för vargstammen i Sverige. Innan etappmålet har

uppnåtts bör skyddsjakt tillåtas endast i begränsad

omfattning.

Utskottet har sålunda tidigare bl.a. uttalat att

etappmål skall vara ett delmål för stammarnas

storlek på väg mot en nivå där artens fortsatta

existens i den svenska faunan kan anses långsiktigt

säkrad. När ett etappmål är nått bör en utvärdering

göras av stammens utveckling och de eventuella

konflikter som uppstått med andra intressen. Vidare

bör en bedömning göras om ett nytt etappmål skall

fastställas eller om det är lämpligt och möjligt att

fastställa en miniminivå.

Genom beslut den 7 juni 2001 uppdrog regeringen åt

Naturvårdsverket att i samråd med länsstyrelserna

överväga hur arbetet med att förebygga jaktbrott kan

kopplas till inventeringsverksamheten samt att

bearbeta Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för björn,

järv, lodjur och varg i de delar som är motiverade

med anledning av propositionen Sammanhållen

rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57) m.m. I beslutet

anfördes att verket inom ramen för arbetet med

hotade arter fastställde åtgärdsprogram för björn,

järv, varg och lodjur under år 2000 och att

uppdraget avser de bearbetningar av programmen som

är motiverade med hänsyn till regeringens

bedömningar och riksdagens ställningstaganden

beträffande propositionen. Vidare anfördes att

arbetet bör inledas med programmen för varg

respektive järv. Den nu aktuella delen av uppdraget

skulle ursprungligen redovisas till regeringen

senast den 1 juni 2002, men Naturvårdsverket har

fått förlängd tid, senast till den 1 november 2003,

för sin redovisning. Utskottet utgår från att

regeringen ägnar den kommande redovisningen av

uppdraget vederbörlig uppmärksamhet och att

regeringen informerar riksdagen om resultatet av

sitt arbete.

Utskottet anförde vid riksdagsbehandlingen av

proposition 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik

(bet. 2000/01:MJU9 s. 15, 26) att så länge stammen

av en art inte nått etappmålet bör endast skyddsjakt

tillåtas och då i begränsad omfattning. Skyddsjakt i

syfte att lokalt begränsa antalet djur bör endast

tillåtas om stammen i landet som helhet visar en

entydigt positiv utveckling. Utskottet anförde

vidare att främst bör skyddsjakt kunna tillåtas inom

renskötselområdet och i första hand gälla vargar som

etablerat revir inom för rennäringen särskilt

olämpliga områden. En förutsättning bör dock vara

att stammen som helhet i landet visar en positiv

utveckling. Detta överensstämmer också med de

allmänna förutsättningarna när det gäller skyddsjakt

enligt 23 a § jaktförordningen, som bl.a. stadgar

att jakt bara får tillåtas om upprätthållandet av

artens bevarandestatus inte försvåras. När det

gäller skyddsjakt på enskilda individer som orsakar

allvarliga skador eller olägenheter kan givetvis

andra bedömningar göras.

Utskottet redovisade motsvarande synpunkter

beträffande skydds- och licensjakt på varg senast

våren 2002 (bet. 2001/02:MJU18 s. 22). Med det

anförda avstyrks motion MJ292 (m) yrkande 4 om

allmän jakt på varg. Vidare avstyrks även

motionerna MJ208 (c) yrkande 1, MJ234 (m) yrkande 5,

MJ260 (m), MJ357 (kd) yrkande 4, MJ387 (fp) yrkande

3, MJ396 (c) yrkande 2 och MJ470 (c) yrkande 1.

Lo

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

riksdagens beslut om en sammanhållen

rovdjurspolitik en motion om att utöka jakten

på lo i län där arten blir dominant (c).

Motionen

I motion MJ336 (c) anförs att jakten på lo bör

utökas i län där arten blir dominant. Enligt

Länsstyrelsen i Västmanlands och Svenska

Jägareförbundets beräkningar finns i Västmanland mer

än 75 lodjur. I Västmanland beviljades en

avskjutning av lo med fyra djur, trots att arten i

dag har en sådan numerär att den kan anses vara

fritt jaktbar (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att i riksdagens beslut om en

sammanhållen rovdjurspolitik ingick att förutom

etappmål för varg också lägga fast miniminivåer för

björn och lodjur och etappmål för järv (jfr bet.

2001/02:MJU24 s. 39). Dessa nivåer och mål har som

syfte att de stora rovdjuren långsiktigt bevaras i

Sverige. De uppsatta nivåerna och målen har starkt

bidragit till att skapa en klarhet kring

förvaltningen av de stora rovdjuren, vilken tidigare

inte funnits. För den närmare förvaltningen av

rovdjursstammarna finns förutsättningarna angivna i

jaktlagstiftningen. I propositionen om en

sammanhållen rovdjurspolitik angavs att det fanns

fördelar med regionalt beslutsfattande, varför

jaktförordningen ändrats så att Naturvårdsverket får

delegera till länsstyrelserna om skyddsjakt på

enskilda djur av björn och lo som orsakar allvarliga

skador eller olägenheter. Därutöver återinfördes

möjligheten för enskild till skyddsjakt på varg utan

föregående myndighetsbeslut. Genom riksdagsbeslutet

utökades möjligheterna för arternas överlevnad i

Sverige samtidigt som utökade möjligheter gavs att

hantera situationer med rovdjur som vållar skada

eller olägenhet. Motion MJ336 (c) yrkande 1

avstyrks.

Övrig jakt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om grytjakt (s,

fp) med hänvisning till pågående arbete på

området.

Motionerna

Enligt motion MJ387 (fp) bör grytjakt förbjudas.

Grytjakt går ut på att jakthundar skall lära sig att

antingen driva ut räv ur gryt eller kvarhålla och

markera var grävlingar gömmer sig. Hundar tränas för

detta på levande grävlingar. Cirka 50 grävlingar

sitter fångna på detta sätt runt om i landet på

olika platser. Verksamheten har fördömts av Svenska

Veterinärförbundet. Även Jordbruksverket har

uttryckt sig negativt om denna företeelse (yrkande

6).

I motion MJ481 (s) anförs att grytjakt är en djupt

oetisk jaktform. Ekologstudier som genomförts av

Jordbruksverket visar att djuren stressas svårt.

Jordbruksverket har till regeringen lämnat förslag

om att den här jaktformen bör förbjudas (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Frågor om träning av hund för grytjakt av grävling

har behandlats av utskottet vid flera tidigare

tillfällen och senast våren 2002 (bet. 2001/02:MJU18

s. 16 och 1999/2000:MJU17). Utskottet redogjorde då

för den skrivelse till regeringen i juni 1999 där

Jordbruksverket anförde att behovet av grytjakt inte

står i proportion till det lidande som, enligt

verkets bedömning, grävlingar utsätts för då de

deltar i grytanlagsprov. Verket föreslog att träning

och prov för grythundar med levande djur i gryt

eller konstgryt förbjuds. Vidare anfördes att om ett

sådant förbud medför att grytjakt inte kan bedrivas

på ett djurskyddsmässigt acceptabelt sätt bör även

jakt med hund under jord förbjudas. Skrivelsen har

remissbehandlats och övervägs för närvarande i

Regeringskansliet.

Utskottet har inhämtat att Statens

veterinärmedicinska anstalt den 25 juni 2001 av

regeringen ombads att utföra en vetenskaplig studie

av grävlingars stressreaktioner i samband med

grytanlagsprov. I remissen anfördes att en bedömning

bör göras om verksamheten i dess nuvarande form

eller efter ändringar är förenlig med den svenska

djurskyddslagstiftningen eller inte. Statens

veterinärmedicinska anstalt har i ett yttrande den

18 mars 2002 till Jordbruksdepartementet anfört att

för genomförandet av studien har överenskommelse

träffats med Kolmårdens djurpark där samtliga

undersökningar skall utföras i hägn som ligger i

anslutning till övriga djuranläggningar. Med

hänvisning till det arbete som således pågår på

området föreslår utskottet att motionerna MJ387

(fp) yrkande 6 och MJ481 (s) yrkande 3 (s) lämnas

utan vidare åtgärd.

Administrativa frågor

Skyddsjakt utan föregående myndighetsbeslut

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om utvidgad

skyddsjakt utan föregående myndighetsbeslut

(m, kd, c) och om att varg inte skall

omfattas av sådan skyddsjakt (m).

Motionerna

Enligt motionerna MJ208 (c) yrkande 2, MJ234 (m)

yrkande 4, MJ253 (c) yrkande 1 och MJ357 (kd)

yrkande 2 bör en ändring göras av 28 §

jaktförordningen så att det blir möjligt att direkt

skydda sina tamdjur vid rovdjursangrepp utan beslut

av en myndighet. En djurägare bör inte behöva se på

hur ett djur blir dödat innan han får ingripa. Det

bör därför finnas möjlighet att skjuta rovdjur som

vållar problem för ägare av tamdjur. Det är

oacceptabelt att ha en lagstiftning som tvingar

djurägare att overksamma stå och se hur exempelvis

en varg eller lo river deras tamboskap.

I motion MJ288 (m) anförs att 28 §

jaktförordningen bör ändras så att vargen inte

omfattas av bestämmelsen. Riksdagens beslut att varg

skall omfattas av 28 § jaktförordningen bör

omprövas. Skyddsjakt utan myndighetsbeslut är många

gånger svår att skilja från ett jaktbrott. Denna

möjlighet kan på sikt innebära att fredningen av

rovdjuren sätts ur spel (yrkande 2).

Enligt motion MJ363 (c) bör 27 och 28 §§

jaktförordningen ändras för att stärka den s.k.

nödvärnsrätten och göra det möjligt att ingripa vid

direkt rovdjursangrepp på tamdjur. Beslutande

myndigheter måste ges ökade befogenheter att medge

jakt för att förebygga skador eller andra

olägenheter och för att realisera riksdagens

uttalade krav på en varsam tillväxt av vargstammen

(yrkande 2).

I motion MJ391 (c) anförs att nödvärnsrätten vid

anfall från varg i dag är utformad så att t.ex. en

jägare inte får skjuta om vargen anfallit jägarens

hund, utan hundägaren måste avvakta till dess vargen

återvänder eller anfaller en andra gång. Det gör att

nödvärnsrätten i jaktlagstiftningen är annorlunda än

den nödvärnsrätt som finns i brottsbalken. Reglerna

borde ändras så att rätten att agera i nödvärn finns

redan vid en första attack (yrkande 1).

Den nödvärnsrätt som riksdagen beslutade förra

året är enligt motion MJ396 (c) alldeles för otydlig

och tandlös för att kallas nödvärnsrätt. Där tillåts

du skjuta först vid en återupprepad attack av ett

rovdjur efter att först utan vapen ha försökt

avvärja attacken. I en nödvärnssituation måste du

omedelbart få agera och skydda djur och egendom

(yrkande 1).

Även enligt motion MJ470 (c) bör 28 §

jaktförordningen rörande nödvärnsrätten omprövas.

Den s.k. nödvärnsrätten bör förstärkas i syfte att

skydda den som blir angripen eller får sin egendom

angripen. Bestämmelserna kan i dag medföra olika

tolkningar till nackdel för den som angrips av varg

(yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Om det på grund av ett viltbestånds storlek finns

påtagliga risker för allvarliga skador av vilt, får

den myndighet som regeringen bestämmer enligt 7 §

jaktlagen (1987:259) besluta om jakt för att

förebygga eller minska dessa risker, s.k.

skyddsjakt. Enligt 24 § jaktförordningen är det

Naturvårdsverket som fattar beslut om jakt efter

bl.a. björn, varg, järv eller lo. I vissa fall kan

skyddsjakt efter björn, varg, järv eller lo också

bedrivas på initiativ av en enskild utan föregående

prövning av myndighet. Detta får enligt 28 §

jaktförordningen ske om ett tamdjur dödats eller

skadats och det finns skälig anledning att befara

ett nytt angrepp, om det sker i omedelbar anslutning

till angreppet.

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist anförde i

riksdagens frågestund den 6 februari 2003 att vi har

en lagstiftning som skall hjälpa oss att nå en

balans mellan olika intressen. Vi har intresse av

att värna om en rovdjursstam och ekonomiska

intressen när det gäller näringsutövning. Den

gällande lagstiftningen ger en rimlig balans i dessa

avseenden, eftersom det finns ett utrymme för den

enskilde djurägaren att vidta åtgärder. Det krävs då

att man kan göra sannolikt att det är fråga om ett

rovdjur som har rivit tamboskap och att det

därigenom finns en risk att det skall göra så också

i fortsättningen. Man får dock inte skjuta rovdjuret

när det angriper första gången.

Frågor om utvidgning av skyddsjakten på rovdjur

behandlades av utskottet våren 2001 och våren 2002

(prop. 2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, bet.

2001/02:MJU18 s. 22). Utskottet avvisade då ett

flertal motioner om sådan ändring i 28 §

jaktförordningen att en djurägare skulle få

möjlighet att, utan myndighets beslut, döda ett

rovdjur vid eller omedelbart efter ett direkt

angrepp på tamdjur. Utskottet gjorde den bedömningen

att, inte minst mot bakgrund av att det för vissa

typer av jaktbrott skall räcka med att

gärningsmannen handlat oaktsamt, en ändring i

jaktförordningen i enlighet med motionerna skulle

komma att innebära stora svårigheter när det gäller

att bevisa om ett jaktbrott har begåtts eller om det

varit fråga om tillåten skyddsjakt. Mot denna

bakgrund fann utskottet det inte lämpligt att, i

varje fall för närvarande, ändra förutsättningarna

för skyddsjakt enligt 28 § jaktförordningen.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i denna fråga

och avstyrker därmed motionerna MJ208 (c) yrkande 2,

MJ234 (m) yrkande 4, MJ253 (c) yrkande 1, MJ357 (kd)

yrkande 2, MJ363 (c) yrkande 2, MJ391 (c) yrkande 1,

MJ396 (c) yrkande 1 och MJ470 (c) yrkande 4.

Utskottet tillstyrkte i betänkandet (2000/01:MJU9

s. 28) Sammanhållen rovdjurspolitik att 28 §

jaktförordningen borde ändras så att den åter

omfattar varg och anförde att vargstammen under

1990-talet har haft en stark tillväxt. Med hänsyn

till vargens förmåga att på kort tid vandra långa

sträckor kan skadeproblem uppstå på platser där man

inte haft anledning att vidta åtgärder för att

förebygga skador. Det kan därför inte uteslutas att

det kan finnas ett berättigat behov för

tamdjursägare att i akuta skadesituationer ha

möjlighet att döda en varg som angriper tamdjur.

Detta bör främst gälla tamdjur som ingår i en

näringsverksamhet. Även för vissa tamdjursarter som

inte ingår i sådan verksamhet kan det ibland finnas

ett berättigat behov av att kunna döda en varg i

omedelbart samband med angrepp. Utskottet uttalade

emellertid att denna förändring förutsätter att

vargstammens tillväxt fortsätter och att takten i

tillväxten är hög. Bryts den nuvarande positiva

utvecklingen är det enligt utskottets mening inte

möjligt att tillåta någon skyddsjakt utan föregående

beslut av Naturvårdsverket. I en sådan situation kan

det alltså bli aktuellt att åter ändra 28 §

jaktförordningen så att den inte längre omfattar

varg. Utskottet avstyrker därmed motion MJ288 (m)

yrkande 2.

Beslutande myndighet i fråga om skyddsjakt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

riksdagens beslut om en sammanhållen

rovdjurspolitik att motioner (s, m, fp, c) om

beslutande myndighet i fråga om skyddsjakt

avstyrks.

Motionerna

I motion MJ234 (m) anförs att lokala och regionala

myndigheter bör få fatta beslut om skyddsjakt eller

andra åtgärder när lokala problem uppstår. Lokalt

kan det förekomma att tamdjur blir rivna i stor

omfattning på grund av antingen stor lokal förekomst

av någon rovdjursart eller att något enstaka rovdjur

fått smak på tamdjurskött (yrkande 3).

Lokal beslutsnivå bör enligt motion MJ292 (fp)

gälla, eftersom vargfrågan är ett lokalt problem.

Beslut om vargstammens behandling bör ske utifrån

respektive länsstyrelse och därifrån delegeras till

jaktvårdskretsarna inom respektive länsstyrelse

(yrkande 5).

I motion MJ336 (c) anförs att det bör uppdras åt

länsstyrelserna att besluta om jakt av lo när arten

blir alltför dominant. En mer öppen attityd mellan

myndigheter och jägare torde innebära att man

gemensamt kan lösa de problem som den

överrepresenterade arten av lo medfört i länet

(yrkande 2).

I motion MJ363 (c) anförs att det är felaktigt att

beslut om skyddsjakt på enskilda individer av varg

som vållat stor skada ligger på central nivå hos

Naturvårdsverket såväl ur djurskyddssynpunkt för

tamdjuren som utifrån ett äganderättsperspektiv för

den enskilde djurägaren. En decentralisering av

besluten kring skyddsjakt av enskilda individer till

län/regionnivå skulle med stor sannolikhet innebära

kortare beslutsvägar och snabbare beslut (yrkande

3).

Enligt motion MJ391 (c) bör beslut om skyddsjakt

på varg föras över till länsstyrelserna. Viltvård,

naturvård och naturskydd hanteras också på

länsstyrelserna. Det är därför naturligt att frågor

om skyddsjakt på varg i det enskilda fallet bör

hanteras av respektive länsstyrelse (yrkande 2).

I motion MJ465 (s) anförs i fråga om fördelning av

kvoter vid jakt på björn att starka koncentrationer

under senare år har kunnat konstateras till vissa

områden inom län. Den princip för tilldelning som

tillämpas är att län tilldelas en kvot på ett visst

antal björnar. Länsstyrelse bör få befogenhet att

inom länet, genom lokalt förankrade

förvaltningsplaner, fördela beviljad kvot till

länets jaktvårdskretsar. Det kan i praktiken

innebära kommunala björnkvoter inom respektive län.

Utskottets ställningstagande

I betänkandet Sammanhållen rovdjurspolitik angav

utskottet (bet. 2000/01:MJU9 s. 24) att

förvaltningen av stammarna av björn, järv, lo, varg,

och kungsörn är en nationell angelägenhet och en

förpliktelse enligt internationella konventioner och

medlemskapet i EU. Vid förvaltningen av dessa

rovdjur är det således av vikt att ha överblick över

situationen i landet som helhet. Många arter rör sig

över så stora områden att de lämpligast förvaltas på

riksnivå. Naturvårdsverket bör därför även i

fortsättningen ha huvudansvaret för omfattningen av

jakten på björn, järv, lo, varg och kungsörn. I

vissa fall finns emellertid fördelar med regionalt

beslutsfattande. Erfarenheter och kunskap från lokal

nivå kan bättre komma till användning, och de

regionala myndigheterna har större lokalkännedom och

kunskap om de problem som finns på orten. För

lokalbefolkningen kan ökad närhet till

beslutsfattarna innebära större förståelse för de

beslut som fattas. De fördelar som finns med

regionalt beslutsfattande har särskilt stor

betydelse i de fall där det krävs en snabb

beslutsprocess. Enligt utskottets mening har

länsstyrelserna i de län där det finns fasta stammar

av rovdjur kompetens att hantera en beslutanderätt

som stämmer överens med de övergripande målen för de

aktuella arterna. Genom inrättande av regionala

rovdjursgrupper kommer denna kompetens att

förstärkas ytterligare.

I betänkandet anförde utskottet vidare att

Naturvårdsverket bör ha möjlighet att delegera till

länsstyrelserna att ge tillstånd till skyddsjakt på

enskilda djur som orsakar allvarliga skador eller

olägenheter. Delegation bör för närvarande endast

kunna komma i fråga beträffande arterna björn och

lo, eftersom dessa finns i förhållandevis stora

bestånd.

Som utskottet tidigare har redovisat (bet.

2001/02:MJU24 s. 38) har jaktförordningen ändrats så

att Naturvårdsverket får delegera till

länsstyrelserna om skyddsjakt på enskilda djur av

björn och lo som orsakar allvarliga skador eller

olägenheter. Därutöver återinfördes möjligheten för

enskild till skyddsjakt på varg utan föregående

myndighetsbeslut. Genom riksdagsbeslutet utökades

möjligheterna för arternas överlevnad i Sverige

samtidigt som utökade möjligheter gavs att hantera

situationer med rovdjur som vållar skada eller

olägenhet. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna MJ234 (m) yrkande 3, MJ292 (fp) yrkande

5, MJ336 (c) yrkande 2, MJ363 (c) yrkande 3, MJ391

(c) yrkande 2 och MJ465 (s).

Småviltsjakt ovan odlingsgränsen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om lokal

förvaltning av småviltsjakten över

odlingsgränsen (m) och om dubbelregistrering

av älgjakten (m) i avvaktan på den samlade

redovisningen av regeringens arbete med

jaktfrågor och ytterligare utredningsarbete.

Motionerna

Enligt motion MJ427 (m) om lokal förvaltning har

småviltsjakten ovan odlingsgränsen fått en

explosionsartad utveckling. Denna småviltsjakt,

framför allt ripjakten, innehåller en stark

utvecklingsbar ekonomisk potential som kan utvecklas

ytterligare. Med utgångspunkt från en stor potential

i småviltsjakten bör ett system med lokal

förvaltning kunna prövas i ett försök. Samförstånd

mellan lokala turistföretagare och rennäringen

ligger som en förutsättning för ett försök. Beslut

om avlysning av renbetesområden, storlek på området,

tidpunkter för samt prissättning av jakten bör

läggas till den lokala nivån med lokala företrädare

för turistföretagare och renägande företag i

förening (yrkande 1). Vidare anförs i fråga om

dubbelregistrering av älgjakten att samebyarna äger

rätt att inom ramen för renskötselrätten jaga och

fiska. Detta gäller också licensjakt på älg, både på

statens mark och på privat mark. Denna s.k.

dubbelregistrering är i lagens mening i sin ordning,

även om tolkningen inte accepteras av alla. Det

finns goda skäl att undanröja denna källa till

konflikt. Staten har att ta ansvaret i denna fråga

och undanröja möjligheten till dubbelregistrering. I

de fall där anspråk på kompensation framförs har

staten att i görligaste mån finna lösningar för

detta (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis i detta betänkande redogör utskottet

för riksdagens beslut om en samlad redovisning av

regeringens arbete med jaktfrågor. Huvuddelen av de

frågor som är aktuella i förevarande avsnitt torde

omfattas av denna redovisning. Härutöver vill

utskottet anföra följande.

I betänkandet En ny rennäringspolitik (SOU

2001:101 s. 307) föreslår den rennäringspolitiska

kommittén bl.a. att en särskild utredare tillsätts

med uppdrag att så långt det är möjligt klarlägga

hur omfattande samebymedlemmars, markägarens och

statens rätt till jakt och fiske är inom olika delar

av renskötselområdet. Särskild uppmärksamhet skall

ägnas åt förhållandena inom den mark som i 1886 års

renbeteslag betecknades som avsatt för samernas

bruk. När frågorna om jakt- och fiskerätten är

klarlagda genom utredningen bör enligt kommittén

övervägas om de regler som finns om viltvårdsområden

kan anpassas och utvidgas till att också omfatta en

samförvaltning av viltvården och fiskevården mellan

samebymedlemmar och andra innehavare av jakt- och

fiskerätt inom renskötselområdet. Kommittén

framhåller som angeläget att samebyarna så snart som

möjligt får delta i förvaltningen av vilt- och

fiskeresurserna inom den mark där deras medlemmar

har jakt- och fiskerätt. Det framhålls också som

angeläget att så snart som möjligt åstadkomma ett

bättre samarbete lokalt mellan samtliga som har

jakt- och fiskerätt som en del av renskötselrätten

eller på grund av äganderätt till mark. I avvaktan

på att frågan om omfattningen av samebymedlemmars,

markägares och statens jakt- och fiskerätt utreds

bör därför olika försök med samförvaltning av vilt-

och fiskeresurserna uppmuntras och utvärderas.

Kommittén konstaterar att initiativ till sådana

försök finns redan i dag. Som exempel nämns att

Svenska samernas riksförbund har beviljats

ekonomiskt stöd från Jordbruksverket för ett projekt

som bl.a. innefattar upplåtelser av jakt och fiske i

samebyarnas regi. Projektet innebär att samebyarna

på försök och inom ramen för samiska jakt- och

fiskeföreningar skall utarbeta en s.k.

Jämtlandsmodell för upplåtelse av småviltsjakt i

renbetesfjällen för att på sikt bygga upp ett

professionellt entreprenörskap inom jakt/fiske- och

kulturturism. Sådana projekt bör enligt kommittén

uppmuntras och utvärderas för att kunna användas som

underlag för vidare åtgärder. Om privata markägare

och samebymedlemmar så önskar bör det också skapas

möjligheter för dem att pröva samförvaltning av

vilt- och fiskeresurserna inom viltvårds- och

fiskevårdsområdesföreningar där såväl

samebymedlemmar som privata markägare kan ingå.

Kommittén anför att sådana projekt exempelvis skulle

kunna komma till stånd inom ramen för den lokala

samverkan som kommittén föreslår skall stödjas för

att förbättra samarbetet om markanvändningen mellan

markägare och samebyar i renskötselområdet.

Betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Utskottet har inhämtat från Jordbruksdepartementet

att regeringen överväger att tillkalla en särskilt

utredare med uppgift bl.a. att inom

renskötselområdet klarlägga omfattningen av

markägarnas och samebymedlemmarnas rätt till jakt,

utvärdera bestämmelserna om dubbelregistrering och

vid behov föreslå ändringar samt överväga åtgärder

som behövs för att förbättra samarbetet om jakten

och fisket. Utskottet föreslår i avvaktan på

regeringens samlade redovisning av regeringens

arbete med jaktfrågor och ytterligare

utredningsarbete att motion MJ427 (m) yrkande 1

lämnas utan vidare åtgärd. Resultatet av det

pågående beredningsarbetet bör inte föregripas av

riksdagen och utskottet avstyrker bifall även till

motion MJ427 (m) yrkande 2.

Ersättning för viltskador

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till ökad

inventeringsverksamhet och utökade anslag för

viltskador motioner om viltskadeersättning

för rovdjursangrepp på tamdjur (m, fp, kd, c)

och om åtgärder för att minska skador (mp).

Ett motionsyrkande om ersättning för

personskador (c) avstyrks med hänvisning till

att ersättning kan

utgå för skada på grund av angrepp av björn.

Motionsyrkanden om rovdjursskador vid

fäbodbruk (v) avstyrks med hänvisning till

att bidrag och ersättning kan utgå för att

förebygga skador och för skador även för djur

på s.k. löst skogsbete.

Motionerna

Enligt motionerna MJ234 (m) bör alla skador på

tamdjur som orsakas av rovdjur ersättas, även de som

drabbar jakthundar och hästar. Även personskador bör

ersättas (yrkande 6).

I motionerna MJ253 (c) yrkande 2 och MJ357 (kd)

yrkande 3 anförs att full ekonomisk ersättning bör

utbetalas för rovdjursangrepp på tamdjur. Om

rovdjurspolitiken skall få acceptans är det viktigt

att de människor som drabbas av att deras djur

dödats av rovdjur inte lider någon ekonomisk skada

till följd av rovdjursangrepp. Djurägare bör

kompenseras fullt ut för de rovdjursskador som

inträffar. Full ekonomisk ersättning för

rovdjursangrepp skall gälla både för djur som ingår

i näringsverksamhet och som hålls som husdjur.

Enligt motion MJ292 (fp) bör staten omgående

ersätta drabbade djurägare fullt ut vid vargens

skadegörelser (yrkande 3).

Ett särskilt åtgärdsprogram för att uppmärksamma

problemet med otydliga skador på djur och produktion

vid fäbodbruk i samband med viltstörningar bör

inrättas enligt motion MJ423 (v). Viltskador i form

av skador på gröda och tamdjur kan ersättas, men det

är oklart hur och i vilken omfattning viltskador som

drabbar produktionen, t.ex. rörande kvalitet,

kvantitet och reproduktion, kan ersättas. För att

viltskador skall ersättas krävs att den drabbade har

vidtagit åtgärder som är rimliga för att förebygga

skadan (yrkande 2). Vidare anförs att frågan om ett

generellt driftbidrag till fäbodbruk i områden med

hög förekomst av rovdjur utreds. Beroende på

rovdjursförekomst och önskemålen om

expansionsmöjligheter för rovdjuren bör fäbodbruk i

områden med stora rovdjursbestånd kunna få ett

generellt driftstöd som ger möjlighet att vidta

åtgärder i form av vallning eller annat för att

förebygga viltskador. De medel som finns

tillgängliga på länsstyrelsenivå och inom

kulturmiljövården bör även kunna användas för att

stödja driften av ett kulturhistoriskt arv som

fäbodbruket utgör (yrkande 3).

Enligt motion MJ451 (mp) bör åtgärder byggas upp

för att minska skador på tamboskap under

förutsättning att avsatta medel för rovdjursskador

inte minskas de närmaste fem till sju åren.

Motionären vill ha en kontrollerad tillväxt av

vargstammen, förslagsvis 10 % per år, så att

riksdagens delmål uppnås på 5-7 år. Under

förutsättning att avsatta medel till rovdjursskador

inte minskas under denna tid skulle man hinna bygga

upp de åtgärder som är erforderliga för att minska

skador på tamboskap (yrkande 2).

Fullständig ersättning bör enligt motion MJ470 (c)

erhållas för skador på tamboskap, husdjur och

människor orsakade av varg. Det är inte möjligt att

få ersättning vid personskada förorsakad av varg.

Centerpartiets motionsförslag på den punkten avslogs

av riksdagen. En förändring av riksdagens beslut

krävs, där människor som blivit skadade av varg utan

dröjsmål skall ersättas för lidandet och de extra

kostnader som uppstått (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis vill utskottet erinra om den

grundläggande principen att skador av vilt i första

hand skall förebyggas och att detta huvudsakligen

skall ske genom jakt (jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 17).

Beslut om bidrag för förebyggande åtgärder och

ersättning för viltskador på annat än ren får enligt

11 § viltskadeförordningen (2001:724) lämnas av

länsstyrelsen. Bidrag och ersättningar får lämnas i

mån av tillgång på medel, dvs. någon rättighet för

enskilda att få vare sig bidrag eller ersättning är

inte föreskriven. För år 2002 anvisades under

anslaget Ersättningar för viltskador m.m. 36

miljoner kronor för att förebygga skada av vilt och

ersätta sådan skada i den mån den avser annat än

renar. Beloppet är 11 miljoner kronor högre än vad

som anvisades för budgetåret 2001. På tilläggsbudget

(prop. 2001/02:100 s. 157, bet. 2001/02:FiU27)

anslogs ytterligare 3,5 miljoner kronor på

viltskadeanslaget för år 2002. För år 2003 anslogs

motsvarande belopp (prop. 2002/03:1 utg.omr. 23 s.

40, bet. 2002/03:MJU2 s. 24), vilket innebar att

anslaget utökades med 3,5 miljoner kronor utöver

regeringens förslag.

Som utskottet konstaterade våren 2001 (bet.

2000/01:MJU9) är bidrag för att förebygga skador ett

viktigt led i rovdjurspolitiken, och bidrag till

rovdjurssäkra elstängsel i områden med fast

vargförekomst har haft en avgörande betydelse för

tamdjursägarnas syn på främst förekomsten av varg

och björn. Genom den ökande inventeringsverksamhet

som förordades i proposition 2000/01:57 Sammanhållen

rovdjurspolitik kommer större kunskap att erhållas

om antalet rovdjur i länen. Inventeringarna kommer

att göra det möjligt att på ett betydligt bättre

sätt än i dag närmare förutsäga var tamdjuren kan

förväntas bli dödade om inte skadeförebyggande

åtgärder vidtas. Utskottet delade regeringens

uppfattning att, liksom hittills, ett fast belopp

bör anvisas för fördelning mellan länen och att

ersättning bör kunna lämnas för skador på tamdjur.

Utskottet ansåg även att systemet med bidrag till

förebyggande åtgärder i princip inte bör förändras.

Detta ställningstagande kvarstår.

Vid riksdagsbehandlingen av 2003 års

budgetproposition (bet. 2002/03: MJU1 s. 16)

anfördes att Naturvårdsverket arbetar med att skapa

en databas över rovdjursstammarna samt med frågor

hur inventeringen skall organiseras. Allmänhetens

informationsbehov skall också tillgodoses bättre än

tidigare. Naturvårdsverket har bildat ett nationellt

råd för rovdjursfrågor till stöd för verkets arbete

med att genomföra rovdjurspolitiken.

Det anförda tillgodoser i allt väsentligt syftet

med motionerna MJ234 (m) yrkande 6, MJ253 (c)

yrkande 2, MJ292 (fp) yrkande 3, MJ357 (kd) yrkande

3, MJ451 (mp) yrkande 2 och MJ470 (c) yrkande 3

delvis. Utskottet föreslår därför att berörda

motionsyrkanden lämnas utan vidare åtgärd.

I fråga om ersättning för personskador orsakade av

varg och andra rovdjur vill utskottet erinra om att

det enligt 12 § viltskadeförordningen numera är

möjligt att erhålla ersättning för personskada av

björn om det är uppenbart oskäligt att den

skadelidande själv skall svara för de kostnader som

skadan föranleder. Bakgrunden till bestämmelsen är

ett tillkännagivande till regeringen vid

riksdagsbehandlingen av regeringens proposition

2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik (bet.

2000/01:MJU9 s. 39). Utskottet anförde att även om

skador på människor till följd av rovdjursangrepp är

ovanliga kan det inte uteslutas att ett rovdjur,

främst björn, under olyckliga omständigheter

angriper och skadar eller dödar en människa. För att

minska risken för sådana olyckor bör

informationsinsatserna om lämpligt beteende vid möte

med björn utökas. Dessutom bör etablering av rovdjur

i områden där risken för sådana olyckor är som

störst förhindras eller i varje fall bör antalet

individer i dessa områden minskas. Det ligger även

ett ansvar på Naturvårdsverket, berörda

länsstyrelser och det eller de rovdjurscentrum som

kommer att inrättas att ge allmänheten information

om hur man skall uppträda vid ett möte med björn och

andra rovdjur, som alla måste behandlas med största

respekt. Trots ett i dag väl utbyggt allmänt

försäkringsskydd och goda möjligheter till

kompletterande privat försäkringsskydd kan det inte

bortses från att skador av rovdjur på människan kan

leda till svåra ekonomiska påfrestningar för den som

drabbas. Sådana konsekvenser av rovdjursförekomsten

kan dessutom enligt utskottets mening leda till

minskat förtroende för den statliga

rovdjurspolitiken.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket på sin

hemsida informerar om möten med björn vid jakt. En

motion om ersättning för personskada orsakad av varg

avslogs av riksdagen i mars 2001 (bet. 2000/01:MJU9

s. 39, rskr. 2000/01:174). Utskottet har inte ändrat

uppfattning i denna fråga och avstyrker därmed

motion MJ470 (c) yrkande 3 delvis.

I samband med behandlingen av en sammanhållen

rovdjurspolitik (bet. 2000/01:MJU9 s. 38) anförde

utskottet att det bör finnas samma möjlighet för

länsstyrelserna att lämna bidrag till förebyggande

åtgärder för djur på löst skogsbete som för andra

tamdjur om djuren ingår i näringsverksamhet.

Utskottet förutsatte också (s. 29) att regeringen

ägnar frågan om ersättning för djur som hålls på

fritt bete i skogen vederbörlig uppmärksamhet och

vid behov vidtar de åtgärder som kan anses påkallade

(jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 18). Numera gäller enligt

11 § viltskadeförordningen (2001:724) att

länsstyrelsen får lämna bidrag till åtgärder för att

förebygga skada av vilt på annat än ren. Ersättning

för skada av vilt av på annat än ren får lämnas om

det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv

skall svara för de kostnader som skadan föranleder.

Det gäller sålunda inga särskilda regler för

ersättning vid fäbodbruk, utan ersättning utgår som

för andra tamdjur om djuren ingår i

näringsverksamhet. Som utskottet tidigare har

redovisat (bet. 2000/01:MJU9 s. 29) har riksdag och

regering dock i flera sammanhang uttalat sin vilja

att bevara och utveckla fäbodbruket, vilket, förutom

att vara bärare av kulturhistoriska värden, också

hyser utrotningshotade lantraser. Med det anförda

finner utskottet att syftet med motion MJ423 (v)

yrkandena 2 och 3 till stor del kan anses

tillgodosett. Motionen kan därför lämnas utan vidare

åtgärd.

Viltvårdsområde

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (m) om

bildande av, utträde ur ett viltvårdsområde

och om rätten för viltvårdsområdesföreningar

att besluta om småviltsjakten inom sitt

område.

Motionerna

I motion MJ329 (m) anförs att det bör vara

hundraprocentig uppslutning från markägarna för att

kunna bilda ett viltvårdsområde. Reglerna för

bildande av viltvårdsområde bör ändras så att det

fordras hundraprocentig uppslutning från berörda

markägares sida för att ett område skall få bildas

(yrkande 1). Det bör enligt motionärerna bli lättare

att gå ur ett viltvårdsområde. Den eller de

markägare som vill gå ur bör själva få bestämma om

detta under förutsättning att den undantagna marken

omfattar en sådan areal att den medger jakt (yrkande

2). Vidare bör rätten för viltvårdsområdesföreningar

att besluta om småviltsjakten inom sitt område

slopas (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Enligt 7 § lag (2000:592) om viltvårdsområden krävs

för att få bilda ett viltvårdsområde att bildandet

främjar vården av den eller de viltarter som

samordningen avser, att det är lämpligt med hänsyn

till områdets belägenhet och omfång och att det

medges av en majoritet av fastighetsägarna inom

området. Majoriteten skall utgöra minst fyra

femtedelar av antalet fastighetsägare och dessa

skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets

areal.

Miljö- och jordbruksutskottet anförde vid

riksdagsbehandlingen av regeringens proposition

1999/2000:73 Jaktens villkor (bet. 1999/2000:MJU17

s. 13) att för att en enskild fastighetsägare skall

behöva tåla att en sammanslutning av enskilda

bestämmer om jakten på hans mark måste samordningen

av jakten vara motiverad av ett angeläget allmänt

intresse. Vidare måste det föreligga

proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och

vad den enskilde förlorar på grund av sådana beslut.

En tvångslagstiftning om viltvården förutsätter med

andra ord att det finns ett väl underbyggt och ett

av starka allmänna intressen motiverat behov av att

tillhandahålla en lagreglerad samordning över

fastighetsgränserna. Utskottet redovisade att

regeringen i sitt förslag anser att det finns skäl

att särskilja de olika viltarterna vid en bedömning

av i vilken utsträckning det kan finnas ett sådant

behov. Utskottet gjorde en annan bedömning och ansåg

att det finns ett behov av samordning även när det

gäller vården av småviltet.

Länsstyrelsen kan enligt 33 § lagen om

viltvårdsområden utesluta en fastighet som på grund

av ändrad användning eller annars saknar väsentlig

betydelse för verksamheten inom området. Detsamma

gäller en eller flera fastigheter med samma ägare,

om fastigheten eller fastigheterna lämpligen kan

bestå som en egen enhet för viltvård och om

kvarvarande fastigheter utgör ett lämpligt

viltvårdsområde (jfr bet. 1999/2000:MJU17 s. 17).

Enligt 34 § kan länsstyrelsen besluta att

viltvårdsområdet skall upphöra och

viltvårdsområdesföreningen skall upplösas om fler än

en femtedel av fastighetsägarna eller

fastighetsägare som äger mer än en femtedel av

marken har uttalat sig för en upplösning.

Lagen (2000:592) om viltvårdsområden trädde i

kraft den 1 januari 2001. Utskottet finner inte skäl

att förorda att lagens bestämmelser omprövas. Motion

MJ329 (m) yrkandena 1-3 avstyrks.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående arbete m.m. motioner om

subsidiaritetsprincipen i jakt- och

rovdjurspolitiken (m), skärpta regler för

jaktlicenser (fp), jakt med drivande hund

(fp), jakttidsberedningens sammansättning

(fp), eftersök av vilt (s), att jaktdjuren

bör omfattas av portalparagraferna i

djurskyddslagen (fp), alternativ till jakt

(s), hänsynsfull jakt (mp) och uppfödning och

utsättning av vilt (s, fp).

Motionerna

Enligt motion MJ234 (m) bör Sverige i EU hävda

subsidiaritetsprincipen när det gäller jakt- och

rovdjurspolitiken. Förhållandena inom olika EU-

länder är allt för olika för att man skall kunna ha

en gemensam rovdjurspolitik. Särskilt skiljer sig

Finland och Sverige från de övriga EU-länderna. I

art- och habitatdirektivet (artikel 2) anges att

hänsyn skall tas till regionala och lokala särdrag.

Motsvarande anges i fågeldirektivet (yrkande 1).

Skärpta regler bör enligt motion MJ387 (fp) gälla

för jaktlicenser med obligatoriska årliga skjutprov

för jägare för att minska antalet skadeskjutningar.

Vi bör också minska jakttidens längd, förbjuda jakt

i gryning och skymning då ljuset är dåligt samt

förbjuda människor utan jägarexamen att hantera

vapen och jaga (yrkande 1). All nöjesjakt och

uppfödning samt utsättning av gräsänder, rapphöns

och fasaner för detta ändamål bör vidare förbjudas.

Många djur göds och föds upp i Sverige endast för

att placeras ut som föremål för nöjesjakt. Sådan

uppfödning och utsättning av gräsänder, rapphöns och

fasaner enbart i syfte att bedriva jakt bör

förbjudas omedelbart (yrkande 5). Motionären anser

vidare att jakt med drivande hund bör förbjudas.

Jakt med drivande hund leder till att djur hetsas i

onödan och skadeskjuts för att de kommer springande

förbi skytten (yrkande 7). Jakttidsberedningens

sammansättning bör vidare ändras så att jägarna inte

längre är majoritetspart eftersom beredningen har

ett helt avgörande inflytande på jakttider och vilka

arter som får jagas (yrkande 8). I motionen anförs

vidare att jaktdjuren bör omfattas av de

grundläggande portalparagraferna i djurskyddslagen

och därmed omfattas av en tillsynsorganisation som

aktivt granskar jakten. Grundläggande för svensk

djurskyddslagstiftning är att djur skall behandlas

väl och få sina arttypiska behov och beteenden

tillgodosedda (yrkande 9).

I motion MJ445 (s) om eftersök av vilt som skadas

av annan orsak än påskjutning anförs att de regler

som gäller för eftersök, avlivning och

omhändertagande av vilt som skadas av annan orsak än

påskjutning bör ändras så att de i första hand tar

fasta på att snabbast möjligt kunna förkorta skadade

djurs lidande. Bestämmelserna bör omfatta alla

klövviltarter och frågan om vem det döda/avlivade

djuret skall tillfalla bör komma i andra hand. Det

framstår som rimligt att polisen ansvarar för att

eftersök och avlivning kommer till stånd, och

polisen bör i sådant fall kunna anlita för uppgiften

lämpliga personer oavsett vem som har jakträtten.

Polisens arbete skulle underlättas med ett

rikstäckande system med eftersöksorganisationer - i

likhet med nu knutna till respektive polisområde -

som kan delegera uppdraget till enskilda jägare som

har erforderlig kompetens och tillgång till för

uppdraget lämpliga hundar.

I motion MJ481 (s) anförs i fråga om alternativ

till jakt att det är angeläget att den pågående

jakten blir genomlyst ur djuretisk synvinkel. Det är

känt att jakten leder till stort lidande hos många

djurindivider. Populationsregleringar torde kunna

ske med andra metoder än jakt (yrkande 1). Vidare

anförs i fråga om s.k. godsjakt att det förekommer

jakt på djur som föds upp endast för jaktändamål.

Ett stort antal fasaner, rapphöns och gräsänder föds

upp och sätts sedan ut för att jagas. Denna jakt bör

förbjudas (yrkande 2).

Enligt motion MJ490 (mp) om hänsynsfull och

långsiktigt hållbar jakt bör dagens viltvård

ersättas med faunavård och omfatta alla vilda arter

(yrkande 37).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill i anslutning till motion MJ234 (m)

yrkande 1 om jaktfrågor och subsidiaritetsprincipen

erinra om att i medlemskapsförhandlingarna

kompletterades de i motionen nämnda direktiven med

svenska naturtyper och vissa arter (bet. 1994/95:UU5

s. 69). I propositionen (1994/95:19 del 1, s. 267)

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen anfördes

att Sveriges förhandlingar om medlemskap i

Europeiska unionen ledde till vissa förändringar av

fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. De

resulterade i att Sverige beträffande

fågelskyddsdirektivet kunde behålla nuvarande

allmänna jakttider utom vad gäller skarv och korp.

Av den skriftliga sammanfattningen från

ministermötet framgick dock att jakt på dessa arter

kan medges av svensk myndighet med stöd av

direktivets undantagsbestämmelser. Genom avtalet

ändrades direktivets bilagor på det sättet att

bilaga 1 till art- och habitatdirektivet, som upptar

typer av naturliga livsmiljöer av gemensamt intresse

för unionen, även kom att omfatta den boreala

regionen. Bilaga 2 kompletterades med de nordiska

arterna järv och fjällräv och de svenska

populationerna av bäver, brunbjörn och tre angivna

fiskarter undantogs. Den svenska populationen av

bäver undantogs i bilaga 4 a, som upptar djurarter

som behöver ett strikt skydd och populationen

upptogs i stället på bilaga 5, som redovisar bl.a.

sådana däggdjursarter där reglerad jakt är tillåten.

Utskottet har i likhet med regeringen uttalat

(bet. 2001/02:MJU24 s. 54) att det måste bli enklare

att modifiera de olika bilagorna till fågel-

respektive art- och habitatdirektiven. Gemensamma

regler innebär alltid kompromisser eftersom

förhållandena och behoven är olika inom olika delar

av EU. Med det anförda bör syftet med motion MJ234

(m) yrkande 1 i allt väsentligt ha tillgodosetts.

Motionen avstyrks.

Med anledning av de i motion MJ387 (fp) yrkande 1

framförda synpunkterna om skärpta regler för

jaktlicenser vill utskottet påpeka att enligt 1 kap.

4 § vapenförordningen (1996:70) krävs för tillstånd

till innehav av jaktvapen att sökanden avlagt prov

som visar att han har grundläggande kännedom om jakt

och viltvård och kan handha vapnet. Närmare

föreskrifter om provet meddelas av Naturvårdsverket.

I jägarexamen ingår både praktiska och teoretiska

prov. När det gäller tidpunkt för jakt gäller enligt

9 § jaktförordningen att bl.a. rådjur jagas bara

fr.o.m. en timme före solens uppgång t.o.m. en timme

efter solens nedgång. Under timmen efter solens

nedgång får jakten endast bedrivas som vaktjakt

eller smygjakt. Med det anförda avstyrks motionen i

berörd del.

Enligt 6 § jaktlagen skall hundar under tiden den

1 mars- 20 augusti hållas under sådan tillsyn att de

hindras från att löpa lösa i marker där det finns

vilt, och under övrig tid av året skall hundar

hållas under sådan tillsyn att de hindras från att

driva eller förfölja vilt, när de inte används vid

jakt. Samtidigt stadgas i 16 § jaktförordningen att

jakthundar som är lämpade för respektive jaktändamål

under vissa angivna tider får användas för att

förfölja vilt. Enligt utskottets uppfattning är

frågan om jakt med drivande hund en sådan utpräglad

jaktteknisk detaljbestämmelse som enligt utskottets

mening med hänsyn till kraven på en rationell

arbetsfördelning mellan statsmakterna knappast kan

bli föremål för någon ingående sakbehandling i

riksdagen. Motion MJ387 (fp) yrkande 7 avstyrks.

I betänkandet Jaktens villkor (SOU 1997:91 s. 420)

beskrivs det arbete som bedrivs inom den av

Jägareförbundets förbundsstyrelse utsedda

jakttidsberedningen (jfr bet. 1999/2000:MJU17 s.

28). Jakttidsberedningen består av 18

röstberättigade ledamöter från olika organisationer

samt en observatör. Jakttidsberedningen redovisar

sina förslag till förbundsstyrelsen som beslutar om

Jägareförbundets förslag till jakttider.

Jägareförbundets förslag till ändringar av

jakttiderna ges in till Naturvårdsverket.

Jägareförbundets förslag remissbehandlas därefter av

Naturvårdsverket innan verket beslutar i frågan.

Naturvårdsverkets förslag ges in till

Jordbruksdepartementet, som skickar ut verkets

förslag på remiss innan regeringen slutligen

beslutar i frågan. Utskottet föreslår med denna

redovisning att motion MJ387 (fp) yrkande 8 lämnas

utan vidare åtgärd.

När det gäller den fråga om eftersök av vilt som

tas upp i motion MJ445 (s) anges i 33 §

jaktförordningen att vilt av bl.a. arterna björn,

varg, järv, lo som omhändertas, påträffas dött eller

dödas när sådant djur är fredat, tillfaller staten.

Älg eller hjort som påträffas död eller dödas när

sådant djur är fredat tillfaller staten utom när

jakträttshavaren i enlighet med Naturvårdsverkets

föreskrifter har hjälp till med att spåra och avliva

djuret eller ta hand om det. Enligt 34 §

jaktförordningen får Naturvårdsverket meddela

föreskrifter om eftersök och tillvaratagande av

sådant vilt som tillfaller staten och som har

skadats eller dödats av annan orsak än påskjutning

under legal jakt.

Naturvårdsverket anför i sina allmänna råd (NFS

2002:18) att har polismyndigheten mottagit anmälan

om trafikskadat eller dödat rådjur, vildsvin och

mufflonfår, som ju inte är statens vilt, bör

polismyndigheten likafullt snarast underrätta berörd

jakträttshavare eller av denne utsedd person och i

förekommande fall ge uppmaning om att genomföra

erforderligt eftersök och avlivning.

Enligt 40 a § jaktförordningen får, om vilt

påträffas så skadat eller i sådan belägenhet att det

av djurskyddsskäl snarast bör avlivas, djuret

avlivas även om det är fredat och även på annans

mark.

Utskottet har inhämtat att Vägverket,

polismyndigheterna och jägarorganisationerna m.fl.

samverkar beträffande eftersök av trafikskadat vilt

i en organisation kallad Trafiksäkerhet och eftersök

i samverkan, SES. I detta samarbete förmedlar

polismyndigheten en anmälan från en trafikant om ett

påkört djur till SES. Ett eftersöksekipage (oftast

en jägare och en hund) blir därefter kontaktat,

eftersöket genomförs och resultatet rapporteras till

polismyndigheten. Eftersöksorganisationen finns i

alla kommuner inom ett län. Systemet introducerades

i Kalmar län och finns nu i samtliga län utom två.

Fullt utbyggd omfattar organisationen Trafiksäkerhet

och eftersök i samverkan ca 6 000 jägare som är

engagerade i arbetet med att eftersöka trafikskadat

vilt. Arbetet styrs av en ledningsgrupp bestående av

samarbetsparternas representanter i SES-gruppen,

dvs. myndigheter och organisationer med uppgifter

inom trafiksäkerhet och viltförvaltning.

Ledningsgruppen är en referensgrupp till Vägverket i

frågor som rör viltolyckor. Enligt en fastställd

handlingsplan skall gruppen sprida information och

vårda den viltolycksorganisation som har byggts upp,

men huvudinriktningen skall vara att arbeta för att

förebygga viltolyckor. Arbetet finansieras delvis av

Vägverket samtidigt som flera organisationer och

enskilda bidrar med ideellt arbete.

Utskottet utgår från att regeringen ägnar detta

projekt vederbörlig uppmärksamhet och vid behov

vidtar de åtgärder som kan anses påkallade.

Utskottet förutsätter att det görs en utvärdering av

det nu redovisade arbetet och att resultatet i

lämpligt sammanhang redovisas till riksdagen. Utöver

detta uttalande är utskottet inte berett att föreslå

någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av

motion MJ445 (s). Motionen bör lämnas utan vidare

åtgärd.

I anslutning till motion MJ387 (fp) yrkande 9 om

att jaktdjuren bör omfattas av portalparagraferna i

djurskyddslagen (1988:543) vill utskottet påpeka att

med vilt avses i 2 § jaktlagen vilda däggdjur och

fåglar. Med jakt avses att fånga eller döda vilt och

att i sådant syfte söka efter, spåra eller förfölja

vilt. Djurskyddslagen (1988:534) å andra sidan,

avser vård och behandling av husdjur. Den avser

också andra djur om de hålls i fångenskap eller

används för särskilda ändamål. Det är således fråga

om två lagar med helt olika utgångspunkter. För

viltet finns i 27 § jaktlagen bestämmelser om att

jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för

onödigt lidande och så att människor och egendom

inte utsätts för fara, och i 28 § anges hur jägaren

skall förfara om vilt har skadats vid jakt. Motionen

avstyrks i berörd del.

Med anledning av de i motionerna MJ481 (s) yrkande

1 och MJ490 (mp) yrkande 37 framförda synpunkterna

om alternativ till jakt och om hänsynsfull och

långsiktigt hållbar jakt vill utskottet erinra om

att statsmakternas mål för den svenska jakt- och

viltvårdspolitiken anges i 4 § jaktlagen där det

stadgas att viltet skall vårdas i syfte att dels

bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd

och de fågelarter som tillfälligt förekommer

naturligt i landet, dels främja en med hänsyn till

allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling

av viltstammarna. Enligt 27 § jaktlagen skall jakten

även bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt

lidande och så att människor och egendom inte

utsätts för fara. Härutöver vill utskottet erinra om

att riksdagen vid flera tillfällen även har uttalat

(jfr bet. 2001/02:MJU18 s. 10, 22) att den

biologiska mångfalden skall bevaras, vilket innebär

att de naturligt förekommande arterna av vilt skall

finnas i livskraftiga bestånd och kunna sprida sig

till för dem naturliga områden. Motionerna MJ481 (s)

yrkande 1 och MJ490 (mp) yrkande 37 bör lämnas utan

vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med

vad som anförts.

Enligt Naturvårdsverkets riktlinjer för

viltförvaltningen skall alla växter och djur, som

finns naturligt i landet, långsiktigt bevaras i

livskraftiga bestånd, och naturen skall också kunna

nyttjas på ett hållbart sätt. Förvaltningen av de

vilda djuren regleras i lagstiftning som grundas på

internationella konventioner, bl.a. den om biologisk

mångfald från år 1992. I regeringen delas ansvaret

mellan Miljö- och Jordbruksdepartementen. I

riktlinjerna anförs vidare att Naturvårdsverket har

ansvar för viltförvaltningen. Viltvårdens intressen

vägs mot allmänna och enskilda intressen, t.ex. jakt

och intresset att få skinn och kött mot

fågelskådning och andra naturupplevelser.

Viltförvaltningen styrs av jaktlagstiftningen. Här

finns regler om både jakt på mer allmänna arter och

skyddsjakt på vilda djur, som ännu inte finns i

livskraftiga bestånd. Motionerna MJ387 (fp) yrkande

5 och MJ481 (s) yrkande 2 avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Allmän jakt på skarv m.m. (punkt 1)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ204 yrkande 2,

2002/03:MJ241 yrkande 1, 2002/03:MJ248,

2002/03:MJ269 yrkande 9 delvis, 2002/03:MJ271,

2002/03:MJ305 yrkandena 1 och 2 och 2002/03: MJ426

yrkande 5 delvis samt avslår motion 2002/03:MJ446.

Ställningstagande

Fram till år 1968 var det tillåtet att jaga skarv

under hela året. Med tanke på att antalet skarvar

ökar bör allmän jakt införas. Fågeln har aldrig

varit så talrik som nu och den sprider sig för

närvarande snabbt i Stockholms skärgård och upp över

den norrländska kusten. Inom stora delar av den

svenska skärgården är skarven numera en av de

vanligast förekommande fågelarterna. Den

skyddsstatus som gäller för skarv bör ändras så att

allmän jakttid kan medges.

Regeringen bör föreslå Europeiska kommissionen att

skarven tas upp på listan för jaktbart vilt inom

unionen. Populationen är nu så stor såväl i Sverige

som inom EU att det inte finns anledning att arten

skall skyddas. Allmän jakttid bör kunna medges,

särskilt som fågeln aldrig varit talrikare än den är

nu. Beträffande skarven och dess utbredning har

riksdagen vid flera tillfällen uppmanat regeringen

att verka för att allmän jakt blir tillåten på denna

art. Det stora skarvbeståndet orsakar också

omfattande skador för yrkesfiskarna. Skarvbeståndet

bör regleras genom traditionell viltförvaltning

utifrån jaktetiska principer och med tydliga regler

i form av tider och andra villkor. Detta bör ges

regeringen till känna

2. Skyddsjakt på säl (punkt 6)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ269 yrkande 9 delvis

och 2002/03:MJ426 yrkande 5 delvis samt avslår

motionerna 2002/03:MJ240 och 2002/03:MJ489 yrkande

13.

Ställningstagande

Vid riksmötet 1999/2000 beslutade riksdagen att

förorda jakt på säl. Regeringen har sedermera genom

Naturvårdsverket beslutat tillåta en begränsad jakt

på den svenska ostkusten norr om Stockholm. Eftersom

olägenheterna för yrkesfisket förorsakade av säl är

mycket stora även på den södra ostkusten bör jakt

tillåtas även där. Sälar är ett problem för

yrkesfiskarna genom att de orsakar skador på redskap

och fångst. Sälbeståndet bör regleras genom

traditionell viltförvaltning utifrån jaktetiska

principer och med tydliga regler i form av tider och

andra villkor. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Skyddsjakt på säl (punkt 6)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ489 yrkande 13 samt

avslår motionerna 2002/03:MJ240, 2002/03:MJ269

yrkande 9 delvis och 2002/03:MJ426 yrkande 5 delvis.

Ställningstagande

Jag anser att skyddsjakten på säl bör stoppas.

Skyddsjakt på sälar bör inte tillåtas så länge arten

är rödlistad och jakten inte kan ske på ett etiskt

acceptabelt sätt. Antalet sälskyddsområden bör

utökas, och yrkesfiskare bör få bättre ekonomisk

ersättning för skador från sälar. Detta bör ges

regeringen till känna.

4. Skyddsjakt på varg m.m. (punkt 8)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ208 yrkande 1,

2002/03:MJ234 yrkande 5, 2002/03:MJ260,

2002/03:MJ357 yrkande 4 samt avslår motionerna

2002/03:MJ387 yrkande 3, 2002/03:MJ396 yrkande 2 och

2002/03:MJ470 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att det bör göras möjligt att bedriva

skyddsjakt, reglerad licensjakt eller avlysningsjakt

på varg. Naturvårdsverket bör kunna ge en större

möjlighet till skyddsjakt - en skyddsjakt av

avlysningskaraktär - enligt 27 § jaktförordningen

(1987:905). Ett visst antal djur bör få skjutas inom

ett visst område för att vargen på nytt skall få

respekt för människan och för att vi skall ha

kontroll över vargen. Jaktvårdskretsarna i varje

kommun bör vara de som samordnar jakten över större

områden. En sådan begränsad licensjakt bör tillåtas

i områden med stark koncentration av varg. På flera

håll har vargstammen vuxit sig så stark att den

utgör ett direkt hot mot lokalbefolkningens

möjligheter att leva ett normalt liv. Av den

anledningen är det rimligt att ett visst antal djur

får skjutas i vargtäta områden. Detta bör ges

regeringen till känna.

5. Grytjakt (punkt 10)

av Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ387 yrkande 6 och

MJ481 yrkande 3.

Ställningstagande

Grytjakt är en djupt oetisk jaktform som bör

förbjudas. Grytjakt går ut på att jakthundar skall

lära sig att antingen driva ut räv ur gryt eller

kvarhålla och markera var grävlingar gömmer sig.

Hundar tränas för detta på levande grävlingar. Cirka

50 grävlingar sitter fångna på detta sätt på olika

platser runt om i landet. Verksamheten har fördömts

av Svenska Veterinärförbundet. Även Jordbruksverket

har uttryckt sig negativt om denna företeelse.

Ekologistudier som genomförts av Jordbruksverket

visar att djuren stressas svårt. Detta bör ges

regeringen till känna.

6. Skyddsjakt utan föregående myndighetsbeslut

(punkt 11)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ357 yrkande 2 och

2002/03:MJ363 yrkande 2 samt avslår motionerna MJ208

yrkande 2, 2002/03:MJ234 yrkande 4, 2002/03:MJ253

yrkande 1, 2002/03:MJ391 yrkande 1, 2002/03:MJ396

yrkande 1 och 2002/03:MJ470 yrkande 4.

Ställningstagande

En central del av rovdjurspolitiken bör vara

människans möjlighet att skydda sin egendom vid

rovdjursangrepp. Vi anser att bestämmelserna i 28 §

jaktförordningen (1987:905) bör ändras för att

stärka dels den s.k. nödvärnsrätten rent allmänt,

dels göra det möjligt att ingripa vid direkt

rovdjursangrepp på tamdjur. Det är inte rimligt att

när ett tamdjur angrips av rovdjur det saknas

möjlighet att, utan beslut av myndighet, ingripa

innan djuret har skadats eller - ännu värre -

dödats. Beslutande myndigheter bör ges ökade

befogenheter att medge jakt för att förebygga skador

eller andra olägenheter samt för att realisera

riksdagens uttalade krav på en varsam tillväxt av

vargstammen. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Beslutande myndighet i fråga om skyddsjakt

(punkt 13)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ234 yrkande 3,

2002/03:MJ336 yrkande 2 och 2002/03:363 yrkande 3

samt avslår motionerna 2002/03:MJ292 yrkande 5,

2002/03:MJ391 yrkande 2 och 2002/03: MJ465.

Ställningstagande

Lokalt kan det förekomma att tamdjur blir rivna i

stor omfattning på grund av antingen stor lokal

förekomst av någon rovdjursart eller att något

enstaka rovdjur fått smak på tamdjurskött. Att

beslut om skyddsjakt på enskilda individer av varg

som vållat mycket stor skada skall ligga på central

nivå hos Naturvårdsverket måste vara felaktigt ur

såväl djurskyddssynpunkt för tamdjuren som ur ett

äganderättsperspektiv för den enskilde djurägaren.

En decentralisering av besluten kring skyddsjakt av

enskilda individer till läns- eller regionnivå

skulle med stor sannolikhet innebära kortare

beslutsvägar och snabbare beslut. Det bör också

uppdras åt länsstyrelserna att besluta om jakt av lo

när arten blir alltför dominant. En mer öppen

attityd mellan myndigheter och jägare torde innebära

att man gemensamt kan lösa de problem som den

överrepresenterade arten lo medfört i länet. Lokala

och regionala myndigheter bör därför få fatta beslut

om skyddsjakt eller andra åtgärder när lokala

problem uppstår. Detta bör ges regeringen till

känna.

8. Lokal förvaltning av småviltsjakten ovan

odlingsgränsen (punkt 14)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ427 yrkande 1.

Ställningstagande

Småviltsjakten ovan odlingsgränsen har sedan

nuvarande system infördes fått en explosionsartad

utveckling, och jakten innebär därmed ett icke

oväsentligt tillskott för turistnäringen. Denna

småviltsjakt, framför allt ripjakten, innehåller en

stark utvecklingsbar ekonomisk potential som kan

utvecklas ytterligare. Mot bakgrund av den stora

potential småviltsjakten har bör ett system med

lokal förvaltning, i samförstånd mellan lokala

turistföretagare och rennäringen, kunna prövas i ett

försök. Beslut om avlysning av renbetesområden,

storlek på området och tidpunkter, aktuella

jaktområden och prissättning av jakten bör läggas

till den lokala nivån med lokala företrädare för

turistföretagare och renägande företag i förening.

Med detta förslag bör de motsättningar som finns

mellan intressegrupperna kunna biläggas och jakten

som turistföreteelse kunna utvecklas positivt och

till nytta för inlandet i stort. Detta bör ges

regeringen till känna.

9. Dubbelregistrering av älgjakten (punkt 15)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ427 yrkande 2.

Ställningstagande

Samebyarna äger rätt att inom ramen för

renskötselrätten jaga och fiska. Detta gäller också

licensjakt på älg, både på statens mark och på

privat mark. Denna s.k. dubbelregistrering är i

lagens mening i sin ordning, även om tolkningen inte

accepteras av alla. Dubbelregistreringen innebär en

källa till konflikter mellan ortsbojaktlag och

samebyns jägare. Den dubbla jakträtten utgör inte

bara farliga inslag i jakten, utan reser också

frågan om markägares rätt till egen mark. Det finns

goda skäl att undanröja denna källa till konflikt.

Staten har att ta ansvaret i denna fråga och

undanröja möjligheten till dubbelregistrering. I de

fall där anspråk på kompensation framförs har staten

att i görligaste mån finna lösningar för detta.

Detta bör ges regeringen till känna.

10.Bidrag och ersättning för skada av vilt

(punkt 16)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ234 yrkande 6,

2002/03:MJ253 yrkande 2 och 2002/03:MJ357 yrkande 3

samt avslår motionerna 2002/03:MJ292 yrkande 3,

2002/03:MJ451 yrkande 2 och 2002/03:MJ470 yrkande 3

delvis.

Ställningstagande

Alla skador på tamdjur som orsakas av rovdjur bör

ersättas, även de som drabbar jakthundar och hästar.

Om rovdjurspolitiken skall få acceptans är det

viktigt att de människor som drabbas av att deras

djur dödas av rovdjur inte lider någon ekonomisk

skada till följd av rovdjursangrepp. Det är inte

rimligt att den enskilde djurägaren skall behöva

teckna särskilda försäkringar för att skydda sig mot

rovdjur. Full ekonomisk ersättning för

rovdjursangrepp bör gälla både för djur som ingår i

näringsverksamhet och för djur som hålls som

husdjur. Detta bör även gälla djur som inte är

kopplade till näringsverksamhet. Ökade resurser

behövs också för uppsättning av elstängsel och för

andra åtgärder som krävs för att möjligheterna till

djurhållning i områden med stora rovdjur skall kunna

garanteras. Detta bör ges regeringen till känna.

11.Rovdjursskador vid fäbodbruk (punkt 18)

av Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ423 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Jag anser att ett särskilt åtgärdsprogram bör

inrättas för att uppmärksamma problemet med otydliga

skador på djur och produktion vid fäbodbruk i

samband med viltstörningar. Viltskador i form av

skador på gröda och skador på tamdjur kan ersättas.

Det är dock oklart hur och i vilken omfattning

viltskador som drabbar produktionen, t.ex. rörande

kvalitet, kvantitet och reproduktion kan ersättas.

För att viltskador skall ersättas krävs att den

drabbade har vidtagit åtgärder som är rimliga för

att förebygga skadan.

Vidare bör frågan om ett generellt driftsbidrag

till fäbodbruk i områden med hög förekomst av

rovdjur utredas. Beroende på rovdjursförekomst och

önskemål om expansionsmöjligheter för rovdjuren bör

fäbodbruk i områden med stora rovdjursbestånd kunna

få ett generellt driftstöd som ger möjlighet att

vidta åtgärder i form av vallning eller annat för

att förebygga viltskador. De medel som finns

tillgängliga på länsstyrelsenivå och inom

kulturmiljövården bör även kunna användas för att

stödja driften av det kulturhistoriska arv som

fäbodbruket utgör. En utredning om detta behövs.

Detta bör ges regeringen till känna.

12.Viltvårdsområden (punkt 19)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad

(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ329 yrkandena 1 och 2

samt avslår motion 2002/03:MJ329 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att reglerna för bildande av

viltvårdsområde bör ändras så att det fordras 100-

procentig uppslutning från berörda markägares sida

för att ett område skall få bildas.

Vi anser också att det bör bli betydligt enklare

än i dag att gå ur ett viltvårdsområde. Som det är i

dag räcker det inte med att man är missnöjd med att

tilldelningen inte fyllts och att jakten har

avbrutits i förtid eller med att arrende- och

jaktfrågor sköts på ett otillfredsställande sätt.

Ett av hindren är den stelbenta hanteringen av

jakten inom viltvårdsområdenas styrelser. Ofta

deltar ett stort antal jägare i jakten inom ett

viltvårdsområde. Jägarna är anonyma för varandra och

ofta oense om när jakten skall ske. För unga

människor som skall introduceras i jakten är detta

ingen idealisk miljö.

Den eller de markägare som vill gå ur ett

viltvårdsområde bör själva få bestämma om detta

under förutsättning att den undantagna marken

omfattar en sådan areal att den medger jakt. Detta

bör ges regeringen till känna.

13.Subsidiaritetsprincipen i jakt- och

rovdjurspolitiken (punkt 20)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ234 yrkande 1.

Ställningstagande

Sverige bör i EU hävda subsidiaritetsprincipen när

det gäller jakt- och rovdjurspolitiken.

Förhållandena inom olika EU-länder är alltför olika

för att man skall kunna ha en gemensam

rovdjurspolitik. Särskilt skiljer sig Finland och

Sverige från de övriga EU-länderna. I artikel 2 i

art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) anges att

hänsyn skall tas till regionala och lokala särdrag,

och motsvarande anges i fågeldirektivet (79/49/EEG).

Det finns därför utrymme att hävda nationella

särdrag inom jaktens och rovdjurspolitikens område.

Sverige bör göra detta. Detta bör ges regeringen

till känna.

14.Hänsynsfull och långsiktigt hållbar jakt

(punkt 26)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkande 37 samt

avslår motion 2002/03:MJ481 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att jakt bör vara hänsynsfull och

långsiktigt hållbar. Dagens viltvård bör ersättas

med faunavård och omfatta alla vilda arter. Jakt

måste vara hänsynsfull, reglerad och långsiktigt

hållbar och anpassas till populationerna av de arter

som man vill jaga och deras utveckling över tid och

rum. Uppfödning och utsättning av änder, rapphöns

och fasaner enbart i syfte att jaga dem bör

förbjudas. Jakten bör även ta hänsyn till de arter

som är beroende av arter som jagas, t.ex.

jaktfalkens beroende av ripan som födodjur. Ingen

jakt bör förekomma på hotade rödlistade arter eller

på arter där populationen minskar kraftigt, oavsett

orsak. Jakt under vår och sommar på arter som då är

under flytt och reproduktion, bör inte vara

tillåten. Rovdjurspopulationen bör tillåtas öka till

livskraftiga populationer.

Alla typer av jakt som innebär stor risk att det

jagade djuret lider tar vi avstånd ifrån. Grytjakt

är tveksamt från djurskyddssynpunkt. Jakten bör

utformas utifrån ett ekologiskt perspektiv där

naturvårdsintressen ges större inflytande än

jaktintressen. Jakttider och antal djur som får

skjutas bör omprövas årligen och baseras på

inventeringar för att säkerställa såväl biologisk

mångfald som långsiktig ekologisk hållbarhet. Därför

vill vi införa ett svenskt faunaråd som skall bestå

av representanter för naturvårdsorganisationer,

jägarkåren, djurrättsrörelser och forskare i lika

delar. Detta råd bör se över jaktens praktiska och

etiska aspekter och vara rådgivande om jakttider och

jaktformer. Detta bör ges regeringen till känna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002

2002/03:MJ204 av Nils Fredrik Aurelius (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skyddsjakten

av storskarv bör utvidgas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att allmän jakttid

på storskarv bör återinföras.

2002/03:MJ208 av Rigmor Stenmark (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att avlysningsjakt på varg tillåts.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att en ändring görs av 28 §

jaktförordningen så att det blir möjligt att

direkt skydda sina tamdjur vid rovdjursangrepp.

2002/03:MJ234 av Ulla Löfgren och Jan-Evert

Rådhström (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i EU

skall hävda subsidiaritetsprincipen när det gäller

jakt- och rovdjurspolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regionala och

lokala beslut om jakt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvärnsjakt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddsjakt eller

reglerad licensjakt på varg.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ersättning för

rovdjursskador.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jakt på skadedjur

som exempelvis korp och skarv.

2002/03:MJ240 av Patrik Norinder (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jakt på säl.

2002/03:MJ241 av Patrik Norinder (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allmän jakt på

skarv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddsåtgärder för

skarv.

2002/03:MJ248 av Eskil Erlandsson och Agne Hansson

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av införande av

allmän jakttid på skarv.

2002/03:MJ253 av Birgitta Carlsson och Eskil

Erlandsson (c):

1. Riksdagen begär att regeringen gör en ändring av

28 § jaktförordningen (1987:905) som gör det

möjligt för lantbrukare att direkt skydda sina

tamdjur vid rovdjursangrepp.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att full ekonomisk

ersättning skall utbetalas för rovdjursangrepp på

tamdjur.

2002/03:MJ260 av Patrik Norinder (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om avlysningsjakt på varg.

2002/03:MJ269 av Per Westerberg m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jakt på säl och

allmän jakt på skarv.

2002/03:MJ271 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om betydelsen av jakten på

skarv.

2002/03:MJ276 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om jakttid på korp och

morkulla.

2002/03:MJ288 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Göran Lindblad (m):

2. Riksdagen begär att regeringen beslutar ändra 28

§ jaktförordningen (1987:905) så att vargen inte

skall omfattas av denna paragraf i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2002/03:MJ292 av Runar Patriksson och Cecilia

Wikström (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ersättning till

drabbade djurägare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allmän jakt på

varg.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om beslutsnivån för

vargjakten.

2002/03:MJ305 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren

(kd, m):

1. Riksdagen begär att regeringen föreslår

Europeiska kommissionen att skarven tas upp på

listan för jaktbart vilt inom unionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om allmän jakt på skarv.

2002/03:MJ329 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om 100-procentig

uppslutning från markägarna för att kunna bilda

ett viltvårdsområde.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att gå ur

ett viltvårdsområde.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om småviltjakten.

2002/03:MJ336 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utöka jakten

på lo i län där arten blir dominant.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppdra åt

länsstyrelserna att besluta om jakt av lo när

arten blir alltför dominant.

2002/03:MJ357 av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson

(kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändring av 28 §

jaktförordningen (1987:905).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om full ekonomisk

ersättning vid rovdjursangrepp.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att begränsad licensjakt tillåts i områden

med stark koncentration av varg.

2002/03:MJ358 av Gunilla Tjernberg och Erling

Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

nuvarande bestämmelse angående sälarna i Bottniska

viken och egentliga Östersjön.

2002/03:MJ363 av Jörgen Johansson och Annika

Qarlsson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring av

nuvarande lydelse i 27 och 28 §§ jaktförordningen

(1987:905).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen

anförs om decentralisering av beslut om skyddsjakt

på enskilda rovdjur.

2002/03:MJ387 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skärpta regler

skall gälla för jaktlicenser.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skyddsjakt på

varg först bör tillåtas när vargstammen nått ett

antal av 200 individer och då enbart utvidgad

jakträtt i renskötselområden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att all nöjesjakt

och uppfödning samt utsättning av gräsänder,

rapphöns och fasaner för detta ändamål förbjuds.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbjuda

grytjakt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbjuda jakt

med drivande hund.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Jaktberedningens sammansättning ändras utifrån

motionens intentioner.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att jaktdjuren

omfattas av de grundläggande portalparagraferna i

djurskyddslagen och därmed omfattas av en

tillsynsorganisation som aktivt granskar jakten.

2002/03:MJ391 av Lena Ek och Sofia Larsen (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring av

nödvärnsreglerna i jaktlagstiftningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om överföring av

beslut om skyddsjakt på varg till länsstyrelserna.

2002/03:MJ396 av Agne Hansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tydligare

nödvärnsrätt i jaktlagstiftningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddsjakt på varg

i vargtäta områden.

2002/03:MJ423 av Owe Hellberg (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett särskilt

åtgärdsprogram för att uppmärksamma problemet med

otydliga skador på djur och produktion vid

fäbodbruk i samband med viltstörningar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda ett

generellt driftsbidrag till fäbodbruk i områden med

hög förekomst av rovdjur.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en reglering av

skarv- och sälbestånden.

2002/03:MJ427 av Ola Sundell (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokal förvaltning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om dubbelregistrering

av älgjakten.

2002/03:MJ445 av Michael Hagberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om eftersök av vilt som

skadas av annan orsak än påskjutning.

2002/03:MJ446 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om allmän jakt på mellanskarv.

2002/03:MJ451 av Leif Björnlod (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bygga upp

åtgärder för att minska skador på tamboskap under

förutsättning att avsatta medel för rovdjursskador

inte minskas de närmaste fem sju åren.

2002/03:MJ465 av Gunnar Sandberg och Marie Nordén

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om fördelning av kvoter vid

jakt på björn.

2002/03:MJ470 av Viviann Gerdin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den svenska

vargstammens sammansättning och att skyddsjakt och

avlysningsjakt kan ske utan risk för att

vargstammen utrotas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fullständig

ersättning skall erhållas för skador på tamboskap,

husdjur och människor orsakade av varg.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att 28 §

jaktförordningen (1987:905) rörande nödvärnsrätten

omprövas.

2002/03:MJ481 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om alternativ till

jakt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om s.k. godsjakt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grytjakt.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skyddsjakten

på säl bör stoppas.

2002/03:MJ490 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hänsynsfull och

långsiktigt hållbar jakt.