Bet. 2002/03:NU11

Näringsutskottets betänkande

2002/03:NU11

Vissa elmarknadsfrågor m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet

proposition 2002/03:85 om vissa

elmarknadsfrågor samt ett antal

motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden.

När det gäller frågan om stängningen av

kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2

konstaterar utskottet, i likhet med

regeringen, att de av riksdagen beslutade

villkoren för en stängning inte är

möjliga att uppfylla före utgången av år

2003. Regeringen förordar att frågan om

en stängning av Barsebäck 2 skall ingå i

den förhandling som för närvarande pågår

mellan staten och kraftindustrin om

avvecklingen av de övriga tio svenska

kärnkraftsreaktorerna. Med anledning av

detta föreslår utskottet att riksdagen

genom ett tillkännagivande till

regeringen klargör den fortsatta

hanteringen av frågan om Barsebäck 2.

Tillkännagivandet innebär att det bör

vara regeringen som på grundval av den

eventuella överenskommelse som uppnås i

förhandlingarna med kraftindustrin avgör

när en stängning av Barsebäck 2 är

möjlig. Utskottet understryker dock att

de av riksdagen uppställda villkoren för

en stängning av Barsebäck 2 alltjämt

gäller. Om en förhandlingsöverenskommelse

inte kan nås och regeringen därför har

för avsikt att tillämpa lagen om

kärnkraftens avveckling, förutsätter -

framhåller utskottet - ett beslut av

regeringen om en stängning inte att

riksdagen har givits möjlighet att pröva

om förutsättningarna för en stängning av

reaktorn är uppfyllda.

I en reservation (m, fp) framförs

kritik mot den pågående

kärnkraftsavvecklingen. Avvecklingen

skapar osäkerhet kring den svenska

elförsörjningen, hämmar industrins

investeringsvilja och gör att det svenska

behovet av el som produceras av smutsiga

fossilbränslen ökar, anförs det i

reservationen. Reservanterna menar också

att den förhandlingslinje som regeringen

har valt när det gäller avvecklingen av

kärnkraften är högst tvivelaktig, inte

minst ur ett demokratiskt perspektiv. I

en annan reservation (kd) framhålls att

kärnkraften bör avvecklas på sikt men att

avvecklingen hittills har skötts illa.

Den av regeringen föreslagna

förhandlingsmodellen anser reservanten

inte vara lämplig för

kärnkraftsavvecklingen. Kritik riktas

även mot regeringens bedömningar av

huruvida villkoren för en stängning av

Barsebäck 2 är uppfyllda. Miljöpartiets

representant i utskottet anför i en

reservation att kärnkraft är en

miljöovänlig och farlig

energiproduktionsform som snarast bör

avvecklas. Vidare menar hon att villkoren

för en stängning av Barsebäck 2 redan är

uppfyllda och att en stängning av

reaktorn kan ske före sommaren 2003. Den

förhandlingsmodell som regeringen

föreslår anser hon olämplig då den bl.a.

gör att de folkliga

inflytandemöjligheterna och insynen i

processen försämras på ett påtagligt

sätt.

Motionsyrkanden om upphävanden av två

bestämmelser i den s.k. kärntekniklagen

avstyrks av utskottet. Den ena gäller

förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer. Enligt utskottet är

det naturligt att statsmakterna markerar

att uppförande av nya kärnkraftsreaktorer

inte är aktuellt. I en reservation (m,

fp) förordas ett upphävande. Den andra

bestämmelsen är den s.k.

tankeförbudsparagrafen. Utskottet menar

att möjligheten till forskning och

energitekniskt utvecklingsarbete inte

begränsas av den aktuella paragrafen. I

en reservation (m, fp, kd) hävdas

motsatsen och anförs bl.a. att förbudet

är oförenligt med de principer om

yttrande- och tankefrihet som bör ligga

till grund för all lagstiftning.

Ett enigt utskott avstyrker vidare ett

antal motionsyrkanden om en ökad

användning av naturgas i Sverige och om

en utbyggnad av det svenska

naturgasnätet. Utskottet anser bl.a. att

naturgasen skall konkurrera av egen kraft

på den svenska energimarknaden och att

staten inte skall engagera sig i

ekonomiskt stöd till naturgasutbyggnaden.

I betänkandet tillstyrker utskottet

även två lagförslag. Det ena avser

tillskapandet av en effektreserv på

elmarknaden och det andra gäller krav på

ursprungsmärkning av el från förnybara

energikällor. När det gäller

effektreserven framhåller

Kristdemokraternas representant i

utskottet i en reservation att regeringen

inte har visat hur effektproblematiken

skall hanteras på längre sikt. I en annan

reservation (mp) hävdas att

effektproblemen beror på att elmarknaden

inte fungerar tillfredsställande.

Elmarknaden bör därför reformeras, anförs

det. När det gäller frågan om

ursprungsgarantier framförs förslag i en

reservation (m, fp) om att

ursprungsmärkningen på sikt även bör

omfatta el som produceras av naturgas

eller kärnkraft.

I propositionen anger regeringen att

den har för avsikt att genom en ändring i

en förordning införa krav på månadsvis

mätning av el för alla elkunder fr.o.m.

juli 2009. Regeringen ämnar även

återkomma till riksdagen med förslag till

ändringar i ellagen som gör att fler

elkunder kommer att omfattas av kraven på

timvis mätning. Utskottet har inget att

invända mot dessa båda förslag. I

reservationer förordas bl.a. att

preliminärdebiteringen skall avskaffas

(m), att den månadsvisa mätningen skall

införas stegvis (fp, kd) och att kraven

på månadsvis mätning skall gälla redan

fr.o.m. år 2007 (mp).

Härutöver behandlas i betänkandet olika

motioner om vissa andra energipolitiska

frågor, bl.a. om energi och klimat,

forskning och utveckling samt effektivare

energianvändning. En förteckning över

samtliga reservationer finns i

innehållsförteckningen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Stängningen av Barsebäck 2,

m.m.

Riksdagen godkänner av utskottet

angivna riktlinjer för stängningen av

Barsebäck 2. Därmed avslår utskottet

motionerna 2002/03:N9 yrkandena 1-4,

2002/03:N10 yrkandena 1, 4 och 5,

2002/03:N11 yrkandena 1-4 och

2002/03:N12 yrkandena 1-3.

Reservation 1 (m, fp)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (mp)

2. Förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer

Riksdagen avslår motion 2002/03:N301

yrkande 7.

Reservation 4 (m, fp)

3. Förbudet mot kärnteknisk

forskning

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:N209, 2002/03:N222, 2002/03:

N242 yrkande 3, 2002/03:N264 yrkande

5, 2002/03:N288, 2002/03:N301 yrkande

8 och 2002/03:N390 yrkande 19.

Reservation 5 (m, fp, kd)

4. Naturgas

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:N204 yrkandena 1 och 2,

2002/03: N223, 2002/03:N230,

2002/03:N262 yrkandena 4 och 6,

2002/03:N268 yrkandena 1 och 3,

2002/03:N299 yrkandena 1 och 2,

2002/03:N351, 2002/03:N354 och

2002/03:N355.

5. Lag om effektreserv på

elmarknaden

Riksdagen antar regeringens förslag

till lag om effektreserv. Därmed

bifaller riksdagen proposition

2002/03:85 punkt 1 och avslår motion

2002/03:N10 yrkande 3.

Reservation 6 (kd)

Reservation 7 (mp) - motiv.

6. Lag om ursprungsgarantier

avseende förnybar el

Riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ursprungsgarantier

avseende förnybar el. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:85 punkt

2 och avslår motion 2002/03:N9 yrkande

6.

Reservation 8 (m, fp)

7. Mätning och debitering av

el

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:N9 yrkandena 7 och 8, 2002/03:

N10 yrkande 6, 2002/03:N11 yrkandena 5

och 6, 2002/03:N12 yrkandena 4-6,

2002/03:N264 yrkande 10, 2002/03:N300

yrkandena 1 och 2 och 2002/03:N350.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (fp, kd)

Reservation 11 (mp)

8. Reformerad elmarknad

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:N10 yrkande 2 och 2002/03:N12

yrkande 7.

Reservation 12 (kd)

Reservation 13 (mp)

9. Energi och klimat

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:MJ418 yrkande 3 och 2002/03:

N390 yrkande 2.

Reservation 14 (m, fp, kd)

Reservation 15 (mp) - motiv.

10. Forskning och utveckling

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:MJ428 yrkande 9, 2002/03:N229,

2002/03:N301 yrkande 14, 2002/03:N345

yrkande 11, 2002/03:N366 och

2002/03:N390 yrkandena 11 och 18.

Reservation 16 (m, fp)

Reservation 17 (kd)

Reservation 18 (mp)

11. Effektivare

energianvändning

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:N219 och 2002/03:N390 yrkande

13.

Reservation 19 (m, fp, kd)

12. Internationella frågor

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:N9 yrkande 5 och 2002/03:N273.

Reservation 20 (m, fp)

13. Konkurrensen inom

fjärrvärmesektorn

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:N333 och 2002/03:N390

yrkandena 14 och 15.

Reservation 21 (m, fp)

Stockholm den 23 maj 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Marie Granlund (s), Mikael

Odenberg (m), Ingegerd Saarinen (mp),

Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg

(fp), Sylvia Lindgren (s), Ann-Marie

Fagerström (s), Lennart Beijer (v), Ulla

Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam

(s), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt

(m), Reynoldh Furustrand (s), Raimo

Pärssinen (s), Nyamko Sabuni (fp), Lars

Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).

2002/03

NU11

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2002/03:85 om vissa

elmarknadsfrågor,

dels 4 motioner som har väckts med

anledning av propositionen,

dels 26 motioner från allmänna

motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har

inför utskottet lämnats av företrädare

för bl.a. Svensk Energi, kraftindustrin,

Oberoende elhandlare och Svensk

Elbrukarförening.

Vidare har ett flertal skrivelser i

ärendet inkommit till utskottet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen två

nya lagar. Lagen om effektreserv innebär

att Svenska kraftnät får ansvaret för att

en effektreserv om högst 2 000 MW finns

tillgänglig. Lagen skall träda i kraft

den 1 juli 2003 och gälla till utgången

av februari 2008. Därefter skall en

marknadsmässig lösning ha växt fram.

Lagen om ursprungsgarantier avseende

förnybar el bygger på ett EG-direktiv.

Lagen ger producenter av förnybar el en

rätt att erhålla en ursprungsgaranti av

Svenska kraftnät. En sådan garanti är ett

intyg om att en viss mängd förnybar el

har producerats i en viss

produktionsanläggning under en viss tid.

Denna lag föreslås träda i kraft den 1

oktober 2003.

Vidare presenterar regeringen sin syn

på om riksdagens villkor för en stängning

av Barsebäck 2 före utgången av år 2003

är uppfyllda. Därutöver beskriver

regeringen sin uppfattning om den

fortsatta hanteringen av frågan om en

stängning av Barsebäck 2.

Av propositionen framgår också

regeringens bedömning om månadsvis

avläsning av elförbrukningen samt om en

sänkning av gränsen för timvis mätning av

elförbrukningen.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Elproduktion och elanvändning

Den svenska elproduktionens

sammansättning har förändrats betydligt

under de tre senaste decennierna

samtidigt som elanvändningen har ökat

markant. 1970-talets tyngdpunkt på vatten-

och oljekondenskraft har bytts mot en

elproduktionsmix där vattenkraften och

kärnkraften med sina respektive ca 65 TWh

under år 2002 tillsammans svarade för

drygt 90 % av den totala elproduktionen.

Oljekondenskraft och gasturbiner fungerar

främst som reservkraft. El produceras

också genom vindkraft- och

kraftvärmeverk.

Mellan åren 1970 och 1992 ökade

elproduktionen med ca 240 %. Huvuddelen

av produktionsökningen skedde under 1970-

och 1980-talen, vilket bl.a. framgår av

att 1990 års elproduktion var lika stor

som 2002 års.

Statens energimyndighets statistik

visar att bostäder och service stod för

närmare 50 % av elanvändningen i Sverige

under år 2001. Industrin svarade för ca

38 % medan 7,5 % av elanvändningen

kategoriserades som

distributionsförluster. Resterande ca 5 %

av elen användes för transportändamål

eller för fjärrvärmeproduktion,

raffinaderier m.m.

Vissa tidigare energipolitiska beslut

Sedan 1980 års folkomröstning om

kärnkraften har flera omfattande

energipolitiska beslut fattats av

riksdagen. Kärnkraftens roll i det

framtida energisystemet har på ett eller

annat sätt funnits med som en gemensam

nämnare vid alla dessa tillfällen. Under

de senaste åren har dessutom de fossila

bränslenas bidrag till växthuseffekten

varit en viktig drivkraft bakom

omställningen av energisystemet.

Det energipolitiska beslut som togs år

1997 (prop. 1996/97:84, bet.

1996/97:NU12), vilket byggde på en

överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Centerpartiet, innebar bl.a. beslut om en

avställning av de två

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Ett

villkor för stängningen av den andra

reaktorn är dock att bortfallet av

elproduktion kan kompenseras genom

tillförsel av ny elproduktion och minskad

elanvändning. Näringsutskottet framhöll i

anslutning till beslutet att riksdagen

borde ges möjlighet att pröva

förutsättningarna för en stängning av

Barsebäck 2 innan en sådan genomförs.

I samband med 1997 års energipolitiska

beslut tog riksdagen även ställning för

ett program för omställning och

utveckling av energisystemet. Programmet

har bestått av två delar. Det kortsiktiga

programmet var fokuserat på åtgärder för

ökad tillförsel av förnybar energi och

minskad elanvändning i syfte att

kompensera bortfallet av el vid en

stängning av kärnkraftverket i Barsebäck.

Programmet löpte fram t.o.m. utgången av

år 2002. Det långsiktiga programmet är

forskningsinriktat med åtgärder inom

energiforskning och energiteknikstöd. Det

långsiktiga programmets genomförande och

effekter utreds för närvarande av en

särskild utredare (dir. 2001:122 och

2002:169). Utredaren skall analysera

behovet av förändringar, lämna förslag

till riktlinjer för det långsiktiga

energipolitiska programmet och redovisa

insatser som skall leda till en

långsiktigt hållbar energiförsörjning.

Uppdraget skall vara avslutat före

augusti månads utgång 2003.

Barsebäck 1 ställdes av i

november 1999. Stängningen kunde

genomföras sedan ett avtal om ersättning

till kraftverkets ägare hade slutits

mellan företrädare för staten, Vattenfall

AB och Sydkraft AB. De åtaganden som

följer av avtalet godkändes av riksdagen

våren 2000 (prop. 1999/2000:63, bet.

1999/2000:NU11).

Regeringen har sedermera vid ett par

tillfällen redovisat sin bedömning av

huruvida villkoren för en stängning av

Barsebäck 2 är uppfyllda. Vid den senaste

prövningen i oktober 2001 bedömde

regeringen att villkoren för en stängning

kunde uppfyllas senast före utgången av

år 2003 då beslutade åtgärder förväntades

ha fått erforderligt genomslag

(skriv. 2001/02:22, bet. 2001/02:NU3).

Vid riksdagsbehandlingen betonade

utskottet än en gång att det är riksdagen

som skall pröva om de aktuella villkoren

är tillgodosedda inför ett beslut att

stänga Barsebäck 2.

Våren 2002 beslutade riksdagen senast

om riktlinjer för energipolitiken (prop.

2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). Beslutet

innebar att de energipolitiska

riktlinjerna i 1997 års uppgörelse ligger

fast samtidigt som det betonades att

omställningen av det svenska

energisystemet måste ske på ett

ansvarsfullt och kontrollerat sätt samt

med ett långsiktigt perspektiv. För den

fortsatta omställningen av energisystemet

innebar 2002 års energipolitiska beslut

en mer långsiktig inriktning i fråga om

såväl främjande av förnybar elproduktion

som effektivare energianvändning. Syftet

med de nya åtgärder som ersätter

motsvarande åtgärder i 1997 års

energipolitiska program är att kraftigt

öka ambitionsnivån samtidigt som

teknikutveckling stimuleras och

kostnaderna hålls nere.

Stängningen av Barsebäck 2, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i regeringens

bedömning att de av riksdagen beslutade

villkoren för en stängning av Barsebäck

2 inte är möjliga att uppfylla före

utgången av år 2003. Regeringen

förordar att frågan om en stängning av

denna reaktor skall ingå i den

förhandling som för närvarande pågår

mellan staten och kraftindustrin om

avvecklingen av de övriga tio svenska

kärnkraftsreaktorerna. Med anledning av

detta föreslår utskottet att riksdagen

genom ett tillkännagivande till

regeringen klargör den fortsatta

hanteringen av frågan om Barsebäck 2.

Tillkännagivandet innebär att det bör

vara regeringen som på grundval av den

eventuella överenskommelse som uppnås i

förhandlingarna med kraftindustrin

avgör när en stängning av Barsebäck 2

är möjlig. Utskottet understryker dock

att de av riksdagen uppställda

villkoren för en stängning av Barsebäck

2 alltjämt gäller. Om en

förhandlingsöverenskommelse inte kan

nås och regeringen därför har för

avsikt att tillämpa lagen om

kärnkraftens avveckling, förutsätter

ett beslut av regeringen om en

stängning inte att riksdagen har givits

möjlighet att pröva om

förutsättningarna för en stängning av

reaktorn är uppfyllda, framhåller

utskottet. Jämför reservationerna 1 (m,

fp), 2 (kd) och 3 (mp).

Bakgrund

Riksdagen uttalade år 1980 att

kärnkraften skall avvecklas i den takt

som är möjlig med hänsyn till behovet av

elektrisk kraft för att upprätthålla

sysselsättning och välfärd. Riksdagens

energipolitiska beslut från år 1997

(prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12)

innebar att denna inriktning låg fast.

Som nämnts ovan omfattade beslutet även

en stängning av reaktorerna i Barsebäck.

Den första reaktorn i Barsebäck stängdes

i november 1999.

Ett villkor för stängningen av den

andra reaktorn är att bortfallet av

elproduktion kan kompenseras genom

tillförsel av ny elproduktion och minskad

användning av el. De kriterier som

regeringen använder för att bedöma

huruvida detta villkor är uppfyllt är att

kraftbortfallet kan kompenseras så att

stängningen inte medför påtagligt

negativa effekter för

elpriset,

tillgången på el för industrin,

effektbalansen eller

miljön och klimatet.

Propositionen

Regeringens underlagsmaterial

I propositionen redovisar regeringen ånyo

sin bedömning av om villkoren för en

stängning av Barsebäck 2 är uppfyllda.

Till grund för detta ligger bl.a. ett

underlag som på regeringens uppdrag har

tagits fram av två konsultföretag (ÅF

Energikonsult AB och AB Jacobsson &

Widmark). Uppdragen avrapporterades i

november 2002. Vidare gavs Affärsverket

svenska kraftnät i regleringsbrevet för

år 2002 i uppdrag att redovisa sin

bedömning av om villkoren avseende

effektbalansen kan anses vara uppfyllda

vid en eventuell stängning under år 2003.

Övrigt underlag inför 2003 års prövning

av om villkoren är uppfyllda är

Energimyndighetens och Boverkets

årsredovisningar över utfallet av 1997

års energipolitiska program.

Regeringen anser att underlagsmaterialet

ger en relativt samstämmig bild av

konsekvenserna av en stängning av

Barsebäck 2 under år 2003. Flertalet

remissinstanser har inte framfört någon

kritik mot den bild som rapporterna ger

av resultaten av 1997 års energipolitiska

program och av de övriga faktorer som är

väsentliga för en bedömning av om

villkoren för en stängning är uppfyllda.

Ett par remissinstanser har dock påtalat

olikheter i metodik mellan de två

konsultrapporterna, vilket har lett till

vissa skillnader i bedömningen av hur

påtagliga effekter en stängning får.

Samtidigt framhåller några

remissinstanser att rapporterna

kompletterar varandra. Några

remissinstanser anser att underlaget

visar att inget av villkoren är uppfyllt,

medan andra menar att samtliga villkor är

uppfyllda. Mot bakgrund av utvecklingen

på elmarknaden anser några

remissinstanser att villkoren inte är

relevanta. I en av konsultrapporterna

påpekas att villkorens formulering medger

ett ganska stort tolkningsutrymme vid

prövningen. Energimyndigheten anser att

det bör övervägas att låta frågan om

Barsebäck 2 ingå i förhandlingarna mellan

regeringen och industrin om en

långsiktigt hållbar politik för

omställningen av energisystemet.

Tillgången på el för industrin

För att ersätta elproduktionen i reaktorn

Barsebäck 2 krävs ett tillskott eller

sparande på 3-4 TWh per år. Det

kvantitativa målet för de kortsiktiga

åtgärderna är 3 TWh per år. De

bedömningar som redovisas i

underlagsrapporterna visar att resultaten

av de kortsiktiga åtgärderna i det

energipolitiska programmet kommer att

leda till en kompensation med mellan 3

och 3,8 TWh per år vid utgången av år

2003. I samtliga underlagsrapporter dras

därför slutsatsen att det kvantitativa

målet för det kortsiktiga programmet

kommer att uppnås.

Elpriset

I den ena konsultrapporten görs

bedömningen att den generella elprisnivån

inte kommer att påverkas i någon högre

grad av stängningen av Barsebäck 2.

Elprishöjningen beräknas uppgå till 0,5-2

% av elpriset för industrin. I

förhållande till de prisvariationer som

förekommer på elmarknaden är den

uppskattade möjliga prisökningen låg,

anförs det. I den andra konsultrapporten

dras slutsatsen att elpriset kommer att

öka med ett par öre per kWh under normala

förhållanden och att elpriset kan stiga

kraftigt under förhållanden då det råder

förhöjd risk för effektbrist.

Flertalet av de remissinstanser som har

berört frågan tror att elpriserna kommer

att stiga som en effekt av en eventuell

stängning av Barsebäck 2 men har

samtidigt svårt att bedöma prisökningens

storlek. Vidare menar flera

remissinstanser att elpriserna kommer att

stiga på sikt oavsett om Barsebäck 2

stängs eller inte. Från industrins sida

framförs dock att en stängning av

Barsebäck 2 kommer att leda till att

prisökningen infaller tidigare än vad som

annars hade varit fallet.

Effektbalansen

Svenska kraftnät bedömer att

konsekvenserna av att stänga Barsebäck 2

under år 2003 kan bli att elmarknaden

inte klarar effektbalansen om vintern

blir en s.k. tioårsvinter, dvs. en vinter

som statistiskt sett inträffar vart

tionde år. Svenska kraftnät ser i dag

inga tydliga tecken på att effektbalansen

skulle förbättras under de närmaste åren.

Den metod för effekthantering som

utskottet tar ställning till längre fram

i detta betänkande bedöms ha påtaglig

verkan först om 2-3 år.

De åtgärder som Svenska kraftnät har

vidtagit för att förstärka stamnätets

förmåga att överföra el till Sydsverige

innebär att försörjningsförmågan för

Sydsverige i huvudsak kommer att

återställas jämfört med tillståndet före

stängningen av Barsebäck 1 och en

eventuell stängning av Barsebäck 2.

Svenska kraftnät framhåller dock att

dessa förstärkningar i sig inte innebär

någon förstärkning av effektbalansen för

hela landet.

I den ena konsultrapporten görs

bedömningen att den metod för effekt

hantering som har presenterats av Svenska

kraftnät (se nedan) kommer att ge de

förutsättningar som krävs för att

förhindra att risken för effektbrist

stiger till oacceptabel nivå vid

stängning av Barsebäck 2. I jämförelse

med värdet av den samlade kraftmängden

som levereras till slutkunderna är kostna

derna för att lösa effektfrågan relativt

låga.

I den andra konsultrapporten framhålls

att marginalerna i effektbalansen i

princip är obefintliga och att minsta

störning kan ställa till stora problem.

En stängning av Barsebäck 2 skulle därmed

förvärra effektbalansen kraftigt. Det

finns enligt rapporten inget som tyder på

att effektbalansen kommer att förbättras

de närmaste åren. Flertalet av de

remissinstanser som har berört frågan ser

med oro på den påverkan som en stängning

av Barsebäck 2 skulle få på effektbalan

sen. Bland de remissinstanser som

representerar industrin och

kraftbranschen råder i stort sett enighet

om att en stängning av Barsebäck 2 skulle

innebära att risken för en effekt

bristsituation är överhängande under en

kall vinterperiod.

Energimyndigheten bedömer att

effektbalansen under en tioårsvinter

sannolikt kan upprätthållas även utan

Barsebäck 2. Denna bedömning bygger på

ändrade prognosförutsättningar över

elanvändningen i jämförelse med dem som

Svenska kraftnät grundar sin bedömning

på. Några remissinstanser menar att det

är angeläget att åtgärder vidtas för att

minska elbehovet under den kallaste

perioden då effektuttaget är som störst.

Miljön och klimatet

I den ena konsultrapporten bedöms att

stängningen i princip kommer att leda

till ökat behov av fossil kraft och

därigenom till ökade utsläpp till luft av

koldioxid med ca 3,6 miljoner ton per år

samt av kväveoxider, svaveldioxid, stoft

och lättflyktiga organiska ämnen.

Utsläppsökningarna av dessa föroreningar

inom Sverige blir små, men utsläpp från

kolkondensanläggningar i Danmark kan ha

en betydande inverkan på miljön i

Sydsverige.

I den andra konsultrapporten beräknas

att om bortfallet av kraft från Barsebäck

2 ersätts med import av kolkondens ökar

utsläppen av koldioxid utanför Sveriges

gränser med drygt 3,3 miljoner ton per

år. Samtidigt innebär det energipolitiska

programmets åtgärder minskade utsläpp med

ca 2,7 miljoner ton per år. Nettoökningen

blir då ca 0,6 miljoner ton. Å andra

sidan ökar elanvändningen i Sverige,

varför nettoutsläppen bör jämföras med

den absoluta ökningen av

koldioxidutsläppen vid en stängning sett

från dagens nivåer. Räknat på detta sätt

skulle stängningen innebära att

koldioxidutsläppen ökar med 2,8 miljoner

ton per år.

Flertalet remissinstanser gör

bedömningen att en stängning av Barsebäck

2 leder till ökad påverkan på miljö och

klimat. Ett par instanser anför dock att

en avveckling ger en positiv inverkan på

miljön om uranbränslekedjans

miljöeffekter och risker för olyckor

beaktas.

Regeringens slutsatser

Alla villkor ännu ej uppfyllda

Regeringen gör bedömningen att villkoren

för en stängning av Barsebäck 2 före

utgången av år 2003 inte kommer att vara

uppfyllda när det gäller effektbalansen

och påverkan på miljön och klimatet.

Genom uppdrag till Svenska kraftnät -

inom ramen för effektbalansmodellen -

vidtar därför regeringen ytterligare

åtgärder för att möjliggöra ett beslut om

en snar stängning. Särskild vikt skall

läggas vid en effektivisering av

elanvändningen. Det är regeringens

bedömning, sägs det i propositionen (s.

16), att "förberedelser och genomförande

av detta kan åstadkommas före utgången av

april 2004."

Miljö- och klimatpåverkan bedöms inte

kunna kompenseras fullt ut genom det

åtgärdsprogram som beslutades år 1997.

Uppföljningar visar att en del av kom

pensationen av en stängning av reaktorn

på kort sikt sannolikt kommer att utgöras

av inhemskt producerad

fossilbränslebaserad el samt import av

el. I likhet med flertalet

remissinstanser drar regeringen

slutsatsen att bortfallet delvis kommer

att kompenseras med el från

fossilbränsleeldade anläggningar.

Regeringen konstaterar att en stängning

sannolikt ger ökade utsläpp på kort sikt

men att miljöpåverkan på längre sikt blir

begränsad, då ny produktionskapacitet

tillkommer genom el från förnybara

energikällor samt genom utbyggnad av

gaskraft som ersättning för kolkraft.

Naturvårdsverket gör bedömningen att det

är möjligt att nå miljökvalitetsmålen

avseende klimat till perioden 2008-2012.

Vidare förväntas att ytterligare åtgärder

vidtas till följd av internationella

miljööverenskommelser och att

klimatpolitiska åtgärder genomförs i de

länder som Sverige importerar

fossilbaserad kraft ifrån. Regeringen gör

därför bedömningen att en stängning av

Barsebäck 2 inte förväntas leda till på

tagligt negativa effekter för miljö eller

klimat.

Förhandlingslösning

I 2002 års energipolitiska proposition

(prop. 2001/02:143) aviserade regeringen

att företrädare för industrin skulle

inbjudas till överläggningar i syfte att

nå en överenskommelse om en långsiktigt

hållbar politik för den fortsatta

omställningen av energisystemet. Avsikten

är att överenskommelsen skall skapa

gynnsamma förutsättningar för en

företagsekonomiskt försvarbar fortsatt

drift och successiv stängning av

kärnkraften, samtidigt som annan miljö

vänlig elproduktion tas i drift och

elförsörjningen tryggas. Regeringen

beslutade i juni 2002 att förordna en

förhandlare (generaldirektör Bo Bylund)

med uppdrag att för statens del genomföra

de förhandlingar som aviserades i

propositionen. Förhandlaren har inlett

sitt arbete.

Regeringen anser att en överenskommelse

mellan staten och industrin om en

omställning av energisystemet innebär

betydande fördelar. Den ger möjlighet för

alla parter att samlas kring en

långsiktig helhetssyn på energisystemets

utveckling och bör kunna innebära att de

samhällsekonomiska kostnaderna för

avvecklingen och riskerna för stör

ningarna i elproduktionen minskar.

Jämfört med en lagreglerad avveckling

reaktor för reaktor, skulle möjligheterna

därmed öka för att en snabbare och

effektivare omställning av energisystemet

till en lägre samhällsekonomisk kostnad

med uppfyllande av höga krav på en trygg,

effektiv och miljövänlig

energiförsörjning åstadkoms.

Enligt regeringens bedömning bör frågan

om avveckling av Barsebäck 2 hanteras

tillsammans med förhandlingarna om de

övriga tio kvarstående reaktorerna och

frågan om energiomställningen i sin

helhet. Regeringen avser att ge ett

tilläggsdirektiv med denna innebörd till

förhandlaren. Möjligheterna till en snabb

stängning av Barsebäck 2 inom ramen för

en förhandlingslösning bör särskilt

prövas i förhandlarens fortsatta arbete.

Om en förhandlingslösning inte kan

åstadkommas i det avseendet, har

regeringen ambitionen att besluta om

stängning av reaktorn med stöd av lagen

(1997:1320) om kärnkraftens avveckling.

Regeringen ämnar att noga följa

utvecklingen och säkerställa att de

energipolitiska riktlinjerna i 1997 och

2002 års beslut uppfylls avseende målet

om en långsiktig försörjningstrygghet och

en diversifierad tillförsel av energi.

Det innebär att tillkommande behov av ny

energi bl.a. skall mötas genom en

ambitiös och kontrollerad tillförsel av

förnybar elproduktion och ett effektivare

utnyttjande av infrastrukturen för

naturgas.

Det är vidare angeläget att

energianvändningen effektiviseras

ytterligare. I propositionen erinras om

att 2002 års energipolitiska beslut

omfattar statliga insatser med inriktning

på information och utbildning, kommunal

energirådgivning samt teknikupphandling

och marknadsintroduktion av

energieffektiv teknik.

Motionerna

I motion 2002/03:N9 (m) hävdas att

regeringens program för förnybar

elproduktion och minskad elanvändning har

misslyckats. Sverige har tappat

elproduktionskapacitet, och bortfallet av

el från Barsebäck 1 har i huvudsak

kompenserats med import av kolbaserad el

från Danmark. Satsningen på forskning,

utveckling och demonstration av ny

energiteknik har inte avsatt några

användbara resultat.

Den förhandlingsmodell för avvecklingen

av Barsebäck 2 som föreslås innebär att

industrin skall förhandla under hot.

Regeringen markerar tydligt att den avser

att tillgripa tvångslagstiftningen om

industrin inte godtar en uppgörelse om

snabb stängning av Barsebäck 2. Enligt

motionärernas uppfattning lägger en sådan

inställning knappast grunden till ett

gott samarbetsklimat.

Politiska ingripanden bidrar också till

att skapa osäkerhet om spelreglerna för

kraftindustrins verksamhet och om

industrins elförsörjning. Regeringens

förhandlingsupplägg löser därför inte

några grundläggande problem.

Förhandlingar mellan staten och en

industrigren kan, enligt motionärerna,

inte binda framtida generationers

beslutsfattande.

Den särskilda beskattning av

installerad effekt i kärnkraft -

effektskatten - snedvrider konkurrensen

på den avreglerade elmarknaden och

hindrar viktiga reinvesteringar i

anläggningarna, anförs det vidare i

motionen. Varje investeringsbeslut är

därmed direkt beroende av det politiska

spelet i energi- och budgetförhandlingar.

Det är, enligt motionärerna, därför

angeläget att effektskatten avskaffas så

fort som möjligt.

Beträffande regeringens bedömning att

riksdagens villkor för stängning av den

andra reaktorn i Barsebäck inte kommer

att vara uppfyllda under år 2003 har

motionärerna inget att invända.

Riksdagens principbeslut om stängning av

kärnkraftverket i Barsebäck bör däremot

upphävas.

Målet om att ersätta bortfallet av el

från Barsebäck 2 genom tillskott av ny

elproduktion, minskad elanvändning och

effektivare energianvändning är

irrelevant då elenergibehovet har ökat

och produktionsförmågan för Barsebäck 2

är underskattad. En stängning skulle,

enligt motionärerna, medföra problem vad

gäller tillgången på el för industrin.

Risken är stor att en stängning av

Barsebäck 2 även leder till en tydlig

höjning av elpriserna. Detta gör att de

svenska basindustrierna riskerar att

förlora i konkurrenskraft. Regeringens

avvecklingspolitik skapar osäkerhet om

hur Sveriges elförsörjning kommer att se

ut på några års sikt, vilket får negativa

effekter för investeringsviljan. Dessutom

drabbar politiken de många elkunder som

redan är hårt pressade av

energiskattehöjningarna och höga

elpriser. Motionärerna anser att

villkoret om upprätthållen effektbalans

vid en stängning av Barsebäck 2 inte kan

uppfyllas inom överskådlig tid och menar

att en stängning av Barsebäck 2 skulle

innebära en ökning av koldioxidutsläppen

med mer än 5 %. Därtill kommer utsläpp av

svaveldioxid, kväveoxider, lättflyktiga

organiska ämnen och stoft. En stängning

av Barsebäck 2 skulle få klart negativa

effekter på miljö, klimat och hälsa.

Kärnkraftstekniken har varit föremål

för en snabb utveckling, inte minst på

säkerhetsområdet, påpekas det i motion

2002/03:N11 (fp). I diskussionen inför

folkomröstningen år 1980 fanns det inga

reservationer mot att nya tekniska

innovationer kan förändra såväl säkerhets-

som miljöaspekter av

kärnkraftsanvändningen. Enligt

motionärerna måste energipolitiken

självfallet påverkas av de omständigheter

som har tillkommit sedan

folkomröstningen. Energifrågornas globala

karaktär har t.ex. blivit allt tydligare.

En avveckling av Barsebäck 2 kommer att

leda till en ökad brist på el samtidigt

som utsläppen av koldioxid, svavel m.m.

kommer att öka. I propositionen anges att

årligen kommer ytterligare 2,8 miljoner

ton koldioxid att släppas ut om Barsebäck

2 stängs. Stängningen av Barsebäck 1 har

haft påtagliga negativa effekter för

miljön, anförs det. En stängning av

Barsebäck 2 kommer att ytterligare

förvärra miljöbelastningen. Riskerna att

drabbas av allergier, astma och andra

sjukdomar kommer att öka.

Kärnkraften bör utnyttjas under hela

sin tekniska och ekonomiska livslängd,

menar motionärerna och tillägger att en

framtida utbyggnad av kärnkraften, under

förutsättning att stränga krav på hälsa,

säkerhet och miljö är uppfyllda, inte kan

uteslutas. Modellen att en avstängning

skall ske efter förhandlingar mellan

regeringen och kraftindustrin är bättre

än en tvångsmässig avstängning, men den

är inte användbar i Sverige då det saknas

realistiska alternativ till kärnkraften,

anser motionärerna. Det är oklart vem som

har ansvar för att nödvändiga

investeringar görs fram till tidpunkten

för avstängningen. Det är troligt att den

nya kapaciteten kommer att bestå av

naturgas och koleldad kondenskraft.

Kraftvärme samt vindkraft och biobränsle

kommer inte att räcka till för att

ersätta hela bortfallet av el.

Motionärerna avvisar därför denna modell

och all annan förtida avveckling av

kärnkraften.

I motion 2002/03:N10 (kd) framhålls att

långsiktighet och uthållighet skall

prägla såväl energiutveckling som

energiskattesystem. Målet är ett

ekologiskt uthålligt energisystem utan

drastiska prisförändringar, elbrist och

andra betydande påfrestningar på välfärd

och sysselsättning. För att detta skall

kunna vara möjligt krävs att stora

satsningar görs på energiforskning och

energiteknisk utveckling. Motionärerna

vill avveckla kärnkraften, men det måste

ske i takt med ökad energieffektivisering

och tillskott av förnybar el.

Motionärerna är kritiska till att

kärnkraften skall avvecklas genom

förhandlingar mellan regeringen, dess

stödpartier och kärnkraftsindustrin.

Vidare motsätter sig motionärerna att

Barsebäck 2 stängs utan att de av

riksdagen antagna villkoren för en

avveckling är uppfyllda. Motionärerna

anser att det inte kan bortses ifrån att

villkoren beträffande effektbalansen och

påverkan på miljö och klimat inte är

uppfyllda. Dessutom anser de att

regeringen inte har redovisat att det

också finns andra villkor som inte är

uppfyllda eller kan förväntas bli

uppfyllda under år 2003.

I motionen påpekas att kapaciteten för

Barsebäck 2 är 4,6 TWh och att

produktionen i genomsnitt har uppgått

till över 4 TWh. Med ny elproduktion och

besparingar på totalt 3 TWh kan balansen

sålunda inte upprätthållas. Trots

besparingar har elkonsumtionen, enligt

motionärerna, ökat med omkring 8 TWh

mellan åren 1997 och 2001. Stängningen av

Barsebäck 2 kommer även att medföra en

vkad användning av fossilkraft, vilket i

sin tur betyder ökade koldioxidutsläpp.

Även om utsläppen sker i grannländerna är

detta inte förenligt med våra klimatmål.

I motion 2002/03:N12 (mp) begärs att

den pågående Kärnsäkerhetsutredningen får

tilläggsdirektiv så att den kan göra ett

minst lika grundligt arbete som 1979 års

Reaktorsäkerhetsutredning. Motionärerna

tvivlar dessutom på att en

förhandlingsöverenskommelse mellan staten

och kraftindustrin är en långsiktig

lösning. Om det inträffar en olycka

kommer riksdagen, enligt motionärerna,

inte att acceptera ett avtal som ger

reaktorägarna rätt att driva reaktorerna

i ytterligare kanske 20 år. Om avtalet

fullföljs under sådana omständigheter har

demokratin förhandlats bort.

Motionärerna anser att det är en klar

risk att resultatet av förhandlingarna

blir en "avveckling" som går långsammare

än vad kraftföretagen förväntar sig utan

ett avtal. Om regeringen förhandlar fram

en "avveckling" som utgår från att

kärnkraftverken har en medellivslängd på

35 eller 40 år så har industrin inte gett

upp någonting men hoppas däremot på att

få 1,8 miljarder kronor per år i minskad

skatt, anförs det.

Den uppskjutna avvecklingen av

Barsebäck 2 grundar sig på två argument.

Det ena är effektbehovet. Den gångna

vinterns kyla och det lägsta

magasinsläget på 50 år klarades utan

problem trots att 1-2 reaktorer var

stängda hela vintern, en stor del därav

just Barsebäck 2. Motionärerna menar att

ett eventuellt effektproblem beror på den

stora omfattningen av eluppvärmning.

Åtgärder för att minska denna är det

säkraste och billigaste sättet att slippa

effektproblemet.

Enligt Kyotofördraget redovisas

koldioxidutsläppen där de sker. Detta

betyder att koldioxidutsläpp från danska

kolkraftverk är ett danskt problem.

Danmark har minskat sina utsläpp av

svavel och kväveoxider mycket kraftigt

bl.a. genom att ersätta kol med naturgas,

biobränslen och vindkraft. Import från

Danmark kan, enligt motionärerna, därför

inte likställas med import av den

smutsigaste kolkraften.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare ställningstaganden av riksdagen

När riksdagen tog ställning till 1997 års

energipolitiska uppgörelse (prop.

1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) framhöll

utskottet, som redan nämnts, att

riksdagen bör ges möjlighet att pröva om

förutsättningarna för en stängning av

Barsebäck 2 är uppfyllda innan en

stängning kan genomföras. I reservationer

från de partier som inte stod bakom den

energipolitiska uppgörelsen (m; fp; kd;

mp) framfördes bl.a. synpunkter på

kärnkraftsavvecklingen. Moderata

samlingspartiets representanter förordade

en avvecklingsmodell där staten skall

fastställa stabila krav och regler om

säkerhet, miljö, skatter m.m. för

energiproduktionen och kraftindustrin

skall ansvara för förnyelsen,

utvecklingen och omställningen av

produktionssystemet inom ramen för dessa

krav och regler. Folkpartiets företrädare

ansåg att det inte bör fattas politiska

beslut om när olika reaktorer skall

stängas. I stället borde energisystemet

påverkas i miljövänlig riktning genom

införande av välavvägda ekonomiska

styrmedel. Kristdemokraternas

representant menade i sin reservation att

den första reaktorn kan fasas ut först

när motsvarande el har tillförts eller

har sparats bort. En stängning av minst

tre reaktorer under de närmaste fem åren

förordas i reservationen av företrädaren

för Miljöpartiet. Hon ansåg även att

riksdagen borde behålla årtalet 2010 som

slutår för kärnkraftsavvecklingen och

menade att det som grund för avvecklingen

krävs ett aktivt utnyttjande av

marknadsekonomiska styrmedel med

utgångspunkt i att alla energislag skall

bära sina fulla risk- och miljökostnader.

Våren 2002 godkände riksdagen nu

gällande riktlinjer för energipolitiken

(prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17).

Utskottet framhöll att den

överenskommelse som träffats mellan

företrädare för Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Centerpartiet, som den

aktuella propositionen baserades på,

innebar ytterligare steg mot en trygg,

effektiv och miljövänlig

energiförsörjning samtidigt som det var

en bekräftelse på att de energipolitiska

riktlinjerna från 1997 års uppgörelse låg

fast.

Utskottet ställde sig även positivt

till den av regeringen aviserade

ordningen att undersöka möjligheten att

träffa avtal med kraftindustrin för den

fortsatta avvecklingen av kärnkraften.

Samtidigt underströk utskottet att ett

sådant initiativ inte innebar något

avsteg från ställningstagandet att det är

riksdagen som skall göra den slutliga

prövningen av frågan om stängningen av

Barsebäck 2. I en reservation (m, fp)

krävdes bl.a. att beslutet om en förtida

avveckling av kärnkraften skulle upphävas

då avvecklingen leder till allvarliga

negativa konsekvenser för den svenska

samhällsekonomin, sysselsättningen och

miljön. I en annan reservation motsatte

sig företrädarna för Kristdemokraterna en

omställning av energisystemet som innebär

att kärnkraften ersätts med fossilt

bränsle. Samtidigt framhöll de att

regeringen bör återkomma till riksdagen

med en fullständig redovisning av

effekterna av en eventuell

förhandlingsöverenskommelse så att

riksdagen kan ta ställning i denna fråga.

Miljöpartiets representant menade i sin

reservation bl.a. att den

förhandlingsmodell för kärnkraftens

avveckling som regeringen föreslagit har

allvarliga brister. I stället förordades

marknadsekonomiska styrmedel. Principen

skulle, enligt reservanten, vara att alla

energislag skall bära sina fulla risk-

och miljökostnader. Vidare begärdes

förtydliganden av villkoren för

avställningen av Barsebäck 2 samtidigt

som det påpekades att denna reaktor kunde

stängas redan år 2002.

Vid behandlingen av budgetpropositionen

för år 2003 (prop. 2002/03:1, bet.

2002/03:NU3) framhöll utskottet att 1997

års energipolitiska uppgörelse ligger

fast. Utskottet avstyrkte de yrkanden som

stod emot denna ståndpunkt. Vidare

påpekades att den inriktning av

energipolitiken som redogjordes för i

budgetpropositionen ligger helt i linje

med det energipolitiska beslut som

riksdagen fattade våren 2002. Motsvarande

ståndpunkt intog utskottet vid

behandlingen av regeringens proposition

om elcertifikat för att främja förnybara

energikällor (prop. 2002/03:40, bet.

2002/03:NU6).

Av uppdraget till förhandlaren Bo

Bylund framgår att överläggningarna skall

genomföras i enlighet med riksdagens

ställningstagande till 2002 års

energipolitiska proposition (prop.

2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). I slutet

av mars 2003 beslutade regeringen om

tilläggsdirektiv till utredaren i

enlighet med vad som anges i den nu

aktuella propositionen. Av dessa

tilläggsdirektiv framgår att

möjligheterna till en snabb stängning av

den andra reaktorn i Barsebäck inom ramen

för en förhandlingslösning särskilt skall

prövas i förhandlarens fortsatta arbete.

Förhandlaren skall fortlöpande redovisa

resultaten av sitt uppdrag till chefen

för Näringsdepartementet. En särskild

redovisning avseende Barsebäck 2 skall

lämnas senast den 30 april 2004.

Regeringen har inte angivit någon närmare

plan för när förhandlingarna skall vara

avslutade eller när det, som nämns i

propositionen, kan bli aktuellt att

tillämpa lagen om kärnkraftens

avveckling.

Beträffande de av riksdagen beslutade

villkoren för en stängning av Barsebäck 2

och huruvida riksdagen kommer att ges

möjlighet att ta ställning till en

eventuell förhandlingsöverenskommelse om

en stängning av denna reaktor lämnas

ingen närmare vägledning i den aktuella

propositionen. I propositionen behandlas

inte heller riksdagens roll i händelse av

att en förhandlingslösning om Barsebäck 2

inte kan uppnås och regeringen i stället

väljer att stänga den aktuella reaktorn

med stöd av lagen om kärnkraftens

avveckling.

I propositionen (s. 17) anges, som

tidigare nämnts, att ytterligare åtgärder

skall vidtas för att senare möjliggöra

ett beslut om en snar stängning av

Barsebäck 2. Regeringen har sedermera

uppdragit åt Svenska kraftnät att beakta

den planerade stängningen av Barsebäck 2

vid skapandet av en effektreserv. Svenska

kraftnät skall vid upphandling av

effektreserven utgå ifrån att en snabb

stängning av Barsebäck 2 kan åstadkommas

inom ramen för en förhandlingslösning.

Uppdraget skall redovisas senast den 1

februari 2004.

Lagen om kärnkraftens avveckling

I en av motionerna begärs att lagen

(1997:1320) om kärnkraftens avveckling

skall upphävas. Enligt denna lag får

regeringen besluta att rätten att med

stöd av tillstånd enligt kärntekniklagen

driva en kärnkraftsreaktor för att

utvinna kärnenergi skall upphöra att

gälla vid en viss tidpunkt. I samband med

behandlingen av den s.k. avvecklingslagen

betonade utskottet bl.a. de villkor för

avställningen som har nämnts ovan samt

att riksdagen, innan en stängning av den

reaktorn kan genomföras, skall ges

möjlighet att pröva om dessa villkor är

uppfyllda (bet. 1997/98:NU5). I

reservationer (m, fp; kd) yrkades avslag

på förslaget till lag om kärnkraftens

avveckling.

Effektskatten

Skatteutskottet behandlade nyligen

yrkanden om ett avskaffande av den s.k.

effektskatt som finns på kärnenergi (bet.

2002/03:SkU11). Utskottet konstaterade

att riksdagen vid beredningen av budgeten

för år 2003 avslog förslag om att sänka

effektskatten på kärnkraft eller omvandla

den till en skatt på producerad energi.

Skatteutskottet ansåg sig inte vara

berett att förorda en avveckling av

effektskatten eller en utredning om

skattens avveckling. Vidare erinrade

utskottet om att

Skattenedsättningskommittén skulle

analysera avgränsningen av det nuvarande

området för energiskattenedsättning mot

andra sektorer, bl.a. mot elproduktionen.

Av 2003 års ekonomiska vårproposition

(prop. 2002/03:100 s. 34) framgår att

Skattenedsättningskommitténs betänkande

(SOU 2003:38), som nyligen har avlämnats,

skall remissbehandlas tillsammans med ett

kommande betänkande från den delegation

som utarbetar ett förslag till ett

svenskt system och regelverk för

Kyotoprotokollets flexibla mekanismer.

Därefter har regeringen för avsikt att

utarbeta ett förslag till riksdagen som

skall åstadkomma långsiktigt hållbara

energiskatter.

I sammanhanget kan också nämnas att ett

borttagande av effektskatten är ett av de

främsta kraven från kraftindustrin i de

pågående förhandlingarna om den fortsatta

omställningen av energisystemet.

Utskottets ställningstagande

Svensk energipolitik vilar på en bred

politisk grund. Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Centerpartiet har

tagit ett avgörande ansvar för att ställa

om energisystemet till en hållbar lösning

med tydlig inriktning på att säkerställa

framtida generationers livsmiljö.

Långsiktighet och stabilitet präglar

detta arbete.

Ett viktigt inslag i den

energipolitiska uppgörelsen är

avvecklingen av kärnkraften. Riksdagen

har ställt sig bakom den ordning som

innebär att de två reaktorerna i

Barsebäck skall stängas. Barsebäck 1 har

redan avvecklats, och regeringen

redovisar i den nu aktuella propositionen

sin bedömning av huruvida villkoren för

en stängning av Barsebäck 2 är uppfyllda.

Av prövningen framkommer att i fråga om

effektbalansen och effekterna på miljön

bedöms villkoren inte vara möjliga att

uppfylla vid en stängning före utgången

av år 2003. Utskottet gör i det avseendet

ingen annan bedömning än regeringen. Av

propositionen framgår också att

regeringen har för avsikt att vidta

ytterligare åtgärder för att säkerställa

att villkoren kan uppfyllas. Utskottet

noterar regeringens bedömning att

förberedelser och genomförande av dessa

åtgärder kan åstadkommas före utgången av

april 2004. Det är således först efter

denna tidpunkt som ett beslut om en

stängning av Barsebäck 2 kan fattas.

När det gäller den fortsatta

hanteringen av Barsebäck 2 förordar

regeringen att frågan läggs över på den

förhandlare som har i uppdrag att

tillsammans med kraftindustrin försöka nå

en uppgörelse kring avvecklingen av de

övriga tio kärnkraftsreaktorerna i

Sverige. Detta skall ses i ljuset av att

utskottet tidigare vid flera tillfällen

tydligt har uttalat att det vill ta det

slutgiltiga beslutet om när Barsebäck 2

kan avvecklas. Av propositionen framgår

emellertid inte om ett förslag till

förhandlingsöverenskommelse om Barsebäck

2 kommer att föreläggas riksdagen för

beslut eller om regeringen anser att den

har mandat att själv ta slutgiltig

ställning i frågan. Mot den bakgrunden

finner utskottet det nödvändigt att

klargöra den fortsatta behandlingen av

frågan.

Utskottet anser att den

förhandlingslösning som skall arbetas

fram i samspel mellan staten och

kraftindustrin måste betraktas som en

helhet. Frågan om Barsebäck 2 kommer att

vara en viktig förhandlingsvariabel som

sannolikt kan bidra till att en

sammanhållen överenskommelse nås. Mot den

bakgrunden är det logiskt att frågan om

avvecklingen av Barsebäck 2 hanteras med

samma förutsättningar som gäller för de

övriga tio reaktorerna. Enligt utskottets

uppfattning bör det vara regeringen som

på grundval av den eventuella

överenskommelse som träffas i

förhandlingarna med kraftindustrin avgör

när en stängning av Barsebäck 2 är

möjlig. Detta förhindrar naturligtvis

inte att regeringen kan välja att låta

riksdagen ta ställning till en

förhandlingsuppgörelse om Barsebäck 2.

Utskottet vill i sammanhanget understryka

att de av riksdagen uppställda villkoren

för en stängning av Barsebäck 2 alltjämt

gäller. Det ankommer således på

regeringen att göra en bedömning av om de

aktuella villkoren är uppfyllda innan en

förhandlingsöverenskommelse om Barsebäck

2 kan träffas.

Om en överenskommelse inte kan nås har

regeringen för avsikt att tillämpa lagen

om kärnkraftens avveckling. Enligt

utskottets uppfattning är denna möjlighet

nödvändig för att kärnkraftsavvecklingen

inte skall försenas ytterligare i den

händelse förhandlingsansatsen inte leder

till önskvärt resultat. En avveckling av

den aktuella lagen som förordas i en av

motionerna är, enligt utskottets

uppfattning, sålunda inte aktuell. En

konsekvens av det tidigare sagda är att

ett beslut av regeringen om en

avställning av Barsebäck 2 med stöd av

avvecklingslagen inte förutsätter att

riksdagen givits möjlighet att pröva om

förutsättningarna för en stängning av

reaktorn är uppfyllda.

Utskottet konstaterar avslutningsvis

att skatteutskottet nyligen har behandlat

motionsyrkanden om ett avskaffande av

effektskatten på kärnkraft.

Näringsutskottet ansluter sig till

skatteutskottets ställningstagande i

frågan.

Vad utskottet här har anfört om

riktlinjerna för stängningen av Barsebäck

2 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Samtidigt avstyrks

samtliga här aktuella motioner i berörda

delar.

Vissa bestämmelser i kärntekniklagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

om att förbudet i kärntekniklagen mot

uppförande av kärnkraftsreaktorer skall

avskaffas. Enligt utskottet är det

naturligt att statsmakterna markerar

att uppförande av nya

kärnkraftsreaktorer inte är aktuellt.

Jämför reservation 4 (m, fp).

Riksdagen bör även avslå motioner om

att den s.k. tankeförbudsparagrafen i

kärntekniklagen skall upphävas.

Utskottet menar att möjligheten till

forskning och energitekniskt

utvecklingsarbete inte begränsas av den

aktuella paragrafen. Jämför reservation

5 (m, fp, kd).

Bakgrund

I flera motioner från allmänna

motionstiden uppmärksammas 6 § i lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den

s.k. kärntekniklagen). Den aktuella

bestämmelsen har följande lydelse: "Ingen

får utarbeta konstruktionsritningar,

beräkna kostnader, beställa utrustning

eller vidta andra sådana förberedande

åtgärder i syfte att inom landet uppföra

en kärnkraftsreaktor." De som har en

kritisk inställning till bestämmelsen

brukar beteckna den som

tankeförbudsparagrafen.

I en av motionerna berörs även 5 a § i

nämnda lag. Denna bestämmelse innehåller

ett förbud mot att uppföra

kärnkraftsreaktorer i Sverige.

Motionerna

I motion 2002/03:N209 (m) anförs att

förbudet mot kärnteknisk forskning i

kärntekniklagen har kritiserats från

flera utgångspunkter. Det har ansetts

strida mot de principer om yttrande- och

tankefrihet som bör ligga till grund för

all lagstiftning. Det inskränker också

den akademiska friheten och hotar

forskningsmöjligheterna i vårt land.

Regleringen är inte motiverad av

säkerhetsskäl och hör, enligt

motionärerna, därför inte hemma i en

utpräglad säkerhetslag som

kärntekniklagen. Bestämmelsen bör därför

omedelbart avskaffas.

I motion 2002/03:N288 (m) framhålls att

6 § i kärntekniklagen snarast bör

upphävas av principiella skäl. I en

lagstiftning som bygger på yttrande- och

tankefrihet hör inte denna paragraf

hemma. Bestämmelsen hämmar den akademiska

friheten och urholkar vår kompetens inom

området. Motionären menar att svenska

forskare inom kärnteknikområdet flyr

landet för att kunna utveckla sina idéer.

Tvärvetenskaplig FoU om energikällors

uthållighet, ekonomi och miljöpåverkan

som leder till en samlad syn på hela

energisystemet är ytterst angelägen. Med

dagens lagstiftning kommer vi inte heller

att kunna följa med i utvecklingen kring

oskadliggörande av kärnbränsle.

Också i motion 2002/03:N301 (m) begärs

ett upphävande av nyssnämnda paragraf i

kärntekniklagen. Motionärerna anser även

att del av 5 § i samma lag bör upphävas.

Detta innebär att de politiska hindren

för en återstart av Barsebäck 1 tas bort.

Även om det i dagsläget inte finns någon

som är intresserad av att bygga nya

reaktorer i Sverige bör lagstiftningen,

enligt motionärerna, inte utesluta sådana

planer.

Det är principiellt olämpligt att ha

lagbestämmelser med karaktär av

tankeförbud, anförs det i motion

2002/03:N222 (fp). Förbud skall avse

något som är onödigt riskabelt, inte mot

att upprätta konstruktionsritningar eller

att göra utredningar. I motionen, liksom

i motion 2002/03:N264 (fp), framställs

yrkande om att den aktuella bestämmelsen

skall upphävas.

I motion 2002/03:N242 (fp) påpekas att

det i praktiken är förbjudet att forska

och planera kring ny kärnkraft i Sverige.

Detta förhindrar att ny, viktig kunskap

genereras inom landet, men också

möjligheterna att utvärdera

internationell forskning begränsas.

Även i motion 2002/03:N390 (kd)

framhålls att det s.k. tankeförbudet har

en hämmande effekt på den akademiska

friheten och att det kan ifrågasättas om

det är möjligt att presentera alternativ

i den energipolitiska debatten utan att

begå lagbrott. Motionärerna menar att

forskningen har avstannat och att kunniga

forskare flyr landet. Principiell kritik

mot tankeförbudet framförs numera helt

oberoende av inställningen till

kärnkraften i Sverige, påpekar

motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

I 5 a § kärntekniklagen stipuleras, som

nämnts, att det inte får meddelas

tillstånd att uppföra en

kärnkraftsreaktor. Beslutet om ett förbud

mot att uppföra en kärnkraftsreaktor

fattades av riksdagen år 1986 (prop.

1986/87:24, bet. 1986/87:NU13). Beslutet

innebar i praktiken ett förbud för

regeringen att använda den rätt att ge

tillstånd till nya kärnkraftsreaktorer

som regeringen innan införandet av denna

bestämmelse formellt hade enligt lagen.

Utskottet påpekade i detta sammanhang att

det var väl befogat att riksdagen bringar

kärntekniklagens bestämmelser om

möjlighet att erhålla tillstånd till

kärnteknisk verksamhet i överensstämmelse

med riktlinjerna för den långsiktiga

energipolitiken. Vidare anfördes att det

var naturligt att statsmakterna tydligt

markerar att nya kärnkraftsreaktorer är

ett avslutat stadium i den svenska

energipolitiken. I reservationer (m; fp)

argumenterades mot att bestämmelsen

skulle införas.

Det aktuella förbudet mot vissa

förberedande åtgärder i 6 § tillkom

samtidigt som bestämmelsen om att

tillstånd att uppföra en

kärnkraftsreaktor inte får meddelas

infördes. Vid behandlingen av förslaget

om nämnda förbud framhöll utskottet att

förbudet i 6 § skulle motverka att

personer i en åsyftad begränsad krets -

ansvariga för kraftföretag vilka är

tänkbara som reaktorinnehavare - vidtar

något slags resurskrävande, förberedande

åtgärder med avsikt att uppföra en viss

kärnkraftsreaktor. Ett enigt utskott

underströk att ett sådant förbud inte

skulle förhindra personer i nämnda krets

att t.ex. muntligen eller skriftligen

plädera för fortsatt och ökad

kärnkraftsanvändning, inklusive

uppförande av ytterligare

kärnkraftsaggregat. Det skulle inte

heller, betonade utskottet, inkräkta på

möjligheterna till FoU-arbete på det

kärntekniska området och till svenskt

deltagande i internationellt samarbete

inom detta område.

I en utredning i början av 1990-talet

om lagstiftningen på kärnenergiområdet

(SOU 1991:95) föreslogs att paragrafen om

förbud mot vissa förberedande åtgärder

skulle avskaffas. Enligt utredningen

kunde bestämmelsen inte anses vara

motiverad av säkerhetsskäl och borde

därför inte höra hemma i kärntekniklagen

då denna är att betrakta som en

säkerhetslag. Utredningens förslag i

dessa delar berördes dock inte i den

därpå följande propositionen (prop.

1992/93:98).

Riksdagen har vid flera tillfällen

avslagit motioner med krav på avskaffande

av 6 § i kärntekniklagen. Våren 2002

(bet. 2001/02:NU17) vidhöll utskottet

uppfattningen att det saknas skäl för

riksdagen att ompröva förbudet mot vissa

förberedande åtgärder. Utskottet menade

att forskning och energitekniskt

utvecklingsarbete, inklusive

fusionsforskning, inom kärnkrafts- och

kärnteknikområdet inte begränsas av den

aktuella bestämmelsen. I en reservation

(m, fp, kd) anfördes bl.a. att det kan

sättas i fråga om det aktuella förbudet

medger att kostnadskrävande och

genomarbetade alternativ presenteras i

den energipolitiska debatten.

Reservanterna ansåg också att den

aktuella paragrafen direkt eller indirekt

försvårar forskning kring

kärnbränslehantering m.m.

Den i februari 2002 tillsatta

Kärnsäkerhetsutredningen (dir. 2002:33)

har bl.a. till uppgift att föreslå

författningsförändringar på

kärnsäkerhetsområdet samt att analysera

förutsättningarna för kärnsäkerheten och

strålskyddet vid de svenska

kärnkraftverken mot bakgrund av

utvecklingen i omvärlden.

Kärnsäkerhetsutredningen skall

avrapportera sitt uppdrag senast den 1

oktober 2003.

Statens kärnkraftinspektion (SKI) har

i en skrivelse till

Kärnsäkerhetsutredningen (daterad den

8 maj 2003) föreslagit ett antal

författningsförändringar på

kärnsäkerhetsområdet. SKI anför bl.a.

följande:

SKI får ofta förfrågningar från

forskare som är verksamma inom det

kärntekniska området som undrar om det

är förbjudet att bedriva forskning på

det kärntekniska området som rör

kärnsäkerheten. Vid varje sådan fråga

får SKI förklara att det inte finns

något förbud i 6 § kärntekniklagen mot

att forska om ny kärnkraft, bedriva

tekniskt utvecklingsarbete, delta i

internationellt samarbete på det

kärntekniska området eller att

projektera och konstruera nya

kärnkraftverk för försäljning

utomlands. Ett sådant förbud skulle

strida mot tryckfrihetsförordningen

och skulle dessutom vara katastrofalt

för utvecklingen av kärnsäkerheten i

Sverige.

- - -

Forskning i syfte att främja

säkerheten vid kärnkraftverken är

angelägen så länge som dessa är i

drift. Mot bakgrunden av att

bestämmelsen i 6 § kärntekniklagen kan

leda till tveksamhet hos vissa

forskare anser SKI att den inte fyller

någon funktion och bör slopas.

Förbudet mot att ge tillstånd till nya

kärnkraftsreaktorer framgår ändå på

ett tydligt sätt av kärntekniklagen.

I en av motionerna (mp) yrkas att

Kärnsäkerhetsutredningens ambitionsnivå

skall höjas och att den genom

tilläggsdirektiv skall ges en liknande

inriktning som

Reaktorsäkerhetsutredningen från år 1979.

Enligt uppgift från

Kärnsäkerhetsutredningens sekretariat är

avsikten med utredningen inte att

överpröva någon av tillsynsmyndigheternas

arbete. Kärnsäkerhetsutredningen har ett

mer översiktligt och inte så tekniskt

detaljinriktat uppdrag som

Reaktorsäkerhetsutredningen hade. En

annan viktig skillnad mellan

utredningarna är att

Reaktorsäkerhetsutredningen tillkom efter

kärnkraftsolyckan i Harrisburg, medan

Kärnsäkerhetsutredningen inte är

föranledd av brister i säkerhets- och

strålskyddsarbetet. I stället tillsattes

den för att ett antal

omvärldsförändringar under de senaste

åren eventuellt kan påverka säkerheten

och strålskyddet vid svenska

kärnkraftverk.

I november 2002 beslutade EG-

kommissionen att lägga fram ett

åtgärdspaket på det kärntekniska området.

Åtgärderna rör säkerheten vid

kärntekniska anläggningar, hanteringen av

radioaktivt avfall samt handeln med

kärnbränsle med Ryssland. Inom ramen för

detta åtgärdspaket fanns utkast till två

direktiv, ett om säkerhetsnormer för

kärntekniska anläggningar och ett om

hanteringen av använt kärnbränsle och

radioaktivt avfall. Kommissionen har

sedermera i maj 2003 presenterat förslag

till direktiv. Kommissionens strävan är

att beredningen skall vara färdig till

maj 2004. Frågans komplexitet och

politiska betydelse gör dock att denna

tidsplan kan bli svår att hålla.

Sverige har uttryckt en stark oro över

kommissionens initiativ och är mycket

kritiskt till direktivförslagen. Farhågor

finns bl.a. för att Sverige i framtiden

kan hindras att styra över sin energimix

och att kommissionens initiativ kan

tolkas som ett kärnkraftsfrämjande

dokument. Vidare är den svenska

uppfattningen att det väl fungerande

internationella kärnsäkerhetsarbetet kan

komma att urholkas om förslagen till

direktiv vinner gehör.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om

förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer och därefter frågan

om förbudet mot kärnteknisk forskning.

Förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer

Förbudet i kärntekniklagen (5 a §) mot

att uppföra nya kärnkraftsreaktorer är

riktat mot regeringen. När bestämmelsen

infördes framhöll utskottet bl.a. att det

var naturligt att statsmakterna tydligt

markerar att uppförandet av nya

kärnkraftsreaktorer inte är aktuellt.

Utskottet anser att detta i allra högsta

grad fortfarande är giltigt och ser

därför inget skäl för riksdagen att

tillmötesgå det här aktuella yrkandet i

motion 2002/03:N301 (m). Det avstyrks

alltså.

Förbudet mot kärnteknisk forskning

Det aktuella förbudet i kärntekniklagen

(6 §) mot kärnteknisk forskning har varit

föremål för utskottets ställningstagande

vid flera tidigare tillfällen. Redan i

anslutning till bestämmelsens

tillblivelse underströk utskottet -

enhälligt - att den inte innebär ett

förbud mot forskning, tankeutbyte etc.

kring kärntekniska frågor. Den enda

begränsningen gäller sådana aktiviteter

som har direkt koppling till planer på

att uppföra en kärnreaktor i Sverige. FoU-

verksamhet som exempelvis gäller

tillvaratagande av kärnbränsle eller

vidareutveckling av befintliga reaktorer

ur säkerhets- eller effektivitetssynpunkt

omfattas således inte av den aktuella

bestämmelsen. Utskottet vidhåller sin

tidigare uppfattning och finner ingen

anledning att i nuläget ta några

initiativ i syfte att undanröja förbudet

i linje med vad som föreslås i de här

behandlade motionerna.

Vidare förutsätter utskottet att

Kärnsäkerhetsutredningen beaktar den

bedömning som SKI har gjort angående

bestämmelsens indirekta inverkan på den

forsknings- och utvecklingsverksamhet som

bedrivs på bl.a. kärnsäkerhetsområdet.

Utskottet emotser sedan regeringens

ställningstaganden med anledning av

Kärnsäkerhetsutredningens arbete samt

pågående författningsarbete inom EU på

kärnsäkerhetsområdet. Det är enligt

utskottets uppfattning rimligt att

invänta dessa bedömningar innan riksdagen

tar eventuella initiativ till

förändringar av kärntekniklagen.

Med det anförda avstyrker utskottet

samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Naturgas

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

en ökad användning av naturgas i

Sverige och en utbyggnad av det svenska

naturgasnätet. Utskottet anser bl.a.

att naturgasen skall konkurrera av egen

kraft på den svenska energimarknaden

och att staten inte skall engagera sig

i ekonomiskt stöd till

naturgasutbyggnaden.

Motionerna

I flera motioner förordas en ökad

användning av naturgas i Sverige och en

utbyggnad av det svenska naturgasnätet. I

motion 2002/03:N299 (s) konstateras att

omställningen av energisystemet i Sverige

kräver en mångfald av bränslen och

energislag. Enligt motionären fyller

naturgasen en viktig roll i ett sådant

utbud. I Väst- och Sydsverige har

industrin till stor del gått över från

bl.a. kol och olja till naturgas. Det har

resulterat i miljö- och

effektivitetsvinster. De konkurrens- och

miljöfördelar som naturgas kan ge måste

även komma Mellansverige till godo.

Samtidigt måste ambitionen att fasa ut

miljöskadliga bränslen som olja och kol i

Sverige uppfyllas. Denna ambition hindras

dock av ett begränsat utbud och stigande

priser på biobränslen. Ett komplement och

stöd till biobränslen kommer att behövas.

Motionären menar vidare att

biobränsleanvändningen kommer att gynnas

av en ökad naturgasanvändning därför att

bränslena kompletterar varandra. I

exempelvis kraftvärmeproduktion och viss

industriproduktion har naturgasen

egenskaper som ger stora miljö- och

effektivitetsvinster. Riksdagen måste,

enligt motionären, stödja en utveckling

av naturgasanvändning genom en utbyggnad

av det befintliga naturgasnätet.

I motion 2002/03:N351 (s) anförs att en

utbyggd naturgasförsörjning i

Mellansverige skulle göra det möjligt för

fler företag att gå över till naturgas.

En naturgasledning skulle också förbättra

försörjningstryggheten och öka

konkurrensen på den svenska

energimarknaden. Naturgas skulle ge

möjlighet till en långsiktig

energiförsörjning till rimliga priser.

Lokaliseringen av naturgasledningen bör

ske så att naturgas blir tillgänglig för

företag i Mellansverige som behöver få

tillgång till fler bränslealternativ.

Staten bör välkomna en ledningsutbyggnad

som möjliggör minskade utsläpp, ökad

försörjningstrygghet och bättre

konkurrens på energimarknaden. Enligt

motionären bör dock en utbyggnad av

naturgasnätet ske utan subventioner.

Naturgasanvändningen i Malmö och

Göteborg har i betydande omfattning

bidragit till att reducera såväl

energianvändningen som utsläppsmängderna,

anförs det i motion 2002/03:N354 (s). En

introduktion av naturgas i trafiksektorn

i de båda städerna har bidragit till

miljöfördelar. Naturgas ersätter olja och

kol, och motionärerna anser att

energipolitiken bör formuleras så att den

öppnar för vidgad användning av naturgas

i Sverige.

Liknande argument för en ökad

naturgasanvändning förs fram i motion

2002/03:N355 (s). I motionen framhålls

bl.a. att naturgasen har en viktig roll

att fylla i kraftvärmesammanhang genom

dess miljöfördelar men även för att

naturgas ger ett betydligt högre elutbyte

än exempelvis avfall och biobränslen.

Vidare betonas att Sveriges åtagande i

Kyotoavtalet skulle lösas av en

storsatsning på naturgasbaserad

kraftvärme som ersättning för kolkraft på

elmarknaden. Motionärerna menar också att

naturgasförsörjningen innebär en tryggare

försörjningssituation på hela

energiområdet. Fler naturgasledningar

från utlandet skulle göra Sverige mindre

sårbart vid brist på olja eller extrema

pristoppar på olja.

I motion 2002/03:N204 (m) anförs att

företag i småländska kommuner norr om

Gislaved måste få tillgång till naturgas.

En fortsatt utbyggnad av naturgasnätet

norr om Gislaved kan leda till

nyinvesteringar i svensk

kraftvärmeproduktion, vilket ökar utbudet

på elmarknaden med lägre elpriser som

följd. Naturgas ger möjlighet till högre

elutbyte i ett kraftvärmeverk jämfört med

alternativen. Detta medför att kraftvärme

baserad på naturgas kan ersätta mer

kolkraft i det internationella elsystemet

vilket, enligt motionären, leder till

avsevärt minskade utsläpp av koldioxid.

Elkostnaden inom basindustrin kan uppgå

till 40 % av förädlingsvärdet,

konstateras det i motion 2002/03:N223

(m). Stigande elpriser och dåligt

fungerande bränslemarknader utgör

allvarliga hot mot basindustrin.

Motionären menar att naturgasen genom

små, kostnadseffektiva

kraftvärmeanläggningar kan bidra till

ökad konkurrens på bränslemarknaden och

till ett ökat utbud på elmarknaden. En

utbyggnad av naturgasnätet till

Östergötland och andra regioner med

energiintensiv industri efterfrågas.

Utbyggnaden av naturgasnätet måste,

enligt motionären, dock ske utan

subventioner.

I motion 2002/03:N230 (m) konstateras

att sydvästra Sverige har en

konkurrensfördel genom tillgången till

naturgas. Motionärerna framhåller

samtidigt att det finns tung industri i

Mellansverige där många företag har ett

intresse av att naturgas blir tillgänglig

och att vissa kommuner i detta område är

beroende av energiintensiv industri.

Motionärerna framhåller även naturgasens

höga verkningsgrad jämfört med andra

bränslen och att den är likvärdig med

biobränsle från koldioxidsynpunkt vid

kombinerad kraft- och värmeproduktion.

I motion 2002/03:N262 (m) begärs en

fortsatt utbyggnad av naturgasnätet i

Skåne. Motionärerna menar att en fortsatt

utbyggnad av naturgasnätet i östra delen

av regionen gör det möjligt att ersätta

andra fossila bränslen med naturgas.

Motionärerna påpekar också att en

förutsättning för att biogas skall slå

igenom som fordonsbränsle är att den blir

mer allmänt tillgänglig. Ett sätt att

uppnå detta är att distribuera biogas

genom naturgasnätet. Utan ett naturgasnät

riskerar biogas, enligt motionärerna, att

bli ett begränsat lokalt alternativ med

småskalig och dyr infrastruktur.

Motionärerna framhåller också behovet

av mångfald av konkurrenskraftiga

alternativ på energimarknaden som kan

utjämna bristsituationer och pristoppar

på biobränslemarknaden. Även om en viss

utbyggnad av vindkraften bör kunna ske i

Sverige kan den endast ses som ett

komplement till andra energialternativ,

anförs det i motionen.

I motion 2002/03:N268 (kd) framhålls

att naturgasen är särskilt lämpad för

användning inom industrin och för

kraftvärmeframställning men att den även

har en ökande avsättning som

fordonsbränsle. Motionärerna menar också

att naturgasen har inneburit en radikalt

minskad miljöpåverkan, höjd verkningsgrad

för användarna, möjlighet till förenklade

industriprocesser, lägre drift- och

underhållskostnader m.m. Dessutom

kompletterar naturgasen de förnybara

energislagen och ersätter andra, mindre

lämpliga bränslen.

Motionärerna anser att en utbyggd

infrastruktur för naturgas kan underlätta

en introduktion av biogas i stor skala.

Samverkan mellan ett väl utbyggt

naturgasnät och lokal produktion av

biogas ger nya möjligheter.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt de riktlinjer som riksdagen

beslutade år 1988 skall naturgasen av

egen kraft konkurrera på den svenska

marknaden (prop. 1987/88:90, bet. NU

1987/88:40). Investeringar i rörledningar

och inköp av naturgas bör ske efter

kommersiella principer, vilket innebär

att staten inte skall engagera sig i

ekonomiskt stöd till naturgasprojekt.

Våren 2000 behandlade riksdagen

regeringens förslag till en ny

naturgaslag (prop. 1999/2000:72, bet.

1999/2000:NU12). Utskottet framhöll,

liksom det även hade gjort vid tidigare

tillfällen, att det inte är aktuellt med

en storskalig introduktion av naturgas

eller en ny naturgasledning genom Sverige

trots att naturgasen är det minst

miljöförstörande fossila bränslet.

När utskottet behandlade

motionsyrkanden om ökad användning av

naturgas våren 2002 framhöll utskottet

att den svenska elförsörjningen skall

tryggas genom ett energisystem som

grundas på varaktiga, helst inhemska och

förnybara, energikällor samt på en

effektiv energianvändning (bet. 2001/02:

NU17). Utskottet ansåg att användningen

av fossila bränslen skall hållas på en

låg nivå och att det därför inte var

aktuellt med en storskalig introduktion

av naturgas eller en ny naturgasledning

genom Sverige. Däremot menade utskottet

att det befintliga naturgasnätet kunde

utnyttjas effektivare.

I den nu aktuella propositionen (s. 19)

konstaterar regeringen att kommande behov

av ny energi bl.a. skall mötas genom

tillförsel av förnybar elproduktion och

ett effektivare utnyttjande av infra

strukturen för naturgas. Vidare anför

regeringen att naturgasen har

miljöfördelar jämfört med andra fossila

bränslen. En ökad användning av naturgas

kommer att bidra till minskade

miljöpåverkande utsläpp då den i Sverige

ersätter användning av olja och kol.

Naturgasen svarar i Sverige för ca 1,5

% av den totala energianvändningen.

Industrier samt kraft- och värmeverk står

för vardera ca 40 % av

naturgasanvändningen medan hushållen

svarar för ca 17 %. En mindre andel

naturgas används som fordonsbränsle. Den

svenska importen av naturgas sker

uteslutande från de danska naturgasfälten

i Nordsjön. Naturgasnätet sträcker sig

från Trelleborg till Göteborg och

inkluderar grenledningar till bl.a.

Småland. Naturgasen distribueras för

närvarande till 28 kommuner. I dessa

kommuner svarar naturgasen för ca 20 % av

energianvändningen. Nova Naturgas AB

(tidigare Vattenfall Naturgas) äger och

förvaltar stamledningen samt importerar

och transporterar gas åt andra bolag.

Sydgas AB ansvarar för grenledningarna i

södra Sverige. Svensk Naturgas AB

(dotterbolag till Fortum) undersöker

förutsättningarna för en utbyggnad av

naturgasnätet i Stockholm, Mälardalen och

Bergslagen.

Redan i dag utnyttjas det befintliga

naturgasnätet också för transport av

biogas. Rätten till tillträde till

infrastruktur för naturgas kommer

förmodligen inom kort att kunna regleras,

då även biogas, enligt det förslag till

gasmarknadsdirektiv som förväntas träda i

kraft inom kort, skall omfattas av

regelverket. Detta gäller under

förutsättning att det är tekniskt möjligt

att mata in och transportera gasen i

fråga.

Under år 2002 gjorde Energimyndigheten

enligt ett uppdrag i regleringsbrevet en

översyn av naturgaslagen. Myndigheten

föreslog vissa ändringar för att en

effektiv naturgasmarknad med reell

konkurrens skall kunna utvecklas.

Regeringen har sedermera tillkallat en

särskild utredare (direktör Sten

Kjellman) med uppdrag att utvärdera

naturgasmarknadens funktionssätt och

analysera om det finns tänkbara

förbättringar att göra och om så är

fallet föreslå åtgärder för detta (dir.

2003:22). Utredaren skall också ta

ställning till de bedömningar

Energimyndigheten har gjort i den ovan

nämnda översynen av naturgaslagen. Även

hur utredningsuppdragets frågor behandlas

i övriga nordiska länder skall beaktas.

Uppdraget skall i den del som avser

genomförandet av el- och

gasmarknadsdirektiven redovisas senast

den 31 oktober 2003. Övriga frågor skall

redovisas senast den 14 september 2004.

Inom ramen för

Ingenjörsvetenskapsakademiens projekt

Energiframsyn Sverige i Europa har

rapporten Gas och kol - tillgång och

prisutveckling tagits fram. I rapporten

konstateras att naturgas har betydligt

bättre miljöegenskaper än olja och kol

och att de kända reserverna är mycket

stora. Sverige har EU-områdets lägsta

andel naturgas i energisystemet, trots

stora och närbelägna tillgångar i både

Norge och Ryssland. Nya rörsystem kommer

att passera väster och öster om Sverige

och ge förutsättningar för

konkurrenskraftiga priser. Vidare hävdas

att naturgasen dessutom är ett

kommersiellt och miljömässigt lovande

alternativ som motorbränsle. I projektets

sammanfattande syntes görs bedömningen

att om kärnkraften är under avveckling år

2020 pågår en utbyggnad av naturgasnätet

i Sverige med försörjning från Nordsjön

och Ryssland och uppförande av

naturgaseldade kombikraftverk.

Utskottets ställningstagande

Enligt gällande riktlinjer skall

naturgasen konkurrera av egen kraft på

den svenska energimarknaden. Som tidigare

har nämnts skall staten inte engagera sig

i ekonomiskt stöd till

naturgasutbyggnaden.

Mot denna bakgrund ser utskottet inte

framför sig någon storskalig introduktion

av naturgas i Sverige. Det finns dock

inget som hindrar ett effektivare

utnyttjande av befintlig infrastruktur

för naturgas. All sådan aktivitet får

emellertid ske på kommersiella grunder på

en konkurrensutsatt marknad, då staten -

som en följd av vad som har anförts ovan

- inte har för avsikt att ge något

särskilt stöd till en utbyggnad av

naturgasnätet.

Samtidigt är det viktigt att den

befintliga naturgasmarknaden fungerar

väl. Den utredning som för närvarande ser

över konkurrensen på området kan

förväntas resultera i förslag till

förbättringar. Utredningens resultat bör

avvaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet

samtliga här behandlade motioner i

berörda delar.

Lag om effektreserv på elmarknaden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag

till lag om effektreserv på

elmarknaden. Jämför reservationerna 6

(kd) och 7 (mp).

Propositionen

Förslag om kortsiktig effektreserv

Svenska kraftnät har på regeringens

uppdrag utarbetat rapporten Effektför

sörjning på den öppna elmarknaden. I

rapporten föreslås att det skall stiftas

en lag som säkerställer att det under en

övergångsperiod - tills en

marknadslösning kan förväntas fungera -

finns en centralt upphandlad kapacitet

som kan användas för att minska risken

för effektbrist i elsystemet.

Regeringen föreslår att Svenska

kraftnät får ansvaret för att en sådan

effektreserv finns tillgänglig. Effektre

serven skall skapas genom att Svenska

kraftnät träffar avtal med aktörer på

elmarknaden om ökad produktionskapacitet

och/eller minskad elförbrukning.

Effektreserven får inte överstiga 2 000

MW, och den skall finansieras genom en

avgift från dem som har ingått avtal om

balansansvar med Svenska kraftnät.

Affärsverkets ansvar för effektreserven

skall upphöra vid utgången av februari

2008, då en marknadsbaserad lösning bör

ha växt fram.

Regeringen anser att frågan om att upp

rätthålla effektbalansen på sikt måste

lösas av marknadens aktörer. I avvaktan

på att detta sker bör Svenska kraftnät

ges ansvaret för att tillfälliga

effektreserver finns tillgängliga. Detta

bör regleras i en särskild lag. För att

markera att detta ansvar endast gäller

under en begränsad tid, bör lagen vara

tidsbegränsad. En lämplig slutpunkt är,

enligt regeringens uppfattning, vid

utgången av februari 2008. Efter detta

datum förväntas en marknadsbaserad

lösning ha växt fram. Regeringens

redovisning i propositionen utmynnar i

ett förslag till lag om effektreserv, som

skall träda i kraft den 1 juli 2003 och

gälla t.o.m. den 29 februari 2008.

Svenska kraftnäts ansvar för att en

effektreserv finns tillgänglig på

elmarknaden skall uppfyllas genom att

verket tecknar avtal med elproducenter om

ökad produktion och med stora elanvändare

om minskad eller stoppad elförbrukning.

Båda avtalstyperna får användas

parallellt. Avtalen kommer att ingås med

innehavare av sådana

produktionsanläggningar som annars inte

kan drivas lönsamt.

Producenterna får åta sig att hålla

anläggningarna i sådant skick att de kan

tas i drift med kort varsel. Svenska

kraftnät avgör när anläggningarna skall

tas i drift och kostnaderna för detta

åtagande ersätts av Svenska kraftnät. När

anläggningarna tas i drift kommer elen

antingen att matas in på det svenska

elsystemet eller bjudas ut på

spotmarknaden vid den nordiska elbörsen

Nordpool. I båda fallen kommer den el som

matas in på elsystemet att åsättas ett

mycket högt pris för att markera att

marknaden själv skall lösa effektfrågan

så långt som möjligt. De intäkter som

uppstår till följd av att anläggningarna

tas i drift tillfaller Svenska kraftnät.

Dessa intäkter minskar Svenska kraftnäts

kostnader för effektreserven.

Den effektreserv som Svenska kraftnät

på detta sätt skapar får inte vid något

tillfälle ha en större omfattning än 2

000 MW. På det sättet markeras att

elmarknadens aktörer redan nu måste ta

ett ansvar för att tillräckliga

produktionsresurser finns tillgängliga så

att effektbalansen kan upprätthållas.

De kostnader som Svenska kraftnät får

till följd av denna reglering skall, som

redan nämnts, ersättas av de aktörer på

elmarknaden som har ingått avtal om

balansansvar med Svenska kraftnät. Om det

saknas tillräcklig effekt medför det att

de balansansvariga får minskade

möjligheter att hålla sin balans. Detta

är ekonomiskt ofördelaktigt och det

ligger därför i de balansansvarigas

intresse att det finns tillräckliga

effektreserver.

Riktlinjer för den långsiktiga

hanteringen av effektfrågan

Det finns olika modeller för hur

effektfrågan kan hanteras på en

konkurrensutsatt elmarknad. I

propositionen nämns tre huvudmodeller,

nämligen reglering, centralt

upprätthållen kapacitet och öppna

marknadslösningar. Enligt regeringens

uppfattning är en öppen marknadslösning

att föredra. Denna modell bygger på att

effektbalansen kan klaras genom att de

företag som är verksamma på elmarknaden

har tillräckliga incitament för att

upprätthålla kapacitet utan att direkta

kontrollmekanismer behövs.

Frågan om hur tillräcklig kapacitet

skall kunna upprätthållas på en

konkurrensutsatt elmarknad är aktuell i

alla de nordiska länderna, men den har

hanterats på olika sätt. En harmonisering

mellan de nordiska länderna torde enligt

regeringen vara enklast att uppnå om

graden av tvingande regleringsingrepp är

så liten som möjligt, i synnerhet under

en omställningsperiod.

En möjlighet för marknadsaktörerna att

på frivillig basis hantera sin

riskexponering och åstadkomma nya former

för finansiering av effektresurser kan

vara att utveckla särskilda

effektsäkringsprodukter och en

marknadsplats där produkterna kan

handlas. Svenska kraftnät skall

tillsammans med branschorganisationerna

starta ett sådant arbete.

För att främja utvecklingen mot en

marknadsbaserad lösning bör även åtgärder

på förbrukningssidan för att minska

effekttopparna stimuleras. På några års

sikt bör, menar regeringen, nya

affärsmässiga effektprodukter kunna

utvecklas i samspel mellan elmarknadens

aktörer, nätföretagen och kunderna.

Månadsvis avläsning av elmätare och sänkt

gräns för timvis mätning bidrar till ökad

flexibilitet på efterfrågesidan och

skapar incitament till förändrad

energiförbrukning.

Om utvecklingen mot en marknadsbaserad

lösning på effektfrågan inte går i

önskvärd riktning kan det, enligt

regeringens uppfattning, bli aktuellt med

en ny inriktning, exempelvis reglering.

Vid en kontrollstation bör den fysiska

effektbalansens utveckling granskas

särskilt liksom om frivilliga

effektsäkringsprodukter har tillkommit.

Vidare bör prisflexibiliteten på

förbrukningssidan samt utvecklingen på

elmarknaden i Norden och i övriga Europa

uppmärksammas.

Motionen

I motion 2002/03:N10 (kd) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen skall

presentera en öppen marknadsbaserad

lösning på effektproblematiken.

Motionärerna anser att regeringens ansats

till en färdigutvecklad öppen

marknadslösning per den 1 mars 2008 inte

är trovärdig. Det är, enligt

motionärerna, en angelägen uppgift att

visa hur en sådan lösning kan komma till.

Vissa kompletterande uppgifter

I varje givet ögonblick måste den totala

inmatningen av el på det svenska

elsystemet vara lika stor som det totala

uttaget från systemet. Ansvaret för att

denna balans upprätthålls åvilar Svenska

kraftnät som kontinuerligt bevakar det

samlade uttaget från elsystemet och ser

till att inmatningen på elsystemet hela

tiden är lika stor.

Svenska kraftnät har ingått avtal med

ett antal elföretag, som därvid åtagit

sig att, efter uppmaning från Svenska

kraftnät, öka eller minska sin inmatning

till eller uttag från elsystemet.

Elföretagens ersättning för detta

regleras i avtal. Därefter sker en

ekonomisk reglering mellan Svenska

kraftnät och de elföretag som i avtal med

Svenska kraftnät har åtagit sig ett

balansansvar. Med detta avses ett

ekonomiskt ansvar för att elsystemet

tillförs lika mycket el som tas ut av de

elanvändare för vilka den balansansvarige

har åtagit sig detta ansvar. Denna

ekonomiska reglering, balansavräkningen,

är utformad så att alla balansansvariga

ges incitament att försöka hålla sin egen

balans så noga som möjligt. Svenska

kraftnäts systemansvar innebär dock inte

ett långsiktigt ansvar för att det vid

varje givet tillfälle finns

produktionsresurser som motsvarar den

samlade elförbrukningen i landet.

Sedan avregleringen av elmarknaden

genomfördes har det vid några tillfällen

rått sådana extrema

temperaturförhållanden att elförbruk

ningen varit så stor att landets samlade

produktionsresurser nästan inte har räckt

för att upprätthålla balansen i

elsystemet. Detta beror bl.a. på att en

viss del av produktionsresurserna har

lagts ned sedan elmarknaden avreglerades

samtidigt som elanvändningen har ökat.

Till följd av detta har det uppstått en

effektknapphet i det svenska elsystemet.

För att komma till rätta med detta

problem har Svenska kraftnät under senare

år slutit avtal med ett antal

elproducenter om att ställa vissa

effektreserver till elsystemets

förfogande.

Av Energimyndighetens årsredovisning

för år 2002 framgår att det år 1996 fanns

reservkapacitet i form av

oljekondenskraftverk på ca 2 800 MW.

Under åren efter elmarknadsreformen togs

ca 90 % av denna kapacitet ur bruk av

lönsamhetsskäl. Detta innebar en kraftig

försvagning av landets effektbalans under

kalla vinterdagar. Delar av

reservkapaciteten har återställts genom

upphandlingar av Svenska kraftnät.

I motionen hävdas att en

kontrollstation skall genomföras år 2007.

Detta årtal föreslogs i Svenska kraftnäts

rapport, men regeringen nämner endast att

en "kontrollstation skall läggas in i god

tid för att pröva hållbarheten i den

tänkta lösningen" (prop. 2002/03:85 s.

23).

Utskottets ställningstagande

Avregleringen av elmarknaden har genom

den ökade valfriheten bl.a. inneburit en

förbättrad effektivitet i produktions-

och försäljningsleden. Det kan inte

uteslutas att en reform av den omfattning

som avregleringen innebar även resulterar

i vissa oönskade effekter. För Sveriges

del innebar exempelvis vikande lönsamhet

inom vissa elproduktionsslag efter

reformen att viss produktionskapacitet

avvecklades. Under den senaste vinterns

ogynnsamma vädersituation har det blivit

allt tydligare att detta har inneburit en

ökad risk för effektbalansproblem i det

svenska elsystemet. Den reservkapacitet

som har upphandlats av Svenska kraftnät

inom ramen för balansansvaret har inte

varit tillräcklig.

Utskottet anser att den

övergångslösning på effektproblematiken

som föreslås i propositionen kommer att

minska riskerna för eventuella

effektbalansproblem. Utskottet

tillstyrker även regeringens förslag om

att den tidsbegränsade övergånglösningen

skall lägga grunden till ett system som

innebär att kraftproducenterna på

marknadsmässiga grunder finner det

angeläget att säkerställa effektbalansen.

Den förhållandevis långa övergångsperiod

som är aktuell borgar för att den

marknadsbaserade lösningen ges möjlighet

att utvecklas på ett positivt sätt. Den

av regeringen förutskickade

kontrollstationen gör det dessutom

möjligt att uppmärksamma en mindre

önskvärd utveckling. I motsats till vad

som anförs i motion 2002/03:N10 (kd)

anser utskottet att det i nuläget varken

är möjligt eller önskvärt att närmare

precisera hur den framtida

marknadsbaserade lösningen kan komma att

se ut. Det ligger, enligt utskottets

uppfattning, i sakens natur att marknaden

själv skall forma denna lösning. Inte

förrän det finns anledning att misstänka

att den marknadsbaserade lösningen inte

kommer att kunna reducera

effektbalansproblemen eller att den

kommer att medföra negativa

samhällsekonomiska konsekvenser finns det

anledning för staten att ingripa. Att nu

redogöra för vilka åtgärder som då kan

vara aktuella för staten att vidta kan

knappast anses vara särskilt rationellt.

Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag om en lag om

effektreserv. Samtidigt avstyrker

utskottet den här aktuella motionen i

berörd del.

Lag om ursprungsgarantier avseende

förnybar el

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag

om ursprungsgarantier avseende förnybar

el. Jämför reservation 8 (m, fp).

Propositionen

Krav på ursprungsmärkning av el från

förnybara energikällor följer av ett EG-

direktiv (2001/77/EG) om främjande av el

producerad från förnybara energikällor på

den inre marknaden för el. Direktivet

innebär bl.a. att medlemsstaterna skall

se till att el som har producerats med

användande av förnybara energikällor kan

garanteras vara producerad av sådana

energikällor. Medlemsstaterna skall också

tillse att sådana ursprungsgarantier

utfärdas på begäran. Energimyndigheten

har på regeringens uppdrag utarbetat två

rapporter om hur direktivet kan inarbetas

i svensk lagstiftning.

I propositionen lägger regeringen fram

ett förslag om en ny lag om

ursprungsgarantier avseende förnybar el

som syftar till att genomföra direktivets

artikel 5 i svensk lagstiftning. Den nya

lagen föreslås träda i kraft den 1

oktober 2003. Lagförslaget innebär att en

ursprungsgaranti skall utfärdas av

Svenska kraftnät på begäran av en

producent. Genom att Svenska kraftnät

utfärdar ursprungsgarantierna säkerställs

att dessa är korrekta och tillförlitliga.

Därmed behöver det inte inrättas

ytterligare organ för att kontrollera

utfärdandet av ursprungsgarantierna.

Motionen

I motion 2002/03:N9 (m) anförs att det är

bra att EU vill främja förnybar

elproduktion och att en tillförlitlig

ursprungsmärkning av el bidrar till att

stärka den konsumentmakt som fick

förutsättningar att verka när elmarknaden

avreglerades. Motionärerna biträder

därför regeringens förslag till lag om

ursprungsgarantier avseende förnybar el.

För att ytterligare stärka konsumenternas

möjlighet att påverka elproduktionen bör

ursprungsmärkningen i ett nästa steg

vidgas till att omfatta även andra former

av elproduktion. Exempel på sådana andra

former som motionärerna nämner är

naturgas- och kärnkraftsbaserad el.

Vissa kompletterande uppgifter

Det EG-direktiv som ligger till grund för

regeringens förslag om en lag om

ursprungsgarantier syftar till att öka de

förnybara energikällornas bidrag till

elproduktionen på den inre marknaden för

el. I direktivet definieras förnybara

energikällor som förnybara icke-fossila

energikällor (vindkraft, solenergi,

jordvärme, våg- och tidvattenenergi,

vattenkraft, biomassa, deponigas, gas

från avloppsreningsanläggningar och

biogas). Elproduktion som bygger på

kärnkraft eller fossila bränslen

(exempelvis naturgas) omfattas inte av

direktivet.

Enligt uppgift från Energimyndigheten

förelåg det vid EG-parlamentets

utskottsbehandling av det aktuella

direktivet även ett förslag som i stort

sett överensstämde med det som föreslås i

den här aktuella motionen. Det förslaget

resulterade emellertid inte i något

konkret resultat. Enligt uppgift berodde

detta bl.a. på direktivets tydliga

inriktning på förnybara energikällor, men

också på att förslaget skulle innebära

stora kostnader i medlemsstater där

andelen icke-förnybar el dominerar.

Elproducenter använder redan i dag

olika verktyg för att kommunicera

elproduktionens prestanda. Några exempel

på detta är Livscykelanalyser,

Certifierade miljövarudeklarationer och

Bra Miljöval. Med stöd av den information

som sammanställs inom ramen för dessa

modeller är det lättare för elkunderna

att avgöra vilken produktionsmix (t.ex.

vatten-, vind- eller kärnkraftsproducerad

el) som olika leverantörer erbjuder.

Utskottets ställningstagande

Användningen av förnybar el bör

stimuleras på flera olika sätt. Det krav

på ursprungsmärkning av förnybar el som

har antagits av EU och som nu skall

inkluderas i svensk lagstiftning anser

utskottet vara ett viktigt bidrag till

att stärka konsumenternas möjligheter att

utöva inflytande över elproduktionens

sammansättning. Utskottet är övertygat om

att detta kommer att bidra till en ökad

efterfrågan på bärkraftigt producerad el

och att Sverige, övriga medlemsstater och

EU som helhet lättare kommer att kunna

uppnå sina åtaganden enligt

klimatkonventionen och Kyotoprotokollet.

Det förslag om utvidgad märkning av el

som förs fram i motion 2002/03:N9 (m)

vinner emellertid inte utskottets

gillande. Det förefaller helt förfelat

att utvidga en märkning som avser

förnybar elproduktion till att även

omfatta sådan el som produceras av

naturgas eller kärnkraft. Det enda

rimliga i en sådan åtgärd vore möjligen

att det skulle göra det lättare för

kunderna att välja bort icke förnybar

elproduktion. Risken är dock betydande

att märkningssystemet blir splittrat och

otydligt och att det därmed tappar i

legitimitet. En fokuserad inriktning på

den förnybara elproduktionen är enligt

utskottets mening nödvändig för att

ursprungsmärkningen skall ge avsedda

effekter.

Med det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag om lag om

ursprungsgarantier avseende förnybar el.

Samtidigt avstyrks motion 2002/03:N9 (m)

i denna del.

Mätning och debitering av el

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ser positivt på att

regeringen avser införa krav på

månadsvis mätning för samtliga elkunder

fr.o.m. den 1 juli 2009. Vidare

välkomnar utskottet regeringens

ambition att återkomma till riksdagen

med förslag till lagändringar som

möjliggör att fler kunder kan hanteras

som timkunder i den s.k.

schablonavräkningen. Motionsyrkanden

med förslag om annan inriktning på

genomförandet av reformen med månadsvis

mätning och om att införa individuell

mätning av värme bör avslås av

riksdagen. Jämför reservationerna 9

(m), 10 (fp, kd) och 11 (mp).

Propositionen

Månadsvis avläsning

Enligt gällande regelverk - förordning

(1999:716) om mätning, beräkning och

rapportering av överförd el - skall

nätägaren läsa av elmätare minst en gång

per år. I slutbetänkandet från

Utredningen för översyn av

leveranskoncessionssystemet (SOU 1999:95)

angavs att ett avskaffande av

preliminärdebiteringen genom tätare

mätperioder främst medför tre typer av

fördelar. Dessa är att kvaliteten i

schablonberäkningen kan förbättras, att

kunden vid varje räkningstillfälle endast

betalar för den el han faktiskt förbrukat

samt att en ökad uppmärksamhet på

elförbrukningen kan öka kundens

benägenhet att spara energi.

Utredningen fann dock inte tillräckliga

skäl för att rekommendera ett avskaffande

av preliminärdebiteringen. Svårigheten

bestod bl.a. i att bedöma de fördelar och

de kostnader som detta skulle innebära.

Regeringen uppdrog sedermera åt

Energimyndigheten att studera om

mätperiodens längd bör ändras och om

systemet med preliminärdebitering av

elförbrukning bör avskaffas. I maj 2002

lämnade Energimyndigheten sin slutrapport

Månadsvis avläsning av elmätare

(N2002/5953/ESB).

Mot bakgrund av Energimyndighetens

utredning anser regeringen att det nu är

möjligt att införa tätare

mätaravläsningar samt att sänka gränsen

för timvis mätning. Regeringens

inriktning innebär att elnätsföretagen

skall bli skyldiga att läsa av elmätarna

och rapportera mätvärden för samtliga

kunder minst en gång i månaden. Kravet på

månadsvis mätning, avläsning och

rapportering för samtliga kunder bör vara

obligatoriskt senast den 1 juli 2009. En

majoritet av remissinstanserna anser att

förslaget är bra då det gynnar

konsumenternas ställning på elmarknaden.

Några menar dock att de ekonomiska

uppskattningarna är mycket osäkra.

Regeringen anser att tätare

mätaravläsning är en åtgärd som skulle

förbättra elmarknadens funktion.

Regeringen delar Energimyndighetens

bedömning att mätning av elförbrukning

bör ske månadsvis. Månadsvis avläsning

ger kunderna förbättrad information om

elförbrukningen vilket kan skapa

incitament till förändrad

energiförbrukning. De

energibesparingsåtgärder som finns hos

slutkunderna bygger på information och

förståelse för förbrukning och debite

ring. Ökad information till kunderna kan

öka rörligheten på elmarknaden och få

fler kunder att byta elleverantör.

Månadsvis avläsning innebär även en

utveckling mot användning av fjärravlästa

system, vilket underlättar avläsning av

elmätare med tätare intervall. Med

månadsvis avläsning skulle

mätarställningar från den ordinarie

månadsvisa avläsningen kunna användas i

samband med leverantörsbyten och

flyttningar. Användandet av fjärravlästa

system är även en fördel då avläsning

också kan ske då kunden inte är hemma.

Tiden för avräkning av de slutliga

andelstalen för schablonberäknade kunder

skulle kunna kortas avsevärt med tätare

mätaravläsning, påpekas det i

propositionen. Detta ger en kontinuerlig

avstämning av energileveranserna.

Samtidigt förutsätter det att samtliga

kunder läses av månadsvis.

Energimyndigheten har uppskattat

investeringskostnaden för ett införande

av månadsvis avläsning till ca 10

miljarder kronor. Kostnaderna för drift

och underhåll bedöms vara mycket svåra

att uppskatta, dels för att de kostnader

som Energimyndigheten och vissa

remissinstanser tagit fram skiljer sig

avsevärt åt, dels för att någon satsning

på fjärravlästa system i större

omfattning inte finns att referera till.

Regeringen anser att reformens kostnader

gör att den bör genomföras under en

relativt lång övergångstid. Då

kostnaderna för drift och underhåll

kommer att belasta nätföretagen anser

regeringen vidare att det är rimligt att

de som har fördelar av reformen även

betalar något för detta. Ett sätt att

göra detta är att tillåta att vissa

kostnader för införande av månadsvis

avläsning överförs på kundkollektivet

genom att dessa kostnader beaktas i den

ekonomiska bedömningen av nätföretagens

tariffer.

Kunder med en liten förbrukning, t.ex.

lägenhetskunder, har mindre möjlighet

till energibesparing, och viljan hos

dessa att betala för månadsvis mätning

och avläsning är sannolikt lägre än när

det gäller större förbrukare. Kunder med

liten förbrukning har inte samma

besparingspotential som större kunder och

riskerar inte heller att drabbas av stora

differenser mellan preliminär och avläst

förbrukning. Denna kundkategori är dock

den som flyttar oftast. Nätföretagen

måste således läsa av mätarställningarna

vid dessa tillfällen. De fördelar som

finns med tätare mätaravläsning och den

betydelse detta skulle ha för

elmarknadens funktion kan, enligt

regeringens bedömning, dock endast

utnyttjas fullt ut om månadsvis avläsning

införs för alla kunder oavsett

förbrukning.

Energimyndigheten föreslog ett

införande stegvis av kraven på månadsvis

mätning. Regeringen anser dock att detta

kan medföra onödiga kostnader för

nätföretagen och menar i stället att

nätägaren själv bör få avgöra när och hur

installationerna bör göras inom ett

nätkoncessionsområde. Samtliga kunder

skall dock ha månadsvis avläsning senast

den 1 juli 2009. Regeringen avser att

ändra den ovan nämnda förordningen i

enlighet med denna bedömning.

För att skapa incitament till att

införa månadsvis avläsning anser

regeringen att ekonomiska incitament bör

beaktas i den ekonomiska bedömningen av

nätföretagens nättariffer i den takt

månadsvis avläsning införs i respektive

nätkoncessionsområde. Energimyndigheten

kommer därför att ges i uppdrag att följa

utvecklingen och rapportera till

regeringen senast den 1 juli 2006.

Sänkt gräns för timvis mätning

Regeringen förordar att gränsen för

timvis mätning sänks från 200 ampere

eller 135 kilowatt till att omfatta

samtliga uttagspunkter med ett

säkringsabonnemang som överstiger 63

ampere. Detta krav bör gälla från den 1

juli 2006. Vidare anser regeringen att

ellagen (1997:857) bör ändras så att det

framgår att de nätföretag som önskar

hantera samtliga sina kunder som

timkunder i schablonavräkningen kan göra

detta. Regeringen presenterar emellertid

inget förslag till lagändring i

föreliggande proposition, men avser att

återkomma till riksdagen i frågan.

Sänkt gräns för timvis mätning innebär

att fler kunder kan erbjudas

differentierade tariffer. Därmed skapas

incitament för både energi- och

effektbesparing. En sänkning av gränsen

för timvis mätning från nuvarande nivå

borde vara kostnadsmässigt rimlig för de

flesta nätföretagen, anser regeringen. Om

gränsen för timvis mätning sänktes skulle

uppskattningsvis ytterligare mellan

50 000 och 70 000 kunder omfattas av

kravet på sådan mätning.

Automatisk avbrottsregistrering och

sanktioner

Enligt 4 kap. 1 § ellagen får

nätföretagens sätt att bedriva

verksamheten påverka nättariffens

storlek. Med automatisk

avbrottsregistrering skulle

kvalitetstillsynen av verksamheten

underlättas. Nätföretagens statistik över

avbrott skulle även förbättras avsevärt.

Energimyndigheten föreslår att auto

matisk avbrottsregistrering införs som

krav i samband med införandet av må

nadsvis avläsning. Regeringen bedömer

dock att den teknik som krävs för att

automatisk avbrottsregistrering skall

kunna få de fördelar som nämnts inte är

tillgänglig. De flesta mätsystemen klarar

i dag automatisk avbrottsregistrering men

kan inte skilja på vem som har orsakat

avbrottet. Regeringen anser att det inte

är rimligt att avvakta ny teknik då detta

skulle kunna försena införandet av

månadsvis avläsning avsevärt. Inom

branschen pågår ett omfattande arbete med

att utveckla en nationell

störningsstatistik. Målet med det arbete

som bedrivs inom Svensk Energi är att

samtliga nätbolag under år 2003 skall

anslutas till ett nationellt system där

alla störningar skall dokumenteras.

Regeringen anser att det är av största

vikt att ett system för tillförlitlig

störningsinformation tas fram så att

nätföretagens statistik över avbrott

förbättras.

Det finns ett behov av

sanktionsmöjligheter när det gäller de

företag som inte utför de föreslagna

månadsavläsningarna i tid.

Energimyndigheten har dock redan i dag

möjlighet att förelägga ett nätföretag

att utföra avläsning. Detta föreläggande

får förenas med vite. Handläggning av ett

ärende kan dock vara både resurs- och

tidskrävande.

Regeringen beslutade i februari 2003 om

en utredning om den fortsatta

utvecklingen av el- och

naturgasmarknaderna (dir. 2003:22). Ett

av utredningens uppdrag är att se över

möjligheter till sanktioner i de fall ett

leverantörsbyte inte sker i tid.

Utredaren (direktör Sten Kjellman) skall

även undersöka behovet av

sanktionsåtgärder mot de nätföretag som

inte läser av elmätare enligt gällande

regler. Uppdraget skall i denna del

redovisas senast den 14 september 2004.

Motionerna

I motion 2002/03:N9 (m) anförs att

kunderna måste få begripliga elräkningar

för att konkurrensen på elmarknaden skall

fungera väl. Det är även bra om det finns

incitament för slutkunderna att styra sin

elkonsumtion bort från tidpunkter då det

råder knapphet i systemet. Det finns dock

inget underlag i propositionen som

styrker påståendet att obligatorisk

månadsvis avläsning skulle bidra till att

elmarknaden fungerar bättre eller att

reformens fördelar skulle uppväga dess

kostnader. Vidare menar motionärerna att

om det utfärdas förbud mot den

preliminära debiteringen så skapas

incitamentet för leverantörerna att

debitera faktisk elförbrukning i en

rimlig tidsordning. Varje tidsutdräkt

medför att elleverantören ger en kredit

till kunden, varför tätare

debiteringsintervall för större kunder

och färre intervall för mindre kan

förväntas. Enligt motionärerna behöver

detta inte regleras i lag.

Motionärerna anser att det är rimligt

att lägenhetskunder avläses en gång per

år, det elvärmda villahushållet månads-

eller kvartalsvis och den elintensiva

industrin kontinuerligt. Ny teknik öppnar

dessutom möjligheter för kunderna att

själva bestämma debiteringsintervallen,

bl.a. genom egna mätaravläsningar och

inrapportering över Internet.

Utvecklingen inom branschen indikerar att

det inte erfordras några ytterligare

politiska initiativ eller regleringar.

Vattenfall inför fjärravläsning i stor

skala medan Sydkraft avskaffar

förskottsdebiteringen för sina kunder.

Det andra skälet som anges i

propositionen är att regeringen vill ge

slutkunderna ett bättre incitament för

att spara på energin. Motionärerna hävdar

att det torde krävas timmätning eller

kontinuerlig mätning av elförbrukningen

för att åstadkomma en sådan

priskänslighet. Enligt motionärerna

föreslår regeringen en åtgärd som skulle

kosta 10 miljarder kronor utan att

presentera någon analys som rättfärdigar

denna kostnad. Regeringens förslag om

krav på månadsvis avläsning bör därför

avvisas.

I motionen erinras vidare om att

riksdagen vid upprepade tillfällen har

begärt förslag från regeringen om

införande av ett sanktionssystem gentemot

nätägare som missköter leverantörsbyten.

I februari 2002 kritiserade

näringsutskottet regeringen för att den

inte kom med de beställda förslagen (bet.

2001/02:NU9). Nu har det gått ytterligare

ett år, och motionärerna anser att det

därför finns skäl att upprepa kritiken

mot det sätt på vilket regeringen

fortsätter att åsidosätta riksdagen.

Riksdagen bör besluta att elanvändare

vars förbrukning överstiger 8 000 kWh

skall få månadsvis avläsning redan från

den 1 juli 2006, framhålls det i motion

2002/03:N11 (fp). Detta överensstämmer

med Energimyndighetens förslag.

Motionärerna anser härutöver att det är

djupt otillfredsställande att de

beställningar som riksdagen vid två

tillfällen har gjort om ett

sanktionssystem riktat mot nätägarna ännu

inte har effektuerats. Enligt vedertaget

språkbruk kan den av riksdagen våren 2001

begärda skyndsamheten inte anses vara

förenlig med fyra till fem års

fördröjning. Riksdagen bör genom ett

tillkännagivande uppmana regeringen att

omgående tillse att frågan om

leverantörsbyte får en lösning. Om frågan

om sanktionssystem och leverantörsbyte

skall behandlas av den nyligen tillsatta

utredningen om fortsatt utveckling av el-

och naturgasmarknaderna måste utredaren

ges tilläggsdirektiv om att frågan skall

behandlas med förtur och redovisas före

sommaren 2003. Regeringen kan då,

förutsätter motionärerna, lämna förslag

till riksdagen i budgetpropositionen för

år 2004.

I motion 2002/03:N264 (fp) framhålls

att konsumenterna, konkurrensen och

miljön skulle gynnas av ett införande av

fjärravlästa elmätare som regelbundet

rapporterar elförbrukningen. Med moderna

fjärravlästa elmätare kan elanvändarna

följa sin förbrukning och se hur den

fördelar sig över årets månader.

Elräkningarna kan därmed baseras på

verklig förbrukning. Detta ger kunderna

incitament att spara energi. Fjärravlästa

elmätare skulle dessutom bidra till

förenklade rutiner vid

elleverantörsbyten. Regeringen bör,

enligt motionärerna, därför ges i uppdrag

att skyndsamt återkomma till riksdagen

med ett lagförslag i enlighet med

Energimyndighetens utredningsförslag.

I motion 2002/03:N10 (kd) yrkas avslag

på regeringens förslag om att göra

månadsvis avläsning obligatorisk för

alla. Motionärerna förordar i stället

Energimyndighetens ursprungsförslag som

innebär att reformen endast skall omfatta

elanvändare med en årsförbrukning av

minst 8 000 kWh från år 2006. Enligt

motionärerna visar analyser av

energisparande i Oslo och Helsingfors att

elförbrukningen endast minskade med 1 %

till följd av ett ökat antal avläsningar.

Motionärerna förordar en konsekvensanalys

för att säkerställa att största möjliga

miljönytta uppnås i förhållande till

rimlig kostnad.

Riksdagen bör, enligt vad som anförs i

motion 2002/03:N12 (mp), begära att det

elmätningssystem som installeras vid

införande av månadsvis elmätning skall

vara utbyggbart för timvis

mätaravläsningar och för aktiv

laststyrning (effektreducering). Vid

månadsvis avläsning kan jämförelser

framför allt göras med samma månad

föregående år. Det blir då en stor

eftersläpning mellan ett ändrat beteende

och ett synligt resultat. Timvis mätning

måste tillämpas om man vill ha ett system

som gynnar både energi- och

effektbesparing. Timmätning ger även en

möjlighet att debitera efter kostnad,

vilket också ger kunderna incitament att

ändra sitt förbrukningsmönster.

Motionärerna anser att korrekt mätning av

elförbrukning är viktig ur ett

konsumentperspektiv eftersom det är en

förutsättning för att kunna påverka sin

konsumtion. Vidare begärs ett

tillkännagivande om att månadsvis

avläsning och rapportering skall vara

obligatoriskt för alla kunder senast den

31 december 2007.

Regeringen bör vidare, enligt

motionärernas uppfattning, återkomma till

riksdagen i frågan om krav på individuell

mätning av värme. Motionärerna hänvisar

till EG:s koldioxiddirektiv enligt vilket

fakturering och kostnader för uppvärmning

av energieffektiviseringsskäl skall ske

med hänsyn till varje bostadsinnehavares

faktiska förbrukning. Individuell

värmemätning är, i linje med exakt

elmätning, viktig för att konsumenten

skall få ökat medvetande om sin

energiförbrukning och därmed en möjlighet

att påverka denna. För nya byggnader bör

obligatorisk individuell värmemätning

övervägas, medan det behövs mera försök

och teknikutveckling för befintliga

byggnader.

Även i motion 2002/03:N300 (mp)

förordas att regeringen följer

Energimyndighetens utredningsförslag och

tidsplan avseende månadsvis elmätning,

dvs. att elkunder med en elförbrukning

över 8 000 kWh per år bör få minst

månadsvis avläsning senast den 1 juli

2006 och att övriga elkunder får det

senast den 1 juli 2009. Motionärerna

betonar även vikten av att de nya

elmätningssystemen skall ha kapacitet,

eller vara utbyggbara, för timvis

mätning. Motionärerna framhåller också

att flera forskningsstudier har påvisat

en väsentlig elbesparing vid införandet

av fakturering baserad på verklig

förbrukning. De pläderar därför för ett

avskaffande av preliminärdebiteringen.

Ett genomförande av Energimyndighetens

utredningsförslag avseende mätning och

debitering av el förordas även i motion

2002/03:N350 (s). Motionärerna poängterar

att myndighetens tidsplan förutsätter ett

riksdagsbeslut under våren 2003.

Vissa kompletterande uppgifter

Månadsvis mätning och

preliminärdebitering

I en av motionerna förordas ett förbud

mot preliminärdebitering av elkostnader.

Energimyndigheten gör i sin

underlagsrapport bedömningen att den

preliminära debiteringen kommer att

avskaffas på frivillig grund när det

införs krav på månadsvis avläsning av

elmätare. Enligt Energimyndigheten bör

den förväntade avvecklingen av

preliminärdebiteringen kunna bygga på en

överenskommelse mellan Konsumentverket

och branschen. Någon rättslig reglering

är, enligt Energimyndighetens

uppfattning, därmed inte nödvändig.

Sanktioner och avbrottsregistrering

Riksdagen har vid två tillfällen på

utskottets förslag uttalat sig om att

regeringen bör utreda och framlägga ett

förslag om sanktionssystem mot de

nätbolag som inte uppfyller regelverkets

krav vid leverantörsbyten (bet. 2000/01:

NU8 och bet. 2001/02: NU9). Vid det

senaste tillfället - våren 2002 -

konstaterade utskottet att regeringen

inte hade hanterat frågan på ett

tillfredsställande sätt. Med anledning

därav förordade utskottet att riksdagen

skulle anmoda regeringen att utan

ytterligare tidsspillan lämna förslag om

införande av ett sanktionssystem vid

leverantörsbyte.

I 2002 års energipolitiska proposition

(prop. 2001/02:143) deklarerade

regeringen sin avsikt att återkomma till

riksdagen med ett samlat förslag om ett

sanktionssystem under riksmötet 2002/03.

Mot den bakgrunden fann utskottet att

ytterligare ett riksdagsuttalande i

frågan kunde undvaras (bet. 2001/02:

NU17). Utskottet framhöll dock att detta

i sak inte förändrade något i förhållande

till vad riksdagen tidigare uttalat.

Frågan om ett sanktionssystem har också

nyligen berörts i anslutning till

riksdagens behandling av regeringens

proposition om elcertifikat för att

främja förnybara energikällor (prop.

2002/03:40, bet. 2002/03:NU6). Utskottet

beklagade då fördröjningen i hanteringen

av riksdagens beställning när det gäller

frågan om leverantörsbyten. Samtidigt

underströk utskottet vikten av att ett

eventuellt nytt sanktionssystem blir så

enkelt som möjligt ur administrativ

synpunkt. Om det för att uppnå detta

krävs ytterligare tid för

utredningsarbete, ansåg sig utskottet

vara berett att acceptera detta.

Utskottet menade också att det kunde vara

värt att seriöst pröva möjligheterna att

på frivillig väg lösa problemen vid

leverantörsbyten. Förslag om ett

ytterligare tillkännagivande i frågan

framlades i en reservation (m, fp, kd,

mp).

Individuell mätning av värme

I en av motionerna hänvisas till

särskilda EU-krav på individuell mätning

av värme. I det s.k. SAVE-direktivet

(93/76/EG) anges att medlemsstaterna

skall genomföra program för fakturering

av kostnaderna för uppvärmning beräknade

i lämplig omfattning på underlag av den

faktiska förbrukningen. Direktivet

innebär således inte några krav på att

regler om obligatorisk individuell

värmemätning införs i medlemsstaterna.

Individuell värmemätning har varit

föremål för flera studier och projekt vid

Energimyndigheten under senare år.

Studierna har visat att det inte är

kostnadseffektivt att införa krav på

individuell mätning. Kostnaderna för

investering och drift av individuella

mätare har i de flesta fallen visat sig

överstiga de energibesparingar som kan

underlättas av en sådan åtgärd. Även

brister i mätsystemens tekniska

utformning utgör ett hinder för

introduktionen av individuell

värmemätning

Utskottets ställningstagande

Elmarknadsreformen lade grunden för ett

ökat konsumentinflytande över

elförsörjningen. Förutsättningarna för

erforderlig aktivitet bland landets alla

elkunder är dock att dessa har tillgång

till relevant marknadsinformation. Det

handlar inte bara om att elräkningarna är

begripliga utan även om att uppgifter om

verklig förbrukning och kostnader

tillhandahålls med tillräcklig frekvens.

Att som regeringen och Energimyndigheten

föreslår gå från krav på årlig till krav

på månadsvis elmätning innebär en

betydande satsning på att stärka

konsumenternas möjligheter på

elmarknaden. Detta är i sin tur något som

inte bara kommer att bidra till en

ytterligare press på elpriserna till gagn

för alla elanvändare utan detta kommer

även att bidra till att lösa sådana

effektbalansproblem som på senare år har

förekommit på elmarknaden. Utskottet ser

således positivt på regeringens aviserade

krav på månadsvis mätning för samtliga

elkunder fr.o.m. den 1 juli 2009.

I några av motionerna förordas

Energimyndighetens införande stegvis av

månadsvis mätning, som innebär att

elkunder som förbrukar mer än 8 000 kWh

per år skall omfattas av kravet redan år

2006. Utskottet menar dock, liksom

regeringen, att ett införande stegvis

riskerar att leda till högre kostnader.

Det är enligt utskottets uppfattning

särskilt angeläget att begränsa

kostnaderna vid genomförandet av en så

pass omfattande reform, i synnerhet då de

initiala kostnaderna till viss del kommer

att bäras av elkonsumenterna. Det är för

närvarande av kostnadsskäl inte heller

rimligt att, som föreslås i en av

motionerna, ställa krav på att de mätare

som installeras skall kunna klara timvis

mätning eller vara utbyggbara för detta

ändamål. Det hindrar inte att utskottet

ser positivt på en ökad installation av

sådana mätare.

Utskottet välkomnar därför regeringens

uttalade ambition att återkomma till

riksdagen med förslag till lagändringar

som möjliggör att fler kunder kan

hanteras som timkunder i

schablonavräkningen. Detta möjliggör en

anpassning på marknadens villkor i linje

med grundtankarna bakom

elmarknadsreformen.

När det gäller individuell mätning av

värme kan det konstateras att

Energimyndigheten anser att investerings-

och driftskostnaderna samt mätsystemens

ofullkomligheter utgör ett hinder för

introduktionen av individuell

värmemätning. Utskottet anser att det

bl.a. mot bakgrund av detta är alltför

tidigt att förorda ett system med

individuell värmemätning, även om

utskottet kan sympatisera med

grundtankarna bakom ett sådant system.

När det gäller frågan om

leverantörsbyten hänvisar utskottet till

sitt ställningstagande i frågan i

betänkande 2002/03:NU6, som utförligt har

refererats i det föregående.

Med det anförda tillgodoses i huvudsak

motion 2002/03:N350 (s) och avstyrks

därför. Övriga här aktuella motioner

avstyrks i berörda delar.

Reformerad elmarknad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

om en effektivare elmarknad och ett om

att en grundläggande elmarknadsreform

bör utredas. Utskottet hänvisar bl.a.

till att pågående utredningsarbete bör

avvaktas och att liknande yrkanden

nyligen har varit föremål för

riksdagens ställningstagande. Jämför

reservationerna 12 (kd) och 13 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:N10 (kd) konstateras att

avregleringen av elmarknaden har

inneburit många fördelar, men också

problem - särskilt i södra Sverige.

Motionärerna hävdar att elmarknadens

aktörer saknar tillräckliga incitament

för att avhjälpa effektbrister genom att

tillföra ny kapacitet och de föreslår

därför ett tillkännagivande av riksdagen

om en effektivare elmarknad.

Ett stort problem med elmarknaden är

att konsumenternas incitament till en

effektiv elanvändning blockeras, anförs

det i motion 2002/03:N12 (mp). Dagens

elmarknad är onaturlig då tillgång och

efterfrågan inte matchas med hjälp av

priset. Marginalerna minskar i

elsystemet, och det är allt viktigare att

tillgång och efterfrågan kan balanseras.

Enligt motionärerna måste elmarknaden

därför reformeras.

Motionärerna anser att även

konsumenterna måste få tillgång till den

konkurrensutsatta handeln på

spotmarknaden. Konsumenterna skulle inte

behöva lägga ned något eget arbete för

att lägga köpbud på spotmarknaden utan

det kan ske genom Svenska kraftnät.

Dagens elsäljare behövs därmed inte och

därför försvinner även behovet av att

rapportera mätvärden och leverantörsbyten

mellan nätbolag och säljare. Mätningen

och avräkningen av konsumenternas

leverans behöver endast hanteras av de

lokala nätbolagen. Resultatet blir

förenkling och effektivisering.

Den av motionärerna föreslagna reformen

skulle kompletteras med utökad timvis

mätning och med system som sprider

information om spotpriset till

konsumenterna så att de i ökad omfattning

kan styra sin konsumtion utifrån priset.

Konsumenter som vill låsa priset på el

kan göra detta med separata

prisförsäkringar. Den nuvarande

elmarknaden gör att konsumenterna

avskärmas från den egentliga konkurrensen

på elmarknaden. Enligt motionärernas

uppfattning bör vidare Vattenfall AB

delas upp i flera bolag, då bolaget

hittills har visat sig vara immunt mot

konsument- och ägarstyrning. Elmarknaden

lider av ett systemfel. Mot den

bakgrunden anser motionärerna att en ny

reform måste utredas och genomföras utan

dröjsmål.

Vissa kompletterande uppgifter

En motion med motsvarande innehåll som i

den sist refererade motionen behandlades

av utskottet i februari 2003 i samband

med ställningstagandet till regeringens

proposition om elcertifikat (prop.

2002/03:40, bet. 2002/03: NU6). Utskottet

anförde då att det förslag till

reformering av elmarknaden som föreslogs

skulle innebära en dramatisk förändring

av det gällande regelverket. Utskottet

fann det inte rimligt att ändra

elmarknadens regelverk i den

utsträckningen och menade att det måste

anses osäkert om det skulle komma att ge

de vinster som sägs i motionen. Det

skulle bl.a. innebära att nätföretagen

hamnar i en monopolsituation gentemot

konsumenterna, varför det inte skulle

finnas några direkta incitament att

pressa priserna på börsen. Det skulle

heller inte finnas någon möjlighet för

elkunderna att byta elleverantör om de

inte är nöjda med sitt elpris.

Utskottet noterade också att det i

uppdraget för den tillsatta utredningen

om fortsatt utveckling av el- och

naturgasmarknaderna (dir. 2003:22) ingår

att analysera om det finns tänkbara

förbättringar att göra på el- och

naturgasmarknaderna och om så är fallet

föreslå åtgärder för detta. Utredaren

skall utvärdera elmarknadens

funktionssätt med huvudinriktning på hur

strukturförändringarna har påverkat

konkurrensen på elmarknaden och även

belysa konkurrensen på elmarknaden ur ett

nordiskt och europeiskt perspektiv.

Utredaren skall vidare föreslå metoder

för hur konkurrensen på elmarknaden skall

följas upp. Uppdraget skall i den del som

avser genomförandet av el- och

gasmarknadsdirektiven redovisas senast

den 31 oktober 2003. Övriga frågor skall

redovisas senast den 14 september 2004.

Utskottets ställningstagande

Det är nu några år sedan

elmarknadsreformen genomfördes. Enligt

utskottets mening är det därmed rimligt

att reformens effekter följs upp och att

eventuella korrigeringar görs i syfte att

förbättra marknadens funktion. En sådan

uppföljning pågår för närvarande inom

ramen för det uppdrag som vilar på

Utredningen om fortsatt utveckling av el-

och naturgasmarknaderna. Utredningens

resultat bör avvaktas. Till detta kan

även fogas att utskottet för sin del

anser att de effektbristproblem som nämns

i motion 2002/03:N10 (kd) kommer att

kunna hanteras inom ramen för det förslag

om utökad effektreserv som utskottet

tagit ställning till tidigare i detta

betänkande. Mot den bakgrunden finner

utskottet inga skäl till att genom ett

särskilt uttalande förorda några

ytterligare åtgärder för att förbättra

elmarknadens funktion. Nyssnämnda motion

avstyrks i berörd del.

Beträffande det här aktuella yrkandet i

motion 2002/03:N12 (mp) konstaterar

utskottet att motsvarande begäran redan

har varit föremål för utskottets

ställningstagande under år 2003.

Utskottet finner inte att något nytt har

tillkommit i frågan och avstyrker

motionen med hänvisning till de ovan

refererade argumenten i utskottets

betänkande 2002/03:NU6.

Energi och klimat

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

om energipolitiska insatser på

klimatområdet och ett om satsningar på

energieffektiviseringsåtgärder i syfte

att minska utsläppen av klimatgaser.

Utskottet hänvisar bl.a. till pågående

nationellt och internationellt arbete

för att minska klimatproblemen samt

till att det nationella klimatarbetet

inom energisektorn kommer att

utvärderas under år 2004. Jämför

reservationerna 14 (m, fp, kd) och 15

(mp).

Motionerna

Avvecklingen av kärnkraftverket i

Barsebäck innebär en negativ utveckling

av växthuseffekten, påpekas det i motion

2002/03:N390 (kd). Motionärerna

konstaterar att de ökade

koldioxidutsläppen har tvingat Sverige

att anhålla om tillstånd att få öka

utsläppen, vilket går stick i stäv mot

det s.k. Kyotoprotokollet.

Stängningen av Barsebäck 1 har i

huvudsak kompenserats genom import från

Danmark av kolkondenskraftproducerad el.

Sådan el kommer även att utgöra det

nödvändiga tillskottet av el om Barsebäck

2 stängs. Utsläpp av växthusgaser kan

inte längre ses enbart som en nationell

angelägenhet. Det krävs gemensamma

europeiska åtgärder för att sänka

koldioxidutsläppen. Europas beroende av

energiimport ökar, och det behövs en

europeisk dialog om energifrågorna. På en

gemensam energimarknad bör EU-länderna

tillsammans främja övergången till

förnybar energiproduktion. Det kan t.ex.

ske genom att lagstiftningshinder

undanröjs, förnybar energiproduktion ges

ett särskilt undantag från

konsumtionsavgifter samt från energi-

eller klimatskatter över hela EU och

genom åtgärder som uppmuntrar

investeringar i effektivare kraftverk.

Forskningen på alla dessa områden bör,

enligt motionärerna, främjas genom

Europagemensamma satsningar.

I motion 2002/03:MJ418 (v) begärs ett

tillkännagivande om att

energieffektiviseringsåtgärder skall

främjas och prioriteras för att minska

utsläppen av klimatgaser. Motionärerna

menar att sådana åtgärder är tacksamma

från koldioxidsynpunkt, oavsett inom

vilken energisektor de genomförs.

Vissa kompletterande uppgifter

I samband med 1997 års energipolitiska

överenskommelse lade riksdagen fast en

strategi för minskad klimatpåverkan från

energisektorn. En övergripande nationell

klimatstrategi beslutades sedan av

riksdagen i februari 2002 (prop.

2001/02:55, bet. 2001/02:MJU10). Då

presenterades bl.a. en rad delmål och

åtgärdsstrategier för det nationella

miljökvalitetsmålet Begränsad

klimatpåverkan.

I den energipolitiska propositionen

från våren 2002 (prop. 2001/02:143)

konstaterade regeringen att 1997 års

riktlinjer för klimatpolitiken inom

energiområdet ligger fast. Därutöver

framhölls att energipolitiken även bör

bidra till att det klimatpolitiska

delmålet för perioden 2008-2012 uppnås

och att en god grund läggs för att det

långsiktiga klimatmålet till år 2050 kan

uppnås. Regeringen aviserade också att

klimatpolitiken kommer att utvärderas

åren 2004 och 2008 och att dessa

utvärderingar har betydelse för den

framtida energipolitiken.

Regeringen betonade även att inget

enskilt land genom egna åtgärder kan

motverka lokala klimatförändringar.

Vidare underströks betydelsen av FN:s

ramkonvention om klimatförändringar

(klimatkonventionen). Det ur

klimatkonventionen härledda s.k.

Kyotoprotokollet innebär bl.a. att

industriländerna åtar sig att minska sina

utsläpp av vissa växthusgaser. EU och

dess medlemsstater har sedermera

ratificerat Kyotoprotokollet.

Kyotoprotokollet innefattar de tre s.k.

flexibla mekanismerna gemensamt

genomförande, mekanismen för ren

utveckling samt handel med utsläppsrätter

för att underlätta för länderna med

åtaganden att genom internationellt samar

bete nå sina

utsläppsbegränsningsåtaganden. Gemensamt

för mekanismerna är att de möjliggör att

kostnaderna för att uppfylla åtagandena

kan hållas nere. Detta sker bl.a. genom

att åtgärder till låga kostnader i ett

land genomförs i stället för åtgärder

till höga kostnader i ett annat land.

Sverige har jämfört med många andra

industriländer kommit långt när det

gäller minskning av utsläppen av

koldioxid, vilket bl.a. innebär att

marginalkostnaden för begränsning av

koldioxidutsläpp är högre än för många

andra industriländer. Användningen av

Kyotoprotokollets flexibla mekanismer

skulle därför kunna minska kostnaderna

för åtagandena betydligt. Begränsning av

utsläpp genom de flexibla mekanismerna

skall för varje part utgöra ett

komplement till nationella åtgärder.

I juli 2001 beslutade regeringen att

tillsätta en parlamentarisk delegation i

syfte att föreslå ett system och

regelverk för Kyotoprotokollets flexibla

mekanismer (dir. 2001:56). Delegationen

skall bl.a. följa arbetet med att ta fram

ett direktiv om handel med

utsläppsrätter, det nordiska arbetet samt

Östersjösamarbetet. Delegationen beräknas

avsluta sitt arbete senast den 31

december 2004.

Energifrågor behandlades även vid FN:s

möte om hållbar utveckling i Johannesburg

i september 2002. Regeringen har i en

skrivelse (2002/03:29, bet.

2002/03:UMJU1) redovisat utfallet av

detta möte. Av skrivelsen framkommer att

det inte gick att enas om något mätbart

mål på energiområdet för introduktionen

av förnybar energi. Däremot antogs bl.a.

rekommendationer om att skyndsamt öka

andelen förnybar energi, att alla länder

bör växla om från fossila bränslen till

förnybar energi och att en kraftig ökning

av andelen förnybar energi på global nivå

kommer till stånd.

I syfte att konkretisera och fokusera

EU:s interna klimatarbete startade EG-

kommissionen under år 2000 arbetet med

det europeiska programmet mot

klimatförändringar. I oktober 2001 lade

EG-kommissionen sedan fram ett förslag

till direktiv om handel med

utsläppsrätter för växthusgaser inom EU

(KOM/2001/581). Syftet med direktivet är

att de totala utsläppen av växthusgaser

skall begränsas på ett kostnadseffektivt

sätt. Förslaget genomgick en första

läsning i parlamentet i oktober 2002, och

rådet antog en gemensam ståndpunkt i

december 2002. En andra läsning i

parlamentet förväntas under våren 2003.

Regeringen konstaterade vidare i den

energipolitiska propositionen våren 2002

att Sverige bör fortsätta att arbeta med

åtgärder i internationellt samarbete.

Regeringen anförde bl.a. att Sverige bör

ha en fortsatt positiv inställning till

samarbetet inom EU, såsom exempelvis

beträffande EG-kommissionens förslag om

handel med utsläppsrätter. Koldi

oxidutsläppen kommer, enligt regeringens

bedömning, också att minska till följd av

införandet av ett certifikatssystem i

Sverige.

Regeringen menade också att ett program

för långsiktiga avtal med den

energiintensiva industrin, skulle kunna

bidra till att uppfylla det nationella

klimatmålet och Sveriges del av EU:s

gemensamma åtagande enligt

Kyotoprotokollet. Den ovan nämnda

delegationen för Kyotoprotokollets

flexibla mekanismer har bl.a. i uppdrag

att undersöka hur dessa mekanismer kan

komma att samverka med långsiktiga avtal.

Vid sin behandling av den

energipolitiska propositionen våren 2002

konstaterade utskottet att

energipolitiken bör bidra till att det

klimatpolitiska delmålet för perioden

2008-2012 uppnås. Vidare bör den enligt

utskottet lägga en god grund för att det

långsiktiga klimatmålet till år 2050 kan

uppnås (bet. 2002/03:NU17). Riktlinjerna

innebär bl.a. att en begränsning av

utsläppen av växthusgaser bör

karakteriseras av kostnadseffektiva

insatser såväl nationellt som

internationellt. Det innebär i sin tur

bl.a. att nationella åtgärder inom

energiområdet från kostnads- och

effektivitetssynpunkt bör vägas mot

insatser inom andra sektorer. De svenska

insatserna skall utformas med hänsyn till

svensk industri och dess konkurrenskraft,

sysselsättning, välfärd och

energiförsörjning.

Utskottet framhöll också att Sverige

skall ha en positiv inställning till

olika internationella initiativ som t.ex.

EG-kommissionens förslag till direktiv om

handel med utsläppsrätter inom EU och ett

försöksområde med flexibla mekanismer i

Östersjöregionen. Sverige driver även

aktivt frågan om en gemensam

energibeskattning inom EU. Det var vidare

utskottets uppfattning att det i det

nuvarande fördraget finns en god grund

för att utöka samarbetet inom EU på

energiområdet. Ett ökat samarbete bör

syfta till en samsyn på hur varje

medlemsstat skall bidra till att uppnå

målen för energipolitiken i gemenskapen,

däribland skyddet för miljön. Samtidigt

betonade utskottet att energiområdet inte

bör bli ett gemensamt politikområde då

det kännetecknas av känsliga nationella

politiska beslut och intressen. Utskottet

noterade också att Sverige även arbetar

aktivt inom ramen för den nordliga

dimensionen.

I sammanhanget kan också nämnas att

Sverige deltar i Världsbankens prototyp

för en internationell klimatfond

(Prototype Carbon Fund). Syftet är att

minska klimatpåverkan genom att

åstadkomma projekt som bygger på de

flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet.

Den utredning som har i uppgift att

granska och utvärdera insatserna inom

1997 års långsiktiga energipolitiska

program (dir. 2001:122 och 2002:169)

skall även med utgångspunkt i

Kyotoprotokollet och arbetet i EU

utarbeta förslag till förändringar och

ytterligare åtgärder som kan bidra till

utvecklingen av en svensk strategi för

minskad klimatpåverkan från

energisektorn. Utredningen skall slutföra

sitt arbete senast den 31 augusti 2003.

Under perioden 2002-2004 har regeringen

avsatt 900 miljoner kronor till s.k.

klimatinvesteringsprogram. Syftet är att

kommunerna genom särskilda program skall

minska utsläppen av växthusgaser och

spara energi. I 2003 års ekonomiska

vårproposition föreslås att anslaget för

nämnda program minskas med 60 miljoner

kronor.

I juli 2002 fastslogs EU:s sjätte

miljöhandlingsprogram. Programmet utgör

ramen för EU:s miljöpolitik och gäller

t.o.m. år 2012. Ett av fyra prioriterade

områden är klimatförändringar.

För närvarande pågår genomförandet av

EG-direktivet om byggnaders

energiprestanda (2002/91/EG), vari bl.a.

ingår krav på energicertifiering av

byggnader vid försäljning, uthyrning och

nybyggnation. Direktivet syftar bl.a.

till att bidra till att minska utsläppen

av klimatpåverkande gaser. En rapport

från Energimyndigheten om genomförandet i

Sverige remitteras för närvarande.

I avsnittet om forskning och utveckling

nedan beskrivs flera olika nationella och

internationella FoU-satsningar med

koppling till klimatfrågan.

Utskottets ställningstagande

Växthuseffektens framtida konsekvenser

kan bli betydande för mänskligheten. Den

insikten måste vara vägledande i det

fortsatta arbetet med att minska

utsläppen av klimatpåverkande gaser från

energisektorn. Det är också nödvändigt

att problemens globala dimension ständigt

finns i åtanke när ett land har för

avsikt att agera för att motverka

ytterligare utsläpp. Enligt utskottets

uppfattning är insatser såväl inom det

egna landet som i andra länder bl.a. inom

ramen för Kyotoprotokollets flexibla

mekanismer viktiga.

Utskottet anser att Sverige tar ett

stort klimatpolitiskt ansvar genom den

omställning av energisystemet som för

närvarande pågår. Avvecklingen av

kärnkraften sker på sådana villkor att

klimatpåverkan skall undvikas. Särskilda

satsningar på inhemska och förnybara

energislag inom ramen för de

energipolitiska åtgärdsprogrammen

säkerställer övergången till ett

bärkraftigt energisystem. En ökad

användning av biobränslen är ett av flera

viktiga medel för att binda koldioxiden i

ett hållbart kretslopp.

Energieffektiviseringsåtgärder är, som

påpekas i en av motionerna, ofta ett

effektivt sätt att minska utsläppen av

klimatgaser. Satsningar på det området

ingår därför i de energipolitiska

åtgärdsprogrammen.

Utskottet vill också framhålla att

klimatfrågorna har fått en allt större

betydelse inom EU under senare år.

Förslag till olika åtgärder kombineras

med betydande insatser inom ramen för

EG:s sjätte ramprogram för forskning.

Även inom det nordiska samarbetet är

klimatfrågorna ett viktigt spörsmål. De

nordiska länderna har exempelvis legat i

frontlinjen när det gäller att initiera

ett försök med handel med utsläppsrätter.

Enligt utskottets uppfattning arbetar

regeringen aktivt med olika nationella

insatser i syfte att minska

energisektorns påverkan på klimatet. Det

pågående klimatarbetet kommer för övrigt

att utvärderas under år 2004 och de

insatser som i det avseendet görs inom

energisektorn kommer då att följas upp.

Vidare kan det konstateras att regeringen

spelar en pådrivande roll på den

internationella arenan. Det saknas,

enligt utskottets mening, därmed motiv

att göra några uttalanden om

klimatarbetet i linje med vad som anförs

i motionerna 2002/03:N390 (kd) och

2002/03:MJ418 (v). Motionerna avstyrks i

berörda delar.

Forskning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

syntesgasproduktion och framställning

av alternativa drivmedel ur biomassa.

Utskottet hänvisar bl.a. till pågående

nationell och internationell forskning

på dessa områden. Vidare bör yrkanden

om energiforskning och energiteknisk

utveckling avslås. Jämför

reservationerna 16 (m, fp), 17 (kd) och

18 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:N229 (m) begärs ett

tillkännagivande om ett nationellt FoU-

program för produktion av syntesgas ur

biomassa och olika typer av

restprodukter. Syntesgas är en blandning

av vätgas och kolmonoxid. Som råvara kan

biomassa, restprodukter från industri som

t.ex. svartlut samt olika typer av avfall

användas. Syntesgasproduktion kan enligt

motionären vara en basteknik vid

framställningen av framtida bränslen och

drivmedel. Många typer av

industrikemikalier framställs redan ur

syntesgas, och den är en avgörande

basråvara i den kemiska industrin.

Syntesgasen kan även användas för el- och

värmeproduktion.

Sverige har, enligt motionären, goda

förutsättningar för syntesgasproduktion

genom god tillgång på biomassa samt

skogsindustri med mycket restprodukter.

Därmed är en teknik för att effektivt

omvandla dessa råvaror till syntesgas

intressant. Syntesgasen kan i sin tur

användas för vidareförädling till

drivmedel och kemiska produkter. Dessa

drivmedel ersätter fossila produkter,

vilket reducerar nettoutsläppen av

koldioxid.

Enligt motionären har teknik för

syntesgasproduktion funnits sedan länge.

Den är dock inte färdigutvecklad för

biomassa och andra förnybara råvaror. En

nationell FoU-satsning skulle främja en

omställning till ett hållbart samhälle.

Tekniken behöver utvecklas och anpassas

och kompetens behöver byggas upp vid

högskolor och industri.

I motion 2002/03:N301 (m) påpekas att

det är tveksamt om stöd till vindkraft

och biobränslebaserad kraftproduktion kan

klassas som ett stöd till forskning och

utveckling av ny energiteknik.

Acceleratordriven transmutation är,

enligt motionärerna, däremot ett exempel

på en ny kärnteknik. Fördelarna med denna

teknik är bl.a. att de långlivade ämnena

i kärnavfallet kan minskas kraftigt

samtidigt som mängden energi som kan

utvinnas ur bränsleråvaran kan ökas mer

än hundrafalt. Mycket forsknings- och

utvecklingsarbete återstår dock innan

denna nya kärnteknik är tillämpbar.

Enligt vad som anförs i motionen är det

viktigt att bedriva avancerad forskning

för att kunna utveckla kostnadseffektiva,

säkra och miljövänliga energikällor.

Långsiktighet och uthållighet skall

prägla såväl energiutveckling som

energiskattesystem, framhålls det i

motion 2002/03:N390 (kd). Därför krävs

stora satsningar på energiforskning och

energiteknisk utveckling. Motionärerna

anser att EU-länderna på en gemensam

energimarknad tillsammans bör stimulera

övergången till förnybar

energiproduktion. Forskningen bör främjas

genom Europagemensamma satsningar. En

gemensam myndighet skulle, enligt

motionärerna, kunna samordna och driva på

utvecklingen på energiområdet.

I Centerpartiets partimotion

2002/03:MJ428 betonas att en anpassning

av transportsystemet i hållbar riktning

kräver åtgärder på både kort och lång

sikt. Det är därför av yttersta vikt att

forskningen kring, och tillämpningen av,

energi- och drivmedelsframställning ur

skogsråvara fortsätter. Ett samlat

program för produktion av alternativa

drivmedel från både spannmål och

skogsråvara begärs även i motion

2002/03:N345 (c). Förädlingen kan ge

upphov till nya industrier och

näringsgrenar, anförs det.

Ett nationellt forskningsprogram för

produktion av syntesgas ur bioråvara

efterfrågas också i motion 2002/03:N366

(mp). Motionären konstaterar att

Vägverket har pekat ut några nya typer av

syntetiskt producerade drivmedel som de

mest intressanta alternativen till bensin

och diesel. Syntesgas är råvara till

olika drivmedel, kemikalier m.m. Som

råvara för tillverkning av syntesgas är

skilda typer av förnybara råvaror såsom

träflis intressanta. Vidare kan

biprodukter från jordbruk, skogsbruk och

massaindustri användas. Motionären

påpekar dock att det saknas en

kommersiellt gångbar teknik för

förgasning av bioråvara till syntesgas.

Det är därför motiverat med ett

flerårigt, nationellt forskningsprogram

som syftar till att utveckla tekniken

kring syntesgas ur bioråvara, inklusive

uppförandet av pilotanläggningar.

Vissa kompletterande uppgifter

Den långsiktiga utvecklingen av

energisystemet

Det övergripande målet för

energiforskningen är att bygga upp

vetenskaplig och teknisk kunskap och

kompetens inom universiteten, högskolorna

och i näringslivet för utveckling och

omställning av energisystemet i enlighet

med 1997 års energipolitiska beslut. Den

skall vidare bidra till att skapa stabila

förutsättningar för ett

konkurrenskraftigt näringsliv och till en

förnyelse och utveckling av den svenska

industrin. Energiforskningen skall också

främja ett breddat energi-, miljö- och

klimatsamarbete i Östersjöregionen. Målet

för statens satsningar på forskning,

utveckling och demonstration av ny

energiteknik är att under de närmaste

10-15 åren kraftigt öka el- och

värmeproduktionen från förnybara

energikällor och utveckla kommersiellt

lönsam teknik för energieffektivisering.

Energimyndigheten har huvudansvaret för

att genomföra åtgärderna inom

verksamhetsområdet Politik för ett

uthålligt energisystem. Även Verket för

innovationssystem (Vinnova),

Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för

miljö, areella näringar och

samhällsbyggande (Formas) har ett visst

ansvar på området.

Under år 2002 beviljade

Energimyndigheten totalt ca 684 miljoner

kronor till energiforskning och

energiteknikstöd och till introduktion av

ny energiteknik. Stöden inom det

långsiktiga energipolitiska programmet

baseras på ansökningar från den utförande

parten och prioriteras av finansiärerna

inom sina ansvarsområden och inom den

budget som står till buds.

Energimyndigheten har det övergripande

ansvaret för utformning och prioritering

av verksamheten. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet finns det ingen

anledning att överpröva myndighetens

bedömningar genom öronmärkta och riktade

forskningsstöd.

I den senaste forskningspolitiska

propositionen (prop. 2000/01:3)

redovisade regeringen strategiska

insatser och prioriterade

forskningsområden. Energisystemets

centrala betydelse i arbetet med att

uppnå en hållbar utveckling och tillväxt

markerades inom ramen för det

prioriterade forskningsområdet miljö och

hållbar utveckling.

I anslutning till regeringens

proposition om elcertifikat för att

främja förnybara energikällor väcktes ett

antal motionsyrkanden om stöd till

forskning på energiområdet (prop.

2002/03:40, bet. 2002/03:NU6). Utskottet

hänvisade då till att det sjuåriga

forskningsprogram som ingick i 1997 års

energipolitiska beslut nu är föremål för

en utvärdering. Redovisning av detta

utredningsuppdrag (dir. 2001:122 och

2002:169) skall ske senast den 31 augusti

2003. Utskottet fann ingen anledning att

föregripa detta arbete genom uttalanden

om ytterligare utvärderingar.

I januari 2003 presenterade

Energimyndigheten rapporten Forskning och

utveckling inom energiområdet -

Resultatredovisning 2003 (ER5:2003).

Rapporten ger en överblick över pågående

forskning och utveckling på energiområdet

och i vilket skede den befinner sig när

det gäller att nå kommersiell mognad.

Rapporten beskriver även vilken

utvecklingstakt på forskningen som

förutses med avseende på teknisk och

ekonomisk utveckling.

Syntesgas och alternativa drivmedel m.m.

Flera motioner tar upp frågor om

syntesgas. Syntesgas är en brännbar

gasblandning som framställs ur vattenånga

och något kolrikt material. Syntesgasen

innehåller endast vätgas och kolmonoxid.

Det finns i Sverige i dag inga

kommersiella anläggningar för

framställning av syntesgas från biomassa

eller av etanol från cellulosabaserad

biomassa. Energimyndigheten, Vägverket

och Vinnova lämnade i början av år 2002

en gemensam strategirapport till

Näringsdepartementet med rekommendationer

om insatser på drivmedelsområdet. I

rapporten förordades bl.a. en satsning på

drivmedelsproduktion via syntesgas.

Våren 2002 behandlade utskottet

motionsyrkanden om syntesgas (bet.

2001/02:NU17). Utskottet delade då

motionärernas uppfattning att syntesgas

kan ha en stor framtidspotential och att

det finns behov av att utveckla och

kommersialisera denna teknik. Vidare

refererade utskottet det ovan nämnda

förslaget från Energimyndigheten,

Vägverket och Vinnova där bl.a. en

satsning på syntesgas lyftes fram.

Utskottet avstyrkte aktuella

motionsyrkanden med motiveringen att det

inte ville föregripa regeringens

behandling av detta ärende. Enligt

uppgift anser emellertid

Näringsdepartementet att ansvaret för en

sådan satsning i huvudsak vilar på

myndigheterna själva, främst

Energimyndigheten.

Energimyndigheten har sedermera på

basis av slutsatserna i strategirap-

porten valt att samla tidigare spridda

insatser i ett särskilt FoU-program för

alternativa drivmedel. Syftet med

programmet är att främja en

kostnadseffektiv introduktion av

alternativa drivmedel på den svenska

marknaden samt att utveckla

produktionstekniker som möjliggör en

uthållig produktion av dessa drivmedel.

Vidare är målsättningen att forskningen

på området skall ligga i frontlinjen och

att samarbetet mellan högskola och

industri skall stärkas. En ytterligare

ambition är att verka för ett ökat

svenskt deltagande i EU-finansierade och

andra internationella projekt för att nå

den storlek och den internationella

spridning som är nödvändig för en

storskalig introduktion av alternativa

drivmedel. Den ekonomiska omfattningen är

56 miljoner kronor under perioden

2003-2006. För närvarande bereder

Energimyndigheten ett femtiotal

ansökningar om stöd från programmet. Av

dessa är drygt en femtedel inriktade på

produktion av syntesgas. Beslut om vilka

projekt som kommer att beviljas stöd

fattas under maj och juni 2003.

Även inom ramen för 1997 års

energipolitiska program ryms forsknings-

och utvecklingsinsatser för produktion,

distribution och användning av

alternativa drivmedel. I programmet ingår

även forsknings- och utvecklingsinsatser

kring sådana drivmedel som baseras på

förgasad biomassa. Energimyndigheten

finansierar bl.a. ett FoU-program för

framställning av etanol ur träråvaror.

Under perioden 1998-2004 satsas 30

miljoner kronor årligen på det s.k.

Etanolprogrammet. Målet är att ge

tekniskt, vetenskapligt och ekonomiskt

underlag för att framställa etanol i

större skala till lägre kostnader. I

december 2001 beslutade Energimyndigheten

om stöd med drygt 112 miljoner kronor för

byggandet av en pilotanläggning i

Örnsköldsvik för cellulosabaserad

etanolframställning. Pilotprojektet

genomförs under en period på fem år.

Energimyndigheten har även beslutat om

två teknikupphandlingar av hybrid- och

biogasfordon. Teknikupphandling syftar

till att stödja produkter eller system

där utveckling av ny teknik behövs för

att få fram energieffektivare teknik.

Av budgetpropositionen för år 2003

framgår att användningen av alternativa

drivmedel än så länge är marginell.

Staten främjar användningen av biodriv

medel genom skattenedsättning. Riksdagen

beslöt i samband med behandlingen av

budgetpropositionen för år 2002 om en

skattestrategi med syfte att stimulera

utvecklingen och introduktionen i större

skala av alternativa drivmedel för motor

drivna fordon (prop. 2001/02:1, bet.

2001/02: FiU1). Strategin innehåller

bl.a. skattelättnader för

koldioxidneutrala drivmedel. Totalt

avsätts årligen 900 miljoner kronor

fr.o.m. år 2003. En förutsättning för en

framgångsrik introduktion av alternativa

drivmedel i större skala är att

produktionskostnaderna minskar så att de

blir konkurrenskraftiga i jämförelse med

fossila bränslen. Regeringens stöd är

därför i dag främst inriktat på FoU-

insatser med syfte att sänka kostnader.

Regeringen har även givit

Energimyndigheten i uppdrag att följa upp

och utvärdera pågående pilotprojekt för

biodrivmedel, särskilt vad gäller kost

nadsutveckling och miljöaspekter.

Inom EU pågår för närvarande

beredningen av ett förslag till direktiv

om främjandet av användningen av

biodrivmedel för transporter, samt ett

förslag om ändring av ett direktiv

(92/81/EG) rörande möjligheten att

tillämpa nedsatt skattesats för vissa

biodrivmedel.

Acceleratordriven transmutation

I en av motionerna nämns

acceleratordriven transmutation som ett

exempel på en ny energiteknik.

Transmutation betyder i sammanhanget

omvandling av atomkärnor. Klyvningen av

uran i ett kärnkraftverk är således ett

slags transmutation. Numera används ordet

oftast för att beteckna transmutation i

acceleratordrivna system (ADS). Enligt

uppgift är det mest intressanta

användningsområdet för ett sådant system

bearbetning av långlivat kärnavfall. Den

allmänna uppfattningen bland experter på

området är dock att transmutation av

långlivade ämnen i kärnavfall inte kan

göras fullständig och att geologiskt

slutförvar av de långlivade

restprodukterna även fortsättningsvis

kommer att vara nödvändigt. ADS-

transmutation med huvudsyfte att

producera el bedöms ligga långt fram i

tiden.

Kärnteknisk forskning ingår inte i det

långsiktiga energipolitiska programmet,

men insatser kring t.ex.

acceleratordriven transmutation sker ändå

i såväl Sverige som inom EU och i andra

internationella samarbeten.

Europeiskt och nordiskt

forskningssamarbete

EG:s sjätte ramprogram för forskning,

utveckling och teknisk demonstration

antogs formellt av rådet i juni 2002.

Inom delområdet Hållbara energisystem

(budget 810 miljoner euro) prioriteras

forskning inom områdena ren energi,

särskilt förnybara energikällor och deras

integrering i energisystemet. Vidare

fokuseras på energibesparande och

energieffektivitet samt på forskning om

alternativa motorbränslen.

Forskningsverksamhet med inverkan på lång

sikt är bl.a. inriktad på bränsleceller,

ny teknik för

energibärare/energitransport, nya och

avancerade koncept för förnybar

energiteknik samt avskiljning och

deponering av koldioxid i kombination med

anläggningar för renare fossila bränslen.

Ett förslag till flerårigt program för

åtgärder på energiområdet - "Intelligent

energi för Europa" (2003-2006) -

diskuteras för närvarande inom EU.

Programmet skall stödja hållbar

utveckling i energisammanhang.

I en av motionerna anförs att ett

utökat europeiskt forskningssamarbete kan

vara betydelsefullt när det gäller

förnybara energikällor. En möjlighet

anges vara att inrätta en gemensam

myndighet för övergripande ansvar för att

driva på utvecklingen på energiområdet.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet

har klimatpolitiken,

försörjningstryggheten och den inre

marknaden inneburit en ökad europeisk

samverkan och harmonisering på

energiområdet. Ett betydande samarbete

sker därtill inom ramen för EU:s

forskningsprogram. Sverige och flera

andra EU-länder har hittills motsatt sig

en mer långtgående samordning av den

nationella energipolitiken inom EU.

Under det svenska ordförandeskapet i

nordiska ministerrådet under år 2003

kommer igångsättandet av verksamhet i

enlighet med den nya handlingsplanen för

det nordiska energiforskningsprogrammet

för perioden 2003-2006 att stödjas.

Sverige kommer också att verka för ökad

samverkan mellan nationella

forskningsprogram, andra nordiska

institutioner och näringslivet.

Utskottets ställningstagande

Omställningen av energisystemet

förutsätter kontinuerlig uppbyggnad av ny

kunskap och utveckling av ny teknik som

på sikt kan omsättas i praktiskt

användbara energiproduktionslösningar.

Även utvecklingen av befintliga

energikällor kräver ökade kunskaper,

bl.a. för att öka effektiviteten i

produktionen.

Inom flera sektorer har användningen av

fossila bränslen kunnat minskas på ett

mycket framgångsrikt sätt under de

senaste decennierna. Inom

transportområdet har detta emellertid

visat sig vara svårare. Transportsystemet

är i mångt och mycket uppbyggt kring den

bil- och flygtrafik som till dominerande

del är beroende av fossila bränslen. Det

är enligt utskottets uppfattning därför

mycket viktigt att vidta olika åtgärder

för att reducera dessa transportslags

utsläppsmängder. Som bl.a. framförs i

motionerna 2002/03:MJ428 (c) och

2002/03:N345 (c) är det angeläget med

satsningar på alternativa drivmedel. I

linje med vad som gäller för

omställningen av energisystemet och i

överensstämmelse med det som anförs i de

nyssnämnda motionerna ser utskottet det

som en fördel om dessa alternativa

drivmedel baseras på inhemska råvaror,

såsom exempelvis spannmål eller

skogsråvaror. Samma syn har utskottet när

det gäller produktionen av syntesgas.

Mot bakgrund av den vikt utskottet

lägger vid forskning och utveckling på

energiområdet är det tillfredsställande

med den aktivitet som förekommer på

området. De satsningar som görs inom

ramen för det långsiktiga energipolitiska

programmet utgör grundstenen i den

svenska energiforskningen. Därutöver har

Energimyndigheten i samverkan med andra

myndigheter nyligen påbörjat ett program

kring alternativa drivmedel som kan anses

tillgodose flera av de önskemål på detta

område som förs fram i här behandlade

motioner.

Vidare noterar utskottet att

energiforskningen får ett stort utrymme i

EU:s senaste forskningsprogram. Det är

angeläget att svenska forskare håller sig

väl framme i dessa sammanhang.

Utskottet följer utvecklingen på det

kärntekniska området då landvinningar

inom bl.a. acceleratordriven

transmutation kan förväntas underlätta

hanteringen av utbränt kärnbränsle. Något

särskilt initiativ av riksdagen på detta

område är emellertid, enligt utskottets

mening, inte aktuellt.

Med det anförda avstyrks samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Effektivare energianvändning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

konvertering av oljeuppvärmning till

andra energislag och om

energisparåtgärder och

tilläggsisolering. Utskottet hänvisar

bl.a. till de satsningar som redan har

gjorts inom ramen för 1997 års

energipolitiska åtgärdsprogram samt

till det av riksdagen våren 2002

beslutade femåriga programmet med

åtgärder för effektivare

energianvändning. Jämför reservation 19

(m, fp, kd).

Motionerna

I motion 2002/03:N219 (s) konstateras att

statsmakterna inom ramen för 1997 års

energipolitiska program har uppmuntrat

att elvärme ersätts med värme från

exempelvis värmepump, olje- eller

vedpanna. Stödet har för åren 1998-2001

resulterat i en minskad elanvändning med

148 GWh, vilket motionären noterar med

tillfredsställelse. Regeringen bör

därför, enligt vad som anförs i motionen,

även överväga metoder för att uppmuntra

konvertering från oljeuppvärmning till

miljövänligare alternativ som berg-,

ytjord- eller sjövärme.

Satsningar på information och åtgärder

för att spara energi i hushållen är

vällovliga, men för att få effekt måste

kontraproduktiva lagar och bestämmelser

elimineras, anförs det i motion

2002/03:N390 (kd). Det är avgörande att

investeringar i energisparåtgärder inte

ökar boendekostnaderna i form av höjd

fastighetsskatt. Stimulansåtgärder för

tilläggsisolering bör inkluderas i det

energipolitiska programmet på motsvarande

sätt som gäller för konvertering från

elvärme till annan uppvärmning.

Motionärerna framhåller vidare att i en

villa med vattenburen elvärme är

värmepump ett mycket effektivt sätt att

minska elförbrukningen.

Vissa kompletterande uppgifter

De kortsiktiga åtgärderna inom 1997 års

energipolitiska program upphörde vid

utgången av år 2002. Det gäller även

bidraget till konvertering till

individuell uppvärmning (inklusive

värmepump). Ett nytt femårigt program med

åtgärder för effektivare energianvändning

beslutades av riksdagen våren 2002 (prop.

2001/02:143, bet. 2001/02:NU17).

Programmet planeras omfatta ca

200 miljoner kronor årligen. Insatser för

effektivare energianvändning omfattar

stöd till kommunal energirådgivning och

regionala energikontor på sammanlagt

540 miljoner kronor. I anslaget ingår

även åtgärder för informationsspridning,

utbildning om energieffektiv teknik samt

provning, märkning och certifiering av

energikrävande utrustning om sammanlagt

135 miljoner kronor under

programperioden. Vidare ges bidrag för

teknikupphandling och

marknadsintroduktion i syfte att utveckla

och introducera energieffektiv teknik på

marknaden. Den delen av satsningen omfat

tar 325 miljoner kronor under perioden.

För att nå kostnadseffektivitet är

insatserna generella och inte bundna till

specifika tekniker.

För närvarande pågår genomförandet av

ett EG-direktiv om byggnaders

energiprestanda (2002/91/EG), vari ingår

krav på energicertifiering av byggnader

vid försäljning, uthyrning och

nybyggnation. Denna certifiering av

byggnader syftar bl.a. till att skapa

incitament för att vidta

energieffektiviseringsåtgärder i

bebyggelsen. En rapport från

Energimyndigheten om genomförandet i

Sverige remitteras för närvarande.

Boverket har även i uppdrag att se över

förutsättningarna för ett förbud mot

elvärme i nybyggnation som skall

avrapporteras den 30 juni 2003.

Beträffande energisparåtgärder och

underlaget för fastighetsbeskattningen

kan nämnas att riksdagen hösten 2002

efter förslag i en motion (s, v, mp) har

givit regeringen till känna att en

skattereduktion liknande det s.k. ROT-

avdraget bör införas för miljöinriktade

åtgärder på fastigheter (bet.

2002/03:FiU1). Finansutskottet framhöll

att avdraget kan kopplas till

installation av exempelvis

pelletsbrännare, treglasfönster och

isolerglasfönster. Utskottet förordade

att avdraget skulle gälla under perioden

2004-2006 och att en finansiell ram om 50

miljoner kronor per år skulle avsättas

för ändamålet.

Finansdepartementet arbetar för

närvarande med att ta fram ett förslag i

enlighet med riksdagens beslut.

Utskottets ställningstagande

Att såväl energianvändning som

energiproduktion skall vara så effektiv

som möjligt är en självklar utgångspunkt.

Riksdagen har också våren 2002 på

utskottets inrådan ställt sig bakom ett

nytt femårigt program med åtgärder för

effektivare energianvändning. Programmets

generella inriktning tror utskottet

bättre gagnar ändamålet än exempelvis en

satsning på ett direkt stöd till

konvertering av olika uppvärmningssystem.

Förslaget om konvertering från

oljeuppvärmning till exempelvis sjö-

eller bergvärme, som nämns i motion

2002/03:N219 (s), skulle visserligen

minska användningen av fossila bränslen,

men samtidigt leda till en ökad

elanvändning. Detta stämmer således

dåligt överens med den av riksdagen

beslutade ambitionen att, som ett led i

omställningen av energisystemet, minska

användningen av el.

Beträffande det som anförs om särskild

stimulans till tilläggsisolering och

olika energisparåtgärder i motion

2002/03:N390 (kd) vill utskottet hänvisa

till vad som ovan har redovisats om den

generella inriktningen på det

energipolitiska program som fr.o.m. år

2003 har ersatt 1997 års kortsiktiga

program. Med anledning av vad som anförs

i motionen bör dock tilläggas att stöd

till konvertering till värmepumpar ingick

i det kortsiktiga åtgärdsprogram som

löpte fram t.o.m. år 2002.

Utskottet anser också att genomförandet

av EG-direktivet om byggnaders

energiprestanda, som för närvarande

pågår, ytterligare kommer att uppmuntra

olika energieffektiviseringsåtgärder i

bebyggelsen.

Utskottet vill härutöver fästa

uppmärksamhet på riksdagens beslut om att

införa en särskild skattereduktion för

miljöinriktade åtgärder på fastigheter.

Denna åtgärd torde till viss del

tillgodose det som anförs i nyssnämnda

motion om olika energisparåtgärders

inverkan på underlaget för beräkningen av

fastighetsskattens storlek.

Med det anförda avstyrker utskottet de

här aktuella motionerna i berörda delar.

Internationella frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

en nordisk harmonisering av miljö- och

energiskatter och om att Sveriges bör

agera för att Danmark skall ställa om

sitt energisystem. Utskottet hänvisar

bl.a. till pågående internationellt

arbete inom ramen för Kyotoprotokollet

och till att en eventuell harmonisering

på energiskatteområdet i första hand

bör eftersträvas på EU-nivå. Jämför

reservation 20 (m, fp).

Motionerna

Då danska miljöskatter lyfts av för den

el som exporteras från danska

kolkraftverk utsätts svenska

oljekondenskraftverk för en omöjlig

konkurrenssituation, hävdas det i motion

2002/03:N9 (m). Detta förhållande

understryker vikten av en ökad

harmonisering av de nordiska ländernas

energi- och miljöbeskattning.

Dansk energiproduktion berörs även i

motion 2002/03:N273 (fp). Motionärerna

påpekar att Danmarks val att låta de

fossila bränslena dominera landets

energiförsörjning leder till stora

utsläpp av koldioxid, svavel och

tungmetaller. Dessa utsläpp drabbar

Sverige och övriga Europa. Enligt

motionärerna har Sveriges regering därför

ett stort miljöpolitiskt ansvar att driva

frågan om en omställning av det danska

energisystemet till miljömässigt hållbara

alternativ.

Vissa kompletterande uppgifter

Elproduktion i Danmark m.m.

Koldioxidutsläppen från dansk - liksom

svensk - fossilbaserad elproduktion

bidrar till växthuseffekten. Denna

påverkan är global, och från vilket land

utsläppen kommer saknar i det avseendet

betydelse. Utsläpp av svaveldioxid,

kväveoxider och tungmetaller har däremot

en regional påverkan.

Danmark har liksom Sverige ratificerat

Kyotoprotokollet. Det innebär bl.a. att

Danmark har vissa åtaganden när det

gäller utsläppsbegränsningar. I Danmark

har behovet av att ge elsektorn en stram

tilldelning av utsläppsrätter

identifierats.

Som tidigare beskrivits möjliggör

Kyotoprotokollets flexibla mekanism om

gemensamt genomförande för ett land att

investera i ett projekt utomlands, som

resulterar i utsläppsminskningar som helt

eller delvis kan krediteras

investerarlandet. Det innebär att Sverige

i princip skulle kunna genomföra

klimatprojekt i dansk elsektor och

tillgodoräkna sig utsläppsminskningarna.

För de nordiska länderna går det dock att

hitta betydligt mer kostnadseffektiva

sådana åtgärder i andra länder, däribland

i de baltiska staterna.

Då elproduktionen i EU-länderna är

avreglerad skall medlemsstaterna i

princip tillåta sådan produktion som

uppfyller nationell lagstiftning och EU-

lagstiftning om miljö etc. Enskilda

regeringar kan driva frågor om europeisk

miljölagstiftning samt föra bilaterala

diskussioner om miljökraven på

elproduktionen. Enligt uppgift från

Energimyndigheten har sådana diskussioner

förekommit mellan Sverige och Danmark

under den senaste tioårsperioden.

Nordiska rådet rekommenderade år 1995

Nordiska ministerrådet att inleda ett

regionalt energisamarbete i Nordens

närområde. De nordiska och baltiska

länderna samt Polen, Ryssland och

Tyskland startade därefter ett

Östersjöprogram tillsammans med EG-

kommissionen. Energisamarbetet har

sedermera formaliserats i en

mellanstatlig samarbetsgrupp där samtliga

Östersjöstater och kommissionen deltar.

Inom ramen för det långsiktiga

energiomställningsprogrammet har det

internationella samarbetet, särskilt med

länderna i Östersjöregionen, betonats.

Som en del av strategin för minskad

klimatpåverkan från energisektorn

omfattar det långsiktiga programmet bl.a.

särskilda insatser för bilateralt och

multilateralt samarbete avseende

gemensamt genomförande inom ramen för

FN:s klimatkonvention. Den utredning som

har i uppgift att granska och utvärdera

insatserna inom 1997 års långsiktiga

energipolitiska program (dir. 2001:122

och 2002:169) skall även analysera

behovet av förändringar och nya

nationella initiativ för att kunna delta

aktivt i det regionala energisamarbetet.

Utredningen skall, som tidigare nämnts,

slutföra sitt uppdrag senast den 31

augusti 2003.

Harmonisering av nordiska energi- och

miljöskatter

Beträffande yrkandet om en harmonisering

av nordiska miljöskatter utgår motionären

ifrån att det finns en skillnad mellan

Danmark och Sverige när det gäller

beskattningen av bränslen för

kondenskraftproduktion. Dock gäller att

även kondenskraftverken i Sverige får

lyfta av energi- och koldioxidskatt på de

fossila bränslen som används för

elproduktion. Om elen används inom landet

eller exporteras saknar därvidlag

betydelse. Skatteutskottet har också

gjort bedömningen att det inte finns

någon grund för uppfattningen att dansk

elbeskattning skulle diskriminera svensk

el (bet. 2001/02:SkU17).

Beskattningen av oljeprodukter är

harmoniserad inom EU. Enligt

mineraloljedirektivet får oljeprodukter

som används för elproduktion undantas

från skatt. Sverige har verkat aktivt för

en harmonisering av energibeskattningen

inom EU, och EU:s finansministrar har

nyligen träffat en politisk

överenskommelse om ett

energiskattedirektiv. Minimiskattesatser

kommer därigenom att fastställas för i

princip alla fossila bränslen och el.

Näringsdepartementet menar att

genomförandet av EU:s direktiv om handel

med utsläppsrätter även kommer att

innebära en harmonisering av kostnaderna

för utsläpp av koldioxid från bl.a.

elproduktionen inom EU.

Skatter på miljö- och energiområdet är

inte harmoniserade på nordisk nivå.

Enligt Näringsdepartementet kan en

harmonisering av energibeskattningen

enbart inom Norden medföra

konkurrenssnedvridningar i förhållande

till andra länder. En harmonisering bör

därför, enligt departementet, i första

hand eftersträvas på EU-nivå.

Skattenedsättningskommittén har

beskrivit energi- och miljöskattesystemen

i en rad länder, däribland de nordiska

(SOU 2003:38). För Danmark, Finland och

Norge gäller i princip att samtliga

fossila bränslen och el beskattas.

Biobränsleanvändning är normalt

skattefri. Som redan har nämnts skall

Skattenedsättningskommitténs betänkande

remissbehandlas tillsammans med ett

kommande betänkande från utredningen om

tillämpningen av Kyotoprotokollets

flexibla mekanismer. Därefter har

regeringen för avsikt att utarbeta ett

förslag till riksdagen som skall

åstadkomma långsiktigt hållbara

energiskatter som kan utgöra grund i den

framtida skatteväxlingen samtidigt som de

svarar upp mot de krav som EG-rätten

ställer.

Utskottets ställningstagande

Sverige, liksom Danmark, är aktiva parter

i det internationella arbetet med att

begränsa utsläppen av växthusgaser.

Danmark har dessutom för avsikt att

ställa betydande krav på sin energisektor

i det avseendet. Utskottet ser ingen

anledning att ifrågasätta de danska

insatserna för att uppfylla åtaganden om

utsläppsminskningar enligt

Kyotoprotokollet. Däremot vill utskottet

betona att det för såväl Sverige som

Danmark kan vara betydligt mer

kostnadseffektivt att agera inom ramen

för Kyotoprotokollets s.k. flexibla

mekanismer. Det kan exempelvis innebära

att miljönyttan blir större om man från

dansk eller svensk sida gör olika typer

av miljöinvesteringar i de baltiska

staterna. Vidare förutsätter utskottet

att de diskussioner som förs på nordisk

och bilateral nivå stimulerar nytänkande

i synen på sammansättningen av de

nordiska ländernas energisystem. Att från

svensk sida med särskild kraft driva

frågan om en omställning i ett av dessa

länder kommer, enligt utskottets

uppfattning, knappast att ge önskvärt

resultat.

Beträffande frågan om en harmonisering

av energibeskattningen i Norden gör

utskottet ingen annan bedömning än

skatteutskottet, dvs. att det saknas

grund för att hävda att dansk

energibeskattning diskriminerar svensk

elproduktion. Vidare är utskottet av den

uppfattningen att en eventuell

harmonisering på energiskatteområdet i

första hand bör eftersträvas på EU-nivå.

Den överenskommelse som på EU-nivå har

nåtts om ett energiskattedirektiv är

enligt utskottets uppfattning ett steg på

vägen mot en sådan harmonisering.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla

det arbete som nyligen har presenterats

av Skattenedsättningskommittén (SOU

2003:38) och som nu bereds inom

Regeringskansliet. Utskottet anser att

riksdagen bör avvakta utfallet av denna

beredning och att det därför inte finns

anledning att ta några särskilda

initiativ i enlighet med vad som anförs i

motion 2002/03:N9 (m).

Med det anförda avstyrks de här

aktuella motionerna i berörda delar.

Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

konkurrensen inom fjärrvärmesektorn.

Utskottet hänvisar till pågående

utredningsarbete. Jämför reservation 21

(m, fp).

Motionerna

Fjärrvärmeproducenterna har i princip ett

leveransmonopol och fjärrvärmekunderna

har inga möjligheter att påverka

prissättningen, anförs det i motion

2002/03:N333 (m). Då konkurrensen har

skärpts avseende elproduktion har

energibolagens intresse, enligt

motionären, ökat markant för att köpa och

integrera fjärrvärmeverksamheten i den

övriga verksamheten. Fjärrvärmen används

för korssubventionering, dvs. en

omfördelning av kostnaderna mellan en

hårt konkurrensutsatt del och en del där

företaget i princip kan sätta priserna

själv. Flera undersökningar visar, enligt

motionären, att energibolagen utnyttjar

sin monopolställning. Bristerna i

konkurrensen på fjärrvärmemarknaden måste

omedelbart åtgärdas. På sikt är det

angeläget att försöka öppna

fjärrvärmenäten för konkurrens, anförs

det.

Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn tas

även upp i motion 2002/03: N390 (kd).

Också där konstateras att distributionen

av hetvatten är ett naturligt monopol och

att konkurrensen från andra

uppvärmningsformer är mycket begränsad.

Fjärrvärmekunder har inte några

möjligheter att påverka priser eller

leveransvillkor. Enligt motionärerna bör

det utredas hur konsumenterna kan skyddas

från oskäliga prishöjningar.

Möjligheterna att genomföra ett

tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten

samt införa krav på särredovisning eller

att fjärrvärmeverksamhet bedrivs i

separat juridisk form bör också utredas.

Korssubvention måste förhindras inom

fjärrvärmeverksamheten, påpekas det i

motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Senast i februari 2002 behandlade

utskottet motionsyrkanden om åtgärder för

att uppnå en mer effektiv konkurrens på

fjärrvärmemarknaden (bet. 2001/02: NU9).

Utskottet avstyrkte motionerna i berörda

delar med hänvisning till att de

föreslagna åtgärderna skulle komma att

ingå i uppdraget till en särskild

utredare som regeringen avsåg att

tillsätta. I en reservation (m, fp, kd)

förordades omedelbara åtgärder för att

komma tillrätta med konkurrensproblemen

inom fjärrvärmesektorn.

I samma betänkande behandlades även

frågor om åtskillnad mellan nätverksamhet

och konkurrensutsatt elverksamhet med

anledning av förslag från regeringen på

området. Enligt regeringens förslag

skulle det införas förbud mot gemensam

verkställande direktör i ett nätföretag

och i ett företag som bedriver produktion

av eller handel med el och mot att

flertalet av styrelseledamöterna i ett

nätföretag samtidigt är styrelseledamöter

i ett företag som bedriver produktion av

eller handel med el. Utskottet, som

avstyrkte regeringens förslag, framhöll

att det bör vara kongruens i regelverken

för å ena sidan nätföretag och företag

som bedriver produktion av och handel med

el och å andra sidan fjärrvärmeföretag

och elhandelsföretag. Utskottet föreslog

ett tillkännagivande från riksdagen i

saken.

Regeringen tillsatte sedan i februari

2003 en utredare (direktör Bengt-Owe

Birgersson) med uppdrag (dir. 2002:160)

att belysa fjärrvärmens

konkurrenssituation på värmemarknaderna

och föreslå åtgärder för att skydda

konsumenterna mot oskälig prissättning på

fjärrvärme. Vidare skall lämpligheten i

att införa tredjepartstillträde på

fjärrvärmemarknaden analyseras. Uppdraget

skall delredovisas senast den 30 juni

2003 och vara avslutat senast den 30 juni

2004. I delredovisningen skall den

kompletterande analys som riksdagen

begärt avseende åtskillnad mellan

elverksamhet och fjärrvärmeverksamhet

presenteras.

Energimyndigheten har på regeringens

uppdrag följt upp situationen på

värmemarknaderna (Värme i Sverige 2002 -

En uppföljning av värmemarknaderna). Av

uppföljningen framkommer bl.a. att

skillnaderna i fjärrvärmepriser mellan

olika orter är stora men att

variationerna runt medelvärdet ändå är

relativt små. Det finns även en tendens

att icke-kommunala bolag har något högre

priser liksom att de större företagen har

lägre priser. Priserna har ökat under

både år 2001 och år 2002 efter att ha

legat förhållandevis stilla under

perioden 1996-2000. Av rapporten framgår

också att Konkurrensverket har agerat mot

fjärrvärmeföretag vid två tillfällen. Det

gällde i båda fallen särskilda

rabatterbjudanden till kunder som köper

både el och fjärrvärme.

Under år 2000 svarade fjärrvärmen för

ca 36 % av energianvändningen i boendet.

Det finns ca 200 fjärrvärmeföretag i

landet.

Utskottets ställningstagande

Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn

utreds för närvarande på initiativ av

regeringen. Enligt utskottets bedömning

omfattar den pågående utredningen de

frågor som väcks i motionerna. Utskottet

har vid tidigare behandling av liknande

motioner hänvisat till att nämnda

utredning hade aviserats av regeringen.

Utskottet finner ingen anledning att

genom ett uttalande i linje med vad som

föreslås i motionerna nu föregripa det

pågående utredningsarbetet. I motion

2002/03:N390 (kd) förordas för övrigt att

dessa frågor bör utredas, varför motionen

kan anses vara tillgodosedd i berörda

delar och därför bör avstyrkas. Även

motion 2002/03:N333 (m) avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1.Stängningen av Barsebäck 2, m.m.

(punkt 1)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg

(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan

Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:N9 yrkandena 1, 2 och

4 och 2002/03:N11 yrkandena 1-4, bifaller

delvis motion 2002/03: N9 yrkande 3 och

avslår motionerna 2002/03:N10 yrkandena

1, 4 och 5 och 2002/03:N12 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Den energipolitik som regeringen driver

med stöd av Vänsterpartiet och

Centerpartiet innebär stora påfrestningar

på samhället. Den till hälften genomförda

avvecklingen av det väl fungerande

kärnkraftverket i Barsebäck har bidragit

till den senaste vinterns effektproblem

och till en betydande osäkerhet inom

industrin beträffande den framtida

tillgången på el. När nu regeringen genom

att vilja stänga Barsebäck 2 har för

avsikt att ägna sig åt kvalificerad

kapitalförstöring tilltar denna

osäkerhet. Investeringsviljan i svensk

elintensiv industri hämmas, vilket

drabbar tillväxten och i förlängningen

även välfärden. Elpriset påverkar

industrins investeringsvilja men är även

en kännbar kostnad för många enskilda

elkunder. Det är inte rimligt att en

avveckling av kärnkraften med förväntade

elprishöjningar ytterligare skall få

drabba redan hårt ansatta hushållskunder.

Kärnkraftsavvecklingen kommer att öka

det svenska behovet av el producerad av

smutsiga fossilbränslen. Kol- och

oljebaserad elproduktion både i och

utanför Sveriges gränser kommer att vara

det som kompenserar bortfallet av el när

kärnkraften avvecklas. Detta rimmar illa

med det svenska åtagandet enligt

klimatkonventionen. De regionala

effekterna på hälsa och miljö av andra

utsläpp än växthusgaser kommer att bli

påtagliga, inte minst i södra Sverige.

Satsningar på alternativ elproduktion

är förvisso vällovliga, men dessa

alternativ kommer inte på långa vägar att

kunna ersätta kärnkraften. Detta gäller

särskilt mot bakgrund av att de

hittillsvarande satsningarna inom ramen

för energiomställningsprogrammet visat

ett mycket magert resultat.

Principbeslutet om stängningen av

Barsebäck 2 bör upphävas. Det är, enligt

vår uppfattning, fullt rimligt att

fortsätta driften vid de svenska

kärnkraftverken till dess ansvariga

myndigheter gör bedömningen att högt

ställda miljö- och säkerhetsmässiga krav

inte längre är möjliga att uppfylla.

Efter flera års meningslös

årtalsexercis vill regeringen nu lägga

över hela frågan om kärnkraftens

avveckling till en förhandlare som

tillsammans med kraftindustrin enligt

tysk modell skall försöka nå en

överenskommelse om det fortsatta

avvecklingsarbetet. Vi menar att denna

handlingslinje är högst tvivelaktig, inte

minst ur ett demokratiskt perspektiv. Det

går inte att på detta sätt binda upp

kommande generationer. Slutligen kan det

ifrågasättas om regeringens hot om att

tillämpa lagen om kärnkraftens avveckling

verkligen lägger en god grund för dessa

förhandlingar. Denna lag borde över huvud

taget aldrig ha tillkommit och bör nu

omedelbart avskaffas.

Vi anser vidare att effektskatten på

kärnkraft snedvrider konkurrensen mellan

energislagen och försvårar angelägna

reinvesteringar i kärnkraftverken. Frågan

om effektskatten bör dock prövas i

budgetsammanhang.

Med det anförda tillstyrker vi

motionerna 2002/03:N9 (m) och 2002/03:

N11 (fp) i berörda delar. Övriga motioner

avstyrks i berörda delar liksom även

yrkandet i motion 2002/03:N9 (m) om

effektskatten.

2.Stängningen av Barsebäck 2, m.m.

(punkt 1)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 2. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N10 yrkandena 1, 4 och 5,

bifaller delvis motion 2002/03:N9 yrkande

3 och avslår motionerna 2002/03:N9

yrkandena 1, 2 och 4, 2002/03:N11

yrkandena 1-4 och 2002/03: N12 yrkandena

1-3.

Ställningstagande

Jag anser att Sveriges energiförsörjning

skall tryggas genom en långsiktig

energipolitik med fasta spelregler, där

inhemska förnybara energikällor och

bränslen utgör en växande bas.

Kärnkraften bör på sikt avvecklas.

Energieffektivisering och användning av

förnybara energislag skall stimuleras. I

1997 års energipolitiska beslut ingick

ett omfattande åtgärdsprogram för att

stimulera en effektivare energianvändning

och användning av förnybara energislag.

Programmet har ännu inte lett till

nämnvärt resultat.

Regeringens behandling av frågan om

kärnkraftens avveckling har hittills

skötts mycket illa. Beslutet om

nedläggning av Barsebäck 1 togs utan att

de ekonomiska effekterna var tillräckligt

kända och med total avsaknad av

miljökonsekvensanalyser och

samhällsekonomiska analyser. Den av

regeringen föreslagna

förhandlingsmodellen anser jag inte vara

lämplig för kärnkraftsavvecklingen. När

det gäller Barsebäck 2 kan ju förslaget

exempelvis innebära att reaktorn stängs

utan att de av riksdagen antagna

villkoren för avvecklingen är uppfyllda.

Jag anser också att det är bekymmersamt

att regeringens åtgärder för att uppfylla

dessa villkor ännu inte har givit ett

godtagbart resultat. Lika allvarligt är

det att regeringen vilseleder i vissa

aspekter i fråga om villkorsprövningen.

Det är exempelvis felaktigt att hävda att

3-4 TWh skulle kunna ersätta

elproduktionen i Barsebäck 2, då denna

reaktors genomsnittliga årsproduktion

överstiger 4 TWh. Elkonsumtionen i landet

har dessutom ökat med omkring 8 TWh

mellan åren 1997 och 2001, vilket gör

detta uttalande än orimligare.

Regeringens redovisning av huruvida

villkoren för en stängning av Barsebäck 2

är uppfyllda eller inte är enligt min

uppfattning vilseledande.

Jag ansluter mig till vad som i motion

2002/03:N9 (m) anförs om effektskatten på

kärnkraft. Då denna skatt snedvrider

konkurrensförhållandena mellan olika

energislag och hämmar viljan till viktiga

investeringar i befintliga kärnkraftverk

bör den avskaffas. Hur och i vilken takt

en sådan avveckling bör ske måste dock

prövas i budgetsammanhang.

Med det anförda tillstyrks motion

2002/03:N10 (kd) i berörda delar liksom

delvis det aktuella yrkandet i motion

2002/03:N9 (m). Övriga här behandlade

motioner avstyrks i motsvarande delar.

3.Stängningen av Barsebäck 2, m.m.

(punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N12 yrkandena 1-3 och

avslår motionerna 2002/03:N9 yrkandena

1-4, 2002/03:N10 yrkandena 1, 4 och 5 och

2002/03:N11 yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Kärnkraft är en miljöovänlig och farlig

energiproduktionsform som snarast bör

avvecklas. Folkomröstningens

avvecklingsbeslut har hanterats illa av

regeringen och dess samarbetspartier i

energifrågor. Att som nu föreslås lägga

över hela den fortsatta

avvecklingsprocessen på en

förhandlingsgrupp bestående av

företrädare för staten och kraftindustrin

gör att de folkliga

inflytandemöjligheterna och insynen i

processen försämras på ett påtagligt

sätt. Industrins tro på en fortsatt

avveckling tycks dessutom vara svag med

hänsyn till att det redan nu planeras för

en omfattande effektutbyggnad.

Frågan om avvecklingen av Barsebäck 2

har hittills misskötts. I motsats till

regeringen menar jag att villkoren för en

stängning redan nu är uppfyllda. Den

aktuella reaktorn borde enligt min mening

kunna stängas redan före sommaren 2003.

Med förhållandevis enkla medel kan sedan

ytterligare reaktorer stängas inom några

år. Alternativa energiformer skulle

exempelvis bättre kunna gynnas

skattevägen. Elexporten skulle kunna

minskas, och elproduktionen kan ökas i

befintliga kraftvärmeanläggningar.

Energieffektiviseringspotentialen och

möjligheterna att spara el är betydande i

Sverige. De med internationella mått mätt

låga elpriserna har tyvärr bidragit till

att el har blivit en konsumtionsvara som

många brukar utan närmare eftertanke. Om

eleffektivisering och ökad

biobränsleanvändning följs åt kan

dessutom de klimatpåverkande

koldioxidutsläppen minska samtidigt som

kärnkraftsavvecklingen påskyndas.

Säkerheten i de svenska kärnkraftverken

kan ifrågasättas. Jag anser att

kärnkraftsindustrin skall ha ett

obegränsat skadeståndsansvar gentemot

offren vid en olycka samt ett kraftigt

ökat försäkringsansvar. För att

ytterligare förstärka

kärnsäkerhetsarbetet bör den nu pågående

Kärnsäkerhetsutredningen ges tilläggs

direktiv så att den blir lika grundlig

som Reaktorsäkerhets-utredningen från år

1979.

Med det anförda tillstyrks motion

2002/03:N12 (mp) i berörda delar. Övriga

här behandlade motioner avstyrks i

motsvarande delar.

4.Förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer (punkt 2)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg

(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan

Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen antar det i bilaga 3

framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:N301 yrkande 7.

Ställningstagande

Svensk energiförsörjning kommer att vara

tvungen att förlita sig på kärnkraften

under lång tid framöver. Fäster

regeringen någon vikt vid sina

internationella åtaganden på

klimatområdet har den inget annat val än

att låta en klimatvänlig energiform som

kärnkraften spela en viktig roll i det

svenska energisystemet. Alternativa

energikällor har många positiva

egenskaper, men de kommer inte inom

överskådlig framtid att kunna ersätta

kärnkraften.

Mot den bakgrunden anser vi att de

politiska hindren för en fortsatt och

utvecklad användning av kärnenergi måste

tas bort. Vi anser - i likhet med vad som

anförs i motion 2002/03:N301 (m) - att

det inte finns några skäl till att ha en

bestämmelse (5 a § i kärntekniklagen) som

förhindrar byggandet av

kärnkraftsreaktorer i Sverige. Riksdagen

bör därför besluta om att upphäva detta

förbud. Motionen tillstyrks därmed i

berörd del.

5.Förbudet mot kärnteknisk forskning

(punkt 3)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg

(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan

Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och

Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen antar det i bilaga 4

framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:N209, 2002/03:N222, 2002/03:N242

yrkande 3, 2002/03:N264 yrkande 5,

2002/03:N288, 2002/03:N301 yrkande 8 och

2002/03:N390 yrkande 19.

Ställningstagande

År 1987 infördes en bestämmelse i

kärntekniklagen (6 §) som stadgar att

ingen får utarbeta

konstruktionsritningar, beräkna

kostnader, beställa utrustning eller

vidta andra sådana förberedande åtgärder

i syfte att inom landet uppföra en

kärnkraftsreaktor. För brott mot

bestämmelsen - som i dagligt tal kommit

att få benämningen ''''''''tankeförbudet'''''''' eller

''''''''hjärntvättsparagrafen'''''''' - stadgas

fängelse med en straffsats motsvarande

den som gäller för vållande till annans

död. Av lagens förarbeten framgår att den

dåvarande regeringens syfte var att

"ytterligare klargöra att de

energipolitiska riktlinjerna ligger

fast." Tankeförbudet utgör således en

sorts markering av statsmakternas

intentioner att så småningom avveckla den

svenska kärnkraften.

Tankeförbudet har kritiserats från

principiella utgångspunkter allt sedan

det tillkom. Förbudet har uppfattats som

oförenligt med de principer om yttrande-

och tankefrihet som bör ligga till grund

för all lagstiftning och det har ansetts

helt artfrämmande att använda en lagtext

för att göra allmänna, politiska

''''''''markeringar''''''''.

Tankeförbudet har en hämmande effekt på

den akademiska friheten. Hösten 1995

gjorde 102 svenska professorer och andra

framstående forskare från så gott som

samtliga landets universitet och

högskolor ett upprop till regeringen om

avskaffande av tankeförbudet. Från

forskarhåll har också hävdats att

bestämmelsen får skadliga effekter bl.a.

genom att försvåra forskning kring hur

man kan utvinna ytterligare energi ur

kärnavfall, en forskning som med framgång

pågår i bl.a. Förenta staterna. Den som

skulle vilja visa hur ny kraftproduktion,

baserad på kärnteknik, skulle kunna

tillföras det svenska kraftsystemet kan

inte göra detta utan att hotas av

fängelse. Det kan t.o.m. ifrågasättas om

det överhuvudtaget är möjligt att

presentera genomarbetade och

kostnadsberäknade alternativ till

prövning i den energipolitiska debatten

utan att begå lagbrott.

I remissvaren på Energikommissionens

betänkande (SOU 1995:139) uppmärksammades

tankeförbudet såväl av den statliga

tillsynsmyndigheten Statens

strålskyddsinstitut (SSI) som av Statens

råd för kärnavfallsfrågor (KASAM). SSI

påpekade i sitt remissvar att fortsatt

forskning på kärnenergiområdet kan leda

till väsentligt förbättrad säkerhet och

miljövänlighet. KASAM ansåg att

tankeförbudsparagrafen bör slopas och

anförde i sitt remissvar att detta ". har

betydelse inte minst för att ge bättre

förutsättningar för forskning om nya

principiella lösningar inom

kärnenergiområdet. Ur KASAM:s perspektiv

är det av särskilt intresse med forskning

kring effektivare utnyttjande av

kärnbränslet, minimering av

avfallsmängder, transmutation av

befintligt kärnavfall m.m. Kvalificerade

svenska kärntekniker och forskare skall

inte behöva stå bredvid och passivt

betrakta en utveckling, som kan leda till

resultat av stort intresse även för vårt

land. Stimulerande arbetsuppgifter och

ekonomiska förutsättningar är nödvändiga

för att attrahera goda forskare till

kärnkraftsområdet. Detta behövs inte

minst då avveckling av kärnkraftverken

och ett säkert omhändertagande av

avfallet blir aktuellt."

Förslag om slopande av tankeförbudet

har behandlats av riksdagen vid ett

flertal tillfällen. En bidragande orsak

till att förslagen har avvisats torde

vara att frågan har ansetts kopplad till

den vidare energipolitiska

frågeställningen om kärnkraftens framtid

i vårt land. Något sådant samband

föreligger emellertid inte, vilket bl.a.

framgår av att t.o.m. Miljöpartiets

företrädare i Energikommissionen instämde

i att tankeförbudet utgör "en

inskränkning av medborgerliga fri- och

rättigheter som inte står i rimlig

proportion till motiven".

I utredningsbetänkandet Översyn av

lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU

1991:95) förordas att tankeförbudet borde

slopas. Utredningen konstaterade att

paragrafen inte är motiverad av

säkerhetsskäl och att den därför inte hör

hemma i en utpräglad säkerhetslag som

kärntekniklagen. Den omständigheten att

principiell kritik mot tankeförbudet

numera framförs helt oberoende av

inställningen till kärnkraftens

utnyttjande i Sverige borde nu möjliggöra

en omprövning av tankeförbudet utan

ovidkommande hänsynstaganden.

Riksdagen bör därför upphäva den

aktuella bestämmelsen i kärntekniklagen.

Med detta tillstyrks här aktuella

motionsyrkanden.

6.Lag om effektreserv på elmarknaden

(punkt 5)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 5 borde ha följande lydelse:

5. Riksdagen antar regeringens förslag

till lag om effektreserv och tillkännager

för regeringen som sin mening vad som i

övrigt anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:85

punkt 1 och motion 2002/03:N10 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag tillstyrker förslaget om en lag om

effektreserv. Samtidigt vill jag

understryka att förslaget är en

övergångslösning som mynnar ut i att

effektproblematiken därefter skall lösas

inom ramen för en öppen marknadsbaserad

lösning. Av propositionen framgår

emellertid inte hur regeringen tänker sig

att en sådan lösning eventuellt skulle

kunna se ut. Jag anser att regeringen

redan i det här skedet rimligen måste ha

en del idéer kring huvuddragen i en sådan

modell och att riksdagen borde ha

delgivits dessa tankegångar som en del av

föreliggande beslutsunderlag. Är det å

andra sidan så att regeringen helt saknar

uppfattning om den marknadsbaserade

lösningens karaktär kan det sättas i

fråga om paketet med en övergångslösning

och därpå följande marknadsbaserad

lösning kan anses vara välgrundad. Det

kan inte hållas för uteslutet att

regeringens ovilja att närmare beskriva

formerna för den marknadsbaserade

lösningen indikerar en misstro mot

förmågan hos elmarknadens aktörer att

verkligen kunna hantera

effektproblematiken. Denna misstro - och

möjligen även reella problem för

elmarknadens aktörer att ta sitt ansvar

för effektfrågan - kan i så fall härledas

till den kortsiktiga och i många stycken

okloka energipolitik som regeringen

driver med stöd av Vänsterpartiet och

Centerpartiet.

Med det anförda tillstyrker jag

regeringens förslag till lag om

effektreserv. Samtidigt tillstyrks motion

2002/03:N10 (kd) i berörd del.

7.Lag om effektreserv på elmarknaden

(punkt 5, motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Behovet av en effektreserv kan härledas

till det faktum att elmarknaden inte

fungerar tillfredsställande. Dagens

elmarknad bidrar till att elproducenterna

inte kan finansiera en

kapacitetsutbyggnad, vilket gör att

effektbristsituationer uppkommer.

Regeringens förslag om en effektreserv

måste betraktas som en nödlösning i

väntan på en fundamental reform av

elmarknaden i linje med vad som anförs i

motion 2002/03:N12 (mp). Möjligheterna

med och konsekvenserna av en sådan reform

bör utredas. Till denna fråga återkommer

utskottet i ett senare avsnitt.

Med det anförda tillstyrker jag

regeringens förslag till lag om

effektreserv. Samtidigt avstyrks motion

2002/03:N10 (kd) i berörd del.

8.Lag om ursprungsgarantier avseende

förnybar el (punkt 6)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg

(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan

Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

6. Riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ursprungsgarantier avseende

förnybar el och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i

övrigt anförs i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:

85 punkt 2 och motion 2002/03:N9 yrkande

6.

Ställningstagande

Vi anser att det är bra att EU vill

främja förnybar elproduktion på den

gemensamma europeiska elmarknad som

successivt växer fram. Inte minst är

detta angeläget för att nå ambitionerna i

FN:s ramkonvention om klimatförändringar

(Kyotoprotokollet).

Sverige är den av EU:s femton

medlemsstater som redan i dag har den i

särklass högsta andelen förnybar el. År

2001 uppgick andelen förnybar el

(vattenkraft och vindkraft) till 50 % av

den totala inhemska elproduktionen.

Därutöver var ytterligare 44 % av

elproduktionen (kärnkraft) helt fri från

utsläpp av svavel, kväveoxider och

koldioxid. Endast 6 % av den svenska

elproduktionen genererade alltså några

tillskott till nedsmutsning och

klimatförändringar. Sverige hade därmed

ett av de renaste elproduktionssystemen i

hela världen. Inget annat EU-land kommer

i närheten av detta. I Sverige härrör de

klimatpåverkande utsläppen inte från

elproduktionen, utan från

värmeproduktionen och trafiksektorn.

Detta förhållande beaktas på intet sätt i

EU:s direktiv.

Det är betydligt lättare att acceptera

de delar av EG-direktivet som syftar till

att få till stånd en tydlig och

tillförlitlig ursprungsmärkning av el.

Det bidrar till att stärka den

konsumentmakt som fick förutsättningar

att verka när elmarknaden avreglerades.

Mot denna bakgrund kan vi biträda

regeringens förslag till lag om

ursprungsgarantier avseende förnybar el.

För att ytterligare stärka

konsumenternas möjlighet att påverka

elproduktionen bör ursprungsmärkningen i

ett nästa steg vidgas till att omfatta

även andra former av elproduktion,

exempelvis naturgasbaserad eller

kärnkraftsbaserad el.

Med det anförda tillstyrker vi

regeringens förslag om lag om

ursprungsgarantier avseende förnybar el.

Samtidigt tillstyrks motion 2002/03:N9

(m) i denna del.

9.Mätning och debitering av el (punkt 7)

av Mikael Odenberg, Ulla Löfgren och

Stefan Hagfeldt (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 9. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N9 yrkandena 7 och 8,

bifaller delvis motion 2002/03:N11

yrkande 6 och avslår motionerna

2002/03:N10 yrkande 6, 2002/03:N11

yrkande 5, 2002/03:N12 yrkandena 4-6,

2002/03:N264 yrkande 10, 2002/03:N300

yrkandena 1 och 2 och 2002/03: N350.

Ställningstagande

Med ett förslag om obligatorisk månadsvis

mätning hos alla elkunder eftersträvar

regeringen bl.a. en förstärkning av

konsumenternas inflytande över sin

elanvändning. Välinformerade elkunder

förväntas fatta beslut som gynnar såväl

den enskilde konsumenten som elmarknadens

funktion. Detta syfte är förvisso

vällovligt, men de medel som regeringen

förordar saknar såväl grund i tidigare

dokumenterade erfarenheter som rimlighet

när det gäller kostnaderna. I stället för

att införa månadsvis mätning hos alla

elkunder - en reform som kostar minst 10

miljarder kronor - vore det både

betydligt billigare och marknadsmässigt

mer rationellt att avskaffa den

preliminärdebitering som bl.a. bidrar

till att göra elräkningarna obegripliga.

Ett krav på debitering efter verklig

förbrukning skulle medföra att det

skapades incitament för elleverantörerna

att läsa av elmätarna oftare. Ju mer

sällan mätarna lästes av desto längre tid

skulle elföretagen tvingas leverera el på

kredit. Utvecklingen skulle rimligen bli

sådan att stora elkunder skulle läsas av

ofta medan småkunder skulle läsas av mer

sällan. En naturlig differentiering av

avläsningsintervallen skulle således

utvecklas som på ett betydligt bättre

sätt än den generella reform som

regeringen föreslår skulle avspegla såväl

kundernas som nätföretagens önskemål och

behov.

I propositionen bortser regeringen

vidare från möjligheterna att använda ny

teknik. Internetbaserade tjänster skulle

exempelvis kunna användas för

dubbelriktad kommunikation mellan

elproducenter och elkunder. Detta skulle

bl.a. göra det lättare för kunderna att

följa och anpassa sin elförbrukning samt

att själva bestämma

debiteringsintervallen genom egna

mätaravläsningar och inrapporteringar

över Internet.

Vi vill avslutningsvis uppmärksamma den

orimliga saktfärdighet som har präglat

regeringens hantering av frågan om ett

sanktionssystem gentemot nätägare som

missköter kunders krav på byte av

elleverantör. Näringsutskottet har vid

flera tillfällen och i allt skarpare

tonläge ställt krav på en utredning av

ett sådant sanktionssystem utan att något

har hänt. Det finns således god grund för

att ånyo upprepa kravet och att kritisera

regeringen för hur den genom sitt

agerande negligerar de folkvaldas

uttryckliga vilja.

Med det anförda tillstyrker vi motion

2002/03:N9 (m) i berörda delar och delvis

aktuellt yrkande i motion 2002/03:N11

(fp). Övriga här behandlade motioner

avstyrks.

10. Mätning och debitering av el

(punkt 7)

av Eva Flyborg (fp), Nyamko Sabuni

(fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 10. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:N10 yrkande 6,

2002/03:N11 yrkandena 5 och 6 och

2002/03:N264 yrkande 10, bifaller delvis

motion 2002/03:N9 yrkande 8 och avslår

motionerna 2002/03:N9 yrkande 7,

2002/03:N12 yrkandena 4-6, 2002/03:N300

yrkandena 1 och 2 och 2002/03:N350.

Ställningstagande

Vår uppfattning är att Energimyndighetens

ursprungliga förslag om ett införande

stegvis av månadsvis mätning av el är

välgrundat. Med hänsyn till att

kunskaperna om de verkliga

elbesparingseffekterna av månadsvis

mätning är mycket knapphändiga är det

rimligt att inledningsvis endast

inkludera elanvändare vars förbrukning

överstiger 8 000 kWh. Med utgångspunkt i

de erfarenheter som dras av detta kan det

sedan övervägas om och hur snabbt

ytterligare kunder bör omfattas av krav

på månadsvis mätning och senare även av

krav på timvis mätning.

Riksdagen har vid flera tillfällen

uttalat att det skall införas ett

sanktionssystem för de nätägare som

försvårar leverantörsbyten. Vi anser att

det är djupt otillfredsställande att de

beställningar som riksdagen vid två

tillfällen gjort till regeringen rörande

leverantörsbyte och införande av ett

sanktionssystem riktat mot nätägarna ännu

inte har effektuerats. Frågan hänvisas nu

till en ytterligare utredning

(Utredningen om fortsatt utveckling av el-

och naturgasmarknaderna), och ett

eventuellt förslag till riksdagen kan

därmed förväntas först under år 2005.

Detta innebär att regeringen har förhalat

frågan på ett helt oacceptabelt sätt.

Vi anser att riksdagen genom ett

tillkännagivande bör uppmana regeringen

att tillse att frågan om leverantörsbyte

omgående får en lösning. Utredningen om

fortsatt utveckling av el- och

naturgasmarknaderna, som bl.a. skall

behandla frågan om leverantörsbyte, måste

ges tilläggsdirektiv om att frågan skall

behandlas med förtur och redovisas

snarast.

Med det anförda tillstyrks motionerna

2002/03:N10 (kd) och 2002/03:N11 (fp) i

berörda delar liksom delvis aktuellt

yrkande i motion 2002/03:N9 (m). Övriga

här behandlade motionsyrkanden avstyrks i

motsvarande delar.

11. Mätning och debitering av el

(punkt 7)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 11. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:N12 yrkandena 4-6 och

2002/03:N300 yrkandena 1 och 2 och avslår

motionerna 2002/03: N9 yrkandena 7 och 8,

2002/03:N10 yrkande 6, 2002/03:N11

yrkandena 5 och 6, 2002/03:N264 yrkande

10 och 2002/03:N350.

Ställningstagande

Jag hyser stor tilltro till elkundernas

vilja att bidra till en bättre miljö

genom minskad elförbrukning och till att

minimera effektbalansproblemen genom att

begränsa sin förbrukning när eltillgången

är ansträngd. Detta förutsätter

emellertid att elkunderna har tillgång

till relevant information om sin aktuella

förbrukning. Sådan information blir ofta

bättre ju mer aktuell den är. Idealet

vore att elkonsumenten direkt kan läsa av

sin elförbrukning i realtid, exempelvis

via Internet. Ett sådant system skulle

dven kunna kompletteras med olika typer

av effektreduceringsprodukter som

automatiskt slår av eller på elektriska

apparater (exempelvis tvättmaskiner och

varmvattenberedare) när elpriserna är som

högst respektive lägst.

Regeringens avsikt att införa

obligatorisk månadsvis mätning av el är

ett steg i rätt riktning. Reformen borde

dock genomföras snabbare. I stället för

regeringens inriktning att låta kraven

gälla fr.o.m. juli 2009 borde de införas

före utgången av år 2007. Reformen borde

även ha innefattat en tydlig inriktning

mot realtidsmätning. Krav borde ha

ställts på att de mätare som installeras

även kan klara av minst timvis mätning

eller att de på ett enkelt sätt kan

uppgraderas för detta ändamål.

Regeringens inriktning innebär att man

för en lång framtid binder sig vid ett

system för månadsvis mätning. Det är

orimligt att först genomföra en reform

som innebär kostnader på ca 10 miljarder

kronor och sedan efter några år ställa

krav på än tätare mätintervaller med

tillhörande krav på investeringar i nya

mätsystem. Regeringen hävdar själv att

Energimyndighetens förslag om ett

genomförande stegvis av månadsvis mätning

skulle innebära onödiga extrakostnader.

Med samma argument kan man redan nu

undvika framtida extrakostnader genom att

förbereda de nya mätarna för tätare

mätintervall. Den marginalkostnad som

tillkommer för detta är betydligt mindre

än om alla mätare så småningom måste

bytas ut igen.

Jag vill också lyfta fram möjligheterna

att stimulera konsumenternas vilja att

påverka sin värmeanvändning. Individuell

värmemätning är, i likhet med exakt

elmätning, viktig för att öka

konsumenternas medvetenhet om sin

energiförbrukning och därmed för att

skapa incitament för att påverka

densamma. Besparingar till följd av en

sänkt energiåtgång för uppvärmning är

viktiga eftersom de skadliga

effekttopparna inträffar när

uppvärmningsbehoven är som störst. Vidare

kan noteras att individuell mätning av

värme har föreslagits av såväl Klimat-

som Miljömålskommittéerna utan att

regeringen har hörsammat detta, vilket är

beklagligt. Jag anser att obligatorisk

individuell värmemätning bör övervägas

för nybyggande. I befintlig bebyggelse

måste det genomföras ytterligare

teknikutveckling innan krav på

individuell värmemätning kan införas.

Med det anförda tillgodoses motionerna

2002/03:N12 (mp) och 2002/03:N300 (mp) i

berörda delar och tillstyrks. Övriga här

behandlade motioner avstyrks i

motsvarande delar.

12. Reformerad elmarknad

(punkt 8)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 8 borde ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 12. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N10 yrkande 2 och avslår

motion 2002/03:N12 yrkande 7.

Ställningstagande

I likhet med vad som anförs i motion

2002/03:N10 (kd) anser jag att

elmarknadens nuvarande funktion kan

ifrågasättas. De effektproblem som uppkom

under den gångna vintern kan exempelvis

tas som intäkt för att den nuvarande

strukturen inte svarar upp mot de krav

som kan ställas på en väl fungerande

marknad. Marknadens aktörer saknar,

enligt min uppfattning, tillräckliga

incitament för att säkerställa

effekttillgången. Följden blir bl.a. att

effektbristsituationer måste lösas genom

import av smutsig kol- och oljebaserad

el. Detta är i sin tur en situation som

härstammar från en i grunden felaktig

energipolitik där regeringens agerande i

mångt och mycket signalerar en besvärande

misstro mot elmarknadens aktörer.

Med det anförda tillstyrks motion

2002/03:N10 (kd) i berörd del. Det

aktuella yrkandet i motion 2002/03:N12

(mp) avstyrks.

13. Reformerad elmarknad

(punkt 8)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 8 borde ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 13. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N12 yrkande 7 och avslår

motion 2002/03:N10 yrkande 2.

Ställningstagande

Ett stort problem med den nuvarande

elmarknaden är att konsumenternas

incitament till en effektiv elanvändning

blockeras. Elmarknaden är en onaturlig

marknad, eftersom tillgång och

efterfrågan inte matchas med hjälp av

priset. Mot bakgrund av detta anser jag -

i likhet med vad som anförs i motion

2002/03:N12 (mp) - att elmarknaden

behöver reformeras. En utredning bör

tillsättas för att undersöka

möjligheterna med och konsekvenser av en

fundamental elmarknadsreform.

Jag anser att den reformerade

elmarknaden fortfarande lider av sviterna

från monopoltiden. Då byggdes kärnkraften

ut i syfte att minska oljeberoendet.

Följden blev att utbudet på elmarknaden

ökade och elpriserna sjönk. Detta ledde i

sin tur till att den billiga elen blev

ett huvudalternativ för villauppvärmning.

När det nu saknas överkapacitet på

elmarknaden har förutsättningarna

förändrats, och det finns därför

anledning att ånyo vidta åtgärder för att

förbättra elmarknadens funktion.

Jag menar att den verkliga

konkurrenshandeln med fysisk el sker på

spotmarknaden. På en avreglerad elmarknad

måste även konsumenterna få tillgång till

denna handel. På denna marknad bildas ett

jämviktspris som skapar balans mellan

produktion och konsumtion av fysisk el.

För att bilda priset måste konsumenternas

sammanlagda vilja att konsumera el vid

olika prisnivåer läggas in. Det skulle i

sin tur innebära att elsäljarna blev

överflödiga liksom även behovet av att

rapportera mätvärden och leverantörsbyten

mellan nätbolagen och säljarna. Mätningen

och avräkningen av konsumenternas

leverans skulle endast behöva hanteras av

de lokala nätbolagen. Konsekvenserna av

detta skulle bli dels en betydande

förenkling, dels en effektivisering.

Dessa åtgärder bör dessutom

kompletteras med utökad timvis mätning

och ett system som sprider information om

spotpriset till konsumenterna. Detta gör

det möjligt för elkunderna att i större

omfattning styra sin konsumtion utifrån

priset. Vidare bör gälla att elpriset

skall kunna låsas genom separata

prisförsäkringar. Dessa prisförsäkringar

skulle få en annan funktion än i dag

främst genom att bidra till att sprida

investeringsrisker på marknaden. En

producent som har investerat kan sälja

prisförsäkringar som motsvarar den

installerade kapaciteten till ett stort

antal konsumenter, varigenom

konsumenterna har möjlighet att välja

vilka investeringar de vill stödja, t.ex.

investeringar i grön el eller

effektbesparande åtgärder.

Jag anser att elmarknadens utformning

väcker misstankar om att det finns en

avsikt att avskärma konsumenterna från

den egentliga konkurrensen på

elmarknaden. Motivet till detta skulle

kunna vara att regeringen genom att skapa

en oligopolmarknad vill göra Vattenfall

AB till en framträdande europeisk aktör.

Blotta misstanken om ett sådant

förhållande gör att förtroendet för

marknadens funktion urholkas. Det är

uppenbart att elmarknaden lider av ett

betydande systemfel och att en reform i

enlighet med vad som här har skisserats

därför bör utredas och om möjligt

genomföras utan dröjsmål.

I motsats till vad utskottsmajoriteten

hävdar menar jag att reformen skulle

kunna genomföras med begränsade

förändringar i regelverket och att

resultatet skulle innebära både

förenklingar och effektivisering.

Utskottsmajoriteten reser även tvivel mot

att den här föreslagna reformen kommer

att ge de positiva effekter som har

beskrivits ovan. Den menar bl.a. att

nätföretagen skulle hamna i en

monopolsituation gentemot konsumenterna.

Jag vill med anledning härav poängtera

att det föreslagna systemet skulle

fungera så att Svenska kraftnät svarar

för att anmäla konsumtionen till

spotmarknaden, men att det är

konsumenterna som sköter upphandlingen.

Detta bygger på att det endast är

konsumenterna själva som kan pressa

priset genom att anpassa konsumtionen när

priset stiger på spotmarknaden.

Riksdagen bör således genom ett

tillkännagivande anmoda regeringen att

tillsätta en utredning med det uppdrag

som här har angivits. I denna utredning

bör också andra sätt att åstadkomma en

förändring av elprissättningen mot

rörliga priser ingå. Därmed blir motion

2002/03:N12 (mp) tillgodosedd i berörd

del och tillstyrks.

14. Energi och klimat (punkt 9)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg

(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan

Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och

Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 14. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N390 yrkande 2 och avslår

motion 2002/03:MJ418 yrkande 3.

Ställningstagande

Trots att den globala uppvärmningen på

grund av utsläpp av växthusgaser kan

betraktas som en av de största

utmaningarna på miljöområdet saknar

regeringen en samlad och tydlig

klimatpolitisk linje. Det måste

exempelvis betraktas som kontraproduktivt

att låta kärnkraften ersättas av

importerad el från fossila energikällor

så som har blivit fallet efter

stängningen av Barsebäck 1.

Vi anser att det erfordras ännu större

satsningar på både den nationella och den

internationella arenan för att

klimatförändringarna skall kunna stoppas.

Det krävs gemensamma europeiska åtgärder

för att minska koldioxidutsläppen.

Med det anförda tillstyrks här aktuellt

yrkande i motion 2002/03:N390 (kd).

Motion 2002/03:MJ418 (v) avstyrks i

berörd del.

15. Energi och klimat (punkt 9,

motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Klimatfrågorna tillhör en av de allra

viktigaste utmaningarna för

mänskligheten. Utsläppen av växthusgaser

måste minska, och den globala dimensionen

ställer i det avseendet särskilda krav på

samverkan mellan länder.

Det insatser som regeringen gör på

klimatområdet är inte tillräckligt. Jag

anser att intensiteten i arbetet med att

ställa om energisystemet måste öka och

ges en tydligare inriktning på

bärkraftighet ur klimatsynpunkt. Sverige

bör också på ett mer framträdande sätt än

hittills agera som föregångare och

pådrivare på den internationella arenan

när det gäller klimatfrågor. Förslagen i

här aktuella motioner är, liksom

regeringens politik, allt för begränsade.

Det erfordras betydligt högre ambitioner

för att klimatproblemen skall kunna

bemästras. Med det anförda avstyrks

motion 2002/03:N390 (kd) i berörd del.

Även aktuellt yrkande i motion

2002/03:MJ418 (v) avstyrks.

16. Forskning och utveckling

(punkt 10)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg

(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan

Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 10 borde ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 16. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N301 yrkande 14 och avslår

motionerna 2002/03:MJ428 yrkande 9,

2002/03:N229, 2002/03: N345 yrkande 11,

2002/03:N366 och 2002/03:N390 yrkandena

11 och 18.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning måste en utökad

inhemsk energiproduktion utgå från högt

ställda miljö- och säkerhetskrav. En

annan förutsättning är enligt vårt

förmenande att alla energislag skall

klara konkurrensen på energimarknaden

utan subventioner. Mot den bakgrunden är

det inte rimligt att subventionera sådan

etablerad teknik som används inom

exempelvis vindkraften under täckmantel

av att det skulle handla om ny teknik.

Det kan dessutom anses vara tveksamt om

den aktuella tekniken har kommersiell

bärkraft. Inom ramen för kol- och

oljebaserad energiproduktion har

satsningar på ny teknik låg potential då

den negativa miljöpåverkan som dessa

energislag ger upphov till är av sådan

art att de inte är förenliga med högt

ställda miljökrav. Naturgasen är förvisso

ett renare alternativ än olja och kol,

men teknikutvecklingen på detta område

hämmas av svårigheterna att på

kommersiella grunder klara en utbyggnad

samtidigt som utsläppen av koldioxid kan

hanteras.

Vi vill i stället lyfta fram den

kvalificerade kärntekniska forskning som

bedrivs internationellt. Ett exempel på

sådan forskning är det som brukar

betecknas acceleratordriven

transmutation. Fördelarna med denna

teknik är bl.a. att de långlivade ämnena

i kärnavfallet kan reduceras kraftigt.

Tekniken ger också möjligheter att öka

den mängd energi som kan utvinnas ur

bränsleråvaran.

Mycket FoU-arbete återstår innan dessa

nya kärntekniker är möjliga att tillämpa

i den praktiska energiproduktionen eller

kärnbränslehanteringen. Det är dock

viktigt med ett långsiktigt perspektiv på

dessa frågor, inte minst med hänsyn till

kommande generationers behov av

kostnadseffektiva, säkra och miljövänliga

energikällor och tillförlitliga metoder

för hanteringen av det kärnavfall vi

kommer att lämna efter oss.

Med det anförda tillstyrks berört

yrkande i motion 2002/03:N301 (m). Övriga

här aktuella motioner avstyrks i

motsvarande delar.

17. Forskning och utveckling

(punkt 10)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 10 borde ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 17. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N390 yrkandena 11 och 18

och avslår motionerna 2002/03:MJ428

yrkande 9, 2002/03:N229, 2002/03:N301

yrkande 14, 2002/03:N345 yrkande 11 och

2002/03:N366.

Ställningstagande

Jag vill att långsiktighet och

uthållighet skall prägla

energiutvecklingen. Målet är ett

ekologiskt uthålligt energisystem utan

drastiska prisförändringar, elbrist m.m.

För att detta skall kunna vara möjligt

krävs emellertid stora satsningar på

energiforskning och energiteknisk

utveckling. Exempel på områden där sådana

satsningar är särskilt angelägna finns

nämnda i motion 2002/03: N390 (kd). Det

gäller exempelvis forskning om solceller,

vätgasbaserade energisystem, artificiell

fotosyntes och stationära bränsleceller.

Jag vill också framhålla att ett utökat

europeiskt forskningssamarbete är

betydelsefullt när det bl.a. gäller

förnybara energikällor. En möjlighet vore

att inrätta en gemensam europeisk

myndighet som kan ta ett övergripande

ansvar för att driva på och samordna

utvecklingen på energiområdet.

Med det anförda tillstyrks nu aktuella

yrkanden i motion 2002/03:N390 (kd).

Vvriga här behandlade motioner avstyrks i

berörda delar.

18. Forskning och utveckling

(punkt 10)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 10 borde ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 18. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:N229 och 2002/03:N366

och avslår motionerna 2002/03:MJ428

yrkande 9, 2002/03: N301 yrkande 14,

2002/03:N345 yrkande 11 och 2002/03:N390

yrkandena 11 och 18.

Ställningstagande

Det är mycket angeläget med forskning och

utveckling på energiområdet. Emellertid

kan det ifrågasättas vilka prioriteringar

som regeringen och berörda myndigheter

gör för att denna verksamhet på ett

effektivt sätt skall kunna bidra till den

nödvändiga omställningen av

energisystemet.

Ett tydligt exempel på en tvivelaktig

fokusering är den tyngdpunkt som hittills

har lagts på utvinning av etanol ur säd.

Vägverket har pekat ut vätgas och nya

typer av syntetiskt producerade drivmedel

som de mest intressanta alternativen till

bensin och diesel. Dessa anses kunna bli

mer kostnadseffektiva än etanol.

Jag anser att det nu är nödvändigt med

en omorientering av forskningsinsatserna

kring alternativa drivmedel för att inte

de mest lovande forskningsområdena skall

försummas. Ett flerårigt nationellt

forskningsprogram med inriktning på att

utveckla tekniken kring

syntesgasproduktion ur bioråvara i linje

med vad som föreslås i motion

2002/03:N366 (mp) är därmed motiverat.

Med det anförda tillstyrks nämnda

motion liksom motion 2002/03:N229 (m).

Övriga här behandlade motioner avstyrks i

aktuella delar.

19. Effektivare energianvändning

(punkt 11)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg

(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan

Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och

Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 11 borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 19. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N390 yrkande 13 och avslår

motion 2002/03:N219.

Ställningstagande

Det energipolitiska

omställningsprogrammet har visat magert

resultat. Vi anser att de satsningar som

nu görs på information och åtgärder för

att spara energi i hushållen är

vällovliga. Det är emellertid enligt vår

uppfattning ineffektivt och opedagogiskt

att kombinera sådana satsningar med ett

fastighetsskattesystem som effektivt

håller tillbaka fastighetsägares goda

vilja att göra investeringar i olika

energieffektiviseringslösningar.

Med det anförda tillstyrks motion

2002/03:N390 (kd) i berörd del. Motion

2002/03:N219 (s) avstyrks.

20. Internationella frågor

(punkt 12)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg

(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan

Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 12 borde ha följande lydelse:

12. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 20. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N9 yrkande 5 och avslår

motion 2002/03:N273.

Ställningstagande

Svenska elproducenter agerar på en

internationell marknad. El säljs och köps

under skarpa konkurrensförhållanden på

den nordiska elbörsen. Det är därför

oerhört viktigt att svenska aktörer

verkar under samma förutsättningar som

gäller för aktörerna i de andra nordiska

länderna.

I likhet med vad som anförs i motion

2002/03:N9 (m) anser vi därför att det är

mycket angeläget att få till stånd en

ökad anpassning av principerna för

energibeskattning mellan de nordiska

länderna. En positiv konsekvens av detta

vore ett mer effektivt utnyttjande av de

samlade produktionsresurserna, vilket

skulle vara positivt för samhällsekonomin

och resultera i en minskad miljöpåverkan.

Vi anser nämligen att dagens

energibeskattning i praktiken gynnar

import av nedsmutsande kolproducerad el.

En förändrad beskattningsstruktur skulle

jämställa den svenska elproduktionen med

den danska och bl.a. göra det lättare för

svenska producenter att konkurrera med

dansk kolkondenskraft.

Det arbete som bedrivs inom EU på

energibeskattningsområdet är förvisso

vällovligt, men vi menar att det finns

utrymme för de nordiska länderna att

agera som föregångare när det gäller ökad

harmonisering på området. Den långt

gångna avregleringen på den nordiska

elmarknaden och ett väl upparbetat

nordiskt samarbetsklimat ger goda

förutsättningar för att en harmonisering

skulle ge ett lyckat resultat. Kan man

skapa ett försöksområde inom Norden när

det gäller handel med utsläppsrätter

borde villkoren, menar vi, vara ungefär

desamma för att tillskapa en långt gången

harmonisering av de nordiska miljö- och

energiskatterna. Åtgärder på detta område

torde också bidra till att omställningen

av energisystemen i EU:s medlemsstater

påskyndas. Detta ligger i linje med vad

som efterfrågas i motion 2002/03:N273

(fp). Riksdagen bör dock inte i ett

tillkännagivande uttala sig om

elproduktionens sammansättning i Danmark.

Med det anförda tillstyrks motion

2002/03:N9 (m) i berörd del. Samtidigt

avstyrks motion 2002/03:N273 (fp).

21. Konkurrensen inom

fjärrvärmesektorn (punkt 13)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg

(fp), Ulla Löfgren (m), Stefan

Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 13 borde ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i

reservation 21. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:N333 och 2002/03:N390

yrkandena 14 och 15.

Ställningstagande

Det pågår för närvarande en utredning av

konkurrenssituationen på

fjärrvärmemarknaden. Detta kan anses vara

ett tecken på att regeringen till slut

har insett att det som oppositionen

tidigare har framfört vid flera

tillfällen är en realitet. För att inte

låta dåligt fungerande konkurrens och

regeringens oförmåga till praktisk

handling ytterligare drabba

fjärrvärmekunderna anser vi emellertid

att det är motiverat med omedelbara

åtgärder för att hejda den negativa

utvecklingen. Exempel på åtgärder som kan

vidtas utan ytterligare tidsutdräkt är

skärpt pristillsyn, införandet av ett

system för benchmarkingkonkurrens,

införande av utökade möjligheter till

tredjepartstillträde, inrättande av en

instans för hantering av klagomål från

konsumenter på priser och

leveransvillkor, förbättrade möjligheter

att utnyttja spillvärme, m.m.

Med det anförda tillstyrks motionerna

2002/03:N333 (m) och 2002/03: N390 (kd) i

berörda delar.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilda yttranden. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt

i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

1. Naturgas (punkt 4)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Beträffande naturgasens framtid i Sverige

har utskottet påpekat att det inte är

aktuellt med någon storskalig

introduktion av naturgas i Sverige. Jag

vill i det sammanhanget understryka att

jag inte kommer att medverka till att

naturgasen eller något annat fossilt

bränsle ges någon form av ekonomiskt stöd

eller att en ökad naturgasanvändning

uppmuntras på något annat sätt av

statsmakterna. Alla icke uthålliga

energikällor måste förr eller senare

avvecklas och till denna kategori hör

naturgasen (eller fossilgasen som den

rätteligen bör benämnas). Med den

utgångspunkten är det, enligt min mening,

oacceptabelt med investeringar i dyr

infrastruktur för naturgasdistribution.

Det skulle bli som med kärnkraften, dvs.

att man "bygger fast sig" i en

långsiktigt ohållbar lösning. Trots

avvecklingsbeslut tycks det vara näst

intill omöjligt för regeringen att

avveckla kärnkraften. Samma problem

uppkommer den dag naturgasen skall fasas

ut. Stora infrastrukturinvesteringar är

utan tvekan svåra att backa ur även om

det inte är staten som har stått för

investeringskostnaden. Det blir dyrt ändå

om regeringen tvingas ta till

tvångsmedel.

2. Internationella frågor (punkt 12)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Beträffande den del av utskottets

ställningstagande som gäller en ökad

harmonisering på energiskatteområdet vill

jag framhålla att jag är positivt

inställd till en sådan harmonisering.

Samtidigt vill jag betona betydelsen av

att harmoniserade skattenivåer måste vara

så pass kännbara att de får verklig

effekt när det gäller att styra

utvecklingen på energiområdet i

bärkraftig riktning. Ett ytterligare

medel för att driva på den utvecklingen

vore att införa en lägsta koldioxidskatt

på EU-nivå. Jag anser att Sverige bör

agera mer kraftfullt för att en sådan

skatt skall bli verklighet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2002/03:85

Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om effektreserv,

2. lag om ursprungsgarantier avseende

förnybar el.

Motioner med anledning av propositionen

2002/03:N9 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en förtida stängning av

kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

regeringens förhandlingar med

kraftindustrin om en omställning av

energisystemet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

borttagande av effektskatten på

kärnkraft.

4. Riksdagen beslutar upphäva lagen

(1997:1320) om kärnkraftens avveckling.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

vikten av en nordisk harmonisering av

energi- och miljöskatter.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en utvidgning av ursprungsmärkningen av

el.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

avläsning och debitering av förbrukad

el.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

sanktioner mot hindren för byte av

elleverantör.

2002/03:N10 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen

anförs om inriktningen av

energipolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen

anförs om en effektivare elmarknad.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen

anförs om att regeringen skall

presentera en öppen marknadsbaserad

lösning på effektproblematiken.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag

om förhandling om avveckling av

kärnkraften.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

villkorsuppfyllande för stängning av

Barsebäck 2.

6. Riksdagen avslår regeringens förslag

om att göra månadsvis avläsning

obligatorisk.

2002/03:N11 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att uppta förhandlingar om att

Barsebäck 1 skall återstartas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att Barsebäck 2 inte skall stängas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

kärnkraftsavveckling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

kärnkraften i framtiden.

5. Riksdagen beslutar att elanvändare

vars förbrukning överstiger 8 000 kWh

skall få månadsvis avläsning redan från

den 1 juli 2006.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

införandet av ett sanktionssystem mot

nätföretag.

2002/03:N12 av Ingegerd Saarinen m.fl.

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att den nu pågående

Kärnsäkerhetsutredningen bör få

tilläggsdirektiv så att ambitionsnivån

höjs och att utredningen bör vara minst

lika genomgripande som 1979 års

Kärnsäkerhetsutredning var.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att villkoren för

stängning av Barsebäck 2 är uppfyllda

och att reaktorn bör stängas senast

sommaren 2003.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att förhandlingarna

mellan staten och kärnkraftsindustrin

om omställning av energisystemet skall

avbrytas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att vid införandet av

krav på månadsvisa elmätaravläsningar

skall de nya elmätningssystem som

installeras vara enkelt utbyggbara för

timvis mätaravläsningar och bör också

kunna byggas ut för aktiv laststyrning

(effektreducering).

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att kraven på månadsvis

avläsning och rapportering skall vara

obligatoriska för alla kunder senast

den 31 december 2007.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att regeringen skall

återkomma till riksdagen i frågan om

krav på individuell mätning av värme

enligt vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en utredning om en

grundläggande reform av elmarknaden i

enlighet med motionens syften.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:MJ418 av Kjell-Erik Karlsson

m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att energieffektiviseringsåtgärder

skall främjas och prioriteras för att

minska utsläppen av klimatgaser.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

vikten av fortsatt forskning kring och

praktisk tillämpning av energi- och

drivmedelsframställning ur skogsråvara.

2002/03:N204 av Bengt-Anders Johansson

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen

anförs om en fortsatt utbyggnad av

naturgasförsörjningen norr om Gislaveds

kommun.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen

anförs om naturgasens förutsättningar i

Sverige.

2002/03:N209 av Tobias Billström (m):

Riksdagen beslutar att upphäva 6 § lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:N219 av Britt-Marie Lindkvist

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

överväga metoder för att uppmuntra

konvertering av oljeuppvärmning till

andra energislag.

2002/03:N222 av Lennart Fremling (fp):

Riksdagen beslutar att 6 § i lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall

upphöra att gälla.

2002/03:N223 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

basindustrins energiförsörjning.

2002/03:N229 av Catharina Elmsäter-Svärd

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

initiera ett nationellt FoU-program för

produktion av syntesgas ur biomassa och

olika typer av restprodukter.

2002/03:N230 av Patrik Norinder och

Henrik Westman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

tillgång till naturgas i Mellansverige.

2002/03:N242 av Torkild Strandberg m.fl.

(fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen

anförs om förbudet mot forskning och

planering av ny kärnkraft i Sverige.

2002/03:N262 av Lars Lindblad m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

utbyggnad av naturgasnätet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behovet av mångfald på energimarknaden

och Skånes framtida energiförsörjning.

2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen beslutar att 6 § lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet

skall upphöra att gälla.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ett system med fjärravläsning av

elmätare.

2002/03:N268 av Kenneth Lantz och Lars

Gustafsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

naturgasens roll i energiförsörjningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

samverkan mellan biogas och naturgas.

2002/03:N273 av Torkild Strandberg m.fl.

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av att med kraft driva frågan om

minskad kol-, gas- och oljebaserad

energiproduktion i Danmark.

2002/03:N288 av Ewa Björling (m):

Riksdagen beslutar att upphäva 6 §

kärntekniklagen i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2002/03:N299 av Helena Zakariasén (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

mångfald i energiförsörjningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

utbyggnad av naturgasens befintliga

ledningsnät.

2002/03:N300 av Ingegerd Saarinen m.fl.

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att följa Energimyndighetens

utredningsförslag och tidplan avseende

månadsvis elmätning och avskaffande av

preliminärdebitering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att alla nya elmätningssystem som

installeras skall ha kapacitet, eller

åtminstone vara utbyggbara, för timvis

mätning.

2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl.

(m):

7. Riksdagen beslutar att upphäva

förbudet mot uppförande av nya

kärnkraftverk i 5 § kärntekniklagen

(1984:3).

8. Riksdagen beslutar att upphäva det

s.k. tankeförbudet i 6 §

kärntekniklagen (1984:3).

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ny energiproduktion.

2002/03:N333 av Peter Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

bristerna i konkurrensen på

fjärrvärmemarknaden.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

11. Riksdagen begär att regeringen tar

initiativ till att utforma ett samlat

program för produktion av alternativa

drivmedel från både spannmål och

skogsråvara.

2002/03:N350 av Helena Zakariasén och Ann-

Kristine Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

mätning och debitering av el.

2002/03:N351 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

utbyggnad av naturgasledningar i Sverige.

2002/03:N354 av Ronny Olander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

miljöfördelar med ett utbyggt

naturgasnät.

2002/03:N355 av Ronny Olander och

Christin Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen anförs

om naturgasens roll i det framtida

energisystemet.

2002/03:N366 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

initiera ett nationellt forskningsprogram

för produktion av syntesgas ur bioråvara.

2002/03:N390 av Maria Larsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

energipolitiska insatser på

klimatområdet, såväl nationella som

internationella.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

energiforskning och energiteknisk

utveckling.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

energisparåtgärder och

tilläggsisolering.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

konkurrens inom fjärrvärmesektorn.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

ett regelverk för att förhindra

korssubventionering inom

fjärrvärmesektorn.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att EU bör satsa gemensamt på att

utveckla och främja omställningen till

förnybara bränslen.

19. Riksdagen beslutar upphäva 6 §

kärntekniklagen (1984:3).

bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om effektreserv

2. Förslag till lag om ursprungsgarantier

avseende förnybar el

bilaga 3

Reservanternas lagförslag

I reservation 4 föreslagen ändring i

lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 5 a § i lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas

förslag

5 a §

Tillstånd att

uppföra en

kärnkraftsreaktor

får inte meddelas.

Det är förbjudet att utan särskilt

tillstånd här i riket slutförvara använt

kärnbränsle eller kärnavfall från en

kärnteknisk anläggning eller en annan

kärnteknisk verksamhet i ett annat land.

Detsamma gäller sådan lagring som sker i

avvaktan på slutförvaring

(mellanlagring). Tillstånd får medges

endast om det finns synnerliga skäl och

genomförandet av det program som avses i

12 § inte försvåras.

I fråga om tillstånd till införsel eller

utförsel av kärnavfall gäller de

begränsningar som anges i 20 a och 24 § §

strålskyddslagen (1988:220).

________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli

2003.

bilaga 4

Reservanternas lagförslag

I reservation 5 föreslagen ändring i

lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 6 § i lagen

(1984:3) om kärnteknisk verksamhet skall

upphöra att gälla.

________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli

2003.