Bet. 2002/03:NU2

Näringsutskottets betänkande

2002/03:NU2

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna

anslagen och bemyndigandena för budgetåret 2003 inom

utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling.

Likaså tillstyrks förslaget angående användningen av

anslaget Allmänna regionalpolitiska åtgärder.

Samtliga motioner som tar upp anslagsfrågor avstyrks

av utskottet. Företrädarna i utskottet för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet deltar inte i beslutet om anslag. De

erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag

som framlagts av respektive parti. I förhållande

till regeringens förslag för utgiftsområdet ville

Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med 450

miljoner kronor, Folkpartiet med 963 miljoner kronor

och Kristdemokraterna med 695 miljoner kronor.

Centerpartiet ville höja utgiftsramen med 138

miljoner kronor.

När det gäller den allmänna inriktningen av den

regionala utvecklingspolitiken anser utskottet, i

likhet med regeringen, att en avgörande faktor för

en positiv utveckling är engagemanget på den lokala

och regionala nivån. Utskottet vill betona den

uthålliga tillväxtens betydelse och därmed även

miljöpolitiken och jämställdhetspolitiken. I

överensstämmelse med uppfattningen i

budgetpropositionen anser utskottet att det på sikt

är angeläget att minska användningen av olika bidrag

inom den regionala utvecklingspolitiken. I en

reservation (m, fp, kd, c) framhålls att en

framtidsinriktad regional utvecklingspolitik bör

inriktas på att skapa förutsättningar för olika

regioners och människors möjligheter till

utveckling. Enligt reservanterna bör tonvikten ligga

på generella stöd för de företagsstöd som trots allt

behövs.

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om

myndighetsfrågor inom den regionala

utvecklingspolitiken med hänvisning till den

pågående översynen av Glesbygdsverkets roll och

uppdrag.

Utskottet behandlar i betänkandet även frågor om

EG:s nuvarande struktur- och regionalpolitik. När

det gäller de motionsyrkanden som bl.a. rör

regelverket för företagsstöd har utskottet inte

funnit skäl att föreslå något uttalande.

Med anledning av motionsyrkanden behandlar

utskottet också frågan om EG:s framtida

regionalpolitik (sammanhållningspolitik). Enligt

utskottsmajoriteten (s, v) står det klart att det

framöver kommer att krävas reformer av denna

politik. För den demokratiska förankringen är det

väsentligt att beslutsprocessen om den framtida

sammanhållningspolitiken går framåt stegvis på det

sätt som är planerat. Vägledande i de diskussioner

som nu skall äga rum bör vara att insatserna i

första hand skall skötas nationellt, regionalt eller

lokalt. Inom EG:s sammanhållningspolitik kommer

strukturfondsmedel att vara ett instrument även

under nästa programperiod. Enligt utskottets mening

bör huvuddelen av dessa medel gå till de nya

medlemsstaterna, som har störst behov av stöd till

ekonomisk och social utveckling. Utskottet vill i

likhet med regeringen betona en allmän

budgetrestriktivitet.

I en reservation (m, fp, kd, c, mp) erinras om att

riksdagen för ett år sedan på utskottets förslag

gjorde ett uttalande om vikten av reformering av

EG:s framtida regionalpolitik. Med hänvisning till

att regeringen har valt att i budgetpropositionen

inte kommentera detta tillkännagivande av riksdagen

anser reservanterna att det finns anledning att

återigen göra ett uttalande av detta slag. Enligt

reservanternas uppfattning bör

sammanhållningspolitiken ändras och dess omfattning

minskas. I de fall EU ekonomiskt skall stödja olika

regioner för att därigenom gynna uthållig tillväxt

och hållbar utveckling bör det vara fråga om

regioner som ligger väsentligt under genomsnittet i

unionen vad gäller levnadsstandard och medelinkomst.

Sverige måste motverka att EU i en allt högre grad

utvecklas till en transfereringsunion där

medlemsländerna betalar in pengar till EU för att

sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd. Det

bör därför, sägs det i reservationen, i första hand

vara medlemsstaterna själva som ansvarar för sina

regioner.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N267

yrkandena 2, 3, 10, 14 och 20, 2002/03:N302

yrkande 22, 2002/03:N304 yrkande 1, 2002/03:N337,

2002/03:N345 yrkandena 12 och 21, 2002/03:N368

och 2002/03:N393 yrkande 1.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Myndighetsfrågor inom den regionala

utvecklingspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N239 och

2002/03:N265 yrkande 3.

3. EG:s nuvarande struktur- och

regionalpolitik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N231,

2002/03:N283 och 2002/03: N365.

4. EG:s framtida

sammanhållningspolitik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432

yrkande 14, 2002/03:U323 yrkande 8 och

2002/03:N304 yrkande 15.

Reservation 2 (m, fp, kd, c, mp)

5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003, i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder, göra ekonomiska

åtaganden som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000

000 kr under åren 2004-2011. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 19

punkt 1.

b) Riksdagen godkänner regeringens förslag om

användningen av anslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 19

punkt 2.

c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003, i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska

regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006,

göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 4 500

000 000 kr under åren 2004-2008. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 19

punkt 3.

d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003, i fråga om ramanslaget 37:1 IT-

infrastruktur: Regionala transportnät m.m., göra

ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 1 000

000 000 kr under åren 2004 och 2005. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

utgiftsområde 19 punkt 4.

e) Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen

under utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling enligt regeringens förslag i bilaga 2.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

utgiftsområde 19 punkt 5.

f) Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi232 yrkande

20 i denna del, 2002/03:N267 yrkande 22,

2002/03:N303 yrkande 2, 2002/03:N334, 2002/03:N352,

2002/03:N357 yrkande 1, 2002/03:N371 och 2002/03:

N393 yrkande 9.

Stockholm den 28 november 2002

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Mikael Odenberg (m)*, Ingegerd

Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg

(fp)*, Ann-Marie Fagerström (s), Maria Larsson

(kd)*, Karl Gustav Abramsson (s), Ola Sundell (m)*,

Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström

(fp)*, Åsa Torstensson (c)*, Anne Ludvigsson (s),

Ulla Löfgren (m)*, Lars Johansson (s), Reynoldh

Furustrand (s) och Gunilla Wahlén (v).

* Har avstått från att delta i beslutet under

punkt 5.

2002/03

NU2

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2002/03:1 (budgetpropositionen)

såvitt gäller utgiftsom-råde 19 Regional utjämning

och utveckling,

dels 20 motioner från allmänna motionstiden.

Förslagen i propositionen och i motionerna återges i

bilaga 1. Regeringens och oppositionspartiernas

förslag till anslag för år 2003 inom utgiftsområde

19 redovisas i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Inledning

Under föregående riksmöte behandlade riksdagen

propositionen om en politik för tillväxt och

livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4) samtidigt

med regeringens budgetförslag för utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling jämte motioner. I

utskottets betänkande 2001/02:NU2 togs upp frågor

med anknytning till utgiftsområde 19 samt frågor

rörande EG:s strukturfonder, medan övriga förslag

och frågor behandlades i betänkande 2001/02:NU4. Det

sistnämnda betänkandet inkluderade dels frågor om

ett nytt politikområde för regionalpolitiken, dvs.

den regionala utvecklingspolitiken, och nya mål och

strategier, dels inriktningsfrågor av olika slag,

bl.a. frågor om regioner och kommuner, kunskap och

kompetens, företagsamhet och entreprenörskap, lokal

utveckling och service samt åtgärder i län och

regioner.

Utgångspunkten för detta betänkande är att ramen

för utgiftsområde 19 är fastställd för år 2003.

Riksdagen fattar den 4 december 2002 beslut om

ramarna för de olika utgiftsområdena för år 2003 och

om en preliminär fördelning av utgifter på

utgiftsområden för år 2004. Finansutskottets

majoritet har den 21 november tillstyrkt regeringens

förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling (prop. 2002/03:1, bet.

2002/03:FiU1). Av tabellen i bilaga 2 framgår

regeringens och de olika partiernas förslag till

anslag under utgiftsområdet.

Betänkandet disponeras på följande sätt. Först

kommer frågor om mål och resultatbedömning att

redovisas. Därefter tar utskottet upp allmänna

inriktningsfrågor inom den regionala

utvecklingspolitiken, myndighetsfrågor och frågor

rörande EG:s strukturfonder samt anslagsfrågor. En

skillnad jämfört med tidigare är att frågor om

nedsättning av socialavgifter från regionalpolitisk

synpunkt detta år behandlas av

socialförsäkringsutskottet tillika med andra

socialavgiftsfrågor.

Övriga frågor om åtgärder för att utveckla olika

regioner kommer utskottet att behandla under våren

2003. Bland dessa frågor ingår frågor om

tillväxtavtal/tillväxtprogram, glesbygden, bl.a.

rörande service och sektorssamordning, samt frågor

om lokalisering av statlig verksamhet och om

disposition av del av vattenkraftsvinsterna.

En nyhet är att de kommunala samverkansorganen

(som varit möjliga att bilda från den 1 juli 2002)

kan ta över delar av de uppgifter som länsstyrelsen

har i dag. Samverkansorganet skall anmäla till

regeringen om det vill ta över dessa uppgifter.

Denna ordning medför att anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder skall fördelas mellan

samverkansorgan och länsstyrelse i berörda län.

Därutöver är avsikten att samverkansorganens

kostnader för att följa upp åtgärder och effekter av

utvecklingsarbetet skall finansieras genom

omfördelning från samma anslag. Eftersom det i

dagsläget inte är klart vilka samverkansorgan som

kommer att ta över uppgifter från länsstyrelserna

aviserar regeringen i budgetpropositionen att den

återkommer till riksdagen under år 2003 i

tilläggsbudget med förslag till justering avseende

kostnader för uppföljningsarbetet.

Mål och resultat

Propositionen

Resultatredovisningen i budgetpropositionen anknyter

till de mål för regionalpolitiken som gällde under

år 2001. Dessa mål var att regionalpolitiken skall

skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk

tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga

levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket.

Målet för den s.k. lilla regionalpolitiken (åtgärder

inom utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling exklusive anslaget 37:1 IT-infrastruktur:

Regionala transportnät) var att den främst skulle

underlätta för näringslivet i regionalpolitiskt

prioriterade områden att utvecklas så att det bidrar

till att uppfylla målen för regionalpolitiken. För

att nå målen vidtogs åtgärder inom många olika

områden, främst inom politikområdena IT, tele och

post, Landsbygdspolitik, Näringspolitik,

Transportpolitik, Utbildningspolitik,

Forskningspolitik och Arbetsmarknadspolitik.

Politiken var främst inriktad på att främja

utvecklingen i regionalpolitiskt prioriterade

områden, dvs. de nationella stödområdena A och B

samt områden för EG:s strukturfondsprogram mål 1 och

2, och också på att främja utvecklingen i gles- och

landsbygdsområden i hela landet.

Enligt regeringen är den långsiktiga regionala

problembilden avseende bl.a.

sysselsättningsutveckling och arbetslöshet

förhållandevis oförändrad såtillvida att det är

samma områden som under lång tid haft den mest

ogynnsamma utvecklingen. Servicetillgången har under

lång tid försämrats i dessa områden.

Resultatredovisningen i budgetpropositionen bygger

främst på resultatindikatorer för olika

regionalpolitiska delåtgärder. Till de selektiva

regionalpolitiska stöden hör regionalt

utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd, småföretagsstöd

(avskaffat från och med år 2002),

sysselsättningsbidrag, såddfinansiering via

länsstyrelser och självstyrelseorgan samt stöd till

kommersiell service. Som resultatindikatorer nämns

antal nya arbetstillfällen, genomsnittlig subvention

per förväntad ny årsarbetskraft samt investeringar

som beräknas bli delfinansierade av stöden. För det

generella företagsstödet transportbidrag finns inga

resultatindikatorer. Det generella stödet nedsatta

socialavgifter fanns inte längre kvar men utgick

retroaktivt under år 2001.

De resultat som redovisas i budgetpropositionen

för de selektiva regionalpolitiska stöden och den

regionalpolitiska projektverksamheten avser

beviljade stöd under år 2001 och de förväntade

resultaten i framtiden av dessa stöd. Beträffande de

generella stöden och strukturfondsprojekten

redovisas utgifterna relaterade till uppnådda

effekter.

Totalt har beslut för 1 793 miljoner kronor

fattats under år 2001 för selektiva

regionalpolitiska stöd, regional projektverksamhet

och medfinansiering av strukturfondsprogram. Nivån

innebär en ökning med 343 miljoner kronor jämfört

med år 2000, vilket i huvudsak förklaras av att

medfinansieringen av strukturfondsprogrammen har

ökat. För selektiva regionalpolitiska stöd

(exklusive stöd till kommersiell service och

såddfinansiering) i samband med investeringar har

beslut fattats om totalt 868 miljoner kronor under

år 2001. Enligt Verket för näringslivsutveckling

(Nutek) beräknas detta stöd bidra till ca 6 375 nya

arbetstillfällen inom främst stödområdena A och B.

Den genomsnittliga subventionen per arbetstillfälle

uppgick år 2001 till omkring 136 000 kronor, vilket

motsvarar en ökning med ungefär 26 000 kronor sedan

året innan. Investeringar i storleksordningen 2 770

miljoner kronor beräknas kunna delfinansieras med de

selektiva företagsstöden.

Såddfinansiering har under år 2001 beviljats för

ca 3 miljoner kronor till små och medelstora

företag. Stödet förväntas ha betydelse för

teknikbaserade företag i tidiga utvecklingsfaser.

Såddfinansiering sker främst med andra medel än

medel från regionalpolitiken.

Stöd till kommersiell service har under år 2001

beviljats för ca 43 miljoner kronor, vilket är en

avsevärd ökning jämfört med stödet år 2000 (då

stödet uppgick till 26 miljoner kronor). Enligt

regeringen har stödet bidragit till att upprätthålla

servicenivån i gles- och landsbygd.

Enligt gällande regelverk skall minst 40 % av de

arbetstillfällen som tillkommer till följd av de

selektiva regionalpolitiska stöden förbehållas

vartdera könet. Enligt regeringens resultatbedömning

är detta villkor i stort sett uppnått beträffande

regionala utvecklingsbidrag, där 38 % av de nya

arbetstillfällena beräknas tillfalla kvinnor. För

landsbygdsstödet har andelen kvinnliga

arbetstillfällen emellertid minskat från 40 till 36

% och för småföretagsstödet från 35 till 28 %.

Villkoret är alltså inte uppfyllt för dessa

stödformer.

Utgifterna för de generella företagsstöden år 2001

uppgick till 387 miljoner kronor. Av dessa avsåg 378

miljoner kronor utbetalda transportbidrag medan

resterande ca 9 miljoner kronor avsåg retroaktiva

utbetalningar avseende nedsatta socialavgifter.

Enligt regeringens bedömning har transportbidraget

medverkat till att på olika sätt kompensera

företagen i de regionalpolitiskt prioriterade

områdena för bl.a. långa transporter och

merkostnader på grund av det geografiska läget.

Sysselsättningen bedöms därför i högre utsträckning

ha kunnat upprätthållas i dessa företag än vad som

annars skulle ha varit möjligt.

Mot bakgrund av tillgängliga rapporter gör

regeringen bedömningen att insatserna inom

strukturfondsprogrammen under programperioden

1995-1999 har bidragit till en positiv utveckling i

berörda regioner.

Målet för den nya regionala

utvecklingspolitiken, som riksdagen fattade

beslut om under hösten 2001, är väl fungerande

och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med

en god service i alla delar av landet (bet.

2001/02:NU4). Enligt regeringen bör effekterna

i framtiden vara möjliga att redovisa i

förhållande till de statliga insatserna på

politikområdet. Dessa effekter bör kunna

avläsas utifrån ett ekonomiskt, ekologiskt och

socialt perspektiv enligt vad som står i

propositionen. Med väl fungerande lokala

arbetsmarknadsregioner avses att de är så

attraktiva för människor och företag att det är

möjligt att ta till vara den potential och

livskraft som finns i alla regioner. Möjliga

indikatorer kan vara sysselsättningsgraden och

den regionala lönesumman. Med hållbara regioner

avses att politiken skall bidra till att

nuvarande och kommande generationer kan

erbjudas sunda ekonomiska, sociala och

ekologiska förhållanden. De ekonomiska och

sociala effekterna bör avläsas i hur väl lokala

arbetsmarknadsregioner har utvecklats i termer

av främst ekonomisk tillväxt och ökad

sysselsättning. Avläsning skall kunna göras

beträffande hur väl åtgärderna lyckas uppnå de

nationella jämställdhetsmålen och

miljökvalitetsmålen. Effekterna av politiken

vad beträffar servicenivån bör främst avläsas i

förändringar av servicetillgängligheten. För

att underlätta den framtida

resultatredovisningen har politikområdet

fr.o.m. år 2002 delats upp i tre

verksamhetsområden, nämligen

kapitalförsörjning, programlagda

utvecklingsprojekt och kommersiell service. I

budgetpropositionen för år 2004 avser

regeringen att ge en resultatredovisning av den

nya politiken utifrån denna indelning.

Revisionens iakttagelser

I budgetpropositionen (s. 33) redovisas att

Riksrevisionsverket i sin årliga rapport till

regeringen inte haft någon invändning i

revisionsberättelsen för år 2001 avseende

Glesbygdsverket.

Utskottets bedömning

Med hänsyn till att politiken är under omläggning

och att en resultatredovisning utgående från det nya

målet och de nya resultatindikatorerna kommer att

kunna göras först under år 2003, avstår utskottet

från att göra en bedömning av regeringens

resultatredovisning i detta sammanhang.

Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

inriktningen av den regionala

utvecklingspolitiken. Utskottet står fast vid

den politik som beslutades föregående år och

anser inte att motionskraven kan ligga till

grund för en förändrad inriktning. Jämför

reservation 1 (m, fp, kd, c).

Propositionen

Regionalpolitiken har fr.o.m. år 2002 omvandlats

till en politik för hållbar regional utveckling i

alla delar av landet. Politikområdet Regionalpolitik

och verksamhetsområdet regional näringspolitik inom

Näringspolitiken har slagits samman och bildar ett

nytt politikområde: Regional utvecklingspolitik.

Enligt regeringen finns det så starka kopplingar

mellan dessa att en samlad politik blir mer

effektiv.

Geografiskt syftade den tidigare regionalpolitiken

främst till att främja utvecklingen i vissa

prioriterade områden medan den regionala

näringspolitiken gällde hela landet. Den nya

regionala utvecklingspolitiken har inte några

geografiska avgränsningar. Motivet för att bedriva

en regional utvecklingspolitik i alla delar av

landet är bl.a. insikten att den nationella

tillväxten utgörs av summan av den tillväxt som

skapas lokalt och regionalt. Den samlade nationella

tillväxten är således delvis avhängig av hur väl

lokala och regionala förutsättningar tas till vara.

Syftet är enligt regeringen att etablera och

utveckla en sammanhållen politik för alla delar av

landet som kan anpassas till regionala skillnader

och förutsättningar. Även fortsättningsvis kommer

det att behövas riktade åtgärder för geografiskt

avgränsade områden, som ur ett nationellt perspektiv

bedöms ha särskilda behov.

Som nämnts ovan är målet för den regionala

utvecklingspolitiken väl fungerande och hållbara

lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå

i alla delar av landet. Att politiken är hållbar

betyder, som tidigare nämnts, att den skall bidra

till att nuvarande och kommande generationer kan

erbjudas sunda ekonomiska, sociala och ekologiska

förhållanden. I detta perspektiv inkluderas bl.a. de

nationella jämställdhetsmålen och

miljökvalitetsmålen.

De regionala tillväxtprogrammen, som avses starta

år 2004, skall utgöra den administrativa basen i

arbetet för att uppnå målet. Liksom i fråga om

tillväxtavtalen skall näringslivets behov vara

vägledande.

När det gäller direkt företagsinriktade åtgärder

är det regeringens principiella inställning att det

i ett längre perspektiv är angeläget att reducera

användningen av olika bidrag. När behov av

marknadskompletterande finansieringsinsatser

föreligger, bör möjligheterna prövas att främst

använda former som innebär att återbetalning av

kapitalet sker. Regeringens principiella inställning

är att företagsstöd, i form av selektiva bidrag,

främst skall användas i de områden som har de

största geografiska nackdelarna, dvs. främst

stödområde A. Riksdagen har därför fr.o.m. år 2002

på regeringens förslag avvecklat dels

småföretagsstödet, dels stödformen lån till privata

regionala investmentbolag.

Inriktningen och beslutsformerna avseende de

regionala utvecklingspolitiska företagsstöden skall

ses över och utvecklas, informeras det i

propositionen. Bland annat har en informell

arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av dessa

stödformer utsetts. I översynen skall

jämställdhetsperspektivet särskilt analyseras och

beaktas. Regeringen har vidare i juni 2002 givit

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) i

uppdrag att utvärdera sysselsättningsbidragets

effekter i förhållande till stödformens syften, mål

och utgifter.

När det gäller nationella stödområden har EG-

kommissionen godkänt att Sverige får ha nationella

stödområden som omfattar 15,9 % av befolkningen.

Detta är en låg andel i jämförelse med andra

medlemsländer.

Engagemanget på den lokala och regionala nivån är

en avgörande faktor för en positiv utveckling, säger

regeringen (s. 16) med anledning av erfarenheterna

från försöksverksamheten med ändrad regional

ansvarsfördelning, tillväxtavtalsarbetet m.m. Det

finns därför goda skäl att genomföra en politik inom

vilken den regionala nivån lyfts fram som en arena

för samarbete mellan staten och kommuner, landsting,

näringsliv och organisationer.

Det är i samtliga län, förutom Skåne och Västra

Götalands län, möjligt att bilda kommunala

samverkansorgan från den 1 juli 2002 (prop.

2001/02:7, bet. 2001/02:KU7). Tidigast den 1 januari

2003 kan dessa, som tidigare nämnts, ta över

uppgifter från länsstyrelserna. Bland annat kan de

överta utarbetande av program för länets utveckling

och samordning av utvecklingsinsatser i länet för

genomförandet av programmet, beslut om användningen

av vissa statliga medel för regional utveckling,

emottagande och beredande av ansökningar om bidrag

från EG:s strukturfonder avseende mål 1 och mål 2

samt beslut om länsplan för regional infrastruktur.

De kommunala samverkansorganen avses även få

huvudansvaret för utarbetandet och genomförandet av

de kommande regionala tillväxtprogrammen.

I ett avsnitt om politikens framtida inriktning

nämner regeringen (s. 17) bl.a. följande

utredningar, program och insatser som - om inget

annat sägs - bedrivs under perioden 2002-2004:

- ett nationellt program för utveckling av

innovationssystem och kluster,

- ett program för utveckling av det nationella

träklustret,

- ett program för ökad innovationskraft inom de

mineralutvinnande branscherna,

- ett program för att stimulera ökad

innovationskraft inom turistnäringen,

- ett program med syfte att öka användningen av

modern informationsteknik i företag lokaliserade

inom stödområde A,

- ett program för insatser med strategisk

inriktning att långsiktigt stärka lokal

näringslivsutveckling,

- ett nationellt program för entreprenörskap,

- lokala program för entreprenörskap och lokalt

utvecklingsarbete,

- lokala utvecklingsprogram för kommersiell

service fr.o.m. år 2004,

- uppdrag till Konsumentverket att utveckla och

testa nya lösningar inom det kommersiella

serviceområdet,

- en utredning med uppdrag att föreslå åtgärder

för att stödja verksamheten med bil- och

komponenttester avseende klustret i övre Norrlands

inland,

- särskilda delegationer med tidsbegränsade mandat

att i dialog med regionala och lokala aktörer

långsiktigt stärka utvecklingen inom de mest utsatta

lokala arbetsmarknadsregionerna i norra Sveriges

inland respektive delar av Bergslagen, Värmland och

Dalsland,

- uppdrag till Glesbygdsverket att kartlägga

förekomsten av och verksamheten vid

lärocentrum; uppdraget skall redovisas senast i

november 2002.

Motionerna

I motion 2002/03:N337 (s) anförs att de

regionalpolitiska stöden har varit ett bra

instrument för att stimulera företagen i Norrlands

inland att genomföra investeringar. Även andra delar

inom stödområdet har kunnat utvecklas med hjälp av

stöden. Enligt motionärerna har stöden definitivt

kunnat bromsa takten i utflyttningen från inlandet

och därmed bidragit till att servicen kunnat

bibehållas på rimlig nivå.

De stödformer som för närvarande finns i den

regionalpolitiska arsenalen bör finnas kvar även

under den överblickbara framtiden, menar

motionärerna som står bakom motion 2002/03:N368 (s).

Enbart generella åtgärder från samhällets sida

kommer inte att räcka till; det behövs ibland extra

insatser för att en företagsetablering skall komma

till stånd. Det krävs en kraftfull regional

utvecklingspolitik med en jämnare fördelning av

tillväxtens effekter i fråga om service, arbete och

miljö, utökade resurser för högskoleutbildning,

bättre tillgång till riskkapital, bättre

kommunikationer, statliga resurser för

bredbandsutbyggnad m.m., anser motionärerna.

I kommittémotion 2002/03:N304 (m) anför

motionärerna att den hittills förda

regionalpolitiken med riktade stöd till svaga

regioner inte har gett några bestående positiva

resultat. De hänvisar till slutsatserna i den

regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87) och

menar att selektiva stöd i sig har negativa effekter

samt att de hanteras på ett sådant sätt att de

bidrar till att konservera näringsstrukturen och

förhindrar en utveckling. Politiken bör enligt

motionärerna utgå från människors egna initiativ och

ansvar, såväl för sig själva som för sin hembygd.

Varje region och varje bygd har sin styrka som bäst

kan tas till vara genom lokala initiativ.

Företagandet är tillväxtens motor och därför bör

politiken underlätta för företagandet.

Folkpartiets regionalpolitik genomsyras av ett

underifrånperspektiv som tar sin utgångspunkt i den

enskilda individen, sägs det i motion 2002/03:N267

(fp). Motionärerna förordar en ny inriktning av

regionalpolitiken som innebär en övergång till lokal

mobiliseringspolitik. Varje region har sina styrkor

och möjligheter som endast kan tas till vara genom

lokala initiativ. Dock kan mobilisering av lokala

resurser aldrig kommenderas fram genom politiska

beslut. Tyngdpunkten ligger i decentralisering,

nyetableringar, bra villkor för småföretag och lokal

samverkan. På många mindre orter har småföretagen en

stor betydelse för att skapa livskraft i bygden och

"företagarandan" utgör en del av kulturen. En

politik som gynnar mindre företag är en politik som

säkerställer möjligheter till sysselsättning och

utkomst på landsbygden, menar motionärerna. Även när

det gäller stödområdesfrågor måste ett

underifrånperspektiv anläggas. Enligt motionärerna

måste länen få mer att säga till om. De direkta

selektiva regionalpolitiska stöden bör avvecklas så

långt det är möjligt. Generella satsningar i hela

Sverige på främst ett bättre klimat för

företagsamhet, kommunikations-, utbildnings- och

kulturområdena är ett bättre alternativ. Folkpartiet

ser med oro på utspädningen av de regionalpolitiska

stöden till allt större områden i landet.

I motionen föreslås vidare att ett särskilt anslag

inrättas i statsbudgeten för upphandling av

grundläggande samhällsservice i regionalpolitiskt

utsatta områden. Upphandlingen bör göras regionalt

med de regionala beslutsorganen som huvudman.

Motionärerna ser gärna att det är privata

entreprenörer som får sköta den upphandlade

verksamheten.

I motion 2002/03:N393 (kd) redovisas

kristdemokratiska principer för regional utveckling.

Politikens främsta uppgift är att bidra till

utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet;

sådana byggs när människor samverkar lokalt i ett

underifrånperspektiv. I första hand underlättas

utvecklingen genom generella åtgärder som syftar

till att ge goda förutsättningar för näringslivet.

Målet är att hela Sverige skall leva och att varje

kommun skall vara ett fungerande samhälle. Lands-

och glesbygden kännetecknas av småföretagande.

Kristdemokraterna förespråkar småskalighet med

tillgång till service, fungerande kommunikationer

och en god miljö.

Centerpartiet hävdar i motion 2002/03:N345 att

växtkraft bäst skapas underifrån. Först då kan den

lokala utvecklingen ta fart. En stabil och

långsiktig tillväxt som ger resurser till den

gemensamma välfärden kan bara skapas när hela landet

står bakom. Bidragstänkandet inom regionalpolitiken

är förbi. Det bör tydliggöras att ansvaret för

utveckling måste ske på lokal och regional nivå och

att utveckling inte kan kommenderas fram genom

centrala beslut. En översyn behövs av hur det

regionalpolitiska stödet fungerar och betalas ut. En

sådan översyn bör kunna leda till att resurser

frigörs för regionala och lokala

utvecklingsresurser. Regionerna bör ges större

frihet att styra sin egen utveckling, både när det

gäller tillväxtprogram och mätning av resultat.

Ansvaret för att resurserna används på ett bra sätt

skall utkrävas av väljarna och inte av regeringen

eller några institutioner.

I motion 2002/03:N302 (mp) anför motionärerna

att ett av de viktigaste regionalpolitiska

målen är att förbättra regionernas ekonomiska

styrka och självständighet och att inte göra

dem beroende av regionalekonomiskt stöd. De

betonar vikten av att regionen utnyttjar sina

komparativa fördelar och mobiliserar

kreativiteten bland regionens företag,

organisationer, föreningar och boende. Ökad

självorganisering, decentralisering och

självförvaltning behövs. Ett sätt att stödja

decentraliseringen är att ge lokala krafter

ökat inflytande över utvecklingen på lokal och

regional nivå och tilldela regionens invånare

ökad makt över de regionalpolitiska medlen.

Vissa kompletterande uppgifter

Mål och inriktning för den regionala

utvecklingspolitiken

De senaste årens omfattande omprövning av

regionalpolitiken och det nya målet välkomnades av

utskottet hösten 2001 (bet. 2001/02:NU4). Inte minst

mot bakgrund av osäkerheten om

konjunkturutvecklingen ansåg utskottet att det är

viktigt med ett relevant underlag för att kunna nå

fram till målet om väl fungerande och hållbara

lokala arbetsmarknadsregioner (LA-regioner).

Utskottet konstaterade att de flesta LA-regioner

kommer att få se sin befolkning minska, samtidigt

som andelen äldre ökar. Dessa prognosfakta talade

enligt utskottets mening för att målet bör omfatta

tillväxt i alla regioner. Samtidigt är det

nödvändigt även fortsättningsvis att särskilt

stimulera tillväxten i vissa regionalpolitiskt

prioriterade områden, t.ex. områden med permanenta

lägesnackdelar.

Utskottet välkomnade också att det nya målet för

den regionala utvecklingspolitiken inkluderar att

servicenivån skall vara god i alla delar av landet.

De framtida regionala tillväxtprogrammen kommer att

utgöra en bas i det långsiktiga arbetet för en

hållbar regional utveckling. Utskottet förutsatte en

nära samverkan med annan planering, t.ex. den

långsiktiga planeringsprocessen för

infrastrukturinvesteringar och strukturfondsprogram.

Vidare instämde utskottet i regeringens bedömning

att målen om ekologisk hållbarhet och jämställdhet

bör komma bättre till uttryck i det fortsatta

arbetet.

Riksdagen behandlade under våren 2002 en

proposition om demokrati för det nya seklet (prop.

2001/02:80, 2001/02:KU14) innehållande bl.a. vissa

frågor av betydelse för underifrånperspektivet och

stärkande av den lokala nivån. Målen för en aktiv

demokratipolitik är bl.a. att medborgarna skall ha

bättre möjligheter att delta i och påverka den

politiska processen samt att medborgarnas

möjligheter att påverka skall bli mer jämlika än i

dag. En av ändringarna är att kommunfullmäktige

fr.o.m. den 1 juli 2002 kan besluta om att

medborgarna får väcka förslag i fullmäktige

(medborgarförslag). På en punkt gjorde riksdagen ett

tillkännagivande till regeringen. Det rörde frågan

om ett s.k. folkinitiativ för att åstadkomma en

kommunal folkomröstning. Enligt

konstitutionsutskottet bör den fortsatta beredningen

av frågan i Regeringskansliet syfta till att

folkomröstning skall hållas om 10 % av de

röstberättigade begär det.

När det gäller uppgifts- och ansvarsfördelningen

mellan de olika nivåerna i samhällsorganisationen

informerade statsminister Göran Persson i

regeringsförklaringen i oktober 2002 om att en

parlamentarisk utredning i frågan kommer att

tillsättas. Enligt uppgift är ambitionen att en

utredning med ett omfattande uppdrag kommer att

tillsättas i början av år 2003. Direktiven är under

utarbetande. Uppgiftsfördelningen och

avgränsningarna mellan den statliga nivån,

landstingen och kommunerna kommer att vara

grundläggande i utredningsuppdraget. En viktig

aspekt kan vara att se på den nuvarande

samhällsorganisationens förutsättningar att klara

välfärdsåtagandena i perspektivet av de stora

samhällsförändringar som det svenska samhället

genomgår. Bland annat kan nämnas de demografiska

förändringarna och förhållanden som sammanhänger med

EU-medlemskapet.

Upplysningsvis kan redovisas att folkmängden

minskade i 12 av Sveriges 21 län under år 2001.

Befolkningen i skogslänen, till vilka räknas

Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län, minskade från drygt 1 720 000

personer i början av året till ca 1 712 000

personer i slutet av året. Av Norrlandslänens

54 kommuner var det bara 5 kommuner som ökade

sin folkmängd under år 2001, nämligen Gävle,

Umeå, Luleå, Östersund och Piteå.

Stödformer

När det gäller synen på och utformningen av

regionalpolitiska stöd, pågår utredningsarbeten

enligt flera linjer.

I november 2001 beslutade regeringen att tillkalla

en särskild utredare (f.d. landshövding Ulf

Lönnqvist) för att se över insatserna för tillväxt

och företagsutveckling på regional nivå. I

direktiven (dir. 2001:103) konstateras att en mängd

aktörer, på olika nivåer, har skapats för att främja

näringslivets utveckling genom information,

rådgivning, utbildning och finansiering. Systemet är

invecklat och delvis överlappande. Detta innebär

svårigheter att styra och följa upp insatserna och

att använda de samlade resurserna på ett

kostnadseffektivt sätt.

Utredaren överlämnade betänkandet

Företagsutveckling på regional nivå (SOU 2002:101)

till näringsminister Leif Pagrotsky i början av

november 2002. Bland annat föreslås att Almi

Företagspartner AB också fortsättningsvis skall vara

ett fristående bolag, helägt av staten. De regionala

Almibolagen bör förbli dotterbolag, och det bör inte

läggas några nya myndighetsuppgifter på dessa,

enligt utredaren. Han anser att det inte är möjligt

att minska antalet stödformer. I syfte att förenkla

för företagarna föreslås att de bara skall behöva ha

en kontakt i sitt län (länets s.k. brevlåda) för att

framföra alla ansökningar, förfrågningar och andra

önskemål, vilka sedan får hanteras av länsstyrelser,

länsarbetsnämnd och Almibolag.

Vidare förordas en kraftsamling för att klara

finansieringen av de tidigaste skedena i

innovations- och företagsutveckling. Enligt

förslaget skall 500 miljoner kronor tas ur Almis

lånefond och sättas av till en särskild fond för

sådd- och innovationslån i tidiga skeden, vilken

skall förvaltas av Almi. Även medel från anslaget

33:1 under utgiftsområde 19 bör kunna användas till

sådana insatser. Enligt utredaren kan härutöver ca

50 miljoner kronor tas av medel som används för

medfinansiering av EU-medel i de två

utfasningsområdena Södra Sverige och Västra

Götaland, och vidare kan 150 miljoner kronor av

anslaget 33:1 i övrigt öronmärkas för sådd- och

innovationsfinansiering.

En särskild översyn av stödformerna görs av en

informell arbetsgrupp inom Näringsdepartementet.

Även företrädare för Nutek, Riksrevisionsverket

(RRV) och länen ingår i arbetsgruppen.

Bakgrunden är att RRV i rapporten Företagsstöd -

kvalitet i beslutsprocessen (RRV 2001:22) till

regeringen har lämnat olika förslag till hur

kvaliteten i beslutsprocessen kring de

regionalpolitiska företagsstöden kan förbättras.

Enligt RRV:s uppfattning är riktlinjerna för

stödgivningen så allmänt hållna att flertalet

ansökningar mer eller mindre faller inom policyns

ram. Vidare handläggs stödärendena i tur och

ordning, vilket medför att stödansökningarna inte

kan ställas mot varandra. Om det inkommer fler

ansökningar än förväntat, är det RRV:s iakttagelse

att länsstyrelserna inte förmår att prioritera, utan

i stället generellt sänker bidragsnivåerna så att

fler företag kan få stöd. RRV föreslår bl.a. att

varje länsstyrelse samlar riktlinjer och

policyuttalanden för företagsstöd i ett dokument.

Enligt uppgift syftar arbetsgruppen till att skapa

ett kvalitetssäkringssystem. Hur rapporteringen av

projektet kommer att ske finns det för närvarande

ingen uppgift om.

Sysselsättningsbidraget ses för närvarande över

av ITPS enligt uppdrag från regeringen. Uppdraget,

som gavs i juni 2002, syftar till att utvärdera

sysselsättningsbidragets effekter i förhållande till

stödformens syften, mål och utgifter. ITPS skall,

vad avser arbetsmarknadspolitiska aspekter, samråda

med Institutet för arbetsmarknadspolitiska

utvärderingar (IFAU). I bakgrundsbeskrivningen nämns

att sysselsättningsbidragen i stor utsträckning var

en generell bidragsform fram till år 1998, då

reglerna ändrades så att bidraget blev mer

selektivt. Vidare refereras den regionalpolitiska

utredningens (SOU 2000:87) bedömning att det är

mycket som talar för att de selektiva stöden till

stor del har en konserverande effekt och därmed har

hämmat den långsiktiga utvecklingen. Merparten av

remissinstanserna anser att sysselsättningsbidraget

är ett framgångsrikt instrument.

ITPS skall utvärdera stödformens effekter och

analysera i vilka avseenden bidragets

utformning, bl.a. omläggningen till ett

selektivt stöd, har inneburit för- och

nackdelar. Med effekter avses i detta

sammanhang t.ex. ekonomisk tillväxt och ökad

sysselsättning, inverkan på den regionala

utvecklingen och på konkurrens samt på

näringslivets strukturomvandling. Analyser

skall göras av om bidraget, före och efter

regeländringen år 1998, medfört ökad förnyelse.

Vidare skall bidragets betydelse för den

regionala och lokala utvecklingen och för

företagens beslut om nyanställningar m.m.

analyseras. Uppdraget skall redovisas till

Regeringskansliet senast den 1 april 2003.

Utskottets ställningstagande

De senaste årens omfattande omprövning av

regionalpolitiken, vilken resulterat i en regional

utvecklingspolitik för hela landet, välkomnades av

utskottet föregående år (bet. 2001/02:NU4).

Utskottet ställde sig positivt till såväl det nya

målet som de nya resultatindikatorerna. I de

grundläggande inriktningsfrågorna, vilka refererats

ovan, står utskottet fast vid den uppfattning som

redovisades hösten 2001.

År 2002 började den regionala utvecklingspolitiken

genomföras. I nästa års budgetproposition, avseende

år 2004, kommer för första gången resultaten

avseende den nya politiken att kunna avläsas. Enligt

utskottets uppfattning är det positivt att den

regionala utvecklingspolitiken på ett mer

systematiskt sätt kommer att kunna följas upp och

avläsas, bl.a. när det gäller ekonomisk tillväxt,

sysselsättning och indikatorer som kan stämmas av

mot de nationella jämställdhetsmålen och

miljökvalitetsmålen. Inte minst anser utskottet att

det är viktigt att riksdagen får en bättre

resultatinformation och ett säkrare beslutsunderlag.

När det gäller synen på den regionala

utvecklingspolitiken anser utskottet, i likhet med

regeringen, att engagemanget på den lokala och

regionala nivån är en avgörande faktor för en

positiv utveckling. Denna inställning gäller också i

fråga om försöksverksamheten med självstyrelseorgan

eller de kommunala samverkansorganen. Såväl

självstyrelseorganen som samverkansorganen skall

besluta om användningen av anslagsmedel enligt samma

riktlinjer som gäller för länsstyrelserna. I fråga

om samverkansorganen är uppdelningen av uppgifter

och ansvar mellan dessa organ och länsstyrelserna

inte helt avgjord (se avsnittet Allmänna

regionalpolitiska åtgärder). Självklart är

uppföljning av dessa nya arbets- och beslutsformer

av stor vikt.

I detta sammanhang förtjänar även att nämnas de

lokala programmen för entreprenörskap och lokalt

utvecklingsarbete. Programmen skall utarbetas inom

ramen för breda partnerskap på lokal nivå.

Beträffande det lokala utvecklingsarbetet anser

utskottet att det är positivt att så många initiativ

har tagits av lokala utvecklingsgrupper,

hembygdsföreningar och kulturföreningar för att få

den egna bygden att överleva och utvecklas och för

att skapa förutsättningar för sysselsättning.

Också i flertalet av de här aktuella motionerna

betonas den lokala nivåns och de lokala initiativens

betydelse. Varje region och varje bygd har sin

styrka och sina möjligheter, menar motionärerna.

Utskottet har inte någon motsatt uppfattning på

denna punkt utan menar att utveckling kommer till

stånd genom ett samspel mellan insatser på den

lokala, regionala och centrala nivån. Inte minst

kommer detta att gälla i fråga om de regionala

tillväxtprogrammen som skall utgöra en bas i det

långsiktiga arbetet för en hållbar regional

utveckling. Att även kulturen spelar en viktig roll

är uppenbart. Vidare planeras, som tidigare nämnts,

en utredning om kompetensfördelningen mellan den

statliga, landstingskommunala och kommunala nivån.

Enligt utskottet bör den uthålliga tillväxtens

betydelse och därmed även miljöpolitiken och

jämställdhetspolitiken som uthålliga

tillväxtfaktorer betonas. I likhet med de

uppfattningar som framförs i ett flertal motioner

anser utskottet att företagsamheten är ytterst

väsentlig för den regionala utvecklingen och för att

främja sysselsättningen på landsbygden. Det kan

erinras om att regeringen nyligen fattat beslut om

ett nationellt program för entreprenörskap bland

unga. Programmet, som genomförs mellan åren 2002 och

2004, skall bidra till att det skapas positiva

attityder till entreprenörskap och till

nyföretagande. Vidare kan påminnas om den särskilda

regionala stimulansen för småföretag i stödområde A,

vilken syftar till att stimulera småföretagandet i

de delar av landet som har de största geografiska

lägesnackdelarna (prop. 2001/02:45, bet.

2001/02:SkU12). Även EG:s strukturfondsprogram,

regional projektverksamhet och de regionalt

utvecklingspolitiska företagsstöden syftar till att

främja nyföretagande, företagsutveckling och

företagens innovationsförmåga. Utskottet ser

positivt på att förstärkta jämställdhetsinsatser

kommer att bedrivas inom ramen för olika åtgärder.

Utskottet vidhåller den syn på företagsstöden som

redovisades föregående år (bet. 2001/02:NU4 s. 76),

nämligen att det på sikt är angeläget att minska

användningen av olika bidrag inom den regionala

utvecklingspolitiken. Statens insatser bör i stället

inriktas på att utveckla system för

kapitalförsörjning och att främja rådgivning och

nätverksbyggande. Det blir dock fråga om en

successiv förskjutning eftersom företag som uppbär

bidrag i enlighet med dagens regler måste ha rimliga

förutsättningar att förutse konsekvenserna av sina

investeringar, anställningar eller lokaliseringar.

Även den av utskottet framförda uppfattningen att

alla nu befintliga stödformer kontinuerligt bör

ifrågasättas, och med vissa intervaller utvärderas,

är alltjämt giltig. Mot den bakgrunden har utskottet

- i likhet med motionärerna bakom motion 2002/03:

N345 (c) - uppfattningen att det är väsentligt att

inriktningen och beslutsformerna avseende de

regionala utvecklingspolitiska företagsstöden ses

över. Utskottet ställer sig emellertid inte bakom

motionärernas uppfattning om det förväntade

resultatet av en sådan översyn.

De aktuella motionsönskemålen i fråga om

företagsstöden anser utskottet inte kan ligga till

grund för en förändrad politik. Med hänsyn till att

de långsiktiga regionala problemens svårighetsgrad

utgör den huvudsakliga fördelningsnyckeln för

medelsfördelningen över landet av anslaget (33:1)

Allmänna regionalpolitiska åtgärder inom

utgiftsområde 19 har utskottet inte någon förståelse

för den i motion 2002/03:N267 (fp) manifesterade

oron för "utspädningen" av de regionalpolitiska

stöden till allt större delar i landet. Utskottet

delar inte heller uppfattningen i nämnda motion om

önskvärdheten av ett nytt anslag i statsbudgeten för

upphandling av grundläggande samhällsservice i

regionalpolitiskt utsatta områden.

Utskottet vill slutligen erinra om att det inte i

första hand är åtgärderna inom utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling som bidrar till

att uppfylla målen inom den regionala

utvecklingspolitiken, utan regionalpolitiska

hänsynstaganden inom andra politikområden.

Med hänvisning till vad som anförts anser

utskottet att riksdagen bör avslå här behandlade

motionsyrkanden.

Myndighetsfrågor inom den regionala

utvecklingspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

myndighetsfrågor inom den regionala

utvecklingspolitiken med hänvisning till

pågående översyn av Glesbygdsverkets roll och

uppdrag.

Motionerna

I två motioner, 2002/03:N239 (fp) och

2002/03:N265 (fp), föreslås inrättande av en

glesbygdsombudsman. Glesbygdsverket fyller en

funktion men en förstärkning behövs, anser

motionärerna. Enligt vad som sägs i förstnämnda

motion bör det undersökas om

glesbygdsombudsmannen kan knytas till

Glesbygdsverket. Såväl en enskild person som

ett företag, en kommun eller ett landsting, som

anser att staten inte fullgör sina skyldigheter

t.ex. när det gäller grundservice i samhället,

bör kunna anmäla detta till

glesbygdsombudsmannen.

Vissa kompletterande uppgifter

Glesbygdsverkets uppgift är i dag att främst genom

påverkan på olika samhällssektorer verka för goda

levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter för

glesbygds- och landsbygdsbefolkningen i olika delar

av landet med tyngdpunkten i skogslänens inre delar

samt i skärgårdsområdena. I myndighetens uppgift

ligger också att verka för sektorssamordning mellan

centrala myndigheter och statliga bolag.

I propositionen rörande regional

utvecklingspolitik (prop. 2001/02: 4 s. 190) gjorde

regeringen bedömningen att Glesbygdsverkets roll

inom den nya politiken för regional utveckling bör

utvecklas och tydliggöras. Det kan finnas skäl att

Glesbygdsverkets uppgifter fokuseras mera, menade

regeringen. Vidare aviserades att regeringen, efter

en översyn, skulle återkomma till riksdagen med

förslag till hur Glesbygdsverkets verksamhet kan

förändras för att bättre kunna stödja den nya

politiken.

Riksdagens revisorer avlämnade under hösten 2001

ett förslag (2001/02: RR4) om att Glesbygdsverkets

roll i regionalpolitiken bör ses över. Bland annat

anser revisorerna att den geografiska avgränsningen

av Glesbygdsverkets uppdrag bör förtydligas och att

ansvaret för utvecklings- och uppföljningsinsatser

av stödet till kommersiell service bör renodlas. Ett

annat problem som revisorerna påtalar gäller den

definition som Glesbygdsverket i dag använder sig av

för att beteckna gles- och landsbygd.

Såväl Riksdagens revisorers förslag som

motionsförslag om olika myndighetsfrågor på det

regionalpolitiska området behandlades föregående år

av utskottet i budgetbetänkandet om regional

utjämning och utveckling, utgiftsområde 19 (bet.

2001/02:NU2). Utskottet förklarade i betänkandet att

det är positivt till en översyn av Glesbygdsverket

och menade att revisorernas granskning av

Glesbygdsverket påvisat att en sådan är angelägen.

Med hänsyn till den aviserade översynen avstyrkte

utskottet Riksdagens revisorers förslag samt de i

detta sammanhang aktuella motionsyrkandena.

Det kan vidare redovisas att ansvaret för

kommersiell service nu har renodlats på så sätt att

hela ansvaret för detta område har samlats hos

Konsumentverket. Bland annat har Konsumentverket

getts i uppdrag att utveckla och testa nya lösningar

inom det kommersiella serviceområdet under en

treårsperiod med början år 2002.

Vid ett regeringssammanträde i augusti 2002

tillkallades en särskild utredare för att genomföra

en översyn av Glesbygdsverkets roll och uppdrag inom

den nya regionala utvecklingspolitik som riksdagen

beslutat om (dir. 2002:112). Utredaren (docent Erik

Westholm) skall analysera vilken roll myndigheten

bör ha i genomförandet av den nya politiken, hur

myndighetens uppdrag kan förändras för att samverka

med den nya politiken, om det är ändamålsenligt med

myndighetens nuvarande geografiska prioriteringar

och indelning av gles- och landsbygdsområden samt

lämna förslag till eventuella förändringar av dessa.

Vidare skall utredaren - om så föranleds av

översynen - föreslå dels förändringar av

myndighetsstrukturen för den regionala

utvecklingspolitiken, dels nya tydliga, mätbara och

uppföljningsbara mål för myndighetens verksamhet.

I uppdraget ligger att analysera förhållandet

mellan Glesbygdsverkets och Jordbruksverkets

uppgifter och vid behov lämna förslag för att

tydliggöra ansvarsfördelningen dem emellan.

Landsbygdspolitikens ökade betydelse inom EU:s

gemensamma jordbrukspolitik skall beaktas.

Dessutom skall utredaren analysera

Glesbygdsverkets roll i relation till övriga

centrala myndigheter av särskild betydelse för

genomförandet av den regionala

utvecklingspolitiken, främst Nutek och ITPS.

Uppdraget skall redovisas senast den 28

februari 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har flera gånger tidigare framhållit att

det är av stor vikt att myndighetsorganisationen på

det regionalpolitiska området fungerar effektivt.

Från och med år 2002 har politikområdet omformats

till en regional utvecklingspolitik. Politiken har

genomgått stora förändringar sedan Glesbygdsverket

inrättades i början av 1990-talet, och myndighetens

roll har efterhand kommit att ändras utan att en mer

djupgående genomgång av myndighetens verksamhet har

genomförts. Mot denna bakgrund anser utskottet att

det är positivt att en översyn av Glesbygdsverket nu

har inletts. Det är enligt utskottets uppfattning

mycket angeläget att hela myndighetsorganisationen

inom den regionala utvecklingspolitiken fungerar

effektivt. Utskottet anser att den pågående

översynen bör inväntas innan något ställningstagande

kan göras i fråga om den framtida organisationen.

Med det sagda avstyrker utskottet de här aktuella

motionsyrkandena.

EG:s nuvarande struktur- och

regionalpolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om EG:s

nuvarande struktur- och regionalpolitik med

hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete.

Propositionen

Under utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling finns anslag för Europeiska regionala

utvecklingsfonden (regionalfonden). Denna fond

finansierar delvis programmen inom målen 1 och 2

(inklusive områden som får bidrag under en

övergångsperiod) samt gemenskapsinitiativen Urban

och Interreg III i sin helhet. Nuvarande

programperiod för EG:s strukturfonder inleddes år

2000 och skall pågå till år 2006.

Mål 1 syftar till att stödja de mest glesbefolkade

områdena i Sverige. Inom de två mål 1-programmen,

Norra Norrland och Södra Skogslänsregionen, har ett

stort antal beslut fattats om enskilda projekt.

Mål 2 syftar till att stimulera

näringslivsutvecklingen i utsatta industri- och

landsbygdsregioner. För de fyra mål 2-programmen,

Norra, Västra, Södra och Öarna, har intresset för

att söka bidrag från programmen också varit stort. I

enlighet med lagen (2002:34) om samverkansorgan i

länen kommer ansvaret för beredning av ansökningar

om bidrag avseende målen 1 och 2 att övergå till

samverkansorgan i de län där dessa bildas.

Förvaltningen av EG:s strukturfonder är nu mer

decentraliserad än i föregående programperiod och

organisationen för genomförandet är fastlagd i de

samlade programdokumenten enligt rådets förordning

(1260/1999) om allmänna bestämmelser för

strukturfonderna. Regeringen gör bedömningen att

ansvaret för beredningen kan övergå till berörda

samverkansorgan fr.o.m. den 1 januari 2004.

Det övergripande syftet med gemenskapsinitiativet

Interreg är att stärka samarbetet över

nationsgränserna. Interreg III A avser

gränsregionalt samarbete. Avtal om genomförande,

uppföljning och kontroll av programmen har

utarbetats mellan regeringarna i respektive länder.

Interreg III B avser samarbete inom större s.k.

transnationella områden. Interreg III C avser

interregionalt samarbete mellan regioner i hela EU

och dess grannländer (i form av ett strukturerat

utbyte av erfarenheter och metoder mellan

myndigheter när det gäller målen 1 och 2,

gemenskapsinitiativen Interreg och Urban samt

Innovativa åtgärder).

Gemenskapsinitiativet Urban II syftar till

social förnyelse av städer och genomförs i

Göteborg. LEADER+ omfattar de södra och

mellersta delarna av Sverige och syftar till

att stödja landsbygdens utveckling. Enligt

regeringen har programmet kommit i gång väl och

beslut har börjat fattas.

Motionerna

I motionerna 2002/03:N231 (s) och 2002/03:N283 (s)

begärs att Sverige skall verka för enhetliga regler

inom Europeiska unionen när det gäller EG-bidrag och

nationella stöd till företag som flyttar inom

unionen. Reglerna bör ändras så att de inte används

till att flytta verksamheter inom EU. Fri rörlighet

är en grundprincip men det är inte bra om varje land

utvecklar olika stödformer eller hinder för flytt av

verksamhet inom EU.

Motionärerna bakom motion 2002/03:N365 (s)

konstaterar att Sveriges kommuner ofta är

medfinansiärer vid beviljande av

strukturfondsprojekt. Eftersom pengarna betalas

ut i efterskott mot specificerad redovisning

kan medfinansieringen innebära en stor

likviditetsförsämring för en liten kommun.

Motionärerna utgår från att regeringen följer

frågan och vidtar erforderliga åtgärder.

Vissa kompletterande uppgifter

Upprepade företagsstöd vid flytt

Frågan om att begränsa möjligheterna till upprepade

företagsstöd har flera gånger, senast hösten 2001

(bet. 2001/02:NU2), behandlats av utskottet.

Utskottet påpekade i sammanhanget bl.a. att det var

utskottets mening att reglerna för regionalpolitiskt

stöd är utformade på ett sådant sätt att risken för

att ett företag upprepade gånger kan få nationellt

stöd till samma verksamhet på grund av företagsflytt

är mycket liten.

De selektiva företagsstöden prövas från fall till

fall; de är således ingen rättighet. Det finns

dessutom regler om återkrav. Enligt förordningen

(2000: 279) om regionalt utvecklingsbidrag skall

Nutek avgöra ärenden som gäller åtgärder när en

verksamhet flyttas från ett län till ett annat.

Enligt samma förordning kan bidrag återkrävas helt

eller delvis under en tid av fem år, bl.a. om syftet

med bidraget inte uppnås. Enligt förordningen

(1998:996) om sysselsättningsbidrag betalas bidrag

ut årsvis under fem år i proportion till

sysselsättningsökningen och under förutsättning att

den verksamhet för vilken bidraget beviljats

fortfarande pågår.

Enligt EG-kommissionens riktlinjer för statliga

stöd för regionala ändamål (98/C74/C6) skall

regionalstöden gynna utvidgning, modernisering och

diversifiering av den verksamhet som bedrivs av

företagen inom mindre gynnade områden och vid

etablering av nya företag. För att främja denna

utveckling och lindra de potentiellt negativa

effekterna av eventuella omlokaliseringar måste

stöden enligt kommissionen förenas med villkoret att

verksamheten upprätthålls i minst fem år. Detta

gäller såväl investeringar som sysselsättningsstöd.

Våren 2002 lade kommissionen fram en s.k.

resultattavla för statligt stöd (KOM/2002/242).

Enligt kommissionen måste de statliga stöden

fortlöpande motiveras och kritiskt undersökas,

eftersom statliga stöd har en snedvridande

effekt på konkurrensen. Medlemsstaterna

uppmanades av Europeiska rådet i Stockholm och

i Barcelona att minska det statliga stödet och

omfördela det i riktning mot sådana

övergripande mål som bidrar till att rätta till

marknadsmisslyckanden, t.ex. avseende miljö,

utbildning, forskning och utveckling samt små

och medelstora företag. Enligt resultattavlan

har den totala volymen nationellt statligt stöd

inom EU minskat från 105 miljarder euro år 1996

till 82 miljarder euro år 2000. Minskningen av

stödet till regionala ändamål uppgår till 12

miljarder euro under denna period.

Likviditetsproblem för små kommuner

Efter ett regeringsbeslut i december 2000 inleddes

en försöksverksamhet med förskottsutbetalning till

ideella föreningar, lokala kooperativ eller

allmännyttiga stiftelser vad gäller målen 1, 2 och 3

samt gemenskapsinitiativen. Syftet med regeringens

beslut var att möjliggöra för projektägare med svag

likviditet att driva EG-projekt. I oktober 2001

lämnade Nutek en sammanställning till

Näringsdepartementet över erfarenheter av

förskottsutbetalningar. Enligt Nutek verkade

intresset för förskottsbetalningar vara stort.

I juni 2002 beslutade regeringen att

förskottsutbetalningar av strukturfondsmedel får

göras inom målen 1, 2 och 3 samt

gemenskapsinitiativen till projekt som beslutats av

förvaltningsmyndigheterna, Jordbruksverket,

Sametinget och Fiskeriverket. Förskott får beviljas

då projektens stödmottagare är ideella föreningar,

lokala kooperativ (ekonomiska föreningar),

allmännyttiga stiftelser eller lokala

utvecklingsgrupper. Förskott till respektive projekt

får vid varje delbetalning uppgå till högst 50 % av

det totala beviljade strukturfondsstödet till

projektet, dock högst 100 000 kr.

Det kan konstateras att fram t.o.m. september 2002

har 1 733 miljoner kronor utbetalats av EU-medlen

för perioden 2000-2006 för mål 1 och mål 2 (av den

totala ramen på 9 953 miljoner kronor), dvs. drygt

17 %. Av det hittills utbetalda beloppet är det (för

mål 1 och mål 2) 4,8 miljoner kronor som utbetalats

som förskott, dvs. ca 0,3 % av utbetalt belopp.

Kommuner ingår inte bland de projektägare som kan

få förskottsbetalning för sina kostnader. Det är

kommunerna själva som bestämmer när och hur ofta en

begäran om betalning för inträffade utgifter skall

skickas in. Enligt regleringsbrevet för

länsstyrelserna skall handläggningstiden för

kontroll och utbetalning för en korrekt inlämnad

rekvisition ta högst en månad i anspråk för

utbetalande myndighet.

Det bör i sammanhanget påpekas att

bestämmelserna om förskottsutbetalning är

svenska bestämmelser. EU har inte reglerat om

och hur medlemsstaterna skall betala förskott

till projektägare utan har endast regler om vad

som gäller vid utbetalningar från kommissionen

till medlemsländerna. Det bör samtidigt noteras

att förskottsutbetalningar till projektägarna

inte godkänns som underlag vid rekvirering av

medel från EU, utan det är endast verkliga

kostnader som ersätts.

Utskottets ställningstagande

För innevarande programperiod, 2000-2006, har

Sverige tilldelats totalt ca 19 miljarder kronor

från de fyra strukturfonderna. Samtliga program har

nu godkänts av EG-kommissionen. Fram till den 30

september 2002 hade ca 3 miljarder kronor

utbetalats, vilket motsvarar ca 14 % av tillgängliga

EU-medel för programperioden. Därtill kommer den

nationella offentliga och privata medfinansieringen.

Frågan om förskottsutbetalningar av EU-medel till

projektägare har aktualiserats flera gånger sedan

starten av strukturfondsprogrammen. När det gäller

möjligheten till förskottsutbetalningar i samband

med EG-projekt konstaterar utskottet att

försöksverksamheten har påvisat behov av viss

förskottsutbetalning. Utskottet ser därför positivt

på att regeringen vidtagit åtgärder för att

permanenta en lösning med förskott till

likviditetssvaga projektägare. I fråga om

likviditetssvaga kommuner, vilket tagits upp i

motion 2002/03:N365 (s), anser utskottet att

möjligheterna för kommunerna att få betalt för

erlagda utgifter successivt under projekttidens gång

bör utnyttjas.

Beträffande synpunkterna i motionerna 2002/03:N231

(s) och 2002/03: N283 (s) om behovet av att motverka

risken för att företag upprepade gånger skall kunna

få stöd till samma verksamhet genom

företagsflyttning, anser utskottet att inga nya

omständigheter framkommit som föranleder en annan

bedömning är den utskottet tidigare gjort. Reglerna

är utformade på ett sådant sätt att risken för detta

kan bedömas som liten.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motionsyrkanden.

EG:s framtida sammanhållningspolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om EG:s

framtida sammanhållningspolitik med

hänvisning till att beslutsprocessen om den

framtida politiken stegvis bör gå framåt på

det planerade sättet. Jämför reservation 2

(m, fp, kd, c, mp).

Motionerna

Moderata samlingspartiet framhåller i motion

2002/03:U323 att EU:s regionalpolitik måste

reformeras. Att betala in pengar till EU för att

sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd är en

felaktig väg att gå, hävdas det. Svaga regioner i

medlemsländerna bör inte få riktade bidrag; i

stället bör det ske en avräkning på medlemsavgiften

för de regioner som ligger väsentligt under

genomsnittet av EU:s medelinkomst.

Samma synpunkter framförs också i kommittémotion

2002/03:N304 (m). Motionärerna betonar att det bör

vara medlemsstaterna själva som först och främst

ansvarar för sina regioner genom att stimulera till

kontakter, samverkan och utveckling. När det är

berättigat kan nationella stödsystem främja

utvecklingen i en region. Sådana system måste

ovillkorligen stämma överens med EU:s krav på

konkurrensneutralitet.

Även i Folkpartiets partimotion 2002/03:K432

förordas att EU:s regionalpolitik skall

reformeras. Endast de delar av

regionalpolitiken som handlar om överföring av

medel från medlemsländer med högre

levnadsstandard till dem med lägre bör vara

kvar. Övrigt regionstöd skall skötas av

medlemsländerna själva. Vidare är det viktigt

att EU:s regionalpolitik koncentreras till

tydliga mål och att företagsspecifika stöd inte

alls bör få förekomma. Motionärerna hävdar

också att reglerna är alltför krångliga och

leder till ökade kostnader, byråkrati och

ineffektivitet.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller inriktningen av EG:s framtida

regionalpolitik (sammanhållningspolitik) gjorde

riksdagen föregående år på utskottets förslag (bet.

2001/02:NU2) ett tillkännagivande till regeringen.

Bland annat anförde utskottet att det är viktigt att

en reform kommer till stånd inför nästa

programperiod och att regionalpolitikens inriktning

måste ändras och dess omfattning minskas.

Regionalstödet till de nuvarande medlemsländerna

måste tydligt reduceras till förmån för

kandidatländerna. Ett sätt kan vara att

medlemsländerna kompenseras genom en avräkning på

medlemsavgiften i stället för att som i det

nuvarande systemet betala in medel till EU för att

sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd, menade

utskottet.

I en reservation (s, v) konstaterades att det står

klart att det framöver kommer att krävas reformer av

EG:s struktur- och regionalpolitik. Mot bakgrund av

EG-kommissionens andra sammanhållningsrapport bör en

dialog föras på flera plan, där även vikten av

regional förankring understryks. Denna dialog bör

inte föregripas och det är därför för tidigt att i

detalj ta ställning till den framtida politiken,

menade reservanterna.

Det kan erinras om att utskottet har bidragit till

en sådan dialog genom den offentliga utfrågning

inför EG:s framtida regionalpolitik som utskottet

anordnade i april 2002. Bakgrunden var att ett antal

ledamöter inom utskottet bildat en särskild

arbetsgrupp med ansvar för EU-frågorna på det

regionalpolitiska området. Med utgångspunkt i den

andra sammanhållningsrapporten initierade utskottets

EU-grupp den nämnda utfrågningen. I ett avslutande

inlägg uttalade dåvarande statssekreterare Jan

Grönlund, Näringsdepartementet, att unionens

sammanhållningspolitik blir än mer betydelsefull i

en utvidgad union med större nationella skillnader.

Två frågor togs upp som särskilt viktiga:

- Är det rimligt att EU skall spendera stora

summor för att åtgärda skillnader i levnadsstandard

och sysselsättning inom ett land?

- Är det rimligt att de länder som har försökt att

försäkra sig om en balanserad utveckling skall

betala för de länder som har misslyckats med detta?

Enligt dåvarande statssekreteraren, som ansåg att

utvidgningen var av högsta prioritet, bör

budgetrestriktivitet eftersträvas; huvuddelen av

strukturfondsmedlen för den period som börjar år

2007 bör gå till de nya medlemsländerna, som har

störst behov av stöd till ekonomisk och social

utveckling.

Också i bugetpropositionen (s. 15) redovisas att

regeringen i den pågående diskussionen om nästa

strukturfondsperiod inom EU har en budgetrestriktiv

inställning. Huvuddelen av strukturfondsmedlen bör

av solidaritetsskäl gå till de nya medlemsstaterna,

som har störst behov av stöd till ekonomisk och

social utveckling. När det gäller insatser

härutöver, anser regeringen att det noga måste

övervägas vad som är av verkligt gemenskapsintresse.

Huvudlinjen bör vara att insatserna i första hand

sköts nationellt, regionalt eller lokalt. Riksdagens

ovan refererade tillkännagivande omnämns inte i

budgetpropositionen.

Näringsdepartementet har redovisat följande

tidtabell för processen som skall leda fram till den

nya sammanhållningspolitiken:

2002

Kommissionen anordnade ett informellt ministermöte den 7

oktober om frågor som syftar till att förenkla

genomförandet av strukturfondsprogram. I och med

detta möte har en process startat både inom

kommissionen och i medlemsstaterna.

I mitten av oktober presenterade kommissionen

översynsrapporterna rörande bl.a. jordbrukspolitiken

och regional- och strukturfondspolitiken för

kandidatländerna samt en strategi för utvidgningen.

Kommissionen anser att tio kandidatländer kommer att

vara färdiga för anslutning under år 2004 och att

förhandlingarna med dessa länder bör slutföras före

utgången av år 2002. Vad gäller regional- och

strukturpolitiken måste enligt kommissionen

förvaltande och utbetalande myndigheters kapacitet

förbättras.

Vid Europeiska rådets möte i Bryssel 24 och 25

oktober diskuterades utvidgningen.

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i december

skall utvidgningen slutförhandlas.

2003

I början av året lägger kommissionen fram den andra

uppföljningsrapporten om den framtida

sammanhållningspolitiken. Anslutningsfördragen

ratificeras under året av medlemsstaterna och

ansökarländerna.

Det grekiska ordförandeskapet anordnar i maj ett

informellt ministermöte om regional- och

strukturpolitiken.

I slutet av året lägger kommissionen fram den

tredje sammanhållningsrapporten med konkreta förslag

för den framtida sammanhållningspolitiken.

2004-2006

I början av år 2004 lägger kommissionen fram förslag till

regelverk för strukturfonderna och förslag till ett

nytt finansiellt perspektiv som inkluderar den

allmänna jordbrukspolitiken.

Ett tredje sammanhållningsforum anordnas med

anledning av den tredje sammanhållningsrapporten.

Regeringskonferensen äger rum. Eventuellt tas

frågor upp som kan ha betydelse för den framtida

sammanhållningspolitiken.

Nya stater blir medlemmar i unionen.

Vid årsskiftet 2004/05 tillträder en ny EG-

kommission. Förhandlingar om det nya regelverket och

budgeten för nästa programperiod börjar.

Slutförhandling äger rum vid något av toppmötena i

slutet på år 2005 eller i början av år 2006.

2007

Den nya programperioden börjar.

I statsminister Göran Perssons information till

riksdagen den 7 november 2002 om EU:s toppmöte i

Bryssel den 24 och 25 oktober nämndes bl.a. följande

huvudpunkter (prot. 2002/03:13).

1. På jordbruksområdet accepterade Europeiska rådet

kommissionens förslag om en tioårig infasning för

kandidatländerna av det s.k. direktstödet mot att

ett utgiftstak införs för större delen av

jordbruksutgifterna från år 2007.

2. Det totala regionalstödet för kandidatländerna

under perioden 2004-2006 minskades med 2,5 miljarder

euro till 23 miljarder euro.

3. Inget av de nya medlemsländerna skall under de

första tre åren få en sämre budgetsituation än de

hade året före medlemskapet, dvs. år 2003.

4. En allmän skyddsklausul som gäller i tre år

från inträdet införs för den inre marknaden.

Dessutom införs särskilda skyddsklausuler för

rätts- och inrikesområdet. Varje medlemsland

kan hos kommissionen begära att skyddande

åtgärder vidtas om den inre marknaden störs.

Utskottets ställningstagande

I motioner från Moderata samlingspartiet

(2002/03:U323 och 2002/03:N304) och från Folkpartiet

(2002/03:K432) framhålls bl.a. behovet av att EG:s

struktur- och regionalpolitik reformeras.

Motionärerna begär tillkännagivanden om att reformer

av EG:s framtida struktur- och regionalpolitik skall

ske i enlighet med den inriktning som anges i

motionerna.

Enligt utskottets mening står det klart att det

framöver kommer att krävas reformer av EG:s

sammanhållningspolitik. Behovet av en ökad

effektivitet när det gäller användningen av

strukturfondsmedlen är en drivkraft i detta

sammanhang. En annan drivkraft är självfallet den

planerade utvidgningen av unionen. I det sistnämnda

ligger inte minst att beakta den stora ökningen av

sociala, ekonomiska och regionala skillnader som

följer av utvidgningen. EG-kommissionens andra

sammanhållningsrapport visar tydligt att avstånden

mellan de svagaste och de rikaste regionerna kommer

att fördubblas genom utvidgningen. Dessa problem

måste nogsamt beaktas. Beslutsfattandet måste

dessutom präglas av långtgående decentralisering,

vilket bl.a. innefattar att ett underifrånperspektiv

i högre utsträckning bör anläggas.

I "tidtabellen" ovan har redovisats ett antal

aktiviteter, möten och kontrollstationer inför den

nya programperioden, som börjar år 2007. Enligt

utskottets uppfattning är det väsentligt för den

demokratiska förankringen att beslutsprocessen

stegvis går framåt på det sätt som illustreras i

tidtabellen.

Under år 2003 lägger kommissionen fram dels en

uppföljningsrapport om den framtida

sammanhållningspolitiken, dels den tredje

sammanhållningsrapporten med konkreta förslag inför

EG:s framtida sammanhållningspolitik. Den breda

diskussion som nu äger rum är ägnad att utgöra en

förberedelse för de steg i beslutsprocessen som

väntar under kommande år.

Inför en kommande utvidgad union blir det än mer

befogat att fråga sig om det är rimligt att EU skall

spendera stora summor för att åtgärda skillnader i

levnadsstandard och sysselsättning inom ett land.

Frågan huruvida länderna själva kan ta detta ansvar

kan inte undvikas. Vidare bör det inom

unionsländerna övervägas om det är rimligt att de

länder som har försökt att försäkra sig om en

balanserad utveckling skall betala för de länder som

har misslyckats med detta. Utskottet vill i likhet

med regeringen betona vikten av en allmän

budgetrestriktivitet. I detta sammanhang vill

utskottet framhålla att det är väsentligt för

strukturfondssystemets framgång att kontrollen

förbättras och att fusk med strukturfondsmedel

bekämpas.

När det gäller utformningen av den framtida

sammanhållningspolitiken anser utskottet att det är

viktigt att en bred och öppen diskussion förs om

utformningen av gemenskapens struktur- och

regionalpolitik. Dialogen måste föras på flera plan.

I detta sammanhang bör även vikten av en regional

förankring i denna dialog understrykas. Vägledande i

de diskussioner som nu skall äga rum bör vara att

insatserna i första hand skall skötas nationellt,

regionalt eller lokalt. Inom EG:s

sammanhållningspolitik kommer strukturfondsmedel att

vara ett instrument även under nästa programperiod.

Enligt utskottets mening bör huvuddelen av dessa

medel gå till de nya medlemsstaterna, som har störst

behov av stöd till ekonomisk och social utveckling.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

avslå de här aktuella motionerna i berörda delar.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anvisa anslagen och godkänna

bemyndigandena m.m. för budgetåret 2003 inom

utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling i enlighet med vad regeringen

föreslagit. Samtliga motionsyrkanden bör

avslås.

Inledning

Regeringens förslag till anslag under utgiftsområde

19 Regional utjämning och utveckling redovisas i

bilaga 2 tillsammans med övriga partiers förslag.

Sammanlagt sju anslag tas upp i bilagan (varav ett

är ett förslag till nytt anslag från Centerpartiet).

En närmare redogörelse för de olika anslagen följer

under respektive anslagsrubrik. Förutom anslagen

inom politikområdet Regional utvecklingspolitik

ingår ett anslag inom politikområdet IT, tele och

post. Utgiftsramen har av regeringen föreslagits

till ca 3 608 miljoner kronor för budgetåret 2003.

Övriga partiers förslag till utgiftsramar fördelar

sig på följande sätt. Vänsterpartiet och

Miljöpartiet har inte lagt fram några budgetförslag

som avviker från regeringsförslaget. Övriga partiers

förslag innebär i tre fall en lägre ram än

regeringsförslaget, nämligen 450 miljoner kronor

lägre (m), 963 miljoner kronor lägre (fp) och 695

miljoner kronor lägre (kd). Centerpartiets förslag

innebär att ramen ökas med 138 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen

(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder, (33:5)

Europeiska regionala utvecklingsfonden 2000-2006 och

(37:1) IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.

med bemyndiganden för regeringen att ingå ekonomiska

förpliktelser, vilka leder till utgifter under

kommande år.

I det följande redovisas regeringens förslag

till olika anslag inom utgiftsområdet och

motsvarande förslag i aktuella motioner.

Allmänna regionalpolitiska åtgärder (33:1)

Propositionen

Anslaget disponeras av länsstyrelserna, Nutek,

Delegationen för delar av Bergslagen, Dalsland och

Värmland, Delegationen för norra Sveriges inland

samt regeringen. Nutek disponerar även medel för

beslut som fattas av regionala självstyrelseorgan.

Anslaget föreslås uppgå till 1 535,3 miljoner

kronor.

Till anslaget finns ett bemyndigande. Riksdagen

har bemyndigat regeringen att under år 2002 låta

staten ta på sig ekonomiska åtaganden i samband med

regionalpolitiska åtgärder som innebär utgifter om

högst 3 200 miljoner kronor under åren 2003-2010

(bet. 2001/02:NU2). Regeringen föreslår nu att

riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2003

ingå ekonomiska åtaganden som innebär utgifter på

högst 3 200 miljoner kronor under åren 2004-2011.

Regeringen föreslår att medel från detta anslag

anvisas till följande ändamål:

- regionala utvecklingsbidrag,

- landsbygdsbidrag,

- småföretagsstöd,

- sysselsättningsbidrag,

- såddfinansiering,

- stöd till kommersiell service,

- regional och central projektverksamhet,

- viss administration, uppföljning och utvärdering

av de regionalpolitiska företagsstöden, m.m.,

- äldre regionalpolitiska åtgärder,

- retroaktiva nedsatta socialavgifter samt

- viss central utvecklingsverksamhet, m.m.

I jämförelse med de ändamål som gällde för anslaget

år 2001 har småföretagsstödet upphört och beslut om

sådant stöd får endast avse ansökningar som inkommit

före den 1 januari 2002. Medel inom anslaget får,

inom ramen för de nämnda ändamålen, användas för

medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram och

åtgärder inom ramen för regionala tillväxtavtal.

Medfinansiering av strukturfondsprogram väntas

enligt regeringen ta i anspråk en ökad del av

anslaget jämfört med programperioden 1995-1999.

Riksdagens beslut om kommunala samverkansorgan för

regional utveckling (bet. 2001/02:KU7) innebär, som

tidigare nämnts, att det blir möjligt för

samverkansorganen att fr.o.m. den 1 januari 2003 ta

över en del av de uppgifter som länsstyrelsen har i

dag. De medel som regeringen fördelar till berörda

län, dvs. län där samverkansorgan övertar uppgifter

fr.o.m. januari 2003 enligt lagen (2002:34) om

samverkansorgan i länen, avser följande ändamål:

- regionala utvecklingsbidrag,

- landsbygdsbidrag,

- småföretagsstöd,

- sysselsättningsbidrag,

- såddfinansiering,

- stöd till kommersiell service,

- regional projektverksamhet samt

- uppföljning och utvärdering.

Även inom ramen för de nyssnämnda ändamålen får

medel inom anslaget användas till medfinansiering av

EG:s strukturfondsprogram och regionala

tillväxtavtal. Samverkansorganet kommer enligt ovan

nämnda lag att få det regionala utvecklingsansvaret.

Medel för ändamålet regional projektverksamhet, som

regeringen fördelar till län med samverkansorgan,

inkluderande de projektmedel som medfinansierar EG:s

strukturfondsprogram, bör därför enligt regeringen

tillföras samverkansorganen och användas för

ändamålen regional projektverksamhet, uppföljning

och utvärdering. Även länsstyrelserna i berörda län

bör tilldelas vissa medel för regional

projektverksamhet att användas till vidareutveckling

av länsstyrelsens roll inom det regionala

utvecklingsarbetet, insatser för samordnade

servicelösningar i glesbygd, vissa insatser inom

jämställdhetsområdet samt vissa åtaganden inom

regional projektverksamhet. Dessutom tillförs

länsstyrelserna medel för företagsstöd och stöd till

kommersiell service. För ändamålet uppföljning och

utvärdering bör samverkansorganen få besluta om

vissa medel, men även länsstyrelserna i berörda län

bör få disponera vissa medel från anslaget för dessa

ändamål.

Fram till den 31 december 2002 pågår

försöksverksamheten med ändrad regional

ansvarsfördelning (prop. 1996/97:36, bet.

1996/97:KU4), vilken bl.a. berör Regionförbunden i

Kalmar län och i Skåne län samt Gotlands kommun.

Dessa organ har övertagit länsstyrelsernas ansvar

för att utarbeta regionala utvecklingsstrategier och

besluta om huvuddelen av de regionalpolitiska

åtgärdsmedlen.

Gotlands län och Kalmar län omfattas av den nya

lagen om samverkansorgan. Samverkansorganen på

Gotland och i Kalmar län (ett nybildat

kommunalförbund) bör ha samma beslutanderätt när det

gäller anslaget 33:1 som de tidigare

självstyrelseorganen, dvs. i jämförelse med

nuvarande ändamål föreslås inga förändringar. Även

länsstyrelserna i berörda län bör tilldelas vissa

medel.

Från och med den 1 januari 1999 utgör nybildade

Skåne läns landsting och Västra Götalands läns

landsting självstyrelseorgan i respektive län (prop.

1996/97:108, bet. 1996/97:BoU13). Syftet med

försöksverksamheten är att utveckla former för

fördjupad demokratisk förankring av det regionala

utvecklingsarbetet. Självstyrelseorganen i berörda

län skall besluta om användningen av medlen enligt

samma riktlinjer som gäller för länsstyrelserna. I

jämförelse med tidigare innebär detta inga

förändringar. Även berörda länsstyrelser bör dock få

disponera vissa medel från anslaget.

För länsstyrelser som har det regionala

utvecklingsansvaret under år 2003 innebär

regeringens förslag inga förändringar.

Länsstyrelserna skall liksom samverkansorganen och

självstyrelseorganen bedriva förstärkta insatser

inom jämställdhetsområdet.

En viss del av anslaget skall liksom för

närvarande kunna disponeras av Nutek och regeringen.

Därutöver föreslås en del av anslaget få disponeras

av Delegationen för delar av Bergslagen, Dalsland

och Värmland samt Delegationen för norra Sveriges

inland. Av anslaget avses 36 miljoner kronor

användas för finansiering av lokala och regionala

resurscentrum för kvinnor.

Det bör även fortsättningsvis vara en uppgift

för regeringen att fördela anslaget mellan

länsstyrelser, samverkansorgan,

självstyrelseorgan m.fl. och utfärda de

föreskrifter som behövs. Vid fördelningen av

medel mellan länen bör som hittills de

långsiktiga regionala problemens svårighetsgrad

utgöra den huvudsakliga fördelningsnyckeln med

särskilt beaktande av medfinansieringsbehovet

av åtgärder inom strukturfondsprogrammen och

inom ramen för de regionala tillväxtavtalen.

Motionerna

Enligt vad som framförs i kommittémotion

2002/03:N357 (m) bör det nu aktuella anslaget (33:1)

för år 2003 minskas med 450 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag. Minskningen

kan göras eftersom den planlösa ökade statliga

styrningen snarast hämmar entreprenör-skapet i både

tät- och glesbygd. Motionärerna förordar i stället

generella åtgärder som nedsättning av

socialavgifterna, bra kommunikationer och sådan

utbyggnad av IT-infrastruktur som inte kan komma

till stånd på kommersiella villkor och där statlig

medverkan därför kan motiveras.

Folkpartiet framhåller i motion 2002/03:Fi232 att

regionalpolitiken måste läggas om i en riktning mot

mer generella åtgärder. Ett underifrånperspektiv där

den enskilde sätts i centrum måste råda. Därför bör

de selektiva stöden dras ned. Anslaget bör minskas

med 500 miljoner kronor jämfört med regeringens

förslag. Samma förslag återfinns i motion

2002/03:N267 (fp).

I motion 2002/03:N393 (kd) konstateras att

anslaget i budgetpropositionen föreslås uppgå till 1

535 miljoner kronor, varav en viss del skall få

disponeras av regeringen. Eftersom regeringen inte

redovisat vad pengarna skall användas till, föreslår

motionärerna att 215 miljoner kronor sparas.

I motion 2002/03:N352 (c) begärs att anslaget

skall ökas med 488 miljoner kronor i förhållande

till regeringens beräkning. Dessa medel bör användas

till program för utveckling av landsbygdsturism,

småskalig livsmedelsproduktion, fiske, alternativa

bränslen samt till utveckling av kvinnors och

invandrares företagande.

Hemsändningsbidraget enligt förordningen om stöd

till kommersiell service tas upp i motion

2002/03:N303 (c). Lanthandlarna erhåller i dag

maximalt 90 kr per hemsändning, vilket utbetalas

till hälften av länsstyrelsen och till hälften av

kommunerna. Motionärerna anser att upprätthållande

av servicen försvåras på grund av statens

bestämmelser rörande takbeloppet och kommunernas

begränsade ekonomi. Enligt motionärerna är det

befogat att höja taket för hemsändningsbidraget,

förslagsvis till 110 kr.

När det gäller vilka medel som skall kunna

överföras till län med samverkansorgan framförs

i motion 2002/03:N334 (c) uppfattningen att

medel för regional projektverksamhet,

inkluderande projektmedel som medfinansierar

EG:s strukturfondsprogram, inte bara bör utan

skall tillföras samverkansorganen. Enligt

motionären är medelsöverföringen inte bara en

förutsättning för att samverkansorganet skall

kunna fullgöra sitt uppdrag; den är också en

förutsättning för att uppnå en klar

rollfördelning mellan länsstyrelse och

samverkansorgan.

Vissa kompletterande uppgifter

I oktober 2002 hade sex län inkommit med anmälan

till regeringen att de ville bilda ett regionalt

samverkansorgan, nämligen Stockholms, Uppsala,

Östergötlands, Blekinge, Hallands och Dalarnas län.

Anmälan från Stockholms och Uppsala län fyller dock

inte kraven i formell mening, eftersom vissa

uppgifter saknas.

För Stockholms län avser anmälan att ett

kommunalförbund skall vara samverkansorgan fr.o.m.

den 1 januari 2003. Landstinget ingår ej i ett

första skede. Även för Uppsala län gäller anmälan

från år 2003, men först om nybildade Knivsta kommun

också kommer att ingå uppfylls förutsättningarna. I

Skåne och Västra Götalands län fortsätter

verksamheten med regionala självstyrelseorgan

ytterligare en mandatperiod. För Kalmar län och

Gotlands län fortsätter det inledda arbetet men nu i

form av samverkansorgan. För övriga län är det i

vissa fall tveksamt om anmälan hinner göras i år och

i andra fall inaktuellt med anmälan på grund av att

vissa kommuner inte är intresserade av att delta.

Den närmare fördelningen av anslaget (33:1)

Allmänna regionalpolitiska åtgärder mellan

länsstyrelser och samverkansorgan (i de fall sådana

finns) avses enligt uppgift från

Näringsdepartementet lösas under hösten 2002, dock

senast i samband med regeringsbeslut om

regleringsbrev för år 2003 för nämnda anslag. Denna

fördelning kommer att vara beroende av hur

arbetsuppgifterna och ansvaret fördelas mellan

länsstyrelser och samverkansorgan.

Vidare berörs förvaltningsanslaget för

länsstyrelserna (ramanslaget 32:1 Länsstyrelserna

m.m. under utgiftsområde 18, Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande) eftersom

personalantalet på samverkansorganets sekretariat

kommer att vara en avspegling av att länsstyrelsens

personal minskar för samma arbetsuppgifter och bl.a.

beror på hur fördelningen av anslaget 33:1 sker.

Länsstyrelsen skall i samråd med det kommunala

samverkansorganet (kommunalförbundet) beräkna - och

till regeringen redovisa - hur många

årsarbetskrafter som kan hänföras till

uppgiftsöverföringen. Regeringen kommer därefter

att, utifrån en schablonersättning per

årsarbetskraft, besluta om de anslagsmedel som skall

omfördelas från länsstyrelserna till de kommunala

samverkansorganen (utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande,

s. 56).

När det gäller yrkandet i motion 2002/03:N334 (c)

om tillförande av medel till samverkansorgan, kan

det konstateras att dessa enligt lagen om

samverkansorgan i länen har till uppgift att besluta

om användningen av vissa statliga medel för regional

utveckling enligt vad som närmare föreskrivs av

regeringen. Enligt konstitutionsutskottet, som

behandlade propositionen om regional samverkan och

statlig länsförvaltning (prop. 2001/02:7, bet.

2001/02:KU7) kommer det att vara regeringen som -

sedan riksdagen beslutat om anslaget - skall fördela

medlen mellan länen och i s.k. villkorsbeslut

föreskriva för samverkansorganen vad medlen får

användas till inom de av riksdagen givna ramarna.

Regeringen anför i budgetpropositionen att medel för

regional projektverksamhet, inkluderande

projektmedel som medfinansierar EG:s

strukturfondsprogram, bör tillföras

samverkansorganen och användas för ändamålen

regional projektverksamhet, uppföljning och

utvärdering.

Det kan vidare erinras om att länsstyrelserna

kommer att driva och avsluta arbetet med de

nuvarande tillväxtavtalen, även när det finns

kommunala samverkansorgan. Däremot kommer

samverkansorganen att ta över arbetet med de

regionala tillväxtprogrammen.

När det gäller stödet till kommersiell service och

det i motion 2002/03:N303 (c) berörda

hemsändningsbidraget finns de aktuella

bestämmelserna i förordningen (2000:284) om stöd

till kommersiell service. Enligt förordningen (19 §)

kan stöd till kommersiell service lämnas som

hemsändningsbidrag till kommuner som helt eller

delvis bekostar hemsändning av dagligvaror till

hushåll. Hemsändningsbidrag kan lämnas med ett

belopp som motsvarar högst 50 % av kommunens

nettoutgift för hemsändningen. Bidraget får dock

inte överstiga 45 kr per hushåll och

hemsändningstillfälle (20 §). Bidraget betalas ut

årsvis i efterskott (21 §). Ansökan om stöd till

kommersiell service skall ges in till och avgöras av

länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs (22

§).

Enligt uppgift har summan 90 kr sitt ursprung i en

kostnadsberäkning från år 1990 av Sveriges

Livsmedelshandlareförbund (SSLF). Den tidigare

förordningen (1994:577) utgick från 1990 års

beräkning. Det skedde inte någon förändring i

ersättningsnivån år 2000 i samband med att den nya

förordningen (2000:284) började gälla.

Den studie som gjordes av SSLF år 2000 visade en

kostnad på drygt 101 kr per hemsändning. Föreningen

för landsbygdshandelns främjande bedömer att

kostnaderna sedan dess kan ha ökat med ca 5 %.

I en annan studie från år 2001, vilken genomförts

av Demoskop på uppdrag av Konsumentverket och

Föreningen för landsbygdshandels främjande,

redovisas att drygt sex av tio lanthandlare betjänar

sina kunder med hemsändning av varor. I genomsnitt

får lanthandlaren av kommunen 53 kr per hemsändning.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet avser

departementet att initiera en översyn inom kort

av beloppsgränsen 90 kr och regeln om att 50 %

av kommunens kostnader ersätts av staten.

Landsbygdslån (33:2)

Propositionen

Anslaget disponeras av Nutek. Landsbygdslån beviljas

av länsstyrelserna och de regionala

självstyrelseorganen. Medel från anslaget får, inom

ramen för anslagets ändamål, användas som

medfinansiering av åtgärder inom de regionala

tillväxtavtalen.

Under år 2001 utbetalades ca 8,4 miljoner kronor i

landsbygdslån. Utgiftsprognosen för år 2002 uppgår

till 13,8 miljoner kronor. Av anslagssparandet på

drygt 97 miljoner kronor har regeringen genom beslut

dragit in ca 46 miljoner kronor.

Anslaget föreslås uppgå till 60 miljoner kronor

för år 2003.

Motionen

Enligt vad som anförs i motion 2002/03:N393

(kd) gör Kristdemokraterna bedömningen att

landsbygdslånen är en viktig åtgärd som bör

fortgå i nuvarande omfattning. Med hänsyn till

att efterfrågan på lånen varit liten föreslår

motionärerna ett lägre anslag för år 2003 än

regeringen. I motionen föreslås att 30 miljoner

kronor sparas.

Vissa kompletterande uppgifter

Det kan erinras om att detta anslag har en något

annorlunda konstruktion än anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder, där det finns ett

bemyndigande att göra ekonomiska åtaganden som

kommer att innebära utgifter under senare år.

Anslaget till landsbygdslån har inget bemyndigande

utan de olika länen och regeringen erhåller

beslutsramar, vilka sammantaget uppgår till ett

högre belopp än det aktuella anslaget. Därigenom ges

möjligheter till alla län att utnyttja anslaget,

även om endast vissa län kommer att göra så.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet bör

anslaget ligga kvar på nivån 60 miljoner kronor,

eftersom det finns förväntningar om att belastningen

på anslaget kommer att öka. Dels väntas

landsbygdslånen utnyttjas mer i samband med en

konjunkturuppgång, dels väntas en ökad efterfrågan

på landsbygdslån för sådana företag som kan få ökade

svårigheter att låna i bank.

En bakgrund är att ett nytt internationellt

regelverk angående bl.a. riskvärdering i samband med

bankutlåning är under utarbetande genom den s.k.

Baselkommittén för banktillsyn (se

Finansinspektionens rapporter om riskmätning och

kapitalkrav 2001:1 och 2002:8). I kommittén, som

bedriver ett internationellt arbete för att utveckla

kapitaltäckningsreglerna, ingår f.n. Förenta

staterna, Belgien, Frankrike, Italien, Japan,

Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien,

Sverige, Storbritannien och Tyskland. Slutsatsen

från Baselkommittén är att reglerna om kapitalkrav

måste moderniseras och göras mer riskkänsliga. Ett

av argumenten är att en knapp resurs som riskkapital

kan utnyttjas mer effektivt för att skydda mot

finansiell instabilitet om kapitalkravet görs mer

riskkänsligt. Den lösning som Baselkommittén har

valt är att utnyttja avancerade riskmätningssystem.

När det gäller frågan om det nya systemet

systematiskt skulle kunna vara till nackdel för små

och medelstora företag säger Baselkommittén att

stabila välkonsoliderade småföretag kommer till sin

rätt lika väl som större företag. Situationen för

nystartade företag är dock svårare eftersom de i

många fall representerar en högre kreditrisknivå.

Utan säkerheter eller garantier kommer banken att i

sin räntemarginal vilja bygga in en betydande

riskpremie - om den över huvud taget är villig att

ta på sig ett engagemang. Implementering av ett nytt

internationellt system för riskmätning och

kapitalkrav avses ske år 2006.

En annan bakgrund till befarade svårigheter för

företag att få låna pengar i bank är förväntade

ändringar i förmånsrättsordningen i enlighet med

riksdagens tillkännagivande till regeringen i maj

2002 (bet. 2001/02:LU26). Riksdagen uttalade att

regeringen bör återkomma med lagförslag under hösten

2002 i enlighet med Förmånsrättskommitténs förslag i

betänkandet Nya förmånsrättsregler (SOU 1999:1). Vad

som är av intresse i detta sammanhang är kommitténs

förslag angående företagshypotek med betydelse för

konsekvenserna vid en företagskonkurs. Sammantaget

kommer förändringarna att innebära att kreditgivarna

(bankerna) löper risk att få mindre tillbaka av sin

utlåning vid en företagskonkurs. Det kan inte

uteslutas att detta kommer att leda till en

försiktigare hållning från kreditgivarnas sida, i

vart fall i vissa regioner. En proposition baserad

på Förmånsrättskommitténs överväganden med bl.a.

förslag på lönegarantiområdet beräknas kunna lämnas

till riksdagen våren 2003 (prop. 2002/03:1

utgiftsområde 13 Arbetsmarknad, s. 25).

Det finns enligt Näringsdepartementet signaler

som pekar mot att bankerna redan nu har börjat

att anpassa sig efter de kommande

förändringarna. Mot den bakgrunden väntas annan

kreditgivning, bl.a. landsbygdslån, få en ökad

betydelse.

Transportbidrag (33:3)

Propositionen

Anslaget disponeras av Nutek enligt förordningen

(2000:281) om regionalt transportbidrag.

Transportbidraget i nuvarande form godkändes under

år 1999 av EG-kommissionen för tillämpning fr.o.m.

år 2000.

Utgiftsprognosen för år 2002 uppgår till 331,6

miljoner kronor. Anslaget för år 2003 föreslås

uppgå till 336 miljoner kronor.

Motionen

Enligt förslag i motion 2002/03:N371 (s) bör

zonindelningen för transportbidrag justeras för

att det inte skall uppstå svåra oförutsedda

konsekvenser för vissa inlandssågverk.

Motionärerna anser att Ånge kommun bör

överföras till zon 5, när det gäller beräkning

av transportbidrag.

Vissa kompletterande uppgifter

Avsikten med transportbidraget är att ge viss

kompensation för de kostnadsnackdelar som

näringslivet i de fyra nordligaste länen har på

grund av långa avstånd till marknaden samt att

stimulera till höjd förädlingsgrad i området.

Transportbidrag lämnas till utgifter för in- eller

uttransport av gods som genomgått eller kommer att

genomgå en betydande bearbetning. Endast transporter

med yrkesmässig trafik på väg, järnväg eller till

sjöss är stödberättigade. Bidrag lämnas med minst 15

% och högst 45 % av fraktkostnaden beroende på

transportavstånd och transportbidragszon.

Ånge kommun tillhör i dag, liksom Sundsvall,

transportbidragszon 2 och gränsar till kommuner som

ingår i zon 3 (Bräcke, Berg och Härjedalen). I maj

2000 utfärdade regeringen en ny förordning om

transportbidrag som tillämpas retroaktivt från den 1

januari 2000. Förordningen innebär bl.a. att för

transporter av oförädlade trävaror från orter inom

zon 2 och 4 och från produktionsställen som är att

hänföra till vissa större sågverk belägna i

kustområdena, s.k. bulksågverk (industrisågverk),

får transportbidrag lämnas för högst 30 000 m3 per

år.

Zonindelningen för transportbidraget granskades

av EG-kommissionen år 1999 och godkändes att

gälla för åren 2000-2006. En förändring av

zonindelningen för transportbidraget skall

anmälas till kommissionen för godkännande.

Glesbygdsverket (33:4)

Propositionen

Målet för Glesbygdsverket är att det främst genom

påverkan på olika samhällssektorer skall verka för

goda levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter

för glesbygds- och landsbygdsbefolkningen med

tyngdpunkten i skogslänens inre delar samt i

skärgårdsområdena. Som tidigare beskrivits

presenterade Riksdagens revisorer år 2001 en

granskning av Glesbygdsverkets roll i

regionalpolitiken. Revisorerna ansåg att verkets

uppdrag är otydligt och att målen för verksamheten

är svåra att följa upp.

I propositionen om en politik för tillväxt och

livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4, bet.

2001/02:NU4) gjorde regeringen bedömningen att

Glesbygdsverkets roll inom den nya politiken för

regional utveckling bör utvecklas och tydliggöras. I

augusti 2002 fattade regeringen beslut om att

tillkalla en särskild utredare med uppgift att

genomföra en översyn av Glesbygdsverkets roll och

uppdrag inom den nya regionala utvecklingspolitiken

(dir. 2002:112). Uppdraget skall redovisas senast

den 28 februari 2003.

Utgiftsprognosen för år 2002 uppgår till 27,3

miljoner kronor. Regeringen föreslår ett anslag

på 26,4 miljoner kronor för år 2003.

Motionerna

Såväl i partimotion 2002/03:Fi232 (fp) som i

kommittémotion 2002/03:N267 (fp) föreslås att

Glesbygdsverket läggs ner. Motivet för en

nedläggning är enligt motionärerna att

Glesbygdsverket mer har blivit en

lobbyistorganisation än en myndighet som ger

service. Ett första steg bör tas under år 2003

genom att halvera myndighetens anslag.

Vissa kompletterande uppgifter

I det föregående har Glesbygdsverkets uppgifter

och översynen av Glesbygdsverkets roll och

uppdrag inom den nya regionala

utvecklingspolitiken redovisats (se avsnittet

Myndighetsfrågor inom den regionala

utvecklingpolitiken).

Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden

2000-2006 (33:5)

Propositionen

Anslaget disponeras av länsstyrelserna i Jönköpings,

Örebro, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län samt Nutek för utbetalningar från

Europeiska regionala utvecklingsfonden avseende

programperioden 2000-2006. Regionalfonden

delfinansierar programmen inom målen 1 och 2

(inklusive inom områden som får bidrag under en

övergångsperiod) samt gemenskapsinitiativen Urban

och Interreg III i sin helhet. Alla

strukturfondsprogram är nu godkända av EG-

kommissionen.

Utfallet för år 2001 var lägre än anslaget

beroende på att genomförandet av

strukturfondsprogrammen har startat senare än vad

tidigare bedömningar pekat på. Utgiftsprognosen för

år 2002 är högre än anslaget och anslagssparandet

förväntas bli utnyttjat.

Anslaget föreslås uppgå till 1 200 miljoner kronor

år 2003. Till anslaget finns ett bemyndigande.

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att under år 2003 besluta om åtaganden

som innebär utgifter på högst 4 500 miljoner kronor

under åren 2004-2008. Syftet är att anpassa anslaget

till ett långsiktigt planerande för de beslutande

myndigheterna enligt de intentioner som ligger till

grund för EG:s fleråriga strukturfondsprogram.

Inga motioner har väckts på detta område.

Regionalt och lokalt utvecklingsarbete

Motionen

I motion 2002/03:N352 (c) anförs att

Centerpartiet vill tillföra ytterligare

resurser till utvecklingsarbetet, fördelat i

två delar - en del för regionala behov och en

del för lokal utveckling. Den regionala delen

skall kunna användas till åtgärder som

regionala myndigheter, näringsliv och ideell

sektor gemensamt avtalar om. Den lokala delen

av utvecklingspengarna skall kunna betalas ut

direkt till lokalt utvecklingsarbete, t.ex.

byalag, och kunna användas som medfinansiering

i olika EU-projekt, initierade av lokala

utvecklingsgrupper. I ett första steg föreslås

100 miljoner kronor till detta nya anslag för

regionalt och lokalt utvecklingsarbete.

Vissa kompletterande uppgifter

Det kan erinras om att frågor om lokalt

utvecklingsarbete med tyngdpunkt mot den ideella

sektorns möjligheter att bidra till den lokala

utvecklingen behandlades utförligt föregående år i

betänkande 2001/02:NU4 (s. 84) med anledning av

regeringens bedömning att program för

entreprenörskap och lokal utveckling bör arbetas

fram. Härvid skall särskild vikt läggas vid

ungdomars och kvinnors deltagande. Beslut om

programmen fattas av länsstyrelserna eller

självstyrelseorganen som även svarar för

uppföljningen av respektive program.

Enligt regeringsbeslut i september 2002 har

regeringen uppdragit åt berörda länsstyrelser och

självstyrelseorgan att utarbeta och genomföra lokala

program för entreprenörskap och lokalt

utvecklingsarbete. Högst 30 miljoner kronor beviljas

för perioden 2002-2004. Programmet finansieras via

det tidigare redovisade anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder.

Medlen skall användas för att främja lokalt

utvecklingsarbete till ideella organisationer som är

verksamma på lokal nivå. Högst 10 % av medlen får,

efter behovsprövning, användas för utgifter hos

ideella organisationer i samband med deras medverkan

i mötesaktiviteter på regional nivå under

programmens utarbetande m.m. En slutrapport med

beskrivning av programmens genomförande,

finansiering och effekter skall redovisas till

Regeringskansliet senast den 1 augusti 2005.

Enligt uppgift finns ungefär 4 170 lokala

utvecklingsgrupper, vilket kan jämföras med 1

500 grupper år 1992. Grupperna arbetar med allt

från nyföretagande, service och bostäder till

främjande av turism och kulturevenemang. År

1997 beräknades 70 000 personer vara aktiva i

de 3 500 grupper som fanns då.

IT-infrastruktur: Regionala transportnät m.m.

(37:1)

Propositionen

Anslaget inrättades budgetåret 2000 och avser främst

att täcka utgifter för det statliga stödet till

kommuner och länsstyrelser för anläggande av

ortssammanbindande telenät m.m.

Regeringen har tidigare redovisat för riksdagen

sin bedömning att en del av anslaget behöver tas i

anspråk för administrativa kostnader innefattande

information, kompetensstöd och uppföljning. En del

av anslaget avser sådana kostnader vid berörda

myndigheter, kommuner och organisationer. Anslaget

skall vidare täcka en del av de administrativa

kostnaderna för verksamhet som Riksskatteverket och

Skattemyndigheterna bedriver med stöd av lagen

(2000:1380) om skattereduktion för utgifter för

vissa anslutningar för tele- och datakommunikation.

Det beslut om IT-politiken som riksdagen fattat

(prop. 1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9) innebär att

stöd skall kunna lämnas till finansiering av

utbyggnad av regionala transportnät, som inte kommer

till stånd på kommersiella grunder, som en del av

ett nationellt IT-infrastrukturprogram. Inriktningen

avser huvudsakligen stöd till utbyggnad av IT-

infrastruktur i glesbygd och landsbygd.

De statliga stöden regleras i lagen (2000:1335) om

kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för

anläggande av lokala telenät, i förordningen

(2000:1469) om stöd till kommuner för anläggande av

lokala telenät, i förordningen (2001:350) om stöd

till kommuner för anläggande av ortssammanbindande

telenät m.m. och i förordningen (2001:349) om stöd

till kommuner för upprättande av IT-

infrastrukturprogram. Efter beslut av riksdagen

(prop. 2001/02:1 utg.omr. 22, bet. 2001/02:TU1) har

perioden för stöden till lokala och

ortssammanbindande telenät förlängts med ett år till

år 2005. Förlängningen av tidsramen innebär inte

någon förändring av den beräknade ekonomiska ramen.

Enligt regeringens prognos kommer kommunerna inte

att fullt ut utnyttja de avsatta medlen under år

2002. Regeringens utgiftsprognos för år 2002 uppgår

till 222 miljoner kronor, vilket medför att ett

anslagssparande uppstår även innevarande år. Antalet

ansökningar om stöd och därmed utfallet förväntas

öka under perioden fram till år 2005, allteftersom

kommunerna färdigställer sina program och börjar

ansöka om stöd. Regeringen föreslår ett ramanslag på

450 miljoner kronor för år 2003.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen

bemyndigar regeringen att under år 2003 besluta

om åtaganden som innebär utgifter på högst 1

000 miljoner kronor under åren 2004 och 2005.

Syftet är att möjliggöra beslut om

medelstilldelning till kommunerna, oberoende av

hur kommunernas behov av IT-infrastruktur

fördelar sig över programperioden.

Motionerna

I motionerna 2002/03:Fi232 (fp) och 2002/03:N267

(fp) motsätter sig motionärerna regeringens

bredbandssatsning. Anslaget bör alltså avvecklas.

Folkpartiets uppfattning är att det i första hand är

näringslivet som skall engagera sig i utbyggnaden av

IT-nät. Stat och kommun bör endast gå in på denna

marknad som garant för viss utbyggnad. Det

viktigaste är att alla kan få tillgång till IT-

uppkoppling till samma kostnad oavsett bostadsort.

Även i motion 2002/03:N393 (kd) föreslås att

anslaget skall avvecklas. Enligt motionärerna är

Kristdemokraterna kritiska mot det sätt på vilket

regeringen har hanterat frågan om statliga IT-

satsningar. Staten borde ha satsat på bredband i

glesbygden snarare än på kabelnät i tätbefolkade

delar av landet, hävdas det.

Centerpartiets uppfattning framgår av motion

2002/03:352 (c). En heltäckande digital

infrastruktur, tillgänglig för alla medborgare,

är ett nödvändigt steg för att kunna

förverkliga idén om en digital allemansrätt.

Enligt motionärernas uppfattning skall bolag

bildas med ansvar för att bygga ut den digitala

infrastrukturen i hela landet. Det aktuella

anslaget bör därför avvecklas i sin helhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig till de av regeringen

framlagda förslagen till anslag m.m. i

budgetpropositionen.

I motionerna 2002/03:Fi232 (fp), 2002/03:N267

(fp), 2002/03:N352 (c), 2002/03:N357 (m) och

2002/03:N393 (kd) förordas andra belopp än

regeringen föreslagit för olika anslag inom

utgiftsområdet. Motionsyrkandena innebär att

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och

Kristdemokraterna förordar en lägre ram än den som

regeringen föreslagit, medan Centerpartiet förordar

en högre ram än regeringsförslaget. Näringsutskottet

har i ett yttrande - i form av ett protokollsutdrag

- till finansutskottet meddelat att utskottet

tillstyrker regeringens förslag till ram för

utgiftsområdet och avstyrker motsvarande

motionsyrkanden.

Finansutskottet har nyligen tillstyrkt regeringens

förslag till ram för utgiftsområde 19 (bet.

2002/03:FiU1). Utskottet utgår i det följande från

att den föreslagna ramen ligger fast.

Av ovan nämnda protokollsutdrag framgår att

företrädarna i näringsutskottet för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna

tillstyrker förslagen i respektive motion. Av

särskilda yttranden till detta betänkande framgår

att företrädarna för de nyssnämnda partierna samt

för Centerpartiet vidhåller sina förslag till ramar

för olika utgiftsområden.

Eftersom utskottet ställer sig bakom förslagen i

budgetpropositionen avvisas uppfattningen i motion

2002/03:N334 (c) i fråga om finansiering av viss

verksamhet hos samverkansorganen.

När det gäller hemsändningsbidraget inom ramen för

stödet till kommersiell service, vilket tagits upp i

motion 2002/03:N303 (c), ser utskottet positivt på

att de aktualiserade frågorna undersöks närmare i

den översyn som Näringsdepartementet har meddelat

att det avser att initiera.

I motsats till uppfattningen i motion 2002/03:N393

(kd) förutser utskottet i likhet med regeringen att

efterfrågan på landsbygdslån - av skäl som tagits

upp i det föregående - kan komma att öka väsentligt.

I fråga om Glesbygdsverkets roll och uppgifter

inom den regionala utvecklingspolitiken anser

utskottet att den nu pågående översynen av

Glesbygdsverket (se avsnittet Myndighetsfrågor inom

den regionala utvecklingspolitiken) bör inväntas

innan några ändringar aktualiseras. Enligt

utskottets uppfattning är det viktigt att ett

fullgott beslutsunderlag ligger till grund för

eventuella förslag angående Glesbygdsverket.

En förändring av zonindelningen för

transportbidrag skall anmälas till EG-kommissionen

för godkännande. Kommissionen godkände relativt

nyligen de nuvarande reglerna för transportbidraget.

Liksom tidigare utgår utskottet från att den

myndighet som har till uppgift att bevaka

transportbidraget nogsamt följer utvecklingen och

markerar om behov av eventuella förändringar

uppstår. Motionsyrkandet i motion 2002/03:N371 (s)

bör därför inte föranleda någon åtgärd.

När det gäller det i motion 2002/03:N352 (c)

begärda nya anslaget för regionalt och lokalt

utvecklingsarbete vill utskottet erinra om att

motsvarande ändamål till viss del föreligger inom

anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av

regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2003

inom utgiftsområde 19 (se bilaga 2). Likaså

tillstyrks de övriga här berörda förslagen till

riksdagsbeslut som framlagts i budgetpropositionen.

Samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken (punkt 1)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ola Sundell (m), Yvonne Ångström

(fp), Åsa Torstensson (c) och Ulla Löfgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:N267 yrkandena

2, 3, 10, 14 och 20, 2002/03:N304 yrkande 1,

2002/03:N345 yrkandena 12 och 21 och 2002/03:N393

yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:N302 yrkande

22, 2002/03:N337 och 2002/03:N368.

Ställningstagande

En framtidsinriktad regional utvecklingspolitik bör

inriktas på att skapa förutsättningar för olika

regioners och människors möjligheter till

utveckling. För detta krävs en genuin förståelse för

företagandets villkor. I stället för inriktningen på

olika - och komplicerade - bidragsformer bör strävan

vara att näringslivet skall ges mer generella

villkor och bättre klimat för företagande och

entreprenörskap. Då elimineras riskerna för att

företagsstöd och bidrag snedvrider konkurrensen,

vilket minskar effektiviteten i samhällsekonomin.

För de företagsstöd som trots allt behövs anser vi

i likhet med den regionalpolitiska utredningen att

inriktningen i huvudsak bör ligga på generella stöd.

I budgetpropositionen håller regeringen fast vid en

föråldrad politik med bidrag, delegationer,

utredningar och stark statlig styrning.

Liksom föregående år instämmer vi i målet för den

regionala utvecklingspolitiken men vi vill lägga

tyngdpunkten på andra strategier än regeringen.

Enligt vår syn handlar det i första hand om att

förbättra möjligheterna för företagande och arbete

och att förstärka landsbygdsregionernas

konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter.

Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar

som gör att små företag, ofta med kvinnor som

drivande kraft, stimuleras att växa liksom att nya

företag startas. En bredare öppning för konkurrens

inom den offentliga sektorn skulle i många fall

gynna kvinnors företagande. Vi ser positivt på att

förstärkta jämställdhetsinsatser kommer att bedrivas

inom ramen för olika åtgärder.

Statsmakterna bör stå för de legala och ekonomiska

ramarna för den regionala utvecklingspolitiken; i

övrigt bör inriktningen vara decentralisering i

syfte att uppnå en hållbar tillväxt i alla delar av

Sverige. Kommunerna har en mycket viktig roll inom

den regionala utvecklingspolitiken när det gäller

tillväxt, sysselsättning och service. Vi förordar en

politik som mobiliserar och uppmuntrar människor att

ta egna initiativ och ta ansvar för både sig själva

och sin bygd. Varje region och varje bygd har sin

styrka och sina möjligheter som bäst kan tas till

vara genom lokala initiativ.

Ett mer dynamiskt företagande och fler arbeten i

privat sektor kräver insatser i huvudsak på andra

områden än inom utgiftsområde 19 Regional utjämning

och utveckling, nämligen i första hand i fråga om

skatterna, arbetsmarknaden, kunskapsutvecklingen och

transportsektorn. Även tillgång till kultur och bra

fritidsaktiviteter är en väsentlig förutsättning för

att skapa en anda av gemenskap och kreativitet på

landsbygden, vilket är väsentligt för att attrahera

invånarna.

Vi tror att mångfald och kreativitet utvecklas

bättre inom ramen för lokala initiativ och med ett

minskat statligt inflytande.

Det är ett oavvisligt krav att alla insatser inom

den regionala utvecklingspolitiken utvärderas så att

de instrument som kan behövas inom den nationella

politiken och inom de prioriterade områdena

successivt kan effektiviseras.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

bifalla här behandlade yrkanden i motionerna

2002/03:N267 (fp), 2002/03:N304 (m), 2002/03:N345

(c) och 2002/03:N393 (kd). Övriga motionsförslag bör

avslås av riksdagen.

2. EG:s framtida sammanhållningspolitik

(punkt 4)

av Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen (mp),

Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd), Ola Sundell

(m), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c)

och Ulla Löfgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:K432

yrkande 14, 2002/03:U323 yrkande 8 och 2002/03:N304

yrkande 15.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är EG:s regionalpolitik

(sammanhållningspolitik) föga framåtsyftande. Det

behövs en kraftfull reformering, vilket inte minst

aktualiseras i samband med den kommande

utvidgningen. Vi menar att det är viktigt att en

reform förbereds redan nu inför nästa programperiod

trots att det finns olika uppfattningar om

innebörden såväl inom landet som inom övriga EU-

länder. Reformen måste innebära att

regionalpolitikens inriktning ändras och att dess

omfattning minskas. Stödet till de nuvarande

medlemsländerna måste tydligt reduceras till förmån

för kandidatländerna. I de fall EU ekonomiskt skall

stödja olika regioner för att därigenom gynna

uthållig tillväxt och hållbar utveckling bör det

vara fråga om regioner som ligger väsentligt under

genomsnittet i unionen vad gäller levnadsstandard

och medelinkomst.

Utformningen av dagens system innebär att medel

bara flyttas runt i systemet, vilket i sig ökar

risken för korruption. Ett enkelt och robust system

skulle kunna åstadkommas om medlemsländerna

kompenseras genom en avräkning på medlemsavgiften i

stället för att som i det nuvarande systemet betala

in medel till EU för att sedan få tillbaka dem i

form av strukturstöd. Vi anser att Sverige måste

motverka att EU i en allt högre grad utvecklas till

en transfereringsunion där medlemsländerna betalar

in pengar till EU för att sedan få tillbaka dem i

form av strukturstöd. Det bör därför i första hand

vara medlemsstaterna själva som ansvarar för sina

regioner. Beslutsfattandet måste dessutom präglas av

långtgående decentralisering, vilket bl.a.

innefattar att ett underifrånperspektiv i högre

utsträckning bör anläggas.

Vi anser också att ytterligare åtgärder måste

vidtas för att kraftfullt förbättra kontrollen och

möjligheten att beivra fusk. En reformering av

regelverket bör även innefatta förenklingsarbete;

byråkrati och ineffektivitet måste motverkas.

För ett år sedan gjorde riksdagen på utskottets

förslag ett uttalande att det är viktigt att en

reform av EG:s regionalpolitik kommer till stånd. En

sådan reform måste bl.a. innebära att

regionalpolitikens inriktning ändras och att dess

omfattning minskas. Enligt uttalandet måste stödet

till de nuvarande medlemsländerna reduceras till

förmån för kandidatländerna. I de fall EU ekonomiskt

skall stödja olika regioner bör det vara fråga om

regioner som ligger väsentligt under genomsnittet i

unionen vad gäller levnadsstandard och medelinkomst.

I budgetpropositionen har regeringen kortfattat

berört EG:s framtida sammanhållningspolitik. Därvid

har regeringen emellertid valt att inte kommentera

riksdagens uttalande. Mot denna bakgrund anser

utskottet att det finns anledning för riksdagen att

återigen göra ett uttalande av detta slag.

Med anledning av de här aktuella yrkandena i

motionerna 2002/03:K432 (fp), 2002/03:U323 (m) och

2002/03:N304 (m) bör riksdagen således i ett

uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som

ovan anförts.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling (punkt 5)

av Mikael Odenberg, Ola Sundell och Ulla Löfgren

(alla m).

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar

- bör ses som en helhet där inte någon eller några

delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de

andra. När finansutskottets majoritet nu genom

förslag till riksdagsbeslut om ramar för de olika

utgiftsområdena valt en annan inriktning av

politiken, deltar vi inte i det nu aktuella beslutet

om anslagsfördelning inom utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling.

Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi

förespråkar redovisas i motionerna 2002/03:Fi231 (m)

och 2002/03:N357 (m) och framgår av bilaga 2. Våra

principiella ståndpunkter framgår av motion

2002/03:N304 (m) och av våra reservationer i

näringsutskottets betänkande 2001/02:NU4 i samband

med utskottets beredning av regeringens proposition

om den regionala utvecklingspolitiken. Vår

uppfattning om vissa grunddrag beträffande

inriktningen av den regionala utvecklingspolitiken

framgår dessutom av en fyrpartireservation (m, fp,

kd, c) i detta betänkande.

För budgetåret 2003 förordar vi att anslaget

(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder minskas

med 450 miljoner kronor jämfört med regeringens

förslag. En annan förändring (utanför

utgiftsområdet) som Moderata samlingspartiet

föreslår är att kretsen företag i stödområdet som

omfattas av nedsättningen av socialavgifter ökas

under år 2003.

Den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)

har påvisat företagsstödens negativa effekter, och

då särskilt de selektiva stödformernas, samt att de

hanteras på ett sådant sätt att de bidrar till en

konservering och därmed utgör ett hinder för

utveckling. Vidare visade utredningen tydligt att

företagsstöd aldrig kan ersätta entreprenörskap,

företagande och dynamik. I enlighet med dessa

slutsatser vill vi minska de selektiva stödformerna

och ersätta dem med generella åtgärder som

förbättrar förutsättningarna i regionerna.

Budgetpropositionen visar att regeringen håller

fast vid en föråldrad och kontraproduktiv politik.

Det är vår uppfattning att den regionala

utvecklingspolitiken i stället bör inriktas på att

skapa förutsättningar för olika regioners och

människors möjligheter till utveckling. Genom att

bl.a. förbättra och bygga ut vägnätet, skapa en

utbyggd IT-infrastruktur, sänka drivmedelsskatter

och i övrigt förbättra villkoren för företagande

vill vi lägga grunden för tillväxt i hela Sverige.

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling (punkt 5)

av Eva Flyborg och Yvonne Ångström (båda fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2003

innebär i sina huvuddrag sänkta skatter på arbete

och företagande, vilket syftar till att uppnå en

långsiktig och uthållig tillväxt. Budgetförslaget

syftar också till en mera rättvis skattepolitik för

bl.a. barnfamiljer. Våra utgiftsökningar avser

främst bistånd, utbildning, vård och omsorg,

förbättringar för handikappade, åtgärder mot ohälsan

samt satsningar på miljö och rättssäkerhet.

Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling har emellertid

avvisats i budgetprocessens första steg. Då

Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det inte

meningsfullt att delta i fördelningen på anslag inom

utgiftsområdet. Vi väljer således att inte delta i

utskottets beslut avseende moment 5 om anslag m.m.

inom det aktuella utgiftsområdet för budgetåret

2003.

I det följande redovisas i sammanfattning

innehållet i vårt budgetförslag för utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling. Vårt förslag till

ram för utgiftsområdet för år 2003 var 963 miljoner

kronor lägre än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets

och Miljöpartiets förslag.

Folkpartiets regionalpolitik genomsyras av ett

underifrånperspektiv och tar sin utgångspunkt i den

enskilde individen. I partimotion 2002/03:Fi232 (fp)

och kommittémotion 2002/03:N267 (fp) redovisas

Folkpartiets syn på de regionalpolitiska anslagen.

Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU

2000:87) visat kan de traditionella

regionalpolitiska medlen reduceras. De selektiva

stödformerna inom den regionala utvecklingspolitiken

bör enligt vår uppfattning minskas för att på sikt

avvecklas. För år 2003 anser Folkpartiet därför att

anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder

borde minskas med 500 miljoner kronor i förhållande

till vad regeringen föreslår i budgetpropositionen.

Vidare anser vi att kostnaden för de regionala

transportnäten inte borde belasta staten.

Kostnadsansvaret för denna uppbyggnad bör i första

hand ligga på näringslivet. Därför avvisar vi det av

regeringen föreslagna anslaget (37:1) IT-

infrastruktur: Regionala transportnät m.m. På två år

vill vi avveckla Glesbygdsverket och därför föreslås

en minskning av anslaget till verket med 13 miljoner

kronor.

Vår principiella uppfattning om hur den regionala

utvecklingspolitiken skall utformas framgår av

reservationer i näringsutskottets betänkande

2001/02:NU4. Folkpartiets uppfattning om vissa

grunddrag beträffande inriktningen av politiken kan

dessutom utläsas i en fyrpartireservation (m, fp,

kd, c) i här föreliggande betänkande. Utöver vad som

redovisas i dessa sammanhang vill vi erinra om vår

syn på politiken, vilken beskrivs i motionerna

2002/03:Fi232 och 2002/03:N267, i fråga om sänkta

arbetsgivaravgifter, bättre kommunikationer,

reseavdrag för bilresor till arbetet, grundläggande

samhällsservice, distansutbildning och

utlokaliserade högskoleplatser, försöksverksamhet

med avskrivning av studieskulder i Norrbottens län,

lokalisering av nya statliga myndigheter utanför

Stockholmsområdet m.m.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling (punkt 5)

av Maria Larsson (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken än den regeringen och

dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på

att långsiktigt förbättra Sveriges

tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer

för minskad ohälsa, förbättrad lönebildning och

strategiska skattesänkningar på arbete och sparande.

Därigenom skapas förutsättningar för att

sysselsättningen skall kunna öka i en sådan

utsträckning att välfärden tryggas för alla.

Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste

göras mer flexibel och där den kraftigt ökande

sjukfrånvaron måste mötas med en förbättrad

arbetsmiljö och rehabilitering. Det handlar om

skatterna på arbete och företagande som måste sänkas

och på sikt anpassas till omvärldens betydligt lägre

skattetryck. Det handlar om det svenska

konkurrenstrycket som måste förbättras. Vidare måste

den offentliga sektorn förnyas för att bättre möta

konsumenternas/brukarnas behov och bättre tillvarata

personalens kompetens och idéer. Dessutom måste

valfriheten inom familjepolitiken öka, rättsväsendet

återupprättas, pensionärernas ekonomiska situation

stärkas och infrastrukturen förbättras.

Målet med våra reformer på dessa områden är att

skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt på

åtminstone 3 % över en konjunkturcykel, där

sysselsättningen kan öka utan att inflationen tar

fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar

och välfärd kan öka utan politisk detaljstyrning,

där den offentliga sektorn kan vitaliseras och möta

ökande behov utan att jagas av krympande skattebaser

och där statens finanser blir mindre

konjunkturkänsliga.

Finansutskottets majoritet - bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister - har nu genom förslag till ramar för

de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens

inkomster ställt sig bakom en annan inriktning av

politiken i det första rambeslutet om statsbudgeten.

Därför redovisar jag i detta särskilda yttrande (i

stället för i en reservation) den del av vår politik

som rör utgiftsområde 19 och som jag skulle ha yrkat

bifall till om vårt förslag till ramar hade vunnit i

den första beslutsomgången.

Den regionala utvecklingspolitikens främsta

uppgift är enligt min mening att bidra till

utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet.

Målet för den politik vi förordar är att hela

Sverige skall leva och att varje kommun skall vara

ett fungerande samhälle, där människor kan få sina

grundläggande behov av arbete och service

tillgodosedda.

I Kristdemokraternas partimotion 2002/03:Fi233 och

kommittémotion 2002/03:N393 redovisas vår syn på de

regionalpolitiska anslagen. Våra förslag innebär att

ramen för utgiftsområde 19 skulle minskas med 695

miljoner kronor jämfört med det förslag som

presenteras i budgetpropositionen.

Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU

2000:87) visat kan de traditionella

regionalpolitiska medlen minskas. Den ståndpunkten

delas av Kristdemokraterna. Anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder omfattar 1 535 miljoner

kronor, varav en viss del disponeras av regeringen.

Vi anser att regeringen bör redovisa vad pengarna

skall användas till. Enligt vår uppfattning bör

anslaget minskas med 215 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

När det gäller anslaget (33:2) Landsbygdslån, som

omfattar 60 miljoner kronor, menar jag att nuvarande

landsbygdslån är viktiga för utveckling av gles- och

landsbygden och att verksamheten bör fortgå i den

omfattning som nu är. Det kan dock konstateras att

efterfrågan på landsbygdslånet de gångna åren varit

liten. Resultatet har blivit att ett betydligt

anslagssparande har byggts upp. Kristdemokraterna

bedömer därför att en fortsatt verksamhet på området

kan fortgå på samma nivå med ett anslag som är 30

miljoner kronor lägre i förhållande till regeringens

förslag.

Kristdemokraterna har även avvisat det av

regeringen föreslagna anslaget (37:1) IT-

infrastruktur: Regionala transportnät m.m. Liksom

tidigare är det vår uppfattning att utbyggnaden av

IT-infrastruktur i största möjliga utsträckning

skall ske på marknadsmässiga grunder och därför bör

skötas av näringslivet.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling (punkt 5)

av Åsa Torstensson (c).

Centerpartiets förslag till ram för utgiftsområde 19

Regional utjämning och utveckling för år 2003,

vilket är 138 miljoner kronor högre än

Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och

Miljöpartiets förslag, har avstyrkts av

finansutskottet i budgetprocessens första steg. Då

Centerpartiets budgetförslag är en helhet är det i

detta andra steg inte meningsfullt att delta i

beslut avseende fördelning och storlek av olika

anslag inom ramen. Jag väljer således att inte delta

i utskottets beslut avseende moment 5 om anslag m.m.

inom utgiftsområde 19 för budgetåret 2003.

Centerpartiets syn på de regionalpolitiska

anslagen har redovisats i partimotion 2002/03:Fi234

och i kommittémotion 2002/03:N352. Inriktningen på

den regionala utvecklingspolitik vi vill föra

framgår av partimotion 2002/03:N345.

Växtkraft skapas bäst underifrån, anser

Centerpartiet. När många människor är med och bygger

samhället underifrån kan den lokala utvecklingen ta

fart. Stabil och långsiktig tillväxt skapas när hela

landet får vara med och bidra. Det förutsätter att

bidragstänkandet inom regionalpolitiken bryts. För

att skapa livskraft i hela Sverige måste det finnas

vissa grundförutsättningar som t.ex. bra utbildning,

decentraliserad forskning, välutbyggd infrastruktur,

närhet till sjukvård och en servicegaranti.

Sverige är rikt på naturresurser som kan

vidareutvecklas samtidigt som en satsning på

småskalig livsmedelsproduktion, landsbygdsturism och

förbättringar för fiskenäringen ger resurser och

möjligheter för livskraftiga företag och bygder. I

utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle

har de agrara näringarna en nyckelroll. Dessutom ger

ett rättvist skatteutjämningssystem möjligheter för

den offentliga sektorn att hålla hög kvalitet i hela

landet.

Förbättringar av den kommunala demokratin gör att

fler kan påverka utvecklingen på sin ort. Lokal

utveckling gagnas bäst av att utvecklingsresursers

användning avgörs regionalt och lokalt.

Jämfört med regeringens förslag till anslaget

(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder vill

Centerpartiet göra ytterligare satsningar på olika

regionala utvecklingsinsatser. Vi vill därför

tillföra 488 miljoner kronor under detta anslag.

Vidare vill Centerpartiet stärka den lokala nivån

genom ökat självbestämmande. Livskraft kommer

underifrån, och det är i de tusentals frivilliga

utvecklingsgrupperna som den lokala utvecklingen

främst skapas. Vi vill tillföra ytterligare resurser

till utvecklingsarbetet, fördelat på två delar - en

regional del och en del till den lokala

utvecklingen. Därför vill vi på ett nytt anslag för

regionalt och lokalt utvecklingsarbete föra upp 100

miljoner kronor.

En heltäckande digital infrastruktur, tillgänglig

för alla medborgare, är ett nödvändigt steg för att

kunna förverkliga idén om en digital allemansrätt.

Enligt Centerpartiets uppfattning skall ett bolag

bildas som skall svara för att bygga ut den digitala

infrastrukturen i hela landet. Anslaget (37:1) IT-

infrastruktur: Regionala transportnät m.m. bör

därför avvecklas i sin helhet.

Centerpartiets uppfattning om vissa grunddrag

beträffande inriktningen av den regionala

utvecklingspolitiken framgår dessutom av en

fyrpartireservation (m, fp, kd, c) i detta

betänkande.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2002/03:1 (utgiftsområde

19 Regional utjämning och

utveckling)

Regeringen föreslår

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder, göra ekonomiska

åtaganden som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000 000

kronor under åren 2004-2011 (avsnitt 3.9.1),

2. att riksdagen godkänner regeringens förslag om

användningen av anslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (avsnitt 3.9.1),

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska

regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006,

göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst

4 500 000 000 kronor under åren 2004-2008 (avsnitt

3.9.5),

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, i fråga om ramanslaget 37:1 IT-

infrastruktur: Regionala transportnät m.m., göra

ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst

1 000 000 000 kronor under åren 2004-2005 (avsnitt

4.1),

5. att riksdagen för budgetåret 2003 anvisar

anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning

och utveckling enligt uppställning i bilaga 2.

Motioner

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

reformera EU:s regionalpolitik.

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20. (delvis) Riksdagen anvisar för budgetåret 2003

anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning

och utveckling enligt uppställningen i tabell 9 i

motionen.

2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

reformera EU:s regionalpolitik.

2002/03:N231 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om enhetliga EU-regler vid

företagsflytt.

2002/03:N239 av Runar Patriksson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättandet av en

glesbygdsombudsman.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att koppla den

föreslagna glesbygdsombudsmannen till

Glesbygdsverket genom att verkets generaldirektör

också blir glesbygdsombudsman.

2002/03:N265 av Runar Patriksson och Anita Brodén

(fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättandet av en

glesbygdsombudsman.

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den djupa

regionalpolitiken för ökad egenmakt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en politik som tar

sin utgångspunkt i en lokal mobilisering av

resurser.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om upphandling av

grundläggande samhällsservice i regionalpolitiskt

utsatta områden.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för fler

jobb på landsbygden.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stödområdena.

22. Riksdagen anvisar med förändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under

utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

enligt uppställning i motionen.

2002/03:N283 av Per-Olof Svensson och Raimo

Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om enhetliga EU-regler.

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N

Hedström (mp):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

lokalbefolkningens och regionens invånare ökad

makt över de regionalpolitiska medlen.

2002/03:N303 av Viviann Gerdin och Annika Qarlsson

(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att taket för

hemsändningsbidraget höjs från dagens 90 till 110

kr.

2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de selektiva

regionalpolitiska stöden.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om reformering av

EU:s regionalpolitik.

2002/03:N334 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att medel för regional

projektverksamhet som regeringen fördelar till län

med samverkansorgan, inkluderande de projektmedel

som medfinansierar EG:s strukturfondsprogram, skall

tillföras samverkansorganen.

2002/03:N337 av Lennart Klockare och Anders

Sundström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regionalpolitiskt stöd.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av hur

det regionalpolitiska stödet fungerar och betalas

ut för att frigöra resurser för regionala och

lokala utvecklingsresurser.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett ökat regionalt

ansvar över utvecklingsresurserna.

2002/03:N352 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med förändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under

utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

enligt uppställning i motionen.

2002/03:N357 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 19 anslag

33:1 Regionalpolitiska åtgärder för år 2003 1 085

335 000 kr.

2002/03:N365 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om EU:s strukturfonder.

2002/03:N368 av Hans Stenberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regional

utvecklingspolitik.

2002/03:N371 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om transportbidrag.

2002/03:N393 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principer och mål

för regional utveckling.

9. Riksdagen anvisar med förändringar i

förhållande till regeringens förslag anslagen under

utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

enligt uppställning i motionen.

Bilaga 2

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2003 inom utgi

19 Regional utjämning och utveckling

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördeln

(m), (fp), (kd) och (c) har avstått

från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 1-4).

Belopp i 1 000-tal kronor

-------------------------------------------------------------------------------

Anslag Anslags-Regeringens

typ förslag

(m) (fp) (kd) (c)

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

33:1Allmänna regionalpolitiska (ram.) 1 535 335 - 450 000 - 500 000 -

åtgärder 000

-------------------------------------------------------------------------------

33:2Landsbygdslån (ram.) 60 000 - 30 000

-------------------------------------------------------------------------------

33:3Transportbidrag (ram.) 336 000

-------------------------------------------------------------------------------

33:4Glesbygdsverket (ram.) 26 441 - 13 000

-------------------------------------------------------------------------------

33:5Europeiska regionala

utvecklingsfonden perioden

2000-2006 (ram.) 1 200 000

-------------------------------------------------------------------------------

33:6Regionalt och lokalt (ram.) + 100

utvecklingsarbete * 000

-------------------------------------------------------------------------------

37:1IT-infrastruktur: Regionala (ram.) 450 000 - 450 000 - 450 000

transportnät m.m. 000

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

Summa 3 607 776 - 450 000 - 963 000 - 695 000 + 138

000

-------------------------------------------------------------------------------

* = förslag om nytt anslag