Bet. 2002/03:NU3

Näringsutskottets betänkande

2002/03:NU3

Utgiftsområde 21 Energi

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker - med ett undantag - de av

regeringen föreslagna anslagen (totalt ca 1 687

miljoner kronor) för budgetåret 2003 inom

utgiftsområde 21 Energi. Enligt utskottets

uppfattning bör riksdagen besluta att det föreslagna

nya anslaget (35:11) Statlig prisgaranti

elcertifikat, vilket enligt förslag i

budgetpropositionen skall upptas till 0 kr år 2003,

skall utgå. Utskottets förslag till anslag för

utgiftsområdet återges i bilaga 3. Vidare

tillstyrker utskottet regeringens förslag om

investerings- och finansplan m.m. för Affärsverket

svenska kraftnät samt i övrigt här aktuella förslag

till riksdagsbeslut som regeringen framlägger under

detta utgiftsområde. Företrädarna i utskottet för

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och

Kristdemokraterna deltar inte i beslutet om anslag.

De erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag

som framlagts av respektive parti. I förhållande

till regeringens förslag för utgiftsområdet ville

Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med ca

318 miljoner kronor, Folkpartiet med 1 058 miljoner

kronor och Kristdemokraterna med 135 miljoner

kronor.

Därtill menar utskottet - med bifall till krav i

en motion (c) - att riksdagen i ett uttalande skall

begära att regeringen återkommer i 2003 års

vårproposition beträffande de beräknade

anslagsnivåerna år 2004 för vissa av anslagen inom

utgiftsområdet.

I betänkandet behandlas även motioner som rör

energipolitikens inriktning och stängningen av

Barsebäcks andra reaktor. Samtliga motionsyrkanden

på dessa områden avstyrks av utskottet. När det

gäller energipolitikens inriktning hänvisar

utskottet till det energipolitiska beslut riksdagen

fattade våren 2002 och framhåller att utskottet på

denna punkt inte ändrat uppfattning. I reservationer

(m, fp; kd; mp) redogör företrädarna för dessa

partier för sin syn på energipolitikens inriktning.

Beträffande stängningen av Barsebäck 2 menar

utskottet att riksdagen bör invänta att regeringen

våren 2003 till riksdagen framlägger underlag för en

förnyad prövning. I en reservation (m, fp, kd)

framhåller reservanterna att de motsätter sig en

förtida avveckling av kärnkraften, vilken de menar

får negativa konsekvenser för miljön och

samhällsekonomin. I en annan reservation (mp)

förordas att villkoren för en stängning av Barsebäck

2 upphävs och att reaktorn stängs snarast möjligt.

Avslutningsvis avstyrker utskottet motionsyrkanden

rörande Vattenfall AB och brunkolsbrytning i

Tyskland. I sammanhanget redogör utskottet för sin

principiella ståndpunkt att det är upp till

Vattenfalls ledning och styrelse att ta beslut om

den operativa verksamheten. Därtill erinras om att

flyttningen av byn Horno grundar sig på i Tyskland

demokratiskt fattade beslut som i sin tur har

prövats i olika instanser. I reservationer (fp, kd;

mp) ifrågasätts om Vattenfalls verksamhet i Tyskland

är förenlig med det uppdrag bolaget givits av

statsmakterna och förordas att de statliga

företagens etiska förhållningssätt skall

tydliggöras. I den ena reservationen (fp, kd) begärs

ett riksdagsuttalande om att regeringen bör försäkra

sig om att Vattenfall inte åter hamnar i en

situation där bolaget står som ansvarigt för att

människor tvångsförflyttas på grund av

brunkolsbrytning. I den andra reservationen (mp)

begärs att riksdagen genom ett uttalande anmodar

regeringen att snarast utreda frågan om huruvida ett

bevarande av byn Horno är möjligt och att

regeringen, om så är fallet, på lämpligt vis tillser

att byn bevaras.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bedömning av regeringens

resultatredovisning

Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.

2. Energipolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U324

yrkande 19, 2002/03:Fö259 yrkande 6, 2002/03:N227

yrkande 14, 2002/03:N242 yrkande 1, 2002/03: N262

yrkande 2, 2002/03:N264 yrkandena 1 och 4,

2002/03:N301 yrkandena 1, 2, 4, 11 och 13 och

2002/03:N390 yrkandena 1 och 7.

Reservation 1 (m, fp)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (mp)

3. Stängningen av Barsebäck 2

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ420

yrkande 12, 2002/03:N242 yrkande 2, 2002/03:N264

yrkande 3, 2002/03:N271 yrkande 1, 2002/03: N301

yrkandena 5 och 6 och 2002/03:N390 yrkande 3.

Reservation 4 (m, fp, kd)

Reservation 5 (mp) - motiv.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21

Energi

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003 för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling och

marknadsintroduktion besluta om åtgärder som,

inklusive tidigare gjorda åtaganden, medför

utgifter på högst 260 000 000 kr under åren

2004-2007. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:1 utgiftsområde 21 punkt 1.

b) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003 för ramanslaget 35:4 Stöd för

marknadsintroduktion av vindkraft besluta om

åtgärder som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, medför utgifter på högst 300 000 000

kr under åren 2004-2007. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21

punkt 2.

c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003 för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta

om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, medför utgifter på högst 810 000 000

kr under åren 2004-2007. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21

punkt 3.

d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003 för ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd

besluta om åtgärder som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, medför utgifter på högst

350 000 000 kr under åren 2004-2007. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

utgiftsområde 21 punkt 4.

e) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003 för ramanslaget 35:7 Introduktion av ny

energiteknik besluta om åtgärder som, inklusive

tidigare gjorda åtaganden, medför utgifter på

högst 500 000 000 kr under åren 2004-2007. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:1

utgiftsområde 21 punkt 5.

f) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003 för ramanslaget 35:8 Energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser besluta

om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, medför utgifter på högst 60 000 000 kr

under åren 2004-2006. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21 punkt 6.

g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen

inom utgiftsområde 21 Energi enligt utskottets

förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen

delvis proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21

punkt 9.

h) Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi232

yrkande 20 i denna del, 2002/03:N264 yrkande 12,

2002/03:N357 yrkandena 2-8, 2002/03:N390 yrkande

20 och 2002/03:Bo292 yrkande 4.

5. Redovisning av anslag för år 2004

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:N394 yrkande 1.

6. Affärsverket svenska kraftnät

Riksdagen godkänner investeringsplanen för

Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för

perioden 2003-2005 och bemyndigar regeringen de

finansiella befogenheter avseende Affärsverket

svenska kraftnät för år 2003 som föreslås i

propositionen. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:1 utgiftsområde 21 punkterna

7 och 8.

7. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i

Tyskland

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N264

yrkande 7 och 2002/03: N335.

Reservation 6 (fp, kd)

Reservation 7 (mp)

Stockholm den 28 november 2002

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Mikael Odenberg (m)*, Ingegerd

Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg

(fp)*, Ann-Marie Fagerström (s), Maria Larsson

(kd)*, Karl Gustav Abramsson (s), Ola Sundell (m)*,

Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström

(fp)*, Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s),

Ulla Löfgren (m)*, Lars Johansson (s), Reynoldh

Furustrand (s) och Gunilla Wahlén (v).

* Har avstått från att delta i besluten under

punkterna 4 och 5.

2002/03

NU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2002/03:1 (budgetpropositionen)

såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,

dels 15 motioner från allmänna motionstiden.

Utskottet har vid ett besök hos Vattenfall AB den 20

november 2002 fått upplysningar i ärendet.

Bakgrund

Utgiftsområde 21 Energi omfattar politikområdet

Energipolitik, som i sin tur innesluter frågor

avseende tillförsel, distribution och användning av

energi. Myndigheterna som ingår i politikområdet är

Statens energimyndighet och Affärsverket svenska

kraftnät.

I budgetpropositionen för år 2003 föreslår

regeringen att riksdagen dels godkänner den

föreslagna fördelningen av anslag inom

utgiftsområdet, dels bemyndigar regeringen att fatta

beslut om utgifter under perioden 2004-2007 under

sex anslag. Därtill begärs riksdagens godkännande av

regeringens förslag beträffande investeringsplan och

finansiella befogenheter för Affärsverket svenska

kraftnät.

Riksdagens finansutskott har nyligen tillstyrkt

regeringens förslag om ramar för de olika

utgiftsområdena (prop. 2002/03:1, bet.

2002/03:FiU1). För utgiftsområde 21 Energi innebär

det en utgiftsram för år 2003 på 1 687 miljoner

kronor. I Moderata samlingspartiets partimotion

2002/03:Fi231 föreslogs en minskad utgiftsram med ca

318 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag. Folkpartiet har i sin partimotion

2002/03:Fi232 förordat en minskning av utgiftsramen

med 1 058 miljoner kronor i jämförelse med

regeringens förslag, medan Kristdemokraterna i

partimotion 2002/03:Fi233 har föreslagit en minskad

ram med 135 miljoner kronor. Centerpartiets förslag

i partimotion 2002/03:Fi234 för utgiftsområde 21

Energi avvek inte från regeringens förslag. Dessa

förslag följdes upp vid finansutskottets behandling

av ärendet i reservationer av företrädare för

respektive parti. Företrädarna för Vänsterpartiet

och Miljöpartiet anslöt sig vid finansutskottets

behandling till regeringens förslag till utgiftsram

för detta utgiftsområde vad avser budgetåret 2003.

Förslagen i propositionen och motionerna återges i

bilaga 1. Regeringens och oppositionspartiernas

förslag till anslag för år 2003 inom utgiftsområde

21 Energi redovisas i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Bedömning av regeringens

resultatredovisning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad utskottet anfört

om regeringens resultatredovisning. Utskottet

konstaterar att redovisningen på ett

övergripande plan uppfyller de krav på

överskådlighet och saklighet som riksdagen

efterfrågar. Samtidigt erinras om vad

utskottet gav uttryck för i samband med

behandlingen av föregående års

budgetproposition; utskottet utgår från att

dessa synpunkter beaktas i det fortsatta

arbetet.

Propositionen

Riksdagen beslutade i juni 2002 (prop. 2001/02:143,

bet. 2001/02:NU17) om riktlinjer för

energipolitiken. Det beslut riksdagen fattade

innebär att riktlinjerna i 1997 års energipolitiska

beslut (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) ligger

fast. Enligt vad riksdagen fastställt skall den

svenska energipolitiken ha följande övergripande

mål.

Den svenska energipolitikens mål är att på kort

och lång sikt trygga tillgången på el och annan

energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Energipolitiken skall skapa villkoren för en

effektiv och hållbar energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg

negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Vidare skall energipolitiken

bidra till ett breddat energi-, miljö- och

klimatsamarbete i Östersjöregionen. Energipolitiken

skall därtill utformas så att energimarknaderna ges

en säker tillgång på energi - el, värme, bränslen

och drivmedel - till rimliga priser.

Politikområdet Energipolitik, vilket sammanfaller

med utgiftsområdet Energi, omfattar de tre

verksamhetsområdena Elmarknadspolitik, Övrig

energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt

energisystem. Elmarknadspolitiken syftar till att

skapa goda ramvillkor för en effektiv och väl

fungerande elmarknad. Insatserna inom Övrig

energimarknadspolitik fokuserar i första hand på

motsvarande frågor inom övrig ledningsburen energi,

dvs. på naturgas och fjärrvärme, liksom på bränsle-

och drivmedelsmarknaderna. Politik för ett uthålligt

energisystem utgörs i huvudsak av de energipolitiska

åtgärder som riksdagen godkände i juni 2002 för den

fortsatta omställningen och utvecklingen av

energisystemet och i juni 1997 vad gäller åtgärderna

för ett långsiktigt uthålligt energisystem.

Det är främst Statens energimyndighet

(Energimyndigheten) och Affärsverket svenska

kraftnät (Svenska kraftnät) som har ansvaret för att

genomföra åtgärderna inom energipolitiken.

Mål för Elmarknadspolitiken

Målet för elmarknadspolitiken är en effektiv

elmarknad som genererar en säker tillgång på el till

internationellt konkurrenskraftiga priser.

Regeringens redovisning av elmarknadspolitiken

görs med hjälp av sex resultatindikatorer. Dessa

indikatorer är prisutvecklingen på den nordiska

elbörsen, elpriser till slutanvändare,

strukturutvecklingen, nättariffer, antalet ärenden

vid tillsynsmyndigheten samt effekt- och elbalanser.

Elpriserna har varit sjunkande på spotmarknaden

från elreformen år 1996 fram till år 2000. Under

våren 2001 vände trenden och priserna steg kraftigt.

Den främsta orsaken till prisstegringen var att

tillrinningen var lägre än normalt i Norge under

början av året. Medan börspriserna på el varierat

kraftigt har elpriserna till konsumenten varit mer

stabila, även om genomsnittspriset sjönk under

perioden 1996-2000. Under början av år 2001 bröts

trenden med sjunkande konsumentpriser och priserna

började stiga som en följd av utvecklingen på

spotmarknaden. Att elpriserna till konsumenterna

sjunkit har dock inte fått så stort genomslag på

konsumenternas kostnad för el eftersom nivån på

energiskatten på el stigit sedan avregleringen.

Sedan elmarknadsreformen genomfördes har

koncentrationen i elproduktionen ökat;

elproduktionen i Sverige är i hög grad koncentrerad

till ett fåtal företag. De två största

kraftproducenterna, Vattenfall AB och Sydkraft AB,

stod sammanlagt för 69 % av elproduktionen i landet

år 2001. Beträffande försäljning till slutkund är

koncentrationen inte lika stor, men även där är

trenden att koncentrationen ökar. De tre största

bolagen - Vattenfall AB, Fortum AB och Sydkraft AB -

svarar för ca 70 % av slutkundsförsäljningen i

Sverige.

Elkonkurrensutredningen överlämnade sitt

slutbetänkande om konkurrensen på elmarknaden (SOU

2002:7) i januari 2002. Slutsatsen var att

konkurrensen och prisbildningen i huvudsak fungerar

förhållandevis väl, men att koncentrationstendenser

på marknaden ställer krav på aktivare uppföljning

och vissa kompletterande åtgärder. Den bedömning som

regeringen gör är att elmarknaden i huvudsak

fungerar väl. I propositionen påpekas att det

emellertid är av stor vikt att reglerna för

tillsynen av elnäten vidareutvecklas. Resurserna för

tillsyn och allmän bevakning av elmarknaden behöver

därför förstärkas. Vidare har Statskontoret av

regeringen getts i uppdrag att genomföra en översyn

av Energimyndighetens verksamhet och resursbehov.

Tillsynen av nätverksamheten under år 2001 har

varit inriktad på nättarifferna samt efterlevnaden

av regelverket kring schablonberäkning. Regeringen

menar, mot bakgrund av den viktiga roll som

tillsynen har, att en vidareutveckling av verktygen

för att utöva tillsyn har hög prioritet. Den nya

bestämmelsen i ellagen med kriterier för vad som kan

anses vara en skälig nätavgift trädde i kraft i juli

2002 och kommer att tillämpas på nättarifferna för

år 2003. De nya kriterierna för skälig nätavgift

innebär bl.a. att en större vikt läggs vid att

överföringen av el sker med god kvalitet. Regeringen

påpekar att det i dag inte finns några klara

kriterier för vad som kan anses vara god elkvalitet,

men att det är regeringens avsikt att se till att

sådana kriterier tas fram.

Sedan avregleringen år 1996 har flera kraftföretag

beslutat om stängning av anläggningar för

reservkraftproduktion, i huvudsak oljeeldade

kraftverk. Detta har medfört att tillgänglig

kapacitet (effekt) för elproduktionen har minskat,

något som inneburit att Sverige under enstaka timmar

de senaste vintrarna varit nära effektbrist i vissa

regioner. För att säkra effektbalansen på kort sikt

har Svenska kraftnät vidtagit en rad åtgärder de

senaste åren. Effektbalansen för den kommande

vintern kommer att vara fortsatt ansträngd befarar

regeringen och framhåller att det är viktigt att det

arbete som bedrivs för att säkra effektbalansen

fortlöper. Vidare avser regeringen att behandla

Svenska kraftnäts förslag till långsiktig lösning av

effektproblemet och återkomma till riksdagen i denna

fråga.

Mål för Övrig energimarknadspolitik

Målet för verksamhetsområdet är att energipolitiken

skall utformas så att energimarknaderna ger en säker

tillgång på energi - värme, bränslen och drivmedel -

till rimliga priser. Målet för

naturgasmarknadspolitiken är att vidareutveckla

gasmarknadsreformen så att en effektiv

naturgasmarknad med reell konkurrens kan uppnås.

Målet för värmemarknadspolitiken är att förbättra

transparensen så att en ökad konkurrens och

effektivitet stimuleras.

Som resultatindikatorer på detta område använder

regeringen främst pris- och konkurrensförhållandena

på naturgas- och värmemarknaderna.

År 2000 inleddes en stegvis öppning av

naturgasmarknaden med ikraftträdandet av den nya

naturgaslagen. Ytterligare ett steg mot en

konkurrensutsatt naturgasmarknad har tagits genom

att tröskelvärdet för att fritt välja

naturgasleverantör kommer att sänkas till en årlig

förbrukning om 15 miljoner kubikmeter den 1 augusti

2003. Regeringens bedömning är att

gasmarknadsreformen hittills fungerat

tillfredsställande. En viss risk för snedvridningar

av konkurrensen har dock kunnat konstateras, bl.a.

beroende på att det saknas alternativa

tillförselvägar, sägs det i budgetpropositionen. Med

anledning av EG-kommissionens förslag till

revidering av gasmarknadsdirektivet kan den

fortsatta marknadsöppningen komma att ske i en

snabbare takt än tidigare planerat.

I budgetpropositionen redogörs för att

Energimyndigheten konstaterat att värmemarknaderna

kännetecknas av betydande tröghet med därmed

följande prisspridning. Beroende på byteskostnaderna

sker konkurrensen huvudsakligen inom ett och samma

energislag. Vidare konstaterar Energimyndigheten att

de trögheter som finns på värmemarknaderna gör det

möjligt för fjärrvärmeföretag med låga kostnader att

få höga vinster. Regeringen gör bedömningen att

ytterligare åtgärder krävs för att utveckla

fjärrvärmemarknaden. Därför avser regeringen att

tillsätta en särskild utredare med uppdrag att

föreslå åtgärder för att bättre skydda konsumenterna

mot oskälig fjärrvärmeprissättning, överväga behovet

av bestämmelser som reglerar åtskillnaden mellan

konkurrensutsatt verksamhet på elmarknaden och på

fjärrvärmeverksamhet samt analysera om det är

lämpligt att införa tredjepartstillträde till

fjärrvärmenäten.

Mål för Politik för ett uthålligt energisystem

Det energipolitiska programmet från år 1997

innehåller ett program för ett ekologiskt och

ekonomiskt uthålligt energisystem för perioden

1998-2004. Målet är att energin skall användas så

effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla

resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på

säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid

användning och utveckling av all energiteknik.

Programmet indelas i energipolitiska åtgärder på

kort sikt (1998-2002), åtgärder för ett långsiktigt

uthålligt energisystem (1998-2004) samt

energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser (1998-2004). Det energipolitiska

beslut som riksdagen fattade i juni 2002 omfattar

åtgärder för den fortsatta omställningen av

energisystemet.

Energipolitiska åtgärder på kort sikt är den del

av programmet som avser att kompensera bortfallet av

elproduktion från den andra reaktorn i Barsebäck.

Ett villkor för stängningen av Barsebäcks andra

reaktor är att bortfallet av elproduktion kan

kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och

minskad användning av el. Syftet med åtgärderna inom

det kortsiktiga programmet är att under perioden

1998-2002 minska användningen av el för uppvärmning,

öka tillförseln av el och värme från förnybara

energikällor och utnyttja det befintliga

energisystemet effektivare.

För de kortsiktiga åtgärderna används som

resultatindikatorer det beräknade effekttillskottet,

den årliga reduktionen/produktionen, kostnaden i

kronor per kW (effekt), kostnaden i kronor per kWh

(energimängd) samt miljöindikatorer (utsläpp av

svavel, kväveoxider, koldioxid m.m.).

Målet med insatserna för minskad elanvändning

(reduktionsmål) är att åtgärderna skall leda till en

minskad årlig elanvändning på 1,5 TWh under perioden

1998-2002. Enligt regeringen kan måluppfyllelsen för

minskad elanvändning betraktas som tämligen god. Den

sammanlagda reduktionen av elförbrukningen och den

ökade produktionen av mottryck i fjärrvärmesystemet

motsvarar ca 1,2 TWh, baserat på de ansökningar som

beviljats medel och de utbetalningar som gjorts

under perioden 1998-2001. Regeringen konstaterar

samtidigt att utgifterna för de elminskande

åtgärderna år 2001, liksom under år 1999 och 2000,

varit lägre än beräknat.

Målet med åtgärderna för att öka tillförseln av el

från förnybara energikällor (produktionsmålet) är

att öka tillförseln med totalt 1,5 TWh under

perioden 1998-2002. Fördelningen mellan energislagen

är 0,75 TWh biobränslebaserad kraftvärme, 0,5 TWh

vindkraft och 0,25 TWh småskalig vattenkraft.

Regeringen konstaterar att målen avseende stöden för

utbyggnaden av vindkraftverk och biobränsleeldade

kraftvärmeverk kommer att nås inom programperioden.

Målet avseende utbyggnaden av småskalig vattenkraft

kommer dock ej att uppnås, bl.a. beroende på tveksam

lönsamhet och komplicerade

tillståndsgivningsprocesser. Beslutade åtgärder

t.o.m. år 2001 uppgår till 0,88 TWh

biobränslebaserad kraftvärme, 0,58 TWh vindkraft och

0,025 TWh småskalig vattenkraft enligt redovisningen

i budgetpropositionen. Totalt omfattar beslutade

åtgärder således 1,485 TWh medan genomförda åtgärder

t.o.m. år 2001 utgör 0,691 TWh.

Åtgärder för effektivare energianvändning syftar

till att främja en effektiv användning av energi och

omfattar främst information och kunskapsspridning

till olika målgrupper. Redovisningen av

måluppfyllelsen görs utifrån kvalitativa variabler,

och regeringen påpekar att det av olika skäl är

svårt att ställa upp relevanta kvantitativa mål. Den

uppföljning som skett har därför varit inriktad på

en kvalitativ uppföljning. Regeringens bedömning är

att åtgärderna för en effektivare energianvändning

stimulerar intresset för energieffektiviseringar hos

såväl specifika användargrupper som allmänheten.

Utnyttjandet av anslagna resurser när det gäller

teknikupphandling är emellertid lågt, konstateras

det i budgetpropositionen. Av detta skäl avser

regeringen att se över arbetsformerna för stödet

till teknikupphandling.

Energipolitiska åtgärder på lång sikt är den del

av programmet som innebär en långsiktig satsning på

forskning, utveckling och demonstration av ny

energiteknik under perioden 1998-2004. Målet för

satsningen på forskning, utveckling och

demonstration av ny energiteknik är att under de

närmaste tio åren kraftigt öka el- och

värmeproduktionen från förnybara energikällor och

utveckla kommersiellt lönsam teknik för

energieffektivisering.

Det övergripande målet för energiforskning är att

bygga upp vetenskaplig och teknisk kunskap och

kompetens på energiområdet inom universiteten,

högskolorna och näringslivet i enlighet med 1997 års

energipolitiska beslut. Energiforskningen skall även

bidra till ett breddat energi-, miljö- och

klimatsamarbete i Östersjöregionen. Insatserna kring

forskning, utveckling och demonstration inom

energiområdet skall bidra till ökad användning av

renare och effektivare energiteknik. Den verksamhet

som bedrivs skall bidra till att stabila

förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt

näringsliv och till en förnyelse och utveckling av

den svenska industrin.

De statliga insatserna skall bidra till

uppbyggnaden av kunskap inför framtida kommersiella

tillämpningar, effektivisering av den teknik som i

dag är kommersiell samt utveckling av ny

konkurrenskraftig teknik med högre verkningsgrad och

lägre miljöpåverkan. De områden som särskilt

prioriteras är bl.a. kraftvärme baserad på

biobränsle, biobränslebaserad kraftproduktion,

biobränsleförsörjning inklusive hantering och

nyttiggörande av askor och nya processer för

etanolproduktion baserad på cellulosahaltiga

råvaror. Därtill skall alternativa drivmedel, ny

teknik för storskaligt utnyttjande av vindkraft och

havsbaserad vindkraft, solceller samt forsknings-

och utvecklingsarbete för energieffektivisering i

bebyggelse, industri- och transportsektor

prioriteras.

Regeringen påtalar att insatsernas långsiktiga

karaktär innebär att det inte är relevant att mäta

måluppfyllelsen med enskilda resultat under ett

enskilt år. Därför redovisas främst utfall och

indikatorer för verksamhetens kvalitet och relevans,

sägs det. I propositionen redovisas resultaten

utifrån en indelning i sexton utvecklingsområden,

vilka är organiserade inom fem tematiska områden

(Bränslebaserade energisystem, Transporter,

Elproduktion och kraftöverföring, Industri och

Bebyggelse). De fem temaområdena fördelas över

forskningsprogram, utvecklingsprogram och

kompetenscenter. År 2001 finansierade

Energimyndigheten 17 forskningsprogram, 24

utvecklingsprogram och 5 kompetenscenter. Den

största mottagarkategorin år 2001 var universitet

och högskolor. Redovisningen i propositionen görs

utifrån beviljade medel under respektive år. Under

år 2001 har Energimyndigheten beviljat 567 miljoner

kronor till totalt 693 projekt. Till detta kommer

finansiering från näringslivet som år 2001 uppgick

till 512 miljoner kronor.

För att säkerställa verksamhetens kvalitet och

relevans har Energimyndigheten under år 2001 låtit

genomföra oberoende utvärderingar av sammanlagt åtta

forsknings- och utvecklingsprogram. En

sammanställning av dessa återfinns i

budgetpropositionen.

Regeringens bedömning - med stöd i genomförda

oberoende utvärderingar av stödet till forskning och

utveckling med avseende på såväl kvalitet som

relevans - är att forskningens inomvetenskapliga

kvalitet och insatsernas relevans är

tillfredsställande. Mot bakgrund av den samlade

redovisningen gör regeringen bedömningen att

insatserna för ett långsiktigt uthålligt

energisystem har goda förutsättningar att uppnå de

formulerade målen.

Revisionens iakttagelse

Riksrevisionsverket (RRV) bedömer att

årsredovisningen för Energimyndigheten år 2001 i

allt väsentligt är rättvisande. Myndigheten fick

samma omdöme år 2000. Myndigheten fick betyget

Tillfredsställande i den ekonomiadministrativa

värderingen (EA-värderingen) som presenterades i maj

2002 av Ekonomistyrningsverket. Detta är en påtaglig

förbättring jämfört med år 2001 då myndigheten fick

betyget Ej tillfredsställande. Regeringskansliet

(Näringsdepartementet) har under året fört en

fortlöpande dialog med myndigheten om det

ekonomiadministrativa läget. Ekonomifunktionen vid

myndigheten har förstärkts under året och arbetet

med att kvalitetssäkra verksamheten har fortsatt.

Vidare bedömer RRV att årsredovisningen och

koncernredovisningen för Svenska kraftnät för år

2001 i allt väsentligt är rättvisande. Myndigheten

fick samma omdöme år 2000.

Vissa kompletterande uppgifter

Med anledning av regeringens resultatredovisning i

föregående års budgetproposition konstaterade

utskottet (bet. 2001/02:NU3 s. 16) att betydande

förbättringar skett i regeringens

resultatredovisning i enlighet med de synpunkter som

utskottet framförde i samband med beredningen av

budgetpropositionen för år 2001. Utskottet framhöll

nyckeltal som ett bra verktyg för

resultatuppföljningen och betonade vikten av att

resultatindikatorerna i budgetpropositionen kommer

till operativ användning i resultatredovisningen och

de slutsatser som dras av analyserna. Vidare ansåg

utskottet att arbetet med att utveckla

resultatindikatorer bör fortsätta och utvecklas inom

ramen för ett eventuellt fortsatt energipolitiskt

omställningsprogram.

Beträffande verksamhetsområdet Elmarknadspolitik

betonade utskottet vikten av att de fem

resultatindikatorer som regeringen använder sig av

vidareutvecklas samt att det övervägs om de på bästa

sätt förmår fånga upp måluppfyllelsen i en effektiv

energimarknad. Vidare påpekades att det även kan

finnas behov av att konkretisera och ytterligare

operationalisera målet för elmarknadspolitiken i

syfte att göra detta lättare att följa upp i form av

t.ex. närmare bestämningar av innebörden av en säker

tillgång på el och internationellt

konkurrenskraftiga priser.

När det gällde verksamhetsområdet Övrig

energimarknadspolitik framhöll utskottet att de

resultatindikatorer som används, dvs. pris- och

konkurrensutvecklingen på naturgas- och

värmemarknaden, är att betrakta som grova. Utskottet

poängterade i detta sammanhang behovet av

ytterligare konkretion och operationalisering för

att enklare kunna avgöra måluppfyllelsen.

För verksamhetsområdet Politik för ett uthålligt

energisystem bedömde utskottet de

resultatindikatorer som används för att mäta

effekter när det gäller energipolitiska åtgärder på

kort sikt som relevanta. Utskottet noterade dock att

insatserna beträffande åtgärder för effektivare

energianvändning är svårbedömda då enbart

kvalitativa uppgifter lämnas i propositionen. Vidare

konstaterade utskottet, beträffande det långsiktiga

energipolitiska programmet, att det i propositionen

inte fanns några närmare, specificerade mål för vare

sig energiforskningen, energiteknikstödet eller

introduktion av ny energiteknik. Resultaten för de

tre områdena redovisas i form av anslagsutfall och

indikatorer för verksamhetens kvalitet och relevans.

Utskottet gav uttryck för att en större fokusering

på resultaten måste påbörjas, att det var önskvärt

att en ökad konkretion ges för målsättningen med det

långsiktiga programmet och att specifika,

uppföljningsbara mål sätts upp för

energiforskningen, energiteknikstödet och

introduktionen av ny energiteknik, inte minst med

hänsyn till en eventuell fortsättning av programmen.

En god grund för en sådan förhöjd ambitionsnivå

finns, menade utskottet, i det omfattande

metodarbete som pågått under de senaste åren och som

bl.a. redovisats i rapporten Plan för uppföljning

och utvärdering av 1997 års energipolitiska program

(Ds 2000:14).

I en reservation (m, kd, fp) framhölls,

beträffande det energipolitiska

omställningsprogrammet, att resultatredovisningen

med all tydlighet visar att regeringens arbete med

omställningen av energisystemet inte leder till de

uppsatta målen. Den bristande måluppfyllelsen och

den fortsatt felaktiga inriktningen på politiken

hotar enligt reservanterna att leda till allvarliga

konsekvenser för vårt land, både miljömässiga och

ekonomiska.

I propositionen om samverkan för en trygg,

effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop.

2001/02:143) som riksdagen behandlade våren 2002

lämnade regeringen sin bedömning att indikatorer för

energiområdet bör tas fram som underlag för

uppföljning av de energipolitiska målen. Regeringen

konstaterar att det i dag inte finns någon

systematisk uppsättning indikatorer för uppföljning

av Sveriges energipolitiska mål och refererar bl.a.

till vad näringsutskottet anfört i frågan. I

propositionen sägs att regeringen anser att

metoderna för uppföljning av de energipolitiska

målen bör utvecklas. Därvid hänvisas till det

uppdrag Energimyndigheten fått att ta fram

indikatorer på energiområdet som kan tjäna som

underlag för uppföljning av de energipolitiska

målen. Utskottet framhöll i sammanhanget (bet.

2001/02:NU17 s. 37) sin positiva syn på det

fortsatta arbetet med att vidareutveckla

resultatindikatorer på energiområdet.

Statens energimyndighet gavs i regleringsbrev för

år 2002 i uppdrag att ta fram indikatorer på

energiområdet som kan tjäna som underlag för en

uppföljning av de energipolitiska målen. Myndigheten

skulle redovisa ett första förslag till indikatorer

i mars 2002. En rapport med tidsserier för ett antal

indikatorer skulle sedan lämnas i oktober 2002. I

uppdraget skall beaktas resultatet av uppdraget

under år 2001 rörande indikatorer för uppföljning av

energimarknadernas utveckling och effektivitet.

I mars 2002 överlämnade Energimyndigheten en

rapport om indikatorer på energiområdet (Indikatorer

för uppföljning av Sveriges energipolitiska mål -

fas 1) till regeringen. I rapporten, vilken beskrivs

som en förstudie, har målen för den svenska

energipolitiken identifierats utifrån 2002 års

budgetproposition (prop. 2001/02:1) och 1997 års

riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84).

Målen har kategoriserats under rubrikerna

försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljö. Med

utgångspunkt från de identifierade målen har sedan

en lista med drygt 50 indikatorer sammanställts.

Därefter har en översiktlig genomgång gjorts av det

statistiska underlag som finns för var och en av

indikatorerna. Arbetet omfattar vilka tillgängliga

källor som finns, statistikens kvalitet, hur långa

tidsserier som är möjliga och vilka brister som

finns i underlaget.

Den 31 oktober 2002 överlämnade Energimyndigheten

till regeringen en andra rapport (Energiindikatorer

2002 - för uppföljning av Sveriges energipolitiska

mål), vari resultatet från indikatorarbetet

redovisas. I den genomgång som görs av de

energipolitiska målen har även propositionen om

samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig

energiförsörjning (prop. 2001/02:143) inarbetats. I

likhet med den tidigare rapporten har målen

kategoriserats i grupperna försörjningstrygghet,

konkurrenskraft och miljö. I rapporten redovisas

sedan tidsserier för 17 utvalda indikatorer.

Redovisningen utgör den första i en serie av årligt

återkommande rapporter, sägs det. I förordet till

rapporten sägs vidare att urvalet av indikatorer kan

komma att ändras i framtiden för att utveckla och

förbättra publikationens innehåll eller till följd

av ändrade behov.

De indikatorer som valts ut och redovisas i

rapporten är följande.

Andel energi från förnybara källor.

1 Användningen av fossila bränslen i

förhållande till totalt använd energi, fördelat på

sektor.

2

3 Självförsörjningsgrad (inhemska

energibärare i förhållande till total

energianvändning).

4

5 Elproduktion i kraftvärmedrift

(fjärrvärme och industri) i förhållande till total

elanvändning. Fjärrvärmeproduktion i kraftvärmedrift

i förhållande till total fjärrvärmeanvändning.

6

7 Maximalt uppmätt timeffektbehov för el,

jämfört med installerad elproduktionskapacitet.

8

1 Total marknadsandel för de tre största

elhandlarna.

2

3 Andel av slutkunderna för el som omförhandlat

kontrakt, inklusive de som bytt elhandlare.

4

5 Industrins energianvändning per förädlingsvärde,

fördelat på några typiska branscher.

6

7 Industrins elanvändning per förädlingsvärde,

fördelat på några typiska branscher.

8

9 Energipriser för industrikunder, inklusive

relevanta skatter.

10

11 Energikostnadens andel av de totala rörliga

kostnaderna, fördelat på olika industribranscher.

12

13 Energianvändningen för uppvärmning samt

hushållsel/fastighetsel/driftel per ytenhet för

småhus, flerbostadshus och lokaler.

14

15 Energipriser för hushållskunder, inklusive

relevanta skatter.

16

17 Hushållens energiutgifter (inklusive drivmedel) i

förhållande till hushållens totala utgifter.

18

19 Koldioxidutsläpp, fördelade per sektor.

20

21 Svaveldioxidutsläpp, fördelade per sektor.

22

23 Kväveoxidutsläpp, fördelade per sektor.

24

Det kan även erinras om den utredning regeringen

tillsatt (dir. 2001:122) i syfte att se över det

långsiktiga energipolitiska programmet. Enligt

direktiven innefattar uppdraget att granska och

utvärdera insatserna inom 1997 års långsiktiga

energipolitiska program och analysera behovet av

förändringar, lämna förslag till riktlinjer för den

planeringsperiod som inleds år 2003 och redovisa

insatser som skall leda till en långsiktigt hållbar

energiförsörjning. Vidare skall en fördjupad analys

göras av de resultat som nåtts inom ramen för det

långsiktiga energipolitiska programmet, och

utredningen skall då särskilt granska i vilken

utsträckning omvärldsförändringar har påverkat

förutsättningarna för genomförandet av programmet.

Uppdraget (särskild utredare: direktör Peter

Nygårds) skall vara avslutat senast den 1 juni 2003.

Utskottets ställningstagande

Den statliga styrningen har under 1990-talet byggts

upp kring mål- och resultatstyrning. Denna

styrmodell bygger på att riksdagen och regeringen

skall formulera övergripande mål för olika

verksamhetsområden, ställa preciserade krav på

resultat och genom återrapporteringar kontrollera

att målen uppfylls. Därvid vill utskottet framhålla

att den mål- och resultatredovisning som regeringen

lämnar i budgetpropositionen är av väsentlig

betydelse för riksdagens styrningsmöjligheter. I

syfte att förbättra och vidareutveckla den

resultatredovisning och resultatbedömning som lämnas

i budgetpropositionen har utskottet och regeringen

under de senaste åren fört en konstruktiv dialog.

Denna dialog har medfört att ett mer sakligt

underlag för de energipolitiska avgörandena vuxit

fram, och utskottet har under senare år framfört

flera positiva synpunkter på regeringens

resultatredovisning på energiområdet.

När det gäller den resultatredovisning och

resultatbedömning som regeringen avlämnar i årets

budgetproposition vill utskottet inledningsvis

framhålla att regeringens redogörelse på det

övergripande planet uppfyller de krav på

överskådlighet och saklighet som riksdagen

efterfrågar. Som tidigare framgått är den

resultatinformation som regeringen lämnar i

budgetpropositionen koncentrerad till de tre

verksamhetsområdena Elmarknadspolitik, Övrig

energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt

energisystem. Det sagda innebär dock inte att något

i sak ändras beträffande de synpunkter utskottet

framförde i samband med behandlingen av föregående

års budgetproposition. Utskottet uttalade då bl.a.

att arbetet med att utveckla resultatindikatorer bör

fortsätta samtidigt som behovet av ökad konkretion

och specifika, uppföljningsbara mål för det

långsiktiga omställningsprogrammet betonades. När

det gäller att utveckla resultatindikatorer för

energiområdet har utskottet med gillande noterat det

arbete som Energimyndigheten på regeringens uppdrag

genomfört. Utskottet kan konstatera att de av

Energimyndigheten framtagna indikatorerna på ett bra

sätt återspeglar flera av de energipolitiska mål som

riksdagen fastställt. Samtidigt vill utskottet

framhålla vikten av att indikatorerna kommer till

operativ användning i regeringens framtida

redovisningar och bedömningar.

När det gäller verksamhetsområdena

Elmarknadspolitik och Övrig energimarknadspolitik

utgår utskottet från att de synpunkter - utan att de

här upprepas - som framfördes i samband med

föregående års bedömning av regeringens

resultatredovisning beaktas i det fortsatta arbetet.

Även beträffande verksamhetsområdet Politik för

ett uthålligt energisystem hänvisar utskottet till

vad som anfördes vid föregående års behandling och

förutsätter att då framförda synpunkter iakttas av

regeringen. Vidare utgår utskottet från att de

synpunkter utskottet framfört även beaktas inom

ramen för den utredning regeringen tillsatt i syfte

att se över det långsiktiga energipolitiska

programmet.

Utskottet noterar avslutningsvis att

Riksrevisionsverket i revisionsberättelsen inte har

avgivit någon invändning mot Statens energimyndighet

eller Svenska kraftnät. Därtill välkomnar utskottet

att Energimyndigheten förbättrat sitt betyg i den

ekonomiadministrativa värderingen som

Ekonomistyrningsverket presenterade i maj 2002.

Riktlinjer för energipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav

på en förändrad energipolitik. Utskottet står

fast vid tidigare uttalanden om

energipolitikens inriktning. Jämför

reservationerna 1 (m, fp), 2 (kd) och 3 (mp).

Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden som rör

stängningen av Barsebäck 2. Riksdagen bör

invänta att regeringen våren 2003 framlägger

underlag för en förnyad prövning. Jämför

reservationerna 4 (m, fp, kd) och 5 (mp).

Propositionen

Energipolitiken är inriktad på att skapa

förutsättningar för effektiva energimarknader, en

god försörjningstrygghet och en långtgående hänsyn

till miljö, hälsa och klimat. Detta görs

huvudsakligen genom insatser inom de tre

verksamhetsområdena Elmarknadspolitik, Övrig

energimarknadspolitik och Politik för ett uthålligt

energisystem.

Den 30 november 1999 stängdes den första

kärnkraftsreaktorn i Barsebäck. Den andra reaktorn

skulle enligt 1997 års beslut ställas av före den 1

juli 2001. Ett villkor för stängningen är dock att

bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom

tillförsel av ny elproduktion och minskad

elanvändning. Hösten 2000 redovisade regeringen i en

skrivelse (skr. 2000/01:15) sin bedömning att

riksdagens villkor inte var uppfyllda för en

stängning av den andra reaktorn i Barsebäck före den

1 juli 2001. Regeringen bedömde emellertid att en

stängning kan genomföras efter det att erforderliga

åtgärder fått genomslag senast före utgången av år

2003. Riksdagen instämde - på näringsutskottets

förslag (bet. 2000/01:NU3 s. 29) - i regeringens

ställningstagande. Hösten 2001 redovisade regeringen

ånyo i en skrivelse (skr. 2001/02:22) sin bedömning.

Den förnyade prövning som regeringen genomförde år

2001 visade att förutsättningarna inte hade

förändrats sedan året innan. Riksdagen delade denna

bedömning (bet. 2001/02:NU3 s. 31). För närvarande

genomförs en förnyad prövning av om villkoren för en

stängning av Barsebäck 2 är uppfyllda. Regeringen

avser att återkomma till riksdagen under våren 2003

med en bedömning om villkoren är uppfyllda.

I juni 2002 beslutade regeringen, i enlighet med

vad som presenterades i propositionen om samverkan

för en trygg, effektiv och miljövänlig

energiförsörjning (prop. 2001/02:143), om en

förhandlingsman (generaldirektör Bo Bylund) med

uppdraget att för statens del genomföra

överläggningar med industrin i syfte att förbereda

en överenskommelse om en långsiktigt hållbar politik

för den fortsatta kärnkraftsavvecklingen och

omställningen av energisystemet.

Vid utgången av år 2002 upphör de kortsiktiga

åtgärder som vidtagits för att kompensera bortfallet

från kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. För den

fortsatta omställningen av energisystemet har

riksdagen fattat beslut (bet. 2001/02:NU17) om en ny

och mer långsiktig inriktning för såväl främjande av

förnybar elproduktion som en effektivare

energianvändning. Dessa åtgärder skall ersätta

motsvarande åtgärder i 1997 års energipolitiska

program. Syftet är, sägs det i budgetpropositionen,

att öka ambitionsnivån samtidigt som

teknikutveckling stimuleras och kostnaderna hålls

nere.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion 2002/03:N227

anförs att det övergripande målet för

energipolitiken bör vara en säker och

konkurrenskraftig el- och energiförsörjning.

Energipolitiken måste även anpassas till den

avreglerade marknadens villkor. Statens roll bör

enligt motionärerna därför inskränkas till att

fastställa de spelregler som skall gälla på

marknaden i allmänhet och i synnerhet vad gäller

miljö, säkerhet och beredskap. Förutom att

fastställa villkoren för marknadens aktörer skall

staten inte försöka styra över vilken teknik eller

vilka produktionssätt som skall utvecklas. Det

statliga engagemanget och stödet bör begränsas till

att omfatta grundläggande energiforskning samt

utveckling och tillämpning av ny teknik. Negativa

ingrepp i energimarknadens funktionssätt, i form av

särskilda produktionsskatter och subventioner, bör

tas bort. Vidare framhålls att det beslut riksdagen

fattat om en förtida avveckling av kärnkraften måste

rivas upp, då det leder till allvarliga negativa

konsekvenser för samhällsekonomin, miljön och

jobben.

Att målet för energipolitiken skall vara att

främja en säker och konkurrenskraftig el- och

energiförsörjning framhålls även i Moderata

samlingspartiets motion 2002/03:N301. Därutöver

skall all energiproduktion klara högt uppställda

miljö- och säkerhetskrav, anförs det i motionen.

Genom att tillämpa generella miljö- och

säkerhetskrav för energiproduktionen behövs inte den

detaljreglering som kännetecknar den nu förda

politiken. För att energimarknaderna skall kunna

fungera behövs konkurrens och konkurrensen skall

vara så fri som möjligt för att bästa resultat skall

kunna nås. Motionärerna förordar därför ett

tillkännagivande om att detaljstyrning, särskatter

och subventioner inom energipolitiken skall

avskaffas och ersättas av generella och högt ställda

miljö- och säkerhetskrav för all energiproduktion. I

motionen framhålls även att energipolitiken måste

inriktas på att skapa förutsättningar för en ökad

elproduktion i syfte att möta den ökande

elanvändningen. Energipolitiken måste därför

utformas så att det blir intressant att investera i

en utökad elproduktion, det gäller inte minst

utformningen av energiskattesystemet.

Vidare riktas kritik mot avvecklingen av

kärnkraften och yrkas på att beslutet om en förtida

avveckling av kärnkraften skall rivas upp. I

motionen redogörs för de negativa effekter en

avveckling har för såväl sysselsättningen som

miljön. Därtill anförs att det är ett rimligt krav

att regeringen för riksdagen skall redovisa

konsekvenserna i form av samhällsekonomiska

effekter, såsom effekter på sysselsättningen och

miljön, av en fortsatt förtida avveckling av

kärnkraften innan ytterligare elproduktion tas ur

drift genom politiska beslut. Motionärerna pläderar

även för att Vattenfall AB skall börsintroduceras

och privatiseras. Skälet är att Vattenfall bör ges

möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor med

andra företag på den alltmer internationellt

integrerade energimarknaden. På en avreglerad

energimarknad är en statlig aktör som Vattenfall

bakbunden, inte minst finansiellt, sägs det i

motionen.

Att en avveckling av kärnkraften, vilken svarar

för cirka hälften av Sveriges totala elproduktion,

ytterligare ökar sårbarheten i det svenska samhället

sägs i motion 2002/03:Fö259 (m). En avveckling leder

bl.a. till nedläggningar inom den elintensiva

industrin, vilken i huvudsak är lokaliserad i

avfolkningsbygder. Den förda politiken får även

effekter på försörjningstryggheten i Syd- och

Mellansverige, leder till att importbehovet av

elenergi ökar och har negativa effekter på miljön.

I motion 2002/03:MJ420 (m) anförs att den

fortsatta kärnkraftsavvecklingen bör stoppas av

miljöskäl. Motionärerna menar att den av regeringen

förda energipolitiken har lett till kraftigt ökade

koldioxidutsläpp. Regeringen har medvetet bidragit

till att risken för allvarliga klimatstörningar ökar

i och med avvecklingen av Barsebäck 1, sägs det i

motionen. Elproduktionen från denna reaktor har nu

ersatts med import av kolkraftsbaserad el från bl.a.

Danmark, vilket ökat utsläppen av kväveoxider och

svaveloxid i närområdet.

I motion 2002/03:N262 (m) framhålls att

stängningen av Barsebäck 1 har inneburit en

försvagning av hela den svenska elförsörjning och

att stängningen utgör ett särskilt hot mot

Sydsverige. Den förda politiken leder till ett

beroende av utländsk kolkraft och en risk för

framtida effektbrist, sägs det. Elförsörjningen i

Sydsverige är särskilt ansträngd som en följd av

stängningen av Barsebäck 1. Enligt motionärerna är

det enda som varaktigt kan förbättra situationen i

Sydsverige en fortsatt drift av kärnkraftverket i

Barsebäck. Sverige måste bygga upp en trygg

energiförsörjning, där stommen i elförsörjningen

skall utgöras av kärnkraften och vattenkraften, sägs

det i motionen. Den energipolitiska uppgörelsen som

träffades år 1997 bör därför rivas upp. Barsebäck 1

bör återstartas och Barsebäck 2 skall förbli i

drift.

Folkpartiet understryker i motion 2002/03:N264 att

den politiska styrningen av energiproduktionen måste

förändras. Det är, anser motionärerna, inte

politiska beslut som skall avgöra valet av

produktionsform utan energipolitiken främjas bäst

genom en fri produktion. Statsmakternas uppgift

skall begränsas dels till att fastställa krav

beträffande hälsa, säkerhet och miljö samt att

tillse att dessa krav följs, dels till att främja

forskning och utveckling. Däremot skall

statsmakterna inte förbjuda någon specifik

produktionsteknik om den uppfyller ställda miljö-

och säkerhetskrav. Inom de ramar som fastställs

skall konsumentstyrning och marknadsekonomi råda.

Det innebär att alla typer av

produktionsanläggningar, förutsatt att de uppfyller

generellt ställda krav på hälsa, miljö och säkerhet,

skall tillåtas.

I motionen anförs även att kärnkraften bör

utnyttjas under hela den tekniska och ekonomiska

livslängd som är möjlig. Motionärerna understryker

att de inte delar regeringens bedömning beträffande

kärnkraftens avveckling. Då det saknas realistiska

alternativ till kärnkraften, motsätter de sig en

förtida avveckling av denna. Avvecklingen av

kärnkraften innebär, sägs det, en enorm

kapitalförstöring som på sikt kommer att innebära

välfärdsförluster för samhället. De negativa

effekter en avveckling har för miljön och för

företagens utvecklingsmöjligheter framhålls i

motionen. Vidare anförs att Barsebäck 1 åter bör tas

i drift så snart det är möjligt. Motionärerna vill

inte heller, med hänvisning till det växande hotet

från utsläpp av växthusgaser, utesluta en framtida

utbyggnad av kärnkraften. En sådan utbyggnad skulle

givetvis ske under förutsättning att de stränga krav

på hälsa, säkerhet och miljö som uppställs är

uppfyllda, sägs det i motionen.

Sverige har alltsedan avställningen av Barsebäcks

första reaktor haft en ansträngd effektbalans under

vinterhalvåret, sägs det i motion 2002/03:242 (fp).

Utbyggnaden av produktionskapaciteten går

långsammare än förbrukningen, sägs det. Detta medför

att Sveriges importberoende av elektricitet

successivt kommer att öka under de närmaste åren. En

stängning av Barsebäcks andra reaktor under år 2003

kan få till följd att elmarknaden inte kan balansera

tillgång och efterfrågan vid en s.k. tioårsvinter.

Därför, menar motionärerna, borde planerna på en

avställning av Barsebäcks andra reaktor avlysas

samtidigt som Barsebäcks första reaktor åter tas i

drift.

I Kristdemokraternas motion 2002/03:N390 anförs

att Sveriges energiförsörjning skall tryggas genom

en långsiktig och medveten energipolitik med fasta

spelregler, där inhemska förnybara energikällor

utgör en växande bas. Målet, sägs det, är ett

ekologiskt uthålligt energisystem utan drastiska

prisförändringar, elbrist eller andra betydande

påfrestningar på välfärd och sysselsättning. För att

nå dit måste såväl energiutvecklingen som

energiskattesystemet präglas av en långsiktighet och

uthållighet. Motionärerna menar att det krävs att

ett nytt energiskattesystem utformas. Det nya

energiskattesystemet måste utformas så att

miljöbelastningen minimeras samtidigt som det

säkerställer tillgången på energi - framställd under

trygga och säkra förhållanden - till facila priser.

Vidare krävs att omfattande insatser görs på

områdena energiforskning och energiteknisk

utveckling.

Kärnkraften bör på sikt avvecklas enligt

motionärerna. Avvecklingen skall dock ske i en takt

som medger att den förlorande elproduktionen kan

ersättas med energieffektivisering och ny el från

förnybara energislag. Det omställningsprogram som

1997 års energipolitiska beslut innefattade har ännu

inte lett till sådana resultat, konstateras det.

Vidare framhålls att, inför prövningen av villkoren

inför stängningen av Barsebäcks andra reaktor, det

beslutsunderlag som föreläggs riksdagen måste

omfatta en ekonomisk redovisning, en

miljökonsekvensanalys och en samhällsekonomisk

analys. Detta, menar motionärerna, måste riksdagen

kräva av regeringen. Därtill bör regeringen vidta

erforderliga åtgärder för att tillse att inte

elbrist uppstår, sägs det i motionen.

I motion 2002/03:N271 (kd, m) framhålls att bl.a.

risken för elbrist motsäger en stängning av

Barsebäcks andra reaktor. Vidare anförs att Svenska

kraftnät i en nyligen publicerad rapport har påvisat

att villkoren för en stängning av Barsebäck 2 inte

är uppfyllda när det gäller effektbalansen. Den

energiomställning som 1997 års energipolitiska

beslut omfattade har inte heller lett till

förväntade effekter, sägs det i motionen. Sverige

borde i stället ta intryck av att flera länder har

planer på att bygga ut kärnkraften, däribland

Förenta staterna och Finland.

Energiförsörjningen och en övergång till förnybara

energikällor är enligt vad som anförs i motion

2002/03:U324 (mp) en viktig fråga då Europeiska

unionens enskilda medlemsländer måste minska

beroendet av fossila bränslen och kärnkraft.

Användningen av fossila bränslen måste minskas på

grund av deras klimatpåverkan och kärnkraften på

grund av de risker den medför, från brytning till

slutförvaring. Kärnkraftsanläggningar och

transporter av kärnavfall utgör även potentiella mål

för sabotage och terrordåd. De olika stöd som

Europeiska unionen i dag ger till både kärnkraft och

fossileldning måste enligt motionärerna upphöra. Det

är, sägs det i motionen, inte förenligt att göra

politiska deklarationer om hållbar utveckling och ge

stöd till förnybara energikällor samtidigt som stöd

ges till kärnkraft och fossileldning.

I Miljöpartiets motion 2002/03:Fi275 betonas -

dock utan något särskilt yrkande - vikten av en

hållbar utveckling inom energipolitiken.

Energieffektivisering och energibesparande åtgärder

framhålls i motionen som centrala. Vidare anförs att

det är centralt att energibeskattningen och andra

energirelaterade regelsystem premierar hållbarhet.

Även införandet av marknadsregler som internaliserar

olika energisystems externa kostnader som miljö- och

riskkostnader förespråkas av motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen behandlade riktlinjer för energipolitiken

senast våren 2002 med anledning av propositionen om

samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig

energiförsörjning (prop. 2001/02:143). Riksdagen

godkände, på utskottets förslag (bet. 2001/02:NU17),

de förslag till riktlinjer som regeringen framlade i

nämnda proposition. I reservationer - (m, fp; kd;

mp) - framförde företrädare för dessa partier sin

syn på energipolitikens inriktning.

Beträffande frågan om en privatisering av

Vattenfall AB kan erinras om att utskottet hösten

2001 (bet. 2001/02:NU3) avstyrkte en motion vari

pläderades för att Vattenfall AB skall privatiseras

och börsintroduceras. Utskottet betonade i detta

sammanhang att Vattenfall är en viktig nationell

resurs på energiområdet - inte minst beträffande

omställningen av energisystemet - och har en

ekonomisk styrka som är av stort värde, bl.a. för

den svenska industrin som får tillgång till el till

rimliga priser. Dessa skäl, menade utskottet, talade

för att Vattenfall skall förbli i statlig ägo och

vara ett verktyg i energiomställningen. I en

reservation (m, fp) yrkades på bifall till motionen.

Även i en annan reservation (kd) framhölls att

Vattenfall AB, helt eller delvis, bör privatiseras.

Frågan om en stängning av Barsebäck 2 behandlades

av riksdagen senast hösten 2001. Som tidigare nämnts

instämde riksdagen i regeringens bedömning att

förutsättningarna för en stängning inte var

uppfyllda. Näringsutskottet (bet. 2001/02:NU3)

menade i likhet med regeringen att Barsebäck 2 skall

stängas men först när riksdagens villkor är

uppfyllda. Vidare sade utskottet sig dela

regeringens bedömning att villkoren blir

tillgodosedda senast före utgången av år 2003. I en

reservation (m, kd, fp) framhölls att riksdagens

beslut om att stänga den första reaktorn i

Barsebäcksverket togs utan att de ekonomiska

effekterna var kända och i total avsaknad av både

miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska

analyser. Detta har inneburit att svensk

elförsörjning, miljö, ekonomi och svenskt

industriklimat försämrats. Enligt reservanterna

måste därför beslutet om den förtida avvecklingen av

kärnkraften upphävas. Företrädarna för

Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet

hävdade i sina respektive reservationer att

Barsebäck 2 kunde stängas under år 2002, men angav

olika tidpunkter under detta år när stängningen

skulle ske.

I regleringsbrevet för år 2002 gav regeringen

Svenska kraftnät i uppdrag att redovisa sin

bedömning av om de villkor som riksdagen ställt upp

avseende effektbalansen kan anses vara uppfyllda vid

en eventuell stängning av den andra reaktorn i

Barsebäck under år 2003.

Svenska kraftnät överlämnade sin rapport om

inverkan på effektbalansen av en eventuell stängning

av Barsebäck 2 under år 2003 till regeringen i

oktober 2002. I rapporten påpekas att en stängning

av Barsebäck 2 under år 2003 skulle innebära att

produktionsförmågan minskar med blockets effekt på

600 MW. Effektbalansen skulle därmed försvagas

ytterligare. Svenska kraftnät har, genom utförda och

beslutade åtgärder, kompenserat kapaciteten i

stamnätet för en stängning av Barsebäcks båda block.

Det innebär att stamnätet kommer att kunna överföra

tillräckligt mycket el för att försörja Sydsverige i

en ansträngd situation med hård kyla. Problemet,

anförs det, är om det finns tillräckligt med el att

överföra, dvs. om summan av landets egen produktion

och import räcker för att tillgodose efterfrågan när

det blir som kallast under vintern. Blir

temperaturförhållandena sådana som statistiskt sett

inträffar vart tionde år kommer elmarknaden nätt och

jämt att kunna skapa balans mellan tillgång och

efterfrågan även om all kärnkraft producerar för

fullt, de centralt upphandlade effektreserverna

utnyttjas maximalt och grannländerna bidrar med

1 800 MW. Konsekvensen av att stänga Barsebäck 2

under år 2003 kan bli att elmarknaden inte klarar

att balansera tillgång och efterfrågan om vintern

blir en s.k. tioårsvinter. En vinter med normala

temperaturer bör kunna klaras förutsatt att

elmarknaden i övrigt utvecklas enligt föreliggande

prognoser, sägs det. Vidare påpekas att det även kan

uppstå lägre temperaturer än under en tioårsvinter.

Inför den förnyade prövningen av om

kärnkraftsreaktorn i Barsebäck 2 kan stängas har ÅF-

Energikonsult AB och J&W Energi och Miljö (AB

Jacobson & Widmark har fr.o.m. 8 november 2002 bytt

namn till WSP Sweden AB) fått i uppdrag av

Näringsdepartementet att ta fram underlag. Den 1

november 2002 överlämnades två konsultrapporter till

Näringsdepartementet. De bägge rapporterna skall nu

remissbehandlas. Nedan följer en kort sammanfattning

av respektive rapport.

ÅF-Energikonsult AB konstaterar i rapporten

Barsebäck 2 - Underlag för prövning om stängning att

åtgärderna inom det kortsiktiga energipolitiska

programmet sammantaget bedöms ha bidragit till att

dämpa elanvändningsökningen med 1,4 TWh samt ökat

elproduktionen från förnybara energikällor med 1,6

TWh vilket sammantaget ger 3 TWh. (Bedömningen av

minskad elanvändning och tillkommande elproduktion

baseras på uppgifter som lämnats i

bidragsansökningarna, exklusive uppskattningar av

2002 års bidrag som ej är beslutade för utbyggnad av

fjärrvärmenätet.) I rapporten anförs dock att trots

att målet om att ersätta 3 TWh el teoretiskt uppnås,

innebär det inte att villkoren för en stängning av

Barsebäck 2 är uppfyllda. Målet sattes utgående från

de förhållanden som gällde år 1997 och kan i dag

inte anses vara relevanta för prövningen på grund av

de förändringar som skett i övrigt på elmarknaden,

sägs det i rapporten. Den viktigaste förändringen är

att effektbalansen försämrats både i Sverige och i

Norden som helhet. I dag är det tydligt att det är

bristen på effekt, inte energi, som är den avgörande

energipolitiska frågan inför prövningen av

stängningen av Barsebäck 2, sägs det. Vid en

stängning av Barsebäck 2 förvärras effektbalansen

kraftigt. En normalvinter kan fortfarande klaras,

men vid en s.k. tioårsvinter fattas minst 500 MW.

Det innebär att konsekvenserna av en stängning

enligt rapportörernas bedömning blir påtagligt

negativa för effektbalansen. Vidare anförs att en

försämrad effektbalans i sin tur har en påverkan på

prisbildningen och ger en ökad risk för avbrott i

elleveranserna.

Beträffande elpriset görs bedömningen att en

stängning av Barsebäck 2 inte får påtagligt negativa

effekter för det stora flertalet elkunder under ett

normalår. Vid minskad tillgång på vattenkraft eller

då effektmarginalerna krymper vid kalla

vinterperioder uppstår dock situationer då en

stängning har stor prispåverkan, sägs det.

Återkommande ansträngda situationer kan även leda

till att riskpremien på el ökar och att det därför

kan etableras en högre elprisnivå än vad som hade

varit fallet med bättre effektmarginaler i systemet.

När det gäller industrins tillgång på el påpekas att

en stängning av Barsebäck 2 har betydelse för

industrins förtroende för elmarknaden och en säker

elförsörjning till konkurrenskraftiga priser.

Industrins farhågor om förhöjda elpriser och risk

för avbrott i elleveranserna är negativt för

samhället. Det kan leda till att investeringar och

etableringar sker utomlands i stället för i Sverige

och är därför inte till fördel för industriell

utveckling i landet. Åtgärderna inom det

energipolitiska programmet, om alla åtgärder

genomförs enligt de ansökningar som beviljats,

kompenserar i stor utsträckning för

koldioxidutsläppen som följer av en stängning av

Barsebäck 2. Det betonas emellertid att man av detta

inte kan dra slutsatsen att stängningen av Barsebäck

2 inte får någon klimatpåverkan. Många

förutsättningar har förändrats sedan målet för

programmet sattes. Exempelvis har elanvändningen

fortsatt att öka, trots åtgärderna inom programmet.

I praktiken ersätts Barsebäck 2 med ökad import av

dansk kolkondens men också med utökad

kraftvärmeproduktion i befintliga anläggningar i

Sverige. Den bedömning som görs är att

koldioxidutsläppen totalt sett kommer att öka med

2 800 kiloton vid en stängning. Utsläppsökningarna

sker främst utanför Sveriges gränser.

Den bedömning som görs i rapporten Underlag för

prövning av stängningen av den andra

kärnkraftsreaktorn vid Barsebäck från J&W Energi och

Miljö är att det kvantitativa målet för det

energipolitiska programmets åtgärder för minskad

elanvändning och tillförsel av ny elproduktion om

totalt 3 TWh per år kommer att nås före utgången av

år 2003. Den analys av programmets måluppfyllelse

som utförts visar att de sammantagna åtgärderna

beräknas ge ett tillskott om 3,8 TWh per år vid

utgången av 2003. De åtgärder för vilka ett

sammantaget mål på 3 TWh fastställts, omfattande

konvertering från elvärme samt investeringar i

kraftvärme, vindkraft och vattenkraft, bedöms bidra

med ca 2,1 TWh, medan åtgärderna inom effektivare

energianvändning beräknas bidra med 0,5 TWh. Det

övriga tillskottet består av resultat av insatser

för utbyggnad av fjärrvärmesystem, som bedöms bidra

med sammanlagt 0,8 TWh, samt resultat av åtgärder

genomförda av Delegationen för energiförsörjning i

Sydsverige, vilka bedöms bidra med 0,38 TWh. När det

gäller stängningens effekter på elpriset är

bedömningen att den generella elprisnivån inte i

någon högre grad kommer att påverkas av en stängning

av Barsebäck 2. Den främsta orsaken är att

produktionen i Barsebäck 2 endast utgör en mycket

liten del, ca 1 %, av omsättningen på den nordiska

elmarknaden. Under ett torrår med mer ansträngda

produktionsförhållanden kommer elpriset på marknaden

att öka men påverkan av en stängning av Barsebäck 2

bedöms även i detta fall vara låg. När det gäller

påverkan på tillgång på el för industrin sägs det

att en stängning av Barsebäck 2 bedöms innebära en

liten påverkan på elpriset, motsvarande 0,5-2 % av

elpriset för industrin, förutsatt att kostnaden

fördelas lika på samtliga kundkategorier. Beroende

på marknadsmekanismernas funktion i övrigt är det

inte uppenbart att denna ökning av

produktionskostnaden kommer att innebära att

prisnivån för industrikunder höjs. I förhållande

till de prisvariationer som förekommer på

elmarknaden är den uppskattade möjliga prisökningen

låg, anförs det.

Beträffande effektbalansen konstateras att en

stängning av Barsebäck 2 skulle innebära att

effektbalansen blir ytterligare ansträngd om inte

åtgärder vidtas. Det förslag till metod för

effekthantering som presenterats av Svenska kraftnät

bedöms ge de förutsättningar som krävs för att

förhindra att risken för effektbrist stiger till en

oacceptabel nivå vid en stängning av Barsebäck 2,

förutsatt att det finns fysiska effektresurser att

tillgå. Tillräckliga fysiska resurser, i form av för

närvarande avställda kraftverk, effektanpassningar i

industrin, bortkoppling av elpannor och värmepumpar

vid högt effektbehov m.m., beräknas finnas i den

omfattning som behövs för att kunna säkerställa

effektbalansen även vid en stängning av Barsebäck 2.

I rapporten konstateras att en stängning av

Barsebäck 2 innebär att utsläppen återgår till den

nivå som hade varit fallet om inte det

energipolitiska programmets åtgärder hade

genomförts. En stängning av Barsebäck 2 kan ur det

här perspektivet beskrivas som nära neutral ur

klimat- och miljösynpunkt, sägs det i rapporten. Det

framhålls emellertid att en bredare bedömning av hur

en stängning av Barsebäck 2 påverkar klimatet och

miljön, som beaktar den elbehovsökning som skett

sedan programmets inledning och med nuvarande

utsläppsnivåer som referens, visar att en stängning

i praktiken kommer att leda till ökat behov av

fossil kraft och därigenom till ökade utsläpp. På

kort sikt bedöms elproduktionen öka främst i

kolkondensanläggningar i Danmark, vilket leder till

ökade utsläpp av koldioxid med ca 3 600 kiloton per

år, vid en jämförelse med hela kraftproduktionen i

Barsebäck 2.

Inom den Europeiska unionen är energi inget

gemensamt politikområde och EG-fördraget har inte

något specifikt avsnitt som behandlar energi. De

gemensamma åtgärder som finns på energiområdet har

framför allt utvecklats inom ramen för den inre

marknaden och som en del av gemenskapens

miljöpolitik. Med utgångspunkt i dessa rättsliga

grunder har ett antal lagstiftningsförslag som

syftar till ökad integration och gemensamma

spelregler inom den europeiska energimarknaden

processats och antagits inom gemenskapen. EG-

kommissionen har i två vitböcker satt upp

långsiktiga mål för EU:s energipolitik: Vitbok om

energipolitik inom den europeiska unionen

(KOM/1995/682) och Energi för framtiden: förnybara

energikällor - vitbok för en gemenskapsstrategi och

handlingsplan (KOM/1997/599). En grönbok om en

europeisk strategi för trygg energiförsörjning

(KOM/2000/769) har även lagts fram av kommissionen

liksom en handlingsplan för ökad energieffektivitet

(KOM/2000/247). År 1996 antogs ett direktiv

(96/92/EG) om en inre marknad för el. Direktivet

innehåller gemensamma regler för investeringar och

handel med el. Ett direktiv (98/30/EG) om en inre

marknad för naturgas antogs i maj 1998. I september

2001 togs beslut om ett direktiv (2001/77/EG) om

främjande av el från förnybara energikällor på den

inre marknaden för el. I direktivet anges det

indikativa målet att elproduktionen från förnybara

energikällor i gemenskapen som helhet skall uppgå

till 22 % år 2010.

Vidare kan de gemensamma stödprogram för energi

som inrättats inom EU nämnas. Det nuvarande

ramprogrammet för energi löper under perioden

1998-2002 och har en ekonomisk planeringsram om 175

miljoner euro. Ramprogrammet omfattar sex olika

program. Ett beslut väntas under hösten 2002

beträffande nästa programperiod. Enligt förslaget

skall nästa programperiod, som löper åren 2003-2006,

omfatta fyra olika delprogram. De föreslagna

programmen är Save (rationell energianvändning och

hantering av efterfrågan), Altener (nya och

förnybara energikällor), Steer (energianvändningen i

transportsektorn) och Coopener (främjande på

internationell nivå av förnybara energikällor). Den

föreslagna budgeten för perioden är 215 miljoner

euro.

I syfte att stödja initiativ från energisektorns

aktörer att utveckla energiin-frastrukturen ges,

inom ramen för insatser för transeuropeiska nätverk,

för projekt av gemensamt intresse dels

investeringsstöd, dels stöd för förstudier.

Nuvarande programperiod löper under perioden

2001-2006 och omfattar 155 miljoner euro.

Inom ramen för Tacisprogrammet, dvs. EU:s

stödprogram till Ryssland och övriga länder i OSS

samt Mongoliet, kan stöd ges för att öka

kärnsäkerheten. För den nuvarande programperioden,

som löper under åren 2000-2006, är den totala

budgeten för Tacis 3 138 miljoner euro. EG-

kommissionen har sedan år 1994 även rätt att inom

ramen för Euratom bevilja lån till projekt som ökar

säkerheten och effektiviteten i kärnkraftverk i

drift eller under konstruktion i tio preciserade

central- och östeuropeiska länder. Däremot kan nya

kärnkraftverk eller andra kärntekniska anläggningar

inte finansieras av Eur-atom. Syftet är att åtgärda

säkerhetsrisker i de befintliga kärnkraftverken.

Därtill finns medel inom ramen för EU:s sjätte

ramprogram för forskning och utveckling, som bl.a.

rör behandling och lagring av kärnavfall.

I sammanhanget kan även erinras om att EG-

kommissionen i november 2002 beslutade att lägga

fram ett åtgärdspaket av olika förslag på det

kärntekniska området. Förslagen rör säkerheten vid

kärntekniska anläggningar, hanteringen av

radioaktivt avfall samt handeln med kärnbränsle med

Ryssland. Inom ramen för detta åtgärdspaket finns

två utkast till direktivförslag, ett om

säkerhetsnormer för kärntekniska anläggningar och

ett om hanteringen av använt kärnbränsle och

radioaktivt avfall.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om energipolitikens

inriktning och därefter separat frågan om

stängningen av Barsebäck 2.

Energipolitikens inriktning

I juni 2002 godkände riksdagen riktlinjerna för

energipolitiken. I sitt ställningstagande framhöll

utskottet att den överenskommelse som träffats

mellan företrädare för Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Centerpartiet och som

realiserades genom den då aktuella propositionen

innebar ytterligare steg framåt i arbetet för en

trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning

samtidigt som det var en bekräftelse på att de

energipolitiska riktlinjerna från 1997 års

uppgörelse låg fast. Utskottet har på denna punkt

inte ändrat uppfattning.

Som riksdagen vid nämnda tillfälle slog fast och

som även redogörs för i budgetpropositionen är den

svenska energipolitikens mål att på kort och på lång

sikt trygga tillgången på el och annan energi på

villkor som är konkurrenskraftiga med dem som gäller

i omvärlden i övrigt. Energipolitiken skall skapa

villkoren för en effektiv och hållbar

energianvändning och en kostnadseffektiv svensk

energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa,

miljö och klimat samt underlätta omställningen till

ett ekologiskt samhälle. Vidare skall

energipolitiken bidra till att skapa stabila

förutsättningar för ett konkurrenskraftigt

näringsliv och en förnyelse och utveckling av den

svenska industrin. Sveriges elförsörjning skall

tryggas genom ett energisystem som baseras på

varaktiga, helst inhemska och förnybara,

energikällor samt en effektiv energianvändning.

Kärnkraften skall ersättas med effektivisering av

elanvändningen, konvertering till förnybara

energislag samt miljömässigt acceptabel

elproduktionsteknik. I ökande utsträckning skall

energiförsörjningen baseras på förnybara

energikällor samtidigt som användningen av fossila

bränslen skall hållas på en låg nivå.

Som en del i arbetet med att öka andelen förnybar

energi antog riksdagen målet att användningen av el

från förnybara energikällor skall öka med 10 TWh

till år 2010. För att stimulera elproduktion från

förnybara energikällor skall ett system för handel

med elcertifikat införas. I riktlinjerna för 2002

års energipolitiska beslut ingår även att regeringen

skall undersöka om avtal kan träffas mellan staten

och kraftindustrin, liknande det som gjorts i

Tyskland, för att söka nå en långsiktig

överenskommelse för den fortsatta

kärnkraftsavvecklingen och omställningen av

energisystemet.

De mot dem av riksdagen fastställda riktlinjerna

stående motionsyrkandena bör enligt utskottets

mening inte vinna riksdagens bifall. Den inriktning

av energipolitiken som redogörs för i

budgetpropositionen ligger enligt utskottets

uppfattning helt i linje med det energipolitiska

beslut riksdagen fattade våren 2002.

Utskottet övergår därmed till att närmare

kommentera några i detta avsnitt aktuella

motionsyrkanden.

När det gäller frågan om en börsintroduktion och

privatisering av Vattenfall AB som tas upp i motion

2002/03:N301 (m) konstaterar utskottet att detta är

en återkommande fråga som riksdagen vid flera

tidigare tillfällen avslagit. Därvid hänvisas till

vad utskottet vid tidigare behandlingar anfört i

sak.

Beträffande vad i nyssnämnda motion anförs om att

energipolitiken bör utformas så att det blir

intressant att investera i utökad elproduktion är

det utskottets uppfattning att det kommande

elcertifikatssystemet kommer att bidra till detta.

Även förändrade regler för kraftvärmebeskattningen

kommer, när de genomförs, att bidra till detta.

Med anledning av vad som anförs i motion

2002/03:U324 (mp) om kärnkraften och risken för

terrorism vill utskottet erinra om den utredning

(dir. 2002:33) som tillkallats med uppgift att

analysera förutsättningarna för kärnsäkerhet och

strålskyddet vid de svenska kärnkraftverken, vari

bl.a. risken för terroristhandlingar skall

analyseras. Vidare delar utskottet motionärernas

uppfattning att energiförsörjningen och övergången

till förnybara energikällor är en viktig fråga för

EU:s medlemsländer och att beroendet av kärnkraft

och fossila bränslen måste minska. Utskottet ser

däremot inget skäl för ett riksdagsuttalande i

enlighet med vad som begärs i motionen.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker

utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda

delar.

Stängningen av Barsebäck 2

Tillkännagivanden om att Barsebäcks andra reaktor

inte skall tas ur drift har begärts i ett antal

motioner. Därtill har framförts synpunkter på de

krav som riksdagen bör ställa på regeringens

redovisning inför den kommande prövningen av en

stängning av Barsebäck 2. Med anledning av dessa

motionsyrkanden vill utskottet anföra följande.

Enligt de riktlinjer för energipolitiken som

riksdagen fastställt skall kärnkraften ersättas med

effektivisering av elanvändningen, konvertering till

förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel

elproduktionsteknik. Det beslut som riksdagen

fattade år 1997 innebar att Barsebäckverket skall

tas ur drift. I enlighet med detta beslut stängdes

Barsebäcks första reaktor i november 1999.

Stängningen av Barsebäcks andra reaktor är enligt

beslutet villkorad såtillvida att bortfallet av

elproduktion skall kompenseras genom tillförsel av

ny elproduktion och minskad användning av el. För

att nå dit har en rad olika insatser gjorts inom

ramen för det energipolitiska programmet. Enligt

beslutet får inte heller en stängning medföra

negativa effekter i fråga om elpriset, tillgången på

el för industrin, effektbalansen eller miljön och

klimatet. Vidare innefattade beslutet att det är

riksdagen som skall pröva om nämnda villkor är

tillgodosedda inför ett beslut att stänga Barsebäcks

andra reaktor.

Riksdagen har vid två tidigare tillfällen prövat

frågan om en stängning av Barsebäck 2, utan att ett

riksdagsmajoritet funnit att villkoren för en

stängning varit uppfyllda.

För närvarande pågår arbetet med att ta fram och

analysera underlaget för en ny prövning. I detta

arbete utgör de tidigare nämnda konsultrapporterna

liksom den rapport Svenska kraftnät överlämnat till

regeringen viktiga delar av beslutsunderlaget.

Utskottet finner inget skäl för riksdagen att

föregripa den nu pågående beredningsprocessen utan

menar att riksdagen bör invänta att regeringen våren

2003 till riksdagen framlägger underlag för en

förnyad prövning av Barsebäck 2.

Utskottet vill även beröra frågan om att EG-

kommissionen har riktat kritik mot Sverige

beträffande miljökonsekvensbeskrivningar som bl.a.

rör avvecklingen av kärnkraftsreaktorer. Denna fråga

gäller införlivandet av ett EG-direktiv i den

svenska lagstiftningen. Enligt de uppgifter

utskottet inhämtat pågår nu ett arbete med att

förtydliga det svenska regelverket i enlighet med

det gällande direktivet.

Med det ovan sagda avstyrker utskottet de aktuella

motionsyrkandena.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21

Energi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna de av utskottet

föreslagna anslagen för budgetåret 2003 inom

utgiftsområde 21 Energi samt övriga här

aktuella förslag till riksdagsbeslut som

regeringen framlagt under detta utgiftsområde

och avslå samtliga mot detta stående

motionsyrkanden.

Riksdagen bör även, med bifall till ett

motionsyrkande, i ett uttalande begära att

regeringen återkommer i 2003 års

vårproposition beträffande de beräknade

anslagsnivåerna år 2004 för vissa anslag inom

utgiftsområdet.

Inledning

Regeringens förslag i budgetpropositionen till

anslag för utgiftsområde 21 redovisas i bilaga 2

tillsammans med övriga partiers förslag. Under

utgiftsområdet tas totalt tretton anslag upp, varav

två av anslagen utgörs av förslag från Folkpartiet

respektive Kristdemokraterna. En närmare redogörelse

för de olika anslagen följer under respektive

anlagsrubrik. Regeringens förslag till utgiftsram

för budgetåret 2003 uppgår till ca 1 687 miljoner

kronor. De övriga partiernas förslag till

utgiftsramar fördelar sig på följande sätt.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte lagt fram

några budgetförslag som avviker från

regeringsförslaget. Den utgiftsram som Centerpartiet

föreslaget för utgiftsområdet avviker inte heller

den från vad regeringen föreslagit. Övriga partiers

förslag innebär en lägre ram än regeringsförslaget,

nämligen ca 318 miljoner kronor lägre (m), 1 058

miljoner kronor lägre (fp) och 135 miljoner kronor

lägre (kd).

Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen

(35:3) Teknikupphandling och marknadsintroduktion,

(35:4) Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft,

(35:5) Energiforskning, (35:6) Energiteknikstöd,

(35:7) Introduktion av ny energiteknik och (35:8)

Energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser med bemyndiganden för regeringen att

ingå ekonomiska förpliktelser, vilka leder till

utgifter under kommande år.

I budgetpropositionen anges (s. 23) att

anslagssparandet inom utgiftsområde 21 Energi

uppgick till ca 2,5 miljarder kronor vid utgången av

år 2001, vilket är en ökning med ca 0,2 miljarder

kronor jämfört med utgången av år 2000. Vidare sägs

att ungefär hälften av detta anslagssparande är

uppbundet genom fattade beslut om stöd som ännu inte

betalats ut. En viss del av anslagssparandet

förklaras även av de utgiftsbegränsningar som fanns

för många anslag inom energiområdet under åren 1999

och 2000. Anslagssparandet inom vissa anslag beror

även på att olika omvärldsfaktorer, exempelvis

elpriserna och kostnaderna för åtgärderna, gjort

stöden mindre efterfrågade än beräknat.

I det följande redovisas regeringens förslag till

olika anslag inom utgiftsområdet och motsvarande

förslag i aktuella motioner.

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader

(35:1)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 140,2

miljoner kronor.

Anslaget är avsett att finansiera Energimyndighetens

förvaltningskostnader. I dessa kostnader ingår även

nätmyndighetens verksamhet. Energimyndigheten

finansierar sina kostnader för uppföljning och

utvärdering av de energipolitiska programmen genom

s.k. programanknutna kostnader som belastar anslagen

för de olika åtgärderna inom det energipolitiska

programmet. Prognosen för dessa programanslutna

kostnader uppgår till 77 miljoner kronor för år

2002.

Det är regeringens bedömning att Energimyndigheten

har förvaltat sin verksamhet på ett

kostnadseffektivt sätt. Regeringen föreslår att

Energimyndighetens förvaltningsanslag ökas med 10

miljoner kronor med anledning av de nya uppgifter

myndigheten tilldelas i form av den kommande

introduktionen av elcertifikatssystemet,

Energimyndighetens förstärkta samlade ansvar för

elmarknaden och tillhandahållande av resurser till

Konsumenternas Elrådgivningsbyrå samt utökade

uppgifter på energieffektiviseringsområdet. Vidare

gäller att regeringen i september 2002 har uppdragit

åt Statskontoret att se över Energimyndighetens

verksamhet och resursbehov. Regeringen avser att

återkomma till riksdagen i budgetpropositionen för

år 2004 i frågorna om Energimyndighetens verksamhet

och resursbehov med anledning av regeringens uppdrag

till Statskontoret samt riksdagens energipolitiska

beslut i juni 2002.

Motionerna

I motion 2002/03:N357 (m) redogörs för att

motionärerna förordar omfattande neddragningar av de

anslag som är kopplade till omställningsprogrammet.

Som en följd av dessa neddragningar kan

Energimyndighetens administrativa kostnader minskas,

sägs det i motionen. Förslaget i motionen är att

Energimyndighetens förvaltningsanslag minskas med ca

7 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)

föreslås en besparing på anslaget med 50 miljoner

kronor. Skälet för denna besparing - vilket även

gäller övriga anslag inom det energipolitiska

omställningsprogrammet - är att partiet är emot de

olika energiprogrammen och anser att Barsebäck 1

åter skall tas i drift. Vidare erinras om att

Folkpartiet önskar att 50 miljoner kronor avsätts

för energisäkerhet i Östeuropa.

Kristdemokraterna föreslår i motion 2002/03:N390

att Energimyndighetens förvaltningsanlag minskas med

5 miljoner kronor i jämförelse med regeringens

förslag. Minskningen motiveras med det ekonomiskt

allmänt osäkra läget som råder.

I motion 2002/03:N394 (c) anförs att regeringen i

samband med vårpropositionen 2003 bör återkomma med

en redovisning till riksdagen av den beräknade nivån

på vissa anslag år 2004 som även innefattar de

utgifter som följer av den energipolitiska

överenskommelse som träffades av företrädare för

regeringen, Centerpartiet och Vänsterpartiet våren

2002. Det påpekas i motionen att regeringen i

budgetpropositionen meddelar sin avsikt att

återkomma i frågan först i samband med

budgetpropositionen för år 2004. Motionärerna menar

att detta är otillfredsställande då det dels hämmar

förutsättningarna för dem som överväger

investeringar i anläggningar, dels hämmar forskning

och utveckling.

Vissa kompletterande uppgifter

Med anledning av vad som anförs i motion

2002/03:N394 (c) kan nämnas att de i

budgetpropositionen beräknade anslagen för år 2004

uppgår till ca 1 310 miljoner kronor. I denna summa

ingår då inte nivån på de fem anslag som regeringen,

som nämns, avser redovisa först i

budgetpropositionen för år 2004. De anslag som

berörs är följande: (35:1) Statens energimyndighet:

Förvaltningskostnader, (35:2) Insatser för

effektivare energianvändning, (35:3)

Teknikupphandling och marknadsintroduktion, (35:4)

Stöd till marknadsintroduktion av vindkraft och

(35:11) Statlig prisgaranti elcertifikat.

Det kan dock noteras att regeringen av riksdagen

begär bemyndigande att inom två av dessa anslag

(35:3 och 35:4) få besluta om åtgärder som medför

utgifter under perioden 2004-2007.

I 2002 års energipolitiska proposition (prop.

2001/02:143 s. 139) angavs att de energipolitiska

åtgärder som partierna är överens om att genomföra

innebär statliga utgifter om totalt ca 1 710

miljoner kronor under en sexårsperiod. Vidare

anfördes att åtgärderna skall finansieras full ut.

För teknikupphandling och marknadsintroduktion

beräknades resursbehovet (s. 114) till 325 miljoner

kronor under en femårsperiod med start den 1 januari

2003. När det gäller lokala och regionala initiativ

samt information, utbildning, provning m.m.

beräknades resursbehovet (s. 112 och s. 108) till

540 miljoner kronor respektive 135 miljoner kronor

för perioden 2003-2007. Beträffande teknikutveckling

och marknadsintroduktion av storskaliga

vindkraftstillämpningar beräknades resursbehovet (s.

95) till 350 miljoner kronor under en femårsperiod

från den 1 januari 2003. Därutöver avsåg

finansieringen en statlig prisgaranti för

elcertifikat och ökade förvaltningskostnader för

Energimyndigheten.

Som nämns i propositionen har regeringen uppdragit

åt Statskontoret att göra en översyn av verksamheten

inom Energimyndighetens ansvarsområde. Av bilagan

till det regeringsbeslut (N2002/8516/ESB) som togs i

september 2002 framgår att det uppdrag Statskontoret

erhållit omfattar att göra en översyn av

inriktningen och organisationen av de verksamheter

som ligger inom Energimyndighetens ansvarsområde och

vid behov lämna förslag till förändringar.

Energimyndighetens tillsynsuppgifter på

energimarknaderna skall särskilt ställas i fokus.

Vidare bör arbetsfördelningen mellan

Energimyndigheten och myndigheter med närliggande

uppgifter belysas. I uppdraget ingår också att, om

så befinns lämpligt, lämna förslag på förändringar

av myndighetsstrukturen på området. Även behov av

förändringar i regelverk bör påtalas. Därtill bör

övervägas om lednings- och beslutsstrukturen med

verksstyrelse, energiutvecklingsnämnd och insynsråd

är ändamålsenlig. Utifrån resultatet av översynen

skall Statskontoret översiktligt bedöma behovet av

resurser. I uppdraget ingår även att belysa

konsekvenser av förändringar som kan aktualiseras av

EU-medlemskapet, exempelvis de förändringar i el-

och gasmarknadsdirektiven som diskuteras vad avser

tillsynsmyndighetens roll och arbetssätt. En

kartläggning av samordning och samverkan beträffande

elberedskapen skall även genomföras. Av direktiven

framgår vidare att Statskontoret i detta arbete bör

samråda med utredningen om utvärderingen av det

långsiktiga energipolitiska programmet samt med

berörda myndigheter och organisationer, särskilt

företrädare för små företag. Översynen skall

redovisas senast den 31 oktober 2003.

Insatser för effektivare energianvändning

(35:2)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 136

miljoner kronor.

Anslaget är nytt och inrättas i enlighet med det

beslut riksdagen fattade i juni 2002 i samband med

behandlingen av regeringens proposition om samverkan

för en trygg, effektiv och miljövänlig

energiförsörjning (prop. 2001/02:143, bet.

2001/02:NU17). Anslaget avser att finansiera bidrag

för kommunal energirådgivning, utbildning av och

information till energirådgivare samt stöd till

regionala energikontor. Vidare avser anslaget

insatser för informationsspridning, utveckling och

spridning av verktyg och metoder samt utbildning om

energieffektiv teknik. Anslaget får även användas

för provning, märkning och certifiering av

energikrävande utrustning.

Regeringen avser att återkomma till den fortsatta

finansieringen av åtgärderna för resten av

programperioden i budgetpropositionen för år 2004.

Motionerna

Enligt vad som anförs i motion 2002/03:N357 (m)

motsätter sig Moderata samlingspartiet de åtgärder

som detta nya anslag avser att finansiera.

Motionärerna anser inte att det finns tillräckliga

skäl att avsätta statliga medel för dessa

verksamheter, varför det i motionen förordas att

inga medel skall föras upp på anslaget.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp) yrkas -

med hänvisning till tidigare redovisade skäl -avslag

på hela anslagsbeloppet.

Kristdemokraterna föreslår i motion 2002/03:N390

att anslaget minskas med 50 miljoner kronor i

jämförelse med regeringens förslag och förordar

samtidigt en översyn av verksamhetens organisering.

Det framhålls i motionen att de åtgärder som

anslaget avser finansiera liknar de åtgärder som

funnits i tidigare program och som inte visat sig

särskilt framgångsrika. Motionärerna menar dock att

det är angeläget att energirådgivning i kommunerna

bedrivs även fortsättningsvis. Det behövs emellertid

en översyn av de olika rådgivningsfunktioner som

finns i kommunerna, som t.ex. lokala Agenda 21-

samordnare, konsument- och budgetrådgivare, sägs

det. I motionen påpekas att regeringen aviserat en

sådan hållning i den energipolitiska proposition som

riksdagen behandlade våren 2002 (prop. 2001/02:143)

och att regeringen där betonat att det kan finnas

samordningsvinster genom sammanslagningar av olika

funktioner till lokala centrum för hållbar

utveckling. Vidare påpekas att regeringen i nämnda

proposition framhöll att frågan borde utredas och

att de regionala energikontorens roll bör studeras i

en sådan utredning.

Vissa kompletterande uppgifter

Under perioden 1998-2002 har medel avsatts för

åtgärder för effektivare energianvändning som en del

av det kortsiktiga energipolitiska program som

riksdagen fattade beslut om år 1997 (bet.

1996/97:NU12). Den ekonomiska planeringsramen för

femårsperioden var 450 miljoner kronor. Anslaget

avsåg bidrag för informations- och

utbildningsinsatser för energianvändning och

energieffektivisering, liksom för teknikupphandling

för att utveckla och introducera energieffektiv

teknik på marknaden. Vidare har anslaget använts för

utveckling av metoder för provning m.m. av

energikrävande produkter och system, liksom för

bidrag till kommunal energirådgivning.

I den energipolitiska proposition som riksdagen

behandlade våren 2002 framhöll regeringen

informationsbrist som en av orsakerna till att

aktörer på marknaden inte alltid genomför

energieffektiva investeringar. Regeringen föreslog

därför olika insatser för informationsspridning

genom bl.a. kunskapssammanställningar och utveckling

och spridning av verktyg och metoder samt insatser

för provning, märkning och certifiering av

energikrävande utrustning och för utbildning.

Vidare framhöll regeringen i nämnda proposition

att en god kännedom om lokala förhållanden är en

viktig grund för att bedöma utvecklingen av lokala

och regionala energisystem. Information och material

måste i många fall användas med hänsyn till de

lokala förutsättningarna. I propositionen föreslogs

därför att lokala och regionala initiativ skulle

främjas genom utökade resurser till de kommunala

energirådgivarna samt genom stöd till de regionala

energikontoren.

I nämnda proposition beräknades resursbehovet för

femårsperioden 2003-2007 beträffande information,

utbildning, provning m.m. till 135 miljoner kronor.

Resursbehovet för lokala och regionala initiativ

uppskattades till 540 miljoner kronor under

motsvarande period.

Riksdagen biföll regeringens förslag. Utskottet

(bet. 2001/02:NU17 s.86) påpekade i detta sammanhang

att sammanställning och spridning av kunskap och

information både till allmänheten och till specifika

användargrupper om energisystemet och effektiv

energiteknik är en angelägen uppgift. Utskottet

delade även regeringens bedömning att provning,

märkning och certifiering av energikrävande

utrustning är väsentligt för att åstadkomma en mer

effektiv energianvändning. När det gäller att främja

lokala och regionala initiativ påpekade utskottet

(s. 88) att en fördel med de lokala rådgivarna är

att de kan bryta ned generell information till den

lokala nivån med hänsyn till de förhållanden som där

råder.

I reservationer (kd; mp) framförde företrädare för

dessa partier sina synpunkter på insatser för

information, utbildning, provning m.m. I en

reservation (m) förordades att riksdagen skulle

avslå regeringens förslag beträffande lokala och

regionala initiativ.

Teknikupphandling och marknadsintroduktion

(35:3)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 65

miljoner kronor.

Anslaget är nytt och inrättas i enlighet med det

beslut riksdagen fattade i juni 2002 i samband med

behandlingen av regeringens energipolitiska

proposition. Anslaget avser bidrag till

teknikupphandling för att utveckla och introducera

ny energieffektiv teknik på marknaden samt

kompletterande stöd till marknadsintroduktion av

energieffektiv teknik.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

260 miljoner kronor för åren 2004-2007. Beträffande

den fortsatta finansieringen av åtgärderna för

resten av programperioden avser regeringen återkomma

i budgetpropositionen för år 2004.

Motionerna

Enligt förslag i motion 2002/03:N357 (m) skall inga

medel föras upp på anslaget. Motionärerna anser att

det inte finns tillräckliga skäl att använda

skattemedel för att finansiera de insatser

regeringen avser bekosta inom detta anslag.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp) yrkas -

med hänvisning till tidigare redovisade skäl -

avslag på hela anslagsbeloppet.

Vissa kompletterande uppgifter

Under perioden 1998-2002 har medel avsatts för

åtgärder för effektivare energianvändning som en del

av det kortsiktiga energipolitiska program som

riksdagen fattade beslut om år 1997. Den ekonomiska

planeringsramen för femårsperioden var 450 miljoner

kronor. Anslaget avsåg bidrag för informations- och

utbildningsinsatser för energianvändning och

energieffektivisering, liksom för teknikupphandling

för att utveckla och introducera energieffektiv

teknik på marknaden. Vidare användes anslaget för

utveckling av metoder för provning m.m. av

energikrävande produkter och system, liksom för

bidrag till kommunal energirådgivning.

I den energipolitiska proposition som riksdagen

behandlade våren 2002 framhöll regeringen sin mening

att introduktion av ny energieffektiv teknik och

användningen av befintlig energieffektiv teknik

skall stimuleras. I propositionen föreslogs därför

fortsatt stöd till teknikupphandling och

kompletterande stöd till marknadsintroduktion av

energieffektiv teknik. Samtidigt meddelade

regeringen sin avsikt att genomföra en översyn av

arbetsformerna för teknikupphandlingen.

Resursbehovet för stöd till teknikupphandling och

marknadsintroduktion av energieffektiv teknik

uppskattas i nämnda proposition till 325 miljoner

kronor under fem år.

Riksdagen biföll regeringens förslag. Utskottet

(bet. 2001/02:NU17 s. 90) anförde i detta sammanhang

att stödet till teknikupphandling har varit ett sätt

att driva på teknikutvecklingen och få fram mer

energisnåla och miljövänliga produkter. Utskottet

var även positivt till det av regeringen föreslagna

stödet för marknadsintroduktion av energieffektiv

teknik. I en reservation (mp) framhölls bl.a. att

stödet också borde omfatta teknik som är effektiv ur

ett klimatperspektiv.

Stöd till marknadsintroduktion av vindkraft

(35:4)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 50

miljoner kronor.

Anslaget är nytt och inrättas i enlighet med det

beslut riksdagen fattade i juni 2002 i samband med

behandlingen av regeringens energipolitiska

proposition. Anslaget får användas till bidrag

rörande teknikutveckling och marknadsintroduktion av

storskaliga vindkraftstillämpningar. Avsikten är att

särskilda utvecklingsinsatser skall genomföras i

samverkan med näringslivet för att på sikt minska

kostnaderna för nyetableringar av vindkraft i havs-

och fjällområdena. Regeringen bedömer att

samverkansprojekt med näringslivet, för att

överbrygga utvecklingsstegen från forskning och

utvecklingsskedet till demonstration och slutlig

kommersialisering, är ett verkningsfullt sätt att

stimulera nya tillämpningar med snabbt genomslag.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

300 miljoner kronor för åren 2004-2007. Beträffande

den fortsatta finansieringen av åtgärderna för

resten av programperioden avser regeringen återkomma

i budgetpropositionen för år 2004.

Motionerna

Anslaget avvisas i dess helhet i Moderata

samlingspartiets motion 2002/03: N357.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp) yrkas -

med hänvisning till tidigare redovisade skäl -

avslag på hela anslagsbeloppet.

I motion 2002/03:Bo292 (kd) anförs - utan att

något precist belopp anges - att medel bör anslås

för forskning om vindkraft, både beträffande

kostnadseffektivitet och design. Enligt motionären

bör mer resurser satsas på forskning för att

utveckla vindkraftverken och för att göra dem

kostnadseffektiva. Vidare framhålls att designen av

vindkraftverken måste utvecklas i syfte att minimera

påverkan på landskapsbilden.

Vissa kompletterande uppgifter

Som nämns i budgetpropositionen beslutade riksdagen

våren 2002, med anledning av den energipolitiska

propositionen, att ett stöd för teknikutveckling och

marknadsintroduktion av storskaliga

vindkraftstillämpningar skall införas. I den

proposition som förelades riksdagen föreslog

regeringen att särskilda utvecklingsinsatser skall

genomföras i samverkan med näringslivet för att på

sikt minska kostnaderna för nyetablering av

vindkraft i havs- och fjällområden. I propositionen

betonades att Sverige skall vara ett föregångsland i

omställningen till hållbar utveckling. Regeringen

bedömde att de resurser som finns inom den

långsiktiga delen av 1997 års energipolitiska

program, genom kommande elcertifikatssystem och

aviserad övergångslösning för vindkraften, var

otillräckliga för att åstadkomma en snabb

kommersialisering i dessa områden. För

samverkansprojekt gällande teknikutveckling och

marknadsintroduktion av storskaliga

vindkraftstillämpningar beräknades resursbehovet

till 350 miljoner kronor under en femårsperiod.

Utskottet anförde i sitt ställningstagande (bet.

2001/02:NU17 s. 77) att det, för att på sikt minska

kostnaderna för nyetablering av vindkraft i havs-

och fjällområdena, är befogat med särskilda insatser

för teknikutveckling och marknadsintroduktion för

att påskynda kommersialiseringen i dessa områden.

I reservationer (m, fp; kd; mp) framförde

företrädare för dessa partier sina synpunkter på

särskilda åtgärder för vindkraften.

Det kan i sammanhanget erinras att det inom ramen

för 1997 års energipolitiska beslut genomförs ett

antal åtgärder för att minska kostnaderna för

vindkraften och öka kunskaperna om dess effekter.

Däribland kan nämnas stödet för teknikutveckling och

demonstration, FoU-programmet Vindforsk (69 miljoner

kronor till forskning under perioden 2002-2004 för

att göra el från vindkraften billigare) och

nationella pilotprojekt för vindkraftsplanering

(kunskapsuppbyggnad och metodutveckling). Vidare har

Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Boverket och

Riksantikvarieämbetet nyligen tagit initiativ till

samordning av arbeten om vindkraft.

Energiforskning (35:5)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 438,5

miljoner kronor.

Anslaget används för att finansiera forsknings- och

utvecklingsinsatser på energiområdet. Enligt

regeringen beror det omfattande anslagssparandet

till stor del på de utgiftsbegränsningar som fanns

under anslaget åren 1999 och 2000. Samtidigt är en

stor del av anslagssparandet uppbundet av redan

fattade beslut. För år 2001 var utfallet 24 miljoner

kronor högre än de resurser som anslogs för

budgetåret. Detta innebär, enligt regeringen, att

anslagssparandet utnyttjas och att verksamheten nu

kunnat bedrivas i planerad omfattning. Regeringens

prognos för år 2002 tyder på att verksamheten

successivt fortsätter att öka. Anslaget räknas för

budgetåret 2003 upp med 8,6 miljoner kronor med

anledning av att universitets och högskolors premier

för de statliga avtalsförsäkringarna överförs från

utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning. Regeringen erinrar också om

att det för närvarande pågår en utvärdering av de

långsiktiga energipolitiska programåtgärderna (dir.

2001:122), som skall ligga till grund för

inriktningen av de fortsatta åtgärderna från år

2005.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

810 miljoner kronor för åren 2004-2007.

Motionerna

Att energiforskning är angeläget och på sikt bör öka

anförs det i motion 2002/03:N357 (m). Det är

emellertid viktigt att energiforskningen är

långsiktig och inte direkt relaterad till

regeringens kortsiktiga energipolitik. Motionärerna

menar därför att forskningsinsatserna avseende

etanolproduktion från skogsråvara skall lyftas ur

energiforskningsprogrammet. Som en följd av detta

föreslås att anslaget minskas med 30 miljoner kronor

i förhållande till regeringens förslag.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)

föreslås - med hänvisning till tidigare redovisade

skäl - en besparing med 100 miljoner kronor.

Vissa kompletterande uppgifter

De långsiktiga åtgärderna i dagens energipolitiska

program, vilket riksdagen fattade beslut om våren

1997 (bet. 1996/97:NU12), innehåller satsningar på

forskning och teknisk utveckling inom energiområdet.

Den ekonomiska planeringsramen för energiforskning

(energiforskning, forskningssamarbete med länderna i

Östeuropa, forskning om energisystemet och

etanolproduktion från skogsråvara) uppgår till 2 800

miljoner kronor för perioden 1998-2004.

Under perioden 1998-2002 har totalt drygt 2

miljarder kronor anslagits till energiforskning

(anslag 35:5, tidigare B4). Till och med år 2001

uppgår utfallet till 1 275 miljoner kronor.

Anslaget regleras genom förordningen (1998:222) om

statligt stöd till energiforskning. Enligt

förordningen lämnas stöd till grundforskning och

industriell forskning. Stödet till grundforskning

får motsvara hela kostnaden för projektet medan stöd

till industriell forskning får lämnas med högst 50 %

av kostnaden för projektet.

Innevarande budgetår disponeras anslaget av

Vetenskapsrådet, Statens energimyndighet,

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och

samhällbyggande, Verket för innovationssystem

(Vinnova) och regeringen. Av 2002 års regleringsbrev

för utgiftsområde 21 Energi framgår att anslaget

omfattar 13 anslagsposter. Dessa är följande: Natur-

och teknikvetenskaplig forskning, Basteknologier,

Bioenergi, Bebyggelse, Transporter, Nordiska

energiforskningsprogrammet, Regeringens disposition,

Allmänna energisystemstudier, Internationellt

samarbete, Strategisk energisystemkompetens på

Statens energimyndighet, Forskningssamarbete i

Östersjöregionen, Etanolproduktion från skogsråvara

samt Samverkansprogram för miljöanpassad

fordonsteknik. Enligt villkoren i regleringsbrevet

får anslaget användas för medfinansiering av

insatser och åtgärder inom ramen för regionala

tillväxtavtal, som överensstämmer med övriga villkor

för anslaget och energipolitiska mål för

verksamheten.

Energiteknikstöd (35:6)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 131,2

miljoner kronor.

Anslaget används för att främja utvecklingen av ny

energiteknik genom stöd till forskning och

utveckling inom enskilda projekt eller program.

Enligt regeringen beror anslagssparandets omfattning

till stor del på de utgiftsbegränsningar som fanns

under anslaget åren 1999 och 2000. Samtidigt är en

stor del av anslagssparandet uppbundet av redan

fattade beslut. För år 2001 var utfallet 94 miljoner

kronor högre än de resurser som anslogs för

budgetåret. Den prognos regeringen gör för år 2002

pekar på en fortsatt ökande verksamhet och ett

successivt minskat anslagssparande. Anslaget räknas

för budgetåret 2003 upp med 1,2 miljoner kronor med

anledning av att universitets och högskolors premier

för de statliga avtalsförsäkringarna överförs från

utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning. I propositionen erinras -

liksom under föregående anslag - om att det för

närvarande pågår en utvärdering av de långsiktiga

energipolitiska programåtgärderna, som skall ligga

till grund för inriktningen av de fortsatta

åtgärderna från år 2005.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

350 miljoner kronor för åren 2004-2007.

Motionerna

Vikten av utveckling av ny energiteknik understryks

i motion 2002/03:N357 (m). Motionärerna ser det

emellertid inte som rimligt att anslaget skall

omfatta verksamheter kopplade till de regionala

tillväxtavtalen. Därför föreslås en minskning av

anslaget med 10 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)

föreslås - med hänvisning till tidigare redovisade

skäl - en besparing med 131 miljoner kronor.

Kristdemokraterna framhåller i motion 2002/03:N390

främjandet av utveckling av ny energiteknik genom

forskning och utveckling som mycket angeläget.

Motionärerna är dock tveksamma till om de anslagna

medlen kommer att efterfrågas fullt ut, varför de

föreslår - med hänvisning till tidigare års

anslagssparande - att anslaget minskas med 30

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Vissa kompletterande uppgifter

De långsiktiga åtgärderna i dagens energipolitiska

program, vilket riksdagen fattade beslut om våren

1997, innehåller satsningar på forskning och teknisk

utveckling inom energiområdet. Den ekonomiska

planeringsramen för energiteknikstöd uppgår till 870

miljoner kronor för perioden 1998-2004.

Under perioden 1998-2002 har totalt 610 miljoner

kronor anslagits till energiteknikstöd (anslag 35:6,

tidigare B5). Till och med år 2001 uppgår utfallet

till 559 miljoner kronor.

Energiteknikstödet regleras genom förordningen

(1998:653) om statligt stöd för energiteknik. Enligt

förordningen får stöd lämnas till forskning och

utveckling i projekt och sammanhållna program samt

till svenskt och internationellt forskningssamarbete

som syftar till att utveckla, prova eller

demonstrera ny energiteknik i fullskale- eller

försöksanläggningar, eller utveckla, praktiskt prova

eller demonstrera system där ny energiteknik

utnyttjas. Stödet får lämnas som bidrag eller lån.

För grundforskning och industriell forskning får

stöd lämnas med högst 50 % av kostnaden för

projektet. Stöd till utveckling innan varan

introduceras på marknaden får lämnas med högst 25 %

av kostnaden då det utgår som bidrag och med högst

40 % då det skall återbetalas. Stödnivån beträffande

stödet som avser utveckling av varan innan den

introduceras på marknaden får höjas med 10

procentenheter om det lämnas till små eller

medelstora företag.

Innevarande budgetår disponeras anslaget av

Statens energimyndighet och Vinnova. Av 2002 års

regleringsbrev för utgiftsområde 21 Energi framgår

att anslaget omfattar två anslagsposter:

Energiteknikstöd och Samverkansprogram för

miljöanpassad fordonsteknik. Enligt villkoren i

regleringsbrevet får anslaget användas för

medfinansiering av insatser och åtgärder inom ramen

för regionala tillväxtavtal, som överensstämmer med

övriga villkor för anslaget och energipolitiska mål

för verksamheten.

Introduktion av ny energiteknik (35:7)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 230,1

miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag för att främja utvecklingen av

teknik som baserar sig på förnybara energislag och

effektiv energianvändning i industriella processer i

försöks- eller fullskaleanläggningar. Vidare är

anslaget avsett för svenskt och internationellt

forsknings- och utvecklingsarbete. För år 2001 var

utfallet 127 miljoner kronor mindre än anslaget

belopp. Utfallet för år 2001 är emellertid betydligt

högre än föregående år. Det ackumulerade

anslagssparandet är stort. I propositionen sägs det

att det hittills låga utfallet beror på att det

krävs lång tid för att initiera projekt av den

karaktär som stöds inom anslaget. Anslaget räknas

för budgetåret 2003 upp med 0,1 miljon kronor med

anledning av att universitets och högskolors premier

för de statliga avtalsförsäkringarna överförs från

utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning. Regeringen erinrar även här

om att det för närvarande pågår en utvärdering av de

långsiktiga energipolitiska programåtgärderna, som

skall ligga till grund för inriktningen av de

fortsatta åtgärderna från år 2005.

Regeringen föreslår härutöver att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

500 miljoner kronor för åren 2004-2007.

Motionerna

I motion 2002/03:N357 (m) yrkas att anslaget skall

minskas med 20 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag. Skälet till detta är att

motionärerna inte ser det som rimligt att anslaget

omfattar verksamheter kopplade till de regionala

tillväxtavtalen.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)

föreslås - med hänvisning till tidigare redovisade

skäl - en besparing med 230 miljoner kronor.

Att främja utvecklingen av teknik som baserar sig

på förnybara energislag och effektiv

energianvändning i industriella processer framhålls

i motion 2002/03:N390 (kd) som angeläget.

Motionärerna är dock tveksamma till om de anslagna

medlen kommer att efterfrågas fullt ut, varför de

föreslår - med hänvisning till tidigare års

anslagssparande - att anslaget minskas med 50

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Vissa kompletterande uppgifter

De långsiktiga åtgärderna i dagens energipolitiska

program, vilket riksdagen fattade beslut om våren

1997, innehåller satsningar på forskning och teknisk

utveckling inom energiområdet. Den ekonomiska

planeringsramen för introduktion av ny energiteknik

uppgår till 1 610 miljoner kronor för perioden

1998-2004.

Under perioden 1998-2002 har totalt 1 080 miljoner

kronor anslagits till introduktion av ny

energiteknik (anslag 35:7, tidigare B6). Till och

med år 2001 uppgår utfallet till 273 miljoner

kronor.

Bidrag för introduktion av ny energiteknik

regleras genom förordningen (1998:654) om

energiteknikbidrag. Enligt förordningen får bidrag

lämnas för att främja utvecklingen av teknik baserad

på förnybara energislag och effektiv

energianvändning i industriella processer i försöks-

eller fullskaleanläggningar. Bidraget får lämnas

till enskilda projekt samt till svenskt och

internationellt forsknings- och

utvecklingssamarbete. Bidraget får uppgå till högst

50 % av kostnaden för projektet om det avser

industriell forskning och högst 25 % om det avser

utveckling innan varan introduceras på marknaden. Om

stöd lämnas till små eller medelstora företag får

stödnivån höjas med 10 procentenheter om stödet

avser utveckling innan varan introduceras på

marknaden.

Anslaget disponeras av Statens energimyndighet. Av

2002 års regleringsbrev för utgiftsområde 21 Energi

framgår att anslaget får användas för

medfinansiering av insatser och åtgärder inom ramen

för regionala tillväxtavtal, som överensstämmer med

övriga villkor för anslaget och energipolitiska mål

för verksamheten.

Energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser (35:8)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 50

miljoner kronor.

Anslaget avser insatser för att förbereda,

genomföra, utvärdera och utveckla metoder för s.k.

gemensamt genomförande och projekt rörande

mekanismen för ren utveckling. För budgetåret 2001

var utfallet 25 miljoner kronor lägre än anslagna

resurser. Därtill finns ett stort ackumulerat

anslagssparande. Det begränsade utfallet och det

betydande anslagssparandet beror enligt regeringen

på att förhandlingsprocessen för att formalisera

regler, riktlinjer, villkor och avtal för att

beräkna och kreditera utsläppsminskningarna fortsatt

under år 2001 och därmed försvårat och fördröjt

investeringsprojekten. Beträffande år 2002 sägs det

i propositionen att prognosen pekar på en ökande

omfattning av verksamheten, men att utgifterna kan

komma att bli lägre än anslagna resurser för

budgetåret.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

60 miljoner kronor för åren 2004-2006.

Motionen

Insatser för att utveckla metoder för s.k. gemensamt

genomförande och projekt rörande mekanismen för ren

utveckling framhålls i motion 2002/03:N390 (kd) som

mycket angelägna, och motionärerna betonar att de

vill stödja en långsiktig satsning på detta område.

Motionärerna gör dock bedömningen - utifrån tidigare

års kraftiga anslagssparande - att verksamheten inte

kommer att förbruka de medel som regeringen

föreslagit för år 2003, varför anslagen avvisas i

sin helhet. Anslaget bör i stället räknas

verksamheten till godo i framtiden, sägs det i

motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

De långsiktiga åtgärderna i dagens energipolitiska

program innehåller även energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser. Den ekonomiska

planeringsramen för dessa insatser uppgår till 350

miljoner kronor för perioden 1998-2004.

Under perioden 1998-2002 har totalt 250 miljoner

kronor anslagits till energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser (anslag 35:8,

tidigare B7). Till och med år 2001 uppgår utfallet

till ca 78 miljoner kronor.

Innevarande budgetår disponeras anslaget av

Statens energimyndighet och Regeringskansliet. Av

2002 års regleringsbrev för utgiftsområde 21 Energi

framgår att Energimyndigheten skall, med syfte att

kostnadseffektivt motverka utsläpp av

klimatpåverkande gaser, förvärva

utsläppsreduktionsenheter genom utförande av projekt

enligt Kyotoprotokollets flexibla mekanismer.

Projekten skall avse investeringar i effektivisering

av produktion och distribution av energi,

företrädesvis baserade på förnybara energikällor för

uppvärmning eller elproduktion. Anslagsposten får

även disponeras för finansiering av svenskt

deltagande i det internationella initiativet CTI

(Climate Technology Initiative) för att främja

utvecklingen och spridningen av teknik för att

minska utsläpp av koldioxid och andra utsläpp under

förutsättning att detta samarbetsprogram inrättas

som en särskild aktivitet inom det internationella

energiorganet IEA (International Energy Agency). Den

del som disponeras av Regeringskansliet är avsedd

att finansiera deltagande i Världsbankens

pilotverksamhet för flexibla mekanismer och andra

internationellt motiverade internationella

klimatinsatser.

Skydd till småskalig elproduktion (35:9)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 100

miljoner kronor.

Anslaget disponeras av Energimyndigheten och avser

driftsstöd till småskalig elproduktion. Stödet

utbetalas med 9 öre per kWh el som produceras i

elproduktionsanläggningar med en effekt om högst

1 500 kW.

År 2002 var anslaget 285 miljoner kronor, varav 75

miljoner kronor anvisades på tilläggsbudget i

samband med den ekonomiska vårpropositionen (prop.

2001/02:100 s. 154) för att klara de utbetalningar

som sker första kvartalet 2003. Stödet avses under

år 2003 ersättas av elcertifikatssystemet.

Regeringen bedömer att nu föreslagna resurser täcker

det stödbehov som finns till dess

elcertifikatssystemet träder i kraft den 1 maj 2003.

Ersättning för vissa kostnader vid avveckling

av en reaktor vid Barsebäcksverket (35:10)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 346,4

miljoner kronor.

Anslaget infördes den 1 juli 2000. Det skall täcka

statens åtaganden om ersättning av vissa

merkostnader som uppstår till följd av driften av

den första reaktorn i Barsebäcksverken har upphört

enligt avtal som träffats mellan staten, Sydkraft AB

och Vattenfall AB. Ersättningen skall täcka

merkostnader för dels avställnings- och servicedrift

av den första reaktorn i Barsebäcksverken, dels

singeldrift av den andra reaktorn i

Barsebäcksverken. Ersättning kan lämnas längst

t.o.m. år 2017.

Motionerna

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)

föreslås - med hänvisning till tidigare redovisade

skäl - en besparing med 346 miljoner kronor på

anslaget.

Statlig prisgaranti elcertifikat (35:11)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2003 är 0 kr.

Anslaget avser statlig prisgaranti för elcertifikat.

Regeringen avser återkomma till riksdagen med ett

förslag till lag om elcertifikat.

Elcertifikatssystemet syftar till att ersätta dagens

stödsystem för förnybar elproduktion. För att ge

producenterna ett skydd mot alltför låga

certifikatspriser ges under en inledande period

(2003-2007) ett garantipris för elcertifikaten.

Prisgarantin utfaller emellertid först efter årets

slut. Elcertifikat avses kunna lösas in hos

Energimyndigheten. Regeringen avser återkomma till

den fortsatta finansieringen i budgetpropositionen

för år 2004.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen redovisade våren 2000 i en proposition om

ekonomiska förutsättningar för elproduktion från

förnybara energikällor (prop. 1999/2000:134)

riktlinjer beträffande en ny och mer

marknadsorienterad stödform för elproduktion från

förnybara energikällor. Riktlinjerna innebar att ett

samlat system för att främja el från förnybara

energikällor skulle tas fram och träda i kraft i

januari 2003. Vidare skulle systemet bygga på handel

med elcertifikat, kombinerad med en skyldighet att

inkludera en viss andel förnybar el i elleverans

eller elinköp. Propositionen behandlades hösten 2000

av riksdagen. Utskottet (bet. 2000/01:NU3) ställde

sig bakom regeringens förslag och framhöll bl.a. att

det nya systemet kommer att skapa möjligheter för en

fortsatt utbyggnad av elproduktion från förnybara

energikällor, samtidigt som det kommer att stimulera

en marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet

och teknikutveckling. I en reservation (m, kd, fp)

uttryckte dessa partier sin ståndpunkt i frågan.

I 2002 års energipolitiska proposition redovisade

regeringen sina överväganden om införande av ett

system för handel med elcertifikat i syfte att

främja elproduktion från förnybara energikällor.

Enligt regeringen borde en lag om ett kvotbaserat

elcertifikatsystem för att främja elproduktion från

förnybara energikällor införas, och systemet borde

träda i kraft den 1 januari 2003. Utskottet (bet.

2001/02:NU17 s. 70) instämde i regeringens bedömning

att ett sådant certifikatssystem bör införas den 1

januari 2003 och noterade samtidigt regeringens

avsikt att återkomma till riksdagen under hösten

2002 med ett lagförslag i frågan.

Ett lagförslag har dock ännu ej förelagts

riksdagen. I budgetpropositionen anger regeringen

att ett elcertifikatssystem skall träda i kraft den

1 maj 2003. Enligt den information som inhämtats

kommer en proposition att föreläggas riksdagen i

december 2002.

Kärnsäkerhet i Östeuropa

Motionerna

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2002/03:Fi232 och i motion 2002/03:N264 (fp)

föreslås att ett nytt statligt anslag uppförs och

att för år 2003 50 miljoner kronor anvisas för stöd

till kärnsäkerhet i Östeuropa.

Forskning och utveckling av solcells- och

vätgasbaserade system

Motionen

I Kristdemokraternas motion 2002/03:N390 föreslås

att 50 miljoner kronor anvisas på ett nytt statligt

anslag för forskning och utveckling av solcells- och

vätgasbaserade system. Motionärerna framhåller att

Sverige har en framskjuten position när det gäller

forskning och utveckling på båda dessa områden och

att dessa tekniker kan komma att bli mycket viktiga

när det gäller den framtida energiförsörjningen.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om anslag m.m. inom

utgiftsområde 21 Energi och därefter separat frågan

om en redovisning av anslag för år 2004.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

Utskottet ansluter sig till de av regeringen

framlagda förslagen till anslag m.m. i

budgetpropositionen, dock med den ändringen att

anslaget (35:11) för den statliga prisgarantin i

fråga om elcertifikat skall utgå.

I motionerna 2002/03:Fi232 (fp), 2002/03:N264

(fp), 2002/03:N357 (m) och 2002/03:N390 (kd)

förordas andra belopp än regeringen föreslagit för

olika anslag inom utgiftsområdet. Moderata

samlingspartiet vill göra besparingar på anslagen

35:1-7 med sammanlagt ca 318 miljoner kronor.

Folkpartiet föreslår en minskning med totalt 1 058

miljoner kronor i jämförelse med regeringens

förslag. Besparingarna som förordas gäller anslagen

35:1-7 och 10. Därtill föreslås att ett nytt anslag

(50 miljoner kronor) upprättas för kärnsäkerhet i

Östeuropa. Kristdemokraterna föreslår att

besparingar görs på anslagen 35:1, 2, 6, 7 och 8

samt förordar att ett nytt anslag (50 miljoner

kronor) upprättas för forskning och utveckling av

solcells- och vätgasbaserade system. Sammanlagt

innebär förslagen en minskning med totalt 135

miljoner kronor i jämförelse med regeringens

förslag.

Näringsutskottet har i ett yttrande - i form av

ett protokollsutdrag - till finansutskottet

tillstyrkt regeringens förslag till ramar för

utgiftsområdet. Av protokollsutdraget framgår att

företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet och Kristdemokraterna tillstyrkte

förslagen i respektive partimotion. Finansutskottet

har nyligen (bet. 2002/03:FiU1) tillstyrkt

regeringens förslag till anslagsramar för samtliga

politikområden i budgeten. Utskottet utgår i det

följande från att den föreslagna ramen ligger fast.

Av särskilda yttranden till föreliggande

betänkande framgår att företrädarna för de nämnda

partierna vidhåller sina förslag till ramar för

olika utgiftsområden och att de därför väljer att

inte delta i beslutet om anslagsfördelning för

utgiftsområde 21 Energi.

Beträffande anslaget (35:11) Statlig prisgaranti

elcertifikat, som för budgetåret 2003 enligt

regeringens förslag skall upptas till 0 kr, är det

utskottets mening att riksdagen skall besluta att

detta anslag skall utgå. Skälet till utskottets

förslag är att inga medel anslås för år 2003 och att

riksdagen ännu ej fattat beslut i frågan om det

regelverk som skall gälla för elcertifikatssystemet.

Utskottet övergår därmed till att närmare

kommentera några i detta avsnitt berörda motioner.

När det gäller förslaget i motionerna

2002/03:Fi232 (fp) och 2002/03: N264 (fp) om att

inom utgiftsområde 21 Energi upprätta ett anslag för

kärnsäkerhet i Östeuropa vill utskottet erinra om

att kärnsäkerhet i Östeuropa finansieras via

anslaget (9:1) Samarbete med Central- och Östeuropa

inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. För år

2003 föreslås i budgetpropositionen att 749 miljoner

kronor anslås under detta anslag. Ett svenskt

kärnsäkerhetsprogram bedrivs och kanaliseras genom

Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens

strålskyddsinstitut (SSI). Målet med programmet är

att så långt som möjligt minska sannolikheten för

att en kärnkraftsolycka med stora radioaktiva

utsläpp skall inträffa vid något kärnkraftverk i

samarbetsområdet.

I motion 2002/03:N390 (kd) har, som nämnts, ett

nytt anslag för forskning och utveckling av

solcells- och vätgasbaserade system föreslagits.

Därvid vill utskottet framhålla de insatser som

redan i dag görs på detta område. Forskningen vid

Ångström Solar Center finansieras för närvarande med

20 miljoner kronor årligen av Statens

energimyndighet och Stiftelsen för miljöstrategisk

forskning (MISTRA). När det gäller vätgasbaserade

energisystem kan nämnas att Energimyndigheten under

år 2001 beviljade ca 14 miljoner kronor till

forskning på området, vilket bl.a. inkluderar

artificiell fotosyntes och bränsleceller. Andra

finansiärer såsom MISTRA och Vinnova finansierar

även forskning och utveckling av relevans för

området.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av

regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2003

för utgiftsområde 21, med den ändringen att anslaget

(35:11) Statlig prisgaranti elcertifikat skall utgå

i enlighet med vad utskottet ovan anfört. Utskottets

förslag till anslag för utgiftsområde 21 Energi för

år 2003 redovisas i bilaga 3. Likaså tillstyrks de

övriga här berörda förslagen till riksdagsbeslut som

framlagts i budgetpropositionen. Samtliga mot detta

stående motionsyrkanden avstyrks.

Redovisning av anslag för år 2004

I motion 2002/03:N394 (c) begärs ett

riksdagsuttalande om att regeringen i samband med

2003 års vårproposition skall återkomma till

riksdagen med en redovisning av hur det

energipolitiska beslut riksdagen fattade våren 2002

skall finansieras år 2004 och därefter. Med

anledning av vad som framförs i motionen vill

utskottet anföra följande.

I 2002 års energipolitiska proposition (prop.

2001/02:143) framhölls, som tidigare nämnts, att de

energipolitiska åtgärderna som inrymdes i

energiöverenskommelsen innebär statliga utgifter om

totalt ca 1 710 miljoner kronor under en

sexårsperiod. Därtill uppgavs att åtgärderna skall

finansieras fullt ut. I den budgetproposition som nu

förelagts riksdagen för behandling beräknas upptagna

anslag för år 2004 uppgå till 1 310 miljoner kronor.

Beträffande fem av anslagen meddelar dock regeringen

att den avser återkomma till den fortsatta

finansieringen för resten av programperioden i

budgetpropositionen för år 2004. De berörda anslagen

inom utgiftsområdet är (35:1) Statens

energimyndighet: Förvaltningskostnader, (35:2)

Insatser för effektivare energianvändning, (35:3)

Teknikupphandling och marknadsintroduktion, (35:4)

Stöd till marknadsintroduktion av vindkraft och

(35:11) Statlig prisgaranti elcertifikat.

Utskottet kan konstatera att regeringen i fråga om

två av anslagen (35:3 och 35:4) av riksdagen begärt

bemyndiganden att besluta om åtgärder som innebär

utgifter under åren 2004-2007. Dessa bemyndiganden

innebär, under förutsättning att de godkänns av

riksdagen i enlighet vad utskottet tidigare

förordat, att investeringsbeslut kan fattas utan

risk för att finansieringen upphör efter år 2003.

Vidare bör det erinras om att utskottet föreslagit

att anslaget (35:11) Statlig prisgaranti

elcertifikat skall utgå.

Det är emellertid utskottets uppfattning, i likhet

med motionärernas, att det är viktigt att det i ett

så tidigt skede som möjligt tydliggörs hur

finansieringen kommer att se ut.

Utskottet menar därför att riksdagen bör begära

att regeringen i 2003 års vårproposition redovisar

de beräknade anslagsnivåerna för år 2004 beträffande

de nyssnämnda anslagen. Det innebär att det aktuella

yrkandet i motion 2002/03:N394 (c) blir

tillgodosett.

Affärsverket svenska kraftnät

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens framlagda

förslag till investeringsplan för perioden

2003-2005 och finansiella befogenheter för år

2003 för Affärsverket svenska kraftnät.

Propositionen

Investeringsplan

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den

investeringsplan som Affärsverket svenska kraftnät

har föreslagit för perioden 2003-2005.

Svenska kraftnäts förslag till investerings- och

finansieringsplan för åren 2003-2005 för

affärsverkskoncernen innefattar planerade

investeringar inom affärsverkskoncernen till ett

belopp om 1 980 miljoner kronor, varav 645 miljoner

kronor avser investeringar under år 2003.

Investeringarna i stamnätet skall genomföras dels i

befintliga anläggningar, s.k. reinvesteringar, om

695 miljoner kronor, dels som nyinvesteringar om

1 285 miljoner kronor. Av nyinvesteringarna avser

170 miljoner kronor investeringar i utrustning för

telekommunikation. Svenska kraftnät kommer att kunna

finansiera investeringarna med egna medel under den

kommande treårsperioden. Avkastningskravet för

affärsverkskoncernen är 7 % på justerat eget kapital

efter skatt. Soliditeten skall vara lägst 38 %.

Finansiella befogenheter

Regeringen föreslår att riksdagen lämnar

bemyndiganden till regeringen enligt följande:

· att under år 2003 teckna borgen för lån och lämna

kreditgarantier intill ett belopp om

1 500 000 000 kr till förmån för bolag i vilka

Svenska kraftnät förvaltar statens aktier,

·

· att dels förvärva aktier i aktiebolag som verkar

inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde, dels

bilda aktiebolag som skall verka inom Svenska

kraftnäts verksamhetsområde intill ett belopp om

150 000 000 kr samt att avyttra aktier intill ett

belopp om 150 000 000 kr,

·

· att för år 2003 låta Svenska kraftnät ta upp lån

i och utanför Riksgäldskontoret intill ett belopp

om 1 500 000 000 kr,

·

· att för år 2003 låta Svenska kraftnät placera

likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret,

·

· att för år 2003 låta Svenska kraftnät besluta om

förvärv och bildande av bolag som skall verka

inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde intill

ett belopp om 10 000 000 kr samt avyttra aktier

intill ett belopp om 10 000 000 kr,

·

· att för år 2003 ge Svenska kraftnät rätten att

lämna delägarlån och teckna borgen för lån intill

ett belopp om 270 000 000 kr till förmån för

bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens

aktier.

·

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra och tillstyrker

därmed regeringens framlagda förslag rörande

verksamheten vid Svenska kraftnät.

Vattenfall AB och brunkolsbrytning i

Tyskland

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande

Vattenfall AB och brunkolsbrytning i

Tyskland. Enligt utskottets uppfattning finns

inte skäl för riksdagen att göra något

uttalande i denna fråga. Jämför

reservationerna 6 (fp, kd) och 7 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:N264 (fp) anförs att den förtida

avvecklingen av en väl fungerande kärnkraft leder

till att Sverige tvingas importera fossilbaserad

elektricitet från Danmark och Tyskland. Detta har

även fått andra konsekvenser, sägs det i motionen. I

Tyskland hotas gamla kulturvärden i byn Horno av de

intressen Vattenfall AB har i brunkolsbrytning.

Riksdagen bör, enligt motionärerna, göra ett

uttalande om att regeringen skall ta upp en

diskussion med Vattenfall om hur detta projekt kan

avbrytas.

Enligt vad som anförs i motion 2002/03:N335 (mp)

strider Vattenfall AB:s agerande när det gäller

brunkolsbrytning i Tyskland mot Europakonventionen

för skydd av nationella minoriteter, mot principen

om hållbar utveckling och mot de av riksdagen

fastställda miljömålen. Vattenfalls agerande innebär

även att företaget inte lever upp till den egna

fastställda miljöetiska policyn, sägs det i

motionen. En stor del av den brunkolsbrytning som

pågår i östra Tyskland, i vilken Vattenfall är

involverad, bedrivs inom den sorbiska minoritetens

traditionella bosättningsområde. Den sorbiska

minoritetsgruppen är nu direkt hotad av

brunkolsbrytningen genom den planerade

tvångsförflyttningen från byn Horno. Detta, menar

motionären, står i strid med Europakonventionen för

skydd av nationella minoriteter, som även Sverige

undertecknat. Vidare framhålls att utnyttjandet av

brunkol är en verksamhet som är oförenlig med en

ekologiskt och socialt hållbar framtidsstrategi.

Utnyttjandet av brunkol strider även mot flera av de

svenska miljömålen. När det gäller

tvångsförflyttningen av den sorbiska minoriteten i

Horno har Vattenfall inte heller tillvaratagit

mänskliga och miljömässiga hänsyn, och därmed inte

heller levt upp till företagets egna miljöetiska

krav, sägs det. Det är, anförs det i motionen,

ytterst den svenska regeringen som har ansvaret för

den fortsatta utvecklingen. Riksdagen bör därför,

genom ett uttalande, uppmana regeringen att tillse

att Vattenfall lever upp till företagets egna

miljöetiska krav genom att bevara den

kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno och förhindra

en tvångsförflyttning av byns invånare.

Vissa kompletterande uppgifter

Hösten 2001 behandlade riksdagen, i samband med

beredningen av 2002 års budget och med anledning av

då väckta motioner, frågan om Vattenfall AB och

brunkolsbrytningen i Tyskland. Riksdagen avslog

motionsyrkanden om bl.a. ägardirektiv till

Vattenfall AB rörande brunkolsbrytning i östra

Tyskland. Utskottet anförde i sitt ställningstagande

(bet. 2001/02:NU3) att staten som ägare till

Vattenfall AB har som främsta uppgift att ge

riktlinjer för verksamhetens övergripande mål samt

att tillsätta styrelsen. Då Vattenfall samtidigt

verkar under marknadsmässiga villkor och krav skall

även den statliga ägarpolitiken utgå från

marknadsmässiga krav. Denna ståndpunkt medförde att

Vattenfalls ledning och styrelse enligt utskottet

har rätt att fatta beslut om företagets verksamhet i

Tyskland.

Vad gäller omflyttningen av byn Horno konstaterade

utskottet att den tyska brunkolsbrytningen även i

fortsättningen kommer innebära omflyttning av

människor och rivning av fastigheter och på sikt

kommer att påverka fler byar. Då en omfattande tysk

lagstiftning har byggts upp som en följd av denna

brytningsverksamhet ansåg utskottet att Vattenfall

framför allt har att följa landets lagar samt den

miljöpolicy och de etiska regler som företaget

arbetar efter.

Företrädarna för fyra partier reserverade sig mot

utskottets ställningstagande (kd, c, fp, mp).

Reservanterna anförde att brunkolsbrytningen och

användningen av brunkol dels inte är förenligt med

en ekologisk och socialt hållbar framtidsstrategi,

dels innebär både en storskalig landskaps- och

miljöförstöring och ett hot mot den västslaviska

folkgruppen sorbernas kultur. Vidare framhölls i

reservationen att flera utarbetade alternativ fanns

för att förhindra byns förflyttning och att

Vattenfall trots sin miljöpolicy i frågan inte tagit

mänskliga och miljömässiga hänsyn. Enligt

reservationen borde därför riksdagen ge regeringen i

uppdrag att genom ägardirektiv ålägga Vattenfall att

leva upp till sina egna miljöetiska krav så att byn

Horno och dess invånare kunde skyddas från en

tvångsförflyttning.

Vattenfall AB har under 1990-talet byggt upp en

betydande verksamhet i Tyskland. Under år 2001 har

Vattenfall förvärvat aktiemajoriteten i de tre tyska

företagen Hamburgische Electricitäts-Werke AG - HEW

- (73,8 %), Vereinigte Energiewerke AG - VEAG -

(83,1 %) och Lausitzer Braunkohle AG - Laubag -

(92,5 %). Därtill förvärvades under år 2001 44,8 %

av aktierna i Bewag AG. Våren 2002 förvärvades

ytterligare 44,8 % av aktierna i Bewag och i augusti

2002 ytterligare 25,1 % i HEW. Vattenfall är därmed

majoritetsägare i alla fyra bolagen och en av de tre

största energikoncernerna på den tyska marknaden.

Ovan nämnda företag har sedermera införlivats i

bolaget Vattenfall Europe AG.

VEAG:s produktion omfattas främst av

brunkolseldade kondenskraftverk, och Laubag är det

gruvbolag som tillhandahåller den brunkol som VEAG

förbrukar. Förvärven av dessa båda företag har

gjorts av HEW, som står i dotterbolagsförhållande

till Vattenfall. Enligt de uppgifter som lämnats

till utskottet från Vattenfall övertog HEW i samband

med förvärvet av dessa båda företag ett antal

förpliktelser från de tidigare aktieägarna gentemot

den tyska federala nämnden för särskilda

arbetsuppgifter med anledning av återföreningen -

BvS (Bundesanstalt für vereinigungsbedingte

Sonderaufgaben, vilken sedermera har efterträtts av

myndigheten Treuhandanstalt). Enligt avtalet

samtycker BvS till att HEW får förvärva aktierna

under förutsättning att HEW garanterar att minst 50

TWh produceras av VEAG/Laubags anläggningar, varav

Jänschwalde är en. Denna förbindelse gäller till

utgången av år 2011 (tidigare till utgången av år

2008). HEW har ett ekonomiskt ansvar för att dessa

förpliktelser uppfylls och det åligger även HEW att

tillse att förbindelsen enligt avtalet övertas av en

eventuell ny ägare.

Därtill kan nämnas att det finns ett

avtal/avsiktsförklaring mellan delstaten Brandenburg

och Laubag. I juni 1997 antogs en grundläggande

brunkolslag av delstatsparlamentet i Brandenburg. I

lagen fastställs bl.a. det ramverk som krävdes för

att gruvverksamheten i Jänschwalde skall kunna

fortsätta. I juni 1998 tog delstaten Brandenburg och

Laubag initiativ till att upprätta ett kontrakt för

att garantera arbetstillfällen i Jänschwaldeområdet.

Avtalet, vilket även stöddes av VEAG, garanterar

4 000 direkta eller indirekta arbetstillfällen i

Jänschwalde (kraftproduktionsanläggningen och

dagbrotten). Avtalet skall även fungera som en bas

för småföretagandet i området. Vattenfall är dock

inte formellt bundet av detta avtal utan det har

upprättats i syfte att skapa förutsättningar för en

positiv utveckling i området.

Den kol som Laubag bryter ligger i Lausitzregionen

i östra delen av Tyskland. Jänschwaldefältet, som

ligger i delstaten Brandenburg nära tysk-polska

gränsen, är ett av fyra bruk i regionen som

fortfarande är i drift. Brytningen i området

planlades på 1960-talet och startade år 1974. I de

ursprungliga planerna inkluderades omflyttningen och

rivningen av byn Horno, som ligger mitt i

brytningsfältet. En ny by är under uppförande i

anslutning till staden Forst ca 14 kilometer från

Horno. Flyttningen av byn Horno kommer att utföras i

ett antal olika faser. Ett första steg är

uppbyggnaden av den nya byn och omflyttningen av

invånarna i Horno. Därefter skall en arkeologisk

utgrävning av Horno ta vid, som bl.a. kommer att

följas av en flyttning av kyrkan. Omflyttningen och

rivningen av Horno hade inledningsvis planerats till

åren 2002 och 2003, men arbetet har försenats.

Enligt de uppgifter som lämnats till utskottet

kommer utflyttningen från Horno att ske successivt

med start i januari 2003. Omflyttningen beräknas

vara klar i oktober 2003.

En majoritet av Hornos ca 350 invånare är sorber,

en västslavisk folkgrupp som har minoritetsskydd

enligt den tyska lagen. Denna minoritetsgrupp uppgår

i Tyskland till totalt ca 60 000 personer, vilka

företrädesvis är bosatta i östra delen av Tyskland,

bl.a. i Brandenburg. I delstatens författning

erkänns sorberna som minoritetsgrupp och värnas

gruppens särart och rättigheter.

Frågor om byns förflyttning och om Brandenburgs

brunkolsbrytningsplan har prövats inom det tyska

rättsväsendet efter anmälan från olika

intressegrupper, bl.a. Hornos invånare och sorbernas

intresseorganisation Domowina. Även Europadomstolen

för mänskliga rättigheter har behandlat frågan om

Hornos förflyttning. Samtliga processer har förts

mot tyska myndigheter som svarande och inte mot

företaget Laubag. Vad gäller brunkolsbrytningsplanen

har motståndarna till Hornos omflyttning fått rätt i

att planens godkännande inte har fattats på

författningsenliga grunder, och brunkolsplanen för

Jänschwaldefältet är därför under omarbetning. Denna

omarbetning av planen har dock inte inneburit att

brytningen stoppats under utredningens gång eller

att planerna på Hornos förflyttning påverkats.

Enligt artikel 16 i ramkonventionen om skydd för

nationella minoriteter skall länderna "avhålla sig

från åtgärder som ändrar befolkningsproportionerna i

områden som bebos av personer som tillhör nationella

minoriteter". Vad gäller de folkrättsliga frågorna i

fallet Horno har olika rättsinstanser fastslagit att

de mänskliga rättigheterna samt denna konvention

tillförsäkrar sorberna rätten till språk och kultur

samt rätt att bo i området, men däremot inte rätten

till att bo på en särskild plats.

Såväl delstaten Brandenburg som företaget Laubag

har utrett möjligheterna att låta brytningen gå

förbi Horno i syfte att undvika byns omflyttning.

Båda parter hävdar att detta skulle medföra att

brytningen inte skulle nå den förväntade

lönsamheten. Detta argument har dock avvisats med

att de förväntade rationaliseringar inom Laubag ändå

kommer att leda till förlusten av ett stort antal

arbetstillfällen under åren fram till år 2006.

Därför hävdar man att bevarandet av Horno varken

skulle innebära tekniska problem eller betyda något

ur sysselsättningssynpunkt.

Enligt Vattenfalls årsredovisning för år 2001 är

företagets vision att vara ett ledande europeiskt

energiföretag med fokus på kunder och utveckling av

uthålliga energilösningar. Målet för företagets

miljöarbete är långsiktig hållbarhet med ekonomi,

miljö och socialt ansvar som integrerade delar. Även

kulturvård anses vara en naturlig del i Vattenfalls

verksamhet, framför allt i agerandet i de

utomnordiska länderna.

Beträffande den svenska debatten om effekterna av

Laubags brunkolsbrytning i östra Tyskland och

flyttningen av byn Horno skriver Vattenfall i

årsredovisningen att företaget vid förvärvet av

Laubag förvissade sig om att alla nödvändiga beslut

och tillstånd fanns och att verksamheten uppfyller

alla krav för genomförandet av förflyttningen av

byn.

Vad gäller Laubags miljömässiga och sociala ansvar

framhåller Vattenfall att Laubags miljömål är att

reducera ingreppen på miljön, bl.a. genom att

begränsa brytningen till relativt små arealer. Det

sociala ansvaret beskrivs med att företaget genomför

omflyttningarna utifrån tysk lagstiftning, politiska

överenskommelser och i samråd med berörda

byinvånare. Det understryks också i årsredovisningen

att Laubag uppfyller de krav som ställs i

Vattenfalls miljöpolicy, där det bl.a. sägs att

företagets "agerande präglas av respekt för kultur,

seder och värderingar i de länder där vi verkar i

enlighet med vår etiska grundsyn".

Med anledning av frågor och interpellationer har

dåvarande näringsministern Björn Rosengren uttalat

sig om regeringens syn på Vattenfalls

brunkolsbrytning i Tyskland. Som svar på fråga (fr.

2000/01:1408) av Inger Strömbom (kd) om Vattenfall

och sorbiska byar påpekade ministern att ansvaret

för verksamheten i Tyskland ligger hos företagets

ledning och styrelse och att det är dessa två

instansers ansvar att besluta i frågan rörande

verksamheten i Horno. Därtill underströk statsrådet

dels att han inte kunde ingripa i denna

beslutsordning, dels att utvinningen av kol är

reglerad i den tyska lagen.

I den debatt som följde med anledning av en

interpellation (ip. 2001/02:461) av Göte Jonsson (m)

om miljövänlig energiproduktion, vari bl.a.

Vattenfalls agerande i Tyskland lyftes fram,

betonade näringsministern att Vattenfall måste

anpassa sig till de marknader företaget verkar på,

men även företagets ambition på den europeiska

marknaden att bli ett föredöme för mer

miljöanpassade lösningar. Som ägare bestämmer staten

de övergripande målen för företagets verksamhet,

anförde ministern. Vattenfall har som huvuduppgift

att på ett effektivt sätt producera och leverera el

till sina kunder. Detta skall ske på ett

affärsmässigt sätt, vilket innebär att företaget

skall uppfylla marknadsmässiga avkastnings- och

utdelningskrav i sin affärsverksamhet. Den operativa

verksamheten är bolagets styrelse och ledningens

ansvar. Näringsministern betonade också att

brunkolsutvinningen framför allt rör den tyska

energipolitiken och att den dessutom är resultatet

av en tysk politisk överenskommelse. Som ägare,

menade näringsministern, skall den svenska

regeringen se till att de statliga bolagen följer

gällande lagstiftning och befinner sig inom de

gränser som lagen anger.

Det kan i sammanhanget även nämnas att

Miljöpartiet i september 2002 inkommit med en

anmälan av dåvarande näringsminister Björn Rosengren

för närmare granskning av konstitutionsutskottet vad

gäller underlåtenhet att vidta erforderliga åtgärder

för att bl.a. genomföra riksdagens intention, såsom

den kom till uttryck i det energipolitiska beslutet

år 1997 (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12),

angående den aktiva roll som Vattenfall skulle spela

i omställningen av det svenska energisystemet. I

anmälan anförs att Vattenfalls agerande inte varit i

linje med den i propositionen uttryckta intentionen,

snarare tvärtom. I stället för att använda sina

resurser för omställningen av det svenska

energisystemet enligt riksdagens intentioner har

Vattenfall använt sina resurser för att köpa upp

bl.a. kolgruvor, kolkraftverk och kärnkraftverk i

utlandet, framför allt i Tyskland, sägs det.

Utskottets ställningstagande

Det har i två motioner rests krav på

riksdagsuttalande rörande Vattenfall AB och

brunkolsbrytning i Tyskland. I motion 2002/03:N264

(fp) begärs att riksdagen i ett uttalande till

regeringen skall tillse att regeringen tar upp en

diskussion med Vattenfall om hur projektet kan

avbrytas. Även i motion 2002/03:N335 (mp) förordas

att riksdagen genom ett tillkännagivande till

regeringen skall förhindra en tvångsförflyttning av

invånarna i byn Horno.

Utskottet vill inledningsvis understryka att det

riksdagen nu har att ta ställning till är frågan om

ett uttalande som innebär att Vattenfall skall

avbryta brunkolsbrytningen i det aktuella området

och förhindra en förflyttning av invånarna i byn

Horno. Vidare vill utskottet betona sin uppfattning

att denna fråga bör granskas fristående från

inställningen till användning av brunkol samt frågan

om en privatisering av Vattenfall.

Som ägare till Vattenfall bestämmer staten de

övergripande målen för företagets verksamhet och

tillsätter en styrelse som skall tillse att bolaget

uppfyller dessa mål. Verksamheten vid bolaget

bestäms i bolagsordningen. Vattenfall tillhör den

grupp av statliga bolag som har att verka under

marknadsmässiga villkor och krav. Den statliga

ägarpolitiken utgår således från dessa krav. Det

innebär att företaget skall uppfylla marknadsmässiga

avkastnings- och utdelningskrav i sin

affärsverksamhet. För den operativa ledningen

ansvarar bolagets företagsledning. Ledningens

skötsel av företaget får sedan granskas av

bolagsstämman. Av detta följer utskottets

principiella ståndpunkt att det är upp till

Vattenfalls ledning och styrelse att ta beslut om

den operativa verksamheten.

Vattenfall har etablerat sig på Europas största

energimarknad, Tyskland. Genom dotterbolaget

Vattenfall Europe driver bolaget brunkolsutvinning i

östra Tyskland. Företaget Laubag bryter brunkol som

sedan levereras till energiföretaget VEAG. De två

företagen är beroende av varandra och verksamheterna

är av nödvändighet nära sammankopplade. Genom de

förvärv Vattenfall gjort i Tyskland har bolaget

bundit upp sig i vissa åtaganden, bl.a. beträffande

produktion av en viss mängd brunkolsbaserad el.

Den bedömning Vattenfalls ledning gör, utifrån de

kontrakt bolaget har, är att ett stopp av brytningen

i det aktuella området skulle innebära ett

kontraktsbrott. Enligt utskottets mening skulle

således ett bifall till de här aktuella motionerna,

om riksdagen valde att tillmötesgå de krav som

ställs, innebära att den svenska staten indirekt

kräver att Vattenfall bryter mot de avtal företaget

är bundet av, bl.a. gentemot den tyska staten. Ett

alternativ vore att Vattenfall avyttrade de aktuella

företagen. En försäljning av dessa företag skulle

emellertid inte förhindra att byn Horno flyttas,

utan bara bidra till att processen ytterligare drogs

ut. Samtidigt skulle det underminera den strategi

Vattenfall arbetar utifrån och riskera att företaget

förstör stora värden.

Utskottet vill samtidigt betona att Vattenfall som

en aktör på den tyska marknaden har att rätta sig

efter där gällande regelverk och efter de beslut som

fastställts. Till grund för att byn Horno nu flyttas

ligger en rad demokratiskt fattade beslut. Grunden

för Laubags verksamhet är de beslut som den tyska

staten och delstaten Brandenburg fattat utifrån att

ha vägt samman effekter på sysselsättning,

energiförsörjning och miljö. Frågan om Hornos

förflyttning har även, som tidigare redovisats,

varit föremål för en rad prövningar i olika

instanser. Brunkolsbrytningen innebär ofrånkomligt

att omflyttningar och rivning av fastigheter görs.

Samtidigt gäller att brunkolsbrytning är en

basnäring i Tyskland. Omkring 50 % av Tysklands

energiförsörjning är beroende av förbränning av kol.

Brunkol förutses även framöver vara en viktig

energikälla i Tyskland. Det är därför ofrånkomligt

att fler byar kommer att påverkas av den fortsatta

brytningsverksamheten.

När det gäller de etiska förhållningsregler som

åberopas i motion 2002/03:N335 (mp) vill utskottet

framhålla vikten av att Vattenfall följer den

miljöpolicy och den etiska policy som företaget

fastställt. Något skäl för ett riksdagsuttalande

finner utskottet dock inte.

Med det anförda avstyrks aktuella motioner i

berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Energipolitikens inriktning (punkt 2)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ola

Sundell (m), Yvonne Ångström (fp) och Ulla

Löfgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fö259 yrkande

6, 2002/03:N227 yrkande 14, 2002/03:N242 yrkande 1,

2002/03:N262 yrkande 2, 2002/03:N264 yrkandena 1 och

4, 2002/03:N301 yrkandena 1, 2, 4, 11 och 13,

bifaller delvis motion 2002/03:N390 yrkandena 1 och

7 och avslår motion 2002/03:U324 yrkande 19.

Ställningstagande

Det övergripande målet för den svenska

energipolitiken bör enligt vår uppfattning vara att

främja en säker och konkurrenskraftig el- och

energiförsörjning i hela landet, samtidigt som all

energiproduktion skall klara högt ställda miljö- och

säkerhetskrav i enlighet med den generella

miljöpolitiken.

Energipolitiken måste utformas för att möta de

utmaningar som Sverige är nödgat att hantera. Det

innebär bl.a. att energipolitiken, för att möta den

ökande elanvändningen, måste formas så att

förutsättningar för en ökad elproduktion skapas.

Vidare måste effektproblematiken lösas.

Energipolitiken måste även hantera miljöfrågorna och

risken för kraftigt ökade utsläpp av koldioxid. Den

nu förda politiken har snarare bidragit till att

förvärra de problem som finns på nyssnämnda områden

än till att finna lösningar på dessa. En ny

inriktning på energipolitiken måste därför komma

till stånd.

Den riktning vi förordar innebär bl.a. att den

politiska styrningen av elproduktionen radikalt

förändras. Det är vår mening att valet av

produktionsform inte skall avgöras genom politiska

beslut, utan att energipolitiken bäst främjas genom

en fri produktion. Statsmakternas roll bör därför

inskränkas till att fastställa de spelregler som

skall gälla på marknaden i allmänhet och i synnerhet

vad gäller miljö, säkerhet och beredskap. Utöver att

fastställa villkoren för marknadens aktörer skall

staten inte försöka styra vilken teknik eller

produktionsform som skall utvecklas.

En bättre konkurrens på energimarknaderna än vad

som i dag är fallet är en förutsättning för att

marknaderna skall fungera, varför vi förordar en så

fri konkurrens som möjligt. De olika energislagen

skall användas där de är mest effektiva, och detta

skall ske på en fri, konkurrensutsatt energimarknad.

Den politik som förs i dag, vilken präglas av

detaljstyrning, särbeskattning och subventioner, har

medfört en sämre konkurrens än vad som annars varit

fallet. Resultatet av detta har bl.a. blivit högre

el- och energipriser för konsumenterna, högre

utgifter över statsbudgeten och ett generellt sämre

utnyttjande av de samhälleliga resurserna. Dessutom

måste det nuvarande energiskattesystemet reformeras

och utformas så att det blir intressant att

investera i en utökad elproduktion.

Det är vår uppfattning av riksdagsbeslutet om en

förtida avveckling av kärnkraften måste upphävas. Vi

menar att den förtida avvecklingen av kärnkraften

leder till allvarliga negativa konsekvenser för den

svenska samhällsekonomin, sysselsättningen och

miljön. En förtida avveckling av kärnkraften ökar

därmed sårbarheten i det svenska samhället.

Kärnkraften bör därför brukas under hela den

tekniska och ekonomiska livslängd som är möjlig.

Barsebäcks första reaktor, som togs ur drift hösten

1999, bör enligt vår mening åter tas i drift.

Därtill vill vi inte heller utesluta en eventuell

framtida utbyggnad av kärnkraften i Sverige.

Vidare anser vi att det är angeläget att

Vattenfall AB börsintroduceras och privatiseras. Det

är vår uppfattning att ägandet i form av en

politiserad styrelse och en politisk styrning av

bolaget påverkar både trovärdigheten och

effektiviteten i negativ bemärkelse. Inte minst är

den nu pågående omstruktureringen av europeiska

kraftbolag ett viktigt skäl till en privatisering.

Vattenfall är en ansenlig och viktig aktör i det

svenska energisystemet och inom bolaget har stora

värden byggts upp. Det är angeläget att dessa värden

hanteras på ett effektivt sätt. På den avreglerade

marknaden har en statlig aktör som Vattenfall en

mindre finansiell handlingsfrihet än sina

konkurrenter.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller

här berörda yrkanden i motionerna 2002/03:Fö259 (m),

2002/03:N227 (m), 2002/03:N262 (m), 2002/03:N301

(m), 2002/03:N242 (fp) och 2002/03:N264 (fp). Det

sagda ligger även delvis i linje med vad som i

aktuell del anförs i motion 2002/03: N390 (kd).

Yrkandet i motion 2002/03:U324 (mp) avstyrks.

2. Energipolitikens inriktning (punkt 2)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:N390 yrkandena 1

och 7, bifaller delvis motionerna 2002/03:Fö259

yrkande 6, 2002/03:N227 yrkande 14, 2002/03:N242

yrkande 1, 2002/03:N262 yrkande 2, 2002/03: N264

yrkandena 1 och 4 och 2002/03:N301 yrkandena 1, 2,

4, 11 och 13 och avslår motion 2002/03:U324 yrkande

19.

Ställningstagande

Det är min mening att målet för energipolitiken bör

vara att åstadkomma ett ekologiskt uthålligt

energisystem där den negativa påverkan på hälsa,

klimat och miljö är så liten som möjligt. I likhet

med vad som anförs i Kristdemokraternas motion

2002/03:N390 bör den svenska energiförsörjningen

tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler där inhemska

förnybara energikällor utgör en växande bas.

Investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,

vindkraft, solenergi och småskalig vattenkraft måste

stödjas. Vidare krävs omfattande satsningar på

energiforskning och energiteknisk utveckling för att

kunna uppnå målet om ett ekologiskt uthålligt

energisystem utan drastiska prisförändringar,

elbrist eller andra betydande påfrestningar på

välfärden och sysselsättningen. Den energipolitik

som regeringen svarar för präglas enligt min

uppfattning av kortsiktighet och missgynnar såväl

konsumenter som producenter. Det är viktigt att de

bidrag som införs i stimulerade syfte utmärks av ett

tydligt regelverk samtidigt som de är varaktiga över

tiden. Regeringens insatser har inte levt upp till

dessa villkor utan har varit mer av ryckvis och

sporadisk karaktär.

Kärnkraften bör, anser jag, fasas ut ur

energisystemet när energieffektiviseringar och

tillförsel av ny elektricitet möjliggör detta.

Tillförseln av ny energi skall vara baserad på

förnybara energikällor. Beslutet om

kärnkraftsavvecklingen har fattats utan

grundläggande konsekvensanalyser beträffande

effekter på samhällsekonomin och miljön. De ökade

koldioxidutsläppen som stängningen av Barsebäcks

första reaktor medfört är ett allvarligt hot mot

miljön och förstärker växthuseffekten. Därtill finns

i dag inte förnybar elproduktion i den omfattning

som krävs för att en utfasning av kärnkraften skall

kunna genomföras på ett ansvarsfullt sätt.

Vidare är det nödvändigt med ett nytt

energiskattesystem i Sverige, ett system där skatter

och miljöavgifter utformas med hänsyn till

förhållanden i omvärlden för att det svenska

näringslivets konkurrenskraft inte skall inskränkas

och för att välfärden och sysselsättningen inte

skall drabbas. Skattesystemet måste vara långsiktigt

och utformas så att miljöbelastningen minimeras.

Därtill måste det säkerställa tillgången på en under

trygga och säkra förhållanden framställd energi till

rimliga priser.

Jag förordar även en fri elmarknad som leder till

ökad konkurrens och därmed till lägre priser för

konsumenterna. Samtidigt är det angeläget att

uppföljningar görs av hur den avreglerade

elmarknaden fungerar.

När det gäller Vattenfall AB vill jag anföra

följande. Den avreglerade elmarknaden och

stängningen av Barsebäck 1 har försatt Vattenfall i

en ny situation. Företaget har expanderat kraftigt,

framför allt i Norden, Polen och Tyskland. Samtidigt

har avyttringar skett både i Sverige och utomlands.

Vattenfalls målsättning är att bli ett ledande

europeiskt energiföretag. Det är i detta sammanhang

angeläget att påtala - vilket Kristdemokraterna även

tidigare gjort - att Vattenfalls framtida

kapitalbehov under inga omständigheter kan eller

skall täckas genom ägartillskott. Vattenfall bör i

stället, helt eller delvis, privatiseras.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks

nämnda motion i berörda delar. Det sagda ligger även

delvis i linje med vad som i aktuella delar anförs i

motionerna 2002/03:Fö259 (m), 2002/03:N227 (m),

2002/03:N262 (m), 2002/03:N301 (m), 2002/03:N242

(fp) och 2002/03:N264 (fp). Motion 2002/03:U324 (mp)

avstyrks i här aktuell del.

3. Energipolitikens inriktning (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:U324 yrkande 19

och avslår motionerna 2002/03:Fö259 yrkande 6,

2002/03:N227 yrkande 14, 2002/03:N242 yrkande 1,

2002/03:N262 yrkande 2, 2002/03:N264 yrkandena 1 och

4, 2002/03:N301 yrkandena 1, 2, 4, 11 och 13 och

2002/03:N390 yrkandena 1 och 7.

Ställningstagande

Det svenska energisystemet bör enligt min mening

genomgå en total omställning till elproduktion

baserad på förnybara energislag. Därtill måste, med

respekt för den folkomröstning som genomförts, år

2010 återinföras som slutår för

kärnkraftsavvecklingen. I likhet med vad som anförs

i Miljöpartiets motion 2002/03:Fi275 är det även

mycket angeläget att både energibeskattningen och

andra energirelaterade regelsystem premierar

hållbarhet. Därtill är energieffektivisering och

energisparande åtgärder av central betydelse.

Målet för energipolitiken bör vara att, inom ramen

för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och

lång sikt, skapa förutsättningar för att förse

landet med förnybar energi på ett sätt som medför

att näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och

hushållen får rimliga kostnader. Varje energislag

skall långsiktigt bära sina egna samhällsekonomiska

kostnader, inklusive risk- och miljökostnader. Genom

att anpassa energisystemet till vad som är

långsiktigt ekologiskt hållbart skapas

förutsättningar i Sverige för såväl en robust

ekonomisk utveckling som en god social utveckling.

För den fortsatta kärnkraftsavvecklingen skall - som

Miljöpartiet tidigare påpekat i olika sammanhang -

marknadsekonomiska styrmedel användas.

Kärnkraftsproducenterna bör betala sina egna

riskkostnader och ta fullt skadeståndsansvar för en

eventuell reaktorolycka.

Som framhålls i motion 2002/03:U324 (mp) är

övergången till förnybara energikällor en viktig

fråga inom det europeiska samarbetet. Enskilda

medlemsländer måste minska sitt beroende av såväl

fossila bränslen som kärnkraft. Användningen av

fossila bränslen måste begränsas på grund av deras

klimatpåverkan och kärnkraften på grund av de risker

den medför i alla led, från brytning till

slutförvaring. Även risken för sabotage och

terrordåd mot kärnkraftsanläggningar och transporter

av kärnavfall måste häri beaktas. Det är min

uppfattning att det inte är förenligt att EU har

politiska deklarationer om hållbar utveckling

samtidigt som unionen stödjer användningen av

fossila bränslen och kärnkraft. De stödformer som EU

i dag har för kärnkraft och fossileldning måste

därför upphöra. Det gäller bl.a. de s.k.

Euratomlånen och det regelverk som tillåter

statsstöd för stenkolsbrytning.

Det sagda innebär att motion 2002/03:U324 (mp)

tillstyrks i berörda delar. Övriga här aktuella

motionsyrkanden avstyrks.

4. Stängningen av Barsebäck 2 (punkt 3)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ola Sundell (m), Yvonne Ångström

(fp) och Ulla Löfgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ420 yrkande

12, 2002/03:N242 yrkande 2, 2002/03:N264 yrkande 3,

2002/03:N301 yrkandena 5 och 6 och 2002/03:N390

yrkande 3 och bifaller delvis motion 2002/03:N271

yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringens ambition är att återkomma till riksdagen

under våren 2003 med en bedömning om när en

stängning av Barsebäcks andra reaktor kan ske. Vi

motsätter oss dock en förtida avvecklingen av

kärnkraften som får negativa konsekvenser för miljön

och samhällsekonomin. Stängningen av Barsebäcks

första reaktor har medfört stora kostnader för

skattebetalarna, försämrat miljön och försvagat den

svenska försörjningstryggheten. En fortsatt

avveckling kommer enligt vår uppfattning att

ytterligare förvärra en redan ansträngd situation.

Inte minst den svenska elintensiva industrin kommer

att drabbas hårt av en fortsatt förtida avveckling

av kärnkraften.

Svenska kraftnät överlämnade i oktober 2002 en

rapport till regeringen om inverkan på

effektbalansen av en stängning av Barsebäck 2 under

år 2003. I rapporten erinras om att en stängning av

Barsebäck 2 skulle innebära att produktionsförmågan

minskar med 600 MW och därmed medföra en ytterligare

försvagning av effektbalansen. Vidare konstateras

att konsekvensen kan bli att elmarknaden inte klarar

att balansera tillgång och efterfrågan om vintern

blir en s.k. tioårsvinter. En avställning under

sådana förutsättningar menar vi är helt orimlig. I

november 2002 överlämnades dessutom två rapporter

till regeringen inför den förnyade prövningen av en

eventuell stängning. I en av rapporterna

konstateras, helt skäligt, att de mål som satts för

att genomföra en stängning i dag inte kan anses vara

relevanta för en prövning på grund av de

förändringar som skett i övrigt på elmarknaden.

Därtill påtalas de negativa effekter en avställning

har för den svenska industrin.

Vi menar att det är ett rimligt krav att

regeringen åtminstone för riksdagen redovisar

konsekvenserna av en fortsatt förtida avveckling av

kärnkraften innan ytterligare politiska beslut

fattas om att ta elproduktion ur drift. En sådan

redovisning bör i synnerhet omfatta de

samhällsekonomiska kostnaderna i form av minskad

sysselsättning och negativa miljöeffekter som en

avveckling skulle resultera i. Även EG-kommissionen

har riktat skarp kritik mot den svenska regeringen

för att denna inte lever upp till de krav på

miljökonsekvensbeskrivningar som gemenskapen

fastställt. Den förda politiken har resulterat i

ökade koldioxidutsläpp i norra Europa, då den

tidigare elproduktionen i Barsebäck 1 ersatts med

import av fossilbaserad el från bl.a. Danmark. En

stängning av Barsebäck 2 skulle, vilket även

konstateras i de bägge tidigare nämnda

konsultrapporterna, leda till ytterligare utsläpp.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker vi

motionerna 2002/03:MJ420 (m), 2002/03:N242 (fp),

2002/03:N264 (fp), 2002/03:N301 (m) och 2002/03:

N390 (kd) i berörda delar. Även motion 2002/03:N271

(kd, m) blir i allt väsentligt tillgodosedd.

5. Stängningen av Barsebäck 2 (punkt 3,

motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Med anledning av de motioner som gäller den

fortsatta kärnkraftsavvecklingen och stängningen av

Barsebäck 2 vill jag anföra följande.

Det är min mening att villkoren för stängningen av

Barsebäck 2 skall upphävas och att Barsebäcks andra

reaktor skall stängas snarast möjligt. Villkoren som

är kopplade till en stängning bygger på ett i

grunden föråldrat tänkande. De tidsförskjutningar

som gjorts beträffande stängningen av Barsebäck 2

har enligt min uppfattning skapat en otydlighet om

statsmakternas verkliga avsikter. Detta kan i sin

tur skapa en tveksamhet hos aktörer på marknaden att

ta nödvändiga initiativ och beslut för fortsatt

energieffektivisering och introduktion av förnybara

energikällor.

Med hänvisning till det anförda avstyrks

motionerna 2002/03:MJ420 (m), 2002/03:N242 (fp),

2002/03:N264 (fp), 2002/03:N271 (kd, m),

2002/03:N301 (m) och 2002/03:N390 (kd) i här

aktuella delar.

6. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i

Tyskland (punkt 7)

av Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd) och

Yvonne Ångström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:N264

yrkande 7 och 2002/03:N335.

Ställningstagande

Vi vill starkt ifrågasätta om Vattenfall AB:s

agerande i Tyskland vad gäller brunkolsbrytning är

förenligt med det uppdrag bolaget givits av

statsmakterna rörande omställningen av

energisystemet. Enligt det beslut riksdagen fattade

våren 1997 bör Vattenfall ges en strategisk roll i

omställningsarbetet. Vidare framhölls att

Vattenfalls aktiva medverkan är av avgörande

betydelse för den fortsatta omställningen av

energisystemet och att ny ekologisk

elproduktionsteknik och investeringar i el- och

värmeproduktion från förnybara energislag bör vara

framträdande i Vattenfalls långsiktiga utvecklings-

och investeringsplaner. Den vision Vattenfall i dag

arbetar utifrån är att vara ett ledande europeiskt

energiföretag. Vi menar att brunkolsbrytning och

användning av brunkol är en verksamhet som inte går

att förena med en ekologiskt och socialt hållbar

framtid. Användningen av brunkol strider även mot de

miljömål som riksdagen fastställt. En stor del av

den brunkolsbrytning som sker i östra Tyskland och

som Vattenfall är involverad i pågår inom de områden

där den sorbiska minoriteten är bosatt. Den sorbiska

byn Horno ligger mitt i det stora brunkolsfältet

Jänschwalde, och byn skall nu rivas för att ge plats

för den fortsatta expansionen av brunkolsbrytningen.

Enligt de uppgifter Vattenfall lämnat till

utskottet skulle ett stopp i brunkolbrytningen i det

aktuella området innebära att bolaget bryter mot de

kontrakt Vattenfall är bundet av, bl.a. gentemot den

tyska staten. Dessutom har processen nu - dessvärre

- gått så långt att det är tveksamt om ett stopp för

Vattenfalls planer och ett bevarande av byn Horno är

möjligt. Det nya Horno är under uppförande och

flyttningen av byns invånare påbörjas inom kort.

Vi vill emellertid framhålla att frågan om Horno

och Vattenfalls agerande är av stor vikt då det även

framgent kommer att bli aktuellt att flytta på byar

och deras invånare för att bereda plats för

brunkolsbrytning. Detta sker naturligtvis inom ramen

för de beslut och det regelverk som finns i

Tyskland. Frågan måste dock resas om detta är i

överensstämmelse med den energipolitiska inriktning

som Sverige driver och med vilken ett fortsatt

statligt ägande av Vattenfall har motiverats. När

det gäller Vattenfalls agerande är det ytterst den

svenska regeringen som bär ansvaret för den

fortsatta utvecklingen. Det är vår uppfattning att

staten måste ta sitt ägaransvar genom att tillse att

Vattenfalls handlande överensstämmer med de villkor

riksdagen fastställt, detta oberoende av

inställningen till den energipolitik som regeringen

för. Det innebär enligt vår mening att regeringen på

lämpligt sätt måste agera för att förhindra att

Vattenfall hamnar i liknande situationer som i

fallet Horno.

Vi menar, med hänvisning till det ovan anförda,

att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall

begära följande.

För det första bör regeringen, på passande vis,

agera så att Vattenfall inte åter hamnar i en

situation där bolaget står som ansvarigt för att

människor tvångsförflyttas på grund av

brunkolsbrytning. Skall Vattenfall även fortsatt

vara involverat i brunkolsbrytning, vilket i sig

starkt kan ifrågasättas, måste det finnas tydliga

riktlinjer från ägaren - staten - om hur bolaget

skall agera. Regeringen bör även på lämpligt sätt

till riksdagen återrapportera sina förehavande med

anledning av detta uttalande.

För det andra bör regeringen, i syfte att

förhindra att liknande situationer uppkommer i

framtiden, tydliggöra de statliga företagens etiska

förhållningssätt. Etiska frågor måste få större

fokus och regeringen bör visa ansvar genom att

snarast, genom ägardirektiv, tillse att samtliga

statliga företag upprättar en etisk policy. Varje

företags etiska policy bör sedan redovisas i

årsberättelsen. I regeringens årliga redogörelse för

statligt ägda företag bör även anges om företaget

har en etisk policy på samma sätt som det i dag

redogörs för miljöarbete, mångfald och jämställdhet.

Med hänvisning till det sagda föreslår vi att

riksdagen, med delvis bifall till motionerna

2002/03:N264 (fp) i berörd del och 2002/03:N335

(mp), tillkännager för regeringen vad vi anfört.

7. Vattenfall AB och brunkolsbrytning i

Tyskland (punkt 7)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:N264

yrkande 7 och 2002/03:N335.

Ställningstagande

Jag vill starkt ifrågasätta om Vattenfall AB:s

agerande i Tyskland vad gäller brunkolsbrytning är

förenligt med det uppdrag bolaget givits av

statsmakterna rörande omställningen av

energisystemet. Enligt det beslut riksdagen fattade

våren 1997 bör Vattenfall ges en strategisk roll i

omställningsarbetet. Vidare framhölls att

Vattenfalls aktiva medverkan är av avgörande

betydelse för den fortsatta omställningen av

energisystemet och att ny ekologisk

elproduktionsteknik och investeringar i el- och

värmeproduktion från förnybara energislag bör vara

framträdande i Vattenfalls långsiktiga utvecklings-

och investeringsplaner. Den vision Vattenfall i dag

arbetar utifrån är att vara ett ledande europeiskt

energiföretag. Jag menar att brunkolsbrytning och

användning av brunkol är en verksamhet som inte går

att förena med en ekologiskt och socialt hållbar

framtid. Användningen av brunkol strider även mot de

miljömål som riksdagen fastställt. En stor del av

den brunkolsbrytning som sker i östra Tyskland och

som Vattenfall är involverad i pågår inom de områden

där den sorbiska minoriteten är bosatt. Den sorbiska

byn Horno ligger mitt i det stora brunkolsfältet

Jänschwalde, och byn skall nu rivas för att ge plats

för den fortsatta expansionen av brunkolsbrytningen.

Enligt de uppgifter Vattenfall lämnat till

utskottet skulle ett stopp i brunkolbrytningen i det

aktuella området innebära att bolaget bryter mot de

kontrakt Vattenfall är bundet av, bl.a. gentemot den

tyska staten. Möjligheten att kunna avbryta detta

projekt och rädda byn Horno bör dock närmare

granskas.

Frågan om byn Hornos framtid är samtidigt viktig

av mer principiella orsaker. Framöver kommer

ytterligare en rad byar i regionen att bli föremål

för motsvarande behandling som byn Horno och dess

invånare nu blivit. Det är därför angeläget att

åtgärder vidtas för att förhindra upprepningar av

det nu inträffade. När det gäller Vattenfalls

agerande är det ytterst den svenska regeringen som

bär ansvaret för den fortsatta utvecklingen.

Jag menar, med hänvisning till det ovan anförda,

att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall

begära följande.

För det första bör regeringen snarast utreda

frågan om huruvida ett stopp av brunkolsbrytningen

och ett bevarande av byn Horno innebär att

Vattenfall bryter mot de kontrakt bolaget är bundet

av och vilka följder detta skulle få. Kan byn Horno

räddas utan att Vattenfall begår något

kontraktsbrott bör regeringen på lämpligt sätt,

exempelvis genom ett ägardirektiv, tillse att byn

bevaras. Emellertid har processen nu - dessvärre -

gått så långt att det är tveksamt om ett stopp för

Vattenfalls planer och ett bevarande av byn Horno är

möjligt. Jag vill dock framhålla att frågan om Horno

och Vattenfalls agerande är av stor vikt då det även

framgent kommer att bli aktuellt att flytta på byar

och deras invånare för att bereda plats för

brunkolsbrytning. Regeringen bör därtill återkomma

till riksdagen under våren 2003 och redovisa sina

slutsatser och vidtagna åtgärder i frågan.

För det andra bör regeringen, i syfte att

förhindra att liknande situationer uppkommer i

framtiden, tydliggöra de statliga företagens etiska

förhållningssätt. Etiska frågor måste få större

fokus och regeringen bör visa ansvar genom att

snarast, genom ägardirektiv, tillse att samtliga

statliga företag upprättar en etisk policy. Varje

företags etiska policy bör sedan redovisas i

årsberättelsen. I regeringens årliga redogörelse för

statligt ägda företag bör även anges om företaget

har en etisk policy på samma sätt som det i dag

redogörs för miljöarbete, mångfald och jämställdhet.

Med hänvisning till det sagda föreslår jag att

riksdagen, med delvis bifall till motionerna

2002/03:N264 (fp) i berörd del och 2002/03:N335

(mp), tillkännager för regeringen vad som ovan

anförts.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Bedömning av regeringens resultatredovisning

(punkt 1)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ola Sundell (m), Yvonne Ångström

(fp) och Ulla Löfgren (m).

Enligt vår bedömning bekräftar regeringens

resultatredovisning, inte minst beträffande

verksamhetsområdet Politik för ett uthålligt

energisystem, vår uppfattning att regeringens

energiomställningsarbete inte leder till de mål som

satts upp. Samtidigt vill vi understryka att flera

av målen inom ramen för regeringens

omställningsprogram, särskilt i fråga om den

långsiktiga delen av programmet, till sin karaktär

är diffusa. Detta försvårar enligt vår mening

riksdagens möjligheter att göra en adekvat bedömning

huruvida de resurser som används står i paritet med

de resultat som regeringen menar sig uppnå. Därtill

vill vi framhålla vår uppfattning att den

avvecklingspolitik som förs beträffande kärnkraften,

där politiska beslut skall avgöra om och när

kärnkraftsreaktorerna skall stängas, i grunden går

emot själva tanken på mål- och resultatstyrning.

När det gäller själva inriktningen på den politik

som regeringen och dess stödpartier för återkommer

vi med våra synpunkter under de kommande avsnitten

Energipolitikens inriktning och Stängningen av

Barsebäck 2.

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 4)

av Mikael Odenberg, Ola Sundell och Ulla Löfgren

(alla m).

Den 21 november 2002 beslöt en majoritet av

riksdagens finansutskott bestående av företrädarna

för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet att förorda ekonomiska ramar för de

olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en

beräkning av statens inkomster avseende år 2003.

Samtidigt beslutades om preliminärt utgiftstak för

år 2004. Riksdagen förväntas den 4 december 2002

fatta ett beslut i enlighet med vad finansutskottet

har förordat.

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett

övergripande mål för den ekonomiska politiken bör

vara en sänkt utgiftskvot. För detta krävs såväl en

moderniserad arbetsmarknad och avregleringar som

sänkta skatter och lägre offentliga utgifter. Våra

förslag syftar även till att skapa förutsättningar

för ett ekonomiskt, kulturellt och växande Sverige.

Vi vill satsa på en utbildning som ger alla större

möjlighet till ett rikare liv. Genom en större

enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan

både företag och människor växa. Ännu fler kan komma

in på den ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala

tryggheten ökar också i andra bemärkelser genom att

hushållen får en större ekonomisk självständighet.

Friheten att välja bidrar till mångfald, en bättre

kvalitet och en större trygghet. De enskilda

människorna får ett större inflytande över sina liv.

Vi har föreslagit en långtgående växling från

subventioner och bidrag till omfattande

skattesänkningar för alla, främst låg- och

medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor

som är i störst behov av gemensamma insatser och som

har små eller inga möjligheter att påverka sin egen

situation. Vi slår också fast att det allmänna skall

tillföras resurser för att på ett tillfredsställande

sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara

gemensamma.

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar

- bör ses som en helhet där inte någon eller några

delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de

andra. När en majoritet i finansutskottet har ställt

sig bakom regeringens förslag till ramar för de

olika utgiftsområdena och därmed valt en annan

inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu

aktuella beslutet om anslagsfördelning inom

utgiftsområde 21 Energi.

Våra principiella uppfattningar framgår av våra

reservationer i detta betänkande under momenten

Energipolitikens inriktning och Stängningen av

Barsebäck 2. Den anslagsfördelning inom

utgiftsområdet som vi förordar redovisas i motion

2002/03:N357 (m) och i bilaga 2. Synen på vilka

anslag som bör anvisas för energipolitiska ändamål

bygger på de principiella utgångspunkter som

Moderata samlingspartiet anser bör gälla för

energipolitiken och som framgår av motion

2002/03:N301 (m).

Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda

motiveringar under berörda anslag i detta betänkande

- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi

med ca 318 miljoner kronor.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 4)

av Eva Flyborg och Yvonne Ångström (båda fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2003

innebär i huvuddrag sänkta skatter på arbete och

företagande som syftar till att uppnå en långsiktig

och uthållig tillväxt. Förslagen syftar även till en

mer rättvis skattepolitik för bl.a. barnfamiljer.

Våra utgiftsökningar avser främst bistånd,

utbildning, vård och omsorg, förbättringar för

handikappade, åtgärder mot ohälsan samt satsningar

på miljö och rättssäkerhet.

När det gäller energiområdet menar vi att god

tillgång på energi är en förutsättning för välstånd.

Det svenska energisystemet bör successivt ställas om

till att bli ekologiskt hållbart. Det långsiktiga

målet är att såväl fossilt bränsle som kärnkraft

skall fasas ut ur energisystemet och ersättas av

ekologiskt hållbara energikällor. Omställningen av

energisystemet måste ske med hänsyn till Sveriges

behov av tillväxt och ökad sysselsättning.

Folkpartiet anser därför att kärnkraften skall

utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska

livslängd. Vi säger därför nej till regeringens, och

dess stödpartiers, förtida stängning av

kärnkraftverket i Barsebäck. I det fall det framöver

visar sig nödvändigt för att trygga den svenska

energiförsörjningen och miljön kan vi även tänka oss

en utbyggnad av kärnkraften. Vi oroar oss över

effekterna av att koldioxidutsläppen ökar som en

följd av avställningen av Barsebäcksverket, vilket i

sin tur medfört en ökad import av el från kolbaserad

produktion i Danmark. Enligt de beräkningar som

gjorts innebär en stängning av Barsebäck 2 att

utsläppen av koldioxid kommer att öka med 2-4

miljoner ton per år. Det är därför av största vikt

att en omfattande miljökonsekvensbeskrivning av

avvecklingen görs, för att belysa konsekvenserna på

såväl kort som lång sikt. Därtill behöver

utsläppsstatistiken förbättras då den i dag inte ger

en rättvisande bild. Regeringen bör åläggas att även

redovisa de koldioxidutsläpp som genereras vid

elproduktion i utländska kolkraftverk vid elimport

till Sverige.

Våra principiella uppfattningar framgår av de

reservationer vi gjort i detta betänkande under

momenten Energipolitikens inriktning och Stängningen

av Barsebäck 2.

Det är mot denna bakgrund som Folkpartiet i

motionerna 2002/03:Fi232 och 2002/03:N264 - med

anförda motiveringar under berörda anslag i detta

betänkande - har föreslagit en sammanlagd minskning

av ramen för utgiftsområde 21 Energi med 1 058

miljoner kronor år 2003. Den anslagsfördelning som

vi förordar inom utgiftsområdet framgår även av

bilaga 2.

Då en majoritet i riksdagens finansutskott,

bestående av företrädarna för Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har valt att stödja

en annan inriktning av politiken och då riksdagen

den 4 december 2002 förväntas fatta ett beslut i

enlighet med vad finansutskottets majoritet förordar

deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om

anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 4)

av Maria Larsson (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken än den regeringen och

dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på

att långsiktigt förbättra Sveriges

tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer

och strategiska skattesänkningar på arbete och

sparande. Därigenom skapas förutsättningar för att

sysselsättningen skall kunna öka i en sådan

utsträckning att välfärden tryggas för alla. Det

handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste göras

mer flexibel. Det handlar om skatterna på arbete och

företagande som måste sänkas och på sikt anpassas

till omvärldens betydligt lägre skattetryck. Det

handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste

förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn

förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas

behov och bättre tillvarata personalens kompetens

och idéer. Dessutom måste valfriheten inom

familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,

pensionärernas ekonomiska situation stärkas och

infrastrukturen förbättras. Målet med våra reformer

på dessa områden är att skapa förutsättningar för en

uthålligt hög tillväxt, där sysselsättningen kan öka

utan att inflationen tar fart, där den enskildes

valfrihet, personliga ansvar och välfärd kan öka

utan politisk detaljstyrning, där den offentliga

sektorn kan vitaliseras och möta ökande behov utan

att jagas av krympande skattebaser och där statens

finanser inte kollapsar vid nästa lågkonjunktur.

Eftersom företrädarna för Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet den 21 november 2002

i finansutskottet ställt sig bakom ett förslag till

ramar för de olika utgiftsområdena och därmed banat

väg för en annan inriktning av politiken redovisar

jag i detta särskilda yttrande den del av vår

politik som rör utgiftsområde Energi.

Kristdemokraterna instämmer i princip i

huvuddragen i omställningsprogrammet, men är starkt

kritiska mot regeringens handläggning av frågan om

kärnkraftsavvecklingen. Vår uppfattning är att den

första kärnkraftsreaktorn i Barsebäcksverket borde

ha fasats ut först när motsvarande mängd el

tillförts eller sparats bort.

Jag anser att Sveriges energiförsörjning skall

tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler där inhemska

förnybara energikällor och bränslen utgör en växande

bas. Sverige har en framskjuten position vad gäller

forskning och utveckling av solcells- och

vätgasbaserade energisystem. Dessa tekniker kan

komma att bli mycket viktiga för den framtida

energiförsörjningen. Kristdemokraterna anslår därför

50 miljoner kronor ytterligare till dessa båda

forskningsområden. Jag menar också att de små

elproducenterna måste garanteras långsiktigt rimliga

villkor samtidigt som ny teknik, nya metoder och nya

energikällor, såsom exempelvis solvärme, utvecklas

och prövas.

Mina principiella uppfattningar framgår av de

reservationer jag gjort i detta betänkande under

momenten Energipolitikens inriktning och Stängningen

av Barsebäck 2.

Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som jag

förordar redovisas i kommittémotion 2002/03:N390

(kd) och i bilaga 2. Sammanlagt har

Kristdemokraterna föreslagit - med anförda

motiveringar under berörda anslag i detta betänkande

- en minskning av ramen för utgiftsområde 21 Energi

med 135 miljoner kronor år 2003.

Då en majoritet i riksdagens finansutskott stöder

en annan inriktning av politiken och riksdagen den 4

december 2002 väntas fatta ett beslut i enlighet med

vad finansutskottet förordar deltar jag inte i det

nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom

utgiftsområde 21 Energi.

5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 4)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Jag stöder regeringens förslag till anslag inom

utgiftsområde 21 Energi för år 2003. Samtidigt vill

jag i detta sammanhang erinra om den överenskommelse

som i oktober 2002 träffats mellan företrädare för

Socialdemokraterna och Miljöpartiet om 121 punkter

för ett tryggare, rättvisare och grönare Sverige.

Överenskommelsen omfattar bl.a. att ett nationellt

mål för försäljning av förnybara bränslen införs,

att förbättrade villkor för förnybara drivmedel

införs, att vindkraften skall få bättre

förutsättningar, att resurser skall satsas på att

göra solceller kommersiellt gångbara, att

försöksverksamheten med solceller fortsätter och att

investeringsstödet till solvärme fortlöper. Denna

överenskommelse måste enligt min mening beaktas i

det fortsatta arbetet.

6. Redovisning av anslag för år 2004 (punkt 5)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ola Sundell (m), Yvonne Ångström

(fp) och Ulla Löfgren (m).

Då vi inte ställde oss bakom det energipolitiska

beslut som riksdagen fattade våren 2002 (bet.

2001/02:NU17) och som föregicks av en

överenskommelse mellan företrädare för

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet

avstår vi från att delta i beslutet beträffande

redovisning av anslag för år 2004. Samtidigt vill vi

framhålla vår mening att det är angeläget att

redovisningen i budgetpropositionen är så komplett

som möjligt.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2002/03:1 (utgiftsområde

21 Energi)

Regeringen föreslår

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003

för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling och

marknadsintroduktion besluta om åtgärder som

inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter

på högst 260 000 000 kronor under 2004-2007

(avsnitt 7.1.3),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003

för ramanslaget 35:4 Stöd för marknadsintroduktion

av vindkraft besluta om åtgärder som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst

300 000 000 kronor under 2004-2007 (avsnitt 7.1.4),

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003

för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta om

åtgärder som inklusive tidigare gjorda åtaganden

medför utgifter på högst 810 000 000 kronor under

2004-2007 (avsnitt 7.1.5),

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003

för ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd besluta om

åtgärder som inklusive tidigare gjorda åtaganden

medför utgifter på högst 350 000 000 kronor under

2004-2007 (avsnitt 7.1.6),

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003

för ramanslaget 35:7 Introduktion av ny

energiteknik besluta om åtgärder som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst

500 000 000 kronor under 2004-2007 (avsnitt 7.1.7),

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003

för ramanslaget 35:8 Energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser besluta om åtgärder

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 60 000 000 kronor under 2004-2006

(avsnitt 7.1.8),

7. att riksdagen godkänner investeringsplanen för

Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden

2003-2005 ( avsnitt 7.2.1),

8. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit

om finansiella befogenheter för Affärsverket

svenska kraftnät (avsnitt 7.2.2),

9. att riksdagen för budgetåret 2003 anvisar anslagen

under utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i

bilaga 2.

Motioner

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

20. (delvis) Riksdagen anvisar för budgetåret 2003

anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt

uppställningen i motionen.

2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförts om

energipolitiken.

2002/03:Fö259 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om elförsörjningen.

2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det inte är

acceptabelt att svensk energipolitik leder till

kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser i norra

Europa.

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avpolitiserad

energiförsörjning.

2002/03:N242 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en återöppning

av Barsebäck 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om den förtida

stängningen av Barsebäck 2.

2002/03:N262 av Lars Lindblad m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förtida

kärnkraftsavveckling.

2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fri produktion

av energi.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den förtida

avstängningen av kärnkraften.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kärnkraftens

framtid.

7. Riksdagen begär att regeringen tar upp en

diskussion med Vattenfall om brunkolsbrytningen i

byn Horno.

12. Riksdagen anvisar med ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under

utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning i

motionen.

2002/03:N271 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren

(kd, m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kärnkraften och

Barsebäck 2.

2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

lägger fram förslag till konkreta mål för

energipolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att detaljstyrning,

särskatter och subventioner inom energipolitiken

skall tas bort.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utforma

energipolitiken så att det blir intressant att

investera i ny elproduktion.

5. Riksdagen begär att regeringen redovisar

konsekvenserna av en fortsatt förtida avveckling av

kärnkraften.

6. Riksdagen beslutar om omedelbart stopp för en

politiskt beslutad, förtida avveckling av svensk

kärnkraft.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statligt stöd på

energiområdet.

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till börsintroduktion av Vattenfall AB.

2002/03:N335 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statliga

Vattenfall AB skall leva upp till sina egna

miljöetiska krav och därmed skydda den

kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno i östra

Tyskland och förhindra en tvångsförflyttning av

dess invånare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inte

skall engagera sig i brunkolsbrytning i Tyskland,

då det strider mot Europakonventionen för skydd av

nationella minoriteter, principen om hållbar

utveckling samt mot de av riksdagen antagna

miljömålen.

2002/03:N357 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:1 Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader

för år 2003 133 154 000 kr.

3. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:2 Insatser för effektivare energianvändning för

år 2003 0 kr.

4. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:3 Teknikupphandling och marknadsintroduktion för

år 2003 0 kr.

5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:4 Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft för

år 2003 0 kr.

6. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:5 Energiforskning för år 2003 408 471 000 kr.

7. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:6 Energiteknikstöd för år 2003 121 196 000 kr.

8. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:7 Introduktion av ny energiteknik för år 2003

210 147 000 kr.

2002/03:N390 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för

energipolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det i

prövningen av villkoren inför stängningen av

Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en

ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys och

en samhällsekonomisk analys.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

vidta erforderliga åtgärder för att tillse att

elbrist inte uppstår.

20. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2003 anvisa

anslagen under utgiftsområde 21 Energi, med

förändringar i förhållande till regeringens

förslag, enligt uppställning i motionen.

2002/03:N394 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om resurser för

fullföljande av energiöverenskommelsen i

vårpropositionen 2003.

2002/03:Bo292 av Annelie Enochson (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att medel anslås för

forskning på vindkraft både vad det gäller

kostnadseffektivitet och design.

Bilaga 2

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2003 inom u

Energi

Belopp i 1000-tal kronor

-------------------------------------------------------------------------------

Anslag Anslagstyp Regeringens

förslag

(m) (fp) (kd) (c)

-------------------------------------------------------------------------------

35:1 Statens energimyndighet: (ram.) 140 162 - 7 008 -

Förvaltningskostnader

-------------------------------------------------------------------------------

35:2 Insatser för effektivare (ram.) 136 000 - 136 000 - 1

energianvändning

-------------------------------------------------------------------------------

35:3 Teknikupphandling och (ram.) 65 000 - 65 000 -

marknadsintroduktion

-------------------------------------------------------------------------------

35:4 Stöd för marknadsintroduktion av (ram.) 50 000 - 50 000 -

vindkraft

-------------------------------------------------------------------------------

35:5 Energiforskning (ram.) 438 471 - 30 000 - 1

-------------------------------------------------------------------------------

35:6 Energiteknikstöd (ram.) 131 196 - 10 000 - 1

-------------------------------------------------------------------------------

35:7 Introduktion av ny energiteknik (ram.) 230 147 - 20 000 - 2

-------------------------------------------------------------------------------

35:8 Energipolitiskt motiverade (ram.) 50 000

internationella

klimatinsatser

-------------------------------------------------------------------------------

35:9 Skydd för småskalig elproduktion (ram.) 100 000

-------------------------------------------------------------------------------

35:10 Ersättning för vissa kostnader vid (ram.) 346 390 - 3

avveckling av en reaktor vid Barsebäcksverket

-------------------------------------------------------------------------------

35:11 Statlig prisgaranti elcertifikat (ram.) 0

-------------------------------------------------------------------------------

35:12 Kärnsäkerhet i Östeuropa* (ram.) +

-------------------------------------------------------------------------------

35:13 Forskning och utveckling av (ram.)

solcells- och vätgas-

baserade system*

-------------------------------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------------------------------

Summa 1 687 366 - 318 008 -

000

-------------------------------------------------------------------------------

* = förslag om nytt anslag

Bilaga 3

Utskottets förslag till anslag för år 2003 inom utgiftsområde 21 Energi

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördel

Statlig prisgaranti elcertifikat.

Företrädarna för (m), (fp) och (kd) har avstått från att delta i beslutet om an

3 och 4).

Belopp i 1000-tal kronor

------------------------------------------------------------------

Anslag Anslagstyp Utskottets

förslag

------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------

35:1 Statens energimyndighet: (ram.) 140 162

Förvaltningskostnader

------------------------------------------------------------------

35:2 Insatser för effektivare (ram.) 136 000

energianvändning

------------------------------------------------------------------

35:3 Teknikupphandling och (ram.) 65 000

marknadsintroduktion

------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------

35:4 Stöd för marknadsintroduktion av (ram.) 50 000

vindkraft

------------------------------------------------------------------

35:5 Energiforskning (ram.) 438 471

------------------------------------------------------------------

35:6 Energiteknikstöd (ram.) 131 196

------------------------------------------------------------------

35:7 Introduktion av ny energiteknik (ram.) 230 147

------------------------------------------------------------------

35:8 Energipolitiskt motiverade (ram.) 50 000

internationella klimatinsatser

------------------------------------------------------------------

35:9 Skydd för småskalig elproduktion (ram.) 100 000

------------------------------------------------------------------

35:10 Ersättning för vissa kostnader vid (ram.) 346 390

avveckling av en reaktor vid Barsebäcksverket

------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------

Summa 1 687 366

------------------------------------------------------------------