Bet. 2002/03:NU5

Näringsutskottets betänkande

2002/03:NU5

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Sammanfattning

Ett enhälligt utskott anser att frihandel är en

stark välståndsskapande kraft för såväl de

utvecklade länderna som för världens fattigaste

länder. Utskottet betonar att stabila och rättvisa

spelregler för ett fritt utbyte av varor och

tjänster är en avgörande förutsättning för ekonomisk

tillväxt och sysselsättning.

När det gäller WTO-systemet anser utskottet att

det finns anledning att hysa förhoppningar om

resultat från den nya förhandlingsomgången.

Tillvaratagandet av u-ländernas intressen är

centralt i den nya handelsrundan. Syftet med en

rättvis handel är att främja sådana

handelsrelationer med producenter i fattiga länder

som samtidigt förbättrar arbetsförhållanden,

livsmiljö och miljön i övrigt. I en reservation (m,

fp, kd) förordas att frågan om sambandet mellan

handel och investeringar tas upp snarast möjligt i

WTO-förhandlingarna.

Utskottet har vid behandlingen av de

utrikeshandelspolitiska frågorna funnit att det

finns osäkerhet angående utbytet för u-länderna av

det nuvarande internationella handelssystemet.

Därför anser utskottet att regeringen bör ge

Kommerskollegium i uppdrag att närmare utreda

konsekvenserna av WTO-systemet för u-länderna. Detta

bör ges regeringen till känna.

I frågor om EU framhåller utskottet med skärpa det

angelägna i att u-länderna får ett bättre tillträde

till EU:s och andra i-länders marknader för t.ex.

jordbruksvaror och teko. I en reservation (m, fp,

kd) anförs att ytterligare ansträngningar borde ha

lagts ned för att få till stånd mer långtgående

liberaliseringar inom jordbruks- och tekoområdena. I

en annan reservation (c) framhålls att en

övergripande målsättning bör vara att införa ett

”grönt” tullsystem, dvs. generösare tullbestämmelser

för exportörer som uppfyller vissa fastställda krav.

Utskottet anser enhälligt att det nuvarande

förbudet mot försäljning av snus i övriga EU inte är

förenligt med principen om den fria rörligheten av

varor. Frågan om snusexport i unionen prövas nu i

EG-domstolen. Enligt utskottets mening bör

regeringen i sitt yttrande till EG-domstolen

kraftfullt argumentera mot snushandelsförbudet och

verka för ett skyndsamt avskaffande av detta förbud.

Utskottet är medvetet om att frågan om handel och

miljö är känslig. Företagens egna engagemang är av

stor vikt men fungerande lagar behövs också.

Förutsättningarna för bindande regler kan vara värt

att pröva på fler områden. Mot detta

ställningstagande reserverar sig företrädarna i

utskottet för tre partier (m, fp, kd).

När det gäller exportkrediter och miljö ser

utskottet positivt på Exportkreditnämndens

reviderade miljöpolicy, vilken bör tillämpas under

viss tid innan ytterligare åtgärder övervägs på

detta område. I en reservation (v, mp) föreslås att

Sverige som ett föregångsland skall ha mer

långtgående regler. I en annan reservation (kd)

förordas obligatorisk miljöprövning inför alla

beslut om statliga exportkrediter.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Frihandel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L247

yrkande 6, 2002/03:U294 yrkande 1, 2002/03:U295

yrkande 7, 2002/03:U298 yrkande 2, 2002/03: U322

yrkande 1 och 2002/03:N263 yrkande 11.

2. WTO-systemet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U262

yrkandena 4 och 6, 2002/03: U263 yrkandena 1–4,

2002/03:U293 yrkandena 4 och 5, 2002/03:U298

yrkandena 3, 4 och 10 och 2002/03:U322 yrkandena

7, 8 och 13.

Reservation 1 (m, fp, kd)

3. U-ländernas utbyte av WTO-systemet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför.

4. Vissa EU-frågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432

yrkande 12, 2002/03:U290 yrkande 5, 2002/03:U298

yrkandena 7, 8 och 16, 2002/03:U322 yrkande 2 och

2002/03:U323 yrkandena 5 och 10.

Reservation 2 (m, fp, kd)

Reservation 3 (c)

5. EU:s förbud mot försäljning av snus

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So314 och

2002/03:N382.

6. Handel och miljö m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U262

yrkande 9, 2002/03:U263 yrkande 12, 2002/03:U293

yrkande 7, 2002/03:U296 yrkande 12, 2002/03:N240

yrkandena 1–3, 2002/03:N311 yrkandena 1–3,

2002/03: N321 yrkandena 1–3, 2002/03:N388 och

2002/03:N396 yrkande 33.

Reservation 4 (m, fp, kd)

7. Exportkreditfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ428

yrkandena 11 och 49, 2002/03:MJ432 yrkande 27,

2002/03:N240 yrkande 4, 2002/03:N289,

2002/03:N306 yrkande 29, 2002/03:N311 yrkande 4

och 2002/03:N321 yrkande 4.

Reservation 5 (v, mp)

Reservation 6 (kd)

Stockholm den 11 mars 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen

(mp), Eva Flyborg (fp), Sylvia Lindgren (s), Ann-

Marie Fagerström (s), Karl Gustav Abramsson (s),

Ulla Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Åsa

Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Stefan

Hagfeldt (m), Lars Johansson (s), Reynoldh

Furustrand (s), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd)

och Gunilla Wahlén (v).

2002/03

NU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 24 motioner från

allmänna motionstiden om vissa

utrikeshandelspolitiska frågor.

Statssekreterare Lotta Fogde, Näringsdepartementet,

har inför utskottet redovisat uppgifter om

utvecklingen av och läget i början av mars 2003 i

fråga om förhandlingarna i

Världshandelsorganisationen (World Trade

Organization, WTO). Vidare har upplysningar i

ärendet lämnats av företrädare för Diakonia och för

Forum Syd, som är en paraplyorganisation för 150

svenska organisationer som arbetar med utveckling

och bistånd. Under hösten 2002 informerades

utskottet om projektet Globalt ansvar av ambassadör

Mia Horn af Rantzien, Utrikesdepartementet.

I samband med behandlingen av ärendet har vidare

upplysningar lämnats av svenska företrädare för

organisationen Attac (Association for the Taxation

of financial Transactions for the Aid of Citizens).

I mars 2003 har en skrivelse rörande EU:s förbud mot

handel med snus inkommit från Svensk Handel.

Utskottets överväganden

Inledning

I det följande tas upp olika frågor inom området

utrikeshandelspolitik. Motioner från den allmänna

motionstiden rörande frihandel i världen, WTO-

frågor, EU-frågor, handel och miljö m.m. behandlas

av utskottet. Även exportkreditfrågor, främst i

samband med miljökrav, tas upp. I tidigare

betänkanden på det utrikeshandelspolitiska området

har utskottet i viss utsträckning behandlat frågor

om immaterialrätt, samtidigt som det är riksdagens

lagutskott som enligt riksdagsordningen har ansvaret

för att bereda immaterialrättsliga frågor. Från och

med riksmötet 2002/03 har dessa frågor samlats hos

lagutskottet.

Frihandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden

beträffande frihandel med hänvisning till att

motionsönskemålen ligger i linje med pågående

strävanden för att förbättra det

multilaterala handelssystemet.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion 2002/03:U322

anförs att Sverige inom Europeiska unionen (EU) och

Världshandelsorganisationen (World Trade

Organization, WTO) skall verka för den globala

frihandeln. Enligt motionärerna bör Sverige agera

för att avskaffa tullar och handelshinder så att

fattiga länder tullfritt kan exportera varor och

tjänster till i-världen. Frihandel handlar inte

enbart om utbyte av varor och tjänster, påpekar

motionärerna, utan lika mycket om ökat

konkurrenstryck och om den kunskapsöverföring som är

förknippad med varu- och tjänstehandel och

direktinvesteringar.

Motionärerna i motion 2002/03:L247 (m) påpekar att

tullmurar har en fördyrande effekt på

konsumtionsvaror. EU:s subventionspolitik medför att

de europeiska producenterna vinner fördelar, medan

konsumenterna förlorar. Vidare slår tullar och

protektionism hårt mot de fattigaste länderna i

världen som är beroende av sin export.

I motion 2002/03:U295 (m) förordas att Europeiska

unionen och övriga i-länder skall undanröja sina

handelshinder gentemot u-länderna, inte minst vad

gäller jordbruksvaror. Enligt motionärerna bör

Sverige genom EU driva frågan om avskaffande av

tullar och handelshinder i WTO. Genom en friare

handel ges förutsättningar för sunda

handelsförhållanden, vilket är en god grund för en

snabb och långsiktig välståndsökning.

I Folkpartiets motion 2002/03:U294 understryks att

fortsatt globalisering och ökad frihandel kommer att

vara avgörande för välståndsutvecklingen i de flesta

länder i världen. Frihandel är det viktigaste

instrumentet för materiellt välstånd, öppenhet och

demokratiska reformer. Sverige bör enligt

motionärerna gå i spetsen för en s.k.

utvecklingsrunda (development round) inom ramen för

WTO. Förverkligande av en sådan runda kommer att

innebära betydligt bättre möjligheter för de flesta

u-länder att växa och upprätthålla en god inhemsk

politik.

Motionärerna anser vidare att Sverige bör stödja

fattiga länder, såväl ekonomiskt som juridiskt, för

att dessa skall kunna stärka sina positioner inom

WTO, liksom inom internationella valutafonden (IMF)

och Världsbanken. Genom EU:s handelsavtal med

länderna i tredje världen har handelshinder

avskaffats på många varor, men knappast på de

varukategorier som är viktigast för exportländerna.

Till exempel har EU höga handelshinder för teko-,

stål- och jordbruksprodukter förutom baskemikalier.

I motionen anförs vidare att Sverige inom EU och WTO

bör motarbeta den nya och snabbt växande

användningen av antidumpningsåtgärder.

Det är främst genom en rättvis världshandel som de

fattiga länderna kan lyfta sig ur misären, sägs det

i motion 2002/03:N263 (fp). Enligt motionärerna är

det obegripligt när globaliseringsmotståndare

demonstrerar mot WTO med hänvisning till omsorgen om

u-länderna. Allt tyder på att de fattiga länderna

skulle ha haft en bättre situation om deras handel

ökat mera. Det är snarare brist på demokrati, brist

på ekonomiska reformer och marknadsekonomi samt

brist på fungerande rättsväsende, jämställdhet och

utbildning som gör att situationen inte förbättras.

Enligt motionärerna bör ett program för ökat

ekonomiskt välstånd och minskad fattigdom bl.a.

innehålla fortsatt frihandel och raserande av

handelshinder i de utvecklade ekonomierna för u-

ländernas produkter.

I motion 2002/03:U298 (c) understryks behovet av

en öppen och rättvis frihandel mellan i-världen och

u-världen. Protektionism och handelshinder i i-

länderna slår hårt mot u-ländernas produkter och

befolkning, sägs det. Allt tal om frihandel och

marknadsekonomi klingar falskt så länge i-länderna

fortsätter att begränsa marknadstillträdet för de

fattiga ländernas jordbruksvaror. I dag sker den

internationella handeln på icke jämbördiga villkor.

Den industrialiserade världen talar om fri handel,

men för u-länderna saknas det en öppen marknad.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

I publikationen International trade statistics 2002 från WTO

redovisas utvecklingen av världshandeln t.o.m. år

2001. Den globala utvecklingen av produktionen och

världshandeln uppvisade en oväntat stor nedgång

under år 2001. Världshandeln minskade med 1,5 %

efter att ha expanderat med 11 % året innan. För

första gången sedan år 1982 var tillväxten i

världshandeln negativ. Handeln med tillverkade varor

föll med 3 % medan handeln med jordbruks- och

gruvindustriprodukter ökade med 1,5 %. För

utvecklingsländerna minskade värdet av varuexporten

med 6,5 % och värdet av varuimporten med 4 %. Även

utvecklingsländernas andel av världens totala

varuhandelsexport minskade. För de minst utvecklade

länderna kunde emellertid en liten positiv

förändring i såväl varuexport som varuimport

noteras.

För år 2001 beräknas den totala varuexporten i

världen uppgå till 6 155 miljarder dollar och den

totala varuimporten till 6 441 miljarder dollar. Av

varuexporten står Sverige för 1,2 % (75,3 miljarder

dollar) och av varuimporten för 1,0 % (62,6

miljarder dollar). Såväl den svenska exporten som

importen av varor minskade med 14 % jämfört med år

2000.

Frihandel som välståndsskapande kraft

Utskottet har föregående år (bet. 2001/02:NU15)

enhälligt framhållit att det i högsta grad är ett

svenskt intresse att värna frihandelns principer.

Frihandel är en stark välståndsskapande kraft såväl

för de utvecklade länderna som för världens

fattigaste länder. Därför gäller det också att

ständigt vara på vakt mot protektionistiska inslag i

det internationella handelsutbytet. Utskottet ansåg

att Sverige även fortsättningsvis aktivt bör delta i

arbetet med att befästa och stärka förtroendet för

det multilaterala handelssystemet. Miljömässiga och

sociala hänsyn är viktiga samtidigt som dessa krav

inte får användas emot de länder som ännu inte –

trots ansträngningar – kan uppfylla kraven.

Utskottet betonade vidare att frihandel inte är

mindre viktig för u-länderna. Eliminering eller

minskning av handelshindren skapar nya

förutsättningar för ekonomisk utveckling även i

dessa länder och kan göra det lättare att också göra

andra framsteg, t.ex. i fråga om mänskliga

rättigheter, rättvisa och social utveckling.

Frihandel och u-länder

Den svenska positionen är att verka för en öppen och

regelbaserad handel, som också kommer de fattiga

länderna till del. Detta betyder dels att Sverige

och EU skall vara beredda att öppna sina marknader

på områden av särskilt intresse för u-länderna, dels

att fattiga länder får det stöd de behöver för att

bedriva förhandlingar på ett sådant sätt att deras

intressen får genomslag. Sänkta handelshinder för u-

länders export är också av värde för konsumenter och

företag i Europa. Ett första steg är en snabbare

avveckling av i-ländernas handelshinder gentemot

produkter som u-länder kan exportera, exempelvis

arbetsintensiv produktion som textilier och kläder

samt produkter inom jordbruket och fiskenäringen.

Trots förbättrade handelspolitiska

förutsättningar och handelsrelaterat stöd kommer

de fattigare u-länderna att ha svårt att hävda

sig på världsmarknaden. En bidragande orsak är

oavsiktliga eller dolda hinder för u-länders

export till i-länder, exempelvis komplexa

administrativa och byråkratiska procedurer. I

syfte att åtgärda dessa hinder föreslog Sverige i

inledningen av år 2002 att EU skulle inrätta en

ombudsman för u-landsexport. Ombudsmannen skulle

utgöra kontaktpunkt för klagomål rörande

regleringar och administrativa procedurer i EU

som försvårade för eller förhindrade exportörer i

u-länder att exportera till EU-marknaden. EU:s

ministerråd uppmanade i maj 2002 EG-kommissionen

att studera det svenska förslaget och lämna

eventuella förslag med anledning av det. Under

hösten 2002 återkom kommissionen med ett förslag

om att skapa en funktion för förbättrad

information till exportörer i u-länderna och

vägledning till rätt EU-instans vid den typ av

problem som Sverige hade tagit upp. Förslaget

bemöttes positivt av flertalet medlemsländer,

varför kommissionen förväntas återkomma med ett

formellt förslag om att inrätta en sådan

funktion.

Sverige är en aktiv förespråkare för ett stärkt

multilateralt handelsrelaterat stöd till

utvecklingsländerna liksom för att större vikt läggs

vid handel i det bilaterala utvecklingssamarbetet.

Regeringens multilaterala handelsrelaterade tekniska

bistånd kanaliseras främst genom WTO,

Internationella handelscentret (ITC), Förenta

nationernas konferens om handel och utveckling

(UNCTAD), Rådgivande centrum i WTO-rätt (Advisory

Center on WTO Law, ACWL) och ”Integrated Framework

for Technical Assistance to Least Developed

Countries”. Sverige är också en av grundarna av

”Agency for International Trade Information and

Cooperation” (AITIC), som skall tillhandahålla

landanpassat stöd i WTO-förhandlingarna till de

fattigaste länderna och till u-länder som saknar

representationskontor i Genève.

Styrelsen för internationellt

utvecklingssamarbete (Sida) är huvudaktören för

svenskt bilateralt handelsrelaterat

utvecklingssamarbete. Sida har genom

regleringsbrevet fått i uppdrag att integrera

handelsfrågorna i landstrategiarbetet samt att

följa upp åtagandena om handelsrelaterat bistånd

i utvecklingsagendan från Doha. Sida arbetar med

att förstärka den handelsrelaterade komponenten i

det svenska utvecklingssamarbetet. Under år 2002

uppgick Sidas stöd till handelsområdet till 135

miljoner kronor. Drygt hälften avsåg

handelsfrämjande insatser medan knappt hälften

avsåg handelspolitiska insatser.

Insatserna för handelsfrämjande inkluderar stöd

till handelskammare och investeringscentrum,

riktat exportstöd och stöd för samarbete företag-

till-företag. Bland annat utgår stöd för att

främja export av ekologiskt odlade produkter från

Afrika.

Merparten av de handelspolitiska insatserna är

kopplade till WTO:s internationella regelverk och

syftar till att stärka såväl de fattiga ländernas

förmåga att delta i internationella förhandlingar

som deras förmåga att genomföra en beslutad

politik. Bland annat ges stöd till kurser för att

stärka utvecklingsländernas kapacitet att delta i

förhandlingar samt stöd till vissa

standardiseringsorgan i utvecklingsländer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill ånyo framhålla att det i högsta grad är ett

svenskt intresse att värna om frihandel som princip.

Frihandel kan enligt utskottets sätt att se vara en

stark välståndsskapande kraft såväl för de

utvecklade länderna som för världens fattigaste

länder. Utskottet vill betona att stabila och

rättvisa spelregler för ett fritt utbyte av varor

och tjänster är en avgörande förutsättning för

ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

U-länderna har en sämre utgångsposition, bl.a.

beroende på att många industriländer, inklusive EU-

kretsen, fortfarande har betydande hinder för import

av varor som är viktiga för u-länderna. Dessa länder

behöver tillträde till industriländernas marknader

men också en friare världshandel rent generellt, för

att kunna dra nytta av sina komparativa fördelar.

(Dessa frågor behandlas närmare i de följande

avsnitten om WTO-frågor och vissa EU-frågor.)

Vidare vill utskottet hävda att många konsumenter

– både enskilda och företag – kan gynnas av de

positiva effekterna av frihandel som t.ex. lägre

priser, större utbud av varor och tjänster samt

bättre kvalitet.

Frihandel medför också snabb spridning av

information, vilket kan bidra till omvandling av

slutna samhällen till större öppenhet mot omvärlden.

Sverige bör enligt utskottets mening även

fortsättningsvis delta aktivt i arbetet med att

förbättra det multilaterala handelssystemet och

samtidigt stärka förtroendet för det. Utskottet vill

även ånyo framhålla att miljömässig och social

hänsyn är viktigt samtidigt som dessa krav inte får

användas emot de länder som ännu inte – trots

ansträngningar – kan uppfylla kraven.

Motionsönskemålen om fortsatt eller ökad frihandel

ligger väsentligen i linje med utskottets

inställning. Frihandeln förbättrar förutsättningarna

för tillväxt i hela världsekonomin. I en liten öppen

ekonomi som den svenska finns det en lång tradition

av att hävda den fria handeln eftersom vårt land

gynnas av ett fritt utbyte. Vårt välstånd bygger

till stor del på specialisering och handelsutbyte.

Men frihandel är inte mindre viktig för u-länderna,

under förutsättning att dessa har reella möjligheter

att åstadkomma resultat genom att utnyttja

förhandlingsrätten. Eliminering eller minskning av

handelshindren skapar nya förutsättningar för

ekonomisk utveckling även i dessa länder och kan

göra det lättare att också göra andra framsteg,

t.ex. i fråga om mänskliga rättigheter, rättvisa och

social utveckling. Utskottet anser däremot inte att

frihandel är en tillräcklig förutsättning för att

uppnå sådana mål; det finns också behov av

politiska, ekonomiska och institutionella reformer

hos u-länderna och särskilt de minst utvecklade

länderna (MUL) innan dessa länder kan dra full nytta

av frihandelns positiva inverkan.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser

utskottet att det inte finns behov av något

initiativ från riksdagens sida med anledning av de

nu aktuella motionsyrkandena.

WTO-frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om WTO-

systemet med hänvisning till pågående

åtgärder i fråga om stöd till u-länder, ökad

öppenhet m.m. Jämför reservation 1 (m, fp,

kd).

Riksdagen bör vidare – på utskottets initiativ – göra

ett tillkännagivande till regeringen i fråga

om u-ländernas utbyte av WTO-systemet.

Kommerskollegium bör ges i uppdrag att

närmare utreda konsekvenserna för u-länderna

av WTO-systemet.

Motionerna

Moderata samlingspartiet betonar i motion

2002/03:U322 att ett starkt WTO behövs för att

världshandeln skall flyta friktionsfritt. Annars

föreligger en påtaglig risk för ökad protektionism

genom att länder vidtar ensidiga straffåtgärder.

WTO:s trovärdighet och respekten för organisationens

tvistlösningssystem måste ökas genom skärpta regler

som förhindrar långdragna processer.

För att stärka världshandeln behövs också, enligt

motionärerna, ett multilateralt regelsystem för

investeringar. Dock har många svaga u-länder en

brist på kompetens och resurser för att kunna hävda

sina intressen tillfredsställande vid de

multilaterala handelsöverläggningarna.

Vidare sägs i motionen att det är angeläget att

bl.a. inom ramen för WTO anta etiska regler för att

bekämpa korruption. Korruption hindrar såväl det

internationella som det inhemska handelsutbytet och

utgör ofta ett påtagligt hinder för ett lands

välståndsutveckling. Enligt motionärerna bör svenskt

bistånd inte utgå till någon statsmakt som främjar

korruption.

I motion 2002/03:U262 (kd) framhålls att WTO:s

tvistlösningssystem är helt centralt för

organisationen. Inte minst genom denna mekanism

finns förhoppningar att det går att undvika framtida

handelskrig. Därför bör tvistlösningsmekanismen

stärkas ytterligare. Enligt motionärerna skulle en

permanent tvistlösningspanel kunna stärka panelens

auktoritet och göra den mindre beroende av maktspråk

och diplomatisk dragkamp. En annan viktig fråga,

enligt motionärerna, är att underlätta de minst

utvecklade ländernas tillgång till

tvistlösningsmekanismen.

I motionen anförs vidare att bättre

offentlighetsregler i linje med dem som antagits

inom EU bör utarbetas inom WTO. Motionärerna anser

dessutom att medlemsstaterna bör lägga betydligt

större vikt vid dialogen med det civila samhällets

företrädare inför framtida förhandlingar.

Vänsterpartiet anför i motion 2002/03:U293 att det

finns stora oklarheter i internationella

handelsavtals relation till övriga konventioner. På

ett antal punkter förkommer konflikter mellan

handelsavtal och miljöavtal. Enligt motionärernas

uppfattning är det viktigt att handelsavtalen

underordnas miljöavtal och internationella avtal

till skydd för mänskliga rättigheter.

Vidare anser Vänsterpartiet att en avreglering av

handel med tjänster – vilket nu diskuteras inom WTO

– innebär stora risker. En avreglering skulle enligt

motionärerna kunna försvåra staters möjlighet att

garantera alla invånares rätt till grundläggande

välfärdstjänster, t.ex. vattenförsörjning. De

diskuterade reglerna är därför oacceptabla, anser

motionärerna.

Många utvecklingsländer kritiserar den bristande

demokratin i WTO, sägs det i motion 2002/03:U298

(c). Motionärerna ställer sig bakom ett förslag från

en grupp utvecklingsländer som handlar om hur

processen inom WTO borde förbättras. I förslaget

ingår att förberedande konsultationer skall vara

transparenta och öppna, att det skall finnas

tillräckligt med tid att sätta sig in i olika

förslag och att det utkast till deklaration som

skickas från Genève till respektive ministerrådsmöte

skall vara enhälligt (eller med markering av de

punkter där oenighet finns).

Vidare hävdas att såväl konjunkturläget som

krigshotet mot Irak och börsrasen hämmar

framtidstron. Därför är det än viktigare, enligt

motionärerna, att den nya utvecklingsrundan, som

inleddes i november 2001, kommer till resultat.

Inom ramen för WTO måste – enligt vad som sägs i

motionen – möjligheten till särbehandling av u-

länder säkerställas. Export- och handelshinder

gentemot MUL måste undanröjas. Enligt motionärerna

bör handeln liberaliseras och kombineras med skydd

för miljö- och kulturvärden samt

landsbygdsutveckling.

I motion 2001/02:U263 (mp) anförs att de

internationella institutionerna måste reformeras,

öppnas och få ändrade regler så att de tar ansvar

för en mer solidarisk fördelning, en bättre miljö

och ett mer rättvist regelsystem. Utan ett bra

regelsystem kommer orättvisorna att öka och

protesterna mot de globala institutionerna att växa,

enligt motionärerna.

Vidare framhålls att WTO:s nästa förhandlingsrunda

måste bli en utvecklingsrunda som sätter

hänsynstagandet till utvecklingsländernas krav och

behov som en överordnad målsättning inom WTO. Enligt

motionärerna har de rika länderna i WTO inte

fullföljt tidigare utlovade förändringar som skulle

bidra till en mer rättvis handel. Att skapa en mer

öppen och demokratisk organisation borde stå högt på

WTO:s dagordning, liksom att nå en social, rättvis

och ekologisk utveckling, hävdas det.

Motionärerna anser att det finns starka skäl till

att införa sociala och miljömässiga minimikrav i

handelsavtal. Det finns även ett behov av

undantagsregler som tillåter fattiga länder att

skydda vissa delar av sin produktion så att de på så

sätt kan vara med och konkurrera på mer jämlika

villkor.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

Antalet medlemsländer i WTO uppgår till 144 och därutöver finns

ytterligare ett 30-tal länder som förhandlar om

medlemskap. Den 1 september 2002 tillträdde en ny

generaldirektör, thailändaren Supachai Panitchpakdi.

Organisationen har sitt säte i Genève och antalet

anställda uppgår till 550. Uppgifter som åvilar WTO

är bl.a. att svara för WTO-avtalen, vara ett forum

för handelsförhandlingar, hantera

tvistlösningsmekanismen, ha tillsyn över nationella

handelsprinciper, ge teknisk hjälp och utbildning

till utvecklingsländer samt att samverka med andra

internationella organisationer.

WTO-avtalen bygger på principerna om

handelsliberalisering och icke-diskriminering. De

liberaliseringar som överenskoms mellan två WTO-

medlemmar utsträcks i princip automatiskt till att

omfatta samtliga andra WTO-länder enligt mest-

gynnad-nationsprincipen. Vidare åtar sig varje land

att ge importerade varor samma behandling som

liknande varor som producerats inom landet får med

avseende på t.ex. skatter.

Varje land har en röst i WTO och besluten fattas

med konsensus. Under senare år har en diskussion

påbörjats om önskvärdheten av ett parlamentariskt

inflytande i WTO. Vid det senaste mötet i mars 2003

i Genève, organiserat av Interparlamentariska

unionen (IPU) och Europaparlamentet, samlades

ledamöter från 76 parlament. Konferensen resulterade

i en deklaration, som (starkt summariskt) innebar

att deltagarna ställde sig bakom

– främjande av ytterligare handelsliberaliseringar

inom ett system med rättvisa och stabila spelregler,

– ett starkt bifall till intentionerna att fasa ut

subsidier till jordbruksexport,

– oron över bristen på framsteg när det gäller

marknadstillträde,

– kraven på en parlamentarisk dimension inom WTO.

Den nya handelsrundan

Deklarationen från den fjärde ministerkonferensen i Doha,

Qatar, utgör mandat för förhandlingar på ett antal

olika områden, inklusive implementering av

befintliga överenskommelser. (För en mer utförlig

beskrivning av ministerdeklarationen från Doha

hänvisas till utskottets betänkande 2001/02:NU15

s. 15.) Förhandlingarna på jordbruks- och

tjänsteområdet började redan år 2000; därefter har

ett antal andra områden kommit till. Alla

förhandlingar – utom två – skall vara avslutade till

den 1 januari 2005. När det gäller

tvistlösningsförfarandet skall förhandlingarna vara

avslutade i maj 2003, och förhandlingsresultatet när

det gäller geografiska ursprungsnamn för vin och

sprit skall redovisas vid nästa ministerkonferens i

september 2003.

Handelsförhandlingskommittén (Trade Negotiations

Committee, TNC), som organisatoriskt ligger under

WTO:s allmänna råd, är det organ som leder

förhandlingarna.

Sveriges strategi för WTO-förhandlingarna genomsyras

av ett utvecklingsperspektiv. Denna strategi kommer

främst till uttryck genom att Sverige söker påverka

EG-kommissionen och de andra EU-länderna i denna

riktning. Sverige arbetar sålunda för att EU skall

inta en mer kompromissvillig linje på

jordbruksområdet vilken särskilt beaktar u-länders

intressen. Bland annat eftersträvas ökat

marknadstillträde för u-länders produkter och en

reform när det gäller handelsstörande subventioner

och exportstöd. Vidare arbetas på att EU skall driva

på så att konkreta framsteg uppnås inom systemet för

immaterialrätter (Trade Related Aspects of

Intellectual Property Rights, TRIPS). Sverige

prioriterar också en så ambitiös liberalisering som

möjligt för icke-jordbruksvaror (industrivaror), med

särskild fokus på förbättrat marknadstillträde för

arbetsintensiva produkter såsom teko, samt striktare

regler för fiskesubventioner och för

antidumpningsåtgärder.

Tvistlösning

Många länder använder sig av WTO:s tvistlösningssystem för att

lösa handelstvister. (En beskrivning av WTO:s

tvistlösningssystem återfinns i utskottets

betänkande 1999/2000:NU16 s. 9.)

Tvistlösningssystemet fungerar i princip men har

också uppvisat vissa brister och oklarheter. Enligt

ministerdeklarationen från Doha i december 2001

skall systemet ses över. Sådana förhandlingar om

förbättringar och klargöranden av

tvistlösningssystemet sker delvis separat från den

övriga rundan och skall vara avslutade i maj 2003.

Sverige stöder översynen av

tvistlösningsmekanismen och har enligt uppgift

intagit en aktiv roll i förberedandet av EU:s

ståndpunkt i förhandlingarna. En bakgrund till den

svenska positionen är Kommerskollegiums analyser

rörande öppenhet, kompensation eller motåtgärder och

ett system med mer permanenta panelmedlemmar.

Enligt Kommerskollegiums diskussionspromemoria

(Dnr 110-368-2002) finns det många skäl som talar

för en stående panelorganisation. Ett problem i det

nuvarande systemet rör tidsfördröjningar på grund av

oenighet om vilka som skall utses till

panelmedlemmar. Vidare tjänstgör en genomsnittlig

panelmedlem alltför sällan för att hålla sig à jour

med den juridiska utvecklingen. Enligt

diskussionspromemorian måste ytterligare

överväganden göras när det gäller frågor om hur

stående panelmedlemmar skall väljas, om parter kan

resa hinder mot en särskild panelmedlem, om u-länder

skall kunna kräva att åtminstone en panelmedlem

kommer från ett utvecklingsland m.m.

Sveriges övergripande målsättning, vilken

avspeglas i EU:s förslag, är att förbättra

proceduren och att skapa ett mer transparent system

för tvistlösning. Ökad öppenhet i

tvistlösningsprocessen skulle t.ex. kunna erhållas

genom att allmänheten får möjlighet att lämna in

inlagor till panelerna och genom att utfrågningar

med panelerna och överprövningsorganet blir

offentliga. EU:s ståndpunkt innehåller också förslag

om att inrätta ett system med permanenta

panelmedlemmar. Syftet är att snabba upp processen

och att höja den juridiska kvaliteten på

panelrapporterna.

En annan viktig fråga som Sverige aktivt stöder är

att underlätta de minst utvecklade ländernas

tillgång till tvistlösningsmekanismen, bl.a. genom

att anpassa tidsgränserna i systemet efter u-

ländernas särskilda behov. Dessutom verkar Sverige

för bättre rättshjälp till u-länder i WTO. Det

rådgivande centrumet för WTO-rätt (ACWL) är ett

fristående center som upprättats för att stödja u-

länder att driva processer i WTO:s

tvistlösningssystem. Från det att ACWL inrättades år

2001 har centrumet t.o.m. år 2002 gjort 28

skriftliga juridiska analyser och givit juridisk

assistans i 8 tvistlösningsförfaranden. Under år

2002 bidrog Sverige, som är en av grundarna, med 2

miljoner kronor till centrumet.

Frågan om hårdare sanktionsåtgärder för att

förbättra länders efterlevnad av panelutslag har

diskuterats. Sverige stöder en inriktning med

förbättrade möjligheter till

kompensationslösningar i stället för införande av

motåtgärder i form av strafftullar. Frågan om

kollektiva motåtgärder är omfattande och är inte

aktuell i de nu pågående förhandlingarna.

I detta sammanhang kan också nämnas att WTO i augusti 2002 gav

EU-länderna rätt att vidta motåtgärder mot Förenta

staterna, t.ex. strafftullar, om inte landet upphör

med vissa skatterabatter, vilka fungerar som

otillåtet exportstöd. EG-kommissionen har i slutet

av februari 2003 presenterat ett förslag till

medlemsländerna med en lista på ett stort antal

amerikanska produkter som kan bli belagda med

strafftullar. Efter konsultation med EU:s

medlemsstater kommer den slutliga listan att

meddelas till WTO.

Öppenhet

EU föreslog redan år 2000, delvis till följd av det

misslyckade WTO-mötet i Seattle år 1999, en rad

reformer av WTO:s arbetssätt. Förslaget omfattade

både inre och yttre öppenhet. EU föreslog bl.a. att

– informella möten sammankallade av

generaldirektören (GD) eller ordföranden i en

arbetsgrupp riktas till ett representativt urval

medlemsländer och inte bara till några få ”större”

eller ”rikare” länder,

– informella möten annonseras i förväg,

– information om diskussioner och eventuell

konsensus vid informella möten meddelas samtliga

WTO-länder skyndsamt,

– flera möten blir öppna för alla WTO-medlemmar,

– tydligare procedurer för att förbereda och

organisera ministermötena och för att välja

generaldirektör m.fl. utarbetas,

– GD:s roll tydliggörs,

– mötesdagordningen anpassas för att undvika

parallella möten m.m.,

– flera WTO-dokument, dagordningar m.m.

publiceras,

– flera symposier m.m. riktade till icke-statliga

organisationer (non-governmental organizations,

NGO:er) hålls och att NGO:er ges mer information av

sekretariatet,

– NGO:er ges formell ackreditering vid WTO,

– ett forum skapas för parlamentariker i WTO.

Sverige stödjer dessa förslag. Få formella beslut om

dessa frågor har fattats, men i praktiken har WTO-

arbetet kommit att närma sig vad EU (och även andra

i WTO) föreslagit. Exempelvis hålls oftare

informella möten med deltagande av alla

medlemsstater. Vidare har möten i mindre kretsar

blivit ovanligare, och när de hålls är de

annonserade i förväg. Många förhandlingsdokument

publiceras offentligt på initiativ av de länder som

lägger fram dokumenten i WTO. Motståndet är dock

stort, särskilt bland u-länder, mot att ge NGO:er

och parlamentariker ökad insyn i WTO. Icke desto

mindre ingår representanter från dessa grupper ofta

i nationella delegationer till WTO:s ministermöten

m.m.

Sverige har även inom Bretton Woods-institutionerna

(Världsbanken, Internationella monetära fonden, WTO

och regionala utvecklingsbanker) verkat för ökad

transparens. En förändring till större öppenhet har

också skett under de senaste åren. Institutionerna

offentliggör systematiskt policydokument och

information om sin verksamhet i medlemsländerna.

Korruption

Under senare år har ansträngningar i syfte att bekämpa

korruptionen gjorts inom flera olika organ.

Korruption utgör ett allvarligt hinder för ett lands

ekonomiska och sociala utveckling. Genom att WTO:s

syfte är att verka för öppna, förutsägbara regler

för ekonomiskt utbyte, innebär WTO i sig ett verktyg

mot korruption.

Inom FN pågår förhandlingar om en global

konvention mot korruption. Målen för FN-konventionen

(texten är ej helt färdigförhandlad) är dels att

främja åtgärder för att stävja korruption, dels att

stödja internationellt samarbete i kampen mot

korruption. Ambitionen är att förhandlingarna skall

vara avslutade under år 2003.

Inom OECD har en konvention om bestickning i

internationella affärstransaktioner antagits (prop.

1998/99:32, bet. 1998/99:JuU16). Vidare har Sverige

undertecknat men ännu inte tillträtt Europarådets

straffrättsliga konvention mot korruption (European

Treaty Series, ETS 173). Konventionen trädde i kraft

den 1 juli 2002 och täcker ett antal former av

korruptionsbeteenden, bl.a. aktivt och passivt

mutande av inhemska och utländska anställda i

offentlig tjänst samt tjänstemän i internationell

tjänst. Inom Regeringskansliet pågår enligt uppgift

förberedelser för tillträde genom planering av en

proposition. Inom Europarådet har också en

civilrättslig konvention mot korruption (ETS 174)

utarbetats men ännu inte trätt i kraft. Sverige har

undertecknat men inte ratificerat konventionen.

Vidare kan nämnas att multilaterala finansieringsinstitutioner

som Världsbanken och Internationella Valutafonden

numera ställer krav på antikorruptionsåtgärder som

villkor för sina lån. På liknande sätt har också så

gott som samtliga organ för statsstödd

exportkreditgivning inom OECD-kretsen vidtagit

särskilda åtgärder mot korruption i samband med de

transaktioner som de finansierar eller garanterar.

WTO och u-länder

Vid WTO:s ministermöte i november 2001 antogs den s.k.

Dohaagendan, som lyfter fram utvecklingsländernas

behov och intressen i det multilaterala

handelssystemet. Resultatet av ministerdeklarationen

är att u-ländernas intressen blir centrala i den

pågående handelsrundan. (Se vidare avsnittet om EU:s

förhandlingsbud i WTO.)

Vid ministermötet i Doha år 2001 bekräftade

ministrarna att tekniskt samarbete och

kapacitetshöjande åtgärder är grundelement när det

gäller utvecklingsdimensionen i det multilaterala

handelssystemet. WTO:s tekniska bistånd syftar till

att hjälpa utvecklingsländer och andra länder med

låga inkomster att anpassa sina regler till WTO-

systemet och att ta på sig de skyldigheter och ta

vara på de rättigheter som följer av medlemskapet,

inklusive fördelarna av ett öppet, regelbaserat

multilateralt handelssystem.

WTO:s utbildningsinstitut kom till stånd i juni

2001 för att fortsätta de utbildningsaktiviteter som

startade redan innan WTO bildades (inom ramen för

GATT). Vidare har WTO:s sekretariat skapat s.k.

Trade Reference Centers, vilka hjälper

handelsministerierna i ca 90 utvecklingsländer med

den informationsteknik som krävs för att ha tillgång

till WTO:s Internetbaserade information. De s.k.

Genèveveckorna syftar till att ge teknisk hjälp till

de WTO-medlemmar och observatörsländer som inte har

permanent representation i Genève.

Kommittén för handel och utveckling (Committee on

Trade and Development, CTD) utövar tillsyn över det

tekniska samarbetet. År 2001 skapades en ny

revisionsfunktion inom sekretariatet, vilken

utvärderar olika program för teknisk hjälp vid WTO.

Årligen lämnas en rapport till CTD.

En ny strategi för tekniskt samarbete för

kapacitetsbyggande, tillväxt och integration

formulerades i samband med Dohamötet i november

2001. Enligt rapporten ”Technical cooperation for

capacity building, growth and integration, The new

WTO strategy. Note by the WTO Secretariat” är

utgångspunkten för den nya strategin (i förkortat

skick) att WTO skall

– samordna sig med andra utvecklingsorgan för att

möjliggöra ett ökat deltagande i det multilaterala

handelssystemet i syfte att öka inkomster och

utveckling och minska fattigdom,

– biträda länder att förstå sina rättigheter, ta

på sig sina skyldigheter och förbättra sin kapacitet

att dra fördelarna av ett öppet, regelbaserat

multilateralt handelssystem,

– höja den tekniska hjälpens kvalitet och

kvantitet i relation till en betydligt ökad

efterfrågan,

– beakta mottagarländernas prioriteringar inom

ramen för en sammanhållen handelspolitik,

– stödja nationella ansträngningar i syfte att

skapa hållbara institutioner för att formulera

handelsprinciper och driva förhandlingar,

– säkerställa att WTO:s tekniska hjälp ges inom

ramen för en sammanhållen handelspolitik, som syftar

till att utgöra en effektiv motor för

fattigdomsbekämpning och utveckling,

– tillhandahålla juridisk rådgivning och hjälp i

fråga om tvistlösning till medlemmar som är

utvecklingsländer.

Handel med tjänster

WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (General Agreement on Trade

in Services, GATS) omfattar alla tjänster, med ett

par undantag, bl.a. offentligt tillhandahållna

tjänster. Endast de delar av en tjänstesektor som är

privata omfattas av GATS. Privatisering är inte ett

mål i GATS.

Varje land avgör självt i vilka sektorer inom den

privata sektorn det vill göra åtaganden

(erbjudanden). Sådana åtaganden i GATS innebär att

landet ger utländska tjänsteföretag en viss

garanterad rätt till marknadstillträde och en viss

garanterad rätt till samma behandling som inhemska

företag i en viss tjänstesektor. GATS innebär

däremot inte ett hinder mot reglering av en

tjänstemarknad. Regleringar kan t.ex. göras av

miljö- eller hälsoskäl.

Vilka tjänster som tillhandahålls offentligt

skiljer sig åt mellan länder, vilket avspeglas i

åtagandena. I Sverige är bl.a. utbildning och

hälsovård offentligt tillhandahållna, vilket innebär

att Sverige inte har gjort några åtaganden för

sådana tjänster i GATS.

Tjänstesektorn utgör en central sektor i svensk

ekonomi. Omkring tre miljoner svenskar arbetar i

tjänstesektorn, och tjänsterna svarar för en ökande

andel av vår export. Cirka en femtedel av exporten

utgörs i dag av tjänster. I stor utsträckning verkar

utländska och svenska företag på samma villkor på

den svenska tjänstemarknaden. Regeringen arbetar i

de nu pågående förhandlingarna inom ramen för

Dohaagendan för att svenska tjänsteföretag skall få

liknande möjligheter att verka på andra WTO-länders

tjänstemarknader. (Se vidare avsnittet om EU:s

förhandlingsbud i WTO.)

Investeringsavtal

Handel och investeringar, handel och konkurrens,

transparens i offentlig upphandling samt

handelsprocedurer ingår i vad som kallas Singapore-

frågorna, eftersom dessa frågor togs upp vid WTO:s

ministermöte i Singapore år 1996.

Förhandlingar om ett investeringsavtal fördes

tidigare inom OECD men avbröts år 1998 efter stora

motsättningar. Vid ministerrådsmötet i Cancún i

september år 2003 kommer det att avgöras på vilket

sätt Singapore-frågorna skall ingå i de vidare

förhandlingarna.

Inom ramen för WTO stöder Sverige förhandlingar om

ett multilateralt regelsystem för investeringar. Ett

sådant regelsystem bör enligt Sverige och EU syfta

till att

– gränsöverskridande investeringar stimuleras

genom regler om icke- diskriminering och

transparens,

– u-ländernas deltagande i världsekonomin främjas

med beaktande av deras särskilda behov och där

särskild hänsyn tas till de minst utvecklade

ländernas intressen,

– osund konkurrens om utländska investeringar

stävjas (exempelvis sänkta miljökrav, försämrad

arbetsrätt, subventioner),

– handlingsfrihet att förverkliga nationella och

internationella målsättningar genom icke-

diskriminerande åtgärder och lagstiftning bevaras

(exempelvis skydd mot betalningsbalanssvårigheter),

– de multinationella företagens samhällsansvar

befästs genom att relevanta principer och koder,

liknande dem som utarbetats i OECD och ILO,

förankras i avtalet.

Investeringsproblematiken tas kortfattat upp i ett

gemensamt yttrande från Sida och Kommerskollegium

till Utrikesdepartementet, ”En samlad ansats för att

uppfylla utvecklingsdimensionen i Dohadeklarationen

– förslag till svenskt agerande”, från september

2002. Det rapporteras att utvecklingsländerna som

grupp inte har en enhetlig uppfattning om huruvida

WTO:s agenda bör utökas med området handel och

investeringar (och de andra Singapore-frågorna om

handel och konkurrens, transparens i offentlig

upphandling samt handelsprocedurer).

Enligt Sida och Kommerskollegium kan utländska

direktinvesteringar vara ett bra medel för att

integrera utvecklingsländerna i världsekonomin på

ett gynnsamt vis eftersom det kan ge dem tillgång

till finansiellt kapital och teknik. Under de

senaste tio åren har investeringarna i

utvecklingsländerna ökat markant. Ungefär hälften av

investeringsvärdet har gått till Brasilien, Indien,

Indonesien, Kina, Mexiko och Republiken Korea

(Sydkorea).

Ett investeringsavtal skulle enligt yttrandet inte

lösa de bakomliggande orsakerna till bristen på

utländska direktinvesteringar, såsom svaga

institutioner, ett rättsväsende som inte fungerar

samt politisk instabilitet. Dessutom är många,

relativt små, fattiga länder mindre intressanta som

marknader. Däremot skulle ett avtal kunna bidra till

att fostra en kultur som främjar investeringar i

dessa länder.

Sociala och miljömässiga minimikrav i WTO-avtalet

Som övergripande målsättningar för WTO redovisas i förordet

till WTO-avtalet (Marrakesh Agreement Establishing

the World Trade Organization) att parterna ”erkänner

att deras förbindelser på det kommersiella och

ekonomiska området bör inriktas på att höja

levnadsstandarden, säkerställa full sysselsättning

samt en stor och stadigt växande volym av

realinkomst och effektiv efterfrågan och på att öka

produktion av och handel med varor och tjänster, som

medger ett optimalt utnyttjande av världens resurser

i enlighet med målsättningen om en hållbar

utveckling, i syfte att både skydda och bevara

miljön och ge ökade möjligheter för detta på sätt

som är förenligt med medlemmarnas respektive behov

och intressen på skilda nivåer av ekonomisk

utveckling”.

Vidare erkänner parterna ”behovet av medvetna

ansträngningar för att tillförsäkra

utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade

bland dessa, en andel av tillväxten i internationell

handel som står i proportion till deras ekonomiska

utvecklingsbehov”.

(Frågor om handel och miljö m.m. redovisas mer

grundligt i ett följande separat avsnitt.)

Relationen mellan WTO-avtal och andra

internationella avtal

En hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat mål för WTO.

Regelverket inom WTO liksom multilaterala

konventioner på miljöområdet och det sociala området

är viktiga delar av det internationella regelverk

som Sverige och EU har att leva upp till. Därför är

det Sveriges ambition att verka för att dessa regler

inte spelas ut mot varandra, utan att de i samverkan

stärker såväl miljöhänsynen och skyddet för de

mänskliga rättigheterna som frihandeln i världen.

Vid WTO:s ministermöte i Doha i november 2001 var

Sveriges och EU:s position bl.a. att förhållandet

mellan WTO-regelverket och multilaterala

konventioner på miljöområdet (MEA) skall klargöras.

Syftet var inte att försöka reglera miljöfrågorna

inom WTO utan att verka för att WTO skall stödja det

globala samarbetet i syfte att nå en hållbar

utveckling. Resultatet av ministermötet kan anses

utgöra ett politiskt genombrott för miljöfrågorna i

WTO. Beslut fattades att förhandlingar skulle

inledas om förhållandet mellan WTO:s regler och

handelsrelaterade regler i internationella

miljöavtal samt om procedurer för utbyte av

information mellan WTO och MEA-sekretariaten m.m.

Sverige och EU driver på för att få till stånd ett

snabbt beslut om informationsutbyte mellan MEA och

WTO samt för att lägga fast kriterier för

observatörsstatus för MEA-sekretariaten i WTO-

förhandlingarna.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först de här aktuella

motionerna om WTO-systemet och därefter separat

– på utskottets eget initiativ – frågan om u-

ländernas utbyte av WTO-systemet.

WTO-systemet

Utskottet anser att det finns anledning att hysa

förhoppningar om resultat från den nya

förhandlingsomgången när det gäller

handelsliberaliseringar för varor och förbättrade

regler för världshandeln, även om vissa förseningar

kan inträffa. Det finns förväntningar på att

hittillsvarande problem och tillkortakommanden i

WTO-systemet – bl.a. problem som redovisas i

motionerna – kan lösas eller komma närmare en

lösning.

WTO-förhandlingarna kännetecknas av att världen är

ojämlik; Sverige bör arbeta för att så långt möjligt

kompensera för detta, t.ex. genom att förorda bättre

stöd till u-länderna i fråga om såväl förhandlingar

och förhandlingsresultatens genomförande som

tvistlösning, genom ökad öppenhet i form av ökat

offentliggörande av dokument och genom bättre

koordinering av arbetet i WTO med arbetet i andra

internationella organ som FN.

Det är enligt utskottets mening positivt – men

inte tillräckligt – att ministerdeklarationen från

Doha, har lett till en ökad uppmärksamhet på u-

ländernas problem. Tillvaratagandet av u-ländernas

intressen är centralt i den nya handelsrundan.

Syftet med en rättvis handel är att främja sådana

handelsrelationer med producenter i fattiga länder

som samtidigt förbättrar arbetsförhållanden,

livsmiljö och miljön i övrigt förbättras. Varje land

bör få avskaffa sina handelshinder i en takt och

ordning som passar landets utvecklingsnivå. Därför

måste WTO-avtalen innehålla övergångstider för

implementering som skiljer sig åt mellan länder på

olika utvecklingsnivå. Samtidigt är det viktigt att

komma ihåg att u-länders skydd inte bara stänger ute

konkurrens från i-länder utan också från andra u-

länder.

Industriländerna måste i större utsträckning än

tidigare acceptera tullsänkningar på varor som är av

exportintresse för u-länderna. Utskottet vill

särskilt peka på betydelsen av handelsrelaterat

tekniskt bistånd till utvecklingsländerna så att

dessa kan utnyttja det internationella

handelssystemet. Dock är det viktigt att komma ihåg

att u-länderna i WTO inte är en homogen grupp med

samma intressen och agerande. På längre sikt är

också vikten av insatser för att stärka u-länders

export- och importkapacitet av stor betydelse.

Utskottet vill samtidigt påpeka att handeln inte får

ses isolerat – mänskliga rättigheter måste i ökande

utsträckning genomsyra alla samhällsområden.

Utskottet vill starkt framhålla det angelägna i

att u-länderna får ett bättre tillträde till EU:s

och andra i-länders marknader för u-landsprodukter

som t.ex. jordbruksvaror och teko. Eftersom Sveriges

medlemskap i EU har inverkat på Sveriges agerande i

fråga om handel på jordbruksområdet tar utskottet

vidare upp frågor om handel och jordbruk i det

följande avsnittet om vissa EU-frågor. En

liberalisering av handeln måste också kombineras med

skydd för miljö- och kulturvärden och med

landsbygdsutveckling.

En hållbar utveckling är redan i dag ett uttalat

mål för WTO. Utskottet anser därmed att

handelssystemet och WTO måste engageras och ge sitt

bidrag till det globala arbetet med hållbar

utveckling. Detta är nödvändigt för att förtroendet

för organisationen skall upprätthållas och för att

förståelsen för fördelarna med en öppen handel skall

kunna öka. Ett särskilt problem som bör tas upp i

detta sammanhang gäller relationen mellan WTO-

avtalen och andra internationella avtal, t.ex.

konventioner på miljöområdet. Det bör klargöras att

handelsavtal inte får slå ut andra internationellt

överenskomna avtal och normer.

Den nuvarande svenska linjen att inriktningen bör

vara ökad öppenhet inom WTO välkomnas av utskottet.

Samtidigt måste det finnas respekt för att enskilda

länder i vissa fall inte vill röja sina

förhandlingspositioner. Ett parlamentariskt

inflytande i WTO kan vara en väg att uppmärksamma

behovet av öppenhet. Utvecklingsländernas förslag om

att förberedande konsultationer skall vara

transparenta och öppna, att det skall finnas

tillräckligt med tid att sätta sig in i förslagen

och att utkastet till deklaration som skickas till

ett ministermöte skall vara enhälligt (eller med

markering av de punkter där oenighet finns) bör

följas upp. Öppenheten bör ytterligare kunna främjas

genom att medlemsstaterna vinnlägger sig om att

fästa större vikt vid en dialog med det civila

samhällets företrädare inför WTO-förhandlingarna.

Inte minst viktigt är det att förbättra

tvistlösningsmekanismen, som uppvisat påtagliga

svagheter under tidigare tvister. Det nuvarande

regelsystemet ger enligt utskottets uppfattning

upphov till risker för ökad protektionism därigenom

att länder ensidigt vidtar straffåtgärder. Utskottet

ser positivt på att tvistlösningsmekanismen ses över

och att de minst utvecklade ländernas tillgång till

tvistlösning underlättas. Den svenska linjen om att

tvistlösningsprocessen bör vara mera transparent och

uppmuntra till kompensation från, snarare än

sanktioner mot, den förlorande parten får också stöd

av utskottet.

Frågan om investeringsavtal kommer att tas upp, om

än först efter WTO:s ministerkonferens i Cancún i

september 2003. Enligt utskottets uppfattning bör

förhandlingarna utgå ifrån u-ländernas behov och ta

hänsyn till deras begränsade förhandlingskapacitet.

Sverige stödjer detta inom EU.

När det gäller diskussionen inom WTO om handel med

tjänster (GATS) anser utskottet att Sverige skall

arbeta för att u-ländernas intressen tas till vara.

Som utskottet redovisat i det föregående har

arbetet för att bekämpa korruptionen intensifierats.

En ökad transparens är viktig, också i syfte att

bekämpa korruption. Eftersom korruption hindrar

såväl det internationella som det inhemska

handelsutbytet är det en central uppgift att

eliminera korruptionen.

Utskottet har förhoppningen om att förhandlingarna

i Cancún blir framgångsrika i termer av ökat

marknadstillträde, reformering av WTO:s regelverk

och ökad u-landshänsyn. Ett ambitiöst resultat av

förhandlingarna behövs för att förbättra

förutsättningarna för hållbar tillväxt i

världsekonomin, motverka nya protektionistiska

tendenser, förbättra fattiga länders möjligheter

till positiv utveckling, minska handelshinder samt

gynna konsumenterna.

Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas

upp i motionerna kan utskottet

sammanfattningsvis konstatera att många av de

berörda frågorna nu analyseras noggrant inför

ministerkonferensen i Cancún. Med hänvisning

till vad som ovan anförts anser utskottet att

det inte finns behov av något initiativ från

riksdagens sida med anledning av de här

aktuella motionsyrkandena.

U-ländernas utbyte av WTO-systemet

Utskottet har vid behandlingen av de

utrikeshandelspolitiska frågorna funnit att det

finns osäkerhet angående utbytet för u-länderna av

det nuvarande internationella handelssystemet. Det

finns olika uppfattningar om konsekvenserna för u-

länderna av WTO-systemets ingående delar, regler,

arbetssätt, förhandlingar och förhandlingsresultat.

Som tidigare har framgått är u-länderna inte en

homogen grupp; detta måste beaktas. Enligt

utskottets mening bör det nu bringas ökad klarhet i

frågan om u-ländernas utbyte av WTO-systemet.

Utskottet anser därför att regeringen bör ge

Kommerskollegium i uppdrag att närmare utreda

konsekvenserna för u-länderna av WTO-systemet. Detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vissa EU-frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden

beträffande vissa EU-frågor med hänvisning

till den utveckling som pågår inom EU i

samband med WTO-förhandlingarna m.m. Jämför

reservationerna 2 (m, fp, kd) och 3 (c).

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion 2002/03:U322

anförs att målet för en ny WTO-runda bör vara att

avskaffa alla tullar till i-länderna. EU:s

förhandlingsbud för industritullarna bör vara noll

procent. Vidare anser motionärerna att EU – såsom

den största aktören inom WTO med betydande

subventioner – bör lägga fram en bindande plan för

hur den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken

skall integreras med världsmarknaden.

Enligt vad Moderata samlingspartiet framhåller i

motion 2002/03:U323 måste arbetet med att fördjupa,

avreglera och utvidga den inre marknaden

accelereras. I motionen anförs att det fortfarande

finns alltför många inskränkningar i den inre

marknadens funktionssätt, främst beroende på

nationella regleringar och monopol. EU måste därför

verka för att få bort offentliga monopol, som t.ex.

inom post, medier, energi, person- och

varutransporter. Den inre marknaden måste också

öppnas för skattefinansierade tjänster som

utbildning, social service, hälso- och sjukvård.

Vidare framhåller motionärerna att det är orimligt

att inte utvecklingsländer skall kunna exportera

tullfritt till EU:s medlemsländer. EU bör,

tillsammans med Förenta staterna, ta initiativ till

att avveckla alla i-länders tullar. Motionärerna

anser också att antidumpningsåtgärder enbart skall

användas för att motverka statsstöd i exportländer.

I motion 2002/03:K432 betonar Folkpartiet att den

inre marknaden och den ekonomiska integrationen på

flera sätt utgör grunden och startpunkten för EU-

samarbetet. En fortsatt harmonisering av skattebaser

– men ej skattesatser – bör genomföras. Motionärerna

anser vidare att det inte kan inrättas en gemensam

sysselsättningspolitik. Sysselsättningen tillhör de

frågor som bäst löses nationellt eller regionalt.

Det finns dock vissa problem som rör

sysselsättningen, som löses bäst på Europanivå. Det

handlar främst om att röja de återstående hindren

för fri rörlighet på den inre marknaden och att

förbättra företagsklimatet för små och medelstora

företag i Europa.

I motion 2002/03:U290 (kd) understryks att EU bör

ta sitt ansvar och helt avskaffa de

protektionistiska tullar som finns mot

jordbruksprodukter från Afrika. Det beslut som

fattats om avskaffandet av tullar mot världens 49

fattigaste länder är bra och bör fullföljas i snabb

takt. Enligt motionärerna är det emellertid inte

rimligt att bananer, ris och socker undantas från

beslutet i upp till nio år.

I motion 2002/03:U298 (c) sägs att Sverige även

fortsättningsvis bör påverka EU:s handelspolitik i

en för u-länderna mer positiv riktning. Motionärerna

anför att EU vid ett flertal tillfällen har lovat

att unilateralt sänka sina handelsbarriärer för

export från de minst utvecklade länderna (MUL).

Efter påtryckningar från europeiska

lobbyorganisationer presenterade kommissionen ett

avtal, det s. k. ”Everything but Arms”-initiativet,

som innebär att MUL i dag kan exportera alla varor

utom vapen och ammunition helt tullfritt till EU.

För bananer, ris och socker, där EU hittills

tillämpat omfattande importhinder, skall tullarna

successivt avvecklas fram till år 2009. I motionen

föreslås ett stopp för EU:s dumpning av socker samt

ett omedelbart och fullständigt tillträde för MUL:s

sockerexport till EU. Ett sådant agerande skulle

enligt motionärerna vara i enlighet med

intentionerna bakom ”allt utom vapen”-politiken.

Vidare framhålls i motionen att EU:s ställning i

världshandeln bör användas offensivt, t.ex. för att

driva miljökrav. Enligt motionärerna bör en

övergripande målsättning vara att införa ett ”grönt”

tullsystem, dvs. generösare tullbestämmelser för

exportörer som uppfyller vissa fastställda

miljökrav.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

Handelspolitiken är gemensam för EU, vilket innebär att

enhetliga regler gäller inom hela unionen. Det

handelspolitiska ramverket innebär gemensam tulltaxa

och gemensamma tull- och handelsavtal i förhållande

till länder utanför EU. Normalt finns det inte

nationella särregler inom EU; sådana kan dock finnas

när det gäller sanitära och/eller hygieniska krav.

Sverige har sedan sitt inträde i EU arbetat för en

avreglering av EU:s tullar och andra handelshinder.

Inre marknaden

Den inre marknaden utgör ett av fundamenten i EU-samarbetet. En

effektiv inre marknad är en förutsättning för att EU

skall kunna nå det strategiska målet att vara

världens mest konkurrenskraftiga ekonomi år 2010.

Bildandet av det nya Konkurrenskraftsrådet

förbättrar möjligheterna till ökad konkurrens och

tillväxt. Nedan listas ett antal punkter som har

betydelse för utvecklingen på detta område.

– Kommissionen antog i juni 2002 ett åtgärdspaket

med konkreta åtgärder som syftar till att åstadkomma

ett förbättrat och förenklat regelverk.

Handlingsplanen riktar sig till alla parter i

lagstiftningsprocessen, dvs. såväl kommissionen som

Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna. Arbete

med att sluta ett avtal om regelförbättring har

pågått under hösten 2002 och förväntas fortsätta

under våren 2003.

– Ett nytt nätverk för problemlösning på den inre

marknaden (Effective Problem Solving in the Internal

Market, SOLVIT) startades i juli 2002. SOLVIT är en

elektronisk och Internetbaserad vidareutveckling av

det äldre nätverket som skapades år 1997 för att

handlägga hinder för den fria rörligheten på den

inre marknaden.

– Inom de områden där harmoniserad gemensam

lagstiftning saknas skall principen om ömsesidigt

erkännande tillämpas, dvs. en vara eller tjänst som

lagligt produceras i ett medlemsland skall även

godkännas i andra medlemsländer, såvida inte

tvingande hänsyn av allmänt intresse motiverar att

nationella regler upprätthålls. För att få principen

att fungera har kommissionen uppmanat nuvarande och

blivande medlemsstater att införa klausuler om

ömsesidigt erkännande i sina nationella

lagstiftningar. Kommissionen publicerade i juli 2002

sin tvåårsrapport om tillämpningen av principen om

ömsesidigt erkännande.

– EU-arbetet har haft en viktig roll när det

gäller att öppna offentliga monopol i

medlemsstaterna för konkurrens, särskilt på energi-,

transport- och telekommunikationsmarknaderna.

Sverige har varit drivande i detta arbete och ligger

jämfört med andra medlemsstater långt framme i

avregleringsprocessen, både vad gäller tidpunkten

för avreglering samt omfattningen av

konkurrensutsättningen. Regeringen har uppdragit åt

Konsumentverket att se närmare på vilka konsekvenser

de nyligen konkurrensutsatta marknaderna har medfört

och väntas medföra för konsumenterna.

Konkurrensverket förutsätts biträda Konsumentverket

vid utförandet av detta uppdrag, vilket skall

redovisas senast den 31 december 2003.

– EU tog ett steg i liberaliseringsarbetet i

november 2002 då rådet för transport,

telekommunikation och energi nådde en politisk

överenskommelse om en fortsatt liberalisering av el-

och gasmarknaderna för hushållskunder. EU har även

fattat beslut om en stegvis öppning av

postmarknaderna.

– På området för offentlig upphandling finns sedan

tidigare ett onödigt stort antal direktiv, vilket

har medfört att regelverket varit svåröverskådligt.

Förslag till nya bestämmelser om offentlig

upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader

samt för vatten, energi och transporter har

emellertid överenskommits i ministerrådet år 2002.

Kommissionen arbetar under våren 2003 med att ta

fram motsvarande direktivförslag. De nya reglerna

kommer att innebära att processen för offentlig

upphandling inom EU förenklas och moderniseras.

– Moderniseringen av gemenskapens konkurrensregler

innebär att ett nytt system kommer att införas,

vilket syftar till att föra ut mer av tillämpningen

av konkurrensreglerna till nationell nivå.

Konkurrenskraftsrådet nådde i november 2002 till en

enhällig politisk överenskommelse rörande ett nytt

system för tillämpning av konkurrensreglerna i

artiklarna 81 och 82 i Romfördraget. En förordning

kommer att antas vid ett kommande rådsmöte. De nya

reglerna kommer att tillämpas fr.o.m. den 1 maj

2004. Förändringarna kommer att ge kommissionen

möjlighet att koncentrera sitt arbete på mer

allvarliga konkurrensbegränsningar såsom karteller.

I och med att den nya tillämpningsförordningen för

genomförandet av konkurrensreglerna med stor

sannolikhet leder till krav på ändrad nationell

lagstiftning har regeringen i januari 2003

tillkallat en särskild utredare för att analysera

dessa frågor (dir. 2003:2). Den del av uppdraget som

rör svenska regelförändringar skall redovisas senast

den 31 juli 2003.

– Kommissionen presenterade under sommaren 2002 en

strategi för att förbättra förutsättningarna för

tjänstehandel på den inre marknaden. I kommissionens

rapport (2002/441) till rådet och Europaparlamentet

analyseras vilka hinder och problem som

tjänsteföretag möter på den inre marknaden. Utifrån

rapporten antog rådet vissa slutsatser i november

2002. Under år 2003 avser kommissionen att

presentera ett åtgärdspaket som syftar till att

underlätta gränsöverskridande tjänstehandel.

– Det danska ordförandeskapet presenterade under

hösten 2002 slutsatser angående ett domstolssystem

för gemenskapspatentet. Samtliga medlemsstater kunde

emellertid inte godta förslaget, och slutsatserna

antogs således inte. Det grekiska ordförandeskapet

har i början av år 2003 lagt fram ett

kompromissförslag som omfattar domstolssystemet,

översättning av patentskrifter, de nationella

patentverkens roll m.m. Vid Konkurrenskraftsrådets

möte i Bryssel i början av mars 2003 träffades en

principöverenskommelse kring hur ett

gemenskapspatent inom EU skall utformas. Europeiska

patentverket (EPO) skall ha huvudansvaret för

handläggningen av gemenskapspatent och skall meddela

patent. Handläggningen av patentansökningar skall i

regel ske på engelska, franska eller tyska. När ett

gemenskapspatent meddelas skall en del av

patentskriften översättas till samtliga officiella

medlemsstatsspråk. En ny specialdomstol – kallad

gemenskapspatenträtten – skall inrättas för att som

första instans behandla tvister om gemenskapspatent.

– När det gäller skatter har den svenska

regeringen motsatt sig införande av en ny ordning

som skulle innebära att rådet kan fatta beslut med

kvalificerad majoritet i stället för det nu rådande

kravet på enhällighet. Motivet är att de enskilda

medlemsstaterna har behov av att förfoga över ett

visst utrymme för att bedriva en självständig

skattepolitik i syfte att kunna slå vakt om egna

särartsintressen. Enligt den svenska regeringen är

det angeläget att regelsystemet på skatteområdet är

transparent och inte utgör något hinder för den fria

rörligheten på den inre marknaden.

– Harmoniserade regler för beskattning av

mineraloljor finns inom EU sedan år 1993. Arbete har

under en längre tid pågått inom EU i syfte att

åstadkomma gemensamma bestämmelser om uttag av en

samlad energi- och koldioxidskatt, vilka inte enbart

skulle omfatta mineraloljor utan också kol, naturgas

och el. Det stod emellertid klart vid mitten av

1990-talet att det inte var möjligt att på EU-nivå

komma överens om tvingande regler om en

koldioxidbaserad skatt. Anledningen till detta var

främst de skilda förutsättningarna för elproduktion

(kärnkraft respektive fossilbaserad elproduktion) i

de olika medlemsstaterna.

– Beträffande sjukvårdstjänster uttalade

socialminister Lars Engqvist den 6 november 2002 i

riksdagen att Sverige bör öppna för en

gränsöverskridande vård och att arbete på detta

område har inletts inom EU. Regeringens långsiktiga

mål är att gränsöverskridande vård inom EU skall

bygga på samma principer som landstingens fria

vårdval (prot. 2002/03:12).

– Utjämningsåtgärder har till syfte att jämna ut

(motverka) statsstöd i exportländer (utanför EU).

Utjämningsåtgärder kan inte tillämpas inom den

gemensamma marknaden, där det finns regler om

statsstöd. Dumpning är i sig inte förbjuden. Det är

endast när de dumpade varorna förorsakar väsentlig

skada för industrin på importmarknaden som åtgärder

i form av antidumpningstullar o.d. får vidtas.

Enligt uppgift strävar regeringen efter att så långt

möjligt begränsa användningen av

antidumpningsåtgärder, dels inom EU, dels via

striktare WTO-regler. Att helt avskaffa

antidumpningsinstrumentet anses vara ett

orealistiskt mål.

EU:s protektionistiska tullar

Sverige är en av de mest aktiva förespråkarna för en mer

liberal handel i förhållande till u-länder. Detta

gäller i synnerhet arbetet med att undanröja hinder

för u-ländernas export av sådana produkter som dessa

länder är bra på att producera. Enligt initiativet

Everything But Arms (det s.k. EBA-initiativet), som

lanserades under år 2001, får de minst utvecklade

länderna möjligheter till en – jämfört med tidigare

– förmånligare export av allt utom vapen till EU.

För bananer, ris och socker senarelades emellertid

tullfriheten. Detta var resultatet av en politisk

kompromiss som var nödvändig för att EU skulle kunna

enas om EBA-initiativet.

Den svenska grundsynen är att exporten från de minst utvecklade

länderna till EU med omedelbar verkan bör

tullbefrias för samtliga jordbruksvaror, inklusive

socker, ris och bananer. Vidare kan nämnas att

Sverige inom EU verkar för en genomgripande

reformering av EU:s sockerregim inom ramen för den

pågående halvtidsöversynen av jordbrukspolitiken.

Gröna tullar

Bakom kraven på att en övergripande målsättning i EU:s

handelspolitik skall inkludera ett ”grönt”

tullsystem finns det miljöpolitiska skäl. Enligt den

s.k. särskilda stimulansordningen är det från den 1

juli 1999 möjligt att införa förmånligare tullar på

”gröna” varor. På det enda område där förmånligare

tullar faktiskt har införts av miljöskäl, dvs.

området för tropiskt timmer, har dock inga länder

utnyttjat möjligheten att ansluta sig.

Förmånsländernas första reaktioner har präglats av

försiktighet. Vissa länder har principiella

invändningar mot att införa samband mellan handel

och miljömässiga normer. Andra fruktar en

inblandning i sina inre angelägenheter och befarar

att EU kommer att avslå en eventuell ansökan. En

ytterligare orsak till u-ländernas tveksamhet kan

vara att fördelarna inte är tillräckligt stora och

dessutom kopplade till krav som är svåra att mäta.

Både för u-länderna och EU kan administrationen

därför bli alltför dyrbar i förhållande till nyttan

av systemet. Det finns också en risk med att skapa

fler system och undersystem för tullreduktioner inom

EU. Det kan då bli lättare att argumentera för att

tillträdet till EU:s marknad redan är gott.

Särordningarna skulle kunna sätta ytterligare hinder

i vägen för ett de facto bredare marknadstillträde

för u-länderna.

Enligt uppgift har kommissionen bemödat sig om att

understryka att klausulen är frivillig och icke-

diskriminerande, att tekniskt bistånd kommer att

åtfölja förfarandet, att ett införande kommer att

ske gradvis och vid behov selektivt (sektorsvis)

liksom det faktum att den nationella lagstiftningen

i många av förmånsländerna redan omfattar de

ifrågavarande normerna.

Det är enligt uppgift ett övergripande svenskt

intresse att ytterligare stimulansordningar utformas

på ett sådant sätt att de står i överensstämmelse

med WTO:s regelverk. Sverige arbetar aktivt inom EU

för att preferenssystemet skall bli mer tydligt och

för att fler olika undantag för ”gröna” tullar skall

kunna inkluderas. Regeringen har enligt uppgift i

förhandlingar om handel och miljö drivit frågan om

nolltullar – alltså inte bara en tullreduktion – för

jordbruksprodukter som är hållbart och ekologiskt

producerade i u-länderna.

EU:s förhandlingsbud i WTO

Den svenska uppfattningen är att industritullarna allra helst

bör avvecklas helt. Regeringen stöder dock EU:s

förslag till tullsänkningsformel (en matematisk

formel, den s.k. kompressionsmekanismen), vilken har

utformats i syfte att angripa höga tullar,

tulltoppar samt tulleskalering. Samtidigt verkar

regeringen för att EU skall agera så att u-ländernas

intressen av ökat marknadstillträde tillgodoses och

frågorna om särskild och differentierad behandling

beaktas.

Inför jordbruksförhandlingens slutskede i WTO med

fastställd sluttidpunkt den 31 mars 2003 har EU

nyligen positionerat sig. I enlighet med svenska

önskemål vill EU att exportstöden att fasas ut och

att handelsstörande statliga stöd i EU-länderna

avsevärt minskas samtidigt som EU och andra i-länder

öppnar sina marknader inte minst för jordbruksimport

från u-länderna. Eftersom hela

förhandlingsresultatet innebär ett paket, kommer

delresultat som t.ex. rörande jordbrukssektorn att

vara ”vilande” tills samtliga områden är klara vid

förhandlingsomgångens sluttidpunkt år 2005.

Vid möte den 27 januari 2003 med Rådet för

allmänna frågor och yttre förbindelser enades EU:s

utrikesministrar om det förslag på jordbruksområdet

som unionen skall lägga fram i WTO. I förslaget

förordas reformering av jordbrukshandelssystemet

samtidigt som utvecklingsländernas särskilda behov

erkänns och frågor som miljö, landsbygdsutveckling

och djurhälsa uppmärksammas.

Ett grundelement i EU:s förslag är att tullarna på

jordbruksprodukter skall reduceras med 36 % i

genomsnitt och med minst 15 % för var och en av

varorna. Enligt kommissionen är målsättningen att

bördorna skall delas lika mellan de utvecklade

länderna och ge flexibilitet till

utvecklingsländerna. Vidare skall

exportsubventionerna minskas med 45 % i genomsnitt

enligt förslaget. För vissa produkter som är av

betydelse för utvecklingsländerna är EU redo att

fasa ut exportsubventionerna helt – under den

förutsättningen att inga andra WTO-länder ger

subventioner av något slag för dessa produkter.

Sådant inhemskt jordbruksstöd som snedvrider

internationell handel skall reduceras med mer än

hälften (55 %).

När det gäller tjänsteavtalet GATS presenterade EU

i juli 2002 sina förhandlingskrav på hur andra

länder skall öppna sina tjänstemarknader. EU:s

förhandlingskrav gällde 109 andra WTO-länder. Vid

samma tidpunkt mottog EU krav från ett antal olika

länder (Argentina, Australien, Brasilien, Kanada,

Kina, Korea, Egypten, Hongkong, Indien, Japan,

Kenya, Malaysia, Mali, Mauritius, Mexiko, Nya

Zeeland, Pakistan, Panama, Paraguay, Peru,

Singapore, Schweiz, Taiwan, Thailand, Uruguay,

Förenta staterna). Enligt tidtabellen för WTO-

förhandlingarna skall länderna inklusive EU mot

bakgrund av kraven från andra länder presentera sina

åtaganden (erbjudanden) i WTO senast den 31 mars

2003.

I början av februari 2003 presenterade

kommissionen – efter att ha övervägt ett stort antal

synpunkter från olika håll i samhället – ett första

förslag om vilka erbjudanden EU skall göra.

Förslaget bereds nationellt och kommer sedan att

övervägas inom rådet och Europaparlamentet innan det

redovisas vid WTO i slutet av mars 2003. Vid denna

tidpunkt kommer informationen om förslagets innehåll

att bli offentlig. Sektorer som datatjänster,

affärstjänster, posttjänster, finansiella tjänster,

turism och transporttjänster nämns bland de

marknader som skall öppnas ytterligare för utländsk

konkurrens. Samtidigt medför förslaget att marknaden

för tjänster som är av kollektivt intresse i EU,

såsom utbildning och hälsa, inte öppnas.

I pressmeddelandet angående kommissionens förslag

sägs att EU har starka intressen i

tjänsteförhandlingarna eftersom tjänster utgör cirka

två tredjedelar av den samlade

bruttonationalprodukten inom EU. Mer än 67 miljoner

européer är anställda inom sektorn för kommersiella

tjänster. För utvecklingsländerna genererar

tjänstesektorn mer än 50 % av

bruttonationalprodukten. Enligt pressmeddelandet

motsvarar kommissionens förslag till erbjudande de

krav som andra WTO-medlemmar har ställt och särskilt

de krav som kommer från utvecklingsländer.

Kommissionären Pascal Lamy anser att förslaget

kommer att stärka EU:s position i förhandlingarna

eftersom det särskilt tar sikte på

utvecklingsländernas intressen.

Utskottets ställningstagande

Inriktningen att industritullarna helst bör

avskaffas helt och hållet får stöd av utskottet.

Tidigare har utskottet uttryckt (bet. 2000/01:NU9 s.

18) stor tillfredsställelse över att

beslutsprocessen inom EU lett fram till resultatet

att de fattigaste länderna kommer att få fullständig

tullfrihet till EU-länderna i fråga om alla varor

utom vapen. Liksom då vill utskottet nu betona att

det uppnådda resultatet endast bör ses som ett

etappresultat, vilket bör följas av ytterligare

liberaliseringar av världshandeln. En fri handel är

en motor för tillväxt i alla länder men innebär

särskilt för de fattigare länderna en möjlighet att

förbättra sin position.

Utskottet vill starkt framhålla det angelägna i

ett bättre tillträde till EU:s och andra i-länders

marknader för t.ex. jordbruksvaror och teko från

alla u-länder – inte bara från de minst utvecklade

länderna (MUL). Från svensk sida har

liberaliseringar på dessa områden varit av utpräglat

intresse under många år och motiverat stora

ansträngningar från bl.a. regeringens sida. Trots de

insatser som gjorts på detta område inför WTO-

förhandlingarna anser utskottet att ytterligare

ansträngningar bör göras för att få till stånd mer

långtgående liberaliseringar inom jordbruks- och

teko-områdena. Inom EU bör ett målmedvetet arbete

påbörjas för att ta fram en plan för successiv total

avveckling av jordbruksskyddet. Sverige bör med stor

kraft driva att i-länderna avskaffar samtliga

exportstöd på jordbruksområdet. Sverige bör liksom

tidigare verka för en frihandelsvänlig politik,

såväl inom EU som i andra sammanhang. Inte minst

konsumenterna gynnas av en sådan politik.

När det gäller EU:s exportsubventioner på

jordbruksområdet är det utskottets absoluta

uppfattning att dessa på sikt måste avskaffas. Det

finns flera skrämmande exempel på att rika länder

dumpar sin produktion i fattiga länder till mycket

låga priser och slår ut de inhemska producenterna. I

stället bör den inhemska produktionen i de fattiga

länderna stödjas så att dessa blir

konkurrenskraftiga på den internationella marknaden.

EU:s förhandlingsbud om en minskning med 45 % i

genomsnitt är bara ett litet steg på vägen, vilket

måste följas upp med ytterligare minskningar. Enligt

utskottets sätt att se bör Sverige även

fortsättningsvis verka för att den inslagna vägen

målmedvetet fullföljs. När det gäller tullfriheten

för de minst utvecklade ländernas export till EU är

det enligt utskottets mening inte rimligt att

tullfriheten för bananer, ris och socker skall

inträda först efter nio år.

Utskottet anser att det är viktigt att Sverige,

såsom ett mycket öppet och icke-diskriminerande

land, verkar för att GATS-förhandlingen leder till

ökad konkurrens på privata marknader världen över.

Den oro som u-länder har uttryckt måste samtidigt

tas på allvar. Enligt utskottets mening bör Sverige

verka för ökad öppenhet och transparens även inom

EU.

Frågan om ett ”grönt” tullsystem, dvs.

förmånligare tullar på varor som är förenliga med

hållbar utveckling, är av intresse. Sådana system

bör dock prövas inom ramen för WTO:s regelverk.

Med hänsyn till den utveckling som pågår inom EU

rörande såväl WTO-förhandlingarna som den inre

marknadens funktionssätt anser utskottet att det

inte är påkallat med något riksdagens uttalande i

dessa frågor. De aktuella motionsyrkandena avstyrks

därmed.

EU:s förbud mot försäljning av snus

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden

beträffande EU:s förbud mot försäljning av

snus med hänvisning till att de redan är

väsentligen tillgodosedda.

Motionerna

I motion 2002/03:N382 (s) anförs att export- och

försäljningsförbudet för snus inom EU inte är

förenligt med principen om den fria rörligheten för

varor. När EU:s förbud mot försäljning av snus

infördes för tio år sedan, fanns det en misstanke om

samband mellan användning av snus och cancer. Trots

många vetenskapliga undersökningar, såvitt gäller

svenskt snus, har ett sådant samband inte kunnat

påvisas. En väl fungerande inre marknad är särskilt

viktig för Sverige som är ett litet och

exportberoende land, sägs det i motionen.

Också i motion 2002/03:So314 (m) riktas kritik mot

förbudet och hävdas att Sverige kraftfullt bör agera

för att EU:s snusförbud skyndsamt avskaffas.

Förbudet är illa underbyggt enligt motionärerna. Ett

flertal undersökningar visar att snus fungerar

mycket bra som hjälpmedel för människor som slutar

röka. Vidare har det inte gått att påvisa något

samband mellan användningen av snus och cancer. Om

fler rökare i Europa tillåts byta ut cigaretterna

mot svenskt snus kommer detta att förlänga deras liv

och förbättra deras hälsa. En utgångspunkt för

motionärerna är EU:s regler om fri rörlighet för

varor.

Vissa kompletterande uppgifter

Inom EU gäller ett förbud mot försäljning av tobak

för användning i munnen, dvs. snus. Detta följer av

direktiv 89/622/EEG och senare ändringar genom

direktiv 92/41/EEG, vilka sedermera har ersatts av

direktiv 2001/37/EG om tillverkning, presentation

och försäljning av tobaksvaror.

Vid Sveriges inträde i EU förhandlades i

anslutningsfördraget fram ett permanent undantag

från direktivet för svensk del, och

försäljningsförbudet gäller således inte i Sverige.

Förutom det permanenta undantaget från

försäljningsförbudet innehåller anslutningsfördraget

även förpliktelser som innebär att Sverige åtagit

sig att se till att svenskt snus inte släpps ut på

marknaden i andra EU-länder, där

försäljningsförbudet gäller fullt ut. Reglerna

innebär således att utförsel av snus från Sverige

till andra medlemsstater är förbjuden. Förbudet

gäller dock inte utförsel för ”personligt bruk”.

Under år 2001 var det då gällande tobaksdirektivet

föremål för översyn i hälsorådet. Vid

omförhandlingen diskuterades en eventuell förändring

av försäljningsförbudet. Den svenska regeringen

gjorde bedömningen att det varken i rådet eller i

Europaparlamentet var möjligt att få majoritet för

en ändring av förbudet. Enligt uppgift finns det

ingen omständighet som talar för att bedömningen

skulle bli annorlunda i dagsläget.

Vid översynen av tobaksdirektivet prioriterade

Sverige andra tobaksfrågor, bl.a. att sänka

maximinivåerna för tjära, nikotin och kolmonoxid i

cigaretter, att förbjuda användningen av begrepp som

mild, light etc. och att skärpa reglerna för

varningstexter på tobaksprodukter. I dessa

hänseenden nådde Sverige framgång.

En negativ användning av snuset är när det används

av ungdomar som en förstagångsprodukt för att senare

följas av cigaretter etc. Det svenska snuset används

emellertid också i samband med rökavvänjning, dvs.

en positiv användning.

Det svenska snusets långsiktiga effekter är inte

fullständigt utredda. Experimentella studier har

tidigare visat att snus kan framkalla cancer hos

försöksdjur. Socialstyrelsen har i en

konsensusrapport från år 1997 (SoS-rapport 97:11)

visat att cancereffekt inte kan påvisas.

Socialstyrelsen underströk samtidigt att rapporten

inte kan tas till intäkt för att snus inte skulle ha

cancereffekt och att ytterligare forskning krävs för

att undersöka hälsoeffekter av snus.

I juni 2002 besvarade statsrådet och nuvarande

näringsministern Leif Pagrotsky en interpellation

(ip. 2001/02:424) angående försäljningsförbudet mot

svenskt snus. Statsrådet beskrev den svenska

positionen på följande sätt:

Per Bill menar att tobaksdirektivet snedvrider

konkurrensen. Jag har förståelse för hans

invändningar mot att svenskt snus inte får säljas

till andra medlemsstater i unionen. Det är

ologiskt att försäljning av snus är förbjuden i

övriga EU, medan ett antal andra produkter som är

mer hälsovådliga får cirkulera fritt på den inre

marknaden. Principerna om den fria rörligheten av

varor, tjänster, personer och kapital är av stor

betydelse för förverkligandet av en gemensam inre

marknad. En väl fungerande inre marknad är

särskilt viktig för Sverige som ett litet och

exportberoende land. Som exportfrämjare håller

jag med Per Bill om att ett försäljningsförbud

avseende snus inte är förenligt med principen om

den fria rörligheten av varor. Vid fjolårets

omförhandling av tobaksdirektivet valde

regeringen att flytta fram positionerna i andra

frågor och bedömde det som utsiktslöst att driva

snusfrågan. Den bedömningen ligger i dagsläget

fast. Men i framtiden kan jag väl tänka mig att

förhållandena kan ändras så att det kan bli

möjligt att mildra eller slopa exportförbudet.

Statsrådet ansåg att det ligger i Sveriges intresse

att denna fråga kan redas ut. Det handlar också om

EU:s anseende och respekt, uttalade statsrådet. Vid

tillfället ansågs dock en sådan strävan vara ett

slöseri med svenska resurser; EU-arbetet måste

inriktas på områden där resultat kan åstadkommas,

menade statsrådet. Samtidigt bör Sverige arbeta för

att förståelsen för frågan ökas och att

betingelserna ändras i framtiden. Då skulle snuset

kunna utvecklas till att bli en lönsam och

sysselsättningsskapande exportnäring enligt

statsrådets mening.

För närvarande pågår en prövning av frågan om

snusexport inom EU i EG-domstolen. Bakgrunden är att

svenskt snus har exporterats till Tyskland, vilket

lett till att myndigheterna i en tysk delstat

utfärdat förbud mot att yrkesmässigt saluföra sådana

tobaksvaror. Företaget Swedish Match överklagade

detta beslut till en tysk domstol. Denna vände sig i

sin tur till EU:s domstol i Luxemburg för att få ett

förhandsavgörande enligt artikel 234 i EG-fördraget,

medan målet förklarades vilande.

Den tyska förvaltningsdomstolen ifrågasätter bl.a.

om artikel 8 i ovannämnda direktiv 2001/37/EG är

förenlig med överordnad gemenskapsrätt. Artikel 8

har följande lydelse: ”Medlemsstaterna skall

förbjuda utsläppandet på marknaden av tobak för

användning i munnen utan att det påverkar

tillämpningen av bestämmelserna i artikel 151 i

Anslutningsakten för Österrike, Finland och

Sverige.”

Sverige kan yttra sig till EG-domstolen senast den

13 mars (exklusive en anståndsfrist om tio dagar).

Inför ett eventuellt svenskt yttrande har

Utrikesdepartementet gett Kommerskollegium i uppdrag

att närmare utreda och ge sin syn på de frågor som

den tyska domstolen vilandeförklarat och hänskjutit

till EG-domstolen för förhandsavgörande.

Kommerskollegiet har i sitt yttrande (2003-02-05)

till Utrikesdepartementet i korthet kommit fram till

följande.

– Förbudet mot snus i artikel 8 i direktiv

2001/37/EG kan enligt kollegiets åsikt inte

försvaras med hjälp av artikel 30 i EG-fördraget (om

skydd för människors hälsa och liv). Kollegiet anser

att ett totalförbud inte är nödvändigt för att uppnå

en hög hälsoskyddsnivå.

– Hälsoaspekten borde kunna tillgodoses på ett

mindre ingripande sätt, t.ex. genom

märkningsbestämmelser och informationsinsatser.

– Kollegiet anser att snusförbudet utgör en

diskriminering gentemot andra tobaksvaror såsom

cigaretter och tuggtobak som inte kan motiveras

utifrån folkhälsoaspekter.

– Enligt kollegiets bedömning bör direktiv

2001/37/EG kunna förklaras som delvis ogiltigt på

grund av formella brister i motiveringen till

artikel 8.

– Oavsett om EG-domstolen kommer att bedöma

artikel 8 som ogiltig eller inte finns, enligt

kollegiets bedömning, starka skäl för att

gemenskapslagstiftaren bör ändra förbudet till en

mindre inskränkande bestämmelse.

Utskottets ställningstagande

Som ovan redovisats finns det ett antal olika

aspekter på det nuvarande förbudet för Sverige att

exportera snus inom EU. Det rör sig om

hälsoaspekter, konkurrensaspekter gentemot andra

tobaksprodukter, snus som sysselsättningsbringande

och lönsam exportnäring och inte minst om

gemenskapsrättens grunder. Den fria rörligheten av

varor, tjänster, personer och kapital är av

avgörande betydelse för förverkligandet av en

gemensam inre marknad. Att den inre marknaden

fungerar väl är särskilt viktigt för små och

utrikeshandelsberoende länder. Ett förbud mot

försäljning av snus över gränserna inom unionen är

inte förenligt med principen om den fria rörligheten

av varor.

Det är fullständigt ologiskt att snusförsäljning

är förbjuden i övriga EU, medan ett antal produkter

som är långt mer hälsovådliga kan cirkulera fritt på

den inre marknaden. Utskottet har erfarit att

Sverige kommer att yttra sig till EG-domstolen i

ärendet.

Sveriges regering bör därför, med stöd av

yttrandet från Kommerskollegium samt med

utgångspunkt i EU:s fyra friheter, i yttrandet till

EG-domstolen kraftfullt argumentera mot

snushandelsförbudet och även i övrigt verka för att

EU:s illa underbyggda förbud skyndsamt avskaffas.

Utskottet har förhoppningen att domen i EG-domstolen

kommer att gå Sverige till mötes.

Med hänsyn till att frågan prövas av EG-domstolen

och att alla de ingående aspekterna noggrant kommer

att vägas i ett gemenskapsperspektiv anser utskottet

att de båda behandlade motionerna tillgodosetts och

därför bör avstyrkas.

Handel och miljö m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om handel

och miljö m.m. med hänvisning till pågående

utveckling inom och utanför WTO. Jämför

reservation 4 (m, fp, kd).

Motionerna

I motion 2002/03:N388 (s) anförs att Sverige bör

föregå med gott exempel och verka pådrivande inom

både FN och EU för att skapa internationellt

bindande regler för transnationella företag. Enligt

motionärerna bör regeringen studera hur ett sådant

regelverk skulle kunna se ut både nationellt och

internationellt. Frivilliga uppförandekoder kan

bidra till att företag agerar mer ansvarsfullt, men

de rymmer samtidigt en rad begränsningar eftersom de

är frivilliga och enbart vilar på moralisk grund

eller på ett konsumentperspektiv.

Motionärerna i motion 2002/03:U262 (kd) anser att

regeringen bör utöka sitt samarbete med näringslivet

i syfte att uppmana och stödja företagen att

utarbeta etiska uppförandekoder och också

säkerställa god kontroll och uppföljning av koderna.

Statsminister Göran Perssons initiativ i fråga om

Globalt ansvar är enligt motionärerna lovvärt men

behöver vidareutvecklas och bli mer ambitiöst. Det

bör dessutom tas initiativ till en dialog på

europeisk nivå.

I motion 2002/03:U296 (kd) framhålls att WTO:s

dagordning måste breddas för att inkludera mänskliga

rättigheter (MR). I motionen sägs vidare att det

finns en klar risk att MR-frågor används som

svepskäl för fortsatt protektionism från i-länderna

mot u-världen. Om mänskliga rättigheter skall tas in

i WTO:s agenda måste det därför, enligt

motionärernas uppfattning, finnas tydliga regler som

inte lämnar utrymme för sådant missbruk och som

syftar till dialog snarare än bestraffning.

Vänsterpartiet framhåller i motion 2002/03:U293

att det behövs bindande regler för transnationella

företag. Enligt motionärerna måste företag kunna

hållas ansvariga för brott mot mänskliga

rättigheter, fackliga rättigheter och miljöregler

var brotten än begås i världen. Initiativ som

Globalt ansvar och FN:s Global compact, vilka bygger

på frivillighet, är enligt motionärerna fullständigt

otillräckliga. Det krävs regleringar med

sanktionsmöjligheter och inte bara dialog och

frivillighet. Vänsterpartiet anser att regeringen

bör ta initiativ på detta område, både

internationellt och nationellt.

I motionerna 2001/02:N311 (v), 2002/03:N321 (c)

och 2002/03:N240 (mp) beskrivs att det i många

länder är svårt att utkräva ansvar av

transnationella företag för eventuellt begångna

brott. Bland annat är begränsningar i lagstiftning

och bristande resurser skäl till att rättsprocesser

inte bedrivs. Enligt motionärerna är det nödvändigt

att ta nya initiativ för att få till stånd bindande

regler – med möjlighet till sanktioner om reglerna

bryts – för transnationella företag.

Motionärerna anser att riksdagen skall ge

regeringen till känna att Sverige bör vara

pådrivande inom både FN och EU för att skapa

internationellt bindande regelverk för

transnationella företag. Regeringen bör omgående

utreda och föreslå ett nationellt och

internationellt regelverk. Målsättningen är att

företagen skall leva upp till globalt accepterade

uppföranderegler.

Vikten av rättvis handel framhålls i motion

2002/03:U263 (mp). Syftet med rättvis handel är att

handelsrelationer med producenter i fattiga länder

skall fungera så att samtidigt arbetsförhållanden,

livsmiljö och miljön i övrigt förbättras.

Uppförandekoderna har blivit viktiga redskap för

företag som vill garantera att sociala och

miljömässiga krav uppfylls i den egna såväl som i

underleverantörernas verksamhet. Problemet är att

koderna ofta är vaga och att underleverantörskedjor

är svåra att kontrollera. Uppförandekoderna i sig

kan inte åstadkomma en socialt och miljömässigt

hållbar utveckling men de kan vara ett sympatiskt

komplement till internationell lagstiftning för att

åstadkomma en sådan utveckling, sägs det i motionen.

I motion 2002/03:N396 (mp) anförs att det är

viktigt att branschernas principer (koder) för

företagens uppförande blir lagligt bindande. Enligt

motionären har uppförandekoderna blivit viktiga

redskap för företag som vill garantera att sociala

och miljömässiga krav uppfylls såväl i den egna som

i underleverantörernas verksamhet.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen har välkomnat att ett ökat antal företag

har börjat arbeta med sociala, miljömässiga och

människorättsfrågor på frivillig basis samtidigt som

det finns behov av bindande regler. Internationella

regler finns i dag genom de mellanstatliga avtalen

och konventionerna, t.ex. Förenta nationernas (FN)

deklaration om mänskliga rättigheter och

Internationella arbetsorganisationens (ILO)

konventioner inom arbetslivsområdet. Enligt uppgift

kan det dock finnas behov av att förbättra

genomförandet av existerande avtal och konventioner.

Utvecklingen har inneburit flera ansatser inom olika

forum:

– FN:s Global compact,

– OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

– Globalt ansvar, som initierats i Sverige.

FN:s Global compact är ett FN-initiativ som

lanserades av FN:s generalsekreterare Kofi Annan år

1999. Syftet är att främja ett ansvarskännande

företagandeskap så att näringslivet kan vara

delaktigt i lösningarna när det gäller

globaliseringens utmaningar. Global compact bygger

på nio principer inom områden som mänskliga

rättigheter, arbetslivet och miljön. Individuella

företag tar själva initiativ till att bli medlemmar

i nätverket, som bl.a. diskuterar policyfrågor och

driver projekt. Global compact innebär inte

regelverk och kontroll utan vilar på

ansvarskännande, öppenhet, företagens egna intressen

och samhällets initiativ. Sekretariatet finansieras

genom frivilliga bidrag från medlemsländerna, varvid

Sverige är den största bidragsgivaren.

OECD:s riktlinjer för multinationella företag är

gemensamma rekommendationer till företag från 36

regeringar. Genom den senaste revideringen år 2000

breddades riktlinjerna för företagen; de omfattar nu

(summariskt) följande områden:

– respekt för mänskliga rättigheter,

– god information om verksamheten,

– respekt för de anställdas fackliga rättigheter,

– skydd för miljö, hälsa och säkerhet,

– policy att inte ge mutor,

– rutiner för att lösa konsumenttvister,

– strävan att överföra teknik och kunskaper till

värdlandet,

– policy att inte samarbeta med konkurrenter,

– erläggande av skatter i rätt tid.

(För en utförlig beskrivning av OECD:s riktlinjer

hänvisas till betänkande 2000/01:NU9 s. 30.)

Riktlinjerna går på vissa områden längre än FN:s

Global compact; bl.a. nämns korruption uttryckligen.

OECD:s riktlinjer innehåller dessutom en

uppföljningsmekanism, som innebär att brott mot

riktlinjerna kan anmälas till en nationell

kontaktpunkt. Genom instrumentet med nationella

kontaktpunkter har medlemsländerna åtagit sig att

främja att riktlinjerna används. Kontaktpunkten är

skyldig att undersöka en anmäld fråga och genom

diskussion försöka förmå företaget i fråga att följa

riktlinjerna. Den svenska kontaktpunkten leds från

Utrikesdepartementet och har representanter för

flera departement, fackliga organisationer och

näringslivet. Den svenska kontaktpunkten har endast

haft befattning med två anmälda fall sedan år 1979.

Globalt ansvar (Swedish partnership for global

responsibility) initierades av regeringen i början

av år 2002. Initiativet innebär ett samarbete mellan

regeringen (Utrikesdepartementet i samverkan med

främst Närings- och Miljödepartementen) och det

svenska näringslivet. Globalt ansvar bygger på

OECD:s riktlinjer för multinationella företag och

principerna i FN:s Global compact. Avsikten är att

svenska företag skall bli ambassadörer för mänskliga

rättigheter, grundläggande ekonomiska och sociala

villkor, en bättre miljö samt korruptionsbekämpning

m.m. Detta föreslog regeringen i ett öppet brev till

näringslivet. Globalt ansvar skall kunna hjälpa

företag att hantera problem i olika delar av

världen, t.ex. konflikter, korruption och brott mot

mänskliga rättigheter. Hittills har sex stora

företag i Sverige ställt sig bakom initiativet,

vilket innebär att de stöder OECD:s riktlinjer och

FN:s Global compact. Inom ramen för initiativet

hålls seminarier och följs aktuell forskning på

området. I sammanhanget kan nämnas att två studier

pågår som berör frågeställningen om bindande regler

och frivillighet.

Även inom EU pågår arbete kring frågor som rör

företags utvidgade sociala ansvar och

uppförandekoder. Enligt uppgift deltar Sverige

aktivt i detta arbete och välkomnar ansträngningarna

att samarbeta inom EU kring dessa frågor. I

praktiken har det visat sig svårt att se till att

etiska uppförandekoder för företagen efterlevs i

alla delar av ett företags leverantörskedja. Exempel

på hur detta problem kan lösas utgörs av ett

brittiskt initiativ (Ethical Trading Initiative),

som inleddes år 1998 och innebär ett samarbete

mellan företag, enskilda organisationer och

fackföreningar i syfte att kartlägga

leverantörskedjor.

De frivilliga miljömärkningssystem som finns

grundas på information om hur en produkt påverkar

miljön under hela sin livslängd. Avsikten är att

styra konsumtion och produktion mot varor som har

mindre negativ miljöpåverkan. En rad u-länder i WTO

har uttryckt stark oro för att även dessa frivilliga

system i praktiken kan fungera som handelshinder som

försämrar u-ländernas konkurrensmöjligheter. EG:s

märkning för ekologiska livsmedel (i Sverige KRAV-

märkning) upplevs av många u-länder som

handelshindrande, främst på grund av att

produktionen, för att kunna omfattas av systemet,

måste kontrolleras av organ i importlandet. Enligt

uppgift från Regeringskansliet ser regeringen

miljömärkning som ett viktigt instrument i miljö-

och konsumentpolitiken, samtidigt som det finns en

förståelse för framför allt u-länders oro. Enligt

ministerdeklarationen från Doha har WTO:s kommitté

för handel och miljö fått mandat att särskilt se på

detta område och till den femte ministerkonferensen

i Cancún i september 2003 utreda om det finns behov

av att klargöra förhållandet mellan

miljömärkningssystemen och reglerna i WTO samt lämna

förslag till framtida verksamhet, inklusive

eventuella behov av förhandlingar på området.

Frivillig social märkning är ett sätt att ge

information till konsumenterna om under vilka

arbetsförhållanden en vara är tillverkad. Det finns

för närvarande flera olika system för detta. Liksom

beträffande miljömärkningen har u-länder uttryckt

stor oro för att dessa frivilliga system i praktiken

kan fungera som handelshinder för u-länderna. Enligt

Regeringskansliet stöder Sverige insatser som syftar

till att hjälpa producenter i u-länder att förbättra

produktionsförhållandena och därmed leva upp till

kriterier för social märkning, bl.a. i samarbete med

ILO.

När det gäller arbetsrättsliga frågor kan nämnas

att en världskommission, tillsatt av ILO, startade

sitt arbete i mars 2002. Under ledning av Finlands

och Tanzanias presidenter skall kommissionen arbeta

med frågan om den sociala dimensionen av

globaliseringen. Sverige och EU agerar för att denna

kommission skall bli början på en utveckling mot ett

stående forum i samarbete med bl.a. WTO och ILO.

Frågan är dock kontroversiell eftersom u-länder

misstänker i-länder för att vilja använda arbetsrätt

som en ursäkt för att stoppa deras export. Därför är

Sverige och EU noggranna med att arbetsrätt inte

skall genomdrivas genom handelssanktioner.

I linje med EG-kommissionens meddelande om handel

och arbetsrätt från juli 2001 beslutade EU:s

ministerråd i december 2001 att ge sänkta tullar

till stater som främjar mänskliga rättigheter i

arbetslivet och dra tillbaka dessa sänkningar om det

visar sig att staterna inte håller vad de lovat.

Detta stöddes av den svenska regeringen.

Enligt uppgift håller Sida som huvudansvarig på

att utarbeta en strategi (tillsammans med

Regeringskansliet) för Sidas framtida samarbete med

ILO i syfte att öka det svenska engagemanget för

ILO:s arbete. Rättighetsperspektivet är

grundläggande för arbetet. Särskilda områden som

kommer att prioriteras är barnarbete, tvångsarbete

och hiv-bekämpning på arbetsplatsen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är medvetet om att frågan om handel och

miljö är känslig i förhållandet mellan

industriländer och utvecklingsländer och att det

föreligger svårigheter att hitta en balanserad

lösning. Många utvecklingsländer ser de krav som

reses från industriländernas sida beträffande

miljöhänsyn mer som förtäckta protektionistiska

strävanden än som verklig omsorg om miljövärdena.

Enbart WTO kan inte skapa tillräckliga

förutsättningar för mänskliga rättigheter, rättvisa

och social utveckling i enskilda länder. Dessa

förutsättningar måste i första hand åstadkommas

nationellt. WTO och frihandel med stabila och

rättvisa spelregler är däremot betydelsefulla medel

för att uppnå de bredare utvecklingsmålen.

Förhandlingarna i WTO innebär också en möjlighet att

utveckla ett brett regelverk som svarar mot de nya

krav som globaliseringen ställer. Utskottet stöder

inriktningen att WTO-förhandlingarna skall bidra

till en hållbar ekonomisk, social och ekologisk

utveckling för jordens alla länder.

Resultatet av ministermötet i Doha utgjorde ett

politiskt genombrott för miljöfrågorna inom WTO.

FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för

multinationella företag är av stor vikt för att

fästa uppmärksamheten på problemen i

skärningspunkten mellan handel och miljö respektive

mänskliga rättigheter. Vidare välkomnar utskottet

initiativet Globalt ansvar som innebär nya vägar att

angripa problemen. Angreppssättet betyder att

frågorna konkretiseras ned på företagsnivå. Svenska

företag kan som ambassadörer på ett konkret sätt

förmedla till andra länder hur Sverige ser på

mänskliga rättigheter och ett gott arbetsliv. Genom

att enskilda svenska företag tar problemen på allvar

och visar att de är socialt och etiskt medvetna kan

de också skaffa sig konkurrensfördelar. Företagens

egna engagemang är av stor vikt anser utskottet.

Detta innebär dock inte att frivillighet kan ersätta

väl fungerande lagar och regler. Förutsättningarna

för bindande regler kan vara värt att pröva på flera

områden.

Internationella regelverk på områden som mänskliga

rättigheter, grundläggande rättigheter i arbetslivet

och en hållbar miljö föreligger genom mellanstatliga

avtal och konventioner såsom FN:s deklaration om

mänskliga rättigheter och ILO:s konventioner. Enligt

utskottets sätt att se är det inte fråga om en brist

på internationella ramverk utan brist på politisk

vilja hos många länder.

En förutsättning för att inte industriländernas

krav på förbättrade arbetsvillkor även i

utvecklingsländerna skall upplevas som en form av

protektionism är en närmare dialog mellan WTO och

ILO. Sverige bör inom EU:s ram stödja den ovan

nämnda utvecklingen i riktning mot ett stående forum

för samarbete mellan bl.a. WTO och ILO. En viktig

uppgift vid de kommande förhandlingarna blir att

undanröja den atmosfär av misstänksamhet som nu

omgärdar detta område. Ökade allmänna kunskaper i

fråga om handelsreglerna är enligt utskottets

uppfattning positivt. Vidare bör det uppmärksammas

att konsumentkraven i industriländerna kan fungera

som ett instrument för att driva fram bättre

arbetsvillkor i de multinationella företag som har

verksamhet i utvecklingsländerna.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

behandlade motionsyrkanden.

Exportkreditfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

exportkreditfrågor med hänvisning till

Exportkreditnämndens reviderade miljöpolicy.

Jämför reservationerna 5 (v, mp) och 6 (kd).

Motionerna

Kristdemokraterna förordar i motion 2002/03:MJ432 en

ordning där en obligatorisk miljöprövning föregår

alla beslut om statliga exportkrediter. Miljöhänsyn

måste vara ett av de viktigaste kriterierna när

finansiering av projekt i utvecklingsländerna skall

beslutas. Motionärerna anser att det är förvånande

att svenska företag ger sig in i projekt med negativ

miljöpåverkan men att det är än mer allvarligt att

projektens finansiering stöds av statliga

exportgarantier och exportkrediter.

Införande av en obligatorisk miljöprövning vid

alla beslut om statliga exportkrediter och

exportgarantier begärs i motion 2002/03:N289 (kd).

Bakgrunden är att svenska entreprenörers verksamhet

utomlands kan innebära olika slag av exploatering av

eller ingrepp i naturen. Enligt motionären är det ej

ovanligt att projekten stöds av statliga

exportkrediter och exportgarantier.

I motionerna 2002/03:N311 (v), 2002/03:N321 (c)

och 2002/03:N240 (mp) förespråkas att reglerna för

offentlig kredit- och garantigivning från

Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit ändras

så att enbart bolag som lever upp till en rad

grundläggande regler för arbetsrätt, miljö och

mänskliga rättigheter kan få stöd.

Centerpartiet begär i motionerna 2002/03:MJ428 och

2002/03:N306 att regeringen tillsammans med svenska

miljöteknikföretag skall lägga fast en strategi för

ökad miljöteknikexport. Enligt motionärerna är det

glädjande att regeringen har utlovat 7 miljoner

kronor för att främja denna utveckling. I Sverige

finns det många miljöteknikföretag som har goda

chanser att konkurrera internationellt, sägs det i

motionen. Det nämns också att Svenskt Näringsliv har

tillsatt en särskild grupp som arbetar med hållbar

utveckling.

Vidare begär motionärerna ett tillkännagivande

till regeringen angående behovet av en

snabbutredning för att undersöka på vilka sätt

Sverige kan ta initiativet då det gäller

klimatneutral och klimatpositiv export. Enligt

motionärerna är det olyckligt att

Exportkreditnämnden beviljar exportkrediter till

projekt som gör att Sverige i förhållande till sin

folkmängd bidrar mer till växthuseffekten än något

annat land.

Vissa kompletterande uppgifter

Exportkreditnämnden (EKN) och en rad nordiska banker

stödde för flera år sedan byggandet av Urrá-dammen i

Colombia. Dammen har kritiserats då den anses ha

försämrat miljön för ursprungsbefolkningen.

EKN har sedan den 1 april 2000 en miljöpolicy,

vilken reviderats och i sin nya lydelse gäller från

1 den juli 2002. Policyn innebär att EKN gör en

miljögranskning enligt särskilda riktlinjer vid

exportprojekt med risk för negativ miljöpåverkan.

Riktlinjerna bygger på en överenskommelse i OECD om

ett gemensamt förhållningssätt för miljöhänsyn vid

statsstödda exportkrediter. Projekten indelas av EKN

i fyra kategorier, nämligen A, B, C och D, där

kategorierna baseras på projektets risk för

miljöpåverkan. Projektkategori A avser projekt med

störst risk för negativ miljöpåverkan, t.ex. stora

dammar. Vid projekt i kategori A kräver EKN alltid

en fullständig miljökonsekvensbeskrivning (MKB) av

den som ansöker om garanti. Vid granskningen jämförs

projekten med de kriterier som uppställts i

internationella miljöstandarder och riktvärden, i

första hand Världsbanksgruppens. EKN anmodar den som

söker garanti att genom projektägare och myndigheter

i köparlandet få till stånd ett offentliggörande av

information om miljökonsekvenserna av planerade

projekt. Miljöpolicyn och riktlinjerna för

miljögranskning publiceras på EKN:s hemsida.

Enligt EKN:s miljöpolicy avslås ansökan om garanti

om erforderlig information om och analys av

miljökonsekvenser inte erhållits, om granskningen

visar på starkt negativa miljökonsekvenser eller om

miljökonsekvenser påverkar risken i affären så att

den blir oacceptabel. Normalt undantar EKN projekt

under 100 miljoner kronor och projekt där risktiden

är kortare än två år från miljögranskning. Om det

finns särskilda skäl kan dock även sådana affärer

miljögranskas.

EKN tar vid sin bedömning av miljökonsekvenser

även hänsyn till sociala aspekter, vilket bl.a.

innefattar folkomflyttningar vid

vattenkraftsprojekt. Vidare har EKN utvecklat regler

och system för att bekämpa korruption i de affärer

där EKN ställer ut en garanti.

I november 2001 valde 24 av de då 26

medlemsländerna i OECD:s exportkreditgrupp att följa

riktlinjerna om miljöhänsyn (Common Approaches on

Environment and Officially Supported Export

Credits), vilket Sverige har verkat för.

Vid granskningen av A- och B-projekt lägger EKN

särskild vikt vid klimatpåverkan. Eventuella utsläpp

av växthusgaser måste redovisas i MKB-rapporten

eller annat underlag som EKN begär in, varefter

nivåerna jämförs med internationella standarder.

EKN har i samråd med Världsnaturfonden (World

Wildlife Fund, WWF) uppdragit åt ett brittiskt

konsultföretag att genomföra en studie om

klimatpåverkan av EKN:s garantigivning samt

undersöka möjligheter för EKN att stödja export som

har en positiv inverkan på klimatet. Studien visar

att effekten på klimatet av EKN:s garantigivning

under de tre senaste åren har varit liten. Utsläppen

av växthusgaser i EKN-garanterade affärer har varit

låga.

I konsultrapporten konstateras också att EKN:s

möjligheter att främja export är begränsade med

nuvarande regler. I det internationella regelverket

finns det krav på att verksamheter med statsstödda

exportkreditgarantier skall vara självbärande. Detta

begränsar möjligheterna att lämna särskilda villkor

för miljöförbättrande export.

EKN har enligt uppgift regeringens uppdrag att

informera sina kunder om OECD:s riktlinjer samt

initiativet Globalt ansvar. Den nationella

kontaktpunkten skall informera EKN om det upptäcks

fall av brott mot OECD:s riktlinjer.

Möjligheter finns att komplettera EKN:s

miljöpolicy med olika typer av bindande regler.

Regeringens ståndpunkt är att bindande regler på

detta område inte skall försämra konkurrenskraften

för svenska företag. Därför vore en internationell

överenskommelse inom OECD kring utformandet av

regler för sociala hänsyn vid garantigivning den

mest lämpliga vägen att gå. Då skulle svenska

företags konkurrenskraft inte påverkas, eftersom

konkurrerande företag från andra OECD-länder skulle

behöva uppfylla samma krav.

En samlad översyn av EKN:s miljöarbete planeras

till år 2004.

I detta sammanhang kan nämnas att näringsminister

Leif Pagrotsky den 9 januari 2003 svarade på en

skriftlig fråga (fr. 2002/03:294) från Kjell-Erik

Karlsson (v) om EKN och Bujagalidammen i Uganda.

Näringsministern redovisade att EKN:s styrelse den

30 maj 2002 fattat beslut om att lämna utfästelse om

en garanti beträffande vattenkraftverket Bujagali.

Beslutet baserades på ett omfattande

informationsmaterial (från bl.a. International

Finance Corporation). EKN gjorde en självständig

bedömning av informationens tillförlitlighet enligt

näringsministern. Vid EKN:s beslut togs vidare

hänsyn till att en del av risken förväntades bli

återförsäkrad (genom Multilateral Investment

Guarantee Agency). Beslut om att lämna

kreditgarantier vid större affärer tas av EKN:s

styrelse, redovisades det. Om ett ärende är av

större vikt, har EKN möjlighet att hänskjuta ärendet

till regeringens prövning. Denna möjlighet används

dock sparsamt och utnyttjades inte vad gäller

Bujagaliprojektet. Enligt näringsministerns

uppfattning fungerar systemet, där EKN gör en

noggrann och självständig bedömning, mycket bra.

Vidare kan nämnas att Exportrådet på uppdrag av

regeringen satsar på samverkan för att öka

förutsättningarna för export av svensk miljöteknik

inom luft-, vatten- och avloppsrening,

avfallshantering samt återvinning. Syftet är att öka

de svenska miljöteknikföretagens konkurrenskraft

internationellt. Nära 600 svenska företag omfattas

av denna samverkan, vilken kallas Svensk

Miljöteknikexport. Genom gemensamma aktiviteter

marknadsförs nätverksföretagens tjänster och

produkter internationellt. Statligt stöd har utgått

till Svensk Miljöteknikexport från år 1999 och

framåt. Exportrådet har också bildat

samverkansgruppen Förnybar Energi. Detta projekt

syftar till att stärka Sveriges position på en

snabbt växande världsmarknad för produkter, system

och tjänster inom området förnybar energi,

omfattande huvudsakligen vind, bio- och solenergi

med ett flertal applikationsområden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på EKN:s reviderade

miljöpolicy, vilken i sin nya lydelse har tillämpats

från den 1 juli 2002. Ovan har beskrivits hur

miljögranskningen går till vid exportprojekt med

risk för negativ miljöpåverkan och att EKN därvid

lägger särskild vikt vid klimatpåverkan. Som också

redovisats i det föregående visar en studie att

effekten på klimatet av EKN:s garantigivning under

de tre senaste åren varit liten. Även sociala

aspekter ingår i miljöpolicyn, t.ex.

folkomflyttningar vid stora vattenkraftsprojekt. EKN

har också utvecklat regler och system för att

bekämpa korruption i de affärer där EKN ställer ut

en garanti.

När det gäller motionskraven om att all offentlig

kredit- och garantigivning bör villkoras så att

endast företag som uppfyller grundläggande regler

för mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljö kan

åtnjuta sådana krediter, vill utskottet erinra om

att EKN har att informera sina kunder om OECD:s

riktlinjer och om initiativet Globalt ansvar. En

eventuell diskussion om frågeställningen kring nya

bindande regler bör enligt utskottets mening föras

på internationell nivå, så att inte enbart de

svenska företagens konkurrenskraft påverkas.

En samlad översyn av EKN:s miljöarbete planeras

till år 2004. Utskottet anser att den nu tillämpade

policyn bör prövas under viss tid innan ytterligare

åtgärder övervägs på detta område.

I fråga om motionsyrkandena rörande en fast

strategi för ökad miljöteknikexport konstaterar

utskottet att det finns ett uppdrag till Sveriges

Exportråd att tillsammans med näringslivet utveckla

en miljöexportstrategi. Syftet är att öka de svenska

miljöteknikföretagens konkurrenskraft genom bl.a.

olika marknadsföringsaktiviteter. Motionskraven

ligger således i linje med den utvecklings som pågår

på detta område.

Därmed avstyrker utskottet samtliga här behandlade

motioner i aktuella delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. WTO-systemet (punkt 2)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla

Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni

(fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U262 yrkandena

4 och 6 och 2002/03:U322 yrkandena 7, 8 och 13 och

avslår motionerna 2002/03:U263 yrkandena 1–4,

2002/03:U293 yrkandena 4 och 5 och 2002/03: U298

yrkandena 3, 4 och 10.

Ställningstagande

Vi anser att det finns anledning att hysa

förhoppningar om resultat från den nya

förhandlingsomgången när det gäller

handelsliberaliseringar för varor och förbättrade

regler för världshandeln, även om vissa förseningar

kan inträffa. Det finns förväntningar på att

hittillsvarande problem och tillkortakommanden i

WTO-systemet – bl.a. problem som redovisas i

motionerna – kan lösas eller komma närmare en

lösning.

Enligt vår mening är det positivt att

ministerdeklarationen från Doha har lett till en

ökad uppmärksamhet på u-ländernas problem. Vi vill

starkt framhålla det angelägna i att u-länderna får

ett bättre tillträde till EU:s och andra i-länders

marknader för u-landsprodukter som t.ex.

jordbruksvaror och teko. Eftersom Sveriges

medlemskap i EU kraftigt har inverkat på Sveriges

agerande i fråga om handel på jordbruksområdet tas

dessa frågor upp under avsnittet om vissa EU-frågor.

Det kan konstateras att världen har behov av ett

starkt WTO för att världshandeln skall fungera på

ett effektivt sätt. I likhet med uppfattningen i

motionerna 2002/03:U322 (m) och 2002/03:U262 (kd)

anser vi att det nuvarande WTO-systemet måste

förbättras för att den önskade utvecklingen skall

komma till stånd. Även Folkpartiet har framfört

sådana synpunkter. Bland annat är det centralt att

tvistlösningsmekanismen stärks på ett sådant sätt

att tvisterna kan avgöras på ett rättvist och

regelbaserat sätt så att handelskrig kan undvikas.

Vidare bör det vara ett mål att långdragna rättsliga

processer undgås. De minst utvecklade ländernas

tillgång till tvistlösningen måste särskilt

uppmärksammas. I den översyn som nu görs av

tvistlösningssystemet anser vi att möjligheten till

hårdare sanktionsåtgärder mot länder som inte

efterkommer tvistlösningspanelens beslut bör

undersökas.

En inriktning på ökad öppenhet inom WTO är mycket

angelägen för att förhandlingarna skall löpa mer

friktionsfritt; utvecklingen förefaller också att gå

i denna riktning. Samtidigt måste det finnas respekt

för att enskilda länder i vissa fall inte vill röja

sina förhandlingspositioner. En ökad transparens är

viktig, också i syfte att bekämpa korruption.

Eftersom korruption hindrar såväl det

internationella som det inhemska handelsutbytet är

det en central uppgift att eliminera korruptionen.

När det gäller frågan om ett investeringsavtal kan

begränsade framsteg noteras. Dohamötet resulterade i

en kompromisslösning mot bakgrund av att EU var

pådrivande i frågan om ett multilateralt

investeringsavtal inom ramen för WTO medan flera u-

länder var negativa. Enligt vår uppfattning bör

frågan om sambandet mellan handel och investeringar

tas upp snarast möjligt.

Ett ambitiöst resultat av de förestående

förhandlingarna – där bl.a. ovanstående punkter

beaktas – behövs för att förbättra förutsättningarna

för hållbar tillväxt i världsekonomin, motverka nya

protektionistiska tendenser, förbättra fattiga

länders möjligheter till positiv utveckling, minska

handelshinder samt gynna konsumenterna.

Medlemsstaterna bör också vinnlägga sig om att fästa

större vikt vid dialogen med det civila samhällets

företrädare inför WTO-förhandlingar – såväl denna

gång som i framtiden.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har

anförts om WTO-frågorna. Därmed tillstyrks

motionerna 2002/03:U322 (m) och 2002/03:U262 (kd) i

berörda delar. Övriga motioner avstyrks i aktuella

delar.

2. Vissa EU-frågor (punkt 4)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla

Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni

(fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K432 yrkande

12, 2002/03:U290 yrkande 5, 2002/03:U322 yrkande 2

och 2002/03:U323 yrkandena 5 och 10 och avslår

motion 2002/03:U298 yrkandena 7, 8 och 16.

Ställningstagande

Traditionellt har EU stimulerat tillverkning och

export bl.a. genom att erbjuda tullsänkningar inom

gemenskapen. Enligt vår uppfattning, vilken

sammanfaller med uppfattningen i motion 2002/03:U322

(m), bör det vara ett mål att avskaffa alla tullar

till i-länderna och anta en bindande plan för

övergången till en fri marknad för

jordbruksprodukter.

Utskottet har tidigare uttryckt stor

tillfredsställelse över att beslutsprocessen inom EU

lett fram till resultatet att de fattigaste länderna

kommer att få fullständig tullfrihet till EU-

länderna. Liksom då vill vi nu betona att det

uppnådda resultatet endast bör ses som ett

etappresultat, vilket bör följas av ytterligare

liberaliseringar av världshandeln. Det är emellertid

inte rimligt – vilket framförs i motion 2002/03:U290

(kd) – att tullfriheten för bananer, ris och socker

inte inträder förrän efter nio år. En fri handel är

en motor för tillväxt i alla länder men innebär

särskilt för de fattigare länderna en möjlighet att

förbättra sin position.

Vi vill starkt framhålla det angelägna i ett

bättre tillträde till EU:s och andra i-länders

marknader för t.ex. jordbruksvaror och teko från

alla u-länder – inte bara från de minst utvecklade

länderna (MUL). Från svensk sida har

liberaliseringar på dessa områden varit av utpräglat

intresse under många år. Trots de insatser som

gjorts på detta område inför WTO-förhandlingarna

anser vi att ytterligare ansträngningar borde ha

lagts ned på att få till stånd mer långtgående

liberaliseringar inom jordbruks- och teko-områdena.

Inom EU bör ett målmedvetet arbete påbörjas för att

ta fram en plan för successiv total avveckling av

jordbruksskyddet. Sverige bör med stor kraft driva

att i-länderna avskaffar samtliga exportstöd på

jordbruksområdet. Det finns flera skrämmande exempel

på att rika länder dumpar sin produktion i fattiga

länder till mycket låga priser och slår ut de

inhemska producenterna.

Inte minst inom EU är det väsentligt att Sverige

förespråkar en linje som innebär ytterligare

avregleringar, vilket kommer att gynna såväl

utvecklingsländernas export till den europeiska

marknaden som konsumenterna i Europa. Enligt

utskottets mening bör Sverige verka för ökad

öppenhet och transparens inom EU.

När det gäller inremarknadsfrågor anser vi i

likhet med Moderata samlingspartiet (mot.

2002/03:U323) och Folkpartiet (mot. 2002/03:K432)

att arbetet på att utvidga, avreglera och utvidga

den inre marknaden måste accelereras i syfte att

bygga ett ekonomiskt uthålligt och välmående

samhälle. Även om sysselsättningen tillhör de frågor

som bäst löses på nationell eller regional nivå bör

sysselsättningen kunna främjas genom att avveckla de

återstående hindren för fri rörlighet på den inre

marknaden.

Motionerna 2002/03:K432 (fp), 2002/03:U290 (kd),

2002/03:U322 (m) och 2002/03:U323 (m) tillstyrks

därför i aktuella delar, medan motion 2002/03:U298

(c) avstyrks i berörda delar.

3. Vissa EU-frågor (punkt 4)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:U298 yrkandena 7,

8 och 16 och avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande

12, 2002/03:U290 yrkande 5, 2002/03: U322 yrkande 2

och 2002/03:U323 yrkandena 5 och 10.

Ställningstagande

Sverige bör – såsom förordas i motion 2002/03:U298

(c) – påverka EU:s handelspolitik i en för u-

länderna mer positiv inriktning. Traditionellt har

EU stimulerat tillverkning och export bl.a. genom

att erbjuda tullsänkningar inom gemenskapen. Enligt

min uppfattning skulle det vara ett steg i rätt

riktning att införa tull- och kvotfritt tillträde

för de minst utvecklade ländernas export till alla

industriländer.

EU:s handelspolitik skall främja rättvis handel

och hållbar utveckling. Resultaten har varit alltför

blygsamma även på de områden där EU har varit

tillmötesgående. Fattiga länder går miste om stora

belopp årligen på grund av handelsbarriärer från de

rika ländernas sida. Utskottet har tidigare uttryckt

(bet. 2000/01:NU9 s. 18) stor tillfredsställelse

över att beslutsprocessen inom EU lett fram till

resultatet att de fattigaste länderna kommer att få

fullständig tullfrihet till EU-länderna. Detta bör

dock gå snabbare än vad som nu förutses. Framför

allt bör det bli ett stopp för EU:s dumpning av

socker samt omedelbart och fullständigt tillträde

för de minst utvecklade ländernas sockerexport.

En fri handel är en motor för tillväxt i alla

länder men innebär särskilt för de fattigare

länderna en möjlighet att förbättra sin position.

Jag vill starkt framhålla det angelägna i ett bättre

tillträde till EU:s och andra i-länders marknader

för t.ex. jordbruksvaror och teko från alla u-länder

– inte bara från de minst utvecklade länderna (MUL).

Enbart en liberalisering av handeln är dock inte en

lösning. Ett av problemen är att fattigare länder

inte haft möjlighet att mobilisera investeringar,

varken inhemska eller utländska, trots en

liberalisering. Ojämlikhet i den globala ekonomin är

en underliggande orsak.

Jag anser att i-ländernas exportstöd till

jordbruksprodukter i dag utgör ett allvarligt hinder

mot u-ländernas möjligheter att exportera på

världsmarknaden. Sverige bör med stor kraft driva

att i-länderna avskaffar sådana exportstöd i

fortsättningen.

EU:s ställning i världshandeln bör användas

offensivt, t.ex. för att driva miljökrav. En

övergripande målsättning bör därför vara att införa

ett ”grönt” tullsystem, dvs. generösare

tullbestämmelser för exportörer som uppfyller vissa

fastställda miljökrav.

Motion 2002/03:U298 (c) tillstyrks i berörda

delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

4. Handel och miljö m.m. (punkt 6)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla

Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni

(fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U262 yrkande 9

och 2002/03:U296 yrkande 12 och avslår motionerna

2002/03:U263 yrkande 12, 2002/03:U293 yrkande 7,

2002/03:N240 yrkandena 1–3, 2002/03:N311 yrkandena

1–3, 2002/03:N321 yrkandena 1–3, 2002/03:N388 och

2002/03: N396 yrkande 33.

Ställningstagande

Vi är medvetna om att frågan om handel och miljö

m.m. är känslig i förhållandet mellan industriländer

och utvecklingsländer och att det föreligger

svårigheter att hitta en balanserad lösning. Många

utvecklingsländer ser de krav som reses från

industriländernas sida beträffande mänskliga

rättigheter som svepskäl för fortsatt protektionism

från industriländerna gentemot utvecklingsländerna.

Om mänskliga rättigheter skall ingå i WTO:s agenda

måste det därför finnas tydliga regler som inte

lämnar utrymme för sådant missbruk.

Enbart WTO kan inte skapa tillräckliga

förutsättningar för mänskliga rättigheter, rättvisa

och social utveckling i enskilda länder. Dessa

förutsättningar måste i första hand åstadkommas

nationellt. WTO och frihandel med stabila och

rättvisa spelregler är däremot betydelsefulla medel

för att uppnå de bredare utvecklingsmålen.

Förhandlingarna i WTO innebär också en möjlighet att

utveckla ett brett regelverk som svarar mot de nya

krav som globaliseringen ställer. Utskottet stöder

inriktningen att WTO-förhandlingarna skall bidra

till en hållbar ekonomisk, social och ekologisk

utveckling för jordens alla länder.

Resultatet av ministermötet i Doha utgjorde ett

politiskt genombrott för miljöfrågorna inom WTO.

FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för

multinationella företag är av stor vikt för att

fästa uppmärksamheten på problemen i

skärningspunkten mellan handel och miljö respektive

mänskliga rättigheter. Förhoppningen är att allt

fler företag skall ansluta sig till Global compact

och utarbeta egna planer för att uppfylla målen.

Samtidigt bör det undersökas hur efterlevnaden skall

kunna kontrolleras. Konsumenterna har också ett

ansvar att granska företagen och genom sina inköp

styra företagen i önskad riktning. Regeringen bör

enligt vår mening utöka sitt samarbete med

näringslivet för att uppmana och stödja företagen

att utarbeta etiska uppförandekoder samt säkerställa

en god kontroll av efterlevnaden. Genom att enskilda

svenska företag tar problemen på allvar och visar

att de är socialt och etiskt medvetna kan de också

skaffa sig konkurrensfördelar. Företagens egna

engagemang är av stor betydelse enligt vår

uppfattning. Detta innebär dock inte att

frivillighet kan ersätta väl fungerande lagar och

regler.

Marknadsekonomi och öppenhet hänger ihop med

mänskliga rättigheter. Globaliseringen

rymmer därför stora möjligheter till ökad

respekt för mänskliga rättigheter. I dessa

frågor delar vi de uppfattningar som

framförs i motionerna 2002/03:U262 (kd) och

2002/03:U296 (kd). Dessa motioner tillstyrks

i här behandlade delar. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

5. Exportkreditfrågor (punkt 7)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:N240 yrkande

4, 2002/03:N311 yrkande 4 och 2002/03:N321 yrkande 4

och avslår motionerna 2002/03:MJ428 yrkandena 11 och

49, 2002/03:MJ432 yrkande 27, 2002/03:N289 och

2002/03:N306 yrkande 29.

Ställningstagande

Vi ansluter oss till den uppfattning som kommer till

uttryck i motionerna 2002/03:N240 (mp) och

2002/03:N311 (v), nämligen att Sverige bör förändra

reglerna så att offentlig kredit- och garantigivning

enbart kan ges till företag som följer grundläggande

regler för arbetsrätt, miljö och när det gäller

mänskliga rättigheter. Sverige bör enligt vår mening

kunna vara ett föregångsland i denna fråga.

Regeringen bör ta initiativ till ändrade regler

för EKN i enlighet med vad vi har anfört här.

Motionerna 2002/03:N240 (mp), 2002/03:N311 (v) och

2002/03:N321 (c) tillstyrks därför i aktuella delar.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

6. Exportkreditfrågor (punkt 7)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ432 yrkande

27 och 2002/03:N289 och avslår motionerna

2002/03:MJ428 yrkandena 11 och 49, 2002/03:N240

yrkande 4, 2002/03:N306 yrkande 29, 2002/03:N311

yrkande 4 och 2002/03:N321 yrkande 4.

Ställningstagande

I likhet med vad som anförs i motionerna

2002/03:MJ432 (kd) och 2002/03:N289 (kd) anser jag

att många länder i väst bidrar till en ohållbar

utveckling i u-länderna genom att de nationella

exportkreditnämnderna ger finansiellt stöd till

miljöskadliga investeringar i utvecklingsländer. När

svenska entreprenörer är verksamma utomlands är det

inte ovanligt att projektens finansiering stöds av

statliga exportgarantier och exportkrediter. Projekt

som innebär negativ miljöpåverkan kan därigenom få

stöd via skattsedeln.

EKN:s nya miljöpolicy är inte heltäckande och det

är också EKN själv som avgör om ett projekt skall få

medel beviljade. Mot denna bakgrund anser jag att en

obligatorisk miljöprövning skall föregå alla beslut

om statliga exportkrediter. Regeringen bör ta

initiativ till ändrade regler för EKN i enlighet med

vad jag har anfört här. Ovan nämnda motioner

tillstyrks därför i tillämpliga delar; övriga

motionsyrkanden avstyrks.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

WTO-systemet (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Jag vill trycka på vikten av att ökad öppenhet och

hänsyn till u-länderna ligger till grund för

förhandlingarna om investeringsavtal.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

stärka den inre marknaden och bekämpa en fortsatt

ökning av arbetslösheten.

2002/03:L247 av Inger René m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frihandel.

2002/03:U262 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbättra

världshandelsorganisationen WTO:s

tvistlösningsmekanism.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall förhandla fram arbetsformer för ökad

öppenhet inom WTO samt föra en dialog med det

civila samhället.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige måste

vidareutveckla samarbetet med näringslivet kring

etiska uppförandekoder så att de samordnas och

kontrolleras på ett fullgott sätt.

2002/03:U263 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att FN, IMF, WTO

och Världsbanken måste reformeras, öppnas upp och

få ändrade regler så att de tar ansvar för en mer

solidarisk fördelning, miljöansvar och ett mer

rättvist regelsystem.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att WTO:s nästa

förhandlingsrunda måste bli en utvecklingsrunda

som tar hänsyn till utvecklingsländernas krav och

behov för en rättvisare handel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att WTO bör

förändras till en mer demokratisk och mer öppen

organisation, liksom att WTO bör verka för en

social, rättvis och ekologiskt hållbar utveckling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det skall

införas sociala och miljömässiga klausuler i

handelsavtalen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att världshandeln

och den globala ekonomin behöver långsiktigt

hållbara och ekologiska spelregler.

2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom EU verka

för att tullarna mot världens 49 fattigaste länder

tas bort snabbare även för bananer, ris och

socker.

2002/03:U293 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om relationen mellan

WTO och andra internationella avtal.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om internationella

förhandlingar om regler för handel med tjänster.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bindande regler

för transnationella företag så att de kan hållas

ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter,

fackliga rättigheter och miljöregler var de än

genomförs i världen.

2002/03:U294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för ökad

frihandel.

2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige måste

värna frihandeln genom att inom EU och WTO

ständigt arbeta för lägre tullar och avskaffande

av handelshinder.

2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en bredare WTO-

agenda för bättre implementering av mänskliga

rättigheter i världshandelssystemet.

2002/03:U298 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en öppen och

rättvis handel mellan i- och u-världen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

utvecklingsländernas förslag till förbättringar av

den framtida processen i WTO.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om betydelsen av

ett framgångsrikt resultat av den nuvarande

världshandelsrundan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att Sverige

fortsatt bör påverka EU:s handelspolitik i en för

u-länderna mer positiv riktning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att införa ett

”grönt” tullsystem, dvs. generösa

tullbestämmelser.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

säkerställa möjligheten till särbehandling av u-

länderna inom WTO.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om ett stopp för

EU:s dumpning av socker och ett omedelbart och

fullständigt tillträde för de minst utvecklade

ländernas (MUL) sockerexport.

2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

EU och WTO skall verka för avskaffande av tullar

och handelshinder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s

förhandlingsbud inför millennierundan bör vara att

avskaffa industritullarna till i-länder och anta

en bindande plan för övergången till en fri

marknad för jordbruksprodukter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka WTO:s

tvistlösningssystem.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ett

multilateralt regelsystem för investeringar.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom WTO anta

etiska regler för att bekämpa korruption.

2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU skall verka

för att utvidga den inre marknaden och avskaffa

monopol.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU skall

avveckla sina tullar och antidumpningsåtgärder.

2002/03:So314 av Per Bill och Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att

påskynda avskaffandet av EU:s förbud mot försäljning

av snus.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

11. Riksdagen begär att regeringen tillsammans med

svenska miljöteknikföretag lägger fast en strategi

för ökad miljöteknikexport.

49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en snabbutredning

för att se på vilka sätt Sverige kan ta

initiativet då det gäller klimatneutral och

klimatpositiv export.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att obligatorisk

miljöprövning skall föregå alla beslut om statliga

exportkrediter.

2002/03:N240 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

bindande regelverk för transnationella företag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka pådrivande inom både FN och EU för att skapa

internationellt bindande regelverk för

transnationella företag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av

hur ett globalt och nationellt regelverk för

bindande regelverk för transnationella företag

skall utformas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av på

vilket sätt Exportkreditnämndens och Svensk

Exportkredits kredit- och garantigivning skulle

kunna användas som ett verktyg för att förmå

svenska företag att leva upp till uppförandekoder,

som exempelvis Swedish Social Compact.

2002/03:N263 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frihandel.

2002/03:N289 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införande av en

obligatorisk miljöprövning vid alla beslut om

statliga exportkrediter och exportgarantier.

2002/03:N306 av Maud Olofsson m.fl. (c):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strategi för

att främja export av svensk miljöteknik.

2002/03:N311 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik

Karlsson (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

bindande regelverk för transnationella företag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka pådrivande inom både FN och EU för att skapa

internationellt bindande regelverk för

transnationella företag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av

hur ett globalt och nationellt bindande regelverk

för transnationella företag skall utformas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av på

vilket sätt Exportkreditnämndens och Svensk

Exportkredits kredit- och garantigivning skulle

kunna användas som ett verktyg för att förmå

svenska företag att leva upp till uppförandekoder,

som t.ex. Swedish Social Compact.

2002/03:N321 av Johan Linander (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

bindande regelverk för transnationella företag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

verka pådrivande inom både FN och EU för att skapa

internationellt bindande regelverk för

transnationella företag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av

hur ett globalt och nationellt bindande regelverk

för transnationella företag skall utformas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av på

vilket sätt Exportkreditnämndens och Svensk

Exportkredits kredit- och garantigivning skulle

kunna användas som ett verktyg för att förmå

svenska företag att leva upp till uppförandekoder,

som exempelvis Swedish Social Compact.

2002/03:N382 av Claes-Göran Brandin m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att EU:s export- och

försäljningsförbud av snus snarast avskaffas.

2002/03:N388 av Jan Emanuel Johansson och Berndt

Ekholm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av bindande

regelverk för transnationella företag avseende

sociala och miljömässiga frågor.

2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp):

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagligt bindande

uppförandekoder.