Bet. 2002/03:NU7

Näringsutskottets betänkande

2002/03:NU7

Vissa näringspolitiska frågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet 89

motionsyrkanden om olika näringspolitiska frågor.

Områden som berörs är bl.a. innovationer och

nyföretagande, kapitalförsörjning samt kvinnors,

invandrares och ungas företagande. Även inom

områdena forskning och kompetensutveckling, social

ekonomi, turism och design har det väckts motioner

som är föremål för utskottets ställningstagande.

Vidare behandlas förslag med koppling till vissa

industrisektorer. Bland dessa märks skogs-, trä-,

glas-, varvs- och rymdindustrierna. Utskottet

avstyrker samtliga yrkanden. I de flesta fallen sker

detta med hänvisning till pågående utrednings- och

beredningsarbete eller till av statsmakterna

vidtagna åtgärder som tillgodoser förslagen i

motionerna.

Inom några områden har reservationer anmälts. När

det gäller innovationer och nyföretagande framhålls

i en reservation (m, fp, kd, c) betydelsen av goda

allmänna villkor för företagande. Vidare betonas

vikten av åtgärder för att förbättra villkoren för

uppfinnare och innovatörer. I en motivreservation

framför företrädaren för Miljöpartiet vissa

synpunkter på det arbete som bedrivs för att främja

innovationer och nyföretagande. I två reservationer

(m, fp, kd, c) presenteras dessa partiers gemensamma

syn på kvinnors, invandrares och ungas företagande

respektive på betydelsen av en fungerande

kapitalförsörjning. När det gäller social ekonomi

finns en motivreservation (m, fp) där det bl.a.

framhålls att aktörer inom den sociala ekonomin inte

bör särbehandlas i jämförelse med andra företag. I

en annan reservation (kd, c) tillstyrks motioner som

bl.a. innehåller förslag om förbättrad

återrapportering från regeringen om arbetet med

social ekonomi samt om bättre möjligheter att

applicera den sociala ekonomin på mindre enheter

inom skolor, sjukhus och vårdinrättningar. Andra

bedömningar än utskottet om behovet av åtgärder inom

turistområdet förordas i en reservation (m, fp, kd,

c).

Under avsnittet om forskning och

kompetensutveckling har två reservationer avgivits.

I den ena (m, fp, kd) yrkas bifall till en motion

där det föreslås en samhällsekonomiskt definierad

återbetalning av teknikbrostiftelsernas medel. I den

andra reservationen (mp) föreslås vissa uttalanden

om industriforskningsinstitutens

forskningsinriktning och lokalisering. När det

gäller frågor om företagsnedläggningar reserverar

sig representanterna för Vänsterpartiet och

Miljöpartiet till förmån för två motioner i vilka

det bl.a. föreslås förbättrade möjligheter för

anställda m.fl. att ta över nedläggningshotade

företag. I en annan reservation (m, fp, kd, c)

framhålls att en sådan ordning skulle innebära

betydande ingrepp i äganderätten. Samtidigt

tillstyrker reservanterna en motion där vikten av

att svenska företag har lika villkor som sina

konkurrenter i andra EU-länder lyfts fram. Samma

företrädare redovisar i ytterligare en reservation

att de har en annan uppfattning än utskottets

majoritet, när det gäller forskning, vidareförädling

och regionala satsningar inom skogs- och

träindustrin. Slutligen tillstyrks i en reservation

(fp, c, mp) en motion där det föreslås att frågan om

bidrag till miljöcertifiering av småföretag skall

utredas.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Innovationer och nyföretagande

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L250

yrkande 1, 2002/03:N201 och 2002/03:N395 yrkande

16.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

Reservation 2 (mp) - motiv.

2. Industriella utvecklingscentrum

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N286,

2002/03:N292 och 2002/03: N327.

3. Kapitalförsörjning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T458

yrkandena 5 och 6, 2002/03: N267 yrkande 15,

2002/03:N306 yrkande 16 och 2002/03:N359.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Kvinnors, invandrares och ungas

företagande

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ub258

yrkande 2, 2002/03:N208, 2002/03:N248,

2002/03:N263 yrkande 13, 2002/03:N302 yrkandena 5

och 6, 2002/03:N306 yrkandena 17, 19 och 20,

2002/03:N312, 2002/03: N389, 2002/03:N395 yrkande

10, 2002/03:N396 yrkande 16 och 2002/03:A366

yrkande 14.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

5. Forskning och kompetensutveckling

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N347

yrkande 7, 2002/03:N369 och 2002/03:N396

yrkandena 20, 22 och 23.

Reservation 5 (m, fp, kd)

Reservation 6 (mp)

6. Auktorisation och certifiering

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N220,

2002/03:N284, 2002/03: N383 yrkandena 1-3 och

2002/03:N396 yrkande 35.

Reservation 7 (fp, c, mp)

7. Social ekonomi

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr371

yrkande 7, 2002/03:N306 yrkande 32, 2002/03:N375,

2002/03:N387, 2002/03:N396 yrkande 19 och

2002/03:A239 yrkande 35.

Reservation 8 (m, fp) - motiv.

Reservation 9 (kd, c)

8. Turism

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr336

yrkande 13, 2002/03: MJ428 yrkande 22,

2002/03:N214, 2002/03:N217, 2002/03:N267 yrkande

17, 2002/03:N304 yrkande 12, 2002/03:N328,

2002/03:N331 yrkandena 1-4, 2002/03:N345 yrkande

10, 2002/03:N362 yrkande 6, 2002/03: N391

yrkandena 1 och 3-7 och 2002/03:N398 yrkande 3.

Reservation 10 (m, fp, kd, c)

9. Företagsetablering och

företagsnedläggning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N218,

2002/03:N225 yrkandena 1 och 2, 2002/03:N261 och

2002/03:N330 yrkandena 1 och 2.

Reservation 11 (m, fp, kd, c)

Reservation 12 (v, mp)

10. Företagare och anställda

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N247 och

2002/03:N377 yrkandena 1-4.

11. Skogs-, trä- och stålindustrin

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ425

yrkande 8, 2002/03:N233 yrkandena 1 och 2,

2002/03:N269 yrkandena 1 och 2, 2002/03:N285

yrkandena 1 och 2, 2002/03:N302 yrkande 17 och

2002/03:N362 yrkande 5.

Reservation 13 (m, fp, kd, c)

12. Varvsindustrin

Riksdagen avslår motion 2002/03:N234.

13. Glasindustrin

Riksdagen avslår motion 2002/03:N349.

14. Rymdindustrin

Riksdagen avslår motion 2002/03:N322.

15. Nanoteknik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N237 och

2002/03:N245.

16. Design

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub335 yrkande

4.

17. Centrum för miljöteknikexport

Riksdagen avslår motion 2002/03:N314.

Stockholm den 25 mars 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen

(mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp),

Sylvia Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria

Larsson (kd), Lennart Beijer (v), Karl Gustav

Abramsson (s), Ulla Löfgren (m), Carina Adolfsson

Elgestam (s), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson

(s), Stefan Hagfeldt (m), Reynoldh Furustrand (s)

och Nyamko Sabuni (fp).

2002/03

NU7

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 56 motioner från

allmänna motionstiden.

Utskottet har vid ett besök hos Verket för

näringslivsutveckling (Nutek) den 4 februari 2003

fått upplysningar i ärendet. Vid detta tillfälle

informerades utskottet även av företrädare för Almi-

koncernen.

Utskottets överväganden

Innovationer och nyföretagande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå

motionsyrkanden om innovationer och

nyföretagande. Jämför reservationerna 1 (m,

fp, kd, c) och 2 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:L250 (m) begärs ett

tillkännagivande om behoven av bättre villkor för

uppfinnare och innovatörer. Motionären anför att små

och medelstora företag saknar goda existensvillkor

och att den s.k. Simplexgruppen hittills har

presterat förvånansvärt lite i regelförenklingsväg.

Det fordras, enligt motionären, en målmedveten,

strukturell och samlad strategi inom flera områden

för att skapa konkurrenskraftiga förutsättningar för

näringsverksamhet och företagande. Kvalificerade

utbildningsmöjligheter i kombination med gynnsamma

forskningsbetingelser är, påpekar motionären,

viktiga förutsättningar för ett allmänt gott

innovationsklimat.

Även i motion 2002/03:N201 (m) begärs ett

tillkännagivande om villkoren för uppfinnare. I

motionen refereras uppgifter från Patent- och

registreringsverket (PRV) som säger att antalet

svenska patentansökningar har minskat med mer än 10

% det senaste året. Samtidigt har antalet utländska

patentansökningar legat på oförändrad nivå. För att

förhindra denna negativa utveckling föreslår

motionären avdragsrätt för patentkostnader samt

tillsättandet av en ombudsman för patenträttsfrågor

alternativt en intressenämnd inom PRV.

I Kristdemokraternas motion 2002/03:N395 framhålls

att det är avgörande för svenskt näringslivs

konkurrenskraft att tillräckliga resurser satsas på

forskning och utveckling. Det är nödvändigt att

samhället bistår de mindre företagen för att de

skall kunna ta del i forsknings- och

utvecklingsarbetet. Förutom ett allmänt gott

investerings- och företagsklimat måste ytterligare

åtgärder vidtas som främjar kommersialiseringen av

innovationer i Sverige. Av avgörande betydelse är

att innovatörer och exploatörer kopplas ihop.

Möjligheter för anställda att utveckla egna idéer på

arbetsplatsen med rätt till eget patent bör utredas.

Avtal om delad vinst skulle kunna vara en form för

samverkan. Kristdemokraterna anser att satsningen på

innovativ teknikupphandling till mindre företag och

uppfinnare bör utökas. Nya rön inom forskning och

utveckling bör göras mer lättillgängliga för

småföretagen, understryks det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Regelförenklingar

När det gäller allmänna villkor för företagande kan

det inledningsvis konstateras att näringsutskottet i

anslutning till behandlingen av budgetpropositionen

för år 2003 också tog ställning till regeringens

skrivelse om det pågående regelförenklingsarbetet

(skr. 2002/03:8, bet. 2002/03:NU1). Riksdagen gjorde

på förslag i en reservation (m, fp, kd, c, mp) ett

tillkännagivande till regeringen om

regelförenklingsarbetet. Regeringen anmodades att

under innevarande mandatperiod gå igenom hela det

regelverk som berör företagandet, så att onödiga och

krångliga regler kan tas bort. Regeringen bör vidare

sätta upp ett kvantitativt mål för

regelförenklingsarbetet, i syfte att redan under

innevarande mandatperiod påtagligt minska företagens

kostnader för administration av regelverket. Takten

i regelförenklingsarbetet måste öka redan under år

2003, och därför skall ett mått som kan visa hur

regelbördan utvecklas tas fram. Vidare anmodades

regeringen att under år 2003 inge en anmälan till

OECD med begäran om granskning av

regelförenklingsarbetet i Sverige. När det gäller

regelverket vid företagsstart bör regeringen tillse

att det sätts upp en bestämd tid, inom vilken

berörda myndigheter måste ha svarat eller handlagt

ett ärende. Myndigheterna måste generellt sett i

större utsträckning fungera som "lots" i sina

kontakter med företagen, anfördes det.

Företrädarna i utskottet för Socialdemokraterna

och Vänsterpartiet hade också förordat ett

tillkännagivande om att regeringen skulle vidta

olika åtgärder för att intensifiera

regelförenklingsarbetet, dock utan krav på ett

kvantitativt mål för regelförenklingsarbetet eller

att hela regelverket kring företagande borde gås

igenom under innevarande mandatperiod.

Sedan riksdagens tillkännagivande i december 2002

har regelförenklingsarbetet fortskridit inom

Regeringskansliet. Enligt Näringsdepartementet

kommer departement och myndigheter att utifrån en

genomgång av de regelverk som berör företagandet att

vidta åtgärder för att minska den administrativa

bördan. Beredningen av detta arbete pågår inom

Regeringskansliet. Vidare kommer Institutet för

tillväxtpolitiska studier (ITPS) att i mars 2003

redovisa ett förslag på mätmetod av administrativ

börda. Regeringens ambition är att inleda mätningar

under år 2003. Ett kvantitativt mål för

regelförenklingsarbetet kommer att redovisas så

snart en fungerande mätmetod finns tillgänglig. En

anmälan till OECD med begäran om granskning av

regelreformeringsarbetet kommer att inlämnas i mars

2003.

Innovationspolitik och entreprenörskap

I budgetpropositionen för år 2003 (prop. 2002/03:1

utg.omr. 24, s. 15) anförde regeringen att statens

roll är att verka för att det finns ett väl

fungerande ramverk för företagande. Insatser som

särskilt kommer att prioriteras inom

näringspolitiken är entreprenörskapsfrågor, skatter,

kapitalförsörjning, väl fungerande marknader,

enkla/ändamålsenliga regler och utvecklingen av en

innovationsstrategi.

Vidare framhöll regeringen att kunskapsutveckling

och innovativ verksamhet i kombination med

entreprenörskap är av avgörande betydelse i

ansträngningarna att säkra Sveriges framtida

konkurrenskraft. Staten har en viktig roll när det

gäller att uppmuntra och befrämja sådan verksamhet.

Riksdagen har tagit ställning till propositionerna

om FoU och samverkan i innovationssystemet (prop.

2001/02:2, bet. 2001/02:NU5) och om en politik för

tillväxt och livskraft i hela landet (prop.

2001/02:4, bet. 2001/02:NU4). Propositionerna

innehåller bl.a. förslag till åtgärder för att

utveckla innovationssystem och kluster.

Innovationspolitiken skall främja nyskapande och

nyttiggörande av kunskap. Av budgetpropositionen

framgår att regeringen har tagit initiativ till en

process med näringsliv, arbetsmarknadens parter samt

universitet och högskola för att diskutera och

formulera en offensiv innovationsstrategi. Det

huvudsakliga syftet med en sådan strategi är att ny

kunskap från universitet och högskola, näringsliv

samt offentlig sektor i högre utsträckning omsätts i

nyföretagande och hållbar tillväxt och därigenom

social välfärd. Frågor med koppling till forskning

kommer att inta en viktig roll i denna strategi. För

att forskningsresultat skall bidra till tillväxten

måste de omsättas i innovationer, dvs. nya eller

förbättrade processer, produkter och tjänster.

Regeringen ser det som angeläget att antalet

kommersialiserade innovationer ökar. Ambitionen är

att andelen kunskapsintensiva företag och företag

som är baserade på immaterialrättsliga tillgångar,

främst patent, ökar under perioden 2003-2006. Därför

avser regeringen att arbeta med att ta fram mål och

mätmetoder avseende kunskapsbaserat företagande och

kommersialiserade, hållbara innovationer under år

2003. Verket för innovationssystem (Vinnova) har

fått i uppdrag att bl.a. se över de strukturer som

finns i dag, särskilt teknikbrostiftelser,

holdingbolag och teknikparker. I september 2002 gav

regeringen Vinnova i uppdrag att föreslå åtgärder

för att underlätta kommersialisering av

forskningsresultat. Uppdraget skall avrapporteras

under våren 2003. Regeringen menade vidare att det

bl.a. behövs särskilda miljöer - inkubatorer - som

kan möjliggöra för forskare och entreprenörer vid

universitet och högskolor att starta små

högteknologiska företag. Av Vinnovas anslag

reserverades sedermera 30 miljoner kronor som ett

startbidrag för genomförandet av ett program för

inkubatorer.

I regeringens senaste s.k. regionalpolitiska

proposition (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4) gör

regeringen bedömningen att Sverige behöver ett

entreprenörskapsklimat på högsta internationella

nivå. Regeringen föreslog ett sammanhållet

nationellt entreprenörskapsprogram med syfte att

skapa ett mer entreprenöriellt klimat, att främja

positiva attityder till entreprenörskap samt att

skapa ett ökat nyföretagande.

I juni 2002 uppdrog regeringen åt Verket för

näringslivsutveckling (Nutek) att utarbeta förslag

till ett nationellt program för entreprenörskap.

Fokus skall vara på ungdomar, och andra aktörers

medverkan skall eftersträvas för att ge programmet

en större ekonomisk omfattning. Nutek överlämnade

i september 2002 ett förslag till program till

regeringen. Regeringen uppdrog sedermera åt Nutek

att genomföra ett nationellt program för

entreprenörskap med inriktning mot unga. För

programmets genomförande beviljade regeringen Nutek

bidrag under perioden 2002-2004 med sammanlagt högst

12 miljoner kronor.

Nutek framförde vissa synpunkter på programmets

inriktning till Regeringskansliet. Verket menade

bl.a. att satsningen var för snävt inriktad på unga

och att den omfattade för lite resurser. Nutek

aviserade att verket önskade få återkomma med ett

bredare entreprenörsprogram i samverkan med den

verksamhet som sker regionalt inom ramen för de

regionala tillväxtprogrammen. Mot den bakgrunden

gick Nutek i december 2002 ut med en förfrågan till

representanter för de regionala partnerskapen om att

utse en ansvarig för entreprenörsfrågor. Avsikten är

att Nutek skall utarbeta ett förslag till ett

bredare program för entreprenörskap i samverkan med

dessa personer. Planen är att förslaget skall vara

klart i månadsskiftet augusti/september 2003. En

skiss över programmets inriktning har redovisats för

Näringsdepartementet i januari 2003.

Till detta skall även fogas att Nutek på eget

initiativ arbetar med att ta fram en policyskrift på

temat entreprenörskap. Denna skrift skall ta ett

bredare grepp på entreprenörsfrågorna och inkluderar

bl.a. förslag till åtgärder inom områden som inte

omfattas av Nuteks mandat, däribland skatteområdet.

Skriften behandlades av Nuteks styrelse i februari

2003. Styrelsen förordade vissa justeringar, men

godtog i huvudsak den breda ansatsen. Publicering

väntas ske i mars 2003.

I januari 2003 presenterade EG-kommissionen en

grönbok med titeln Entreprenörskap i Europa

(KOM/2003/27). I denna redovisas kommissionens

inställning till frågor kring entreprenörskap samt

betonas att Europa måste bli bättre på att främja

entreprenörsanda. Tillsammans med en rapport om

genomförandet av den europeiska stadgan för

småföretag och ett meddelande om "att tänka

småskaligt i ett växande Europa" behandlades

grönboken vid konkurrenskraftsrådets möte den 3 mars

2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de allmänna villkoren för

företagande skall fungera som en god grund för

innovationer, entreprenörskap och kommersialisering

av goda idéer. I det avseendet skiljer sig inte

utskottets uppfattning från det som anförs i de här

behandlade motionerna. Utskottet menar dock att

dessa förutsättningar i betydande utsträckning redan

finns i Sverige. Samtidigt vill utskottet ändå

understryka vikten av ytterligare åtgärder. De av

regeringen prioriterade insatserna inom

näringspolitiken, dvs. entreprenörskapsfrågor,

skatter, kapitalförsörjning, väl fungerande

marknader, enkla/ändamålsenliga regler och ut-

veckling av en innovationsstrategi, kommer i det

avseendet att ytterligare förbättra

företagsklimatet. Det ovan beskrivna arbetet med att

ta fram en innovationsstrategi, insatser för

kommersialisering av innovationer samt de insatser

som görs både på regerings- och myndighetsnivå för

att lyfta fram frågor om entreprenörskap kommer att

på flera sätt gagna svenska innovatörer och

entreprenörer. Att det även har initierats en

diskussion om entreprenör-skapsfrågor på EU-nivå

bidrar till att intresset för dessa frågor ges extra

stimulans.

Avslutningsvis vill utskottet betona vikten av att

takten upprätthålls i det regelförenklingsarbete som

bedrivs inom Regeringskansliet. Utskottet ser

positivt på de åtgärder som hittills har vidtagits

och på den planering av det fortsatta arbetet som

har beskrivits av Näringsdepartementet.

Med det anförda avstyrks de här aktuella

motionerna i berörda delar.

Industriella utvecklingscentrum

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

industriella utvecklingscentrum. Utskottet

hänvisar till pågående beredningsarbete.

Motionerna

Svensk industristruktur har, enligt vad som anförs

motion 2002/03:N286 (s), en tämligen svagt utvecklad

grupp medelstora företag. Ett naturligt fokus för

näringspolitiken är att stödja de mindre företag som

vill och har möjligheter att växa. Motionären

framhåller verksamheten inom industriella

utvecklingscentrum (IUC) och det s.k. UPA-uppdraget

(Uppsökande verksamhet-Produktutveckling-

Avknoppning) som framgångsrika satsningar. En

vidareutveckling av IUC-verksamheten kräver, enligt

motionären, emellertid mer långsiktig finansiering.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att skapa

förutsättningar för ett minst sjuårigt program för

att säkra verksamhetens fortsättning.

Även i motion 2002/03:N292 (s) framhålls vikten av

en fortsatt utveckling av industriella

utvecklingscentrum. Det påpekas att den svenska

industristrukturen domineras av enstaka företag och

att orter som är beroende av ett stort företag är

sårbara om verksamheten läggs ned. På Gotland har

exempelvis neddragningar hos Flextronics slagit

hårt. Motionärerna anser att det behövs stöd för att

både nya och befintliga företag skall kunna växa.

I motion 2002/03:N327 (s) anförs det att IUC-

satsningen har varit framgångsrik vad beträffar

produktutvecklingsuppdrag, avknoppningar med

nyetableringar, sysselsättningstillfällen, regionalt

samarbete för utveckling och nya marknadskontakter.

Motionärerna framhåller att IUC-konceptets

nätverksstruktur ger varje enskilt IUC-bolag

möjlighet att åta sig utvecklingsuppdrag där

regional förankring och nationell spridning är en

förutsättning för resultat. Det ger också unika

möjligheter att hålla kostnader för en nationell

överbyggnad och struktur på en mycket låg nivå.

Under försöksverksamheten har konceptet visat sig

vara så framgångsrikt att näringsliv, fack och

kommuner i alltfler regioner vill utveckla denna

samverkansform. Att utvidga IUC-nätverket med fler

regionala IUC-bolag skapar, enligt motionärerna,

ökad kompetens, och mer resurser möjliggör ökad

tillväxt i hela Sverige. Försöksverksamheten bör

därför avslutas och ett väl definierat och

långsiktigt program tas fram för att nå målet om ett

innovationsprogram i världsklass.

Vissa kompletterande uppgifter

Via Nutek stöder staten industriella

utvecklingscentrum (IUC) som skall stimulera till

utveckling och nya jobb i mindre och medelstora

företag. Varje IUC-bolag är ett fristående privat

aktiebolag där det lokala eller regionala

näringslivet är majoritetsägare. Även kommuner,

fackliga organisationer samt andra regionala

intressenter kan ingå i bolaget. Staten lämnar genom

det s.k. UPA-uppdraget stöd till tre aktiviteter vid

IUC. Dessa är uppsökande verksamhet,

produktutveckling och förstudier för avknoppning.

IUC skall utforma avtal med företagen så att de får

del av de intäkter som uppstår i företagen som en

följd av produktutvecklings- och

avknoppningsprojekten.

Våren 2001 behandlade utskottet motioner om IUC

(bet. 2000/01:NU7). Utskottet betonade att det är

viktigt att staten på olika sätt kan stödja den

verksamhet som IUC bedriver och att den typ av

underifrån och regionalt initierad verksamhet som

IUC representerar är ett värdefullt inslag i

näringspolitiken. Med hänvisning till pågående

arbete vid Nutek, Almi och IUC avstyrktes

motionerna.

I november 2001 gavs en särskild utredare (f.d.

landshövdingen Ulf Lönnqvist) i uppdrag att lämna

förslag till inriktning, effektivisering och

organisering av statens insatser på regional nivå

(dir. 2001:103). En fråga för utredningen var vilken

roll staten skall ha gentemot IUC-bolagen i ett

längre perspektiv och hur ett sådant eventuellt

engagemang i så fall skall finansieras. Utredaren

skulle lämna förslag på hur den statliga

uppdragsverksamhet som i dag utförs av IUC

långsiktigt skall hanteras.

I finansplanen för år 2003 (prop. 2002/03:1)

framhöll regeringen att den vill bygga vidare på den

positiva anda som företagsledare och fackliga

företrädare bl.a. har utvecklat. Regeringen sade sig

vara beredd att föreslå nya medel för att

förverkliga förslag som hade presenterats av bl.a.

gruppen Framtid för svensk industri (Bennet-

Johnsson-gruppen). Regeringens förbehåll var dock

att andra aktörer är beredda att tillskjuta lika

mycket.

I november 2002 presenterade Utredningen om

statens regionala insatser för företagsutveckling

sina slutsatser (SOU 2002:101). Utredaren framhöll

att IUC-bolagen bedriver en verksamhet som är viktig

för innovationsutveckling och för tillkomsten av nya

företag. Vidare bidrar den till produktutveckling

och till utarbetande av produktionsprocesser. IUC-

bolagen har även en stark förankring i lokalt

näringsliv. Utredaren föreslog därför att UPA-

uppdraget skulle ges en långsiktig inriktning genom

att en miljard kronor satsas på verksamheten under

en femårsperiod. Utredaren hänvisade även till

regeringens löfte i finansplanen om nya medel till

realiserandet av förslag från Bennet-Johnsson-

gruppen. Bland dessa förslag fanns sådana som gällde

IUC och som hade samma inriktning som de utredaren

förespråkade.

Vid sin behandling av budgetpropositionen för år

2003 och i anslutning därtill väckt motionsyrkande

om ett nytt anslag för IUC-verksamhet anförde

näringsutskottet ånyo att den typ av underifrån och

regionalt initierad verksamhet som IUC representerar

är ett värdefullt inslag i näringspolitiken (bet.

2002/03:NU1). Med hänvisning till pågående beredning

inom Näringsdepartementet av förslagen från

Utredningen om statens regionala insatser för

företagsutveckling, ansåg utskottet att riksdagen

inte borde ta något eget initiativ på området.

IUC-företagens situation behandlades även i början

av februari 2003 i en interpellationsdebatt. Med

anledning av en interpellation av Maria Larsson (kd)

om IUC-företagens framtid (ip. 2002/03:127) anförde

näringsminister Leif Pagrotsky bl.a. att regeringen

har för avsikt att ta ställning till förslagen i den

nyssnämnda utredningen efter den remissomgång som

löpte fram till den 28 februari 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen uttalat

sig positivt om den verksamhet som bedrivs inom

ramen för s.k. industriella utvecklingscentrum (IUC)

och att staten framgent bör stödja denna verksamhet.

Regionalt förankrad och underifrån uppbyggd

utvecklingsverksamhet med intressenter från såväl

regionalt och lokalt näringsliv som

arbetstagarorganisationer och offentliga aktörer är

en modell som har goda förutsättningar att kunna

stimulera nyföretagande och därigenom framväxten av

nya arbetstillfällen.

Utskottets grundläggande positiva syn på IUC-

verksamheten överensstämmer därmed i allt väsentligt

med den som hösten 2002 presenterades av den

tidigare beskrivna Utredningen om statens regionala

insatser för företagsutveckling. Det är emellertid,

enligt utskottets mening, angeläget att det s.k.

UPA-uppdraget och den därtill knutna IUC-

verksamheten ses som en del av det långsiktiga

helhetsgrepp som övervägs i samband med beredningen

av utredningens förslag. Enligt utskottets

uppfattning bör regeringens ställningstagande i det

avseendet avvaktas innan det kan anses nödvändigt

med några tillkännagivanden från riksdagen om dessa

frågor. Med det anförda avstyrks samtliga här

behandlade motioner i berörda delar.

Kapitalförsörjning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå

motionsyrkanden om kapitalförsörjning. Jämför

reservation 3 (m, fp, kd, c).

Motionerna

Den framtida sysselsättningen i Sverige är beroende

av att nya företag kan utvecklas, framhålls det i

motion 2002/03:N359 (s). Motionären anför att

riskkapitalsatsningar på de yngsta företagen och de

allra fräschaste företagsidéerna på senare tid har

minskat betydligt. I stället har riskkapitalisterna

ökat sina satsningar på företag som redan är

etablerade. Detta är en utveckling som enligt

motionären för med sig negativa konsekvenser.

Motionären begär ett tillkännagivande om bristen på

finansiärer på riskkapitalmarknaden.

Även i motion 2002/03:N267 (fp) begärs ett

tillkännagivande om tillgången på riskkapital. Inom

regionalpolitiken är tillgången på riskkapital av

stor betydelse, anförs det i motionen. Motionärerna

framhåller att det kan vara svårt att få tillgång

till riskkapital om man saknar eget kapital att

sätta in. Flyktingar, långtidsarbetslösa, ungdomar

utan sparkapital, invandrare utan a-kassa eller

kvinnor som blir övertaliga efter lågavlönade jobb i

offentlig sektor nämns som exempel på människor som

har svårt att spara ihop till ett eget kapital.

Bristen på riskkapital lyfts också fram i

Centerpartiets motion 2002/03:N306. Svårigheterna

att få tag på kapital för att utveckla sitt företag

är ett problem för många småföretagare, anförs det.

För att bredda tillgången på riskkapital nämns

följande modeller i motionen: förbättrade regler för

periodisering av vinst och beskattning av

ägarkapital, stimulerande av regionala

entreprenörsfonder och möjlighet för placering av en

del av pensionsavsättningarna i regionala

pensionsfonder inom ramen för premiepensionsvalet.

Vidare föreslås införande av personligt

riskkapitalavdrag och införande av mikrolån för att

underlätta lån till de minsta företagen. Mikrolånen

skall enligt Centerpartiet ha ett

jämställdhetsperspektiv genom att hälften skall gå

till kvinnliga och hälften till manliga företagare.

I motion 2002/03:T458 (c) framhålls att produktion

av IT-varor och därtill knuten utrustning är en

förutsättning för utveckling i basindustrin.

Regeringens, enligt motionärerna, misslyckade IT-

satsningar har emellertid gjort att

datapenetrationen inte längre är märkvärdig ur ett

internationellt perspektiv. Motionärerna menar att

då riskkapitalet har minskat behövs nu att särskild

uppmärksamhet riktas mot möjligheten till

riskkapital för nya företag inom näringen. Ett

tillkännagivande begärs om särskilda åtgärder för

att öka tillgången till riskkapital inom IT-området.

Motionärerna anser också att det behövs ett

tillkännagivande om exportinriktade satsningar inom

IT-sektorn.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen behandlade motioner om kapitalförsörjning

senast våren 2002 (bet. 2001/02:NU12).

Näringsutskottet framhöll att frågan om

kapitalförsörjning för småföretag intar en central

ställning inom näringspolitiken. Utskottet menade

att en effektivt fungerande kapitalmarknad är en

grundförutsättning för skapandet av nya företag och

för tillväxt i befintliga företag. Utskottet

framhöll också att statens roll på

kapitalförsörjningsområdet tydligt skall motiveras

och fungera som ett komplement till den övriga

kapitalmarknaden. Med referens till regeringens

uttalanden i frågan, betonade utskottet även att

statsmakternas insatser på området löpande måste

omprövas. Utskottet konstaterade vidare att flera av

de aspekter som berördes i motionerna var föremål

för utredning inom Regeringskansliet samt att några

motionsyrkanden kunde anses vara tillgodosedda. Det

gällde bl.a. införandet av ett särskilt mikrolån,

stöd till kreditgarantiföreningar och utvecklandet

av ett statligt lånegarantisystem. Samtliga

motionsyrkanden avstyrktes.

I en reservation (m, kd, c, fp) betonades vikten

av skattesänkningar för att skapa

investeringsvilligt kapital och motverka den

snedvridning av konkurrensen som vissa

arbetsmarknadspolitiska program innebär.

Reservanterna framhöll även vikten av åtgärder för

att tillgodose att det finns riskkapital för

finansieringen av forskning, utveckling och

marknadsbedömning i ett inledande skede.

I budgetpropositionen för år 2003 framhöll

regeringen att en effektivt fungerande

kapitalmarknad är en grundförutsättning för

skapandet av nya företag och tillväxt i befintliga

företag. Kapitalmarknaden är ett område inom vilket

privata aktörer huvudsakligen står för verksamheten.

För att motverka brister i kapitalmarknadens utbud

bör staten ha ett antal instrument för att

komplettera marknaden. Bland dessa instrument nämnde

regeringen tillförsel av riskkapital, lånekapital

och bidrag. Regeringen konstaterade också att

skattelagstiftningen har betydelse för företagens

kapitalförsörjning.

I förra årets näringspolitiska motionsbetänkande

(bet. 2001/02:NU12) beskrev näringsutskottet det

utbud av lån och stöd till företag som administreras

av statliga myndigheter, bolag och stiftelser. Något

av detta förtjänar att upprepas i sammanfattad form

även detta år.

För det första kan Almi Företagspartner AB nämnas.

Almi lämnar bl.a. lån med tillhörande rådgivning

till växande småföretag, till individer som vill

starta nya företag och till innovatörer. Almi har

lånat ut 2,6 miljarder kronor till ca 13 000

lånekunder. Dessutom ger Almi strategisk rådgivning

och utvecklingsinsatser till ca 20 000 företag per

år. Almi skall komplettera bankerna och ta större

risker, men även säkerställa att det egna kapitalet

hålls intakt. Riksdagen beslutade hösten 2001 att

ett generellt mikrolån skulle införas (prop.

2001/02:4, bet. 2001/02:NU4). Under hösten 2002

introducerade Almi detta mikrolån under namnet

Företagarlån. Almi skall enligt sina direktiv inom

sin finansieringsverksamhet sträva efter att ha en

jämn könsfördelning mellan kunderna. Bolaget skall

även i högre grad än tidigare inrikta sig mot

finansiering i tidiga skeden. Det framgår även att

det nya företagarlånet skall inriktas på behovet av

små lån och att kvinnor, invandrare och ungdomar

skall ha minst en andel av finansieringen som

motsvarar den de erhållit i tidigare års låneformer.

En förordning som reglerar det nya företagarlånet

tillkom sedan i januari 2003 (SFS 2003:4). Av denna

framgår att företagarlånet får täcka högst 50 % av

företagets totala kapitalbehov om det överstiger

50 000 kr och dess beloppsgräns är 250 000 kr.

Amorteringar och ränta anpassas efter företagets

utveckling och ekonomiska situation. Under hösten

2002 ökade antalet företagarlån till kvinnor med

40 % jämfört med samma period 2001 då det fanns ett

särskilt företagarlån till kvinnor.

Industrifonden, Norrlandsfonden, Stiftelsen

Innovationscentrum och Sjätte AP-fonden är exempel

på andra aktuella långivare. Industrifonden ger lån

till industriella utvecklingsprojekt och

marknadssatsningar samt lämnar finansiering via

ägarkapital till i huvudsak små och medelstora

företag. Industrifonden kan även stötta

företagsetableringar genom att köpa vid

nyemissioner. Norrlandsfonden erbjuder riskvilliga

lån till företrädesvis små och medelstora företag i

Norrland. Sjätte AP-fonden gör investeringar i små

och medelstora svenska bolag som inte är noterade

och som bedöms ha goda möjligheter till

värdetillväxt. Vanligen överstiger Sjätte AP-fondens

investeringar 15 miljoner kronor. AB Svensk

Exportkredit och Exportkreditnämnden kan lämna

krediter och garantier som skyddar företagen mot

risker vid utlandsaffärer. Den statliga Stiftelsen

Innovationscentrum (SIC) beviljar ekonomiskt stöd

till innovationer i tidiga utvecklingsstadier.

Stödet beviljas antingen som förstudiebidrag utan

återbetalningsskyldighet eller som ett lån med

villkorlig återbetalningsskyldighet. Målgruppen är

privatpersoner samt nystartade företag. Då SIC:s

verksamhet upphör år 2004 har Almi och SIC påbörjat

ett arbete med att samordna SIC:s verksamhet med

Almis rådgivnings- och finansieringsverksamhet.

Som ett stöd för företags och entreprenörers

sökande efter kapital har Nutek tagit fram en

särskild finansierings- och riskkapitaldatabas.

Databasen innehåller information om svensk och

nordisk offentlig finansiering riktad till företag

samt information om andra riskkapitalaktörer och om

vissa EU-stöd.

Sedan juni 2001 bedriver Nutek/Almi och

Industrifonden ett samarbete kring finansiellt stöd

till tekniska innovationer i deras inledningsskeden,

s.k. såddfinansiering. Samarbetet innebär att Nutek

i samråd med Industrifonden avgör om ett projekt är

intressant för vidare undersökning. Nutek svarar

sedan för det analysarbete som bl.a. krävs för att

fastställa hur mycket kapital som behövs.

Industrifonden fattar därefter beslut om

finansieringen och tar över ansvaret för projektet.

Samarbetet gäller insatser på mellan 250 000 kr och

2 miljoner kronor med maximalt 50 % av

projektkostnaden. Företag med större kapitalbehov

kan vända sig direkt till Industrifonden. Av de 34

projekt som sökte stöd under år 2002 erhöll fem s.k.

startkapital. Problemen med att hitta externa

medfinansiärer bidrog dock till att endast ett av

dessa kunde beviljas stöd från Industrifonden. I

budgetpropositionen för år 2003 framhöll regeringen

att den noga följer det aktuella

såddfinansieringssamarbetet och att den statliga

kapitalförsörjningen i större utsträckning bör

fokuseras till dessa tidiga utvecklingsfaser.

Regeringen har vid flera tillfällen uttalat

önskemål om en utökad användning av lånegarantier

(se bl.a. prop. 2001/02:4 och prop. 1997/98:62).

Dessa ställningstaganden utmynnade i juni 2001 i att

regeringen gav Nutek i uppdrag att ta fram en modell

för ett statligt lånegarantisystem. Ett sådant

system bygger på att staten garanterar banklån och

delar risktagandet med banken eller något annat

privat låneinstitut. En fördel med detta kan t.ex.

vara att utbudet av privata aktörer som erbjuder

lånefinansiering till företag ökar. Eventuellt

skulle ett utvecklat lånegarantisystem kunna ersätta

några av statens kapitalförsörjningsinsatser.

Uppdraget redovisades till regeringen i februari

2002. En arbetsgrupp med uppgift att presentera ett

förslag till lånegarantisystem tillsattes därefter

inom Regeringskansliet. Enligt budgetpropositionen

för år 2003 skulle ett utvecklat lånegarantisystem

ha funnits i drift fr.o.m. januari 2003. Aktuella

uppgifter från Näringsdepartementet gör dock

gällande att införandet kommer att ske senare under

år 2003.

Som tidigare har nämnts redovisade Utredningen om

statens regionala insatser för företagsutveckling

sitt slutbetänkande (SOU 2002:101) i november 2002.

I detta föreslås en kraftsamling på finansiering av

de tidigaste skedena i innovations- och

företagsutveckling. Enligt utredarens förslag skall

500 miljoner kronor överföras från Almis lånefond

till en särskild fond för sådd- och innovationslån i

tidiga skeden. Denna nya fond skall förvaltas av

Almi. Nutek skall ha rätt att använda högst 100

miljoner kronor per år ur fonden till sådd- och

innovationsfinansiering. Utredaren uppmanar också

regeringen att överväga möjligheterna att använda

delar av Industrifondens avkastning för sådd- och

innovationsfinansiering. Vidare bör delar av

anslaget till allmänna regionalpolitiska insatser

öronmärkas för detta ändamål. Totalt innebär

utredarens förslag att ca 200 miljoner kronor per år

avsätts för sådd- och innovationsfinansiering i de

mest riksfyllda skedena. Remissbehandlingen av

betänkandet har nyligen avslutats.

Svenska Riskkapitalföreningen och Nutek gör

kvartalsvisa undersökningar av händelseutvecklingen

på riskkapitalmarknaden. Av den senaste rapporten,

som avser fjärde kvartalet och helåret 2002 (R

2003:1), framgår att en majoritet av

riskkapitalbolagen (74 %) anser att det finns

tillräckligt många goda idéer eller projekt att

investera i på dagens marknad. Riskkapitalbolagen

ser också positivt på branschens framtid. Huvuddelen

av företagen (78 %) kommer att fortsätta investera i

minst samma utsträckning som tidigare. Noterbart är

dock att antalet investeringar inom såddfasen har

minskat under sju kvartal i rad och verkar ha

stabiliserat sig på en låg nivå. Rapportförfattarna

underströk behovet av statliga insatser på detta

område.

Regionala kreditgarantiföreningar är en ny form av

organisation för finansieringslösningar i Sverige.

En kreditgarantiförening ställer garantier för lån

och andra krediter som småföretagare har behov av

för sin rörelse. Regeringen har betonat vikten av

att det regionala näringslivet tar ett ansvar för

dessa initiativ och att de är oberoende från staten.

Regeringen anser dock att det är viktigt att främja

framväxten av lokala initiativ inom detta område.

Ett särskilt bidrag om totalt 3 miljoner kronor

under perioden 2002-2004 för information om hur man

startar lokala och regionala kreditgarantiföreningar

har därför beslutats.

I juni 2002 överlämnade den s.k. 3:12-utredningen

(dir. 1999:72) sitt betänkande Beskattning av

småföretagare (SOU 2002:52) till regeringen.

Utredningens förslag kan ha konsekvenser för

kapitalförsörjningen i småföretag. Förslaget

remissbehandlades under hösten 2002. Flera av

remissinstanserna och flera av utredningens experter

var kritiska till de slutsatser som presenterades i

betänkandet. Beredning av förslaget sker för

närvarande inom Regeringskansliet.

Riksdagen tar under våren 2003 ställning till

regeringens proposition 2002/03:49 om nya

förmånsrättsregler. Utskottets syn på dessa frågor

kommer att redovisas i ett yttrande till

lagutskottet (yttr. 2002/03:NU1y).

Utskottets ställningstagande

Ett effektivt tillvaratagande av tekniska

innovationer liksom utvecklingen av ett

framgångsrikt entreprenörskap förutsätter vanligen

tillgång till extern finansiering. För detta ändamål

finns i första hand den ordinarie kapitalmarknaden.

Det står emellertid klart att staten har en viktig

funktion att fylla när det gäller att komplettera

denna marknad inom vissa områden. Detta är inte

minst tydligt under rådande konjunkturläge då den

ordinarie riskkapitalmarknaden i större utsträckning

än tidigare riktar blickarna mot företag som har

kommit en bit i sin utveckling. För att potentiell

samhällsnytta inte skall gå till spillo är behovet

av statliga insatser påtagligt.

Statens åtgärder på kapitalförsörjningsområdet har

beskrivits ovan. Enligt utskottets mening

tillhandahåller staten ett varierat utbud av lån och

andra stöd till företagande. Det generella

företagslån som infördes under hösten 2002 är,

enligt utskottets uppfattning, en utveckling i

positiv riktning. Utskottet noterar med

tillfredsställelse att hittillsvarande långivning

svarar upp mot kraven på en fortsatt prioritering av

kvinnor. Utskottet förutsätter att regeringen med

särskild vaksamhet följer utvecklingen i detta

avseende och vidtar nödvändiga åtgärder om denna

grupp missgynnas.

Utskottet konstaterar att det hittillsvarande

samarbetet mellan Nutek och Industrifonden när det

gäller såddfinansiering ännu inte kan anses ha

svarat upp mot förväntningarna. Utfallet i form av

beviljade krediter måste betraktas som alltför lågt.

Regeringen har aviserat att den skall följa detta

samarbete noga, och utskottet förutsätter att så

sker. Utvecklas inte de statliga

såddfinansieringsinsatserna inom ramen för detta

samarbete i en mer positiv riktning förväntar sig

utskottet att regeringen vidtar åtgärder.

Trots förekomsten av ett mångfasetterat statligt

utbud på kapitalförsörjningsområdet vill utskottet

framhålla vikten av kontinuerlig utveckling och

omprövning av dessa insatser. Mot den bakgrunden

anser utskottet det vara positivt att det för

närvarande pågår ett arbete inom Regeringskansliet

som under år 2003 kan förväntas resultera i

ytterligare åtgärder för att stärka de statliga

insatserna på kapitalförsörjningsområdet. Det gäller

bl.a. regeringens ställningstagande till de förslag

som hösten 2002 presenterades av Utredningen om

statens regionala insatser för företagsutveckling

samt införandet av ett statligt kreditgarantisystem.

Även på skatteområdet pågår beredningsarbete inom

Regeringskansliet som kan resultera i förslag med

konsekvenser för företags kapitalförsörjning.

Utskottet anser att regeringens överväganden i dessa

avseenden bör avvaktas innan det kan finnas skäl för

riksdagen att agera.

När det gäller de i motion 2002/03:T458 (c)

framförda förslagen om särskilda satsningar inom IT-

området hänvisar utskottet till befintliga generella

statliga riskkapitalinsatser samt det arbete med att

utveckla dessa som har beskrivits ovan. Utskottet

finner heller inte motiv för några särskilda

exportfrämjande insatser på detta område. Enligt

utskottets mening är det utbud som tillhandahålls av

Exportkreditnämnden och AB Svensk Exportkredit i det

avseendet tillfyllest.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

behandlade motioner i berörda delar.

Kvinnors, invandrares och ungas

företagande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

kvinnors, invandrares och ungas företagande.

Utskottet åberopar bl.a. pågående arbete.

Jämför reservation 4 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N312 (s) begärs en översyn av såväl

bankernas som samhällets instrument för att göra

lånemöjligheterna för nyföretagande mer tillgängliga

för invandrare. Det framhålls att invandrare kan ha

svårigheter att få lån för att starta företag.

Motionären menar att det bl.a. kan vara svårt att

bedöma deras återbetalningsförmåga. Vid

kreditgivning får ingen diskrimineras på grund av

ras, hudfärg, ursprung eller trosbekännelse. Trots

detta upplever invandrare, enligt motionären,

emellanåt att de inte får samma möjligheter som

svenska nyföretagare när det exempelvis gäller

bankkontakter och lånemöjligheter. Bankerna är

heller inte alltid intresserade av att bevilja små

lån till servicenäringen.

Småföretagen har på senare tid spelat en allt

större roll för sysselsättning av personer med

utländsk bakgrund påpekas det i motion 2002/03:N389

(s). För dessa personer kan dock språksvårigheter,

svårigheter att få krediter och ett sämre kontaktnät

göra etablering av småföretag problematiskt. Det är,

enligt motionärerna, angeläget att regeringen ser

över förutsättningarna för personer med

invandrarbakgrund att etablera småföretag.

I motion 2002/03:N263 (fp) anförs att företag som

drivs av personer med invandrarbakgrund är en viktig

del av den svenska ekonomin. Det är dock ofta

svårare för invandrare att starta företag än för

infödda svenskar, eftersom många processer är svåra

för någon som inte behärskar språket fullt ut. Det

är, enligt motionärerna, viktigt att alla ges

förutsättningar att kunna delta i den nya tidens

företagande. En anledning till att det är färre

kvinnor än män som startar företag är det kraftiga

motståndet mot privata alternativ inom områden där

kvinnor traditionellt sett har erfarenhet och

kompetens, framhålls det vidare i motionen.

Motionärerna anser att det måste bli lättare för

kvinnor att starta och driva företag. De problem som

nämns i motionen är bl.a. att många banker är

ovilliga att bevilja lån och krediter till kvinnor

och invandrare samt det krångliga regelverk som

genomsyrar företagandet. Ett positivt beslut under

de senare åren är beslutet om s.k. mikrokrediter.

Relativt få människor startar företag i Sverige

och antalet företagare minskar, anförs det i motion

2002/03:Ub258 (fp). För att uppmuntra ungt

företagande bör riksdagen tillkännage att alla skall

få ett informationspaket om företagande med ett

provexemplar av en F-skattsedel då de fyller 18 år.

Denna provskattsedel skall sedan kunna bytas ut mot

en riktig F-skattsedel.

I Kristdemokraternas motion 2002/03:N395 begärs

ett tillkännagivande om kvinnligt företagande.

Kristdemokraterna anser att ett ökat kvinnligt

företagande kan ge näringslivet förnyelse och ökad

mångfald och bör därför uppmuntras och stödjas.

Bland annat bedriver Almi speciella kurser i

kvinnligt företagande samt tillhandahåller

företagarlån riktade till kvinnor. Dessa kvinnolån

kommer att upphöra. Att kvinnliga företagare i hög

utsträckning verkar i tjänstesektorn innebär att

motionärernas förslag om avdragsrätt vid köp av

hushållstjänster särskilt skulle förbättra villkoren

för kvinnors företagande, påpekas det.

Ett tillkännagivande om att en handlingsplan för

ökat kvinnligt företagande bör tas fram begärs i

motion 2002/03:N248 (v). Det framhålls att andelen

företag som startas av kvinnor bör vara högre och

att kvinnliga företagares position i debatten måste

flyttas fram. Skolan kan på ett mer aktivt sätt

utbilda inom områden som stimulerar småföretagande.

Vidare påpekas att kvinnor ofta har svårt att få

banklån. En del av förklaringen till detta är den

manliga strukturen i bankvärlden. Bankerna har dålig

kunskap om kvinnors kreativitet och "otraditionella"

affärsidéer. Det är vidare, enligt motionärerna,

viktigt att nyföretagarrådgivningen har ett

jämställdhetsperspektiv. För att få fler kvinnor att

starta företag måste vissa regler ändras. Alla skall

ha samma möjligheter att starta företag, oavsett kön

och etnisk bakgrund.

Det saknas, enligt vad som sägs i motion

2002/03:N208 (c), ett samlat grepp kring projekt om

ungt företagande. Projektformen försvårar långsiktig

planering. Kommunerna har ofta viljan att satsa

medel men vågar inte för ovissheten om projektets

utveckling. För att skapa kontinuitet bör regeringen

snarast göra en översyn av de olika projekten och

utreda möjligheterna för en permanent lösning för

långvariga verksamheter som främjar ungt

företagande.

Centerpartiet anför i motion 2002/03:N306 att det

behövs en rad åtgärder för att främja kvinnligt

företagande. Regelverk och utformning gör att

kvinnor bara får 10 % av samhällets stöd till

företag. Den förda näringslivspolitiken har, enligt

Centerpartiet, lett till att kvinnors företagande

har diskriminerats. Riksdagen bör därför tillkännage

att målet skall vara att hälften av de nya företagen

skall startas av kvinnor. Motionärerna konstaterar

vidare att bland många kvinnor nämns svårigheterna

att få tillgång till riskkapital som det enskilt

största hindret för att etablera företag. Modellen

med lån till kvinnliga företagare, kvinnliga

resurscentrum och särskilda affärsrådgivare för

kvinnor bör återinföras nationellt och permanentas.

Detta bör ges regeringen till känna. Även invandrare

och ungdomar kan möta problem när de vill starta

eget, anförs det i motionen. Centerpartiet anser

därför att riksdagen bör ge regeringen till känna

att liknande modeller med speciella lån,

resurscentrum samt affärsrådgivare bör införas även

för invandrare och ungdomar.

Även i motion 2002/03:A366 (c) anförs det att

målet måste vara att hälften av de nya företagen

skall startas av kvinnor. Trots ett framgångsrikt

arbete med jämställdhet i Sverige har den förda

näringslivspolitiken lett till att kvinnors

företagande har diskriminerats, hävdas det i

motionen. Att Almi har sammanfört sina låneformer i

ett enda småföretagarlån riskerar, enligt

motionärerna, att leda till att kvinnor får svårare

att hitta riskkapital.

I motion 2002/03:N302 (mp) begärs två

tillkännagivanden om kvinnors företagande. Det ena

gäller hur den s.k. mainstreamingen (dvs. beaktande

av jämställdhetsaspekter i alla sammanhang) på Nutek

kan förbättras. Det andra gäller Almi:s lån till

kvinnliga företagare. Yrkandena saknar närmare

motiveringar. Även i motion 2002/03:N396 (mp)

behandlas Almi:s lån till kvinnligt företagande.

Almi:s krav på att lånesökande skall var

intresserade av tillväxt i företaget står, enligt

motionären, helt i strid med de ursprungliga

intentionerna att villkoren skulle svara mot många

kvinnors sätt att bedöma sitt lånebehov. Att anpassa

villkoren för Almi:s lån för målgrupper av bägge

könen är, enligt motionärerna, ett sätt att göra

låneverksamheten mera jämställd. Den översynen bör

Almi göra före år 2004.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2002 behandlade utskottet senast motioner om

kvinnors och invandrares företagande (bet.

2001/02:NU12), varav flera med liknande innehåll som

de som är föremål för utskottets ställningstagande i

år. Utskottet betonade att en viktig uppgift för

näringspolitiken är att stödja kvinnors företagande.

Utskottet ansåg det vara angeläget att fler kvinnor

blir företagare. Hinder för kvinnors möjligheter att

starta och driva företag bör därför identifieras och

elimineras. Utskottet menade vidare att beaktande av

jämställdhetsaspekter i alla sammanhang, s.k.

mainstreaming, bör prägla de näringspolitiska

insatserna för att främja tillkomsten av nya företag

och tillväxten i befintliga företag.

Vid den senaste behandlingen underströk utskottet

även betydelsen av en effektivt fungerande

kapitalförsörjning för småföretag som en

grundförutsättning för skapandet av nya företag och

tillväxt i befintliga företag. Utskottet hänvisade

till pågående arbete inom kapitalförsörjningsområdet

- däribland utformningen av generella mikrolån - och

till de principer som vid flera tillfällen tidigare

har framförts beträffande statens roll på

kapitalförsörjningsområdet. Dessa principer har

redovisats under avsnittet Kapitalförsörjning ovan.

Beträffande generella mikrolån menade utskottet att

dessa kan vara en ändamålsenlig lösning som kan

bidra till att småföretag lättare kan etableras och

växa. Vidare anfördes att de tidigare prioriterade

grupperna kvinnor, ungdomar och invandrare skall ges

fortsatt förtur. Utskottet betonade vikten av att

dessa lån följs upp genom statistik över låntagarna,

så att hanteringen av olika gruppers låneansökningar

och lån kan utvärderas. Vidare framhöll utskottet

betydelsen av att kunskaperna hos finansiärerna om

kvinnor, unga och personer med invandrarbakgrund som

driver företag förbättras. Utskottets mening var att

det är viktigt att arbeta för förändrade attityder

gentemot de grupper som har svårigheter att få

krediter. Staten bör främja framväxten av regionala

kreditgarantiföreningar, ansåg utskottet. Med det

anförda avstyrktes samtliga motionsyrkanden.

I en reservation (m, kd, c, fp) efterlystes

åtgärder för att eliminera de hinder som finns för

kvinnor att starta och driva företag. Reservanterna

förordade också ett förbättrat företagsklimat, ett

förenklat regelverk och avdragsrätt för

hushållstjänster. De betonade även vikten av att den

verksamhet som bedrivs för att främja och stödja

kvinnors företagande nogsamt följs upp.

Statens insatser på kapitalförsörjningsområdet har

beskrivits närmare ovan. Angående det generella

företagarlån som infördes hösten 2002 och som

administreras av Almi kan tilläggas att under

perioden september till december 2002 gick 45 % av

företagarlånen till företag med minst 50 % kvinnligt

delägande. Detta är en ökning med 40 % mot det antal

företagarlån till kvinnor som beviljades under samma

period år 2001. Andelen företagarlån till personer

med utländsk härkomst var under samma period 20 %.

Utöver att administrera företagarlånet, bistår Almi

med rådgivning. Flera av de regionala Almibolagen

har en särskild person med ansvar för frågor

gällande kvinnors företagande. Almi driver också

olika program för kompetens- och företagsutveckling

med små och medelstora företag som målgrupp. Vissa

program riktar sig enbart till kvinnor. Det kan vara

företagarskolor, mentorsprogram och seminarier.

Nutek skall öka kunskapen om de villkor och de

möjligheter som kvinnliga företagare och företagare

med invandrarbakgrund möter. För att främja

företagandet bland kvinnor och personer med

invandrarbakgrund föreslog regeringen i

budgetpropositionen för år 2002 en utökning av

anslaget för näringslivsutveckling m.m. under

perioden 2002-2004. Under år 2003 innebär detta att

14 miljoner kronor har avsatts för Nuteks arbete med

att integrera affärsrådgivning bland etablerade

rådgivningsaktörer och för att söka samverkan med

organisationer och företagare i syfte att sprida

förebilder för kvinnors entreprenörskap. Medlen får

också användas till stöd åt den

rådgivningsverksamhet som bedrivs av Internationella

Företagarföreningen i Sverige med syfte att

underlätta invandrares företagande. För år 2003 har

Nutek erhållit 2,5 miljoner kronor för en särskild

satsning på att öka sysselsättningen bland personer

med invandrarbakgrund.

Nutek driver två nationella program riktade till

kvinnor: Att främja kvinnors företagande och Kvinnor

och innovationer. Det förstnämnda programmet tar

fram kunskaper om kvinnors företagande, synliggör

kvinnliga företagare och hinder för kvinnliga

företagare samt verkar för att undanröja sådana

hinder. Programmet Kvinnor och innovationer har sitt

ursprung i det förslag till ett nationellt

handlingsprogram för kvinnor och innovationer som

Nutek överlämnade till Näringsdepartementet i

januari 2001. Programmet syftar till att främja

kvinnors möjligheter att arbeta med innovationer så

att antalet kvinnor som är uppfinnare ökar samt att

fler av kvinnors uppfinningar kommer ut på

marknaden. Regeringen avsatte sedermera medel för

genomförandet av de kommunala teknikskolorna. Övriga

delar av programmet Kvinnor och innovationer drivs

vidare inom ramen för Nuteks ordinarie anslag.

Nutek samordnar, delfinansierar och utvärderar

också projektet med affärsrådgivare för kvinnor.

Målet med projektet är att få kvinnor att starta

företag eller utveckla sina befintliga företag så

att de kan stanna kvar och ha sin fortsatta

försörjning på hemorten. För att ge möjlighet för

fler kvinnor att få rådgivning för att starta eller

utveckla sitt företag har Nutek erbjudit

nyföretagarcentrum och Almi:s regionala bolag

möjlighet till medfinansiering av projekt riktade

till kvinnor. För närvarande pågår ett 30-tal

projekt med affärsrådgivning till kvinnor och

ytterligare ett 40-tal har sökt finansiering för år

2003. Nutek samlar också två gånger per år de

rådgivare som arbetar med att främja kvinnors

företagande till erfarenhetsutbyte och

kompetensutveckling.

Sedan år 1998 har regeringen givit Nutek i uppdrag

att årligen avsätta medel för projekt vid lokala och

regionala resurscentrum för kvinnor. Medlen skall

tilldelas projekt som utgår från kvinnors behov och

villkor i regionen eller kommunen. Projekten skall

bygga på samverkan mellan olika aktörer för att

främja kvinnors idéer om hur regionen eller kommunen

eller bygdens möjligheter tas till vara och

utvecklas. För perioden 2002-2004 avsätts årligen 10

miljoner kronor per år för att täcka delar av utgif-

terna för basfinansieringen av regionala och lokala

resurscenter för kvinnor. För år 2003 har därutöver

26 miljoner kronor avsatts för projektverksamhet vid

dessa center. För att komma i åtnjutande av

projektmedlen krävs annan medfinansiering med minst

40 %.

Nutek har regeringens uppdrag att bidra till att

kommuner etablerar kommunala teknik- och

entreprenörskolor, KomTek. Syftet är att på sikt få

fler ungdomar, framför allt flickor, att välja ett

tekniskt inriktat yrke. KomTek skall bl.a. bidra

till en ny rekryteringsbas för utbildning av

tekniker och naturvetare av båda könen och fungera

som ett komplement till undervisningen i skola och

arbetsliv. Förebilden är kommunala musikskolan.

Hälften av de studerande skall vara flickor eller

kvinnor. År 2001 beviljades Nutek samt Örebro och

Norrköpings kommuner medel från EU:s Equalprogram

för ett treårigt utvecklingspartnerskap för att

etablera KomTek. Sedermera har 19 kommuner ansökt om

medel för att etablera KomTek. Landets första KomTek

invigdes i Örebro i februari 2003.

När det gäller arbetet med mainstreaming vid Nutek

kan nämnas att det pågår flera olika aktiviteter.

Bland dessa kan ett projekt om ledningssystem för

hållbar tillväxt nämnas. Projektet syftar bl.a. till

att integrera jämställdhet i all verksamhet, internt

såväl som externt. All personal vid myndigheten

kommer dessutom att få utbildning i jämställdhet

under våren 2003.

När det gäller hinder för kvinnligt företagande

inom områden som domineras av den offentliga sektorn

kan nämnas att finansminister Bosse Ringholm vid

flera tillfällen de senaste åren har besvarat frågor

om vilka åtgärder han avser att vidta för att

underlätta för företagare inom vård, skola och

omsorg att erhålla F-skattsedel (se bl.a. fr.

2001/02:719, fr. 2001/02:1298 och fr. 2001/02:1299).

Vid det senaste tillfället i juni 2002 anförde

finansministern att generellt gäller att alla som

ansöker om F-skattsedel och som uppger sig bedriva

eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet

skall tilldelas en sådan. Finansministern framhöll

att inget i nuvarande lagstiftning hindrar

sjuksköterskor som avser att driva vårdföretag att

få F-skattsedel. En förutsättning är dock att

verksamheten anses som näringsverksamhet enligt

definitionen i inkomstskattelagen. Det innebär bl.a.

att verksamheten skall bedrivas självständigt. Det

är enligt finansministern ofta där det kan finnas

brister. Finansministern menade att det är en fråga

för rättstillämpningen att närmare precisera när en

verksamhet skall anses självständigt bedriven och

därmed kunna betraktas som näringsverksamhet. Han

avsåg inte vidta några åtgärder för att ändra

reglerna i det avseendet.

Beträffande andelen kvinnor i chefspositioner i

näringslivet kan det noteras att regeringen har

tillsatt en utredning som skall göra en översyn av

kvinnors representation på ledande poster i

näringslivet (dir. 2002:19). Utredningen, som skall

presenteras i mars 2003, skall också föreslå

åtgärder för att öka kvinnors representation på

ledande poster i näringslivet.

I början av år 2002 fattade regeringen beslut om

projektet Jämnt på toppen, som bl.a. syftar till att

snabba upp processen i näringslivet mot ökad

jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämnt på toppen

kommer att avslutas under våren 2004. Därefter

kommer en utvärdering av projektet att ske.

Under våren 2003 kommer regeringen att överlämna

en skrivelse till riksdagen om

jämställdhetspolitiken. Till skrivelsen kommer även

en handlingsplan för regeringens arbete med

jämställdhetspolitiken under innevarande

mandatperiod att fogas. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet kommer skrivelsen bl.a. att

behandla frågor om kvinnors företagande.

När det gäller ungas företagande har det redan

nämnts att regeringen hösten 2002 uppdrog åt Nutek

att genomföra ett nationellt program för

entreprenörskap med inriktning på unga. Under

perioden 2002-2004 beviljas programmet sammanlagt

högst 12 miljoner kronor. Insatserna i programmet

skall anpassas efter flickors och pojkars skilda

beteenden, villkor och möjligheter. Programmet skall

även rikta sig till unga med utländsk bakgrund. Inom

ramen för programmet skall Nutek bl.a. göra en

fördjupad nationell kartläggning av existerande

projekt för attitydpåverkan respektive

företagsutveckling hos unga.

Stiftelsen Innovationscentrum driver de två

programmen Innovativa kvinnor och Unga innovatörer.

Syftet är att stimulera innovationsarbetet bland

dessa båda grupper.

Utskottets ställningstagande

Näringsutskottet har vid flera tillfällen poängterat

betydelsen av att kvinnors företagande stimuleras

och underlättas. Statens insatser inom det

näringspolitiska området för att synliggöra kvinnors

företagande och för att undanröja hinder för

kvinnligt entreprenörskap är därvidlag mycket

betydelsefulla. Det är emellertid viktigt att

poängtera att jämställdhetssträvanden inte enbart

får resultera i särskilda satsningar på kvinnors

företagande. Dessa tankar måste genomsyra hela

näringspolitiken på ett sätt som på sikt leder till

än mer positiva attityder till kvinnors företagande.

Näringspolitiken har en betydelsefull uppgift när

det gäller att säkerställa tillgången till kapital

för nyföretagande. Denna roll är inte minst viktig

inom områden där den ordinarie kapitalmarknaden har

ett begränsat utbud. Utskottet konstaterar att Almi

sedan hösten 2002 erbjuder ett generellt mikrolån

till företagare. Det är enligt utskottets mening

tillfredsställande att den kontinuerliga uppföljning

som sker av långivningen visar att antalet lån som

har beviljats företag med en majoritet kvinnligt

ägande har ökat. Detta visar att utskottets tidigare

uttalanden om fortsatt prioritering av bl.a. kvinnor

har fått genomslag i praktiken. Samtidigt vidhåller

utskottet sin tidigare framförda uppfattning att det

vore önskvärt att den privata

kapitalförsörjningsmarknadens kunskaper om och

inställning till vissa gruppers efterfrågan på

krediter förändrades i en mer positiv riktning.

Invandrares, kvinnors och ungas svårigheter på den

privata kreditmarknaden måste undanröjas. Utskottet

är övertygat om att det arbete som bl.a. Nutek

bedriver i samverkan med organisationer och

företagare för att sprida förebilder för kvinnors

entreprenörskap kommer att bidra till en positiv

utveckling i det avseendet.

Utskottet konstaterar också att Nutek tillsammans

med Almi svarar för ett omfattande och

mångfasetterat arbete för att främja såväl kvinnors,

ungas som invandrares företagande. Affärsrådgivning

för såväl kvinnor som invandrare, lokala och

regionala resurscentrum för kvinnor samt ett

särskilt program inriktat på entreprenörskap bland

unga är bara några exempel på detta arbete.

Utskottet ser även positivt på det arbete med s.k.

mainstreaming inom Nutek som har redovisats ovan.

Utskottet anser att kvinnliga förebilder i olika

positioner i samhället är en viktig faktor för att

stimulera kvinnors företagande. Regeringens arbete

inom projektet Jämnt på toppen samt i anslutning

till beredningen av utredningen om kvinnors

representation på ledande poster i näringslivet kan

enligt utskottets mening förväntas ha en positiv

inverkan på denna faktor.

Avslutningsvis vill utskottet redovisa sin

positiva inställning till ett ökat företagande inom

områden där kvinnor dominerar. Utskottet är

emellertid inte berett att verka för sådana

lösningar som innebär att ett offentligt monopol

inom dessa sektorer riskerar att ersättas av stora

privata företag som exempelvis köper upp små

lönsamma vårdföretag. Utskottet återkommer längre

fram i detta betänkande till verksamheter som

omfattas av begreppet social ekonomi, däribland

kooperativa verksamhetsformer utan utpräglat

vinstintresse.

Med det anförda avstyrker utskottet här behandlade

motioner i berörda delar.

Forskning och kompetensutveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå

motionsyrkanden om forskning och

kompetensutveckling. Jämför reservationerna 5

(m, fp, kd) och 6 (mp).

Motionerna

De mindre och medelstora företagen blir alltmer

betydelsefulla för sysselsättningen, anförs det i

motion 2002/03:N369 (s). Möjligheterna till

kompetensutveckling för den enskilde företagaren är

emellertid begränsade. För att möjliggöra en

övervintring av företaget samtidigt som en

kompetensutveckling och tekniköversyn kommer till

stånd, bör särskilda samhällsinsatser göras för

kompetensutveckling av ensamföretagare.

I motion 2002/03:N347 (kd) begärs ett

tillkännagivande om att det skall tillämpas en

samhällsekonomisk definiering av återbetalningen av

medlen från teknikbrostiftelserna.

Teknikbrostiftelsen i Lund har skapat ett system som

årligen producerar 25-30 nya företag ur det

akademiska systemet och har också förmedlat

akademisk kompetens till 3 500 företag i södra

Sverige. Enligt motionärerna visar en utvärdering

att varje krona som satsas på koppling mellan

universitet/högskola och små företag ger en tillväxt

i samhällsekonomin på 50 kr.

I motion 2002/03:N396 (mp) begärs tre

tillkännagivanden om industriforskningen: om

småföretagens möjligheter att ta del av FoU-

satsningarna, om industriforskningsinstitutens

forskningsinriktning samt om

industriforskningsinstitutens lokalisering.

Motionärerna framhåller att den svenska forskningen

spelar en central roll för utvecklingen av det

svenska innovationssystemet och näringslivets

konkurrenskraft. Att göra högskolornas forskning och

utbildning mer tillgänglig för de mindre företagen

skulle ta till vara den kunskap och initiativkraft

som finns på lokal och regional nivå på ett bättre

sätt. Vidare bör industriforskningsinstituten rikta

en större del av forskningsinsatserna mot områden

som baseras på svenska råvaror. På det sättet kan

användningen av ny teknik och nya tillämpningar inom

dessa sektorer stödjas. Industriforskningsinstituten

kan med fördel lokaliseras i anslutning till kluster

med spjutspetsteknik. Som det är i dag riskerar

institutens verksamhet att förläggas kring

storstäderna, påpekas det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller kompetensutveckling för

ensamföretagare kan det noteras att

arbetsmarknadsutskottet behandlade motsvarande

motionsyrkanden våren 2002 i anslutning till

beredningen av propositionen om ett system för

individuell kompetensutveckling (prop. 2001/02:175,

bet. 2001/02:AU10). I propositionen föreslogs

införandet av särskilda kompetenskonton där fysiska

personer ges möjlighet att göra insättningar på

kompetenssparkonto som de kan disponera fritt. I ett

yttrande från utbildningsutskottet konstateras att

det föreslagna systemet även omfattar

egenföretagare. Arbetsmarknadsutskottet yrkade

bifall till propositionen och avstyrkte bl.a. den

motion som gällde ensamföretagares

kompetensutvecklingsmöjligheter.

Hösten 2001 tog riksdagen ställning till frågan om

teknikbrostiftelsernas framtida verksamhet i

anslutning till behandlingen av propositionen om FoU

och samverkan i innovationssystemet (prop.

2001/02:2, bet. 2001/02:NU5). Av propositionen

framgår att skälet till att regeringen vid bildandet

av teknikbrostiftelserna fastställde ett slutdatum

för stiftelsernas verksamhet var önskemålet att

efter viss tid kunna utvärdera dessa för att sedan

ta ställning till verksamheternas fortsättning. I

propositionen framhåller regeringen att den har för

avsikt att i god tid före år 2007 göra en sådan

utvärdering och bedöma om - och i så fall hur -

verksamheten skall bedrivas därefter.

Näringsutskottet fann ingen anledning att föregripa

resultaten av denna utvärdering. Utskottet

tillstyrkte således propositionen i berörda delar

och avstyrkte de motionsyrkanden som hade väckts i

motsvarande delar.

Det kapital som tillfördes de sju

teknikbrostiftelserna vid bildandet hade ett värde

motsvarande sammanlagt en miljard kronor.

Teknikbrostiftelsernas förmögenhet skall enligt

stiftelseförordnandet från år 1993 återgå till

staten då deras verksamhet upphör den 31 december

2007. I juni 2002 föreslog flera landshövdingar i en

skrivelse att en bred samhällsekonomisk

återbetalning av teknikbrostiftelsernas medel skulle

tillämpas. Innebörden av detta var att de pengar som

genererar inkomster till samhället skulle utgöra

återbetalning. I november 2002 beslutade regeringen,

med hänvisning till stiftelseförordnandet, att inte

vidta någon åtgärd med anledning av skrivelsen.

Synpunkter på industriforskningsinstitutens

inriktning tas upp i motion 2002/03:N396 (mp).

Regeringen framhöll i propositionen om FoU och

samverkan i innovationssystemet (prop. 2001/02:2)

att Vinnova bör bidra till att små och medelstora

företag lättare kan börja använda nya material och

ny kunskap i sin verksamhet. Ett viktigt inslag i

detta arbete är nätverksbyggande med universitet,

högskolor, industriforskningsinstitut och även

större företag. Regeringen menade att FoU-insatser

också bör inriktas mot den tillverkande industrin

samt verksamheter som baseras på svenska råvaror i

syfte att stödja användningar av ny teknik och nya

tillämpningar inom denna. I sammanhanget kan nämnas

att ett av Vinnovas prioriterade tillväxtområden

under verksamhetsperioden 2003-2007 är gröna

material från förnybara råvaror. Avsikten är att ny

kunskap om det biologiska systemets uppbyggnad och

funktion skall skapa innovativa och

kunskapsintensiva produkter av råvaror från grödor

och träd.

Beträffande småföretags möjligheter att ta del av

forskningsresultat kan även nämnas att en av

industriforskningsinstitutens uppgifter är att

förädla och förmedla forskningsresultat till

näringslivet, speciellt små företag. Regeringen

angav i nyssnämnda proposition om FoU och samverkan

i innovationssystemet att

industriforskningsinstituten i högre grad bör vara

en resurs för utvecklingsinriktade små och

medelstora företag. De bör även i större

utsträckning ta forsknings- och utvecklingsuppdrag

från dessa företag. Utskottet delade regeringens

bedömning i det avseendet (bet. 2001/02:NU5).

Holdingbolaget Ireco AB (Institute for Research and

Competence), som förvaltar statens aktier i

industriforskningsinstituten, har även regeringens

uppdrag att genomföra omstruktureringen av de

statligt delägda industriforskningsinstituten.

Vidare kan noteras att det i EU:s sjätte

ramprogram för forskning och utveckling, som pågår

under åren 2003-2006, finns krav på att 15 % av de

totala forskningsresurserna skall utnyttjas av små

och medelstora företag. Frågan om små och medelstora

företags deltagande var, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, prioriterad av Sverige under

förhandlingsarbetet.

När det gäller industriforskningsinstitutens

lokalisering kan det noteras att regeringen i

propositionen om FoU och samverkan i

innovationssystemet (prop. 2001/02:2) angav att

inriktningen mot större institut inte utesluter att

dessa kan vara lokaliserade till flera orter. Vidare

kan nämnas att Ireco:s delägare Stiftelsen för

kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen)

avsatte 50 miljoner kronor under åren 2001 och 2002

för "särskilda samverkansprojekt mellan institut och

nya universitet och högskolor." Satsningen

resulterade i att tio industriforskningsinstitut

etablerades hos elva nya universitet och högskolor.

Till detta kan fogas att Ireco inom ramen för sitt

uppdrag skall verka för att

industriforskningsinstituten samverkar med företag i

hela landet. Institutens inriktning mot tillämpad

forskning gör att geografisk kundnärhet ofta är

viktig.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis understryka betydelsen

för samhällsekonomin av att forskningsresultat

kommer små och medelstora företag till del.

Utskottet anser att dessa kategorier företag spelar

en avgörande roll för en framgångsrik

kommersialisering av helt eller delvis offentligt

finansierade satsningar inom innovationssystemet.

I anslutning till behandlingen av propositionen om

FoU och samverkan i innovationssystemet tog

utskottet hösten 2001 ställning för ett antal

principer för utvecklingen av behovsmotiverad

forskning inom det nationella innovationssystemet

och åtgärder för att stärka innovationssystemet

(prop. 2001/02:2, bet. 2001/02:NU5). En av dessa

principer är att små och medelstora företags behov

skall beaktas. Industriforskningsinstituten,

universiteten och högskolorna har en viktig uppgift

i att bidra till att kunskapsöverföringen fungerar

på ett effektivt sätt, inte minst till

utvecklingsorienterade små och medelstora företag.

Utskottet menar att denna princip alltjämt vägleder

arbetet, varför ett särskilt uttalande om att öka

småföretagens möjligheter att ta del av FoU-

satsningar i enlighet med vad som anförs i motion

2002/03:N396 (mp) inte är påkallat.

I motion 2002/03:N396 (mp) begärs att

industriforskningsinstituten i större utsträckning

bör inrikta sina satsningar mot användning av

svenska råvaror. Utskottet konstaterar att

regeringens prioriteringar, som stöddes av

riksdagen, bl.a. innebär en prioritering av FoU-

insatser som baseras på svenska råvaror. Därmed

torde motionsyrkandet redan vara tillgodosett.

När det gäller industriforskningsinstitutens

lokalisering, som också tas upp i nyssnämnda motion,

är utskottets bedömning att den pågående

omstruktureringen av instituten inte kommer att

resultera i en ökad geografisk koncentration. Det

uppdrag som innebär att industriforskningsinstituten

skall samverka med företag över hela landet och

inrikta sina insatser mot tillämpad forskning borgar

för en fortsatt geografisk spridning. Motion

2002/03:N396 (mp) avstyrks i här berörda delar med

det nu anförda.

Som tidigare har redovisats skall

teknikbrostiftelserna avvecklas år 2007. Regeringen

har tidigare aviserat att den i god tid före detta

datum skall ha utvärderat stiftelsernas verksamhet

och tagit ställning till hur den därefter skall

utformas. Utskottet godtog denna ordning och finner

ingen anledning att genom ett särskilt

tillkännagivande nu ta ställning för ett annat

tillvägagångssätt. Motion 2002/03:N347 (kd) avstyrks

i berörd del.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att riksdagen

har beslutat att införa ett system för individuellt

kompetenssparande. Då detta system även omfattar

ensamföretagare finner utskottet ingen anledning att

förorda någon särlösning för denna kategori

företagare i linje med vad som begärs i motion

2002/03:N369 (s). Motionen avstyrks således.

Auktorisation och certifiering

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete bör riksdagen avslå

motionsyrkanden om auktorisation och

certifiering. Jämför reservation 7 (fp, c,

mp).

Motionerna

I motion 2002/03:N220 (s) begärs ett

tillkännagivande om näringskörkort för företagare.

Motionärerna menar att det inte ställs några krav på

branschvana och på förkunskaper vad gäller lagar och

regler om bokföring, arbetsgivaravgifter m.m. Detta

kan leda till att näringsidkaren får anmärkningar

från olika myndigheter. En intensivkurs på cirka en

vecka skulle kunna bespara dessa småföretagare

sådana anmärkningar och från att bli skönstaxerade.

Kursen bör examineras, och den blivande företagaren

bör få ett körkort/bevis som kan bifogas ansökan om

registrering av firma.

Även i motion 2002/03:N284 (s) begärs ett

tillkännagivande om företagskörkort. Det anförs att

konflikter med myndigheter och fackliga företrädare

på en arbetsplats ofta grundar sig på att

företagaren har bristande kunskaper. De som har för

avsikt att starta företag bör, enligt motionärerna,

därför ha genomgått en grundläggande utbildning för

att få ett företagskörkort. Utbildningen bör omfatta

skattelagstiftning, bokföring, arbetsrätt och

arbetsmiljölagstiftning.

Arbetsgivare saknar ofta kunskap om lagar och

föreskrifter i arbetslivet och på arbetsmarknaden,

anförs det i motion 2002/03:N383 (s). Det finns

enligt motionärerna ett behov av att förstärka

arbetsgivarnas incitament att skaffa sig relevanta

kunskaper. Ett sätt att göra detta är att utarbeta

ett certifieringssystem. För att ytterligare

understödja en utveckling i positiv riktning,

särskilt bland mindre företag och utländska

arbetsgivare, är det önskvärt med en riktad

utbildning på området. Såväl

arbetsgivarorganisationer som fackliga

organisationer bör ges en betydande roll i

planeringen och i genomförandet av utbildningen.

Utbildningen bör utmynna i någon form av

kompetensbevis som visar att företagaren har

tillgodogjort sig gällande lagar, regler och

branschföreskrifter. Mot bakgrund av detta begärs

tillkännagivanden dels om att det skall utarbetas

ett certifieringssystem för företagare, dels om att

det skall tas fram en utbildningsplan för att stödja

ett sådant certifieringssystem. Avslutningsvis

önskas ett tillkännagivande om att regeringen i

samverkan med arbetsmarknadens parter och

Kommunförbundet bör lägga fram förslag till hur en

sådan utbildning skall kunna erbjudas och

finansieras i samtliga kommuner.

I motion 2002/03:N396 (mp) framförs önskemål om

att staten skall införa ett särskilt bidrag för

miljöcertifiering av mindre företag. Kostnaderna för

ett sådant bidrag bör senast den 1 mars 2004 ha

granskats av en särskild utredning om

småföretagarnas villkor.

Vissa kompletterande uppgifter

Företagskörkort

Såväl näringsutskottet som lagutskottet har vid

flera tillfällen behandlat motionsyrkanden om

särskilda kunskapskrav m.m. på dem som önskar

etablera företag och om införande av någon form av

företagskörkort. Lagutskottet påpekade våren 1999

att det naturligtvis är angeläget att det i ett

nystartat företag finns kunskaper om de regler som

är av betydelse för näringsverksamheten och att

företagaren allmänt sett är lämplig för uppgiften

(bet. 1998/99:LU15). Samtidigt framhöll lagutskottet

att brister i företagskunnande dock inte bör

åtgärdas genom införande av krav på kompetensbevis

eller liknande för företagare.

Våren 2002 tog näringsutskottet senast ställning

till frågor om företagskörkort (bet. 2001/02:NU12).

Utskottet redovisade bl.a. att ett enigt utskott

våren 2001 hade framhållit att ett generellt ingrepp

i näringsfriheten inte är rätt väg att gå för att

komma till rätta med problem som kan uppstå genom

ekonomisk brottslighet. I stället förordades en

effektiv tillsyn av gällande lagar och bestämmelser

på olika områden.

Utskottet beskrev också i detalj i vilka

sammanhang en lagstadgad auktorisation kan

tillgripas och i vilka sammanhang det förekommer

krav på tillståndsprövning för att bedriva aktivitet

inom viss näringsverksamhet (exempelvis tillstånd

för servering av alkohol inom restaurangbranschen

och tillståndsprövning för yrkesmässig trafik).

Utskottet refererade även

Branschsaneringsutredningens slutbetänkande (SOU

1997:111), där det bl.a. anfördes att ett krav på

att den presumtive företagaren personligen eller på

annat sätt har tillgång till grundläggande kunskaper

i bokföring, skatteregler, arbetslagstiftning m.m.

(företagarkunskaper) kan verka förebyggande.

Utskottet noterade att utredningen emellertid inte

hade lett till några vidare åtgärder på detta

område. Enligt uppgifter från Näringsdepartementet

är några sådana åtgärder ej heller aktuella i

nuläget.

I sitt ställningstagande betonade utskottet att

den fria etableringsrätten är den övergripande

principen för näringsverksamhet i Sverige. Utskottet

menade vidare att det är viktigt att företagare har

goda kunskaper om gällande regelverk. Samtidigt

påpekades att detta i sig inte är någon garanti för

att brott mot lagstiftningen beivras. Utskottet

betonade betydelsen av en effektiv tillsyn av

gällande lagar och bestämmelser på olika områden,

t.ex. beträffande skatter, arbetsmiljö och

arbetstider. Vidare underströk utskottet betydelsen

av att information om gällande lagar och

bestämmelser är lätt åtkomlig för företagen och att

bestämmelserna är klart och tydligt formulerade.

Utskottet framhöll även att regelsystemet inte bör

utformas på ett sådant sätt att dess komplexitet

utgör ett hinder för nyföretagare.

När det gäller information till nyföretagare kan

nämnas att Nutek sedan 1994 driver den s.k.

Startlinjen. Startlinjen är en telefon- och

webbaserad informationstjänst, genom vilken

nyföretagaren kan få information om regler och krav

inför företagsstarten, registreringar, skatter,

företagsformer, finansiering, olika typer av

tillstånd m.m.

Bidrag till miljöcertifiering

De företag som arbetar efter riktlinjerna i

miljöledningssystemen EMAS (EU:s miljöstyrnings- och

miljörevisionsordning) och ISO 14001 kan låta en

oberoende part granska miljöstyrningssystemet.

Uppfyller miljöstyrningssystemet uppställda krav kan

företaget erhålla en EMAS-registrering eller ett ISO

14001-certifikat.

I regeringens skrivelse 2001/02:173 om en samlad

naturvårdspolitik erinrades om att marknadskrafterna

ger företagen möjlighet att komma längre i sitt

miljöarbete än vad som föreskrivs i lagstiftningen.

Utvecklingen av marknadsbaserade styrmedel bör

fortsätta och på så sätt bidra till att olika

miljökvalitetsmål uppnås. Regeringen framhöll

emellertid att sådana verktyg i första hand bör

utvecklas av aktörerna på marknaden, dvs. konsumen-

ter, producenter, handel samt miljö- och miljö-

märkningsorganisationer. Regeringen ansåg att

myndigheterna och vetenskapssamhället har ett ansvar

för att tillhandahålla och presentera underlag som

kan vara relevant för utformning eller revidering av

ett system.

Under åren 1996-1998 genomförde Nutek programmet

Miljöstyrning i småföretag. Huvuduppgiften var att

stärka små och medelstora företags konkurrenskraft

genom att skapa förutsättningar för att påbörja ett

miljöstyrningsarbete. Stöd gavs till

miljöstyrningsprojekt samt till information och

vägledning i miljöstyrningsfrågor till små och

mellanstora företag.

I början av februari 2003 presenterade Nutek

rapporten Miljöarbete i småföretag - en ren vinst?

Av rapporten framgår att miljöledningssystem är det

viktigaste verktyget i småföretagens miljöarbete.

Resultat från flera undersökningar visar dock att

det är relativt sett dyrare för småföretag att

miljöcertifiera sig. I rapporten framhålls

emellertid också att det är mer tveksamt om

subventioner är ett lämpligt verktyg för att öka

företags miljöanpassning. Enligt tidigare

undersökningar som refereras i rapporten har det

framkommit att många företag är kritiska till bidrag

då sådana lätt snedvrider konkurrensen. Enligt

Miljövårdsberedningen, som också refereras i

rapporten, tycker dessutom många företag att det är

krångligt att söka bidrag.

Nutek menar att det måste bli lättare för

småföretag att miljöcertifiera sig enligt ISO 14001

och EMAS. Myndigheten anser att språket i ISO 14001

bör bli enklare och ges en tolkning som är bättre

anpassad till småföretagens förutsättningar. Nutek

menar också att det finns goda skäl att utreda vilka

konsekvenser stegvis certifiering kan få när det

gäller miljöarbete i småföretag. Alternativa

certifieringssystem som är anpassade till

småföretagens villkor bör utformas på ett sådant

sätt att de lägger grunden till senare anslutning

till ISO 14001 eller EMAS-standarderna.

Enligt uppgift från Nutek har det inte funnits

något bidrag på central statlig nivå till småföretag

som vill miljöcertifiera sin verksamhet. Nutek anser

att det är ett samhällsintresse att stimulera

miljöcertifiering men att certifiering främst skall

ses som ett konkurrensmedel och därför inte bör ges

särskilda bidrag. Nutek menar att man i stället bör

visa att det lönar sig att satsa på ett aktivt

miljöarbete. Problemet är dock, enligt Nutek, att

det är få småföretag som tillräckligt snabbt kan

göra kostnadsbesparingar eller öka intäkterna på ett

sätt som motsvarar den höga kostnaden för att införa

miljöledningssystem. Enligt Nutek skulle en metod

för att göra införandet lönsamt kunna vara att ge

rabatt på tillsynsavgifter. Sådana rabatter

förekommer redan i dag i vissa kommuner. Vidare

förespråkar Nutek stöd till småföretagens

miljöarbete genom information och rådgivning samt

genom att det utvecklas verktyg som underlättar

detta arbete. Ett viktigt instrument är här Nuteks

s.k. miljöledningspraktika. Denna handledning syftar

till att hjälpa företag att komma en bit på väg mot

en certifiering enligt ISO 14001 och/eller EMAS.

Materialet kostar 800 kr och har hittills sålts i ca

1 700 exemplar.

När det gäller stimulering av företags anslutning

till miljöledningssystem genom sänkning av

tillsynsavgifter bör det noteras att

Naturvårdsverket i ett remissvar har motsatt sig

denna lösning. Naturvårdsverket menade att det

saknas grund för en sådan sänkning, särskilt om

avgiften skall fortsätta vara en ren

finansieringsavgift. Verket ansåg att det behövs

starkare incitament för en anslutning, exempelvis

sänkt arbetsgivaravgift, för att säkerställa en

finansiering via registreringsavgifter.

Naturvårdsverket menade vidare att incitamenten av

miljöskäl även bör inkludera andra samhällssektorer

och branscher än dem som betalar statliga

tillsynsavgifter, exempelvis areella näringar,

transportsektorn samt bygg-, fastighets- och

bostadssektorn.

Med Almi Företagspartners program Miljö 4 kan

småföretag genom en serie gruppseminarier införa ISO

14001 och/eller EMAS och en egen miljömanual. Cirka

400-500 företag har deltagit i programmet. Ett

komplett program som skall leda till certifiering

kostar 120 000 kr (exklusive kostnader för

certifiering).

I sammanhanget bör även AB Svenska

Miljöstyrningsrådet nämnas. Företaget ägs gemensamt

av staten, industrin och kommunerna genom

Miljödepartementet, Svenskt Näringsliv och Svenska

Kommunförbundet. Miljöstyrningsrådets uppgift är

bl.a. att stödja industri, näringsliv och offentlig

förvaltning i deras miljöarbete. I

Miljöstyrningsrådets verksamheter ingår bl.a. att

förvalta, utveckla och informera om

miljöstyrningssystem och miljövarudeklarationer.

Utskottets ställningstagande

Frågor om särskilda utbildningar för blivande

företagare som leder fram till någon form av

kompetensbevis har varit föremål för utskottets

ställningstagande vid ett flertal tillfällen.

Utskottet har då betonat betydelsen av den fria

etableringsrätten som en grundläggande princip vid

företagsetablering samt framfört tvivel på att en

modell med företagskörkort eller motsvarande

verkligen kan motverka den typ av problem som

beskrivs i motionerna. Utskottet har i stället

förordat en effektiv tillsyn och information som de

viktigaste instrumenten för det ändamålet.

När nu dessa frågor på nytt tas upp i ett antal

motioner kan inte utskottet finna några nya motiv

som föranleder ett annat ställningstagande än

tidigare. Utskottet menar därför att det får

förutsättas att nyföretagare besitter den

grundläggande kännedom om centrala regler för

företagande som kan anses erforderlig. Om

företagaren själv finner att det finns brister i

dessa kunskaper skall det vara lätt att inhämta

nödvändig information. I det avseendet fyller den

informationstjänst som Nutek tillhandahåller med

inriktning mot nyföretagare (Startlinjen) en viktig

funktion. Även Almi bistår med rådgivning till

nyföretagare. I de fall ett företag uppsåtligen

eller på grund av bristande kunskaper hos

företagaren drivs utanför lagarnas råmärken är det i

första hand olika kontroll- och tillsynsmyndigheter

som skall svara för att detta uppmärksammas och

beivras. Med det anförda avstyrker utskottet

aktuella yrkanden i motionerna 2002/03:N220 (s),

2002/03:N284 (s) och 2002/03:N383 (s).

När det gäller frågan om att underlätta för

småföretagare att miljöcertifiera sina företag, som

tas upp i motion 2002/03:N396 (mp), vill utskottet

inledningsvis understryka värdet av att företagens

miljöarbete stimuleras. Detta bör företrädesvis ske

genom rådgivning och genom att staten på olika sätt,

och i samverkan med företagar-, konsument- och

miljövårdsorganisationer, medverkar i utarbetandet

av miljöledningssystem och miljöcertifiering.

Miljöstyrningsrådet tillhör också de aktörer som har

en viktig funktion i sammanhanget. Utskottet anser,

liksom Nutek, att företagens miljöarbete i första

hand bör grundas på synsättet att miljösatsningar är

en metod för att stärka företagens konkurrenskraft.

Staten bör på olika sätt påverka företagens

attityder i det avseendet. Direkta subventioner är

emellertid inte en metod som har den långsiktiga

effekt som eftersträvas och kan dessutom vara svår

att förena med EU:s statsstödsregler. Med det

anförda avstyrker utskottet motion 2002/03: N396

(mp) i berörd del.

Social ekonomi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå

motionsyrkanden om social ekonomi. Jämför

reservationerna 8 (m, fp) och 9 (kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N375 (s) begärs ett

tillkännagivande om den sociala ekonomins

möjligheter. Motionärerna menar att social ekonomi,

där småföretagandet är en viktig del, är ett

alternativ inte minst ur sysselsättningsskapande

synvinkel. Det är angeläget med en diskussion om

alternativa driftsformer. Personalkooperativ,

brukarkooperativ och ideella organisationer utan

vinstsyfte måste ges större utrymme i vårt samhälle.

I Spanien och Frankrike finns möjligheter för

arbetslösa att omvandla hela eller delar av

arbetslöshetsersättningen till insatser i

kooperativa företag. En sådan modell bör även vara

tänkbar i Sverige anser motionärerna och tillägger

att även andra former av fonder bör undersökas.

Regeringen bör ingående diskutera de möjligheter

som den sociala ekonomin kan erbjuda. Denna

diskussion bör föras i nära samband med de

regionalpolitiska frågorna och med

näringslivsfrågorna.

I motion 2002/03:N387 (s) refereras en

undersökning där det konstateras att 83 % av svenska

folket inte kan associera till begreppet social

ekonomi. Motionärerna begär därför ett

tillkännagivande om behovet av kunskap om den

sociala ekonomin. Insatser kan exempelvis innefatta

information till och utbildning av medlemmar i

föreningar, kooperativ, stiftelser, lokala

utvecklingsgrupper och till politiker och tjänstemän

inom offentlig förvaltning. Bland de två sistnämnda

grupperna är det extra viktigt att stärka kunskapen

om den sociala ekonomin i samband med upphandlingar.

Enligt motionärerna finns det även ett behov av att

etablera en bild av begreppet social ekonomi bland

elever i grundskola och gymnasium. Syftet skulle

vara att visa att verksamheten inom den sociala

ekonomin är ett alternativ till vanlig privat

verksamhet. Verksamheter och organisationer med

social ekonomi som inriktning skall även kunna få

större utrymme inom den högre utbildningen.

Den ideella sektorn är en kraft och en tillgång i

det kulturella nätverket som kan stödjas på ett

positivt sätt av statsmakterna, anförs det i motion

2002/03:Kr371 (kd). Motionärerna vill se en nystart

för det nationella stödet för utveckling av den

ideella sektorn. I motionen konstateras att det inom

Regeringskansliet finns en arbetsgrupp för samråd

kring social ekonomi. Motionärerna har tidigare

framfört att en sådan arbetsgrupp huvudsakligen

borde bestå av representanter från organisationer

och föreningar och inte enbart av representanter

från departementen. Enligt motionärerna bör

regeringen återkomma till riksdagen med ytterligare

information om arbetsgruppens arbete.

I Centerpartiets motion 2002/03:N306 anförs att

den sociala ekonomin har växt sig allt starkare

under senare år. Allt vanligare är att människor

övertar verksamheter från den offentliga sektorn.

Motionärerna menar dock att den sociala ekonomin har

motarbetats på senare tid. Ett orört kommunalt

självstyre är nämligen en viktig del för att den

skall kunna växa. De av regeringen föreslagna

inskränkningarna av det kommunala självstyret har

hindrat den sociala ekonomins utveckling.

Motionärerna anser att den sociala ekonomin skall

kunna appliceras på mindre enheter, som komplement

till hela verksamheter, inom skolor, sjukhus och

vårdinrättningar för att främja en utveckling av

verksamheter som annars riskerar att avvecklas.

Genom att möjliggöra för kommuner och landsting att

i större utsträckning än i dag kunna dela upp

upphandlingar i mindre delar kan förutsättningarna

för den sociala ekonomins aktörer förbättras.

Genom medborgarnas engagemang och delaktighet i

verksamheten förstärks den lokala demokratin, vilket

enligt vad som sägs i motion 2002/03: A239 (c) måste

ses som positivt. Den sociala ekonomin skapar bättre

förutsättningar för människorna att själva ha makten

över sina liv, stärka och förbättra välfärden och

bidra till en mer utvecklad medborgardemokrati. I

den sociala ekonomin reduceras inte medborgaren till

klient eller kund utan ges, enligt motionärerna,

möjlighet att bära sitt medborgaransvar med de

rättigheter och skyldigheter som detta innebär.

Motionärerna begär ett tillkännagivande om att

framtidens välfärd kan utvecklas utifrån ett

underifrånperspektiv genom den sociala ekonomin.

När civilsamhällets engagemang tas till vara

utvecklas samhällen, byar, stadsdelar och kvarter,

anförs det i motion 2002/03:N396 (mp). Medlemmars

engagemang i icke-traditionella och ideella

verksamheter kan vara en inkörsport till eget

företagande. Den sociala ekonomin har

förutsättningar att bidra med arbetstillfällen,

speciellt för grupper som är svaga på

arbetsmarknaden och kan öka samhällets service,

genom nya välfärdslösningar inom vård och omsorg.

Motionären menar att satsningar på den sociala

ekonomin kan få avsevärd betydelse för den

ekonomiska tillväxten och för landsbygdens

överlevnadsmöjligheter.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen behandlade frågor om social ekonomi senast

våren 2002 (bet. 2001/02:NU12), varvid utskottet

framhöll att det ser mycket positivt på sådan

verksamhet som bedrivs inom ramen för det som

benämns social ekonomi. Med referens till pågående

och planerade insatser om kooperativa företag och

social ekonomi avstyrkte utskottet samtliga de

aktuella motionerna i berörda delar.

I en motivreservation (m, kd, fp) anfördes att

kooperativa företag är likvärdiga med andra

företagsformer och att det därför är angeläget att

framhålla vikten av att olika företagsformer ges

möjlighet att konkurrera på lika villkor.

Reservanterna menade att en generellt verkande

näringspolitik bör eftersträvas. Några ytterligare

åtgärder för att främja de kooperativa företagen

ansågs inte vara nödvändiga. I en annan reservation

(c) förordades ett tillkännagivande om att det

behövs åtgärder för att underlätta framväxten av

verksamheter inom den sociala ekonomin. Inte minst

gäller detta verksamheter på områden där den

offentliga sektorn dominerar. Detta skulle bl.a.

underlätta för den sociala ekonomins aktörer att

utveckla mindre verksamheter som annars riskerar att

avvecklas.

Hösten 1997 tillsatte regeringen en

interdepartemental arbetsgrupp om den sociala

ekonomin och dess utveckling. Gruppens arbete låg

bl.a. till grund för identifierandet av ett antal

områden där det behövs vidare utredning och dialog

samt ett antal frågeställningar som bedöms ha stor

betydelse för de berörda verksamheternas framtida

utvecklingsmöjligheter. Våren 2001 utgav regeringen

en skrift om social ekonomi i vilken arbetsgruppens

slutsatser behandlades ytterligare.

I budgetpropositionen för år 2002 nämndes den

sociala ekonomin som en utvecklingsfaktor inom en

rad politikområden. Regeringen lanserade också det

nya politikområdet folkrörelsepolitik. Av

budgetpropositionen för år 2003 framgår att

politikområdet folkrörelsepolitik bl.a. syftar till

att stödja och stärka den sociala ekonomin i

samhället. Med social ekonomi åsyftas organiserad

verksamhet som bedrivs fristående från den

offentliga sektorn i syfte att göra konkret nytta

för medlemmar eller andra grupper och där

vinstintresset är underordnat.

Den sociala ekonomin behandlades också i den

regionalpolitiska propositionen hösten 2001 (prop.

2001/02:4). Där framgår att lokala kooperativa

utvecklingscentrum (LKU) på ett bredare sätt skulle

främja företagande och företagsutveckling i den

sociala ekonomin. Stöd avsattes även till

information om lokala och regionala

kreditgarantiföreningar (se ovan). I förslagen till

nationellt program för entreprenörskap och lokala

utvecklingsprogram för kommersiell service framhölls

att den sociala ekonomins aktörer skall vara

representerade i partnerskap. Näringsutskottet

ställde sig bakom dessa förslag (bet. 2001/02:NU4)

och de ekonomiska åtaganden som följde i

budgetpropositionen (bet. 2001/02:NU2). Riksdagen

följde utskottets förslag till beslut.

Regeringen tillsatte i september 2001 en ny

interdepartemental arbetsgrupp för frågor rörande

folkrörelser och social ekonomi. Gruppen har främst

fungerat som ett samrådsforum och utformat underlag

för en samlad politik. Då sakfrågor med

folkrörelseanknytning finns spridda på flera

departement har gruppen spelat en viktig roll när

det bl.a. gäller kunskapssamordning. Gruppen har

även deltagit i arbetet med det i propositionen om

demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80)

aviserade folkrörelseforumet för samråd och dialog

mellan regeringen och föreningslivet. Inom ramen för

folkrörelseforum genomförs tre tematiska seminarier

under våren 2003. En större konferens kommer att

anordnas under hösten 2003.

Sedan år 1999 har Nutek ansvaret för att handlägga

det statliga bidraget till kooperativ utveckling.

Anslaget för kooperativ utveckling ökade till 25

miljoner kronor år 2002 och skall därefter årligen

öka med 5 miljoner kronor fram till år 2004. Under

år 2003 kommer 26 miljoner kronor att fördelas till

25 LKU och 4 miljoner kronor skall användas till

kompetensutveckling, utvecklingsprojekt samt

utvärdering av LKU:s insatser. Nutek har under år

2002 påbörjat en analys av effekterna av stödet till

LKU. Studien kommer att redovisas i mars 2003.

Av den verksamhetsplan som Nutek har upprättat för

området kooperativt företagande för år 2003 framgår

att verksamheten syftar till att skapa goda

förutsättningar för en utveckling av företagandet

inom den sociala ekonomin. Målen är bl.a. att det

skall startas fler och starkare företag inom den

sociala ekonomin och att de som startar företag inom

den sociala ekonomin skall ha tillgång till

professionell rådgivning. Vidare skall kunskapen om

företagandet inom området höjas väsentligt hos de

aktörer som företagare ofta kommer i kontakt med. I

verksamhetsplanen framhålls också att företagare

inom den sociala ekonomin skall behandlas och

bedömas på samma grunder som övriga småföretagare i

sina kontakter med myndigheter, företag,

organisationer och banker. Företagandet inom den

sociala ekonomin skall vara väl integrerat i Nuteks

företagsstödjande arbete.

I den s.k. Upphandlingskommitténs slutbetänkande

(SOU 2001:31) presenterades förslag som bl.a. skulle

göra det möjligt för kommuner och landsting att ge

företräde för icke vinstsyftande företag och

organisationer vid upphandling av vård och omsorg.

Upphandlingskommittén behandlade också frågor om

s.k. lokal upphandling. I begreppet lokal

upphandling inkluderades bl.a. sådana uppdelade

upphandlingar som efterlyses i några av motionerna

och som kan gynna mindre och medelstora företag samt

aktörer inom den sociala ekonomin.

Upphandlingskommittén menade att det redan i dag

finns möjlighet att dela upp upphandlingar på ett

sådant sätt att även mindre och medelstora

leverantörer ges möjlighet att delta i

upphandlingen.

Kommitténs förslag behandlades i propositionen om

ändringar i lagen om offentlig upphandling, m.m.

(prop. 2001/02:142). Regeringen ansåg att det skulle

vara mot reglerna om en upphandlande enhet tog

lokala hänsyn vid offentlig upphandling. Regeringen

menade dock att det i likhet med vad kommittén hade

anfört finns vissa möjligheter att inom regelverkets

ram förbättra förutsättningarna för lokala

leverantörer att lämna anbud. Beträffande frågan om

företräde för icke vinstsyftande företag valde

regeringen att avvakta med vidare åtgärder på

området i avvaktan på en pågående utredning om ett

nytt slag av aktiebolag för icke vinstutdelande

verksamhet (dir. 2002:30). Denna utredning skall

redovisas senast den 15 september 2003.

Utredningen om vårdens ägarformer (dir. 2000:103)

har behandlat situationen för personalkooperativ,

ekonomiska föreningar och andra som verkar eller

vill verka inom hälso- och sjukvården. I ett

idébetänkande (SOU 2002:31) ägnas ett kapitel åt

villkoren för vård utan vinstsyfte. Idébetänkandet

har remissbehandlats och ett slutbetänkande skall

presenteras i mars 2003.

Utskottets ställningstagande

Begreppet social ekonomi innefattar en mängd

verksamheter med det gemensamma att de bygger på ett

engagemang underifrån utan utpräglat vinstsyfte. Det

kan handla om att människor sluter sig samman i

ideella föreningar eller kooperativ för att

exempelvis odla ett gemensamt intresse eller för att

producera tjänster inom vård eller omsorg.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen

framhållit sin positiva inställning till de

verksamheter som omfattas av begreppet social

ekonomi. Den allmännytta eller samhällsnytta som

fungerar som drivkraft för aktörerna inom den

sociala ekonomin stimulerar ett fördjupat engagemang

i frågor som rör medborgarnas vardag. Enligt

utskottet skapar detta bl.a. en djupare förståelse

för samhällets funktion och bidrar till att

upprätthålla grundläggande demokratiska värderingar.

Denna utskottets positiva syn på verksamheter inom

den sociala ekonomin tycks delas av regeringen. Det

framgår inte minst av den beskrivning av pågående

aktiviteter på området som givits ovan. Ett

tillkännagivande som i allmänna ordalag understryker

den sociala ekonomins fördelar kan, enligt

utskottets mening, därför inte anses nödvändigt.

Däremot anser utskottet, i likhet med vad som anförs

i motion 2002/03:N387 (s), att det är bekymmersamt

att allmänhetens kännedom om begreppet social

ekonomi är så begränsad. Mot bakgrund av regeringens

positiva syn på den sociala ekonomins potential,

förutsätter utskottet emellertid att regeringen på

ett ändamålsenligt sätt säkerställer att medborgare,

verksamheter och beslutsfattare informeras om den

sociala ekonomins innebörd och förtjänster. Med det

anförda avstyrks samtliga här aktuella motioner i

berörda delar.

Turism

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete, bl.a. genom det

s.k. Framtidsprogrammet, avslå

motionsyrkanden om turism. Jämför reservation

10 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N217 (s) begärs ett

tillkännagivande om åtgärder mot pornografi på

hotell och konferensanläggningar. Motionären betonar

vikten av att pornografins utbredning hindras och

menar att det är angeläget att initiativ tas till

samtal och åtgärder mot pornografi på dessa platser.

Staten, kommunerna, landstingen, näringslivet och

den fackliga rörelsen bör ha ett gemensamt intresse

av att slopa tillgången på pornografi på hotell och

konferensanläggningar, anförs det.

I motion 2002/03:N328 (s) föreslås ett uttalande

av riksdagen om vikten av fisketurismen. För att

främja denna turism bör flera olika åtgärder

tillgripas. Åtgärder som nämns i motionen är att ta

fram en samlad kunskapsbas om fisketurism och att

alla relevanta organisationer och myndigheter förses

med en offensiv strategi på området. Vidare behövs,

enligt motionärerna, regelförändringar så att

företagande inom fisketurismen blir möjligt.

I Dalarna finns goda förutsättningar att utveckla

turismen, anförs det i motion 2002/03:N362 (s).

Besöksnäringen måste därför bli än mer

konkurrenskraftig både på den svenska hemmamarknaden

och när det gäller att locka utländska besökare till

länet. Lönsamheten för de enskilda företagen inom

besöksnäringen kan öka genom produktutveckling och

förstärkt marknadsföring, där helhetsprodukten skall

vara miljöanpassad. Turismen kan bidra till ökad

sysselsättning hos företag verksamma inom

besöksnäringen. För att möjliggöra en sådan

utveckling krävs också förbättrad infrastruktur.

Motionären begär ett tillkännagivande om vad som

anförs om ökad sysselsättning inom turismbranschen.

Turismens förutsättningar i Dalarna berörs även i

motion 2002/03:N214 (m). Det framhålls att det i

detta län finns många möjligheter till nya

arbetstillfällen inom turistsektorn. Motionären

efterlyser åtgärder på flera olika områden för att

turistbranschen skall kunna växa. I motionen anförs

bl.a. att turistbranschen är mycket

arbetskraftsintensiv och att höga

arbetsgivarkostnader och sociala kostnader därför

drabbar turistnäringen hårt. En stor andel av de

anställda inom skidturismen är säsongsanställda,

påpekar motionären och menar att förändrade lagar

skulle underlätta för säsongsanställda att få ihop

till en heltid och därmed kunna bosätta sig i bygden

- och betala skatt där. För små kommuner kan

gästarbetarna innebära en tung belastning genom att

kommunen tvingas investera i samhällsservice,

framhålls det.

I motion 2002/03:N398 (s) framhålls att turismen

är en av de snabbast växande branscherna

internationellt. Motionärerna anser att Västsverige

skall ha en hög attraktionskraft som turistregion

med konkurrenskraftiga och marknadsledande

anläggningar och evenemang inom strategiska

turistsegment. Detta bör ges regeringen till känna.

Turismen är en näring med betydande

tillväxtmöjligheter som är viktig ur ett

regionalpolitiskt perspektiv, framhålls det i motion

2002/03:N304 (m). Det behövs dock bättre villkor för

turismen som näring. Turistindustrin är

personalintensiv och motionärerna förespråkar sänkt

skatt på arbete och bättre anpassade

arbetsmarknadsregler för att Sverige skall klara

konkurrensen och kunna utveckla turistnäringen.

Motionärerna framhåller att kommuners engagemang på

turismens område ofta innebär svårigheter för

turistföretagen, eftersom konkurrensen inte sker på

lika villkor. Kommunerna bör, enligt motionärernas

uppfattning, inte engagera sig i aktiviteter som

bättre kan skötas av privata företagare.

Motionärerna anser att de insatser som har gjorts på

turistområdet inte har gynnat företagen nämnvärt.

En fungerande turistsektor kan ge fler jobb,

bättre statliga finanser, ett levande Sverige och en

bättre miljö, anförs det i motion 2002/03:N267 (fp).

Den s.k. ekoturismen är intressant med hänsyn till

vad Sverige kan erbjuda turister i form av orörd

natur och andra kultur- och skönhetsupplevelser.

I motion 2002/03:N331 (fp) begärs

riksdagsuttalanden i följande fyra avseenden: om

behovet av att utvärdera verksamheten i

Turistdelegationen; om behovet av att granska

verksamheten i Sveriges Rese- och Turistråd AB

(Turistrådet); om behovet av att undersöka om

effektivitetsvinster kan uppnås dels genom en

sammanslagning av Turistdelegationen och

Turistrådet, dels genom att överföra Turistrådets

informationsverksamhet till Utrikesdepartementet; om

behovet av att ersätta de strategiska riktlinjerna i

Turistdelegationens handlingsprogram med en generell

politik avseende arbetskraftsintensiv

tjänsteproduktion. Motionärerna anser att

Turistrådets roll bör vara att sprida information om

Sverige som turistland, inte att engagera sig i

enskilda företags intressen, som har skett vid flera

tillfällen under årens lopp. Vidare anser

motionärerna att frågan om hur anslagen till

Turistrådet har disponerats och hur riksdagens

beslut har förverkligats bör utredas liksom om

effektivitetsvinster kan uppnås genom en

sammanslagning av Turistrådet och

Turistdelegationen. Den statistikförsörjning som i

ekonomisk mening är Turistdelegationens huvuduppgift

innehåller viktiga marknadsfakta för både

Turistrådet och näringen och frågan är därför om

inte Turistrådet är bättre skickat än

Turistdelegationen att hantera detta material. Det

är även angeläget att frågan om huruvida en

överföring av Turistrådets informationsverksamhet

till Utrikesdepartementet skulle kunna skapa ökad

effektivitet görs till föremål för en utvärdering i

detta sammanhang.

Statens mål för turistpolitiken ligger i stort

sett utanför det näringspolitiska området. Det

förutsätts en omfattande omläggning av skatte- och

arbetsmarknadspolitiken för att det skall kunna

uppnås. Målet bör därför omformuleras. Verksamheten

i både Turistdelegationen och Turistrådet inger

enligt motionärerna betänkligheter i flera

hänseenden. Den har nu bedrivits i åtta år och bör

därför granskas och utvärderas för att utröna om

inriktningen är den rätta och om riksdagens

intentioner förverkligats eller har förutsättningar

att förverkligas.

Motion 2002/03:N391 (kd) innehåller förslag till

sex tillkännagivanden, bl.a. om turismen som en

nationell angelägenhet, om infrastrukturens

betydelse för turismen och om forskningens betydelse

för turistnäringen. Vidare begärs tillkännagivanden

om tillväxtpotentialen inom evenemangsturismen och

konferensturismen, om den småskaliga

landsbygdsturismens och fjäll- och

skärgårdsturismens betydelse samt om behovet av

minskad byråkrati och myndighetskontroll samt

regelförenklingar.

I motionen framhålls att turism är ett område som

är typiskt nationellt till sin karaktär. Om politik

skall bedrivas på turistområdet bör det därför i

allt väsentligt ske nationellt, regionalt och

lokalt. Konferensturismen är den del av

turistnäringen som omsätter mest pengar per

besökare. För att Sverige skall kunna konkurrera om

stora kongresser måste skattenivåerna på turism

harmoniseras. Motionärerna framhåller också att

Sverige har en bred evenemangsstruktur som lockar

till sig alltfler besökare. För skärgårdsturismens

del menar motionärerna att det behövs en rimlig

servicenivå, vilken i sin tur kräver att

förutsättningarna för åretruntboende måste stärkas.

Motionärerna anser att den småskaliga

landsbygdsturismen kan vara en möjlighet för att

många skall kunna bo kvar på sin hemort. Den kan bli

en positiv sysselsättningsfaktor. Fjällturismen är

sedan länge etablerad. Fisketurism är ett annat

område där det finns möjligheter till företagande.

Motionärerna framhåller vidare att en väl

fungerande infrastruktur är av avgörande betydelse

för turismen på landsbygden. Priser på flyg- och

tågresor liksom vägarnas standard betyder mycket för

en lönsam turistnäring. Motionärerna framhåller även

vikten av att Sverige deltar aktivt i den forskning

som bedrivs kring turism. Lika viktigt är att

erfarenheter och forskningsrön på ett effektivt sätt

förs ut till näringen. Sverige bör i samarbetet med

EU hävda behovet av minskad byråkrati. Slutligen

påpekar motionärerna att det behövs genomgripande

förändringar av regelverket, men även förändrade

attityder vid regeltillämpningen så att den inte

hämmar verksamheten i turistföretagen.

I motion 2002/03:Kr336 (c) begärs ett

tillkännagivande om att Turistdelegationen bör ges i

uppdrag att se hur kulturen på ett mer aktivt sätt

kan placeras i turistsammanhang. Det framhålls att

turismen är en av Sveriges starkaste

exportindustrier och den basnäring som har den

starkaste tillväxten. Motionärerna menar att det

behövs samverkan mellan kulturlivet och

turistorganisationerna för att göra landets kultur

och konstnärliga verksamhet mer känd och

lättillgänglig. Medvetna satsningar på kulturturism

är en drivkraft för den lokala ekonomiska

utvecklingen och sysselsättningen, anförs det.

Centerpartiet framhåller i motion 2002/03:MJ428

att den breda allmänhetens naturintresse och kunskap

om naturvärden kan stimuleras genom att en

ekologiskt hållbar turism i skyddade naturområden

främjas. Det finns, enligt motionärerna, annars en

risk att naturskyddsområden blir en undangömd

tillgång för särskilt bevandrade naturvårdskännare.

För landsbygden och i skärgården är turismen på

många håll ekonomiskt mycket betydelsefull.

Centerpartiet berör också frågor om turism i

motion 2002/03:N345. Där framhålls att

landsbygdsturismen är viktig för att hela landet

skall kunna utvecklas. Motionärerna menar att utöver

regelförenklingar och minskade personalkostnader är

det viktigt att olika aktörer samordnar sin

marknadsföring och att det finns paketerbjudanden

för turister. Regeringen bör därför i samråd med

bl.a. hushållningssällskapen, turistbranschens

aktörer, Lantbrukarnas Riksförbund och regionala

företrädare utveckla ett samlat program för att

utveckla landsbygdsturismen.

Vissa kompletterande uppgifter

Allmänt om politiken på turistområdet

Våren 2002 behandlade utskottet (bet. 2001/02:NU12)

flera motioner om turism med liknande innehåll som

de nu aktuella. Utskottet avstyrkte samtliga

yrkanden i berörda delar och konstaterade bl.a. att

turistnäringen är sysselsättningsintensiv och har en

stor betydelse i många delar av landet, inte minst i

glesbygden. Utskottet erinrade vidare bl.a. om

förslagen från den av regeringen tillsatta

Framtidsgruppen (Framtidsprogrammet), som berörde

flera av de spörsmål som togs upp i motionerna.

Genomförandet av Framtidsprogrammet skulle, enligt

utskottets uppfattning, utgöra grunden för

utvecklandet av den svenska turistnäringen, och

utskottet fann inget skäl att föregripa detta

arbete.

I en reservation (m, kd, c och fp) anfördes att

närings- och konkurrensvillkoren för turistnäringen

i Sverige måste förbättras. Särskilt betonades

betydelsen av generellt goda villkor för

företagandet.

I budgetpropositionen för år 2003 konstaterade

regeringen att turismen är ett viktigt område för

att öka tillväxten i Sverige. Vidare framhölls att

staten tillsammans med näringen ansvarar för att

implementera Framtidsprogrammet. Denna process

bedöms pågå under minst en treårsperiod och skall

kontinuerligt följas upp och utvärderas. Regeringen

betonade även att detta arbete bör koordineras med

de regionala tillväxtprogrammen. Det ansågs viktigt

att eftersträva villkor för företagen i den svenska

rese- och turistindustrin som så långt som möjligt

jämställs med vad som gäller i viktiga

konkurrentländer. Villkoren skall heller inte göra

att turistföretagen missgynnas jämfört med företag i

andra branscher.

I sin behandling av budgetpropositionen

konstaterade näringsutskottet att anslaget till

turistfrämjande höjdes med 10 miljoner kronor för

budgetåret 2002 bl.a. för genomförandet av det s.k.

Framtidsprogrammet (bet. 2002/03:NU1). I programmet

förordas bl.a. att anslaget till turismen successivt

bör öka under de kommande tre åren.

Framtidsprogrammet hade också legat till grund för

den satsning på turistfrämjande som gjordes i den

regionalpolitiska propositionen hösten 2001 (prop.

2001/02:4, bet. 2001/02:NU4).

Utskottet konstaterade vidare att Turistrådet

därefter hade fått i uppdrag att utveckla och

marknadsföra varumärket Fjällvärlden och att

regeringen i juli 2002 gav Turistdelegationen i

uppdrag att genomföra ett program för ökad

innovationskraft inom turistnäringen. Insatser som

främjar turismforskningen skulle utgöra ett

insatsområde. Ett delprogram för hållbar utveckling

och miljömärkning skulle också vara en del av det

programmet. Med hänvisning till höjningen av

anslaget till turistfrämjande och de medel som

avsattes genom den regionalpolitiska propositionen

hösten 2001 avstyrkte utskottet samtliga

motionsyrkanden.

Som har framgått ovan genomför staten delar av

politiken på turistområdet genom den statliga

myndigheten Turistdelegationen och det med näringen

gemensamt ägda bolaget Sveriges Rese- och Turistråd

AB (Turistrådet). Turistdelegationen och Turistrådet

deltar i arbetet med de regionala tillväxtavtalen

samt i arbetet med att genomföra Framtidsprogrammet.

Av budgetpropositionen för år 2003 framgår att

Turistrådet har påbörjat en omstrukturering av sin

verksamhet. Minskade fasta kostnader och en mer

flexibel organisation skall möjliggöra en bredare

och mer kostnadseffektiv representation utomlands

och att medel frigörs till bl.a. olika

marknadsaktiviteter. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet kommer turistfrämjandets

organisation att ses över under år 2003.

Förutsättningar för företagande inom

turistsektorn

När det gäller allmänna villkor för småföretagande

hänvisas främst till vad som i detta betänkande har

redovisats under avsnittet innovationer och

nyföretagande. Där behandlas bl.a. frågor om

regelförenklingar m.m. Nämnas bör dock att

Turistdelegationen för närvarande arbetar med en

uppdatering av skriften Sundare Förnuft från

november 1999. I denna beskrivs de näringspolitiska

villkoren för turistnäringen i Sverige och även de

hinder för utveckling som har identifierats av

branschorganisationer och företag. Skriften

behandlar även konkurrensfrågor och frågor om

rollfördelningen mellan turistföretag och offentliga

aktörer.

Kulturturism

Beträffande kulturturism kan noteras att

Turistdelegationen har bildat en mötesplats med

anledning av de regionala tillväxtavtalen, Centralt

Partnerskap-Turism, för myndigheter som på olika

sätt är involverade i turistnäringens utveckling.

Myndigheterna träffas några gånger per år och tar

upp frågor som rör turistnäringens tillväxt och

villkor för utveckling. Ett område som berörs i

dessa sammanhang är kultur kopplad till turism. Inom

ramen för Turistdelegationens innovationsprogram

diskuteras ett antal konkreta samarbetsprojekt med

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) och Statens

fastighetsverk rörande bl.a. världsarv och

affärsutveckling av kulturturistiska produkter. RAÄ

har nyligen i skriften Kulturarvet -

Utvecklingsområde för svensk turism föreslagit att

det skall inrättas ett nytt centrum för kulturturism

i Östersund.

Infrastruktur och turism

Infrastrukturens betydelse för turismen tas upp i

några motionsyrkanden. I anslutning till detta kan

konstateras att ett av utvecklingsområdena i

Framtidsprogrammet gäller just infrastruktur. I

propositionen om infrastruktur för ett långsiktigt

hållbart transportsystem (prop. 2001/02:20) lyftes

turismen och dess behov fram. I propositionen

framhölls att en grundläggande förutsättning för att

turistnäringen skall fortsätta att utvecklas

positivt är att vägnätet är tillfredsställande där

turismen är under stark utveckling. Särskild hänsyn

måste tas till sådana behov i den regionala

planeringen av transportinfrastrukturen, anfördes

det.

Forskning och turism

Från och med juli 2002 och tre år framåt satsar

staten genom Turistdelegationen 7,5 miljoner kronor

på att främja forskningen kring turism.

Turistdelegationen skall bl.a. i samråd med forskare

utarbeta ett program för att främja forskning om

turism samt se till att avsatta medel används för

forskning inom turistområdet som har strategisk

betydelse för turistnäringen. Satsningarna skall

bl.a. kopplas till Framtidsprogrammets olika områden

och ligga till grund för ett nationellt

forskningsprogram som utvecklar tankegångarna i var

ett nationellt forsknings- och utvecklingsprogram

för rese- och turistindustrin - Turismforskning 2005

- som togs fram av Turistdelegationen och Svenska

Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation

(RTS) men som saknade egen finansiering.

Forskningsinstitutet ETOUR vid Mitthögskolan i

Östersund kan sägas vara den enskilt största

forskningsmiljön med inriktning på turism i Sverige.

Forskningen bedrivs inom programområdena

företagsutveckling, destinationsutveckling, natur

och naturresurser samt kultur och kulturmiljöer.

ETOUR finansieras i dagläget genom

strukturfondsmedel. Denna finansiering upphör

emellertid den 30 september 2004. Den årliga

budgeten uppgår till ca 25 miljoner kronor. För

närvarande pågår ett arbete med att stärka ETOUR:s

tillväxtorientering, bl.a. genom nya projekt med

inriktning på innovationssystem och klusterdynamik.

Som ett komplement till turismforskningen har ETOUR

under det senaste året startat en enhet för analys

och statistik. Syftet är att förse turistnäringen

med analyser som ger företag, myndigheter och

organisationer möjlighet att skapa en stabilare

grund för sin utveckling. En viktig del av ETOUR:s

verksamhet utgör kunskapsöverföring av

forskningsresultat till privata och offentliga

intressenter inom turistnäringen. Förutom via

forskningsrapporter sprids resultaten via

populärvetenskapliga sammanfattningar, faktablad,

nyhetsbrev och hemsida. Ett stort antal seminarier

och föreläsningsserier ordnas årligen runtom i

landet. Avslutningsvis kan nämnas att ETOUR har

kartlagt all aktuell turismforskning i Sverige. I

kartläggningen identifierades över 200 projekt. Det

visade sig att majoriteten av landets högskolor och

universitet på något sätt har deltagit i forskning

om turism.

Ekoturism och annan naturturism

Turistdelegationen har fått i uppdrag att stimulera

en ökad miljömärkning av turistföretag. I februari

2002 lanserades ett av världens första

ekoturismmärkningssystem: Naturens Bästa. Målet med

märkningen är att reseköparna lättare skall hitta

fram till unika natur- och kulturarrangemang. Bakom

märkningen står Svenska Ekoturismföreningen,

Turistrådet och Naturskyddsföreningen.

Turistdelegationen arbetar också inom ramen för sitt

ordinarie uppdrag med hållbar utveckling av

turistprodukter. Under år 2002 gjordes bl.a. en

kartläggning av de olika märkningssystem som används

av företag och destinationer.

Turistdelegationen och Skogsstyrelsen driver ett

projekt som syftar till att nå ett närmare samarbete

mellan turismens företrädare, skogsägare och

skogsbruk samt att vidga det ekonomiska utbytet och

sysselsättningen från skogen genom turism. Arbetet

har bl.a. mynnat ut i en informations- och idéskrift

som berör småföretagarnas och myndigheternas roller

inom området. Avsikten är att skriften Skogen och

Turismen - en gren av naturturismen skall stimulera

markägare, entreprenörer och myndigheter till arbete

med turism kopplad till skogen samt underlätta för

nya entreprenörer. I maj 2002 genomfördes ett

seminarium på temat turism i skogsmiljö.

Turistdelegationen driver tillsammans med

Fiskeriverket och Turistrådet ett särskilt

utvecklingsprojekt kring fisketurism. Inom ramen för

detta arbete har flera delprojekt genomförts, bl.a.

en kartläggning av fiskeentreprenörer i landet samt

möten och seminarier om fisketurismens möjligheter

att utvecklas. Som en direkt följd av arbetet

bildades under år 2002 en branschorganisation för

entreprenörerna. I februari 2003 hölls en konferens

där strategiskt viktiga myndigheter och andra

intressenter deltog.

När det gäller det som kan betecknas

landsbygdsturism kan det konstateras att

Turistdelegationen inom ramen för

innovationsprogrammet driver och deltar i ett

flertal utvecklingsprocesser med koppling till

landsbygdsutveckling. Den redan nämnda satsningen på

fisketurism och ekoturismprojektet Naturens Bästa

hör till dessa. Hästturism i Sverige är ett

nystartat projekt. Jaktturism är alldeles i början

av en utvecklingsprocess liksom området måltider och

turism med koppling till lokalt producerade

livsmedel. Lantbrukarnas Riksförbund,

Jordbruksverket, hushållningssällskap,

forskningsinstitutioner m.fl. är knutna till

projekten.

Turism i särskilda regioner

När det gäller att tillvarata förutsättningarna för

turism i särskilda regioner kan nämnas att

Turistdelegationen följer och deltar med kunskap och

andra resurser i arbetet med de regionala

tillväxtprogrammen. På så sätt bidrar man till

utveckling inom sådana områden som är specifika för

en viss region, t.ex. Dalarna som nämns i två av

motionerna.

Regeringen har också tillsatt två delegationer för

att långsiktigt stärka den regionala utvecklingen i

norra Sverige respektive i delar av Bergslagen,

Dalsland och Värmland (dir. 2002:15 och 2002:16).

Delegationerna skall i dialog med centrala,

regionala och lokala aktörer medverka till att

långsiktigt stärka en hållbar regional utveckling

inom de aktuella områdena. I direktiven konstateras

att turismen har förutsättningar att expandera i

dessa regioner. De båda delegationerna redovisar

sitt uppdrag löpande, och arbetet skall vara

avslutat den 31 december 2004.

EU och turism

EU har ingen gemensam turistpolitik.

Turistdelegationen bevakar emellertid tillsammans

med Näringsdepartementet det samarbete kring

turismfrågor som finns inom EU. I kommissionens

arbete kring Turism och sysselsättning deltar man

bl.a. i flera arbetsgrupper. Det gäller exempelvis

grupper som arbetar med kvalitetsförbättringar av

turistprodukter samt med främjande av miljöskydd och

en hållbar utveckling inom turismen.

Turistdelegationen och Näringsdepartementet är också

representerade i styrgruppen för det europeiska

turismsamarbetet.

Om pornografi i hotell-TV

Frågan om att TV-utbudet på hotell och

konferensanläggningar bör vara fritt från pornografi

behandlades av utskottet våren 2001 (bet.

2000/01:NU7). Utskottet avstyrkte motionsyrkandet

med motivet att den aktuella frågan främst var en

angelägenhet för de berörda företagen. Samtidigt

pekade utskottet på den möjlighet som riksdagen,

regeringen och myndigheter har att föregå med gott

exempel genom att välja hotell och

konferensanläggningar som inte har pornografi i sitt

TV-utbud.

Vidare kan noteras att statsrådet Gunnar Lund i

januari 2003 besvarade en fråga (fr. 2002/03:430)

från motionären Carina Hägg (s) om att införa regler

i Regeringskansliets interna

upphandlingsbestämmelser med innebörden att hotell

och kursgårdar som inte har pornografi i sitt TV-

utbud skall väljas. Av svaret framgår att regeringen

delar motionärens uppfattning om att det är

angeläget att politiker tar ställning mot

pornografi. Statsrådet uttryckte förhoppningar om

att kravet på begränsning i hotells och kursgårdars

TV-utbud skall vara möjligt att föra in i

Regeringskansliets interna upphandlingsregler trots

att EU:s upphandlingsregler säger att sådana krav

inte får utgöra en konkurrensbegränsning.

Enligt uppgift från Justitiedepartementet skulle

ett förbud mot utsändning av pornografi i hotell-TV-

anläggningar sannolikt kräva grundlagsförändringar.

Ett skäl till detta är att pornografi inte är

olagligt i Sverige.

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer

i Sverige (ROKS) har nyligen presenterat en

kartläggning av porrfria hotell i Sverige. I en

särskild katalog listas ca 200 hotell som inte har

pornografi i TV-utbudet på rummen.

Utskottets ställningstagande

Turismens betydelse för Sverige torde vara

oomtvistad. Detta gäller inte minst i de delar av

landet där utbudet av arbetstillfällen inom andra

sektorer är begränsat. Det är utskottets uppfattning

att staten har ett betydande ansvar för att

turistnäringens potential tas till vara. Det handlar

inte bara om utformningen av turistpolitiken utan

även om att tillskapa gynnsamma allmänna villkor för

småföretagande i exempelvis glesbygden.

Som utskottet har framhållit tidigare återfinns

grunden för den svenska turistpolitiken i det s.k.

Framtidsprogrammet. Enligt utskottets uppfattning

innebär den strategi som har lagts fast i

Framtidsprogrammet ett tydligt ställningstagande för

en offensiv satsning på att utveckla turismen i

Sverige och därigenom på att stärka svensk

turistnäring. De ekonomiska satsningar som riksdagen

har tagit ställning till i samband med behandlingen

av den regionalpolitiska propositionen (prop.

2001/02:4) och budgetpropositionen för år 2002 utgör

grunden för programmets praktiska genomförande.

Genomförandet är dessutom högprioriterat av

Turistdelegationen och Turistrådet, och utskottet

förväntar sig en fortsatt hög intensitet i de

närmaste årens implementeringsarbete. Den översyn av

turistfrämjandets organisation som har aviserats av

Näringsdepartementet bör kunna resultera i ett än

mer effektivt genomförande. Utskottet förutsätter

också att översynen tar sin utgångspunkt i en analys

av hur effektiv den nuvarande organisationen har

varit när det gäller att nå målen för

turistpolitiken.

Framtidsprogrammets olika delområden berör flera

av de områden som tas upp i de här behandlade

motionerna. Det gäller exempelvis de allmänna

villkoren för turistnäringen, fisketurism och

ekoturism. Framtidsprogrammet innehåller också

satsningar på forskning om turism samt inom området

infrastruktur och turism. Även natur-, kultur-,

landsbygds- och konferensturismen är föremål för

olika insatser. Näringsutskottet finner inga skäl

till att riksdagen genom särskilda uttalanden skall

föregripa den pågående genomförandeprocessen.

Avslutningsvis vill utskottet upprepa sin

ståndpunkt från våren 2001 angående pornografi i TV-

utbudet på hotell och konferensanläggningar.

Utskottet anser att frågan främst är en angelägenhet

för berörda företag, men att det finns möjlighet för

riksdag, regering och myndigheter att föregå med

gott exempel genom att välja anläggningar som inte

tillhandahåller pornografi. Utskottet ser också

positivt på det arbete som bedrivs inom

Regeringskansliet för att se över möjligheterna att

i upphandlingssammanhang ställa särskilda krav på

hotell och konferensanläggningar vad gäller TV-

utbudet.

Med det anförda avstyrker utskottet här aktuella

motioner i berörda delar.

Företagsetablering och

företagsnedläggning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå

motionsyrkanden om företagsetablering och

företagsnedläggning. Jämför reservationerna

11 (m, fp, kd, c) och 12 (v, mp).

Motionerna

I motion 2002/03:N218 (s) önskas en kartläggning av

problem och åtgärder i samband med utländska

företags etablering i Sverige. Det hävdas i motionen

att konfrontationen med våra arbetsmarknadsregler

kan leda till kulturkrockar vid sådana tillfällen. I

många länder har man inte samma önskan om

överenskommelser och samsyn mellan den fackliga

organisationen och arbetsgivaren, vilket kan leda

till problem. Enligt motionären är en kartläggning

av dessa problem liksom vilka åtgärder som behöver

vidtas en angelägen fråga.

Under de senaste 30 åren har inga nya storföretag

startats och stannat kvar i landet, sägs det i

motion 2002/03:N225 (kd). Idéer som vuxit fram i

Sverige förverkligas i andra länder, och stora

företag flyttar allt oftare till länder som är mer

företagsvänliga. Det är av stor vikt att svenska

storföretag får likvärdiga villkor med konkurrenter

i andra EU-länder. Det gäller såväl ekonomiska

garantier som handläggningstider. Får storföretag

sämre förmåner riskerar vi att förlora åtskilliga

arbetstillfällen i landet, anförs det. Motionärerna

exemplifierar problemet med långsam handläggning

genom att beskriva Saabs ansökan om

riskkapitalfinansiering för deltagande i det s.k.

Airbusprojektet A380. Det tog enligt motionärerna ca

20 månader innan Saab fick besked från regeringen i

ärendet. Mot bakgrund av detta begär motionärerna

två tillkännagivanden. Det ena gäller ett uttalande

om att ge svenska företag samma villkor som deras

konkurrenter i andra EU-länder. Det andra avser ett

uttalande om betydelsen av att företagen ges

ekonomiska garantier och att beslut fattas så

skyndsamt att företagen stannar kvar i landet.

I motion 2002/03:N330 (v) begärs att riksdagen

lägger fram förslag till nya lagar eller reviderar

befintliga lagar för att tydliggöra regelverket vid

nedläggning av företag eller företagsenheter. Vidare

begärs att regeringen låter utreda frågan om en

lagstiftning som ökar de anställdas förutsättningar

att förvärva ett företag eller en enhet som skall

läggas ned samt föreslår åtgärder som gör ett sådant

övertagande praktiskt möjligt. Motionären anser att

det under de senaste decennierna har fokuserats

mindre på vad som produceras och mer på total

vinstmaximering. Inte ens mycket lönsamma enheter

eller företag kan känna sig säkra. I motionen

exemplifieras detta med processen kring

nedläggningen av stålverket i Degerfors. Det är

uppenbart att det svenska regelverket vid

nedläggning av fungerande och lönsamma företag eller

enheter måste ses över, anser motionären och

efterlyser förslag från regeringen som tydliggör och

skärper företagens ansvar gentemot anställda och

berörda orter. Inriktningen skall också vara att

stärka de anställdas rättigheter och inflytande vid

beslut om nedläggning. Regeringen bör överväga en

lagstiftning som ger de anställda rätt att förvärva

ett företag eller en enhet, som hotas av nedläggning

och föreslå åtgärder som gör sådana övertaganden

möjliga, t.ex. genom statliga lånegarantier eller

statligt medägande direkt eller indirekt. En sådan

lag skulle dessutom minska risken för företagsköp,

som syftar till att begränsa konkurrensen genom

nedläggning. Motionären anser att ägandets

rättigheter måste begränsas och de anställdas

rättigheter utökas.

Åtgärder för att möjliggöra övertagande av

nedläggningshotade företag begärs även i motion

2002/03:N261 (mp). Orter som drabbas av

fabriksnedläggningar drabbas hårt. Inget företag

skall, enligt motionären, ha rätt att lägga ned en

enhet utan att först bjuda ut den till försäljning

till, i tur och ordning, enhetens arbetare, ortens

befolkning och den allmänna marknaden.

Försäljningssummans storlek skall lagregleras och

vara skälig. Utrustning som krävs för att driva

enheten vidare skall undantas från försäljning.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2001 behandlade näringsutskottet en motion med

i stort sett likalydande innehåll som i motion

2002/03:N218 (s). Utskottet (bet. 2000/01:NU7), som

delade motionärens uppfattning att det är positivt

med utländska företags investeringar i Sverige, fann

det självklart att utländska företag skall

respektera de lagar och bestämmelser som gäller på

olika områden. Vidare framhöll utskottet vikten av

att konkurrensneutrala villkor gäller för utländska

företags investeringar i olika länder och noterade

med tillfredsställelse det arbete med direktiv

beträffande arbetstagarinflytande som bedrevs inom

EU. Ett enigt utskott avstyrkte den aktuella

motionen.

Angående förköpsrätt för anställda m.fl. som nämns

i motionerna 2002/03: N330 (v) och 2002/03:N261 (mp)

kan noteras att liknande yrkanden behandlades av

utskottet i mitten av 1990-talet (bet.

1994/95:NU18). Utskottet avstyrkte yrkandet med

motivet att den typ av reglering av företagens

verksamhet som förordades skulle kräva genomgripande

förändringar av lagstiftningen, främst avseende

aktiebolagen. När liknande förslag framfördes av

Miljöpartiet under riksmötet 1998/99 ansåg utskottet

det vara viktigt att möjligheten ökas för dem som

arbetar i ett företag - arbetare, tjänstemän och

företagsledning - att ta över ägandet om företaget

skall säljas (bet. 1998/99:NU6). Utskottet

förespråkade en mångfald i ägandet och utgick från

att regeringen hade ett likartat synsätt.

Motionsyrkandena avstyrktes.

Våren 2002 behandlade arbetsmarknadsutskottet

(bet. 2001/02:AU6) en motion med liknande innehåll

som i motion 2002/03:N330 (v).

Arbetsmarknadsutskottet konstaterade att regeringen

mot bakgrund av ett ökat antal varsel vid

driftsinskränkningar hade ansett det vara nödvändigt

att kartlägga vilka regler som finns inom EU:s

medlemstater om arbetsgivarens ansvar vid

företagsnedläggelser. Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS,

fick sedermera ett sådant uppdrag.

Arbetsmarknadsutskottet hänvisade också till att en

särskild utredare hade fått i uppdrag att bl.a. se

över effekterna av s.k. omställningsavtal (dir.

2000:55). Utskottet avstyrkte motionen med

hänvisning till att dessa utredningar borde

slutföras innan utskottet tog närmare ställning.

Slutsatsen från AMS kartläggning var bl.a. att EU-

medlemsstaternas regelsystem som gäller vid

företagsnedläggningar uppvisar vissa gemensamma

drag, som beror på att staternas regleringar utgår

från samma minimikrav enligt internationella

arbetsorganisationen (ILO) och EG-direktiv.

Samtidigt finns det också många skillnader som

förklaras av staternas olika syn på arbetsrättens

och arbetsmarknadsmyndigheternas roll och

funktionssätt i samhället.

Utskottets ställningstagande

I två av de här aktuella motionerna föreslås

åtgärder för att underlätta övertagande av

nedläggningshotade företag eller enheter. Utskottet

har tagit ställning till liknande yrkanden tidigare

och då, utan att förorda ett särskilt

tillkännagivande, understrukit vikten av en mångfald

i ägandet. Vidare har utskottet framhållit att

möjligheten bör ökas för dem som arbetar i ett

företag, arbetare, tjänstemän och företagsledning,

att ta över ägandet om företaget skall säljas.

Utskottets står fast vid denna uppfattning och

förutsätter att regeringen fortlöpande prövar om

kompletterande åtgärder erfordras för att främja

sådant övertagande.

Vidare vill utskottet instämma i vad som anförs i

motion 2002/03:N225 (kd) om vikten av likvärdiga

konkurrensvillkor för svenska företags agerande på

den europeiska arenan. Till skillnad från

motionärerna menar utskottet dock att de svenska

företagen i allt väsentligt har minst lika goda

allmänna villkor som aktörer från andra EU-länder.

Enligt utskottets mening kan det exempel som

beskrivs i motionen inte tas som intäkt för

förekomsten av ett generellt problem när det gäller

exempelvis långa handläggningstider. Därutöver vill

utskottet framhålla att det pågår ett

regelförenklingsarbete som ytterligare kommer att

förbättra de svenska företagens konkurrenssituation.

Beträffande vad som anförs i motion 2002/03:N218

(s) om utländska företags etablering i Sverige vill

utskottet upprepa sin tidigare ståndpunkt i frågan.

Utskottet finner det självklart att utländska

företag skall respektera de lagar och bestämmelser

som gäller på olika områden samt att det är viktigt

att konkurrensneutrala villkor gäller för utländska

företags investeringar. Till detta kan även fogas

att utskottet inte uppfattar att de problem som

beskrivs i motionen är av sådan art eller omfattning

att den föreslagna kartläggningen kan anses vara

motiverad.

Med det anförda avstyrks samtliga här behandlade

motioner i berörda delar.

Företagare och anställda

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till bl.a. en

pågående rättsprocess avslå motioner om

företagare och anställda.

Motionerna

Det finns all anledning att se positivt på

möjligheterna att använda okonventionella metoder

för att finna nya verksamhetsidéer i bl.a.

avfolkningsbygder, anförs det i motion 2002/03:N247

(v). I orter med en ensidig näringslivsstruktur

saknas ofta traditionen att starta företag, påpekar

motionären och förordar därför en bolagsform där

idéer kan prövas samtidigt som den enskilde kan

behålla sin A-skattsedel och därmed betraktas som

formellt anställd. Efter en tid skall det bedömas om

idén kan ligga till grund för en självständig

verksamhet. Motionären föreslår att regeringen

samlar information om den här typen av verksamhet

inom ramen för det förenklingsarbete avseende

småföretag som pågår och sedan föreslår erforderliga

förbättringar.

I motion 2002/03:N377 (c) anförs att svenska

företagare är omgärdade av en omfattande byråkrati.

De minsta företagen är särskilt drabbade. Mot den

bakgrunden förespråkar motionären ett pilotprojekt

som grundar sig på företagsmodellen Bolagsbolaget.

Modellen bygger på att enskilda entreprenörer hyr

sin arbetsgivare: Bolagsbolaget. Den enskilde får en

anställning i Bolagsbolaget AB som genom sin F-

skattsedel ansvarar för redovisning av skatter och

arbetsgivaravgifter. Bolagsbolaget hanterar även

fakturering, bokföring m.m. Bolagsbolaget har också

fått betydelse för dem som är i arbetsmarknadsåtgärd

efter långtidsarbetslöshet. De arbetslösas

motivation till eget företagande har ökat då de har

kunnat erhålla kompletterande ersättning under den

tid de prövar sina idéer i Bolagsbolagets hängd.

Invandrare som har ambitionerna att bli

egenföretagare eller anställda, kan genom

Bolagsbolaget lära sig den svenska företagskulturen

och samtidigt prova sig fram, visa sina färdigheter

och "sälja in sig" på marknaden. Bolagsbolagets

verksamhetsmodell har många fördelar och måste ses

som ett komplement till andra företagsmodeller och

utbildningsformer. Mot denna bakgrund önskas

tillkännagivanden om att företagsmodellen

Bolagsbolaget skall utses till pilotprojekt under en

begränsad tidsperiod, om att Bolagsbolagets

verksamhet kan betraktas som en lärande organisation

för enskilda blivande företagare samt om att

Bolagsbolagets modell utgör ett utbildningsforum för

invandrare där de kan få kunskap om den svenska

företagskulturen och möjlighet till integrering i

samhället på ett naturligt sätt. En begäran om ett

fjärde tillkännagivande saknar närmare motiveringar.

Lydelsen är endast att direktiven till

länsstyrelserna, skattemyndigheterna och

arbetslöshetskassorna skall vara enhetliga.

Vissa kompletterande uppgifter

Beträffande Bolagsbolaget kan det noteras att

Näringsdepartementet vid uppvaktningar har fått ta

del av de idéer som återges i motionen. Enligt

uppgift har departementets näringslivsenhet sett

förhållandevis positivt på Bolagsbolagets

verksamhet, medan större tveksamhet har funnits hos

arbetsmarknadsenheten. Detta bottnar huvudsakligen i

hur de s.k. bolagsbrukarna utnyttjar

arbetslöshetsförsäkringen.

Skattemyndigheten i Värmlands län beslutade i

februari 2001 att återkalla ett Bolagsbolags F-

skattsedel. Skälet var bl.a. att bolagets

redovisningsrutiner stred mot bestämmelserna i

bokföringslagen. Enligt skattemyndigheten

sammanhängde detta bl.a. med bolagets

verksamhetsidé. Skattemyndigheten menade också att

bolaget missbrukat sin F-skattsedel genom att gå in

som betalningsmottagare i stället för den person som

hade utfört arbetet. Detta ansågs strida mot

bestämmelserna i skattebetalningslagen. Beslutet

överklagades till länsrätten som i en dom i februari

2003 gick på skattemyndighetens linje. Länsrättens

beslut har sedermera överklagats till kammarrätten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har en positiv inställning till nytänkande

som kan stimulera framväxten av nya företag och

arbetstillfällen. Inte minst gäller detta sådana

initiativ som innebär att människors kreativitet på

lokal och regional nivå tas till vara. Enligt

utskottets uppfattning bör den ovan beskrivna

rättsliga prövning som för närvarande pågår avvaktas

innan riksdagen tar eventuella initiativ till att

förändra aktuella regler eller för att tillse att

okonventionella företagsmodeller utreds närmare. Det

kan under den pågående rättsliga processen inte

heller anses lämpligt med några uttalanden från

riksdagens sida som har direkt bäring på den

verksamhet som är föremål för den rättsliga

prövningen. Med det anförda avstyrker utskottet här

behandlade motioner i berörda delar.

Skogs-, trä- och stålindustrin

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete bör riksdagen avslå

motionsyrkanden om skogs-, trä- och

stålindustrin. Jämför reservation 13 (m, fp,

kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N362 (s) anförs att

förädlingsgraden borde kunna öka på det virke som

tas ut från skogarna i Dalarnas län. Genom ökade

FoU-insatser skulle detta vara möjligt att uppnå.

Enligt motionärerna kan skogen i större utsträckning

bidra till ökad sysselsättning, ökade inkomster och

ett mer ekologiskt hållbart samhälle. Motionärerna

framhåller också att det mesta av det som produceras

inom stålindustrin i Dalarna lämnar länet med

alltför låg vidareförädlingsgrad. Därför måste en

ökad satsning på utvecklingsinsatser i samarbete

mellan industrin och högskolan komma till stånd.

Ökad vidareförädling stärker basindustrin och bidrar

till ökad sysselsättning, sägs det i motionen.

I motion 2002/03:N269 (m) framhålls skogsbrukets

och skogsindustrins betydelse som en viktig

basnäring. Staten har ett delansvar att skapa

förutsättningar för att skogsbruk och skogsnäring

kan utvecklas, sägs det i motionen. Skogspolitiken

måste breddas för att kunna medverka till att

uppfylla de övergripande målen för den ekonomiska

politiken samt för regional-, arbetsmarknads- och

miljöpolitiken. Enligt motionärerna måste staten mer

beslutsamt än tidigare analysera vilka åtgärder som

behövs för att skogsklustret skall kunna spela den

roll det hittills har gjort. Motionärerna anser

vidare att staten måste ta ansvar för att

forskningen inom den trätekniska sektorn ges ökade

resurser. Det begärs ett tillkännagivande om den

svenska skogsnäringens betydelse för den svenska

ekonomin och om en satsning på vidareutveckling av

träanvändning.

I motion 2002/03:MJ425 (kd) betonas vikten av att

Vetenskapsrådet harmoniserar den grundläggande

forskningen och tillämpade innovationer.

Industriforskningsinstitutens statliga

grundfinansiering är en förutsättning för långsiktig

forskningsverksamhet där näringen tillskjuter

huvuddelen av medlen. Ett tillkännagivande begärs om

att regeringen måste prioritera forskningen kring

trä och träanvändning.

Det finns stora förutsättningar att öka

vidareförädlingsgraden inom skogsbranschen, anförs

det i motion 2002/03:N233 (c). En högre

vidareförädlingsgrad skulle stärka näringen

ytterligare, vidareutveckla landets viktigaste

exportnäring och ge ett tillskott av värdefulla

arbetstillfällen. Motionärerna konstaterar att

riksdagen våren 2002 beslutade om ett program för

ökad träanvändning i Sverige. För att bryta dagens

utveckling och ge byggande, träanvändning och

förädling ett nytt avstamp krävs enligt motionärerna

att detta program utformas till ett kraftfullt

instrument för arbete och utveckling, inte minst i

skogslänen. Motionärerna önskar även ett

tillkännagivande om vikten av att skapa regionala

träcentrum/utvecklingscentrum. Det behövs, enligt

motionärerna, regionala program för att utveckla

skogsnäringen och vidareförädlingen av skogsråvaran

i berörda områden.

Vidareförädling av trä behandlas också i motion

2002/03:N285 (c). Även i denna motion erinras om att

riksdagen har antagit ett nationellt

handlingsprogram för vidareförädling av trä. Enligt

motionärerna bör det eftersträvas en ökad

vidareförädling. Helst bör förädlingen ske så nära

växtplatsen som möjligt för att minimera

miljöskadliga transporter. Med ökad förädling i

Sverige skapas också nya arbetstillfällen. Vidare

pläderas för en ökad satsning på trädesign i

Västernorrlands och Jämtlands län.

Trä är en förnyelsebar resurs och i ett ekologiskt

hållbart samhälle måste trä på sikt ersätta plast i

många produkter, anförs det i motion 2002/03:N302

(mp). Skogsråvaran borde kunna skapa betydande

mervärden om den förädlades i högre grad än i dag,

hävdas det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Trä

Utskottet behandlade motionsyrkanden på temat

vidareförädling av trä senast våren 2002 (bet.

2001/02:NU12). Beredningen resulterade i att

riksdagen på förslag av utskottet gjorde ett

tillkännagivande i syfte att driva på regeringens då

nyligen initierade arbete med att ta fram ett

nationellt träprogram. Utskottet framhöll också

skogsindustrins stora betydelse för den ekonomiska

utvecklingen i Sverige, bl.a. genom dess ansenliga

bidrag till exportnettot, och genom dess betydelse

för sysselsättningen på vissa orter.

Med hänvisning till tidigare uttalanden upprepade

utskottet uppfattningen att det borde vara möjligt

för den svenska skogsindustrin att öka

förädlingsgraden i de produkter som exporteras. En

ökad vidareförädling vore, enligt utskottet, bra för

svensk ekonomi, sysselsättning och miljö. Utskottet

fann det även positivt att ett arbete hade

initierats inom Regeringskansliet i syfte att öka

träanvändningen i byggandet. Med referens till det i

den regionalpolitiska propositionen (prop.

2001/02:4) aviserade programmet för utveckling av

det nationella träklustret betonade utskottet det

centrala i näringslivets medverkan i framtagandet

och genomförandet av programmet.

När utskottet behandlade den ovan nämnda

regionalpolitiska propositionen och tog ställning

för den satsning på ett program för hållbar tillväxt

inom det nationella träklustret som där föreslogs,

underströk utskottet (bet. 2001/02: NU4) det

angelägna i att stimulera en snabb utveckling inom

skogs- och träbranschen. Motivet till detta var

bl.a. den ökande konkurrensen från nya

trävaruleverantörer i bl.a. östra Europa och även

från nya material.

Nutek har sedermera, i samråd med Vinnova och

Delegationen för utländska investeringar i Sverige

(ISA), utarbetat insatsområdet träkluster inom ramen

för ett nationellt program för utveckling av

innovationssystem och kluster. Träklusterprogrammet

omfattar totalt 20 miljoner kronor under åren 2003

och 2004. Programmet delfinansierar projekt till

företagsnätverk/kluster inom den trärelaterade

industrin med upp till 50 % av projektens kostnader.

Syftet är att främja samverkan mellan företag genom

sådana affärsmässiga relationer som leder till

utveckling och tillväxt utöver vad företagen och

andra aktörer var för sig kan åstadkomma. Målet är

att programmet skall medverka till att

företagsnätverk tillsammans med aktörer inom den

trärelaterade industrin möjliggör nya kommersiella

aktiviteter på nationella och internationella

marknader.

Under år 2002 genomförde Vinnova en utvärdering av

de olika strategiska insatser som gjorts för att

stimulera utvecklingen av svensk skogsnäring under

perioden 1997-2000 (Vinnova rapport VR 2002:24).

Bland slutsatserna kan nämnas att en utveckling av

byggsystem som baseras på massivträ och

lättbyggnadsteknik har initierats. Samarbetet mellan

träleverantörer och byggnadsföretag har utvecklats

så att fungerande demonstrationsprojekt har

tillkommit. Problemet inom trä-, bygg- och

möbelprogrammet tycks dock främst ha varit bristande

marknadsbearbetning och avsaknad av egna

internationella marknadskanaler. Rapportförfattarna

framhöll vikten av att de uppnådda resultaten under

de kommande åren omsätts i affärsmässig verksamhet.

De betonade även värdet av att berörda myndigheter

samordnar sina insatser mot en gemensam mål- och

helhetsbild.

Utvärderingen låg sedermera bl.a. till grund för

Vinnovas verksamhetsplanering för perioden

2003-2007. Av denna framgår att myndigheten har

identifierat arton prioriterade tillväxtområden.

Inom dessa tillväxtområden kraftsamlar Vinnova för

att öka den tekniska forskningen. Ett av

tillväxtområdena är trämanufaktur. Målet för

verksamheten inom det tillväxtområdet är att

vidareförädlingen av trä på nationell nivå skall

fördubblas under den kommande tioårsperioden. Främst

skall detta ske inom modulära träbaserade byggsystem

och interiöra, funktionella lösningar med högt

innehåll av vidareförädlat trä.

I december 2002 tillkallade regeringen en

förhandlare för att tillsammans med trä- och

byggsektorn utarbeta en långsiktig strategi för att

moderna träbaserade byggsystem skall bli bättre

etablerade på marknaden. Strategin skall innehålla

en plan med förslag till åtgärder för staten

respektive näringslivet. Förhandlaren ansvarar för

att olika intressenter aktivt involveras i arbetet

och bidrar till att utforma förslagen. Senast den 1

december 2003 skall förhandlaren redovisa sitt

arbete.

När det gäller forskning på träområdet kan noteras

att utskottet tidigare har uttalat vikten av FoU-

insatser inom den svenska skogsindustrin. Utskottet

har också framhållit att skogsindustrin tillhör de

områden som bör prioriteras av Vinnova och i samband

med omstruktureringen av

industriforskningsinstituten. Näringsutskottet har

även betonat vikten av en hög kunskapsnivå inom

skogsindustrin (bet. 2001/02:NU5).

På det skogsindustriella området finns två

industriforskningsinstitut, Institutet för

träteknisk forskning (Trätek) och Skogsindustrins

Tekniska Forskningsinstitut (STFI). STFI har nyligen

slagits ihop med Packforskningsinstitutet

(Packforsk). Detta sägs ge större möjligheter till

uppbyggnad av en kvalificerad skogsindustriell

forskning som inkluderar flera förädlingsled. Även

Trätek har uttryckt önskemål om att integrera framåt

i förädlingskedjan.

För att utveckla svensk träindustri inleddes år

2000 en treårig försöksverksamhet med s.k.

industriella utvecklingscentrum för träindustrin

(IUC-Trä). Som tidigare nämnts har statens roll i

förhållande till IUC behandlats av Utredningen om

statens regionala insatser för företagsutveckling.

Regeringen kommer att ta ställning till utredningens

förslag efter den remissomgång som löpte ut i slutet

av februari 2003.

Stål

När det gäller vidareförädling av stål kan nämnas

att regeringen i propositionen om FoU och samverkan

i innovationssystemet (prop. 2001/02:2) framhöll att

produktutvecklingen inom stål- och metallindustrin

har gjort svenska företag till världsledande på

dessa områden. Regeringen ansåg att det finns en

stor potential för svenska industriella framgångar

om nödvändiga kunskaper kan komma företagen

tillgodo. Vinnova bör enligt regeringen bidra till

att små och medelstora företag lättare kan börja

använda nya material och ny kunskap i sin

verksamhet. Ett viktigt inslag i detta arbete är

nätverksbyggande med universitet, högskolor,

industriforskningsinstitut och även större företag.

Regeringen menade att FoU-insatser även bör inriktas

mot den tillverkande industrin samt verksamheter som

baseras på svenska råvaror i syfte att stödja

användningar av ny teknik och nya tillämpningar.

I samband med behandlingen av ett antal

motionsyrkanden om stålindustrin som väcktes i

anslutning till propositionen framhöll utskottet att

den svenska stålindustrin har stor betydelse för den

svenska ekonomin. Utskottet noterade att regeringen

i propositionen lyfte fram materialteknik som ett

prioriterat område och framhöll att det är viktigt

med såväl vidareutveckling som introduktion av helt

nya material om svenska konkurrensfördelar inom

stål- och metallindustrin skall kunna bibehållas

(prop. 2001/02:2, bet. 2001/02:NU5).

Med anledning av vad som anförs i motion

2002/03:N362 (s) om vidareförädling av stål i

Dalarnas län kan nämnas att det i detta län finns

ett företagssamarbete som kallas Nätverk Tunnplåt.

Nätverket består av ett tjugofemtal företag med

verksamhet inom tunnplåtsförädling. Arbetet är

inriktat mot en ökad regional vidareförädling bl.a.

av den tunnplåt som är den viktigaste produkten vid

SSAB:s anläggning i Borlänge. Genom samarbete kan

medlemsföretagen åtaga sig större uppdrag och

därigenom tillföra Dala-Bergslagsregionen en ökad

ordervolym. SSAB Tunnplåt, Avesta Polarit, Högskolan

Dalarna och IUC stöder nätverket med

företagsanpassad utbildning i nya material och

bearbetningsmetoder.

Utskottets ställningstagande

Skogsnäringens betydelse för den ekonomiska

utvecklingen i Sverige är uppenbar. Skogsbruk och

skogsindustri skapar ett betydande antal

arbetstillfällen, inte minst i glesbygd, och

genererar ett betydande positivt exportnetto. Denna

syn på skogsnäringen har utskottet framfört vid

flera tillfällen tidigare; utskottet finner ingen

anledning att ompröva denna ståndpunkt. Från

utskottets sida har även framhållits vikten av att

åtgärder vidtas för att stimulera vidareförädlingen

av skogsråvaran. Regeringens initiativ att tillsätta

en särskild "träförhandlare" ligger väl i linje med

dessa utskottets tankegångar. Utskottet anser vidare

att den valda förhandlingsmodellen kommer att kunna

leda fram till en strategi för att etablera

träbaserade byggsystem på marknaden och som är väl

förankrad hos såväl privata som offentliga aktörer

på området.

Utskottet vill också lyfta fram det arbete som

sker inom ramen för det s.k. Träklusterprogrammet.

Utvärderingar av tidigare satsningar på utvecklingen

av svensk skogsråvara har visat på vissa svårigheter

att omsätta de utvecklingsprojekt som har initierats

i affärsmässiga produkter.

Utskottet bedömer att den pågående

omstruktureringen av industriforskningsinstituten

kommer att leda till förbättrade möjligheter att

bedriva en kvalificerad skogsindustriell forskning

som inkluderar flera vidareförädlingsled. Den

sammanslagning som redan har skett av två institut

med skogsindustriell koppling kan anses visa på

viljan att stärka den skogsindustriella forskningen

ytterligare.

Beträffande regionala satsningar på

vidareförädling av trä som nämns i några motioner

noterar utskottet den verksamhet som bedrivs inom

industriella utvecklingscentrum för träindustrin

(IUC-Trä). Utskottet har tidigare i detta betänkande

redogjort för de förslag kring statens långsiktiga

engagemang i IUC som för närvarande bereds inom

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör

dessa överväganden avvaktas innan riksdagen tar

några initiativ på området.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att det pågår

ett flertal aktiviteter för att uppnå en ökad

regional vidareförädling av stål. Det arbete som i

det avseendet bedrivs av ett företagsnätverk i

Dalarnas län ligger i linje med vad som önskas i en

av de här aktuella motionerna.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

behandlade motioner i berörda delar.

Varvsindustrin

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder avslå en motion om varvsindustrin.

Motionen

I motion 2002/03:N234 (s) konstateras att ett EU-

beslut från juni 2002 innebär att medlemsländerna

får möjlighet att ge statligt stöd till

fartygstillverkning. Beslutet är en konsekvens av

handelstvisten med Republiken Korea (Sydkorea), men

måste enligt motionärerna även ses mot bakgrund av

att flera länder i Europa inte har avvecklat sina

industristöd till varvsnäringen. Det stöd som EU har

beslutat att införa gäller tillverkning av

containerfartyg och gastankfartyg. Motionärerna

anser att det är orimligt att stödet endast gäller

vissa fartygstyper. De menar att om det inom EU

skall finnas utrymme för statliga varvsstöd är det

angeläget att det blir ett rättvist stöd. Sverige

bör därför i EU verka för att denna differentiering

tas bort.

Vissa kompletterande uppgifter

Näringsutskottet har vid flera tillfällen behandlat

frågor om varvsstöd, senast våren 2001 (bet.

2000/01:NU7). I betänkandet noterade utskottet att

Sverige avskaffade den sista formen av direkt stöd

till varvsindustrin vid årsskiftet 1992/93 samt att

driftsstöd till varvsindustrin är förbjudet inom EU.

Utskottet konstaterade vidare att ett eventuellt

riktat driftsstöd, endast kunde bli aktuellt om

kommissionen lägger fram ett förslag om ett sådant,

vilket i sin tur beror på utvecklingen av

situationen i Sydkorea. Den motion som hade väckts

med önskemål om statligt stöd till varvsnäringen

avstyrktes av ett enigt utskott.

Bakgrunden till det beslut om en tillfällig

stödmekanism som nämns i motion 2002/03:N234 (s) är

att EU anser att Sydkorea konkurrerar illojalt genom

underprissättning i delar av sin fartygsproduktion.

Förhandlingar med Sydkorea har pågått under flera år

utan resultat. Mot den bakgrunden beslutade rådet i

juni 2002 om att införa en tillfällig stödmekanism

för viss varvsproduktion samt att inleda ett s.k.

WTO-förfarande mot Sydkorea om en bilateral lösning

inte uppnåddes före den 30 september 2002.

Förhandlingarna med Sydkorea bröt emellertid samman

och ett WTO-förfarande inleddes samtidigt som den

tillfälliga stödförordningen trädde i kraft den 24

oktober 2002.

Som nämns i motionen omfattas inte alla

fartygsslag av det aktuella stödet. Den tillfälliga

stödmekanismen riktar sig till de marknadssegment

som är särskilt utsatta för konkurrens från den

sydkoreanska varvsindustrin och där det har kunnat

konstateras att det förekommer underprissättning i

koreansk varvsindustri. Dessa segment är

containerfartyg och produkt- och kemikalietanker.

Stödet för gastanker träder inte i kraft förrän

kommissionen, på grundval av undersökningar som

omfattar år 2002, bekräftar att gemenskapens

industri har skadats av illojal konkurrens från

Sydkorea. Denna undersökning beräknas bli klar under

våren 2003.

Stödförordningen skall gälla så länge en WTO-

procedur pågår eller tills konflikten med Sydkorea

har lösts, dock ej längre än till mars 2004. WTO-

processen beräknas ta minst 18 månader. I februari

2003 har medlemsländerna börjat notifiera stöd enlig

den tillfälliga stödmekanismen, men kommissionen har

ännu inte beslutat om något fall. I sammanhanget bör

det erinras om att det är medlemsländerna som

bestämmer om de vill ge stöd enligt den tillfälliga

stödmekanismen. Det handlar således inte om något

stöd från EU.

Sverige anser, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, att statligt stöd till

varvsindustrin inte gynnar branschen i ett längre

perspektiv. Enligt Näringsdepartementet avvisade

Sverige bestämt kommissionens förslag om en

tillfällig skyddsordning för varvsindustrin.

Följaktligen röstade Sverige, tillsammans med

Storbritannien, Finland, Danmark och Nederländerna,

utan framgång mot förslaget. Enligt uppgift från

Regeringskansliet kommer Sverige framgent att bevaka

att beslutet inte utvidgas i tid eller omfattning.

Utskottets ställningstagande

Näringsutskottet anser, i likhet med regeringen, att

statliga stöd till varvsindustrin inte gagnar

branschen i ett längre perspektiv. Mot den

bakgrunden ställer sig utskottet bakom regeringens

ansträngningar att förhindra införandet av sådana

stöd. Regeringskansliets utfästelser om att även

framgent försöka motverka en utvidgning av den

aktuella stödmekanismen överensstämmer med vad som

bl.a. efterfrågas i den här aktuella motionen.

Samtidigt anser utskottet att Sverige får foga sig

efter det beslut om en tillfällig stödmekanism som

har fattats av EU. Utskottet menar att det är

rimligt att den tillfälliga stödmekanismen endast

får omfatta de fartygstyper där det med säkerhet har

kunnat påvisas att Sydkorea har använt otillåtna

konkurrensmetoder. Utskottet finner inte några

argument i den här behandlade motionen som

föranleder utskottet att ändra denna uppfattning.

Motion 2002/03:N234 (s) avstyrks.

Glasindustrin

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning bl.a. till en

strävan efter att undvika särlösningar för

vissa industrisektorer avslå en motion om

glasindustrin.

Motionen

Den svenska glasindustrin är väl känd och står för

hög kvalitet, påpekas det i motion 2002/03:N349 (s).

Branschen är personalintensiv och kräver stor

erfarenhet och kunskap. Glasriket är ett etablerat

namn med gott renommé, och verksamheten är

ovärderlig för Kronobergs och Kalmar län från

sysselsättnings-, kultur- och turistsynpunkt.

Glasindustrin är emellertid en liten bransch sett

utifrån den totala industrisysselsättningen, påpekas

det i motionen. Antalet anställda har halverats

sedan år 1980. I dag är endast ca 1 100 personer

sysselsatta inom glasindustrin. Enligt motionärerna

är detta mycket oroande, då branschen är känslig för

konjunkturnedgångar och då majoriteten av glasbruken

ligger i små tätorter i glesbygd. På många av dessa

orter är glasbruket dessutom den dominerande

arbetsplatsen.

Ägarbilden har förändrats och är, enligt

motionärerna, i dag av mer kortsiktig karaktär.

Ekonomisk vinst utgör ägarnas huvudintresse.

Glasforskningsinstitutet (Glafo) behöver en ökad

säkerhet vad gäller ekonomin för att kunna

utvecklas. Enligt motionärerna behövs det ekonomiskt

stöd samt satsningar på forskning och utbildning för

såväl glasblåsare som formgivare. Även

fortbildningen inom industrin behöver förstärkas.

Motionärerna begär ett tillkännagivande om att

regeringen skall se över vad som kan göras för att

stödja Glasriket och trygga dess verksamhet och

fortlevnad.

Vissa kompletterande uppgifter

Den manuella glasnäringens situation har behandlats

vid ett par tillfällen av näringsutskottet (se bl.a.

bet. 1997/98:NU10). Yrkandena har varit av liknande

slag som det nu aktuella och har inte resulterat i

några tillkännagivanden från riksdagen.

Utskottet tog hösten 2001 ställning till ett

motionsyrkande om att Glasforskningsinstitutet

skulle återfå sin status som

industriforskningsinstitut och därmed kunna erhålla

statligt grundanslag för forskning (bet.

2001/02:NU5). I betänkandet redovisade utskottet

regeringens prioriterade områden vid

omstruktureringen av industriforskningsinstituten -

däribland materialteknik - och framhöll att

utskottet inte hade något att invända mot denna

prioritering. Utskottet ansåg också att

statsmakternas styrning av myndigheters verksamhet

bör ske genom riktlinjer i propositioner,

utskottsbetänkanden och regleringsbrev. Därefter har

myndigheterna - i detta fall Vinnova - att göra

avvägningar mellan insatser på olika områden.

Detaljstyrning bör undvikas. Utskottet avstyrkte

samtliga motioner med krav på mer specifika

inriktningar, däribland motionen om Glafo.

I februari 2002 besvarade dåvarande

näringsministern Björn Rosengren en fråga (fr.

2001/02:645) från Carina Adolfsson Elgestam (s) om

vad han avsåg att göra för att säkra glasindustrins

framtid. Näringsministern framhöll att regeringens

arbete i första hand bygger på att skapa goda

basvillkor för alla branscher. Vidare framhöll

statsrådet att det i den berörda regionen finns

organ som har till uppgift att bl.a. med statliga

medel främja nya företag och företag som vill växa

med produktutveckling och marknadsföring. Exempel på

sådana statliga medel är stöd till allmänt

näringsfrämjande åtgärder som ges från EG:s

strukturfonders mål 2 och industriella

utvecklingscentrum samt genom lån från Almi

Företagspartner AB. Näringsministern menade att

företag inom glasindustrin kan söka stöd från dessa

finansieringsorgan. Inom ramen för EG:s

strukturfonder finns också gemenskapsinitiativet

Leader-plus som ger stöd till glas-, trä-,

aluminium- och designprojekt inom regionen. Statliga

medel beviljas som s.k. medfinansiering i sådana

projekt. Stiftelsen Svensk Industridesign driver med

hjälp av statliga medel regionala projekt, bl.a. i

Kalmar län, som syftar till ökad lönsamhet med hjälp

av design i små företag.

Av budgetpropositionen för år 2003 framgår att

Växjö universitet prioriterar en fortsatt utveckling

av forskningsområdet glasteknik. Tillsammans med

Glafo har universitetet bl.a. för avsikt att satsa

på fortbildning, grundläggande utbildning och FoU

inom glasteknologi/glaskemi, glasdesign och glasets

kulturhistoria.

Utskottets ställningstagande

Näringsutskottet delar den syn på glasnäringens

betydelse som framförs i motion 2002/03:N349 (s).

Det gäller dels branschens roll som tillskapare av

arbetstillfällen i Kalmar och Kronobergs län, dels

dess roll som bärare av gamla hantverkstraditioner

samt dels dess betydelse för turismen i det aktuella

området. Glasnäringen kan också anses vara en

nationell angelägenhet.

Utskottet vidhåller dock sin tidigare framförda

uppfattning att Vinnova utifrån övergripande

riktlinjer skall ta ställning till vilka insatser

som behövs på olika områden. Enligt utskottets

uppfattning saknas hållbara argument för att

glasindustrin bör särbehandlas i det avseendet.

Utskottets ambition att skapa goda basvillkor för

alla branscher talar också emot särlösningar för

glasindustrin. Med det anförda avstyrks motion

2002/03:N349 (s).

Rymdindustrin

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till gjorda

prioriteringar och pågående arbete avslå en

motion om rymdverksamheten i Trollhättan.

Motionen

I motion 2002/03:N322 (s) framhålls att Volvo Aero

sedan över 20 år har deltagit i det europeiska

rymdsamarbetet och bl.a. fungerat som leverantör

till det s.k. Arianeprogrammet. Verksamheten

sysselsätter 130 personer och den högteknologiska

kompetens som har byggts upp har betydelse även

utanför företaget. Området kring Trollhättan

(Fyrstadsregionen) gynnas bl.a. genom Volvo Aeros

samarbete med ett antal mindre företag.

Riksdagen reducerade anslaget för rymdverksamhet

för budgetåret 2002 med ca 50 miljoner kronor. Fram

till år 2005 kommer en minskning att ske med totalt

200 miljoner kronor. Rymdstyrelsen har, enligt vad

som anförs i motionen, ifrågasatt om det är möjligt

att bedriva en balanserad rymdverksamhet på denna

lägre anslagsnivå, som inkluderar en så omfattande

verksamhet som Arianeprogrammet.

Motionären konstaterar att EU:s ministerråd i

början av år 2003 väntades ta ställning till Arianes

framtid. Om Arianeprogrammet skulle avbrytas blir

effekten 100-120 personers övertaglighet. Om Sverige

ensidigt skulle ta ställning mot programmet kan det

ha negativa konsekvenser för den viktiga

spetskunskap som Sverige behöver för att hävda sig

internationellt. Enligt motionären bör riksdagen

därför ge regeringen till känna vad som i motionen

anförs om rymdverksamheten i Trollhättan.

Vissa kompletterande uppgifter

Huvuddelen av den svenska rymdverksamheten bedrivs

inom ramen för den europeiska rymdorganisationen

(ESA) men även inom bilaterala samarbeten, främst

med Frankrike. Av budgetpropositionen för år 2003

framgår att resurserna för rymdverksamhet successivt

har minskat under senare år, vilket har medfört att

det svenska deltagandet i ESA:s program har

reducerats. Statens resurser till rymdverksamhet

kanaliseras via Rymdstyrelsen, som ansvarar för det

svenska deltagandet i ESA-samarbetet och andra

internationella samarbeten. Basen för de svenska

rymdföretagens verksamhet är i stor utsträckning

också deltagande i internationella utveck-

lingsprojekt, framför allt inom ESA. För ESA:s del

utgör bärraketen Ariane en strategisk tillgång och

en förutsättning för Europas oberoende tillträde

till rymden.

Kommissionen har nyligen presenterat en grönbok om

europeisk rymdpolitik (KOM/2003/17). Grönboken har

tagits fram i samarbete med ESA och i den behandlas

ett antal strategiska frågeställningar av teknisk,

ekonomisk och politisk natur som har betydelse för

rymdverksamhetens framtid i Europa. Sverige har

ställt sig positivt till en vidgad diskussion om

rymdfrågor. Grönboken har sänts ut på remiss till

den 15 april 2003. Rådsslutsatser kan eventuellt

förväntas på Konkurrenskraftsrådets möte den 12 och

13 maj 2003.

I maj 2003 planeras också ett möte med ESA:s råd

på ministernivå. Då skall bl.a. ställning tas till

den europeiska rymdtransportsektorn och dess

problem. Enligt Rymdstyrelsens bedömning torde det

dock vara uteslutet att Arianeprogrammet läggs ned.

Rymdstyrelsen anser emellertid att svenska

rymdföretag kan drabbas om Sverige väljer att inte

längre garantera sitt fortsatta deltagande i

programmet.

Utskottets ställningstagande

Sverige har en viktig roll i det europeiska

rymdsamarbetet och svensk industri har etablerat en

stark position i det sammanhanget. Det svenska

deltagandet genererar också viktiga

samhällsekonomiska värden på flera platser i vårt

land. Mest påtagligt är detta i Kiruna, men

rymdverksamheten är också på flera sätt

betydelsefull i Fyrstadsregionen.

Utskottet finner det angeläget att betona den

multilaterala dimensionen i det rymdsamarbete som

bedrivs i Europa. Sverige måste som en

förhållandevis liten bidragsgivare i sammanhanget

kontinuerligt omvärdera sina insatser i förhållande

till rymdsamarbetets resultat och andra länders

ekonomiska åtaganden. Till detta kommer

restriktioner i form av ett begränsat budgetutrymme.

Sammantaget har detta resulterat i prioriteringar

som bl.a. har inneburit att anslaget till

rymdverksamhet har reducerats. Utskottet förutsätter

att frågan om Arianeprogrammets fortlevnad har

beaktats i det sammanhanget.

Avslutningsvis vill utskottet lyfta fram det

arbete på rymdområdet som har inletts på EU-nivå.

Utskottet förutsätter att regeringen spelar en aktiv

roll i detta arbete och att Sverige även framgent

kommer att kunna hävda sin position inom den

europeiska rymdverksamheten.

Med det anförda avstyrks motion 2002/03:N322 (s).

Nanoteknik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå

motionsyrkanden om nanoteknik.

Motionerna

I motion 2002/03:N245 (v) hävdas att en bred

tillämpning av s.k. nanoteknik (dvs. teknik där

storleken på applikationerna mäts i miljarddels

meter) är nästa industriella revolution. Ett flertal

ledande industriländer har identifierat nanoteknik

som en trolig framtidsteknik. Motionärerna anser att

regeringen bör ges i uppdrag att komma med förslag

till ett nationellt initiativ i syfte att stödja

forskning och utveckling av nanoteknik. Då Sverige

är ett litet land är en förutsättning, enligt

motionärerna, emellertid att man identifierar

nanoteknikområden som är lämpliga att utveckla i

Sverige.

Nanoteknisk forskning behandlas även i motion

2002/03:N237 (c). Det anförs att nanovetenskap och

nanoteknik är ett av de mest strategiska

forskningsområdena med en stor industriell

potential. Stora satsningar görs internationellt.

Svensk forskning inom det aktuella området bör ligga

vid den internationella frontlinjen och motionären

förordar därför en nationell satsning på nanoteknisk

forskning och utveckling.

Vissa kompletterande uppgifter

I propositionen om FoU och samverkan i

innovationssystemet (prop. 2001/02:2) konstaterar

regeringen att nanotekniken bl.a. kommer att spela

en viktig roll vid framtida materialframställning.

Vinnova driver ett program som heter Bionanoit där

livsvetenskaper kopplas ihop med mikro/nanovetenskap

och IT. En första utlysning av medel från programmet

ägde rum under våren 2002 och flera utlysningar

planeras under programmets löptid 2002-2007.

Från och med år 2003 har Vinnova förändrat sin

programstruktur. Verket definierar nu 18

prioriterade tillväxtområden. Ett av dessa är mikro-

och nanoelektronik. Området tros få stor betydelse

för utvecklingen av nya material och teknologier och

för nanoteknikområdet i allmänhet. Ett annat av

Vinnovas prioriterade tillväxtområden är designade

material inklusive nanomaterial. Design av material

på nano-, mikro- eller makronivå i samspel med nya

tillverkningsmetoder förväntas bl.a. möjliggöra

utveckling av material med helt nya egenskaper och

tillverkning av komponenter med unika kombinationer

av funktion och geometrisk form.

Vinnovas ambitioner är vidare att utvecklingen

främst skall ske på områden där det finns

tillväxtmöjligheter för svensk industri. En

kartläggning skall därför påbörjas för att närmare

utröna näringslivets behov av forskning och

utveckling på nanoområdet.

Det kan även nämnas att Nordisk Industrifond har

vissa planer för gemensamma insatser på nanoområdet.

Planer finns exempelvis på samarbete kring ett

utbildningsprogram samt på att försöka identifiera

gemensamma styrkeområden.

I EG:s sjätte ramprogram för forskning, utveckling

och teknisk demonstration ingår delprogrammet

Nanoteknik och nanovetenskap, kunskapsbaserade

multifunktionella material, nya produktionsprocesser

och produktionsanordningar. I december 2002 gick

programmet ut med sin första begäran om att få in

projektansökningar. Budgeten för delprogrammet

ligger på 1 300 miljoner euro.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i de båda motionerna är det angeläget att

Sverige håller sig väl framme på nya

vetenskapsområden, däribland det nanovetenskapliga

området. De svenska traditionerna på

elektronikområdet och ett brett kunnande inom det

som brukar betecknas livsvetenskaperna utgör, enligt

utskottet, en god grund för en gynnsam utveckling

även inom det nanotekniska området. Av redovisningen

ovan framgår att regeringen genom Vinnova redan har

vidtagit flera åtgärder för att stimulera denna

utveckling. Av Vinnovas 18 prioriterade

tillväxtområden innefattar exempelvis två direkta

nanovetenskapliga inslag. Till detta kan även fogas

att svenska forskare har möjlighet att söka

nanotekniskt inriktade forskningsanslag från EU.

Mot bakgrund av detta anser inte utskottet att det

finns några motiv för riksdagen att genom ett

tillkännagivande förespråka ytterligare satsningar

inom nanoteknikområdet. Motionerna 2002/03:N245 (v)

och 2002/03: N237 (c) avstyrks.

Design

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete bör riksdagen avslå ett

motionsyrkande om designens betydelse för

näringslivet och om åtgärder för att främja

svensk design.

Motionen

I motion 2002/03:Ub335 (m) begärs ett

tillkännagivande om designens betydelse för

näringslivet. Det påpekas att intresset för svensk

arkitektur, form och design ökar och att design i

lika hög grad är en kultur- och näringspolitisk

fråga som en utbildningsfråga. Motionärerna menar

att designen måste bli mer näringslivsorienterad.

Exportrådet har en viktig roll när det gäller att

exponera svensk design och form utomlands. Enligt

motionärerna bör denna roll ses över och ges större

utrymme. I motionen framhålls även vikten av att

statusen för svensk slöjd höjs.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade frågor om design i anslutning

till beredningen av budgetpropositionen för år 2003

(bet. 2002/03:NU1). Regeringen hade föreslagit en

satsning med 20 miljoner kronor för att utveckla ett

designprogram som skall främja

näringslivsutvecklingen på området. Den vision som

enligt regeringen skall ligga till grund för arbetet

är att Sverige redan år 2006 skall vara

världsledande på design. Programmet skall bygga på

samverkan mellan näringslivet och det offentliga,

och insatserna skall koordineras med andra

initiativ, främst inom närings-, regionala

utvecklings-, kultur- , utbildnings- och

miljöpolitiken. I samband med behandlingen av

budgetpropositionen refererade utskottet även

regeringsförklaringen från oktober 2002 där det

sades att ökade satsningar skall göras på

industriell design och att ett svenskt designår

planeras till år 2005.

Utskottet ställde sig mycket positivt till de

aviserade satsningarna och framhöll att den

designfrämjande verksamheten har en självklar plats

inom näringspolitiken. Med anledning av

motionsyrkanden om att hemslöjdens och slöjdarnas

kunnande skall tas till vara inom den av regeringen

föreslagna satsningen och att regionala projektmedel

skall kunna komma i fråga, framhöll utskottet att

det bör vara fullt möjligt att ta in denna typ av

insatser i de ökade medel avseende design som

regeringen har föreslagit. Något tillkännagivande i

saken ansåg utskottet emellertid inte vara

nödvändigt, varför motionerna avstyrktes.

I december 2002 överlämnade Stiftelsen Svensk

Industridesign och För-eningen Svensk Form ett

förslag till handlingsprogram till regeringen.

Programmet innehåller aktiviteter inom flera områden

- näringsliv (t.ex. fordon, biomedicinsk teknik,

förpackningsindustri), samhälle (designinsatser för

ett friskare arbetsliv, insatser inom sjukvården,

design för offentlig upphandling), forskning och

utbildning. Genom att föra in design i nya sektorer

och områden skapas förutsättningar för nya

affärsmöjligheter och stärkt konkurrenskraft i

svenska företag. Programmet inbegriper också förslag

om att visa upp nyskapande exempel under ett

designår 2005 samt ett exportdesignår 2006.

Satsningen skulle enligt förslaget ha en total

budget på 250 miljoner kronor per år varav staten

skall svara för drygt 100 miljoner kronor och

näringslivet, EU och regionerna för resten.

I februari 2003 beslutade regeringen att anslå 20

miljoner kronor till de inledande delarna av

arbetet. Medlen skall täcka kostnader för

konkurrensstärkande projekt och

produktutvecklingssatsningar inom förpacknings- och

fordonsindustrin. Förberedelserna inför det i

regeringsförklaringen aviserade designåret 2005

skall också rymmas inom de avsatta resurserna.

Fortsatt beredning av förslaget till

handlingsprogram sker inom Regeringskansliet.

I sammanhanget kan också nämnas att Nutek enligt

sitt regleringsbrev för år 2003 skall utveckla

former för stiftelsens återrapportering av

designinsatsernas resultat och effekter i samråd med

Stiftelsen Svensk Industridesign.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare framhållit att den

designfrämjande verksamheten har en viktig plats

inom näringspolitiken. Genom det handlingsprogram

som har presenterats och arbetet med det designår

som planeras till år 2005 synes motion 2002/03:Ub335

(m) redan vara tillgodosedd. Utskottet anser inte

att det finns skäl till några uttalanden, varför

motionen avstyrks i berörd del.

Centrum för miljöteknikexport

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till pågående

beredningsarbete avslå en motion om behovet

av ett centrum för hållbar utveckling i

Östersjön.

Motionen

I motion 2002/03:N314 (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av ett centrum för

hållbar utveckling i Östersjön (Baltic Sustainable

Centre) i samverkan med regionala initiativ.

Motionärerna refererar regeringsförklaringen från

hösten 2002 där etableringen av ett nationellt

centrum för miljöteknikexport utlovades.

Motionärerna framhåller att tankar kring hållbar

utveckling har utvecklats till idén om ett "Baltic

Sustainable Centre" i Kalmar län. Syftet är att

driva på utvecklingen mot en hållbar tillväxt i hela

Östersjöregionen. Nästa steg blir att analysera

möjligheter och förutsättningar att skapa ett sådant

centrum. Motionärerna menar att genom att utnyttja

och förädla regionala initiativ kan

regeringsförklaringens utfästelse om ett nationellt

centrum för miljöteknikexport bli framgångsrik.

Vissa kompletterande uppgifter

En grupp av statssekreterare från Utrikes-, Miljö-,

Utbildnings- och Näringsdepartementen har diskuterat

frågan om det i regeringsförklaringen aviserade

centrumet för miljöteknikexport.

Statssekreterargruppen har i sin tur tillsatt en

arbetsgrupp som skall göra en djupare analys kring

resursbehov m.m. Arbetsgruppen skall rapportera sina

slutsatser till statssekreterargruppen i början av

mars 2003. Enligt uppgift från Miljödepartementet

finns ännu inget ställningstagande för en viss

geografisk lokalisering av centrumet. Dessutom är

det fortfarande möjligt att det i stället för en

geografiskt koncentrerad verksamhet i första hand

satsas på nätverksuppbyggnad mellan befintliga

aktörer på miljöteknikområdet.

I regleringsbrevet för år 2003 har Nutek givits i

uppdrag att lämna förslag till hur ett nationellt

centrum för miljödriven näringslivsutveckling och

miljöteknikexport kan inrättas. Uppdraget skall

redovisas till regeringen senast den 30 april 2003.

Samtidigt skall Nutek redovisa hur myndigheten

planerar att använda anslagna medel för miljödriven

näringslivs- och affärsutveckling under år 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på regeringens initiativ att

inrätta ett centrum för miljöteknikexport. Utskottet

finner det emellertid inte påkallat att genom ett

särskilt tillkännagivande föregripa det

planeringsarbete som pågår inom Regeringskansliet

och Nutek när det gäller formerna för centrumets

verksamhet och dess lokalisering. Det får dessutom

förutsättas att regionala initiativ beaktas i detta

förberedelsearbete. Med det anförda avstyrker

utskottet den här aktuella motionen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Innovationer och nyföretagande (punkt 1)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Åsa Torstensson

(c), Stefan Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L250 yrkande

1, 2002/03:N201 och 2002/03:N395 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi vill inledningsvis understryka att goda allmänna

villkor för företagande är en grundläggande

förutsättning för att svenska företag skall kunna

upprätthålla en internationell konkurrenskraft. I

dagsläget missgynnas svenskt företagande bl.a. av

ett överbyråkratiskt regelsystem, en

företagarfientlig arbetsrätt och ett för högt

skattetryck. Om inte kraftfulla insatser görs för

att undanröja dessa hinder kommer den svenska

konkurrenskraften att urholkas och tillväxten i

befintliga företag att avstanna. Den

entreprenörsanda som skall fungera som grund för

nyföretagande kommer att kvävas. Regeringens

insatser för att stimulera entreprenörskap och

kommersialisering av innovationer saknar

förutsättningar att fungera effektivt med mindre än

att radikala förbättringar görs av det allmänna

företagsklimatet.

Utöver dessa allmänna synpunkter på

företagsklimatet vill vi fästa uppmärksamhet på de

problem som finns när det gäller tillvaratagandet av

innovationer i Sverige. Enligt uppgifter från

Patent- och registreringsverket (PRV) minskade

antalet nationella patentansökningar med 13 % mellan

åren 2001 och 2002. Antalet är därmed det lägsta på

tio år. Antalet patentansökningar i övriga

europeiska länder minskade något mindre än i

Sverige. För patentansökningar till den europeiska

patenträttsorganisationen (EPO) var antalet ingivna

patentansökningar oförändrat mellan åren 2001 och

2002 samtidigt som det ökade på global nivå under

samma period.

Mot bakgrund av detta anser vi att det är

motiverat att regeringen närmare överväger de

förslag som förs fram i här behandlade motioner och

återkommer till riksdagen med förslag till olika

åtgärder för att förbättra villkoren för uppfinnare

och innovatörer. Med det anförda tillstyrker

utskottet motionerna 2002/03:L250 (m), 2002/03:N201

(m) och 2002/03:N395 (kd) i berörda delar.

2. Innovationer och nyföretagande (punkt 1,

motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Jag anser att de allmänna villkoren för företagande

skall fungera som en god grund för innovationer,

entreprenörskap och kommersialisering av goda idéer.

I det avseendet skiljer sig inte min uppfattning

från det som anförs i de här behandlade motionerna.

Enligt min mening är de grundläggande

förutsättningarna i dagsläget inte helt

tillfredsställande och jag vill därför understryka

vikten av ytterligare åtgärder. De av regeringen

prioriterade insatserna inom näringspolitiken, dvs.

entreprenörskapsfrågor, skatter, kapitalförsörjning,

väl fungerande marknader, enkla/ändamålsenliga

regler och utveckling av en innovationsstrategi,

kommer sannolikt att kunna bidra till förbättringar.

Arbetet med att ta fram en innovationsstrategi och

åtgärder för en ökad kommersialisering av

innovationer samt de insatser som görs för att lyfta

fram frågor om entreprenörskap kan förväntas gagna

svenska innovatörer och entreprenörer. Att det även

har initierats en diskussion om

entreprenörskapsfrågor på EU-nivå bidrar till att

intresset för dessa frågor ges extra stimulans.

Avslutningsvis vill jag betona vikten av att

takten ökas i det regelförenklingsarbete som bedrivs

inom Regeringskansliet. Med det anförda avstyrks de

här aktuella motionerna i berörda delar.

3. Kapitalförsörjning (punkt 3)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Åsa Torstensson

(c), Stefan Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:T458 yrkandena

5 och 6, 2002/03:N267 yrkande 15 och 2002/03:N306

yrkande 16 och avslår motion 2002/03:N359.

Ställningstagande

Svenskt företagande är beroende av goda allmänna

villkor, däribland sådana villkor som säkerställer

tillgången på riskkapital. Enligt vår uppfattning

motverkar bl.a. flera bestämmelser på skatteområdet

den kapitalbildning som möjliggör de egna

kapitalinsatser som ofta är en förutsättning vid

riskkapitalprojekt. Förmögenhetsskatten är ett

exempel på ett sådant hinder. Regeringen bör även

överväga de förslag till breddning av tillgången på

riskkapital som föreslås i motion 2002/03:N306 (c).

Vi vill vidare understryka vikten av en större

effektivitet i de statliga insatserna på

riskkapitalområdet. Enligt vår uppfattning har det

hittillsvarande arbetet främst genererat ett flertal

utredningsförslag, samtidigt som utfallet i form av

konkreta insatser har varit magert. På

såddfinansieringsområdet har visserligen ett

samarbete kommit i gång mellan Nutek och

Industrifonden, men resultatet i form av konkreta

såddfinansieringsinsatser har i stort sett

uteblivit. Regeringen har ett betydande ansvar för

att skapa en samsyn mellan Industrifonden och Nutek

när det gäller hur samarbetet skall bedrivas och

vilka projekt som bör erhålla stöd. Det är djupt

beklagligt att denna situation har uppkommit

samtidigt som den rådande konjunkturen gör att

behovet av de statliga insatserna på

såddfinansieringsområdet är som mest påtagligt.

Vi anser också, i likhet med vad som anförs i

motion 2002/03:T458 (c), att det är motiverat med

särskilda satsningar för att öka tillgången på

riskkapital inom IT-området och att det finns skäl

för regeringen att agera när det gäller exporten av

IT-produkter.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad vi här har anfört. Därmed blir de nämnda

motionerna i sak tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks. Även motion 2002/03:N267 (fp) yrkande 15

tillstyrks. Motion 2002/03:N359 (s) avstyrks.

4. Kvinnors, invandrares och ungas företagande

(punkt 4)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Åsa Torstensson

(c), Stefan Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ub258 yrkande

2, 2002/03:N208, 2002/03:N263 yrkande 13,

2002/03:N306 yrkandena 17, 19 och 20, 2002/03:N395

yrkande 10, och 2002/03:A366 yrkande 14 och avslår

motionerna 2002/03:N248, 2002/03:N302 yrkandena 5

och 6, 2002/03:N312, 2002/03:N389 och 2002/03:N396

yrkande 16.

Ställningstagande

En viktig uppgift för näringspolitiken är att främja

kvinnors företagande. Ett ökat företagande bland

kvinnor kan emellertid endast uppnås om de hinder

som finns för kvinnor att starta och driva företag

elimineras. Näringspolitiken har en viktig uppgift

när det gäller att identifiera dessa hinder och när

det gäller att föreslå åtgärder för att komma till

rätta med dessa problem. En grundläggande åtgärd som

kommer att stärka förutsättningarna för ökat

nyföretagande hos kvinnor, unga och invandrare är

att förbättra det allmänna företagsklimatet i

Sverige. Ett mer begripligt regelsystem för

företagande är en viktig åtgärd som kan ha särskilt

stor effekt för att stimulera företagande bland

sådana grupper som inte behärskar språket fullt ut.

Skattesänkningar och förändringar i arbetsrätten är

andra åtgärder som kan förväntas uppmuntra

nyföretagande.

Tillgången på kapital är en grundläggande

förutsättning för allt företagande. Det får inte

vara så att de villkor som reglerar kreditgivning

diskriminerar exempelvis kvinnor, invandrare och

unga. För att säkerställa kvinnors tillgång till

offentligt riskkapital bör målet vara att minst

hälften av Almis företagslån skall gå till kvinnors

företagande. Visar uppföljningar att målet inte nås

bör modellen med särskilda lån för kvinnor

återinföras. Samtidigt bör lån som riktas till

invandrare och unga prövas.

Kvinnors företagande skulle även gynnas av ett

återinförande av kvinnliga resurscentrum och

särskilda kvinnliga affärsrådgivare. Liknande

modeller bör även prövas för invandrare och unga.

Andra åtgärder som gynnar kvinnors företagande är

att stimulera ökat företagande inom sektorer där

många kvinnor är verksamma. Det kan exempelvis

handla om att vidga möjligheterna till privat

företagande inom den offentliga sektorn. Vi är

övertygade om att kvinnors företagande skulle öka om

exempelvis vård, skola och omsorg öppnades för

privata alternativ. Många kvinnor verkar inom dessa

områden, och den samlade kompetensen är stor. Vi

tror emellertid inte att denna kompetens kommer till

sin rätt i den monopolsituation som i dag råder inom

dessa verksamheter.

Ett annat område som bör göras mer tillgängligt

för entreprenörskap är hushållsområdet. Här krävs

främst åtgärder på skatteområdet. Det kan exempelvis

handla om avdragsrätt eller skattereduktion vid köp

av hushållstjänster.

När det gäller ungas företagande behövs en bättre

kontinuitet i insatserna. Kortsiktiga satsningar på

olika projekt utan tillräckliga

resultatuppföljningar är inte ett effektivt sätt att

stimulera ungdomars entreprenörskap. Större

långsiktighet måste eftersträvas, och insatserna

måste bygga på såväl goda som mindre goda

erfarenheter av det som hittills gjorts. För att

ytterligare främja en positiv grundsyn på

företagande bland unga kan det finnas anledning att

ta till mer okonventionella metoder. En sådan som

regeringen bör överväga är att, som föreslås i

motion 2002/03:Ub258 (fp), distribuera ett

informationspaket om företagande till landets alla

18-åringar.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad vi här har anfört om kvinnors, invandrares och

ungas företagande. Därmed blir motionerna

2002/03:Ub258 (fp), 2002/03:N208 (c), 2002/03:N263

(fp), 2002/03:N306 (c), 2002/03:N395 (kd), och

2002/03:A366 (c) i huvudsak tillgodosedda i berörda

delar och tillstyrks. Övriga här behandlade

motionsyrkanden avstyrks.

5. Forskning och kompetensutveckling (punkt 5)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Stefan Hagfeldt

(m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:N347 yrkande 7 och

avslår motionerna 2002/03:N369 och 2002/03:N396

yrkandena 20, 22 och 23.

Ställningstagande

Teknikbrostiftelserna har skapat ett system som

årligen främjar tillkomsten av nya företag ur det

akademiska systemet. Stiftelserna ägnar sig också åt

att förmedla akademisk kompetens till små och

medelstora företag. I förhållande till en mycket

ringa investering får tillväxten i såväl ekonomiska

termer som sysselsättningstermer anses vara

omfattande.

Vi anser att den regionala näringspolitiken

behöver en bättre koppling till universitet,

högskolor och forskning. De positiva erfarenheterna

från teknikbrostiftelsernas arbete borde, enligt vår

uppfattning, utvecklas till en nationell politik.

Teknikbrostiftelserna och Vinnova har föreslagit

att regeringen skall tillämpa en samhällsekonomisk

definiering av stiftelsernas tilldelade medel. Med

en sådan tillämpning skulle det finnas drygt en

miljard kronor till praktisk tillväxtpolitik. Vi

anser att riksdagen som sin mening skall ge

regeringen till känna att det förslaget skall

genomföras. Genom detta tillgodoses det aktuella

yrkandet i motion 2002/03:N347 (kd), som därmed

tillstyrks. Övriga motioner som behandlas under

avsnittet Forskning och kompetensutveckling

avstyrks.

6. Forskning och kompetensutveckling (punkt 5)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:N396 yrkandena 20,

22 och 23 och avslår motionerna 2002/03:N347 yrkande

7 och 2002/03:N369.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning bör vad som anförs i motion

2002/03:N396 (mp) om industriforskningsinstitutens

inriktning och lokalisering ligga till grund för ett

tillkännagivande från riksdagen. Jag anser att

industriforskningsinstituten spelar en viktig roll

som stöd för företagens kunskapsutveckling. Deras

FoU-arbete är ett komplement till universitet och

högskolor och företagen. Samtidigt är den totala

resurs som de svenska FoU-instituten utgör liten i

jämförelse med motsvarande sektor i andra OECD-

länder. Den pågående omstruktureringen av

industriforskningsinstituten mot större och

konkurrenskraftigare enheter får, enligt min

uppfattning, inte resultera i att institutens

verksamhet koncentreras till storstäderna.

Industriforskningsinstituten kan med fördel

lokaliseras i anslutning till kluster med

spjutspetsteknik.

När det gäller industriforskningsinstitutens

inriktning anser jag, med instämmande i vad som

anförs i motion 2002/03:N396 (mp), att en större del

av forskningsinsatserna bör inriktas mot områden som

baseras på svenska råvaror. På så sätt kan

användningen av ny teknik och nya tillämpningar inom

dessa sektorer stödjas. Jag vill även understryka

vikten av att småföretagens intressen inte kommer

till korta i samband med den omstrukturering som

skall genomföras av industriforskningsinstituten.

Med det anförda tillstyrker jag motion 2002/03:N396

(mp) i berörda delar.

Som tidigare har redovisats skall

teknikbrostiftelserna avvecklas år 2007. Regeringen

har tidigare aviserat att den i god tid före detta

datum skall ha utvärderat stiftelsernas verksamhet

och tagit ställning till hur den därefter skall

utformas. Utskottet godtog denna ordning och jag

finner ingen anledning till att utskottet genom ett

särskilt tillkännagivande nu tar ställning för ett

annat tillvägagångssätt. Motion 2002/03:N347 (kd)

avstyrks i berörd del.

Avslutningsvis konstaterar jag att riksdagen har

beslutat att införa ett system för individuellt

kompetenssparande. Då detta system även omfattar

ensamföretagare finner jag ingen anledning att

förorda någon särlösning för denna kategori

företagare i linje med vad som begärs i motion

2002/03:N369 (s). Även den motionen avstyrks

således.

7. Auktorisation och certifiering (punkt 6)

av Ingegerd Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Åsa

Torstensson (c) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:N396 yrkande 35

och avslår motionerna 2002/03:N220, 2002/03:N284,

2002/03:N383 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Frågor om särskilda utbildningar för blivande

företagare som leder fram till någon form av

kompetensbevis har varit föremål för utskottets

ställningstagande vid ett flertal tillfällen.

Utskottet har då betonat betydelsen av den fria

etableringsrätten som en grundläggande princip vid

företagsetablering samt framfört tvivel på att en

modell med företagskörkort eller motsvarande

verkligen kan motverka den typ av problem som

beskrivs i motionerna. Utskottet har i stället

förordat en effektiv tillsyn och information som de

viktigaste instrumenten för det ändamålet.

När nu dessa frågor på nytt tas upp i ett antal

motioner finner vi inte några nya motiv som

föranleder ett annat ställningstagande än tidigare.

Vi menar därför att det får förutsättas att

nyföretagare besitter den grundläggande kännedom om

centrala regler för företagande som kan anses

erforderlig. Om företagaren själv finner att det

finns brister i dessa kunskaper skall det vara lätt

att inhämta nödvändig information. I det avseendet

fyller den informationstjänst som Nutek

tillhandahåller med inriktning mot nyföretagare

(Startlinjen) en viktig funktion. Även Almi bistår

med rådgivning till nyföretagare. I de fall ett

företag uppsåtligen eller på grund av bristande

kunskaper hos företagaren drivs utanför lagarnas

råmärken är det i första hand olika kontroll- och

tillsynsmyndigheter som skall svara för att detta

uppmärksammas och beivras. Med det anförda avstyrks

aktuella yrkanden i motionerna 2002/03: N220 (s),

2002/03:N284 (s) och 2002/03:N383 (s).

Vi anser i likhet med vad som anförs i motion

2002/03:N396 (mp) att de mindre företagens

miljöarbete bör stimuleras ytterligare. Rådgivning

och information är i det avseendet viktiga

instrument. Samtidigt menar vi att de ekonomiska

förutsättningarna för mindre företag att investera

resurser i miljöledningssystem i syfte att uppnå

eftersträvansvärda miljöcertifieringskrav är

begränsade. De mindre företagens attityder till

miljöarbete blir alltmer positiva, men höga

ambitioner på området begränsas inte sällan av att

de kostnader som miljöanpassningen innebär på kort

sikt uppfattas som alltför höga. Risken är stor att

de mindre företagens miljöengagemang kvävs i sin

linda, vilket vore beklagligt inte minst i ljuset av

Sveriges ambitioner att vara ett föregångsland på

miljöområdet. Mot bakgrund av detta och att

miljöledningssystem anses vara det viktigaste

instrumentet för de mindre företagens miljöarbete

anser vi att det är motiverat att regeringen närmare

överväger hur ett system med bidrag till

miljöcertifiering i småföretag kan utformas. Därmed

tillgodoses motion 2002/03:N396 (mp) i berörd del

och tillstyrks i motsvarande del.

8. Social ekonomi (punkt 7, motiveringen)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla

Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m) och Nyamko

Sabuni (fp).

Ställningstagande

Vi anser att det är positivt med det engagemang

underifrån som kännetecknar den sociala ekonomin.

Utskottet har också vid flera tillfällen framhållit

sin positiva inställning till de verksamheter som

omfattas av begreppet social ekonomi. Den

allmännytta eller samhällsnytta som fungerar som

drivkraft för aktörerna inom den sociala ekonomin

stimulerar ett fördjupat engagemang i frågor som rör

medborgarnas vardag.

Vi finner dock inga hållbara motiv till att

verksamheter inom den sociala ekonomin skall

särbehandlas i förhållande till annat företagande.

Det är enligt vår mening likvärdiga villkor som

skall gälla för allt företagande, och detta bör

uppnås genom en generellt verkande näringspolitik.

Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

9. Social ekonomi (punkt 7)

av Maria Larsson (kd) och Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 9. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Kr371 yrkande

7, 2002/03:N306 yrkande 32 och 2002/03:A239 yrkande

35 och avslår motionerna 2002/03:N375, 2002/03:N387

och 2002/03:N396 yrkande 19.

Ställningstagande

Verksamheter som bedrivs inom ramen för det som

betecknas social ekonomi har fått en allt större

betydelse under senare år. Det gäller bl.a. som

grund för ett brett underifrån baserat

samhällsengagemang som genererar såväl samhällsnytta

som olika värden för enskilda individer. I den

sociala ekonomin tillåts medborgarna själva att ta

ansvar på ett sådant sätt att den lokala demokratin

förstärks, vilket är positivt. Mot bakgrund av detta

är det högst besvärande att de av regeringen

föreslagna inskränkningarna av det kommunala

självstyret har tillåtits hämma den sociala

ekonomins utveckling.

Vi anser att likvärdiga allmänna villkor är en av

de viktigaste förutsättningarna för företagandet i

Sverige. Ett steg på vägen mot detta är att göra det

möjligt för aktörer inom den sociala ekonomin att

verka inom områden där den offentliga sektorn

dominerar så som exempelvis inom vård, skola och

omsorg. Om den sociala ekonomin kan appliceras på

mindre enheter, skulle detta även kunna förhindra

att vissa verksamheter avvecklas. Vidare bör

offentliga aktörer ges möjlighet att i större

utsträckning än i dag kunna dela upp större

upphandlingar i mindre delar. Inom den sociala

ekonomin är många aktörer små och har därför endast

begränsade möjligheter att delta i upphandlingar av

större volym.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder i syfte

att underlätta för bl.a. kooperativt företagande.

Insynen i hur detta arbete bedrivs är emellertid

begränsat. Vi anser därför att det är motiverat att

den särskilda arbetsgrupp för den ideella sektorn

som har bildats inom Regeringskansliet redogör för

det pågående arbetet. Med det anförda tillstyrker

utskottet motionerna 2002/03:Kr371 (kd),

2002/03:N306 (c) och 2002/03:A239 (c) i berörda

delar. Övriga här aktuella motioner avstyrks i

berörda delar.

10. Turism (punkt 8)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Åsa Torstensson

(c), Stefan Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 10. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Kr336 yrkande

13, 2002/03:MJ428 yrkande 22, 2002/03:N214,

2002/03:N267 yrkande 17, 2002/03:N304 yrkande 12,

2002/03:N331 yrkandena 1-4, 2002/03:N345 yrkande 10

och 2002/03:N391 yrkandena 1 och 3-7 och avslår

motionerna 2002/03:N217, 2002/03:N328, 2002/03:N362

yrkande 6 och 2002/03:N398 yrkande 3.

Ställningstagande

Turistnäringen fyller en viktig funktion som

tillskapare av arbetstillfällen på flera håll i

landet, inte minst på landsbygden där turistsektorn

inte sällan utgör den dominerande arbetsgivaren. För

att företagandet inom turistområdet även framgent

skall kunna bidra med nödvändiga arbetstillfällen i

bl.a. glesbygden, krävs att de allmänna

förutsättningarna för småföretagande förbättras. Det

handlar exempelvis om åtgärder för att förenkla

regelverket för företagande och förändringar på

skatteområdet. I det senare fallet skulle exempelvis

ett avskaffande av fastighetsskatten kunna bidra

till att folk ges möjlighet att bo kvar och

upprätthålla den servicestruktur som i många fall är

nödvändig för utvecklingen av turismen i vissa

områden. Det finns enligt vårt förmenande heller

inget rimligt skäl till att alpin skidsport skall ha

en högre momssats än andra idrotter. Turismbranschen

är också arbetskraftsintensiv, varför sänkta

arbetsgivaravgifter och mer flexibla regler på det

arbetsrättsliga området skulle få positiva effekter.

En ytterligare åtgärd som skulle underlätta

företagande inom turistområdet vore en bättre

samordning mellan de myndigheter som utövar tillsyn

och kontroll av turistföretags verksamhet.

Tillsynsarbetet bör dessutom inriktas på

verksamheter där det finns indikationer på att

problem föreligger. Uteblir reformer på de områden

som här har nämnts, riskerar utvecklingen inom

turistsektorn att avstanna och den svenska

konkurrenskraften på området att hämmas.

Utöver dessa allmänna villkor för företagande inom

turistområdet finner vi det angeläget att flera

olika områden inom turistsektorn uppmärksammas i

enlighet med vad som anförs i några av motionerna.

Det gäller exempelvis landsbygds-, skärgårds-,

fjäll-, kultur-, konferens- och evenemangsturismen.

Vi vill också betona vikten av att den forskning som

bedrivs på turistområdet på ett effektivt sätt även

kommer näringsidkare inom turistområdet till del.

Infrastrukturens betydelse bl.a. för turism i

glesbygd tas upp i några motioner, och vi finner det

nödvändigt att understryka vad motionärerna anför

därvidlag.

I några motioner efterlyses utvärderingar av den

statliga turistpolitiken och den myndighetsstruktur

som finns på området. Vi noterar avsikten inom

Regeringskansliet att under år 2003 genomföra en

översyn av myndighetsstrukturen på turistfrämjandets

område. En sådan översyn är enligt vår uppfattning

nödvändig och måste, såsom föreslås i några

motioner, bl.a. ta sin utgångspunkt i en utvärdering

av målen för de statliga insatserna på

turistområdet. Vidare måste den på ett genomgripande

och objektivt sätt belysa hur Turistdelegationen och

Turistrådet har genomfört sina uppdrag. Härutöver

bör översynen inriktas på att generera förslag som

innebär tydliga begränsningar i de berörda

aktörernas agerande på en konkurrensutsatt marknad.

Enligt vår uppfattning skall företag inom

turistsektorn inte behöva konkurrera på ojämlika

villkor med offentligt finansierade aktörer.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med vad vi här har anfört. Därmed blir

motionerna 2002/03:Kr336 (c), 2002/03:MJ428 (c),

2002/03:N214 (m), 2002/03:N267 (fp), 2002/03:N304

(m), 2002/03: N331 (fp), 2002/03:N345 (c) och

2002/03:N391 (kd) tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks. Övriga här behandlade motioner avstyrks.

11. Företagsetablering och företagsnedläggning

(punkt 9)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Åsa Torstensson

(c), Stefan Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 11. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:N225 yrkandena 1

och 2 och avslår motionerna 2002/03:N218,

2002/03:N261 och 2002/03: N330 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

I två av de här aktuella motionerna föreslås

åtgärder för att underlätta vissa gruppers

övertagande av nedläggningshotade företag eller

enheter. Förslagen innefattar bl.a. idéer om att

företag eller företagsenheter skall erbjudas olika

köpare i en viss lagstadgad turordning samt att

köpeskillingens storlek skall lagregleras. Dessa

förslag innebär betydande intrång i äganderätten och

är för oss helt främmande. De aktuella motionerna

avstyrks å det bestämdaste.

Beträffande det som anförs i motion 2002/03:N218

(s) om utländska företags etablering i Sverige

ansluter vi oss till utskottets tidigare ståndpunkt

i frågan. Vi anser det självklart att utländska

företag skall respektera de lagar och bestämmelser

som gäller på olika områden samt att det är viktigt

att konkurrensneutrala villkor gäller för utländska

företags investeringar. Till detta kan även fogas

att vi inte uppfattar att de problem som beskrivs i

motionen är av sådan art eller omfattning att den

föreslagna kartläggningen kan anses vara motiverad.

Motionen avstyrks.

Däremot finner vi det motiverat att uppmärksamma

de problem som beskrivs i motion 2002/03:N225 (kd).

Vi menar att det, i likhet med vad som anförs i

motionen, är av yttersta vikt att svenska

storföretag får likvärdiga villkor som konkurrenter

i andra EU-länder. Det gäller såväl ekonomiska

garantier som den tid som får åtgå för beslut.

Långsam handläggning av riskkapitalansökningar och

uteblivna ekonomiska garantier får inte leda till

att svenska företag tvingas utomlands för att

erhålla likvärdiga konkurrensförhållanden som

företag i andra länder. Vi anser inte heller att det

är acceptabelt att EU:s konkurrenspolitik försvårar

för små europeiska länder att skapa

konkurrenskraftiga företag och som förhindrar

uppkomsten av skalfördelar och därmed lägre priser.

Med det anförda tillstyrks den här aktuella

motionen.

12. Företagsetablering och företagsnedläggning

(punkt 9)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Lennart Beijer (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 12. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:N261 och

2002/03:N330 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna

2002/03:N218 och 2002/03:N225 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

I motionerna 2002/03:N330 (v) och 2002/03:N261 (mp)

beskrivs de bekla-gansvärda situationer som kan

uppkomma på mindre orter när en dominerande

arbetsgivare avvecklar sin verksamhet. Människor

förlorar sina arbeten, och hela den lokala

samhällsstrukturen hotas. Vi menar att ett sätt att

motverka dessa problem är att ge anställda,

företagsledning m.fl. större möjligheter att ta över

nedläggningshotade enheter i syfte att driva

verksamheten vidare.

Utskottet har tidigare, utan något särskilt

tillkännagivande, framhållit vikten av att

möjligheten ökas för dem som arbetar i ett företag

att ta över ägandet om företaget skall säljas. Vi

anser inte att detta ställningstagande har givit

önskvärt resultat i form av konkreta åtgärder från

regeringens sida. Mot den bakgrunden anser vi att

riksdagen nu bör anmoda regeringen att utreda hur

regelverket kring företagsnedläggningar kan

förtydligas. Vidare bör frågan om en lagstiftning

som ökar de anställdas förutsättningar att förvärva

ett företag eller en enhet utredas. Med det sagda

blir yrkandena i motionerna 2002/03:N330 (v) och

2002/03:N261 (mp) helt eller delvis tillgodosedda

och tillstyrks. Övriga motioner avstyrks.

13. Skogs-, trä- och stålindustrin (punkt 11)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria

Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Åsa Torstensson

(c), Stefan Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 13. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ425 yrkande

8, 2002/03:N269 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:N285

yrkande 1, bifaller delvis motionerna 2002/03:N233

yrkandena 1 och 2 och 2002/03:N285 yrkande 2 och

avslår motionerna 2002/03:N302 yrkande 17 och

2002/03:N362 yrkande 5.

Ställningstagande

Svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri har stor

betydelse för samhällsekonomin. Näringen skapar

bl.a. ett ansenligt exportnetto och bidrar med ett

betydande antal arbetstillfällen, inte minst i

glesbygden. En fortsatt konkurrenskraftig svensk

skogsbransch är dock beroende av att det bedrivs

kvalificerad forskning på det skogsindustriella och

det trämekaniska området. Staten måste på ett mer

påtagligt sätt än hittills engagera sig i FoU-

satsningar inom dessa områden. Utan sådana insatser

hotas den svenska skogsbranschens position som

konkurrenskraftig aktör på den internationella

arenan och därigenom dess positiva bidrag till den

svenska samhällsekonomin. Forskningen måste också

resultera i kommersiella produkter av högre

vidareförädlingsgrad. Utan en värdeskapande

vidareförädling i en starkare träteknisk industri

krymper marginalerna i skogsbruket. Risken finns att

verksamheter inom branschen måste avvecklas.

Även företagen inom branschen måste bidra till den

fortsatta utvecklingen.

Industriforskningsinstitutens statliga

grundfinansiering är en förutsättning för

långsiktigt inriktad forskningsverksamhet där

näringen tillskjuter huvuddelen av medlen.

För att göra det möjligt för hela Sverige att leva

måste statens insatser på det skogsindustriella

området även kompletteras med ett mer lokalt och

regionalt förankrat engagemang. En sådan förankring

bör inkludera ett synsätt som innebär att träråvaran

i möjligaste mån vidareförädlas så nära växtplatsen

som möjligt. Vidareförädlingens samhällsnytta kan på

det sättet mer direkt komma de områden där

primärproduktionen sker tillgodo.

Med det anförda tillgodoses motionerna

2002/03:N269 (m) och 2002/03: MJ425 (kd) i berörda

delar och tillstyrks. Motionerna 2002/03:N233 (c)

och 2002/03:N285 (c) tillgodoses till viss del och

tillstyrks i dessa delar. Övriga i avsnittet Skogs-,

trä, och stålindustrin behandlade motioner avstyrks

i berörda delar.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Industriella utvecklingscentrum

av Maria Larsson (kd).

Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig

positivt om verksamheten vid regionala IUC.

Verksamheten har utvärderats ett flertal gånger och

samtliga utvärderingar visar att verksamheten är

kostnadseffektiv och har hög måluppfyllelse. I

valrörelsen hösten 2002 gjorde regeringen dessutom

utfästelser om fortsatta satsningar på IUC-

konceptet.

Mot bakgrund av detta får det anses som mycket

förvånande att regeringen i december 2002 fattar

beslut om att satsningen på UPA-uppdrag skall mer än

halveras och endast uppgå till 30 miljoner kronor

under år 2003. Det kan inte anses skäligt att den

mycket väl fungerande verksamhet som i dag bedrivs

vid IUC skall behöva drabbas i avvaktan på en mer

långsiktig strategi för de statliga insatserna. Lika

allvarligt är att tillväxten av nya IUC-bolag hämmas

i ett konjunkturläge då behovet av nyföretagande och

nya arbetstillfällen är högst påtagligt. Enligt min

uppfattning har regeringen inte tagit sitt ansvar

för att säkerställa IUC-verksamheten på kort sikt.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2002/03:L250 av Henrik S Järrel (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behoven av bättre

villkor för uppfinnare och innovatörer.

2002/03:Kr336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

Turistdelegationen bör få ett uppdrag att se hur

kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i

turistsammanhang.

2002/03:Kr371 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

7. Riksdagen begär att regeringen återkommer med en

redogörelse för arbetet inom departementens

gemensamma arbetsgrupp för den ideella sektorn.

2002/03:Ub258 av Nyamko Sabuni (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla vid tiden

då de fyller 18 år bör få sig tillsänt ett

informationspaket om företagande innehållande ett

provexemplar på F-skattsedel.

2002/03:Ub335 av Kent Olsson m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om designens

betydelse för näringslivet.

2002/03:T458 av Lena Ek och Åsa Torstensson (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om särskilda åtgärder

för att öka tillgången till riskkapital inom IT-

området.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om exportsatsningar

inom IT-området.

2002/03:MJ425 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om behovet av att prioritera

forskningen kring trä och träanvändning.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla en

ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får

utkomst av skyddade reservats- och

naturskyddsområden.

2002/03:N201 av Henrik Westman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om villkoren för uppfinnare.

2002/03:N208 av Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda möjligheten för

en permanent lösning för långvariga verksamheter som

främjar ungt företagande.

2002/03:N214 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förutsättningar för en ökad

turism.

2002/03:N217 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder mot pornografi på

hotell och konferensanläggningar.

2002/03:N218 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en kartläggning av problem

och åtgärder vid utländska företags etablering i

Sverige.

2002/03:N220 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om näringskörkort för

företagare.

2002/03:N225 av Yvonne Andersson och Sven Brus (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge svenska

företag samma villkor som deras konkurrenter i

andra EU-länder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

företagen ges ekonomiska garantier och att beslut

fattas så skyndsamt att företagen stannar kvar i

landet.

2002/03:N233 av Sven Bergström och Kenneth Johansson

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att,

som en uppföljning av ett nationellt träprogram,

medverka till regionala program för att utveckla

skogsnäringen och vidareförädling av skogsråvaran.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

skapa regionala träcentrum/utvecklingscentrum.

2002/03:N234 av Håkan Juholt och Krister Örnfjäder

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om stöd till varvsnäringen.

2002/03:N237 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om nationell satsning på

nanoteknologisk forskning och utveckling.

2002/03:N245 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att återkomma med ett

förslag till nationellt initiativ på

nanoteknikområdet.

2002/03:N247 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regeringens

förenklingsarbete avseende småföretag.

2002/03:N248 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en handlingsplan för

ökat kvinnligt företagande tas fram.

2002/03:N261 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en lagstiftad

skyldighet för företag att först bjuda ut

nedläggningshotade enheter till försäljning i tur

och ordning till enhetens arbetare, ortens

befolkning och den allmänna marknaden i enlighet med

motionens intentioner.

2002/03:N263 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvinnors och

invandrares möjligheter att kunna starta företag.

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillgången på

riskkapital.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om turism.

2002/03:N269 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den svenska

skogsnäringens betydelse för den svenska ekonomin.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om satsning på

vidareutveckling av träanvändning.

2002/03:N284 av Hillevi Larsson och Britt-Marie

Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om företagskörkort.

2002/03:N285 av Birgitta Sellén och Håkan Larsson

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att utveckla

träförädlingen så nära råvaran som möjligt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att satsa på

trädesign i Västernorrlands och Jämtlands län.

2002/03:N286 av Rolf Lindén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av industriell

utveckling underifrån.

2002/03:N292 av Lilian Virgin och Christer

Engelhardt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utveckla IUC.

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N

Hedström (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hur

mainstreamingen på Nutek kan förbättras.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Almis lån till

kvinnliga företagare.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad

förädlingsgrad inom träsektorn.

2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre villkor för

den svenska turistnäringen.

2002/03:N306 av Maud Olofsson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bredda

tillgången till riskkapital utanför bankerna.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att målet skall

vara att 50 % av nystartade företag skall startas

av kvinnor.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillföra

resurser så att modellen med kvinnliga

affärsrådgivare, resurscentrum för kvinnor och

kvinnolån kan permanentas.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den modell med

kvinnliga affärsrådgivare, resurscentrum för

kvinnor och särskilda kvinnolån, som visat sig

lyckosam, bör tjäna som modell för att stötta

invandrare och ungdomar som önskar starta företag.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den sociala

ekonomin även skall kunna appliceras på mindre

enheter inom skolor, sjukhus och vårdinrättningar.

2002/03:N312 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att se över

såväl bankernas som samhällets instrument för att

göra lånemöjligheterna för nyföretagande mer

tillgängliga för invandrare.

2002/03:N314 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ett Baltic

Sustainable Centre i samverkan med regionala

initiativ.

2002/03:N322 av Peter Jonsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om rymdverksamheten i

Trollhättan.

2002/03:N327 av Ann-Kristine Johansson och Helena

Zakariasén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om industriella

utvecklingscentrum (IUC).

2002/03:N328 av Ann-Kristine Johansson och Jan-Olof

Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av fisketurism.

2002/03:N330 av Peter Pedersen (v):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till nya lagar eller revidering av

befintliga lagar för att tydliggöra regelverket

vid nedläggning av företag eller företagsenhet.

2. Riksdagen begär att regeringen låter utreda

frågan om en lagstiftning som ökar de anställdas

förutsättningar att förvärva ett företag eller en

enhet som skall läggas ned, och därvid också

föreslå åtgärder som gör ett sådant övertagande

praktiskt möjligt.

2002/03:N331 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

utvärdera verksamheten i Turistdelegationen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

granska verksamheten i Sveriges Rese- och

Turistråd AB.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

undersöka om effektivitetsvinster kan uppnås dels

genom en sammanslagning av Turistdelegationen och

Sveriges Rese- och Turistråd, dels genom att

överföra Turistrådets informationsverksamhet till

Utrikesdepartementet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

ersätta de strategiska riktlinjerna i

Turistdelegationens handlingsprogram med en

generell politik avseende arbetskraftsintensiv

tjänsteproduktion.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

samråd med de regionala hushållningssällskapen,

turistbranschens aktörer och regionala företrädare

utvecklar ett samlat program för att utveckla

landsbygdsturismen.

2002/03:N347 av Sven Gunnar Persson (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillämpa en

samhällsekonomisk definiering av återbetalningen

av Teknikbropengarna till år 2006.

2002/03:N349 av Tomas Eneroth och Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över vad som kan

göras för att stödja Glasriket och trygga dess

verksamhet och fortlevnad.

2002/03:N359 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om bristen på finansiärer på

riskkapitalmarknaden.

2002/03:N362 av Per Erik Granström m.fl. (s):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad

vidareförädling av skog, trä och stål.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förutsättningar

för ökad sysselsättning inom turismbranschen.

2002/03:N369 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av

kompetensutveckling av ensamföretagare.

2002/03:N375 av Marianne Carlström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om den sociala ekonomins

möjligheter.

2002/03:N377 av Viviann Gerdin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den nya

företagsmodellen BolagsBolaget utses till

pilotprojekt under en begränsad tidsperiod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att direktiven

till länsstyrelserna, skattemyndigheterna och

arbetslöshetskassorna skall vara enhetliga.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att BolagsBolagets

verksamhet kan betraktas som en lärande

organisation för enskilda blivande företagare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att BolagsBolagets

modell utgör ett utbildningsforum för invandrare

där de kan få kunskap om den svenska

företagskulturen och möjlighet till integrering i

samhället på ett naturligt sätt.

2002/03:N383 av Siw Wittgren-Ahl och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utarbeta ett

certifieringssystem för företagare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta fram en

utbildningsplan för att stödja ett sådant

certifieringssystem.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i samverkan

med arbetsmarknadens parter och Kommunförbundet

lägga fram förslag till hur en sådan utbildning

skall kunna erbjudas och finansieras i samtliga

kommuner.

2002/03:N387 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av kunskap om den

sociala ekonomin.

2002/03:N389 av Nikos Papadopoulos och Paavo Vallius

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över regler för

småföretagare med invandrarbakgrund.

2002/03:N391 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om turismen som en

nationell angelägenhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om infrastrukturens

betydelse för turismen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskningens

betydelse för turistnäringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

tillväxtpotentialen inom evenemangsturismen och

konferensturismen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den småskaliga

landsbygdsturismens, fjäll- och skärgårdsturismens

betydelse.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av minskad

byråkrati och myndighetskontroll samt

regelförenklingar.

2002/03:N395 av Alf Svensson m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvinnligt

företagande.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskning,

utveckling och innovationer.

2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra Almis

låneverksamhet mer jämställd.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om social ekonomi.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

småföretagens möjligheter att ta del av FoU-

satsningarna.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

industriforskningsinstitutens

forskningsinriktning.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

industriforskningsinstitutens lokalisering.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att underlätta för

småföretagarna att miljöcertifiera sitt företag.

2002/03:N398 av Monica Green m.fl. (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om turismens

betydelse för Västsverige.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförts om att framtidens

välfärd kan, genom den sociala ekonomin, utvecklas

utifrån ett underifrånperspektiv.

2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avsätta

hälften av Almis småföretagarlån till kvinnliga

företagare.