Bet. 2002/03:NU8

Näringsutskottets betänkande

2002/03:NU8

Vissa frågor om regional utvecklingspolitik

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet 126

motionsyrkanden rörande olika frågor inom den

regionala utvecklingspolitiken. Bland annat

behandlas yrkanden om regionala tillväxtprogram,

kapitalförsörjning, återförande av del av

vattenkraftsvinsterna, utlokalisering av statlig

verksamhet, servicefrågor samt landsbygds- och

skärgårdsfrågor. Samtliga motioner avstyrks av

utskottet.

I fråga om regionala tillväxtprogram avstyrker

utskottet motionsyrkandena med hänvisning till

pågående arbete. I en reservation (m, fp, kd, c)

förordas att underifrånperspektivet ges en ökad

vikt. När det gäller kapitalförsörjning anser

utskottet att samtliga motionsyrkanden bör avslås av

riksdagen bl.a. mot bakgrund av det nyligen införda

företagarlånet. I en reservation (m, fp, kd, c)

tillstyrks motioner som skisserar olika lösningar

för att förbättra kapitalförsörjningen och föreslås

en ny utredning för att allsidigt belysa

riskkapitalförsörjningen på landsbygden. I en annan

reservation (mp) framhålls att kapitalförsörjning

via lokala banker/börser kan vara ett intressant

alternativ.

Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om

återföring av del av vattenkraftsvinsterna till de

producerande regionerna eller om en utredning av ett

sådant system; utskottet hänvisar till gällande

principer för statens budgethantering. I en

reservation (kd, v, c, mp) begärs att en ny

utredning tillsätts för att studera frågan om vilken

metod som lämpligen kan användas för att återföra en

del av vattenkraftsvinsterna.

När det gäller utlokalisering av statlig

verksamhet bör riksdagen avslå samtliga

motionsyrkanden med hänvisning till att nu gällande

riktlinjer för utlokalisering bör följas, anser

utskottet. I en motivreservation (fp, kd) förutsätts

att det pågående utredningsarbetet om utlokalisering

också inkluderar samhällsekonomiska konsekvenser av

olika lokaliseringsmönster. I en annan reservation

(v, mp) krävs en långsiktig och strategisk plan för

omlokalisering av statlig verksamhet, medan det i en

tredje reservation (c) förordas en planering som

utgår från att 50 000 arbetstillfällen skall

utlokaliseras från Stockholmsområdet under en

femårsperiod.

Samtliga motioner gällande kommersiell och

offentlig service avstyrks av utskottet, också det

med hänvisning till vidtagna och pågående åtgärder.

I en reservation (m, fp, kd, c) föreslås att idén

med lokala servicepunkter utreds och att statliga

upphandlingsförfaranden i ökad utsträckning bör

gynna lokala, alternativa serviceproducenter.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår de väckta

motionerna med inriktning på landsbygds- och

skärgårdsfrågor med hänvisning till beslutade

åtgärder och pågående utredningsarbete. Regeringens

politik på området, hävdas det i en reservation (m,

fp, kd, c), är alltför inriktad på användande av

riktade bidrag i stället för att skapa

förutsättningar för lokal utveckling i landsbygds-

och skärgårdsområden genom tillhandahållande av

grundläggande service och gott företagsklimat.

Slutligen avstyrker utskottet samtliga motioner

med krav på åtgärder i specifika län och regioner.

Utskottets principiella inställning är att insatser

som begärs för olika delar av landet skall prövas

inom ramen för de möjligheter som av riksdag och

regering anförtros regionala organ och statliga

myndigheter.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Vissa bakgrundsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N336,

2002/03:N343 yrkandena 4 och 5, 2002/03:N345

yrkande 24, 2002/03:N362 yrkandena 1, 3 och 4,

2002/03:N398 yrkande 6 och 2002/03:N399 yrkande

1.

2. Regionala tillväxtprogram

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ428

yrkande 10, 2002/03:N267 yrkande 18, 2002/03:N302

yrkande 4, 2002/03:N393 yrkande 2 och

2002/03:N398 yrkande 1.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

3. Kapitalförsörjning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi237

yrkande 2, 2002/03:N274, 2002/03:N280 yrkandena 1

och 2, 2002/03:N302 yrkandena 7, 8, 12 och 13,

2002/03:N307 yrkande 1, 2002/03:N324 yrkandena 1

och 2, 2002/03: N344 yrkande 2, 2002/03:N345

yrkande 16, 2002/03:N362 yrkande 7 och

2002/03:N373.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

Reservation 3 (mp)

4. Lokal utveckling

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N207

yrkande 6, 2002/03:N224, 2002/03:N244,

2002/03:N361 och 2002/03:N364.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

5. Återförande av del av

vattenkraftsvinsterna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N205,

2002/03:N210, 2002/03: N246, 2002/03:N259,

2002/03:N290, 2002/03:N302 yrkande 15,

2002/03:N325 och 2002/03:N345 yrkande 15.

Reservation 5 (kd, v, c, mp)

6. Utlokalisering av statlig verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr203,

2002/03:N203, 2002/03: N213, 2002/03:N232,

2002/03:N235 yrkandena 1 och 2, 2002/03:N238

yrkandena 1-3, 2002/03:N266 yrkande 4,

2002/03:N267 yrkande 16, 2002/03:N279,

2002/03:N308 yrkande 1, 2002/03:N309,

2002/03:N318, 2002/03:N332 yrkandena 1 och 2,

2002/03:N342 yrkandena 1 och 2, 2002/03:N343

yrkande 2, 2002/03:N345 yrkande 7, 2002/03:N363,

2002/03:N370, 2002/03:N379, 2002/03:N384 och

2002/03:N386.

Reservation 6 (fp, kd) - motiv.

Reservation 7 (v, mp)

Reservation 8 (c)

7. Servicefrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N267

yrkande 11, 2002/03:N275, 2002/03:N302 yrkande

10, 2002/03:N304 yrkande 11, 2002/03:N307 yrkande

10, 2002/03:N313, 2002/03:N319, 2002/03:N320,

2002/03:N326, 2002/03:N341 yrkandena 1-3 och 5,

2002/03:N345 yrkande 5, 2002/03: N376 och

2002/03:N398 yrkande 2.

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

8. Landsbygds- och skärgårdsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ429

yrkande 12, 2002/03:N241, 2002/03:N254,

2002/03:N265 yrkande 1, 2002/03:N267 yrkandena 1

och 19, 2002/03:N270 yrkandena 1 och 2,

2002/03:N307 yrkandena 6-8, 2002/03:N317,

2002/03:N323, 2002/03:N329, 2002/03:N343 yrkande

7, 2002/03:N345 yrkandena 1-3, 2002/03:N362

yrkande 2, 2002/03:N372 och 2002/03:N381.

Reservation 10 (m, fp, kd, c)

9. Utvecklingen i län och regioner

Riksdagen avslår

a) motionerna 2002/03:T377 yrkande 1,

2002/03:N236, 2002/03: N255, 2002/03:N340 yrkande

1, 2002/03:N346 yrkandena 1 och 2 och

2002/03:N353 (Skåne/Öresundsregionen),

b) motionerna 2002/03:N243, 2002/03:N252,

2002/03:N253, 2002/03: N256 och 2002/03:N282

(Kalmar län),

c) motion 2002/03:N294 (Gotland),

d) motionerna 2002/03:N305 yrkande 1,

2002/03:N385 och 2002/03: N397 yrkande 5

(Stockholmsregionen),

e) motionerna 2002/03:N347 yrkande 1 och

2002/03:N358 (Mälardalen),

f) motion 2002/03:N265 yrkande 6 (Värmland och

Dalsland),

g) motionerna 2002/03:N257 och 2002/03:N380

(Norrland).

Stockholm den 16 april 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen

(mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp),

Sylvia Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Karl

Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m), Carina

Adolfsson Elgestam (s), Åsa Torstensson (c), Anne

Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt (m), Reynoldh

Furustrand (s), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd)

och Gunilla Wahlén (v).

2002/03

NU8

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 83 motioner från

allmänna motionstiden om vissa regionala

utvecklingsfrågor.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför

utskottet lämnats av företrädare för Föreningen

Sveriges Vattenkraftskommuner. Vidare har

Inlandsdelegationens ordförande Tord Andnor m.fl.

lämnat information om delegationens verksamhet.

Utskottet har vid en studieresa till Oslo i mars

2003 fått information om norska förhållanden när det

gäller regional utvecklingspolitik. Bland annat

informerades utskottet av statssekreteraren Morten

Andreas Meyer på Kommunal- och regionaldepartementet

samt av Näringskommittén inom Stortinget.

Utskottets överväganden

Vissa bakgrundsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till pågående

arbete avslå motionsyrkanden om

arbetsmarknadsregioner, jämställdhet m.m.

Motionerna

I motion 2002/03:N336 (s) begärs att regeringen

tillsätter en utredning i syfte att forma en politik

som ger stöd åt utvecklingen av de medelstora

städerna runt om i landet. En sådan politik måste

innehålla satsningar på infrastruktur, utbildning,

regionalpolitiskt utvecklingsstöd, ökat

självbestämmande i regionerna över statliga

stödåtgärder samt sänkt fastighetsskatt, anser

motionären.

I motion 2002/03:N362 (s) framhålls att det aldrig

kan accepteras att inte alla invånare i hela landet

har tillgång till grundläggande service oberoende av

bostadsort. Därför måste skatteutjämningssystemet

mellan kommuner och landsting värnas. Vidare påpekar

motionärerna att fungerande arbetsmarknadsregioner

stärker förutsättningarna för tillväxt. Samarbetet

på kommunnivå inklusive möjligheterna till

arbetspendling måste utvecklas. Det kommer att bli

svårare att rekrytera nyckelpersoner inom vården,

skolan och industrin, varnar motionärerna för.

Därför är det angeläget att med kraft förbättra

förutsättningarna för att kunna rekrytera personal.

I motion 2002/03:N398 (s) anförs att erfarenheter

visar att arbetsmarknader fungerar bättre ju större

de är. Såväl de arbetssökandes som arbetsgivarnas

möjligheter att hitta rätt arbete respektive rätt

person ökar på en sådan arbetsmarknad. Enligt

motionärerna är det av yttersta vikt att skapa

arbetstillfällen för de högskoleutbildade i städer

men också på landsbygden.

Enligt motionärerna bakom motion 2002/03:N399 (s)

behöver Sverige utveckla starka regioner för att

klara den tilltagande globala konkurrensen. Regionen

som drivkraft behöver prioriteras i stat och kommun.

Stockholmsregionen bör ses som en del av en

framväxande Mälarregion. Alltfler arbetspendlar allt

längre i Mälardalen, vilket gör att

arbetsmarknaderna växer ihop, påpekar motionärerna.

De framhåller att de goda kommunikationerna ger

möjlighet till ett friare val av etableringsort men

också en bredare bas för rekrytering av arbetskraft.

I motion 2002/03:N343 (c) hävdar motionärerna att

självbestämmandet i regionerna måste få öka.

Skattesystemet bör utformas så att kommunerna får

behålla mer av sin skattebas, och vattenkraften bör

generera inkomster där den produceras, anser

motionärerna.

Vidare är jämställdheten viktig för de mindre

städernas och landsbygdens framtid. Fler kvinnliga

företagare måste få möjlighet att förverkliga sina

affärsidéer, och lönerna bör höjas i

kvinnodominerade yrken, framhåller motionärerna.

I Centerpartiets motion 2002/03:N345 (c) betonas

att det måste finnas ett könsperspektiv på all

regionalpolitik. För att kvinnor, men även ungdomar,

invandrare och funktionshindrade, skall få ökat

inflytande över utvecklingsarbetet är det enligt

motionärerna nödvändigt att kontinuerligt utvärdera

och följa upp utvecklingen i regioner, kommuner och

lokala utvecklingsgrupper. Inte minst har offentliga

aktörer ett stort ansvar för att

jämställdhetsarbetet utvärderas.

Vissa kompletterande uppgifter

Den nya regionala utvecklingspolitiken lades fast av

riksdagen hösten 2001 (prop. 2001/02:4, bet.

2001/02:NU4). En utgångspunkt är att varje region

skall utvecklas utifrån sina förutsättningar. Målet

för politiken är väl fungerande och hållbara lokala

arbetsmarknadsregioner med en god service i alla

delar av landet. Med väl fungerande

arbetsmarknadsregioner avses att de är så attraktiva

för människor och företag att det är möjligt att ta

till vara den potential och livskraft som finns i

alla regioner. Med hållbar avses att politiken skall

bidra till att nuvarande och kommande generationer

kan erbjudas sunda ekonomiska, sociala och

ekologiska förhållanden. Politiken skall därmed

bidra till att öka den ekonomiska tillväxten i alla

lokala arbetsmarknadsregioner (LA-regioner) för att

därigenom öka den nationella tillväxten.

LA-regionerna är ett funktionellt begrepp eftersom

det återspeglar det område inom vilket människor bor

och arbetar. Övrig statistik som finns på kommunnivå

eller lägre (och således kan aggregeras till LA-

regioner) är bl.a. statistik över bostäder och

byggande, sysselsättning, löner, inkomster,

förädlingsvärden, näringsverksamhet, lantbruk,

naturresurshushållning, offentlig ekonomi,

socialtjänst och utbildning. Uppföljning med hjälp

av jämförelser och nyckeltalsmätning underlättas

därmed.

De flesta LA-regioner kommer att få se sin

befolkning minska, samtidigt som andelen äldre ökar.

Kostnaderna för framför allt äldreomsorgen kan

förväntas stiga. En LA-region av Stockholms storlek

kan i stort sett klara strukturomvandlingsprocessen

själv, medan en liten LA-region i högre utsträckning

är beroende av regionförstoring och en ökad

rörlighet mellan regionerna. Den lokala dynamiken

hänger också samman med att regionerna ömsesidigt

kan stödja varandra när det gäller tillgång till

specialiserade arbetsmarknader, utbildning,

transporter, pendlingsmöjligheter osv.

Det kan i detta sammanhang nämnas att en

delegation tillsattes år 2002 för att medverka till

att långsiktigt stärka en hållbar regional

utveckling inom de mest utsatta lokala

arbetsmarknadsregionerna i norra Sveriges inland

(dir. 2002:15). Detta skall ske i dialog med

centrala, regionala och lokala aktörer. En första

rapport utmynnade i slutsatserna att tillgängliga

resurser används på ett alltför splittrat sätt och

att det finns en stor outnyttjad potential inom

verkstadsindustrin, tränäringen och besöksnäringen.

Delegationens uppdrag skall vara avslutat senast i

slutet av år 2004.

Frågan om att kvalificerad arbetskraft saknas i

många mindre LA-regioner har behandlats av en

utredning om rörlighetsstimulanser (dir. 2002:80).

Uppdraget (särskild utredare: generaldirektör Jörgen

Andersson) slutredovisades i början av april 2003

genom betänkandet Ökad rörlighet för sysselsättning

och tillväxt (SOU 2003:37). I betänkandet visas att

arbetsmarknadsrelaterade flyttningar - bortsett från

arbetspendling - har minskat under de senaste

decennierna. De flyttningsbidrag som i dag lämnas

inom arbetsmarknadspolitiken utgör inte tillräckliga

stimulanser för att påverka människors val att

flytta eller pendla. Bidragen stöder i stället i

stor utsträckning flyttningar som skulle ha ägt rum

även utan flyttningsbidrag. Utredningen föreslår

därför att pendlingsstöden förstärks, att

skattegynnade tjänster införs i delar av de

nationella stödområdena (efter prövning av

Länsarbetsnämnderna i varje enskilt fall) och att

nuvarande ersättningar för tillträdesresa,

bohagstransport och starthjälp tas bort. Både

pendlingsbidragen och de skattegynnade tjänsterna

avser att stimulera den arbetssökande till

geografisk rörlighet i ett inledande skede. Bidragen

är därför tidsbegränsade.

Genom att betona de funktionella

arbetsmarknadsregionernas roll för regional

utveckling kan en tydligare och mer integrerad syn

på regionala utvecklingsförutsättningar främjas över

ett sammanhållet geografiskt område, där både städer

och landsbygd behandlas i ett sammanhang.

En ny nationell storstadspolitik kom till stånd i

slutet av 1990-talet. De av riksdagen (prop.

1997/98:165, bet. 1998/99:AU2) beslutade

övergripande målen för storstadspolitiken är

******************************************************************************

d

*

* a*t*t* *g*e*

*s*t*o*r*s*t*a*d*s*r*e*g*i*o*n*e*r*n*a*

*g*o*d*a* *f*ö*r*u*t*s*ä*t*t*n*i*n*g*a*r*

*f*ö*r* *l*å*n*g*s*i*k*t*i*g*t*

*h*å*l*l*b*a*r* *t*i*l*l*v*ä*x*t* *o*c*h*

*d*ä*r*m*e*d* *k*u*n*n*a* *b*i*d*r*a*

*t*i*l*l* *a*t*t* *n*y*a*

*a*r*b*e*t*s*t*i*l*l*f*ä*l*l*e*n*

*s*k*a*p*a*s* *s*å*v*ä*l* *i*n*o*m*

*r*e*g*i*o*n*e*r*n*a* *s*o*m* *i*

*ö*v*r*i*g*a* *d*e*l*a*r* *a*v* *l*a*n*d*e*t*

*(*t*i*l*l*v*ä*x*t*m*å*l*e*t*)* *o*c*h*

1. *

2. *a*t*t* *b*r*y*t*a* *d*e*n* *s*o*c*i*a*l*a*,*

*e*t*n*i*s*k*a* *o*c*h* *d*i*s*k*r*iminerande

segregationen i storstadsregionerna och att

verka för jämlika och jämställda

levnadsvillkor för storstädernas invånare

(integrationsmålet).

3.

Storstadspolitikens tillväxtmål tar sikte på att ge

goda förutsättningar i samtliga kommuner i

storstadsregionerna. För arbetet med att bryta

segregationen föreslogs att lokala utvecklingsavtal

skulle tecknas mellan staten och vissa

storstadskommuner. Vidare inrättades en

storstadsdelegation, bestående av ett antal

statssekreterare med uppgift att utveckla den

nationella storstadspolitiken. Vid

riksdagsbehandlingen betonades att den principiella

utgångspunkten för storstadspolitiken skall vara

densamma som för den dåvarande regionalpolitiken,

dvs. att utjämna de strukturella orättvisor som

finns mellan olika områden.

Utskottet utvecklade sina synpunkter på

storstadsfrågorna hösten 2001 och anförde följande

(bet. 2001/02:NU4 s. 47):

Likheten mellan den regionala

utvecklingspolitiken och storstadspolitiken är

uppenbar. I båda fallen är det fråga om att finna

de bästa instrumenten för att uppnå en hållbar

tillväxt och goda sociala förhållanden. I den

allmänna debatten framförs ibland synpunkten att

det skulle finnas en motsättning mellan tillväxt

i storstäder och tillväxt i övriga regioner. En

sådan tanke är främmande för utskottets sätt att

se. Utskottet är tvärtom av den bestämda

uppfattningen att tillväxt och goda

levnadsvillkor med trygghet, jämlikhet och

jämställdhet inte ingår i ett s.k. nollsummespel,

där en uppgång för en region motsvaras av en

nedgång för en annan region. En tillväxtregion

som Stockholm kan förväntas "spilla över"

utvecklingsmöjligheter till närliggande regioner.

Vidare kan ett kluster som innehåller

framgångsrika företag i en storstadsregion

medföra utveckling även för övriga företag inom

klustret i andra regioner.

Såväl de regionala

tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen som

storstadspolitiken står inför en omfattande

utvärderingsprocess. Enligt utskottets mening är

det viktigt att erfarenheterna från de båda

områdena analyseras också ur den synvinkeln att

tillväxtprogrammen kan hämta inspiration från de

lokala utvecklingsavtalen och vice versa. Ett

kontinuerligt erfarenhetsutbyte mellan

Storstadsdelegationen och Tvärdelegationen är

också väsentligt, vilket arbetsmarknadsutskottet

tidigare har betonat.

Ett sådant gemensamt erfarenhetsutbyte kan

också motivera att ett närmande mellan de båda

områdena prövas. Särskilt med hänsyn till den nya

målformuleringen för den regionala

utvecklingspolitiken, om väl fungerande och

hållbara arbetsmarknadsregioner med en god

servicenivå i alla delar av landet, kan

reflexionen göras att tillgänglighet till

arbetsplatser och service är viktig även inom

utsatta storstadsmiljöer. Ytterligare en faktor

som talar för att ett närmande mellan de båda

områdena prövas är att det finns glesbygdsområden

också helt nära de stora städerna, vilket medför

att storstadsproblem och glesbygdsproblem kan

föreligga samtidigt.

Storstadsdelegationen är det beredningsorgan inom

Regeringskansliet som har i uppdrag att samordna och

utveckla storstadspolitiken. Vid årsskiftet 2002/03

flyttades storstadsfrågorna från

Näringsdepartementet till Justitiedepartementet med

hänsyn till integrationsfrågornas vikt. Inom ramen

för det nämnda uppdraget överlämnades nyligen

Storstadsdelegationens årsrapport för år 2002 till

regeringen. Under året har arbete bedrivits i de 24

stadsdelar som omfattas av lokala utvecklingsavtal.

Detta instrument har etablerats för att bryta

segregationen i storstädernas socialt och ekonomiskt

mest utsatta stadsdelar och kan även vara

betydelsefullt för att främja tillväxten. Stat,

kommun, landsting, näringsliv,

frivilligorganisationer och lokala aktörer har

samverkat kring insatserna. Sammanlagt har 1,4

miljarder kronor avsatts till insatser inom de

lokala utvecklingsavtalen för perioden 1999-2002.

Inom Regeringskansliet pågår en samlad avstämning

och utvärdering av denna politik. Ett stort antal

nationella och lokala utvärderingar finns samlade

och kommer att ligga till grund för regeringens

beslut om den fortsatta politiken. Enligt uppgift

avser regeringen att lägga fram en skrivelse om

storstadspolitikens utveckling till riksdagen under

hösten 2003.

Vidare har Nationalkommittén för Agenda 21 och

Habitat nyligen presenterat slutbetänkandet om en

hållbar framtid i sikte (SOU 2003:31). Ett förslag

är att skapa ett nationellt forum för Agenda 21 och

Habitat. (I Habitatbegreppet ingår boende,

stadsutveckling och livsmiljö m.m.) Bland annat

berörs samhällsplaneringen på lokal och regional

nivå, boende, bebyggelse och stadsmiljö. Det

föreslås att Boverket, länsstyrelser och regionala

självstyrande organ skall ges i uppdrag att i

samverkan utveckla metoder för att integrera

Habitatfrågorna med de regionala

utvecklingsprogrammen. Vidare förordas att den

nuvarande storstadspolitiken breddas så att även

miljö- och tillväxtfrågorna får en tydlig plats.

Integrationsfrågorna föreslås bli inkluderade i all

fysisk utvecklingsplanering.

Såväl den nya regionala utvecklingspolitiken som

EU-samarbetet har gett upphov till nya

frågeställningar kring städernas roll i ett

regionalt sammanhang. I fokus ligger olika aspekter

på städerna som utvecklingsmotorer för regioner och

för en balanserad regional utveckling. I slutet av

år 2003 kommer kommissionen att lägga fram den

tredje sammanhållningsrapporten med konkreta förslag

för den framtida sammanhållningspolitiken.

I september 2001 fattade regeringen beslut om en

parlamentarisk kommitté för översyn av det kommunala

statsbidrags- och utjämningssystemet, den s.k.

Utjämningskommittén (dir. 2001:73). Enligt

direktivet skall de grundläggande principerna för

statsbidrags- och utjämningssystemet ligga fast.

Kommittén skall analysera om målen för

utjämningssystemet uppnås i den del som avser

utjämning för strukturella kostnadsskillnader och

vid behov föreslå förändringar. Vidare skall

kommittén analysera och lämna förslag till hur

kommuner och landsting med kraftig

befolkningsminskning kan ges likvärdiga

förutsättningar att tillhandahålla vård, omsorg och

utbildning. Möjligheterna till förenklingar av

statsbidrags- och utjämningssystemet skall också

undersökas. Uppdraget skall redovisas till

regeringen senast den 1 oktober 2003.

Beträffande motionsyrkandet om att lönerna bör

höjas i kvinnodominerade sektorer kan noteras att

lönestatistiken (Lönestatistisk årsbok, Statistiska

Centralbyrån) visar att Stockholm har den största

löneskillnaden mellan könen. Kvinnors lön i

förhållande till mäns är 79 % i Stockholm jämfört

med 86 % i mellersta och övre Norrland. En

delförklaring är att olika regioner har olika

yrkessammansättning.

När det gäller jämställdhet på arbetsmarknaden kan

vidare rapporteras att regeringen har beslutat

tillkalla en särskild utredare för att öka kunskapen

om varför könssegregeringen på arbetsmarknaden

består och var hindren för ökad integrering finns

(dir. 2003:18). Utredaren skall också analysera

effekterna av de mer betydande åtgärder som

vidtagits under senare tid. Eftersom problemet med

könssegregering inte är unikt för Sverige skall

utredningen dessutom anlägga ett internationellt

perspektiv. Uppdraget skall redovisas senast den 15

mars 2004.

Av Jämställdhetsombudsmannens (JämO)

regleringsbrev för år 2003 framgår att myndigheten

bl.a. skall redovisa tillgängliga metoder för

könsneutral lönesättning och lönekartläggning.

Vidare driver JämO projektet Lönelots som omfattar

lönebildningen i dess helhet med metoder både för

arbetsvärdering och bedömning av individens

kvalifikationer.

Kvinnor och företagande behandlas av

näringsutskottet i betänkandet Vissa

näringspolitiska frågor (bet. 2002/03:NU7), till

vilket hänvisas. Särskilt kan nämnas att inom

utvecklingsarbetet med de regionala

tillväxtprogrammen (se följande avsnitt) framhålls

vikten av att främja positiva attityder till

entreprenörskap hos kvinnor och män och främja

miljöer i vilka individers entreprenörsegenskaper

tas till vara oberoende av kön.

Utskottets ställningstagande

Den omfattande omprövning som gjorts av den tidigare

regionalpolitiken har lett fram till dagens

regionala utvecklingspolitik. Bakgrunden är bl.a. de

stora förändringar som ägt rum i samhället, framför

allt när det gäller den snabba

internationaliseringen av ekonomin, EU-medlemskapet,

avregleringen av olika marknader, IT-utvecklingen

och omsorgen om statsfinanserna.

Sammanfattningsvis anförde utskottet hösten 2002 i

sitt betänkande om regional utvecklingspolitik

(prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4) att det nya

målet för denna politik, dvs. väl fungerande och

hållbara arbetsmarknadsregioner med en god

servicenivå i alla delar av landet, var en

framåtsyftande lösning. Utskottet välkomnade målet

angående servicenivån, där såväl offentlig som

kommersiell service skall inräknas. Med den nya

målformuleringen blir det, framhöll utskottet,

nödvändigt att definiera vad som är en god service

och i vilken mån den kan variera.

Trenden när det gäller befolkningsutvecklingen har

inte förändrats under det senaste året, utan

obalansen består. Storstadsregionerna har fortsatt

att expandera, medan många andra lokala

arbetsmarknadsregioner har en minskande befolkning.

Samtidigt pågår en förstoring av de funktionella

arbetsmarknadsregionerna genom allt längre

arbetspendling. Pendlingen möjliggör utflyttning

till regioner i närheten av storstäderna.

Den samlade avstämning och utvärdering som nu görs

av den hittillsvarande storstadspolitiken är

värdefull enligt utskottets mening. Särskilt är

förhållandet och erfarenhetsutbytet mellan den

regionala utvecklingspolitiken och

storstadspolitiken av intresse.

Den kommunala skatteutjämningen är av avgörande

betydelse för kommuner och landsting. Den

parlamentariska kommitté som ser över systemet har

att redovisa sitt uppdrag senast i oktober 2003.

Utskottet anser att detta nya material bör inväntas

innan ställning tas till dessa frågor.

När det gäller svårigheterna i matchningen mellan

arbetsmarknadens behov och arbetssökandes

kvalifikationer har olika åtgärder vidtagits i syfte

att angripa dessa problem. Inte minst har

möjligheterna till arbetspendling inom regionerna

kommit i fokus. Den i dagarna färdiga utredningen om

rörlighetsstimulanser, vilken nämns om i det

föregående, ger ytterligare underlagsmaterial.

Utskottet vill särskilt peka på att

jämställdhetsaspekterna bör beaktas när det är fråga

om åtgärder för ökad rörlighet på arbetsmarknaden,

så att även kvinnornas rörlighet på arbetsmarknaden

blir verklig. Slutligen skall också pekas på den

utmaning som det svenska samhället står inför i

fråga om att öka antalet personer i arbete

generellt.

I det ovan nämnda betänkandet tog utskottet upp

den modell med sårbarhetsanalys som Verket för

näringslivsutveckling (Nutek) var i färd med att

utveckla. Analysen tog huvudsakligen upp LA-

regioners sårbarhet vid industriell omstrukturering.

Utskottet förmodade att modellen skulle bli mer

tydlig och upplysande om den kompletterades med

tjänstesektorn och den offentliga sektorn. Inte

minst med hänsyn till kvinnornas arbetsmarknad

föreföll begränsningen till industrisysselsättningen

att minska relevansen av modellen. Utskottet ser

därför positivt på att Nutek i sitt nuvarande arbete

med att formulera ett scenario för den regionala

utvecklingen fram till år 2020 (ett arbete för

Långtidsutredningen 2003) särskilt redovisar

statistik och överväganden rörande företagstjänster

och handel respektive offentlig verksamhet.

Betydelsen av jämställdhet för den regionala

utvecklingen tas upp i ett par motioner. Utskottet

har inte någon från motionärerna skild syn på vikten

av jämställdhet för att förverkliga ett gott

samhälle i alla delar av landet. Särskilt viktigt är

att utvecklingen i regioner, kommuner och på lokal

nivå följs upp och kontinuerligt utvärderas med

avseende på såväl kvinnornas medverkan som medverkan

från ungdomar, invandrare och funktionshindrade.

Jämställdhetsfrågor i samband med de regionala

tillväxtprogrammen kommer att tas upp i ett följande

avsnitt.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

avslå samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Regionala tillväxtprogram

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till bl.a.

pågående arbete avslå motioner om regionala

tillväxtprogram. Jämför reservation 1 (m, fp,

kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N398 (s) förordas att regionernas

roll i näringspolitiken bör stärkas i syfte att

uppnå bättre samordning och utbyte av befintliga

resurser samt högre effektivitet. Det regionala

inflytandet bör enligt motionärerna ges ökade

möjligheter att påverka såväl de statliga resurser

som fördelas som medel från EU:s strukturfonder. Med

fördel kan detta ske inom ramen för nybildade

kommunalförbund.

I motion 2002/03:N267 (fp) varnas för att

tillväxtprogrammen inte får bli ytterligare ett

forum för diskussioner, som inte leder till konkreta

åtgärder. Enligt motionärerna kan det vara värt att

pröva ett franskt system, vilket innebär

tillväxtavtal av en annan modell med en statlig

garanti om tillväxtmedel.

Enligt motionärerna till motion 2002/03:N393 (kd)

blev det regionala partnerskapet, trots

näringslivets deltagande, alltför avlägset för de

personer och de små företag som antas bäst kunna ta

till vara tillväxtavtalens intentioner. I de

kommande tillväxtprogrammen måste tillväxtkapitalet

göras synligare och bli mer lättillgängligt, hävdar

motionärerna. De anser att kommunernas

näringslivsansvariga står närmare företagsamheten än

tjänstemännen på länsstyrelserna. Om kommunerna

skall åta sig denna uppgift bör den dock

finansieras, anser motionärerna, som inte avvisar

tanken på ett kommunalförbund som samverkansorgan

under en övergångsperiod.

Centerpartiet förordar i motion 2002/03:MJ428 att

inte bara miljöperspektivet tidigt integreras i de

nya regionala tillväxtprogrammen. Även den sociala

dimensionen med bl.a. jämställdhet bör införlivas i

programmen.

I motion 2002/03:N302 (mp) anförs att kommunerna

genom rådgivning och information bör stimuleras att

vara mer aktiva vid skrivning av

tillväxtavtal/program. De bör på eget initiativ

hitta möjliga lösningar för hur näringslivet och

miljöutvecklingen kan utvecklas. Motionärerna

påpekar att det uppstår ett dynamiskt samspel mellan

aktörerna när fler kompetenser och näringar agerar

inom samma region.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

Genomförandet av tillväxtavtalen pågår nu i alla delar av

landet. Näringsdepartementet har sedan genomförandet

påbörjades presenterat två uppföljningsrapporter (Ds

2001:15, Ds 2002:34). Det framgår av den senaste

rapporten att en majoritet av

partnerskapsföreträdarna anser att de har ökat sina

kunskaper om såväl andra aktörer i regionen som

tillväxtfrågor. Framväxten av ett lokalt och

regionalt klusterperspektiv sägs medföra ett tydligt

inslag av lärande i angreppssättet. De svagheter i

processen som kommit fram gäller bl.a. målen. En

majoritet av de svarande anser att insatserna bör

koncentreras liksom att målen bör vara tydligare.

Dessutom har de horisontella målen ekologisk

hållbarhet och jämställdhet, vilka skall integreras

i avtalen, fått ett relativt svagt genomslag i

tillväxtarbetet.

Utskottet har tidigare framhållit (bet.

2001/02:NU4) att de framtida regionala

tillväxtprogrammen kommer att utgöra en bas i det

långsiktiga arbetet för en hållbar regional

utveckling. En nära samverkan med annan planering

förutsätts, t.ex. den långsiktiga

planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar

och för strukturfondsprogrammen. Om ett kommunalt

samverkansorgan har bildats bör detta fatta beslut

om förslag till regionalt tillväxtprogram.

Som ett stöd till länen och för att säkerställa

kvaliteten kommer Institutet för tillväxtpolitiska

studier (ITPS) att granska programmen. Även

programmens förhållande till nationella mål kommer

att granskas. Granskningen av ITPS kommer att utgöra

ett underlag för regeringens godkännande av

programmen.

Utskottet ansåg att den nya planeringsprocessen

ger goda förutsättningar för en hög kvalitet i

programmen och ville samtidigt uttala att

möjligheter till regelförenklingar måste

uppmärksammas. Enligt utskottets uppfattning kommer

en samordning av programperioden för

tillväxtprogrammen med den långsiktiga

planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar

att ge bättre förutsättningar för en helhetssyn i

planeringen. Utskottet instämde vidare med

regeringen i att målen om ekologisk hållbarhet och

jämställdhet bättre bör komma till uttryck i det

fortsatta arbetet. Genom pilotlänsarbetet kan nya

erfarenheter spridas och utnyttjas.

I en reservation (m, kd, c, fp) om inriktningen av

den regionala utvecklingspolitiken anfördes att

formerna för tillväxtprogrammen är mindre viktiga,

så länge det ges ett ökat utrymme för

underifrånperspektivet. Reservanterna menade att det

är osannolikt att tillväxtprogrammen kommer att ge

positiva effekter om inte planeringsprocessen är

sådan att den attraherar även företagen och

kvinnorna. Mångfald och kreativitet utvecklas bättre

inom ramen för lokala initiativ; däremot bör enligt

reservanterna det statliga inflytandet begränsas.

Erfarenheter att ta till vara, bl.a. i fråga om

jämställdhet och sociala aspekter

Regeringens uppdrag till länsstyrelserna m.fl. att utarbeta

förslag till regionala tillväxtavtalsprogram

(regeringsbeslut 2002-11-14) utgår från att

programmen skall genomföras under perioden

2004-2007. Emellertid kan en ändamålsenlig

harmonisering med EG:s strukturfondsprogram efter år

2006 innebära att det blir nödvändigt att justera

starten för nästa period för tillväxtprogrammen. I

en bilaga till beslutet om uppdrag ges riktlinjer

för arbetet med regionala tillväxtprogram. Bland

riktlinjerna märks bl.a. följande punkter.

- De regionala tillväxtprogrammen skall bidra till

en hållbar tillväxt. Nuvarande och kommande

generationer kvinnor och män skall kunna erbjudas

sunda ekonomiska, sociala och ekologiska

förhållanden.

- Inom Regeringskansliet har ett arbete påbörjats

för att anpassa och uppdatera förordningen

(1998:1634) om regionalt utvecklingsarbete. Avsikten

är bl.a. att samtliga län skall utarbeta breda s.k.

regionala utvecklingsprogram (RUP). De regionala

tillväxtprogrammen betraktas som ett delprogram av

RUP.

- Arbetet med regionala tillväxtprogram skall

präglas av en process- och resultatorienterad

arbetsform där analys, utformning, planering samt

uppföljning och utvärdering ses som kontinuerliga

inslag under hela programperioden.

- Erfarenheter av de nu löpande regionala

tillväxtavtalen är att de enskilda kommunerna i

alltför liten utsträckning blivit involverade i

arbetet eftersom avtalen bygger på länen och

motsvarande som administrativ region.

Tillväxtprogrammen bör utformas med särskild hänsyn

till lokala arbetsmarknadsregioner.

- En annan erfarenhet är att partnerskapen bör

breddas, bl.a. att andelen kvinnor bör öka för att

en jämn fördelning mellan könen skall uppnås. Även

kompetens när det gäller miljö, integration och

mångfald, ungdomsfrågor samt i förekommande fall

storstadsfrågor bör ingå i partnerskapen.

- De regionala tillväxtprogrammen skall inte enbart

finansieras med statliga medel. En utgångspunkt bör

vara att även kommuner, landsting och näringsliv

skall bidra till finansieringen av regionala

tillväxtprogram. Medfinansiering från näringslivet

är särskilt viktig för att få ett

näringslivsperspektiv på hållbar tillväxt.

- Strategiska frågor som skall beaktas i

analysarbetet är arbetskraftsförsörjningen,

entreprenörskap, företagande och företagsklimat samt

innovationssystem och kluster.

- En tydlig målstruktur med tillhörande indikatorer

skall definieras för varje program, vilket är av

betydelse för uppföljning och utvärdering av

genomförda insatser. Målstrukturen skall även

synliggöra programmens hållbarhetsperspektiv så att

effekterna av programarbetet kan avläsas utifrån ett

ekonomiskt, ekologiskt respektive socialt

perspektiv.

Den kommunala nivåns medverkan

När det gäller det lokala och regionala inflytandet kan noteras

att i regeringens ovan nämnda riktlinjer för

regionala tillväxtprogram betonas vikten av att

fördjupa och utveckla den kommunala nivåns

medverkan. Aktörer som är engagerade i lokal

utveckling och inom den sociala ekonomin, t.ex.

kooperativa utvecklingscentrum och företrädare för

s.k. lokala utvecklingsgrupper, skall också vara

representerade i partnerskapen. Syftet är att

utveckla det lokala perspektivet i

näringslivsfrågor. I de fall kommunala

samverkansorgan bildas enligt lagen (2002:34) om

samverkansorgan i länen får dessa ansvaret för att

samordna och implementera de regionala

tillväxtprogrammen. Den kommunala förankringen torde

därmed bli tydligare på regional nivå. Kommuner i

fem län (Blekinge, Halland, Östergötland, Uppsala

och Dalarna) har valt att bilda kommunala

samverkansorgan från år 2003.

Regeringen beslutade i mars 2002 att uppdra till

Nutek att, i samråd med Svenska kommunförbundet och

Landstingsförbundet, utarbeta ett förslag till

program för att långsiktigt stärka lokal

näringslivsutveckling. Vid halvårsskiftet 2002

uppdrogs åt Nutek att genomföra programmet i

enlighet med det förslag som lämnats till

regeringen. Under programperioden 2002-2004 omsluter

programmet totalt 25 miljoner kronor. Detta program

syftar till att stödja projekt som förbättrar

samspelet mellan den lokala och den regionala

näringslivsutvecklingen. Avsikten är att stärka

lokal näringslivsutveckling och ge kommunerna bättre

förutsättningar för att medverka i det regionala

utvecklingsarbetet. Programmets insatser

koncentreras till de två första åren av

programperioden i syfte att ta till vara kunskaper

och erfarenheter inför genomförandet av de regionala

tillväxtprogrammen som startar år 2004. Programmet

skall främst riktas till samverkande kommuner. Nutek

kommer att ha en kontinuerlig dialog med projekten i

syfte att utbyta kunskaper och erfarenheter.

Tidtabell för tillväxtprogrammens utarbetande

Av redovisningen på nästa sida framgår tidtabellen

för utarbetandet av tillväxtprogrammen.

-----------------------------------------------------

|30 april |Utkast till regionala tillväxtprogram |

|2003 |från län där länsstyrelser och|

| |regionala självstyrelseorgan (inklusive

|

| |Gotlands och Kalmar län) är|

| |huvudansvariga för arbetet skall vara|

| |ITPS till handa för|

| |förhandsutvärdering. ITPS bedömning|

| |skall lämnas till huvudansvariga så att

|

| |eventuella justeringar av programmen|

| |kan göras innan de skall vara|

| |regeringen till handa för godkännande.|

-----------------------------------------------------

|30 juni |Utkast till regionala tillväxtprogram |

|2003 |skall lämnas till ITPS från län där|

| |nybildade kommunala samverkansorgan|

| |ansvarar för de regionala|

| |tillväxtprogrammen. ITPS bedömning|

| |skall vara huvudansvariga till handa så

|

| |att eventuella justeringar av|

| |programmen kan göras innan de lämnas|

| |till regeringen för godkännande. |

-----------------------------------------------------

|september |Budgetpropositionen för år 2004 |

|2003 |avlämnas. |

-----------------------------------------------------

|1 oktober |Slutliga regionala tillväxtprogram från

|

|2003 |länsstyrelser och regionala|

| |självstyrelseorgan (inklusive Gotlands|

| |och Kalmar län) skall vara regeringen|

| |(Näringsdepartementet) till handa för|

| |godkännande. |

-----------------------------------------------------

|15 oktober |Slutliga regionala tillväxtprogram från

|

|2003 |kommunala samverkansorgan skall vara|

| |regeringen (Näringsdepartementet) till|

| |handa för godkännande. |

-----------------------------------------------------

|december |Riksdagen fattar beslut om |

|2003 |budgetpropositionen för år 2004. |

-----------------------------------------------------

|december |Regeringen godkänner de regionala |

|2003 |tillväxtprogrammen. |

-----------------------------------------------------

|1 januari |Genomförandet av de regionala |

|2004 |tillväxtprogrammen påbörjas. |

-----------------------------------------------------

Utskottets ställningstagande

Som framgår av den lämnade redovisningen av arbetet med

att ta till vara erfarenheterna från verksamheten med de

regionala tillväxtavtalen och utnyttja dessa vid

förberedelserna inför de regionala tillväxtprogrammen har

ett mycket omsorgsfullt grundarbete utförts. Detta är

viktigt för att de höga ambitionerna med

tillväxtprogrammen skall kunna tillgodoses. Utskottet vill

liksom tidigare framhålla att de regionala

tillväxtprogrammen kommer att utgöra en bas i det

långsiktiga arbetet för en hållbar regional utveckling.

Riktlinjerna för uppdraget till länen att utarbeta

förslag till regionala tillväxtprogram speglar dessa

ambitioner, bl.a. genom att partnerskapens sammansättning

skall inkludera olika grupperingar som aktivt arbetar med

hållbara tillväxtfrågor. I partnerskapen skall företrädare

för den privata, offentliga och ideella sektorn ingå.

Utskottet vill understryka vad som sägs i riktlinjerna om

vikten av att andelen kvinnor ökar för att en jämn

fördelning mellan könen skall uppnås. En sådan jämn

fördelning är även viktig inom många andra

kompetensområden när det gäller regional tillväxt.

Utskottet stöder också grundtanken bakom riktlinjernas

utformning i fråga om att den kommunala nivåns medverkan

bör utvecklas för att åstadkomma ett fördjupat lokalt

perspektiv i näringslivsfrågor. Aktörer som är engagerade

i lokal utveckling och inom den sociala ekonomin, t.ex.

kooperativa utvecklingscentrum och företrädare för s.k.

lokala utvecklingsgrupper, skall också vara representerade

i partnerskapen.

Från utskottets utgångspunkter är det väsentligt att

såväl miljöaspekterna som de sociala aspekterna, bl.a.

jämställdhet, verkligen kommer till uttryck i det

fortsatta arbetet på ett bättre sätt än tidigare. För att

öka medvetenheten om miljön som tillväxtfaktor förutsätts

att miljöfrågorna tydligt kommer in i programmens olika

delar redan från början. I syfte att kunna överblicka

utvecklingen och vid behov anpassa åtgärderna bör de

nämnda målsättningarna för tillväxtprogrammen - liksom för

övrigt regionalt utvecklingsarbete - följas upp och

resultaten utvärderas.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna

i aktuella delar.

Kapitalförsörjning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå motionsyrkanden

om kapitalförsörjning. Jämför reservationerna 2

(m, fp, kd, c) och 3 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:N344 (s) hävdas att det finns mycket

kapital till olika utrednings- och stimulansåtgärder -

inte minst inom EU:s strukturområde - i samband med

nyföretagande men att tillgången på lokalt riskkapital är

minimal.

I motion 2002/03:N362 (s) anförs att små företag, t.ex.

i Dalarna, har svårt att utvecklas om det inte finns

tillgång till krediter på nära håll. En trend är att

banker och andra kreditinstitut centraliserar sina

verksamheter. Insikten och kunskapen om de lokala

företagens behov försämras med avståndet. Motionärerna

anser därför att om kreditgivningen skall fungera måste

regionala utvecklingsresurser skapas som komplement till

befintlig regelstyrd kreditgivning.

Motionärerna bakom motion 2002/03:N373 (s) anser att

företag, bl.a. i Norrlands inland, i dag kan tvingas att

ge upp intressanta affärsidéer på grund av kapitalbrist.

Eftersom bankerna är restriktiva är det svårt för

företagen att expandera. Det är angeläget enligt

motionärerna att samhället tar ett ansvar för att ställa

mer riskvilligt kapital till förfogande för dessa företag.

I motion 2002/03:Fi237 (kd) framhålls att behovet av lån

till rimliga villkor är mycket stort, inte minst i

glesbygden. Möjliga sätt att lösa detta är dels s.k.

kreditgarantiföreningar, där föreningens medlemsföretag

skapar egna riskfonder, dels s.k. nätverkslån, där en

grupp företagare gemensamt tar ansvar för lånet. Detta kan

vara en framkomlig väg att få nya företag i Sverige.

Kraftansträngningar måste göras för att förbättra

tillgången på riskvilligt kapital, sägs det i motion

2002/03:N274 (kd). En möjlighet är att inom mindre

geografiska områden bilda ekonomiska föreningar byggda på

engagemang för bygdens och företagens utveckling. Genom

det lokala engagemanget från företag och enskilda kan ett

grundkapital garanteras, som kan ökas ytterligare genom

att staten och kreditinstituten tillskjuter medel.

I motion 2002/03:N307 (kd) framhålls att det är

angeläget att frågor om riskkapitalförsörjningen på

landsbygden belyses på ett allsidigt sätt i syfte att

uppnå en lösning. För att skapa ytterligare

arbetstillfällen är tillgången till riskkapital en viktig

förutsättning, hävdar motionärerna. Även socialt

företagande, dvs. samverkan mellan privat/ideell sektor

och offentlig verksamhet, ingår i den framtida

utvecklingspotentialen, påpekas det i motionen.

Enligt motionärerna till motion 2002/03:N280 (v) råder

det en brist på institutioner för lokalt och regionalt

sparande. Det behövs en sparform som kanaliserar kapital

till de onoterade företagen i landsorten. Eftersom en

sådan sparform är riskfylld måste den kringgärdas med

särskild lagstiftning, samtidigt som staten ger ekonomisk

stimulans. Ett kanadensiskt system där lokalbefolkningen

tar ansvar för att utveckla det lokala näringslivet är ett

exempel. Motionärerna föreslår att en utredning tillsätts

för att se över hela riskkapitalsituationen, inklusive

regionala sparformer m.m.

Vidare bör initiativ tas från statens sida för att bygga

upp en utvecklingsfond för exempelvis nyföretagande,

samverkan och kompetenshöjning. En sådan fond skall

överbrygga den brist på kapital som kan uppstå när EU:s

strukturfonder försvinner eller minskas radikalt, anser

motionärerna.

Enligt motionärerna bakom motion 2002:N324 (c, kd) bör

den svenska regionalpolitiken förändras i riktning mot en

kanadensisk modell, vilken innebär att centralt planerade

och initierade regionala projekt minskas till förmån för

lokala projekt. I stället för sedvanliga bidrag och

subventioner innebär den kanadensiska modellen att staten

ställer resurser till förfogande på icke marknadsmässiga

villkor. I Sverige skulle modellen betyda att det stora

antalet offentliga stödorgan skulle försvinna till förmån

för statligt stöd till lokalt utvecklingsarbete. Vidare

anser motionärerna att en utredning bör tillsättas i syfte

att skapa ett privatoffentligt partnerskap för regional

utveckling. Utredningen måste klargöra hur en sådan

framtida regionalpolitik skall utformas för att inrymmas i

EU:s regelverk.

Centerpartiet anför i motion 2002/03:N345 (c) att

bristen på riskkapital är stor i hela landet men särskilt

på landsbygden. En modell som bör prövas är att återföra

en del av vattenkraftsvinsterna till regionala

riskkapitalfonder med regionala styrelser. Detta skulle

gynna startande av nya företag.

I motion 2002/03:N302 (mp) föreslås att riksdagen ger

regeringen i uppdrag att finna en lösning på företagens

svårigheter att finna kapital. Ett sätt kan enligt

motionärerna vara att stimulera upprättandet av lokala

börser/banker och kreditgarantiföreningar. Exempel på

lokala banker finns i Australien och på fungerande

kreditgarantiföreningar i södra Europa. I en

kreditgarantiförening bygger föreningens medlemsföretag

upp egna riskfonder och kan därigenom garantera delar av

det lån en medlem beviljats. En viss procentandel av lånet

får den enskilde företagaren själv svara för.

Vissa kompletterande uppgifter

Hösten 2001 behandlades frågan om kapitalförsörjningen ur

regionalt utvecklingspolitiska synpunkter i betänkandet om

en politik för tillväxt och livskraft i hela landet (bet.

2001/02:NU4). I betänkandet anförde utskottet bl.a. att

det av regeringen aviserade införandet av generella

mikrolån är en ändamålsenlig lösning, som kan bidra till

att småföretag lättare kan etableras och växa. Samtidigt

skall de tidigare prioriterade grupperna kvinnor, ungdomar

och invandrare ges fortsatt förtur. Det är därför viktigt

att lånen följs upp genom statistik över låntagarna, så

att hanteringen av olika gruppers låneansökningar och lån

kan utvärderas, ansåg utskottet.

Utskottet betonade för sin del vikten av att kunskaperna

hos finansiärerna om kvinnor, unga och personer med

invandrarbakgrund som driver företag förbättras. Detta

borde enligt utskottet också utmynna i förändrade

attityder gentemot de grupper som tidigare haft

svårigheter att få krediter.

Vidare togs en för svenska förhållanden ny företeelse

upp, nämligen kreditgarantiföreningar. Utskottet ansåg att

denna nya kreditform bör få utvecklas på marknadens

villkor. De statliga insatserna på området bör bli

marknadskompletterande i fråga om verksamheter som annars

inte skulle komma till stånd trots stor samhällsnytta. När

det gällde den s.k. Kanadamodellen m.fl. uppslag borde det

enligt utskottets mening tydliggöras att modellerna oftast

innehåller en skatteproblematik, som dock inte togs upp i

motionerna.

Utskottet har helt nyligen behandlat frågor om

kapitalförsörjning och riskkapitalförsörjning ur allmänna

utgångspunkter i sitt betänkande om vissa näringspolitiska

frågor (bet. 2002/03:NU7). I detta betänkande lämnas

information om

- Almi Företagspartner AB, bl.a. rörande lån och råd till

växande småföretag,

- Industrifonden, Norrlandsfonden, Stiftelsen

Innovationscentrum och Sjätte AP-fonden,

- Nutek,

- ett nytt lånegarantisystem,

- regionala kreditgarantiföreningar.

Det skall vidare nämnas att när utskottet hösten 2002

behandlade förslag gällande anslaget Landsbygdslån (33:2)

refererades uppgifter från Näringsdepartementet att

anslaget borde ligga kvar på nivån 60 miljoner kronor,

trots att utnyttjandet under år 2002 prognosticerades till

endast 13,8 miljoner kronor. En orsak till detta var att

företag väntades få ökade svårigheter att låna i bank,

dels på grund av ett nytt internationellt regelverk

angående riskvärdering i samband med bankutlåning, dels på

grund av kommande förslag om förändringar i

förmånsrättsordningen.

När det gäller förmånsrättsordningen kan konstateras att

regeringen nyligen har lagt fram en proposition i

riksdagen (prop. 2002/03:49 om nya förmånsrättsregler),

vilken behandlas av lagutskottet. Förmånsrättskommitténs

arbete (SOU 1999:1), vilket ligger till grund för

propositionen, har föranlett farhågor för att en

försämring av företagshypoteket riskerar att leda till en

minskad kredittillgång för mindre och nya företag, i

synnerhet i glesbygdsområden. I propositionen ägnas

särskild uppmärksamhet åt denna problematik.

Näringsutskottet har i ett yttrande till lagutskottet

(yttr. 2002/03:NU1y) koncentrerat sina synpunkter till

frågan om förändringar av företagshypoteket. Av yttrandet

framgår att näringsutskottet känner en oro för att

kreditsituationen för mindre företag och entreprenörer i

färd med att starta företag har blivit mer ansträngd sedan

år 1999, då Förmånsrättskommittén lade fram sitt

betänkande.

För allmän information om kapitalförsörjningssituationen

hänvisas till det ovan nämnda betänkandet om vissa

näringspolitiska frågor; denna allmänna information kommer

här att kompletteras på vissa områden.

Förordningen (1994:1100) om statlig finansiering genom

regionala utvecklingsbolag, vilken styr Almis

låneverksamhet, har reviderats och nya regler trädde i

kraft den 15 februari 2003. Dels har de nya reglerna

jämkats ihop med EU-perspektivet och EU:s

statsstödsbestämmelser, dels har reglerna anpassats efter

nya krav. Enligt de nu införda reglerna skall företagarlån

på högst 250 000 kr kunna ges till den som startar eller

driver mindre företag. För krediter under 50 000 kr kan

Almi Företagspartner finansiera hela kapitalbehovet utan

krav på medfinansiering. Under högst två år kan

företagarlånet löpa utan ränta. Vid handläggningen av

lånen skall särskild prioritet ges till kvinnor och

ungdomar. Enligt uppgift planeras en uppföljning av lånen

avseende år 2003.

Näringsminister Leif Pagrotsky har i april 2003 besvarat

en interpellation (ip. 2002/03:254) av Åsa Torstensson (c)

gällande stimulans av nyföretagande. Näringsministern tog

i sitt svar bl.a. upp att det nya generella företagarlånet

var ett instrument för att bemästra svårigheterna med

småföretags anskaffning av mindre krediter. Vidare

framhöll statsrådet att särskild uppmärksamhet skulle

ägnas åt finansiering i tidiga skeden, s.k.

såddfinansiering, och den rådgivning och stöd som

företagen behöver på detta stadium.

Ett införande av ett lånegarantisystem kan göras inom

ramen för dagens regelverk. Tidpunkten för införandet är

ännu inte fastställd, men enligt uppgift från

Näringsdepartementet innebär arbetsplaneringen att ett

lånegarantisystem skall införas under hösten 2003.

Ett system med kreditgarantiföreningar - liknande det

som finns i södra Europa - är under uppbyggnad i Sverige.

Det vanliga är att en förening verkar över ett geografiskt

avgränsat område, men även branschmässig avgränsning

förekommer i Europa. Syftet med föreningarna är att

förbättra förutsättningarna för näringsverksamhet i

föreningens område. Föreningarna har ett öppet medlemskap

för alla som är intresserade av en positiv

näringslivsutveckling och kan tänkas bidra till detta.

Föreningarna erbjuder sina företagsmedlemmar dels tillgång

till kapital, dels tillgång till stöd och rådgivning av

andra medlemmar med erfarenhet av affärsutveckling. Den

lokala föreningen har ett eget kapital som står som

säkerhet för en del av medlemmarnas lån.

För närvarande finns i Sverige sex lokala

kreditgarantiföreningar under olika uppbyggnadsstadier,

nämligen i Västerbotten, Jämtland, Örnsköldsvik,

Blekinge/Kronoberg, Norra Småland och Dalarna. De

föreningar som har kommit längst står bakom en central

paraplyorganisationen, Sveriges kreditgarantiförening för

lokal utveckling, ekonomisk förening (SKGF). Denna

förening är enligt Finansinspektionen tillståndspliktig.

Sommaren 2002 begärde SKGF tillstånd, och för närvarande

pågår en dialog med Finansinspektionen, som begärt olika

kompletterande uppgifter från föreningen.

Från det särskilda bidrag på tre miljoner kronor som

regeringen har beräknat för främjande av

kreditgarantiföreningsverksamhet har ännu bara 500 000 kr

utbetalats. Dessa medel har använts till

informationsinsatser av olika slag, internutbildning m.m.

för att främja tillkomsten av kreditgarantiföreningar i

Sverige.

I mars 2003 ställde Agne Hansson (c) en interpellation

till näringsminister Leif Pagrotsky om

riskkapitalförsörjning för små företag genom lokala

kreditgarantiföreningar (ip. 2002/03:246). Enligt

interpellanten har den långsamma hanteringen hos

Finansinspektionen gjort att inga garantier kan ges av de

nybildade föreningarna. Vidare anförs att

Näringsdepartementets bristande besked gör att SKGF svävar

i ovisshet om det finns något informationsuppdrag för åren

2003 och 2004. Avslutningsvis frågas om vilka åtgärder

näringsministern är beredd att vidta för att

kreditgarantiföreningarnas verksamhet skall tryggas.

Näringsministern klargjorde i sitt svar den 8 april 2003

att redovisningen från SKGF hade inkommit till

departementet i omgångar och att den slutliga

redovisningen lämnats så sent som en vecka tidigare.

Statsrådet ansåg att det var rimligt att avvakta med ett

nytt beslut om finansiering tills dess att redovisningen

gåtts igenom och utvärderats. Med ett komplett underlag

var statsrådet berett att mycket snart - förhoppningsvis

inom den närmaste månaden - fatta beslut om en

fortsättning. Enligt statsrådet kommer SKGF även

fortsättningsvis att ha en central roll för framväxten av

kreditgarantiföreningsverksamheten.

Vidare finns det regionala nätverk av s.k. affärsänglar,

dvs. personer som har erfarenhet och kunskaper i

företagande, tid och intresse att delta i

företagsutveckling samt utrymme i sin ekonomi för att

investera i helt nya projekt. Det informella kapitalet,

dvs. kapital som investeras i onoterade företag utan att

det finns familjerelationer med i bilden, härrör från en

relativt stor andel invånare. Andelen av befolkningen i

arbetsför ålder som investerar i sådana företag uppgår

till ca 7,0 % i USA, 5,1 % i Norge, 4,1 % i Danmark och

2,5 % i Sverige (källa: Nutek). En del av dessa personer

är affärsänglar. Uppskattningsvis finns det 3 000-5 000

affärsänglar i Sverige.

Grunden för verksamheten ligger enligt Nutek i skapandet

av regionala nätverk, som tar ansvar för sin närmiljö men

även arbetar med större geografisk spridning där det finns

behov. Nätverkens uppgift är bl.a. rekrytering av

affärsänglar, genomförande av investeringsforum och

utbildningsinsatser.

Nutek verkar för att det skall finnas aktiva och väl

fungerande affärsängelnätverk över hela landet. Dessa

nätverk bidrar till att entreprenörer kan starta nya

företag samt att existerande företag kan växa. Totalt har

Nutek satsat 2 miljoner kronor för att under en

tvåårsperiod bygga upp verksamheten. Hittills har nio

organisationer fått stöd för att starta regionala nätverk.

Enligt Nuteks planering kommer emellertid det totala

antalet regionala nätverk som får stöd att uppgå till 17

under tvåårsperioden.

Den s.k. Kanadamodellen och liknande modeller innebär

att fonder bildas i syfte att bygga upp riskkapital för

bl.a. företagsinvesteringar. Även staten bidrar i

satsningen, t.ex. genom att ge räntefria lån eller genom

att ge skattefördelar. Såväl finansutskottet som

skatteutskottet har behandlat frågor av denna karaktär.

Enligt finansutskottet har flera svenska organisationer,

bl.a. Landsorganisationen, studerat den kanadensiska s.k.

solidaritetsfonden. Finansutskottet förklarade sig inte

berett att tillstyrka skattesubventioner för att inrätta

fonder av kanadensisk typ i Sverige (bet. 2001/02:FiU7 s.

11). Skatteutskottet har nyligen behandlat frågan om

skattestimulanser för aktivt ägaransvar (bet.

2002/03:SkU8) och fann därvid inte skäl att göra något

annat ställningstagande än finansutskottet gjort tidigare.

I en motion om riskkapitalförsörjning ur regional

synvinkel kopplas denna fråga ihop med återföring av en

del av vattenkraftsvinsterna. Den sistnämnda frågan

behandlas separat i ett följande avsnitt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill betona att frågan om kapitalförsörjningen

är av central betydelse inom den regionala

näringspolitiken - liksom inom näringspolitiken i stort.

En effektivt fungerande kapitalmarknad är en

grundförutsättning för skapandet av nya företag och för

tillväxt i befintliga företag. Som den ovan redovisade

informationen visar finns det - vid sidan av bankerna - en

mängd olika organisationer, som på olika sätt står för

kreditfunktioner och rådgivning m.m. Nya former som

kreditgarantiföreningar och regionala nätverk av

affärsänglar innebär nya möjligheter för speciella

grupper.

Ändå kan det finnas svårigheter att få tillgång till

krediter och riskkapital i den egna regionen, vilket

motionerna vittnar om. Svårigheterna har ett antal

orsaker, bl.a. konjunkturbilden och att företagare utanför

storstadsregionerna har förhållandevis mindre värden i

byggnader som säkerhet för lån. Vidare är den ordinarie

riskkapitalmarknaden i högre grad än tidigare koncentrerad

på företag som har kommit en bit i sin utveckling, vilket

kan medföra att intressanta affärsidéer inte utvecklas på

grund av kapitalbrist. Ytterligare svårigheter kan uppstå

om och när EU:s strukturfonder fasas ut. Motionärernas oro

bör därför enligt utskottets mening tas på allvar.

Vid sidan av den ordinarie kapitalmarknaden har staten

en viktig funktion att fylla när det gäller att

komplettera denna marknad på vissa områden, såväl

geografiska som organisatoriskt eller företagsmässigt

betingade områden. Det statliga stödet för att främja

kreditgarantiföreningarna samt Nuteks stöd till

uppbyggnaden av de regionala nätverken av affärsänglar är

exempel på sådan komplettering av marknaden.

Företagarlånet som nyligen har införts är enligt

utskottets uppfattning en positiv utveckling. Särskilt

välkomnar utskottet att prioritet ges till kvinnor och

ungdomar. Som utskottet tidigare har påpekat är det

viktigt att lånen följs upp genom statistik över

låntagarna, så att hanteringen av olika gruppers

låneansökningar och lån kan utvärderas. Även det planerade

införandet av ett lånegarantisystem kan bidra till

förbättring av småföretagens kreditsituation.

Ett statligt främjande av lokala börser/banker samt en

modell (inspirerad från Kanada) med vissa statliga

resurser till förmån för lokala projekt och nya regionala

institutioner för lokalt och regionalt sparande är

motionsförslag som lagts fram. Utskottet har funnit att

såväl finansutskottet som skatteutskottet har avvisat den

kanadensiska finansieringsmodellen; näringsutskottet

finner inte anledning till något annat ställningstagande.

Enligt utskottets sätt att se finns det anledning att

uppmärksamt följa riskkapitalmarknaden och de förändringar

som kommer att påverka den, bl.a. genom nya

internationella bankregler och utvecklingen när det gäller

EU:s strukturfonder. Om det visar sig att de instrument

inom kapitalförsörjningsområdet som finns i dag, inte

skulle vara helt anpassade till en ny situation på

kapitalmarknaden och de krav som kan ställas inom den

regionala utvecklingspolitiken, bör detta fångas upp inom

ramen för kontinuerlig utveckling och omprövning av dessa

insatser.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

behandlade motioner i berörda delar.

Lokal utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå motionsyrkanden

om lokal utveckling. Jämför reservation 4 (m, fp,

kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N224 (s) anförs att förutsättningarna för

att kunna uppföra nya industri- och företagslokaler inom

områden med låg tillväxt måste förbättras. Enligt

motionären är det inte rimligt att små och utsatta

kommuner måste ta på sig en stor risk för att nybyggnation

av nödvändiga lokaler skall kunna komma till stånd. En

översyn bör göras av denna fråga.

I motion 2002/03:N361 (s) befaras att många lands- och

glesbygdsorters framtid som levande miljöer för boende,

arbete och företagande kommer att urholkas. Motionärerna

anför att det saknas samlad kunskap och erfarenhet av den

lokala miljöns behov, önskemål och prioriteringar. I denna

lokala miljö spelar den sociala ekonomin stor roll för

utvecklingen där flera, ofta ideellt baserade, byalag och

utvecklingsgrupper verkar. Motionärerna föreslår en

tankesmedja i syfte att bygga upp kunskap, analysera

effekter av regler m.m., sprida erfarenheter om den lokala

miljön och fungera som inspirationskälla.

I motion 2002/03:N364 (s) understryks att det är

oacceptabelt att det inte finns någon koppling mellan

beviljade etableringsstöd för företag och krav på

kollektivavtal. Enligt motionärerna är det rimligt att

krav ställs på att kollektivavtal skall vara tecknat innan

bidrag eller stöd beviljas till företaget. Det kan inte

vara rätt att samhället medverkar till en ordning där

osund konkurrens kan uppkomma genom t.ex. lönedumpning.

Inga regionalpolitiska åtgärder kan kompensera ett

bristfälligt lokalt näringsklimat framhåller motionären i

motion 2002/03:N207 (m). Kommunens näringsklimat handlar

om faktorer som kommunikationer, utbildning, lokala

regler, attityden från kommunens sida gentemot

näringslivet, kommunalskatten, smidigheten vid plan- och

byggärenden m.m. Enligt motionären bör förutsättningarna

för det lokala företagandet stärkas.

För att stimulera regionernas insatser för att

långsiktigt öka intresset för naturvetenskap och teknik

anser motionärerna i motion 2002/03:N244 (v) att Nutek bör

ges i uppdrag att permanenta försöket med de kommunala

teknikskolorna. Nutek bör från nationell nivå samordna,

initiera och utveckla tanken om kommunala teknikskolor.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt Nuteks uppfattning är investeringar i byggnader ett

stort problem av olika skäl för företag i stödområde. Den

viktigaste orsaken är att byggnader har ett mycket lågt

värde som säkerhet. Nutek startar för närvarande ett

projekt om företagens försörjning av lokaler i stödområde

och hur denna kan förbättras.

En av lösningarna på detta problem är att kommunerna

äger och hyr ut lokaler till företag. Detta är dock inte

helt okomplicerat på grund av en rad faktorer, t.ex.

kommunal kompetens och konkurrensfrågor m.m. Enligt Nutek

har problem företrädesvis uppstått i kommuner där kommunen

är en stor aktör på lokalmarknaden med betydande

inflytande på fastighetsmarknaden. Problemen har dock

varit hanterbara och Nutek har sammantaget en relativt

positiv bild av stödet till kommunala lokaler.

Inom ramen för EU:s statsstödsregler kan regionala

utvecklingsbidrag lämnas till kommuner för att bygga

lokaler för uthyrning. Enligt reglerna i förordningen

(2000:279) om regionalt utvecklingsbidrag får bidrag

lämnas till uppförande, ombyggnad och restaurering av

lokaler för uthyrning. Det skall gälla lokaler på mindre

orter (mindre än 10 000 invånare), där förutsättningarna

är tillfredsställande för den verksamhet som skall

bedrivas i lokalerna. I lokalerna får endast bedrivas

sådan verksamhet som är bidragsberättigad. Vidare får

lokalerna inte byggas större än 2 000 kvadratmeter eller

vara avsedda bara för ett företag. De får hyras ut endast

till små och medelstora företag som bedöms sakna möjlighet

att själva bygga lokaler. I en ort som är utsatt för

särskilt omfattande strukturell förändring av

sysselsättningen får bidrag även lämnas till ombyggnad och

restaurering av större lokaler.

Om lokalen ägs av en kommun eller ett kommunägt företag

skall uppgift om hyrans storlek meddelas i beslutet om

bidrag. Hyran skall därvid bestämmas lägst till en sådan

nivå att den inte innebär subventioner utöver vad som

följer av det regionala utvecklingsbidraget.

Totalt sett har drygt 36 miljoner kronor i regionalt

utvecklingsbidrag beviljats till industrilokaler under

perioden 2000-2002.

Enligt uppgift från Regeringskansliet finns det förslag

om vissa förändringar i ovan nämnda förordning och en

notifiering skickas i dagarna till kommissionen. Dels

skulle en utvidgning ske till orter mellan 10 000 och

75 000 invånare, dels skulle orter som ligger utanför

stödområdet men inom strukturfondsområdet kunna söka dessa

stöd.

Social ekonomi och dess utveckling har behandlats i

utskottets betänkande 2002/03:NU7 om vissa

näringspolitiska frågor. Det framgår av nämnda betänkande

att politikområdet folkrörelsepolitik bl.a. syftar till

att stödja och stärka den sociala ekonomin i samhället.

Inom ramen för den sociala ekonomin kan nämnas de lokala

kooperativa utvecklingscentrumen (LKU), vilka har till

syfte att på ett brett sätt främja företagande och

företagsutveckling. Målet med verksamheten är bl.a. att

det skall startas fler och starkare företag inom den

sociala ekonomin och att de som startar kooperativa och

andra företag inom denna sektor skall ha tillgång till

professionell rådgivning. Sedan år 1999 har Nutek ansvaret

för att handlägga det statliga bidraget till kooperativ

utveckling.

Under år 2002 har Nutek låtit genomföra en studie för

att fördjupa förståelsen av LKU:s verksamhet. Avsikten har

varit att få en grundläggande beskrivning av LKU:s

verksamhet och rådgivarnas arbetssituation. Studien som

nyligen lagts fram innehåller bl.a. en kvantitativ

beskrivning och problematisering av förutsättningarna för

LKU:s verksamhet, en kvalitativ beskrivning, en analys där

de nämnda delarna kopplas samman samt en sammanfattning.

Studien kommer enligt uppgift att kompletteras med

synpunkter från olika intressenter och därefter att utgöra

underlag för Nuteks rapportering till regeringen.

Det kan erinras om att regeringen under hösten 2002 har

uppdragit åt berörda länsstyrelser och självstyrelseorgan

att utarbeta och genomföra lokala program för

entreprenörskap och lokalt utvecklingsarbete.

Länsstyrelser m.fl. har beviljats högst 30 miljoner kronor

för perioden 2002-2004 för att främja lokalt

utvecklingsarbete. Bidragen skall lämnas till ideella

organisationer som är verksamma på lokal nivå för

aktiviteter inom ramen för programmen. Högst 10 % av

medlen får - efter behovsprövning - användas för utgifter

hos ideella organisationer i samband med deras medverkan i

mötesaktiviteter på regional nivå.

Syften med programmen är dels att, bl.a. genom ett

förbättrat entreprenörskap, medverka till att

utvecklingsidéer av särskild betydelse för den lokala

utvecklingen tas till vara i ökad utsträckning, dels att

öka möjligheterna för ideella organisationer att delta i

och påverka denna process. Programmen skall utarbetas inom

ramen för breda partnerskap, där särskild vikt skall

läggas vid kvinnors och ungdomars deltagande. Enligt

anvisningarna bör programmen lämpligen innehålla analys,

mål och prioriterade insatsområden samt en indikativ

finansiering. Senast den 28 mars 2003 skall de utarbetade

programmen redovisas till Regeringskansliet.

Möjligheterna att samordna programarbetet med andra

närliggande program och uppdrag, t.ex. lokala

utvecklingsprogram för kommersiell service och kommande

regionala tillväxtprogram, skall beaktas. En slutrapport

skall redovisas senast i augusti 2005.

Vidare kan redovisas att regeringen i augusti 2002

beslutade att tillkalla en särskild utredare för att göra

en översyn av Glesbygdsverkets roll och uppdrag inom den

nya regionala utvecklingspolitiken som riksdagen beslutat

om (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4). Enligt direktiven

skulle utredaren i sitt arbete utgå från behovet att

främja lokala utvecklingsförutsättningar, där såväl

tillväxtaspekter som välfärdsaspekter sammanvägs och

beaktas (dir. 2002:112). Utredaren har nyligen redovisat

resultatet av sitt arbete (SOU 2003:29).

Utredningsresultaten i stort berörs vidare i ett senare

avsnitt om landsbygds- och skärgårdsfrågor, till vilket

hänvisas. Därför skall i detta sammanhang endast noteras

att utredningen framhåller att det varit en önskan från

många personer att det finns ett organ som tar vara på de

erfarenheter som görs i byar och bygder och sedan sprider

de goda exemplen. Det nya av utredaren förordade

Landsbygdsverket föreslås - i väntan på ytterligare en

utredning - att bl.a. få uppgiften att ansvara för

kunskapsutveckling om landsbygden och tillvaratagande av

landsbygdens utvecklingsförutsättningar, främst i arbetet

med regionala tillväxtprogram. I den förstnämnda uppgiften

ingår bl.a. att sprida goda exempel och att svara för

metodkunskap, lärande och förvaltningen av

gemenskapsinitiativet Leader+ m.m.

Det kan också nämnas att Nutek vid halvårsskiftet 2002

fick regeringens uppdrag (N2002/2991/RUT) att genomföra

ett program för att långsiktigt stärka lokal

näringslivsutveckling i enlighet med det förslag som

myndigheten, i samråd med Svenska kommunförbundet och

Landstingsförbundet, tidigare hade lämnat. Samtidigt

beviljades Nutek ett bidrag på högst 25 miljoner kronor

under perioden 2002-2004. Enligt regeringsbeslutet skall

Nutek, efter samråd med Institutet för tillväxtpolitiska

studier (ITPS), kontinuerligt följa upp programmet genom

särskilt utsedd intern eller extern expertis. Nutek skall

senast den 1 mars 2003 (respektive 1 mars 2004) redovisa

programmets genomförande samt ge en bedömning av dess

effekter till Näringsdepartementet. Slutrapport med

utförlig redovisning av programmets genomförande,

finansiering och effekter skall inlämnas till

Näringsdepartementet senast i augusti 2005.

Programmet skall öka förutsättningarna för ett

kvalitativt strategiskt arbete med näringslivsutveckling

på lokal nivå och därmed öka möjligheterna för den lokala

nivån att få en mer aktiv roll i det regionala

utvecklingsarbetet. Målgruppen är

- samverkande kommuner,

- kommuner grupperade i lokala arbetsmarknadsregioner,

- kommuner i samverkan med statliga regionala organ,

- kommuner i samverkan med olika intressegrupper,

- lokala intresseorganisationer i samverkan med kommuner.

Programmet bygger på tre prioriterade åtgärdsområden,

nämligen ökad lokal anknytning till regionala

tillväxtavtal/tillväxtprogram, analyser och metoder för

utveckling av lokala arbetsmarknadsregioner samt slutligen

temainriktade analyser och metoder. Enligt Nuteks

redovisning av hittillsvarande programarbete (dnr. 012-

2002-1681) har, efter två ansökningstillfällen under år

2002, sammanlagt 54 projektansökningar inkommit till

Nutek.

När det gäller frågan om en koppling mellan

etableringsstöd för företag och krav på kollektivavtal kan

nämnas att det finns vissa regler som berör denna

koppling. Såväl i förordningen (2000:279) om regionalt

utvecklingsbidrag som i förordningen (1998:996) om

sysselsättningsbidrag stadgas att de anställdas lön och

andra anställningsförmåner skall vara åtminstone

likvärdiga med vad som följer av tillämpligt

kollektivavtal. Regionalt utvecklingsbidrag får bara

lämnas om verksamheten också tillförsäkrar de anställda en

tillfredsställande arbetsmiljö samt en tillfredsställande

yttre miljö.

Det finns således inget krav på kollektivavtal men

däremot på att förmånerna åtminstone skall vara

likvärdiga.

Nutek har regeringens uppdrag att bidra till att

kommuner etablerar kommunala teknik- och

entreprenörskolor, KomTek. Den kommunala teknikskolan har

syftet att på sikt få fler ungdomar, framför allt flickor,

att intressera sig för teknik och har utvecklats av Nutek

i samarbete med Arbetsmarknadsstyrelsen. KomTek är tänkt

som ett komplement till undervisningen i skolan och

arbetslivet. Enligt information från Nutek kan den också

bli en mötesplats för alla med engagemang för teknik -

lärare, föräldrar, innovatörer, företagare, kommunala

tjänstemän m.fl. Till grunderna hör en pedagogik som

bygger på glädje i att skapa med teknikens hjälp. Idén är

kopierad efter de kommunala musikskolorna. Hälften av de

studerande skall vara flickor/kvinnor. Från år 2002 och

tre år framåt utvecklas idékonceptet i en pilotkommun,

nämligen Örebro kommun, som invigde landets första KomTek

i februari 2003. Pilotverksamheten drivs av kommunen med

stöd av Nutek, Rådet för europeiska socialfonden i Sverige

(ESF-rådet) och Arbetsmarknadsstyrelsen. Under år 2003

startar kommunala teknikskolor i Halmstad, Jönköping,

Örnsköldsvik och Härnösand.

I den kommunala teknikskolan skall pojkar och flickor

kunna gå på sin fritid ända tills de slutar gymnasiet.

Vidare är arbetslösa en viktig målgrupp. Fortbildning för

lärare är ett annat inslag i verksamheten inklusive

utveckling av teknikundervisningen. Även arbetsgivare med

yrkesgrupper som har behov av kompetensutveckling i teknik

och naturkunskap kan hyra lokalerna liksom innovatörer som

vill ta fram en prototyp.

För åren 2002 och 2003 har regeringen respektive Nutek

avsatt sammanlagt 4,6 miljoner kronor för KomTek.

Utskottets ställningstagande

När det gäller lokalt företagande anser utskottet att

utvecklingen är på rätt väg. Den lokala utvecklingen

stimuleras genom att de olika program som beslutats av

riksdagen i slutet av år 2001 (prop. 2001/02:4, bet.

2001/02:NU4) nu är under genomförande. Utskottet lägger

stor vikt vid att även sådant företagande som ingår i den

sociala ekonomin, bl.a. kooperativa företag, stärker sin

roll. En god beskrivning av verksamheten vid lokala

kooperativa utvecklingscentrum (LKU) och en analys av

förutsättningarna för dessa kan utgöra en startpunkt för

vidare utveckling. Även den i dagarna publicerade

utredningen om en ny landsbygdspolitik kan - även om detta

måste ses på betydligt längre sikt - innebära att

landsbygden och dess företag betraktas på ett nytt sätt.

Att samla kunskap om den lokala miljöns behov, önskemål

och prioriteringar samt sprida goda erfarenheter kan genom

en ny myndighetsorganisation (se även avsnittet om

landsbygds- och skärgårdsfrågor) få en större vikt.

När det gäller frågan om en koppling mellan

etableringsstöd för företag och krav på kollektivavtal

anser utskottet för sin del att en förutsättning för att

stöd inom ramen för den regionala utvecklingspolitiken

skall utgå är att arbetsvillkoren på företaget minst

uppgår till den nivå som anges i motsvarande

kollektivavtal.

I frågan om kommuners möjlighet till uthyrning av

lokaler till företag menar utskottet att det av motionären

uppmärksammade problemet bör tas på allvar. Enligt uppgift

är förändringar på gång; som nämnts ovan skickas i dagarna

en notifiering till kommissionen i syfte att utöka

möjligheterna för kommuners uthyrning av lokaler.

Utskottet ställer sig positivt till den planerade

utvidgningen.

När det gäller den kommunala teknikskolan är ett

pilotprojekt påbörjat. Enligt utskottets uppfattning bör

pilotprojekt utvärderas innan frågan om en permanentning

av utbildningsformen tas upp.

Med hänvisning till vad som anförts bör

riksdagen avslå samtliga här behandlade

motionsyrkanden.

Återförande av del av

vattenkraftsvinsterna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till gällande

principer för statens budgethantering avslå

samtliga motionsyrkanden om återföring av del av

vattenkraftsvinsterna till de producerande

regionerna eller om en utredning av ett sådant

system. Jämför reservation 5 (kd, v, c, mp).

Motionerna

I ett antal motioner begärs att det blir utrett på vilket

sätt en del av vattenkraftsvinsterna skulle kunna

återföras till de vattenkraftsproducerande regionerna

eller att regeringen läger förslag på området. Sådana

yrkanden finns i motionerna 2002/03:N259 (kd),

2002/03:N290 (kd), 2002/03:N246 (v), 2002/03:N205 (c),

2002/03:N210 (c), 2002/03:N325 (c, fp, kd, v, mp),

2002/03:N345 (c) och 2002/03:N302 (mp). Ett argument för

en sådan ordning är att det lokala näringslivet och

invånarna inte längre kan utnyttja de berörda

naturresurserna för rekreation och dylikt. Ett annat

argument är att vattenkraftskommunerna har blivit

bidragsmottagare av regionalpolitiskt stöd m.m., när det i

själva verket är de vattenkraftsproducerande kommunerna

som bidrar till välfärden i landet. Återbäringen skulle

exempelvis kunna uppgå till 1 öre per kWh. I några

motioner begärs en utredning om förutsättningarna för

återförande av vattenkraftsvinsterna enligt norsk modell.

Totalt erhåller de norska vattenkraftskommunerna ca 3

miljarder norska kronor per år, varav ca 1,7 miljarder

norska kronor avräknas i skatteutjämningssystemet, sägs

det. I flera motioner föreslås att en parlamentarisk

utredning tillsätts. I partimotioner från Vänsterpartiet

och Centerpartiet förordas att en del av

vattenkraftsvinsterna används till regionala

riskkapitalfonder med inriktning mot nyföretagande m.m.

Vissa kompletterande uppgifter

I propositionen med förslag om en ny regional

utvecklingspolitik (prop. 2001/02:NU4) redovisas att vid

verksamhet som innebär drift av vattenkraftverk,

vattenreglering eller ytvattentäkt m.m. skall

tillståndsinnehavaren betala en särskild bygdeavgift till

länsstyrelsen. Bestämmelser om detta finns i förordningen

(1998:928) om bygde- och fiskeavgifter. Bygdemedel skall

användas till "investeringar för ändamål som främjar

näringsliv eller service i bygden eller annars är till

nytta för denna". Bidrag får dock inte lämnas om det

medför att det blir nödvändigt att även i fortsättningen

bevilja medel för ändamålet eller att stat eller kommun

kan förorsakas inte avsedda kostnader. Hänsyn skall vidare

tas till statligt bidrag som lämnas i annan ordning. Det

är länsstyrelsen som fastställer bidragen (på förslag av

kommunerna). Det fanns enligt regeringens bedömning skäl

att se över reglerna för användningen av bygdemedel i ett

vidare perspektiv, så att de kan komma berörd bygd till

del på ett flexiblare sätt än vad som är möjligt i dag.

Hösten 2001 tog riksdagen ställning till ett antal

motioner av motsvarande innebörd som de här aktuella (bet.

2001/02:NU4 s. 89).

I betänkandet anfördes att frågan om återföring av del

av vattenkraftsvinsterna eller i vissa fall del av

intäkter från andra naturresurser till de bygder där de

genereras har diskuterats under lång tid. Utskottets

principiella uppfattning var densamma som tidigare.

Således ansåg utskottet att de befintliga principerna även

fortsättningsvis skall gälla för statens budgethantering.

Detta innebar att statliga inkomster från ett geografiskt

område eller från en produktionsanläggning baserade på

naturresurser inte skall kopplas till statliga utgifter i

samma område. Om sådana kopplingar skulle införas skulle

korrigeringar behöva göras till dessa kommuner via andra

statliga budgetposter, vilket sammantaget leder till en

svårgenomtränglig statlig budgethantering enligt

utskottets uppfattning. Samtidigt anförde utskottet att

det otvivelaktigt var så att det lokala näringslivet och

invånarna kan ha vissa nackdelar från rekreationssynpunkt

m.m. av exempelvis ett vattenkraftverk med tillhörande

uppdämda områden. Kompensationstanken finns inbyggd i det

ovan nämnda regelverket om bygde- och fiskeavgifter. Med

hänsyn till att bestämmelserna är "stelbenta" delade

utskottet regeringens ståndpunkt att det finns skäl att

göra en översyn av användningen av bygdemedel, så att de

kan komma berörd bygd till del på ett mer flexibelt sätt

än i dag.

Enligt uppgift är frågan om översyn av bygdemedel under

beredning i Regeringskansliet; några direktiv för

översynen eller utredningsinsatser har emellertid ännu

inte redovisats.

Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner bildades av 44

kommuner vid ett möte i Östersund i juni 1999. Syftet för

föreningens arbete är att skapa opinion för att

vattenkraftskommunerna och berörda regioner får del i det

värde vattenkraftsproduktionen genererar. Kommunerna skall

därvid tillförsäkras stabila och förutsägbara intäkter.

Föreningen skall vara partipolitiskt neutral och skall

inte ta ställning för eller emot utbyggnad av

vattenkraften. Det krav som föreningen ställer är att

minst 600 miljoner kronor per år skall återföras till

vattenkraftskommunerna och berörda regioner från

befintliga energiskatter. Majoriteten av medlemskommunerna

anser att de återförda medlen i första hand bör användas

till lokal utveckling i form av infrastruktursatsningar

och utvecklingsåtgärder.

Vidare bör i detta sammanhang hänvisas till den

omfördelning som sker inom ramen för det kommunala

skatteutjämningssystemet, vilket har berörts i avsnittet

Vissa bakgrundsfrågor.

Det kan också nämnas att frågan om

vattenkraftsåterbäring var ett ämne som togs upp vid

näringsutskottets studieresa till Oslo i mars 2003. I

Norge utbetalas en naturresursskatt till

vattenkraftskommunerna. Mycket små kommuner kan därigenom

få stora resurser brutto. Andra instrument, vilka verkar

ekonomiskt utjämnande mellan kommunerna, gör emellertid

att det krävs ytterligare utredningsinsatser för att kunna

göra en rättvis jämförelse med Sverige.

Utskottets ställningstagande

Frågan om återföring av del av vattenkraftsvinsterna eller

i vissa fall del av intäkter från andra naturresurser till

de bygder där de genereras har diskuterats under lång tid.

I den regionalpolitiska utredningen redovisas olika

argument rörande återföring av vattenkraftsvinsterna (SOU

2000:87 s. 311). Kommittén hade i sitt utredningsarbete

kommit in på frågan huruvida det är lämpligt att koppla

vissa statliga skatteintäkter till geografisk användning.

Vare sig det är fråga om en areell råvaruresurs eller en

lokal naturresurs strider idén om att de som råkar bo i

närheten av en lönsam produktionsanläggning skall få en

särskild rätt till avkastningen helt mot den nationella

solidaritetstanken, menade kommittén.

Utskottet har i denna fråga samma principiella

uppfattning som tidigare (se bet. 2001/02:NU4 s. 89).

Således anser utskottet att nu gällande principer även

fortsättningsvis skall gälla för statens budgethantering.

Detta innebär att statliga inkomster från ett geografiskt

område eller från en produktionsanläggning baserade på

naturresurser inte skall kopplas till statliga utgifter i

samma område. Om sådana kopplingar skulle införas skulle

korrigeringar behöva göras till dessa kommuner via ett

nytt kommunalt utjämningssystem eller via andra statliga

budgetposter, vilket sammantaget leder till en

svårgenomtränglig statlig budgethantering.

Samtidigt är det otvivelaktigt så att det lokala

näringslivet och invånarna kan ha vissa nackdelar från

rekreationssynpunkt m.m. av exempelvis ett vattenkraftverk

med tillhörande uppdämda områden. Kompensationstanken

finns inbyggd i det ovan nämnda regelverket om bygde- och

fiskeavgifter.

Med hänsyn till att bestämmelserna är "stelbenta" har

regeringen liksom utskottet uttryckt att det finns skäl

att göra en översyn av användningen av bygdemedel, så att

de kan komma berörd bygd till del på ett mer flexibelt

sätt än i dag. Uppgifterna om översynens omfattning,

tidsplanering m.m. har ännu inte redovisats; utskottet

förutsätter att översynsarbetet nu påskyndas. Därmed

avstyrks samtliga här berörda motioner i aktuella delar.

Utlokalisering av statlig verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden med

hänvisning till att nu gällande principer för

utlokalisering av statliga myndigheter bör följas.

Jämför reservationerna 6 (fp, kd), 7 (v, mp) och 8

(c).

Motionerna

Med anledning av förslaget om lokalisering av den nya

språkvårdsmyndigheten till Stockholm hävdas i motion

2002/03:N232 (s) att riksdagens beslut ännu en gång

nonchalerats. Enligt riksdagens beslut skall möjligheten

att i första hand välja länscentrum eller vissa andra

orter i eller i anslutning till nationella

regionalpolitiska stödområden analyseras. Alternativ

lokalisering kan vara orter eller regioner där statlig

verksamhet läggs ned eller där det finns lite sådan

verksamhet, anför motionärerna. Mot den bakgrunden sägs

det i motionen att det är angeläget att riksdagen studerar

om det behövs ytterligare styrinstrument för att

riksdagens beslut skall följas.

I motion 2002/03:N318 (s) understryks att Jönköping är

en ort som väl lämpar sig för en lokalisering av

Fastighetsmäklarnämnden. Enligt motionären är Jönköpings

strategiska läge geografiskt och kommunikationsmässigt en

betydelsefull faktor. Vidare är merparten av

fastighetsmäklarna verksamma i södra delen av Sverige,

varför Jönköping ligger centralt även ur tillsynssynpunkt.

I samband med försvarets nedläggningar av den militära

verksamheten beslutades samtidigt att de orter som

drabbades särskilt hårt skulle få stöd och hjälp för att

återställa balansen på arbetsmarknaden, erinras det om i

motion 2002/03:N363 (s). I motionen sägs att det för

Sollefteås del gällde 600 nya arbetstillfällen, 300

statliga och 300 privata. Enligt motionärerna har en del

insatser gjorts från regeringens sida. Dock återstår

mycket att göra innan kommunen har 600 nya

arbetstillfällen.

Motionärerna bakom motion 2002/03:N370 (s) menar att det

är angeläget att hejda den snabba befolkningsomflyttningen

till storstadsområdena. De anser att omlokalisering av

statlig verksamhet tidigare visat sig vara ett effektivt

medel för att motverka flyttning till storstäderna.

Regeringen uppmanas därför att se över de statliga

verksamheternas lokalisering för att förhindra en

koncentration till storstadsområdena.

I verksamheter där staten har ett ägarinflytande måste

regionalpolitiska hänsyn sättas i första rummet,

understryker motionärerna i motion 2002/03: N379 (s). Det

finns ett genuint och legitimt samhällsintresse för ett

starkare statligt agerande när det gäller lokalisering av

statliga verksamheter, anser motionärerna.

I motion 2002/03:N386 (s) framhålls att lokaliseringen

av myndigheter kan spela en stor roll för att bryta

trenden mot större samhällsklyftor och segregation. En

flyttning av myndigheter från Stockholms stadskärna till

exempelvis Rågsved eller Husby skulle innebära att det

lokala centrumet kan överleva ekonomiskt, att stadsdelarna

utvecklas och att segregationstendenserna bryts. En annan

positiv effekt är minskade hyreskostnader för

myndigheterna.

En lösning för att minska överhettningen i Stockholm -

och ett slag för att få också andra delar av landet att

leva vidare - är att flytta ut ytterligare statlig

verksamhet från Stockholm, anförs det i motion

2002/03:N203 (m). Motionären menar att kommuner som

exempelvis Avesta och Hedemora är lämpliga för

utlokalisering av statlig verksamhet.

I motion 2002/03:N238 (fp, m, kd, mp) framhålls att

statens regionala utvecklingspolitik inte bara bör avse

att ta hand om problem och rycka ut vid kriser. Därutöver

bör staten ta ett strategiskt ansvar och stärka de områden

som har en stark utveckling, t.ex. Göteborg. I denna stad

saknas ett bra utbud av arbetsplatser för samhällsvetare,

t.ex. huvudkontor för statliga verk m.m. Motionärerna

begär att statliga myndigheter omlokaliseras från

Stockholm till Göteborg. Även nya myndigheter bör

lokaliseras till Göteborg.

I motion 2002/03:N266 (fp) begärs ett tillkännagivande

till regeringen att statliga myndigheter, särskilt

nytillkommande, bör spridas över hela landet. Också

Gotland bör få statliga myndigheter.

I motion 2002/03:N267 (fp) sägs att undersökningar har

visat att utflyttningar av myndigheter från

Stockholmsregionen till övriga landet inte har gett den

effekt som önskats. Motionärerna anser med anledning av

detta att befintliga myndigheter i fortsättningen inte bör

omlokaliseras. När det gäller nya myndigheter är

lokalisering till andra delar av landet positivt.

I motion 2002/03:N332 (fp) understryks att Sveriges

olika regioner inte fått samma förutsättningar när det

gäller lokalisering av statliga verk och myndigheter. Om

ett statligt verk lokaliseras till en ort medför detta

inte bara ett ökat inflytande beroende på närhet utan

också arbetstillfällen och ett ökat skatteunderlag. Enligt

motionärerna måste de samhälleliga konsekvenserna av

koncentration av statliga verk och styrelser till

Stockholmsområdet utredas.

I motion 2002/03:Kr203 (kd) hävdas att det är hög tid

att bryta invanda tankemönster och se möjligheterna när

nya myndigheter skall etableras. Detta är nödvändigt för

att leva upp till målsättningen att ha ett levande Sverige

även utanför storstadsområdena. Som exempel nämns att när

det gäller lokaliseringen av en ny myndighet inom svensk

språkvård skulle Umeå kunna vara ett alternativ till

Stockholm.

I motion 2002/03:N279 (v) anförs att omlokalisering av

statlig verksamhet kan vara ett verktyg för att främja

både en myndighets utveckling och den regionala

utvecklingen i Sverige. Därför behövs en långsiktig

omlokaliseringsplan av statliga verk och myndigheter.

Motionärerna understryker att varje beslut om

omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering

av nya myndigheter bör föregås av noggranna överväganden.

Besluten måste föregås av kartläggningar, analyser och

bedömningar av konsekvenserna för de regioner som tappar

arbetstillfällen liksom för de regioner som skulle dra

nytta av omlokaliseringen. Planen måste vidare kombineras

med både medflyttarstöd och stöd för dem som väljer att

inte flytta med, menar motionärerna.

I motion 2002/03:N213 (c) framhålls att det är hög tid

att uppfylla målsättningen om en decentraliserad

lokalisering av nya myndigheter i landet och följa den av

riksdagen fastlagda prioriteringen. Målsättningen bör

enligt motionären vara att inom den kommande

femårsperioden utlokalisera minst fem statliga myndigheter

och verk till Kalmar län, vilket motsvarar 2 000

årsarbetstillfällen.

I motion 2002/03:N235 (c) krävs en radikal

decentraliseringspolitik, som ger förutsättningar för

tillväxt i hela Sverige. Motionären anser att regeringen

snarast skall presentera en konkret plan för lokalisering

av statlig verksamhet över landet. Målsättningen bör vara

50 000 årsarbetstillfällen under en femårsperiod. Utifrån

lokala förutsättningar och behov bör enligt motionären

ytterligare statlig verksamhet lokaliseras till Dalarnas

län.

Omstruktureringar av statliga verksamheter har

resulterat i bortfall av ett stort antal arbetstillfällen

i Västmanlands län samtidigt som länet har en negativ

befolkningsutveckling, sägs det i motion 2002/03:N308 (c).

Kompensation via tillväxt inom den privata sektorn har

uteblivit samtidigt som staten inte aktivt har verkat för

nya arbetstillfällen. Västmanlands läge med goda

kommunikationer och närhet till högre utbildningar gör

länet intressant för etablering av statliga verksamheter.

I motion 2002/03:N309 (c) krävs att en omfattande

utlokalisering av statlig verksamhet från

Stockholmsregionen påbörjas. I Stockholm minskar

exploateringstrycket och trängseln, attraktiva lokaler

frigörs och hyreskostnaderna för staten minskar. Ute i

olika regioner bidrar utflyttningen av kvalificerade

tjänster till höjd utbildningsnivå, ökad skattekraft,

stärkt efterfrågan på service och därmed till en positiv

utveckling och tillväxt. Enligt motionärerna bör inte

enbart de större regionala städerna utan även de mindre

kommunerna komma i fråga vid en sådan utlokalisering.

Västernorrlands län har drabbats hårt av nedläggningar

både av statlig verksamhet och annan verksamhet under en

mycket lång tid, hävdas det i motion 2002/03:N342 (c).

Mest kännbart har det varit för Sollefteå och

Ådalsregionen till följd av försvarsnedläggningen. Enligt

motionären har regeringen inte levt upp till sitt löfte om

att utlokalisera 300 statliga jobb till Sollefteå. Därför

är det rimligt att delar av skattemyndigheten, som nu

håller på att utlokaliseras, kommer till Sollefteå.

I motion 2002/03:N343 (c) understryks att fler

arbetstillfällen behöver skapas i Norrland. Enligt

motionärerna kan regeringen vara behjälplig genom att

flytta ut statliga arbetstillfällen från

Stockholmsregionen till Norrland. I motionen sägs att de

statliga verken och myndigheterna skall ge service till

hela Sverige.

I Centerpartiets motion 2002/03:N345 anförs att de

statliga verksamheterna bör utlokalisera motsvarande

50 000 arbeten på fem år över hela landet. Enligt

motionärerna bidrar statliga verk till att bredda

arbetsmarknaderna i de regioner som myndigheterna

lokaliseras till. I motionen sägs vidare att många

verksamheter ute i landet har dragit ned antalet anställda

medan verksamheten i Stockholm har tillåtits att växa.

I motion 2002/03:N384 (c, s) anförs att

förutsättningarna under senare år har ökat för att bedriva

statlig verksamhet över i stort sett hela landet med minst

samma krav på kvalitet och snabbhet som ställs i

Stockholmsområdet. Enligt motionärerna är det därför dags

att leva upp till de direktiv och riktlinjer som gång på

gång formulerats av riksdag och regering i fråga om

lokalisering av statlig verksamhet. Enligt motionärerna

bör målsättningen vara att inom en tioårsperiod förändra

sysselsättningsbalansen så att regioner och orter med

sviktande befolkningsunderlag kan tillföras 100 000 jobb

med hjälp av bl.a. omlokaliseringar och nyetableringar av

statliga verk, bolag och myndigheter.

Vissa kompletterande uppgifter

År 1990 lade riksdagen fast vissa principer för

lokalisering av statlig verksamhet. I

arbetsmarknadsutskottets betänkande (bet. 1989/90:AU13)

uttalades bl.a. att omlokalisering men kanske framför allt

decentralisering är viktiga inslag i strävandena att

åstadkomma en balanserad regional utveckling. Enligt

arbetsmarknadsutskottet bör en fortlöpande prövning ske av

förutsättningarna för en decentralisering av verksamheter.

En utgångspunkt är att myndigheterna även efter en

omlokalisering eller decentralisering skall kunna fullgöra

sina arbetsuppgifter effektivt. Vidare uttalades att även

andra orter än stödjepunkterna, särskilt i sydöstra

Sverige och Sjuhäradsbygden, kan komma i fråga för

lokalisering.

I arbetsmarknadsutskottets betänkande 1996/97:AU2 från

hösten 1996, preciserades principerna något. Bland annat

uttalade arbetsmarknadsutskottet att alternativ

lokalisering kan vara orter eller regioner där statlig

verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre väl

försörjda med sådan verksamhet. I vart fall bör en annan

lokaliseringsort än Stockholm övervägas. En utgångspunkt

skall dock vara att myndigheterna även efter en sådan

lokalisering skall kunna utföra sina arbetsuppgifter

effektivt. Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning bör

frågor om lokalisering av statlig verksamhet som är av

större vikt eller på annat sätt av principiellt av

intresse underställas riksdagen. På

arbetsmarknadsutskottets förslag riktade riksdagen ett

tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.

Hösten 1998 övertog näringsutskottet beredningsansvaret

i riksdagen för de regionalpolitiska frågorna inklusive

utlokaliseringsfrågor. De fastlagda principerna har inte

ändrats efter näringsutskottets övertagande av ansvaret

för de regionalpolitiska frågorna.

Utskottet har tidigare behandlat frågan om

utlokalisering av statliga arbetstillfällen, bl.a. i ett

brett perspektiv i samband med frågan om

utvecklingsprogram för kommuner med särskilda

omställningsproblem (skr. 1999/2000:33, bet.

1999/2000:NU10).

Ett enhälligt utskott konstaterade i betänkandet att det

förelåg principer för såväl lokaliseringen som

beslutshanteringen i sådana ärenden. Dessa principer har

riksdagen som sin mening givit regeringen till känna

hösten 1996. Innebörden är bl.a. att riksdagen kan

förvänta sig att regeringen underställer

lokaliseringsärenden som är av större vikt eller på annat

sätt av principiellt intresse för riksdagens

ställningstagande.

Regeringen har i juli 2002 givit ITPS och Statskontoret

i uppdrag att utvärdera dels effekterna av

omställningsarbetet efter de strukturomvandlingar inom

försvaret som genomförts de senaste åren, dels den

arbetsmetod som använts. En slutrapport från Statskontoret

skall redovisas senast den 15 juni 2003 och en slutrapport

från ITPS senast den 31 maj 2004.

Den 21 januari 2003 ägde en interpellationsdebatt

rörande omställningsavtalen rum. Gunilla Wahléns (v)

interpellation (ip. 2002/03:99) gällde slutrapporten från

omställningsarbetet samt eventuella initiativ om fler

arbetstillfällen till Sollefteå och Gotland. Statsrådet

Ulrica Messing svarade att regeringens löfte om statliga

arbetstillfällen hade infriats, även om alla ännu inte var

på plats fysiskt. Bland annat var frågan om lokalisering

av hundverksamheten inom Försvarsmakten till Sollefteå

under beredning. På Gotland har enligt statsrådet

regeringens löfte om 90 statliga arbetstillfällen

uppfyllts med råge; cirka 150 arbetsplatser var på plats

eller beslutade. Sammanfattningsvis gjorde regeringen

bedömningen att utvecklingsprogrammet för berörda orter

varit framgångsrikt.

Enligt ett brevsvar från regeringen till

Norrlandsförbundet våren 2002 (dnr. N2002/2070/ RUT) är

lokaliseringen av statliga myndigheter även framöver en

viktig fråga. I svaret anförs:

Fler statliga jobb skall hamna utanför Stockholm och de

andra storstadsregionerna. Utvärderingar av

utlokaliseringar av statliga verk visar att de kan vara

ett verktyg både för att främja en myndighets

långsiktiga utveckling och för den regionala

utvecklingen i Sverige.

Vidare framhålls i svaret att det inför varje beslut när

nya myndigheter skall lokaliseras eller befintliga

myndigheter omlokaliseras, sker noggranna överväganden om

möjligheterna att i första hand placera dem på orter eller

i regioner där statlig verksamhet läggs ned eller som i

övrigt är mindre väl försörjda med statliga jobb.

Konsekvensen blir att det tas extra mycket hänsyn till

regionala utvecklingsaspekter när en utredning föreslår

att det skall bildas en ny statlig myndighet eller att en

befintlig sådan skall organiseras om. Vid lokalisering av

nya myndigheter och verksamheter skall det finnas bärande

skäl för att Storstockholm skall föreslås som

lokaliseringsort. Huvudregeln är att varken Stockholm

eller andra storstäder ska väljas för nya verksamheter,

förklaras det i brevet. Vidare säger regeringen att

utvecklingen i stort går åt rätt håll och att den

överrepresentation som av tradition funnits i Stockholms

län - delvis till följd av politiska beslut - påtagligt

har minskat jämfört med förhållandena för tre decennier

sedan.

När det gäller den i motion 2002/03:N318 (s) nämnda

myndigheten, Fastighetsmäklarnämnden, kan erinras om att

lokalisering av denna myndighet har varit föremål för en

skriftlig fråga i riksdagen (fr. 2002/03:14). Dåvarande

statsrådet Britta Lejon, som besvarade frågan från Ragnwi

Marcelind (kd) i oktober 2002, bekräftade att regeringen

gett Statskontoret i uppdrag att utreda förutsättningarna

för en lokalisering av Fastighetsmäklarnämnden utanför

Stockholmsområdet och att en lokalisering till Härnösand

företrädesvis skall undersökas.

Vid sidan av Statskontorets huvuduppdrag att se på

effekterna av omställningsarbetet och de använda

arbetsmetoderna, vilket nämnts ovan, har Statskontoret

således utrett förutsättningarna för att lokalisera

Fastighetsmäklarnämnden till Härnösand. I

regeringsuppdraget ingick inte att bedöma eller värdera

eventuella regionalpolitiska effekter. I Statskontorets

rapport (2002:27) konstateras att det är ofrånkomligt med

påfrestningar och negativa effekter, i första hand på kort

sikt, vid en omlokalisering av Fastighetsmäklarnämnden:

Om få anställda skulle flytta med - vilket är en trolig

utveckling - så försvinner kunskap och erfarenhet som

det kan ta lång tid att återställa. En relativt

omfattande nyrekrytering måste i så fall genomföras och

verksamheten åter byggas upp. Fastighetsmäklarnämndens

effektivitet skulle minska under en övergångsperiod som

kan sträcka sig över flera år.

Vidare sägs att en omlokalisering skulle leda till

försvårade kontakter med de som ansöker om registrering

samt ökade kostnader för resor. Enligt uppgift väntas

regeringens beslut i frågan under våren 2003.

Vad avser frågan om lokalisering av ny myndighet inom

språkvården kan redovisas att en parlamentarisk kommitté

har haft i uppdrag att lägga fram förslag till

handlingsprogram för svenska språket. I betänkandet Mål i

mun - Förslag till handlingsprogram för svenska språket

(SOU 2002:27) redovisas en mängd förslag angående det

svenska språket och språkvården. I fråga om språkvårdens

organisation föreslås att en ny myndighet för

språkvårdande uppgifter, Sveriges språkråd, skall bildas.

Staten bör samtidigt avveckla sitt engagemang i Svenska

språknämnden och Sverigefinska språknämnden (formellt

ideella föreningar med statligt stöd). Enligt uppgift

bereds ärendet inom Regeringskansliet.

För fördjupad beredning av de nu aktuella motionerna har

inom utskottets kansli upprättats en rapport om

utlokalisering av statliga myndigheter, vilken ger en mer

detaljerad bild över beslut och effekter av

utlokalisering.

Utskottets ställningstagande

Efter omställningsarbetet i form av utvecklingsprogram för

kommuner med anledning av strukturomvandlingar inom

Försvarsmakten (skr. 1999/2000:33, bet. 1999/2000:NU10)

har det vuxit fram en ökad medvetenhet om att en

utlokalisering inte kan ses som en isolerad engångsåtgärd;

tvärtom bör en helhetssyn anläggas på utvecklingsarbetet i

de berörda orterna. Från statsmakternas sida gäller det

att stärka kommunernas förmåga att arbeta långsiktigt och

strategiskt med näringslivsutveckling för att ta till vara

befintliga resurser på ett mer effektivt sätt.

De ovan redovisade och nu tillämpade principerna för

utlokalisering av statliga myndigheter utgår enligt

utskottets uppfattning från kriterier som bör ge

vägledning vid lokalisering av nya myndigheter eller

enheter. Bland annat bör alltid en annan lokaliseringsort

än Stockholm övervägas. När det är fråga om en

omlokalisering skall myndigheten också efter denna kunna

utföra sina arbetsuppgifter effektivt.

Vidare är utgångspunkten att riksdagen kan förvänta sig

att regeringen underställer ärenden om lokalisering av

statlig verksamhet som är av större vikt eller på annat

sätt av principiellt intresse för riksdagens bedömning och

beslut. Självklart föreligger alltid möjligheten för

utskott och riksdag att göra bedömningen att det inte

finns skäl att ta ställning i ett lokaliseringsärende.

I flera här aktuella motioner finns önskemål som på

olika sätt skulle leda till andra resultat i

lokaliseringsfrågorna.

Utskottet är medvetet om att det finns ett stort

intresse för lokaliseringsfrågor och anser därför att de

utvärderingar som nu pågår kan ge ytterligare underlag för

dessa känsliga överväganden. Det kan förväntas att

utvärderingarna av ITPS och Statskontoret rörande såväl

omställningsarbetet efter strukturomvandlingarna inom

försvaret som arbetsmetoden i sig kan ge nya

utgångspunkter för det framtida arbetet. Vilka mål är

möjliga att uppnå och vilka restriktioner finns? Vad är

ett effektivt omställningsarbete? Sådana frågor är viktiga

att få svar på.

Utskottet anser - i likhet med vad regeringen anför i

ovan citerat brev - att lokaliseringen av statliga

myndigheter är en viktig framtidsfråga och att fler

statliga arbeten bör placeras utanför Stockholm och de

andra storstadsregionerna. Möjligheterna att öka andelen

statliga arbeten utanför dessa regioner bör tas till vara,

inte minst för att motverka den ojämna regionala

utvecklingen i Sverige.

När det gäller önskemålen om lokaliseringen av

Fastighetsmäklarnämnden respektive Sveriges språkråd bör

enligt utskottets mening den pågående beredningen av

lokaliseringsfrågorna avvaktas.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu gällande

principerna för utlokalisering av statliga myndigheter bör

följas i överensstämmelse med de grunder som

arbetsmarknadsutskottet förordat och riksdagen uttalat.

Samtidigt måste det finnas en öppenhet för att nya

utredningsresultat på sikt kan visa på nya vägar.

Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet

att det finns behov av något uttalande från riksdagens

sida med anledning av de nu aktuella motionsyrkandena. De

avstyrks således.

Servicefrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå motionsyrkanden

om kommersiell och offentlig service. Jämför

reservation 9 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:N313 (s) hänvisas till Glesbygdsverkets

uppgifter om minskningar av antalet butiker i Sverige.

Motionären anser att statens ägardirektiv, med inriktning

mot lönsamhet, för vissa statliga bolag som Posten och

Svenska Spel i detta avseende står i motsättning till

regeringens ambition att utveckla hela landet.

Ägardirektiven bör därför ses över. Ett bredare

serviceutbud sägs underlätta glesbygdsbutikernas

överlevnadsmöjligheter.

I motion 2002/03:N319 (s) begärs en översyn av

glesbygdsstödet och särskilt stödet till kommersiell

service. Trots att kommunerna har fått ökade kostnader för

hemsändning av varor har den statliga ersättningen varit

oförändrad sedan år 1997, är argumentet.

I motion 2002/03:N320 (s) uppmärksammas problemet med

att små butiker konkurreras ut av stormarknader och

varuhus. Motionärerna menar att marknadskrafternas

rationaliseringsiver inom detaljhandeln medför att

konsumenterna får sämre service och sämre närhet till

butiker. De föreslår att utarmningen av servicen i

fackhandeln bör studeras i ett längre perspektiv inom

ramen för en utredning och att mål för framtiden samlas i

en handlingsplan.

Vikten av små butiker för nödvändig service på

landsbygden framhålls i motion 2002/03:N326 (s). Med

hänvisning till ett exempel i Dalarna kritiserar de

tillämpningen av de nuvarande stödreglerna, enligt vilka

glesbygdsbutiker endast får stöd under en viss kvotperiod.

Motionärerna vill att reglerna om stöd till

glesbygdsbutiker ses över.

Motionärerna bakom motion 2002/03:N398 (s) betonar

värdet av god tillgång på kommunal service i Västsverige.

På landsbygden sägs både byskolor och lanthandel vara

centrala för att upprätthålla en god livsmiljö. Problemet

med att skärgårdskommuner får ökade kostnader, men inte

intäkter, för säsongsinflyttade äldre, berörs också i

motionen. Motionärerna anser att förutsättningarna för

skolor, affärer och annan service på landsbygden bör ses

över och pekar också på byalags och andra

samverkansgruppers betydelse för utveckling i landsbygd.

I Moderata samlingspartiets kommittémotion 2002/03:N304

förespråkas att det skapas möjligheter för småföretagare

eller ekonomiska föreningar att ta över grundläggande

samhällsservice som post, apotek, systembolag och

liknande. Samlokalisering av olika typer av service

framhålls också som ett medel att undvika att hotade

tjänster försvinner. Den främsta fördelen med ovanstående

förslag sägs vara ökad flexibilitet och anpassning till

lokala behov.

I den folkpartistiska kommittémotionen 2002/03:N267

betonas vikten av att staten tar ansvar för sin

kärnverksamhet - postservice, apotek, polis och

rättsmyndigheter - i hela landet. Motionärerna menar att

kärnverksamhet allt oftare dras in utan tillfredsställande

förklaring och att utvecklingen på sikt kan hota hela

bygder. Även kommunernas ansvar, i form av

landsbygdsskolor och säkrande av en god hemtjänst,

betonas. Motionärerna vill införa ett särskilt anslag i

statsbudgeten för upphandling av grundläggande

samhällsservice i regionalpolitiskt utsatta områden. De

förordar också att den grundläggande samhällsservicen

tryggas i lag.

Kristdemokraterna anför i sin kommittémotion

2002/03:N307 att Folkstyrelserådets förslag om att post

och lanthandel skall tillhandahålla ett grundservicepaket

bör beaktas för att undvika serviceneddragningar i

glesbygd, landsbygd och småorter. Upphandlingsmodeller som

gynnar lokala småföretag i stället för storskalighet bör

utvecklas. Kristdemokraternas förslag om servicepunkter

innebär en samling av gemensamma tillgångar för att med

utgångspunkt i lokala förutsättningar garantera en

grundservicenivå inom rimligt avstånd.

Motionären bakom motion 2002/03:N275 (kd) föreslår

samordning av grundläggande samhällsservice i glesbygd.

Post och lantbrevbärare sägs också vara en viktig funktion

på landsbygden för såväl äldres sociala kontakter som för

småföretagare. I motionen förordas att staten verkar för

bildandet av s.k. lokala nav som kan garantera en

grundservicenivå inom rimliga avstånd.

I motion 2002/03:N341 (c) framhålls affärens betydelse

för att få människors vardagsliv att fungera. Motionärerna

menar att neddragningar av statlig service många gånger

försvaras med att ansvaret för servicen kan föras över på

ortens affär. Ansvar för lanthandlare att anslå

samhällsinformation bör dock följas av ersättning. Stödet

till lanthandlare och ersättning för hemsändning av varor

bör samordnas och höjas. Svenska Spel bör gratis

tillhandahålla spel i affärer som erhåller sådant stöd.

Dessa åtgärder sägs alla främja det regionalpolitiska

målet att människor skall ha tillgång till likvärdig

service över hela landet. Motionärerna vill att en

särskild utredning skall tillsättas för att samordna

insatserna för uppfyllande av detta mål.

Centerpartiet hävdar i motion 2002/03:N345 att det är

totalt oacceptabelt att den statliga grundläggande

servicen utanför tätorterna brister. För att komma till

rätta med detta föreslås att de myndigheter vars service

brister får en tid på sig att komma på ett acceptabelt

kompensationssystem. Om så inte görs måste lagstiftning

kunna tillgripas för att garantera servicen. Om en

ansvarig myndighet inte kan ge en tillfredsställande

förklaring till varför riksdagens mål inte uppfylls skall

den kunna placeras för direktförvaltning under respektive

departement.

I motion 2002/03:N376 (c) framhålls regeringens ansvar

för att de samhällsägda bolagen tar sitt ansvar för

servicen i hela landet. En viktig del i detta sägs stödet

till lanthandeln vara. Med anledning av det bör

ägardirektiven i de statliga bolagen innehålla en

skyldighet att utse apoteksombud och systembolagsombud.

Regeringen bör också åläggas att se till att Svenska Spel

och ATG finns utanför tätorterna. Ansvaret för att

handikappanpassa postservicelokaler på landsbygden behöver

även klarläggas.

Motionärerna bakom motion 2002/03:N302 (mp) hänvisar

till Glesbygdsverket, som nyligen konstaterat att de

statliga verken inte tar sitt regionalpolitiska ansvar när

det gäller lokalisering av egna verksamheter. Följaktligen

anser motionärerna att det krävs starkare styrning av och

tydligare direktiv till statliga verk och bolag för att

dessa inte skall överge mindre orter och glesbygd vid

åtstramningar. Basservicens betydelse för en positiv

utvecklingsspiral vad gäller den sociala strukturen på en

ort nämns också.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

Statens ansvar för att övervaka tillgången på kommersiell service

(varmed främst avses tillgång till dagligvaror och

drivmedel) åvilar i första hand Konsumentverket, medan

Glesbygdsverket har motsvarande ansvar gällande tillgången

på offentlig service (varmed avses servicefunktioner som

tillhandahålls av såväl statliga som kommunala aktörer).

Konsumentverket och Glesbygdsverket har den 14 mars 2003

ingått ett samverkansavtal kring målet om god

tillgänglighet till service i alla delar av landet.

Samverkan skall primärt ske i form av informationsutbyte

och samrådsförfaranden.

I Glesbygdsverkets regleringsbrev för år 2003 ges verket i

uppdrag att lämna förslag till hur politikområdet Regional

utvecklingspolitik bör följas upp och utvärderas avseende

den del av målet som gäller tryggandet av en god

servicenivå i alla delar av landet. Uppdraget skall

redovisas till Näringsdepartementet senast den 31 december

2003.

Kommersiell service

Förordningen (2000:284) om stöd till kommersiell service

beskriver fyra stödformer: investeringsbidrag,

landsbygdslån, servicebidrag samt hemsändningsbidrag.

Gällande servicebidragen till näringsidkare kan nämnas att

bidrag får lämnas högst tre år, men att bidrag kan lämnas

under längre tid om det finns synnerliga skäl. Vidare kan

erinras om att näringsutskottet hösten 2002 behandlade en

fråga om kommersiell service i sitt budgetbetänkande

2002/03:NU2. Utskottet menade att det var positivt att de

då aktualiserade frågorna skulle undersökas närmare i en

översyn som Näringsdepartementet meddelat att det avsåg

att initiera. I regleringsbrev till Konsumentverket för år

2003 fick verket i uppdrag att genomföra en översyn av

bestämmelserna för hemsändningsbidrag i förordningen om

stöd till kommersiell service. Uppdraget skall redovisas

till Jordbruksdepartementet och Näringsdepartementet

senast den 30 april 2003.

I budgetpropositionen för år 2002 skriver regeringen

(utgiftsområde 19 s. 28) att stöd till kommersiell service

under år 2001 beviljats för ca 43 miljoner kronor.

Regeringen anser att åtgärderna bidragit till att

upprätthålla servicenivån i gles- och landsbygd.

Regeringen har under år 2002 gjort särskilda satsningar på

tryggande av kommersiell service, framhålls det i

propositionen.

I mars 2002 tilldelade regeringen länsstyrelser och

regionala självstyrelseorgan sammanlagt 20 miljoner kronor

i extra medel för stöd till lokala utvecklingsprogram för

kommersiell service, som ett led i att motverka

ytterligare försämringar på området. Konsumentverket har

regeringens uppdrag att stödja berörda länsstyrelser och

självstyrelseorgan i framtagande av programmen, liksom för

löpande uppföljning och utvärdering (N2002/6171/ RUT).

Verket skall senast 31 maj 2003 redovisa till

Regeringskansliet hur framtagandet av de lokala

utvecklingsprogrammen för kommersiell service löper. I

regeringens instruktioner sägs att innehållet i de lokala

utvecklingsprogrammen bör förankras i breda partnerskap

där företrädare för kommuner, lokalt näringsliv,

serviceinrättningar samt lokala utvecklingsgrupper ingår.

På så vis antas programmen ta hänsyn till lokalt

varierande förutsättningar och samlade resurser.

Regeringen har år 2002 också beviljat Konsumentverket

ytterligare sammanlagt 15 miljoner kronor under perioden

2002-2004 för att utveckla och testa nya lösningar inom

det kommersiella serviceområdet (N2002/1515/RP (delvis)).

Projekten som stöds genom detta anslag bör, enligt

direktiven, helst avse nya samordningslösningar och

innehålla modern informationsteknik för att utveckla

flexibla servicelösningar.

En del av dessa medel är riktade mot projekt för

lanthandlare via programmet Affär på landet, som är ett

samarbete mellan Konsumentverket och Föreningen

Landsbygdshandelns Främjande. Affär på landet är ett

kompetens- och utvecklingsprogram. Programmaterialet finns

att tillgå skriftligen samt via ett Internetstöd avsett

för regionala och lokala aktörer som arbetar med

programmet. I Konsumentverkets regi finns också

Lanthandelsdatabasen, som innehåller uppgifter som

beskriver lanthandelns lokala marknad och som särskilt

riktar sig till företagare och anställda i

landsbygdshandeln, planeringsansvariga i kommuner och

"byalag" på landsbygden.

Utvecklingen av antalet dagligvarubutiker är, enligt

Glesbygdsverkets rapport Utvecklingen år 2002 av offentlig

service i gles- och landsbygder, fortsatt negativ. Under

år 2001 minskade antalet dagligvarubutiker enligt verkets

rapportering med ca 70 butiker, motsvarande 3 %. Det finns

ännu inga uppgifter om utvecklingen för år 2002, men

Glesbygdsverket gör bedömningen att inget tyder på annat

än att det skett en ytterligare minskning under detta år.

Verket uppger att den bild som framkommer från

länsstyrelser och regionala självstyrelseorgan tyder på

att det i de flesta län försvunnit någon eller några

butiker under det senaste året.

Av Glesbygdsverkets granskning framgår även att

konkurrensen från stormarknader, lågprisetableringar eller

köpcentrum i tätorter av länsstyrelser och regionala

självstyrelseorgan bedöms vara en starkt bidragande orsak

till minskningen av dagligvarubutiker i gles- och

landsbygd. Glesbygdsverket anser därför att frågan om

externetableringarnas betydelse för serviceutvecklingen i

såväl landsbygd som stadskärnor bör utredas grundligt

innan ytterligare etableringar genomförs.

Offentlig service

Inledningsvis kan nämnas att regeringen i

budgetpropositionen understryker den kommersiella

servicens - i synnerhet lanthandelns - betydelsen för

tillgången till offentlig service, då ortens affär ofta

tjänar som serviceställe även för offentligt

tillhandahållna tjänster. Detta samband framhålls även som

mycket centralt i Glesbygdsverkets översikt över

utvecklingen av offentlig service i gles- och landsbygder

under år 2002.

I förordningen (1998:1634) om regionalt

utvecklingsarbete betonas att statliga myndigheter i god

tid skall samråda med länsstyrelsen om de avser att minska

eller dra in service i gles- och landsbygdsområden.

Länsstyrelsen och myndigheter skall med bl.a. kommuner och

privata intressenter undersöka möjligheterna att genom

samordning av olika verksamheter upprätthålla servicen

inom området. Som tidigare nämnts är förordningen för

närvarande under omarbetning inom Regeringskansliet under

våren 2003.

Med anknytning till frågan om samordning kan nämnas att

Konsumentverket, byggt på slutsatser i en undersökning

verket låtit göra om ombudsfunktioner hos lanthandlare,

tagit initiativ till ett s.k. centralt samordningsforum

med deltagare från Apoteket, Systembolaget, Svenska Spel,

Glesbygdsverket m.fl. Syftet är att skapa ett forum för

samverkan och samråd när det gäller arbetet med de lokala

utvecklingsprogrammen för kommersiell service m.m.

De centrala samordningforumen skall också diskutera

vidareutveckling av den s.k. Servicedatabasen, som

administreras gemensamt av Konsumentverket och

Glesbygdsverket. Inom Servicedatabasen insamlas och

tillgängliggörs uppgifter om allmänhetens tillgång till

fem servicetyper: dagligvaror, post, bank, systembolag och

apotek. Det pågår också förberedelser för att lägga ut

statistik om bensinstationer, och posttjänsterna skall

kompletteras med information om lantbrevbärare.

Glesbygdsverket har kartlagt tillgänglighet till viss

offentlig service: skolor, vårdcentraler och sjukhus.

Dessa data uppges vara tänkta att integreras med

Servicedatabasen så snart som möjligt.

Av Glesbygdsverkets översikt över utvecklingen av

offentlig service i gles- och landsbygder för år 2002

framgår att förändringarna i utbudet av service avseende

antalet ombudsfunktioner inte varit särskilt stort under

detta år. I några län har ett mindre antal ombud

försvunnit men det har även tillkommit ett antal nya

ombud, vilket innebär små nettoförändringar. Som tidigare

nämnts betonar Glesbygdsverket det starka beroendet mellan

tillgången på dagligvaruhandel och tillgången på

ombudsfunktioner från de statliga bolagen. Butikerna

uppges ofta vara en förutsättning för att den service som

tillhandahålls av de statliga bolagen skall kunna finnas

kvar i gles- och landsbygdsområden.

Glesbygdsverket anser att det är viktigt att

ambitionerna i propositionen om en politik för tillväxt

och livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4) fullföljs på

serviceområdet. Verket menar att det därför bör utformas

en tydligare styrning och tydligare instruktioner för de

statliga bolagen att ta ansvar även för utvecklingen i

gles- och landsbygder. Dessutom bör, enligt

Glesbygdsverket, tillsynsverksamheten förstärkas genom

bl.a. utökat stöd i lag och förordning samt i resurser för

tillsynsmyndigheterna. Slutligen sägs att ägardirektiv bör

innehålla krav på bolagen att beakta möjligheter till

samordning av service.

Avslutningsvis kan nämnas att Glesbygdsverket år 2002

tog fram en rap-port (Skolan mitt i byn) i vilken

erfarenheter från nedlagda och nedläggningshotade byskolor

redovisas och analyseras. Rapporten innehåller ett

diskussionsunderlag och en "checklista" för kommuner som

ställs inför frågan om en eventuell nedläggning av en

byskola.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är frågorna om en god service för

alla delar av landet av mycket stor betydelse. Som

utskottet konstaterade vid förra årets behandling av

proposition 2001/02:4 om en politik för tillväxt och

livskraft i hela landet är det glädjande att regeringen

med den nya regionala utvecklingspolitiken tar ett

helhetsgrepp, som innefattar ett antal olika instrument

för att uppnå det nya målet om en god servicenivå i hela

landet.

Motionskraven om grundservice inom rimliga avstånd kan

inte sägas innebära någon stor skillnad i förhållande till

målsättningen för den regionala utvecklingspolitiken. Det

är, enligt utskottets uppfattning, viktigt att dessa mål

görs så tydliga och utvärderingsbara som möjligt.

Utskottet ser därför positivt på att Glesbygdsverket

givits i uppdrag att lämna förslag till hur politikområdet

bör följas upp och effektutvärderas avseende den del av

målet som gäller tryggandet av en god servicenivå i alla

delar av landet. Det är även av stort värde att uppgifter

om servicenivån i landet på vissa områden görs

tillgängliga genom Servicedatabasen. Däremot anser inte

utskottet att det är aktuellt att i lag lägga fast en viss

servicenivå i hela landet, vilken skulle gälla under alla

betingelser.

Utskottet anser att den oro som framkommer både i vissa

motioner och från Glesbygdsverket för att en minskning av

antalet dagligvarubutiker kan få negativa effekter på

medborgarnas tillgång till såväl kommersiell som offentlig

service måste tas på allvar. Det är därför värdefullt att

regeringen föreslår en fortsättning av den förra året

introducerade modellen med lokala utvecklingsprogram för

kommersiell service. Med hänsyn till att dessa program

utarbetas på länsnivå eller motsvarande och i samarbete

med berörda aktörer, ges goda möjligheter till helhetssyn,

delaktighet och förankring i breda partnerskap.

Utöver de lokala utvecklingsprogrammen föreslår

regeringen att ytterligare 15 miljoner kronor satsas under

de kommande åren på att testa och utveckla nya lösningar

inom det kommersiella serviceområdet. Utskottet anser att

detta är en välkommen och nödvändig åtgärd för att genom

ökat samarbete mellan servicegivare på lokal nivå skapa

bättre möjligheter att bibehålla en god servicenivå i hela

landet. Betoningen på nya samordningslösningar och

användande av modern informationsteknik för att utveckla

flexibla servicelösningar motsvarar även vad som

efterlyses i många motioner. Med anledning av yrkandena i

motionerna 2002/03:N319 (s) och 2002/03:N341 (c) påminner

utskottet om den översyn av hemsändningsbidraget som

Konsumentverket givits i uppdrag att genomföra.

Från Glesbygdsverket och vissa motionärer efterlyses

starkare styrning av statliga verk och bolag att ta sitt

ansvar för tryggande av en god servicenivå i glesbygd.

Enligt förordningen om regionalt utvecklingsarbete måste

statliga myndigheter i god tid samråda med länsstyrelsen

om de avser att minska eller dra in service i gles- och

landsbygdsområden. Utskottet anser inte att det i nuläget

finns behov av förändrade regelverk men vill dock

framhålla vikten av att samrådsförfarandet utnyttjas till

att finna lösningar som medför att en god servicenivå kan

upprätthållas.

Med hänvisning till vad som anförts får de väckta

motionerna anses besvarade gällande servicefrågor.

Riksdagen bör således avslå samtliga här behandlade

motionsyrkanden.

Landsbygds- och skärgårdsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå motionsyrkanden

om landsbygds- och skärgårdsfrågor. Jämför

reservation 10 (m, fp, kd, c).

Motionerna

Motionären analyserar i motion 2002/03:N317 (s) orsaker

till utflyttning och kommer till slutsatsen att det

primärt är ungdomar som flyttar samt att mindre tätorter

är hårdare drabbade av sådan utflyttning än ren landsbygd.

Därefter uppmärksammas betydelsen av företagande och

arbete, skolor av god kvalitet, kommunal samordning för

att trygga god samhällsservice samt möjligheten till en

aktiv fritid som faktorer för att kunna vända den negativa

befolkningsutvecklingen i mindre tätorter.

I motion 2002/03:N362 (s) framhålls betydelsen av lokala

och regionala nätverk - mellan myndigheter, kommuner,

organisationer och näringsliv - för framväxt av företag.

Motionärerna menar att en av regionalpolitikens viktigaste

uppgifter måste vara att stärka förutsättningarna för att

skapa varaktiga arbetstillfällen utifrån småskaliga

företagsidéer under lokala förutsättningar och villkor.

Detta åstadkoms genom ökad samverkan som gör grundläggande

service tillgänglig för alla.

I motion 2002/03:N372 (s) betonas vikten av likvärdiga

levnadsvillkor i hela landet, med utgångspunkt i

förhållandena i Jämtlands län. Länet sägs ha en god

livsmiljö och stora utvecklingsmöjligheter, men ha problem

med stora avstånd, vikande befolkningstal, medförande

extra stora kostnader för offentlig service och lokalt

näringsliv. Det kommunala utjämningssystemet sägs därför

vara av stor betydelse för att kunna ge ekonomiska

förutsättningar för en samhällsservice som är likvärdig

med andra delar av Sverige. I övrigt efterlyses åtgärder

som riktade ekonomiska incitament till företagare,

utlokalisering av statlig verksamhet, olika satsningar på

infrastruktur, fortsatt utveckling av Mitthögskolan samt

ett "folkhemsstöd" för att få fler att bosätta sig i

glesbygdsområden.

I motion 2002/03:N381 (s) konstateras att det i glesbygd

är svårt att bibehålla tidigare nivåer av offentlig

service beroende dels på kostnaden, dels på

kompetensbrister. Som ett sätt att mildra detta problem

föreslår motionären en samordning mellan olika delar av

offentlig förvaltning, exempelvis polis, tull och

kustbevakning. Med utbildningsinsatser skulle tjänstemän

inom någon av verksamhetsgrenarna även kunna utföra

tjänster inom de andra. Detta skulle åstadkomma såväl

bättre trygghet som fler arbetstillfällen i glesbygd.

Motionären konstaterar att det på det statliga området

skulle krävas ändringar i regelverket, men att

kombinationstjänster inom olika kommunala förvaltningar

skulle kunna inrättas utan andra åtgärder än

opinionsbildning.

En acceptabel nivå av service krävs, enligt motion

2002/03:MJ429 (m), för att landsbygden skall vara ett gott

alternativ till mer tätbefolkade trakter. Förutom

varierade utkomstmöjligheter, goda kommunikationer och

möjligheter att starta eget, framhålls också tillgång på

barnomsorg och skola, gärna i alternativ, småskalig regi,

som viktiga. Motionärerna yrkar på en skattesubvention av

hushållsnära tjänster för att underlätta äldres

möjligheter att bo hemma. Upphävande av Apotekets och

Postens monopolställning pekas ut som medel för att öka

tillgänglighet och närhet till sådan service.

Värmlands och Dalslands möjligheter lyfts fram i motion

2002/03:N265 (fp). Motionärerna anför att det är en

liberal utgångspunkt att människor skall kunna bo där de

själva vill och ha ett bra liv där. För att hela landet

skall kunna brukas krävs, enligt motionärerna, ett klimat

som gynnar investeringar i hela landet.

Folkpartiet framför i kommittémotionen 2002/03:N267 sin

syn på regionalpolitiken, vars inriktning sägs skilja sig

från det beslut som riksdagen fattade förra året.

Motionärerna betecknar rörlighet som en liberal grundidé

och betonar därför vikten av goda kommunikationer och

infrastruktur i hela landet, så att människor skall kunna

bo och arbeta där de vill. Motionärerna anför att målen

för regionalpolitiken inte skall vara att skapa jobb i

glesbygd och en viss befolkningsfördelning. Målen skall i

stället vara att skapa förutsättningar - i termer av

grundläggande service och ett gott företagsklimat - för

människors frihet att bo och arbeta var som helst.

Folkpartiet framhäver i motionen också betydelsen av att

det finns ett rikt kulturliv och bra fritidsaktiviteter

för att kunna attrahera och behålla landsbygdsinnevånare,

inte minst ungdomar.

I motion 2002/03:N270 (kd) anförs att fastboende

skärgårdsbor är en förutsättning för såväl rimlig

näringsverksamhet som turistverksamhet i skärgården.

Motionärerna beklagar att den statliga

skärgårdsutredningen (SOU 1994:43) inte resulterade i en

proposition och betonar vikten av en sammanhållen

skärgårdspolitik. Fastighetsskattens effekter sägs vara

orimliga och den bör ersättas med en kommunal avgift för

att täcka kommunal service kopplad till fastigheter.

Boendeplikt nämns också som ett alternativ som bör

undersökas som ett led i att trygga ett åretruntboende i

skärgården. Frågan om en samlad skärgårdspolitik har,

enligt motionärerna, bollats mellan olika utredningar,

regeringen och Glesbygdsverket. De hänvisar till tidigare

kristdemokratiska förslag om att inrätta ett statligt

skärgårdsråd för samordning av skärgårdspolitiken.

I den kristdemokratiska kommittémotionen 2002/03:N307

pekas skapandet av lokala förvaltningsmodeller ut som ett

sätt att rädda arbetstillfällen i glesbygd. Lokal skogs-,

sjö- och naturförvaltning sägs kunna ge nya

utkomstmöjligheter inom såväl naturvård som turism och bör

därför få riksdagens stöd. Motionärerna uttalar sig vidare

positivt om Folkrörelserådets arbete, som ett exempel på

lokal demokrati i ett underifrånperspektiv.

Kristdemokraterna föreslår att en vidareutveckling av

rådets insatser prövas, exempelvis genom att ge det en

samordnande funktion med placering vid länsbygderåden.

Resurser till detta bör tas från anslaget till

landsbygdsprogrammen.

I motion 2002/03:N329 (v) presenteras en lång lista med

förslag på åtgärder som enligt motionären borde prövas och

utvärderas i syfte att minska klyftan mellan storstads-

och landsbygdsregioner, vilken beskrivs som ett stort hot

mot den generella välfärden. Bland åtgärdsförslagen finns

bl.a. riktade stimulansåtgärder för avfolkningsregionerna,

medveten regionalpolitisk användning av

pensionsfondsmedel, ökade statliga medel till det

kommunala utjämningssystemet, nolltaxa i kollektivtrafiken

och specialdesignade yrkesutbildningar för regionala

bristyrken.

I motion 2002/03:N241 (c) föreslås att ett nytt "Hela

Sverige skall leva"-projekt initieras. Motionären menar

att vi i dag ser en utarmning av landsbygden, i form av

sviktande befolkningsunderlag, försämringar av

samhällsservicen och ett svagare föreningsliv. För att

motverka denna utveckling och skapa framtidstro föreslås

ett nytt "Hela Sverige skall leva"-projekt finansierat med

EU-medel.

Motionärerna bakom motion 2002/03:N254 (c) framhåller

vikten av en skärgårdsmiljö som inte bara lever under

turistsäsongen, utan hela året. De pekar på kustområdena

på Öland och i Kalmar län och Östergötland som en

utomordentlig tillgång. Småföretagande, där turismen är en

viktig del, sägs vara basen för utvecklingen av nämnda

skärgårdsmiljöer. Ett åtgärdsprogram för en levande

skärgård året runt presenteras, innefattande bl.a.

förändrad fastighetstaxering, förbättrade kommunikationer,

tryggande av samhällsservice m.m.

Öars speciella förutsättningar måste, enligt vad som

sägs i motion 2002/03:N323 (c), tas i beaktande i den

svenska lagstiftningen, för att det av Sverige

ratificerade Amsterdamfördragets artikel 158 skall fyllas

med praktiskt innehåll. Motionärerna lyfter särskilt fram

Gotland, vars beroende av "export" till fastlandsmarknader

i kombination med höga transportkostnader, bör föranleda

hänsyn, exempelvis gällande Gotlandstrafikens framtid.

Motionärerna bakom motion 2002/03:N343 (c) vill ge

människor fler skäl att flytta till Norrland. De konkreta

förslag som nämns med detta syfte är att avskriva

studieskulder för dem som bosätter sig i Norrlands inland

och att ge turistnäringen goda förutsättningar för

utveckling genom att delegera beslut om strandskydd och

skoterleder från stat till kommun.

Centerpartiet förordar i motion 2002/03:N345 en

avveckling av den traditionella regionalpolitiken med

tyngdpunkt på olika bidrag. I dess ställe måste villkor

skapas för att tillväxt och utveckling skall komma hela

landet till del. Detta kräver, enligt Centerpartiet, både

generella förändringar och riktade insatser mot särskilt

utsatta grupper och regioner i landet.

I motionen betonas att stads- och landsbygdsregioner har

väldigt olika förutsättningar och därför måste det finnas

en särskild politik för vardera. Inom ramen för

landsbygdspolitiken bör insatser göras för utveckling av

landsbygdens näringsverksamhet, tillgänglighet till

service, utbildning och utveckling av personliga resurser

samt infrastruktur och kommunikation. Ett institut för

landsbygdsforskning bör inrättas för att samordna insatser

vid en mängd institutioner.

Centerpartiet vill också ha en särskild skärgårdspolitik

som speciellt tar hänsyn till de stora skillnaderna mellan

åretruntliv och friluftsliv och deras effekter på

samhället och miljön. Motionärerna menar att skärgårdens

attraktionskraft för säsongsboende baseras på förekomsten

av en naturlig och yrkesmässig åretruntaktivitet.

Planeringsförutsättningar och lagstiftning som hanteras

lokalt krävs för att skapa livskraftiga

skärgårdssamhällen.

Stödjande av s.k. klusterbildningar, dvs. ansamlingar av

företag med liknande verksamhet, framhålls i motionen som

en strategi för att uppnå god tillväxt även på en relativt

liten arbetsmarknad. Motionärerna betonar att sådant stöd

inte får hindras av administrativa gränser och att stödet

innefattar också sådana aktörer, exempelvis högskolor och

regionala offentliga aktörer, som i sin tur stöder

produktionssystemet/klustret.

Vissa kompletterande uppgifter

Statliga insatser för utsatta kommuner och landsting

Riksdagen har godkänt inrättandet av ett särskilt statsbidrag för åren

2003 och 2004 till kommuner och landsting med

befolkningsminskning (prop. 2001/02: 4, bet.

2001/02:FiU3). Av dessa medel kommer 150 miljoner kronor

per år att användas för att stödja kommuner med

befolkningsminskning. Riksdagen beslutade vid höstens

budgetbehandling att också förlänga det särskilda

omställningsbidraget till landsting med kraftig

befolkningsminskning till att omfatta även åren 2003 och

2004, till ett värde av ca 160 miljoner kronor per år

(prop. 2002/03:1, bet. 2002/03:FiU3). För samverkan mellan

kommuner och landsting beräknas 125 miljoner kronor

fördelas under perioden 2002-2004.

Det kommunala utjämningssystemet är för närvarande under

utredning av den parlamentariskt sammansatta

Utjämningskommittén (ordförande: landshövding Lorentz

Andersson). I utredningens direktiv (dir. 2001:73) anges

särskilt att kommittén skall analysera och lämna förslag

till hur kommuner och landsting med kraftig

befolkningsminskning kan ges likvärdiga förutsättningar

att tillhandahålla vård, omsorg och utbildning. Vidare

sägs att förslag bör lämnas om hanteringen av de

eftersläpningseffekter som uppstår i kommuner med kraftig

befolkningsökning. Dessutom skall de samlade effekterna

för enskilda kommuner och landsting av utjämningssystemet

och andra betalningsströmmar (specialdestinerade

statsbidrag m.m.) belysas. I detta sammanhang skall

kommittén även beakta om den åldersrelaterade delen av det

generella statsbidraget till kommunerna kan medföra risk

för över- och underkompensation. Utredningen skall

redovisa sitt uppdrag senast den 1 oktober 2003.

I sammanhanget kan också nämnas den nyligen tillsatta

parlamentariska Ansvarskommittén (ordförande: landshövding

Mats Svegfors) med uppdrag att se över strukturen och

uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen. I den

första etappen skall kommittén, enligt direktiven (dir.

2003:10), bl.a. identifiera, belysa och övergripande

analysera de samhällsförändringar som inverkar på och

skulle kunna föranleda förändringar av strukturen och

uppgiftsfördelningen i relationen mellan staten,

landstingen och kommunerna. Ett delbetänkande skall

redovisas senast den 15 december 2003.

Samordning mellan statliga myndigheter och bolag

I av regeringen antagna riktlinjer för arbetet med de regionala

tillväxtprogrammen betonas länsstyrelsernas kommande

ansvar för statligt helhetsperspektiv och att stödja en

effektiv samordning av statliga myndigheter

(N2002/10715/RUT (delvis), N2002/9153/RUT).

Länsstyrelserna skall, enligt riktlinjerna, bl.a. bidra

till en utveckling av hållbarhetsperspektivet genom att

samordna statliga myndigheter på området, möjliggöra

statlig finansiering av programmen genom dialog med

nationella och regionala statliga myndigheter för att

påvisa samordningsvinster och verka för statlig

sektorssamverkan inom ramen för programmen samt vid behov

uppmärksamma regeringen på frågor som kan stärka

möjligheterna till samverkan.

Även för sektorsmyndigheterna betonas i regeringens

riktlinjer myndigheternas deltagande i sektorsövergripande

verksamhet. I syfte att bl.a. främja en sådan medverkan

har regeringen givit ett antal myndigheter i uppdrag att

delta i det s.k. samordningsuppdraget. Syftet med

uppdraget är bl.a. att identifiera områden för samordning

mellan politikområden och att utveckla metoder för en

effektiv samordning av särskild betydelse för den

regionala utvecklingspolitikens måluppfyllelse.

Samordning mellan olika statliga bolag berörs i

avsnittet om servicefrågor.

Glesbygdsverkets framtida roll

Med anledning av motionsyrkanden om ansvaret för den statliga

politiken för gles- och landsbygdsfrågor och i synnerhet

skärgårdsfrågor, har som tidigare nämnts Glesbygdsverkets

framtida roll utretts. Den särskilda utredaren (docent

Erik Westholm) har nyligen överlämnat sitt förslag till

regeringen i betänkandet Mot en ny landsbygdspolitik (SOU

2003:29).

Enligt gällande instruktioner har Glesbygdsverket till

uppgift att genom påverkan på olika samhällssektorer verka

för goda levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter

för gles- och landsbygdsbefolkningen i olika delar av

landet med tyngdpunkten i skogslänens inre delar samt i

skärgårdsområdena (SFS 1990:1008, 1 §).

I utredningens betänkande föreslås ett antal

förändringar av såväl Glesbygdsverkets roll som

politikområdet i stort. Utredningen föreslår att en

särskild utvecklingsinriktad landsbygdspolitik införs,

frikopplad från den regionala utvecklingspolitiken.

Utgångspunkten för landsbygdspolitiken föreslås vara det

nationella intresset av en landsbygd som är ekonomiskt

livskraftig, som har höga natur- och kulturvärden och

socialt välfungerande och levande byar, bygder och orter.

Glesbygdsverket föreslås byta namn till Landsbygdsverket

och dess anslag bör flyttas från utgiftsområde 19 Regional

utjämning och utveckling till politikområdet

Landsbygdspolitik under utgiftsområde 23 Jord- och

skogsbruk, fiske med anslutande näringar (under ett omdöpt

Landsbygds- och jordbruksdepartement). En ny utredning bör

tillsättas för att djupare analysera den framtida

landsbygdspolitiken med utgångspunkt i två frågor:

landsbygden som livsmiljö och den glesa strukturens

problem.

I väntan på den föreslagna utredningen föreslås det nya

Landsbygdsverkets uppdrag bli att verka för goda

levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter för gles-

och landsbygdsbefolkningen i olika delar av landet.

Verkets roll som tillhandahållare av expertkunskap och

analys stärks medan uppgiften att främja genom påverkan på

olika samhällssektorer tonas ned.

När det gäller den geografiska prioriteringen föreslås en

flexibel definition av lands- och glesbygd som varieras

beroende på vilka förhållanden som avses. Den särskilda

geografiska prioriteringen av Norrlands inland och

skärgårdsområden skall enligt förslaget slopas.

Skärgården

Som ovan redovisats föreslås i nyssnämnda utredningsbetänkande att

Glesbygdsverkets särskilda prioritering av bl.a.

skärgårdsområden skall slopas.

I Glesbygdsverkets rapport Planering för åretruntboende

i kust och skärgård (från år 2001) analyseras, bl.a. med

hjälp av jämförelser med situationen i Norge, Danmark och

Åland, åtgärder för att stärka åretruntboendet i

skärgårdsområdena.

Regeringen beslutade i februari 2003 att bevilja

Skärgårdarnas riksförbund 500 000 kronor för år 2003,

bl.a. för att främja samverkan mellan olika organisationer

i skärgården.

Lokalt näringsliv och kluster

Verket för näringslivsutveckling (Nutek) har fått regeringens uppdrag

att genomföra ett program under år 2002-2004 för lokal

näringslivsutveckling som ger stöd till projekt som

förbättrar samspelet mellan den lokala och regionala

näringslivsutvecklingen. Länsstyrelserna har fått i

uppdrag att utarbeta och genomföra lokala program för

entreprenörskap och lokalt utvecklingsarbete m.m. under

samma tidsperiod. Dessa program beskrivs närmare i

avsnittet Lokal utveckling.

I budgetpropositionen (utgiftsområde 19 s. 17) beskrivs

vissa insatser med inriktning på att främja

företagskluster. Regeringen gav i september 2002

Delegationen för utländska investeringar i Sverige (ISA),

Verket för innovationssystem (Vinnova) och Nutek i uppdrag

att genomföra ett nationellt program för utveckling av

innovationssystem och kluster under perioden 2002-2004.

Programmet skall omfatta totalt 70 miljoner kronor,

exklusive medfinansiering. Syftet sägs vara att främja

utvecklingen av innovationssystem och kluster och

därigenom stärka den regionala konkurrenskraften.

Regeringen har även beslutat att genomföra ett program

om totalt 15 miljoner kronor, exklusive medfinansiering,

för utveckling av industri-, mineral-, ballast- och

stenindustrierna inom stödområdena under perioden

2002-2004. Syftet med programmen sägs vara att skapa en

hållbar tillväxt i ett kluster för de mineralutvinnande

branscherna. Regeringen har dessutom beslutat att

genomföra ett program för att främja en hållbar tillväxt

inom det nationella träklustret under perioden 2002-2004,

som omfattar totalt 20 miljoner kronor, exklusive

medfinansiering. Syftet beskrivs vara att främja

utvecklingen av det större nationella skogsklustret.

Nyligen har en slutrapport (Ds 2003:18) inkommit från en

utredning med uppdrag att föreslå åtgärder som stödjer,

stimulerar, utvecklar och kompletterar bil- och

komponenttestklusterverksamheten i övre Norrlands inland.

Lokalt kultur- och föreningsliv

De s.k. Leader-programmens syfte, inom ramen för EG:s strukturfonder,

har varit att främja landsbygdsutveckling genom lokal

mobilisering och lokalt föreningsliv, ofta med deltagande

av och verksamhet riktad mot ungdomar. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet omfattar

landsbygdsutvecklingsprogrammet Leader+ 1,2 miljarder

kronor under perioden 2000-2006.

Verksamheten inom Leader har till viss del varit en

fortsättning på den verksamhet som startade genom

kampanjen Hela Sverige skall leva. Regeringen har, enligt

beslut i januari 2003, beviljat Folkrörelserådet Hela

Sverige skall leva bidrag med 7,5 miljoner kronor för år

2003. Minst 40 % av medlen skall användas för att

finansiera länsbygderådens verksamhet lokalt och regionalt

i form av direkta bidrag till dessa. Regeringen motiverar

det särskilda stödet till det lokala utvecklingsarbetet

med arbetets förmåga att tillvarata människors kreativitet

och vilja till förändring, vilket sägs vara av betydelse

för genomförandet av den regionala utvecklingspolitiken.

I sammanhanget kan också nämnas den pågående utredningen

om allmänna samlingslokaler (särskild utredare:

riksdagsledamot (s) Kjell Nordström). En av utredningens

huvuduppgifter (dir. 2002:40) är att utreda i vilken

utsträckning de allmänna samlingslokalerna är tillgängliga

för det lokala föreningslivet samt olika gruppers

nyttjande av lokalerna. Utredningen beräknas avsluta sitt

arbete senast den 31 december 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att den regionala utvecklingspolitik som

riksdagen beslutade om förra året utgör en god grund för

utveckling i alla delar av landet. Som påpekas i

budgetpropositionen kommer det dock även fortsättningsvis

att behövas riktade åtgärder för geografiskt avgränsade

områden, som ur ett nationellt perspektiv bedöms ha

särskilda behov. Sådana riktade åtgärder kan komma såväl

genom EU:s strukturfonder som genom nationella insatser.

Tillgång till grundläggande samhällsservice är, som

påpekas i vissa motioner, en förutsättning för utveckling

och god livsmiljö i glesbygdsområden. Utskottet delar de

farhågor som framförs i vissa motioner för försämrade

möjligheter att tillhandahålla viktig offentlig service i

kommuner och län med vikande befolkningstal. En angelägen

insats i detta sammanhang är, enligt utskottets mening, de

särskilda statsbidragen till kommuner och landsting med

befolkningsminskning. Det är också viktigt för

utvecklingen på längre sikt att frågan om hur offentlig

service skall kunna tryggas även i delar av landet där

befolkningen sjunker utreds inom ramen för såväl

Utjämningskommitténs som Ansvarskommitténs arbete.

Utskottet vill härutöver understryka vikten av de insatser

för tryggande av kommersiell och offentlig service som

redovisats i föregående avsnitt.

Förutom tryggande av en grundläggande samhällsservice

vill utskottet framhålla tillgången till arbete som

central för utveckling och god livsmiljö i

glesbygdsområden. Utskottet har i tidigare avsnitt

framhållit den betydelse som de regionala

tillväxtprogrammen, liksom programmen för lokal

näringslivsutveckling respektive för entreprenörskap, har

för att stimulera företagande och arbetsskapande i olika

delar av landet. Utskottet vill, med anledning av vissa

motionsyrkanden, också erinra om de särskilda insatser med

inriktning på att främja företagskluster som regeringen

föreslagit. Utskottet har ingen annan åsikt än

motionärerna när det gäller klusterbildningars förtjänster

för att uppnå tillväxt och arbetstillfällen även på mindre

arbetsmarknader.

Slutligen vill utskottet betona betydelsen av ett rikt

kulturliv även utanför storstadsområdena, inte bara för

människors livsmiljö, utan också för möjligheten att

minska utflyttning från glesbygdsområden och för att få

ungdomar att stanna kvar eller återvända dit. En stor

mängd lokala kulturprojekt har tillgång till såväl

statliga bidrag som stöd från EU-program.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen avslå

samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Utvecklingen i län och regioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner inriktade på

utvecklingen i specifika landsdelar. Statliga

åtgärder som begärs för olika delar av landet bör

prövas inom ramen för den generella politik som

beslutas av riksdag och regering.

Motionerna och vissa kompletterande uppgifter

De motioner som berör åtgärder i särskilda län eller

regioner har förtecknats nedan, liksom kompletterande

uppgifter och hänvisningar till ytterligare information om

de frågor som tas upp i respektive motion.

----------------------------------------------------------

|LÄN/ |MOTION |ÖNSKADE |VISSA KOMPLETTERANDE |

|REGION | |ÅTGÄRDER |UPPGIFTER |

----------------------------------------------------------

|Skåne/ |2002/03:|Hinder mot |Slutrapporten från |

|Öresunds-|T377 |utveckling i |Nordiska rådets|

|regionen|(fp) |Öresundsregionen|särskilda utredare av|

| | |måste rivas. |nordbors rättigheter|

| | | |vid bosättning i andra

|

| | | |nordiska länder|

| | | |avlämnades i april|

| | | |2002 (ANP 2002:719). |

| | | | |

| | | |Sverige är ordförande|

| | | |för det nordiska|

| | | |regeringssamarbetet |

| | | |under 2003. Regeringen

|

| | | |avser därvid bl.a. att

|

| | | |prioritera |

| | | |underlättandet av|

| | | |rörlighet över gränser

|

| | | |för nordiska|

| | | |medborgare, genom att|

| | | |verka för att olika|

| | | |gränshinder och onödig

|

| | | |byråkrati avskaffas. |

| | | | |

| | | |

Gränsintegrationsproblematiken |

| | | |har nyligen behandlats

|

| | | |i betänkande|

| | | |2002/03:KU8. |

| | | | |

| | | |Regionen är föremål|

| | | |för stöd via EU:s|

| | | |Interreg III-|

| | | |initiativ, syftande|

| | | |till att främja|

| | | |samarbete och|

| | | |integration över|

| | | |nationsgränser. |

| | | | |

| | | |OECD avlämnade i|

| | | |januari 2003 en|

| | | |granskning |

| | | |(Territorial Regional|

| | | |Review) över|

| | | |Öresundsregionen, i|

| | | |vilken samordning av|

| | | |bl.a. fysisk planering

|

| | | |och arbetsmarknad|

| | | |efterlystes. Rapporten

|

| | | |har i februari 2003|

| | | |varit föremål för|

| | | |diskussion i|

| | | |Öresundskommittén. |

| | | | |

| | | |Den s.k. Sink-|

| | | |utredningen föreslår i

|

| | | |sitt betänkande (SOU|

| | | |2003:12) restriktivare

|

| | | |regler för|

| | | |schablonbeskattning av

|

| | | |(främst danska)|

| | | |gränspendlare. |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Rivande av 30 |Se motion |

| |N236 |specificerade |2002/03:T377. |

| |(c) |hinder mot | |

| | |Öresundsintegration,| |

| | |på bl.a. | |

| | |skatte- och | |

| | |arbetsmarknadsområdena.| |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Förbättring av |Se motion |

| |N255 |integrationsarbetet|2002/03:T377. |

| |(kd) |i norra | |

| | |Öresund, genom | |

| | |att exempelvis | |

| | |förenkla | |

| | |pendling och | |

| | |studier. | |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Tillkännagivande| |

| |N340 |om vikten av | |

| |(c) |regional balans | |

| | |i grundservicen | |

| | |i Skåne. | |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Regionala |Se motion |

| |N346 |särlösningar i |2002/03:T377. |

| |(m) |arbetsmarknadsregleringen| |

| | |föreslås för | |

| | |att öka | |

| | |tillväxt och | |

| | |stimulera | |

| | |Öresundsintegration.| |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Harmonisering |Se motion |

| |N353 |av olika |2002/03:T377. |

| |(s) |regelverk | |

| | |mellan | |

| | |nordvästra | |

| | |Skåne och | |

| | |Själland | |

| | |efterlyses. | |

----------------------------------------------------------

|Kalmar |2002/03:|Insatser för |Utjämningskommittén |

|län |N243 |att utveckla |(dir. 2001:73) skall|

| |(s) |Öland föreslås, |bl.a. analysera och|

| | |t.ex. |lämna förslag till hur

|

| | |kompensation, |kommuner och landsting

|

| | |via |som genomgår|

| | |utjämningssystemet,|

befolkningsförändringar |

| | |för höga |skall kunna|

| | |kostnader för |tillförsäkras en|

| | |offentlig |likvärdig nivå av|

| | |service, |vård, omsorg och|

| | |utbyggnad av |utbildning. |

| | |E22:an och | |

| | |bättre | |

| | |miljöinsatser i | |

| | |Östersjön. | |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Förenklade |Småföretagandets |

| |N252(c) |regelverk, |villkor behandlas|

| | |lägre skatter |närmare i betänkande|

| | |och förbättrad |2002/03:NU7. |

| | |infrastruktur | |

| | |föreslås för | |

| | |att stimulera | |

| | |småföretagandet | |

| | |i Kalmar län. | |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|En karta av |Enligt Vägverkets |

| |N253 |åtgärder |planer skall|

| |(c) |föreslås för |nyinvesteringar i|

| | |regional |E22:an motsvarande 2,9

|

| | |utveckling och |miljarder kronor göras

|

| | |tillväxt i |fram till 2015.|

| | |Kalmar län och |Dessutom beräknas|

| | |hela landet. |ytterligare 100 km väg

|

| | | |göras |

| | | |mötesseparerande. |

| | | |Högskolans anslag ökas

|

| | | |med 15 % till 2003.|

| | | |Många av de mer|

| | | |allmänt hållna|

| | | |förslagen har|

| | | |besvarats av riksdagen

|

| | | |i samband med höstens|

| | | |beredning av prop.|

| | | |2002/03:1. |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Åtgärder för |Motion med liknande |

| |N256 |att stärka |inriktning avslogs av|

| |(c) |livskraft i |utskottet förra året|

| | |Emådalsområdet |(bet. 2001/02:NU4). |

| | |föreslås, som | |

| | |utvecklad | |

| | |fisketurism, | |

| | |garantier för | |

| | |genomförande av | |

| | |miljökonsekvensbeskrivningar| |

| | |av Emån etc. | |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Insatser för |Se motion |

| |N282 |att utveckla |2002/03:N253. |

| |(s) |Kalmar län | |

| | |föreslås, | |

| | |utbyggnad av | |

| | |E22:an och | |

| | |högskolan i | |

| | |Kalmar, | |

| | |satsningar på | |

| | |turism och | |

| | |upplevelseindustri,| |

| | |m.m. | |

----------------------------------------------------------

|Gotland |2002/03:|Efterlyser |Omlokaliseringen inom|

| |N294 |statliga |Stockholms läns|

| |(s) |insatser för |försäkringskassa har|

| | |Gotland, |givit 120 jobb till|

| | |exempelvis |Gotland, och|

| | |stärkning av |koncentrationen av|

| | |högskolan, |försvarets |

| | |kompensation |ekonomiredovisning |

| | |för höga |m.m. väntas ge nya|

| | |kostnader och |arbetstillfällen. Den|

| | |att göra |nati-onella |

| | |Gotland till |omställningsgruppen |

| | |temporärt |skall skapa|

| | |stödområde. |förutsättningar för|

| | | |ytterligare 260 jobb|

| | | |inom privat sektor.|

| | | |Högskolans anslag har|

| | | |höjts med 18 % jämfört

|

| | | |med 2002. |

----------------------------------------------------------

|Stock- |2002/03:|Behov av |Storstadsdelegationen|

|holms- |N305 |åtgärder för |har under 2001|

|regionen|(m) |att främja |förstärkt |

| | |tillväxt i |tillväxtaspekten inom|

| | |Stockholmsregionen.|storstadspolitiken|

| | | |genom att öka|

| | | |fokuseringen på|

| | | |tillväxt, |

| | | |sysselsättning och|

| | | |utbildning. Ett första

|

| | | |steg har tagits för|

| | | |att öka samverkan|

| | | |mellan arbetet som|

| | | |pågår inom de lokala|

| | | |utvecklingsavtalen och

|

| | | |arbetet inom ramen för

|

| | | |regionala |

| | | |tillväxtavtal och|

| | | |kommande regionala|

| | | |tillväxtprogram. |

| | | | |

| | | |Se vidare motion|

| | | |2002/03: N347. |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Förbättrade |Se motion |

| |N385 |förutsättningar |2002/03:N305. |

| |(s) |för tillväxt i | |

| | |Stockholmsregionen,| |

| | |som fler | |

| | |hyresbostäder, | |

| | |utbyggd | |

| | |kollektivtrafik | |

| | |och fler | |

| | |högskoleplatser.| |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Ny |Se motion |

| |N397 |småföretagarpolitik|2002/03:N305. |

| |(fp) |för fler |Småföretagandets |

| | |service- och |villkor behandlas|

| | |turistarbeten i |närmare i betänkande|

| | |Stockholms län. |2002/03:NU7. |

----------------------------------------------------------

|Mälar- |2002/03:|En |En samlad avstämning |

|dalen |N347 |storstadspolitik|och utvärdering av den

|

| |(kd) |för Stockholms- |nya storstadspolitik|

| | |och |som presenterades i|

| | |Mälardalsregionen|prop. 1997/98:165|

| | |efterlyses. |pågår. Den kommer att|

| | | |ligga till underlag|

| | | |för ställningstaganden

|

| | | |till former och|

| | | |omfattning för den|

| | | |fortsatta |

| | | |storstadspolitiken. |

| | | |Regeringen avser att|

| | | |återkomma till|

| | | |riksdagen under 2003|

| | | |om storstadspolitikens

|

| | | |utveckling. |

| | | | |

| | | |Stockholmsberedningen|

| | | |har i uppgift att|

| | | |föreslå förbättringar|

| | | |i transportsystemet i|

| | | |Stockholms- och|

| | | |Mälardalsregionen. Den

|

| | | |avlämnade sitt andra|

| | | |betänkande (SOU|

| | | |2002:11) i januari|

| | | |2002. |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Kraftfulla |Motionärernas krav på|

| |N358 |insatser, i |förbifart Sala längs|

| |(s) |synnerhet |riksväg 70 tillgodoses

|

| | |gällande vägar |i Vägverkets plan för|

| | |och järnvägar, |framtida |

| | |är nödvändiga |investeringar. |

| | |för | |

| | |Västmanlands | |

| | |utveckling. | |

----------------------------------------------------------

|Värmland|2002/03:|Harmonisering |Slutrapporten från |

|och |N265 |av regelsystem |Nordiska rådets|

|Dalsland|(fp) |mellan |särskilda utredare av|

| | |gränsområden i |nordbors rättigheter|

| | |Sverige och |vid bosättning i andra

|

| | |Norge |nordiska länder|

| | |efterlyses. |avlämnades i april|

| | | |2002 (ANP 2002:719). |

| | | | |

| | | |Sverige är ordförande|

| | | |för det nordiska|

| | | |regeringssamarbetet |

| | | |under 2003. Regeringen

|

| | | |avser därvid bl.a. att

|

| | | |prioritera |

| | | |underlättandet av|

| | | |rörlighet över gränser

|

| | | |för nordiska|

| | | |medborgare, genom att|

| | | |verka för att olika|

| | | |gränshinder och onödig

|

| | | |byråkrati avskaffas. |

| | | | |

| | | |

Gränsintegrationsproblematiken |

| | | |har nyligen behandlats

|

| | | |i betänkande|

| | | |2002/03:KU8. |

| | | | |

| | | |Regionen är föremål|

| | | |för stöd via EU:s|

| | | |Interreg III-|

| | | |initiativ, syftande|

| | | |till att främja|

| | | |samarbete och|

| | | |integration över|

| | | |nationsgränser. |

| | | | |

| | | |Kommerskollegium har|

| | | |nyligen utrett|

| | | |handelshinder gentemot

|

| | | |Norge. |

----------------------------------------------------------

|Norrland|2002/03:|Satsningar på |Satsningar om ca 3,6 |

| |N257 |kommunikationsområdet,|miljarder kronor

på |

| |(fp) |främst |E4:an i Norrland|

| | |förstärkningar |planeras fram till|

| | |av delar av |2015. Förslagen på|

| | |E4:an |högskoleområdet får|

| | |efterfrågas, |anses besvarade i och|

| | |liksom vissa |med höstens|

| | |förändringar på |behandlingen av prop.|

| | |högskoleområdet.|2002/03:1. |

----------------------------------------------------------

| |2002/03:|Efterlyser |Se motion |

| |N380 |åtgärder för |2002/03:N265. |

| |(s) |att underlätta | |

| | |en | |

| | |"regionförstoring"| |

| | |i | |

| | |Tornedalsområdet,| |

| | |med ökat utbyte | |

| | |över gränsen. | |

----------------------------------------------------------

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill liksom tidigare peka på att den regionala

utvecklingspolitiken enligt de gällande målen skall inriktas på att

skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk tillväxt, rättvisa och

valfrihet, så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i

hela riket. Utskottet konstaterar att de regionalpolitiska problemen

inte kan lösas enbart genom de åtgärder som vidtas inom

utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling. Insatser krävs

inom många olika politikområden, såsom exempelvis arbetsmarknads-,

närings-, utbildnings- och kommunikationsområdena.

Riksdagen beslutade under föregående riksmöte i enlighet med

förslagen i propositionen om en politik för tillväxt och livskraft i

hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2002/03:NU4). Ett genomförande av

de förslag som då beslutades kommer att få återverkningar för bygder

och regioner i hela landet.

Utskottets principiella uppfattning är att åtgärder och insatser

som begärs för olika delar av landet skall prövas inom ramen för de

möjligheter som av riksdag och regering anförtros de regionala

organen samt i förekommande fall Nutek, Glesbygdsverket och Vinnova.

Även EG:s strukturfondsstöd bör nämnas i detta sammanhang.

Mot denna bakgrund avstår utskottet från att i detta sammanhang

göra en mer detaljerad bedömning av de här aktuella

motionsyrkandena, vilka således avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1. Regionala tillväxtprogram (punkt 2)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa

Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars

Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande

lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:MJ428 yrkande 10, 2002/03:N267 yrkande 18 och 2002/03:N393

yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:N302 yrkande 4 och

2002/03:N398 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser liksom tidigare att formerna för de regionala

tillväxtprogrammen inte är den mest väsentliga frågan. Däremot bör

ökad vikt läggas vid underifrånperspektivet. Det avgörande har varit

och är att många olika parter träffas under nya former och

diskuterar konkreta åtgärder i syfte att uppnå hållbar utveckling i

regionerna.

Inför starten av de nya tillväxtprogrammen återstår vissa brister

att åtgärda. Särskilt efterlyser vi att näringslivet och då framför

allt de små företagen skall bli mer delaktiga. Dessa är nämligen

mycket viktiga aktörer för att uppnå den önskade utvecklingen. Det

förefaller dock som om aktiva företagare känner sig främmande inför

kulturen och arbetsformerna kring tillväxtprogrammen. Regeringens

förslag om ett program för lokal näringslivsutveckling är

otillräckligt som instrument för att få in företagarkraften i

tillväxtprogrammen.

Vi tror att mångfald och kreativitet utvecklas bättre inom ramen

för lokala initiativ; t.ex. står kommunen och de kommunalt ansvariga

närmare de lokala problemen än länsstyrelserna och staten. När det

gäller den sociala dimensionen får det inte bara vara tomma ord i

regeringens riktlinjer. Bland annat måste kvinnorna involveras

bättre i partnerskapen genom att ambitionerna och arbetsformerna i

programmen också attraherar kvinnor.

För att öka medvetenheten om miljöperspektivet som tillväxtfaktor

förutsätts att detta perspektiv tydligt kommer in i programmens

olika delar redan från början.

Det är ett oavvisligt krav att alla insatser inom den regionala

utvecklingspolitiken utvärderas så att de instrument som kan behövas

inom den nationella politiken och inom de prioriterade områdena

succesivt kan effektiviseras. Vidare bör relationen mellan EU:s

sammanhållningspolitik och den nationella regionala

utvecklingspolitiken analyseras ytterligare.

Vad som här anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna. Därmed blir motionerna 2002/03:MJ428 (c), 2002/03:N267

(fp) och 2002/03:N393 (kd) i det väsentliga tillgodosedda i berörda

delar och tillstyrks. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

2. Kapitalförsörjning (punkt 3)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa

Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars

Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande

lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:Fi237 yrkande 2, 2002/03:N274, 2002/03:N307 yrkande 1,

2002/03:N324 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:N345 yrkande 16 och

avslår motionerna 2002/03:N280 yrkandena 1 och 2, 2002/03:N302

yrkandena 7, 8, 12 och 13, 2002/03:N344 yrkande 2, 2002/03:N362

yrkande 7 och 2002/03:N373.

Ställningstagande

Vi vill betona att frågan om kapitalförsörjningen är av central

betydelse inom den regionala näringspolitiken - liksom inom

näringspolitiken i stort. En effektivt fungerande kapitalmarknad är

en grundförutsättning för skapandet av nya företag och för tillväxt

i befintliga företag.

Enligt vår uppfattning är kapitalförsörjningen ett särskilt stort

problem i glesbygden, där låga fastighetsvärden innebär en brist på

realsäkerhet för t.ex. en företagare som har behov av att låna

pengar till en investering. Vidare har den rådande konjunkturen i

kombination med statliga missgrepp, bl.a. på

såddfinansieringsområdet, medfört att situationen när det gäller

kapitalförsörjning - inte minst inom den regionala

utvecklingspolitiken - är under all kritik. På sikt drabbas

landsbygdsföretagen och de olika utvecklingsprojekten av allvarliga

problem om inte kraftansträngningar görs för att förbättra

tillgången på riskvilligt kapital, även när det gäller det som

kallas socialt företagande.

Mot den bakgrunden borde det vara naturligt att pröva nya grepp i

politiken. Kreditgarantiföreningar är en ganska ny företeelse i

Sverige; där anser vi att det statliga stödet borde ha varit

snabbare och mer bestämt. I motionerna 2002/03:Fi237 (kd),

2002/03:N274 (kd), 2002/03:N307 (kd), 2002/03:N324 (c, kd) och

2002/03:N345 (c) skisseras olika lösningar för att råda bot på

situationen, t.ex. olika lösningar byggda på lokalt engagemang,

uppbyggnad av regionala riskkapitalfonder med regionala styrelser

och åtgärder inom skatteområdet. (När det gäller återförande av

vattenkraftsvinsterna som en finansiell bas för åtgärder hänvisas

till den separata behandlingen av denna fråga i ett senare avsnitt i

betänkandet.)

Utan att binda oss för vilken metod som bör användas i ett

permanent system för kapitalförsörjningen anser vi att det bör

finnas en öppenhet att se på nya lösningar. Vi anser således att

riskkapitalförsörjningen på landsbygden bör belysas på ett allsidigt

sätt i en ny utredning.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställs sig bakom vad vi här har

anfört. Därmed blir de nämnda motionerna i det väsentliga

tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

3. Kapitalförsörjning (punkt 3)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande

lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/2003:N302 yrkandena 7, 8, 12 och 13 och avslår motionerna

2002/03:Fi237 yrkande 2, 2002/03: N274, 2002/03:N280 yrkandena 1 och

2, 2002/03:N307 yrkande 1, 2002/03:N324 yrkandena 1 och 2,

2002/03:N344 yrkande 2, 2002/03:N345 yrkande 16, 2002/03:N362

yrkande 7 och 2002/03:N373.

Ställningstagande

Jag anser att frågan om kapitalförsörjningen är av central betydelse

inom den regionala näringspolitiken - liksom inom näringspolitiken i

stort. En effektivt fungerande kapitalmarknad är en

grundförutsättning för skapandet av nya företag och för tillväxt i

befintliga företag. Kapitalförsörjningen är ett särskilt stort

problem i glesbygden, där låga fastighetsvärden innebär en brist på

realsäkerhet för t.ex. en företagare som har behov av att låna

pengar till en investering. Ett problem är att den privata

kapitalmarknaden inte är särskilt benägen att ta risker, ett annat

problem är att mindre företag ofta har lägre soliditet än större och

ett tredje problem är den bristande konkurrensen inom banksektorn.

På många orter finns det bara en enda bank.

Mot denna bakgrund bör kapitalförsörjningen utredas med särskilt

fokus på landsbygdens och glesbygdens företag. Målet måste vara att

förbättra tillgången på riskvilligt kapital, även när det gäller det

som kallas socialt företagande.

För att stödja lokalt nyföretagande bör - vid sidan av

kreditgarantiföreningar och statliga kreditgarantier - även andra

nya idéer prövas. Ett system med lokala börser/banker är ett sådant

uppslag som bör prövas, vilket ligger i linje med vad som föreslås i

motion 2002/03:N302 (mp). En lösning av detta slag har testats och

permanentats i Australien, där det visade sig att lokalbefolkningen

hellre investerade i den lokala bankens kontor än i andra bankers,

eftersom de därmed fick tillgång till kontorets service.

Mot denna bakgrund anser jag att kapitalförsörjning via lokala

banker/börser kan vara ett intressant alternativ, som bör studeras

närmare. Riksdagen bör ställa sig bakom vad jag här har anfört.

Därmed blir den nämnda motionen i det väsentliga tillgodosedd i

berörda delar och tillstyrks. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

4. Lokal utveckling (punkt 4)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa

Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars

Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande

lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:N207 yrkande 6 och avslår motionerna 2002/03:N224,

2002/03:N244, 2002/03:N361 och 2002/03: N364.

Ställningstagande

Inledningsvis vill vi understryka att goda allmänna villkor för

företagande är en grundläggande förutsättning för att svenska

företag skall kunna upprätthålla en internationell konkurrenskraft.

Inga åtgärder inom den regionala utvecklingspolitiken kan kompensera

ett bristfälligt lokalt näringsklimat. Framför allt de små

företagens förutsättningar är eftersatta.

Kommunernas välfärd hänger samman med företagsklimatets kvalitet,

vilken varierar betydligt mellan olika kommuner. Det handlar om

kommunikationer, utbildning, den lokala regelbördan, attityderna

från kommunens sida vid kontakter med näringslivet, förekomsten av

offentlig konkurrens med privata näringsidkare, kommunalskattens

nivå och kommunens smidighet vid plan- och byggärenden och liknande

frågor. Beroende på dessa förutsättningar för företagande ökar

sysselsättningen i kommunen.

För att främja landsbygdens små företag är regeringens lokala

program för entreprenörskap och lokal utveckling inte tillräckligt.

Vad som behövs är i först hand en reformering av regelverket, vilket

i dag är illa anpassat till landsbygdens verksamhetsformer.

Därutöver behövs en allmän attitydförändring gentemot företag och

företagare.

Vi anser att riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N207 (m) i aktuell del och

avslår övriga här berörda motionsyrkanden.

5. Återförande av del av vattenkraftsvinsterna (punkt 5)

av Ingegerd Saarinen (mp), Åsa Torstensson (c), Lars Lindén (kd)

och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande

lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:N205, 2002/03:N210, 2002/03:N246, 2002/03:N259,

2002/03:N290, 2002/03:N302 yrkande 15, 2002/03:N325 och 2002/03:N345

yrkande 15.

Ställningstagande

Det är otvivelaktigt så att det lokala näringslivet och invånarna

kan ha vissa nackdelar från rekreationssynpunkt m.m. av exempelvis

ett vattenkraftverk med tillhörande uppdämda områden.

Kompensationstanken finns inbyggd i regelverket om bygde- och

fiskeavgifter. Med hänsyn till att bestämmelserna är "stelbenta" har

regeringen ansett att det finns skäl att göra en översyn av

användningen av bygdemedel, så att de kan komma berörd bygd till del

på ett mer flexibelt sätt än i dag. Vi delar den bedömningen och

beklagar att översynen knappast påbörjats.

Med anledning av de motioner som tar upp frågan om återförande av

en del av vinsterna från vattenkraftsproduktionen till de

producerande regionerna vill vi framhålla att det är av stor vikt

att denna fråga noggrant studeras. Enligt vår uppfattning har frågan

om återföring av del av vattenkraftsvinsterna inte utretts

tillräckligt av den regionalpolitiska utredningen. Bland annat borde

utredningen ha belyst de olika metoder som kan utnyttjas för en

vattenkraftsåterbäring samt konsekvenserna av dessa metoder. Vidare

bör det norska systemet studeras mer ingående. Med hänsyn till denna

brist i informationsunderlaget anser vi att en ny utredning bör

tillsättas för att studera frågan om vilken metod som lämpligen kan

användas för att återföra en del av vattenkraftsvinsterna. Frågan om

hur resurserna bäst kan tillgodogöras i berörda kommuner och

regioner är en uppgift som lämpligen bör lösas när huvudfrågan har

retts ut. Med ett beslut i riksdagen i enlighet härmed tillgodoses i

väsentlig mån förslagen i motionerna 2002/03:N205 (c), 2002/03:N210

(c), 2002/03:N246 (v), 2002/03:N259 (kd), 2002/03:N290 (kd),

2002/03:N302 (mp), 2002/03:N325 (c, fp, kd, v, mp) och 2002/03:N345

(c).

6. Utlokalisering av statlig verksamhet (punkt 6,

motiveringen)

av Eva Flyborg (fp), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som börjar med

"Efter omställningsarbetet" och slutar med "ett lokaliseringsärende"

borde ha följande lydelse:

När det gäller lokalisering av statliga myndigheter m.m. delar vi

den uppfattning som kommer till uttryck i flera av de här aktuella

motionerna, nämligen att syftet med riktlinjerna inte uppnås. Till

exempel kan nya myndigheter placeras utanför Stockholm men i stadens

omedelbara närhet. Misstanken att reglerna kringgås kan inte

undvikas.

Vi är positivt inställda till det utredningsarbete som nu utförs

av ITPS respektive Statskontoret och förutsätter - i linje med

önskemålet i motion 2002/03:N332 (fp) - att detta arbete inbegriper

också de samhälleliga och samhällsekonomiska konsekvenserna av olika

lokaliseringsmönster.

För att nå resultat anser vi att det förhållningssätt som förordas

i motion 2002/03:Kr203 (kd), dvs. att det är hög tid att bryta

invanda tankemönster och se nya möjligheter när nya myndigheter

etableras, är sympatiskt. Lokaliseringen av statliga myndigheter är

onekligen en viktig framtidsfråga och det måste bli självklart att

ta till vara möjligheten att lokalisera fler statliga arbeten

utanför Stockholm.

Med hänvisning till vad som anförts anser vi att flera motioner

helt eller delvis har tillgodosetts. Mot denna bakgrund finns inte

behov av något uttalande från riksdagens sida. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks således.

7. Utlokalisering av statlig verksamhet (punkt 6)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande

lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:N279 och avslår motionerna 2002/03:Kr203, 2002/03:N203,

2002/03:N213, 2002/03:N232, 2002/03:N235 yrkandena 1 och 2,

2002/03:N238 yrkandena 1-3, 2002/03: N266 yrkande 4, 2002/03:N267

yrkande 16, 2002/03:N308 yrkande 1, 2002/03:N309, 2002/03:N318,

2002/03:N332 yrkandena 1 och 2, 2002/03:N342 yrkandena 1 och 2,

2002/03:N343 yrkande 2, 2002/03:N345 yrkande 7, 2002/03:N363,

2002/03:N370, 2002/03:N379, 2002/03:N384 och 2002/03:N386.

Ställningstagande

Vi anser att den del av utskottets ställningstagande som börjar med

"Efter omställningsarbetet" och slutar med "ett lokaliseringsärende"

borde ha följande lydelse:

Tyvärr följs inte alltid de fastlagda principerna, varför

resultaten av den förda politiken är alltför blygsamma. Därför bör

en ny och mer kraftfull metodik användas för att nå målen. I första

hand krävs att regeringen lägger fast en långsiktig och strategisk

plan för omlokalisering av statlig verksamhet. Det måste beaktas att

omlokalisering både kan vara ett verktyg för att främja en

myndighetsutveckling och ett verktyg i arbetet för regional

utveckling. Besluten måste föregås av kartläggningar, analyser och

bedömningar av konsekvenserna för de regioner som tappar

arbetstillfällen liksom för de regioner som tillförs

arbetstillfällen. Stor hänsyn måste visas de anställda och deras

familjer i en omlokaliseringssituation. Med hänsyn till att

befolkningen bör kunna ställa samma effektivitetskrav på en

myndighet som omlokaliseras och med hänsyn till att de berörda

familjerna har att ta ställning till svåra frågor om medflyttning,

bostad och arbetstillfälle för övriga vuxna i familjen, måste

omlokaliseringsplanen omspänna en tidsrymd på fem-tio år.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen bifalla motion

2002/03:N279 (v).

8. Utlokalisering av statlig verksamhet (punkt 6)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande

lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:N345 yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:Kr203,

2002/03:N203, 2002/03:N213, 2002/03: N232, 2002/03:N235 yrkandena 1

och 2, 2002/03:N238 yrkandena 1-3, 2002/03:N266 yrkande 4,

2002/03:N267 yrkande 16, 2002/03:N279, 2002/03:N308 yrkande 1,

2002/03:N309, 2002/03:N318, 2002/03:N332 yrkandena 1 och 2,

2002/03:N342 yrkandena 1 och 2, 2002/03:N343 yrkande 2,

2002/03:N363, 2002/03:N370, 2002/03:N379, 2002/03:N384 och 2002/03:

N386.

Ställningstagande

Sammanfattningsvis anser jag att de gällande principerna för

utlokalisering av statliga myndigheter även fortsättningsvis bör

tillämpas. Emellertid kan konstateras att reglerna i praktiken

kringgås när nya myndigheter och enheter lokaliseras till

kranskommunerna runt Stockholm. Därför bör regeringen överväga ett

nytt angreppssätt i samband med lokalisering av statlig verksamhet.

För det första bör utlokaliseringen ske planmässigt för att

ändamålsenliga rutiner skall kunna utvecklas och förfinas. Jag anser

att det är lämpligt att en sådan planering utgår från att 50 000

arbeten under en femårsperiod utlokaliseras från Stockholmsområdet

till nya orter över hela landet. Statliga verk bidrar verksamt till

att bredda arbetsmarknaderna i de regioner som myndigheten

lokaliseras till. För det andra bör regeringen redan i direktiven

till en utredning som rör ny statlig verksamhet påminna om de

principer som finns för lokalisering.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen bifalla motion

2002/03:N345 (c) i berörd del.

9. Servicefrågor (punkt 7)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa

Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars

Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande

lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:N267 yrkande 11, 2002/03:N304 yrkande 11, 2002/03:N307

yrkande 10 och 2002/03:N345 yrkande 5 och avslår motionerna

2002/03:N275, 2002/03: N302 yrkande 10, 2002/03:N313, 2002/03:N319,

2002/03:N320, 2002/03: N326, 2002/03:N341 yrkandena 1-3 och 5,

2002/03:N376 och 2002/03:N398 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår mening är frågorna om en god service för alla delar av

landet av mycket stor betydelse. Vi anser inte att regeringens

program och initiativ är tillräckliga för att uppnå målet om en god

servicenivå i hela landet.

Vi anser att målet om en god servicenivå väsentligen bör

förtydligas. Vidare bör regeringen genom riktlinjer till statliga

myndigheter och bolag ålägga dessa att tillhandahålla en

grundläggande samhällsservice. De statliga myndigheterna måste bli

bättre på att ta regional hänsyn i enlighet med det regelverk som

finns. Utan att binda oss för någon särskild form anser vi att idén

med lokala servicepunkter bör utredas.

När det gäller tillgänglighet till service som post, apotek och

annan grundläggande service vill vi framhålla nödvändigheten av

samverkan och samlokalisering, vilket också fungerar på flera håll i

landet. Vi anser även att småskaliga, lokalt anpassade och

alternativa driftsformer i ökad utsträckning bör gynnas av den

statliga politiken för tryggande av offentlig service. Detta kan

exempelvis ske genom att statens upphandlingsförfaranden inriktas på

att tjänster i första hand skall upphandlas av mindre, lokala

serviceproducenter.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen i det väsentliga

ställa sig bakom de här behandlade motionskraven i parti- och

kommittémotioner från Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

10.Landsbygds- och skärgårdsfrågor (punkt 8)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa

Torstensson (c), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars

Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande

lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2002/03:N267 yrkandena 1 och 19, 2002/03:N270 yrkandena 1 och 2,

2002/03:N307 yrkandena 6-8 och 2002/03:N345 yrkandena 1-3 och avslår

motionerna 2002/03: MJ429 yrkande 12, 2002/03:N241, 2002/03:N254,

2002/03:N265 yrkande 1, 2002/03:N317, 2002/03:N323, 2002/03:N329,

2002/03:N343 yrkande 7, 2002/03:N362 yrkande 2, 2002/03:N372 och

2002/03:N381.

Ställningstagande

Vi anser att regeringens politik för glesbygds- och skärgårdsområden

i alltför stor utsträckning är inriktad på statligt användande av

olika typer av riktade bidrag. Statens uppgift borde i stället vara

att skapa förutsättningar, i termer av grundläggande service och

gott företagsklimat, för lokala krafter att bidra till tillväxt och

forma en god livsmiljö för människor i glesbygd. Vi anser att dessa

strävanden skulle underlättas om statens insatser för

landsbygdsområden samlades till en landsbygdspolitik, liksom om

insatserna för öar och skärgårdsområden samordnades till en särskild

skärgårdspolitik.

Ett lokalt utvecklingsarbete som har samhällsnytta som främsta

drivkraft kan mobilisera medborgarnas engagemang och arbetsinsatser

inom sådana områden som har stor betydelse för vardagen, t.ex.

dagis, skola, arbetskooperativ, folkbildning, idrott eller

miljöprojekt. Detta engagemang kan kanaliseras på olika sätt, vilket

också exemplifieras i motionerna. En modell är Byskogsforum i

Dalarna, där lokala krafter arbetar för att skapa utkomstmöjligheter

i den yttersta glesbygden. Målsättningen att skapa lokala

förvaltningsmodeller i berörda områden kan vara ett sätt att rädda

och skapa nya arbetstillfällen. Kärnpunkten är att det lokala

utvecklingsarbetet bygger på under-ifrånperspektivet, vilket kan

leda till att lokal identitet skapas och att den lokala demokratin

förnyas.

Tillgång till kultur och bra fritidsaktiviteter är en mycket

viktig förutsättning för att skapa utvecklingskraft och en anda av

kreativitet i landsbygderna. Tillgång till kultur är också en viktig

förutsättning för att kunna attrahera och behålla nya

landsbygdsinnevånare. Kultur är därför ingen lyx som kan ges lägre

prioritet än andra ansträngningar för att utveckla landsbygden. Det

är angeläget att kulturkonsumtion kan spridas över hela landet, och

därför bör kulturanslagen riktas på ett annat sätt än i dag.

Förutom att vara nyckeln till försörjning för många människor

utgör småföretag på landsbygden även en viktig del av den lokala

kulturen. En anda av företagsamhet kan spridas och skapa livskraft i

bygden. För att främja landsbygdens små företag är regeringens

förordande av lokala program för entreprenörskap dock inte

tillräckligt. Vad som behövs är i första hand en reformering av

skatter och regler, vilka i dag är illa anpassade till landsbygdens

verksamhetsformer.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen i det väsentliga

ställa sig bakom motionerna 2002/03:N267 (fp), 2002/03:N270 (kd),

2002/03:N307 (kd) och 2002/03:N345 (c) i aktuella delar. Övriga

motioner bör avslås av riksdagen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Fi237 av Ragnwi Marcelind (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att främja tillkomsten av privata

försäkringssystem eller nätverk där mindre företag kan förena sina

resurser i form av t.ex. gemensamma lånesäkerheter och hjälp vid

låneutvärderingar och bankkontakter.

2002/03:Kr203 av Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lokalisering av nya statliga myndigheter.

2002/03:T377 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hinder mot utveckling i Öresundsregionen.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tidigt integrera miljöperspektivet i de

regionala tillväxtprogrammen samt förstärka den sociala aspekten

för att nå en hållbar utveckling.

2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att leva och bo på landsbygden.

2002/03:N203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utlokalisering av statlig verksamhet från det överhettade

Stockholm.

2002/03:N205 av Kenneth Johansson och Viviann Gerdin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om återförande av pengar från vattenkraftsproduktionen till

kommuner och regioner där den produceras.

2002/03:N207 av Sten Tolgfors (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av förbättrade lokala förutsättningar

för företagande.

2002/03:N210 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda förutsättningarna för en återföring av pengar

från vattenkraftsproduktionen till kommuner och regioner där

vattenkraften produceras.

2002/03:N213 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utlokalisering av statlig verksamhet till Kalmar län.

2002/03:N224 av Sven-Erik Österberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nödvändigheten av att vidta åtgärder som underlättar

nybyggnation av industri och företagslokaler i regioner med låg

tillväxt.

2002/03:N232 av Håkan Juholt och Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lokalisering av myndigheter.

2002/03:N235 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en konkret plan för lokalisering av statlig

verksamhet över landet, med målsättningen 50 000

årsarbetstillfällen under en femårsperiod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokalisering av statlig verksamhet till

Dalarnas län.

2002/03:N236 av Johan Linander och Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kraftfullt påskynda arbetet för att undanröja hinder

för integration, företagande och utveckling i Öresundsregionen.

2002/03:N238 av Cecilia Nilsson Wigström m.fl. (fp, m, kd, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en regional utvecklingspolitik kräver

åtgärder för att skapa en arbetsmarknad för samhällsvetare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att för få huvudkontor för statliga verk och

myndigheter är lokaliserade till Göteborg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att fler huvudkontor för statliga verk och

myndigheter bör lokaliseras till Göteborg.

2002/03:N241 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att initiera ett "Hela Sverige skall leva"-projekt.

2002/03:N243 av Agneta Ringman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om insatser för att utveckla Öland.

2002/03:N244 av Lennart Gustavsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Nutek ges i uppdrag att permanenta försöket med de

kommunala teknikskolorna.

2002/03:N246 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur en del av

vattenkraftsvinsten skall kunna återföras till de

vattenkraftsproducerande regionerna i enlighet med vad i motionen

anförs.

2002/03:N252 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lika villkor för företagsamhet i Kalmar län.

2002/03:N253 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för regional utveckling i Kalmar län.

2002/03:N254 av Agne Hansson och Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för en levande skärgård året om.

2002/03:N255 av Kenneth Lantz och Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om integrationsarbetet i Öresundsområdet.

2002/03:N256 av Agne Hansson och Margareta Andersson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärka livskraften i Emådalsområdet.

2002/03:N257 av Anna Grönlund m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motion

anförs om regionala flygplatser, E 4 i Norrland samt vissa

högskolefrågor.

2002/03:N259 av Erling Wälivaara och Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om återbäring av

en del av vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften

produceras.

2002/03:N265 av Runar Patriksson och Anita Brodén (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om människors rätt att bo där de vill.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förenklingar i regelsystemet för

gränsövergångar beträffande arbete, tjänster,

arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsförmåner och varor

mellan Sverige och övriga nordiska länder.

2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om statlig verksamhet på Gotland.

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om människans rätt att välja var man vill bo.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den grundläggande samhällsservicen bör

tryggas i lag.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om statliga myndigheters lokalisering.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att reformera de regionala

tillväxtavtalen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kultur och fritidsaktiviteter på landsbygden.

2002/03:N270 av Rosita Runegrund och Sven Brus (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en samlad

politik för utveckling av de svenska skärgårdsområdena.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförts om samordningsansvaret för statlig verksamhet i

skärgården.

2002/03:N274 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om riskkapitalförsörjning för utveckling av

landsbygdsföretag.

2002/03:N275 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förutsättningarna för en levande landsbygd.

2002/03:N279 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en nationell plan för lokalisering av statliga verk och

myndigheter.

2002/03:N280 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en bred riskkapitalutredning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utvecklingsfond.

2002/03:N282 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om insatser för att utveckla Kalmar län.

2002/03:N290 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att frågan om

återbäring av en del av vattenkraftsvinsterna till de län där

vattenkraften produceras utreds.

2002/03:N294 av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om insatser för att utveckla Gotland.

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stimulera kommunerna att vara aktivare i

arbetet kring tillväxtavtalens skrivningar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stimulera upprättandet av lokala börser

eller riskkapitalbolag.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stimulera upprättandet av

kreditgarantiföreningar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om starkare styrning av statliga verk och att

tydligare direktiv skall krävas av statliga verk och bolag för att

dessa inte skall överge mindre orter och glesbygd.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kreditgarantiföreningar.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lokala banker och börser.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vattenkraften.

2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en god samhällsservice i alla delar av landet.

2002/03:N305 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av åtgärder för att främja fortsatt

tillväxt i Stockholmsregionen.

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om riskkapitalförsörjning för utveckling av

landsbygdsföretag.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheter till lokal förvaltning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en vidareutveckling av Folkrörelserådets

verksamhet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behov av en samordningsfunktion vid

länsbygderåden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om grundservicepaket och servicepunkter.

2002/03:N308 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lämpligheten av utlokalisering av ett statligt

verk till Västmanlands län.

2002/03:N309 av Håkan Larsson och Sven Bergström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utlokalisering av statlig verksamhet till mindre kommuner.

2002/03:N313 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om statens ansvar för glesbygdens dagligvarubutiker.

2002/03:N317 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de mindre tätorternas situation i dag.

2002/03:N318 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om lokalisering av Fastighetsmäklarnämnden till

Jönköping.

2002/03:N319 av Sonia Karlsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om översyn av glesbygdsstödet.

2002/03:N320 av Lilian Virgin m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om mindre butiker på landsbygden.

2002/03:N323 av Lena Ek och Roger Karlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att fylla regeln om ö-status i

Amsterdamfördragets artikel 158 med nationellt innehåll.

2002/03:N324 av Birgitta Sellén och Lars Lindén (c, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändringar i den svenska regionalpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning om skapandet av ett privat

partnerskap för regional utveckling.

2002/03:N325 av Håkan Larsson m.fl. (c, mp, fp, kd, v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att låta utreda förutsättningarna för återbäring från

vattenkraften.

2002/03:N326 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att reglerna om

stöd till butiker i glesbygd ses över.

2002/03:N329 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att pröva och

utvärdera motionens olika förslag i syfte att ge goda

förutsättningar för medborgarna att kunna bo och arbeta i hela

landet.

2002/03:N332 av Eva Flyborg och Yvonne Ångström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nyetablering, utlokalisering eller avknoppning

av statliga styrelser, myndigheter eller verk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en utredning om de samhälleliga

konsekvenserna av koncentration av statliga verk och styrelser

till Stockholmsområdet bör tillsättas.

2002/03:N336 av Berndt Sköldestig (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att satsa på utveckling av medelstora städer.

2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om grundservice för regional balans i Skåne.

2002/03:N341 av Lena Ek m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lanthandeln som nav i regional utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ersättning till lanthandlar för samordnad

offentlig information.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om stödformer till lanthandlar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en särskild utredning för att samordna insatser

för att uppfylla det regionalpolitiska målet om likvärdig service

över hela landet med statliga bolags verksamhet och bevarandet av

lanthandlar som nav i regional utveckling.

2002/03:N342 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utlokalisering av statliga jobb till

Västernorrlands län.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen inte har uppfyllt sitt löfte om

utlokalisering av 300 statliga jobb till Sollefteå.

2002/03:N343 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att flytta ut statliga arbetstillfällen till

Norrland.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att återlämna mer pengar till kommunerna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att öka jämställdheten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skapa bättre förutsättningar för att flytta

till Norrland.

2002/03:N344 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om problemet med brist på lokalt riskkapital.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att formulera en särskild landsbygdspolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att formulera en särskild skärgårdspolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stödja en utveckling av klusterbildningar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en statligt garanterad tillgång till

grundservice.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utlokalisering av statliga myndigheter, bolag

och verk.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda en modell för återföring av delar av

resurserna som genereras av vattenkraften till regional och lokal

nivå.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att inrätta regionala riskkapitalfonder med

regionala styrelser för startandet av nya företag.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utvärdering och förändringar av

regionalpolitiken utifrån ett jämställdhetsperspektiv.

2002/03:N346 av Cristina Husmark Pehrsson och Margareta Pålsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att öka tillväxten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökade insatser för att förstärka integrationen

över Öresund, i första hand mellan Skåne och Själland.

2002/03:N347 av Sven Gunnar Persson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en storstadspolitik för

Stockholm-Mälardalsregionen (Stockholm, Södermanland, Uppsala,

Västmanland och Örebro) inom alla berörda politikområden.

2002/03:N353 av Kent Härstedt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om integrationsarbetet i norra Öresund.

2002/03:N358 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet och nödvändigheten av kraftfulla insatser för

kommunikationer och annan regionalpolitik i Västmanland.

2002/03:N361 av Ann-Kristine Johansson och Kristina Zakrisson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att samla och bygga upp kunskap och att sprida

erfarenheter om den lokala miljön.

2002/03:N362 av Per Erik Granström m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om det kommunala skatteutjämningssystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökad samverkan mellan statliga myndigheter,

kommuner, organisationer och näringsliv.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om fungerande och hållbara arbetsmarknadsregioner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förutsättningar att rekrytera personal.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillgång på riskkapital.

2002/03:N363 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Hans Stenberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om försvarsbeslutets konsekvenser för sysselsättningen i

Sollefteå.

2002/03:N364 av Hans Stenberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kollektivavtal vid företagsetableringar.

2002/03:N370 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av den statliga verksamheten.

2002/03:N372 av Rune Berglund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om likvärdiga levnadsvillkor i hela landet.

2002/03:N373 av Gunnar Sandberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om riskvilligt kapital.

2002/03:N376 av Margareta Andersson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stödja lanthandeln som en viktig del av servicen på

landsbygden.

2002/03:N379 av Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utlokalisering av statliga verk.

2002/03:N380 av Anders Sundström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utveckling av Tornedalen.

2002/03:N381 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad samordning inom olika närliggande verksamhetsområden.

2002/03:N384 av Sven Bergström och Kenth Högström (c, s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fördelningen av statliga verk och myndigheter.

2002/03:N385 av Tommy Waidelich m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbättrade förutsättningar för tillväxt i

Stockholmsregionen.

2002/03:N386 av Anders Ygeman och Maria Hassan (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att flytta statliga myndigheter till Stockholms

förorter.

2002/03:N393 av Lars Lindén m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillväxtavtalen.

2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av en ny småföretagarpolitik för att

skapa fler jobb i bl.a. servicesektorn i Stockholms län och inte

minst i skärgården.

2002/03:N398 av Monica Green m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att arbetet med tillväxtavtalen bör fortsätta

och vidareutvecklas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att fungerande service finns

tillgänglig på landsbygd och i glesbygd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att skapa arbetstillfällen för

högskoleutbildade också p