Bet. 2002/03:NU9

Näringsutskottets betänkande

2002/03:NU9

Statliga företag

Sammanfattning

Utskottet har inget att erinra mot 2002 års redogörelse för företag med

statligt ägande, vilken har överlämnats till riksdagen med regeringens

skrivelse 2001/02:120. Skrivelsen bör därmed läggas till handlingarna.

Samtliga motionsyrkanden i betänkandet avstyrks. Yrkandena gäller synen på

statligt ägande av företag och försäljning av statliga företag, statens

ägarutövning och könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna. När

det gäller försäljning säger utskottet att det i vissa fall kan vara

motiverat med försäljning av del av eller hela det statliga ägandet i ett

bolag. Den ordning som för närvarande gäller och som innebär att regeringen

- i det fall den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram förslag till

riksdagen om försäljning, anser utskottet vara ändamålsenlig. I en

reservation (m, fp, kd, c) begärs en plan för försäljning av statliga

företag och en redovisning av syftet med det statliga ägandet för

respektive bolag.

I fråga om statens ägarutövning hänvisar utskottet till pågående arbete

inom Regeringskansliet avseende riktlinjer, offentliga bolagsstämmor, etisk

policy, m.m. En annan uppfattning redovisas i en reservation (m, fp, kd,

c), där det föreslås ett tillkännagivande av riksdagen i dessa frågor.

Beträffande könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna utgår

utskottet från att regeringen ökar sina ansträngningar för att uppfylla

den målsättning rörande jämställdhet i fråga om representation, lön och

inflytande som riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat, och som en

bred opinion klart ställt sig bakom. Detta måste, påpekar utskottet, leda

till en ökande andel kvinnor i både styrelserna och ledningarna för de

statliga företagen, liksom bland styrelseordförandena. I en reservation (m,

fp, kd, c) understryks vikten av en allmän vidgning av kompetensen i

styrelserna för de statliga företagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Synen på statligt ägande av företag

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:120 till handlingarna och

avslår motionerna 2001/02:N65 yrkandena 1 och 6, 2001/02:N66 yrkandena

1-4, 2001/02:N67 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi236 yrkandena 3 och 4,

2002/03:MJ425 yrkande 3, 2002/03:N263 yrkande 8, 2002/03: N269 yrkande

4 och 2002/03:N395 yrkande 18.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Statens ägarutövning, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:N65 yrkandena 2, 4 och 5,

2001/02:N66 yrkandena 5 och 6, 2002/03:N249, 2002/03:N276, 2002/03:

N281 yrkandena 1-6 och 2002/03:N316.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna, m.m.

Rikdagen avslår motionerna 2001/02:N65 yrkande 3, 2002/03:N310 och

2002/03:A242 yrkandena 3 och 4.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 8 april 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Mikael

Odenberg (m), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Fly-

borg (fp), Sylvia Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria Larsson

(kd), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m),

Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Stefan

Hagfeldt (m), Lars Johansson (s) och Reynoldh Furustrand (s).

2002/03

NU9

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 2001/02:120 med 2002 års redogörelse för fö-

retag med statligt ägande,

dels 3 motioner som väckts med anledning av skrivelsen,

dels 11 motioner från allmänna motionstiden.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse om statliga företag till

handlingarna och samtidigt avslå ett antal motionsyrkanden rörande

bl.a. försäljning av statliga företag, statens ägarutövning och för-

ändring av könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna. Ut-

skottet redovisar sin syn på statligt ägande av företag. När det gäller

statens ägarutövning hänvisar utskottet till pågående arbete inom

Regeringskansliet avseende riktlinjer, offentliga bolagsstämmor,

etisk policy, m.m. Beträffande könsfördelningen utgår utskottet från

att regeringen ökar sina ansträngningar för att öka andelen kvinnor i

både styrelserna och ledningarna för de statliga företagen, liksom

bland styrelseordförandena. Jämför reservationerna 1-3 (m, fp, kd,

c).

Skrivelsen om statliga företag

Inledning

I skrivelse 2001/02:120 lämnar regeringen sin årliga redogörelse för förvalt-

ningen av statens företagsägande samt för verksamheten i företagen med

statligt ägande och i affärsverken. I redogörelsen beskrivs utvecklingen i

fråga om förvaltningen av statens företagsägande under år 2001 och fram

t.o.m. mars 2002. I redovisningen ingår dels aktiebolag vars aktier förvaltas

av departementen, dels de affärsdrivande verken Luftfartsverket, Sjöfartsver-

ket och Affärsverket svenska kraftnät. Statens järnvägar (SJ) ombildades till

aktiebolag den 1 januari 2001.

Systemet med årliga redogörelser från regeringen baseras på ett beslut av

riksdagen våren 1981 (prop. 1980/81:22, bet. 1980/81:NU29). Från och med

år 1999 utger regeringen också en mer lättillgänglig version av skrivelsen. I

regeringens redogörelse redovisas mer fullständiga resultat- och balansräk-

ningar. I sammanställningarna följer Regeringskansliet sedvanliga regler

rörande redovisningsinformation. Sedan år 2001 redovisas även en konsolide-

rad balans- och resultaträkning. Redovisningen ger en bild av statens samlade

företagsengagemang och de totala värdena i denna företagssfär. I avsnittet om

Regeringskansliets ägarförvaltning finns en redovisning av Regeringskansli-

ets förvaltningskostnader, och i avsnittet om den statliga företagssfären finns

branschöversikter som belyser under vilka förutsättningar företag med statligt

ägande verkar.

I den siffermässiga presentationen och i den skriftliga analysen av den

statliga företagssfären har företagen delats upp i två huvudgrupper, nämligen

företag som verkar under marknadsmässiga villkor och krav och företag som

har särskilda samhällsintressen. Uppdelningen avses ge underlag för en mer

rättvisande bild, samtidigt som analysen av såväl det samlade företagsägandet

som de enskilda företagens resultat och måluppfyllelse underlättas. I syfte att

öka genomlysningen av staten som ägare och av företagen med statligt ägan-

de publicerar Regeringskansliet sedan år 2000 kvartalsrapporter över företag

med statligt ägande. I skrivelsen ingår också uppgifter om de riktlinjer och

riksdagsbeslut som ligger till grund för företagens verksamhet samt uppgift

om de styrelser som utsetts på bolagsstämmorna under våren 2002 eller ge-

nom regeringsbeslut våren 2002.

Olika förbättringar har gjorts i den nu aktuella redogörelsen. Avsnittet om

statens ägarpolitik har - när det gäller genomlysning - kompletterats med

information om de av regeringen beslutade riktlinjerna för extern ekonomisk

rapportering för företag med statligt ägande, om bolagsstämmor och om revi-

sorernas roll i de statliga företagen. I avsnittet om viktiga policyfrågor

finns en samlad redovisning av hur många av de statliga företagen och hur

stor del av de totala tillgångarna som omfattas av miljöpolicy och

miljöledningssystem. Även jämställdhetsfrågor och mångfaldsarbete

redovisas. I branschavsnitten har analysen av de olika branscherna

utvecklats, och i företagspresentationerna lämnas information om

företagens utdelningspolicy, förutsatt att bolaget omfattas av ett

utdelningskrav. Verksamhetsberättelsen tillhandahålls även på engelska,

eftersom regeringen mött ett stort intresse från utlandet för den svenska

modellen för förvaltning av företag med statligt ägande.

Statens ägarpolitik

Den svenska staten är Sveriges största företagsägare och arbetsgivare. Genom

Regeringskansliet förvaltas 62 företag/koncerner, varav 47 ägs helt och

15 tillsammans med andra. Totalt är ca 200 000 personer anställda i dessa

bolag. Staten är den största ägaren på Stockholmsbörsen. Statens ägarroll är

komplex då staten äger företag inom verksamheter som spänner från gruvin-

dustri och fastigheter till opera och spel. Regeringen har infört värdeskapande

som övergripande mål. Företagen har, som nämnts, delats in i två grupper,

nämligen företag som verkar under marknadsmässiga villkor och krav samt

företag som främst har särskilda samhällsintressen att uppfylla.

Företag med marknadsmässiga krav kännetecknas av något eller båda av

följande kriterier: De verkar på en marknad med full konkurrens; Ägaren,

staten, ställer marknadsmässiga krav på resultat och avkastning baserade på

riskprofil. Målet för ägarpolitiken inom denna grupp sätts utifrån marknads-

mässiga krav. För flera av dessa företag används det gängse måttet för värde-

skapande, dvs. att nuvärdet av de framtida kassaflödena skall vara större än

företagets sammanvägda kostnad för det lånade kapitalet och ägarens kapital.

Under de senaste fyra åren har regeringens förvaltning varit inriktad på en

finansiell omvandling av företagen i syfte att maximera aktieägarvärdet.

Utvärderingen av företagen i denna grupp sker genom att utvärdera lönsam-

heten hos företaget för att avgöra om företaget genererar en acceptabel av-

kastning. Avkastningskraven måste bl.a. i konkurrenshänseende motsvara

kraven på övriga företag i samma bransch.

Företag med särskilda samhällsintressen kännetecknas av något eller några

av följande kriterier: Staten styr verksamheten på ett påtagligt och direkt

sätt; Företagen verkar på en marknad med särskilda förbehåll; En del av

företagen verkar helt eller delvis utan konkurrens, andra är fullt

konkurrensutsatta. För denna grupp av företag gäller att speciella mål

sätts, varvid bl.a. kraven på avkastning avviker från vad som är gängse i

verksamheter som bedrivs helt på marknadsmässiga villkor. Utvärderingen och

uppföljningen baseras bl.a. på kvalitativa parametrar härledda ur

samhällsekonomiska eller sektorspolitiska mål och effektivitets- eller

resultatskrav. Kraven på t.ex. kostnadseffektivitet kan vara högt ställda

även om andra mål har stor betydelse. Graden av samhällsintresse och

statens styrning skiljer sig mycket mellan de olika bolagen i denna grupp.

Som ägare har regeringen tillgång till tre verktyg för att nå de uppsatta

målen, nämligen genomlysning, fokus på kärnverksamhet och effektiva sty-

relser. Beträffande genomlysning anser regeringen att företagen med statligt

ägande skall vara minst lika genomlysta som börsnoterade företag. Ur statens

synvinkel är företagens rapportering av speciell vikt eftersom den är ett vik-

tigt styrinstrument i uppföljningen och utvärderingen av företaget. Den finan-

siella informationen är grunden för företagens offentliga rapportering och bör

kompletteras med beskrivningar om marknadsutveckling, känslighetsanaly-

ser, etc. för att ge vägledning i tolkningen av de faktorer som skapar värde i

företaget. I vilken mån de berörda särskilda samhällsintressena uppfyllts bör

betraktas som lika väsentlig som annan redovisning. Även den miljö-, jäm-

ställdhets- och mångfaldsrelaterade rapporteringen bör i möjligaste mån in-

tegreras i årsredovisningen.

När det gäller bolagstämmor sägs att dessa - i aktiebolag - syftar till att

bereda aktieägarna möjlighet att besluta i företagets angelägenheter. I aktie-

bolagslagen (1975:1385) görs ingen skillnad mellan statligt ägda aktiebolag

och privata aktiebolag. Bolagsstämman är således i första hand en samman-

komst för aktieägarna, men det finns inga hinder, om bolagsstämman medger

det, att stämman öppnas för allmänheten. För att tillgodose behovet av insyn

och offentlighet finns inskrivet i företagens bolagsordning att riksdagsleda-

möter har rätt att närvara vid bolagsstämman och i anslutning till denna ställa

frågor. Det är styrelsens ansvar att kallelse till bolagsstämman skickas till

riksdagen i god tid före stämman. Detta gäller samtliga företag i vilka staten

äger minst 50 % av aktierna och som har fler än 50 anställda. Riksdagsleda-

möters önskan att närvara på stämman skall anmälas till företagets styrelse

senast två veckor i förväg. Vattenfall AB är ett av de företag med statligt

ägande som har en öppen bolagsstämma. Det har setts som ett lämpligt till-

fälle att beskriva företagets verksamhet och mål för en bredare målgrupp.

När det gäller fokus på kärnverksamheten sägs i skrivelsen att det

generellt sett har funnits två problem inom den statliga företagssfären,

nämligen ineffektiv kapitalbalans och expansion utanför kärnverksamheten.

Under de senaste åren har Regeringskansliet i samråd med företagen med

statligt ägande vidtagit flera åtgärder för att öka fokusen på

kärnverksamheten och optimera kapitalstrukturen. Vissa företag med statligt

ägande tenderar dock fortfarande att vara överkapitaliserade i förhållande

till en optimal kapitalstruktur, dvs. de har för mycket eget kapital i

relation till lånat kapital. En anledning till detta är en osäkerhet om

staten är beredd att skjuta till nytt kapital om det uppstår ett

investeringsbehov. Detta försvårar möjligheten för företagen att öka utdel-

ningen till ägaren, eftersom företaget vill försäkra sig om att ha en

buffert för eventuella framtida investeringar. Det egna kapitalet är dyrare

än det lånade kapitalet. För att kompensera den större risken som detta

innebär kräver aktieägare generellt en högre riskpremie som av externa

bedömare bedöms ligga inom intervallet 3,5-5,0 procentenheter baserat på

ett genomsnitt. Det andra problemet har varit att flera av företagen med

statligt ägande tidigare har expanderat inom verksamheter som ligger

utanför företagets kärnverksamhet. Generellt sett ökar detta risken i

företaget, eftersom det på så sätt börjat konkurrera inom områden där

företaget har ringa eller ingen erfarenhet. Ledningen förlorar fokus på

kärnverksamheten, och ägaren löper risken att företagets mål inte uppfylls

eller åsidosätts. Flera företag med statligt ägande har under de senaste

åren tydligt fokuserat på kärnverksamheten.

Beträffande det tredje verktyget, effektiva styrelser, sägs att regeringens

mål är att styrelserna skall innehålla hög kompetens anpassad till

respektive företags verksamhet, situation och framtida utmaningar.

Nomineringen och tillsättningen av nya ledamöter föregås av en löpande

dialog mellan ansvarigt departement, styrelseordförande, andra ledamöter,

företagsledning och eventuellt andra delägare. Regeringens ambition är

att styrelseförändringar skall utlysas i god tid före stämman. För att

komma i fråga för en styrelseplats fordras en hög allmän kompetens inom

löpande affärsverksamhet, affärsutveckling, branschkunskap, finansiella

frågor eller andra relevanta områden. Styrelsens ordförande har en

särställning i företagets styrelse, varför särskilt höga krav bör ställas

på styrelsens ordförande när det gäller kompetens och förmåga att leda

styrelsearbetet. Sammansättningen av styrelserna skall också ske så att en

balans uppnås avseende kompetens, bakgrund, ålder och kön. För att uppnå

effektiva styrelser bör dessa inte vara för stora. År 2001 bestod

styrelserna i företag med statligt ägande i genomsnitt av 7,3 ledamöter,

inklusive suppleanter (motsvarande antal var 7,8 respektive 7,6 åren 1999

och 2000). Regeringens avsikt är att endast ha ordinarie ledamöter i

styrelserna, om inte särskilda skäl kräver annat. Styrelsenomineringar i

börsnoterade företag där staten är delägare skall ske i samråd med övriga

huvudägare, företrädesvis genom en nomineringskommitté. Revisorernas roll i

företagen är bl.a. att granska styrelsens förvaltning av företaget på ett

opartiskt och självständigt sätt. Detta är av central betydelse, varför

Regeringskansliet kontinuerligt utvärderar revisorerna och deras medverkan

i statligt ägda företag. Revisorerna kan med sin insyn i företagets

förvaltning även vara ett stöd för styrelsen i utvärderingen av hur de av

regeringen givna riktlinjerna avseende extern ekonomisk rapportering,

incitamentsprogram och anställningsvillkor efterlevs.

I ett avsnitt med rubriken Viktiga policyfrågor redogörs för regeringens

policy i vissa frågor av principiell karaktär och hur dessa berör företagen

med statligt ägande. När det gäller etik, moral och globalt ansvar sägs att

det är styrelsens och ledningens ansvar att de företag där staten har

ägarintressen sköts på ett föredömligt sätt och väl inom gällande

lagstiftning. Miljö- och etikhänsyn bör vara självklara

utvärderingsparametrar för de beslut som rör förvaltningen av företag med

statligt ägande. OECD utformade år 1976, tillsammans med 35 regeringar,

rekommendationer avseende god praxis för företag avseende t.ex. mänskliga

rättigheter, information, konkurrens och beskattning. FN lanserade år 1999

"The Global Compact", där näringslivet uppmanades att stödja och respektera

nio principer som rör mänskliga rättigheter, arbete och miljö.

Miljöanpassning är i många fall en förutsättning för lönsamhet. Företag med

statligt ägande bör därför, i likhet med näringslivet i övrigt, bidra till

att de nationella miljömålen uppfylls. Styrelserna bör aktivt följa

företagens insatser i frågor som rör ekonomiskt, ekologiskt och socialt

hållbar utveckling. Miljöfrågornas hantering och ställning hos företagen

med statligt ägande redovisas i skrivelsen i följande tabell:

ja

nej

%-andel ja,

beräknad

som berört

antal företag

i förhållande

till totala

antalet fö-

retag

%-andel ja,

beräknad som

tillgångar i de

berörda företa-

gen i förhållan-

de till tillgångar

i totala antalet

företag

Miljöpolicy

37

16

70

92

Ställer miljökrav på leverantörer

30

171

57

74

Miljöutbildar de anställda

30

171

57

60

Lämnar separat miljöredovisning

10

402

19

21

Har ett miljöledningssystem

28

243

53

71

1) 6 företag har inte lämnat någon uppgift

2) 3 företag har inte lämnat någon uppgift

3) 1 företag har inte lämnat någon uppgift

Beträffande jämställdhet sägs att regeringens mål avseende könsfördelningen

i de statliga bolagsstyrelserna är en jämn könsfördelning. Ett delmål är

att andelen kvinnor skall vara minst 40 % år 2003. År 2001 uppgick andelen

kvinnliga styrelseledamöter till 37 %, jämfört med 30 % år 2000 och 29 % år

1999. Detta kan jämföras med att ca 8 % av ledamöterna i de svenska börs-

noterade företagen utgörs av kvinnor. Genom ett kontinuerligt och systema-

tiskt nomineringsarbete, med målsättningen att öka andelen kvinnor i

statliga bolagsstyrelser, samtidigt som det aktuella kompetensbehovet i

varje företag tillgodoses, räknar regeringen med att kunna uppnå ett av

delmålen för jämställdhetspolitiken år 2003. I princip samtliga anställda

i företag med statligt ägande omfattas av jämställdhetspolicy.

Könsfördelningen i statligt ägda företag och förekomst av

jämställdhetspolicy framgår av följande tabell:

Befattning

Kvinnor

Män

Totalt

Andel kvinnor

%

Ledamöter utsedda av bolagsstämman

Ordförande

7

48

55

13

Vice ordförande

5

16

21

24

Övriga ordinarie ledamöter

134

178

312

43

Suppleanter

9

24

33

27

Summa ledamöter

155

266

421

37

Arbetstagarrepresentanter

Ordinarie

17

62

79

22

Suppleanter

14

51

65

22

Ledning

VD/GD

8

45

53

15

Ledningsgrupp

84

252

336

25

När det gäller mångfald säger regeringen att erfarenheten från företag i såväl

Sverige som utomlands visar att mångfald lönar sig. Mångfaldsarbetets över-

gripande mål är att alla medarbetares kompetens och erfarenheter skall tillva-

ratas i verksamheten. Handlingsplaner kan upprättas för hur företagen skall ta

till vara det humankapital som finns hos personer som kommer från skilda

kulturella, etniska och sociala miljöer. Handlingsplanerna skall användas som

verktyg för att kunna rekrytera de bäst lämpade genom att bredda basen för

rekrytering. Regeringen anser att arbetet med mångfald är viktigt och utgår

från att företagen med statligt ägande beaktar detta i sin verksamhet och att

det kommer till uttryck i personalpolitiken.

I ett särskilt avsnitt redogörs för de riktlinjer som beslutats av

regeringen avseende incitamentsprogram, anställningsvillkor och den externa

ekonomiska rapporteringen för företag med statligt ägande. Regeringen

beslöt i november 1999 om riktlinjer för incitamentsprogram för anställda

i statliga företag, dvs. ett system för belöning av arbetstagarens

arbetsinsats där belöningen är beroende av insatsens värdeskapande i

företaget. Det ankommer på företagets styrelse att säkerställa att

regeringens riktlinjer för incitamentsprogram följs om ett sådant program

införs. Riktlinjerna avser företag som är helägda av staten. I företag där

staten är delägare bör riktlinjerna enligt regeringsbeslutet så långt

möjligt tillämpas efter en dialog med övriga aktieägare. Det förhållandet

att regeringen beslutat om riktlinjer för incitamentsprogram skall inte

uppfattas som att regeringen rekommenderar att det införs sådana program i

samtliga företag med statligt ägande. Riktlinjerna anger även att samtliga

anställda skall omfattas av det aktuella incitamentsprogrammet och att

företaget skall beskriva incitamentsprogrammen i årsredovisningen.

Beträffande anställningsvillkor sägs att förhandling om verkställande di-

rektörernas anställningsvillkor i första hand är en fråga för

styrelseordföranden i förening med ytterligare personer från styrelsen.

Företagets styrelse skall dock i sin helhet ta ställning till

anställningsvillkoren för VD och även ta ställning till om villkoren

överensstämmer med riktlinjer som regeringen utfärdade i december 1996.

Styrelsen och VD skall säkerställa att dessa riktlinjer även tillämpas

för övriga personer med företagsledande eller därmed jämförliga uppgifter

och att de tillämpas på motsvarande sätt i övriga koncernföretag om

sådana finns. I regeringens riktlinjer sägs bl.a. att löner och andra

förmåner till företagsledare skall vara konkurrenskraftiga men att före-

tag som ägs av staten inte skall vara löneledande jämfört med motsvarande

privatägda företag. Vid uppsägning från företagets sida kan

avgångsersättning utgå. Denna ersättning får motsvara högst 24 månadslöner

inklusive uppsägningstid och skall utbetalas månadsvis. Vid ny

anställning eller inkomst från annan förvärvsverksamhet skall

avgångsersättningen reduceras med belopp motsvarande ny inkomst under

24-månadersperioden. En genomgång av ca 500 anställningsavtal gjordes år

1996 och ytterligare en uppföljning genomfördes vid årsskiftet 1997/98

för att se om riktlinjerna följdes. I skrivelsen omnämns näringsutskottets

beslut från februari 2002 om att låta Riksdagens revisorer genomföra en ny

utvärdering av bonus- och pensionsförmåner hos företagsledningar i statliga

företag.

Regeringen beslöt i mars 2002 om riktlinjer för den externa ekonomiska

rapporteringen i företag med statligt ägande. Syftet med riktlinjerna är

att förbättra genomlysningen så att företag med statligt ägande blir minst

lika genomlysta som börsnoterade företag. Regeringen anser att detta är en

demokratifråga då företagen som omfattas av riktlinjerna ytterst ägs av

svenska folket. Riktlinjerna innebär bl.a. att företagen skall

offentliggöra kvartalsrapporter inom två månader från

verksamhetsperiodens utgång. Alla företag bör även redovisa sin finansiella

information på hemsidan.

Den statliga företagssfären år 2001

I skrivelsen redovisas utvecklingen inom den statliga företagssfären under år

2001. Därefter lämnas en redogörelse för vart och ett av de statliga företagen,

varvid följande parametrar redovisas (i förekommande fall): syfte eller af-

färsidé, strategi, omvärldsanalys eller marknad, viktiga händelser åren 2001

och 2002, miljöarbete, mångfald och jämställdhet, prognos för år 2002, utvär-

dering, styrelse år 2001, verkställande direktör, resultaträkning och balans-

räkning.

Resultatet för företag med statligt ägande föll med 15 % mellan åren 2000

och 2001 - från 20,5 till 17,4 miljarder kronor. Omsättningen ökade med

19 % från 246,7 till 294,2 miljarder kronor, främst till följd av Vattenfalls

förvärv i Tyskland. Kassaflödet från den löpande verksamheten försämrades

kraftigt, från 47,4 till 31,3 miljarder kronor. Företagens sammanlagda egna

kapital ökade från 161,8 till 176 miljarder kronor. Investeringsviljan var

fortsatt god. Statens aktieinnehav var vid årsskiftet 2001/02 värt

141,4 miljarder kronor.

Totalt var 201 059 personer sysselsatta i företag med statligt ägande. Av

de anställda utgjorde kvinnor 40 %, jämfört med 43 % år 2000. Statliga

företag bidrar av flera skäl till en hög servicenivå och likvärdighet över

hela landet, sägs det i skrivelsen. De statliga företagens anställda

fördelade på län skiljer sig från fördelningen av det totala antalet

sysselsatta i landet. De statliga företagen är mer representerade i

regioner som t.ex. Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Gotland och

Östergötland.

Motionerna

Synen på statligt ägande av företag

I motion 2001/02:N66 (m) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om kon-

kurrensutsättning och försäljning av offentligt ägda företag och verksamheter.

Vidare begärs att regeringen skall lägga fram förslag till ändring av statlig

verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen och att regeringen skall

lägga fram motivering till varför vart och ett av bolagen med statlig ägarin-

blandning även i fortsättningen bör ha en sådan. Slutligen föreslås ett tillkän

nagivande om en avveckling av sådan myndighetsverksamhet som snedvrider

konkurrensen. Statlig, kommersiell verksamhet utgör ett betydande problem

för en fri och rättvis konkurrens, anför motionärerna och hänvisar till att i

Konkurrensverkets statistik över företag som missbrukat sin dominerande

ställning dominerar SAS AB, Telia AB, SJ AB och Posten AB. Av domstols-

avgöranden angående missbruk av dominerande ställning som Konkurrens-

verket redovisar på sin hemsida rör över 60 % företag med statlig ägarin-

blandning. Även beträffande ifrågasatt konkurrensbegränsande beteende är de

statliga och kommunala bolagen överrepresenterade. Moderata samlingsparti-

et anser inte att staten med skattemedel skall snedvrida konkurrensen och

därmed inverka hämmande på verksamheter som skulle må bättre av en friare

tillvaro, sägs det. Dessutom bedriver en rad myndigheter konkurrensutsatt

verksamhet, vilket leder till att konkurrenssituationen på marknaden påverkas,

säger motionärerna. De föreslår att regeringen snarast skall återkomma till

riksdagen med förslag om att avveckla denna typ av konkurrenssnedvridning.

Trots statens dominans över företag i Sverige har det aldrig funnits några

hållbara förklaringar till varför staten skall äga företag, utan motiven

har varierat, anför motionärerna. De pekar på att det i industrialismens

barndom ansågs viktigt att staten kunde utöva inflytande över användningen

av naturresurserna och att motiveringarna senare ofta har varit av

regionalpolitisk eller beredskapsmässig karaktär. I vissa fall har staten

även ansett det angeläget att ta över nedläggningshotade företag, säger

motionärerna. De framhåller att med början under 1980-talet har dock en ny

syn på statligt företagsägande vuxit fram, med innebörd att privatiseringar

mer är en praktisk än en ideologisk fråga. Skälen till förändringen är

flera, t.ex. starkare krav på tydliga och aktiva ägare i företagen,

ansträngda statsfinanser och krav på högre effektivitet både för staten

och för de nya ägarna. I regeringens skrivelse om företag med statligt

ägande finns det inte redovisat några motiv i anslutning till de berörda

bolagen till varför de bör vara statliga, säger motionärerna. De anser att

regeringen i skrivelsen för varje bolag bör motivera varför det även i

fortsättningen skall ägas av staten. De företag vars koppling till staten

inte kan motiveras bör ingå i den privatiseringsplan som motionärerna

föreslår att regeringen omgående skall presentera. I syfte att bl.a.

förbättra arbetsmiljöerna, förbättra konkurrenssituationen, öka

allmänhetens aktieägande och ge de statligt ägda företagen förbättrade

möjligheter på den internationella marknaden föreslås att ett trettiotal

statligt ägda bolag skall privatiseras i ett inledande skede.

Privatiseringarna måste ske på ett ansvarsfullt sätt och så att företa-

gens framtidsförutsättningar stärks, säger motionärerna. De anser att det

dessutom är viktigt att privatiseringarna genomförs på ett sådant sätt

att staten får god ersättning och att försäljningarna bidrar till att

sprida aktieägandet.

Ett tillkännagivande om privatisering av de statliga företagen begärs i mo-

tion 2002/03:Fi236 (m). Där föreslås också att riksdagen skall bemyndiga

regeringen att privatisera och omstrukturera de i motionen uppräknade

statliga företagen. Det statliga ägandet av företag innebär en

maktutövning som är till ondo för det svenska näringslivsklimatet, anför

motionärerna. De menar att en viktig förutsättning för en fungerande och

effektiv konkurrens är att det gäller lika villkor för privata och

offentliga aktörer. Offentligt ägda företag kan påverkas negativt av sin

ägarstruktur, anser motionärerna och hänvisar till följande: Företagen

riskerar att bli redskap för politiska ambitioner som kan komma att gå ut

över rent affärsmässiga prioriteringar; Statligt ägande kan vara ett hinder

för tillväxten på exportmarknaderna eftersom andra länder kan uppfatta det

statliga ägandet som en dold subvention. Även annan internationell

expansion - t.ex. företagsuppköp, sammanslagningar och s.k. joint ventu-

res - kan hindras på grund av statligt ägande.

Statens främsta uppgift inom näringspolitiken skall vara att skapa ramar

och regler för företagens verksamhet och bidra till att skapa gynnsamma

förutsättningar för långsiktig tillväxt, fler företag, fler

arbetstillfällen och god konkurrens, anför motionärerna vidare. De föreslår

som nämnts att de statliga företagen skall privatiseras. Genom försäljning

av statliga företag avlastas staten uppgifter och kan ägna sig åt andra,

viktiga uppgifter som ingen annan än staten kan ta ansvar för, säger

motionärerna. De anser att genom privatiseringar kan de statliga

företagen ges mer konkurrenskraftig struktur, kompetenta ägare och

tillgång till riskkapitalmarknaden via börsen. Försäljningen av de statliga

företagen måste ske på ett ansvarsfullt sätt, vilket innebär att hänsyn

måste tas till företagens intressen, bl.a. vid valet av tidpunkt för

försäljning, ägarstrukturen och metoderna för genomförande, anför

motionärerna. De anser att staten skall sträva efter att öka intresset för

svenska aktier genom breda spridningar av aktierna i de statliga företagen

till allmänheten och till de anställda. Motionärerna vill också att

privatiseringarna skall bidra till att göra ett svenskt ägande av

näringslivet möjligt. Trenden med placeringar av svenskt sparkapital i

utländska fonder, försäkringar eller investmentbolag med utländsk

beskattning motverkar det svenska ägandet i Sverigebaserade företag, vilket

är olyckligt, anser motionärerna. Alla privatiseringar av statliga företag

kan dock inte genomföras som breda aktiespridningar till börs och

allmänhet, utan företagen måste behandlas individuellt, sägs det. I vissa

fall, såsom när det gäller OM AB eller Telia, kan det vara aktuellt att

sälja börsposter, medan det i andra fall kan gälla försäljning till

folkrörelser, t.ex. AB Svenska Spel till idrottsrörelsen, och när det

gäller företag som Apoteket AB handlar det om att bryta monopol och

genomföra strukturförändringar, anför motionärerna.

I motionen anges följande bolag vara aktuella för omstruktureringar i ett

inledande skede: Apoteket, Arlanda och Landvetter flygplatser, Assi Domän

AB, Lernia AB, Luossavaara Kiirunavaara AB (LKAB), Nordea AB, OM,

Posten, SAS, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), SJ, Sveaskog

AB, Svenska Lagerhus AB, Svenska rymdaktiebolaget, Svenska Skogsplantor

AB, Svenska Spel, AB Svensk Bilprovning, Svensk-Danska Broförbindelsen

AB (SVEDAB), Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB, Sveriges

Rese- och Turistråd AB, Telia, Teracom AB, Vasakronan AB, Vattenfall, Vin

& Sprit AB och Vägverket Produktion.

I motion 2002/03:N269 (m) begärs ett tillkännagivande om utförsäljning av

skog till enskilda. Det är angeläget att familjeskogsbruket inte minskar

och att offentligt ägd skog utnyttjas för att tillgodose behovet av

kollektiva nyttigheter, anför motionärerna. De konstaterar att staten

innehar närmare 4,8 miljoner ha produktiv skogsmark som förvaltas av ett

antal myndigheter, varibland Sveaskog är inräknat. Staten bör ta särskilt

ansvar för sådan skog som kan behövas för att bevara speciella naturvärden,

kunna erbjuda ersättningsmark till enskilda brukare vid reservatsbildning

och ta ansvar för markbytesreserv i omarronderingsområden, anser

motionärerna. De menar dock att det även måste ingå i statlig markpolicy

att sälja ut mark som lämpligen kan ägas av enskilda. Ett ökat inslag av

enskilt ägande i statliga bolag är eftersträvansvärt, anser motionärerna

och som efterföljansvärt exempel hänvisar de till den försäljning av Assi

Domän som den borgerliga regeringen år 1994 beslöt om. Statens förvärv av

Assi Domän via Sveaskog innebär en motsatt utveckling, säger motionärerna.

De anser att det saknas skäl för att staten skall äga och förvalta skog på

kommersiella grunder.

Två tillkännagivanden begärs i motion 2001/02:N67 (fp), nämligen om en

systematisk försäljning av de statligt ägda företagen och om att statligt

ägda företag snedvrider konkurrensen på marknaden. Motiven för det statliga

ägandet är mycket grumliga och har ofta historisk, sedan länge överspelad,

bakgrund, anför motionärerna. De hänvisar till att i industrialismens

barndom ansågs det t.ex. viktigt att staten hade kontroll över nationella

resurser, såsom skog och gruvor. Statligt ägande och statligt monopol inom

kommunikationssektorn, såsom järnvägen och teletrafiken, motiverades av

att det saknades förutsättningar för fler företag på marknaden, dvs. det

ansågs föreligga s.k. naturliga monopol, säger motionärerna. De menar dock

att den tekniska utvecklingen, t.ex. informationstekniken, har medfört

att detta begrepp alltmer saknar relevans. Flera statliga, kommunala och

privata monopol har brutits upp och utsatts för ökad konkurrens, t.ex.

telemarknaden, elmarknaden, posten, flyget och järnvägen, konstaterar

motionärerna. De anser att den omständigheten att det finns vissa

offentliga åtaganden som staten vill skall bli uppfyllda inte i sig är

ett tillräckligt skäl för att motivera statligt ägande av bolag. I stället

kan lagar användas för att se till att företag inom en viss bransch

uppträder på ett önskat sätt. Ekonomiska styrmedel och koncessionsförfaran-

den är andra lösningar som gör det möjligt att kombinera offentliga

åtaganden med privat ägande, sägs det.

I de fall det framstår som önskvärt att det offentliga skall svara för en

produktion är det dock inte självklart att bolagsformen är den bästa,

anför motionärerna. De anser att i sådana fall kan myndighets- eller

stiftelseformer ofta vara att föredra. Bakom det omfattande statliga

bolagsägandet finns framför allt ideologiska motiv - statligt ägda företag

har varit, och är fortfarande, ett inslag i socialdemokratisk

näringspolitik - säger motionärerna. Folkpartiet liberalerna intar motsatt

ståndpunkt: statligt ägande är aldrig något självändamål. Statliga och

kommunala bolag är ett hot mot demokratin och den fria konkurrensen,

politiker är ofta dåliga företagsledare och det statliga bolagsägandet

innebär ett stort slöseri med skattebetalarnas pengar, anför mo-

tionärerna. Staten är en stor aktör i svenskt näringsliv, och de berörda

företagen bedriver verksamhet av skiftande karaktär, konstaterar

motionärerna. De anser att de näringsområden inom vilka företagen med

statligt ägande är verksamma är sådana som privata företag minst lika bra

skulle kunna klara av att driva företag inom. Det finns många exempel på

att statligt ägande snedvrider konkurrensen genom en öppen eller dold

subvention och diskriminerande offentlig upphandling, hävdar

motionärerna. Därigenom får privata företag sämre lönsamhet och

expansionsmöjligheter, och några tvingas lägga ned sin verksamhet.

Politiskt subventionerade konkurrenter skapar också en extra osäkerhet för

privata företag som inte kan falla tillbaka på att tillfredsställa

politiska önskemål, säger motionärerna. De påpekar att i stort sett samt-

liga statliga företag dessutom agerar på en marknad där det redan finns

privata företag.

En renodling av statens roll, så att staten inte agerar domare och spelare på

samma gång, skapar förutsättningar för fler livskraftiga företag med fler akti-

va och engagerade ägare, anför motionärerna. De anser att ett mer spritt ägan-

de av företagen ger ett större utrymme för tillväxtbefrämjande investeringar

genom att företagens tillgång till kapitalmarknaden ökar. Motionärerna före-

språkar en successiv försäljning av de statliga företagen i en takt som mark-

naden medger - vissa bolag kan säljas omgående och utan några speciella

riktlinjer, andra bör säljas till många små ägare och en tredje grupp av bolag

måste först avmonopoliseras. Folkpartiet har tidigare pekat ut följande företag

som lämpliga för försäljning: hela det statliga innehavet i Telia, innehavet i

Nordea AB, Civitas Holding AB (bl.a. Vasakronan), Vin & Sprit, Assi Do-

män, SBAB, Vattenfall, LKAB, SAS, SJ, Apoteket, Luftfartsverket, Teracom.

Uppdelningen i skrivelsen av företagen i sådana som har marknadsmässiga

krav och sådana som inte har det bör kunna utgöra riktlinje för en utförsälj-

ning av bolag, anser motionärerna.

I motion 2002/03:N263 (fp) begärs också ett tillkännagivande om försälj-

ning av statliga företag - med en likartad motivering som i nyssnämnda mo-

tion 2001/02:N67 (fp).

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om ökad ägarspridning genom ut-

försäljning av statliga företag, anförs det i motion 2002/03:N395 (kd).

Eftersom staten sätter spelreglerna inom näringspolitiken bör staten inte

själv äga företag, utom i undantagsfall, anser motionärerna. De menar att

statens dubbla roller inom näringspolitiken hindrar förutsättningarna för

en sund och rättvis konkurrens. Det statliga ägandet är till nackdel för

ekonomins funktionssätt, för företagen och deras anställda, och innebär

en orimlig inlåsning av statens förmögenhet, anför motionärerna. Ett skäl

för försäljning av statens aktier är, enligt motionärerna, att renodla

statens roll. Ett annat är att ägandet bör spridas. Ett omfattande privat

sparande i aktier är en av de viktigaste förutsättningarna för att nya

företag skall kunna bildas och nya jobb skapas, sägs det. Ett tredje skäl

är att det förbättrar förutsättningarna för de berörda företagen - en

ägarspridning ger företaget kapital för framtida investeringar, vilket

enligt motionärerna inte bör finansieras via statsbudgeten. Försäljningen

skall ske till marknadsmässiga priser och i den takt som är möjlig med

hänsyn till andra introduktioner på aktiemarknaden, säger motionärerna. De

anser dock att vissa företag skall behållas av sociala eller hälsopolitiska

skäl, t.ex. bör staten av dessa skäl inte avhända sig ägandet av

Systembolaget. Staten bör gå vidare med att minska sitt ägande av företag,

i princip enligt det program som antogs av riksdagen hösten 1991, menar

motionärerna. De föreslår att - utöver de företag som då var aktuella -

bl.a. följande företag skall bli föremål för försäljning: Civitas Holding,

Vin & Sprit, resterande delar av SAS, Telia, Nordea och Assi Domän. De

företag som är aktuella är sådana som är verksamma inom konkurrensutsatt

verksamhet, anför motionärerna. De anser att monopolföretag inte kan

säljas innan omstrukturering skett och att allmänheten och de anställda i

företagen bör vara en viktig målgrupp vid en utförsäljning.

Även i motion 2001/02:N65 (kd) begärs en ökad utförsäljning av statliga

företag, med likartade motiveringar som i den nyssnämnda motionen

2002/03:N395 (kd). Vidare begärs ett tillkännagivande av riksdagen om stat-

ligt och privat ägande. Statens roll i samhällsekonomin skall vara att

sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för

samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa förutsättningar för

långsiktig tillväxt, anför motionärerna. De anser att när staten agerar

såväl domare som spelare på marknaden uppstår en rad problem, bland vilka

följande omnämns: risk för konkurrenssnedvridning; risk för icke optimala

investeringsbeslut; svårigheter att tillföra kapital till företag som

behöver kapital för expansion. En renodling av statens roll bör bl.a. ske

genom en successiv utförsäljning av statliga företag, säger motionärerna.

De anser att statligt ägande bör avvecklas på marknader där privata

företag konkurrerar eller skulle kunna konkurrera och där inte sociala

eller hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt ägande.

Ett tillkännagivande av riksdagen om privat och statligt ägande inom det

svenska skogsbruket begärs i motion 2002/03:MJ425 (kd). Regering och

riksdag har tidigare markerat samstämmighet i synen på ägarstrukturen i det

svenska skogsbruket, vilket inneburit att det enskilda ägandet skall stimuleras

i förhållande till ett ökat storbolagsägande, säger motionärerna. De anser att

statligt ägande av den produktiva skogsmarken inte är ett primärt intresse men

att det ibland kan finnas skäl som talar för statligt ägande. Enskilda skogsäga

re och privata bolag kan bruka skogen miljö- och tillväxtsmässigt lika bra

som staten, och därför finns ingen anledning för staten att äga produktions-

skog i stor omfattning, anför motionärerna. De menar att statens uppgift är att

ta hand om områden med höga naturvärden som skall undantas brukning, att

införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara när allmänintresset

kräver att privata skogsägares marker inte längre kan brukas. Behovet är,

enligt motionärerna, störst i södra Sverige, där mer mark behöver skyddas.

Statens ägarutövning, m.m.

I motion 2002/03:N316 (s) föreslås att regeringen skall göra en utvärdering

av statens ägarpolitik. Den miljö i vilken de statliga företagen verkar har

dramatiskt förändrats under de senaste åren - internationaliseringen har

inneburit en hårdare konkurrens, monopol har brutits ned eller helt

försvunnit, den tekniska utvecklingen har tagit nya språng - säger

motionären. Han anser att avregleringar och bolagiseringar av statlig

verksamhet i många fall har inneburit att samhällsintressen har fått stå

tillbaka för vinstintressen, en utveckling som han finner olycklig. Det i

skrivelsen angivna målet med den statliga ägarpolitiken - att skapa värde

- menar han är torftigt och omodernt. Det statliga ägandet skall användas

för att styra utvecklingen på vissa marknader eller på områden där

marknadslösningar inte är lämpliga, anför motionären. Han anser det är

synnerligen tveksamt att företag som t.ex. Posten och SJ har värdeskapande

som mål för sin verksamhet, eftersom det kan tränga undan de

samhällsuppgifter som dessa företag måste ha. Statliga företag skall,

enligt motionären, kunna användas för att ta till vara arbetsmarknads-,

närings- och regionalpolitiska intressen, och statliga verksamheter skall

generellt sett inte ha vinstmaximering och värdeskapande som övergripande

mål. I den av motionären föreslagna utvärderingen anser han att följande

frågeställningar skall analyseras: Vilket är syftet med det statliga

ägandet? Finns det anledning att ha ett statligt ägande på marknader där en

fungerande och sund konkurrens föreligger, och vilka krav skall staten som

ägare ställa på dessa företag? Kan och skall det statliga ägandet användas

för att även ta till vara arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitiska

intressen, och på vilket sätt kan det ske? Är det möjligt att kombinera

vinstintressen med ett samhällsansvar, och i vilka företag är detta

möjligt? Kan rent företagsekonomiska mål kombineras med och balanseras av

andra mål? Vilka åtgärder kan och bör staten som ägare vidta? Vilka

statliga företag skall fortsätta att drivas vidare i bolagsform, och

vilka är lämpliga att ha i myndighetsform?

Motion 2001/02:N66 (m) innehåller förslag till tillkännagivanden om bl.a.

offentliga bolagsstämmor i statliga företag och om ökad öppenhet i förvalt-

ningen av dessa företag. Hanteringen av vissa statliga bolag visar att det

finns betydande brister i form av mörkläggning och hemligstämpling, anför

motionärerna vidare. De hänvisar till att när Teracom hade extra

bolagsstämma i november 2001 hemligstämplade Kulturdepartementet

dagordningen till bolagsstämman. Riksdagsledamöter, som har rätt att

närvara, visste alltså inte i förväg vilka frågor stämman skulle behandla,

konstaterar motionärerna och påpekar att allmänhet och journalister inte

hade rätt att närvara. Vid färdigställandet av propositionen om Teracom

AB - garanti och omstrukturering (prop. 2001/02:76) gjorde regeringen

bedömningen att bolagets ekonomiska ställning inte kunde redovisas i

propositionen och heller inte var nödvändig för riksdagens beslut, säger

motionärerna. Allt underlag var hemligstämplat. I ett privatägt börsnoterat

företag vore ett sådant hemlighetsmakeri otänkbart, anför motionärerna.

Öppenheten i statliga företag bör öka - allmänhet och journalister bör ges

möjlighet att närvara vid bolagsstämmor, dagordningar bör inte

hemligstämplas, underlag för större beslut på bolagsstämmor bör också vara

offentliga - föreslår motionärerna.

Också i motion 2002/03:N276 m) begärs ett tillkännagivande om offentli-

ga bolagsstämmor i de statligt ägda bolagen. Även i detta fall hänvisas till

omständigheterna omkring Teracom och den extra bolagsstämman hösten

2001.

I motion 2001/02:N65 (kd) begärs tillkännagivanden i bl.a. följande tre av-

seenden: om ägarutövningen; om ägaransvaret och laglydigheten; om etisk

policy. Enligt regeringens skrivelse sker ägarförvaltningen i huvudsak inom

särskilda ägarenheter på Närings- och Finansdepartementen. Vid tidpunkten

för skrivelsens färdigställande förvaltades därutöver vissa företag av Social-,

Kultur-, Miljö-, Utrikes-, Justitie- och Utbildningsdepartementen. Motionä-

rerna anser att Regeringskansliets ägarförvaltning av de statliga företagen bör

samordnas så att ägarkompetensen utnyttjas maximalt. Det anses inte effektivt

att ägarförvaltningen är spridd på flera departement. Värdemaximering är det

uttalade gemensamma målet för de företag som verkar under marknadsmässi-

ga villkor, och förvaltningen av dessa företag bör föras samman till en enhet,

anför motionärerna. De anser att även förvaltningen av företag med särskilda

samhällsintressen bör kunna föras samman till en gemensam enhet.

En lång rad statliga företag har under senare tid fått utstå kritik för

sitt agerande, säger motionärerna vidare. De hävdar att flera statliga

bolag inte följer lagen (1992:1558) om offentlig upphandling. Staten är den

företagsägare som är mest förekommande hos Konkurrensverket, både som

anmäld och som fälld, uppger motionärerna. De anser att detta väcker frågan

om statens lämplighet som företagsägare och menar att det i ägaransvaret

ligger en skyldighet att tydligt markera vilket förhållningssätt som skall

råda. De statliga företagens agerande väcker också frågan om deras etiska

förhållningssätt, säger motionärerna vidare. De hänvisar till att de stora

svenska privata företagen har insett behovet av att utveckla etiska och

sociala principer för verksamheten och att ställa krav på

underleverantörerna. Om inte en etisk policy redan finns i de statliga

företagen bör regeringen snarast kräva en sådan, anser motionärerna. De

förordar att varje företags etiska policy skall redovisas i årsbe-

rättelsen och att det i regeringens årliga redogörelse skall anges om

företaget har en etisk policy, på motsvarande sätt som för närvarande görs

beträffande miljöarbete, mångfald och jämställdhet. Regeringens riktlinjer

för incitamentsprogram för anställda i bolag som är helägda av staten

anses bidra till att stimulera de anställda att arbeta för de aktuella

verksamhetsmålen, noterar motionärerna. De menar dock att

incitamentsprogrammen kan ifrågasättas när det gäller sådana statliga bolag

som har till huvudsaklig uppgift att tillhandahålla lokaler och tjänster

till andra statliga företag och myndigheter som inte verkar på den

konkurrensutsatta marknaden. De anser att det uppstår en risk för rundgång

av statliga medel och att incitamentsprogram därför bör användas med

försiktighet.

Tillkännagivanden i följande sex avseenden begärs i motion 2002/03:N281

(v): om de statliga bolagsstämmorna; om fler indikatorer för att utveckla

de statliga företagen; om ägarstyrning; om forskning och utveckling (FoU)

och de statliga företagen; om ökade rekryteringsmöjligheter för de statliga

företagen; om sponsring. Det statliga ägandet har utvecklats och

förändrats under årens lopp; tidigare naturliga statliga monopol för

infrastruktur har helt eller delvis blivit konkurrensutsatt verksamhet,

noterar motionärerna. De erinrar om en motion av Vänsterpartiet hösten

1998, i vilken presenterades olika förslag avseende de statliga företagen -

önskemål om åtgärder när det gäller regionalt ansvar, jämställdhet,

miljöpolicy och en aktiv personalrekrytering för att motverka etnisk

diskriminering. Motionärerna anser sig kunna konstatera att en hel del

har hänt inom de nämnda områdena men att det nu är dags att gå vidare. För

Vänsterpartiet är det självklart att det statliga ägandet har en funktion i

en marknadsekonomi. Ägandet bör vara långsiktigt, engagerat och aktivt samt

ha kompetens, inte bara för att skapa värden utan också för att bidra till

en hållbar tillväxt, säger motionärerna. De anser att det statliga ägandet

bör fungera som förebild för näringslivet och präglas av framsynthet,

lyhördhet och ansvarstagande.

Motiven bakom de statliga företagen måste förankras hos medborgarna,

anför motionärerna. De anser att medborgarna, som är både ägare och kunder,

måste få mer att säga till om utan att omvägen via statsmakterna behöver tas.

För närvarande har endast riksdagsledamöter rätt att bevista ett statligt före-

tags bolagsstämma. I de statliga företagens årsredovisningar finns inte heller

- till skillnad från de börsnoterade bolagen - några uppgifter om var och när

bolagsstämman skall hållas, och i de flesta fall saknas dessa uppgifter också

på företagens hemsidor och någon annonsering i pressen äger inte rum, säger

motionärerna. De föreslår att bolagsstämmorna i statliga bolag skall vara

offentliga. De anser också att stämmor ibland borde kunna förläggas till an-

nan plats än Stockholm och att de små statsägda företagen skulle kunna

genomföra gemensamma stämmor för företag med likartad verksamhet, t.ex.

inom fastighetsbranschen.

Det måste utvecklas fler indikatorer för att mäta utvecklingen i de statliga

företagen på ett bättre sätt och för att se om ägarens krav uppfylls, anser mo-

tionärerna vidare. Enligt deras mening är den traditionella måttstocken med

avkastning, soliditet och kassaflöde inte tillräcklig. När det gäller mänskliga

resurser föreslås indikatorer på följande områden: antal anställda, andel kvin-

nor och antal nyanställda samt andel inhyrd arbetskraft och anlitade konsulter,

liksom underleverantörer; övertid, personalutbildning, hälsa och ohälsa samt

anställningsvillkor för företagsledning och relationer mellan högsta lön, me-

dellön och lägsta lön; relationerna till de fackliga organisationerna; förekom-

mande incitamentsprogram och resultatbonus; jämställdhetsplaner och mång-

faldsprogram; företagets samhällskontakter; företagets engagemang i de be-

rörda produktionsanläggningarnas närsamhälle, t.ex. genom redovisning av

kontakter med föreningsliv, konsumentorganisationer, skolor och eventuella

sponsorsengagemang; deltagande i branschorganisationer, nätverk, kluster

och projekt. Beträffande miljöpåverkan föreslås att indikatorer på följande

områden redovisas: miljöplaner och certifiering samt hur företagen minskar

sin miljöpåverkan, genom t.ex. redovisning av utsläpp, buller och avfall; krav

som ställs på underleverantörer och konsulter.

Beträffande ägarstyrning sägs i motionen att statliga företag behöver ge-

mensamma riktlinjer för styrelsernas och ledningarnas agerande och att det

för varje företag behövs särskilda ägardirektiv. Behovet av åtgärder på detta

område har, enligt motionärerna, framgått bl.a. av debatterna kring Vattenfall

och byn Horno i Tyskland samt statens ansvar för Teliaaktiens utveckling.

Forskningen kring det statliga ägandets problem behöver utvecklas, anför

motionärerna vidare. De anser att det behövs forskning kring utveckling,

inflytande och strukturer för statliga företag och att forskningen bör ta upp

frågor kring de anställdas makt och ansvar samt medborgarinflytandet. De

statliga företagen bör också kunna stödja forskningscentrum och forsknings-

projekt, och platser för doktorander och praktikanter bör kunna erbjudas i

företagen.

Det är ett samhällsintresse att de unga väljer utbildningar som är

anpassade till olika yrkesgruppers och branschers behov, säger

motionärerna. De anser att de statliga företagen, tillsammans med privata

företag, branschorganisationer och berörda fackliga organisationer,

skulle kunna aktivt stödja kommunala teknikskolor, varigenom företagen

kan bredda rekryteringsbasen och bidra till jämställdhet och integration.

De flesta statliga företagen bör också, själva eller tillsammans med andra

företag, kunna starta projekt för att bryta segregationen, menar

motionärerna. De föreslår att även sponsringsområdet skall ses över och

konstaterar att de statliga företagen hanterar sponsring på olika sätt och

exemplifierar med Vattenfall och Telia.

I motion 2002/03:N249 (v) föreslås ett tillkännagivande av riksdagen om

att etiska policyfrågor vid statligt ägande bör utvecklas. Motionärerna ser det

som oerhört viktigt att staten som ägare gör etiska ställningstaganden och att

den handlar därefter. Att frågan lyfts fram i regeringens skrivelse anser mo-

tionärerna är bra, men de vill dock att regeringen skall utarbeta mer precise-

rade regler, där det uttryckligt framgår att staten inte skall förknippas med

företag som kan ha samröre med områden eller företeelser som t.ex. våld,

droger, prostitution, barnarbete eller undermåliga arbetsförhållanden. Staten

som ägare/delägare i företag måste påtala vikten av att etiska ställningstagan-

den skall göras och komma till uttryck i företagens agerande, anför motionä-

rerna. De anser att det också bör utarbetas instruktioner om att bolagens sty-

relser ansvarar för implementering av etikfrågorna och att arbetet följs upp

och utvärderas.

Könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna, m.m.

I motion 2002/03:N310 (s) begärs ett tillkännagivande om antalet kvinnor i

statliga bolagsstyrelser. Sverige framhålls i många utländska rapporter som

ett föredöme när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män, säger

motionärerna. De noterar dock att FN:s granskningskommitté för

jämställdhetsfrågor i sin rapport om Sverige har konstaterat att det

fortfarande finns alldeles för få kvinnor på ledande poster inom det

privata näringslivet. Trots att riksdag och regering har begränsade

möjligheter att påverka denna brist på jämställdhet menar motionärerna att

regeringen kan vidta åtgärder när det gäller de statliga bolagsstyrelserna.

Vid årsskiftet 2001/02 hade de 55 statligt helägda bolagen i endast 7 fall

en kvinna som ordförande och i resterande 48 bolag hade en man den posten,

uppger motionärerna. De konstaterar vidare att av sammanlagt 421 personer i

bolagsstyrelserna var bara 37 % kvinnor, varvid arbetstagarre-

presentanterna inte ingår. Visserligen har regeringen under den senaste

tiden försökt att skapa en mer balanserad sammansättning i

bolagsstyrelserna, men det finns fortfarande bolag som helt saknar kvinnor

i styrelsen eller där det finns bara en eller två kvinnor, t.ex. SBAB och

Vattenfall, säger motionärerna och betecknar detta som oacceptabelt. Det är

endast hos Apoteket och Kungl. Dramatiska Teatern AB som kvinnor utgör

hälften av bolagsstyrelsen, konstaterar motionärerna.

Kristdemokraterna anser att regeringen på ett helt annat sätt än hittills

bör sträva efter att bredda kompetensen i de statliga företagens styrelser,

sägs det i motion 2001/02:N65 (kd). Fler kvinnor är därvid en självklarhet,

men personer från andra länder som har erfarenheter från verksamheter

utanför Sverige bör också i ökad utsträckning komma i fråga vid

styrelsetillsättningar, anför motionärerna.

I motion 2002/03:A242 (kd) föreslås tillkännagivanden i följande två avse-

enden: om att öka andelen kvinnor i styrelsen i de börsbolag där staten är

stor ägare; om jämn könsfördelning i statliga bolagsstyrelser och en årlig

redovisning till riksdagen om hur arbetet fortskrider för att detta mål

skall nås. År 2001 ägde staten aktier i 6 börsbolag, varav staten var

indirekt ägare i 2 bolag, säger motionärerna. Ingen av bolagsstyrelserna

hade en kvinnlig ordförande och endast 1 bolag, Telia, hade en kvinna som

VD. År 2001 fanns i de 6 bolagen 56 ordinarie styrelseledamöter, varav bara

9 var kvinnor, uppger motionärerna. De anser att regeringen bör agera för

att öka andelen kvinnor i dessa bolag och varje år rapportera till

riksdagen om sitt arbete i nomineringskommittéer, m.m. för att uppnå en

ökad kvinnorepresentation i börsbolag där staten är delägare. Motionärerna,

som länge har förespråkat en jämn könsfördelning i de statliga

bolagstyrelserna, välkomnar att regeringen har ställt upp målet att andelen

kvinnor skall vara minst 40 % år 2003.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen avslog våren 2002 motioner med förslag om utförsäljning av stat-

liga företag, liknande de här aktuella (skr. 2000/01:120, bet.

2000/01:NU13). Av bl.a. sysselsättningsskäl, konkurrensskäl och

regionalpolitiska skäl kan ett statligt ägande vara motiverat, och det

behövs därutöver för att bevaka viktigare naturtillgångar som skogen,

malmen och vattenkraften, anförde utskottet. Dessutom kan statliga företag

ha andra funktioner att fylla, t.ex. att bidra till en hög servicenivå och

likvärdighet över hela landet. I två reservationer (m, kd, c, fp; mp)

presenterades dessa partiers syn på det statliga ägandet.

I betänkandet våren 2002 behandlades också frågan om förvaltningen av

statens aktier i en separat beslutspunkt. Utskottet såg det som en

självklarhet att förvaltningen av de aktier som staten äger skall ske på

ett professionellt och effektivt sätt. Utskottet välkomnade den granskning

av statens ägarroll som Riksdagens revisorer inledde våren 2002. Utskottet

ansåg att regeringen bör ta ett samlat grepp när det gäller förvaltningen

av statens aktier i företag för att ytterligare utveckla den allmänna

bolagskompetensen. Utskottet förordade ett tillkännagivande till

regeringen av denna innebörd. I en reservation (s, v) avvisades förslaget

om ett tillkännagivande, med hänvisning till att förvaltningen av statens

aktier i företag redan ansågs ske på ett professionellt och effektivt sätt.

Riksdagen beslöt i enlighet med reservationen; något tillkännagivande

till regeringen gjordes alltså inte.

Även frågan om könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna behand-

lades i betänkandet våren 2002. Utskottet instämde i de uppfattningar som

fördes fram i de då aktuella motionerna om att det måste bli en bättre

balans från jämställdhetssynpunkt i de statliga bolagsstyrelserna.

Utskottet fann det vidare oacceptabelt att det finns mycket få kvinnor på

posten som styrelseordförande i statliga företag. Regeringen uppmanades

att öka sina ansträngningar för att åstadkomma en jämnare könsfördelning.

Det är inte tillräckligt att uppnå en jämn könsfördelning bland

styrelseledamöter som grupp, utan det måste också vara en jämnare

könsfördelning bland styrelseordförandena, anförde utskottet. När det

gällde den mer övergripande frågan om sammansättningen av styrelserna för

de statliga företagen hänvisade utskottet till att regeringen i den då

aktuella skrivelsen angav att sammansättningen skall ske så att en balans

uppnås avseende kompetens, bakgrund, ålder och kön. Utskottet utgick från

att regeringen skulle öka sina ansträngningar för att uppfylla den

målsättning om jämställd representation, lön och inflytande som riksdagen

vid ett flertal tillfällen uttalat och som en bred opinion klart ställt sig

bakom. Något riksdagsuttalande i saken ansåg utskottet dock inte erford-

rades. I en reservation (m, kd, c, fp) föreslogs ett tillkännagivande om

vikten av en allmän vidgning av kompetensen i styrelserna för de statliga

företagen. Reservanterna anförde att en ökad andel kvinnor i styrelserna -

och därmed en jämnare könsfördelning - utgör en del av den breddning av

kompetens som de ansåg erfordras. I reservationen sades också att inte bara

svenska kvinnor och män, utan också personer från andra länder, bör komma i

fråga vid tillsättning av styrelserna. Riksdagen följde utskottet.

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i januari 2003 en fråga (fr.

2002/03:328) av Tina Acketoft (fp) om vilka åtgärder regeringen avser att

vidta för att öka jämställdheten inom ledning och styrelse av statligt ägda

företag. I sitt svar sade näringsministern att som ägare ansvarar

regeringen för att utse kompetenta styrelser anpassade till varje företags

speciella situation. Det är företagens styrelser som ansvarar för att

företagsledningen har den kompetens som är nödvändig för verksamhetens

drift och utveckling. I detta ligger även att ta till vara möjligheterna

som en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom företaget och dess

ledning ger, sade näringsministern. Ett delmål för jämställdhetspolitiken

är att andelen kvinnor i statligt ägda företags styrelser skall vara minst

40 % år 2003, uppgav näringsministern. Ett kontinuerligt och systematiskt

nomineringsarbete, med målsättning att öka andelen kvinnor vid

tillsättningar i statliga bolagsstyrelser, pågår inom Regeringskansliet.

Arbetet har gett resultat, vilket framgår av att andelen kvinnor i statliga

bolagsstyrelser har ökat från 29 % år 1999 till 37 % år 2001, sade

näringsministern. Detta kan jämföras med att ca 8 % av ledamöterna i de

svenska börsnoterade bolagens styrelser är kvinnor. Regeringen har alltså

nått långt beträffande jämställdheten i statliga bolagsstyrelser, sade

näringsministern. Regeringen fortsätter sitt målmedvetna

nomineringsarbete och han hoppades att regeringen efter vårens

bolagsstämmor skall ha nått delmålet 40 % kvinnor, samtidigt som

kompetensbehovet i respektive företags styrelse tillgodosetts.

Frågan om kvinnorepresentationen i statens bolag togs också upp vid en

muntlig frågestund i mars 2003 (prot. 2002/03:71). Gunnar Andrén (fp)

ställde med hänvisning till granskningsrapporten från Riksdagens

revisorer om staten som bolagsägare (rapport 2002/03:10, se vidare i det

följande) en fråga till vice statsminister Margareta Winberg om hur

regeringen skall förmås att leva upp till sina egna uttalanden i frågan.

Frågeställaren erinrade om att det i rapporten sägs att i ett mindre antal

av de statliga företagen har kvinnorna den representation som statsminister

Göran Persson har förespråkat. I sitt svar hänvisade Margareta Winberg till

diskussioner som hon fört om det privata näringslivet och hur det styrs.

Hon konstaterade att det i de börsnoterade bolagens styrelser finns 6,3 %

kvinnor. I den statliga sfären har ett mål satts upp som innebär att under

år 2003 skall 40 % av ledamöterna i de statliga bolagsstyrelserna vara

kvinnor. För närvarande är andelen 37 %, så hon bedömde att en andel på

40 % kommer att nås före årets slut. Hon uppgav vidare att på sikt vill

regeringen även få till stånd en jämn fördelning av företagsledningarna.

Jämställdheten i statliga företagsstyrelser togs ånyo upp vid ytterligare

en frågestund i mars 2003 (prot. 2002/03:89). Nyamko Sabuni (fp) frågade

näringsminister Leif Pagrotsky - med referens till vad regeringen sagt i

skrivelsen om att den på sikt avser att arbeta för att uppnå jämställdhet

när det gäller ordförande, vice ordförande och ledning - vad som avses med

uttrycket "på sikt". Vidare undrade hon vad regeringen gör för att också

uppnå mångfald när det gäller människor med annan bakgrund. I sitt svar

hänvisade näringsministern till att målet om 40 % kvinnlig representation

i styrelserna för statliga företag snart är uppnått. Han räknade med att

det med automatik kommer att innebära att det gradvis kommer att bli fler

kvinnor på posterna som ordförande och vice ordförande i bolagen.

Styrelserna kommer också i sin rekryteringspolitik att se till att det

blir mer jämställdhet i de personalgrupper som styrelsen beslutar över,

dvs. den verkställande ledningen i bolagen, sade näringsministern. När

det gäller ökad mångfald i styrelserna meddelade han sin avsikt att arbeta

för en sådan, inte bara vad gäller etniskt och geografiskt ursprung, utan

också för att få en breddning av erfarenheter. Traditionellt är styrelser i

svenskt näringsliv dominerade av män i övre medelåldern som är

civilingenjörer eller civilekonomer och som har arbetat i företagsledande

positioner, konstaterade han.

Utskottet beslöt våren 2002 att som granskningsärende hos Riksdagens re-

visorer föreslå en granskning av regler och utställda utfästelser i fråga om

bonus- och pensionsförmåner för företagsledningarna i statliga bolag. Före-

trädarna för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hänvisade till de riktlinjer

rörande anställningsvillkor för personer i företagsledande ställning i statliga

bolag som utfärdats av Regeringskansliet. Riksdagens revisorer beslöt att den

granskning av staten som bolagsägare som revisorerna just vid den aktuella

tidpunkten planerade att starta även borde omfatta anställningsvillkoren för

personer i företagsledande ställning i de statliga bolagen, bl.a. vad gäller

bonus- och pensionsförmåner.

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för statens företagsägande

(prop. 1995/96:141, bet. 1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper

skall gälla för förvaltningen av statliga företag:

- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på effektivitet, avkastning på

det kapital företaget representerar och strukturanpassning.

- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt företag skall med ut-

gångspunkt i uppsatt verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling och

vidta erforderliga åtgärder för att företaget skall uppfylla kraven på

effektivitet, avkastning och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen att - med vissa givna

restriktioner - kunna minska statens ägande i åtta angivna företag, nämligen

Assi Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn Inc., SAQ

Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL Vaccin AB och Lantbrukskredit

AB. Detta bemyndigande ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år

1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10). Samtidigt angavs att av riksda-

gen tidigare lämnade bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB

och Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett förslag från Riksdagens revisorer

(1997/98:RR9, bet. 1997/98:NU15) om statens roll som ägare av bolag. För-

slaget avstyrktes med hänvisning till pågående utvecklingsarbete inom Re-

geringskansliet. I en reservation (m, fp, kd) tillstyrktes förslaget.

Riksdagen beslöt våren 1999, på regeringens förslag, att godkänna ett

samgående mellan svenska Telia och norska Telenor (prop. 1998/99:99, bet.

1998/99:NU14). Sammanslagningen sågs som en väsentlig förutsättning för att

företagen skulle kunna hävda sig i den allt hårdare konkurrenssituationen i

Europa. Företrädarna för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna

accepterade sammanslagningen av Telia och Telenor under förutsättning att

det skedde en omförhandling av aktieägaravtalet; i annat fall avvisades

propositionen. I en annan reservation (c) tillstyrktes sammanslagningen

av Telia och Telenor på villkor att riksdagen uttalade att en utbyggnad av

digital infrastruktur skulle komma till stånd, med den finansiering som

förordades i reservationen. Folkpartiets representant avstyrkte

propositionen och förordade i stället att hela Telia skulle privatiseras. I

december 1999 meddelade de svenska och norska regeringarna att fusionen

mellan Telia och Telenor skulle avbrytas. Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet väckte

i januari 2000 frågan om initiativ av utskottet i ärendet om Telia, med

innebörd att riksdagen skulle ge regeringen fullmakt att sälja Telia.

Företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

avvisade detta förslag, varefter företrädarna för de övriga fyra parti-

erna reserverade sig mot beslutet och menade att utskottet borde ha tagit

ett sådant initiativ.

Våren 2000 beslöt riksdagen att ge regeringen bemyndigande att minska

statens ägande i Telia till lägst 51 % av samtliga aktier (prop.

1999/2000:84, bet. 1999/2000:NU18). Utskottet anförde att bolaget genom en

börsintroduktion får likvärdiga verksamhetsförutsättningar som

konkurrenterna och möjligheter att fortsätta utvecklas på ett positivt

sätt. I flera motioner från företrädare för Moderata samlingspartiet,

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet förordades att regeringen

skulle bemyndigas att sälja hela Telia. Utskottet ansåg emellertid att det

var en fördel att staten då behöll ett majoritetsägande i bolaget. I en

reservation (m, kd, c, fp) förordades att det aktuella bemyndigandet inte

skulle begränsas till 49 % av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet

i Telia.

Riksdagen beslöt därefter i juni 2001 - efter ett initiativ av

näringsutskottet - att bemyndiga regeringen att utan begränsningar kunna

förändra statens ägande i Telia (bet. 2000/01:NU11). Genom att den

dåvarande begränsningen i regeringens bemyndigande - att kunna minska

ägandet till lägst 51 % av samtliga aktier - togs bort gavs regeringen en

möjlighet att agera utifrån det som kan anses bäst gagna bolaget men också

staten, dvs. svenska folket, som ägare av bolaget, anförde utskottet. I en

reservation (v) föreslogs att riksdagen skulle avslå utskottets begäran.

Reservanterna, som vill ha ett starkt, statligt ägande i Telia för att

säkra att bolaget skall finnas kvar i Sverige, ansåg att några hållbara

skäl för att utskottet skulle ta ett eget initiativ beträffande statens

ägande i Telia inte hade presenterats.

Våren 2000 beslöt riksdagen att ge regeringen bemyndigande att sälja sta-

tens samtliga A-aktier i Celsius AB (prop. 1999/2000:29, bet. 1999/2000:

NU9). Utskottet delade regeringens bedömning att ett samgående mellan Saab

AB och Celsius var industriellt riktigt.

Hösten 2001 beslöt riksdagen att staten - genom Sveaskog AB - skulle få öka

sitt ägande av Assi Domän till att avse samtliga aktier (prop. 2001/02:39,

bet. 2001/02:NU7). Staten har, anförde utskottet, ett intresse av att äga

och förvalta företag som hanterar viktigare naturtillgångar, såsom skogen,

malmen och vattenkraften. Inrättandet av det statliga företaget Sveaskog

syftade till att skapa en mer rationell förvaltning av skogen, en bättre

fungerande virkesmarknad och en ökad naturhänsyn, erinrade utskottet om.

Genom förvärvet införlivades Assi Domäns skogsmark i Sveaskog, vilket

förbättrade förutsättningarna avsevärt för Sveaskog att uppfylla statens

ambitioner beträffande förvaltning av skogsmark, anförde utskottet.

Riksdagen upphävde samtidigt sitt tidigare bemyndigande till regeringen

att sälja statens aktier i Assi Domän. I en reservation (m, kd, fp)

föreslogs att riksdagen skulle avslå förslaget om förvärv av aktier i

Assi Domän, med hänvisning till att konkurrensutsatt verksamhet skall

bedrivas i privat regi och att staten bör främja ett ökat privat ägande av

skogsmark. I en annan reservation (c) efterfrågades ett nytt förslag från

regeringen med en annan inriktning rörande det statliga skogsinnehavet.

Riksdagen beslöt också hösten 2001 att bemyndiga regeringen att - vid

lämplig tidpunkt och i den takt som är affärsmässigt fördelaktig - sälja aktier

na i Svenska Lagerhus AB och vidta de åtgärder som krävs för genomföran-

det av försäljningen (prop. 2001/02:39, bet. 2001/02:NU8).

I februari 2003 beslöt riksdagen att samtliga aktier i det av staten helägda

Svenska Skogsplantor AB skall överlåtas till Sveaskog (prop. 2002/03:24,

bet. 2002/03:NU4). Utskottet utgick från att regeringen följer den pågående

rekonstruktionen av Svenska Skogsplantor och att Sveaskog, under inneva-

rande mandatperiod, påbörjar ett försäljningsförfarande av Svenska Skogs-

plantor. I två reservationer avstyrktes förslaget. I den ena (m, fp) yrkades på

en likvidering av Svenska Skogsplantor, och i den andra (kd) förordades att

regeringen skulle ges i uppdrag att tillse att Svenska Skogsplantors verksam-

het snarast avyttras till privata intressenter.

Riksdagens revisorers granskningsrapport

Inledning

Riksdagens revisorer presenterade nyligen sin granskning av statens roll

som ägare av bolag (rapport 2002/03:10). Revisorernas granskning har

omfattat styrningen och uppföljningen av de statliga bolagens verksamheter

samt ägarföreträdarens, Regeringskansliets, roll i det avseendet. En

särskild studie har gjorts av bolagsledningarnas löner och pensioner.

Revisorerna noterar i granskningen en ökad aktivitet inom Regeringskansliet

på flera områden. Det gäller dock främst de senaste två åren då flera

beslut fattats eller andra åtgärder vidtagits rörande regeringens och

Regeringskansliets ägarstyrning. Revisorerna anser att flera av

insatserna skulle ha kunnat genomföras tidigare och att det ännu inte går

att fullt ut se effekterna av vissa av insatserna. I rapporten lämnas

följande synpunkter och förslag under angivna rubriker:

Regeringskansliet som ägarföreträdare

Regeringen har tagit flera initiativ för att stärka sin roll som

ägarföreträdare. Enligt granskningen har de olika departementen ibland valt

skilda lösningar i ägarstyrningen. Bristen på samordning inom

Regeringskansliet kan vara en bidragande orsak till de kvarstående problem

som revisorerna pekar på. Den årliga redogörelsen för de statliga bolagen

har utvecklats sedan revisorernas förra granskning. Revisorerna pekar

samtidigt på vissa brister i återrapporteringen, bl.a. i fråga om

måluppfyllelsen för vissa bolag. Den årliga redogörelsen är ett viktigt

dokument för att ge riksdagen och allmänheten ökad insyn i förvaltningen av

de statliga bolagen. Det är uppenbart att Regeringskansliet lagt ned stort

arbete på att utveckla redogörelsen. Revisorerna ser positivt på det

arbetet och förutsätter att dokumentet fortsätter att utvecklas.

Samordning och enhetlighet inom Regeringskansliet

Regeringen har beslutat att överföra Finansdepartementets samtliga bolag

förutom Svenska Spel samt Teracom från Kulturdepartementet till näringsmi-

nister Leif Pagrotskys ansvarsområde under Näringsdepartementet. Närings-

ministern har därtill fått ansvar för att i respektive departementschefs ställe

föredra ärenden i regeringen som ställer krav på enhetlig ägarpolitik eller

avser styrelsenomineringar. Revisorerna välkomnar regeringens beslut att

koncentrera ägarutövandet till färre departement samt initiativet till att en

minister getts ansvar för flera bolagsärenden. Revisorerna kan inte bedöma

om beslutet att utse en minister som föredragande av ärenden som ställer krav

på en enhetlig ägarpolitik också leder till att ägarstyrningen vid de olika de-

partementen blir mer enhetlig, men förutsättningarna för detta bedöms bli

bättre. Regeringskansliet kommer under våren 2003 att anordna en gemensam

tredagarsutbildning för samtliga handläggare som handhar bolagsfrågor. Detta

är den första egentliga utbildningsinsatsen för de bolagsansvariga på flera år.

Revisorerna ser positivt på Regeringskansliets initiativ men betonar samtidigt

värdet av en mer systematisk och fortlöpande utbildning av den berörda grup-

pen. Regeringen bör ges i uppdrag att årligen återkomma till riksdagen med

en redovisning av hur utvecklingsarbetet inom Regeringskansliet bedrivs.

Målen och styrningen

Revisorerna konstaterar att staten fortfarande använder sig av flera olika

dokument i ägarstyrningen. Verksamhetsmål och ekonomiska mål anges i olika

typer av dokument såsom bolagsordning, ägardirektiv, avtal, riksdags-

beslut, propositioner, m.m. Revisorerna har vidare funnit att det

fortfarande brister i uppföljningen av de ekonomiska målen och

verksamhetsmålen för bolagen. I granskningen framhåller revisorerna att

bolagsordningarna inte alltid anger det övergripande syftet med

verksamheten. Vidare framgår det inte klart av bolagsordningen när

verksamheten inte syftar till vinst. Revisorerna anser att det ankommer

på regeringen att se till att aktiebolagslagens regler i det avseendet

alltid följs. Revisorerna noterar att bolagens verksamhetsmål och

ekonomiska mål i flera fall har blivit mer preciserade sedan revisorernas

förra granskning. Fortfarande finns emellertid flera exempel på att målen

eller kraven är angivna i opreciserade eller allmänt hållna dokument. Att

mer än en fjärdedel av bolagen i revisorernas enkät svarar att de

ekonomiska målen framgår av andra dokument än ägardirektiv eller avtal

anser revisorerna otillfredsställande. Det bör enligt revisorerna vara en

prioriterad uppgift för ägaren att se till att floran av styrdokument

begränsas samt att verksamhetsmålen och de ekonomiska målen ses över och

formuleras i skriftliga dokument som är direkt riktade till bolaget.

Styrelsernas effektivitet

Regeringen betonar vikten av effektiva styrelser, sägs det i rapporten.

Revisorerna noterar att regeringen varit aktiv i det här avseendet, bl.a.

genom att utfärda riktlinjer för styrelsearbetet och att i ökad

utsträckning arbeta med särskilda rutiner inför nomineringen av nya

ledamöter. Enligt revisorerna bör Regeringskansliet följa upp hur dessa

riktlinjer följs av bolagen. Något departement, förslagsvis

Näringsdepartementet, bör ges denna uppgift och bör också sprida

regeringens policy och redovisa "goda exempel" på hur nomine-

ringsprocessen bör gå till samt verka för mer heterogena styrelser.

Revisorerna anser vidare att styrelsefrågorna bör vara ett återkommande

diskussionsämne i den fortlöpande utbildning för de bolagsansvariga inom

Regeringskansliet som revisorerna föreslår. Enligt revisorerna bör nya

styrelseledamöter tillhandahållas utbildning av regeringen i frågor som

rör bl.a. ledamöternas roll och ansvar i bolaget samt i allmän

bolagskunskap. Granskningen visar att riksdagsledamöter utses i

bolagsstyrelser där det tidigare funnits riksdagsledamöter. Revisorerna

anser att det bör ankomma på Regeringskansliet att vid varje

nomineringstillfälle pröva vilken kompetens och vilken insyn som behövs i

styrelserna. I det sammanhanget bör t.ex. behovet av flera ägarföreträ-

dare i styrelsen diskuteras. Flera ägarföreträdare i styrelserna leder,

enligt revisorerna, inte automatiskt till en starkare ägarroll eller att

bolagsstyrelserna blir effektivare. Det kan i stället öka risken för

målkonflikter mellan ägaren och bolaget. Revisorerna anser därutöver att

regeringen bör följa upp styrelsearvodena på ett bättre sätt än för

närvarande och fastställa riktlinjer för hur dessa skall beräknas.

Riktlinjer om löner och pensioner bör ses över

Regeringen har gett ut riktlinjer som rör anställningsvillkor för personer

i företagsledande ställning i de statliga bolagen. De omfattar bl.a. löner,

avgångsvederlag och pensioner. Revisorerna konstaterar att de flesta

bolagen följer regeringens riktlinjer, men att de oftast väljer att

utnyttja det för verkställande direktören (VD) mest förmånliga löne-

respektive pensionsavtalet. Granskningen visar att VD i några bolag har

betydligt högre lön än generaldirektörer för affärsverken eller statliga

myndigheter av motsvarande storlek. I det avseendet följs inte regeringens

riktlinjer. Revisorernas samlade bedömning i fråga om lönerna för VD och

arvodena för styrelseordförandena är att regeringen bör undersöka vilka

motiv som ligger till grund för de stora löneskillnaderna. I

årsredovisningslagen anges som krav att det sammanlagda beloppet av löner

och ersättningar för gruppen VD och styrelseledamöter skall redovisas i

årsredovisningen. För att undvika oklarhet om vilken rapportering som

krävs av bolagen bör, enligt revisorerna, regeringen överväga att i stället

för att ge ut riktlinjer ta initiativ till att förtydliga eller ändra

årsredovisningslagens bestämmelser. Enligt regeringens riktlinjer kan vid

uppsägning från bolagets sida en avgångsersättning få utgå. Granskningen

visar att samtliga bolag, med ett undantag, nu följer riktlinjerna i fråga

om uppsägningstid och avgångsvederlag. Det är fem bolag som inte följer

riktlinjernas rekommendation om att det skall ske en avräkning från

avgångsersättningen om VD erhåller en ny anställning. Flera pensionsavtal

uppvisar oklarheter eller saknar uppgifter, vilket ger utrymme för

tolkningar i fråga om vilka pensioner som bolaget har att betala.

Revisorerna finner det otillfredsställande att staten inte har en bättre

kontroll över vilka pensionsavtal som ingås i de statliga bolagen. Det är

enligt revisorerna viktigt att pensionsavtalen är klara och precisa och att

avtalen inte ger utrymme för olika tolkningar. En oberoende funktion

eller resurs bör tillföras Regeringskansliet med uppgift att tillsammans

med styrelsen - i första hand styrelseordföranden - bevaka att behövlig

kompetens finns när nya VD-avtal skall bestämmas. Det bör enligt

revisorerna ankomma på regeringen att vidta de eventuella åtgärder som

behövs för att åstadkomma de för staten mest fördelaktiga avtalen.

Revision och uppföljning

Revisorerna har i granskningen funnit att regeringen varit mer aktiv än

tidigare när det gäller att ställa krav på bolagen och gå ut med

riktlinjer för verksamheterna. Däremot tycks regeringen inte ha varit

lika aktiv i fråga om att följa upp om kraven och riktlinjerna har

uppfyllts. Revisorerna anser att det behövs mer frekventa och systematiska

kontakter mellan ägaren och bolagets revisorer. I granskningen har vidare

noterats att Riksrevisionsverkets revisorer ännu inte återfinns i

samtliga bolag med samhällsintressen eller bolag som ålagts

samhällsåtaganden. Fortfarande råder det en viss osäkerhet om Riksre-

visionsverkets roll i fråga om att bedriva revision av samhällsåtaganden.

Den nya Riksrevisionen, som bildas den 1 juli 2003, får befogenhet att

själv utse revisorer i bolagen och rätt att infordra uppgifter från

bolagsrevisorerna. Revisorerna anser att regeringen redan nu bör ta

initiativ till att finna lämpliga metoder för att utveckla utbytet mellan

revisorerna i bolagen och ägaren. Revisorerna anser därtill att regeringen

inom något eller några år bör återkomma till riksdagen och redovisa

resultatet av det utvecklingsarbetet.

Vilka dotterbolag bör inte avyttras utan riksdagens medgivande?

De bestämmelser som reglerar förhållandet mellan regering och riksdag när

det gäller försäljning av statliga företag avser moderbolagen, men inte deras

dotterbolag. Frågan om lämpligheten av den ordningen ifrågasattes i reviso-

rernas förra granskning. Revisorerna konstaterar att antalet dotterbolag i

princip är lika många nu som vid revisorernas förra granskning, eller 250

stycken. Av granskningen framgår att 15 bolag sålt dotterbolag under de tre

senaste åren. I endast två av fallen har försäljningen underställts riksdagen.

Flera dotterbolag har sådana verksamheter som riksdagen tidigare fattat beslut

om att de skall drivas i statlig regi. Andra har samhällsåtaganden att uppfylla

eller andra mål som kan vara av politisk karaktär. Revisorerna vidhåller sitt

förslag från den förra granskningen att regeringen bör inventera vilka dotter-

bolag som har sådana verksamheter. Utifrån den informationen borde det

sedan vara möjligt att avgöra vilka dotterbolag som inte bör säljas utan riks-

dagens hörande. Revisorerna anser att regeringen bör återkomma till riksda-

gen med resultatet av en sådan översyn.

Rapporten från Riksdagens revisorer är nu föremål för remissbehandling, och

remisstiden utgår den 25 april 2003. Därefter skall en skrivelse till riksdagen

utarbetas - beslut om denna planeras kunna fattas av revisorerna vid månads-

skiftet maj/juni 2003.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om synen på statligt ägande av företag, där-

efter frågan om statens ägarutövning, m.m. och slutligen frågan om könsför-

delningen i de statliga bolagsstyrelserna, m.m.

Synen på statligt ägande av företag

Utskottet har i olika sammanhang redovisat sin syn på statligt ägande av

företag. Det kan i vissa fall vara motiverat med ett statligt ägande. De

statligt ägda företagen kan t.ex. bidra till en hög servicenivå och

likvärdighet över hela landet.

De statliga företagen har i flertalet fall sitt ursprung i en infrastruktur

som en gång byggts upp med offentliga medel. Som regel har bolagen varit

myndigheter eller verkat under monopol i bolagsform som genom den

tekniska och marknadsmässiga utvecklingen omvandlats till konkurrensutsatta

företag, vilka numera i många fall arbetar på en internationell marknad.

Staten är Sveriges största företagsägare och arbetsgivare. Totalt är ca 200

000 personer, fördelade över hela landet, anställda i företag med statligt

ägande. Detta medför ett stort ansvar och ställer krav på en långsiktig

och professionell förvaltning för att säkerställa tillväxt och därmed

sysselsättningen.

Utskottet intar en pragmatisk hållning i frågan om huruvida staten skall

äga vissa företag eller inte. Det kan i vissa fall vara motiverat med

försäljning av del av eller hela det statliga ägandet i ett bolag. Den

ordning som för närvarande gäller och som innebär att regeringen - i det

fall den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram förslag till

riksdagen om försäljning, anser utskottet vara ändamålsenlig.

I den nu aktuella skrivelsen från regeringen har, som tidigare redovisats,

ytterligare förbättringar genomförts vad gäller redogörelsen om den

statliga företagssektorn. Sålunda har avsnittet om statens ägarpolitik

kompletterats med information om de av regeringen beslutade riktlinjerna

för extern ekonomisk rapportering för företag med statligt ägande, om

bolagsstämmor och om revisorernas roll i de statliga företagen. I avsnittet

om viktiga policyfrågor finns en samlad redovisning över hur många av de

statliga företagen och hur stor del av de totala tillgångarna som omfattas

av miljöpolicy och miljöledningssystem. Även jämställdhetsfrågor och

mångfaldsarbetet redovisas. I branschavsnitten har analysen av de olika

branscherna utvecklats, och i företagspresentationerna lämnas information

om företagens utdelningspolicy, förutsatt att bolaget omfattas av ett

utdelningskrav.

Utskottet ser positivt på de förbättringar som gjorts. Redogörelsen är ett

viktigt redskap för att förmedla information om den statliga företagssektorn

till både riksdagen och allmänheten. Arbetet med utformningen av innehållet i

skrivelsen bör ses som en ständigt pågående process, inte minst gäller detta

beskrivningarna av målet med ägandet. Utskottet utgår från att regeringen

kommer att driva detta arbete vidare.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen skall lägga regeringens

skrivelse till handlingarna. Samtliga här aktuella motioner avstyrks

samtidigt i berörda delar.

Statens ägarutövning, m.m.

Utskottet har i det föregående redovisat sin syn på statligt ägande av företag.

Här tar utskottet upp vissa frågor om statens ägarutövning, som aktualiserats i

olika motioner.

I några motioner, bl.a. motion 2002/03:N281 (v), föreslås att bolagsstäm-

morna i de statliga företagen skall vara offentliga. Utskottet anser

allmänt sett att förvaltningen av företagen med statligt ägande bör ske

under så stor öppenhet som möjligt. Detta är naturligt med hänsyn till

att det ytterst är svenska folket som är ägare till dessa företag.

Utskottet vill också erinra om att samtliga riksdagsledamöter, som

representanter för det svenska folket, har möjlighet att delta i

bolagsstämmorna för företagen med statligt ägande. Denna möjlighet bör

utnyttjas i väsentligt högre grad än vad som hittills varit fallet.

Som redovisats är genomlysning ett av regeringens tre verktyg för att nå de

mål som satts upp för företagen med statligt ägande. När det gäller bolags-

stämmor konstateras i regeringens skrivelse att enligt aktiebolagslagen

(1975: 1385) gäller samma regler för statligt ägda aktiebolag som för

privata. Bolagsstämman är i första hand en sammankomst för aktieägarna,

men det finns inga hinder - om stämman medger det - mot att den öppnas för

allmänheten. Utskottet anser att det vore lämpligt om de helstatliga

bolagen kunde erbjuda någon form av utåtriktad aktivitet i samband med

bolagsstämman, där även allmänheten bereds möjlighet att ställa frågor till

företrädare för företagen. Enligt utskottets mening är det önskvärt att

svenska folket på detta sätt ges möjlighet att ställa frågor till

bolagsledningen. Därvid är det viktigt att kallelse och därtill hörande

handlingar till bolagsstämmorna är offentliga. Hur stämman praktiskt skall

genomföras är en fråga för bolagets ledning och styrelse att avgöra. Av

planeringsskäl är det rimligt att de som önskar komma till en stämma måste

anmäla sitt deltagande i god tid före stämman. Enligt vad utskottet erfarit

pågår för närvarande ett arbete inom Näringsdepartementet med sikte på

att alla helstatliga bolag över en viss storlek skall uppmanas att

arrangera offentliga bolagsstämmor. Med hänvisning till det anförda anser

utskottet att det inte finns något behov av ett uttalande av riksdagen

beträffande offentliga bolagsstämmor.

I ett par motioner begärs tillkännagivanden rörande etisk policy för

företagen med statligt ägande. I regeringens skrivelse finns ett särskilt

avsnitt om viktiga policyfrågor. När det gäller etik, moral och globalt

ansvar sägs där att det är styrelsens och ledningens ansvar att de företag

där staten har ägarintressen sköts på ett föredömligt sätt och väl inom

gällande lagstiftning. Miljö- och etikhänsyn bör vara självklara

utvärderingsparametrar för de beslut som rör förvaltningen av företag med

statligt ägande.

OECD utformade år 1976, tillsammans med 35 regeringar, gemensamma

rekommendationer avseende god praxis för företag i en mängd viktiga frågor,

som t.ex. mänskliga rättigheter, information, konkurrens och beskattning.

Dessa riktlinjer riktas främst till multinationella företag men kan i stor ut-

sträckning även vara till stöd för företag som verkar nationellt, sägs det i

skrivelsen. FN lanserade år 1999 "The Global Compact" där näringslivet

uppmanades att stödja och respektera nio principer som rör mänskliga rättig-

heter, arbete och miljö. Regeringen har i ett öppet brev uppmanat svenska

företag att stödja och efterleva OECD:s riktlinjer och FN:s Global Compact.

Enligt utskottets mening är vad som anförs i de aktuella motionerna röran-

de etisk policy för företagen med statligt ägande således redan

tillgodosett. Det är styrelsernas ansvar att tillse att företagens

ageranden i olika avseenden står i överensstämmelse med regeringens

riktlinjer. Något behov av ett uttalande av riksdagen i frågan kan

utskottet inte se.

I motion 2002/03:N281 (v) föreslås även ett antal tillkännagivanden som

rör den statliga ägarstyrningen i olika avseenden, bl.a. om framtagande av

olika indikatorer för de statliga företagen. Det finns många synpunkter värda

att ta fasta på i de tankegångar som redovisas i motionen och som ligger

bakom de förslag som läggs fram. Ur ägarens synvinkel är företagens rap-

portering av speciell vikt, eftersom den är ett viktigt underlag för utformning

-

en av styrinstrument som ett led i den kontinuerliga uppföljningen och utvär-

deringen av företaget. Den finansiella informationen är grunden för företa-

gens offentliga rapportering och bör kompletteras med beskrivningar i fråga

om marknadsutveckling, känslighetsanalyser, etc. för att ge vägledning i

tolkningen av de faktorer som skapar värde i företaget. I vilken mån särskilda

samhällsintressen uppfyllts - i de fall sådana finns - bör betraktas som lika

väsentlig information som annan redovisning. Även den miljö-, jämställdhets-

och mångfaldsrelaterade rapporteringen skall i möjligaste mån integreras i

företagens årsredovisningar. Enligt vad utskottet erfarit pågår ett arbete inom

Näringsdepartementet med att utöka redovisningen i verksamhetsberättelsen i

linje med vad som här har angetts. Utskottet anser att detta arbete är mycket

angeläget. Något behov av ett riksdagsuttalande i frågan kan utskottet, med

hänvisning till det anförda, inte se.

Riksdagens revisorer har i sin granskning, som tidigare redovisats, bl.a.

konstaterat att de flesta företagen följer regeringens riktlinjer rörande

anställningsvillkor för personer i företagsledande ställning i de

statliga bolagen, men påpekar även att vissa skillnader finns. Enligt vad

utskottet erfarit avser Regeringskansliet att genomföra en översyn av

befintliga riktlinjer. Utskottet anser att detta är en viktig åtgärd.

I motion 2001/02:N65 (kd) efterfrågas en mer enhetlig ägarutövning av

Regeringskansliet när det gäller det statliga ägandet av företag och ett

uttalande om laglydighet. Som framgått av den tidigare redovisningen har

regeringen vidtagit olika åtgärder som sammantaget kan förväntas innebära

en ökad samordning och enhetlighet i ägarutövningen. Näringsminister Leif

Pagrotsky har sålunda tillförts ansvaret för fler företag med statligt

ägande, så att huvuddelen av dessa nu ligger inom hans ansvarsområde. Han

har också fått ansvar för att i respektive departementschefs ställe föredra

ärenden i regeringen som ställer krav på enhetlig ägarpolitik eller avser

styrelsenomineringar. När det gäller frågan om laglydighet vill utskottet

slutligen - som en fullständig självklarhet - notera att företag med

statlig ägande lyder under samma lagar som andra företag.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här aktuella motioner i berör-

da delar.

Könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna, m.m.

Utskottet instämmer i de uppfattningar som förs fram i de tre här aktuella

motionerna 2002/03:N310 (s), 2001/02:N65 (kd) och 2002/03:A242 (kd) om att

det måste bli en bättre balans ur jämställdhetssynpunkt i de statliga

bolagsstyrelserna. Regeringen har, som redovisats, angivit en klar

målsättning som innebär att det skall vara en jämn könsfördelning i

styrelserna för de statliga företagen; ett delmål är att andelen kvinnor

skall vara minst 40 % år 2003. År 2001 var andelen kvinnor 37 %. Regeringen

gör, som nämnts, bedömningen att delmålet om 40 % skall vara uppnått före

slutet av innevararande år. Det bör i detta sammanhang noteras att andelen

kvinnor i styrelserna för de svenska börsnoterade bolagen uppgår till ca 8

%!

Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på en omständighet som nämns i

den förstnämnda motionen, nämligen att det finns mycket få kvinnor på

posten som styrelseordförande i statliga företag. I motionen noteras att i

december 2001 hade endast 7 av 55 helägda statliga företag en kvinna som

styrelseordförande. Det innebär alltså en andel på endast 13 %. Utskottet

finner detta helt oacceptabelt. Regeringen måste öka sina ansträngningar så

att det blir en jämnare könsfördelning även bland styrelseordförandena i

statliga företag. Det är inte tillräckligt att uppnå en jämn könsfördelning

bland styrelseledamöter som grupp, utan det måste också vara en jämnare

könsfördelning bland styrelseordförandena. Detta är nödvändigt om en jämn

könsfördelning skall uppnås vad gäller makt och inflytande i de statliga

bolagsstyrelserna.

När det gäller den mer övergripande frågan om sammansättningen av sty-

relserna för de statliga företagen bör nämnas att regeringen i skrivelsen anger

att sammansättningen skall ske så att en balans uppnås avseende kompetens,

bakgrund, ålder och kön. Vidare framhålls att det är värdefullt om styrelsen,

som kollektiv och avseende respektive individ, utvärderas. Den samlade

utvärderingen, som vanligen görs årligen, kan tjäna som underlag för utveck-

ling av styrelsernas arbetssätt och också som underlag för ägaren, påpekas

det.

Utskottet utgår från att regeringen ökar sina ansträngningar för att

uppfylla den målsättning rörande jämställdhet i fråga om representation,

lön och inflytande som riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat, och

som en bred opinion klart ställt sig bakom. Detta måste leda till en

ökande andel kvinnor i både styrelserna och ledningarna för de statliga

företagen, liksom bland styrelseordförandena. Något riksdagsuttalande i

saken anser utskottet dock inte erfordras i nuläget och avstyrker därmed

de tre här aktuella motionerna i berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i utskot-

tets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Synen på statligt ägande av företag (punkt 1)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd), Ulla

Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c) och Stefan

Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:N65 yrkandena

1 och 6, 2001/02:N66 yrkandena 1-4, 2001/02:N67 yrkandena 1 och 2,

2002/03:Fi236 yrkandena 3 och 4, 2002/03:MJ425 yrkande 3, 2002/03:N263

yrkande 8, 2002/03:N269 yrkande 4 och 2002/03:N395 yrkande 18 och lägg-

er regeringens skrivelse 2001/02:120 till handlingarna.

Ställningstagande

När det gäller frågan om statliga företag överensstämmer vår syn med den

som kommer till uttryck i de här aktuella motionerna från företrädare för

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet, liksom i tidiga-

re motioner från Centerpartiet. Likartade synpunkter har genom åren fram-

förts i reservationer från företrädare för dessa fyra partier.

Statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar och regelsystem

för näringslivets verksamhet och bidra till att skapa betingelser för

långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som

utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en

rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk för

konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala investeringsbeslut samt

svårigheter att tillföra kapital till företag som behöver kapital för

expansion. Grundprincipen måste, enligt vår mening, vara att

konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat regi.

En privatisering av de statliga företagen kommer att leda till följande:

- renodling av statens roll som lagstiftare och normgivare,

- stärkande av de privatiserade företagen,

- spridning av intresset för sparande i aktier till nya grupper och breddning

av riskkapitalmarknaden,

- tillskott av statsinkomster som kan användas till andra, mer angelägna

ändamål,

- sundare konkurrens.

Det arbete med att minska statens företagsägande som påbörjades under fyr-

partiregeringen i början av 1990-talet bör, enligt vår uppfattning, återupptas.

Med en privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll, kom-

mersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt

inbringade de försäljningar som gjordes under den borgerliga regeringen ett

betydande belopp till statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov

med motsvarande summa. Försäljningen ledde också till en spridning av

aktieägandet till grupper som inte tidigare innehaft aktier och därmed till en

breddning av riskkapitalmarknaden. Riksdagen bör således begära att reger-

ingen lägger fram en plan för försäljning av statliga företag i enlighet med

vad som här har angetts.

Försäljningen av de statliga företagen skall ske på ett ansvarsfullt sätt.

Det berörda företaget skall bli starkare och mer konkurrenskraftigt efter

slutförd privatisering. Hänsyn måste därför tas till företagens intressen,

bl.a. vid valet av tidpunkt för försäljningen och hur ägarstrukturen skall

se ut samt vid valet av metoderna för genomförandet av försäljningen. Vi

anser vidare, som nämnts, att en strävan bör vara att stärka

riskkapitalmarknadens funktion vid försäljningarna genom att bredda

aktiesparandet till en bredare allmänhet och därmed öka den långsiktiga

kapaciteten för tillförsel av inhemskt riskkapital. Detta innebär att

hänsyn måste tas till det allmänna marknadsläget och att försäljning skall

ske i den takt som är möjlig med beaktande av andra introduktioner på

aktiemarknaden.

Härutöver menar vi att riksdagen skall anmoda regeringen att i skrivelsen

med redogörelse för företag med statligt ägande redovisa syftet med det

statliga ägandet för varje företag. Genom att tvingas formulera syftet

med det statliga ägandet måste regeringen ta aktiv ställning till vilka

motiv det finns för ett fortsatt statligt ägande av alla de berörda

företagen. Detta måste vara till fördel både för staten som ägare och för

de olika företagen, i stället för att, som för närvarande, av ren slentrian

låta ägandet fortgå i statlig regi. Det finns vidare anledning att

analysera och överväga om huruvida det är lämpligt med statligt ägda

företag på marknader där en sund och fungerande konkurrens föreligger. En

omprövning av det statliga ägandet kan förväntas medföra

effektivitetsvinster såväl på det samhällsekonomiska planet som för de en-

skilda företagen.

Statens olämplighet som företagsägare framgår klart av den nyligen pre-

senterade bokslutskommunikén för år 2002 för företagen med statligt ägande.

Kommunikén visar på ett katastrofalt resultat för den statliga företagssektorn.

Resultatet efter skatt har mer än halverats mellan åren 2001 och 2002 - från

17,4 miljarder kronor till 8,6 miljarder kronor. Kraftiga resultatförsämringar

redovisades av Posten, SJ och Civitas Holding (Vasakronan). Bland de före-

tag som uppvisade resultatförbättringar återfinns främst sådana företag som

Vin & Sprit och Svenska Spel.

Vi vill också något kommentera vad som sägs i ett par motioner om för-

säljning av statligt ägd skog till enskilda. Det statligt ägda

skogsinnehavet bör användas bl.a. för att tillhandahålla

omarronderingsmöjligheter och tillköpsmöjligheter för att förstärka det

enskilda privata skogsbruket. Ett spritt privat ägande av skogsmark är

viktigt för att människor skall kunna få utkomstmöjligheter i glesbygden.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad

som här anförts. Därmed blir alla här aktuella motionsyrkanden tillgodosedda

och tillstyrks därmed.

2. Statens ägarutövning, m.m. (punkt 2)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd), Ulla

Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c) och Stefan

Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:N65 yrkandena

4 och 5, 2001/02:N66 yrkandena 5 och 6 och 2002/03:N276, bifaller delvis

motionerna 2001/02:N65 yrkande 2, 2002/03:N249 och 2002/03:N281 yrkan-

de 1 och avslår motionerna 2002/03:N281 yrkandena 2-6 och 2002/03:N316.

Ställningstagande

Vi har i det föregående redovisat vår syn på statligt ägande av företag.

Här tar vi upp vissa frågor om statens ägarutövning, som aktualiserats i

olika motioner.

Vi anser - i likhet med vad som anförs i bl.a. motionerna 2001/02:N66 (m)

och 2002/03:N276 (m) - att öppenheten i företagen med statligt ägande bör

öka. Ytterst är det svenska folket som är ägare till dessa företag. Det är

då rimligt att allmänheten ges möjlighet att närvara vid bolagsstämmor.

Likaså bör dessa stämmor vara öppna för journalister, som i sin tur kan

förmedla information om de statliga företagen till allmänheten. Riksdagens

ledamöter har, som tidigare nämnts, rätt att delta vid bolagsstämmorna; en

rätt som vi anser bör utnyttjas i större utsträckning än vad som har gjorts

hittills. Detta är dock inte tillräckligt, utan allmänheten bör ges

tillträde till stämmorna.

Ytterligare en sak som vi vill lyfta fram är regeringens benägenhet att

hemligstämpla olika typer av material rörande företag med statligt ägande. En

förutsättning för att riksdagsledamöterna skall kunna fullgöra sin uppgift som

ombud för det svenska folket är givetvis att de har tillgång till det underlag

som finns för olika förslag till beslut. Det har till och med förekommit att

dagordningar för bolagsstämmor har hemligstämplats.

Riksdagen bör med hänvisning till det anförda anmoda regeringen att vidta

åtgärder så att bolagsstämmorna i företagen med statligt ägande blir offentliga

och så att förvaltningen av dessa företag präglas av en ökad grad av öppenhet.

Därmed blir de nämnda motionerna tillgodosedda och tillstyrks. Även motion

2002/03:N281 (v) blir tillgodosedd i här aktuell del.

I motionerna 2001/02:N65 (kd) och 2002/03:N249 (v) begärs tillkännagi-

vanden rörande etisk policy för företagen med statligt ägande. De stora

svenska privata företagen har för länge sedan insett behovet av att

utveckla etiska och sociala principer för verksamheten och ställer också

krav på underleverantörerna. Även Stockholmsbörsen gör etiska

avvägningar. Vi anser att det bör finnas en etisk policy i vart och ett av

de statliga företagen och att varje företags etiska policy skall redovisas

i årsberättelsen. I regeringens årliga redogörelse för företag med statligt

ägande bör anges om företaget har en etisk policy, på motsvarande sätt som

för närvarande görs beträffande miljöarbete, mångfald och jämställdhet.

Vi vill också i detta sammanhang något uppmärksamma frågan om löner,

pensioner och förmåner för företagsledningarna i statliga bolag. På förslag

av utskottet har Riksdagens revisorer, som tidigare redovisats, genomfört

en granskning av anställningsvillkoren för personer i företagsledande

ställning i de statliga bolagen. Revisorernas samlade bedömning i fråga om

lönerna för VD och arvodena för styrelseordförandena är att regeringen bör

undersöka vilka motiv som ligger till grund för de stora löneskillnader som

konstaterats mellan VD i några bolag och generaldirektörer för affärsverk

eller statliga myndigheter av motsvarande storlek. För flera pensionsavtal

finns oklarheter eller saknas uppgifter, vilket ger utrymme för tolkningar

i fråga om vilka pensioner som bolaget har att betala, säger revisorerna

vidare och anser det otillfredsställande att staten inte har en bättre

kontroll över vilka pensionsavtal som ingås i de statliga bolagen. Vi

kommer att återkomma till denna fråga när riksdagen senare skall behandla

ett planerat förslag från revisorerna till riksdagen.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att vidta åt-

gärder i enlighet med vad som här anförs. Därmed blir de nämnda motionerna

tillgodosedda i aktuell del.

I motion 2001/02:N65 (kd) efterfrågas en mer enhetlig ägarutövning av

Regeringskansliet när det gäller det statliga ägandet av företag och ett

uttalande om laglydighet. Vi vill härvid erinra om vad utskottet våren

2002 anförde i den förstnämnda frågan. Ett tillkännagivande av riksdagen

föreslogs då, med innebörd att regeringen borde ta ett samlat grepp när det

gäller förvaltningen av statens aktier i företag. Riksdagen beslöt dock

inte enligt utskottets förslag utan enligt en reservation (s, v). Behovet

av större enhetlighet i styrningen av företagen med statligt ägande har

också framkommit vid den granskning som Riksdagens revisorer nyligen

genomfört. Som tidigare redovisats föreslår revisorerna bl.a. att floran

av styrdokument skall begränsas och att verksamhetsmålen och de ekonomiska

målen skall ses över och formuleras i skriftliga dokument riktade direkt

till berört bolag. I den nyssnämnda motionen berörs också frågan om

laglydigheten hos företagen med statligt ägande, bl.a. med hänvisning till

hur lagen om offentlig upphandling efterlevs. Enligt vår mening är det en

fullständig självklarhet att de statliga företagen - likaväl som andra

företag - skall bedriva sin verksamhet i enlighet med gällande lagar och

regler.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen genom ett tillkännagivande

anmoda regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som här har anförts.

Därmed blir de nu aktuella motionerna i varierande grad tillgodosedda i be-

rörda delar.

3. Könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna, m.m.

(punkt 3)

av Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd), Ulla

Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c) och Stefan

Hagfeldt (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 3. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:N65

yrkande 3, 2002/03:N310 och 2002/03:A242 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Vi anser att frågan om sammansättningen av styrelserna i de statliga företagen

bör ses i ett bredare perspektiv än vad regeringen gör. I de tre här aktuella

motionerna 2001/02:N65 (kd), 2002/03:A242 (kd) och 2002/03:N310 (s)

krävs att andelen kvinnor i de statliga bolagsstyrelserna skall öka. En ökad

andel kvinnor i styrelserna - och därmed en jämnare könsfördelning - utgör

en del av den breddning av kompetens som vi anser erfordras. Vi vill i detta

sammanhang erinra om att det var den borgerliga regeringen som först satte

upp ett mål för andelen kvinnor i styrelserna för de statliga företagen. Detta

mål bestämdes till 30 % och höjdes senare ytterligare av den borgerliga re-

geringen till 40 %.

För att uppnå en ökad kvalitet i styrelsearbetet krävs det emellertid

ytterligare åtgärder. Vi anser att regeringen på ett helt annat sätt än

hittills måste sträva efter att styrelserna för statliga företag får en

allsidig kompetens. Det innebär t.ex. att inte bara svenska kvinnor och män

utan också personer från andra länder bör komma i fråga vid tillsättning av

styrelserna. Personer med erfarenheter från verksamheter utanför Sverige

kan anlägga ett annat synsätt på olika frågor och problemställningar än

personer med erfarenhet från enbart svenska förhållanden.

Det viktiga är således att få en allmän vidgning av kompetensen i styrel-

serna för de statliga företagen. Detta bör riksdagen genom ett tillkännagivan-

de anmoda regeringen att tillse. Därmed blir de tre nämnda motionerna vä-

sentligen tillgodosedda i berörda delar.

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2001/02:120

I regeringens skrivelse 2001/02:120 lämnas en redogörelse för förvaltningen

av statens företagsägande samt för verksamheten i de företag och affärsverk

som Regeringskansliet förvaltade vid årsskiftet 2001/02.

Motioner med anledning av skrivelsen

2001/02:N65 av Inger Strömbom m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om statligt och privat ägande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om ägarutövningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om styrelsesammansättningen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om ansvaret och laglydigheten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om etisk policy.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om utförsäljning av statliga företag.

2001/02:N66 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konkurrensutsättning och försäljning av offentligt ägda företag

och verksamheter.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av statlig

verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram motivering till varför vart och

ett av bolagen med statlig ägarinblandning även i fortsättningen bör ha en

sådan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en avveckling av sådan myndighetsverksamhet som snedvrider

konkurrensen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om offentliga bolagsstämmor i statliga företag.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad öppenhet i förvaltningen av statliga företag.

2001/02:N67 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en systematisk försäljning av de statligt ägda företagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att statligt ägda företag snedvrider konkurrensen på marknaden.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Fi236 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om privatisering av de statliga företagen.

4. Riksdagen bemyndigar regeringen att privatisera och omstrukturera de i

motionen uppräknade statliga företagen.

2002/03:MJ425 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om privat och statligt ägande.

2002/03:N249 av Marie Engström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att utveckla etiska policyfrågor vid statligt ägande.

2002/03:N263 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en försäljning av statliga företag.

2002/03:N269 av Per Westerberg m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utförsäljning av skog till enskilda.

2002/03:N276 av Tomas Högström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om offentliga bolagsstämmor i de statligt ägda bolagen.

2002/03:N281 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de statliga bolagsstämmorna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fler indikatorer för att utveckla de statliga företagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ägarstyrning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om FoU och de statliga företagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökade rekryteringsmöjligheter för de statliga företagen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sponsring.

2002/03:N310 av Susanne Eberstein och Kerstin Kristiansson Karlstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om antalet kvinnor i statliga bolagsstyrelser.

2002/03:N316 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om statens ägarpolitik.

2002/03:N395 av Alf Svensson m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökad ägarspridning genom utförsäljning av statliga företag.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att öka andelen kvinnor i styrelsen i de börsbolag där staten är

storägare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om jämn könsfördelning i statliga bolagsstyrelser samt behovet av en

årlig redovisning till riksdagen om hur arbetet fortskrider för att nå målet om

jämn könsfördelning.