Bet. 2002/03:SFU4

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2002/03:SFU4

Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vidmassflykt

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

proposition 2001/02:185 Uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd vid massflykt jämte fem motioner

som väckts med anledning av propositionen samt sex

motionsyrkanden som väckts under den allmänna

motionstiden 2002.

I propositionen behandlas genomförandet i svensk

rätt av Europeiska unio-nens råds direktiv

2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för

att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av

fördrivna personer och om åtgärder för att främja en

balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta

emot dessa personer och bära följderna av detta.

Enligt direktivet skall rådet under vissa

förutsättningar kunna besluta att en

massflyktssituation föreligger och att

medlemsstaterna därmed kan ge tillfälligt skydd åt

fördrivna personer. Skyddsperioden kan inledningsvis

uppgå till ett år men kan automatiskt förlängas i

två omgångar med sex månader vid varje tillfälle.

Därefter kan rådet besluta att förlänga skyddet

ytterligare ett år.

I propositionen föreslås att de fördrivna

personerna skall kunna beviljas uppehållstillstånd

med tillfälligt skydd under den tid det tillfälliga

skyddet gäller enligt rådets beslut, dvs. maximalt

tre år.

Vidare föreslås i propositionen att en person som

beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd

skall kunna få prövat om han eller hon är flykting

enligt Genèvekonventionen. Den prövningen skall bara

få skjutas upp om det finns särskilda skäl för

detta. När det tillfälliga skyddet upphört att gälla

skall uppehållstillståndet kunna förlängas i högst

två år för de personer som haft sådant skydd om de

deltar i ett program för självmant återvändande.

De personer som beviljas uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd och som kan antas komma att vistas

här under kortare tid än tre år skall enligt

propositionen som huvudregel inte folkbokföras.

Under den tid som den berörda personkretsen inte är

folkbokförd skall den erhålla förmåner enligt lagen

om mottagande av asylsökande m.fl.

I propositionen lämnas också förslag som rör bl.a.

undantag från tillfälligt skydd samt

familjeåterförening, sociala förmåner, utbildning

och arbetstillstånd vid tillfälligt skydd.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari

2003.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionsyrkandena.

För att ge erforderlig tid för utfärdande och

publicering av lagändringarna föreslår utskottet

dock att tidpunkten för ikraftträdandena skjuts fram

till den 15 januari 2003.

I ärendet finns 21 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Tillfälligt skydd enligt EG-

direktivet

Riksdagen antar 2 a kap. 2 § första stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår

riksdagen motion 2001/02:Sf43 yrkande 1.

Reservation 1 (fp)

2. Ytterligare kategorier med

tillfälligt skydd

Riksdagen antar 2 a kap. 3 § i regeringens

förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529). Därmed avslår riksdagen motionerna

2001/02:Sf40 yrkande 1, 2001/02:Sf42 yrkande 1

och 2001/02:Sf43 yrkande 2.

Reservation 2 (fp, v)

Reservation 3 (kd)

3. Tiden med tillfälligt skydd

Riksdagen antar 2 a kap. 6 § första stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår

riksdagen motionerna 2001/02:Sf41 yrkande 2,

2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och

2001/02:Sf44 yrkande 1.

Reservation 4 (kd, mp)

Reservation 5 (c)

4. Uppskjuta prövning av asylansökan

Riksdagen antar 2 a kap. 5 § andra stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår

riksdagen motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 2,

2001/02:Sf43 yrkandena 3 och 4 samt 2001/02:Sf44

yrkande 3 i denna del.

Reservation 6 (fp, mp)

Reservation 7 (v)

5. Prövning av övriga skäl för

uppehållstillstånd

Riksdagen antar 2 a kap. 5 § första stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår

riksdagen motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 2 i

denna del, 2001/02:Sf43 yrkande 5 och

2001/02:Sf44 yrkande 3 i denna del.

Reservation 8 (fp, kd)

Reservation 9 (mp)

6. Offentligt biträde

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf40 yrkande 3.

Reservation 10 (v)

7. Uppehållstillstånd efter

tillfälligt skydd

Riksdagen antar 2 a kap. 6 § andra stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529). Därmed avslår

riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 4.

Reservation 11 (v)

8. Återvändandeprogram

Riksdagen avslår motion 2001/02:Sf42 yrkande 6.

Reservation 12 (kd)

9. Folkbokföring

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i folkbokföringslagen (1991:481) med den

ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet

bestäms till den 15 januari 2003. Därmed avslår

riksdagen motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 5,

2001/02:Sf42 yrkande 3, 2001/02:Sf43 yrkande 6 i

denna del och 2001/02:Sf44 yrkande 2.

Reservation 13 (fp)

Reservation 14 (kd)

Reservation 15 (v)

Reservation 16 (mp)

10. Hälso- och sjukvård

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf40

yrkande 6, 2001/02:Sf41 yrkande 1, 2001/02:Sf42

yrkande 5, 2001/02:Sf43 yrkandena 6 i denna del

och 7, 2001/02:Sf44 yrkande 4 samt 2002/03:Sf367

yrkande 12.

Reservation 17 (fp, kd, c, mp)

Reservation 18 (v)

11. Barns utbildning

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf42

yrkande 4, 2001/02:Sf44 yrkande 5 i denna del,

2002/03:Sf258 samt 2002/03:Sf367 yrkande 9.

Reservation 19 (c, mp)

12. Gömda barns skolgång

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf367 yrkande

7.

Reservation 20 (v, mp)

13. Gymnasieskola

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Sf44

yrkandena 5 i denna del och 6 samt 2002/03:Sf367

yrkandena 10 och 11.

Reservation 21 (mp)

14. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

till den del det inte omfattas av punkterna 1-5

och 7,

2. lag om ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor,

3. lag om ändring i lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl.,

4. lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799),

med den ändringen att lagarna träder i kraft den 15

januari 2003.

Stockholm den 26 november 2002

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Sten

Tolgfors (m), Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v),

Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén (m), Lennart

Klockare (s), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson

(c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Anna

Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona Jönsson

(mp), Kurt Kvarnström (s) och Börje Vestlund (s).

2002/03

SfU4

Utskottets överväganden

Bakgrund

Europeiska unionens råd (rådet) antog den 20 juli

2001 direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge

tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av

fördrivna personer och om åtgärder för att främja en

balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta

emot dessa personer och bära följderna av detta.

Sverige måste som medlem i EU i sin lagstiftning

uppfylla de minimikrav som anges i direktivet. EG-

direktivet skall vara genomfört i svensk rätt senast

den 31 december 2002.

I propositionen behandlas genomförandet i svensk

rätt av direktivet.

EG-direktivet

En av EU:s målsättningar är att utarbeta en gemensam

asylpolitik, inklusive ett gemensamt europeiskt

asylsystem för medlemsstaterna och att gradvis

upprätta ett område med frihet, säkerhet och

rättvisa, öppet för alla dem som av olika

omständigheter tvingas söka skydd inom EU. I

direktivet noteras att antalet fall av massiv

tillströmning av fördrivna personer som inte kan

återvända till sitt ursprungsland har ökat i Europa

under de senaste åren och att det i dessa fall kan

vara nödvändigt att införa ett undantagssystem för

att kunna ge ett omedelbart och tillfälligt skydd.

EG-direktivet syftar till att personer i en

massflyktssituation skall få ett omedelbart skydd,

tillgång till sociala rättigheter samt att det skall

finnas en ansvarsfördelning mellan EU:s

medlemsstater. I direktivet anges att med hänsyn

till undantagskaraktären hos de bestämmelser som

fastställs i direktivet bör det skydd som erbjuds ha

begränsad varaktighet och ge de berörda personerna

en tillräcklig skyddsnivå. Medlemsstaterna har dock

rätt att införa eller behålla bestämmelser som är

mer förmånliga för personer som åtnjuter tillfälligt

skydd än vad som anges i direktivet.

Bedömningen av om det föreligger en massiv

tillströmning av fördrivna personer bör fastställas

i ett rådsbeslut som är bindande för alla

medlemsstater med avseende på de fördrivna personer

som avses med beslutet. Rådet skall i dessa frågor

beakta synpunkter från Förenta nationernas

flyktingkommissariat (UNHCR) och andra relevanta

internationella organisationer och samråda med dem.

Medlemsstaterna får ge tillfälligt skydd åt

ytterligare kategorier av fördrivna personer om de

fördrivits av samma skäl och från samma

ursprungsland eller region.

Vidare anges att det tillfälliga skyddet bör vara

förenligt med medlemsstaternas internationella

åtaganden vad gäller flyktingar. I synnerhet får det

inte hindra erkännande av flyktingstatus enligt

konventionen av den 28 juli 1951 angående

flyktingars rättsliga ställning, i dess ändrade

lydelse enligt New York-protokollet av den

31 januari 1967 (Genèvekonventionen). En medlemsstat

som på grund av mängden asylansökningar har svårt

att bibehålla en väl fungerande asylprocedur får

skjuta upp prövningen av asylansökningar, dock

längst till den tidpunkt då det tillfälliga skyddet

upphör.

Det tillfälliga skyddet skall inledningsvis gälla

i ett år. Skyddet kan förlängas med sex månader i

taget i högst ett år. Skulle situationen fortfarande

bestå kan rådet fatta beslut om att det tillfälliga

skyddet skall gälla i ytterligare ett år. Den

maximala skyddstiden är således tre år. Skyddet kan

upphöra att gälla närhelst rådet fattar beslut om

det eller när den maximala tiden löpt ut.

De personer som har beviljats tillfälligt skydd

skall ges tillgång till arbetsmarknaden och

arbetstagaren skall ha tillgång till sociala

trygghetssystem. Barn upp till 18 år skall ges

tillträde till åtminstone det offentliga

utbildningsväsendet på samma villkor som de egna

medborgarna. Vidare får medlemsstaterna ge vuxna

tillträde till det offentliga utbildningsväsendet.

Kärnfamiljen, dvs. make/maka eller sambo och ogifta

barn under 18 år, garanteras rätt till

familjeåterförening om den som skall återförenas med

referenspersonen själv är i behov av tillfälligt

skydd.

När det tillfälliga skyddet har upphört att gälla,

skall medlemsstaternas vanliga

utlänningslagstiftning tillämpas. I de fall ett

program för frivilligt återvändande har påbörjats,

får giltighetstiden för de rättigheter som

föreskrivs i direktivet förlängas till och med dagen

för återvändandet. Återvändandet skall enligt

direktivet alltid ske med respekt för de berörda

personernas människovärde.

Den rättsliga grunden för EG-direktivet finns i

avdelning IV artikel 63 (2) (a) EG-fördraget.

Avdelning IV är inte direkt tillämplig på Förenade

kungariket, Irland och Danmark. Förenade kungariket

har meddelat sin avsikt att delta i antagandet och

tillämpningen av direktivet.

Genèvekonventionen

De grundläggande internationella bestämmelserna om

flyktingskap finns i Genèvekonventionen. I

konventionen anges bl.a. kriterier för när en person

skall betraktas som flykting. Sverige har tillträtt

konventionen och är därmed folkrättsligt bunden av

den.

Med flykting avses i artikel 1 A 2

Genèvekonventionen den som känner välgrundad fruktan

för förföljelse på grund av ras, religion,

nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp

eller politisk åskådning och som befinner sig

utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur

stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss

sagts, icke önskar begagna sig av sagda lands skydd,

eller den som, utan att vara medborgare i något

land, till följd av händelser som förut sagts

befinner sig utanför det land, vari han tidigare

haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att

eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts,

icke önskar att återvända dit.

Genèvekonventionen skiljer mellan å ena sidan

sådana omständigheter som utesluter den som i och

för sig kan uppfylla rekvisiten för att vara

flykting från rätten till skydd, vilket regleras i

artikel 1 F genom de s.k. uteslutandeklausulerna,

och å andra sidan regler om undantag från förbudet

mot att avvisa eller utvisa den som är flykting,

vilka finns i artikel 33 punkt 2 i konventionen. Det

skydd en flykting erhåller, grundat på

Genèvekonventionen, kan också upphöra att gälla

enligt vad som sägs i konventionens artikel 1 C.

Sådana situationer som avses är t.ex. då flyktingen

av fri vilja använder sig av sitt hemlands skydd

eller att flyktingen av fri vilja återvänder till

sitt hemland för att bosätta sig där.

Uppehållstillstånd med tillfälligt

skydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag att

en utlänning som omfattas av rådets beslut

enligt EG-direktivet skall få

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd.

Därmed avslås motionsyrkande om bedömningen

inför beslut om tillfälligt skydd.

Riksdagen bör bifalla förslaget om att

regeringen skall få meddela föreskrifter om

att ytterligare kategorier av fördrivna

personer under vissa förutsättningar skall

kunna få uppehållstillstånd med tillfälligt

skydd. Därmed avslås motionsyrkanden bl.a. om

avslag på förslaget.

Riksdagen bör vidare bifalla regeringens

förslag om att tillfälligt skydd för

fördrivna personer i enlighet med EG-

direktivet skall kunna ges i högst tre år.

Därmed avslås motionsyrkanden bl.a. om att

tillfälligt skydd skall kunna ges i högst två

år.

Jämför reservationerna nr 1 (fp), 2 (fp, v),

3 (kd), 4 (kd, mp) och 5 (c).

Gällande bestämmelser

Uppehållstillstånd kan enligt 2 kap. 2 §

utlänningslagen (1989:529), UtlL, beviljas under

viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller

utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).

Särskilda regler om uppehållstillstånd för

personer som har ett tillfälligt behov av skydd

finns i 2 kap. 4 a § UtlL enligt vilken regeringen i

fråga om en viss grupp av utlänningar får meddela

föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd

med stöd av 3 kap. utlänningslagen och som bedöms ha

ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för en

sammanlagd tid av högst två år. Om ett program för

att förbereda återvändandet har inletts innan dess,

får uppehållstillståndet förlängas med högst två år.

Regeringen skall anmäla föreskrifter om

tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt lagrummet

till riksdagen inom tre månader.

En person som tillhör en grupp som beviljats

tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.

4 a § UtlL presumeras ha behov av tillfälligt skydd

här och det skall normalt inte göras någon prövning

av hans eller hennes individuella skyddsskäl. En

individuell prövning av sökandens skyddsbehov skall

göras endast om utlänningen ansöker om

flyktingförklaring eller resedokument.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i enlighet

med 2 kap. 4 a § UtlL ger inte rätt till en prövning

av om utlänningen kan ha rätt att stanna och

uppehålla sig i Sverige med stöd av andra regler i

utlänningslagen.

Propositionen

I propositionen föreslås att bestämmelsen om

tidsbegränsat uppehållstillstånd i 2 kap. 4 a § UtlL

upphävs och att ett nytt kapitel om tillfälligt

skydd tas in i utlänningslagen. I enlighet med EG-

direktivet skall det tillfälliga skyddet

inledningsvis gälla i ett år. Skyddet kan därefter

förlängas med sex månader i taget i högst ett år och

i undantagsfall i ytterligare ett år. Den nya

bestämmelse som införs i utlänningslagen innebär

således att det tillfälliga skyddet i undantagsfall

kan uppgå till maximalt tre år. Skyddet skall

upphöra att gälla närhelst rådet fattar beslut om

det eller när den maximala tiden löpt ut.

Regeringen anser att den totala skyddsperioden kan

uppgå till tre år i de fall rådet beslutar det. Om

läget i ursprungslandet är oförändrat efter två års

skyddsperiod, måste rådet på nytt överväga

situationen och kan då fatta ett nytt beslut med

kvalificerad majoritet om att förlänga

skyddsperioden med ytterligare ett år. Det tredje

och sista året kommer således enligt propositionen

att vara en undantagssituation där en majoritet av

medlemsstaterna måste bedöma att situationen i det

berörda landet är sådan att en stabilisering

förväntas ske.

Vidare föreslås i propositionen att regeringen skall

få meddela föreskrifter om att ytterligare

kategorier av fördrivna personer utöver dem som

omfattas av rådets beslut får ges

uppehållstillstånd, om dessa har fördrivits av samma

skäl och från samma ursprungsland eller

ursprungsregion som den personkrets som omfattas av

rådets beslut. Sådana föreskrifter skall anmälas

till riksdagen inom tre månader.

I propositionen anförs att det inte går att

utesluta att det kan uppkomma situationer då det kan

finnas anledning att tillämpa en ordning med

tillfälligt skydd mer generöst än vad som följer av

EG-direktivet. Exempelvis i fall då rådets beslut

omfattar en alltför snäv grupp människor, t.ex. bara

en viss etnisk grupp. En annan kan gälla tillfälligt

skydd för personer som har kommit till Sverige en

kort tid före rådets beslut. I propositionen anförs

att det är rimligt att dessa personer kan ges samma

rättsliga ställning som dem som senare kan komma att

omfattas av rådets beslut. I propositionen noteras

att enligt direktivet kan Sverige inte senare göra

gällande någon rätt till avräkning för personer som

omfattas av sådana föreskrifter i förhållande till

rådets senare beslut och möjligheterna att ta emot

fördrivna personer.

Motioner

I motion Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 1

begärs avslag på möjligheten för regeringen att

meddela föreskrifter om att ytterligare kategorier

av fördrivna personer utöver dem som omfattas av

rådets beslut skall kunna ges uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd. Motionärerna anför att

tidsbegränsat skydd tidigare har getts åt personer

som kommit till Sverige i många fall flera år före

ett beslut om en massflyktssituation. Dessa personer

tvingades då leva under osäkra förhållanden under en

tid som med åtskilliga år översteg maximitiden för

det tillfälliga skyddet.

Också i motion Sf43 av Bo Könberg och Johan Pehrson

(fp) yrkande 2 begärs avslag på förslaget om att

ytterligare kategorier av fördrivna personer än dem

som rådets beslut omfattar får ges tillfälligt

uppehållstillstånd. I motionen anförs att

asylsökande som befunnit sig i Sverige sedan flera

år tillbaka och vars ansökan om uppehållstillstånd

ännu inte beviljats kan komma att drabbas mycket

hårt. Förslaget medför enligt motionärerna ett

mycket oklart rättsläge.

I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att

rådet inför ett beslut om att en massflyktssituation

föreligger måste beakta UNHCR:s synpunkter.

Motionärerna anser att vid olika bedömningar bör

rådet följa UNHCR:s bedömning och anför att

tillfälligt skydd inte bör bli ett regelmässigt

inslag i svensk flyktingpolitik.

Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf42 yrkande 1

ett tillkännagivande om att ytterligare kategorier

av fördrivna personer som skall kunna omfattas av

reglerna om tillfälligt skydd skall begränsas till

personer som vistats i Sverige i högst sex månader

före beslutet om en massflyktssituation.

I samma motions yrkande 2 i denna del begärs att

tillfälligt skydd skall kunna beviljas i högst två

år.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf44

yrkande 1 avslag på förslaget om maximalt tre år för

tillfälligt skydd. Tre år är enligt motionärerna en

alltför lång tid, särskilt ur ett barnperspektiv.

Högst två år bör kunna ges.

I motion Sf41 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) yrkande

2 begärs ett tillkännagivande om att familjer med

barn, som getts tillfälligt skydd i Sverige, av

humanitära skäl bör ges permanent uppehållstillstånd

efter två år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare (bet. 2001/02:SfU8) påtalat

att det bl.a. till följd av den fria rörligheten

inom EU och för att uppnå målsättningen att utveckla

ett område med frihet, säkerhet och rättvisa behövs

en gemensam asylpolitik inom EU. Utskottet

konstaterar också inledningsvis att direktivet

syftar till att fastställa miniminormer för att ge

tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av

fördrivna personer och att främja en balans mellan

medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa

personer och bära följderna av detta. Sverige är som

medlem i EU bundet av direktivets regler, och de

minimikrav som anges skall genomföras i svensk rätt.

Utskottet noterar vidare att beslutet om att det

föreligger en massiv tillströmning av fördrivna

personer fattas av rådet som skall beakta synpunkter

från och samråda med UNHCR och andra relevanta

internationella organisationer.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag och avstyrker motion Sf43 yrkande 1.

När det gäller regeringens möjlighet att meddela

föreskrifter om att ytterligare kategorier av

fördrivna personer än dem som omfattas av rådets

beslut skall kunna omfattas av det tillfälliga

skyddet kan det enligt utskottets mening uppkomma

situationer då det finns anledning att tillämpa

direktivets regler mer generöst. Detta kan t.ex.

gälla då rådets beslut bara omfattar en viss etnisk

grupp eller då personer har kommit till Sverige

endast en kort tid före rådets beslut. Det är enligt

utskottets mening rimligt att även dessa personer

kan erbjudas tillfälligt skydd i Sverige och ges

samma rättsliga ställning som den personkrets som

omfattas av rådets beslut. En förutsättning härför

måste emellertid enligt utskottets uppfattning vara

att dessa ytterligare kategorier av personer har

fördrivits av samma skäl och från samma

ursprungsland eller ursprungsregion som dem som

omfattas av rådets beslut. Utskottet vill också

understryka vikten av att dessa personer skall ha

anlänt till Sverige endast en kort tid före beslutet

om att en massflyktssituation föreligger, vilket

också påpekas i propositionen. Genom kravet på att

regeringen skall anmäla eventuella föreskrifter till

riksdagen inom tre månader erhålls också enligt

utskottet en god insyn.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker med det anförda motionerna Sf40 yrkande 1,

Sf42 yrkande 1 och Sf43 yrkande 2.

Utskottet anser att ett uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd måste ges en begränsad varaktighet

med hänsyn till bestämmelsernas undantagskaraktär

och skyddsnivån. Enligt utskottets mening bör den

maximala skyddsperioden kunna uppgå till tre år i de

fall rådet beslutar det. Utskottet vill dock peka på

att i normalfallet kommer beslutet om att en

massflyktssituation föreligger och att tillfälligt

skydd skall ges inte gälla mer än två år. Det kommer

emellertid att finnas en möjlighet för rådet att

besluta om ytterligare ett års tillfälligt skydd om

läget i ursprungslandet är oförändrat och en

majoritet av medlemsstaterna bedömer att situationen

i det berörda landet är sådan att en stabilisering

förväntas ske. Utskottet noterar också att den som

får en ansökan om asyl beviljad under tid med

tillfälligt skydd ges ett permanent

uppehållstillstånd samt att de utlänningar som efter

tiden med tillfälligt skydd inte vill återvända till

ursprungslandet, dvs. när rådet fattat ett beslut om

upphörande eller efter maximala tre år, kan ansöka

om uppehållstillstånd enligt utlänningslagens

regler.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag och avstyrker motionerna Sf41 yrkande 2,

Sf42 yrkande 2 i denna del och Sf44 yrkande 1.

Prövning av asylansökan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

att en person som ges uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd skall ha rätt att få prövat

om han eller hon är flykting enligt

Genèvekonventionen och att prövningen skall

få skjutas upp bara om det finns särskilda

skäl för detta.

Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden

bl.a. om att prövningen bör omfatta även

övriga skyddsgrunder och att prövningen skall

kunna skjutas upp bara om synnerliga skäl

föreligger.

Jämför reservationerna nr 6 (fp, mp), 7 (v),

8 (fp, kd) och 9 (mp).

Gällande bestämmelser

Begreppet flykting avser enligt utlänningslagen en

utlänning som befinner sig utanför det land som han

är medborgare i, eller den som anses som statslös

och som befinner sig utanför det land där han

tidigare har haft sin vanliga vistelseort, därför

att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på

grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en

viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa

eller politiska uppfattning. Kretsen är inskränkt

till att gälla enbart dem, som inte kan eller på

grund av fruktan inte vill begagna sig av det

ifrågavarande landets skydd. Detta gäller oberoende

av om förföljelsen utgår från landets myndigheter

eller dessa inte kan antas bereda trygghet mot

förföljelse från enskilda (3 kap. 2 § UtlL). Med

asyl avses enligt utlänningslagen uppehållstillstånd

som beviljas en utlänning därför att han eller hon

är flykting (3 kap. 1 § UtlL).

Från begreppet flykting särskiljs i

utlänningslagen skyddsbehövande i övrigt, 3 kap. 3 §

UtlL. Denna kategori omfattar utlänningar eller

statslösa som inte faller in under definitionen av

flyktingar, men som behöver skydd eftersom de lämnat

landet därför att de känner välgrundad fruktan för

att straffas med döden eller med kroppsstraff eller

att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller

förnedrande behandling eller bestraffning (punkten

1). Till denna kategori räknas vidare den som lämnat

sin hemort på grund av behov av skydd vid en väpnad

konflikt eller som är förhindrade att återvända på

grund av en miljökatastrof (punkten 2). Hit hör även

de personer som på grund av sitt kön eller sin

homosexualitet känner välgrundad fruktan för

förföljelse (punkten 3).

En ansökan av den som åberopar övriga skyddsbehov

skall handläggas på samma sätt som en ansökan om

skydd som flykting (3 kap. 1 § andra stycket UtlL).

Propositionen

I propositionen föreslås att en person som ges

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd skall ha

rätt att få prövat om han eller hon är flykting

enligt Genèvekonventionen och att prövningen får

skjutas upp bara om det finns särskilda skäl för

detta.

Enligt propositionen är det ett rimligt

förfaringssätt att den berörda gruppen får det skydd

och den trygghet som ett uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd innebär till dess att

utlänningsmyndigheternas arbetsbelastning avtagit

och de har tillräckliga kunskaper om läget i de

fördrivna personernas ursprungsland eller region.

Eventuella asylansökningar bör därefter prövas som

vanliga asylansökningar.

Att enbart ge möjlighet att ansöka om asyl som

flykting enligt 3 kap. 2 § UtlL medför också att

arbetsbelastningen i prövningsärendena begränsas och

ärendena kan hanteras fortare. Den som bedöms ha

behov av ett tillfälligt skydd vid en extraordinär

situation i hemlandet kan enligt propositionen

förväntas vilja återvända när situationen i

hemlandet har blivit någorlunda stabil. När det

gäller flyktingar kan de presumeras skapa sig en

framtid här och bör därför snarast integreras i det

svenska samhället.

Den som har ett uppehållstillstånd, tidsbegränsat

eller permanent, har i dag normalt inte någon

möjlighet att få sin status enligt

uppehållstillståndet ändrad. Att införa en annan

ordning för dem som har uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd skulle enligt propositionen kunna

uppfattas som orättvist.

I propositionen anges att UNHCR anfört att

möjligheten att skjuta upp prövningen av

asylansökningar en viss tid är förenlig med

Genèvekonventionen så länge rätten att ansöka om

asyl finns och så länge ansökan prövas senast vid

det tillfälliga skyddets upphörande.

Motioner

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf40 yrkande

2 avslag på förslaget om att prövningen av en

asylansökan skall kunna skjutas upp om särskilda

skäl föreligger. Ett formligt beslut om uppskjutande

kan enligt motionärerna ses som en suspension av

Genèvekonventionen. Ett uppskjutande kan vidare

medföra rättssäkerhetsrisker och viktig bevisning

kan gå förlorad. Att en uppskjuten prövning inte bör

tillåtas innebär givetvis inte enligt motionärerna

att utredning och prövning måste ske genast.

I motion Sf43 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp)

yrkandena 3 och 4 begärs tillkännagivanden om att

asylansökningar skall prövas individuellt på den

enskildes egna meriter och att det bör föreligga

synnerliga skäl för uppskjuten asylprövning. I

motionen anges att inget i EG-direktivet hindrar en

medlemsstat från att omgående pröva asylansökningar.

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begär i motion Sf44

yrkande 3 i denna del att synnerliga skäl för

uppskjutande av en asylansökan skall föreligga och

att särskild hänsyn måste tas om det finns barn med

i bilden.

I motion Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 2 i

denna del begärs ett beslut om att en asylansökan

skall prövas senast inom två år och att även övriga

skyddsskäl då skall prövas.

Även Bo Könberg och Johan Pehrson (fp) begär i

motion Sf43 yrkande 5 ett tillkännagivande om att

även övriga skyddsskäl skall prövas för den som har

tillfälligt skydd och ansöker om uppehållstillstånd.

I motion Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

yrkande 3 i denna del begärs att även en ansökan om

uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt samt

av humanitära skäl skall kunna prövas under tiden

med tillfälligt skydd.

Utskottets ställningstagande

Fördrivna personer som flyr sitt hemland i en

massflyktssituation söker inte alltid skydd mot en

förföljelse som är direkt riktad mot dem som

individer. När den akuta situationen i hemlandet som

föranlett skyddsbehovet inte längre föreligger kan

utlänningen därför förutsättas återvända hem.

Enligt direktivet bör det tillfälliga skyddet vara

förenligt med medlemsstaternas internationella

åtaganden vad gäller flyktingar, och bl.a. UNHCR:s

mandat för flyktingar och andra personers behov av

internationellt skydd bör beaktas. Utskottet, som

vid ett par tillfällen informerats om de globala

konsultationerna om internationellt skydd av UNHCR:s

representant för de baltiska och nordiska länderna,

kan konstatera att det på senare år skett en

utveckling när det gäller frågan om tillfälligt

skydd och staternas förpliktelser. I slutsatserna

från ett möte, som hölls år 2001 inom ramen för de

globala konsultationerna med UNHCR och de stater som

tillträtt Genèvekonventionen, framhölls att

tillfälligt skydd är en undantagssituation som är i

enlighet med Genèvekonventionen.

Utskottet anser att den som har tillfälligt skydd

måste kunna ansöka om asyl, flyktingförklaring och

resedokument. Emellertid är det enligt utskottets

mening rimligt att införa en möjlighet att skjuta

upp prövningen av en asylansökan om särskilda skäl

föreligger. Detta främst mot bakgrund av

utlänningsmyndigheternas höga arbetsbelastning under

det inledande skedet av en massflyktssituation men

också för att myndigheterna skall ges tid att skaffa

kunskap om och bedöma situationen i ursprungslandet.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag och avstyrker motionerna Sf40 yrkande 2,

Sf43 yrkandena 3 och 4 samt Sf44 yrkande 3 i denna

del.

Beträffande frågan om även övriga grunder för

uppehållstillstånd skall kunna prövas under tiden

med tillfälligt skydd gör utskottet följande

bedömning. De som bedömts ha behov av ett

tillfälligt skydd vid en extraordinär situation i

hemlandet kan till skillnad från flyktingar

förväntas vilja återvända när situationen i

hemlandet har blivit någorlunda stabil. För att

underlätta ett sådant självmant återvändande bör

resurser i första hand satsas på att hjälpa dem att

återvända till sitt hemland och att bygga upp en

dräglig tillvaro där. Vidare skall också, som

utskottet noterat i föregående avsnitt, den som

efter tiden med tillfälligt skydd anser sig inte

kunna återvända till ursprungslandet eller regionen

kunna ansöka om uppehållstillstånd fullt ut enligt

bestämmelserna i utlänningslagen. Under tiden det

tillfälliga skyddet gäller begränsas också

myndigheternas arbetsbelastning om prövningen enbart

avser ansökan om skydd som flykting, varvid dessa

ärenden kan hanteras fortare.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf42 yrkande 2 i denna del, Sf43 yrkande 5 och Sf44

yrkande 3 i denna del.

Offentligt biträde

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkande om

offentligt biträde.

Jämför reservation nr 10 (v).

Gällande bestämmelser

Om det inte måste antas att behov av biträde saknas

skall offentligt biträde enligt 11 kap. 8 § UtlL

bl.a. förordnas i ärende angående

1. avvisning, dock inte hos polismyndighet, om

inte utlänningen hållits i förvar mer än tre dagar,

2. utvisning när uppehållstillstånd upphört att

gälla,

3. uppehållstillstånd vid s.k. ny ansökan, om

Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition i

ärendet om avvisning eller utvisning,

4. verkställighet, om utlänningen hållits i förvar

sedan mer än tre dagar.

Propositionen

I propositionen anges att utlänningsmyndigheterna

förordnar offentliga biträden i enlighet med 11 kap.

8 § UtlL. Detta gäller också i ärenden om

uteslutande från flyktingstatus. Vid utvisning på

grund av brott förordnas offentlig försvarare och i

dessa fall är det domstolarna som förordnar dessa

försvarare. Regeringen gör den bedömningen att

svenska bestämmelser är tillräckliga vad gäller

biträdesförordnande i utlänningsärenden.

Motion

I motion Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om rätt till offentligt

biträde. Motionärerna anser att det är mycket

viktigt att en rätt till offentligt biträde införs

också i ärenden om uteslutande från flyktingstatus.

Vidare bör det vid en utredning om skyddsbehov

finnas möjlighet att få offentligt biträde, även om

en formell fråga om avlägsnande inte tagits upp

ännu.

Utskottets ställningstagande

Offentligt biträde utses regelmässigt i ärende om

avvisning eller utvisning samt i ärende om

verkställighet, om utlänningen hållits i förvar

sedan mer än tre dagar. Utskottet delar regeringens

bedömning att de regler som i dag gäller för

biträdesförordnande i utlänningsärenden är

tillräckliga. Utskottet avstyrker motion Sf40

yrkande 3.

Uppehållstillstånd efter tillfälligt

skydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

att ett uppehållstillstånd efter tillfälligt

skydd skall kunna ges i högst två år när en

utlänning deltar i ett program för frivilligt

återvändande. Därmed avslås motionsyrkande om

att uppehållstillstånd efter tillfälligt

skydd skall kunna ges i högst ett år.

Riksdagen bör också avslå motionsyrkande om

återvändandeprogram.

Jämför reservationerna nr 11 (v) och 12 (kd).

Gällande bestämmelser

I 2 kap. 4 a § UtlL anges att regeringen får ge ett

tidsbegränsat uppehållstillstånd för en sammanlagd

tid av högst två år för dem som bedöms ha ett

tillfälligt behov av skydd här i landet. Om ett

program för att förbereda återvändandet har inletts

innan de två åren har gått får uppehållstillståndet

förlängas med högst två år.

Migrationsverket ansvarar för återvändandearbetet

och att särskilda program för frivilligt

återvändande genomförs.

Propositionen

I propositionen föreslås att om en utlänning deltar

i ett program för frivilligt återvändande kan ett

uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd ges med

högst två år. Samtidigt upphävs motsvarande regler

om tidsbegränsat uppehållstillstånd som i dag gäller

enligt utlänningslagen.

Motioner

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf40 yrkande

4 att ett uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd

skall få gälla högst ett år om ett återvändarprogram

har inletts. Fem års sammanlagd tid med tillfälligt

skydd är, särskilt med tanke på barnens situation,

en alltför lång tid enligt motionärerna.

I motion Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 6

begärs ett tillkännagivande om att det är viktigt

att en seriös, generös och tidig information ges om

möjligheterna till stöd vid frivillig återvandring.

Studier och praktik som underlättar återkomsten till

hemlandet bör uppmuntras, och fokus bör ligga på

sådana kunskaper som kan användas för

återuppbyggande av hemlandet. Återvändandeprogrammet

bör enligt motionärerna formaliseras och förbättras.

Utskottets ställningstagande

Innan ett beslut fattas om att skyddsperioden skall

upphöra måste enligt direktivet rådet bedöma om det

är möjligt för de berörda utlänningarna att tryggt

och varaktigt återvända till hemlandet. Av

direktivet framgår vidare att medlemsstaterna skall

underlätta det frivilliga återvändandet genom att

den berörda personen deltar i ett

återvändandeprogram. Återvändandet skall ske med

respekt för mänsklig värdighet, och den som

återvänder skall ha full kännedom om förhållandena.

Enligt direktivet får därför bl.a. undersökande

resor arrangeras.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på vikten

av att återvändandearbetet sker med tonvikt på

frivillighet och att särskild hänsyn skall tas till

barnens situation. Myndigheternas information till

de berörda om situationen i ursprungslandet eller

regionen är också väsentlig. Utskottet delar

uppfattningen i motion Sf42 att en tidig information

bör ges om möjligheterna till stöd vid frivillig

återvandring och att studier och praktik som

underlättar återkomsten till och återuppbyggnaden av

hemlandet bör uppmuntras. Utskottet finner det dock

inte nödvändigt med ett tillkännagivande om

återvändandeprogrammen. Utskottet avstyrker med det

anförda motion Sf42 yrkande 6.

För att ett program för frivilligt återvändande

skall kunna genomföras, kan det finnas skäl att

tillfälligtvis förlänga uppehållstillstånden för

personer som deltar i programmet. Utskottet anser

att Migrationsverkets ansvar för att utforma och

tillhandahålla stödprogram för att främja självmant

återvändande skall omfatta även personer med

tillfälligt skydd. Deltar en person i ett program

för frivilligt återvändande bör således ett

uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd enligt

utskottets mening kunna ges fram till återvändandet

eller för en tid av högst två år. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motion

Sf40 yrkande 4.

Folkbokföring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

att en person som beviljats

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och

som kan antas komma att vistas här under

kortare tid än tre år som huvudregel inte

skall folkbokföras. Därmed bör riksdagen

avslå motionsyrkanden bl.a. om avslag på

förslaget.

Jämför reservationerna nr 13 (fp), 14 (kd),

15 (v) och 16 (mp).

Gällande bestämmelser

Enligt 3 § folkbokföringslagen (1991:481) skall den

folkbokföras som efter inflyttning kan antas komma

att under sin normala livsföring regelmässigt

tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila

(dygnsvila) i landet under minst ett år. En

utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd

skall enligt 4 § inte folkbokföras om han eller hon

saknar sådant tillstånd, om det inte finns

synnerliga skäl för att han eller hon ändå skall

folkbokföras.

Socialförsäkringslagen (1999:799) delar in

socialförsäkringen i förmåner som grundas på

bosättning i Sverige och förmåner som är beroende av

arbete här i landet. Den som kommer till Sverige

anses bosatt här i socialförsäkringshänseende om det

kan antas att vistelsen kommer att överstiga ett år.

En person som måste ha uppehållstillstånd har rätt

till bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner

endast om ett sådant tillstånd beviljas. De

bosättningsbaserade förmånerna betalas inte ut för

tid då bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande

av asylsökande (LMA) har lämnats om förmånerna är av

motsvarande karaktär.

Propositionen

I propositionen föreslås att en person som beviljats

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och som kan

antas komma att vistas här under kortare tid än tre

år som huvudregel inte skall folkbokföras. Dessa

personer skall inte heller anses bosatta enligt

socialförsäkringslagen under den tid de inte är

folkbokförda. En person som beviljas

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd och som

inte är folkbokförd skall ha rätt till insatser

enligt LMA.

I propositionen görs den bedömningen att de

personer som folkbokförs i Sverige under tiden de

har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd bör tas

emot inom ramen för det kommunala

flyktingmottagandet.

I propositionen anförs att det skyddsbehov som

tillgodoses genom att bevilja uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd är, som framgår av begreppet, av

tillfällig natur. Tanken är att de som beviljas

skydd skall återvända hem så snart den akuta

situationen i hemlandet är över och inte stanna

permanent i Sverige. Rimligtvis bör därför inte

heller den berörda gruppen fullt ut omfattas av alla

de sociala rättigheter som normalt tillkommer

personer som bor här. Enligt propositionen måste

dock personer med tillfälligt skyddsbehov ha en

rimlig levnadsnivå. Genom insatser enligt LMA

tillförsäkras de en skälig levnadsstandard.

Motioner

I motion Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 5

begärs avslag på förslaget om att de som beviljats

tillfälligt skydd inte skall folkbokföras om de kan

antas komma att vistats i landet kortare tid än tre

år.

Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf42 yrkande 3

ett tillkännagivande om att tre år utan

folkbokföring är en alltför lång tid med begränsade

socialförsäkringsförmåner och sjukvård.

Bo Könberg och Johan Pehrson (fp) är i motion Sf43

yrkande 6 i denna del kritiska till förslaget om att

den som beviljats tillfälligt skydd skall

folkbokföras först efter tre år. Motionärerna begär

ett tillkännagivande om att en extensiv tolkning bör

göras i fråga om sociala rättigheter för personer

med tillfälligt skydd.

I motion Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

yrkande 2 begärs att en person skall kunna bli

folkbokförd efter maximalt två år, om inte ett

återvändandeprogram har inletts.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis peka på att tanken med

det tillfälliga skyddet är att den berörda gruppen

inte kommer att stanna permanent i Sverige utan kan

förväntas återvända hem när den akuta situationen i

hemlandet är över. Oaktat detta måste personer med

tillfälligt skyddsbehov ha skäliga

levnadsförhållanden under tiden i Sverige. Som

framgår av tidigare avsnitt kommer i normalfallet

beslutet om att en massflyktssituation föreligger

inte att gälla i mer än två år. En person som haft

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd i två år

och som får ytterligare en förlängning av

uppehållstillståndet, med eller efter tillfälligt

skydd, så att den sammanlagda tiden uppgår till tre

år eller mer skall således folkbokföras när denna

förlängning sker. Utskottet vill även framhålla att

de personer som beviljas uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd redan från början är informerade

om de villkor som gäller, dvs. under vilka

omständigheter som skyddet ges, tidsperioden, vilka

rättigheter som följer av det beviljade

uppehållstillståndet samt om möjligheten att söka

asyl. Genom att personer med tillfälligt skydd, och

som inte är folkbokförda, omfattas av lagen om

mottagande av asylsökande m.fl. tillförsäkras de

enligt utskottets uppfattning en skälig levnadsnivå.

Enligt utskottets mening kan det inte krävas att de

fullt ut skall omfattas av alla de sociala

rättigheter som normalt tillkommer personer som bor

här permanent. Utskottet vill i detta sammanhang

uppmärksamma att personer som ges uppehållstillstånd

med tillfälligt skydd också föreslås beviljas

arbetstillstånd för motsvarande tid, varvid de som

arbetar kommer att vara berättigade till

arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf40 yrkande 5, Sf42 yrkande 3, Sf43 yrkande 6 i

denna del och Sf44 yrkande 2.

Hälso- och sjukvård

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om hälso-

och sjukvård för personer med tillfälligt

skydd.

Jämför reservationerna nr 17 (fp, kd, c, mp)

och 18 (v).

Gällande bestämmelser

En kommun har enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen

(2001:453) det yttersta ansvaret för att de som

vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de

behöver.

Migrationsverket har enligt LMA ett huvudansvar

för mottagandet av asylsökande, för utlänningar som

söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande i

övrigt och för utlänningar som beviljats tillfälligt

uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL.

Kommunerna erhåller statlig ersättning enligt

förordningen (1990:927) om statlig ersättning för

flyktingmottagande m.m. för vissa kostnader som

kommunen haft för dem som omfattas av LMA. En kommun

som lämnat bistånd enligt den lagen har rätt att få

ersättning från staten för det lämnade biståndet och

även för ersättning för bl.a. kostnader avseende

vissa insatser till barn och unga som givits med

stöd av socialtjänstlagen och lagen om vård av unga.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen skall landstingen

erbjuda en god hälso- och sjukvård för dem som är

bosatta inom landstinget. För dem som inte är

bosatta men vistas inom landstinget skall omedelbar

hälso- och sjukvård ges.

Enligt överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet skall landstingen ge asylsökande

och personer som beviljats tidsbegränsat

uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL akut

hälso- och sjukvård samt tandvård och sådan hälso-

och sjukvård samt tandvård som inte kan anstå.

Överenskommelsen går, för dem som inte är bosatta i

något landsting, utöver landstingens skyldigheter

enligt hälso- och sjukvårdslagen. I den omfattning

som landstingen ger vård enligt avtalet lämnas

ersättning till landstingen enligt förordningen

(1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och

sjukvård till asylsökande. Enligt 2 § i förordningen

lämnas ersättning för personer som fyllt 18 år för

akut vård och vård som inte kan anstå,

mödrahälsovård, förlossningsvård,

preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, vård och

åtgärder enligt smittskyddslagen samt akut tandvård

och tandvård som inte kan anstå. För barn som inte

fyllt 18 år ges ersättning för hälso- och sjukvård

samt tandvård. Utöver schablonersättningen kan

staten lämna en särskild ersättning för vård som

överstiger 50 000 kr för en vårdkontakt.

Enligt Allmänna råd från Socialstyrelsen, 1995:4,

Hälso- och sjukvård för asylsökande och flyktingar,

kan en definition inte göras av begreppet omedelbar

vård och vård som inte kan anstå som täcker alla

situationer som kan uppkomma. Det är endast den

vårdansvarige läkaren som utifrån förutsättningarna

i det enskilda fallet kan bedöma vilken vård som

skall ges. Vård som inte faller under dessa

kriterier och där en måttlig fördröjning inte medför

allvarliga följder för patienten ersätts inte av

staten.

Migrationsverket kan dessutom, för en utlänning

som har behov av vissa insatser som bedöms

nödvändiga på grund av ett funktionshinder eller hög

ålder, i det enskilda fallet träffa särskilda avtal

med landsting och kommuner om insatser av liknande

natur som de insatser som ges enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade, LSS, och socialtjänstlagen

(2001:453). Särskilt bidrag får då lämnas enligt LMA

för de merkostnader som dessa personer på grund av

sin funktionsnedsättning kan åsamkas för att kunna

uppnå en skälig livsföring.

Propositionen

I propositionen anges att en effekt av att en person

inte folkbokförs är att han eller hon inte får

tillgång till sjuk- och hälsovård på samma villkor

som gäller för personer som anses vara bosatta här

enligt folkbokföringslagen. Å andra sidan är det

endast sådan vård som kan skjutas upp som denna

grupp utlänningar inte kommer att erhålla. Vidare

understryks i propositionen att barn som har

tillfälligt skydd under hela sin vistelse här har

tillgång till samma hälso- och sjukvård som i

Sverige bosatta barn.

En person som vistas i ett landsting utan att vara

bosatt där skall få tillgång till omedelbar hälso-

och sjukvård. Begreppet omfattar både

sjukdomsförebyggande åtgärder och den egentliga

sjukvården. I detta ingår enligt propositionen även

psykologisk och psykiatrisk vård till personer som

på grund av exempelvis traumatiska upplevelser och

övergrepp är i behov av omedelbar vård.

I propositionen anges att landstingen ersätts av

staten, huvudsakligen i form av en

schablonersättning, för den vård som ges och att

ersättningen i princip skall täcka all den vård som

den enskilde normalt kan behöva. Regeringen gör den

bedömningen att den statliga ersättningen för hälso-

och sjukvård till asylsökande m.fl. torde täcka de

kostnader som normalt även kan uppkomma i en

massflyktssituation. Vidare gör regeringen den

bedömningen att överenskommelsen mellan staten och

Landstingsförbundet ger utrymme för viss förändring

i de fall då inträffade omständigheter bedöms

påverka parternas förutsättningar att uppfylla

överenskommelsen.

Slutligen anges i propositionen beträffande

kommunens rätt till ersättning för bl.a. kostnader

avseende vissa insatser till barn och unga som

givits med stöd av socialtjänstlagen och lagen om

vård av unga, att förordningen (1990:927) om statlig

ersättning för flyktingmottagande m.m. i dag inte

omfattar rätt till ersättning för insatser som

lämnats till barn som har uppehållstillstånd med

stöd av 2 kap. 4 a § UtlL. Bestämmelsen behöver

därför enligt propositionen förtydligas så att den

också kommer att omfatta personer som beviljats

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd.

Motioner

I motion Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 6

begärs ett tillkännagivande om att ett avtal mellan

staten och landstingen inte medför en tillräcklig

garanti för att personer som utsatts för tortyr,

våldtäkt eller andra former av fysiskt, psykiskt

eller sexuellt våld tillhandahålls nödvändig

läkarvård eller annan hjälp. Den rättsliga grunden

för vården bör enligt motionärerna

offentligrättsligt regleras.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf41

yrkande 1 förslag om att personer som fått

tillfälligt skydd skall erhålla adekvat hälso- och

sjukvård även om de inte är folkbokförda. Hälso- och

sjukvården har problem med att definiera vad som

skall klassas som akut sjukvård. Exempelvis räknas

inte psykiska besvär enligt motionärerna som akut

sjukvård.

I motion Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (kd) yrkande 5

begärs ett tillkännagivande om att det tydligt måste

anges under vilka förutsättningar vård skall ges

till asylsökande och personer med tillfälligt skydd,

bl.a. i de fall dessa utsatts för tortyr eller

våldtäkt.

I motion Sf43 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp)

yrkandena 6 i denna del och 7 begärs

tillkännagivanden om att under tiden med tillfälligt

skydd bör även vård eller rehabilitering som kan

anstå ges funktionshindrade eller personer med svåra

traumatiska upplevelser eller som utsatts för andra

former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.

Motionärerna anför att barn teoretiskt sett har rätt

till all sjukvård, men i praktiken kan t.ex. ett

handikappat barn utan personnummer ha svårt att få

tillgång till specialistvård. Barn som i en

massflyktssituation kommer till vårt land skall ha

en ovillkorlig rätt till hälso- och sjukvård.

I motionerna Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

yrkande 4 och 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) yrkande 12 begärs tillkännagivanden om att

asylsökande barn eller barn med tillfälligt

uppehållstillstånd skall kunna få terapeutisk vård

oavsett om familjen får stanna eller ej.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inledningsvis konstatera att för dem

som inte är bosatta men vistas inom ett landsting

gäller enligt hälso- och sjukvårdslagen att

omedelbar hälso- och sjukvård skall ges. Därutöver

skall landstingen enligt en överenskommelse mellan

staten och Landstingsförbundet ge asylsökande och

personer som beviljats tidsbegränsat

uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § UtlL akut

hälso- och sjukvård samt tandvård och sådan hälso-

och sjukvård samt tandvård som inte kan anstå.

Ersättning till landstingen utgår för personer som

fyllt 18 år samt för mödrahälsovård,

förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning, vård

vid abort och vård och åtgärder enligt

smittskyddslagen. För barn som inte fyllt 18 år ges

ersättning för hälso- och sjukvård samt tandvård.

Migrationsverket kan dessutom lämna ersättning

enligt LMA för merkostnader som åsamkats en

utlänning på grund av funktionshinder eller hög

ålder, för att denne skall kunna uppnå en skälig

livsföring.

Som utskottet pekat på i tidigare avsnitt är

tanken med det tillfälliga skyddet att de berörda

personerna kan förväntas återvända hem när den akuta

situationen i hemlandet är över samt att de under

tiden i Sverige måste ges skäliga

levnadsförhållanden. Enligt utskottets mening kan en

heltäckande definition inte göras av begreppet

omedelbar vård och vård som inte kan anstå. I

begreppet hälso- och sjukvård ingår dock även

psykologisk och psykiatrisk vård till personer som

på grund av exempelvis traumatiska upplevelser och

övergrepp är i behov av sådan vård. Det måste vara

den vårdansvarige läkaren som utifrån

förutsättningarna i det enskilda fallet har att

bedöma vilken vård som skall ges. Vid denna

bedömning måste naturligtvis beaktas att den som har

tillfälligt skydd i en massflyktssituation kan komma

att vistas här i landet under längre tid. Enligt

utskottets uppfattning tillförsäkras vuxna personer

med tillfälligt skydd som inte är folkbokförda

skäliga levnadsförhållanden genom att det endast är

sådan vård som kan skjutas upp som inte erhålls. När

det gäller barn med tillfälligt skydd skall de ges

hälso- och sjukvård på samma sätt som barn bosatta i

Sverige.

Utskottet noterar i detta sammanhang att

Migrationsverket nyligen har överlämnat ett förslag

till regeringen om ensamkommande utländska barn.

Förslaget som är framtaget tillsammans med Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet syftar till

att de ensamkommande barnen skall få ett så gott

mottagande som möjligt. Ett antal kommuner som är

beredda att teckna avtal med Migrationsverket om att

ta emot barnen skall ges en schablonersättning, men

med en övre kostnadsgräns. De kommuner som

överstiger kostnadsgränsen kommer att få ersättning

för alla extra utgifter enligt förslaget.

Landstingen, som har ansvar för hälso- och sjukvård

åt barnen enligt samma villkor som för barn bosatta

i Sverige, har också åtagit sig att ha särskild

beredskap för barnpsykiatriska insatser i de

avtalsslutande kommunerna samt genomföra tre extra

hälsoundersökningar av de ensamkommande barnen.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf40 yrkande 6, Sf41 yrkande 1, Sf42 yrkande 5, Sf43

yrkandena 6 i denna del och 7, Sf44 yrkande 4 samt

2002/03:Sf367 yrkande 12.

Barns utbildning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.

särskola och gymnasieskola vid tillfälligt

skydd.

Jämför reservationerna nr 19 (c, mp), 20 (v,

mp) och 21 (mp).

Gällande bestämmelser

Av skollagen (1985:1100) 1 kap. 1 § framgår att för

barn och ungdomar anordnar det allmänna utbildning i

form av förskoleklass, grundskola och gymnasieskola

samt vissa motsvarande skolformer, bl.a. särskola,

och att dessa bildar det offentliga skolväsendet.

I 5 kap. 1 § anges att med gymnasieskolan avses

sådan utbildning som är avsedd att påbörjas av

ungdomar efter avslutad grundskoleutbildning eller

motsvarande fram till och med det första

kalenderhalvåret det år de fyller 20 år.

Bestämmelserna om gymnasieskolan gäller endast

ungdomar som är bosatta i landet, om inte regeringen

föreskriver annat.

För asylsökande barn, barn som beviljats

tidsbegränsade uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.

4 a § UtlL och barn som ansökt om uppehållstillstånd

och av särskilda skäl medgetts rätt att vistas i

Sverige medan ansökan prövas trädde nya regler om

skolgång i kraft den 1 januari 2002. Enligt

förordningen (2001:976) om utbildning,

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för

asylsökande barn m.fl. skall dessa barn anvisas

plats i förskoleklass och ha rätt att få utbildning

i grundskola och bl.a. obligatorisk särskola på

samma villkor som barn bosatta i Sverige. Rätten att

delta i gymnasieundervisning gäller enligt

förordningen bara för dem som påbörjar sina

gymnasiala studier före 18 års ålder.

I 7 kap. 2 a § specialskoleförordningen (1995:401)

hänvisas till ovanstående förordning när det gäller

mottagande i specialskolan av asylsökande barn.

Ersättning till kommuner för kostnader avseende

utbildning för asylsökande m.fl. barn betalas enligt

förordningen (1990:927) om statlig ersättning för

flyktingmottagande m.m.

Propositionen

I propositionen anges att barn som beviljats

tillfälligt skydd bör få tillgång till utbildning,

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på samma

villkor som gäller för asylsökande barn, dvs. på

samma sätt som nu gäller för barn som beviljas

tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt

utlänningslagen.

Motioner

Magda Ayoub m.fl. (kd) begär i motion Sf42 yrkande 4

ett tillkännagivande om att barn med tillfälligt

skydd inte bara bör utan skall ha samma rätt till

utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

som asylsökande barn.

I motionerna Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

yrkandena 5 och 6 samt 2002/03:Sf367 av Peter

Eriksson m.fl. (mp) yrkandena 9-11 begärs

tillkännagivanden om rätt till särskola och

gymnasieskola för asylsökande barn och ungdomar.

Kommunerna skall ha skyldighet att erbjuda

asylsökande ungdomar gymnasieutbildning t.o.m. det

år de fyller 20 år, på samma sätt som gäller för

ungdomar bosatta i Sverige.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion

2002/03:Sf367 yrkande 7 ett tillkännagivande om att

förbättra möjligheterna för gömda barn att gå i

skola. Enligt motionärerna tar skolorna inte emot

gömda barn på grund av att de inte får någon

ersättning och att försäkringarna inte täcker dem.

I motion 2002/03:Sf258 av Jan Andersson och Åsa

Torstensson (c) begärs ett tillkännagivande om att

utreda möjligheten till full kompensation för

kommunernas kostnader för asylsökandes barnomsorg

och skolgång.

Utskottets ställningstagande

Genom de nya reglerna om skolgång för asylsökande

barn, barn som beviljats tidsbegränsade

uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL och

barn som ansökt om uppehållstillstånd och av

särskilda skäl medgetts rätt att vistas i Sverige

medan ansökan prövas, som trädde i kraft den

1 januari 2002, ges dessa barn rätt att delta i

bl.a. obligatorisk särskola och grundskola på samma

villkor som barn som är bosatta i Sverige. Från den

1 januari 2002 höjdes även den statliga ersättningen

till kommunerna för nämnda barns skolgång.

Utskottet, som delar regeringens uppfattning att

även barn med tillfälligt skydd skall ha denna rätt,

utgår från att regeringen följer frågan om

kostnadsersättningen till kommunerna.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf42 yrkande 4, Sf44 yrkande 5 i denna del,

2002/03:Sf258 och 2002/03:Sf367 yrkande 9.

När det gäller de gömda barnens skolgång har

utskottet tidigare uttalat (se yttr. 2000/01:SfU8y)

att det enligt utskottets mening är givet att barn i

familjer som saknar tillstånd att vistas i Sverige

och som håller sig undan myndigheterna regelmässigt

lever under svåra förhållanden. Utskottet ansåg

därför att det är av stor vikt att olika åtgärder

vidtas liksom att projekt initieras och utvecklas i

syfte att förhindra att barnfamiljer gömmer sig.

Utskottet konstaterade att möjligheten till

utbildning är av stor betydelse även för barn som

inte har rätt att vistas i Sverige. Utskottet var

dock inte berett att förorda att även gruppen gömda

barn skall ges en uttrycklig rätt till utbildning

m.m. Utskottet vidhåller denna inställning och

avstyrker motion 2002/03:Sf367 yrkande 7.

Rätten för asylsökande m.fl. barn att delta i

gymnasieundervisning gäller i dag för dem som

påbörjar sina gymnasiala studier före 18 års ålder.

Ungdomar bosatta i Sverige kan påbörja

gymnasieskolan fram t.o.m. det första

kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. I samband

med införandet av rätten till gymnasieutbildning för

asylsökande m.fl. barn anfördes att barnkonventionen

omfattar barn upp till 18 år, varför det är rimligt

att rätten till gymnasieutbildning för dessa barn

bör gälla om studierna påbörjas före 18 års ålder

(prop. 2000/01:115, bet. 2001/02:UbU3, rskr.

2001/02:11). Kommunerna har också full frihet att

erbjuda även ungdomar som fyllt 18 år

gymnasieutbildning. Vad gäller yrkanden om rätt för

alla barn som vistas i Sverige till

gymnasieutbildning upp till 20 års ålder ser

utskottet nu ingen anledning att föreslå en ändring

av riksdagens tidigare beslut.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

Sf44 yrkandena 5 i denna del och 6 samt

2002/03:Sf367 yrkandena 10 och 11.

Övriga lagförslag och

kostnadsbedömning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

bl.a. undantag från och återkallelse av

tillfälligt skydd samt familjeåterförening

och arbetstillstånd vid tillfälligt skydd.

Riksdagen bör besluta att de i propositionen

föreslagna lagändringarna skall träda i kraft

den 15 januari 2003.

Propositionen

Personer som beviljas uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd och som inte är folkbokförda skall

enligt regeringens förslag ha rätt till insatser

enligt LMA. Dessa personer skall inte heller under

denna tid anses bosatta i landet enligt

socialförsäkringslagen.

I propositionen föreslås att personer som har,

eller har rätt till, uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd skall kunna vägras asyl eller

utvisas på grund av brott på samma grunder som

gäller för flyktingar. Vidare gör regeringen den

bedömningen att utlänningslagens regler om

återkallelse av uppehållstillstånd samt

bestämmelserna om hinder mot verkställighet bör

tillämpas även för personer som beviljats

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd.

I propositionen föreslås också att den som kan

beviljas uppehållstillstånd med tillfälligt skydd

inte måste ha ordnat uppehållstillståndet före

inresan i Sverige samt att ett uppehållstillstånd

med tillfälligt skydd skall återkallas om

utlänningen överförts till en annan medlemsstat.

När det gäller familjeåterförening vid tillfälligt

skydd anges i propositionen att EG-direktivets

avgränsning av personkretsen nära ansluter till

bestämmelserna i svensk rätt. Emellertid utgår

familjeåterföreningsreglerna i utlänningslagen från

att referenspersonen i Sverige är bosatt här eller

har beviljats uppehållstillstånd för bosättning. I

en massflyktssituation föreslås att det skall vara

tillräckligt att referenspersonen är berättigad till

uppehållstillstånd i enlighet med EG-direktivet för

att familjåterförening skall kunna ske. För

familjeåterförening vid tillfälligt skydd krävs

vidare att familjegemenskapen har bildats redan i

hemlandet och att splittringen av de personer som

vill återförenas måste ha skett till följd av samma

massflyktssituation i ursprungslandet eller

regionen.

Hänvisningen till utlänningslagen i lagen

(1987:813) om homosexuella sambor föreslås ändras

till att avse utlänningslagen i dess helhet.

Härigenom kommer bl.a. reglerna om

familjeåterförening att gälla även för homosexuella

sambor.

Den som beviljas uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd skall också enligt propositionen

beviljas arbetstillstånd för motsvarande tid.

I propositionen föreslås att en kommun

inledningsvis skall svara för att den enskilde får

det stöd som bedöms skäligt till dess att

Migrationsverket tar över ansvaret. Verket skall i

en sådan situation ersätta en kommun som lämnat

bistånd enligt LMA. Därutöver skall en kommun få

ersättning från staten för andra kostnader som den

haft och som Migrationsverket normalt skall stå för.

Fördelningsprinciperna enligt EG-direktivet bör leda till att

kostnader som kan uppstå vid en massiv tillströmning

av fördrivna personer fördelas jämnare mellan

medlemsstaterna. Detta ger enligt propositionen stöd

för uppfattningen att den nya regleringen inte

kommer att medföra någon ökad belastning för

Sveriges del jämfört med vad som skulle kunna bli

fallet enligt nuvarande regler.

Förslagen i propositionen innebär att personer med

tillfälligt skydd skall ha möjlighet att söka asyl

under den period de har uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd. Kostnaderna för de personer som

erhåller permanent uppehållstillstånd i Sverige och

därmed folkbokförs kommer att bli högre än för de

personer som omfattas av sociala förmåner och

rättigheter enligt den ordning som gäller för

asylsökande. Enligt propositionen är det dock svårt

att förutsäga hur många personer som i en

massflyktssituation kan antas erhålla permanent

uppehållstillstånd under den tillfälliga

skyddstiden.

Enligt propositionen kan några ökade kostnader för

de allmänna förvaltningsdomstolarna avseende

överprövning av beslut enligt LMA inte antas

uppkomma.

Regeringen bedömer att de statliga kostnaderna för

ersättningar till kommuner som i ett inledande skede

ansvarat för mottagandet inte skall överstiga

motsvarande kostnader som uppkommer om mottagandet

sker i Migrationsverkets regi.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

lagändringar i vad mån de inte tillstyrkts i

tidigare avsnitt.

I propositionen föreslås samtliga lagändringar

träda i kraft den 1 januari 2003. För att ge

erforderlig tid för utfärdande och publicering av

lagändringarna föreslår utskottet att tidpunkten för

ikraftträdandena skjuts fram till den 15 januari

2003.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Tillfälligt skydd enligt EG-direktivet

(punkt 1)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 2 a kap. 2 § första stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf43 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringen bör verka för att rådet inför ett beslut

om att en massflyktssituation föreligger beaktar

UNHCR:s synpunkter. Vid olika bedömningar bör rådet

följa UNHCR:s bedömning. Vidare bör tillfälligt

skydd inte bli ett regelmässigt inslag i svensk

flyktingpolitik.

2. Ytterligare kategorier med tillfälligt skydd

(punkt 2)

av Bo Könberg (fp), Ulla Hoffmann (v) och Linnéa

Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår 2 a kap. 3 § i regeringens förslag

till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Sf40

yrkande 1 och 2001/02:Sf43 yrkande 2 samt avslår

motion 2001/02:Sf42 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringen bör inte kunna meddela föreskrifter om

att ytterligare kategorier av fördrivna personer

utöver dem som omfattas av rådets beslut skall kunna

ges uppehållstillstånd med tillfälligt skydd. En

sådan möjlighet skulle medföra ett mycket oklart

rättsläge. Asylsökande som befunnit sig i Sverige

sedan flera år tillbaka och vars ansökan om

uppehållstillstånd ännu inte beviljats kan komma att

drabbas mycket hårt.

3. Ytterligare kategorier med tillfälligt skydd

(punkt 2)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 2 a kap. 3 § i regeringens förslag

till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) och

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen

motion 2001/02:Sf42 yrkande 1 samt avslår motionerna

2001/02:Sf40 yrkande 1 och 2001/02:Sf43 yrkande 2.

Ställningstagande

Ytterligare kategorier av fördrivna personer som

skall kunna omfattas av reglerna om tillfälligt

skydd bör begränsas till personer som vistats i

Sverige i högst sex månader före beslutet om en

massflyktssituation.

4. Tiden med tillfälligt skydd (punkt 3)

av Sven Brus (kd) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 2 a kap. 6 § första stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Sf44

yrkande 1 samt avslår motion 2001/02:Sf41 yrkande 2.

Ställningstagande

Tillfälligt skydd bör kunna beviljas i högst två år.

Tre år utan bosättningsbaserade förmåner är en

alltför lång tid. Särskilt ur ett barnperspektiv är

det också viktigt att tiden med tillfälligt skydd

inte är för lång. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag i enlighet härmed.

5. Tiden med tillfälligt skydd (punkt 3)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 2 a kap. 6 § första stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf41 yrkande 2 samt avslår motionerna

2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Sf44

yrkande 1.

Ställningstagande

Barn som vistas i Sverige under lång tid hinner

etablera sig och utveckla ett socialt nätverk som

kan vara smärtsamt att bryta upp från. Barnfamiljer

som getts tillfälligt skydd i Sverige bör därför av

humanitära skäl ges permanent uppehållstillstånd

efter två år. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag i enlighet härmed.

6. Uppskjuta prövning av asylansökan (punkt 4)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och Mona

Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 2 a kap. 5 § andra stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:Sf43 yrkandena 3 och 4 och 2001/02:Sf44

yrkande 3 i denna del samt avslår motion

2001/02:Sf40 yrkande 2.

Ställningstagande

Asylansökningar skall prövas individuellt på den

enskildes egna meriter. En medlemsstat kan omgående

pröva asylansökningar från personer med tillfälligt

skydd utan hinder av EG-direktivet. En asylansökan

bör kunna skjutas upp endast om det föreligger

synnerliga skäl härför. Särskilda hänsyn måste tas

om barn är berörda.

7. Uppskjuta prövning av asylansökan (punkt 4)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår 2 a kap. 5 § andra stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529). Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2001/02:Sf43 yrkandena 3 och 4 och

2001/02:Sf44 yrkande 3 i denna del.

Ställningstagande

Det skall inte vara möjligt att skjuta upp en

asylansökan under tid med tillfälligt skydd. Ett

formligt beslut om uppskjutande kan ses som en

suspension av Genèvekonventionen. Ett uppskjutande

kan vidare medföra rättssäkerhetsrisker och viktig

bevisning kan gå förlorad. Att en uppskjuten

prövning inte bör tillåtas innebär givetvis inte att

utredning och prövning måste ske genast.

8. Prövning av övriga skäl för

uppehållstillstånd (punkt 5)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp) och Linnéa

Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 2 a kap. 5 § första stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och 2001/02:Sf43

yrkande 5 samt avslår motion 2001/02:Sf44 yrkande 3

i denna del.

Ställningstagande

Den som har tillfälligt skydd och som ansöker om

uppehållstillstånd bör utöver rätten att få prövat

om han eller hon är flykting också kunna få så

kallade övriga skyddsgrunder prövade. Regeringen bör

återkomma med förslag i enlighet härmed.

9. Prövning av övriga skäl för

uppehållstillstånd (punkt 5)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 2 a kap. 5 § första stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf44 yrkande 3 i denna del samt avslår

motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 2 i denna del och

2001/02:Sf43 yrkande 5.

Ställningstagande

Den som har tillfälligt skydd bör kunna ansöka om

uppehållstillstånd som så kallad skyddsbehövande i

övrigt samt av humanitära skäl.

10.Offentligt biträde (punkt 6)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 3.

Ställningstagande

Det bör finnas möjlighet att få offentligt biträde

vid en utredning om skyddsbehov även om en formell

fråga om avlägsnande inte tagits upp. Det är vidare

mycket viktigt att en rätt till offentligt biträde

införs också i ärenden om uteslutande från

flyktingstatus.

11.Uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd

(punkt 7)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar 2 a kap. 6 § andra stycket i

regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) med den ändringen i

första meningen att ordet "två" byts mot ordet

"ett". Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Sf40

yrkande 4.

Ställningstagande

Ett uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd bör

kunna ges under högst ett år om ett

återvändarprogram har inletts. Fem års sammanlagd

tid med tillfälligt skydd är en alltför lång tid,

särskilt med tanke på barnens situation.

12.Återvändandeprogram (punkt 8)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf42 yrkande 6.

Ställningstagande

Det är viktigt att en seriös, generös och tidig

information ges om möjligheterna till stöd vid

frivillig återvandring. Studier och praktik som

underlättar återkomsten till hemlandet bör

uppmuntras, och fokus bör ligga på sådana kunskaper

som kan användas för återuppbyggande av hemlandet.

Återvändandeprogrammen bör formaliseras och

förbättras.

13.Folkbokföring (punkt 9)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i folkbokföringslagen (1991:481) med den

ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms

till den 15 januari 2003 och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförts i

reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf43 yrkande 6 i denna del samt avslår

motionerna 2001/02:Sf40 yrkande 5, 2001/02:Sf42

yrkande 3 och 2001/02:Sf44 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi är kritiska till regeringens förslag om att

undanta den som beviljats uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd från att folkbokföras under den

maximala period om tre år som det tillfälliga

skyddet föreslås gälla. Vid en extrem situation kan

det emellertid bli svårt att erbjuda ett mycket

stort antal människor de bosättningsbaserade

socialförsäkringsförmåner som folkbokföring medför.

Vid bedömningen av om en person med tillfälligt

skydd har rätt exempelvis till en förmån eller till

vård bör en extensiv tolkning göras. Det vore

inhumant att inte erbjuda t.ex. en funktionshindrad

eller en person med svåra traumatiska upplevelser

bakom sig den vård eller den hjälp personen är i

behov av.

14.Folkbokföring (punkt 9)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i folkbokföringslagen (1991:481) med den

ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms

till den 15 januari 2003 och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 14. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf42 yrkande 3 samt avslår motionerna

2001/02:Sf40 yrkande 5, 2001/02:Sf43 yrkande 6 i

denna del och 2001/02:Sf44 yrkande 2.

Ställningstagande

Förslaget om att den som beviljats tillfälligt skydd

skall folkbokföras först efter tre år ger en alltför

lång tid med begränsade socialförsäkringsförmåner

och sjukvård. Folkbokföring skall därför ske efter

två år, om inte ett återvändandeprogram har inletts.

Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet

härmed.

15.Folkbokföring (punkt 9)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i folkbokföringslagen (1991:481). Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 5

samt avslår motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 3,

2001/02:Sf43 yrkande 6 i denna del och 2001/02:Sf44

yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen föreslår att folkbokföringslagen ändras

så att den som beviljats tillfälligt skydd och som

kan antas komma att vistas i landet kortare tid än

tre år inte skall folkbokföras. Några särregler bör

inte införas i dessa fall varför propositionen bör

avslås i denna del.

16.Folkbokföring (punkt 9)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i folkbokföringslagen (1991:481) med den

ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms

till den 15 januari 2003 och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motion

2001/02:Sf44 yrkande 2 samt avslår motionerna

2001/02:Sf40 yrkande 5, 2001/02:Sf42 yrkande 3 och

2001/02:Sf43 yrkande 6 i denna del.

Ställningstagande

En person som getts tillfälligt skydd bör kunna bli

folkbokförd efter maximalt två år, om inte ett

återvändandeprogram har inletts.

17.Hälso- och sjukvård (punkt 10)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell

(fp), Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson

(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförts i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf41 yrkande 1,

2001/02:Sf42 yrkande 5, 2001/02:Sf43 yrkandena 6 i

denna del och 7, 2001/02:Sf44 yrkande 4 och

2002/03:Sf367 yrkande 12 samt avslår motion

2001/02:Sf40 yrkande 6.

Ställningstagande

Personer som fått tillfälligt skydd bör ges adekvat

hälso- och sjukvård även om de inte är folkbokförda.

Hälso- och sjukvården har problem med att definiera

vad som skall klassas som akut sjukvård. Det bör

därför tydligt anges under vilka förutsättningar

vård skall ges till asylsökande och personer med

tillfälligt skydd. Under tiden med tillfälligt skydd

bör även vård eller rehabilitering som kan anstå ges

åt funktionshindrade eller personer med svåra

traumatiska upplevelser eller personer som utsatts

för andra former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt

våld.

Barn som i en massflyktssituation kommer till vårt

land skall ha en ovillkorlig rätt till hälso- och

sjukvård. Exempelvis kan ett handikappat barn utan

personnummer ha svårt att få tillgång till

specialistvård. Barn med tillfälliga

uppehållstillstånd måste också kunna få terapeutisk

vård oavsett om de får stanna eller ej.

18.Hälso- och sjukvård (punkt 10)

av Ulla Hoffmann (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2001/02:Sf40 yrkande 6 samt avslår

motionerna 2001/02:Sf41 yrkande 1, 2001/02:Sf42

yrkande 5, 2001/02:Sf43 yrkandena 6 i denna del och

7, 2001/02:Sf44 yrkande 4 och 2002/03:Sf367 yrkande

12.

Ställningstagande

Den rättsliga grunden för rätt till vård för

asylsökande personer och personer som getts

tillfälligt skydd bör offentligrättsligt regleras.

Ett avtal mellan staten och landstingen medför inte

en tillräcklig garanti för att personer som utsatts

för tortyr, våldtäkt eller andra former av fysiskt,

psykiskt eller sexuellt våld tillhandahålls

nödvändig läkarvård eller annan hjälp.

19.Barns utbildning (punkt 11)

av Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf44 yrkande 5 i denna

del och 2002/03:Sf367 yrkande 9 samt avslår

motionerna 2001/02:Sf42 yrkande 4 och 2002/03:Sf258.

Ställningstagande

Asylsökande barns och ungdomars rätt till särskola

bör direkt framgå av lagen om mottagande av

asylsökande m.fl. För asylsökande som behöver gå i

särskola skall det vara en rättighet på samma sätt

som för barn bosatta i Sverige.

20.Gömda barns skolgång (punkt 12)

av Ulla Hoffmann (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf367 yrkande 7.

Ställningstagande

Möjligheterna att förbättra gömda barns skolgång bör

ses över. Skolorna tar inte emot gömda barn på grund

av att skolorna inte ersätts och för att

försäkringarna inte täcker dessa barn.

21.Gymnasieskola (punkt 13)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2001/02:Sf44 yrkandena 5 i

denna del och 6 och 2002/03:Sf367 yrkandena 10 och

11.

Ställningstagande

Kommunerna skall vara skyldiga att erbjuda

asylsökande ungdomar gymnasieutbildning t.o.m. det

år de fyller 20 år. Asylsökande ungdomars rätt till

gymnasieskola bör vidare direkt framgå av lagen om

mottagande av asylsökande m.fl.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2001/02:185 Uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd vid massflykt har regeringen

(Utrikesdepartementet) föreslagit att riksdagen

antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

2. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella

sambor,

3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),

4. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande

av asylsökande m.fl.,

5. lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799).

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till

betänkandet.

Följdmotioner

2001/02:Sf40 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen avslår den föreslagna bestämmelsen 2 a

kap. 3 § i utlänningslagen.

2. Riksdagen avslår den föreslagna bestämmelsen 2 a

kap. 5 § andra stycket i utlänningslagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om rätt till

offentligt biträde.

4. Riksdagen beslutar en ändring i regeringens

förslag såvitt avser 2 a kap. 6 § utlänningslagen

att uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får

förlängas med högst ett år om ett återvändarprogram

inletts.

5. Riksdagen avslår den föreslagna ändringen i

folkbokföringslagen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om nödvändigheten

av offentligrättslig reglering som grund för rätten

till vård för dem som avses med den föreslagna

lagstiftningen.

2001/02:Sf41 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som innebär att människor som erhållit

uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid

massflykt erhåller adekvat hälso- och sjukvård även

om de inte är folkbokförda i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att familjer med

barn efter två års vistelsetid i Sverige bör erhålla

permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl.

2001/02:Sf42 av Magda Ayoub m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att föreskrifterna

för att ytterligare kategorier av fördrivna personer

skall omfattas av massflyktsdirektivet skall

begränsas till att endast gälla dem som vistats i

Sverige i högst sex månader innan utfärdandet.

2. Riksdagen beslutar att uppehållstillståndet med

tillfälligt skydd endast skall kunna beviljas i

högst två år, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om folkbokföring.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn som

beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd

skall ha samma rätt som asylsökande barn till

utbildning, förskoleverksamhet samt skolbarnsomsorg.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hälso- och sjukvård

för asylsökande samt personer som ges tillfälligt

skydd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

återvändandeprogrammet.

2001/02:Sf43 av Bo Könberg och Johan Pehrson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bedömning av

massflyktssituationer.

2. Riksdagen avslår den del i regeringens

proposition som ger regeringen möjlighet att meddela

föreskrifter om att ytterligare kategorier av

fördrivna personer än de som rådets beslut omfattar

får ges tillfälligt uppehållstillstånd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att asylsökningar

skall prövas individuellt för den enskilde på hans

eller hennes egna meriter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om synnerliga skäl som

grund för uppskjuten asylprövning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den som har

tillfälligt skydd och ansöker om uppehållstillstånd

på grund av skyddsbehov enligt 3 kap. 3 §

utlänningslagen skall få sin ansökan prövad på samma

villkor som den som ansöker om asyl.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sociala rättigheter

för de personer som beviljats uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barn och sociala

rättigheter.

2001/02:Sf44 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen avslår förslaget om max tre år.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring om max två år.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till ändring av regeringens förslag såvitt

avser 2 a kap. 5 § utlänningslagen av följande

innebörd: En person som ges uppehållstillstånd med

tillfälligt skydd har rätt att få prövat om han

eller hon är flykting enligt samtliga asylskäl. Den

prövningen får skjutas upp bara om det finns

synnerliga skäl för detta.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om rätt till

terapeutisk vård.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att rätt till

särskola och gymnasieskola införs i lagen om

mottagande av asylsökande m.fl.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att kommunerna har skyldighet att erbjuda

asylsökande ungdomar gymnasieutbildning t.o.m. det

år de fyller 20 år.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Sf258 av Jan Andersson och Åsa Torstensson

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kostnadskompensation för

asylsökandes barnomsorg och skolgång.

2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förbättra

möjligheterna för gömda barns skolgång.

9. Riksdagen begär att regeringen beviljar vad i

motionen anförs om att det är en rättighet för de

asylsökande barn som behöver det att få gå i

särskola.

10. Riksdagen begär att regeringen beviljar vad i

motionen anförs om att asylsökande ungdomar i

Sverige skall ha rätt till samma

gymnasieundervisning såsom andra ungdomar bosatta i

Sverige.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring så att ungdomar upp till 20 år

har rätt till undervisning på gymnasienivå.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att asylsökande barn

har rätt till terapeutisk vård oavsett om de får

uppehållstillstånd eller ej.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag