Bet. 2002/03:SFU7

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2002/03:SFU7

Integrationspolitik

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motionsyrkanden om

integrationsfrågor som väckts under den allmänna

motionstiden 2002 och ett motionsyrkande som väckts

med anledning av regeringens skrivelse 2002/03:28

Migration och asylpolitik. Frågorna rör bl.a. mål

och grunder för integrationspolitiken, introduktion

för nyanlända invandrare, utvecklingen i

storstadsregionerna, etnisk diskriminering samt

kvinnor och flickor med utländsk bakgrund. Vidare

behandlas motioner om svenskt medborgarskap avseende

frågor om bl.a. krav på bosättningstid och kunskaper

i svenska, medborgarskapsceremonier och

säkerhetsärenden.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats 17 reservationer och 3

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mål och grunder för

integrationspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf214

yrkande 1, 2002/03:Sf226 yrkande 1,

2002/03:Sf284, 2002/03:Sf323 yrkande 2,

2002/03:Sf332 yrkandena 1, 3, 4, 7 och 20 och

2002/03:N397 yrkande 21.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (c)

2. Invandrarbegreppet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf332 yrkande

27.

Reservation 4 (m)

3. Introduktion av nyanlända flyktingar

m.fl.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf7 yrkande

5 och 2002/03:Sf289 yrkande 1.

Reservation 5 (m)

4. Mottagande av nyanlända flyktingar

m.fl.

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf214 yrkande

5.

Reservation 6 (c)

5. Utvecklingen av storstadsregionerna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf226

yrkande 24, 2002/03:Sf283, 2002/03:Sf318,

2002/03:Sf332 yrkandena 2 och 5, 2002/03:Sf334

yrkande 46, 2002/03:Sf336 yrkandena 1 och 2 och

2002/03:Sf339.

Reservation 7 (m)

Reservation 8 (fp)

Reservation 9 (kd)

Reservation 10 (v)

6. Etnisk diskriminering och rasism

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf289

yrkande 11, 2002/03:Sf323 yrkande 1,

2002/03:Sf336 yrkande 41, 2002/03:Sf371,

2002/03:Sf374 och 2002/03:K433 yrkande 4.

7. Kvinnor och flickor med utländsk

bakgrund

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf332

yrkande 28, 2002/03:Sf350, 2002/03:Sf360,

2002/03:L277 yrkande 3 och 2002/03:A323 yrkande

1.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (v)

8. Tolkfrågor

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf289 yrkande

2.

9. Forskning

Riksdagen avslår motion 2002/03:K433 yrkandena

1 och 2.

10. Inflytande och delaktighet

Riksdagen avslår motion 2002/03:K433 yrkande 3.

11. Bosättningskrav för erhållande av

svenskt medborgarskap

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf289 yrkandena

17 och 18.

Reservation 13 (mp)

12. Säkerhetsärenden

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf241.

13. Kunskaper i svenska språket

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf201 och

2002/03:Sf226 yrkandena 17-18.

Reservation 14 (m)

Reservation 15 (fp)

14. Medborgarskapsceremonier m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf226

yrkande 16 och 2002/03:

Sf334 yrkande 49.

Reservation 16 (fp)

Reservation 17 (kd)

Stockholm den 11 mars 2003

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Ronny Olander (s), Sten Tolgfors (m),

Bo Könberg (fp), Anita Jönsson (s), Mona Berglund

Nilsson (s), Kalle Larsson (v), Mariann Ytterberg

(s), Anita Sidén (m), Lennart Klockare (s), Linnéa

Darell (fp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m),

Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp) och Kenneth

Lantz (kd).

2002/03

SfU7

Utskottets överväganden

Ärendet och dess beredning

Socialförsäkringsutskottet behandlar i detta

betänkande drygt 40 motionsyrkanden om integration

och svenskt medborgarskap från den allmänna

motionstiden 2002 och ett motionsyrkande som väckts

med anledning av regeringens skrivelse 2002/03:28

Migration och asylpolitik. De behandlade förslagen

återges i bilaga. Under ärendets handläggning har

utskottet besökt Integrationsverket som informerade

om sin verksamhet.

Mål och grunder för

integrationspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om tillämpningen

av integrationspolitikens grunder och

målsättningar och om Integrationsverkets

ställning m.m.

Jämför reservationerna 1(m), 2 (fp) och 3

(c).

Bakgrund

Målen för integrationspolitiken beslutades av

riksdagen hösten 1997 (prop. 1997/98:16, bet.

1997/98:SfU6, rskr. 1997/98:68) och har

kompletterats eller ändrats vid två tillfällen

(prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:SfU2, rskr.

2000/01:72 och prop. 2002/03:1, bet. 2002/03:SfU2,

rskr. 2002/03:46). Integrationspolitikens mål som de

formulerats fr.o.m. 2003 är lika rättigheter,

skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk

och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med

samhällets mångfald som grund samt en

samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig

respekt för olikheter inom de gränser som följer av

samhällets grundläggande demokratiska värderingar

och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i

och medansvariga för.

Målen för integrationspolitiken innebär att

samhällets etniska och kulturella mångfald skall tas

som utgångspunkt för den generella politikens

utformning och genomförande på alla samhällsområden

och nivåer. Invandrares behov skall, precis som

andras behov, beaktas inom ramen för den generella

politiken. Integrationspolitiken skall således inte

- som tidigare - vara inriktad på invandrare. Dessa

skall inte heller behandlas som en homogen grupp

utan åtgärder skall utformas flexibelt utifrån

individuella behov. Introduktionen av nyanlända

flyktingar m.fl. skall däremot fortsätta att vara en

säråtgärd. Denna skall utgå från den enskilda

invandrarens bakgrund och förutsättningar.

Det integrationspolitiska arbetet skall särskilt

inriktas på att ge stöd till individers försörjning

och delaktighet i samhället, värna grundläggande

demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns

lika rättigheter och möjligheter samt förebygga och

motverka rasism, främlingsfientlighet och

diskriminering.

En ändrad formulering av de integrationspolitiska

målen fr.o.m. 2003 (rskr. 2002/03:46), varvid bl.a.

begreppet tolerans togs bort, var föranlett av en

vilja att tydligare markera att olikheter måste

respekteras på lika villkor men även att markera att

respekten för etniska, religiösa och kulturella

olikheter inte innebär att varje handling eller

yttring som har sin grund i sådana olikheter är

acceptabla i ett demokratiskt samhälle. Samhällets

grundläggande värderingar skall gälla alla, och de

yttersta gränserna i samhället sätts av landets

lagar.

Integrationsverket är sedan den 1 juni 1998

central förvaltningsmyndighet för

integrationsfrågor. Verket har ett övergripande

ansvar för att integrationspolitiska mål och synsätt

får genomslag på olika samhällsområden. Dess

huvuduppgifter är att verka för att nyanlända

flyktingar m.fl. får stöd för sin integration i det

svenska samhället, verka för lika rättigheter,

skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk

och kulturell bakgrund, förebygga och motverka

främlingsfientlighet, rasism och diskriminering samt

följa och utvärdera samhällsutvecklingen mot

bakgrund av samhällets etniska och kulturella

mångfald.

Regeringen har under våren 2002 i skrivelse

2001/02:129 Integrationspolitik för 2000-talet

redovisat utvecklingen inom olika samhällsområden i

förhållande till riksdagens beslut om mål och

inriktning för integrationspolitiken. Regeringen

redovisade också sin syn på den framtida

inriktningen av integrationspolitiken. Skrivelsen

behandlades av utskottet i betänkande 2001/02:SfU15.

Motioner

I motion Sf332 yrkandena 1, 3, 4, 7 och 20 av Sten

Tolgfors m.fl. (m) framhåller motionärerna att den

socialdemokratiska integrationspolitiken brister

genom att dels ovanifrån betrakta samhället såsom

bestående av ett antal kollektiv vari människor har

gemensamma problem och behov, dels ta hand om

människor, styra deras liv och lägga till rätta

deras situation. Socialdemokraterna söker även lösa

frågorna om ofrivillig segregation med särskilda

myndigheter och särlösningar. I stället behövs en

bättre generell politik och så få särlösningar som

möjligt. Denna generella politik måste vara inriktad

på att göra det möjligt för och få enskilda

människor att ta ansvar, utbilda sig och växa. Så

långt det är möjligt skall det ställas samma krav på

och ges lika möjligheter för alla som bor i Sverige.

Nuvarande skatte- och bidragssystem skapar

tillsammans fastlåsningseffekter som leder till

utanförskap. Hög beskattning på låga inkomster i

kombination med bidragsregler verkar passiviserande

på den som redan av andra skäl har svårt att ta sig

in på arbetsmarknaden. Motionärerna begär att vad

som nu anförts skall ges regeringen tillkänna.

I motion Sf226 yrkande 1 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om att strukturella

problem och omhändertagandementalitet utgör hinder

för integration. Motionärerna menar att strukturella

problem finns i form av skatter som hindrar arbete

och företagande, rigida arbetsmarknadslagar och

krångliga regler för nyföretagande samt

bidragssystem som hindrar egenförsörjning.

Omhändertagandementaliteten innebär att

socialdemokratin underkastar människorna samhällets

makt i stället för att lita på den kraft och förmåga

att bestämma själv som varje individ besitter

oavsett födelseort, hudfärg eller religion.

I motion N397 yrkande 21 av Martin Andreasson

m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om en ny

integrationspolitik som bättre utnyttjar de idéer

och resurser som finns i de invandrartäta områdena.

Motionärerna framhåller att politiken bör bygga på

bättre språkkunskaper och en bättre

småföretagarpolitik. Viktiga delar i denna politik

är en omläggning av arbetsmarknadspolitiken, ett

bättre företagsklimat samt en adekvat validering och

en därefter anpassad språkutbildning. Andra är

rätten att välja bostad, skola, barnomsorg och

vårdgivare.

I motion Sf214 yrkande 1 av Birgitta Carlsson

m.fl. (c) begär motionärerna att vad som anförs om

åtgärder för att minska segregeringen i samhället

ges regeringen till känna. Motionärerna framhåller

att människor får stå vid sidan av

samhällsutvecklingen eftersom de inte får tillgång

till arbetsmarknaden eller på grund av att bidrags-

och skattesystemen låser fast dem i en

fattigdomsfälla. En ny politik behövs som bl.a.

innebär att människor görs medvetna om sina

rättigheter och skyldigheter och att de får

möjligheter att omsätta sina kunskaper och

färdigheter i arbetslivet samt göra sina röster

hörda.

I motion Sf323 yrkande 2 av Lars Johansson m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om att fördjupa

integrationsarbetet så att invandrarna kan erhålla

mer jämlika levnadsförhållanden.

I motion Sf284 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om en översyn av organisationen

av integrationsarbetet. Enligt motionärerna bör

Integrationsverkets ställning som central

kunskapsmyndighet stärkas samtidigt som det i varje

län skall finnas en funktion som, i samspel med

övrig offentlig verksamhet, följer upp utvecklingen

i det egna länet och bidrar till kunskapsutveckling

och till ökat fokus på integrationsfrågorna.

Utskottets ställningstagande

Som angivits ovan är integrationspolitiken inget som

enbart gäller vissa delar av befolkningen som t.ex.

personer som invandrat eller personer med utländskt

medborgarskap. Integration är i stället en process

som omfattar hela befolkningen oavsett etnisk eller

kulturell bakgrund. Invandrare skall inte ses som en

homogen grupp. Integrationspolitiken är långsiktig

och berör alla samhällsområden, t.ex.

arbetsmarknaden, utbildningen, hälso- och sjukvården

och kulturen. Att insatser sker inom alla

politikområden är av avgörande betydelse för att de

integrationspolitiska målen skall kunna uppnås.

Enligt utskottets mening är en förutsättning för

att de integrationspolitiska målen skall kunna

uppfyllas en generell politik som ger lika

möjligheter för alla och som även förmår att ta till

vara allas erfarenheter, kunskaper och

kvalifikationer. Särskilt betydelsefull är

inriktningen på arbetsmarknads-, utbildnings- och

bostadspolitiken.

Det är den enskildes behov som skall motivera

eventuella åtgärder. Som utskottet i betänkande

2001/02:SfU15 Integrationspolitik för 2000-talet

uttalat bör på den individuella nivån integration

betraktas som ett livsprojekt, vars innehåll och mål

endast kan bestämmas av individen själv. På den

samhälleliga nivån kan dock staten sätta upp mål för

vad som bör uppnås inom olika områden med hjälp av

arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik osv. och

stödja den individuella integrationsprocessen genom

att föra en politik som ger individen

förutsättningar att förverkliga sina mål i livet.

Vidare konstaterade utskottet i betänkande

2001/02:SfU15 att även om det finns tendenser till

en positiv utveckling så är utvecklingen inom

integrationsområdet fortfarande inte

tillfredsställande i förhållande till de mål som

ställts upp. Den etniska och sociala segregationen

är fortfarande stor. Insatser för att vända

utvecklingen sker visserligen inom en mängd olika

samhällsområden, men det behövs ytterligare insatser

för att den etniska och kulturella mångfalden i

samhället skall kunna tas till vara. Enligt

utskottet var den tid som gått sedan riksdagen

godkände målen för den nya integrationspolitiken

alltför kort för att man skulle ha hunnit åtgärda

problemen med segregation och utanförskap i

samhället. Att politiken ännu inte har fått

genomslag på alla områden visade inte minst de

åtgärder som vidtagits eller pågick inom en rad

områden på både kommunal och statlig nivå.

Utskottet kan åter konstatera att inom det

integrationspolitiska området pågår flera

utredningar och flera förslag har lagts och är under

beredning. Enligt utskottets mening är det mycket

viktigt att noggrant följa utvecklingen och

resultaten av det långsiktiga integrationsarbetet.

Med det anförda avstyrks motionerna Sf332

yrkandena 1, 3, 4, 7 och 20, Sf214 yrkande 1, Sf226

yrkande 1, N397 yrkande 21 samt Sf323 yrkande 2.

När det gäller integrationsarbetets organisation

har Integrationsverket enligt utskottet en viktig

roll som central förvaltningsmyndighet för

integrationsfrågor. Verket har två övergripande

uppdrag. Det ena är att påverka samhället i enlighet

med de integrationspolitiska målen. Det andra är att

öka kunskapen om frågor som rör integration.

På den regionala nivån bedriver framför allt

länsstyrelserna ett aktivt integrationsbefrämjande

arbete. Länsstyrelserna i Stockholms, Skånes och

Västra Götalands län har sedan 1999 särskilda medel

för sådan verksamhet. Integrationsverket har i

uppdrag att utifrån länens olika förutsättningar

samverka med bl.a. länsstyrelserna för att utveckla

det integrationspolitiska arbetet på regional nivå.

Länsstyrelsernas verksamhet är i huvudsak inriktad

på insatser inom arbetsliv och arbetsmarknad.

Utskottet föreslog i april 2002 att Riksdagens

revisorer skulle granska Integrationsverkets

verksamhet för att se i vilken omfattning

myndigheten fyller det syfte som avsetts. Riksdagens

revisorer har beslutat att genomföra en granskning

med inriktning på verkets huvudsakliga uppgifter,

nämligen att påverka myndigheter och andra aktörer

och att göra detta genom att producera och sprida

kunskap. En rapport beräknas till juni 2003.

Med hänvisning till det pågående arbetet avstyrker

utskottet motion Sf284.

Invandrarbegreppet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om användningen

av begreppet invandrare.

Jämför reservation 4 (m).

Motion

I motion Sf332 yrkande 27 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om regeringens

användning av invandrarbegreppet. Motionärerna

framhåller att även om begreppet numera allt oftare

används om människor som är födda i andra länder

måste det användas med urskiljning. Det förhållandet

att en person är född i eller adopterad från ett

visst land är sällan relevant för livet i övrigt. I

stället är det delaktigheten i samhället som är det

centrala.

Utskottets ställningstagande

I den integrationspolitiska propositionen 1997/98:16

Sverige, framtiden och mångfalden - från

invandrarpolitik till integrationspolitik anges att

begreppet invandrare inte bör användas så att det

förstärker ett "vi-och-dom-tänkande". I synnerhet

bör det undvikas som benämning på personer som är

födda i Sverige och som ofta har kallats

andragenerationsinvandrare. Enligt den arbetsgrupp

som har sett över användningen av begreppet

invandrare i lagar och förordningar och i

myndigheters verksamhet (Ds 1999:48 och Ds 2000:43)

bör begreppet invandrare användas endast när det

gäller människor som själva har flyttat till Sverige

och folkbokförts här. Personer med utländsk bakgrund

avser såväl utrikes födda personer som har invandrat

som personer födda i Sverige med minst en förälder

född utrikes. Invandrarbegreppet är inte tillämpligt

på asylsökande och andra som väntar på beslut om

uppehållstillstånd. Vidare anges i regeringens

skrivelse 2001/02:129 Integrationspolitik för 2000-

talet att begreppet invandrare skall användas

nyanserat och på ett relevant sätt och att begreppet

i skrivelsen avser personer som själva har invandrat

till Sverige.

I betänkande 2001/02:SfU15 Integrationspolitik för

2000-talet delade utskottet regeringens uppfattning

att begreppet invandrare skulle användas nyanserat

och på ett relevant sätt. Utskottet ansåg att

begreppet främst borde användas när de hade

betydelse för det man vill beskriva.

Enligt utskottet är en annan möjlighet att använda

begreppet invandrad, då detta till skillnad från

invandrarbegreppet beskriver en aktiv handling.

Med hänvisning till det anförda får motion Sf332

yrkande 27 i huvudsak anses tillgodosedd och

avstyrks.

Mottagande och introduktion av

nyanlända flyktingar m.fl.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om introduktion

och individuella introduktionsprogram samt

spridning av det kommunala

flyktingmottagandet.

Jämför reservationerna 5 (m) och 6 (c).

Bakgrund

Inom det samordnade flyktingmottagandet skall

samhällets insatser under den första tiden syfta

till att ge de nyanlända förutsättningar att

snabbast möjligt få en bostad, en reguljär

sysselsättning med normal försörjning, goda

svenskkunskaper samt förutsättningar för att bli

delaktiga i samhällslivet. Introduktionen skall

bygga på helhetssyn och samordning mellan olika

myndigheter. Kommunerna har ett samordnande ansvar

för introduktionsinsatser för nyanlända.

Under den första tiden i en kommun får de

nyanlända flyktingarna m.fl. sin försörjning

tillgodosedd genom introduktionsersättning eller

försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen

(2001:453). Det är kommunerna som svarar för

insatserna. Introduktionsersättning lämnas i

enlighet med de normer som varje kommun fastställt.

Staten lämnar ersättning till kommunerna för

kostnader i samband med mottagandet och

introduktionen av flyktingar och deras anhöriga

enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning

för flyktingmottagande m.m. Huvuddelen av den

statliga ersättningen är en schablonersättning som

lämnas med ett fast belopp per mottagen person.

Ersättningen avser att täcka kostnader för

försörjningsstöd, svenskundervisning och andra

introduktionsinsatser. En förutsättning för att

kommunen skall få schablonersättningen är att den,

tillsammans med den berörda personen, upprättar en

individuell introduktionsplan. Samråd skall alltid

ske med andra myndigheter som deltar i arbetet med

introduktionen. Det övergripande målet med

introduktionsplanen är att genom en individuellt

anpassad introduktion ge individen goda

förutsättningar att bli självförsörjande och

delaktig i det svenska samhället.

En kommun som träffar en överenskommelse med

Integrationsverket om att ta emot nyanlända får även

en grundersättning som är oberoende av antalet

mottagna nyanlända. Integrationsverket har för 2003

överenskommelser om flyktingmottagande med 148

kommuner.

Motioner

I motion Sf7 yrkande 5 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om

introduktionsverksamheten för flyktingar.

Motionärerna anser att staten måste ställa tydliga

krav på introduktionens kvalitet i kommunerna och

samtidigt fullt ut finansiera mottagandet.

Förbättrad introduktion, syftande till

egenförsörjning, är en nyckel till ökad integration

av flyktingar i det svenska samhället.

I motion Sf289 yrkande 1 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om att individuella

introduktionsprogram bör upprättas genast för varje

nyanländ person.

I motion Sf214 yrkande 5 av Birgitta Carlsson

m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om en ökad

decentralisering av flyktingmottagandet så att alla

kommuner som kan erbjuda god kvalitet på mottagandet

ges möjlighet till detta.

Utskottets ställningstagande

Introduktionen för nyanlända invandrare syftar till

att ge dem förutsättningar att kunna försörja sig

själva och bli delaktiga i samhället.

Integrationsverket har till uppgift att stödja och

följa kommunernas introduktion.

Inom ramen för den satsning på att öka

sysselsättningen bland invandrare som riksdagen

beslutade om under behandlingen av vårpropositionen

2000, disponerar Integrationsverket särskilda medel

under åren 2001-2003 för att bl.a. förbättra

introduktionen för invandrare. Verket bedriver

utvecklingsarbetet tillsammans med berörda

myndigheter och ett flertal kommuner.

Regeringen har bedömt att arbetet att utveckla

introduktionen för flyktingar och andra invandrare

kan behöva kompletteras med strukturella åtgärder i

form av t.ex. författningsändringar. En utredning

för en översyn av mottagande av och introduktion för

flyktingar (dir. 2001:87) har därför tillsatts.

Utredningen skall bl.a. se över vilka hinder som

finns för att flyktingar skall få en individuellt

anpassad introduktion och bli självförsörjande och

delaktiga i det svenska samhällslivet. Vidare skall

utredaren undersöka hur kommunerna hittills använt

introduktionsersättningen och om ersättningens

utformning haft någon betydelse för

introduktionsresultaten. Utredningen skall därtill

föreslå hur en obligatorisk introduktionsersättning

kan utformas samt analysera om det statliga

ersättningssystemet kan utgöra hinder för en

effektiv och individuellt anpassad introduktion.

Översynen skall ha ett helhetsperspektiv och avse

både den praktiska verksamhetens organisation och

innehåll samt lagar och andra författningar.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 september

2003.

Härefter har Integrationsverket i en delrapport

från det utvecklingsarbete som bedrivits under

första halvåret 2002, Förbättrad introduktion,

bedömt att utvecklingen av nyanlända invandrares

introduktion är på rätt väg. Enligt rapporten har

introduktionen nu blivit mer individualiserad och

mer inriktad på arbetslivet. Alltfler av de kommuner

som använder sig av introduktionsersättning gör det

på ett sätt som innebär att det blir tydligare för

individen att målet med introduktionen är att han

eller hon snabbt skall komma ut i arbetslivet och

kunna försörja sig själv. Även näringslivet visar

ett allt större intresse för nyanlända invandrare

och deras kompetens. Samtidigt konstateras att det

fortfarande finns brister i introduktionen och att

det behövs ett fortsatt och intensifierat

utvecklingsarbete.

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en

rapport, "Att etablera sig i Sverige. En granskning

av introduktionsverksamheten för flyktingar och

deras anhöriga" (RRV 2002:15), till regeringen. I

rapporten gör RRV bedömningen att

introduktionsverksamheten utvecklats i positiv

riktning i flera kommuner, där egen försörjning och

tilltro till individernas egen förmåga står i fokus.

Utrymme finns dock för väsentliga förbättringar

avseende verksamhetens förmåga att ge flyktingar och

deras anhöriga förutsättningar att snabbt och

effektivt etablera sig i samhället när det gäller

samverkan mellan olika inblandade aktörer i det RRV

kallar migrationskedjan. Regeringen har överlämnat

rapporten till utredningen om översyn av mottagande

av och introduktion för flyktingar.

Utskottet konstaterar att

introduktionsverksamheten har utvecklats i positiv

riktning, men att det fortfarande finns brister i

denna. Av stor betydelse för introduktionen i det

svenska samhället är att samordning sker mellan den

introduktion som sker i Migrationsverkets

organiserade verksamhet och den som ligger inom

ramen för det kommunala flyktingmottagandet.

Med hänvisning till den pågående utredningen

avstyrks motionerna Sf7 yrkande 5 och Sf289 yrkande

1.

Utskottet noterar att utredningen om översyn av

mottagande av och introduktion för flyktingar och

andra invandrare (dir. 2001:87) skall beakta frågor

rörande boendet för asylsökande och bosättning för

nyanlända flyktingar. Utgångspunkt för analysen

skall vara att den som beviljas uppehållstillstånd

skall ges goda förutsättningar för att snabbt komma

ut i arbetslivet och bli självförsörjande. Utredaren

skall analysera i vilken mån koncentrationen av

asylsökande och nyanlända flyktingar till vissa

kommuner och bostadsområden påverkar

integrationsprocessen. Utredaren skall vidare

överväga om det finns behov av åtgärder för att få

personer att välja ett boende som innebär så goda

förutsättningar som möjligt, dels under tiden

asylansökan prövas, dels för en individuellt

anpassad introduktion och dels för en långsiktigt

hållbar integration. Även vilken betydelse

informationsinsatserna från Migrationsverket och

Integrationsverket om bl.a. tillgång på bostäder,

arbete och utbildning på olika orter har haft för

flyktingars bosättning skall analyseras. Om

utredaren finner att det finns behov av att i ökad

utsträckning söka påverka boendet, bör olika

alternativ övervägas. Därtill skall utredaren, om

denne anser att det finns skäl till det, analysera

och överväga om samarbetsformerna eller

ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga

om mottagandet av asylsökande behöver förändras.

Med hänvisning till den pågående utredningen

avstyrks motion Sf214 yrkande 5.

Utvecklingen i storstadsregionerna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om innebörden av

etnisk segregation, åtgärder för att bryta

segregation, uppföljning av

storstadspolitiken, spridning av kunskaper

från storstadssatsningen, upprättande av

integrationsplan i s.k. överklassområden samt

om storstadssatsningens övergripande mål.

Jämför reservationerna 7 (m), 8 (fp), 9 (kd)

och 10 (v).

Bakgrund

Genom riksdagens beslut med anledning av proposition

Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden

på 2000-talet (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2,

rskr. 1998/99:34) lades grunden för en ny nationell

storstadspolitik. En särskild Storstadsdelegation

inom Regeringskansliet fick i uppdrag att utveckla

och samordna politikområdet. Det storstadspolitiska

arbetet har främst inriktats på målet att bryta

segregationen i storstäderna genom lokala

utvecklingsavtal med sju storstadskommuner om

insatser i de socioekonomiskt mest utsatta

stadsdelarna. Storstadspolitiken är långsiktig och

tvärsektoriell och berör flera andra politikområden.

Strukturella insatser i syfte att uppnå

storstadspolitikens tillväxtmål sker främst inom

andra politikområden. I de lokala utvecklingsavtalen

har kompletterande riktlinjer antagits i maj 2001

avseende en ökad fokusering på insatser för

tillväxt, sysselsättning och utbildning.

Storstadspolitikens övergripande mål för 2003 är

dels att ge storstadsregionerna goda förutsättningar

för långsiktigt hållbar tillväxt och därmed kunna

bidra till att nya arbetstillfällen skapas såväl

inom storstadsregionerna som i övriga delar av

landet (tillväxtmålet), dels att bryta den sociala,

etniska och diskriminerande segregationen i

storstadsregionerna och att verka för jämlika och

jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare

(segregationsmålet).

Regeringen håller på att utvärdera arbetet inom de

lokala utvecklingsavtalen och avser att återkomma

till riksdagen under 2003 i frågan om

storstadspolitikens utveckling.

Motioner

I motion Sf332 yrkande 2 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om den ofrivilliga

segregationens sociala orsaker. Motionärerna

framhåller att den inte är en ursprungsfråga utan en

socialt betingad situation som är möjlig att

förändra. I motionens yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om problemen med regeringens

användning av begreppet etnisk segregation.

Motionärerna anför att det är den ofrivilliga

segregationen - utanförståendet och maktlösheten -

som måste brytas. Däremot inte segregation i

allmänhet, som kan vara både positiv och negativ ur

individens synvinkel.

I motion Sf226 yrkande 24 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om åtgärder för att

"lyfta" socialt utsatta områden. Motionärerna

framhåller att i invandrartäta, socialt utsatta

områden behöver en positiv spiral skapas. Det kan

handla om att skapa magnetskolor, tillträde till

arbetsmarknaden och att lokalisera kommunala och

statliga förvaltningar till områdena.

I motion Sf334 yrkande 46 av Sven Brus m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om bostadssegregering,

utplacering av myndigheter, institutioner och

kommunal verksamhet till "invandrartäta" områden och

att det i förändrade och nya detaljplaner skall

finnas en konsekvensbeskrivning ur ett

integrationsperspektiv. Motionärerna framhåller

bl.a. att den mest kraftfulla åtgärden för att

motverka segregation är att se till att alla

bostadsområden har en blandad bebyggelse med flera

olika upplåtelseformer. Vidare måste

brottsförebyggande åtgärder uppmärksammas mer i

stadsplaneringen, bl.a. i översiktsplanen. Därtill

bör kommunala verksamheter och myndigheter flyttas

ut eller stora privatföretag lockas till

miljonprogramsområden.

I motion Sf283 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att uppföljningen av

storstadspolitiken också bör omfatta situationen i

motsvarande bostadsområden i andra kommuner.

I motion Sf318 av Catherine Persson (s) begärs ett

tillkännagivande om att det är viktigt att sprida

kunskaper och ge stöd till andra kommuner utifrån de

erfarenheter som har erhållits av

storstadssatsningen.

I motion Sf339 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att regeringen redan nu bör

utforma en långsiktig strategi för nästa steg i

storstadspolitiken. Denna bör bygga på den generella

välfärdens grund och beskriva hur de utsatta

bostadsområdena kan ges möjligheter till en

långsiktig positiv utveckling.

I motion Sf336 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) framhåller motionärerna att grundläggande för

integrationspolitiken är att bryta de verkligt

etniskt segregerade områden, dvs. vita

överklassområden som Östermalm, Askim och Limhamn.

Därför begärs ett tillkännagivande om att en plan

skall upprättas för att integrera människor från

dessa etniskt segregerade bostadsområden på samma

sätt som gjorts för dem som invandrat till Sverige.

I motionens yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om

att hålla kvar de övergripande målen i

storstadssatsningen om tillväxt och att bryta

segregationen. Storstadssatsningen får inte sluta

som en traditionell arbetsmarknadsinsats.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att storstadspolitiken är en viktig

del i arbetet med att bryta segregationen och

förbättra storstadsregionernas förutsättningar.

Detta arbete är, liksom integrationspolitiken,

långsiktigt och tvärsektoriellt. Kommunernas

ordinarie insatser är av stor betydelse liksom

insatser som sker inom andra politikområden,

exempelvis arbetsmarknads- och utbildningsinsatser.

I betänkande 1997/98:SfU6 Sverige, framtiden och

mångfalden - från invandrarpolitik till

integrationspolitik uttalade utskottet att

segregationen i storstäderna i första hand är en

ekonomisk och social segregation och inte en

segregation på etniska grunder. Utskottet ansåg det

därför riktigt att regeringen talade om särskilda

insatser i utsatta bostadsområden och inte, som

dittills, om särskilda insatser i invandrartäta

områden. Detta ändrade uttryckssätt var riktigt

också av det skälet att ett etniskt segregerat

område inte i sig är negativt.

Med hänvisning till det nu anförda får motion

Sf332 yrkandena 2 och 5 anses tillgodosedda och

avstyrks. Utskottet avstyrker även motion Sf336

yrkande 1.

Utskottet noterar att regeringen avser att göra en

utvärdering av den hittills förda

storstadspolitiken. Därefter kommer regeringen att

ta ställning till formerna för den fortsatta

storstadspolitiken och återkomma till riksdagen

under 2003 om storstadspolitikens inriktning. Som

angavs i höstens budgetbetänkande 2002/03:SfU2

kommer utskottet noga att följa arbetet med

utvärdering av storstadsarbetet.

Integrationsverket kommer, förutom att fortsätta

att följa arbetet inom storstadssatsningen, även att

följa andra städer och bostadsområden.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker

utskottet motionerna Sf283, Sf226 yrkande 24, Sf336

yrkande 2 och Sf339.

Enligt 1 § lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar skall varje kommun planera

bostadsförsörjningen i syfte att skapa

förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda

bostäder och för att främja att ändamålsenliga

åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och

genomförs. Vid planeringen av bostadsförsörjningen

skall kommunen, om det behövs, samråda med andra

kommuner som berörs av planeringen. Riktlinjer för

bostadsförsörjningen skall antas av

kommunfullmäktige under varje mandatperiod.

Bostadsutskottet behandlade i betänkande

2002/03:BoU1 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering en

motion om boendeintegration. Utskottet delade

motionärernas uppfattning om vikten av att på olika

sätt motarbeta segregation i boendet liksom i

samhällslivet i övrigt. I det mål för

bostadsförsörjningen som regeringen redovisat i

budgetpropositionen ingick också att det skulle

bidra till minskad segregation i boendet. Det

innebar att frågan måste ägnas stor uppmärksamhet i

såväl den fysiska planeringen som i kommunernas

arbete med bostadsförsörjningsplaneringen i övrigt.

Ett naturligt inslag i detta arbete var att slå vakt

om en blandning av upplåtelseformer. Enligt

bostadsutskottet torde det stå utom allt tvivel att

även regeringen var av åsikten att segregationen i

boendet måste motverkas med bostadspolitiska och

andra tillgängliga medel. Motionen avstyrktes

sålunda.

Med hänvisning till det anförda och till

regeringens utvärdering av storstadspolitiken

avstyrks motion Sf334 yrkande 46.

I budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 8)

framhåller regeringen att det är viktigt att stärka

erfarenhetsutbyte och kunskapsuppbyggnad inom det

storstadspolitiska området. De erfarenheter som görs

i storstäderna bör även spridas till andra städer

och bostadsområden med liknande förhållanden. Inom

politikområdet pågår en omfattande uppbyggnad av

kunskapsnätverk på alla nivåer: lokalt, regionalt,

centralt och internationellt.

Som nämnts ovan kommer Integrationsverket att

följa utvecklingen i andra städer och bostadsområden

än de som ingår i storstadssatsningen.

Motion Sf318 får därmed anses tillgodosedd och

avstyrks.

Etnisk diskriminering och rasism

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om etnisk

diskriminering och rasism, nationellt

handlingsprogram för ökad integration i

arbetslivet samt om mångfaldsplaner.

Bakgrund

I brottsbalken finns bestämmelser om olaga

diskriminering och enligt skadeståndslagen kan någon

som tillfogar annan lidande genom bl.a. olaga

diskriminering bli ersättningsskyldig.

Lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk

diskriminering i arbetslivet trädde i kraft den 1

maj 1999 i syfte att få till stånd en effektivare

lagstiftning på området. Lagen ställer bl.a. krav på

arbetsgivarna att bedriva ett målinriktat arbete för

att aktivt främja lika rättigheter och lika

möjligheter i fråga om arbete, anställningsvillkor

samt utvecklingsmöjligheter i arbetet oavsett etnisk

tillhörighet. Arbetsgivare skall vidare bedriva ett

målinriktat arbete att aktivt främja etnisk mångfald

i arbetslivet och DO skall utöva tillsyn över detta

arbete. Myndigheten skall även ta initiativ till

åtgärder mot etnisk diskriminering i form av bl.a.

överläggningar, information och opinionsbildning.

Alla myndigheter har till uppgift att fortlöpande

beakta samhällets etniska mångfald när verksamheten

utformas och bedrivs. Regeringen har i oktober 1999

uppdragit åt samtliga myndigheter som lyder

omedelbart under regeringen att upprätta

handlingsplaner för att främja etnisk mångfald bland

de anställda.

Integrationsverket har i uppdrag att öka den

etniska mångfalden i arbetslivet. Detta sker bl.a.

genom samverkan med arbetslivets organisationer och

arbetsgivare i såväl privat som offentlig sektor.

För perioden 2001-2003 har Integrationsverket fått

särskilda medel för att driva på utvecklingen att

främja den etniska mångfalden i arbetslivet.

Den långsiktiga inriktningen på arbetet med att

förebygga och motverka rasism m.m. lades fast genom

att regeringen beslutade anta en nationell

handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering, vilken också

presenterades för riksdagen (skr. 2000/01:59).

EU:s ministerråd antog under år 2000 två direktiv

som syftar till att främja likabehandling och

motverka diskriminering - rådets direktiv 2000/43/EG

av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om

likabehandling av personer oavsett deras ras eller

etniska ursprung (direktivet mot etnisk

diskriminering) och rådets direktiv 2000/78/EG av

den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram

för likabehandling i arbetslivet

(arbetslivsdirektivet). Direktiven utgör en del av

ett "antidiskrimineringspaket" som består av

direktiven och ett handlingsprogram mot

diskriminering. Båda direktiven skall tillämpas inom

vad som i EU benämns arbetslivsområdet. Detta

begrepp täcker inte bara förhållanden på

arbetsplatsen utan även andra områden som har

beröring med arbetet. Därutöver skall direktivet mot

etnisk diskriminering tillämpas på samhällsområdena

socialt skydd, sociala förmåner, utbildning samt

tillgång till och tillhandahållande av varor och

tjänster som är tillgängliga för allmänheten,

inklusive bostäder.

I december 2000 beslutade regeringen att tillkalla

en utredare med uppdrag att lämna förslag till

åtgärder för genomförande av bl.a. rådets nämnda

direktiv (Diskrimineringsutredningen 2001). I

betänkande Ett utvidgat skydd mot diskriminering

(SOU 2002:43) föreslår utredningen bl.a. en lag om

förbud mot diskriminering på grund av etnisk

tillhörighet, religion eller övertygelse. En

proposition är aviserad till den 20 mars 2003.

Regeringen har vidare gett en parlamentarisk

kommitté i uppdrag att bl.a. överväga en gemensam

lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla

eller flertalet diskrimineringsgrunder och

samhällsområden (Diskrimineringskommittén 2002).

Kommittén skall även överväga en samordning eller

sammanslagning av några eller samtliga ombudsmän mot

diskriminering samt om den eller de

ombudsmannainstitutioner som föreslås skall vara

underställda regeringen eller riksdagen. Kommittén

skall redovisa uppdraget senast den 1 december 2004.

En av Integrationsverkets huvuduppgifter är att

förebygga och motverka rasism, främlingsfientlighet

och etnisk diskriminering. Verket har byggt upp en

kunskapsbank i form av en hemsida

(www.sverigemotrasism.nu) med bl.a. information om

erfarenheter och metoder som kan användas i arbetet

mot rasism, främlingsfientlighet och etnisk

diskriminering. Verket bedriver även en rådgivande

och stödjande verksamhet för kommuner och andra som

har behov av stöd i arbetet med att bekämpa rasism

och främlingsfientlighet samt samarbetar med

frivilligorganisationerna i dessa frågor.

Försöksverksamhet med lokal och regional

antidiskrimineringsverksamhet pågår.

Medel har i årets budget avsatts för stöd till ett

antirasistiskt centrum och andra former av

intolerans samt för projektstöd till andra

organisationer som bedriver antirasistisk

verksamhet.

Motioner

I motion Sf289 yrkande 11 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om att prioritera

arbetet för norm- och beteendeförändringar.

Motionärerna framhåller att kampen mot

diskriminering, främlingsfientlighet, etnocentrism

och rasism måste föras på flera plan. Viktigast är

arbetet för att ändra den diskriminerande och

rasistiska behandling som människor utsätts för.

Detta i sin tur leder till attitydförändringar och

en konkret normbildning som motverkar rasism och

diskriminering.

I motion Sf323 yrkande 1 av Lars Johansson m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om att regeringen

och arbetsmarknadens parter utarbetar ett nationellt

handlingsprogram för ökad integration i arbetslivet.

Motionärerna framhåller att flyktinginvandrarna får

leva med dramatiskt sämre levnadsvillkor än både

svenskar och arbetskraftsinvandrare från de rika

länderna. Sammantaget ger det en bild av en

omfattande diskriminering.

I motion K433 yrkande 4 av Anders Bengtsson m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om stöd till

kommuner i arbetet mot främlingsfientlighet och

rasism. Motionärerna framhåller att det är av stor

betydelse att fortsätta att skapa goda

förutsättningar för kommunerna att hantera olika

frågor som kan uppstå i samband med möten mellan

olika kulturer och vid främlingsfientlighet.

I motion Sf336 yrkande 41 av Gudrun Schyman m.fl.

(v) begärs ett tillkännagivande om att ändra statens

roll vad gäller det antirasistiska arbetet.

Motionärerna anser att en bodelning bör göras mellan

vad som är statens uppgift och vad som är partiers,

frivilligorganisationers och enskildas uppgift i

arbetet mot rasism. Staten skall genom sina

myndigheter direkt motarbeta diskriminering, dvs.

handlandet att diskriminera en annan människa.

Staten skall dock inte vara direkt opinionsbildande

i åsiktsfrågor. Denna uppgift bör staten i stället

ge partier, frivilligorganisationer och enskilda

förutsättningar att sköta.

I motion Sf371 av Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om vikten av att kommuner,

landsting, myndigheter och företag upprättar

integrations- och mångfaldsplaner och att dessa

kontinuerligt revideras.

I motion Sf374 av Cinnika Beiming m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om åtgärder mot

krogdiskriminering. Motionärerna framhåller att

problem finns vad avser bl.a. bevisning och

sanktionsmöjligheter och att man utgår från att

regeringen kontinuerligt följer frågan och vidtar de

åtgärder som visar sig behövas för att motverka

diskrimineringen.

Utskottets ställningstagande

Alla som bor i Sverige skall oavsett etniskt

ursprung ha lika rättigheter, skyldigheter och

möjligheter. Detta ligger till grund för den

generella politikens inriktning. Principen om allas

rätt till lika möjligheter oavsett ursprung eller

etnisk tillhörighet tydliggörs i de övergripande

målen för integrationspolitiken. Handlingar som

kränker denna princip måste bekämpas både genom

förändringar av lagar och regler och genom aktivt

arbete med attitydförändringar inom samhällets alla

delar.

Ansvaret för att åstadkomma förändringar ligger

inte bara på det offentliga utan också på enskilda

arbetsgivare och deras organisationer, på de

fackliga organisationerna och på de enskilda

människorna. En stor del av det arbete som bedrivs

kan anses svara mot flera av de synpunkter som förs

fram i motionerna. Utskottet finner det inte

påkallat att riksdagen initierar ytterligare

åtgärder med anledning av dessa motionsyrkanden. Med

det anförda avstyrks motionerna Sf289 yrkande 11,

Sf323 yrkande 1 och K433 yrkande 4.

I betänkande 2001/02:SfU15 Integrationspolitik för

2000-talet uttalade utskottet att det finns all

anledning för de statliga arbetsgivarna att

tillvarata mångfald och undvika alla former av

diskriminering i sina organisationer. Som framgår av

skrivelsen pågår arbetet med att samtliga

myndigheter under regeringen skall utarbeta

handlingsplaner för att främja mångfalden bland de

anställda. Utskottet förutsatte att samtliga

myndigheter upprättar handlingsplaner för att

påskynda arbetet med etnisk mångfald.

I budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 8) anges

att de statliga myndigheternas redovisning under de

senaste fyra åren visar att alltfler myndigheter har

upprättat handlingsplaner för mångfald och att

ytterligare ett antal har redovisat att de planerar

andra aktiva åtgärder. Utskottet noterar även

särskilt att regeringen i nämnda proposition uttalat

att man avser att ta initiativ till att samtliga

myndigheter, alla kommuner och landsting sätter upp

mål och utarbetar handlingsplaner för att främja

mångfalden och motverka diskriminering vid

anställning.

Utskottet avstyrker därmed motion Sf371.

När det gäller frågan om krogdiskriminering har

Diskrimineringsutredningen 2001 i sitt betänkande

SOU 2002:43 lämnat ett förslag på civilrättslig

reglering till skydd mot diskriminering vid

tillhandahållande av varor och tjänster. En

proposition är aviserad till den 20 mars 2003.

Vidare har Diskrimineringskommittén 2002 enligt

direktiven bl.a. i uppgift att överväga om det finns

skäl att ersätta straffbestämmelsen i 16 kap. 9 §

brottsbalken om olaga diskriminering med en annan

typ av reglering. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motion Sf374.

Beträffande motion Sf336 yrkande 41 vill

utskottet, liksom vid behandlingen av ett

motsvarande yrkande i betänkande 2001/02:SfU15,

hänvisa till att ett antal lokala

diskrimineringsbyråer som bygger på frivilliga

krafter har etablerats på olika orter i landet och

att DO bl.a. svarar för utbildning av nyckelpersoner

i antidiskrimineringsarbetet. DO har en central roll

i arbetet med handlingsplanen mot rasism m.m.

Utskottet ser positivt på den rollfördelning som

tydliggjorts mellan myndigheter och

frivilligorganisationer när det gäller det

antirasistiska arbetet. Frivilligorganisationerna

kan söka ekonomiskt stöd från Integrationsverket,

och en målsättning är att de skall kunna sköta

konkret arbete mot rasism och främlingsfientlighet.

Utskottet vill understryka att aktiva insatser

från folkrörelser och frivilligorganisationer av

olika slag är oumbärliga i arbetet mot rasism,

främlingsfientlighet och diskriminering.

Med det ovan anförda anses motion Sf336 yrkande 41

tillgodosedd och avstyrks.

Kvinnor och flickor med utländsk

bakgrund

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om kvinnor och

flickor som utsätts för patriarkala

värderingar, om tvångs- och barnäktenskap och

om jämställdhetsmålets konsekvenser för ökade

klyftor mellan invandrade personer och andra.

Jämför reservationerna 11 (m) och 12 (v).

Motioner

I motion Sf332 yrkande 28 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om situationen för

kvinnor och unga flickor i särskilt utsatta

situationer. Motionärerna anför att när människors

identitet blir svår att upprätthålla och

självkänslan bryts ned av arbetslöshet, svag social

status och utanförstående, återstår bara att söka

sig tillbaka till värderingar från förr och ibland

t.o.m. att förstärka dessa värderingar. Sådana

värderingar kan innebära en oacceptabel syn på

kvinnor. Detta ökar risken för könsstympning och

"hedersmord".

I motion Sf350 av Anne Ludvigsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om att regeringen åter utreder

hur kunskapen om svenska lagar och rättigheter kan

öka hos grupper med annan kulturell bakgrund.

Motionärerna framhåller att flickor som växer upp i

patriarkala miljöer och som vill leva

"västerländskt" hamnar i mycket utsatta situationer.

Även gifta kvinnor utsätts för hedersbrott. Kunskap

om rättigheter och skyldigheter inom

jämställdhetsområdet är viktiga att känna till för

att lagar och förordningar skall få genomslag i

verkligheten.

I motion Sf360 av Lena Ek (c) begärs ett

tillkännagivande om att det behövs en nationell

handlingsplan för skydd av unga invandrarkvinnor.

I motion L277 yrkande 3 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v) begärs ett tillkännagivande om att frågan om

barnäktenskap och tvångsäktenskap skall lyftas in i

integrationspolitiken. Motionärerna anser att man,

för att komma till rätta med patriarkala strukturer

i samhället, måste föra en ständig dialog och

tålmodigt arbeta tillsammans med alla de progressiva

krafter som finns i invandrarorganisationerna, i de

politiska partierna, i kvinnorörelsen etc.

I motion A323 yrkande 1 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att regeringen

tillsätter en utredning med uppdrag att analysera

jämställdhetsmålets konsekvenser vad gäller ökade

klyftor mellan majoritetssamhällets invånare och

personer med invandrarbakgrund. Genom att koppla

jämställdhet till något förmodat svenskt skapas en

yttre sammanhållning gentemot de icke jämställda -

"de andra", dvs. invandrare vars kulturella bagage

får bära skulden för kvinnoförtrycket.

Utskottets ställningstagande

Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och

män skall ha samma möjligheter, rättigheter och

skyldigheter inom livets alla områden. Detta gäller

alla kvinnor och män, oberoende av bakgrund och

härkomst. Därmed är jämställdhet en del av

integrationspolitiken. Insatserna berör områden som

t.ex. rättsväsende, socialpolitik,

utbildningspolitik och ungdomspolitik.

Som tidigare angivits i betänkandet var en ändrad

formulering av de inte-

grationspolitiska målen fr.o.m. 2003 (rskr.

2002/03:46), varvid bl.a. begreppet tolerans togs

bort, föranlett av en vilja att tydligare markera

att olikheter måste respekteras på lika villkor men

även att markera att respekten för etniska,

religiösa och kulturella olikheter inte innebär att

varje handling eller yttring som har sin grund i

sådana olikheter är acceptabla i ett demokratiskt

samhälle. Samhällets grundläggande värderingar skall

gälla alla och de yttersta gränserna i samhället

sätts av landets lagar.

Utskottet konstaterar att arbetet med att

förebygga konflikter i familjer med starkt

patriarkala värderingar har sin utgångspunkt i den

generella inte-grationspolitiken som särskilt skall

verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och

möjligheter samt förebygga bl.a. diskriminering.

Integrationsverket har fått mer resurser för

integrationsåtgärder, och stödet skall fördelas i

enlighet med de integrationspolitiska målen där

kvinnors och mäns lika rättigheter är ett av de

grundläggande värden som betonas. Dessutom skall

Integrationsverket varje år redovisa till regeringen

statsbidragens användning i förhållande till

bidragets syfte och till de integrationspolitiska

målen. Regeringen inrättade år 2000 Nationellt råd

för kvinnofrid. Rådet utgör ett rådgivande organ för

frågor som rör våld mot kvinnor. Bland de

arbetsområden som rådet särskilt beaktar finns våld

mot invandrade kvinnor och insatser för män som

misshandlar kvinnor.

I budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 8)

redovisar regeringen ett antal åtgärder avseende

familjer med starkt patriarkaliska värderingar.

Myndigheter som berörs är Integrationsverket,

Skolverket, Folkhälsoinstitutet, länsstyrelserna i

de tre storstadslänen och Socialstyrelsen. Vidare

har regeringen utsett en expertgrupp som skall

föreslå åtgärder och arbetsmetoder som kan skydda

och stödja flickor och unga kvinnor i utsatta

situationer. Även män och pojkar med starkt

patriarkala värderingar är målgrupper för

expertgruppens arbete.

Regeringen redovisar vidare i nämnda

budgetproposition att arbetet med att utveckla

insatser och förebygga konflikter i familjer med

starkt patriarkala värderingar skall fortsätta med

full kraft. Åtgärder för att påverka synen på

kvinnors och mäns rättigheter bör också

intensifieras. Viktiga opinionsbildare är härvid

organisationer bildade på etnisk grund och

trossamfund. Arbete för ökad jämställdhet skall

därför 2003 vara ett prioriterat insatsområde vid

Inte-grationsverkets beslut om verksamhetsbidrag

till organisationer bildade på etnisk grund.

Regeringen avser också att uppdra åt

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund

att fördjupa dialogen med trossamfunden kring frågor

som rör kvinnors och barns rättigheter.

Som redovisats ovan föranstaltar regeringen om

olika åtgärder inom det aktuella problemområdet.

Utskottet finner det inte påkallat att riksdagen

initierar ytterligare åtgärder. Motionerna Sf332

yrkande 28, Sf350, Sf360 och A323 yrkande 1 avstyrks

därför.

Beträffande motion L277 yrkande 3 vill utskottet

peka på att frågor om kvinnor och flickor med

utländsk bakgrund ingår i integrationspolitiken. Som

redovisats ovan har regeringen föranstaltat om

åtgärder som inkluderar samråd och samarbete med

olika organisationer och trossamfund. Utskottet

förutsätter att sådana åtgärder innefattar att

motverka lagstridiga äktenskap med avseende både på

ålder och tvång. Utskottet noterar härvid att det

inom Justitiedepartementet pågår förberedelser till

en lagändring som innebär att den svenska lagens 18-

årsgräns för äktenskap skall tillämpas även för

utländska medborgare som gifter sig inför svensk

myndighet. En proposition är aviserad till maj 2003.

Motion L277 yrkande 3 får med hänvisning till det

anförda anses tillgodosedd och avstyrks.

Tolkfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om tolkfrågor.

Motion

I motion Sf289 yrkande 2 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om att auktoriserad

tolkservice och kvalificerade översättare måste

finnas att tillgå för att missförstånd med

allvarliga konsekvenser inte skall uppstå.

Motionärerna framhåller att tolkservicen är mycket

eftersatt. Dels saknas tillsyn och

kvalitetskontroll, dels sparar ofta kommuner,

landsting och stat pengar på att inte anlita

auktoriserade tolkar. Vidare behövs kvalificerade

översättare av t.ex. intyg och andra dokument.

Utskottets ställningstagande

Integrationsverket har i sin rapport Tillgång till

tolk - en samhällsservice (1999:2) redogjort för

olika problem när det gäller tillhandahållande av

tolkservice till myndigheter och till personer som

inte behärskar det svenska språket. Verket pekar på

problem som bl.a. rör bristande tillgång på

kvalificerade tolkar samt tolkarnas ersättning och

arbetsvillkor.

Regeringen har tillsatt en utredning om tillsyn

över tolkförmedlingar (dir. 2001:114) för att utreda

behovet av tillsyn och kvalitetskontroll över

tolkförmedlingarnas verksamhet och, om det finns

behov, föreslå hur en sådan tillsyn och

kvalitetskontroll kan utformas. Utredaren skall

klarlägga om en branschorganisation kan utgöra

lämpligt kontrollorgan över tolkförmedlingar eller

om en myndighet bör få detta uppdrag. Utredaren

skall även överväga om auktorisation av

tolkförmedlare bör införas och i så fall vilka krav

som bör ställas för bemyndigande. Utredningen

beräknas avsluta sitt arbete den 15 september 2003.

Utskottet framhöll i betänkande 2001/02:SfU15

Integrationspolitik för 2000-talet att det är ett

samhällsintresse att myndigheterna får tillgång till

effektiv tolkservice som innebär att tolkar med rätt

kvalifikationer får uppdraget. Tolkning är en viktig

samhällsservice som ger möjlighet för personer som

inte behärskar svenska att förstå vad som sägs och

att komma till tals i kontakterna med myndigheter.

Det är viktigt att myndigheterna använder tolk när

behov föreligger. Utskottet ansåg att utredningens

(dir. 2001:114) resultat borde inväntas.

Utskottet anser att resultatet av den pågående

utredningen avseende tolkfrågor bör avvaktas och

avstyrker motion Sf289 yrkande 2.

Forskning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

forskning.

Motion

I motion K433 yrkande 1 av Anders Bengtsson m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om att resurser

fördelas för att initiera forskning med fokus på

utvecklingen av de främlingsfientliga och nazistiska

partiernas senaste framgångar i de allmänna valen. I

motionens yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om

att fördela resurser till forskning på

integrationsområdet i syfte att förstärka och

utveckla arbetet med att skapa ett fungerande

mångkulturellt Sverige.

Utskottets ställningstagande

I proposition 2000/01:3 Forskning och förnyelse

framhöll regeringen att integrationspolitiken

innebär ett förändrat synsätt där integration

uppfattas som en ömsesidig, nyskapande och

utvecklande process som omfattar hela samhället. Som

en konsekvens av integrationspolitiken måste ett

integrations- och mångfaldsperspektiv genomsyra

forskningen. Ett integrations- och

mångfaldsperspektiv bidrar till förståelse om

värderingars betydelse för problemval m.m. För

integrationen är individers möjligheter till egen

försörjning, utbildning, inflytande och delaktighet

i samhälleliga processer de mest centrala områdena.

Därför är det viktigt att forskningen särskilt

inriktas på dessa forskningsområden. Andra viktiga

forskningsområden är etniska relationer, rasism och

etnisk diskriminering. Ökade kunskaper behövs både

om mekanismerna bakom främlingsfientlighet och

diskriminering och om arbetsmetoder. Regeringen

framhöll vidare att den svenska demokratiforskningen

är väsentlig för att stärka och fördjupa det

offentliga samtalet om folkstyrelsen samt för

genomförandet av politiken. Det är emellertid

angeläget att frågan om demokratiforskning bereds

ytterligare, och regeringen avser därför att

återkomma i frågan om framtida demokratiforskning.

I yttrande till socialförsäkringsutskottet i

samband med behandlingen av regeringens skrivelse

20001/02:129 Integrationspolitik för 2000-talet

framhöll utbildningsutskottet den mängd forskning

som pågår inom områdena invandring och integration,

bl.a. inom verksamhetsområdet för Forskningsrådet

för arbetsliv och socialvetenskap (FAS). Andra

finansiärer inom området är Vetenskapsrådet och

Riksbankens Jubileumsfond. Inom områdena

internationell migration och etniska relationer

pågår projekt vid en rad högskolor, och möjligheten

att bedriva forskarutbildning inom området finns

sedan 1999. Vidare tas en mängd statistik som rör

dessa områden fram. Med anledning av det anförda

avstyrkte socialförsäkringsutskottet ett

motionsyrkande om kunskap om integrationsfrågor

genom forskning, djupstudier och statistik.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion

K433 yrkandena 1 och 2.

Inflytande och delaktighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

demokratiarbete.

Motion

I motion K433 yrkande 3 av Anders Bengtsson m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om att överväga

olika möjligheter till en fortsättning och

utveckling av det demokratiarbete som inleddes i

flera kommuner och i invandrartäta områden inför

valet 2002.

Utskottets ställningstagande

I enlighet med 2002 års ekonomiska vårproposition

beslutade riksdagen att tillföra 30 miljoner kronor

för riksdagspartiernas information till invandrare

inför 2002 års val. Som en del i denna satsning har

regeringen givit Göteborgs universitet i uppdrag att

följa upp och utvärdera information som har lämnats

av de politiska partierna och andra uppgiftslämnare

till invandrare inför valet 2002. I uppdraget ingår

bl.a. att analysera effekterna av informationen när

det gäller valdeltagandet bland invandrare.

Uppdraget skall redovisas senast den

1 november 2003.

Regeringen har tillsatt en utredning, Fördelning

av makt och inflytande ur ett integrationspolitiskt

perspektiv (dir. 2000:57). Utredningen skall bl.a.

uppmärksamma frågor om invandrares valdeltagande.

Ett slutbetänkande skall lämnas senast den 31

december 2003.

Med hänvisning till de pågående utvärderings- och

utredningsarbetena avstyrker utskottet motion K433

yrkande 3.

Svenskt medborgarskap

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om krav på

bosättningstid och språkkunskaper i svenska

för beviljande av svenskt medborgarskap,

säkerhetsärenden, medborgarskapsceremonier

och medborgarbok. Jämför reservationerna 13

(mp), 14 (m), 15 (fp), 16 (fp) och 17 (kd).

Motioner

I motion Sf289 yrkande 17 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om att femårskravet

för beviljandet av svenskt medborgarskap skall

ändras till tre år. I motionens yrkande 18 begärs

ett tillkännagivande om att barn som föds i Sverige

skall ges rätt till svenskt medborgarskap utan krav

på tidsvillkor.

I motion Sf241 av Cecilia Magnusson och Anita

Sidén (m) begärs ett tillkännagivande om

personkontroll inför beslut om uppehållstillstånd

eller medborgarskap. Motionärerna framhåller att det

förekommer att personer får svenskt medborgarskap

eller uppehållstillstånd trots att Säkerhetspolisen

till Migrationsverket lämnat en motiverad

rekommendation om avslag på ansökan. Har en sådan

rekommendation lämnats bör det krävas synnerliga

skäl för att frångå den.

I motion Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Inger René (m) begärs ett tillkännagivande om att

regeringen lägger fram ett förslag om att test av

kunskaper i det svenska språket skall utgöra ett

kriterium för att få svenskt medborgarskap.

Motionärerna framhåller att genom att lära sig ett

nytt språk skaffar man sig insikter i och förståelse

för ett nytt samhälle med ett annat kulturmönster än

vad man är uppväxt med. Resultaten från svenska för

invandrare visar att elever i allmänhet inte har

tillräckliga språkkunskaper efter avslutad

utbildning för att kunna ta sig in på

arbetsmarknaden. Motionärerna anser att minimikrav

för svenskt medborgarskap borde vara kunskaper i

svenska språket. Lagreglering av detta bör införas,

liksom en reglering av på vilket sätt sådana

kunskaper skall kunna dokumenteras. Undantag bör

kunna medges då särskilda omständigheter föreligger.

I motion Sf226 yrkande 16 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om att

medborgarskapsceremonier med en officiell innebörd

bör införas för att markera medborgarskapets

betydelse. I motionen yrkandena 17 och 18 begärs

tillkännagivanden om att acceptabla kunskaper i

svenska språket bör vara ett krav för att få svenskt

medborgarskap och att en utredning bör tillsättas om

hur språktester skall utformas. Motionärerna

framhåller att om medborgarskapet skall kunna

utnyttjas förutsätter detta kunskaper om svenska

lagar och andra förhållanden, vilket i sin tur

kräver vissa kunskaper i svenska språket. Undantag

skall naturligtvis kunna göras för personer som av

olika skäl kan ha mycket svårt att lära sig ett nytt

språk. Frågan om den exakta kunskapsnivån som skall

krävas bör utredas vidare. Utgångspunkten bör dock

vara nivån för svenska för invandrare.

I motion Sf334 yrkande 49 av Sven Brus m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om införandet av en

medborgarbok. För att betona medborgarskapets

rättigheter och skyldigheter föreslår motionärerna

att alla nya medborgare och alla 18-åringar skall få

en medborgarbok där medborgarskapets innebörd

tydliggörs och samhällets grundvärderingar

formuleras. Denna värdegrund härleds från den etik

som förvaltats i kristen tradition och i

västerländsk humanism. Boken bör även innehålla en

kort historik över Sveriges demokratiska utveckling

och information om hur det politiska systemet i

Sverige och Europasamarbetet fungerar. Överlämnandet

av medborgarboken bör ske i samband med en ceremoni

i hemkommunen.

Utskottets ställningstagande

Den svenska medborgarskapslagen grundar sig på

härstamningsprincipen. Det innebär att föräldrarnas

medborgarskap avgör vilket medborgarskap deras barn

får. Barn till en svensk mor får alltid svenskt

medborgarskap vid födelsen. Barn till en svensk far

får också svenskt medborgarskap om barnet föds i

Sverige. Är fadern gift med barnets utländska mor

får barnet svenskt medborgarskap vid födelsen

oavsett var barnet föds. Ett statslöst barn som

fötts i Sverige skall kunna få svenskt medborgarskap

genom anmälan om barnet har permanent

uppehållstillstånd i Sverige och hemvist här. Barn

med utländskt medborgarskap skall kunna få svenskt

medborgarskap om barnet har permanent

uppehållstillstånd i landet och hemvist här sedan

minst fem år, eller om barnet är statslöst, tre år.

För att bli svensk medborgare genom naturalisation

krävs i princip att man har fyllt 18 år och har

varit bosatt i Sverige sedan fem år (två år för

nordiska medborgare). Den som är flykting eller

statslös skall ha bott fyra år i Sverige för att få

medborgarskap. Därutöver ställs krav på ett

hederligt levnadssätt.

De nämnda bestämmelserna är intagna i lagen

(2001:82) om medborgarskap som har trätt i kraft den

1 juli 2001. Utskottet anser inte att det föreligger

skäl att ändra i nu aktuella regler. Utskottet

avstyrker därför motion Sf289 yrkandena 17 och 18.

Ett av de villkor för naturalisation som uppställs

i 11 § lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap är

att sökanden fört och kan förväntas komma att föra

ett hederligt levnadssätt. Som ett led i prövningen

av om detta villkor är uppfyllt begär

Migrationsverket i naturalisationsärenden där

sökanden fyllt 15 år ett s.k. kontrollbesked hos

Rikspolisstyrelsen (Säkerhetspolisen). Syftet med

denna begäran är att utröna om det finns några

hinder av säkerhetsmässig karaktär mot att bevilja

sökanden svenskt medborgarskap.

Enligt den nya lagen om svenskt medborgarskap är

Migrationsverket första instans. Migrationsverket

kan välja att överlämna bl.a. säkerhetsärenden till

regeringen för beslut. Migrationsverkets beslut i

säkerhetsärenden överklagas hos regeringen.

Regeringen har det yttersta ansvaret för rikets

säkerhet och för den allmänna säkerheten. Såväl

sökanden som Rikspolisstyrelsen har rätt att

överklaga Migrationsverkets beslut, om beslutet går

parten emot. Därför gäller förvärv av svenskt

medborgarskap i ett säkerhetsärende fr.o.m. den dag

då beslutet har vunnit laga kraft. Med

säkerhetsärende avses ett ärende där

Rikspolisstyrelsen hos Migrationsverket har

föreslagit att ansökan avslås av skäl som rör rikets

säkerhet eller allmän säkerhet.

Utskottet anser att den nuvarande ordningen

tillgodoser de krav som bör ställas på ett

säkerhetsärende.

Vid prövning av en fråga om uppehållstillstånd

måste även andra frågor än säkerhetsfrågor beaktas.

Utskottet vill dock nämna att en ny processordning i

säkerhetsärenden har föreslagits i utredningsförslag

om ny rättsordning i utlänningsärenden (SOU

1999:16).

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf241.

Beträffande frågan om krav på kunskaper i svenska

språket kan nämnas att den parlamentariska

Medborgarskapskommittén hade i uppdrag (dir. 1997:5)

att genomföra en allmän översyn av lagen om svenskt

medborgarskap. Bland annat skulle kommittén överväga

om krav på kunskaper i svenska språket och om det

svenska samhället borde uppställas för beviljande av

medborgarskap. I dess slutbetänkande (SOU 1999:34)

ansåg kommittén, främst på grund av rättviseskäl,

att krav på språkkunskaper och kunskaper om det

svenska samhället inte borde knytas till

medborgarskapet. Frågor som berörde sådana kunskaper

och undervisning var en uppgift för

utbildningväsendet, och erforderliga åtgärder borde

vidtas långt tidigare än då frågan om naturlisation

aktualiserades.

Regeringen ansåg i proposition 1999/2000:147 Lag

om svenskt medborgarskap att krav på språkkunskaper

eller kunskaper om det svenska samhället inte skulle

införas som villkor för att få svenskt

medborgarskap. Regeringen gjorde den bedömningen att

det skulle vara förenat med betydande svårigheter

att skapa en rättvis och praktiskt genomförbar

ordning för det fall språkkrav skulle införas.

Kontrollen av att kunskapskravet uppnåtts skulle

också enligt regeringen innebära en administrativ

belastning som var svår att försvara.

Vid behandling av propositionen uttalade utskottet

i betänkande 2000/01:SfU8 att enligt utskottets

mening ökar goda kunskaper i svenska språket och om

svenska samhällsförhållanden förutsättningarna för

arbete och deltagande i samhällslivet. Utskottet

delade regeringens bedömning att det allmännas

uppgift bör vara att se till att professionell

undervisning erbjuds och att den är av god kvalitet

samt att undervisningen så långt möjligt anpassas

till individuella förutsättningar och behov.

Utskottet ansåg också att det ytterst är de enskilda

individerna som måste ta ansvar för sin

språkinlärning. Samhället kan stimulera

språkinlärningen, men motivationen och kunskaperna

kan inte tvingas fram. Enligt utskottets uppfattning

skulle ett språkkrav för erhållande av svenskt

medborgarskap medföra svårigheter. Bland annat

uppkommer frågan om vilken kunskapsnivå som skall

uppnås och hur denna skall dokumenteras. Vidare

skulle kontrollen av att kunskapskravet uppnåtts

innebära en ökad administration. Utskottet delade

regeringens bedömning att det skulle vara förenat

med betydande svårigheter att få till stånd ett

rättvist och praktiskt system.

Utskottet vidhöll sitt ställningstagande i

betänkande 2001/02:SfU15.

Utskottet noterar att regeringen under sommaren

2002 har beslutat om en ändrad kursplan för svenska

för invandrare. I denna kursplan har i högre grad än

tidigare utbildningsmålen och utbildningen anpassats

till varje studerandes bakgrund, förutsättningar och

planer för sin vistelse i Sverige. Var och en skall

erbjudas goda förutsättningar till att få de

språkkunskaper som svarar mot behoven och kraven i

den verksamhet som han eller hon avser att söka sig

till i Sverige. Regeringen har utöver detta även

avsatt medel för kompetensutveckling av lärarna i

svenska för invandrare.

Utskottet noterar vidare att regeringen i juni

2002 även tillsatt utredningen Utbildning i svenska

för invandrare (dir. 2002:105) för att pröva hur

skolformen svenska för invandrare kan förnyas och

organiseras. En högkvalitativ utbildning i svenska

språket skall skapas och möjligheterna öka att

anpassa utbildningen och utbildningsmålen till

individens behov och förutsättningar. Uppdraget

skall redovisas senast den 1 september 2003.

Utskottet, som konstaterar att regeringen vidtagit

åtgärder för att förbättra undervisningen i svenska

för invandrare, vidhåller sitt tidigare

ställningstagande och avstyrker motionerna Sf201 och

Sf226 yrkandena 17 och 18.

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen

avstyrkt motionsyrkanden om införande av en statligt

arrangerad ceremoni vid förvärv av svenskt

medborgarskap, senast i betänkande 2000/01:SfU8 Lag

om svenskt medborgarskap. Utskottet har därvid

påtalat att det står kommunerna fritt att anordna en

högtidlighet för sådana kommuninvånare som beviljas

svenskt medborgarskap och att så sker i flera

kommuner. Utskottet delade regeringens bedömning att

det är viktigt att nya medborgare välkomnas till det

svenska samhället under värdiga former. Detta borde

emellertid som hittills vara ett frivilligt åtagande

för kommunerna.

Integrationsverket har haft i uppdrag att utarbeta

ett informationsmaterial som ger exempel på hur

särskilda ceremonier kan hållas för personer som

förvärvat svenskt medborgarskap och sprida

informationen till kommunerna. Verket har utarbetat

skriften Du gamla, du nya - Kommuner välkomnar

landets nya medborgare.

Utskottet vidhåller sin tidigare intagna

uppfattning och avstyrker motion Sf226 yrkande 16.

Integrationsverket har fått i uppdrag att utarbeta

information om medborgarskapets innebörd och

medverka till att det sprids på lämpligt sätt bland

såväl svenska som utländska medborgare och

statslösa.

Regeringen har tillsatt en utredning om mottagande

av och introduktion för flyktingar. Utredningen

skall bl.a. överväga hur alla nyanlända invandrare,

genom introduktionen eller på annat sätt skall kunna

få ökad kunskap om och förståelse för grundläggande

normer i det svenska samhället och det svenska

demokratiska systemet (dir. 2001:87). Utredningen

beräknas avsluta sitt arbete den 1 september 2003.

Enligt utskottets mening bör resultatet av

övervägandena i den pågående utredningen inväntas.

Motion Sf334 yrkande 49 avstyrks därmed.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Mål och grunder för integrationspolitiken

(punkt 1)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf332 yrkandena 1, 3, 4, 7

och 20 och avslår motionerna 2002/03:Sf214 yrkande

1, 2002/03:Sf226 yrkande 1, 2002/03:Sf284,

2002/03:Sf323 yrkande 2 och 2002/03:N397 yrkande 21.

Ställningstagande

Tiotusentals människor i Sverige lever under helt

andra ekonomiska och sociala omständigheter än vad

som vore möjligt. Den ofrivilliga segregationen är

inte en ursprungsfråga utan en socialt betingad

situation, som är möjlig att förändra. Regeringen

talar om "etnisk segregation", dels som ett problem

i sig, dels som beskrivning av ett större

samhällsproblem. Detta är en felaktig definition.

Bland dem som invandrat till Sverige finns människor

av olika religioner, kulturer, etnicitet, åldrar och

yrken. De har olika utbildning, ambitioner,

erfarenheter och behov. Var och en har sina egna

drömmar. Ingen politik som bortser från detta kan

bli framgångsrik. Tanken att en särskild

integrationspolitik kan bryta utanförskap och

maktlöshet eller öka tillgången till övriga

samhället är fel. Det visar bara att de vanliga

politiska systemen inte fungerar tillräckligt bra i

Socialdemokraternas Sverige. Det behövs en bättre

generell politik för att bryta kunskapsbrist,

fattigdom, arbetslöshet, maktlöshet och utanförskap.

Generella hinder för social rörlighet skapar

utanförskap. Störst effekt får utanförskapet för

människor som är nya i landet och på

arbetsmarknaden. Nuvarande skatte- och bidragssystem

skapar tillsammans inlåsningseffekter som leder till

utanförskap. Så få politiska särlösningar som

möjligt skall användas. Detta gäller särskilt

särlösningar som utgår från ursprung. De generella

systemen skall vara så flexibla att de kan anpassas

efter allas våra behov. Kraven på, och möjligheterna

för alla som bor i Sverige skall vara lika.

Politiken skall vara inriktad på att göra det

möjligt för enskilda människor att ta ansvar,

utbilda sig och växa som individer.

2. Mål och grunder för integrationspolitiken

(punkt 1)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf226 yrkande 1 och

2002/03:N397 yrkande 21 och avslår motionerna

2002/03:Sf214 yrkande 1, 2002/03:Sf284,

2002/03:Sf323 yrkande 2 samt 2002/03:Sf332 yrkandena

1, 3, 4, 7 och 20.

Ställningstagande

Den s.k. etniska segregationen är i grunden social.

Arbetslöshet och fattigdom, brist på utbildning och

service är avgörande snarare än etniciteten. Men det

går aldrig att bortse från det faktum att dessa

sociala faktorer i betydligt högre grad slår mot

människor med invandrarbakgrund. Enligt vår mening

kommer ingenting att ändra sig om inte individerna

själva och deras civila gemenskaper får praktiska

möjligheter att själva agera, ta initiativ,

förverkliga egna planer och verka för att

tillfredsställa egna behov. Rätt att välja skola,

barnomsorg, vårdgivare och möjlighet att äga sin

egen bostad är viktiga delar i en liberal

integrationspolitik. En radikal omläggning av

arbetsmarknadspolitiken, med stora möjligheter för

individer och grupper att själva forma de verktyg de

behöver för att ta sig in på arbetsmarknaden,

betyder extra mycket för människor i segregerade

förorter. Företagsklimatet måste även bli mycket

bättre. Det är vidare en skam att en majoritet av

invandrare och flyktingar som kommer till Sverige

fortfarande inte behandlas som unika individer för

vilka språkutbildningen anpassas efter vars och ens

förutsättningar utan som kollektiv. Därför krävs en

adekvat validering av i utlandet/hemlandet förvärvad

utbildning och en därefter anpassad språkutbildning.

3. Mål och grunder för integrationspolitiken

(punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf214 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:Sf226 yrkande 1, 2002/03:Sf284,

2002/03:Sf323 yrkande 2, 2002/03:Sf332 yrkandena 1,

3, 4, 7 och 20 samt 2002/03:N397 yrkande 21.

Ställningstagande

Människor får stå vid sidan av samhällsutvecklingen,

eftersom de inte får tillgång till arbetsmarknaden

eller för att bidrags- och skattesystemen låser fast

dem i en fattigdomsfälla. En höjning av ett bidrag

leder till att ett annat sänks. Det behövs en ny

politik som gör att alla kan känna sig delaktiga och

medansvariga i samhället och där alla kan göra sina

röster hörda och omsätta sina kunskaper och

färdigheter i arbetslivet. Politiken skall motverka

rasism och främlingsfientlighet samtidigt som den

förmår undanröja diskriminerande strukturer och

system. För att motverka segregation krävs att

människor är medvetna om sina rättigheter och

skyldigheter. Skolan har därvid ett stort ansvar att

förmedla humanistiska värden.

4. Invandrarbegreppet (punkt 2)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf332 yrkande 27.

Ställningstagande

En stor del av dem som staten betraktar som

invandrare ses som helt svenska av allmänheten. De

är fullt "integrerade", har jobb och familj. Många

svenskar tycker förmodligen att man är svensk när

man är delaktig i samhället. Detta kan ta kort eller

lång tid, allt beroende på person. Poängen är att

ansvaret ligger i människornas egna händer. Det har

emellertid varit svårare att betraktas som svensk av

regeringen. Staten har under många år räknat dem som

är födda utomlands eller har minst en förälder som

är född utomlands som invandrare. Även om

invandrarbegreppet numera begränsas till människor

som själva är födda i andra länder måste det

användas med urskiljning. Det förhållandet att en

person är född i ett visst land säger mycket lite om

livet och personen i övrigt. I stället är det

delaktigheten i samhället som är det centrala.

5. Introduktion av nyanlända flyktingar m.fl.

(punkt 3)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf7 yrkande 5 och avslår

motion 2002/03:Sf289 yrkande 1.

Ställningstagande

Staten borde, tillsammans med kommunerna, utveckla

introduktionsverksamheten så att den i högre grad

uppmuntrar till arbete och eget ansvar för

livssituationen. Staten måste därvid ställa tydliga

krav på introduktionens kvalitet i kommunerna.

Samtidigt skall staten fullt ut finansiera

mottagandet.

Riksrevisionsverket, RRV, menar i skriften "Att

etablera sig i Sverige" att utvecklingen varit

positiv i kommuner "där egen försörjning och tilltro

till individernas egen förmåga står i fokus på ett

självklart sätt". Förbättrad introduktion, syftande

till egenförsörjning, är en nyckel till ökad

integration av flyktingar i det svenska samhället.

6. Mottagande av nyanlända flyktingar m.fl.

(punkt 4)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf214 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är viktigt att de kommuner som tar emot

invandrare och flyktingar är väl förberedda så att

mottagandet blir kvalitetssäkert. Beslut skall

fattas så nära den enskilda individen som möjligt.

Först då känner människor sig delaktiga och att de

har möjlighet att påverka de beslut som fattas. Det

finns anledning att decentralisera

flyktingmottagandet så att alla kommuner som kan

erbjuda god kvalitet på mottagandet också ges

möjlighet till detta. En jämnare fördelning av

mottagandet över landet bidrar till en positiv syn

på flyktingpolitiken och underlättar för de

mottagande kommunerna.

7. Utvecklingen av storstadsregionerna

(punkt 5)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf332 yrkandena 2 och 5 och

avslår motionerna 2002/03:Sf226 yrkande 24,

2002/03:Sf283, 2002/03:Sf318, 2002/03:Sf334 yrkande

46, 2002/03:Sf336 yrkandena 1 och 2 och

2002/03:Sf339.

Ställningstagande

Den ofrivilliga segregationen är inte bara ett

storstadsproblem, utan ett generellt problem. Det är

ett av skälen till att det är fel att bryta ut ett

mindre antal områden, i ett mindre antal kommuner, i

en särlösning. Alla människor i berörda områden har

inte samma livssituation och samma problem. I de

områden där regeringen fokuserar sina insatser på

att bryta just "etnisk segregation" är den etniska

mångfalden stor. Där finns människor från dussintals

etniska grupper. Regeringens agerande blir med detta

perspektiv synnerligen motsägelsefullt och bygger på

att regeringen utgår från att invandrare är en

enhetlig grupp inom vilken alla skall tas om hand på

samma sätt.

Det är den ofrivilliga segregationen,

utanförståendet och maktlösheten, som måste brytas.

Därför måste insatser ske på individnivå genom

bättre fungerande och mer flexibla generella

välfärdssystem.

8. Utvecklingen av storstadsregionerna

(punkt 5)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf226 yrkande 24 och avslår

motionerna 2002/03:Sf283, 2002/03:Sf318,

2002/03:Sf332 yrkandena 2 och 5, 2002/03:Sf334

yrkande 46, 2002/03:Sf336 yrkandena 1 och 2 och

2002/03:Sf339.

Ställningstagande

Problemen i invandrartäta områden beror i sig inte

på den stora andelen invandrare utan på att det är

områden med en hög arbetslöshet och stora sociala

problem. Dessa socialt utsatta områden måste lyftas

upp genom att det skapas en positiv spiral. Det

handlar bl.a. om att se till att de nya svenskarna

verkligen får tillträde till arbetsmarknaden och om

att skapa magnetskolor. En annan åtgärd kan vara att

lokalisera kommunala och statliga förvaltningar till

de utsatta områdena. Förvaltningarna för med sig

arbetstillfällen och behov av restauranger och andra

servicenäringar uppkommer.

9. Utvecklingen av storstadsregionerna

(punkt 5)

av Kenneth Lantz (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 46 och avslår

motionerna 2002/03:Sf226 yrkande 24, 2002/03:Sf283,

2002/03:Sf318, 2002/03:Sf332 yrkandena 2 och 5,

2002/03:Sf336 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:Sf339.

Ställningstagande

Den mest kraftfulla åtgärden för att motverka

segregation är att se till att alla bostadsområden

har en blandad bebyggelse med flera olika

upplåtelseformer. För detta behövs fler bostäder.

Det behövs även en större andel bostadsrätter i

många förorter. En viktig målsättning i

integrationsarbetet är att alla skall bo i en trygg

och attraktiv stadsdel. Kommunerna bör därför

utveckla en bebyggelseinriktad brottsförebyggande

policy, vilken framgår av översiktsplanen. Det skall

dessutom finnas 1 närpolis per 1 000 invånare. I

alla nya detaljplaner och vid förändringar av

detaljplaner bör vidare en konsekvensbeskrivning

göras av hur planen kan tänkas förbättra eller

försämra integrationen. Ännu en idé är att flytta ut

kommunala verksamheter och myndigheter eller att

locka stora privatföretag till

miljonprogramsområden, vilket kan öka behovet av

servicetjänster i området och därmed generera

arbetstillfällen.

10. Utvecklingen av storstadsregionerna

(punkt 5)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf336 yrkandena 1 och 2 och

avslår motionerna 2002/03:Sf226 yrkande 24,

2002/03:Sf283, 2002/03:Sf318, 2002/03:Sf332

yrkandena 2 och 5, 2002/03:Sf334 yrkande 46 och

2002/03:Sf339.

Ställningstagande

Det finns omfattande jämställdhetsforskning som

visar att män väljer andra män när de anställer

eller nominerar, därför att det är vad de känner

igen. Liknande diskriminering riktas mot människor

med utländskt ursprung. Grundläggande för

integrationspolitiken är att bryta upp de etniskt

verkligt segregerade bostadsområdena, dvs.

överklassområden som Östermalm, Askim och Limhamn,

och att rikta ifrågasättandet mot dem som innehar

positionerna och makten. Regeringen bör därför med

det snaraste upprätta en plan, på samma sätt som man

gjort för dem som invandrat till Sverige, över hur

man skall integrera människor från dessa etniskt

segregerade bostadsområden i samhället.

Regeringen har, inom ramen för

storstadssatsningen, betalat ut mer pengar till

kommuner som har fokuserat på arbetsmarknad och

utbildning och kunnat påvisa resultat.

Storstadssatsningen har från början haft en

långsiktighetsprägel som inte går att förena med

kravet på snabb prestation. Vidare är risken stor

att målområdena folkhälsa, trygghet, miljö och

demokratiskt deltagande, liksom strategin om s.k.

underifrånperspektiv, kommer i skymundan om

tillväxtperspektivet ensidigt fokuseras.

Storstadssatsningen bör återta sitt ursprungliga

helhetsperspektiv på människors växt och

välbefinnande. Den får inte sluta som en

traditionell arbetsmarknadsinsats, utan måste lyckas

med att hålla kvar sina två övergripande mål,

nämligen tillväxt och att bryta segregation.

Balansen mellan målen kan endast upprätthållas om

målområdet demokratisk delaktighet samt strategierna

långsiktighet och underifrånperspektiv bevaras och

förstärks.

11. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund

(punkt 7)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf332 yrkande 28 och avslår

motionerna 2002/03:Sf350, 2002/03:Sf360,

2002/03:L277 yrkande 3 och 2002/03:A323 yrkande 1.

Ställningstagande

Många av dem som kommit till Sverige har flytt från

fundamentalism och politiskt förtryck. Andra har

flytt från förföljelse grundad på kön eller

religion. Många har inte bara flytt från någonting,

utan också till någonting, nämligen till frihet,

mänskliga rättigheter och demokrati. Därför är det

en paradox att det förekommer att människor väl i

det nya landet accepterar och ibland förstärker en

oacceptabel syn på kvinnor och vidmakthåller

kulturella traditioner som förminskar kvinnors

värde. Här finns ett samband med utanförskapet i

Sverige. När människors identitet blir svår att

upprätthålla och självkänslan bryts ned av

arbetslöshet, svag social status och utanförstående,

söker sig många tillbaka till förlegade värderingar.

Detta har gjort att särskilt unga flickor, som har

drabbats eller riskerar att drabbas av könsstympning

och "hedersmord", har svikits. Deras situation har

inte tillräckligt uppmärksammats. Det är oerhört

viktigt att markera att respekten för allas lika

värde och demokratins grundvärderingar skall gälla

alla i Sverige.

12. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund

(punkt 7)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:A323 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:Sf332 yrkande 28, 2002/03:Sf350,

2002/03:Sf360 och 2002/03:L277 yrkande 3.

Ställningstagande

Genom att koppla jämställdhet till något förmodat

svenskt skapas en yttre sammanhållning gentemot de

icke-jämställda, de andra. I och med att de

invandrades kulturella bagage får bära skulden för

kvinnoförtrycket frikänns det svenska samhället från

allt medansvar. De invandrade kvinnorna definieras

då som offer för kulturkrockar, i vilka de söker den

frihet som den svenska livsstilen kan erbjuda. Det

våld som utspelas förklaras som repressalier mot de

invandrade kvinnor som bryter mot familjens normer.

Detta definierar alla invandrade män som potentiella

förövare och alla invandrade kvinnor som möjliga

offer. Den svenska jämställdhetspolitiken har

medfört tydliga klyftor i samhället och en ny form

av ojämlikhet, nämligen "svenskar" kontra

"invandrare" i en mycket tydlig moraliserande,

hierarkisk ordning. Själva grundtanken med

jämställdhetspolitiken - att eliminera en form av

förtryck - har alltså bidragit till uppkomsten av en

annan. Därför bör riksdagen med bifall till motion

A323 yrkande 1 begära att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att analysera

jämställdhetsmålets konsekvenser vad gäller ökade

klyftor mellan majoritetssamhällets invånare och

personer med invandrarbakgrund.

Motion 2002/03:L277 yrkande 3 är, enligt vad som

anförs i betänkandet, tillgodosedd.

13. Bosättningskrav för erhållande av svenskt

medborgarskap (punkt 11)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf289 yrkandena 17 och 18.

Ställningstagande

Medborgarskapet har en grundläggande betydelse för

människornas möjligheter att påverka förhållanden i

samhället och deras känsla av att tillhöra detta.

Därför bör det underlättas för de utländska

medborgare som bor i Sverige att erhålla svenskt

medborgarskap. Dagens krav på fem års folkbokföring

i Sverige bör ändras till tre år. Vidare skall alla

barn som föds i Sverige ha rätt till svenskt

medborgarskap utan något krav på tidsvillkor.

14. Kunskaper i svenska språket (punkt 13)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf201 samt avslår motion

2002/03:Sf226 yrkandena 17 och 18.

Ställningstagande

Språkkunskaper är viktiga främst för den enskilde,

dvs. för människors möjligheter att få jobb, sociala

kontakter och att klara sig på egen hand i

samhället. Dessutom är språket en förutsättning för

att föräldrar fullt ut skall kunna upprätthålla

föräldrarollen.

Kunskaper i svenska språket skall vara ett normalt

krav för erhållande av medborgarskap. Det har vi

moderater tidigare anfört. Detta språkkrav bör

motsvara avklarad utbildning i svenska för

invandrare, sfi. I utbildningen ingår också de

grundläggande kunskaper om svenska samhället som

alla behöver ha.

Språkkrav är ett medel för att fler skall delta

aktivt i utbildningen. Tillsammans med ökad

individualisering av undervisningen och en sfi-check

skulle kvaliteten på sfi-undervisningen kunna

förbättras. Undantag från språkkravet bör kunna

göras om sökandens ålder eller andra omständigheter

gör det orimligt att hävda språkkravet.

15. Kunskaper i svenska språket (punkt 13)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf226 yrkandena 17 och 18

samt avslår motion 2002/03:Sf201.

Ställningstagande

Bättre kunskaper i svenska hos invandrare är en

viktig faktor i integrationsprocessen. För att

stimulera invandrare att lägga ned mer tid och kraft

på att lära sig svenska behöver mycket göras. Det

viktigaste är att undervisningen i svenska -

"svenska för invandrare", sfi - förbättras. Andra

vägar som också är viktiga handlar om att öka

incitamenten att påbörja och fullfölja

språkutbildning i svenska. Reglerna för

medborgarskap kan vara viktiga för integrationen. Vi

menar att ett krav på acceptabla kunskaper i svenska

för medborgarskap skulle förbättra integrationen.

Motsvarande krav ställs i elva EU-länder och i flera

andra länder som Sverige brukar jämföra sig med.

För att man fullt ut skall ha nytta av de

rättigheter ett medborgarskap ger ( till exempel att

få rösta i riksdagsval ( och på ett bra sätt kunna

fullgöra de skyldigheter som följer med

medborgarskap ( till exempel att göra värnplikt (

behövs kunskaper i svenska. Värnpliktsverket skrev i

sitt remissvar över utredningen om dubbelt

medborgarskap att det är otillfredsställande att ta

ut värnpliktiga till tjänstgöring, innan vissa

språkkunskaper föreligger. Samtidigt ansåg de det

orättvist om medborgare med utländsk bakgrund skulle

undantas från tjänstgöring. Vad gäller rätten att

rösta i riksdagsval har Integrationsverket slagit

fast att det främst är bristande språkkunskaper som

gör att personer med invandrarbakgrund deltar i det

politiska livet i mindre utsträckning än andra.

En ny medborgarskapsutredning bör tillsättas för

att utreda hur språkkunskaperna skall redovisas och

på vilken nivå de behöver ligga. En utgångspunkt för

utredningen skall vara att om man har genomgått sfi-

utbildning med godkända resultat, så uppfyller man

kravet på språkkunskaper för medborgarskap. Dispens

från språkkravet skall kunna ges till äldre personer

eller funktionshindrade. Barn skall, liksom i dag,

ges svenskt medborgarskap när deras föräldrar

erhåller det.

16. Medborgarskapsceremonier m.m. (punkt 14)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:Sf226 yrkande 16 och avslår motion

2002/03:Sf334 yrkande 49.

Ställningstagande

Vi tror att frågor kring det svenska medborgarskapet

är viktiga, också i ett integrationsperspektiv.

Medborgarskapet ger unika rättigheter, till exempel

rösträtt i riksdagsval och en ovillkorlig rätt att

stanna i Sverige, som inte kan uppnås på annat sätt.

Men medborgarskapet skall också vara förenat med

vissa tydliga krav. Dit hör exempelvis att inte

bedriva brottslig verksamhet under den tid man har

uppehållstillstånd. Det skall således vara något

eftersträvansvärt att bli svensk medborgare.

Medborgarskapet skall vara ett erkännande av att man

uppfyllt ett antal kriterier som ger vissa fördelar.

Om det blir så, kan det ha positiva effekter redan

tidigt i integrationsprocessen. Med denna syn är det

naturligt att själva erhållandet av medborgarskapet

förknippas med en viss högtidlighet. I flera av

Sveriges kommuner har medborgarskap sedan några år

delats ut i samband med mindre ceremonier som

uppmärksammar händelsen och dess betydelse för de

involverade. Med anledning av de positiva

erfarenheterna av detta bör regeringen överväga att

genomföra medborgarskapsceremonier i en större

utsträckning och med en officiell innebörd.

17. Medborgarskapsceremonier m.m. (punkt 14)

av Kenneth Lantz (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:Sf334 yrkande 49 och avslår motion

2002/03:Sf226 yrkande 16.

Ställningstagande

För att betona medborgarskapets rättigheter, men

också dess skyldigheter, anser vi att alla nya

medborgare och alla 18-åringar skall få en

medborgarbok där medborgarskapets innebörd

tydliggörs och samhällets grundvärderingar

formuleras. Boken bör förmedla den värdegrund som

beskrivs i skolplanen, nämligen människolivets

okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla

människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor

och män samt solidaritet med svaga och utsatta,

vilka är de värden som skolan skall gestalta och

förmedla. Denna värdegrund härleds från den etik som

förvaltats i kristen tradition och i västerländsk

humanism. Överlämnandet av medborgarboken bör ske i

samband med en ceremoni i hemkommunen, där man

välkomnar och uppmärksammar de nya svenskarna och de

som blivit myndiga.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund

(punkt 7)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och Kenneth

Lantz (kd).

Kvinnor och män har lika rätt att leva sina liv så

som de själva önskar. Den rätten går inte att

kompromissa med hänvisning till religion, kultur

eller sedvänjor. Det är dock en myt att våld mot

kvinnor skulle vara ett problem avgränsat till vissa

invandrargrupper.

Även då dessa problem berör ett mindre antal, får

vi inte blunda för att de existerar i vårt land.

Kvinnoförtryck förekommer i alla delar av världen,

men de former, uttryck och sedvänjor som

förtryckarna hänvisar till för att rättfärdiga sig

kan skifta. Den gemensamma nämnaren är att

förtrycket är vidrigt och oacceptabelt. Svensk lag

kriminaliserar hot och våld mot kvinnor, och den

lagen skall tillämpas.

Folkpartiet har lämnat motionsförslag om bl.a.

breddning av polisens kulturella kompetens,

förbättring av svenskundervisning för

invandrarkvinnor, förstärkning av arbetet med

information angående kvinnoförtryckande seder och

skärpning av denna lagstiftning, möjlighet för

socialtjänsten att i extrema fall agera för en

minderårig utan vårdnadshavarens kännedom samt om

effektiviserat skydd för hotade kvinnor.

Vidare vill vi framhålla att morden på de unga

kvinnor som brutit med sina familjer som inträffat

på senare år betyder att rättssamhället har

misslyckats. Samhället har således inte kunnat ge

dem det stöd och det skydd de har rätt till.

2. Kvinnor och flickor med utländsk bakgrund

(punkt 7)

av Birgitta Carlsson (c).

Regeringen och svenska myndigheter har ett mycket

stort ansvar, dels för de enorma historiska misstag

som skett inom invandrings- och

integrationspolitiken, dels för hur dagens situation

skall lösas. Beträffande unga invandrade flickor och

kvinnor är det oerhört mycket att göra innan dessa

kan känna att mänskliga rättigheter i Sverige gäller

även dem. För att kunna ta helhetsgrepp och nå

samsyn och framgång när det gäller skydd av dessa

kvinnor kan en nationell handlingsplan om detta

behöva upprättas. Inom Centerpartiet kommer vi att

följa utvecklingen i frågan och om det behövs

återkomma i annat sammanhang. Jag avstår därför från

att reservera mig.

3. Tolkfrågor (punkt 8)

av Mona Jönsson (mp).

Tolkservicen är mycket eftersatt. Bland annat sparar

ofta kommuner, landsting och stat pengar på att inte

anlita auktoriserade tolkar. Auktoriserad

tolkservice och kvalificerade översättare måste

finnas att tillgå för att missförstånd med

allvarliga konsekvenser inte skall uppstå. Det är

därför inte motiverat att avvakta resultatet av den

pågående utredningen om tillsyn över

tolkförmedlingar. Med hänsyn till de brister som

således råder inom området förutsätter jag att

regeringen vidtar åtgärder omgående.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion väckt med anledning av

skrivelse 2002/03:28 Migration och

asylpolitik

2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

introduktionsverksamheten för flyktingar.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Inger René (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till sådan ändring i lagen om medborgarskap

(2001:82) att test av kunskaperna i det svenska

språket ingår som ett kriterium för att kunna få

svenskt medborgarskap i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade insatser för

att minska segregeringen i samhället.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad

decentralisering av flyktingmottagandet.

2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om strukturella

problem och omhändertagandementalitet som ett

hinder för integration.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

medborgarskapsceremonier.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att acceptabla

kunskaper i svenska språket bör vara ett krav för

medborgarskap.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning om hur språktester bör utformas.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

lyfta upp socialt utsatta områden.

2002/03:Sf241 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om personkontroll inför beslut

om uppehållstillstånd eller medborgarskap.

2002/03:Sf283 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om segregerade

bostadsområden.

2002/03:Sf284 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om organisationen av

integrationsarbetet.

2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om individuella

introduktionsprogram.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tolkservice.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att prioritera

arbetet för norm- och beteendeförändringar.

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av 5-årskravet för

beviljandet av svenskt medborgarskap till 3 år för

alla kategorier.

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan lagändring att barn som föds i

Sverige ges rätt till svenskt medborgarskap, utan

krav och tidsvillkor.

2002/03:Sf318 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om integrationsbefrämjande

insatser.

2002/03:Sf323 av Lars Johansson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om ett nationellt

handlingsprogram.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att fördjupa

arbetet med integrationen.

2002/03:Sf332 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den

socialdemokratiska integrationspolitikens brister.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den ofrivilliga

segregationens sociala orsaker.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om problemen med

regeringens vilja att använda särlösningar för att

bryta segregationen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grunderna i en

generell politik för att bryta ofrivillig

segregation och utanförskap.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om problemen med

regeringens användning av begreppet etnisk

segregation.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det så långt

det är möjligt skall ställas samma krav på och ges

lika möjligheter för alla som bor i Sverige.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hur skatte- och

bidragssystem tillsammans skapar

fastlåsningseffekter som leder till utanförskap.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regeringens

användning av invandrarbegreppet.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen för

kvinnor och unga flickor i särskilt utsatta

situationer.

2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd):

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

bostadssegregering, utplacering av myndigheter,

institutioner och kommunal verksamhet till

"invandrartäta" områden och att det i förändrade

och nya detaljplaner skall finnas en

konsekvensbeskrivning ur ett

integrationsperspektiv.

49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införandet av en

medborgarbok.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en plan

upprättas för att integrera människor från etniskt

segregerade bostadsområden på samma sätt som

gjorts för dem som invandrat till Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hålla kvar de

övergripande målen i storstadssatsningen om

tillväxt och att bryta segregationen.

41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behov av att ändra

statens roll vad gäller det antirasistiska

arbetet.

2002/03:Sf339 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ett fortsatt

steg i storstadspolitiken inom den generella

välfärdspolitikens ram för att motverka ökade

samhällsklyftor och segregation i storstadsområdena.

2002/03:Sf350 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):

Riksdagen begär att regeringen åter utreder hur

kunskapen om svenska lagar och rättigheter kan öka

hos grupper med annan kulturell bakgrund.

2002/03:Sf360 av Lena Ek (c):

Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen

anförs om en nationell handlingsplan för skydd av

unga invandrarkvinnor.

2002/03:Sf371 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att kommuner,

landsting, myndigheter och företag upprättar

integrations- och mångfaldsplaner och att de

kontinuerligt revideras.

2002/03:Sf374 av Cinnika Beiming m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder mot

krogdiskriminering.

2002/03:K433 av Anders Bengtsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att resurser

fördelas för att initiera forskning med fokus på

utvecklingen av de främlingsfientliga och

nazistiska partiernas senaste framgångar i de

allmänna valen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fördela

resurser till forskning på integrationsområdet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att överväga olika

möjligheter till en fortsättning och utveckling av

det demokratiarbete som inleddes i flera kommuner

och i invandrartäta områden inför valet 2002.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stöd till kommuner

i arbetet mot främlingsfientlighet och rasism.

2002/03:L277 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågan om

barnäktenskap och tvångsäktenskap skall lyftas in

i integrationspolitiken.

2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ny

integrationspolitik som bättre utnyttjar de idéer

och resurser som finns i de invandrartäta områdena

och bygger på bl.a. bättre språkkunskaper och en

bättre småföretagarpolitik.

2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att analysera

jämställdhetsmålets konsekvenser vad gäller ökade

klyftor mellan majoritetssamhällets invånare och

personer med invandrarbakgrund.