Bet. 2002/03:SFU8

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2002/03:SFU8

Migration och asylpolitik

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2002/03:28 Migration och asylpolitik samt

sex motioner som väckts med anledning av skrivelsen.

Dessutom behandlas ett stort antal motioner från den

allmänna motionstiden år 2002 som rör asyl- och

migrationsfrågor.

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska

migrationspolitiken sedan hösten 2001 mot bakgrund

av migrations- och flyktingsituationen i världen. I

skrivelsen redogörs också för Sveriges roll i

Europasamarbetet och det internationella samarbetet

i övrigt.

I motionerna, som rör såväl de nationella frågorna

som internationella, och då främst EG-rättsliga

aspekter och EU-samarbetet, tas bl.a. upp frågor om

flyktingbegreppet, anhöriginvandring, visumkrav och

praxis vid besöksvisum, asylprocessen samt

mottagande av asylsökande. Flera motionsförslag tar

upp frågan om ökad arbetskraftsinvandring till

Sverige.

Utskottet har den 13 mars 2003 hållit en offentlig

utfrågning om Sverige och asylmottagandet. En

utskrift från utfrågningen har fogats till

betänkandet som bilaga.

Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår

också att riksdagen lägger regeringens skrivelse

till handlingarna.

I betänkandet finns 73 reservationer och ett

särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Den svenska migrationspolitikens mål och

inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8

yrkandena 1 och 3 samt 2002/03:Sf256 yrkande 9.

Reservation 1 (fp, c)

Reservation 2 (mp)

2. Återvandring

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

18, 2002/03:Sf256 yrkande 10 och 2002/03:Sf334

yrkande 22.

Reservation 3 (fp, kd)

Reservation 4 (mp)

3. En kommission för att granska

flyktingpolitiken

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf255.

Reservation 5 (mp)

4. EU:s flyktingpolitik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf4 yrkande

1, 2002/03:Sf5 yrkandena 7 och 8, 2002/03:Sf7

yrkandena 9 och 10, 2002/03:Sf8 yrkande 12,

2002/03:Sf256 yrkande 12, 2002/03:Sf334 yrkandena

1 och 2, 2002/03:K432 yrkande 9, 2002/03:U323

yrkande 4 och 2002/03:U326 yrkande 8.

Reservation 6 (fp, kd, c)

Reservation 7 (m)

Reservation 8 (mp)

5. Stöd till kandidatländer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande

3.

Reservation 9 (kd)

6. Sveriges agerande i EU

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf239 yrkandena

2, 5 och 7.

Reservation 10 (v)

7. Arbetskraftsinvandring

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf7

yrkande 8, 2002/03:Sf8 yrkande 4, 2002/03:Sf214

yrkande 9, 2002/03:Sf216 yrkandena 1 i denna del

och 2, 2002/03:Sf239 yrkande 16, 2002/03:Sf248,

2002/03:Sf265, 2002/03:Sf296, 2002/03:A239

yrkande 26 och 2002/03:A320 yrkande 13.

Reservation 11 (m, fp, kd, c, mp)

8. Arbetstillstånd efter inresa m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf4 yrkande

5 och 2002/03:Sf216 yrkande 1 i denna del.

Reservation 12 (fp, c)

9. Handläggningstider för arbetstillstånd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

5 och 2002/03:Sf367 yrkande 29.

Reservation 13 (mp)

10. Gäststuderande

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub486 yrkande

7.

Reservation 14 (m)

11. Anhöriginvandring

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf3 yrkande

2, 2002/03:Sf5 yrkande 1 i denna del, 2002/03:Sf8

yrkandena 6 i denna del och 13, 2002/03:Sf216

yrkande 3 och 2002/03:Sf334 yrkandena 25 och 26.

Reservation 15 (kd, v, c, mp)

Reservation 16 (fp)

12. Direktiv om familjeåterförening

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf239 yrkande

9.

Reservation 17 (v, mp)

13. Försörjningskrav

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

6 i denna del och 2002/03:Sf216 yrkande 4.

Reservation 18 (fp)

Reservation 19 (mp)

14. Uppehållstillstånd efter inresa

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf239

yrkande 12 och 2002/03:Sf334 yrkande 29.

Reservation 20 (kd, v, c)

15. Uppehållstillstånd före referentens

hemresa

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf223.

Reservation 21 (v)

16. DNA-analys

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf202.

Reservation 22 (m)

17. Uppskjuten invandringsprövning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

20, 2002/03:Sf239 yrkande 11, 2002/03:Sf334

yrkande 27, 2002/03:Sf367 yrkande 19 och

2002/03:Ju249 yrkande 21.

Reservation 23 (kd, v, c, mp)

18. Seriositetsprövning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf8 yrkande 6 i

denna del.

Reservation 24 (mp)

19. Registerkontroll

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf334

yrkande 28, 2002/03:A242 yrkande 35 och

2002/03:Ju363 yrkande 10.

Reservation 25 (kd)

20. Fullmaktsäktenskap m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf299 och

2002/03:Ju249 yrkande 19.

Reservation 26 (c)

21. Utvidgat flyktingbegrepp

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf3 yrkande

1, 2002/03:Sf4 yrkande 3, 2002/03:Sf5 yrkande 1 i

denna del, 2002/03:Sf6 yrkande 6, 2002/03:Sf8

yrkande 17, 2002/03:Sf214 yrkande 15,

2002/03:Sf217, 2002/03:Sf228, 2002/03:Sf239

yrkande 8, 2002/03:Sf256 yrkande 2,

2002/03:Sf317, 2002/03:Sf319, 2002/03:Sf320,

2002/03:Sf334 yrkande 7, 2002/03:Sf367 yrkandena

17 och 18, 2002/03:L249 yrkandena 23 och 24,

2002/03:U326 yrkandena 6 och 7 samt 2002/03:U328

yrkande 17.

Reservation 27 (fp, kd, v, c, mp)

22. Avvisningsbeslut vid risk för tortyr

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf5 yrkande 6.

Reservation 28 (fp)

23. Asylsökande från Iran

Riksdagen avslår motion 2002/03:U238 yrkande 7.

Reservation 29 (v)

24. Inre flyktalternativ

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande

20.

Reservation 30 (kd)

25. Vidarebosättning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande

3, 2002/03:Sf6 yrkande 8 och 2002/03:U297 yrkande

1.

Reservation 31 (fp, kd)

26. Människosmuggling

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande

4, 2002/03:Sf7 yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 7,

2002/03:Sf239 yrkande 4 och 2002/03:Sf256 yrkande

14.

Reservation 32 (fp, c)

Reservation 33 (m)

Reservation 34 (v)

Reservation 35 (mp)

27. Dublinärenden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

16, 2002/03:Sf239 yrkande 6, 2002/03:Sf256

yrkande 13, 2002/03:Sf334 yrkande 6 samt

2002/03:Sf367 yrkandena 26 och 27.

Reservation 36 (fp, kd, c, mp)

Reservation 37 (v)

28. Säkra länder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf256

yrkande 1 samt 2002/03:Sf334 yrkandena 9 och 10.

Reservation 38 (fp, kd)

29. Humanitära skäl

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf256

yrkandena 3-5 och 2002/03:Sf334 yrkande 17.

Reservation 39 (fp, c)

Reservation 40 (kd)

30. Barnets bästa

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf256

yrkande 6, 2002/03:Sf334 yrkande 23 och

2002/03:Sf367 yrkande 6.

Reservation 41 (fp, kd, c, mp)

31. Uppehållstillstånd efter viss tid

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf239

yrkande 13 samt 2002/03:Sf300 yrkandena 2 och 3.

Reservation 42 (v)

32. Uppehållstillstånd vid

verkställighetshinder

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande

18.

Reservation 43 (kd)

33. Gömda personer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

23, 2002/03:Sf256 yrkande 20 och 2002/03:Sf367

yrkande 8.

Reservation 44 (fp, mp)

34. Människohandel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande

5, 2002/03:Sf6 yrkande 5, 2002/03:Sf8 yrkande 8,

2002/03:Ju248 yrkande 1 och 2002/03:U328 yrkande

3.

Reservation 45 (fp, c)

Reservation 46 (m)

Reservation 47 (kd)

Reservation 48 (mp)

35. Direktivförslag om människohandel

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf239 yrkande

10.

Reservation 49 (v)

36. Skyddade vistelseorter

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf4 yrkande 2.

Reservation 50 (c)

37. Familjesplittring

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf256 yrkande

7.

Reservation 51 (fp, c)

38. S.k. god man vid verkställighet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf367 yrkande

25.

Reservation 52 (mp)

39. Besöksvisum

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

15, 2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del,

2002/03:Sf216 yrkande 5, 2002/03:Sf239 yrkande

15, 2002/03:Sf334 yrkande 31 och 2002/03:Sf367

yrkande 24.

Reservation 53 (fp, kd, v, c, mp)

40. Viseringspliktiga länder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande

9, 2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del,

2002/03:Sf239 yrkande 14 och 2002/03:Sf256

yrkande 16.

Reservation 54 (fp, v, c)

41. Norra Irak

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf224.

Reservation 55 (v)

42. Visum för asylsökande och asylansökan i

utlandet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

14, 2002/03:Sf239 yrkande 18, 2002/03:Sf334

yrkande 5 och 2002/03:Sf367 yrkande 20.

Reservation 56 (kd, c)

Reservation 57 (v, mp)

43. Handläggningstid

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf7

yrkandena 1-3, 2002/03:Sf8 yrkande 19,

2002/03:Sf214 yrkande 6, 2002/03:Sf264 yrkande 1

och 2002/03:Sf300 yrkande 1.

Reservation 58 (m)

Reservation 59 (c)

Reservation 60 (mp)

44. Asylprocessen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf7 yrkande

4, 2002/03:Sf233, 2002/03:Sf334 yrkandena 8,

12-14 och 16, 2002/03:Sf363, 2002/03:Sf367

yrkandena 21 och 23, 2002/03:A242 yrkande 36,

2002/03:A270 yrkande 3 och 2002/03:Ju363 yrkande

11.

Reservation 61 (kd, v, mp)

Reservation 62 (m)

45. Instansordning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande

2, 2002/03:Sf6 yrkande 1, 2002/03:Sf7 yrkande 11

och 2002/03:Sf239 yrkande 19.

Reservation 63 (m, fp, kd, c)

Reservation 64 (v, mp)

46. Förvar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

2, 2002/03:Sf239 yrkande 17, 2002/03:Sf334

yrkande 19 och 2002/03:Sf367 yrkande 22.

Reservation 65 (kd, v, c, mp)

47. Mottagande av asylsökande

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf214

yrkande 4, 2002/03:Sf226 yrkandena 3 i denna del

och 4, 2002/03:Sf336 yrkande 3 och 2002/03:Ub555

yrkande 2.

Reservation 66 (fp, c)

Reservation 67 (v)

48. Arbetstillstånd för asylsökande

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf4 yrkande

4, 2002/03:Sf226 yrkande 3 i denna del och

2002/03:Sf334 yrkande 35.

Reservation 68 (fp, kd, c)

49. Ersättningar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf8 yrkande 9.

Reservation 69 (mp)

50. Barn i asylutredningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf6 yrkande

2, 2002/03:Sf8 yrkande 22 samt 2002/03:Sf367

yrkandena 5 och 13-15.

Reservation 70 (kd)

Reservation 71 (mp)

51. Särskola och gymnasieskola

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf8 yrkandena

10 och 11.

Reservation 72 (mp)

52. Ansvar för asylsökande barn m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf4 yrkande

6, 2002/03:Sf6 yrkandena 3 och 4, 2002/03:Sf7

yrkande 7, 2002/03:Sf8 yrkande 21, 2002/03:Sf256

yrkande 8, 2002/03:Sf277, 2002/03:Sf321,

2002/03:Sf334 yrkande 24, 2002/03:Sf361,

2002/03:Sf367 yrkande 16 och 2002/03:Sf375.

Reservation 73 (fp, kd, c, mp)

53. Skrivelsen

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2002/03:28

till handlingarna.

Stockholm den 25 mars 2003

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Sten

Tolgfors (m), Anita Jönsson (s), Mona Berglund

Nilsson (s), Kalle Larsson (v), Mariann Ytterberg

(s), Anita Sidén (m), Lennart Klockare (s), Birgitta

Carlsson (c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),

Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona

Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Erik

Ullenhag (fp).

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

skrivelse 2002/03:28 Migration och asylpolitik. I

skrivelsen, som är daterad den 19 december 2002,

redovisas den svenska migrations- och asylpolitiken

sedan hösten 2001. Vidare ingår en redogörelse för

Sveriges roll i Europasamarbetet och i det

internationella samarbetet i övrigt.

I betänkandet behandlas vidare sex motioner som

väckts med anledning av skrivelsen och ett stort

antal motioner från den allmänna motionstiden år

2002. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.

Utskottet har under beredningen av ärendet

inhämtat kompletterande information vid besök hos

Utlänningsnämnden och Migrationsverket. Utskottet

har också hållit en offentlig utfrågning om Sverige

och asylmottagandet.

Som bilaga 2 till betänkandet finns en utskrift

från utskottets offentliga utfrågning om Sverige och

asylmottagandet den 13 mars 2003.

2002/03

SfU8

Utskottets överväganden

Migrationspolitiken

Den svenska migrationspolitikens mål och

inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- den svenska migrationspolitikens mål och

inriktning

- återvandring

- en kommission för att granska

flyktingpolitiken

Jämför reservationerna 1 (fp, c), 2 (mp), 3

(fp, kd), 4 (mp) och 5 (mp)

Gällande ordning

Enligt riksdagens beslut hösten 1996 (prop.

1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) bör

den svenska migrationspolitiken ses som en helhet,

som omfattar flykting-, invandrings- och

återvändandepolitik och i sin tur ingår i utrikes-,

säkerhets-, handels- och biståndspolitiken.

Migrationspolitikens mål är att verka för att

migration till och från vårt land sker i ordnade

former, att värna asylrätten och upprätthålla den

reglerade invandringen. Vidare skall verksamheten

präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för

individens mänskliga rättigheter.

Med invandringspolitik avses de principer och

regler som anger vilka utlänningar som skall få

tillstånd att bosätta sig i Sverige. Invandringen

till Sverige är sedan år 1967 reglerad utom för

nordiska medborgare samt, numera, för EU- och EES-

medborgare. Medlemskapet i EU innebär att medborgare

i medlemsländerna fritt kan flytta mellan länderna

för att arbeta, studera, bo och leva utan krav på

arbetstillstånd. Den fria rörligheten omfattar även

familjemedlemmar oavsett medborgarskap.

Mottagandet av flyktingar i Sverige är endast ett

av flera element i den svenska flyktingpolitiken.

Dessutom ingår bl.a. arbete i FN och andra

internationella organisationer, ekonomiskt stöd till

UNHCR (FN:s flyktingkommissarie) och andra

organisationer, arbete inom EU som syftar till ökad

harmonisering av politiken och internationellt

samarbete i syfte att verka för en solidarisk

ansvarsfördelning mellan länder och för att stärka

flyktingars rättsliga skydd och mottagande i Sverige

av andra skyddsbehövande än flyktingar.

En ändring av de migrationspolitiska målen

godkändes av riksdagen hösten 2000 (prop. 2000/01:1,

bet. 2000/01:SfU2, rskr. 2000/01:69 och 70). Jämfört

med målen för migrationspolitiken såsom de uttrycks

i propositionen 1996/97:25 Svensk migrationspolitik

i globalt perspektiv innebär den nya

målformuleringen att harmoniseringen av flykting-

och invandringspolitiken i EU betonas tydligare i

migrationspolitiken. Vidare förtydligades att hela

kedjan från mottagande av asylsökande till

återvändande eller integration i Sverige skall

präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för

individens mänskliga rättigheter.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att svensk migrationspolitik

sedan mitten av 1990-talet i allt högre grad utgår

från ett helhetsperspektiv där migrationspolitiken

ses integrerad med utrikes-, säkerhets-, handels-

och biståndspolitiken. Sverige prioriterar därför

Högnivågruppen för asyl- och migrationsfrågor (HLWG)

inom EU som värnar om detta breda perspektiv.

Europeiska kommissionen har under år 2002

presenterat dels en grönbok, dels ett meddelande som

bygger på grönboken om gemensamma

återvändandeprogram för personer som vistas

olagligt. Rådet har i november 2002 antagit ett

program i vilket anges ett antal åtgärder, särskilt

i fråga om operativt samarbete mellan

medlemsstaternas verkställande myndigheter.

Motioner

I motion 2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkandena 9 och 10 begärs tillkännagivanden om

åtgärder för återvändande och förebyggande av flykt.

Motionärerna påkallar ett ökat stöd till olika FN-

organ och generös mottagning av asylsökande i

Sverige. Internationella hjälpinsatser har enligt

motionärerna aldrig varit tillräckliga för

flyktingar i tredje världen. Det krävs ett ökat stöd

i närområdet, som dock aldrig får tas som intäkt för

att bedriva en mer restriktiv asylpolitik i Sverige.

En återvändandepolitik måste enligt motionärerna

fullt ut respektera den enskildes valfrihet, och

konjunkturskäl får aldrig vara orsak till att

stimulera flyktingar att återvända.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 22 ett tillkännagivande om ett förbättrat

och formaliserat återvändandeprogram. Enligt

motionärerna är det viktigt att seriös, generös och

tidig information ges om möjligheterna till stöd vid

frivillig återvandring. Studier och praktik som

underlättar återkomsten till hemlandet bör

uppmuntras.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att de

migrationspolitiska målen först och främst bör ange

att verksamheten skall präglas av rättssäkerhet,

humanitet och respekt för individens mänskliga

rättigheter. Vidare bör målformulering att den

reglerade invandringen skall upprätthållas utgå

helt. I yrkande 3 anges att Sverige i EU-sammanhang

måste verka för att bidragen till UNHCR inte på

något sätt minskar. Vidare anser motionärerna att

det inte är humant att kräva att folk återvänder

trots att det inte finns förutsättningar i

hemlandet. Motionärerna påtalar behovet av att

hjälpa till med återuppbyggnad av exempelvis

krigshärjade länder för att göra det möjligt att

återvända. Ett tillkännagivande härom begärs i

yrkande 18.

Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2002/03:Sf255

att regeringen tillsätter en kommission om

flyktingpolitiken. Kommissionen bör få tillgång till

samtliga relevanta dokument och ha rätt att förhöra

ministrar från regeringarna från 1985 och framåt.

Den bör enligt motionären ges befogenhet att

moraliskt fria eller fälla dessa regeringar från att

ha initierat den flyktingpolitik vi har i dag. Inga

partipolitiker bör ingå i kommissionen, i stället

bör såväl jurister som människor engagerade i den

antirasistiska och flyktingvänliga rörelsen ingå.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att Sverige måste söka samarbete och

aktivt medverka till att migrationsfrågor löses på

ett humant och rättssäkert sätt även i det

internationella samarbetet. Ett viktigt inslag i den

svenska politiken är att ge stöd i närområdet och

att medverka till förebyggande insatser. Utskottet

vill betona att flyktingpolitiken inte bara består

av att ta emot flyktingar i Sverige. Det behövs en

helhetssyn och en samordning av de olika

politikområdena för att förebygga och undanröja

orsaker till flykt och påtvingad migration. Sverige

har enligt utskottets mening i alla sammanhang,

internationellt och nationellt, alltid strävat efter

att flyktingpolitiken skall präglas av humanitet och

respekt för individens mänskliga rättigheter samt

att internationella åtaganden skall följas.

Utskottet anser att stöd till återvandring är ett

viktigt inslag i migrationspolitiken och att det

alltid måste ske med respekt för individen. Ingen

tvekan får råda om att den som fått ett permanent

uppehållstillstånd själv avgör om och när han eller

hon vill återvända till sitt ursprungsland.

Utskottet noterar att det inom det nordiska

samarbetet bl.a. pågår ett projekt för stöd åt äldre

bosnier som vill återvända. Vidare har vid ett

seminarium diskuterats möjligheterna att bidra till

utvecklingen i Somalia och möjligheterna för

somalier att tillfälligt eller stadigvarande

återvända. Motsvarande möjligheter har diskuterats

med afghaner i Sverige. Beträffande stöd till

utvecklingen i ursprungsländer kan utskottet

konstatera att ett sådant arbete också pågår inom

EU.

I samband med ändringen i formuleringen av målen

för migrationspolitiken våren 2000 konstaterade

utskottet att den föreslagna ändringen innebar ett

förtydligande av att hela kedjan från mottagande av

asylsökande till återvändande eller integration i

Sverige skall präglas av rättssäkerhet, humanitet

och respekt för individens mänskliga rättigheter.

Samma mål gäller för 2003 (prop. 2002/03:1, bet.

2002/03:SfU2, rskr. 2002/03:45 och 46). Utskottet

ser ingen anledning att nu göra annan bedömning.

När det gäller internationellt samarbete och

humanitärt bistånd står FN-organen, främst UNHCR, i

fokus. Utskottet vill peka på att Sverige ligger i

topp när det gäller ländernas ekonomiska bidrag till

UNHCR. Sverige spelar också en aktiv roll i UNHCR:s

styrelsearbete liksom i den reformering som skett

och sker inom organisationen. Enligt utskottets

mening bör Sverige också vara pådrivande i fråga om

EU:s roll i det internationella arbetet. Detta kan

ske bl.a. genom att värna om stödet till UNHCR, där

EU och EU:s medlemsländer står för ca 40 % av

UNHCR:s budget.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

2002/03:Sf8 yrkandena 1, 3 och 18, 2002/03:Sf256

yrkandena 9 och 10 samt 2002/03:Sf334 yrkande 22.

Utskottet kan inte se något skäl till att föreslå

att en kommission får i uppdrag att granska den

förda flyktingpolitiken. Utskottet avstyrker därför

motion 2002/03:Sf255.

EU-samarbetet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- harmonisering av EU:s flyktingpolitik

- stöd till kandidatländernas uppbyggnad av

asylsystem

- Sveriges agerande i EU

Jämför reservationerna 6 (fp, kd, c), 7 (m),

8 (mp), 9 (kd) och 10 (v)

Gällande ordning

Genom EU-fördragets ikraftträdande 1993

formaliserades det som kallas det rättsliga och

inrikes samarbetet inom EU. Detta samarbete bildade

då EU:s tredje pelare och handlade om att ge en

allmän ram för uppbyggnaden av ett samarbete mellan

medlemsländerna i fråga om migration,

gränskontroller, asyl- och invandringsfrågor.

Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999.

Därigenom fördes bl.a. frågor om asyl, invandring

och vissa frågor om fri rörlighet för personer över

från tredje till första pelaren. Viseringsfrågor,

som tidigare reglerades i EG-fördragets artikel 100

c, återfinns efter Amsterdamfördragets

ikraftträdande i avdelning IV. Också frågan om

fördelning mellan EU-länderna i samband med

mottagandet av flyktingar kom genom

Amsterdamfördraget att omfattas av EG-fördraget.

Efter en övergångsperiod på fem år, dvs. den 1 maj

2004, skall fri rörlighet för personer garanteras.

I och med Amsterdamfördraget blev

Schengensamarbetet, som kom till som en separat

överenskommelse utanför det dåvarande EG-samarbetet

för att skynda på samarbetet kring fri rörlighet för

personer, en del av EU:s gemensamma regelverk.

Schengenregelverket omfattar samtliga EU:s 15

medlemsländer, med undantag av Storbritannien och

Irland. Norge och Island deltar i samarbetet genom

ett specialavtal. Danmark, som har reserverat sig

från att Schengenavtalet flyttas över till den

första pelaren, kan inom sex månader besluta om man

skall genomföra de beslut som fattats av

Schengenländerna i deras nationella lagstiftning.

Vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998

antogs en handlingsplan för att genomföra

bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande

av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I

handlingsplanen anges prioriteringar och tidsramar

för hur uppgifterna i fördraget om fri rörlighet för

personer, asyl, invandring samt civilrättsligt,

polisiärt och straffrättsligt samarbete bör

genomföras och inom vilka tidsramar.

Genomförandetiden varierar mellan två och fem år

från Amsterdamfördragets ikraftträdande.

Vid Europeiska rådets sammanträde hösten 1999 i

Tammerfors drogs riktlinjerna upp för hur man så

snart som möjligt skall kunna genomföra den fria

rörligheten för personer fullt ut. Europeiska rådet

efterlyste vid sitt möte en gemensam politik för

invandring och en gemensam asylpolitik grundad på en

fullständig och absolut tillämpning av FN:s

konvention från 1951 om flyktingars rättsliga

ställning, Genèvekonventionen. Fyra huvuddelar

fastställdes: partnerskap med ursprungsländerna, ett

gemensamt europeiskt asylsystem, som på längre sikt

bör leda till ett gemensamt asylförfarande och en

enhetlig status för dem som beviljas asyl, rättvis

behandling av medborgare i tredjeland och en

effektivare hantering av migrationsflöden.

Vid toppmötet i Laeken i december 2001 bekräftades

de riktlinjer och mål som fastställdes i Tammerfors.

Europeiska rådet konstaterade att det, även om det

går att notera vissa framåtskridanden, behövs nya

uppslag och riktlinjer för att inhämta

eftersläpningarna på vissa områden. Trots vissa

genomförda satsningar, såsom Europeiska

flyktingfonden, Eurodacförordningen och direktivet

om tillfälligt skydd, har framstegen visat sig vara

mindre snabba och mindre betydande än avsett. Enligt

Europeiska rådet förutsätter en genuint gemensam

asyl- och invandringspolitik bl.a. att en

handlingsplan om illegal invandring och

människohandel och ett europeiskt system för utbyte

av information om asyl, migration och

ursprungsländer inrättas. Vidare bör

Dublinförordningen antas liksom gemensamma normer

för asylförfaranden, mot- tagande,

familjeåterförening och en definition av begreppet

"flykting" samt former för subsidiärt skydd.

Europeiska rådet i Sevilla, juni 2002, uttalade

bl.a. att det är fast beslutet att påskynda

genomförandet av samtliga aspekter av det program

som antogs i Tammerfors för att skapa ett område med

frihet, säkerhet och rättvisa och erinrade om

nödvändigheten av att utforma en gemensam politik

för EU när det gäller de skilda men nära förbundna

frågorna om asyl och invandring. Europeiska rådet

uttalade att för de åtgärder som vidtas på kort och

medellång sikt för att hantera migrationsströmmarna

måste en rättvis jämvikt upprätthållas mellan å ena

sidan en politik för integration av invandrare som

är lagligen etablerade och en asylpolitik som

respekterar de internationella konventionerna,

särskilt 1951 års Genèvekonvention, och å andra

sidan en beslutsam kamp mot olaglig invandring och

människohandel.

Skrivelsen

I skrivelsen anges att på det asyl- och

migrationspolitiska området prioriterar Sverige ett

skyndsamt genomförande av fastlagda åtaganden,

särskilt slutsatserna från toppmötena i Tammerfors,

Laeken och Sevilla. Kommissionen har presenterat

samtliga förslag till rättsakter som fördraget

föreskriver. Lagstiftningsarbetet har kommit i gång

men processen mot en harmonisering har enligt

skrivelsen hittills gått långsamt. Sverige arbetar

pådrivande för en utveckling mot en gemensam EU-

politik som återspeglar en harmonisering med hög

standard. Det är enligt skrivelsen av stor vikt att

en EU-politik på asyl- och migrationsområdet formas

utifrån ett helhetsperspektiv där även andra

politikområden vägs in.

Vad rör framtidsfrågorna har Sverige i de senaste

regeringskonferenserna stött tanken på införande av

kvalificerad majoritetsröstning och

medbestämmanderätt för Europaparlamentet på asyl-

och migrationsområdet. Samma linje gäller också

enligt skrivelsen för regeringskonferensen 2004.

Från svensk sida framhålls att ett sådant arbetssätt

borde kunna bana väg för framtagande av ambitiösa

kompromisser. Vidare skulle Europaparlamentet ges en

framträdande roll, vilket skulle främja ökad

öppenhet och ett ökat demokratiskt stöd.

Av skrivelsen framgår att kommissionen i november

2001 lade fram ett meddelande om en gemensam politik

om olaglig invandring (KOM(2001) 672 slutlig).

Syftet med meddelandet var att presentera en

sammanhållen och gemensam politik, som skulle kräva

gemensamma insatser från medlemsstaterna. På

grundval av meddelandet presenterade sedan det

spanska ordförandeskapet en handlingsplan mot

olaglig invandring och människohandel som antogs av

rådet i februari 2002. En färdplan för uppföljning

av slutsatserna från Europeiska rådet i Sevilla

upprättades i juli 2002. Färdplanen innehåller

tidsramar för när olika åtgärder skall vara

genomförda.

Motioner

I motion 2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

begärs i yrkandena 9 och 10 tillkännagivanden dels

om betydelsen av gemensamma minimiregler inom EU vad

gäller asylärenden för att därigenom bättre fördela

ansvaret mellan fler länder och där

mottagandekvaliteten är hög, dels om gemensamt

agerande i EU för att undvika och förebygga

flyktingkatastrofer och arbeta för fredsskapande och

fredsbevarande åtgärder. Motionärerna anser att

genom s.k. safe havens kan flyktingar hjälpas i

närområdet.

I motion 2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m)

yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att EU:s

flyktingpolitik skall baseras på humanitet och

gemensam ansvarsfördelning. Motionärerna menar att

med öppna gränser och fri rörlighet inom Europa blir

det naturligt med gemensamma regler för invandring

och en gemensam flyktingpolitik, vilket också är

nödvändigt för att de immigranter och flyktingar som

kommer till Europa skall kunna åtnjuta samma fria

rörlighet inom EU som medborgare i EU-länder.

Bo Könberg m.fl. (fp) anför i motion 2002/03:Sf5

yrkandena 7 och 8 att länderna tvingas ta ansvar

genom en human gemensam flyktingpolitik inom EU.

Motionärerna anser att de mest solidariska länderna

skall sätta normen. Som ett komplement till en

generös flyktingpolitik i EU bör man på plats

bekämpa orsakerna till flykt och ge stöd till

grannstater. Sverige skall enligt motionärerna vara

ett flyktingpolitiskt föredöme i EU genom att ha en

egen human flyktingpolitik. Tillkännagivanden härom

begärs i motionen.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär ett

tillkännagivande i motion 2002/03:Sf256 yrkande 12

om nödvändigheten av att samordna EU:s

medlemsstaters minimiansvar på det flyktingpolitiska

området. I motionen anförs att en gemensam

flyktingpolitik fördelar flyktingströmmar mellan de

europeiska länderna och medför att alla tvingas ta

ansvar. Praxis för beviljandet av asyl varierar och

en samordning av medlemsstaternas minimiansvar är

nödvändig. Det är enligt motionärerna inte de minst

generösa länderna som skall sätta normen.

I motion 2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om åtgärder

för ökad solidaritet och öppenhet gentemot omvärlden

genom den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken

samt utvecklings- och biståndspolitiken.

Motionärerna poängterar att asylrätten på

Genèvekonventionens grund gäller även inom ramen för

en gemensam europeisk flyktingpolitik och att

enskilda medlemsländer bör kunna bedriva en mer

generös politik. Vidare bör bördorna fördelas

bättre.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)

begärs i yrkandena 1-3 tillkännagivanden om att

verka för en mer generös och rättighetsbaserad

europeisk flyktingpolitik med full respekt för

internationella åtaganden. Enligt motionen bör man

fokusera på flyktingars rättigheter väl så mycket

som på kontroller. Det är EU:s skyldighet, som en av

världens rikaste regioner, att ta sitt ansvar för

världens flyktingproblem och leva upp till sina

åtaganden enligt bl.a. Genèvekonventionen. EU bör

göra mer inom alla relevanta politikområden, såsom

bistånd, krishantering, handel, m.m., för att

långsiktigt bearbeta flyktingströmmarnas orsaker.

Vidare bör inslaget av finansiell solidaritet i EU:s

flyktingpolitik öka. För att sprida kostnader och

hjälpa de länder som tar emot en oproportionerligt

stor andel flyktingar behövs en ökad solidaritet

mellan medlemsländerna. Kandidatländerna måste ges

hjälp med att bygga upp system och öka kapaciteten

för att ta emot och hantera asylsökande. Bland annat

gäller det att utbilda kompetent personal vid

gränskontroller och migrationsmyndigheter.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion

2002/03:Sf4 yrkande 1 ett tillkännagivande om att

Sverige bör verka för en generös och humanistisk

asylpolitik i EU. Gemensamma regler kan enligt

motionärerna motverka en ojämn fördelning mellan

länderna och s.k. social dumpning. Asylpolitiken

förefaller gå mot en skärpning. Det är därför

viktigt att motverka "fästning Europa".

I motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om vikten av

att Europa förblir en säker fristad för offer för

förföljelse och att en utvidgad Genèvekonvention

står som grund för den gemensamma asyl- och

flyktingpolitiken i Europa.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8

yrkande 12 ett tillkännagivande om att

migrationspolitiken inom EU inte bör harmoniseras då

det medför en risk för försämringar.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs i yrkandena 2, 5 och 7 tillkännagivanden om

att regeringen inte bör godta direktivförslag som i

allt väsentligt saknar reellt innehåll. De

direktivförslag som tillförsäkrar asylsökande och

invandrare rättigheter har i många fall fått en

långt utdragen behandling och inte blivit

accepterade eller urvattnade. Regeringen bör också

använda sin vetorätt mot ytterligare repressiva

förslag inom området för asyl och immigration innan

direktivförslag som syftar till att garantera vissa

miniminivåer för skyddsregler och mottagningsvillkor

antagits. Enligt motionärerna borde regeringen ha

vägrat godta direktivet om mottagningsvillkor för

asylsökande. Motionärerna anser att kommissionens

ursprungliga förslag har berövats på allt positivt

innehåll och att det är tveksamt om direktivet

kommer att bidra med en märkbar förbättring av

miniminivån i de stater som haft de sämsta

mottagningsvillkoren.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis påtala vikten av att

Sverige aktivt arbetar för att påverka utformningen

av de gemensamma reglerna inom EU på det

flyktingpolitiska området. Utskottet anser att det

bl.a. till följd av den fria rörligheten inom EU och

för att uppnå målsättningen att utveckla ett område

med frihet, säkerhet och rättvisa behövs en gemensam

politik för invandring och en gemensam asylpolitik.

Som utskottet tidigare uttalat, senast i betänkande

2001/02:SfU8, bör flyktingpolitiken bygga på

flyktingars rättigheter, internationell solidaritet

och full respekt för internationella åtaganden. Den

gemensamma politiken bör utgöras av miniminormer som

läggs på en så hög nivå som möjligt. Utskottet vill

även åter poängtera att mer tyngd måste läggas på

arbetet med de grundläggande direktivförslagen som

rör exempelvis skyddsgrunderna. Utskottet kan

konstatera att kommissionen i sin halvårsuppdatering

(andra halvåret 2002) av resultattavlan för

framstegen i skapandet av ett område med frihet,

säkerhet och rättvisa i EU anger att det vid

Europeiska rådets möte i Laeken konstaterades att

det bl.a. när det gäller den gemensamma asyl- och

invandringspolitiken förekommer en "eftersläpning",

trots att alla nödvändiga förslag för närvarande

behandlas av rådet. Vid Europeiska rådets möte i

Sevilla ville stats- och regeringscheferna ändå ge

ny drivkraft åt arbetet genom att markera sin

beslutsamhet att påskynda genomförandet av alla

aspekter av det program som antogs i Tammerfors.

Kommissionen anger att svårigheterna bl.a. beror på

problemen med att jämka samman olika nationella

förhållningssätt till känsliga frågor, som unionens

institutionella ramar och den nuvarande

beslutsprocessen inte kan bidra till att lösa.

Det krävs vidare enligt utskottets uppfattning ett

ökat inslag av finansiell solidaritet i EU:s

flyktingpolitik. En europeisk flyktingfond har

inrättats för att stödja projekt för mottagande av

asylsökande, integration och återvändande, men medel

kan även användas för s.k. akutåtgärder, föreskrivna

i direktivet om tillfälligt skydd vid massflykt.

Direktivet om tillfälligt skydd har antagits i syfte

att EU skall ta ett gemensamt ansvar för att i en

krissituation ge omedelbart tillfälligt skydd till

ett stort antal fördrivna personer. Direktivet

syftar också till att bidra till en balans mellan

medlemsstaternas insatser samt till att omsätta

principen om solidaritet vid mottagande av fördrivna

personer till praktisk handling. Direktivet har

genomförts i svensk rätt genom nya bestämmelser om

tillfälligt skydd från den 15 januari 2003.

Inom EU behövs det enligt utskottets mening en

helhetssyn och en samordning av de olika

politikområdena för att förebygga och undanröja

orsaker till flykt och påtvingad migration. I

slutsatserna från det Europeiska rådets möte i

Sevilla 2002 slås fast att migrationspolitiken

tydligare skall integreras i gemenskapens

utrikespolitik. Utskottet kan också konstatera att

Sverige inom EU poängterar vikten av förebyggande

insatser och att stöd i närområdet ges. Sverige

prioriterar Högnivågruppen för asyl och

migrationsfrågor (HLWG), som värnar om detta breda

perspektiv. För ett antal länder håller

handlingsplaner, som syftar till att på ett

övergripande sätt angripa orsakerna till

flyktingströmmarna i ursprungslandet, på att

genomföras.

När det gäller tredjelandsmedborgares fria

rörlighet har kommissionen lagt fram ett förslag

till direktiv som rör villkoren för dessa personers

frihet att resa inom unionen och ett förslag som

behandlar de varaktigt bosatta

tredjelandsmedborgarnas rättsliga ställning. Det

sistnämnda förslaget syftar till att ge dem som

varit bosatta i en medlemsstat i fem år en särskild

permanent status som under vissa förutsättningar ger

rätt till bl.a. bosättning i en annan medlemsstat.

Utskottet, som anser att regeringen så aktivt som

möjligt skall verka för en gemensam asyl- och

migrationspolitik inom EU, kan ha förståelse för att

kompromisser kan krävas under

harmoniseringsprocessen. Utskottet utgår dock från

att regeringen i alla lägen strävar efter förslag

till direktiv med miniminormer som höjer den lägsta

nivån bland medlemsländerna.

Utskottet återkommer nedan i skilda avsnitt till

olika EG-rättsliga frågor, direktivförslag m.m.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

2002/03:Sf4 yrkande 1, 2002/03:Sf5 yrkandena 7 och

8, 2002/03:Sf7 yrkandena 9 och 10, 2002/03:Sf8

yrkande 12, 2002/03:Sf239 yrkandena 2, 5 och 7,

2002/03:Sf256 yrkande 12, 2002/03:Sf334 yrkandena 1

och 2, 2002/03:K432 yrkande 9, 2002/03:U323 yrkande

4 och 2002/03:U326 yrkande 8.

När det gäller EU:s utvidgning delar utskottet

uppfattningen i motion 2002/03:Sf334 yrkande 3 att

vad gäller de nya medlemsländerna och andra

kandidatländer, dessa måste ges hjälp med att bygga

upp sina system för att ta emot och hantera

asylsökande. Utskottet kan konstatera att Sveriges

stöd och bistånd på detta område redan ges i form av

bl.a. besöksutbyte och seminarier på både

tjänstemannanivå och politisk nivå. Av

Migrationsverkets årsredovisning för 2002 framgår

att verket har samarbete med de flesta länder i

Central- och Östeuropa som kandiderar till

medlemskap i EU. Syftet med förvaltningsstödet är

att medverka till att aktivt bygga upp en

migrationspolitisk rättsordning som stämmer överens

med de av EU accepterade och internationella

normerna och konventionerna på asyl- och

migrationsområdet. Vidare noterar utskottet att EU

har finansierat projekt i kandidatländerna som gällt

bl.a. asylmottagande och organisations- och

kapacitetsuppbyggnad inom hela migrationsfältet,

exempelvis genom utbildning av kompetent personal

vid gränskontroller och migrationsmyndigheter.

Motionen får anses i huvudsak tillgodosedd och

avstyrks.

Invandringspolitiken

Arbetskraftsinvandring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- behov och utformning av

arbetskraftsinvandring

- arbetstillstånd efter inresa m.m.

- handläggningstider för arbetstillstånd

- arbete för gäststuderande

Jämför reservationerna 11 (m, fp, kd, c, mp),

12 (fp, c), 13 (mp) och 14 (m)

Gällande ordning

Av 2 kap. 6 § utlänningslagen (1989:529), UtlL,

framgår att arbetstillstånd beviljas endast under

vissa särskilda villkor och för viss tid. Ett

uppehållstillstånd får ges till den som fått

arbetstillstånd eller som har sin försörjning

tryggad på annat sätt (2 kap. 4 § UtlL).

I 1 kap. 5 § UtlL anges att en utlänning som

arbetar i Sverige enligt huvudregeln skall ha

arbetstillstånd. Detta gäller oavsett om utlänningen

har anställning här eller utomlands. Den som har

permanent uppehållstillstånd eller är nordisk

medborgare behöver emellertid inte ha

arbetstillstånd. Personer som är medborgare i något

av EES-länderna är också undantagna från kravet på

arbetstillstånd. Detsamma gäller, oavsett

medborgarskap, för deras anhöriga, maka/make/sambo

och barn om dessa är under 21 år eller beroende av

föräldrarna för sin försörjning (4 kap. 1 § UtlF).

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) beslutar om

riktlinjer för bedömningen av ärenden om

arbetstillstånd. Innan sådana riktlinjer utfärdas

eller ändras skall sammanslutningar av arbetsgivare

och arbetstagare få tillfälle att yttra sig (4 kap.

6 § UtlF). Det är Migrationsverket som beviljar

arbetstillstånd.

Av 2 kap. 5 § första stycket och 6 § andra stycket

UtlL framgår att ansökan om arbetstillstånd enligt

huvudregeln skall göras innan ankomsten till

Sverige. Flyktingar som befinner sig här och

personer som till stöd för sin ansökan åberopar

humanitära skäl eller familjeanknytning är

undantagna (2 kap. 5 § andra stycket, 5 a § och 6 §

andra stycket UtlL). Medborgare i ett EES-land och

deras anhöriga behöver inte arbetstillstånd.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att några mindre justeringar

av utlänningsförordningen har gjorts för att

underlätta för viss utländsk arbetskraft att arbeta

i Sverige. Syftet med ändringarna har varit att

minska administrationen när det gäller besök för

någon enstaka dag. Vidare är det mot bakgrund av den

alltmer internationaliserade ekonomin enligt

skrivelsen rimligt att specialister i

internationella koncerner skall kunna utföra kortare

uppdrag i Sverige utan att behöva gå igenom det

vanliga förfarandet med att söka arbetstillstånd.

I skrivelsen anges att regeringen den 7 februari

2002 beslutade att tillsätta en utredning med

uppdrag att föreslå hur arbetstagare från EU:s nya

medlemsstater från anslutningsdagen skall kunna få

tillgång till den svenska arbetsmarknaden på samma

villkor som medborgare i nuvarande EU- och EES-

länder (dir. 2002:1). Utredningen, som antog namnet

EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet (UD

2002:01), kommer att redovisa sitt uppdrag i januari

2003.

Ett undantag från kravet på arbetstillstånd för

gäststudenter under hela tiden uppehållstillstånd

för studier gäller i Sverige trädde i kraft den 10

december 2002.

Motioner

Arbetskraftsinvandring

I motion 2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om en ökad

arbetskraftsinvandring för att klara tillväxten och

välfärden och för att minska trycket på

asylprövningen.

Per Bill (m) begär i motion 2002/03:Sf265 ett

tillkännagivande om att möjliggöra en svensk

motsvarighet till s.k. Green Card. Motionären anser

att Sverige måste konkurrera om den kvalificerade

arbetskraften genom bl.a. lägre skatter. I Östeuropa

finns en kunskapsbank som borde kunna tas till vara.

De slumpmässiga inslagen i Green Card-systemet är

enligt motionären inget att anamma. I stället bör

rekryteringsansvaret läggas över på företag vad

gäller kompetensinvandringen. Ett arbetserbjudande

borde leda till snabb handläggningstid och ett

omedelbart uppehållstillstånd och arbetstillstånd.

I motion 2002/03:Sf248 av Henrik von Sydow (m)

begärs ett tillkännagivande om en ny

immigrationspolitik. Motionären anser att eftersom

pensionärerna blir alltfler och det föds allt färre

barn behöver Sverige fler människor som flyttar hit.

Företagsamhet i allmänhet och företag i synnerhet är

enligt motionären nyckeln till en ny

immigrationspolitik. Regler och skatter som gör det

svårt att anställa måste ses över - och några av dem

måste avskaffas. Arbetstillstånd borde enligt

motionären kunna delas ut direkt vid gränsen.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion 2002/03:Sf216

yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om att öppna

Sverige för arbetskraftsinvandring även från länder

utanför EU och kandidatländerna och att tillsätta en

utredning som klarlägger behoven av vilka

förändringar i regelverket som krävs för att

möjliggöra en mer omfattande arbetskraftsinvandring.

Enligt motionärerna kommer en växande

arbetskraftsbrist inte att kunna täckas med inhemsk

arbetskraft. De anser att den som inte har

flyktingskäl skall få chansen att söka sig en ny

framtid i Sverige som arbetskraftsinvandrare. Den

som har en anställning som väntar i Sverige skall i

normala fall ges uppehållstillstånd, och den som har

turistvisum och fått arbete skall inte behöva åka

tillbaka till hemlandet för att söka

uppehållstillstånd. Svenska lagar och de flesta

sociala trygghetssystem bör enligt motionärerna

gälla. För rätt till försörjningsstöd enligt

socialtjänstlagen bör en karenstid på tre till fem

år gälla. Permanent uppehållstillstånd skall

erhållas automatiskt efter fem år, men med möjlighet

att få sådant redan efter tre år. Motionärerna anser

att en större turistinvandring med möjlighet att

söka arbetstillstånd i Sverige ökar företagens

möjligheter att själva avgöra vem de vill anställa.

I motion 2002/03:A320 av Stefan Attefall m.fl. (kd)

yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att

arbetskraftens ålderssammansättning och

befolkningsutvecklingen visar att Sverige kommer att

behöva arbetskraftsinvandring. Från länder utanför

EU bör det gälla nyckelpersoner. Mycket talar enligt

motionärerna för att arbetskraftsinvandring också

underlättar för invandrare som i dag står utanför

arbetsmarknaden att få jobb.

I motion 2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) yrkande 9 begärs att regeringen lägger fram

förslag om ett regelverk som underlättar för

arbetskraftsinvandring. I motionen anförs att

Sverige står inför en situation med brist på

arbetskraft som hotar den generella välfärden.

Också i motion 2002/03:A239 av Margareta Andersson

m.fl. (c) yrkande 26 begärs ett tillkännagivande om

ett regelverk för en mer generös

arbetskraftsinvandring. Motionärerna anser att de

invandrare som ordnat sin försörjning, antingen

genom arbete eller eget företagande, skall kunna

erhålla uppehållstillstånd i Sverige. Utländsk

arbetskraft skall kunna komma till Sverige om arbete

är ordnat och det inte finns inhemsk arbetskraft att

tillgå.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) anser i motion

2002/03:Sf4 yrkande 5 att det behövs ökad

flexibilitet vid beviljande av uppehållstillstånd

till personer som inte har tillräckliga asylskäl men

som har etablerat sig på arbetsmarknaden och klarar

egen försörjning. Ett tillkännagivande härom begärs.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion

2002/03:Sf239 yrkande 16 att regeringen skall

tillsätta en parlamentarisk utredning om behovet av

en framtida arbetskraftsinvandring och hur denna

lämpligen bör regleras. Motionärerna menar att det

inte kommer att vara möjligt att lösa

arbetskraftsbristen enbart genom att sysselsätta

arbetslösa. Inte heller kommer EU:s utvidgning att

kunna bidra då de nya medlemsländerna har en än mer

åldrande befolkning. Det är enligt motionärerna

viktigt att utvecklingsländer inte utsätts för

"brain-drain" och att "gästarbetarsystem", där

utländsk arbetskraft exploateras, inte tillåts. Det

får inte heller förekomma att skyddssökande, som

haft otillräckliga skäl för asyl, ges

arbetstillstånd för att de har en tillräckligt

attraktiv yrkesutbildning.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att en

parlamentarisk utredning gällande

arbetskraftsinvandring bör tillsättas. Det krävs

enligt motionärerna en plan för hur

arbetskraftsinvandring skall kunna ske i ordnade

former. Motionärerna vill se en generell öppenhet

med lika möjligheter för kvinnor och män från alla

yrkesgrupper och inte elitgästarbetare.

I motion 2002/03:Sf296 av Anna Grönlund (fp) begärs

ett tillkännagivande om att Norrbotten bör göras

till försökslän för arbetskraftsinvandring. För att

inte arbetskraftsbristen skall bli akut måste

rekrytering ske utifrån, både från andra delar av

landet och från andra länder. Norrbottens län skulle

vara försökslän under en femårsperiod. Förståelsen

för arbetskraftsinvandring och dess positiva

effekter skulle enligt motionären öka.

Andra frågor om arbetstillstånd

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om

handläggningstiderna när det gäller

uppehållstillstånd på grund av arbetsmarknadsskäl.

Motionärerna vill ha förslag till åtgärder.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion

2002/03:Sf367 yrkande 29 ett tillkännagivande om att

handläggningstiderna för arbetstillstånd bör

förkortas.

Gunilla Carlsson m.fl. (m) begär i motion

2002/03:Ub486 yrkande 7 ett tillkännagivande om att

samtliga utländska studenter med utländsk bakgrund

automatiskt bör få arbetstillstånd. Även efter

avlagd examen skall de som så önskar kunna förlänga

sina arbetstillstånd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat motioner om

arbetskraftsinvandring i tidigare betänkanden om

migration och asylpolitik, senast i betänkande

2001/02:SfU8.

På senare år har det presenterats ett flertal

studier och rapporter som visat att det råder

arbetskraftsbrist inom en rad olika branscher och

yrken. Migrationsverket och AMS har därför på

regeringens uppdrag utarbetat förslag till ett antal

förändringar i AMS riktlinjer. Vidare har mindre

justeringar av utlänningsförordningen gjorts för att

underlätta för viss utländsk arbetskraft att arbeta

i Sverige.

I rapporten Arbetskraftsinvandring och åtgärder

för att möta framtida arbetskraftsbehov från april

2001 anger AMS och Migrationsverket bl.a. följande.

Inom vissa områden har svårigheten att rekrytera

arbetskraft vuxit markant, framför allt inom flera

yrken som kräver högskoleutbildning, och de

demografiska förändringarna kommer att ha stor

betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden i

början av 2000-talet. Eftersom arbetskraftsbristen

ökar inom EU kommer fler länder att vilja vara med

och dela på denna arbetskraftsreserv som finns i

kandidatländerna. Enligt rapporten bör Sverige

därför i god tid förbereda för ett arbets- och

kompetensutbyte med dessa länder. När det gäller

frågan om en ökad sysselsättning och förbättrad

integration av invandrare i Sverige kan svara för

arbetsmarknadens behov, anges att det på flera håll

i landet pågår arbete med att aktivera högutbildade

arbetslösa från tredjeland men att mer går att göra.

En tröskel att komma över är oftast språkbarriären.

Vidare anges i rapporten att deltidsarbetslösheten

och timanställningen fortfarande är mycket

omfattande i Sverige och att denna grupp utgör ett

viktigt arbetskraftsutbud som torde kunna

tillvaratas på ett bättre sätt än tidigare och att

man bör stimulera rörligheten inom Sverige.

Utskottet kan konstatera att Europeiska rådet i

juni 2001 beslutat om övergångsperioder på minst två

år och upp till sju år för arbetstagare från nya

medlemsstater vad gäller rätten till fri rörlighet

inom EU. Om ett land redan på förhand befarar

negativa effekter har det enligt övergångsreglerna

möjlighet att skjuta upp det fulla ikraftträdandet

av den öppna arbetsmarknaden i maximalt sju år.

Detta måste göras i förväg via nationell

lagstiftning. I januari presenterades betänkandet

EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet (SOU

2002:116). Utredaren anser att Sverige skall

garantera att seriösa företag och arbetstagare från

de nya medlemsstaterna skall kunna mötas lika lätt

som i övriga EU i dag. Däremot bör effektiva hinder

för missbruk av välfärdssystemet sättas upp. Sverige

bör använda övergångsreglerna som skydd mot brott

och missbruk så länge detta är möjligt. Utredaren

föreslår därför att Sverige inte omedelbart skall

tillämpa EG-reglerna fullt ut, utan i viss

utsträckning behålla den nationella lagstiftningen.

I betänkandet lämnas också förslag om bl.a.

förlängning av vissa arbetstillstånd, förbättrat

samarbete mellan myndigheter, bättre kontroll,

arbetsmarknadspolitiska åtgärder för invandrare i

bristyrken, ökat köp av arbetsmarknadsutbildning

från kommunerna inom vårdområdet samt att regeringen

i samarbete med AMS inbjuder arbetsmarknadens parter

till en överenskommelse om gemensamt organiserad

rekrytering vid stora arbetskraftsbehov. Utredningen

remissbehandlas för närvarande inom

Regeringskansliet.

Också inom EU pågår en intensiv diskussion rörande

behovet av arbetskraft på kort och lång sikt.

Europeiska kommissionen har tidigare presenterat ett

meddelande om en invandringspolitik för gemenskapen,

KOM(2000) 757. Kommissionen menar att frågan om EU:s

roll i samband med migrationen är av särskilt

intresse på grund av bl.a. den demografiska

situationen med en befolkningsnedgång samt bristen

på arbetskraft inom vissa sektorer i flera länder.

Enligt meddelandet måste emellertid EU också granska

och inta en ansvarsfull ställning i fråga om

emigrationens effekter på ursprungsländerna. En mer

öppen och tydlig migrationspolitik skulle enligt

kommissionen, i samverkan med en samordnad politik

för att minska de faktorer som uppmuntrar till

utvandring s.k. push factors i ursprungsländerna och

ökade ansträngningar att verkställa

arbetslagstiftningen i medlemsstaterna, också kunna

hjälpa till att minska den illegala invandringen. I

juli 2001 presenterade kommissionen ett meddelande

som rör en öppen samordningsmetod för gemenskapens

invandringspolitik, KOM(2001) 387. Här

vidareutvecklar kommissionen sina idéer kring en

samordning av invandringspolitiken.

Vidare är frågan om tredjelandsmedborgares fria

rörlighet föremål för debatt inom EU. En rad förslag

härom har presenterats av kommissionen. I förslaget

till direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares

inresa och vistelse i syfte att bedriva verksamhet

som anställd eller egenföretagare, KOM(2001) 386,

anges att förslaget syftar till att som en

invandringspolitisk åtgärd harmonisera de nationella

bestämmelserna om tredjelandsmedborgares rätt att

arbeta i EU. Tredjelandsmedborgaren skall ha ett

s.k. uppehållstillstånd för arbetstagare respektive

egenföretagare. Tillstånd kan ges efter en bedömning

av situationen på den nationella arbetsmarknaden.

Viktiga förändringar av arbetsgivare eller yrke

kräver nytt tillstånd.

När det gäller frågan om arbetskraftsinvandring

vill utskottet framhålla följande.

Utbudet av arbetskraft behöver långsiktigt öka för

att undvika arbetskraftsbrist och flaskhalsar och

säkra en hållbar ekonomisk tillväxt och välfärd. En

viktig del i det arbetet är enligt utskottet att

genomföra insatser för att främja ett bättre och

effektivare arbetskraftsutbud genom aktiv

arbetsmarknadspolitik, motverka diskriminering på

arbetsmarknaden och genomföra åtgärder mot den ökade

ohälsan i arbetslivet och de höga sjuktalen. Utöver

dessa åtgärder finns det enligt utskottets

uppfattning skäl att närmare utreda

förutsättningarna för en ökad

arbetskraftsinvandring. Redan under nästa år öppnas

möjligheter för ytterligare arbetskraftsinvandring

inom ramen för EU:s inre marknad. Utskottet anser

emellertid att det finns skäl att även analysera de

behov av arbetskraftsinvandring från länder utanför

EU/EES-området som kan uppstå framöver och att så

sker i ett globalt perspektiv. Utskottet har erfarit

att regeringen kommer att tillsätta en utredning i

syfte att analysera det framtida behovet av

arbetskraft i olika yrken och sektorer och de

konsekvenser som detta kan få på arbetsmarknaden och

samhället i övrigt. En viktig utgångspunkt för en

sådan utredning är att bibehålla och utveckla

trygghetsreglerna på arbetsmarknaden så att även

invandrad arbetskraft omfattas av de arbetsrättsliga

regler som i övrigt gäller på arbetsmarknaden.

Kollektivavtalsrätten måste bevaras. Som utskottet

tidigare framhållit är det inte lämpligt att införa

ett s.k. gästarbetarsystem. Enligt utskottets mening

måste hänsyn även tas till emigrationens ekonomiska,

demografiska, sociala och politiska effekter på

ursprungsländerna. Det är också viktigt att hålla

isär frågorna om flyktinginvandring, dvs. Sveriges

skyldighet att ta emot människor i behov av skydd,

och övrig invandring så att en utökad

arbetskraftsinvandring inte tillåts leda till en

försämrad rättssäkerhet vid prövning av

skyddsgrunderna för asyl. För rätt till asyl är

skyddsskälen avgörande, inte möjligheterna till

förvärvsarbete eller lämplig yrkesutbildning.

Utskottet förutsätter att den kommande utredningen

sker i nära samråd med arbetsmarknadens parter och

riksdagens partier.

Utskottet noterar att det också inom EU och i EU:s

medlemsstater pågår en bred diskussion om behovet av

arbetskraft inom EU utifrån ett demografiskt

perspektiv. Diskussionen rör även frågan om

sambandet mellan invandringspolitiken och

asylpolitiken.

Med det anförda får motionerna 2002/03:Sf8 yrkande

4, 2002/03:Sf216 yrkande 2 och 2002/03:Sf239 yrkande

16 anses delvis tillgodosedda och avstyrks. Även

motionerna 2002/03:Sf7 yrkande 8, 2002/03:Sf214

yrkande 9, 2002/03:Sf216 yrkande 1 i denna del,

2002/03:Sf248, 2002/03:Sf265, 2002/03:A239 yrkande

26 och 2002/03:A320 yrkande 13 avstyrks med det

anförda. Utskottet avstyrker även motion

2002/03:Sf296 om att Norrbotten bör göras till

försökslän för arbetskraftsinvandring.

När det gäller asylsökandes möjlighet att ändra

sin ansökan till att avse ansökan om

uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl har

utskottet ovan pekat på att det är angeläget att en

utökad arbetskraftsinvandring inte tillåts leda till

en försämrad rättssäkerhet vid prövning av

skyddsgrunderna för asyl. För rätt till asyl är

skyddsskälen avgörande, inte möjligheterna till

förvärvsarbete eller lämplig yrkesutbildning.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom att

arbetstillstånd annat än i undantagsfall skall kunna

sökas av den som redan befinner sig i Sverige. Ett

sådant system skulle bl.a. kunna medföra att skyddet

för personer med skyddsbehov på sikt urholkas.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

2002/03:Sf4 yrkande 5 och 2002/03:Sf216 yrkande 1 i

denna del.

Under 2002 avgjorde Migrationsverket 20 068

ärenden rörande arbetstillstånd. Den genomsnittliga

handläggningstiden var 49 dagar. Utskottet avstyrker

motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 5 och 2002/03:Sf367

yrkande 29 om handläggningstider.

Tanken med systemet för gäststuderande är att de

skall ges en möjlighet att komma till Sverige för

att bedriva studier. Utskottet kan inte ställa sig

bakom yrkanden om att gäststuderande skall ges

uppehållstillstånd med automatik efter avslutade

studier. Utskottet, som konstaterar att ett undantag

från kravet på arbetstillstånd under studietiden har

trätt i kraft i december 2002, avstyrker motion

2002/03:Ub486 yrkande 7.

Anhöriginvandring

Familjeåterförening

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- nya regler för anhöriginvandring

- försörjningskrav vid anhöriginvandring

- ansökan om uppehållstillstånd efter inresa

- uppehållstillstånd före referentens hemresa

- DNA-analys

Jämför reservationerna 15 (kd, v, c, mp), 16

(fp), 17 (v, mp), 18 (fp), 19 (mp), 20 (kd,

v, c), 21 (v) och 22 (m)

Gällande ordning

I 2 kap. 4 § UtlL regleras i vilka fall

uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är

anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller har

fått uppehållstillstånd för bosättning här. De

anhöriga som omfattas enligt paragrafens första

stycke 1-3 är make, maka och sambo (och därmed

jämställda förhållanden), ogifta barn under 18 år,

om de är eller har varit hemmavarande, samt annan

nära anhörig som ingått i samma hushåll som

anknytningspersonen. Homosexuella förhållanden

likställs med heterosexuella. Paragrafens första

stycke 4 föreskriver vidare att tillstånd kan ges

till en utlänning som på annat sätt har särskild

anknytning till Sverige. Om makar eller sambor har

sammanbott stadigvarande utomlands ges de

uppehållstillstånd. En förutsättning för att

tillstånd skall beviljas make, maka eller sambo i

ett förhållande som inte är etablerat sedan tidigare

är att förhållandet bedöms som seriöst och att

särskilda skäl inte talar mot att tillstånd

beviljas.

Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd

enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om

utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.

Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall

utverkas före inresan till Sverige, och en ansökan

om uppehållstillstånd får som huvudprincip inte

bifallas efter inresan. Undantag skall dock kunna

göras om utlänningen har stark anknytning till en i

Sverige bosatt person och det skäligen inte kan

krävas att utlänningen återvänder till ett annat

land för att ge in ansökan där.

Skrivelsen

I skrivelsen anges att utlänningslagens bestämmelser

om anhöriginvandring ändrades den 1 januari 1997.

Bland annat begränsades möjligheterna för nära

anhöriga utanför kärnfamiljen att invandra till

Sverige. Den parlamentariska Anhörigkommittén har i

delbetänkandet Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13)

föreslagit att invandringsmöjligheterna för sådana

anhöriga åter skall vidgas något. Kommittén föreslår

som huvudregel vid oetablerade förhållanden och för

nära anhöriga utanför kärnfamiljen att

anknytningspersonen skall svara för försörjningen

under högst två år. Förslagen har remissbehandlats

och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Samtidigt pågår inom EU förhandlingar om ett

direktiv om familjeåterförening med ambitionen att

ett beslut skall föreligga senast juni 2003. Detta

kan komma att påverka beredningen av

utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring.

Motioner

I motion 2002/03:Sf216 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en

flexiblare lagstiftning i Sverige och EU när det

gäller anhöriginvandring. Motionärerna anser att

antalet månader man levt eller inte levt tillsammans

före eller efter uppbrottet från hemlandet inte bör

vara avgörande vid prövningen av uppehållstillstånd.

På EU-nivå är det synnerligen viktigt att det kommer

till stånd gemensamma minimiregler för rätt till

familjeåterförening. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om att införa ett

försörjningsansvar i tre år för dem som inte

definieras som nära släktingar och för

arbetskraftsinvandrare som vill ta med sina

anhöriga. Förhandsprövningen bör hållas så minimal

som möjligt, och enligt motionärerna kan regresskrav

vara en rimlig sanktion gentemot

anknytningspersonen.

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 1 i denna del begärs ett tillkännagivande om

en vidgad anhöriginvandring. Motionärerna anser att

den långsamma beredningen av frågan är oacceptabel.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 25 att riksdagen beslutar att återinföra

bestämmelsen om sista länken. I motionen begärs

också i yrkande 26 att familjebegreppet i

utlänningsärenden bör vidgas och omfatta bl.a. äldre

föräldrar.

I motion 2002/03:Sf3 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att en

proposition om invandring för anhöriga utanför

kärnfamiljen bör läggas under våren. Förslagen bör

enligt motionärerna grundas på Anhörigkommitténs

betänkande SOU 2002:13.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs i yrkande 9 ett tillkännagivande om att

familjeåterföreningsdirektivet kräver en

grundläggande omarbetning för att bringas i

överensstämmelse med de principer som fastslogs av

Europeiska rådet i Tammerfors 1999. Motionärerna

anser att regeringen annars inte bör godta

förslaget.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8

yrkandena 6 i denna del och 13 tillkännagivanden om

att familjerna bör få bestämma själva vilka

familjemedlemmar som skall förenas med dem som redan

bor i Sverige. Motionärerna är också bekymrade över

förslag om försörjningsansvar. Motionärerna anser

vidare att eftersom EU-förslaget om

familjeåterförening anger s.k. minimiregler är det

inget som hindrar Sverige från att införa mer

generösa regler.

Sten Tolgfors och Henrik von Sydow (m) begär i

motion 2002/03:Sf202 yrkandena 1 och 2

tillkännagivanden om att DNA-prov skall kunna utgöra

grund för familjeåterförening, i fall där skriftlig

dokumentation saknas eller har brister. Huvudregeln

bör vara att utförande av DNA-prov medges för att

fastställa grund för återförening när detta begärs

av enskild person.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 29 ett tillkännagivande om att det bör kunna

göras ett undantag från huvudprincipen, att

uppehållstillstånd skall beviljas före inresa, när

utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i

förhållandet väntar barn eller om sökanden med all

sannolikhet skulle få sin ansökan beviljad.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begär motionärerna i yrkande 12 att regeringen skall

återkomma med förslag om ändring i 2 kap. 5 § andra

stycket UtlL. Intentionerna med lagändringen 2000,

att en ansökan om uppehållstillstånd skulle få

bifallas trots att den i strid mot huvudregeln

ingivits medan den sökande befinner sig i Sverige,

har enligt motionärerna inte fått genomslag i

praktiken. Det har visat sig att praxis blivit ännu

hårdare än tidigare, tvärtemot vad lagstiftaren

åsyftat.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2002/03:Sf223

att regeringen lägger fram förslag till ändring i 2

kap. 4 § UtlL så att möjlighet ges för personer som

levt tillsammans utomlands att få uppehållstillstånd

beviljat före referentens hemresa. I motionen anförs

att uppehållstillstånd på grund av anknytning i dag

inte kan ges då bägge parterna befinner sig

utomlands. Detta kan skapa stora problem för

personer som t.ex. arbetat utomlands.

Utskottets ställningstagande

Anhörigkommittén har bl.a. haft i uppdrag att

utvärdera effekterna av de begränsningar vad gäller

utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring

som infördes den 1 januari 1997. Kommittén har i

sitt delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU

2002:13) anfört bl.a. att en human migrationspolitik

måste innebära att reglerna för anhöriginvandring

ger möjlighet att undvika oacceptabel

familjesplittring och att olika familjemönster och

sociala förhållanden skall beaktas inom rimliga

gränser. Synen på anhöriginvandring utanför

kärnfamiljen har i såväl Sverige som framför allt

övriga EU-länder varit betydligt mer restriktiv än

den som avser kärnfamiljen. Kommittén menar att det

inte går att bortse från detta när riktlinjerna för

svensk praxis läggs fast.

Kommittén har föreslagit att föräldrar och ogifta

barn över 18 år skall kunna ges uppehållstillstånd

om de är beroende av anknytningspersonen eller om

andra särskilda skäl föreligger. Andra särskilda

skäl skall utgöras av särskilt ömmande

omständigheter, t.ex. att sökanden utgör "sista

länk". Kraven på hushållsgemenskap, beroende redan i

hemlandet och snar ansökan skall enligt kommitténs

förslag upphöra. För övriga nära anhöriga utanför

kärnfamiljen förutsätts att synnerliga skäl för

uppehållstillstånd föreligger. Med synnerliga skäl

avses närmast "sista länk". Behovet av

familjekontakt i den gruppen bör i första hand

upprätthållas genom besök. Kraven på

hushållsgemenskap, beroende redan i hemlandet och

snar ansökan skall även här upphöra. När det gäller

återförening med äldre föräldrar påpekar kommittén

att det inte skall vara omöjligt att ta viss hänsyn

till andra kulturers familjegemenskap. Detta skall

emellertid inte innebära ett allmänt sett vidgat

familjebegrepp för personer från vissa

kulturkretsar.

När det gäller uppehållstillstånd för bl.a. nära

anhöriga utanför kärnfamiljen föreslår kommittén

att, om inte särskilda skäl föreligger,

anknytningspersonen skall svara för utlänningens

försörjning. Försörjningskrav liksom uppskjuten

invandringsprövning skall som huvudregel gälla under

högst två år. Om försörjningskravet inte fullgörs

kan förlängning av uppehållstillstånd och permanent

uppehållstillstånd vägras. Enligt kommittén kommer

förslagen i övrigt med största sannolikhet att leda

till en ökad invandring av nära anhöriga utanför

kärnfamiljen. Antalet beviljade tillstånd kan antas

fördubblas på längre sikt och tredubblas under de

två första åren efter ikraftträdandet. Kommittén

anser därför att statsfinansiella skäl starkt talar

för att ett försörjningskrav bör införas.

Ytterligare ett skäl är att de flesta övriga

europeiska länder uppställer ett sådant krav. Om

Sveriges regler för anhöriginvandring avviker

väsentligt från övriga EU-länders kan detta enligt

kommittén leda till att intresset för att invandra

till just Sverige blir större.

I ett frågesvar den 26 februari 2003 anförde

statsrådet Jan O. Karlsson, beträffande vilka

åtgärder som kommer att vidtas för att förslagen i

Anhörigkommitténs delbetänkande Vår

anhöriginvandring (SOU 2002:13) skall kunna

genomföras som planerat och inte fördröjas av EU-

förhandlingarna, att ambitionen är att ett direktiv

skall föreligga i juni 2003. Statsrådet anförde att

regeringen därefter kommer att låta utreda hur

direktivet skall genomföras i Sverige och efter

remissbehandling av utredningsförslaget lämna en

proposition till riksdagen. Ändringar av

utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring

kommer enligt ministern inte att kunna träda i kraft

under 2003.

Utskottet har i ett yttrande till EU-nämnden

(yttr. 2000/01:SfU7y) över kommissionens förslag

till direktiv om familjeåterförening, KOM(2000) 624,

uttalat att en klar fördel med direktivförslaget är

att rätten till familjeåterförening kommer att

regleras enligt för medlemsstaterna gemensamma

regler och att rätten till familjeåterförening

därmed torde komma att stärkas i vissa

medlemsstater. Utskottet beklagade av det skälet att

subsidiärt skyddsbehövande - på förslag av EU-

parlamentet - inte längre omfattas av direktivför-

slaget och att nationella regler tills vidare kommer

att gälla för den gruppen. Vidare angav utskottet

att eftersom direktivförslaget är utformat som ett

minimidirektiv innebär det att det blir möjligt för

Sverige att ha generösare regler än vad som

föreskrivs i direktivet.

Rådet för rättsliga och inrikes frågor har i

februari i år fattat en politisk överenskommelse om

ändrat förslag till direktiv om familjeåterförening,

KOM(2002) 225. I samband med förhandlingarna

infördes en särskild, avgränsad bestämmelse som

möjliggör en 15-årsgräns för ansökan om

familjeåterförening. Vidare godkändes krav från

vissa medlemsstater i fråga om tillträde till

arbetsmarknaden. En sådan begränsning får gälla

högst ett år.

Utskottet föreslog i betänkande 1998/99:SfU5 ett

tillkännagivande om att det borde göras en

utvärdering av anhöriglagstiftningen som

uppmärksammar speciellt udda och ömmande fall liksom

även sista länken-fall och andra speciella

anknytningar. En sådan utvärdering borde enligt

utskottet ske skyndsamt. Riksdagen gjorde ett

tillkännagivande till regeringen i enlighet med

utskottets förslag. Anhörigkommittén har nu lämnat

sina förslag till regeringen. Utskottet utgår därför

från att regeringen skyndsamt lägger fram förslag.

Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets

mening inte nödvändigt med något uttalande av

riksdagen i dessa frågor. Utskottet avstyrker

motionerna 2002/03:Sf3 yrkande 2, 2002/03:Sf5

yrkande 1 i denna del, 2002/03:Sf8 yrkandena 6 i

denna del och 13, 2002/03:Sf216 yrkandena 3 och 4,

2002/03:Sf239 yrkande 9 samt 2002/03:Sf334 yrkandena

25 och 26.

I några motioner yrkas att möjligheten att göra

undantag från regeln om att uppehållstillstånd skall

sökas för inresan bör utökas. I samband med att

nuvarande undantag från regeln infördes uttalade

utskottet i betänkande 1999/2000:SfU9 bl.a. att det

bör finnas ett principiellt krav på att

uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan

och att detta även bör gälla för den som har stark

anknytning hit. Undantag skall dock kunna göras om

utlänningen har stark anknytning till en i Sverige

bosatt person och det skäligen inte kan krävas att

utlänningen återvänder till ett annat land för att

ge in ansökan där. Utskottet ansåg att när det

gäller de situationer när utlänningen har eller

väntar barn med någon person bosatt i Sverige kan

inte heller detta undantagslöst innebära att

huvudregeln skall frångås men bör liksom tidigare i

de flesta fall innebära att uppehållstillstånd

beviljas, i dessa fall då med uppskjuten

invandringsprövning. Utskottet menade att det får

ankomma på de tillämpande myndigheterna att vid sin

bedömning av de enskilda fallen och med beaktande av

lagstiftningen och de uttalanden som görs i

förarbetena avgöra när undantag skall kunna göras.

Utskottet vidhåller denna inställning.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

2002/03:Sf239 yrkande 12 och 2002/03:Sf334 yrkande

29.

Utskottet noterar att när det gäller etablerade

förhållanden mellan makar som bott utomlands och där

anknytningspersonen är svensk medborgare ställs krav

på att den anhöriga skall söka uppehålls- och

arbetstillstånd innan makarna reser tillbaka till

Sverige. Ansökan görs via den svenska ambassaden i

det land där makarna bor. Motion 2002/03:Sf223

avstyrks med det anförda.

För att en ansökan om familjeåterförening skall

beviljas krävs bl.a. att sökandens identitet är

fastställd och att det påstådda

släktskapsförhållandet mellan sökanden och

anknytningspersonen i Sverige är styrkt. Om

utredningen inte kan anses tillräcklig avslås

ansökan om familjeåterförening. En sökande kan i dag

själv ta initiativ till och bekosta en DNA-analys

för att styrka ett påstått släktskapsförhållande.

Utlänningsmyndigheterna har däremot inte möjlighet

att erbjuda och bekosta någon sådan analys.

När det gäller DNA-analys för att styrka ett

påstått släktskapsförhållande har Anhörigkommittén

med hänsyn framför allt till barns bästa föreslagit

att en sådan möjlighet bör införas då det rör sig om

släktskap i rakt upp- och nedstigande led. Analysen

skall vara frivillig och kunna göras när tillräcklig

utredning om släktskapsförhållandet inte kan tas

fram på annat sätt. Var och en som undergår testet

skall ge sitt skriftliga samtycke före

provtagningen.

Utskottet anser att beredningen av kommitténs

förslag bör avvaktas och avstyrker motion

2002/03:Sf202 yrkandena 1 och 2.

Nyligen etablerade förhållanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- uppskjuten invandringsprövning

- seriositetsprövning för unionsmedborgare

- registerkontroll vid nyligen etablerade

förhållanden

- invandring efter fullmaktsäktenskap

Jämför reservationerna 23 (kd, v, c, mp), 24

(mp), 25 (kd) och 26 (c)

Gällande ordning

Av 2 kap. 4 § första stycket 1 UtlL framgår att

uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är

gift med eller sambo till någon som är bosatt i

Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för

bosättning här, om makarna stadigvarande sammanbott

utomlands. Av andra stycket 1 samma paragraf framgår

att uppehållstillstånd också får ges utan att

makarna eller samborna stadigvarande har sammanbott

utomlands eller har för avsikt att ingå äktenskap

eller inleda ett samboförhållande om det framstår

som seriöst och särskilda skäl inte talar mot att

tillstånd ges.

Den 1 juli 2000 har genom ändringar i

utlänningslagen skyddet för kvinnor i

anknytningsärenden förstärkts (prop. 1999/2000:43,

bet. 1999/2000:SfU9, rskr. 1999/2000:159). När det

gäller anknytningar som inte bestått någon längre

tid, kan ett uppehållstillstånd vid första

beslutstillfället tidsbegränsas, s.k. uppskjuten

invandringsprövning. Ett nytt tidsbegränsat

uppehållstillstånd eller ett permanent

uppehållstillstånd får ges om förhållandet består.

Uppskjuten invandringsprövning tillämpas normalt

under två år innan permanent uppehållstillstånd

beviljas.

Fortsatt uppehållstillstånd kan beviljas även om

förhållandet upphört inom tvåårstiden för den

uppskjutna invandringsprövningen, om förhållandet

har upphört främst på grund av att sökanden eller

sökandens barn utsatts för våld eller för handlingar

som innefattar allvarlig kränkning av sökandens

eller barnets frihet eller frid. Vidare kan ett

första uppehållstillstånd nekas trots att

förhållandet framstår som seriöst, om det finns en

påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas

för våld eller annan allvarlig kränkning i

förhållandet.

En make/maka till en EU/EES-medborgare som arbetar

i Sverige och har utnyttjat sin rätt till fri

rörlighet har rätt att ansluta sig till den som bor

i Sverige med stöd av EG-regler. I dessa fall prövas

inte äktenskapets seriositet. En sambos rätt att

komma till Sverige prövas dock enligt

utlänningslagens regler i 2 kap. 4 §.

Seriositetsprövning görs således när det rör sig om

sambor i nyligen etablerade förhållanden.

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 27 att regeringen ser över lagstiftning och

praxis avseende anknytningsärenden där förhållandet,

på grund av misshandel, upphör före tvåårstiden för

den uppskjutna invandringsprövningen. Motionärerna

anför att om man finner att förhållandet inte varit

seriöst eller varit kortvarigt bedöms orsaken till

uppbrottet i dag som relativt oväsentlig. Kvinnans

situation i hemlandet bör beaktas.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 11 begärs att riksdagen beslutar om en

översyn av 2 kap. 4 § UtlL. Den tidigare

lagändringen till skydd för utländska kvinnor som

misshandlats av sin man under den tvååriga

prövotiden begränsades till fall när det varit fråga

om våld eller handlingar som innebär allvarlig

kränkning. Motionärerna anser att försöket att genom

lagändring åstadkomma en rimligare och humanare

rättstillämp-ning inte har fungerat.

Johan Linander m.fl. (c) begär i motion

2002/03:Ju249 yrkande 21 ett tillkännagivande om att

reglerna om uppehållstillstånd för misshandlade

kvinnor bör ses över. Motionärerna anser att det

inte för permanent uppehållstillstånd bör krävas att

kvinnan bor minst två år med mannen i Sverige.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om att

skyddet för de kvinnor och barn som lever i Sverige

på grund av anknytning skall stärkas. Motionärerna

menar att de ändringar som genomförts för att

underlätta och förbättra möjligheten för

misshandlade kvinnor att få uppehållstillstånd har

fått ett minimalt genomslag i verkligheten.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8

yrkande 20 ett tillkännagivande om att man bör se

över förändringen av skyddet för kvinnor i

anknytningsärenden. Det har enligt motionärerna inte

blivit särskilt mycket lättare för kvinnorna att få

uppehållstillstånd och hjälp efter lagändringen.

Kvinnor som innan tvåårstiden går ut lämnar sin man

kan ha svårt att bevisa misshandel.

I samma motions yrkande 6 i denna del begärs ett

tillkännagivande om att samma regler bör gälla för

alla dem som bor i Sverige, och som vill ta hit en

anhörig, oavsett om det är EU-medborgare som flyttat

till Sverige eller inte. Kravet på

seriositetsprövningar och kränkande

anknytningsutredningar bör enligt motionärerna

upphöra.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 28 ett tillkännagivande om kontroll och

information i anknytningsärenden. Det bör enligt

motionärerna finnas en möjlighet att göra utdrag ur

register.

I motion 2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl.

(kd) yrkande 35 begärs ett tillkännagivande om att

Migrationsverket bör ges rätt att i polisregistret

kontrollera män som för in kvinnor till Sverige.

Uppgifterna kan avse bl.a. hur många kvinnor mannen

tidigare fört in i Sverige och om han tidigare

misshandlat någon av dessa.

Även i motion 2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind

m.fl. (kd) yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om

att Migrationsverket bör ges rätt att i

polisregistret kontrollera män som för in en kvinna

till Sverige.

I motion 2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c)

yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om att

anhöriginvandring på basis av fullmaktsäktenskap

skall förbjudas. Motionärerna anger att det i dag

förekommer att en flicka i Sverige gifts bort med en

man i ett annat land, genom användandet av fullmakt.

Eftersom äktenskapet accepteras i Sverige kan mannen

flytta hit genom anhöriginvandring och flickan har

då inte någon möjlighet att motsätta sig

äktenskapet.

I motion 2002/03:Sf299 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att se över frågan om

skenäktenskap och dess följder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare vid ett antal tillfällen

behandlat motioner om bl.a. seriositetsprövningen

vid s.k. snabba anknytningar, senast i betänkande

2001/02: SfU8.

Makar eller sambor som har sammanbott

stadigvarande utomlands har rätt till

uppehållstillstånd. Är förhållandet inte etablerat

sedan tidigare krävs för uppehållstillstånd att

förhållandet bedöms som seriöst och att särskilda

skäl inte talar mot att tillstånd beviljas. Den

seriositetsprövning som görs innebär inte någon

kontroll av förhållandets allmänna lämplighet eller

parternas moraliska eller andra kvaliteter. Syftet

är främst att förhindra att

invandringsbestämmelserna kringgås och att skydda

parter som riskerar att i förhållandet utsättas för

våld eller annan allvarlig kränkning.

Den 1 juli 2000 infördes i utlänningslagen

uttryckligen möjligheten att ge fortsatt

uppehållstillstånd i vissa fall vid nyligen

etablerade förhållanden. Regleringen motsvarade vad

som dittills gällt i praxis. Av framför allt

rättssäkerhetsskäl infördes möjligheten att ge

uppehållstillstånd trots att det förhållande som

grundade anknytning upphört. Regeln syftar till att

avhjälpa t.ex. att kvinnor som misshandlats under

förhållandet blir utvisade när förhållandet upphört.

Vidare kan ett första uppehållstillstånd nekas trots

att förhållandet framstår som seriöst, om det finns

en påtaglig risk för att sökanden kommer att

utsättas för våld eller annan allvarlig kränkning i

förhållandet.

Anhörigkommittén har i sitt delbetänkande Vår

anhöriginvandring (SOU 2002:13) redovisat hur

seriositetsprövningen vanligtvis går till och lämnat

förslag till viss ändring av dagens

seriositetsprövning av nyligen etablerade

förhållanden. Kommittén anger att i dag gäller att

anknytningspersonen tillfrågas om eventuella

tidigare brott i syfte att förhindra att

uppehållstillstånd ges om det finns påtaglig risk

för att sökanden kommer att utsättas för misshandel

eller annan kränkande behandling i förhållandet.

Vidare görs registerkontroll om det finns särskilda

skäl, t.ex. om något framkommit som ger anledning

att misstänka tidigare relevant kriminalitet.

Migrationsverket har direktåtkomst till registren

och kan kontrollera om personen dömts för brott

enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller har

meddelats besöksförbud. Anhörigkommittén föreslår

att utredningens omfattning bör minskas och till

viss del ersättas av att anknytningspersonens

förmåga att försörja sökanden utreds. För att söka

undvika att utsatta parter utnyttjas föreslås vidare

att anknytningspersonens förhållanden i fråga om

eventuell tidigare brottslighet och äktenskap alltid

undersöks genom registerkontroll. Kommittén menar

att skyddsaspekten utgör ett skäl för att införa

försörjningskrav vid nyligen etablerade

förhållanden. Ett försörjningskrav skulle också

enligt kommittén motverka skenförhållanden.

Som anges i föregående avsnitt har utskottet

tidigare yttrat sig till EU-nämnden över förslaget

till direktiv om familjeåterförening

(2000/01:SfU7y). Utskottet berörde frågan om

bestämmelser för unionsmedborgare som inte utövat

sin rätt till fri rörlighet. Vidare uttalade

utskottet att det är mycket kritiskt till

utformningen framför allt när det gäller möjligheten

att göra en seriositetsprövning redan i samband med

prövningen av det första uppehållstillståndet vid

nyligen etablerade förhållanden.

Statsrådet Jan O Karlsson har i ett frågesvar den

13 februari i år angett att regeringen avser att ge

Migrationsverket i uppgift att se över de regler som

ändrades år 2000 i syfte att stärka skyddet för

kvinnor som misshandlas.

Som angetts under tidigare avsnitt har vid möte i

rådet för rättsliga och inrikes frågor den 27-28

februari 2003 uppnåtts en politisk överenskommelse

om familjeåterföreningsdirektivet, KOM(2002) 225.

Direktivet kommer inte att vara tillämpligt på

familjemedlemmar till EU-medborgare, oavsett om de

utnyttjat rätten till fri rörlighet eller inte.

EG-förordningen 1612/68 om arbetskraftens fria

rörlighet omfattar bl.a. make/maka, dock inte sambo

till en arbetstagare som är medborgare i en

medlemsstat och anställd i en annan medlemsstats

territorium, dvs. unionsmedborgare som utnyttjat sin

rätt till fri rörlighet. Eftersom make/maka har rätt

att ansluta sig till den som bor i Sverige med stöd

av EES-reglerna prövas inte äktenskapets seriositet.

Seriositetsprövning görs däremot när det rör sig om

sambor eftersom en sambos rätt att komma till

Sverige prövas enligt utlänningslagens regler.

Utskottet har tidigare i betänkande 1999/2000:SfU9

uttalat att uppehållstillstånd inte skall beviljas

vid tvångsäktenskap. Därvidlag blir den muntliga

utredningen av mycket stor betydelse och måste

omgärdas med olika åtgärder för att säkerställa att

det verkligen är parternas fria vilja som kommer

till uttryck vid så kallade arrangerade äktenskap.

Utskottet anser att beredningen inom

Regeringskansliet av Anhörigkommitténs förslag bör

avvaktas. Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:Sf8

yrkandena 6 i denna del och 20, 2002/03:Sf239

yrkande 11, 2002/03:Sf299, 2002/03:Sf334 yrkandena

27 och 28, 2002/03:Sf367 yrkande 19, 2002/03:A242

yrkande 35, 2002/03:Ju249 yrkandena 19 och 21 samt

2002/03:Ju363 yrkande 10.

Flyktingpolitiken

Flyktingbegreppet och andra skyddsgrunder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- ett utvidgat flyktingbegrepp omfattande

bl.a. könsrelaterad förföljelse

- avvisningsbeslut vid risk för tortyr

- asylsökande från Iran

- regeringens bedömning av inre

flyktalternativ

Jämför reservationerna 27 (fp, kd, v, c, mp),

28 (fp), 29 (v) och 30 (kd)

Gällande ordning

FN-konventionen från 1951 angående flyktingars

rättsliga ställning, Genèvekonventionen,

kompletterades år 1967 med ett protokoll angående

flyktingars rättsliga ställning, det s.k. New York-

protokollet. Protokollet innebär att staterna

förbinder sig att tillämpa konventionen utan

begränsning till händelser som inträffat före den

1 januari 1951 och som regel utan geografisk

begränsning till händelser som inträffat i Europa.

Genèvekonventionen innehåller bl.a. en definition

av vem som skall anses som flykting och föreskriver

förbud mot avvisning eller utvisning av personer

till ett land där de riskerar förföljelse eller till

ett land där de inte åtnjuter trygghet gentemot att

bli sända till ett land där de riskerar förföljelse.

I konventionen definieras en flykting som en

person som "i anledning av välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av sin ras, religion,

nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp

eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt

hemland och som inte kan eller på grund av sin

fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd".

I Genèvekonventionens artikel 33 anges att en

flykting inte får avvisas eller utvisas till ett

land där hans liv eller frihet hotas på grund av

hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till

viss samhällsgrupp eller politiska åskådning.

En flykting har enligt utlänningslagen en

principiell rätt att få uppehållstillstånd i

Sverige. Definitionen av vem som är flykting är

intagen i 3 kap. 2 § UtlL och har samma lydelse som

i Genèvekonventionen, dock med uttryckligt angivande

att denna rätt gäller oberoende av om förföljelsen

utgår från landets myndigheter eller om dessa inte

kan antas bereda skydd mot förföljelse från

enskilda.

Utöver flyktingar har tre andra kategorier enligt

3 kap. 3 § UtlL en principiell rätt att få skydd i

Sverige. Det rör sig om personer som lämnat sitt

land av andra skäl än av flyktinggrundande orsaker

och som

1. känner en välgrundad fruktan för att straffas

med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas

för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning,

2. på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt

behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof

inte kan återvända till sitt hemland, eller

3. på grund av sitt kön eller homosexualitet

känner välgrundad fruktan för förföljelse.

Som flykting och som skyddsbehövande enligt

ovanstående grunder anses även en person som är

statslös och som av de uppräknade skälen befinner

sig utanför det land där han eller hon tidigare haft

sin vanliga vistelseort, under förutsättning att

personen inte kan eller på grund av sin fruktan inte

vill återvända dit.

Enligt 8 kap. 1 § UtlL får en avvisning eller

utvisning aldrig verkställas om det finns skälig

anledning att tro att utlänningen riskerar

dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr eller att

utsättas för annan omänsklig eller förnedrande

behandling eller bestraffning.

Verkställighet får inte heller ske till ett land

där han eller hon inte är skyddad mot att sändas

vidare till ett land där personen riskerar

dödsstraff m.m.

I 4 kap. 12 § UtlL anges att när en fråga om

avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas

till om utlänningen på grund av bestämmelserna i

bl.a. 8 kap. 1 § UtlL inte kan sändas till ett visst

land eller om det annars finns särskilda hinder mot

att avgörandet verkställs.

I artikel 3 i FN:s konvention mot tortyr och annan

omänsklig eller förnedrande behandling anges

följande.

1. Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra

eller utlämna en person till en annan stat, i vilken

det finns anledning att tro att han skulle vara i

fara för att utsättas för tortyr.

2. För att fastställa huruvida sådan anledning

föreligger, skall de behöriga myndigheterna beakta

alla hänsyn av betydelse, vari i förekommande fall

även skall inbegripas förekomsten i den berörda

staten av ett konsekvent handlingsmönster av grova,

uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga

rättigheterna.

Också i artikel 3 i Europeiska konventionen angående

skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna, Europakonventionen, finns

ett förbud mot tortyr.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att regeringen den 11 april

2002 beslutade att en utredare skall föreslå

författningsändringar som är nödvändiga för att

personer som känner en välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning

skall kunna betraktas som flyktingar enligt 1951 års

Genèvekonvention (dir. 2002:49).

I skrivelsen anges att EG-kommissionen i oktober

2001 presenterade ett förslag till direktiv om

miniminormer för när medborgare i tredjeland och

statslösa personer skall betraktas som flyktingar

eller som personer som av andra skäl behöver

internationellt skydd samt om dessa personers

rättsliga ställning (KOM(2001) 510 slutlig). Från

svensk sida har framhållits vikten av att icke-

statlig förföljelse liksom förföljelse på grund av

kön och sexuell läggning inkluderas i

flyktingbegreppet. Förhandlingarna pågår alltjämt

och enligt slutsatserna från Europeiska rådet i

Sevilla i juni 2002 skall direktivet vara antaget

senast före utgången av juni 2003.

I skrivelsen anges vidare att FN:s kommitté mot

tortyr (CAT) hittills har prövat 20 ärenden i sak

avseende klagomål mot Sverige. Kommittén har uttalat

kritik mot Sverige i nio fall. För närvarande finns

i kommittén åtta öppna ärenden. En förutsättning för

att kommittén skall kunna pröva klagomål från

enskilda är att staten i fråga har accepterat den

individuella klagorätten. Många av de 131 stater som

är anslutna till konventionen har inte gjort detta.

Ingen avvisning har skett i de fall där Sverige har

kritiserats.

Europadomstolen är behörig att pröva klagomål från

enskilda mot samtliga stater som är anslutna till

Europakonventionen. I skrivelsen anges att Sverige

hittills inte har fällts i Europadomstolen i något

ärende avseende artikel 3 i konventionen.

Motioner

Könsrelaterad förföljelse

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs

i yrkande 1 i denna del ett tillkännagivande om att

vidga flyktingbegreppet till att omfatta även

förföljelse på grund av kön och sexuell läggning.

Motionärerna anser att den långsamma beredningen är

oacceptabel.

I motion 2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkandena 23 och 24 begärs tillkännagivanden om

att flyktingpolitiken bör vara generös och human

inte bara i högtidstalen när det gäller förföljda

homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Motionärerna anser att Sverige i internationella

forum bör verka för ett tilläggsprotokoll till

Genèvekonventionen för att ge flyktingstatus även åt

personer som förföljs på grund av kön, könsidentitet

eller sexuell läggning.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

2002/03:Sf256 yrkande 2 i denna del ett

tillkännagivande om att flyktingbegreppet bör vidgas

till att omfatta även förföljelse på grund av kön

eller sexuell läggning. Svensk lagstiftning bör

enligt motionärerna ändras redan innan det

föreslagna EU-direktivet antas.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6

yrkande 6 ett tillkännagivande om att en utredare

med uppgift att stärka skyddet för dem som riskerar

förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning

bör tillsättas samt att beslutsunderlag och

kompetens hos myndigheterna bör ses över.

Rosita Runegrund m.fl. (kd) begär i motion

2002/03:U328 yrkande 17 ett tillkännagivande om att

lagstiftning och praxis bör ge ett reellt skydd för

den som söker asyl för förföljelse på grund av kön.

Kvinnlig könsstympning bör enligt motionärerna

erkännas som ett brott mot grundläggande mänskliga

rättigheter.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2002/03:Sf3

yrkande 1 ett tillkännagivande om att det omedelbart

bör tillsättas en särskild utredare enligt dir.

2002:49 om flyktingstatus för personer som är

förföljda på grund av kön eller sexuell läggning.

I motion 2002/03:Sf228 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs att regeringen omgående tillsätter en

utredning om nödvändiga författningsändringar för en

utvidgad tolkning av Genèvekonventionen. Personer

som känner en välgrundad fruktan för förföljelse på

grund av kön eller sexuell läggning skall enligt

motionärerna kunna betraktas som flyktingar. Den som

erkänts som flykting har en i flera avseenden

förmånligare ställning än den som beviljats skydd

med stöd av andra bestämmelser i utlänningslagen.

I motion 2002/03:Sf4 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att

regeringen skyndsamt bör lägga förslag för att

stärka möjligheten till asyl för de grupper som

förföljs på grund av kön eller sexuell läggning.

I motion 2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) yrkande 15 begärs att regeringen ser över

könsbestämmelsen i utlänningslagen. Motionärerna

anser att det är av yttersta vikt att kvinnor som

får uppehållstillstånd på grund av genusrelaterad

förföljelse erhåller samma rättigheter och starka

skydd som den som får uppehållstillstånd som

flykting.

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion

2002/03:U326 yrkande 7 i denna del ett

tillkännagivande om att Genèvekonventionen behöver

ses över. Definitionen av flyktingbegreppet måste

utvidgas till att avse även förföljelse på grund av

kön eller sexuell läggning.

Lena Ek och Jörgen Johansson (c) begär i motion

2002/03:Sf320 ett tillkännagivande om en utredning

för att klargöra rättsläget vad gäller förföljelse

på grund av kön som kriterium vid asylansökan. Det

är enligt motionärerna möjligen rätt att unga

flickor som förföljs på grund av sitt kön och

riskerar könsstympning i stället skall ges skydd

enligt regler om skydd undan tortyr och annan

förnedrande eller omänsklig behandling eftersom

Sverige då också förbjuds att återsända personen

till ett land där hon kan riskera att utsättas för

just tortyr eller annan omänsklig och förnedrande

behandling.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8

yrkande 17 ett tillkännagivande om att vid t.ex.

hedersmord, könsstympning eller homosexualitet bör

en person ges uppehållstillstånd som skyddsbehövande

i stället för av humanitära skäl.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion

2002/03:Sf367 yrkande 18 ett tillkännagivande om att

förföljelse på grund av kön eller homosexualitet bör

inbegripas i flyktingbegreppet utan att eventuella

beslut i EU avvaktas. Könsstympning skall också

enligt motionärerna utgöra skäl för att erhålla

flyktingstatus.

Hillevi Larsson och Börje Vestlund (s) begär i

motion 2002/03:Sf319 ett tillkännagivande om att i 3

kap. 2 § UtlL skall inbegripas flyktingstatus för

homosexuella.

I flerpartimotionen 2002/03:Sf317 av Ulf Holm m.fl.

(mp, s, fp, v, c) begärs ett tillkännagivande om att

utlänningslagen bör ändras så att förföljelse på

grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet

ger flyktingstatus. Regeringens aviserade ståndpunkt

om att låta ett utvidgat flyktingbegrepp inkludera

kön och sexuell läggning är enligt motionärerna inte

tillräckligt eftersom transpersoner lämnas utanför.

Förföljelse på grund av kön, sexuell läggning eller

könsidentitet måste föras in under 3 kap. 2 § UtlL.

Övriga motioner om flyktingbegreppet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

2002/03:Sf256 yrkande 2 i denna del ett

tillkännagivande om att Sverige aktivt bör verka för

att kommissionens förslag och skyddsgrunder inte

urholkas, utan i stället förbättras genom att även

låta personer som flyr undan krig och svält,

krigsvägrare samt personer som förföljs av annan än

staten anses som flyktingar.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)

yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om

nödvändigheten av att snarast utarbeta en gemensam

definition av flyktingbegreppet inom EU.

Motionärerna pekar på att en asylsökande som kommer

till Sverige, och som här skulle ha fått

flyktingstatus, enligt Dublinkonventionen kan komma

att avvisas till första asyllandet där en annan

tolkning av flyktingbegreppet leder till avvisning.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs i yrkande 8 ett tillkännagivande om att

regeringen inte bör godta några inskränkningar i

skyddet för flyktingar och andra skyddssökande i

direktivförslaget om miniminormer för när medborgare

i tredjeland skall betraktas som flyktingar eller

som personer som av andra skäl behöver

internationellt skydd.

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion 2002/03:U326

yrkandena 6 och 7 i denna del tillkännagivanden om

att innan EU kan gå vidare och fastställa en

gemensam asylpolitik måste man vara överens om en

klar och entydig definition på flykting, immigrant,

asylsökande och tvångsflyttade. En gemensam asyl-

och flyktingpolitik inom EU kan enligt motionärerna

förhindra tävlan mellan medlemsländer. Motionärerna

anser vidare att Genèvekonventionen behöver ses

över. Flyktorsaker som krig och inbördeskrig,

odemokratiska regimer, förtryck av minoriteter samt

natur- och hungerkatastrofer innebär enligt

motionärerna att de tidigare definitionerna av

begreppen flykt och asyl måste utvidgas.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion

2002/03:Sf367 yrkande 17 ett tillkännagivande om att

bestämmelsen om övriga skyddsbehövande skall

användas i betydligt mer generös utsträckning än

tidigare.

Övriga motioner

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 6 begärs

ett tillkännagivande om en samlad analys av vilka

åtgärder som behövs för att Sverige inte skall

fällas av FN:s kommitté mot tortyr.

I motion 2002/03:U238 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande

7 begärs ett tillkännagivande om att händelserna i

Iran sedan våren år 2000 innebär en kraftig

försämring när det gäller mänskliga rättigheter och

att den svenska regeringen beaktar detta när det

gäller behandlingen av iranska flyktingars

möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 20 att regeringen återkommer med ett

klargörande om hur Sverige ser på asylsökande som

vid utvisning hänvisas till ett liv som

internflyktingar.

Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (s) begär i motion

2002/03:Sf217 ett tillkännagivande om att många

upplever själva ordet främlingspass som

nedvärderande varför det bör döpas om till t.ex.

resepass.

Utskottets ställningstagande

UNHCR har sett över flyktingbegreppet enligt

Genèvekonventionen och hållit globala konsultationer

med alla 136 länder som har undertecknat

konventionen. Översynen har utmynnat i en

handlingsplan för internationellt skydd, Agenda for

Protection.

Europeiska kommissionen presenterade hösten 2001

ett förslag till direktiv om miniminormer för när en

medborgare i tredjeland och statslösa personer skall

betraktas som flyktingar eller som personer som av

andra skäl behöver internationellt skydd samt om

dessa personers rättsliga ställning, KOM(2001) 510

(skyddsgrundsdirektivet). Förslaget innehåller

bestämmelser för fastställande av vilka av de

personer som söker internationellt skydd som skall

anses uppfylla villkoren för flyktingstatus och

vilka som skall anses berättigade till subsidiärt

skydd. Förslaget omfattar dock inte den som befinner

sig på medlemsstaternas territorier och som

medlemsstaterna fortlöpande tillåter att stanna där

av skäl som inte hänger samman med behovet av

internationellt skydd, t.ex. av humanitära skäl.

En av Genèvekonventionens fem grunder för

förföljelse som kan leda till flyktingstatus är

tillhörighet till viss samhällsgrupp. Europeiska

kommissionen har ansett att denna grund bör tolkas

brett och övergripande och således innefatta även

förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.

Regeringen har med anledning av direktivförslaget

uttalat att innehållet i förslaget i sak är bra och

att bl.a. tolkningen av begreppet "tillhörighet till

viss samhällsgrupp" är i linje med den svenska

ståndpunkten. Förhandlingarna pågår alltjämt och

enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Sevilla

i juni 2002 skall direktivet vara antaget senast

före utgången av juni 2003.

Utskottet kan konstatera att frågan om

internationellt skydd och om definitionen av

begreppet flykting samt alternativa skyddsformer är

föremål för diskussion i olika forum internationellt

och inom EU. Enligt utskottets mening är frågan om

definitionen av begreppet flykting och möjligheten

att erhålla flyktingstatus mycket viktig och

grundläggande inte minst när det gäller det övriga

arbetet inom EU med att utforma en gemensam

asylpolitik. Sverige har varit drivande i dessa

frågor. I utlänningslagen infördes också redan 1997

bestämmelser om att förföljelse från tredje part kan

utgöra grund för flyktingskap. Utskottet vill

understryka vikten av att arbetet med detta

grundläggande direktivförslag inte fördröjs.

Regeringen beslutade i april 2002 om direktiv

(2002:49) för att se över frågan om att i

utlänningslagen införa en möjlighet för personer som

förföljs på grund av kön eller sexuell läggning att

erhålla flyktingstatus. En utredare har förordnats

från den 4 mars 2003 och i tilläggsdirektiv den 13

februari 2003 (dir. 2003:7) anges att utredningen

skall ha slutfört sitt arbete senast den 1 november

2003. I direktivet anges också att utredningen skall

följa utvecklingen av förhandlingarna i rådet

rörande direktivförslaget.

Utskottet anser med det anförda att de motioner

som rör förföljelse på grund av kön eller sexuell

läggning får anses i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:Sf3 yrkande

1, 2002/03:Sf4 yrkande 3, 2002/03:Sf5 yrkande 1 i

denna del, 2002/03:Sf6 yrkande 6, 2002/03:Sf8

yrkande 17, 2002/03:Sf214 yrkande 15, 2002/03:Sf228,

2002/03:Sf256 yrkande 2 i denna del, 2002/03:Sf317,

2002/03:Sf319, 2002/03:Sf320, 2002/03:Sf367

yrkandena 17 i denna del och 18, 2002/03:L249

yrkandena 23 och 24, 2002/03:U326 yrkande 7 i denna

del och 2002/03:U328 yrkande 17.

Utskottet avstyrker även med det anförda

motionerna 2002/03:Sf239 yrkande 8, 2002/03:Sf256

yrkande 2 i denna del, 2002/03:Sf334 yrkande 7,

2002/03:Sf367 yrkande 17 i denna del och

2002/03:U326 yrkandena 6 och 7 i denna del.

Flyktingar och övriga skyddsbehövande har rätt

till uppehållstillstånd i Sverige. I samband med

prövningen av en asylansökan skall den beslutande

myndigheten ta hänsyn till eventuella

verkställighetshinder. Framkommer det att beslutet

inte kommer att kunna verkställas bör ett beslut om

avlägsnande inte fattas. Uppstår eller framkommer

hinder mot verkställighet först efter ett

lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning

finns dessutom regler om hinder mot verkställighet i

8 kap., bl.a. anges att en avvisning eller utvisning

aldrig får verkställas till ett land om det finns

skälig anledning att tro att utlänningen där skulle

vara i fara att straffas med döden eller att

utsättas för tortyr. Verkställighet får inte ske

till ett land där utlänningen inte är skyddad mot

att sändas vidare till ett land där han skulle vara

i sådan fara. Utskottet kan konstatera att

verkställighetshindret i dessa fall är absolut och

att svensk lag därmed till fullo överensstämmer med

Europakonventionen och med FN:s tortyrkonvention.

Utskottet utgår från att regeringen även

fortsättningsvis noggrant granskar de fall där

kritik har uttalats mot Sverige. Med det anförda

avstyrker utskottet motion 2002/03:Sf5 yrkande 6.

Vad gäller motionsyrkanden om avvisningar eller

utvisningar till vissa länder förutsätter utskottet

att vid prövningen av uppehållstillståndsfrågor en

bedömning av skyddsbehovet alltid sker individuellt

varvid omständigheterna i det enskilda fallet och

situationen i hemlandet beaktas. Motion 2002/03:U238

yrkande 7 avstyrks med det anförda.

Under det senaste årtiondet har ett viktigt inslag

i den svenska politiken varit att medverka till

åtgärder för att förebygga samt, när det inte kunnat

ske hantera och långsiktigt komma till rätta med

flyktingsituationer i olika delar av bl.a. västra

Balkan. I Daytonöverenskommelsen år 1995 bekräftades

rätten att återvända till hemorterna efter krigen

och fördrivningarna i Bosnien och Hercegovina samt

Kroatien. Regeringen har i april 2002 i ett

praxisbeslut gjort den bedömningen att

normaliseringsprocessen i Bosnien och Hercegovina

fortskridit så långt att det numera finns möjlighet

att tillämpa principen om inre flyktalternativ fullt

ut. Personer som anser sig ha svårigheter på en

bosättningsort i Bosnien och Hercegovina har

möjlighet att i stället välja en annan

bosättningsort inom landet. Utskottet anser att

någon redovisning av regeringen inte är påkallad och

avstyrker med det anförda motion 2002/03:Sf334

yrkande 20.

När det gäller yrkandet om att ordet främlingspass

kan upplevas diskriminerande och därför bör bytas ut

har utskottet tidigare, senast i betänkande

2000/2001:SfU9, avstyrkt likalydande yrkanden med

motiveringen att uttrycket främlingspass är ett väl

inarbetat begrepp och att ett byte av benämning

skulle kunna vara ägnat att skapa förvirring.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och

avstyrker motion 2002/03:Sf217.

Vidarebosättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bl.a.

redogörelse för avsatta medel för

vidarebosättning

Jämför reservation 31(fp, kd)

Skrivelsen

I skrivelsen anges att under år 2001 hade 14 stater

i Europa, Amerika och Afrika samt Australien och Nya

Zeeland kommit överens om att regelbundet ta emot

flyktingar för vidarebosättning. Under år 2001 tog

dessa stater emot ca 33 000 personer. Därutöver hade

5 stater tillfälliga överenskommelser om att ta emot

ett mindre antal flyktingar. Under år 2002 har UNHCR

ingått avtal med ett antal länder om att ca 100 000

personer skall kunna överföras för vidarebosättning.

Behovet av ytterligare platser bedöms dock som

mycket stort av UNHCR.

Under budgetåren 2001 och 2002 har riksdagen

anvisat medel motsvarande kostnaderna för

vidarebosättning av 1 840 personer per år. Medlen

har kunnat användas med viss flexibilitet. Av

skrivelsen framgår att år 2001 och 2002 avsattes 10

miljoner kronor för medicinska insatser såväl i

Sverige som i Bosnien-Hercegovina och i provinsen

Kosovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Medlen har

även använts för samverkan mellan svenska vårdgivare

och medicinsk personal i f.d. Jugoslavien. När det

gäller insatser på plats i Colombia för särskilt

utsatta personer, som påbörjades 1998, avsatte

regeringen i juni 2001 ytterligare 2,7 miljoner

kronor för att projektet skulle kunna fortsätta

under ytterligare ett år.

Under år 2001 överfördes 1 279 personer till

Sverige, huvudsakligen flyktingar från Afghanistan,

Irak och Iran. Under tiden januari-september 2002

har 713 personer överförts till Sverige. Även dessa

kommer främst från Afghanistan, Irak och Iran.

Motioner

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att det för

kvotflyktingar har anvisats medel mot-svarande 1 840

personer 2001. Emellertid överfördes endast 1 279

personer. Motionärerna anser att regeringen bör

återkomma med en förklaring till varför målen inte

uppnåtts.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6

yrkande 8 ett tillkänna-givande om att regeringen

bör klargöra huruvida medel avsatta för

kvotflyktingar skall användas för att föra över

1 840 personer eller täcka även annat.

I motion 2002/03:U297 av Lotta N Hedström (mp)

yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att Sverige

bör verka internationellt för att en särskild kvot

för afghanska flyktingar skall upprättas inom EU.

Detta skulle under uppbyggnadsåren ge särskild

uppmärksamhet till innevånare i flyktinglägren i

grannländerna och underlätta repatrieringsprogram

samt garantera försörjningen inne i Afghanistan.

Utskottets ställningstagande

Ett viktigt inslag i migrationspolitiken är

beredskapen att ta emot flyktingar för

vidarebosättning i Sverige. Enligt utskottets mening

är det viktigt att uttagningarna, liksom hittills,

görs i samarbete med UNHCR. Utskottet kan också

konstatera att de nordiska länderna har haft ett

nära samarbete när det gäller

vidarebosättningsarbetet. Inom ramen för samarbetet

med UNHCR har Migrationsverket bistått med personal

för att återföra afghanska flyktingar från Pakistan

till Afghanistan. Inom EU har Högnivågruppen för

asyl och migrationsfrågor, HLWG, utarbetat en s.k.

handlingsplan för bl.a. Afghanistan. I en rapport

från HLWG till Europeiska rådet i Nice år 2000 anges

att handlingsplanerna innehåller förslag till

åtgärder för samarbete på tre integrerade områden:

utrikespolitik, utveckling och ekonomiskt bistånd

samt migration och asyl. Viktiga delar i strategin

är enligt högnivågruppen bl.a. stöd för

demokratisering och främjande av

rättsstatsprincipen, social och ekonomisk

utveckling, lindring av fattigdom, stöd för

konfliktförebyggande och försoning, samarbete med

UNHCR och organisationerna för de mänskliga

rättigheterna och integrering av migranter. Vidare

anges i rapporten att UNHCR är en nödvändig aktör

när det gäller att fastställa och genomföra en

migrations- och asylpolitik, med iakttagande av

skyldigheterna i Genèvekonventionen.

Flyktingkommissariatet har knutits till såväl

utarbetandet av handlingsplanerna som deras

genomförande.

Utskottet anser med det anförda att något

tillkännagivande med anledning av motion

2002/03:U297 yrkande 1 inte är nödvändigt. Utskottet

avstyrker motionen.

Utskottet kan konstatera att riksdagen beslutat

att för 2003 avsätta medel motsvarande kostnader för

vidarebosättning för 1 840 flyktingar (prop.

2002/03:1, bet. 2002/03:SfU2, rskr. 2002/03:45 och

46). Utskottet, som i betänkandet uttalade att

medlen även avser att täcka bidrag till lösningar av

flyktingsituationer utanför Sverige också på annat

sätt än genom organiserad överföring hit, delade

regeringens uppfattning att medlen även

fortsättningsvis skall få användas med viss

flexibilitet. Utskottet poängterade vidare att det

vid en massflyktssituation är viktigt att inte andra

angelägna överföringar av skyddsbehövande får stå

tillbaka.

Av regleringsbrevet för Migrationsverket för 2003

framgår att anslagsposterna Vidarebosättning (bl.a.

schablonberäknade ersättningar till kommunerna) och

Resor vid vidarebosättning m.m. inom anslaget 12:3

Migrationspolitiska åtgärder uppgår till sammanlagt

drygt 261 miljoner kronor. Utskottet noterar att av

dessa medel får Migrationsverket utan särskilt

beslut av regeringen disponera knappt 150 miljoner

kronor, dvs. motsvarande ca 1 000 överförda

kvotflyktingar. I budgetunderlaget för 2003-2005

påpekar Migrationsverket att restriktionen i

regleringsbrevet skapar osäkerhet för myndigheten,

UNHCR, Integrationsverket och kommunerna i samband

med planeringen av uttagning, överföring och

mottagande. Härtill kommer att avräkningen mot

kvoten sker, inte med antalet beslut, utan med

antalet anlända. Migrationsverket har därför

föreslagit en planerings- och finansieringsmodell

som sträcker sig över flera år. Denna fråga tas åter

upp i budgetunderlaget. Utskottet vill betona att

möjligheten till vidarebosättning är en mycket

viktig del i det migrationspolitiska arbetet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

2002/03:Sf5 yrkande 3 och 2002/03:Sf6 yrkande 8.

Människosmuggling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

människosmuggling

Jämför reservationerna 32 (fp, c), 33 (m), 34

(v) och 35 (mp)

Gällande ordning

De nuvarande straffbestämmelserna för hjälp till

olaglig inresa finns i 10 kap. 2 a § UtlL. Fängelse

i högst sex månader eller, när omständigheterna är

mildrande, böter kan den dömas till som hjälper en

utlänning att komma in i Sverige i strid med

lagbestämmelserna. Är brottet grovt kan fängelse i

högst två år dömas ut. Vid bedömande av om brottet

är grovt skall domstolen särskilt beakta om

gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort

antal personer eller utförts under hänsynslösa

former. Även försök och förberedelse till brottet är

straffbart.

I och med Sveriges inträde som operativ deltagare

i Schengensamarbetet har bestämmelsen i 10 kap. 2 a

§ UtlL utvidgats till att även avse hjälp till

olaglig inresa i övriga Schengenstater. Förändringen

framgår av 10 kap. 3 a § UtlL. Förutsättningen är i

det fallet, till skillnad från om gärningen avser

inresa i Sverige, att det finns ett vinstsyfte.

I 10 kap. 5 § UtlL stadgas straff för den som i

vinstsyfte organiserar resor till Sverige för

utlänningar som saknar behövliga tillstånd för

inresa. Enligt bestämmelsen kan den som i vinstsyfte

planlägger eller organiserar verksamhet som är

inriktad på att främja att utlänningar reser till

Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för

inresa till Sverige dömas till fängelse i högst fyra

år eller, om brottet är mindre allvarligt, till

böter eller fängelse i högst sex månader. Även vissa

former av medhjälp till sådana brott är straffbara.

Enligt 10 kap. 3 § UtlL kan den som i vinstsyfte

försöker förhindra verkställighet av ett

avvisningsbeslut eller utvisningsbeslut dömas till

fängelse i högst ett år.

Även denna bestämmelse har, i och med Sveriges

inträde i Schengensamarbetet, utvidgats till att

avse gärning som berör övriga Schengenstater (10

kap. 3 a § UtlL).

Enligt 10 kap. 6 § UtlL kan transportmedel som

använts för att begå brott mot 10 kap. 2 a och 5 §§

UtlL förverkas. Enligt 4 kap. 7 § UtlL kan en

utlänning utvisas ur Sverige om han eller hon döms

för brott som kan leda till fängelse.

Motioner

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion 2002/03:Sf7

yrkande 6 ett tillkännagivande om att

människosmuggling är ett gissel som måste motverkas

och bekämpas genom bättre yttre gränskontroll och

polisiära insatser mot internationella och

organiserade ligor. Enligt motionärerna skulle

dessutom lagliga möjligheter till

arbetskraftsinvandring minska marknaden för

smuggling.

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 4 anges att debatten bör fokusera på

bristerna i EU-ländernas nuvarande migrations- och

asylpolitik i stället för på hur man skall bekämpa

människosmuggling. Åtgärder mot smugglarna får inte

användas som ett instrument för att försvåra för

människor att ta sig till Europa. I motionen begärs

ett tillkännagivande härom.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

2002/03:Sf256 yrkande 14 ett tillkännagivande om att

skärpta och harmoniserade straff kan vara nödvändiga

för att komma åt människohandel. Det får dock under

inga omständigheter införas sanktioner mot

människosmugglare där vinstsyftet tagits bort.

Gemensamma regler krävs också enligt motionärerna

för vilka skäl som skall bedömas som tillräckliga

för att bevilja asyl.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om att

regeringen bör begära omförhandlingar av direktivet

och rambeslutet om straff för den som underlättar

icke auktoriserad inresa eller vistelse i

medlemsstat för att eliminera alla inslag som

försvårar för dem som är i behov av asyl att ta sig

till ett EU-land. Det är enligt motionärerna

orimligt att låta medlemsstaterna själva avgöra om

en humanitär klausul skall finnas eller ej.

Mona Jönsson m.fl. (mp) anger i motion 2002/03:Sf8

yrkande 7 att om Sveriges migrationspolitik vore

generösare behövdes inte smugglingsresor. Om

straffen höjs kommer troligtvis smugglingen inte att

minska utan fortsätta till högre kostnader och på

farligare sätt för migranterna. Redan i dag anges i

brottsbalken straff för brott mot liv och hälsa.

Därför behöver straffen för människosmuggling i

utlänningslagen enligt motionärerna inte höjas. I

motionen begärs ett tillkännagivande om detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i tidigare avsnitt betonat vikten av

att EU utarbetar en gemensam asylpolitik grundad på

en fullständig och absolut tillämpning av

Genèvekonventionen och att Sverige i detta

sammanhang bör verka för att politiken utformas i

syfte att stärka flyktingars rättsliga skydd och

värna humaniteten och respekten för individens

mänskliga rättigheter.

Utskottet anser att det migrationspolitiska

utvecklingssamarbetet för svensk del bl.a. syftar

till att aktivt medverka till att i tredjeländer

bygga upp en migrationspolitisk rättsordning i linje

med internationella normer och konventioner. Viktiga

mål för Sveriges samarbete med vissa länder är att

bekämpa människosmuggling och olika former av

människohandel genom utveckling av ett

rättssamhälle.

I det av riksdagen godkända betänkande

2001/02:SfU6 Rambeslut om förstärkning av den

straffrättsliga ramen för bekämpning av olaglig

inresa m.m. har utskottet behandlat regeringens

proposition 2001/02:37 i vilken det föreslås att

riksdagen godkänner att det inom EU upprättade

utkastet till rambeslut antas. Utskottet uttalade

att i utkastet till direktiv fastställs i artikel

1.2 att humanitära handlingar får undantas från det

förbjudna området, vilket medför att Sverige även i

fortsättningen har rätt att behålla ett straffritt

område för humanitära handlingar. Enligt utskottets

mening hade det varit önskvärt att den humanitära

klausulen i vissa avseenden varit bindande för

medlemsstaterna. Utskottet kunde dock konstatera att

det inte varit möjligt att enas om en sådan

utformning av klausulen.

Anhörigkommittén överlämnade i augusti 2002 sitt

slutbetänkande Människosmuggling och offer för

människohandel (SOU 2002:69). Kommittén föreslår att

bestämmelserna i 10 kap. UtlL som i dag

kriminaliserar hjälp till olaglig inresa i Sverige

skall föras samman i en ny bestämmelse med

brottsrubriceringen människosmuggling. Vidare

föreslås en straffskärpning för människosmuggling

till fängelse i lägst två år och högst sex år.

Betänkandet bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottet, som anser att de kommande förslagen med

anledning av Anhörigkommitténs betänkande bör

avvaktas, avstyrker med det anförda motionerna

2002/03:Sf5 yrkande 4, 2002/03:Sf7 yrkande 6,

2002/03:Sf8 yrkande 7, 2002/03:Sf239 yrkande 4 och

2002/03:Sf256 yrkande 14.

Dublinärenden m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om undantag i

Dublinärenden

Jämför reservationerna 36 (fp, kd, c, mp) och

37 (v)

Gällande ordning

I den s.k. Dublinkonventionen från 1990 behandlades

bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen

av en ansökan om asyl som framställts i en av

medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna.

Konventionen, är tillämplig i samtliga EU:s

medlemsstater samt Island och Norge, och gäller i

förhållande till Sverige sedan 1997.

Som en följd av Amsterdamfördragets ikraftträdande

1999 blev de frågor som Dublinkonventionen reglerar

en del av gemenskapsrätten. I juli 2001 presenterade

Europeiska kommissionen ett förslag till förordning

om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken

medlemsstat som har ansvaret för att pröva en

asylansökan som en medborgare i ett tredjeland har

gett in i någon medlemsstat, KOM(2001) 447, den s.k.

Dublin II. Den av rådet beslutade förordningen, EG

nr 343/2003 med samma namn, Dublinförordningen, har

trätt i kraft den 17 mars 2003 och tillämpas fr.o.m.

den 1 september 2003. Förordningen bygger till stor

del på samma principer som Dublinkonventionen.

Ansvaret för prövning av en asylansökan (en ansökan

om internationellt skydd i enlighet med

Genèvekonventionen) åligger den medlemsstat som har

tagit störst del i den asylsökandes inresa (genom

att utfärda visering eller uppehållstillstånd) med

undantag av regler om familjeåterförening.

Förändringarna i förhållande till Dublinkonventionen

går huvudsakligen ut på att förkorta tidsfristerna i

handläggningen av ansökningar för att uppnå en

snabbare asylprocess. Varje medlemsstat får pröva en

asylansökan som lämnats in av en

tredjelandsmedborgare även om det inte föreligger

någon skyldighet enligt förordningen. Vidare får

varje medlemsstat, även om den inte är ansvarig

enligt förordningen, sammanföra familjemedlemmar och

andra släktingar i beroendeställning av humanitära

skäl. I förordningen anges att medlemsstaterna bl.a.

beaktar principen om non-refoulement.

Motioner

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

2002/03:Sf256 yrkande 13 ett tillkännagivande om att

Sverige bör vara drivande för att Dublinförordningen

inte medför de brister som finns i den nuvarande

Dublinkonventionen. Motionärerna anser att det måste

finnas större utrymme för att av humanitära skäl,

exempelvis på grund av sjukdom eller

familjeanknytning, låta asylprövningen ske i

exempelvis Sverige. Tidsfristerna bör förkortas och

reglerna förenklas. En genomresa i ett annat land än

Sverige skall enligt motionärerna inte hindra att en

asylansökan prövas i Sverige.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 6 ett tillkännagivande om att Sverige i

större utsträckning bör utnyttja möjligheten i

Dublinkonventionen att pröva asylärenden i syfte att

undvika att asylsökande hamnar i stater som har en

striktare lagstiftning och praxis än vad Sverige

har. Motionärerna anser att det kan uppstå problem

när det gäller tillämpningen av Dublinkonventionen i

förhållande till principen om non-refoulement.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 16 anges att varje medlemsstat har rätt att

med den sökandes samtycke pröva en asylansökan som

framställs till den, även om prövningen inte åligger

staten enligt Dublinkonventionen. Motionärerna anser

att Sverige i vissa fall bör använda sig av den

möjligheten. Ett tillkännagivande härom begärs.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

anförs att principen om non-refoulement skall vara

absolut och att Sverige skall tillämpa en mer

generös tolkning av Dublinkonventionen. Oaktat

principen om första asylland bör Sverige enligt

motionärerna i högre grad pröva asylskälen här, och

särskilt då det gäller barn. I yrkandena 26 och 27

begärs tillkännagivanden härom.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs i yrkande 6 ett tillkännagivande om att

regeringen vid förhandlingarna om Dublinförordningen

bör verka för principen att den asylsökande skall

kunna avgöra i vilket land han eller hon vill söka

asyl.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis peka på att Sverige

liksom övriga medlemsstater i EU är bundna av

folkrättsliga förpliktelser inom såväl

internationell flyktingrätt som mänskliga

rättigheter i övrigt. Detta innebär att viktiga

hörnstenar inom flyktingrätten, t.ex. att en

asylsökande inte får avvisas eller utvisas till ett

land där sökandens liv eller frihet hotas på grund

av hans eller hennes ras, religion, nationalitet,

tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk

åskådning, alltid skall följas. Detta gäller

givetvis även i förhållande till Dublinförordningen

och den tidigare Dublinkonventionen. Syftet med

dessa är att bl.a. garantera de asylsökande tillgång

i praktiken till ett förfarande för att avgöra

flyktingstatus men också att förebygga missbruk av

asylförfarandet. Såväl Dublinkonventionen som

förordningen bygger på principen om första asylland.

Detta innebär att medlemsstaterna i varje enskilt

fall skall göra en individuell bedömning av om det

föreligger omständigheter som gör att en asylansökan

skall prövas av ett annat land än det som

huvudregeln anger.

Utskottet kan konstatera att det i

Dublinförordningen anges att en medlemsstat dels får

pröva en asylansökan som lämnats in av en

tredjelandsmedborgare, dels får sammanföra

familjemedlemmar och andra släktingar i

beroendeställning av humanitära skäl. Rekvisiten för

vad som är att anse som humanitära skäl anges vara

särskilt familjeskäl och kulturellt betingade

faktorer. Genom förordningen har en, i förhållande

till konventionen, effektivare och snabbare procedur

skapats där bl.a. barns ställning stärks, liksom

rätten för familjemedlemmar att få sina

asylansökningar prövade av en och samma medlemsstat.

Vid utskottets besök vid Migrationsverket i

februari 2003 angav generaldirektören att det är i

få fall som Sverige gör förfrågningar i andra länder

enligt Dublinkonventionen. Sökanden har oftast

anhöriga i Sverige varför ansökan ändå skall prövas

i sak.

Med det anförda och med hänsyn till de

förbättringar som Dublinförordningen innebär

avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Sf256 yrkande

13, 2002/03:Sf334 yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 16

och 2002/03:Sf367 yrkandena 26 och 27.

När det gäller frågan om möjligheten för en person

att välja vilket land han eller hon vill söka skydd

i kan utskottet konstatera att principen om första

asylland fortsatt bör gälla som utgångspunkt för

prövningen av en asylansökan. Utskottet avstyrker

motion 2002/03:Sf239 yrkande 6.

Säkra länder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om säkra länder

Jämför reservation 38 (fp, kd)

Motioner

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

2002/03:Sf256 yrkande 1 ett tillkännagivande om att

asylrätten måste värnas i Sverige och Europa.

Motionärerna anser att asylansökningar skall prövas

individuellt för den enskilde på hans eller hennes

egna meriter och inte som medlem i en grupp. Alla

stater kan potentiellt kränka mänskliga rättigheter,

och inget land kan automatiskt betraktas som säkert.

EU bör inte införa begreppet säkra ursprungsländer

och säkra tredjeländer.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)

yrkandena 9 och 10 begärs tillkännagivanden om att

en lista över "säkra länder" inte skall upprättas

respektive om EU-medborgares rätt att söka asyl.

Motionärerna anför att det inte är otänkbart att

situationer skulle uppstå där människor löper risk

att förlora livet eller sina mänskliga rättigheter

även i Europa och att det s.k. Aznarprotokollet

inskränker EU-medborgares rätt att söka asyl i andra

medlemsländer. Regeringen bör snarast deklarera

huruvida man kommer att verka för en ändring på

denna punkt.

Utskottets ställningstagande

Enligt förslag till EG-direktiv om förfaranden för

att bevilja eller återkalla flyktingstatus skall

miniminormer fastställas för procedurerna, det s.k.

asylprocedurdirektivet, KOM(2002) 326.

Medlemsstaterna ges därigenom en möjlighet att

använda sig av principen om säkert tredjeland vid

prövningen av asylansökningar. Fastställandet av om

ett land skall anses som ett säkert tredjeland skall

i sådana fall ske enligt vissa principer angivna i

bilaga till direktivet. Exempelvis måste landet för

den enskilde asylsökanden betraktas som ett säkert

tredjeland. För att ett land skall anses som ett

säkert tredjeland krävs därvid bl.a. att den

asylsökande där har rätt att söka asyl, att få en

rättvis prövning och inte löper risk att sändas till

ett land där han riskerar att utsättas för

förföljelse.

Rådet för rättsliga och inrikes frågor gjorde i

november 2002 ett uttalande om säkra tredjeländer. I

uttalandet angavs bl.a. att ett gemensamt europeiskt

asylsystem måste grundas på Genèvekonventionen och

principen om non-refoulement. Flyktingar måste

garanteras ett snabbt och effektivt skydd och ett

förfarande måste inrättas för att förhindra

missbruk. Rådet ansåg att den skiftande

lagstiftningen i medlemsstaterna är ett hinder för

en väl fungerande asylpolitik i EU. Rådet uttalade

därefter att de stater som är medlemmar i Efta får

betraktas som säkra tredjeländer och att

kandidatländerna i princip får betraktas som säkra

tredjeländer från det datum de undertecknar

anslutningsfördragen. Rådet beslutade att prioritera

arbetet med hur säkra tredjeländer skall utses inom

ramen för arbetet med förslaget till direktiv om

asylprocedurer.

Den parlamentariska utredningen om en ny instans-

och processordning i utlänningsärenden (NIPU) har i

sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i asylärenden

(SOU 1999:16) i samband med övervägandena om en s.k.

snabbprocess för uppenbart ogrundade ansökningar

föreslagit en särskild ordning för vissa

tredjeländer som typiskt sätt kan anses vara säkra

första asylland. Kommittén menade att för att detta

skall kunna tillämpas skall regeringen ha fört upp

landet i fråga på en särskild förteckning.

Statsrådet Jan O Karlsson har i ett

interpellationssvar den 7 mars 2003 anfört att han,

när det gäller diskussionen i ministerrådet om

listor över säkra länder, har gjort klart att inte

ens EU:s medlemsstater i Genèvekonventionens mening

är undantagna från skyldigheten att ge varje person

en individuell prövning av sina asylskäl.

Utskottet har i yttrande 1997/98:SfU4y till

utrikesutskottet över proposition 1997/98:58

Amsterdamfördraget beträffande det s.k.

asylprotokollet eller Aznarprotokollet framhållit

att Sverige alltid i internationella sammanhang lagt

stor vikt vid att verka för en solidarisk

ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars

rättsliga skydd. Utskottet kunde inte godta någon

som helst inskränkning av Genèvekonventionen och

dess tilläggsprotokoll och andra internationella

åtaganden avseende asyl. Utskottet delade också

regeringens uppfattning att protokollet inte

inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt

flyktingkonventionen. Utskottet vidhåller denna

uppfattning.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

2002/03:Sf256 yrkande 1 samt 2002/03:Sf334 yrkandena

9 och 10.

Uppehållstillstånd av humanitära skäl

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om innebörden av

begreppet humanitära skäl

Jämför reservationerna 39 (fp, c) och 40 (kd)

Gällande ordning

Enligt 2 kap. 4 § 5 UtlL får uppehållstillstånd ges

till en utlänning som av humanitära skäl bör få

bosätta sig i Sverige.

Motioner

I motion 2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkandena 3-5 begärs tillkännagivanden om dels en

förändring av utlänningslagstiftningen för att

möjliggöra en mer generös tolkning av begreppet

humanitära skäl, dels att vid bedömning av

humanitära skäl skall, förutom klara medicinska

vårdbehov, även vistelsetid samt integration tas i

beaktande, dels att integration och vistelsetid

skall tillmätas särskild betydelse i barnärenden.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 17 att regeringen tillsätter en utredning

för att se över tillämpningen av bestämmelsen om

uppehållstillstånd av "humanitära skäl".

Motionärerna anför att många gånger anses inte

allvarliga sjukdomar eller, som t.ex. i

Kosovoflyktingarnas fall, såväl psykiska trauman som

risk för konflikter ha varit tillräckligt för att

behandlas som humanitära skäl.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i betänkande 2001/02:SfU8

avstyrkt liknande motionsyrkanden. Utskottet har då

anfört följande. Möjligheten att få

uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl fanns

redan före 1989 års utlänningslag. En genomgång av

gällande praxis gjordes av Invandrarpolitiska

kommittén, SOU 1983:29. Där angavs att

uppehållstillstånd undantagsvis skall kunna ges åt

utlänningar som kan anföra mycket starka humanitära

skäl för att få stanna i landet. I förarbetena till

1989 års utlänningslag anges i fråga om vilka

personer som kan omfattas bl.a. personer som på

grund av sjukdom eller andra personliga förhållanden

inte bör nekas uppehållstillstånd här eller personer

som inte omfattas av asylreglerna men där det ter

sig inhumant att tvinga personen att återvända på

grund av förhållandena i det andra landet, t.ex. ett

pågående krig. I utskottets betänkande 1996/97:SfU5

Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv angavs

att något förslag till ändrad lagstiftning vad avser

uppehållstillstånd av humanitära skäl inte lagts

fram i proposition 1996/97:25. Enligt propositionen

kommer, genom de nya skyddsregler som föreslås för

andra skyddsbehövande än flyktingar, humanitära skäl

i fortsättningen främst att avse dem som har

renodlat humanitära skäl. I ett vägledande

regeringsavgörande anges att behovet av vård skall

avse en livshotande sjukdom för vilken vård inte kan

beredas i hemlandet eller ett handikapp av

synnerligen allvarlig art. I samband med att

portalparagrafen om barnets bästa infördes 1997

betonade regeringen att de humanitära skälen bör

kunna vara av något mindre allvar och tyngd när ett

barn berörs. Bland annat lång vistelsetid i Sverige,

barnens anknytning hit och föräldrarnas hälsa bör

vägas in. Enligt ett regeringsavgörande kan även

släktskap i kombination med skäl av humanitär art

motivera ett uppehållstillstånd.

I yttrande över regeringens lagrådsremiss om en ny

instans- och processordning i utlänningsärenden

uttalade Lagrådet hösten 2002 bl.a. att som

bestämmelsen om humanitära skäl utformats överlåts

till den beslutande myndigheten/domstolen att avgöra

vad som skall anses vara tillräckliga humanitära

skäl för att en utlänning skall få

uppehållstillstånd i Sverige. Det innebär enligt

Lagrådet att en närmast diskretionär prövning

överlåts till migra-tionsdomstolarna. Trots att

bestämmelsen således riktar sig direkt till den

beslutande förvaltningsmyndigheten och domstolarna

finns i lagförslaget även ett bemyndigande för

regeringen att meddela föreskrifter om bl.a.

uppehållstillstånd av humanitära skäl. Lagrådet hade

principiella invändningar häremot och uttalade att i

de fall en bestämmelse riktad direkt till domstolen

finns i lagen bör domstolen döma efter den

bestämmelsen och inte bindas av några mellankommande

direktiv av regeringen. Lagrådet, som anförde att de

ytterligare kriterier som skall gälla måste framgå

av lagen, ansåg att detta borde övervägas i det

fortsatta lagstiftningsarbetet.

Direktiv har nyligen antagits för en kommitté som

skall se över utlänningslagstiftningen (dir.

2003:28). Kommittén skall bl.a. lämna förslag till -

utifrån förarbeten och författningar samt en

kartläggning av praxis - hur förutsättningarna för

uppehållstillstånd av humanitära skäl skall

preciseras i lag. I direktiven anges bl.a. att det

knappast i lagtext är möjligt att försöka räkna upp

alla de kriterier som kan ligga till grund för

uppehållstillstånd av humanitära skäl. Humanitära

skäl är ett begrepp som kan innehålla vitt skilda

omständigheter. Det rör sig ofta om att olika

faktorer vägs samman. I direktiven anges att det

likväl bör vara möjligt att ange några av de

omständigheter som skall beaktas. Kommittén skall

lämna förslag med utgångspunkt i den lagrådsremiss

med förslag till ny instans- och processordning i

utlännings- och medborgarskapsärenden som regeringen

beslutade om den 6 juni 2002 samt Lagrådets yttrande

från den 9 oktober 2002.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna 2002/03:Sf256 yrkandena 3-5 och

2002/03:Sf334 yrkande 17.

Barnets bästa

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om innebörden av

begreppet barnets bästa

Jämför reservation 41 (fp, kd, c, mp)

Motioner

I motion 2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att se över

bestämmelserna om barnets bästa så att

barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad gäller

asylsökande. Motionärerna anser att hänsynen till

barnets bästa som regel måste gå före samhällets

intresse av att reglera invandringen.

Sven Brus m.fl. (kd) anför i motion 2002/03:Sf334

att vid avvisning och utvisning skall barnets bästa

oreserverat sättas främst och att föräldrabalkens

bestämmelser om hämtning vid vårdnads- och

umgängestvister bör gälla. I yrkande 23 begärs ett

tillkännagivande härom.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att

barnkonventionens portalparagraf skall prioriteras

framför samhällsintresset av en reglerad invandring.

Utskottets ställningstagande

I samband med att den s.k. portalparagrafen om

barnets bästa infördes i utlänningslagen anförde

regeringen (prop. 1996/97:25 Svensk

migrationspolitik i globalt perspektiv) att barnets

bästa är en omständighet som skall beaktas bland

andra intressen vid utformningen av de svenska

invandringsreglerna. Många gånger måste en avvägning

göras mellan alternativ som har såväl goda som

dåliga konsekvenser för barnet. Avgörande vid

bedömningen av barnets bästa borde enligt regeringen

vara i vilken grad barnet i sin psykosociala

utveckling kan antas ta bestående skada av att

flytta tillbaka till hemlandet, att skiljas från de

oftast tillfälliga påfrestningar som en flyttning

till andra miljöer ofta innebär för ett barn.

Utskottet fann i sitt betänkande 1996/97:SfU5 det

mycket värdefullt att hänsynen till barnets hälsa

och utveckling samt barnets bästa i övrigt, genom

införandet av portalbestämmelsen, sattes i fokus och

att lagen därigenom kom att genomsyras av den hänsyn

som måste tas till barn vid lagens tillämpning.

Utskottet betonade även hur viktigt det är att ett

sådant synsätt också präglar myndigheternas arbete.

Utskottet delade regeringens uppfattning att

prövningen av barnets bästa inte generellt får

tillåtas att ta över samhällsintresset att reglera

invandringen. Utskottet finner inte anledning att nu

göra annan bedömning.

I direktiven till den nämnda parlamentariska

kommittén som skall göra en översyn av

utlänningslagstiftningen (dir. 2003:28) anges att

kommittén bl.a. skall rikta särskild uppmärksamhet

på hur den år 1997 införda portalparagrafen i

utlänningslagen om barnets bästa har kommit till

uttryck i bedömningar huruvida tillräckligt starka

humanitära skäl för uppehållstillstånd skall anses

föreligga i ärenden där barn är berörda.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

2002/03:Sf256 yrkande 6, 2002/03:Sf334 yrkande 23

och 2002/03:Sf367 yrkande 6.

Uppehållstillstånd efter viss tid m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- uppehållstillstånd efter viss tid

- uppehållstillstånd vid

verkställighetshinder

- uppehållstillstånd för gömda personer

Jämför reservationerna 42 (v), 43 (kd) och 44

(fp, mp)

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion

2002/03:Sf239 yrkande 13 att riksdagen beslutar om

sådan ändring av utlänningslagen att den som väntat

längre tid än 18 månader på ett lagakraftägande

avlägsnandebeslut automatiskt beviljas permanent

uppehållstillstånd om det inte föreligger synnerliga

skäl häremot.

I motion 2002/03:Sf300 av Mauricio Rojas m.fl. (fp,

m) yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivanden om

automatiskt uppehållstillstånd då normalväntetiden

sex månader i första instans överskrids och om

automatiskt uppehållstillstånd när ettårsgränsen för

den totala asylprocessen överskrids. Motionärerna

menar att man härmed bara följer regeringens egna

direktiv om att den totala väntetiden för den

asylsökande bör vara högst 12 månader.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)

yrkande 18 begärs att regeringen lägger fram förslag

till tidsgräns då uppehållstillstånd måste ges i de

fall verkställighet av utvisningen inte kan ske med

anledning av att ursprungslandet inte tar emot sin

medborgare.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

2002/03:Sf256 yrkande 20 ett tillkännagivande om att

som en unik engångsåtgärd bör gömda flyktingar

beviljas amnesti. De som i nuläget sedan lång tid

har hållit sig gömda sedan ett avvisningsbeslut har

vunnit laga kraft bör enligt motionärerna kunna

beviljas uppehållstillstånd. Vid synnerliga skäl som

allvarlig brottslighet skall undantag göras.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

yrkande 8 begärs att regeringen beviljar en

engångsamnesti för alla barn och deras familjer som

lever gömda i Sverige.

Mona Jönsson m.fl. (mp) menar i motion 2002/03:Sf8

yrkande 23 att gömda barn och deras familjer skall

ges amnesti eller uppehållstillstånd av humanitära

skäl. I motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare och senast i betänkande

2001/02:SfU8 behandlat motionsyrkanden om

uppehållstillstånd efter viss tid och då uttalat att

varje ansökan om uppehållstillstånd skall prövas

individuellt. Utskottet uttalade att det måste vara

en rättssäker process där samtliga omständigheter

och skäl för beslutet utreds. I begreppet rättssäker

la då utskottet även frågan om tidsutdräkten och

påtalade att självklart får handläggningstiden inte

vara orimligt lång. Utskottet ansåg sig inte kunna

ställa sig bakom yrkanden om att ett

uppehållstillstånd skall ges enbart på den grund att

en viss tid förflutit. Utskottet vidhåller denna

inställning och avstyrker motionerna 2002/03:Sf239

yrkande 13 samt 2002/03:Sf300 yrkandena 2 och 3.

Ett beslut om avvisning eller utvisning upphör att

gälla om det inte har verkställts inom fyra år från

det att beslutet vunnit laga kraft. Om det finns

hinder mot verkställighet på grund av att

utlänningen bl.a. riskerar dödsstraff, tortyr eller

förföljelse av t.ex. politiska skäl eller på grund

av kön eller sexuell läggning innebär det

regelmässigt att utlänningen har rätt till

uppehållstillstånd som flykting eller som

skyddsbehövande i övrigt. Finns praktiska hinder mot

verkställigheten, exempelvis då det land dit

verkställighet skulle ske vägrar att ta emot

utlänningen och svårigheterna inte till någon del

beror på den enskildes vägran att medverka, kan det

anses strida mot humanitetens krav att verkställa

beslutet om avvisning eller utvisning. Det kan i

dessa fall föreligga grund för uppehållstillstånd.

Kommittén om ny instans- och processordning i

utlänningsärenden (NIPU) har i sitt slutbetänkande

Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16)

anfört att det kan finnas praktiska hinder för

verkställighet, exempelvis när det land dit

avvisning eller utvisning skall ske vägrar att ta

emot utlänningen, och att denna situation i dag inte

är klart reglerad i lag. Kommittén föreslog vissa

ändringar i utlänningslagen. Vidare har Riksdagens

revisorer i sitt förslag om uppehållstillstånd för

asylsökande påtalat att en snabbare verkställighet i

vissa fall är en förutsättning för att asylprocessen

skall kunna avslutas inom rimlig tid. Utskottet

underströk i samband med behandlingen av

revisorernas förslag vikten av att finna en lösning

när det gäller utlänningar som inte kan återvända

hem därför att hemlandet inte tar emot sina egna

medborgare (2001/02:RR16, bet. 2001/02:SfU13, rskr.

2001/02:250 och 251).

Enligt folkrätten är alla länder skyldiga att ta

emot sina egna medborgare. Utskottet utgår från att

regeringen i alla sammanhang arbetar för att alla

länder skall respektera denna princip och att den

även bör gälla personer som varit varaktigt bosatta

i ett land utan att vara medborgare, t.ex.

statslösa. Utskottet anser att det är mycket

olyckligt med fall där en person som har erhållit

ett avvisningsbeslut och som vill återvända inte kan

det. Det kan emellertid handla om en person som inte

vill återvända hem och som därför försvårat

utredningen och verkställigheten. Utskottet vill

också peka på att det i dessa fall handlar om

personer som har fått sina skäl prövade individuellt

och som inte har ansetts vara i behov av

internationellt skydd.

Utskottet avstyrker med det anförda motion

2002/03:Sf334 yrkande 18.

Utskottet kan inte tillstyrka en ordning där

personer som fått avslag på en asylansökan och som

håller sig gömda för att undgå verkställighet av ett

avvisnings- eller utvisningsbeslut enbart på den

grunden beviljas uppehållstillstånd. Prövningen av

en ansökan om uppehållstillstånd skall ske

individuellt i förhållande till gällande lag.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

2002/03:Sf8 yrkande 23, 2002/03:Sf256 yrkande 20 och

2002/03:Sf367 yrkande 8.

Uppehållstillstånd vid människohandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- uppehållstillstånd vid människohandel

- EG-direktiv om uppehållstillstånd vid

människohandel

- skyddade vistelseorter för personer utan

uppehållstillstånd

Jämför reservationerna 45 (fp, c), 46 (m), 47

(kd), 48 (mp), 49 (v) och 50 (c)

Skrivelsen

Ett för Sverige prioriterat inslag i all

migrationspolitisk samverkan med andra länder är

enligt skrivelsen att ta initiativ till samarbete

för att bekämpa människohandel som syftar till

sexuell exploatering, liksom att stödja offren för

denna handel. Sverige kommer att fortsatt verka för

att yrkesutbildning organiseras för bl.a. poliser

och åklagare för att på alla sätt medverka till att

stävja detta problem. I skrivelsen anges vidare att

Sverige också stöder ett stort antal insatser direkt

riktade mot olika aspekter av människohandeln i

Central- och Östeuropa, huvudsakligen genom

International Organization for Migration (IOM). Det

handlar bl.a. om informationsinsatser, stöd till

lagstiftningsarbete och utveckling av förmågan att

lagföra förövare. Insatser sker också för att stödja

människohandelns offer med rehabilitering,

repatriering och återintegrering.

Anhörigkommittén har haft i uppdrag att utreda

frågan om uppehållstillstånd till offer för

människosmuggling och människohandel. Kommittén

överlämnade i augusti 2002 sitt slutbetänkande

Människosmuggling och offer för människohandel (SOU

2002:69). Betänkandet remissbehandlas under hösten

2002.

Motioner

Bo Könberg m.fl. (fp) anför i motion 2002/03:Sf5

yrkande 5 att det är angeläget att lagändringar

genomförs som ger möjlighet att lagföra dem som

låter människor bli handelsvaror. Motionärerna anger

att Anhörigkommittén föreslagit att offer för

människohandel skall ges tillfälliga

uppehållstillstånd. I motionen begärs ett

tillkännagivande härom.

I motion 2002/03:Sf6 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande

5 begärs förslag som motverkar handel med människor.

Motionärerna anför att målet bör vara att skydda och

hjälpa offren och samtidigt upptäcka och straffa

förövarna. Det bör utredas hur offren kan skyddas

när de återvänder hem, och det måste finnas ett

genderperspektiv i biståndet.

Rosita Runegrund m.fl. (kd) begär i motion

2002/03:U328 yrkande 3 ett tillkännagivande om

temporära uppehållstillstånd och riktat stöd till de

genom trafficking utsatta kvinnorna. Motionärerna

förordar uppsökande verksamhet så att utsatta

kvinnor får stöd i de länder de sålts till och de

s.k. beskyddarna åtalas och temporära

uppehållstillstånd beviljas kvinnorna.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om

förändringar i förslaget till direktiv om

tillfälligt uppehållstillstånd för offer för

människohandel som är beredda att samarbeta med

myndigheterna. Syftet med direktivförslaget är

enligt motionärerna enbart att underlätta

myndigheternas kamp mot människohandel. I

motivtexten till direktivet sägs mycket klart att

det inte har något som helst syfte att ge skydd till

offren.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8

yrkande 8 ett tillkännagivande om att offer för

människohandel skall beviljas permanent

uppehållstillstånd av humanitära skäl.

I motion 2002/03:Ju248 av Catharina Elmsäter-Svärd

(m) yrkande 1 anförs att de utsatta kvinnorna bör

ges tillfälliga uppehållstillstånd för att

säkerställa att offren kan vittna om smugglarnas

brottsliga handlingar. Ett tillkännagivande härom

begärs.

I motion 2002/03:Sf4 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att

möjligheterna att stärka tryggheten och den

rättsliga ställningen för utsatta människor som

vistas i landet utan uppehållstillstånd bör

undersökas. Motionärerna menar att det skulle kunna

upprättas särskilda enheter inom bl.a. polisen som

kan hjälpa och skydda illegala invandrare från

människohandlare eller smugglare. Vidare bör det

enligt motionärerna finnas vistelseorter med

särskilt skydd för dem som upplever hot.

Utskottets ställningstagande

I februari 2002 lade kommissionen fram ett förslag

till direktiv om tillfälligt uppehållstillstånd för

offer för medhjälp till olaglig invandring och

människohandel som samarbetar med myndigheterna

KOM(2002) 71. I direktivet anges bl.a. att medhjälp

till olaglig invandring och människohandel är två

skilda brott i lagens ögon, men i praktiken

sammanfaller de ofta. Så är fallet enligt direktivet

när invandrare utnyttjas under resan för att kunna

betala den, när människor hålls i skuldslaveri när

de väl anlänt till resans mål eller när människor

tror sig ha hittat en väg till ett bättre liv i ett

mer utvecklat land men i stället utnyttjas för

sexuella syften eller som arbetskraft. I

direktivför- slaget anges vidare att trots att de

är offer för brottsliga handlingar vågar de ofta

inte vända sig till myndigheterna i värdlandet av

rädsla för att omedelbart skickas tillbaka till

ursprungslandet. Detta är ett misslyckande ur

offrens synvinkel och gör att de inte varnar andra

från att göra samma misstag. Till detta kommer

rädslan för repressalier från människosmugglarna,

antingen direkt mot offren själva eller mot deras

anhöriga i ursprungslandet. Med begreppet offer i

förslaget avses personer som lidit skada, t.ex.

genom att de utsatts för fara eller därför att deras

kroppsliga integritet kränkts. Förhandlingar inom

Europaparlamentet pågår. Europaparlamentet har i

sitt yttrande den 5 december 2002 gjort en positiv

bedömning och framhåller att människohandel innebär

en allvarlig kränkning av de mänskliga

rättigheterna. Parlamentet bekräftar att offren har

möjlighet att utnyttja tillämpligt asylförfarande

samt försvarar frivilligorganisationernas roll när

det gäller att skydda offren.

När det gäller offer för människohandel föreslår

Anhörigkommittén i betänkandet Människosmuggling och

offer för människohandel (SOU 2002:69) att det skall

införas en särskild bestämmelse i utlänningslagen om

att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges en

utlänning, om det med hänsyn till genomförandet av

förundersökning eller huvudförhandling i brottmål

kan anses befogat. Ett kortare uppehållstillstånd

föreslås också kunna ges en utlänning som i en akut

och uppslitande situation behöver viss betänketid

för att ta ställning till sin eventuella medverkan i

en brottsutredning. I den mån utlänningar som

beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd under sin

vistelse är i behov av bistånd i form av t.ex.

hälso- och sjukvård, föreslår kommittén att detta

skall ges i samma utsträckning som till asylsökande.

Annat eventuellt bistånd föreslår kommittén att

vistelsekommunen skall ansvara för. Kommittén anser

även att offren i vissa situationer skall kunna

beviljas permanent uppehållstillstånd av humanitära

skäl. Ärendet bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

I ett frågesvar den 30 januari 2003 har statsrådet

Jan O Karlsson angett att han avser att under våren

lägga fram en proposition som utgår från

Anhörigkommitténs förslag och som kommer att

förbättra möjligheterna att lagföra

människohandelsbrott.

Den som är offer för människohandel har utsatts

för en mycket allvarlig brottslighet. Det är därför

enligt utskottets mening ytterst angeläget att

offrets rätt till information, skydd och vistelse i

samband med det straffrättsliga förfarandet

säkerställs. Utskottet finner, med hänsyn till

Anhörigkommitténs förslag och det pågående arbetet i

EU, inte anledning för riksdagen att nu göra något

uttalande. Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 2, 2002/03:Sf5

yrkande 5, 2002/03:Sf6 yrkande 5, 2002/03:Sf8

yrkande 8, 2002/03:Sf239 yrkande 10, 2002/03:Ju248

yrkande 1 och 2002/03:U328 yrkande 3.

Verkställighet av avvisnings- och

utvisningsbeslut

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- familjesplittring vid verkställighet

- närvaro av s.k. god man vid verkställighet

Jämför reservationerna 51 (fp, c) och 52 (mp)

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att en särskild utredare

tillkallats i april 2002 med uppgift att se över

regler och praxis vid verkställighet av avvisnings-

och utvisningsbeslut (dir. 2002:43). Utredaren skall

se över om nuvarande regler på området är

ändamålsenliga, särskilt när det gäller ärenden där

utlänningens identitet är oklar. Den 28 november

2002 beslutade regeringen att ge utredningen

tilläggsdirektiv (dir. 2002:147) att se över vissa

sekretessfrågor. Uppdraget skall redovisas senast

den 20 mars 2003.

Motioner

I motion 2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om åtgärder

för att undvika att familjer splittras i samband med

förvarstagning och verkställighet av avvisning.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion

2002/03:Sf367 yrkande 25 ett tillkännagivande om att

en god man skall närvara vid avvisning. Motionärerna

anser att man därigenom kan säkerställa att allt går

rätt till.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om att hålla samman familjen

vid en avvisning noterade utskottet i betänkande

2001/02:SfU8 att dåvarande statsrådet med anledning

av en fråga om avvisning av familj till olika länder

uttalat bl.a. att utlänningslagen inte särskilt

reglerar frågan om hur verkställighet av ett

avvisningsbeslut skall ske. Enligt den praxis som

utlänningsmyndigheterna följer skall familjer inte

splittras vid en avvisning. Respekten för de

mänskliga rättigheterna måste vara en ledstjärna i

utlänningsmyndigheternas arbete, och i

utlänningslagen stadgas att myndigheterna särskilt

skall beakta barnets bästa.

Med det anförda och då beredningen av

utredningsförslagen om verkställighet av avvisnings-

och utvisningsbeslut bör avvaktas avstyrker

utskottet motion 2002/03:Sf256 yrkande 7.

Utskottet finner inte skäl att förorda att en s.k.

god man alltid skall närvara vid verkställigheten av

beslut om avvisning eller utvisning. Motion

2002/03:Sf367 yrkande 25 avstyrks.

Visering

Viseringsplikt och besöksvisum

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- viseringspliktiga länder

- praxis vid besöksvisum

- norra Irak

Jämför reservationerna 53 (fp, kd, v, c, mp),

54 (fp, v, c) och 55 (v)

Gällande ordning

Av 1 kap. 3 § UtlL framgår att en utlänning som

reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering

om inte utlänningen är medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge. Regeringen får

föreskriva undantag från kravet på visering.

Undantagen finns angivna i 2 kap. 4 och 5 §§ UtlF

och omfattar bl.a. medborgare i EU-länderna.

Enligt Schengenavtalet gäller i princip att ett

visum som är beviljat i ett EU-land (utom

Storbritannien och Irland) eller i Norge och Island

gäller för besök i samtliga dessa länder.

I förordning EG nr 539/2001 regleras vilka länders

medborgare som behöver visering respektive vilka som

är undantagna från viseringskrav.

Skrivelsen

I skrivelsen anges att arbetet med att öka

harmoniseringen av viseringspolitiken inom EU och

Schengenstaterna fortsätter. En revidering av

förordningen över vilka länders medborgare som måste

ha visering vid inresa i medlemsstaterna och vilka

som är befriade från detta krav är under

utarbetande. En enhetlig utformning av visering och

uppehållstillstånd skall ha införts i

medlemsstaterna under 2003.

De nya gemensamma konsulära anvisningarna skall

tas i bruk senast den 1 januari 2003.

I handlingsplanen gällande olaglig invandring

anges att ett europeiskt identifieringssystem för

viseringar skall inrättas. Kommissionen har fått i

uppdrag att lägga fram en genomförbarhetsstudie

gällande dessa frågor. En delrapport planeras till

början av 2003, och slutrapporten förväntas i slutet

av mars 2003.

Motioner

Allmänt om visumpolitiken

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 2002/03:Sf256 yrkande

16 ett tillkännagivande om att viseringspolitiken i

dag används på ett oacceptabelt sätt för att göra

det svårare för människor med skyddsbehov att söka

asyl i Västeuropa och att Sverige aktivt måste verka

för att korta listan över viseringspliktiga länder.

Också i motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl.

(fp) yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om att

Sverige aktivt bör verka för att korta listan över

viseringspliktiga länder.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 14 begärs ett tillkännagivande om att

regeringen i EU bör verka för en förkortning av

listan över visumpliktiga länder och att visumkrav

inte får används som medel att utestänga flyktingar

och andra skyddsbehövande från EU:s medlemsstaters

territorium.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion

2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del ett

tillkännagivande om att den restriktiva

visumpolitiken har gjort det svårt för människor att

ta sig in i EU. Bland annat har listan över länder

med visumtvång ökat.

Visum vid besök

I motion 2002/03:Sf216 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 5 anförs att om den normala

viseringspolitiken för släktbesök gjordes enklare,

snabbare och generösare skulle många anhöriga, inte

minst åldriga föräldrar, inte se sig tvingade att

söka uppehållstillstånd i Sverige. Motionärerna

begär ett tillkännagivande härom.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 31 ett tillkännagivande om rutiner och

praxis vid svenska ambassader avseende besöksvisum.

Motionärerna anser att samma krav skall gälla

oavsett från vilket land man söker och att

regelförenklingar bör genomföras.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om att

regeringen bör utfärda tydliga riktlinjer så att

Migrationsverkets handläggning av visumärenden

genomsyras av en inställning av humanitet och icke-

diskriminering.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion

2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del ett

tillkännagivande om att personer som bor permanent i

Sverige skall kunna få besök av sina anhöriga.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

yrkande 24 begärs ett tillkännagivande om en mer

generös linje när det gäller utfärdandet av

besöksvisum. Motionärerna anser att det är

diskriminerande att anse vissa länder som mer

riskabla utifrån avhoppsbenägenhet.

Också i motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl.

(mp) yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om besök

i Sverige.

Visum i andra fall

I motion 2002/03:Sf224 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkandena 1

och 2 begärs tillkännagivanden om att en restriktiv

hållning när det gäller visum för utbytesstudier

mellan Sverige och irakiska Kurdistan lett till att

alla vägar är stängda. Utbyte skulle vara till gagn

för hela regionens uppbyggnad och bör enligt

motionärerna snarast möjliggöras. Vidare bör

resehandlingar för kurder som lever i den autonoma

zonen i irakiska Kurdistan kunna utställas av FN.

Dessa personer lever under ett ständigt hot från

regimen i Bagdad och kan härmed inte få tillgång

till nödvändiga resedokument.

Utskottets ställningstagande

Av det av riksdagen godkända betänkandet Svensk

migrationspolitik i globalt perspektiv (bet.

1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) framgår att det

övergripande målet för den svenska

viseringspolitiken är att skapa så stor frihet som

möjligt för personer att röra sig över gränserna.

Det är av största vikt att kontakter mellan

människor i olika länder underlättas, såväl i fråga

om släktkontakter som kommersiella och kulturella

förbindelser på olika plan. Önskemålet om fri

rörlighet måste dock ställas mot nödvändigheten av

att upprätthålla den reglerade invandringen.

Beträffande förhållandet mellan viseringspolitik

och möjligheten att söka asyl har utskottet

tidigare, senast i betänkande 2001/02:SfU8,

vidhållit den uppfattning som kommit till uttryck i

proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i

globalt perspektiv, nämligen att viseringskrav

endast i mycket liten utsträckning torde hindra

människor från att söka skydd, men att det däremot

kan vara ett hinder för dem att söka asyl just i

Sverige samt att det inte finns någon rätt för

asylsökande att själv välja asylland. Utskottet

vidhåller denna uppfattning. Utskottet vill också

åter nämna att genom förordning EG nr 539/2001 om

vilka länders medborgare som behöver visering

respektive vilka som är undantagna från

viseringskrav harmoniseras viseringspolitiken fullt

ut vad avser landförteckningarna, vilket i sin tur

innebär att det inte längre finns några tredjeländer

för vilka medlemsstaterna ensidigt får bestämma om

medborgarna i dessa länder skall omfattas av

viseringskrav eller inte. Utskottet vill understryka

vikten av att Sverige inom EU fortsatt aktivt driver

frågan om viseringsfrihet för så många länder som

möjligt.

Anhörigkommittén har när det gäller frågan om

viseringskrav liksom visum för släktbesök i sitt

betänkande Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13)

angett att målet för viseringspolitiken, att

möjliggöra kontakter och besök, uppfylls genom att

Sverige beviljar en stor del - mellan 85 och 90 % -

av de dryga 200 000 ansökningar i viseringsärenden

som avgörs varje år. Anhörigkommittén anför

emellertid att regeringens tidigare gjorda

uttalanden om vikten av en så generös

viseringspolitik som möjligt bör få större

genomslag. Kommitténs bedömning är att det är

viktigt att besöksmöjligheterna för släktingar inte

begränsas mer än nödvändigt. Presumtionen vid en

tillståndsprövning måste vara att det inte är fråga

om en person som avser att hoppa av. Exempelvis bör

en tidigare ansökan om permanent uppehållstillstånd

enligt kommittén inte nödvändigtvis negativt påverka

bedömningen av om tillstånd kan ges. Kommittén pekar

på svårigheten att i enskilda fall försöka avgöra

vad som väger tyngst, en generös viseringspolitik

eller risken för avhopp. Det är svårt att utfärda

mer precisa riktlinjer för var gränsen skall gå.

Just den individuella bedömning som skall göras i

varje fall talar enligt kommittén för att

riktlinjerna måste ges ett ganska allmänt innehåll.

Migrationsverkets styrelse utfärdar riktlinjer för

beslut i ärenden om visering. I varje ärende skall

göras en bedömning av om det finns risk för att den

sökande, på grund av personliga eller andra

förhållanden, inte återvänder till hemlandet.

Utskottet kan i detta sammanhang dela

Anhörigkommitténs bedömning att det är viktigt att

besöksmöjligheterna för släktingar inte begränsas

mer än nödvändigt. En strikt viseringspolitik

drabbar särskilt hårt invandrare som inte själva har

möjlighet att resa till hemlandet för släktbesök.

Utskottet vill framhålla vikten av att varje

visumansökan noga prövas utifrån de individuella

omständigheterna.

Utskottet kan konstatera att viseringspolitiken

inom EU och Schengensamarbetet har harmoniserats vad

avser vilka länders medborgare som skall ha visering

och vilka som skall vara befriade från

viseringstvång vid inresa i medlemsstaterna (för. EG

nr 539/2001). Förordningen innebär inte att praxis

harmoniseras. Svenska myndigheter beslutar vem som

skall beviljas visering. När det gäller den

praktiska handläggningen av viseringsansökningar,

handböckers innehåll och utveckling av datasystem

återstår mycket arbete. I maj 2001 antog

ministerrådet slutsatser om lokalt konsulärt

samarbete som ett led i strävan att harmonisera

tolkningen av det gemensamma regelverket.

En migrationspolitisk utvärdering av Sveriges

tillträde till det operativa Schenegensamarbetet har

genomförts (Ds 2002:64). I promemorian beskrivs

konsekvenserna av deltagandet i det operativa

samarbetet vad gäller bl.a. visumhanteringen.

Direktiv har nyligen antagits för en kommitté som

skall se över utlänningslagstiftningen (dir.

2003:28). Kommittén skall bl.a. lämna förslag till -

utifrån förarbeten och författningar samt en

kartläggning av praxis - hur förutsättningarna för

visering skall preciseras i lag.

Med det anförda och med hänsyn till bl.a.

beredningen av Anhörigkommitténs betänkande anser

utskottet att riksdagen inte bör göra något

uttalande med anledning av motionerna 2002/03:Sf5

yrkande 9, 2002/03:Sf8 yrkande 15, 2002/03:Sf214

yrkande 3, 2002/03:Sf216 yrkande 5, 2002/03:Sf239

yrkandena 14 och 15, 2002/03:Sf256 yrkande 16,

2002/03:Sf334 yrkande 31 och 2002/03:Sf367 yrkande

24. Motionerna avstyrks.

När det gäller frågor om visum för personer från

norra Irak förutsätter utskottet att utlännings- och

utlandsmyndigheterna gör en prövning i varje enskilt

fall. Utskottet kan också konstatera att Sverige

sedan ett flertal år ger humanitärt bistånd till

norra Irak. Förra året uppgick detta bistånd, som

kanaliseras via ett antal enskilda humanitära

organisationer, till totalt 45 miljoner kronor.

Utskottet vill även peka på att Sverige i samarbete

med UNHCR tar emot personer i behov av skydd för

vidarebosättning i Sverige. Utskottet avstyrker med

det anförda motion 2002/03:Sf224 yrkandena 1 och 2.

Visum för asylsökande och asylansökan i

utlandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om visum för

asylsökande och asylansökan i utlandet

Jämför reservationerna 56 (kd, c) och 57 (v,

mp)

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 5 ett tillkännagivande om att Sverige inom

EU bör ta initiativ till att visumsystemet ses över

samt till en undersökning av hur "nödvisum" till

asylsökande skulle fungera. I motionen anförs att

det i dag inte går att söka asyl från utlandet och

att det inte heller går att få visum till Sverige

för att söka asyl. Detta har till viss del medfört

att alltfler människor på flykt ser sig hänvisade

till illegala metoder som den växande organiserade

flyktingsmugglingen.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 18 begärs att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att lägga fram förslag om en

möjlighet för beskickningar att utfärda visum till

skyddsbehövande antingen när dessa befinner sig i

hemlandet eller i tredjeland (asylvisum). Flera

stater har redan infört olika varianter av denna

möjlighet, som dock enligt motionärerna endast bör

få utgöra ett komplement till det traditionella

sättet att söka asyl. Praktiska problem kan vara

avsaknad av en svensk ambassad i flyktingens

hemland, risker för den asylsökande att besöka

ambassaden, problem med sekretessen, frånvaro av

möjlighet till advokathjälp m.m.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion

2002/03:Sf367 yrkande 20 ett tillkännagivande om att

regeringen bör se över förslaget om ett s.k.

humanitärt visum. Motionärerna anser att det bör

skapas en möjlighet för presumtiva flyktingar att

snabbt lämna ursprungsregionen eller transitländer

genom att kunna söka humanitärt visum via

ambassader, under förutsättning att personen kan

göra gällande att han eller hon annars skulle

utsättas för mycket grava hot till liv och frihet.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 14 begärs ett tillkännagivande om att

möjligheten att införa ett s.k. humanitärt visum bör

ses över.

Utskottets ställningstagande

Europeiska kommissionen har för avsikt att följa upp

en studie av tre forskare om möjligheten att söka

asyl vid EU-ländernas ambassader runt om i världen.

Kommissionen avser att komma med ett meddelande så

att medlemsländerna får diskutera denna och andra

möjligheter.

Statsrådet Jan O Karlsson har i svar på en

interpellation den 7 mars 2003 angett att han tagit

del av studien och att argumentet för möjligheten

att söka asyl vid en ambassad är att förhindra

människosmuggling. Statsrådet, som till fullo stöder

arbetet mot människosmuggling, menar att man i detta

sammanhang måste beakta första asyllandsprincipen

och att det är utlänningsmyndigheterna och inte

utlandsmyndigheterna som har att pröva vem som är i

behov av skydd.

Viseringsinstrumentet är inte avsett att ta till

vara personers behov av skydd. Utlänningslagens

bestämmelser uppfyller enligt utskottets uppfattning

Genèvekonventionen i fråga om skyldigheten att ge

skydd till den som riskerar förföljelse i hemlandet.

Sverige tar också emot personer i behov av skydd för

vidarebosättning i Sverige, genom den s.k.

flyktingkvoten. Detta sker efter samråd med UNHCR.

Med det anförda och då något tillkännagivande

beträffande möjligheten att söka asyl från utlandet

inte enligt utskottets mening bör göras avstyrker

utskottet motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 14,

2002/03:Sf239 yrkande 18, 2002/03:Sf334 yrkande 5

och 2002/03:Sf367 yrkande 20.

Asylprocessen

Handläggningen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- handläggningstiden i asylprocessen

- processen och handläggningen av asylärenden

- instansordningen i asylprocessen

Jämför reservationerna 58 (m), 59 (c), 60

(mp), 61 (kd, v, mp), 62 (m), 63(m, fp, kd,

c) och 64 (v, mp)

Motioner

Handläggningstid

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion 2002/03:Sf7

yrkande 1 förslag till åtgärder för att motverka

pass- och dokumentlöshet. Motionärerna anför att

nära 90 % av de asylsökande saknade pass 2002. Detta

försvårar fastställandet av identitet och därmed

möjligheterna att snabbt och korrekt bedöma

skyddsbehov. En förutsättning för kortare väntetider

är enligt motionärerna att de som söker asyl

samverkar under utredningen genom att lämna riktiga

uppgifter och dokument. Människor med genuina

asylskäl kan sakna pass, varför innehav av

identitetshandlingar inte kan vara ett orubbligt

krav.

I yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivanden om

åtgärder för att korta väntetiderna vid asylprövning

och om flexiblare anslagsanvändning för

Migrationsverket. Detta skulle enligt motionärerna

möjliggöra en långsiktig, fungerande verksamhet och

kortare väntetider.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om

agerande vid avvisningar. Motionärerna anser att det

krävs att Migrationsverket åtnjuter förtroende och

att verket alltid måste agera oklanderligt.

Gränslinjen mellan verket och polisen måste bli

tydligare.

Per Bill m.fl. (m) begär i motion 2002/03:Sf264

yrkande 1 ett tillkännagivande om kortare

handläggningstider i asylprocessen. Motionärerna

anför att det vid den förestående ändringen av

asylprocessen finns en risk att själva

omorganiserandet tar större tid och plats än själva

kärnuppgiften, nämligen att behandla

asylansökningar. Det är viktigt att det skapas en

bättre ordning i den del av asylhanteringen som

sköts av Migrationsverket.

I motion 2002/03:Sf300 av Mauricio Rojas m.fl. (fp,

m) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att de

oacceptabelt långa väntetiderna måste kortas.

I motion 2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) yrkande 6 anförs att en utökad handläggningstid

är nödvändig ur rättssäkerhetssynpunkt och medför

att handläggarna på Migrationsverket får en verklig

möjlighet att utföra en bra utredning där alla olika

aspekter vägs in. Motionärerna begär därför att

regeringen lägger fram förslag om en bortre

tidsgräns för beslut om asyl vid tolv månader från

ansökningsdagen.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om

nödvändigheten av att korta handläggningstiderna hos

Migrationsverket och Utlänningsnämnden.

Övrigt om asylprocessen

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkandena 8, 14 och 16 tillkännagivanden om

möjlighet att få rättshjälp vid Dublinärenden, om

att ta större hänsyn till psykologers, psykiatrikers

och kuratorers intyg och om att kompetensen vid

invandringsmyndigheterna och beslutsunderlaget om

situationen i hemländerna för homosexuella

respektive för kvinnor ses över. Motionärerna anser

att flyktingars och asylsökandes hälsoproblem,

fysiska såväl som psykiska, måste uppmärksammas mer

och i ett tidigare skede.

I yrkandena 12 och 13 begärs att regeringen ser

över frågan om asylsökandes rätt till auktoriserad

tolk och/eller översättare samt att

Migrationsverkets bruk av språktester bör upphöra i

avvaktan på resultatet av översynen.

I motion 2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd)

yrkande 36 begärs ett tillkännagivande om att

Migrationsverkets personal, som skall handlägga

ärenden om utvisning där kvinnan kommit till Sverige

för att leva med en man men där förhållandet

upphört, bör ha specialkompetens.

Också i motion 2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind

m.fl. (kd) yrkande 11 begärs ett likadant

tillkännagivande.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2002/03:Sf233

ett tillkännagivande om att regeringen i

regleringsbrev till Migrationsverket bör

uppmärksamma de risker som kurdiska flyktingar

utsätts för i kontakter med den irakiska ambassaden

angående upprättande av giltiga resehandlingar.

Enligt praxis ges inte irakiska kurder främlingspass

med undantag från konventionsflyktingar.

Praxisändringen motiveras med att berörda flyktingar

kan vända sig till irakiska ambassaden och ansöka om

pass där.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

yrkandena 21 och 23 begärs tillkännagivanden om att

landinformationen måste baseras på en bred basis och

utifrån flera olika källor i landet. Motionärerna

anser att det bör ses över på vilket sätt Sverige

får sin landinformation. Slutligen bör en

auktoriserad tolk alltid användas och om så önskas

en tolk av samma kön som asylsökanden.

Hans Stenberg och Agneta Lundberg (s) begär i motion

2002/03:Sf363 ett tillkännagivande om att eftersom

de uppgifter som en asylsökande lämnar i den första

intervjun tillmäts så stor betydelse i den fortsatta

handläggningen av asylansökan är det viktigt att den

genomförs med största kvalitet och noggrannhet. Det

är också av största vikt att man tillser att den

asylsökande inte är uttröttad efter en lång resa när

intervjun genomförs.

I motion 2002/03:A270 av Hillevi Larsson (s) yrkande

3 begärs ett tillkännagivande om att

Migrationsverket skall ge alla utländska medborgare

som kommer hit som au pair information om sina

rättigheter på ett språk de förstår.

Instansordning m.m.

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion 2002/03:Sf7

yrkande 11 ett tillkännagivande om att det krävs en

rättssäker bedömning i utlänningsärenden.

Motionärerna anser att de av Lagrådet påtalade

problemen måste utredas innan en ny instansordning

sjösätts. Överklagande bör ske till

förvaltningsdomstol och bl.a. tvåpartsförfarande med

muntlig förhandling införas.

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att

utlänningsärenden skall flyttas över till

förvaltningsdomstolar. Motionärerna anser att

Lagrådets synpunkter från oktober 2002 bör beaktas.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6

yrkande 1 ett tillkännagivande om en ny

processordning i utlänningsärenden. Enligt

motionärerna är det viktigt med rättssäkerhet och

att den nya processen blir juridiskt hållbar.

Motionärerna anser att Migrationsverket skall göra

en grundlig utredning och fatta ett första beslut.

Om det är negativt skall ärendet gå vidare till

länsrätt och sedan kunna överklagas till kammarrätt.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om

ovillkorlig rätt till muntlig förhandling i

länsrätten i asylärenden. Regleringen i 9 §

förvaltningsprocesslagen bör enligt motionärerna

frångås.

Utskottets ställningstagande

Beträffande handläggningstiderna i asylärenden har

utskottet vid ett flertal tillfällen tidigare

påtalat att det är mycket viktigt att förkorta

handläggningstiderna. Utskottet har emellertid också

påtalat att utredningarna måste ske på ett

rättssäkert sätt och att problem med att exempelvis

fastställa någons identitet förekommer allt oftare.

Utskottet har senast i betänkande 2002/03:SfU2

påpekat att det är viktigt att de medel som anvisas

för migrationspolitiken används rationellt. Långa

handläggningstider blir särskilt kostsamma i

asylärenden, inte bara på grund av att de sökande

under tiden vistas i Migrationsverkets

mottagandesystem utan också på grund av den psykiska

press som sökandena under tiden tvingas leva under.

Vad gäller frågan om anslagsstruktur och

flexibilitet inom Migrationsverket har utskottet i

betänkande 2001/02:SfU13 vid behandlingen av ett

förslag från Riksdagens revisorer framhållit att det

är nödvändigt att anlägga ett flerårigt synsätt på

resursfördelningen till migrationspolitiken. Inte

minst i asylprövningen, där det måste ställas höga

krav på personalens kompetens, finns det gränser för

hur mycket verksamheten med kort varsel kan utökas.

Utskottet delade revisorernas uppfattning att det

behövs ett förbättrat underlag för bedömning av

behovet av och utnyttjandet av resurser för

asylprocessen. Detta gav riksdagen som sin mening

regeringen till känna (rskr. 2001/02:250 och 251).

Vid utskottets offentliga utfrågning om

flyktingmottagandet den 13 mars i år påtalades att

både Migrationsverket och Utlänningsnämnden har fått

resursförstärkningar för att bl.a. kunna korta

handläggningstiderna. Det framkom också att

handläggningstiderna inte har blivit längre hos vare

sig Migrationsverket eller Utlänningsnämnden trots

den stora inströmningen av asylärenden.

Genomsnittstiden ligger på sju månader för både

verket och nämnden, dvs. en total genomsnittlig

handläggningstid på 14 månader för ett

lagakraftvunnet beslut efter överklagande till

Utlänningsnämnden.

Enligt utskottets mening är det viktigt att noga

följa utvecklingen när det gäller

handläggningstiderna. Utskottet avstyrker med det

anförda motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 1-3,

2002/03:Sf8 yrkande 19, 2002/03:Sf214 yrkande 6,

2002/03:Sf264 yrkande 1 och 2002/03:Sf300 yrkande 1.

Utskottet kan konstatera att Migrationsverket

fortlöpande arbetar med att förbättra kvaliteten i

asylutredningarna. Bland annat pågår utveckling inom

områdena bevisvärdering och kognitiv

intervjumetodik. På regeringens uppdrag har

Migrationsverket utformat riktlinjer för

homosexuella i asylprocessen. Det har skett i

samverkan med företrädare för HomO, Statens

folkhälsoinstitut och RFSL. Verket har även inhämtat

synpunkter från Amnesty International och UNHCR.

Riktlinjerna, som tar upp såväl utredningsfasen som

bedömningsaspekterna, syftar till att uppmärksamma

personalen på de särskilda omständigheter som kan

gälla i ärenden där homosexualitet åberopas.

Migrationsverket har också utarbetat riktlinjer för

utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov.

Dessa riktlinjer skall följas upp med kunskaps- och

kompetensutveckling hos personalen för att få en

ökad lyhördhet för kvinnor i en så här utsatt

situation. Kompetensutveckling sker också då det

gäller tortyrutsatta personer. Migrationsverket har

genomgångar av vägledande beslut, genomför

praxisdagar och har kontinuerlig uppdatering av

landinformationssystemet för att härigenom

kvalitetssäkra utredningarna.

Utskottet noterar vidare att det av

Migrationsverkets regleringsbrev för 2003 framgår

att verket senast den 31 mars 2003 skall redovisa

dels hur riktlinjerna för att kvinnors skyddsbehov

bättre skall uppmärksammas i asylprocessen har

genomförts, dels hur arbetet framöver skall

bedrivas. Vid utskottets utfrågning den 13 mars 2003

angavs att Migrationsverket nyligen bland

handläggarna genomfört fördjupningsutbildningar

gällande bl.a. kvinnors asylskäl.

När det gäller frågan om utlänningsmyndigheternas

bedömningsunderlag, speciellt i fråga om de s.k.

länderrapporterna, vill utskottet först peka på

vikten av att handläggarna och beslutsfattarna har

stor kunskap om de länder som de asylsökande kommer

ifrån. Det kan gälla det politiska läget, etniska

konflikter, rättssystemet, tillämpning av

lagstiftning m.m. Utskottet som i mars i år besökt

Utlänningsnämnden har där fått en redogörelse för

bl.a. informationsinhämtandet. Vid nämnden finns en

speciell enhet som ansvarar för inhämtande och

analys av landinformationen. Utlänningsnämnden gör

också egna utredningsresor till länder varifrån

asylsökande personer kommer. Vid utskottets

offentliga utfrågning i mars i år anfördes att

Migrationsverket kontinuerligt försöker bredda och

fördjupa informationsbilden. Den länderinformation

som samlas in har systematiserats i datasystem som

all personal som handlägger ärenden har tillgång

till. Verket och nämnden hämtar sin information om

respektive land från bl.a. Utrikesdepartementet,

UNHCR samt från en rad olika

frivilligorganisationer.

Beträffande bl.a. länderrapporter har Kommittén om

ny instans- och processordning i utlänningsärenden

(NIPU) i slutbetänkandet Ökad rättssäkerhet i

asylärenden (SOU 1999:16) redogjort för hur olika

slags information inhämtas och lagras inom

Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Kommittén

ansåg att domstolarnas bibliotek och tillgång till

informationskällor får utvecklas och kompletteras

med hänsyn till de nya uppgifterna. Domstolarna bör

också enligt kommittén självfallet ha enkel tillgång

till de externa tillgängliga uppgifterna i

Migrationsverkets länderinformationssystem. Den

kunskapsuppbyggnad som finns inom Utlänningsnämnden

bör även tas till vara av domstolarna.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i

betänkande 2001/02:SfU8, uttalat att rätten till

offentligt biträde är en väsentlig del av en

rättssäker asylprocess. Det är därför av vikt att

ett biträde kan förordnas på ett så tidigt stadium

som möjligt och därmed bidra till att

Migrationsverkets asylutredning kan påbörjas och

även avslutas så fort som möjligt. Generellt gäller

enligt utlänningslagen att offentligt biträde skall

förordnas i ärende hos Migrationsverket om avvisning

om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

Beträffande tolkar angavs att utskottet utgår från

att auktoriserade tolkar anlitas i första hand och

att en asylsökande vid behov får en tolk av samma

kön.

I ett reviderat förslag till EG-direktiv om

miniminormer för förfaranden vid beviljande eller

återkallande av flyktingstatus, KOM(2002) 326,

berörs rätten till tolk och rättshjälp samt frågan

om länderkunskap och förvarsmöjligheter.

Med hänsyn till att en rad åtgärder vidtagits i

syfte att förbättra asylprocessen, exempelvis då det

gäller asylsökande kvinnor, och då beredningen inom

Regeringskansliet av NIPU:s förslag liksom de

pågående förhandlingarna rörande EG-

direktivförslaget bör avvaktas, avstyrker utskottet

motionerna 2002/03:Sf7 yrkanden 4, 2002/03:Sf233,

2002/03:Sf334 yrkandena 8, 12-14 och 16,

2002/03:Sf363, 2002/03:Sf367 yrkandena 21 och 23,

2002/03:A242 yrkande 36 och 2002/03:Ju363 yrkande

11.

I ett frågesvar den 12 mars 2003 av statsrådet

Hans Karlsson anges att det för den som är au pair

finns särskilda arbetsmiljö- och arbetstidsregler.

Migrationsverket har ett informationsblad som anger

kraven för att tillstånd skall beviljas, exempelvis

högst 25 timmars arbetsvecka och lägsta lön.

Statsrådet påtalar dock att reglerna ofta inte följs

och att myndigheterna inte känner till

missförhållandena, varför informationen till dem som

söker som au pair om deras rättigheter skulle kunna

förbättras. Motion 2002/03:A270 yrkande 3 avstyrks

med det anförda.

I samband med behandlingen av betänkande

2001/02:SfU2 (rskr. 2001/02:69 och 70) gav riksdagen

regeringen i uppdrag att under våren återkomma med

förslag om en ny instans- och processordning i

utlänningsärenden för riksdagsbeslut före sommaren

2002. Regeringen överlämnade i juni 2002 ett förslag

om ny instans- och processordning i

utlänningsärenden till Lagrådet.

I sitt yttrande över lagrådsremissen uttalade

Lagrådet att det är en fördel från

rättssäkerhetssynpunkt om proceduren organiseras som

ett tvåpartsförfarande med inslag av muntlig

förhandling. De föreslagna åtgärderna rörande

proceduren är koncentrerade till överprövningen av

beslut som fattas i första instans. En grundläggande

förutsättning för att regleringen skall ge

godtagbara rättssäkerhetsgarantier är enligt

Lagrådet att de materiella reglerna är utformade så

att tillämpningen kan bli enhetlig och förutsebar.

Lagrådet menade vidare att det måste beaktas hur

denna nyordning återverkar på handläggningstiderna.

Ett alldeles särskilt problem på rättsområdet är

enligt Lagrådet att överklagandefrekvensen i

avlägsnandeärenden är ytterligt hög. Lagrådet var

vidare tveksamt till tanken på den föreslagna

ordningen med att lägga ansvaret för praxisbildning

på utlänningsrättens område på en kammarrätt

(migrationsöverdomstol).

Den 6 mars 2003 beslutades om direktiv för

utredningen om översyn av utlänningslagstiftningen

(dir. 2003:28 ). Kommittén skall göra en genomgång

av utlänningslagens materiella bestämmelser och

anpassa dessa till en övergång från handläggning hos

förvaltningsmyndigheter och regeringen till ett

system där överprövningen sker i domstol. Kommittén

skall därvid, med utgångspunkt i den lagrådsremiss

med förslag till ny instans- och processordning i

utlännings- och medborgarskapsärenden som regeringen

beslutade om den 6 juni 2002 samt Lagrådets yttrande

från den 9 oktober 2002, utreda hur vissa materiella

bestämmelser i utlänningslagen skall utformas för

att säkerställa en rättssäker, förutsebar och

enhetlig tillämpning i såväl första instans som i

högre instans vid en reformerad instans- och

processordning. I detta ligger att utredningen skall

överväga hur regeringen genom bemyndiganden eller på

annat sätt skall kunna påverka rättstillämpningen

utan att domstolarnas oberoende roll och

självständighet skall kunna sättas i fråga och lämna

förslag till eventuella lagändringar.

För att inte föregripa den parlamentariska

utredningen bör enligt utskottets uppfattning något

uttalande i dessa frågor inte göras nu. Utredningens

förslag bör avvaktas, varför utskottet avstyrker

motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 2, 2002/03:Sf6

yrkande 1, 2002/03:Sf7 yrkande 11 och 2002/03:Sf239

yrkande 19.

Förvar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bl.a.

förvarstidens längd

Jämför reservation 65 (kd, v, c, mp)

Gällande ordning

Migrationsverket har sedan den 1 oktober 1997

ansvaret för de utlänningar som tas i förvar enligt

utlänningslagen och för de lokaler där de

förvarstagna skall vistas.

I 6 kap. utlänningslagen finns regler om förvar.

En utlänning över 18 år får enligt 2 § tas i förvar

om identiteten är oklar, om det är nödvändigt för

utredningen om hans rätt att stanna i Sverige eller

om det är sannolikt att han kommer att avvisas eller

utvisas. Beslut om förvar får endast meddelas om det

finns anledning att anta att personen kommer att

hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet.

Av 4 § samma kapitel framgår att om det är

nödvändigt för utredningen av en persons rätt att

stanna i Sverige får förvaret vara i högst 48 timmar

och i övriga fall högst två veckor, om det inte

finns synnerliga skäl för en längre tid. Finns ett

beslut om avvisning eller utvisning får förvaret

vara högst två månader om inte synnerliga skäl finns

för längre tid.

Reglerna för förvar av barn är betydligt mer

restriktiva. Vidare gäller att förvar av barn får

tillgripas först efter det att man prövat att ställa

barnet under uppsikt. Uppsikt innebär inte något

frihetsberövande men kan förenas med vissa villkor,

såsom anmälningsplikt. Barn får inte hållas i förvar

längre tid än 72 timmar och vid synnerliga skäl i

ytterligare 72 timmar. Ett barn får inte skiljas

från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av

dem genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i

förvar.

Skrivelsen

I betänkandet Utlandsmyndigheternas medverkan i

utlänningsärenden m.m. (SOU 2001:110) som lades fram

i december 2001 behandlas bl.a. frågor om

användningen av tvång i samband med förvarstagande.

Betänkandet har remissbehandlats och enligt

skrivelsen pågår utarbetandet av en lagrådsremiss.

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 19 att regeringen utreder frågan om

tidsbegränsning m.m. avseende förvarstagande.

Motionärerna anser att förvarstagande endast skall

ske i undantagsfall och att det måste finnas en

tidsbegränsning. Den asylsökande får i dag inget

besked om hur länge hon eller han kommer att

frihetsberövas. Även alternativa former till

förvarstagning bör enligt motionärerna utredas och

prövas. Kvinnor skall erbjudas förvar avskilt från

män.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkande 17 begärs att regeringen tillsätter en

utredning för att se över 6 kap. 2 och 4 §§ UtlL.

Att beröva en människa friheten är en ur

integritetssynpunkt oerhört ingripande åtgärd. Den

nuvarande regleringen i utlänningslagen ger enligt

motionärerna stort utrymme för godtycke från

tillämpande myndigheter. Det är inte acceptabelt att

det inte finns någon tidsbegränsning av förvar om

det föreligger synnerliga skäl.

Även i motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) yrkande 22 begärs att regeringen lägger fram

förslag om att införa en bortre tidsgräns för

förvarstagande.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att det bör

införas en bortre tidsgräns för förvarstagning. För

att ta någon i förvar bör det föreligga synnerliga

skäl, såsom att personen är kriminell. Att frånta en

människa hennes rörelsefrihet är enligt motionärerna

en kränkande handling. Det föreligger mycket starka

skäl att inte ta vuxna med barn i förvar.

Utskottets ställningstagande

Förutsättningarna för att hålla en asylsökande i

förvar regleras i utlänningslagen. Ett barn kan

enligt utlänningslagen under starkt begränsade

förutsättningar tas i förvar och får inte skiljas

från sin vårdnadshavare genom att denne eller barnet

tas i förvar. Är det tillräckligt att barnet ställs

under uppsikt får förvar inte tillgripas. Utskottet

kan konstatera att det, sedan nuvarande regler

gällande förvarstagning av barn infördes 1993, vid

ytterst få tillfällen förekommit att barn har tagits

i förvar.

Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkanden om

att en absolut tidsgräns skall införas för

förvarstagande av vuxna. Utskottet beaktar därvid

att ett beslut om förvar fattas av den myndighet som

handlägger ärendet, och beslutet kan enligt gällande

ordning överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Beslutet omprövas inom vissa tidsfrister, och varje

ny prövning av ett beslut om förvar skall föregås av

en förhandling.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

2002/03:Sf8 yrkande 2, 2002/03:Sf239 yrkande 17,

2002/03:Sf334 yrkande 19 och 2002/03:Sf367 yrkande

22.

Mottagande av asylsökande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- asylsökandes möjligheter i mottagandet

- arbetstillstånd för asylsökande

- asylsökandes ersättningar

Jämför reservationerna 66 (fp, c), 67 (v), 68

(fp, kd, c) och 69 (mp)

Gällande ordning

Under tiden som asylansökan prövas omfattas den

asylsökande av lagen (1994:137) om mottagande av

asylsökande.

Personer som väntar på beslut om

uppehållstillstånd får välja om de vill bo hos t.ex.

släkt och vänner eller på någon av Migrationsverkets

anläggningar. De flesta anläggningarna består av

vanliga lägenheter, där de asylsökande själva sköter

sitt hushåll. För asylsökande som saknar medel och

bor på en av Migrationsverkets anläggningar är

bostaden kostnadsfri. Den som väljer att ordna

bostad på egen hand erhåller en bostadsersättning

med 500 kr per månad för ensamstående och med 1 000

kr för en familj. Till de personer som inte har egna

inkomster eller tillgångar utges bidrag, s.k.

dagersättning, som skall räcka till mat, kläder,

telefon och andra utgifter. En ensamstående vuxen

får 71 kr i dagersättning. Om den asylsökande i

anslutning till ankomsten inkvarteras vid ett

mottagningscenter där bl.a. mat och logi ingår,

lämnas en lägre ersättning. Regeringen fastställer

nivån på ersättningen.

Migrationsverket har skyldighet att erbjuda

organiserad verksamhet till alla vuxna asylsökande

och ungdomar över 16 år. Deltagande i verksamheten

är obligatoriskt. För asylsökande som utan giltigt

skäl vägrar att delta i den organiserade

verksamheten skall dagersättningen reduceras.

Detsamma gäller för den som håller sig undan så att

asylutredningen försvåras.

I det fall en utlänning utan giltigt skäl vägrar att

medverka till åtgärd som är nödvändig för att ett

beslut om avvisning eller utvisning skall kunna

verkställas kan Migrationsverket enligt 10 § LMA

sätta ned bostadsersättning och dagersättning.

Enligt 4 kap. 3 a § UtlF är en asylsökande

undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd

i de fall Migrationsverket bedömer att beslut i

ärendet inte kan fattas inom fyra månader.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att antalet asylsökande i

Sverige har ökat under de senaste tre åren.

Jämfört med övriga EU samt Norge och Schweiz,

tillhör Sverige den grupp av länder som haft en

relativt sett stor ökning av antalet asylsökande

under de senaste åren.

I skrivelsen anges att regeringen i november 2001

beslutade att tillsätta en utredning med uppdrag

att, utifrån ett helhetsperspektiv, göra en översyn

av mottagandet av och introduktionen för flyktingar.

Översynen skall även omfatta systemet för statlig

ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet

samt i relevanta delar mottagandet av asylsökande.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1

september 2003.

Motioner

I motion 2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 3 begärs tillkännagivanden om att arbete och

egenförsörjning bör vara regel i väntan på

uppehållstillstånd. Om den asylsökande inte kan få

ett arbete på den öppna arbetsmarknaden bör

subventionerad arbetspraktik och studier kopplat

direkt till yrkeslivet, varvat med

språkundervisning, erbjudas.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att det

krävs åtgärder för att förbättra mottagandet av

asylsökande. Riksrevisionsverket har enligt

motionärerna angett att det finns brister i form av

otydliga mål med verksamheten, en svag

individanpassning, undermålig svenskundervisning och

möjligheten till praktik och arbete. Attityden är

enligt motionärerna omhändertagande och planering

inte en verksamhet där de sökande själva är

delaktiga och drivande.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion

2002/03:Sf336 yrkande 3 ett tillkännagivande om att

integrationsinsatser, såsom svenskundervisning,

skall börja omedelbart då en asylsökande söker asyl

i Sverige och att dessa inte bör avbrytas vid avslag

hos Migrationsverket. Betyg skall ekvivaleras och

nödvändig kompletterande utbildning ges utan

dröjsmål.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334

yrkande 35 ett tillkännagivande om att underlätta

möjligheten för asylsökande att få arbetstillstånd.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär ett

tillkännagivande i motion 2002/03:Sf4 yrkande 4 om

att alla asylsökande automatisk skall ges ett

arbetstillstånd. Alla som önskar skall enligt

motionärerna kunna försörja sig på eget arbete.

I motion 2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl.

(c) begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om ökat

samarbete mellan kommuner och berörda myndigheter

vid mottagandet av asylsökande. Byråkrati och

trubbiga direktiv har gjort att samarbetet varit

bristfälligt. Genom ett ökat samarbete skapas enligt

motionärerna en helhetsbild i ärendet, och individen

ges ökat inflytande över sin situation.

Luciano Astudillo (s) begär i motion 2002/03:Ub555

yrkande 2 ett tillkännagivande om att se över bl.a.

svenskundervisningen för asylsökande som är

bristfällig och dåligt planerad.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om att

asylsökandes bostadsersättning och dagersättning bör

ses över. Ersättningarna är enligt motionärerna i

dag mycket låga och stämmer inte med de faktiska

kostnaderna. Det bör vidare krävas starka skäl för

att reducera ersättningarna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i betänkande 2001/02:SfU8 behandlat en

rad liknande yrkanden om mottagandet av asylsökande.

Utskottet kan nu vidhålla sin mening att de

fastställda målen för migrationspolitiken innebär

ett tydligt ställningstagande för att hela kedjan

från mottagande av asylsökande till återvändande

eller integration i Sverige skall präglas av

rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens

mänskliga rättigheter. Utskottet utgår från att

Migrationsverket i samarbete med kommuner och andra

aktörer gör sitt yttersta för att erbjuda ett

värdigt mottagande för de asylsökande, där vistelsen

tas till vara på ett bra sätt bl.a. vad gäller

svenskundervisning. Utskottet vill peka på att

Migrationsverket enligt lagen om mottagande av

asylsökande skall ge den asylsökande tillfälle att

delta i svenskundervisning och att detta inte är

begränsat till tiden för handläggning i första

instans. Vid utskottets offentliga utfrågning den 13

mars 2003 framkom att numera gäller samma läroplan

för undervisningen i svenska för asylsökande som vid

sfi-undervisningen. Detta innebär att planeringen av

innehållet i undervisningen kan samordnas bättre och

övergången underlättas. Utskottet vill i detta

sammanhang poängtera vikten av att egenförsörjning

uppmuntras och att individen ges att ökat ansvar. Om

Migrationsverket bedömer att ett beslut i ett

asylärende inte kan fattas inom fyra månader kan den

asylsökande arbeta utan krav på arbetstillstånd. Vid

utskottets utfrågning angav Migrationsverkets

generaldirektör bl.a. att denna regel gällt sedan

1992 men att det ankommer på den asylsökande att

finna lämpligt arbete. Hon hänvisade dock till de

särskilda insatser på arbetsmarknadsområdet som

beslutats om i samband med budgetbehandlingen.

I budgetpropositionen för 2003 (prop. 2002/03:1

utg.omr. 13 Arbetsmarknad, bet. 2002/03:AU1, rskr.

2002/03:78) anför regeringen när det gäller insatser

för att öka sysselsättningen och minska

arbetslösheten bland invandrare bl.a. att tidiga

insatser för att underlätta inträdet på

arbetsmarknaden för dem som nyligen kommit till

Sverige är av central betydelse. AMS har tillförts

extra medel och skall i samverkan med bl.a.

kommunerna och Migrationsverket medverka till att

nyanlända invandrares och asylsökandes kompetens

tidigt tas till vara på ett sådant sätt att

arbetsmarknadsinträdet effektiviseras och

tidigareläggs.

I regleringsbrev för Migrationsverket för 2003

anges att i utformningen och genomförandet av

verksamheten skall den asylsökandes kompetens

tillvaratas så att arbetsmarknadsinträdet

effektiviseras och tidigareläggs så att

introduktionen i det svenska samhället underlättas

vid ett eventuellt beslut om uppehållstillstånd.

Regeringen har beslutat att ge en särskild

utredare i uppdrag att göra en översyn av mottagande

av och introduktion för flyktingar (dir. 2001:87). I

direktivet anges att det behövs en samlad översyn av

mottagande av och introduktion för flyktingar i

syfte att identifiera, analysera och förklara hinder

för en effektiv och individuellt anpassad

introduktion. En sådan översyn bör utgå från ett

helhetsperspektiv och även omfatta systemet för

statlig ersättning för flyktingmottagandet och i

relevanta delar den tid en asylsökande vistas i

landet och väntar på beslut i asylärendet. Utredaren

skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 september

2003. Vidare har regeringen beslutat att en särskild

utredare skall ta ställning till hur rådets direktiv

om miniminormer för mottagande av asylsökande i

medlemsstaterna skall genomföras i Sverige (dir.

2003:11). Uppdraget skall redovisas senast den 31

oktober 2003.

Utskottet har i betänkande 2002/03:SfU2 uttalat

att Migrationsverkets organiserade verksamhet, som

syftar till att ge den asylsökande meningsfull

sysselsättning medan han eller hon väntar på besked

om uppehållstillstånd, skall vara av värde oavsett

om personen senare kommer att få uppehållstillstånd

eller inte. Vidare menade utskottet att det är

viktigt att de delar av aktiviteterna som är

inriktade på vistelse i Sverige utformas så att de

förbereder för kommunernas introduktionsprogram.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna

2002/03:Sf4 yrkande 4, 2002/03:Sf214 yrkande 4,

2002/03:Sf226 yrkandena 3 och 4, 2002/03:Sf334

yrkande 35, 2002/03:Sf336 yrkande 3 och

2002/03:Ub555 yrkande 2.

När det gäller nivåerna på asylbidraget vill

utskottet hänvisa till att det ankommer på

regeringen att besluta om dessa inom ramen för

anvisade medel. Enligt lagen om mottagande av

asylsökande är det möjligt för Migrationsverket att

besluta om nedsatt dagersättning för vuxna

asylsökande som utan giltigt skäl vägrar att delta i

den organiserade sysselsättningen, t.ex.

svenskundervisning, som genom att hålla sig undan

försvårar utredningen i ärendet om

uppehållstillstånd eller som utan giltigt skäl

vägrar att medverka till verkställigheten.

Nedsättningen får inte avse den del som är avsedd

att täcka utgifter för egen mathållning. Beslutet

kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Utskottet avstyrker med det anförda motion

2002/03:Sf8 yrkande 9.

Barn i asylprocessen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

- barn i asylutredningar

- gymnasie- och särskola för asylsökande barn

och ungdomar

- fördelningen av ansvaret för asylsökande

barn

Jämför reservationerna 70 (kd), 71 (mp), 72

(mp) och 73 (fp, kd, c, mp)

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att Migrationsverket och

Socialstyrelsen i juni 2002 redovisade uppdraget

från regeringen att gemensamt och i samråd med

Integrationsverket och Barnombudsmannen förbättra

mottagandet av barn från annat land som kommer till

Sverige utan legal vårdnadshavare. I redovisningen

anges bl.a. vikten av att ansvarsfördelningen mellan

berörda myndigheter tydliggörs. Vidare föreslås att

Migrationsverket skall träffa överenskommelser med

ett mindre antal kommuner om mottagande av

ensamkommande barn samt att statens ersättning skall

gå till den kommun som har ansvaret. Dessa kommuner

bör få full täckning för sina kostnader för alla

ensamkommande barn, asylsökande såväl som inte

asylsökande. Dessutom föreslås införandet av ett

nytt institut, företrädare för ensamkommande barn,

med större ansvar och befogenheter än dagens gode

män. I övrigt redovisas förslag rörande förbättrat

samarbete mellan berörda myndigheter, förbättrad

statistik samt förbättrad information till

landsting, kommuner och berörda myndigheter.

Förslaget till förändringar av lagstiftningen

rörande företrädare för ensamkommande barn kommer

att beaktas inom ramen för Justitiedepartementets

utredning om förmyndare, gode män och förvaltare. En

särskild utredare tillkallades i april 2002 (dir.

2002:55) med uppgift att utvärdera 1995 års

förmyndarskapsreform. I utredningen rörande översyn

av mottagande av och introduktion för flyktingar

ingår bl.a. att särskilt uppmärksamma situationen

för barn som kommer till Sverige utan

vårdnadshavare. Utredningen kan inom ramen för sitt

direktiv komma att föreslå ytterligare åtgärder.

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6

yrkande 2 ett tillkännagivande om att en tidsfrist

på tre månader skall gälla för handläggningen av

asylansökan för ensamkommande barn. Motionärerna

noterar att detta redan finns angivet i

Migrationsverkets regleringsbrev men att verket

också måste ges resurser så att det klarar målet.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 22 begärs ett tillkännagivande om att

handläggningstiden inte bör överstiga tre månader

för ensamkommande barn.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) yrkandena 5, 13-15 begärs tillkännagivanden om

att alla handläggare på Utlänningsnämnden skall ha

s.k. barnkompetens, att ytterligare åtgärder bör

sättas in för att göra asylprocessen mer barnvänlig,

att ensamkommande barn endast skall intervjuas av

personal med barnkompetens och att

handläggningstiden för ensamkommande barn inte skall

överstiga tre månader.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkandena 10 och 11 begärs tillkännagivanden om att

särskola för asylsökande ej folkbokförda barn bör

genomföras som en rättighet och att alla ungdomar i

gymnasieåldern, dvs. t.o.m. det år man fyller 20 år,

skall erbjudas undervisning i ordinarie

gymnasieskola. Undervisningen skall kunna anpassas

efter de asylsökande ungdomarnas behov och

kunskapsnivå.

I motion 2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m)

yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om

ensamkommande barn. Motionärerna efterlyser ett

fungerande samarbete mellan Migrationsverket,

kommuner och landsting och anser att det är

regeringens ansvar att se till att dessa barn inte

far illa. Finns det behov av att förtydliga eller

ändra lagstiftningen för att omsorgen om de

ensamkommande barnen skall kunna garanteras bör

förslag läggas fram.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

2002/03:Sf256 yrkande 8 ett tillkännagivande om att

socialtjänsten bör ta hand om ensamma flyktingbarn

redan vid ankomsten. Kommuner och landsting bör ges

särskilda resurser att ta hand om flyktingbarn på

bästa möjliga sätt.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6

yrkande 3 förslag till inrättande av en särskild

företrädare för ensamkommande barn. Enligt

motionärerna är det en akut situation, och systemet

med en företrädare bör inrättas snarast enligt BO:s

förslag. Företrädaren skall utses inom 24 timmar och

en familjehemsplacering skall ske snabbt. I yrkande

4 begärs ett tillkännagivande om att landsting och

kommun måste uppmärksammas på asylsökande barns rätt

till vård och skolgång.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)

yrkande 24 begärs att regeringen lägger fram förslag

till ändring av mottagandet av ensamkommande

flyktingbarn i enlighet med Migrationsverkets och

Socialstyrelsens förslag.

I motion 2002/03:Sf277 av Mikael Oscarsson (kd)

begärs ett tillkännagivande om att socialtjänsten

skall ha det entydiga ansvaret för att ge de

ensamkommande barnen bästa möjliga omhändertagande i

form av boende och särskilt stöd. Socialtjänsten

måste få kompetensutveckling. Migrationsverket skall

enbart utreda barnets asylskäl och barnet omgående

beviljas en god man som har stor kunskap om barn i

utsatta situationer.

I motion 2002/03:Sf4 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att ensamma

barn bör placeras i familjemiljö.

Lena Ek och Jörgen Johansson (c) begär i motion

2002/03:Sf321 ett tillkännagivande om en nationell

handlingsplan för behandlingen av ensamma

asylsökande barn. Motionärerna menar att man måste

klara ut behovet av regeländringar,

myndighetsstyrning och myndighetsutövning liksom

frågan om samverkan mellan olika myndigheter.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 21 begärs ett tillkännagivande om vikten av

att socialtjänsten kopplas in i ett tidigt skede i

asylutredningen. Kommuner som tar emot ett flertal

ensamkommande barn borde få extra resurser.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) yrkande 16 begärs att extra resurser måste

tillföras socialtjänsten i kommuner med barnenheter.

I motion 2002/03:Sf361 av Lars Ångström och Gustav

Fridolin (mp) begärs ett tillkännagivande om att ett

tydligt ansvar måste finnas för de barn som vistas

på flyktingmottagningar i Sverige.

I motion 2002/03:Sf375 av Maria Hassan (s) begärs

ett tillkännagivande om åtgärder för att förbättra

mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. I

motionen anges att många av de ensamkommande barnen

har grava problem i form av ångest, stark oro och

depressiva symtom. De hamnar olyckligtvis i kläm

mellan Migrationsverket och socialtjänsten på grund

av en otydlig ansvarsfördelning.

Utskottets ställningstagande

I början av 2001 presenterade Migrationsverket

rapporten Barn i utlänningsärenden. Verket för i

rapporten ett resonemang kring de åsikter som

framförts i Barnombudsmannens rapport Barnets bästa

i asylärenden (Barnombudsmannen 2000). I

Migrationsverkets rapport lämnas förslag till

åtgärder mot de problem som uppmärksammats. Som ett

direkt resultat av rapporten har Migrationsverket

beslutat att genomföra en utbildning om bl.a.

barnkonventionen och dess betydelse i

utlänningsrätten, samtalsmetodik och hur barnet

påverkas av en utredningssituation. Utbildningen har

tillkommit i samarbete med UNHCR, Rädda Barnen,

Barnombudsmannen och Universitetet i Linköping.

Rädda Barnen har i början av året kommit med

rapporten Barns egna asylskäl. I studien har

undersökts i vilken utsträckning ansvariga

myndigheter hör barn i asylsökande familjer, om de

tar reda på om barnen har egna asylskäl, eller

humanitära skäl, att få uppehållstillstånd och

vilken hänsyn som har tagits till barnens egna

asylskäl. Enligt rapporten finns det stora brister i

hanteringen. Bland annat har endast en tredjedel av

barnen i familj som åberopat egna asylskäl eller

humanitära skäl fått en noggrann bedömning av skälen

i Migrationsverkets eller Utlänningsnämndens beslut.

I rapporten föreslås att Migrationsverket i princip

skall höra varje barn. Om ett barn inte hörs

personligen måste Migrationsverket höra barnets

vårdnadshavare extra noga om barnets egna asylskäl.

Vidare måste Migrationsverket och Utlänningsnämnden

beakta barns egna grunder för asyl och göra en

noggrann bedömning av barns skäl i sina beslut.

Slutligen skall asylutredningar av barn ske i

barnanpassad miljö.

Vid utskottets offentliga utfrågning i mars i år

anförde Migrationsverket att det finns visst fog för

den kritik som framförs i Rädda Barnens rapport men

påpekade att de ärenden som gåtts igenom är ett år

gamla. Sedan dess har verket genomfört ett

omfattande utbildningsprogram kring barnkonventionen

för all personal. Generaldirektören angav att det

alltid är föräldrarna som har det yttersta ansvaret

men att barnen som huvudprincip alltid bör få komma

till tals. När det gäller utbildningsinsatser har

flera regioner haft fördjupningsutbildningar och

inom verket har ett barnnätverk bildats. De

kontorsrum där barn intervjuas har anpassats till en

mer hemlik miljö. Barnombudsmannen angav vid

utfrågningen att myndigheten samarbetat med

Migrationsverket när det gäller bl.a.

utbildningsfrågor. Syftet har varit att vidga

kunskaperna om barnkonventionen och att barnen

alltid måste ses som individer i asylprocessen.

Barnombudsmannen påpekade också att det fortfarande

finns brister, framför allt för ensamkommande barn

när det gäller stödet av en god man.

Utlänningsnämnden har en särskilt utsedd

handläggare som bevakar tillämpningen av

barnkonventionen och den särskilda bestämmelsen om

barnets bästa i utlänningslagen. Enligt

Utlänningsnämnden uppmärksammas barnperspektivet i

varje ärende som rör ett barn.

Enligt utskottets mening bör barnkonventionens

innehåll alltid stå i blickpunkten för

myndigheternas agerande i olika situationer. Det får

anses särskilt betydelsefullt i asylprocessen, då de

barn som kommer hit som asylsökande på olika sätt

kan ha varit utsatta för svåra trauman och andra

umbäranden. Utskottet kan mot bakgrund av det ovan

anförda konstatera att det pågår ett väl utvecklat

arbete som syftar till att sätta barn och deras

särskilda behov i fokus i asylprocessen. Vidare kan

utskottet konstatera att beträffande

handläggningstider i barns asylärenden framgår av

regleringsbrev för 2003 för Migrationsverket att

särskilt stöd skall ges till s.k. ensamkommande barn

och att beslut om uppehållstillstånd eller avvisning

skall fattas inom tre månader. Migrationsverket har

också tillförts 118 miljoner kronor 2003 för att

kunna minska balansen av ärenden.

Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda

motionerna 2002/03:Sf6 yrkande 2, 2002/03:Sf8

yrkande 22 och 2002/03:Sf367 yrkandena 5 och 13-15,

När det gäller barns utbildning har riksdagen vid

ett flertal tillfällen tidigare avslagit motioner

som rör särskola och gymnasieskola för asylsökande

(senast bet. 2001/02:SfU4, rskr. 2002/03:47).

Utskottet redogjorde därvid för gällande regler i

bl.a. skollagen, förordningen om utbildning,

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för

asylsökande barn m.fl. samt specialskole-

förordningen. Utskottet uttalade att genom de nya

reglerna om skolgång för asylsökande barn m.fl., som

trädde i kraft den 1 januari 2002, ges dessa barn

rätt att delta i bl.a. obligatorisk särskola och

grundskola på samma villkor som barn som är bosatta

i Sverige. Från den 1 januari 2002 höjdes även den

statliga ersättningen till kommunerna för nämnda

barns skolgång. Utskottet utgick från att regeringen

följer frågan om kostnadsersättningen till

kommunerna. Beträffande gymnasieundervisning anförde

utskottet att rätt för asylsökande m.fl. barn att

delta i gymnasieundervisning gäller för dem som

påbörjar sina gymnasiala studier före 18 års ålder.

Ungdomar bosatta i Sverige kan påbörja

gymnasieskolan fram t.o.m. det första

kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. I samband

med införandet av rätten till gymnasieutbildning för

asylsökande m.fl. barn anfördes att barnkonventionen

omfattar barn upp till 18 år, varför det är rimligt

att rätten till gymnasieutbildning för dessa barn

bör gälla om studierna påbörjas före 18 års ålder

(prop. 2000/01:115, bet. 2001/02:UbU3, rskr.

2001/02:11). Utskottet såg ingen anledning att då

göra en annan bedömning och påtalade också att

kommunerna även har full frihet att erbjuda även

asylsökande ungdomar som fyllt 18 år

gymnasieutbildning. Utskottet vidhåller sina

tidigare ställningstaganden och avstyrker motion

2002/03:Sf8 yrkandena 10 och 11.

Ett antal motioner tar upp frågor om dels

kommuners och landstings resurser och ansvar när det

gäller asylsökande barn, dels de ensamkommande

utländska barnens situation. Den 12 mars 2002 höll

utskottet, i samband med beredningen av motioner om

ensamkommande barn, en sluten utfrågning med

Migrationsverket, Svenska Kommunförbundet,

Socialstyrelsen och Rädda Barnen. Vid utfrågningen

angavs bl.a. att de barn som kommer ofta har ett

större behov av vård, stödåtgärder eller sociala

insatser än tidigare och att asylutredningen i dessa

fall endast utgör en mindre del. Mer än hälften av

dem som då var är inskrivna hos Migrationsverket

bodde i eget boende, dvs. hos släkt och vänner.

Rädda Barnen förordade vid utfrågningen en

ansvarsfördelning där det också i praktiken är

socialtjänsten som ansvarar för omhändertagandet av

barnen och Migrationsverket endast ansvarar för

asylutredningen. Rädda Barnen påtalade också behovet

av ett ökat samarbete mellan Migrationsverket och

kommunerna. Socialstyrelsen anförde att enligt

socialtjänstlagen ligger det yttersta ansvaret för

barnen på kommunerna. Det är emellertid viktigt att

barnets bästa tillgodoses fullt ut i det praktiska

utförandet.

Våren 2002 gjorde riksdagen ett tillkännagivande

till regeringen om att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen vad gäller ansvar för

ensamkommande barn beträffande asylfrågan, boendet

och hälsan (bet. 2001/02:SfU15, rskr. 2001/02:287).

En särskild utredare tillkallades i april 2002

(dir. 2002:55) med uppgift att utvärdera 1995 års

förmyndarskapsreform. I utredningen rörande översyn

av mottagande av och introduktion för flyktingar

ingår bl.a. att särskilt uppmärksamma situationen

för barn som kommer till Sverige utan

vårdnadshavare. Utredningen kan inom ramen för sitt

direktiv komma att föreslå ytterligare åtgärder. I

ett tilläggsdirektiv (dir. 2003:23) till utredningen

anges att utredningen med förtur skall behandla

frågan om det rättsliga skyddet för ensamkommande

barn. Utredningen skall senast den 30 juni 2003

redovisa denna del.

Migrationsverket och Socialstyrelsen har haft i

uppdrag att gemensamt och i samråd med

Integrationsverket och Barnombudsmannen förbättra

mottagandet av de ensamkommande barnen. Uppdraget

genomfördes i samverkan med Svenska Kommunförbundet,

Landstingsförbundet och andra berörda

organisationer. I juni 2002 redovisade

Migrationsverket och Socialstyrelsen uppdraget. I

rapporten om förbättringar i mottagandet av barn

från annat land som kommer till Sverige utan legal

vårdnadshavare föreslås bl.a. att Migrationsverket

skall träffa överenskommelser med ett mindre antal

kommuner om mottagande av ensamkommande barn.

Statlig ersättning utgår till den kommun som har

ansvaret med full täckning för kostnader för alla

ensamkommande barn, asylsökande såväl som inte

asylsökande. Dessutom föreslås införandet av ett

nytt institut, företrädare för ensamkommande barn,

med större ansvar och befogenheter än dagens gode

män. I övrigt redovisas förslag om förbättrat

samarbete mellan berörda myndigheter, förbättrad

statistik samt förbättrad information till

landsting, kommuner och berörda myndigheter. I

redovisningen anges bl.a. vikten av att

ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter

tydliggörs. Med anledning av redovisningen gav

regeringen Migrationsverket i uppdrag att, i

samarbete med Svenska Kommunförbundet, undersöka

förutsättningarna för att träffa överenskommelser

med kommuner om att ta emot ensamkommande barn.

I november 2002 redovisade Migrationsverket

regeringsuppdraget. Av redovisningen framgår att

förhandlingar pågår mellan verket och

Kommunförbundet om att teckna avtal med ett

femtontal kommuner. Kommunförbundet har tillfrågat

ett antal kommuner, samtliga ligger i geografisk

närhet till barnpsykiatrisk klinik och med tidigare

erfarenhet av kontakt med ensamkommande barn.

Redovisningen pekar på vikten av att bygga nätverk i

syfte att få tillstånd en god samverkan mellan

berörda myndigheter. De kostnadsberäkningar som

redovisats analyseras för närvarande inom

Regeringskansliet.

Enligt överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet skall landstingen ge asylsökande

m.fl. akut sjukvård samt sådan vård som inte kan

anstå. Barn och ungdomar under 18 år skall ges samma

vård som barn bosatta i Sverige. Staten ersätter

landstingen för den vård som ges enligt

överenskommelsen. Efter uppföljning i samråd med

Migrationsverket, Socialstyrelsen och

Landstingsförbundet har i februari 2002 träffats en

ny överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet. Den nya överenskommelsen

innebär främst att statens ersättning höjts för att

täcka landstingens ökade kostnader för denna vård.

Vidare ersätts hälsoundersökningar/hälsosamtal i

särskild ordning i syfte att fler asylsökande skall

erbjudas sådan undersökning.

Utskottet utgår från att de problem som bl.a.

Rädda Barnen påtalat vid utskottets utfrågning år

2002 skyndsamt rättas till. Utskottet, som

förutsätter att regeringen så snart som möjligt

återkommer enligt riksdagens tidigare beslut om

ansvar för ensamkommande barn beträffande

asylfrågan, boendet och hälsan, avstyrker mot

bakgrund av det anförda motionerna 2002/03:Sf4

yrkande 6, 2002/03:Sf6 yrkandena 3 och 4,

2002/03:Sf7 yrkande 7, 2002/03:Sf8 yrkande 21,

2002/03:Sf256 yrkande 8, 2002/03:Sf277,

2002/03:Sf321, 2002/03:Sf334 yrkande 24,

2002/03:Sf361, 2002/03:Sf367 yrkande 16 och

2002/03:Sf375.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Den svenska migrationspolitikens mål och

inriktning (punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)

och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf256 yrkande 9 och avslår

motion 2002/03:Sf8 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Internationella hjälpinsatser har aldrig varit

tillräckliga för flyktingar i tredje världen. Det

krävs därför kraftfulla åtgärder för förebyggande av

flykt och ett ökat stöd till olika FN-organ. Ett

ökat stöd i närområdet får dock aldrig tas som

intäkt för att bedriva en mer restriktiv asylpolitik

i Sverige.

2. Den svenska migrationspolitikens mål och

inriktning (punkt 1)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkandena 1 och 3 och

avslår motion 2002/03:Sf256 yrkande 9.

Ställningstagande

De migrationspolitiska målen bör först och främst

ange att verksamheten skall präglas av

rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens

mänskliga rättigheter. Målformuleringen att den

reglerade invandringen skall upprätthållas bör utgå

helt. Vidare bör Sverige i EU-sammanhang verka för

att bidragen till UNHCR inte på något sätt minskar.

3. Återvandring (punkt 2)

av Sven Brus (kd), Solveig Hellquist (fp) och

Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf256 yrkande 10 och

2002/03:Sf334 yrkande 22 samt avslår motion

2002/03:Sf8 yrkande 18.

Ställningstagande

Åtgärder för återvändande måste alltid fullt ut

respektera den enskildes valfrihet. Konjunkturskäl

får aldrig vara orsak till att stimulera flyktingar

att återvända. Det är viktigt att seriös, generös

och tidig information ges om möjligheterna till stöd

vid frivillig återvandring. Studier och praktik som

underlättar återkomsten till hemlandet bör

uppmuntras. Återvändandeprogrammen bör förbättras

och formaliseras.

4. Återvandring (punkt 2)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 18 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf256 yrkande 10 och

2002/03:Sf334 yrkande 22.

Ställningstagande

Det finns ett stort behov av att hjälpa till med

återuppbyggnad av exempelvis krigshärjade länder för

att göra det möjligt att återvända. Det är inte

humant att kräva att människor skall återvända till

ett hemland där det saknas förutsättningar för ett

drägligt liv.

5. En kommission för att granska

flyktingpolitiken (punkt 3)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:Sf255.

Ställningstagande

Regeringen bör tillsätta en oberoende kommission för

att utvärdera den svenska flyktingpolitiken.

6. EU:s flyktingpolitik (punkt 4)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Solveig

Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 1,

2002/03:Sf5 yrkandena 7 och 8, 2002/03:Sf256 yrkande

12, 2002/03:Sf334 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K432

yrkande 9 samt 2002/03:U326 yrkande 8 och avslår

motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 9 och 10,

2002/03:Sf8 yrkande 12 och 2002/03:U323 yrkande 4.

Ställningstagande

Det är av mycket stor betydelse att EU får

gemensamma minimiregler på det flyktingpolitiska

området. EU:s flyktingpolitik bör baseras på

humanitet och gemensam ansvarsfördelning, fri

rörlighet inom Europa och en hög kvalitet i

mottagandet. Europa bör förbli en säker fristad för

offer för förföljelse. Härför krävs en

rättighetsbaserad europeisk flyktingpolitik med full

respekt för internationella åtaganden och med

Genèvekonventionen som grund. Genom att fördela

flyktingströmmar mellan de europeiska länderna

tvingas alla ta ansvar. Inslaget av finansiell

solidaritet i EU:s flyktingpolitik bör öka. Som ett

komplement till mottagandet av flyktingar i Europa

bör man på plats bekämpa orsakerna till flykt och ge

stöd till grannstater. Det behövs ett gemensamt

agerande i EU för att undvika och förebygga

flyktingkatastrofer. Vidare bör EU göra mer inom

alla relevanta politikområden, såsom bistånd,

krishantering, handel, m.m., för att långsiktigt

bearbeta flyktingströmmarnas orsaker.

7. EU:s flyktingpolitik (punkt 4)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 9 och 10

och 2002/03:U323 yrkande 4 samt avslår motionerna

2002/03:Sf4 yrkande 1, 2002/03:Sf5 yrkandena 7 och

8, 2002/03:Sf8 yrkande 12, 2002/03:Sf256 yrkande 12,

2002/03:Sf334 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K432

yrkande 9 och 2002/03:U326 yrkande 8.

Ställningstagande

Det är lika tragiskt som oacceptabelt att Europa

alltjämt är en flyktingproducerande kontinent. Genom

ett gemensamt agerande i EU kan många orsaker till

tragedier och flyktingkatastrofer undvikas.

Diplomatiskt agerande liksom biståndsinsatser kan

via den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

fungera förebyggande. Gemensamma fredsbevarande och

fredsskapande åtgärder kan hindra akuta kriser och

stoppa situationer som urartar. Med hjälp av säkra

zoner, s.k. safe havens, kan flyktingar i

krissituationer hjälpas i närområdet.

Det är nödvändigt och naturligt med en utveckling

mot gemensamma regler för flyktingpolitiken. En EU-

gemensam politik för mottagande av flyktingar gör

att ansvaret delas av flera länder.

Det ligger i Sveriges intresse med höga

miniminivåer i EU:s gemensamma regler. Det kan

innebära både att fler nuvarande EU-länder tar

större ansvar för flyktingmottagande och att de nya

EU-medlemmarna blir asylmottagande länder av hög

kvalitet.

8. EU:s flyktingpolitik (punkt 4)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 12 och avslår

motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 1, 2002/03:Sf5

yrkandena 7 och 8, 2002/03:Sf7 yrkandena 9 och 10,

2002/03:Sf256 yrkande 12, 2002/03:Sf334 yrkandena 1

och 2, 2002/03:K432 yrkande 9, 2002/03:U323 yrkande

4 och 2002/03:U326 yrkande 8.

Ställningstagande

Migrationspolitiken inom EU bör inte harmoniseras

utan varje medlemsstat måste få forma sin egen

migrationspolitik. Det är viktigt att Sverige i EU-

samarbetet motsätter sig införandet av bestämmelser

som innebär att det blir svårare för människor att

röra sig inom och till EU. Sverige bör inte ge

avkall på sin nationella politik till förmån för en

mer restriktiv EU-politik.

9. Stöd till kandidatländer (punkt 5)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 3.

Ställningstagande

Att ta emot flyktingar i enlighet med EU:s

gemensamma regler kan för nya medlemsländer och

kandidatländer bli en svår börda, särskilt då många

av dem kommer att utgöra EU:s yttre gräns till de

regioner där de största flyktingströmmarna finns.

Unionen bör planera för stöd efter kandidatländernas

anslutning till unionen genom hjälp med att bygga

upp system och kapacitet för att ta emot

asylsökande. Det gäller att utbilda kompetent

personal vid gränskontroller och

migrationsmyndigheter och att dessa får en god

skolning i hur flyktingmottagning i EU-länderna

förväntas gå till. Tillämpningen av minimiregler som

unionen kommit överens om bör ges särskild omsorg i

kandidatländerna.

10. Sveriges agerande i EU (punkt 6)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkandena 2, 5 och 7.

Ställningstagande

Inom EU-samarbetet bör regeringen inte godta

direktivförslag som i allt väsentligt saknar reellt

innehåll. De direktivförslag som tillförsäkrar

asylsökande och invandrare rättigheter har i många

fall fått en långt utdragen behandling, och

resultatet har ofta blivit urvattnat. Exempelvis när

det gäller direktivet om mottagningsvillkor för

asylsökande har kommissionens ursprungliga förslag

berövats på allt positivt innehåll. Det är tveksamt

om direktivet kommer att bidra till en märkbar

förbättring av miniminivån i de stater som haft de

sämsta mottagningsvillkoren. Ett antagande av

direktivförslaget om skyddsgrunder, som syftar till

att garantera vissa miniminivåer för skyddsregler,

bör prioriteras. Regeringen bör i vissa fall använda

sig av vetorätten för att stoppa repressiva förslag

inom området för asyl och immigration.

11. Arbetskraftsinvandring (punkt 7)

av Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m), Anita Sidén

(m), Birgitta Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m),

Mona Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och

Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Sf7 yrkande 8,

2002/03:Sf8 yrkande 4, 2002/03:Sf214 yrkande 9,

2002/03:Sf216 yrkandena 1 i denna del och 2,

2002/03:A239 yrkande 26 samt 2002/03:A320 yrkande 13

och avslår motionerna 2002/03:Sf239 yrkande 16,

2002/03:Sf248, 2002/03:Sf265 och 2002/03:Sf296.

Ställningstagande

Invandring är i grunden en stor tillgång för ett

land, givet att förutsättningarna som skapas för att

ta till vara möjligheter för mänsklig utveckling och

ökat välstånd är tillräckligt goda.

Det finns starka skäl - både ekonomiska och

mänskliga - att skapa regler som möjliggör vidgad

arbetskraftsinvandring till Sverige. I dag finns

regler som endast medger mycket begränsad invandring

av främst utländska experter.

I en globaliserad värld är det naturligt att

människor kan röra sig över nationsgränser och bygga

sig en ny framtid i ett annat land än födelselandet.

Ett Sverige som öppnar för arbetskraftsinvandring

ger människor denna möjlighet, samtidigt som

arbetskraftsinvandring skulle göra Sverige till en

mer dynamisk ekonomi.

När det gäller arbetskraftsinvandring från EU-

länder bör enligt vår uppfattning unionens regler om

fri rörlighet få genomslag så snart som möjligt.

Regeringens särskilda utredare kring dessa frågor,

Berit Rollén, har nyligen överlämnat ett förslag

enligt vilket Sverige skulle utnyttja de längre

övergångstider som avtalen med ansökarländerna

medger. Utredningen remissbehandlas för närvarande,

men vår bedömning är att Sverige skall besluta om

att fri rörlighet skall gälla för alla medborgare i

EU från medlemskapets första dag.

Sverige kommer att behöva fler som arbetar för att

klara framtidens välfärd och tillväxt. I Sverige

råder redan arbetskraftsbrist, samtidigt som en

mycket stor andel människor är arbetslösa,

sjukskrivna eller sjukpensionerade.

Att som regeringen hänvisa till att de som står

utanför arbetsmarknaden först skall få arbete innan

arbetskraftsinvandring medges håller inte. Det

synsättet innebär ett alldeles för statiskt synsätt

på arbetsmarknaden. Framtida arbetskraftsbrist

riskerar att leda till lägre tillväxt och därmed

till högre arbetslöshet.

I dag står en stor andel av de nya svenskarna

utanför arbetsmarknaden och mångas kompetens tas

inte till vara. Vi anser det centralt att lyckas med

integrationen, men arbetskraftsinvandring står inte

emot integration. Snarare tvärtom,

arbetskraftsinvandring kan bidra till tillväxt och

nya arbetstillfällen. Det är vidare sannolikt att

arbetskraftsinvandring, genom att den medför en ökad

representation av människor med utländsk bakgrund på

arbetsmarknaden, kan leda till förbättrad

integration av de invandrare som redan lever i

Sverige.

En rad rapporter från bl.a. AMS, Kommunförbundet

och Svenskt Näringsliv pekar på en kommande brist på

arbetskraft. De bekräftar vår bild att dagens

omfattning av arbetskraftsinvandringen är för

restriktiv.

Riksdagen bör därför begära att regeringen mot

bakgrund av hittillsvarande erfarenheter låter

utreda hur ett vidgat regelverk för

arbetskraftsinvandring skall se ut. I detta uppdrag

bör ingå att se över hur socialförsäkringar, sociala

förmåner och arbetsrätt skall utformas. Lön,

försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor får

inte vara sämre för arbetskraftsinvandrare än vad

som gäller för svensk arbetskraft. Sambandet med

asylrätten bör också studeras, så att den inte

urholkas. Ett EU-perspektiv bör finnas i

utredningens arbete.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till

känna vad i reservationen anförs om tillsättande av

en parlamentarisk utredning med uppdrag att utreda

konsekvenser av och ta fram ett regelverk som medger

vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför

EU.

12. Arbetstillstånd efter inresa m.m. (punkt 8)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)

och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 5 och

2002/03:Sf216 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Det behövs ökad flexibilitet vid beviljande av

uppehållstillstånd till personer som inte har

tillräckliga asylskäl men som har etablerat sig på

den svenska arbetsmarknaden och klarar egen

försörjning. Dessa personer bör inte avvisas eller

tvingas att lämna landet. De bör i stället få

chansen att söka sig en ny framtid i Sverige som

arbetskraftsinvandrare. Med dagens stelbenta system

kan de inte anställas utan måste resa ut ur Sverige

för att söka arbetstillstånd. Personer som finns i

Sverige med turistvisum och som har fått arbete

skall inte heller behöva åka tillbaka till hemlandet

för att ansöka om arbets- och uppehållstillstånd.

13. Handläggningstider för arbetstillstånd

(punkt 9)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 5 och

2002/03:Sf367 yrkande 29.

Ställningstagande

Handläggningstiderna när det gäller

uppehållstillstånd på grund av arbetsmarknadsskäl är

alldeles för långa. Regeringen bör se över hur de

kan förkortas.

14. Gäststuderande (punkt 10)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:Ub486 yrkande 7.

Ställningstagande

I syfte att skapa så jämlika och bra förhållanden

som möjligt för utländska studenter bör samtliga

gäststuderande självklart kunna jobba extra på

kvällar, helger och lov. Det kan konstateras att

regeringen numera har infört undantag från kravet på

arbetstillstånd för gäststuderande. Det finns

exempel på studenter som efter fullföljd utbildning

inte tillåts stanna och arbeta i Sverige, trots att

de är mycket eftersökta av landets företag och andra

arbetsgivare. De som så önskar bör därför kunna få

arbetstillstånd efter avlagd examen.

15. Anhöriginvandring (punkt 11)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta

Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf3 yrkande 2,

2002/03:Sf8 yrkande 13 samt 2002/03:Sf334 yrkandena

25 och 26 samt bifaller delvis motionerna

2002/03:Sf5 yrkande 1 i denna del, 2002/03:Sf8

yrkande 6 i denna del och 2002/03:Sf216 yrkande 3.

Ställningstagande

Anhöriginvandringen i Sverige och EU bör vidgas. Den

s.k. sista länken-bestämmelsen bör återinföras och

familjebegreppet i utlänningsärenden bör utvidgas

och omfatta bl.a. äldre föräldrar. Det behövs vidare

en mer flexibel lagstiftning där t.ex. antalet

månader man levt eller inte levt tillsammans före

eller efter uppbrottet från hemlandet inte är

avgörande vid prövningen av uppehållstillstånd. Det

nu antagna direktivet om familjeåterförening anger

endast minimivillkor varför detta inte hindrar

Sverige från att ha en generösare lagstiftning.

Regeringens långsamma beredning, när det gäller

ändringar i utlänningslagen för att möjliggöra en

vidgad anhöriginvandring, är oaccep-tabel. En

proposition om invandring för anhöriga utanför

kärnfamiljen grundad på Anhörigkommitténs förslag i

dessa delar bör därför föreläggas riksdagen under

våren.

16. Anhöriginvandring (punkt 11)

av Solveig Hellquist och Erik Ullenhag (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 1 i denna

del och 2002/03:Sf216 yrkande 3 och bifaller delvis

motionerna 2002/03:Sf3 yrkande 2, 2002/03:Sf8

yrkandena 6 i denna del och 13 samt 2002/03:Sf334

yrkandena 25 och 26.

Ställningstagande

Det är en rimlig human utgångspunkt att människor

skall kunna träffa en livskamrat från ett annat land

och att familjer som skingrats i största möjliga mån

skall kunna återförenas.

Den praxis som utvecklats efter 1996 års ändringar

i utlänningslagen gör att såväl "hushållsgemenskap"

som "beroendeförhållande" skall ha funnits i

hemlandet och dessutom mycket nära i tiden i

förhållande till att ansökan om anhöriginvandring

sker. Antalet månader man levt eller inte levt

tillsammans före eller efter uppbrottet från

hemlandet bör inte vara avgörande för om man skall

bevilja uppehållstillstånd.

På EU-nivå är det synnerligen viktigt att det

kommer till stånd gemensamma minimiregler för rätt

till familjeåterförening. Det är ohållbart - i ett

EU med fri rörlighet - att det hos medlemsstaterna

finns olika definitioner av vem som är att klassa

som anhörig.

17. Direktiv om familjeåterförening (punkt 12)

av Kalle Larsson (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2002/03:Sf239 yrkande 9.

Ställningstagande

Det direktiv om familjeåterförening som man nu nått

politisk enighet kring torde inte stå i

överensstämmelse med de principer som tidigare

fastslagits av Europeiska rådet i Tammerfors.

Regeringen bör verka för en grundläggande

omarbetning av direktivet.

18. Försörjningskrav (punkt 13)

av Solveig Hellquist och Erik Ullenhag (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf216 yrkande 4 och avslår

motion 2002/03:Sf8 yrkande 6 i denna del.

Ställningstagande

Det behövs en betydligt mer generös lagstiftning när

det gäller anhöriginvandring. För dem som inte

definieras som nära släktingar och för

arbetskraftsinvandrare som vill ta med sina anhöriga

bör det emellertid införas ett försörjningsansvar

under tre år. Människor måste i stor utsträckning

själva få avgöra sin möjlighet att ensam eller

tillsammans med andra ta det aktuella

försörjningsansvaret. En formell förhandsprövning

bör således hållas så minimal som möjligt.

Regresskrav torde kunna vara en rimlig sanktion

gentemot den anknytningsperson som med avsikt

frånträder sitt åtagande om försörjningsansvar.

19. Försörjningskrav (punkt 13)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 6 i denna del

och avslår motion 2002/03:Sf216 yrkande 4.

Ställningstagande

Det förslag som Anhörigkommittén lagt fram om att en

anknytningsperson i vissa fall skall ha ett

försörjningsansvar, under två års tid, för anhöriga

som vill bosätta sig i Sverige bör inte införas.

20. Uppehållstillstånd efter inresa (punkt 14)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v) och Birgitta

Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf239 yrkande 12 och

2002/03:Sf334 yrkande 29.

Ställningstagande

Undantag från huvudprincipen, att uppehållstillstånd

skall beviljas före inresa, bör kunna göras när

utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i

förhållandet väntar barn eller om sökanden med all

sannolikhet skulle få sin ansökan beviljad.

Intentionerna med den lagändring som trädde i kraft

2000, att en ansökan om uppehållstillstånd skall

kunna bifallas trots att den i strid mot huvudregeln

ingivits medan sökanden befinner sig i Sverige,

torde inte ha fått tillräckligt genomslag i

praktiken. Regeringen bör därför återkomma med

förslag i enlighet med det anförda.

21. Uppehållstillstånd före referentens hemresa

(punkt 15)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf223.

Ställningstagande

Uppehållstillstånd på grund av anknytning kan i dag

inte alltid ges då bägge parterna befinner sig

utomlands. Detta kan skapa stora problem för

personer som t.ex. arbetat utomlands. Regeringen bör

därför återkomma med förslag till ändring i 2 kap. 4

§ första stycket 1 UtlL så att personer som levt

tillsammans utomlands kan få uppehållstillstånd

beviljat före referentens hemresa.

22. DNA-analys (punkt 16)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf202.

Ställningstagande

DNA-prov bör kunna utgöra grund för

familjeåterförening i de fall skriftlig

dokumentation saknas eller har brister. Huvudregeln

bör vara att utförande av DNA-prov medges för att

fastställa grund för återförening när detta begärs

av enskild person. Regeringen bör återkomma med

förslag enligt det anförda.

23. Uppskjuten invandringsprövning (punkt 17)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta

Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 23. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 20,

2002/03:Sf239 yrkande 11, 2002/03:Sf334 yrkande 27,

2002/03:Sf367 yrkande 19 och 2002/03:Ju249 yrkande

21.

Ställningstagande

Den tidigare lagändringen till skydd för utländska

kvinnor som misshandlats av sin man under den

tvååriga prövotiden begränsades till fall när det

varit fråga om våld eller handlingar som innebär

allvarlig kränkning. Det har varit svårt för kvinnor

som lämnat sin man före tvåårstiden att bevisa att

misshandel förekommit. Kvinnans situation i

hemlandet har inte heller tillräckligt beaktats.

Försöket att genom lagändring åstadkomma en

rimligare och humanare rättstillämpning har således

inte fungerat. För att komma till rätta med de

fortsatta missförhållandena bör regeringen se över

lagstiftning och praxis avseende anknytningsärenden

där förhållandet, på grund av misshandel, upphör

före tvåårstiden för den uppskjutna

invandringsprövningen, och snarast återkomma med

förslag som på ett bättre sätt skyddar kvinnorna.

24. Seriositetsprövning (punkt 18)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 6 i denna del.

Ställningstagande

Alla seriositetsprövningar och kränkande

anknytningsutredningar bör upphöra. De regler som

gäller för att ta en anhörig till Sverige bör vara

samma för alla som bor i Sverige oavsett om de är

EU-medborgare som flyttat till Sverige eller inte.

Regeringen bör återkomma med förslag enligt det

anförda.

25. Registerkontroll (punkt 19)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 25. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf334 yrkande 28,

2002/03:A242 yrkande 35 och 2002/03:Ju363 yrkande

10.

Ställningstagande

Migrationsverket bör ges rätt att vid

anknytningsförfrågningar begära utdrag ur

brottsregistret angående vissa typer av brott samt

utföra kontroll utifrån folkbokföringsregistret samt

registret om tidigare anknytningsförfrågningar för

referenspersonen. På så sätt kan fastställas t.ex.

hur många kvinnor en man tidigare fört in i Sverige

och om referenspersonen dömts för misshandel eller

övergrepp mot tidigare partner. Regeringen bör

återkomma med förslag härom.

26. Fullmaktsäktenskap m.m. (punkt 20)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 26. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju249 yrkande 19 och avslår

motion 2002/03:Sf299.

Ställningstagande

I dag förekommer det att en flicka i Sverige gifts

bort med en man i ett annat land genom användandet

av fullmakt. Eftersom äktenskapet accepteras i

Sverige kan mannen flytta hit genom

anhöriginvandring och flickan har då inte någon

möjlighet att motsätta sig äktenskapet. Denna

anhöriginvandring, på basis av ett

fullmaktsäktenskap, bör förbjudas. Regeringen bör

återkomma med förslag enligt det anförda.

27. Utvidgat flyktingbegrepp (punkt 21)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta

Carlsson (c), Mona Jönsson (mp), Solveig

Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 27. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 3,

2002/03:Sf5 yrkande 1 i denna del, 2002/03:Sf6

yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 17, 2002/03:Sf214

yrkande 15, 2002/03:Sf228, 2002/03:Sf239 yrkande 8,

2002/03:Sf256 yrkande 2, 2002/03:Sf320,

2002/03:Sf334 yrkande 7, 2002/03:Sf367 yrkandena 17

och 18, 2002/03:L249 yrkandena 23 och 24,

2002/03:U326 yrkandena 6 och 7 samt 2002/03:U328

yrkande 17 och bifaller delvis motionerna

2002/03:Sf317 och 2002/03:Sf319 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf3 yrkande 1 och 2002/03:Sf217.

Ställningstagande

Flyktingpolitiken bör vara generös och human och

flyktingbegreppet vidgas till att omfatta även

förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.

Den som erkänts som flykting har en i flera

avseenden förmånligare ställning än den som

beviljats skydd med stöd av andra bestämmelser i

utlänningslagen. Bland annat kvinnor som får

uppehållstillstånd på grund av genusrelaterad

förföljelse måste erhålla samma rättigheter och

starka skydd som den som får uppehållstillstånd som

flykting. Kvinnlig könsstympning är att betrakta som

ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter

och bör utgöra skäl för att erhålla flyktingstatus.

Vid t.ex. risk för hedersmord, könsstympning eller

homosexualitet är det inte tillräckligt att en

person ges uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Svensk lagstiftning bör ändras även om det

föreslagna EU-direktivet om skyddsgrunder inte

antagits.

Den långsamma beredningen när det gäller att

stärka skyddet för dem som riskerar förföljelse på

grund av kön eller sexuell läggning är oacceptabel.

Regeringen bör därför snarast återkomma till

riksdagen med förslag till nödvändiga

författningsändringar. Eftersom den utredare som

avses i motion 2002/03:Sf3 yrkande 1 nu utsetts, får

motionsyrkandet anses tillgodosett och avstyrks.

Innan EU kan gå vidare och fastställa en gemensam

asylpolitik måste man vara överens om en klar och

entydig definition av begreppet flykting. I annat

fall kan en person avvisas från ett EU-land men inte

ett annat på grund av olika definitioner av

flyktingbegreppet. Det är viktigt att kommissionens

förslag om miniminormer för när medborgare i

tredjeland skall betraktas som flyktingar eller som

personer som av andra skäl behöver internationellt

skydd, det s.k. skyddsgrundsdirektivet, inte

urholkas. Regeringen bör verka för att det snarast

inom EU antas en gemensam definition av begreppet

flykting. Personer som förföljs av annan än staten

bör också omfattas.

Flyktorsaker som krig och inbördeskrig,

odemokratiska regimer, förtryck av minoriteter,

natur- och hungerkatastrofer och förtryck på grund

av kön eller sexuell läggning innebär att de

tidigare definitionerna i Genèvekonventionen av

begreppet flykting bör utvidgas. Sverige bör verka

härför i internationella sammanhang.

28. Avvisningsbeslut vid risk för tortyr

(punkt 22)

av Solveig Hellquist och Erik Ullenhag (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 28. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf5 yrkande 6.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma med en samlad analys av

vilka åtgärder som behövs för att Sverige inte skall

fällas av FN:s kommitté mot tortyr.

29. Asylsökande från Iran (punkt 23)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 29. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:U238 yrkande 7.

Ställningstagande

Utvecklingen i Iran har inneburit en kraftig

försämring när det gäller mänskliga rättigheter.

Detta bör beaktas när det gäller behandlingen av

iranska flyktingars möjligheter att få

uppehållstillstånd i Sverige.

30. Inre flyktalternativ (punkt 24)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 30. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 20.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa

hur den ser på frågan om asylsökande som vid

avvisning från Sverige hänvisas till ett liv som

internflyktingar.

31. Vidarebosättning (punkt 25)

av Sven Brus (kd), Solveig Hellquist (fp) och

Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 31. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 3 och

2002/03:Sf6 yrkande 8 samt avslår motion

2002/03:U297 yrkande 1.

Ställningstagande

För kvotflyktingar har för budgetåret 2001 anvisats

medel motsvarande 1 840 personer. Enligt vad som

anges i skrivelsen har endast 1 279 personer dock

överförts. Regeringen bör åter-komma med en

förklaring till varför målen inte uppnåtts och i

vilken omfattning medel avsatta för kvotflyktingar

har täckt även annat.

32. Människosmuggling (punkt 26)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)

och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 32. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 4 och

2002/03:Sf256 yrkande 14 samt avslår motionerna

2002/03:Sf7 yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 7 och

2002/03:Sf239 yrkande 4.

Ställningstagande

Inom EU bör arbetet fokuseras på bristerna i

medlemsländernas nuvarande migrations- och

asylpolitik i stället för på hur man skall bekämpa

människosmuggling. Åtgärder mot smugglarna får inte

användas som ett instrument för att försvåra för

människor att ta sig till Europa. Skärpta och

harmoniserade straff kan emellertid vara nödvändiga

för att komma åt dem som bedriver människohandel.

När det gäller sanktioner mot människosmugglare får

sådana införas endast om ett vinstsyfte kan påvisas.

33. Människosmuggling (punkt 26)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 33. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf7 yrkande 6 och avslår

motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 4, 2002/03:Sf8

yrkande 7, 2002/03:Sf239 yrkande 4 och 2002/03:Sf256

yrkande 14.

Ställningstagande

Kombinationen av organiserad brottslighet som ser

stor potentiell ekonomisk lönsamhet, visumregler och

sanktioner mot resebolag som inte kontrollerar pass

gör att människosmugglingen ökar. Detta är av många

skäl problematiskt. Människosmugglingen organiseras

av kriminella ligor som är mer intresserade av

ekonomisk förtjänst än flyktingars väl och ve.

Människosmuggling medför inte bara problem vid

asylbedömningen på grund av dokumentlöshet, den

skapar också problem genom illegal

arbetskraftsinvandring och sexhandel.

Förutsättningen för lönsam människosmuggling är

att den är illegal och att inga andra möjligheter

till migration finns. Det är detta som gör att

människor är villiga att betala pengar till

smugglare.

Människosmuggling är ett gissel som måste bekämpas

genom bättre yttre gränskontroll och polisiära

insatser mot internationella, organiserade ligor.

Samtidigt skulle lagliga möjligheter till

arbetskraftsinvandring minska marknaden för

smuggling.

34. Människosmuggling (punkt 26)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 34. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 4 och avslår

motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 4, 2002/03:Sf7

yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 7 och 2002/03:Sf256

yrkande 14.

Ställningstagande

För att eliminera alla inslag som försvårar för dem

som är i behov av asyl att ta sig till ett EU-land

bör regeringen begära omförhandlingar av direktivet

och rambeslutet om straff för den som underlättar

icke auktoriserad inresa eller vistelse i

medlemsstat. Det är orimligt att låta

medlemsstaterna själva avgöra om en humanitär

klausul skall finnas eller ej.

35. Människosmuggling (punkt 26)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 35. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 7 och avslår

motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 4, 2002/03:Sf7

yrkande 6, 2002/03:Sf239 yrkande 4 och 2002/03:Sf256

yrkande 14.

Ställningstagande

Med en mer generös svensk migrationspolitik skulle

människor inte behöva smugglas. Om straffen för

smugglarna höjs kommer smugglingen troligen att

fortsätta till högre kostnader och på farligare sätt

för migranterna. Redan i dag anges i brottsbalken

straff för brott mot liv och hälsa. Straffen för

människosmuggling i utlänningslagen behöver därför

inte höjas.

36. Dublinärenden (punkt 27)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Mona

Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Erik

Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 36. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 16,

2002/03:Sf256 yrkande 13, 2002/03:Sf334 yrkande 6

samt 2002/03:Sf367 yrkandena 26 och 27 samt avslår

motion 2002/03:Sf239 yrkande 6.

Ställningstagande

I Dublinförordningen som ersätter Dublinkonventionen

måste större utrymme ges för att av humanitära skäl,

exempelvis på grund av sjukdom eller

familjeanknytning, låta asylprövningen ske i

Sverige, särskilt då det gäller barn. Sverige bör

pröva en persons ansökan om asyl i syfte att undvika

att ansökan prövas i ett land som har en striktare

lagstiftning och praxis än vad Sverige har.

Principen om non-refoulement måste vara absolut. Det

anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

37. Dublinärenden (punkt 27)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 37. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 6 och avslår

motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 16, 2002/03:Sf256

yrkande 13, 2002/03:Sf334 yrkande 6 samt

2002/03:Sf367 yrkandena 26 och 27.

Ställningstagande

Regeringen bör verka för en omarbetning av

Dublinförordningen i syfte att införa principen att

den asylsökande skall kunna avgöra i vilket land han

eller hon vill söka asyl.

38. Säkra länder (punkt 28)

av Sven Brus (kd), Solveig Hellquist (fp) och

Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 38. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf256 yrkande 1 och

2002/03:Sf334 yrkandena 9 och 10.

Ställningstagande

Asylansökningar skall prövas individuellt för den

enskilde på hans eller hennes egna meriter och inte

som medlem i en grupp. Alla stater kan potentiellt

kränka mänskliga rättigheter och inget land kan med

automatik betraktas som säkert. Det är inte

otänkbart att situationer skulle kunna uppstå där

människor löper fara att förlora livet eller sina

mänskliga rättigheter även i Europa. En lista över

säkra länder bör inte upprättas. EU-medborgares rätt

att söka asyl i andra medlemsländer inskränks redan

i dag genom det s.k. Aznarprotokollet. Regeringen

bör därför dels verka för en ändring när det gäller

Aznarprotokollet, dels verka för att begreppet säkra

ursprungsländer och säkra tredjeländer inte införs

inom EU.

39. Humanitära skäl (punkt 29)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)

och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 39. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf256 yrkandena 3-5 och

avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande 17.

Ställningstagande

Utlänningslagstiftningen bör förändras för att

möjliggöra en mer generös tolkning av begreppet

humanitära skäl. Vid bedömningen av humanitära skäl

bör, förutom klara medicinska vårdbehov, även

vistelsetid och integration tas i beaktande. När det

gäller barnärenden skall vistelsetiden tillmätas

särskild betydelse. Regeringen bör återkomma med

förslag till ändringar i utlänningslagen enligt det

anförda.

40. Humanitära skäl (punkt 29)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 40. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 17 och avslår

motion 2002/03:Sf256 yrkandena 3-5.

Ställningstagande

Många gånger anses allvarliga sjukdomar, psykiska

trauman eller risk för konflikter inte vara

tillräckliga skäl för att få uppehållstillstånd på

humanitära grunder. Regeringen bör tillsätta en

utredning för att se över tillämpningen av

bestämmelsen om uppehållstillstånd av humanitära

skäl.

41. Barnets bästa (punkt 30)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Mona

Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Erik

Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 41. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf256 yrkande 6,

2002/03:Sf334 yrkande 23 och 2002/03:Sf367 yrkande

6.

Ställningstagande

Hänsynen till barnets bästa bör som regel gå före

samhällets intresse av att reglera invandringen.

Bestämmelserna om barnets bästa bör ses över så att

barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad gäller

asylsökande barn. Också vid verkställighet av

avvisnings- och utvisningsbeslut bör barnets bästa

oreserverat sättas främst.

42. Uppehållstillstånd efter viss tid

(punkt 31)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 42. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 13 och avslår

motion 2002/03:Sf300 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Utlänningslagen bör ändras så att den som väntat

längre tid än 18 månader på ett lagakraftägande

avlägsnandebeslut automatiskt beviljas permanent

uppehållstillstånd, om det inte föreligger

synnerliga skäl häremot. Regeringen bör återkomma

med förslag härom.

43. Uppehållstillstånd vid

verkställighetshinder (punkt 32)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 43. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 18.

Ställningstagande

Regeringen bör lägga fram förslag till tidsgräns då

uppehållstillstånd måste ges i de fall

verkställighet av avvisnings- eller

utvisningsbeslutet inte kan ske på grund av att

ursprungslandet inte tar emot sin medborgare.

44. Gömda personer (punkt 33)

av Mona Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och

Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 44. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 23,

2002/03:Sf256 yrkande 20 och 2002/03:Sf367 yrkande

8.

Ställningstagande

Som en engångsåtgärd bör gömda personer beviljas

amnesti. Uppehållstillstånd bör kunna beviljas alla

barn och deras familjer som i nuläget sedan lång tid

har hållit sig gömda efter att ett avvisningsbeslut

har vunnit laga kraft. Vid synnerliga skäl som

allvarlig brottslighet skall undantag kunna göras.

45. Människohandel (punkt 34)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)

och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 45. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf5 yrkande 5 och avslår

motionerna 2002/03:Sf6 yrkande 5, 2002/03:Sf8

yrkande 8, 2002/03:Ju248 yrkande 1 och 2002/03:U328

yrkande 3.

Ställningstagande

Människohandel är en modern form av slaveri där

människor hänsynslöst utnyttjas. När det gäller

offer för människohandel föreslog Anhörigkommittén

att det skall införas en särskild bestämmelse i

utlänningslagen om att ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd får ges en utlänning om det med

hänsyn till genomförandet av en förundersökning

eller huvudförhandling i brottmål kan anses befogat.

Det är angeläget att lagändringar genomförs som ger

möjlighet att lagföra dem som låter människor bli

handelsvaror.

46. Människohandel (punkt 34)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 46. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Ju248 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 5, 2002/03:Sf6

yrkande 5, 2002/03:Sf8 yrkande 8 och 2002/03:U328

yrkande 3.

Ställningstagande

Snara insatser bör ske för att bekämpa

människohandel. Målet bör vara att skydda och hjälpa

offren, oftast kvinnor, samtidigt som de ges

möjlighet att medverka till att brottliga gärningar

beivras. Det bör införas möjlighet för en kvinna som

utsatts för människohandel att få stanna i Sverige

under den tid som behövs för att medverka i

polisutredning och domstolsförhandling.

Ett stöd riktat direkt till de utsatta kvinnorna

behövs. Det bör vidare utredas hur offren kan

skyddas när de återvänder hem.

47. Människohandel (punkt 34)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 34

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 47. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf6 yrkande 5 och

2002/03:U328 yrkande 3 samt avslår motionerna

2002/03:Sf5 yrkande 5, 2002/03:Sf8 yrkande 8 och

2002/03:Ju248 yrkande 1.

Ställningstagande

Snara insatser bör ske på olika nivåer för att

bekämpa människohandel. Målet bör vara att skydda

och hjälpa offren, oftast kvinnor, samtidigt som de

ges möjlighet att vittna om de brottsliga

handlingarna så att de s.k. beskyddarna kan åtalas

och förövarna straffas. En kvinna som utsatts för

människohandel måste få stanna i Sverige under den

tid som en rättsprocess pågår. Ett stöd riktat

direkt till de utsatta kvinnorna behövs, och genom

uppsökande verksamhet bör dessa få stöd i de länder

de sålts till. Det bör vidare utredas om offren kan

beredas ett skydd när de återvänder hem. De kvinnor

som inte kan garanteras skydd vid hemkomsten bör

kunna söka asyl.

48. Människohandel (punkt 34)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 34

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 48. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 8 och avslår

motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 5, 2002/03:Sf6

yrkande 5, 2002/03:Ju248 yrkande 1 och 2002/03:U328

yrkande 3.

Ställningstagande

Alltför många av offren för människohandel, oftast

kvinnor, återvänder till ren misär och utfrysning

och med psykiska och kanske fysiska skador som kan

ge men för livet om de inte får adekvat hjälp och

stöd. Det vore därför inhumant att inte bevilja

personer som är offer för människohandel permanent

uppehållstillstånd.

49. Direktivförslag om människohandel

(punkt 35)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 49. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 10.

Ställningstagande

Syftet med förslaget till direktiv om tillfälligt

uppehållstillstånd för offer för människohandel som

är beredda att samarbeta med myndigheterna är enbart

att underlätta myndigheternas kamp mot

människohandel. I motivtexten till direktivet sägs

mycket klart att förslaget inte syftar till att

skydda offren. Regeringen bör inte godkänna

förslaget utan grundläggande förändringar som ger

uttryck för att många av dem som omfattas av

direktivförslaget torde uppfylla kraven på att

betraktas som konventionsflyktingar.

50. Skyddade vistelseorter (punkt 36)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 36

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 50. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf4 yrkande 2.

Ställningstagande

Särskilda enheter inom bl.a. polisen borde kunna

upprättas i syfte att hjälpa och skydda illegala

invandrare som t.ex. utsätts för hot från

människosmugglare. Vidare bör det finnas

vistelseorter med särskilt skydd för dem som

upplever hot. Möjligheterna att stärka tryggheten

och den rättsliga ställningen för utsatta människor

som vistas i landet utan uppehållstillstånd bör

undersökas.

51. Familjesplittring (punkt 37)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)

och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 51. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf256 yrkande 7.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

till åtgärder för att undvika att familjer splittras

i samband med förvarstagning och verkställighet av

avvisningsbeslut.

52. S.k. god man vid verkställighet (punkt 38)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 38

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 52. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf367 yrkande 25.

Ställningstagande

För att säkerställa att allt går rätt till bör en

god man närvara vid alla avvisningar. Regeringen bör

återkomma med förslag härom.

53. Besöksvisum (punkt 39)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta

Carlsson (c), Mona Jönsson (mp), Solveig

Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 53. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 15,

2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del, 2002/03:Sf216

yrkande 5, 2002/03:Sf239 yrkande 15, 2002/03:Sf334

yrkande 31 och 2002/03:Sf367 yrkande 24.

Ställningstagande

Viseringspolitiken bör förändras så att utfärdandet

av besöksvisum för släktbesök kan ske enklare,

snabbare och generösare. Många anhöriga, inte minst

åldriga föräldrar, skulle därigenom inte se sig

tvingade att söka uppehållstillstånd i Sverige.

Beträffande rutiner och praxis bör samma krav gälla

oavsett från vilket land personen är som söker

visum. Personer som bor permanent i Sverige skall

inte hindras från att få besök av sina anhöriga.

Regeringen bör utfärda tydliga riktlinjer så att

Migrationsverkets handläggning av visumärenden

genomsyras av en inställning av humanitet och icke-

diskriminering.

54. Viseringspliktiga länder (punkt 40)

av Kalle Larsson (v), Birgitta Carlsson (c),

Solveig Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 54. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 9,

2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del, 2002/03:Sf239

yrkande 14 och 2002/03:Sf256 yrkande 16.

Ställningstagande

Viseringspolitiken används i dag på ett oacceptabelt

sätt och försvårar för människor med skyddsbehov att

söka asyl i Europa. Visumkrav får aldrig användas

som ett medel att utestänga flyktingar och andra

skyddsbehövande från EU:s medlemsstaters

territorium. Sverige måste aktivt verka för att

korta listan över viseringspliktiga länder.

55. Norra Irak (punkt 41)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 41

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 55. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf224.

Ställningstagande

En restriktiv hållning när det gäller visum för

utbytesstudier mellan Sverige och norra Irak har

lett till att alla vägar är stängda. Ett utbyte

skulle vara till gagn för hela regionens uppbyggnad

och bör snarast möjliggöras. Kurder som lever i den

autonoma zonen i norra Irak lever under ett ständigt

hot från regimen i Bagdad och kan inte få tillgång

till nödvändiga resedokument. FN bör därför ges

möjlighet att ställa ut resehandlingar för dessa

personer.

56. Visum för asylsökande och asylansökan i

utlandet (punkt 42)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 56. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 5 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 14, 2002/03:Sf239

yrkande 18 och 2002/03:Sf367 yrkande 20.

Ställningstagande

Det går i dag inte att söka asyl från utlandet eller

att få visum till Sverige för att söka asyl. Detta

har till viss del medfört att alltfler människor på

flykt ser sig hänvisade till illegala metoder med en

växande organiserad flyktingsmuggling som följd.

Sverige bör därför inom EU ta initiativ till att

visumsystemet ses över och att möjligheten att

utfärda visum för personer som vill söka asyl

undersöks.

57. Visum för asylsökande och asylansökan i

utlandet (punkt 42)

av Kalle Larsson (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 57. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 14,

2002/03:Sf239 yrkande 18 och 2002/03:Sf367 yrkande

20 samt avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande 5.

Ställningstagande

Det bör införas en möjlighet för ambassader och

beskickningar att utfärda visum till skyddsbehövande

antingen när dessa befinner sig i hemlandet eller i

tredjeland. Denna möjlighet får dock endast utgöra

ett komplement till det traditionella sättet att

söka asyl. Flera stater har redan infört olika

varianter av denna möjlighet. Praktiska problem med

ett sådant system skulle kunna vara bl.a. att det

inte finns någon svensk ambassad i flyktingens

hemland, risker för den asylsökande att besöka

ambassaden, problem med sekretessen och frånvaro av

möjlighet till advokathjälp. Systemet skulle ge

personer som annars skulle utsättas för mycket grava

hot till liv och frihet möjlighet att snabbt lämna

ursprungsregionen eller transitländer. Regeringen

bör tillsätta en utredning med uppgift att lägga

fram förslag i enlighet med det anförda.

58. Handläggningstid (punkt 43)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 58. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 1-3,

2002/03:Sf264 yrkande 1 och 2002/03:Sf300 yrkande 1

samt avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 19 och

2002/03:Sf214 yrkande 6.

Ställningstagande

Regeringen har löpande underskattat antalet

asylsökande. Handläggningstiderna i asylärenden är

oacceptabelt långa. Väntetiden i första instans,

Migrationsverket, skall normalt inte överstiga sex

månader. En flexiblare anslagsanvändning för

Migrationsverket skulle möjliggöra en långsiktig,

fungerande verksamhet och kortare väntetider.

Nära 90 % av de asylsökande saknade pass 2002.

Detta försvårar fastställandet av identitet och

därmed möjligheterna att snabbt och korrekt bedöma

en persons skyddsbehov. En förutsättning för kortare

väntetider är att de som söker asyl samverkar under

utredningen genom att lämna riktiga uppgifter och

dokument. Människor med genuina asylskäl kan

emellertid sakna pass varför innehav av

identitetshandlingar inte kan vara ett orubbligt

krav.

59. Handläggningstid (punkt 43)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 43

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 59. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf214 yrkande 6 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 1-3, 2002/03:Sf8

yrkande 19, 2002/03:Sf264 yrkande 1 och

2002/03:Sf300 yrkande 1.

Ställningstagande

En utökad handläggningstid är nödvändig ur

rättssäkerhetssynpunkt och medför att handläggarna

på Migrationsverket får en verklig möjlighet att

utföra en bra utredning där alla olika aspekter vägs

in. Regeringen bör lägga fram förslag om en bortre

tidsgräns för beslut om asyl vid tolv månader från

ansökningsdagen.

60. Handläggningstid (punkt 43)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 43

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 60. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 19 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 1-3, 2002/03:Sf214

yrkande 6, 2002/03:Sf264 yrkande 1 och 2002/03:Sf300

yrkande 1.

Ställningstagande

Det är omänskligt att människor skall behöva vänta

ca ett år på ett beslut i första instans. Därefter

kan det ta flera år innan en person slutgiltigt får

veta om han eller hon får stanna eller ej. Ur

rättssäkerhetssynpunkt är det nödvändigt att korta

handläggningstiderna hos Migrationsverket och

Utlänningsnämnden. Regeringen bör återkomma med

förslag i syfte att förkorta handläggningstiderna.

61. Asylprocessen (punkt 44)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v) och Mona

Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 61. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf233, 2002/03:Sf334

yrkandena 8, 12-14 och 16, 2002/03:Sf367 yrkandena

21 och 23, 2002/03:A242 yrkande 36 och 2002/03:Ju363

yrkande 11 samt avslår motionerna 2002/03:Sf7

yrkande 4, 2002/03:Sf363 och 2002/03:A270 yrkande 3.

Ställningstagande

En rad förbättringar krävs för att stärka den

asylsökandes ställning i asylprocessen. Bland annat

bör det finnas möjlighet att få rättshjälp även vid

s.k. Dublinärenden. Asylsökandes hälsoproblem,

fysiska såväl som psykiska, måste uppmärksammas mer

och i ett tidigare skede. Det måste också tas större

hänsyn till psykologers, psykiatrikers och

kuratorers intyg. Vidare bör en auktoriserad tolk

alltid användas och om så önskas en tolk av samma

kön som asylsökanden. Migrationsverkets bruk av

språktester bör upphöra i avvaktan på den pågående

översynen av dessa. Personal som handlägger ärenden

om avvisning där kvinnan kommit till Sverige för att

leva med en man men där förhållandet upphört bör ha

specialkompetens. Generellt bör kompetensen vid

utlänningsmyndigheterna och beslutsunderlaget om

situationen i hemländerna för homosexuella

respektive för kvinnor ses över. När det gäller

landinformationen bör denna inhämtas från flera

olika källor i landet och utifrån så bred basis som

möjligt. Regeringen bör se över dessa frågor och vid

behov återkomma till riksdagen med förslag. Även

praxis vid utfärdande av främlingspass bör ses över,

särskilt när det gäller kurder från norra Irak.

62. Asylprocessen (punkt 44)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 62. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf7 yrkande 4 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf233, 2002/03:Sf334 yrkandena 8,

12-14 och 16, 2002/03:Sf363, 2002/03:Sf367 yrkandena

21 och 23, 2002/03:A242 yrkande 36, 2002/03:A270

yrkande 3 och 2002/03:Ju363 yrkande 11.

Ställningstagande

Migrationsverkets agerande vid avvisningar måste

vara oklanderligt för att verket skall åtnjuta

förtroende. Gränslinjen mellan Migrationsverket och

polisen måste bli tydligare. Regeringen bör

återkomma med förslag härom.

63. Instansordning (punkt 45)

av Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m), Anita Sidén

(m), Birgitta Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m),

Solveig Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 63. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 2,

2002/03:Sf6 yrkande 1 och 2002/03:Sf7 yrkande 11

samt avslår motion 2002/03:Sf239 yrkande 19.

Ställningstagande

För att bibehålla tilltron till flyktingpolitiken

krävs att bedömningen i utlänningsärenden sker på

ett rättssäkert sätt. Regeringen har nu beslutat om

direktiv för en parlamentarisk kommitté att göra en

översyn av utlänningslagstiftningen. Kommitténs

arbete måste ske skyndsamt så att riksdagens beslut

om en ny instans- och processordning så snart

möjligt kan genomföras. Det är viktigt att de

problem Lagrådet påtalade i samband med

lagrådsremissen om en ny instans- och processordning

i utlänningsärenden därvid beaktas. Innan en ny

instansordning kan sjösättas måste det stå klart att

den nya processen är juridiskt hållbar. En ny

instansordning måste bygga på ett tvåpartsförfarande

med ökad möjlighet till muntlig förhandling och med

överprövning i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

64. Instansordning (punkt 45)

av Kalle Larsson (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 64. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 19 samt

avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 2, 2002/03:Sf6

yrkande 1 och 2002/03:Sf7 yrkande 11.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att vid en ny instansordning i

utlänningsärenden frångå regleringen i 9 §

förvaltningsprocesslagen och i stället införa en

ovillkorlig rätt till muntlig förhandling i

asylärenden hos länsrätt när yrkande härom

framställs av den asylsökande. Detta bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

65. Förvar (punkt 46)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta

Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 65. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 2,

2002/03:Sf239 yrkande 17, 2002/03:Sf334 yrkande 19

och 2002/03:Sf367 yrkande 22.

Ställningstagande

Att beröva en människa friheten är en ur

integritetssynpunkt oerhört ingripande åtgärd. Den

nuvarande regleringen i utlänningslagen ger

tillämpande myndigheter stort utrymme för

bedömningar. För att ta någon i förvar bör det

föreligga synnerliga skäl. Förvarstagande bör

således ske endast i undantagsfall och det måste

finnas en tidsbegränsning. Den asylsökande bör få

besked om hur länge hon eller han kan komma att

frihetsberövas. Mycket starka skäl finns för att

inte ta vuxna med barn i förvar, och kvinnor skall

erbjudas förvar avskilt från män. Alternativa former

till förvarstagning bör utredas och prövas.

Regeringen bör utreda frågan om tidsbegränsning och

alternativa förvarsformer och därefter återkomma med

förslag enligt det anförda.

66. Mottagande av asylsökande (punkt 47)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)

och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 66. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf214 yrkande 4 och

2002/03:Sf226 yrkandena 3 i denna del och 4 samt

avslår motionerna 2002/03:Sf336 yrkande 3 och

2002/03:Ub555 yrkande 2.

Ställningstagande

Omfattande åtgärder krävs för att förbättra

mottagandet av asylsökande, som i dag har brister i

form av otydliga mål med verksamheten, en svag

individanpassning, undermålig svenskundervisning och

få möjligheter till praktik och arbete. Arbete och

egenförsörjning bör vara regel för asylsökande som

väntar på beslut om uppehållstillstånd. Om den

asylsökande inte kan få ett arbete på den öppna

arbetsmarknaden bör subventionerad arbetspraktik och

studier kopplade direkt till yrkeslivet, varvat med

språkundervisning, erbjudas. Verksamheten måste

präglas av att de sökande själva är delaktiga och

drivande. Byråkrati och trubbiga direktiv har gjort

att samarbetet mellan kommuner och berörda

myndigheter varit bristfälligt. Genom ett ökat

samarbete skapas en helhetsbild i ärendet, och

individen ges ett ökat inflytande över sin

situation.

67. Mottagande av asylsökande (punkt 47)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 47

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 67. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf336 yrkande 3 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf214 yrkande 4, 2002/03:Sf226

yrkandena 3 i denna del och 4 samt 2002/03:Ub555

yrkande 2.

Ställningstagande

Integrationsinsatser, såsom svenskundervisning,

skall börja omedelbart då en asylsökande söker asyl

i Sverige. Dessa insatser bör inte avbrytas vid ett

beslut av Migrationsverket om avslag på ansökan om

uppehållstillstånd. Vidare bör betyg ekvivaleras och

nödvändig kompletterande utbildning erbjudas den

asylsökande utan dröjsmål.

68. Arbetstillstånd för asylsökande (punkt 48)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Solveig

Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 48 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 68. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 4,

2002/03:Sf226 yrkande 3 i denna del och

2002/03:Sf334 yrkande 35.

Ställningstagande

Möjligheten för asylsökande att få arbetstillstånd

bör underlättas. Alla asylsökande som önskar

försörja sig på eget arbete bör kunna få ett

arbetstillstånd.

69. Ersättningar (punkt 49)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 49

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 69. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 9.

Ställningstagande

Asylsökandes bostadsersättning och dagersättning är

i dag mycket låga och stämmer inte med de faktiska

kostnaderna. Det bör också krävas starka skäl för

att reducera ersättningarna. Regeringen bör se över

reglerna för reducering av ersättningarna och nivån

på dessa.

70. Barn i asylutredningar (punkt 50)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 50

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 70. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf6 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 22 och 2002/03:Sf367

yrkandena 5 och 13-15.

Ställningstagande

I dag är handläggningstiderna för asylansökningar

långa. Detta drabbar inte bara vuxna asylsökande

utan även barn. Även om det understryks att barnen

skall ha förtur i hanteringen kan det ta upp till

åtta månader innan ett barn får ett första beslut

från Migrationsverket. Regeringen har nu i

regleringsbrev för Migrationsverket angett att

handläggningen av asylansökan för ensamkommande barn

inte bör överstiga tre månader. Det är dock av

största vikt att Migrationsverket nu även får

resurser för att leva upp till detta mål.

71. Barn i asylutredningar (punkt 50)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 50

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 71. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 22 och

2002/03:Sf367 yrkandena 5 och 13-15 samt avslår

motion 2002/03:Sf6 yrkande 2.

Ställningstagande

Trots att Migrationsverket vidtagit åtgärder för att

stärka barnkompetensen bland sin anställda fungerar

det fortfarande inte tillfredsställande. Alla

handläggare, inte bara särskilt utsedda, vid verket

och Utlänningsnämnden bör vidareutbildas och ges

särskild barnkompetens. Asylprocessen behöver göras

mer barnvänlig och samtliga ensamkommande barn

intervjuas av personal som har särskild kompetens

att tala med barn. De ensamkommande barnen måste i

första hand behandlas som barn och inte som

asylsökande. De bör när de kommer till Sverige

genast beviljas en god man eller särskild

företrädare som har kunskap om barn i utsatta

situationer. För ensamkommande barn bör

handläggningstiden inte överstiga tre månader. Dessa

asylärenden måste ha högsta prioritet.

72. Särskola och gymnasieskola (punkt 51)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 51

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 72. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Särskola för asylsökande ej folkbokförda barn bör

genomföras som en rättighet. Vidare bör alla

asylsökande ungdomar i gymnasieåldern, dvs. t.o.m.

det år de fyller 20 år, erbjudas undervisning i

ordinarie gymnasieskola. Undervisningen skall kunna

anpassas efter de asylsökande ungdomarnas behov och

kunskapsnivå.

73. Ansvar för asylsökande barn m.m. (punkt 52)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Mona

Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Erik

Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 52 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 73. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 6,

2002/03:Sf6 yrkandena 3 och 4, 2002/03:Sf8 yrkande

21, 2002/03:Sf256 yrkande 8, 2002/03:Sf277,

2002/03:Sf321, 2002/03:Sf334 yrkande 24 och

2002/03:Sf367 yrkande 16 samt avslår motionerna

2002/03:Sf7 yrkande 7, 2002/03:Sf361 och

2002/03:Sf375.

Ställningstagande

När det gäller asylsökande barn i familj och

ensamkommande barn är det helt avgörande att det

finns ett fungerande samarbete mellan

Migrationsverket, kommuner och landsting. Kommuner

och landsting bör uppmärksammas på asylsökande barns

rätt till skolgång och vård. De måste också ges

särskilda resurser att ta hand om barnen på bästa

möjliga sätt.

Socialtjänsten bör ha det entydiga ansvaret för de

ensamkommande barnen redan vid ankomsten och bör ges

möjlighet till särskild kompetensutveckling härför.

Barnen måste få bästa möjliga omhändertagande i form

av boende och särskilt stöd. En särskild företrädare

bör utses inom 24 timmar enligt BO:s förslag. I

vissa fall kan en familjehemsplacering vara det

bästa för barnen. Migrationsverket bör endast ha

ansvar för att utreda barnens asylskäl.

Våren 2002 gjorde riksdagen ett tillkännagivande

till regeringen om att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen vad gäller ansvar för

ensamkommande barn beträffande asylfrågan, boendet

och hälsan. Vid utskottets utfrågning den 13 mars i

år angav Migrationsverket och Svenska

Kommunförbundet att man för närvarande avvaktar

besked från regeringen beträffande de avtal som

avses slutas mellan Migrationsverket och ett antal

kommuner om mottagande av ensamkommande barn.

Regeringen bör snarast återkomma med förslag till

ändring av mottagandet av asylsökande barn enligt

vad som anförts och vad gäller ensamkommande barn i

enlighet med Migrationsverkets och Socialstyrelsens

förslag.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilka punkter i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Humanitära skäl m.m. (punkterna 29, 30, 31, 45

och 52)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök

(alla m).

Ensamkommande barn

Det råder oklarhet kring ansvaret för de barn som

anländer ensamma till Sverige. Vi efterlyser därför

ett fungerande samarbete mellan Migrationsverket,

kommuner och landsting. Ytterst är det dock

regeringens ansvar att se till att dessa barn inte

far illa och att de ges samma möjligheter till

utbildning och vård som andra barn. Vi förväntar oss

förslag från regeringen för det fall att det finns

behov av att förtydliga eller ändra lagstiftningen,

så att omsorgen om de ensamkommande barnen skall

kunna garanteras.

Översyn av utlänningslagen

Vi har hävdat och sedermera fått regeringens stöd

för att en ny instansordning kräver en förändrad

utlänningslag.

En del av utlänningslagen som behöver ses över

inför en ny instansordning är regleringen av

humanitära skäl. Lagen är oklar om vilka skäl det är

frågan om.

Det bör vidare ses över hur FN:s barnkonvention

får genomslag i hanteringen av asylärenden.

Länderkunskapen finns inom Migrationsverket, som

även fattar beslut som första instans i asylärenden.

I andra instans kommer Migrationsverket i en ny

instansordning att vara part i målet. Tillgång till

kunskap och underlag riskerar därmed att bli

ojämlikt mellan parterna. En lösning som skulle

kunna prövas är om länderunderlag kan tas fram av en

från parterna skild, särskild verksamhet.

Regeringen har inte gjort någon bedömning av hur

handläggningstiderna kommer att förändras med ny

instansordning. Eftersom en ny instans läggs till

instansordningen kan tidsutdräkten i

utlänningsärenden förväntas öka enligt Lagrådet.

Resurserna för hantering av utlänningsärenden kan

bedömas behöva öka.

I lagöversynen bör också uppmärksammas hur nya

ansökningar från personer som fått avslag på

tidigare asylansökningar skall hanteras.

Utgångspunkten skall vara att asylärenden prövas en

gång, men att utrymme för undantagssituationer måste

finnas i lagen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2002/03:28

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse

2002/03:28 Migration och asylpolitik.

Följdmotioner

2002/03:Sf3 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättande av en

särskild utredare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om framläggande av en

proposition grundad på Anhörigkommitténs

betänkande.

2002/03:Sf4 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om Sveriges

hävdande av en generös och humanistisk asylpolitik

i EU:s beslutsfattande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om undersökning av

möjligheterna att stärka tryggheten och den

rättsliga ställningen för utsatta människor som

vistas i landet utan uppehållstillstånd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om flyktingstatus för

personer förföljda på grund av kön eller sexuell

läggning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om automatiskt

arbetstillstånd åt alla asylsökande under

handläggningstiden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ökad

flexibilitet vid beviljande av uppehållstillstånd

till personer utan tillräckliga asylskäl som har

etablerat sig på arbetsmarknaden och klarar egen

försörjning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att placera

ensamkommande barn i familjemiljö.

2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att den långsamma beredningen av förslaget

om en vidgad anhöriginvandring är oacceptabel samt

att regeringen snarast bör tillsätta den tidigare

utlovade utredningen om att vidga

flyktingbegreppet till att omfatta förföljelse på

grund av kön och sexuell läggning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att utlännings- och medborgarskapsärenden,

med beaktande av Lagrådets synpunkter från oktober

2002, snarast skall överflyttas från

Utlänningsnämnden till förvaltningsdomstolar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om s.k.

kvotflyktingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

människosmuggling.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om offer för

människohandel.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall återkomma till

riksdagen med en samlad analys av vilka åtgärder

som behöver vidtas för att Sverige inte i

framtiden skall fällas av FN:s kommitté mot

tortyr.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

human gemensam europeisk flyktingpolitik.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att Sverige

skall vara ett flyktingpolitiskt föredöme inom EU.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att aktivt verka

för att korta listan över viseringspliktiga

länder.

2002/03:Sf6 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en ny

processordning i utlänningsärenden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om handläggningen av

asylansökan för ensamkommande barn.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett

förslag till inrättandet av en särskild

företrädare för ensamkommande barn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att landsting och

kommun på lämpligt sätt måste uppmärksammas på

asylsökande barns obestridliga rätt till vård och

skolgång.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag som motverkar handel med människor, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillsättandet av

en utredare som har till uppgift att stärka

skyddet för dem som riskerar förföljelse på grund

av sexuell läggning och/eller kön, samt att se

över beslutsunderlag och kompetens hos

invandringsmyndigheterna.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågan om

kvotflyktingar bör förtydligas.

2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till åtgärder om hur pass- och

dokumentlöshet skall motverkas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om åtgärder för

att korta väntetiderna vid asylprövning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om flexiblare

anslagsanvändning för Migrationsverket.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

Migrationsverkets agerande vid avvisning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om åtgärder för

att motverka människosmuggling.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om ensamkommande

barn.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

arbetskraftsinvandring.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av

gemensamma minimiregler inom EU vad gäller

asylärenden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om gemensamt

agerande i EU för att undvika och förebygga

flyktingkatastrofer och för att arbeta

fredsskapande och fredsbevarande.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om en rättssäker

bedömning i utlänningsärenden.

2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ändring av de

migrationspolitiska målen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förvar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om UNHCR.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning gällande

arbetskraftsinvandring.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

handläggningstiderna vad gäller uppehållstillstånd

på grund av arbetsmarknadsskäl.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs anförts om

anhöriginvandring.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om människosmuggling.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om människohandel.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av

bostadsersättning och dagersättning.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om särskolan.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gymnasieskolan.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om

harmoniseringen av migrationspolitiken inom EU.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

generösare regler vad gäller familjeåterförening.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

möjligheten att införa ett s.k. humanitärt visum.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om besök i Sverige.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

Dublinkonventionen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om övriga

skyddsgrunder.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om återvändande.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

att korta handläggningstiderna hos

Migrationsverket och Utlänningsnämnden.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av

förändringen av skyddet för kvinnor i

anknytningsärenden.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

socialtjänsten kopplas in i ett tidigt skede.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

handläggningstiden inte bör överstiga tre månader

för ensamkommande barn.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge gömda barn

och deras familjer amnesti.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Sf202 av Sten Tolgfors och Henrik von Sydow

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att DNA-prov skall

kunna utgöra grund för familjeåterförening, i fall

där skriftlig dokumentation saknas eller har

brister.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att huvudregeln

bör vara att utförande av DNA-prov medges, för att

fastställa grund för återförening, när detta

begärs av enskild person.

2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för

humanare visumregler.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökat samarbete

mellan kommuner och berörda myndigheter vid

mottagandet av asylsökande och flyktingar.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en bortre tidsgräns för beslut om asyl

vid tolv månader från ansökningsdagen.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ett regelverk som underlättar för

arbetskraftsinvandring.

15. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av

könsbestämmelsen i utlänningslagen (1989:529) i

enlighet med vad i motionen anförs.

2002/03:Sf216 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öppna Sverige

för arbetskraftsinvandring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning som klarlägger behoven av vilka

förändringar i regelverket som krävs för att

möjliggöra en mer omfattande

arbetskraftsinvandring.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en flexiblare

lagstiftning i Sverige och EU när det gäller

anhöriginvandring.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett

försörjningsansvar för anhöriginvandring som går

utanför den invandring som i dag sker på denna

grund.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en enklare,

snabbare och mer generös besöksviseringspolitik.

2002/03:Sf217 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om främlingspass.

2002/03:Sf223 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i 2 kap. 4 § 1 utlänningslagen i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Sf224 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om visum för

utbytesstudenter från irakiska Kurdistan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utställning av

resehandlingar.

2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om arbete och

egenförsörjning för nyanlända asylsökande och

invandrare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

förbättra mottagandet av asylsökande.

2002/03:Sf228 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen omgående tillsätter

en utredning om nödvändiga författningsändringar för

en utvidgad tolkning av Genèvekonventionen.

2002/03:Sf233 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen i

regleringsbrev till Migrationsverket bör

uppmärksamma de risker som kurdiska flyktingar

utsätts för i kontakter med den irakiska ambassaden

angående upprättande av giltiga resehandlingar.

2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

inte bör godta direktivförslag som i likhet med

det som behandlar mottagningsvillkoren för

asylsökande i allt väsentligt saknar reellt

innehåll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

begära omförhandlingar av direktivet och

rambeslutet om straff för den som underlättar icke

auktoriserad inresa eller vistelse i medlemsstat

för att eliminera alla inslag som försvårar för

dem som är i behov av asyl att ta sig till ett EU-

land.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

använda sin vetorätt mot ytterligare repressiva

förslag inom området för asyl och immigration

innan direktivförslag som syftar till att

garantera vissa miniminivåer för skyddsregler och

mottagningsvillkor antagits.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen vid

förhandlingarna om Dublinförordningen kraftfullt

bör verka för principen att den asylsökande skall

avgöra i vilket land han eller hon vill söka asyl.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om villkor för

regeringens stöd för förslaget till direktiv om

mottagningsvillkor för asylsökande.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

inte bör godta några inskränkningar i skyddet för

flyktingar och andra skyddssökande i det

direktivförslag kommissionen lade fram den 12

september 2001 om miniminormer för när medborgare

i tredjeland skall betraktas som flyktingar eller

som personer som av andra skäl behöver

internationellt skydd.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grundläggande

omarbetning av familjeåterföreningsdirektivet för

att bringa det i överensstämmelse med de principer

som fastslogs av Europeiska rådet i Tammerfors

1999.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändringar i

förslaget till direktiv om tillfälligt

uppehållstillstånd för offer för människohandel

som är beredda att samarbeta med myndigheterna.

11. Riksdagen beslutar om en översyn av 2 kap. 4 §

utlänningslagen.

12. Riksdagen begär förslag hos regeringen om sådan

ändring i 2 kap. 5 § andra stycket utlänningslagen

att intentionerna i lagändringen 2000 får

genomslag i praktiken.

13. Riksdagen beslutar om sådan ändring av

utlänningslagen att den som väntat längre tid än

18 månader på ett lagakraftägande

avlägsnandebeslut automatiskt beviljas permanent

uppehållstillstånd om det inte föreligger

synnerliga skäl häremot.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

EU bör verka för en förkortning av listan över

visumpliktiga länder och att visumkrav inte

används som medel att utestänga flyktingar och

andra skyddsbehövande från EU:s medlemsstaters

territorium.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

utfärda tydliga riktlinjer för Migrationsverket

att dess handläggning av visumärenden skall

genomsyras av en inställning av humanitet och

icke-diskriminering.

16. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning om behovet av en framtida

arbetskraftsinvandring och hur denna lämpligen bör

regleras.

17. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att se över 6 kap. 2 och 4 §§

utlänningslagen i enlighet med vad i motionen

anförs.

18. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppgift att lägga fram förslag om en

procedur för att söka asylvisum.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ovillkorlig rätt

till muntlig förhandling i länsrätten i

asylärenden.

2002/03:Sf248 av Henrik von Sydow (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en ny

immigrationspolitik.

2002/03:Sf255 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

kommission om flyktingpolitiken i enlighet med

intentionerna i motionen.

2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att värna

asylrätten i Sverige och Europa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett vidgat

flyktingbegrepp.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förändring av

utlänningslagstiftningen för att möjliggöra en mer

generös tolkning av begreppet humanitära skäl.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vid bedömning

av humanitära skäl skall, förutom klara medicinska

vårdbehov, även vistelsetid samt integration tas i

beaktande.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att integration

och vistelsetid skall tillmätas särskild betydelse

i barnärenden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

bestämmelserna om barnets bästa så att

barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad gäller

asylsökanden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

undvika att familjer splittras i samband med

förvarstagning och verkställighet av avvisning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om omhändertagande av

asylsökande barn.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för

förebyggande av flykt och återvändande.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att all

återvändandepolitik fullt ut måste respektera den

enskildes valfrihet och att konjunkturskäl aldrig

får vara orsak till att stimulera flyktingar att

återvända.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

att samordna EU:s medlemsstaters minimiansvar på

det flyktingpolitiska området.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

vara drivande för att Dublin II inte medför de

brister som den nuvarande Dublinkonventionen har.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den enda rätta

vägen att bekämpa människosmuggling är att

tillämpa en mer human europeisk flyktingpolitik.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att aktivt verka

för att korta listan av viseringspliktiga länder.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att som en unik

engångsåtgärd bevilja gömda flyktingar amnesti.

2002/03:Sf264 av Per Bill m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kortare

handläggningstider i asylprocessen.

2002/03:Sf265 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att möjliggöra en

svensk motsvarighet till Green Card.

2002/03:Sf277 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att förbättra stödet

till ensamma flyktingbarn.

2002/03:Sf296 av Anna Grönlund (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att göra Norrbotten

till försökslän för arbetskraftsinvandring.

2002/03:Sf299 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att se över

frågan om skenäktenskap och dess följder.

2002/03:Sf300 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om väntetiden i

asylprocessen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om automatiskt

uppehållstillstånd då normalväntetiden sex månader

i första instans överskrids.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om automatiskt

uppehållstillstånd när ettårsgränsen för den

totala asylprocessen överskrids.

2002/03:Sf317 av Ulf Holm m.fl. (mp, s, fp, v, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att göra en ändring i

utlänningslagen så att förföljelse på grund av kön,

sexuell läggning eller könsidentitet ger

flyktingstatus enligt Genèvekonventionen.

2002/03:Sf319 av Hillevi Larsson och Börje Vestlund

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att flyktingstatus för

homosexuella införs i 2 § flyktinglagen.

2002/03:Sf320 av Lena Ek och Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning för att

klargöra rättsläget vad gäller förföljelse på grund

av kön som kriterium vid asylansökan.

2002/03:Sf321 av Lena Ek och Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nationell handlingsplan för

behandlingen av ensamma asylsökande barn.

2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för en

mer generös och rättighetsbaserad europeisk

flyktingpolitik med full respekt för

internationella åtaganden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka inslaget

av finansiell solidaritet i EU:s flyktingpolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hjälpa

kandidatländerna att bygga upp system och

kapacitet för att ta emot och hantera asylsökande.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

EU bör ta initiativ till att visumsystemet ses

över samt till en undersökning av hur "nödvisum"

till asylansökande skulle fungera.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om problemet med

Dublinkonventionen och principen om non-

refoulement.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att snarast

utarbeta en gemensam definition av

flyktingbegreppet inom EU.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet att få

rättshjälp vid "Dublinärende".

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lista över

"säkra länder" ej skall upprättas.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU-medborgares

rätt att söka asyl.

12. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om

asylsökandes rätt till auktoriserad tolk och/eller

översättare, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

13. Riksdagen begär att regeringen utreder

Migrationsverkets bruk av språktester.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om psykologers,

psykiatrikers och kuratorers intyg.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kompetensen

vid invandringsmyndigheterna och beslutsunderlaget

om situationen i hemländerna för homosexuella

respektive för kvinnor ses över.

17. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att se över tillämpningen av 2 kap.

3 § första stycket 5 utlänningslagen om

"humanitära skäl", i enlighet med vad som anförs i

motionen.

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en faktisk tidsgräns avseende

verkställighetshinder för utvisningsbeslut, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

19. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om

tidsbegränsning m.m. avseende förvarstagande, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

20. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

ett klargörande om hur Sverige ser på asylsökande

som vid utvisning hänvisas till ett liv som

internflykting, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett förbättrat och

formaliserat återvändandeprogram.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barnperspektivet

vid utvisning och avvisning samt att barnets bästa

oreserverat skall sättas främst i

utlänningsärenden.

24. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av mottagandet av

ensamkommande flyktingbarn, i enlighet med vad som

anförs i motionen.

25. Riksdagen beslutar återinföra sista länken-

bestämmelsen, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett vidgat

familjebegrepp i utlänningsärenden.

27. Riksdagen begär att regeringen ser över

lagstiftning och praxis avseende

anknytningsärenden där förhållandet, på grund av

misshandel, upphör före tvåårstiden för den

uppskjutna invandringsprövningen, i enlighet med

vad som anförs i motionen.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kontroll och

information i anknytningsärenden.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att undantag från

huvudprincipen, att uppehållstillstånd skall

beviljas före inresa, skall göras när utlänningen

har barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet

väntar barn eller om sökanden med all sannolikhet

skulle få sin ansökan beviljad.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rutiner och praxis

vid svenska ambassader avseende besöksvisum.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att underlätta

möjligheten för asylsökande att få

arbetstillstånd.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

integrationsinsatser skall börja omedelbart då en

asylsökande söker asyl i Sverige och att dessa

inte avbryts vid avslag hos Migrationsverket.

2002/03:Sf361 av Lars Ångström och Gustav Fridolin

(mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening