Bet. 2002/03:SKU16

Skatteutskottets betänkande

2002/03:SKU16

Administrativa avgifter på skatte- ochtullområdet, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2002/03:106

Administrativa avgifter på skatte- och tullområdet,

m.m. - förutom en mindre del som redan behandlats -

samt en motion av m, fp, kd och c som väckts med

anledning av propositionen. I propositionen föreslås

ändringar av bestämmelserna om skattetillägg,

tulltillägg, förseningsavgift och anstånd i

taxeringslagen (1990:324), skattebetalningslagen

(1997:483) och ytterligare några lagar. Ändringarna

föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.

Utskottet tillstyrker propositionen med viss

komplettering och avstyrker motionen. Vid

betänkandet har fogats en reservation till förmån

för den nyss nämnda motionen av m, fp, kd och c.

I propositionen föreslås också att riksdagen antar

ett förslag till lagändring för att genomföra ett

nytt EU-direktiv med tillämpningsföreskrifter till

indrivningsdirektivet. Eftersom denna lagändring

avses träda i kraft redan den 30 april 2003 har

propositionen i denna del redan behandlats särskilt

av utskottet i betänkandet 2002/03:SkU15.

I betänkandet behandlas slutligen tre motioner

från den allmänna motionstiden 2002 om

mervärdesskatten vid viss handel med begagnade

bilar. Utskottet avstyrker motionerna. Ett särskilt

yttrande med anledning av denna fråga har avgivits

av m, fp, kd och c.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Administrativa avgifter på skatte- och

tullområdet, m.m.

Riksdagen bifaller proposition 2002/03:106

delvis i denna del, avslår motion 2002/03:Sk10

yrkandena 1-7 och antar

dels de i bilaga 2 till detta betänkande

återgivna förslagen till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

2. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483),

3. lag om ändring i tullagen (2000:1281),

4. lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327),

dels det i bilaga 3 återgivna förslaget till lag

om ändring i skattebetalningslagen (1997:483).

Reservation (m, fp, kd, c)

2. Mervärdesskatten vid viss handel med

begagnade bilar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk261,

2002/03:Sk360 och 2002/03:Sk394.

Stockholm den 29 april 2003

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne

Kjörnsberg (s), Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist

(m), Ulla Wester (s), Marie Engström (v), Per-Olof

Svensson (s), Anne-Marie Pålsson (m), Lennart

Axelsson (s), Gunnar Andrén (fp), Roger Karlsson

(c), Inger Nordlander (s), Ulf Sjösten (m),

Catharina Bråkenhielm (s), Fredrik Olovsson (s),

Lars Gustafsson (kd), Britta Rådström (s) och

Marianne Samuelsson (mp).

2002/03

SkU16

(prop. 2002/03:106, delvis)

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I beslut den 23 april 1998 bemyndigade regeringen

finansministern att tillkalla en särskild utredare

med uppdrag att se över reglerna om skattetillägg.

Med stöd härav förordnades justitierådet Johan Munck

som särskild utredare fr.o.m. den 10 februari 1999.

Utredningen antog namnet 1999 års skatte-

tilläggskommitté. Kommittén hade enligt direktiven

att göra en förutsättningslös översyn av

skattetilläggsinstitutet, kartlägga tillämpningen av

skattetilläggsreglerna och utforma ett

sanktionssystem som uppfyllde högt ställda krav på

effektivitet, förutsebarhet, likformighet och

rättssäkerhet samt de krav som Europakonventionen

kunde ställa på förfarandet (dir. 1998:34). Kom-

mittén lämnade i februari 2001 sitt betänkande

Skattetillägg m.m. (SOU 2001:25) med förslag till

förändrade bestämmelser om skatte- och tulltillägg.

Betänkandet remissbehandlades.

Den europeiska domstolen för de mänskliga

rättigheterna (Europadomstolen) prövar klagomål mot

stater för påstådda brott mot den europeiska

konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna (Europakonventionen). Den 23 juli 2002

kom två domar mot Sverige från Europadomstolen som

båda gällde skattetilläggsbestämmelsernas

förenlighet med artikel 6 i Europakonventionen, som

är avsedd att bl.a. garantera enskilda rätten till

domstolsprövning och en rättssäker process vid en

prövning av enskildas civila rättigheter och

skyldigheter eller av en anklagelse för brott.

Europadomstolen konstaterade att skattetillägg

inte klassificerades som ett straff i den svenska

rätten utan som en administrativ sanktion men i

vissa avseenden ändå jämställdes med straff samt att

bestämmelserna om skattetillägg var generella och

gällde alla skattskyldiga. Europadomstolen drog

slutsatsen att skattetilläggen omfattades av artikel

6 i Europakonventionen, just därför att de var

generella och deras syfte var både avskräckande och

bestraffande. Domstolen ansåg vidare att den

situation som de skattskyldiga hade försatts i, med

anledning av de vidtagna indrivningsåtgärderna,

innebar att processerna hade bort ske skyndsamt för

att de enskildas rätt till en effektiv

domstolsprövning inte skulle anses kränkt. Genom att

en domstolsprövning av sakfrågorna fördröjts

oskäligt länge hade de skattskyldiga hindrats från

att få en effektiv tillgång till domstolsprövning.

Europadomstolen fann därför att svenska staten hade

brutit mot artikel 6.1 med avseende på rätten till

effektiv tillgång till domstolsprövning.

Europadomstolen fann vidare att varken målens

svårighetsgrad eller de skattskyldigas beteende

motiverade de långa handläggningstiderna. Dessutom

påpekade domstolen att de exekutiva åtgärder som

påbörjats mot de skattskyldiga borde ha motiverat en

snabb handläggning av målen. De långa

handläggningstiderna kunde enligt domstolen bara

skyllas på myndigheterna. Därmed fann

Europadomstolen att Sverige brutit mot artikel 6.1

även med avseende på processens längd.

Den föreliggande propositionen bygger främst på de

förslag som lagts fram i det ovan angivna

betänkandet SOU 2001:25 Skattetillägg m.m. Även de

nyss beskrivna domarna av Europadomstolen har

beaktats under beredningen av propositionen. Syftet

har varit att skapa ett skattetilläggssystem som

framstår som rimligt och legitimt och inte kommer i

konflikt med Europakonventionen. Regeringen föreslår

i detta sammanhang också följdändringar av

bestämmelserna om skattetillägg i fordonsskattelagen

(1988:327).

I propositionen behandlas också de förslag till

förändringar av bestämmelserna i taxeringslagen

(1990:324) om förseningsavgift som lades fram i

departementspromemorian En ny lag om

självdeklarationer och kontrolluppgifter (Ds

2000:70). Även denna promemoria remissbehandlades.

Regeringen behandlar i propositionen också ett

förslag om ändring av bestämmelsen om undanröjande

av skattetillägg vid skönstaxering i avsaknad av

deklaration, vilket lämnades av

Skattekontrollutredningen i betänkandet

Självdeklaration och kontrolluppgifter - förenklade

förfaranden (SOU 1998:12). Även detta betänkande

remissbehandlades.

Propositionen innehåller slutligen ett förslag

till en lagändring för att genomföra kommissionens

direktiv 2002/94/EG av den 9 december 2002 om

tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i

rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för

indrivning av fordringar som har avseende på vissa

avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder. Detta

förslag har utskottet behandlat särskilt i

betänkandet 2002/03:SkU15.

Lagförslagen i propositionen har i alla väsentliga

delar granskats av Lagrådet. Några lagförslag som

bedömts vara av så enkel beskaffenhet att Lagrådets

hörande skulle sakna betydelse har dock inte

remitterats till Lagrådet.

I betänkandet behandlas även tre motioner från den

allmänna motionstiden 2002 om mervärdesskatten för

vissa näringsidkare som handlar med begagnade bilar

som förts in från andra EU-länder. Riksskatteverket

har yttrat sig över dessa motioner.

En sammanställning av de behandlade förslagen i

propositionen och motionerna återfinns i bilaga 1

till betänkandet. Regeringens lagförslag har tagits

in som bilaga 2 och utskottets lagförslag som bilaga

3 till betänkandet. Riksskatteverkets yttrande över

de nyssnämnda motionerna har bifogats som bilaga 4

till betänkandet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förändringar av

bestämmelserna om skattetillägg i taxeringslagen

(1990:324) och skattebetalningslagen (1997:483).

Följdändringar av bestämmelserna om skattetillägg i

fordonsskattelagen (1988:327) föreslås också.

Skattetillägg skall alltjämt tas ut vid lämnande

av en oriktig uppgift eller i fall av skönstaxering

respektive skönsbeskattning. Förslagen innebär att

möjligheterna att göra nyanserade bedömningar av

frågan om skattetillägg i varje enskilt fall utökas

och förbättras. De befintliga befrielsegrunderna

förtydligas och kompletteras med nya grunder för när

befrielse från skattetillägg skall ske. Exempelvis

föreslås att befrielse från skattetillägg skall

kunna ske när det förflutit oskäligt lång tid till

dess att skattetillägget skall bestämmas. Även i de

fall då en skattskyldig döms till en påföljd enligt

skattebrottslagen (1971:69) till följd av en gärning

som innefattar lämnande av en oriktig uppgift som

föranleder skattetillägg skall befrielse kunna ske.

Befrielse skall kunna ges helt eller delvis.

En rätt att erhålla anstånd med betalning av

skattetillägget till dess att länsrätten prövat den

fråga som föranlett tillägget föreslås. Dessutom

skall säkerhet aldrig behöva ställas vid anstånd med

skattetilläggsbeloppet.

För att den enskildes rätt att förhålla sig passiv

i en utredning om skattetillägg skall säkras införs

ett förbud att förelägga den skattskyldige vid vite

att medverka i utredningen av den oriktiga uppgift

som kan leda till skattetillägg.

Genom de föreslagna förändringarna kommer de

rättssäkerhetskrav som ställs i artikel 6 i den

europeiska konventionen av den 4 november 1950 om

skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna (Europakonventionen) och

som har bärighet på skattetilläggsprocessen till

uttryck direkt i lagtexten.

Motsvarande förändringar föreslås i huvudsak för

bestämmelserna om tulltillägg.

Förseningsavgift enligt taxeringslagen skall kunna

tas ut i tre nivåer.

Vidare föreslås att det krav på prövningstillstånd

vid fråga om befrielse från skattetillägg som finns

i skattebetalningslagen slopas.

Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 2003. De

föreslagna ändringarna i bestämmelserna om uttag och

befrielse av skattetillägg i taxeringslagen föreslås

dock tillämpas första gången vid 2004 års taxering.

Motsvarande ändringar i skattebetalningslagen

föreslås tillämpas när det gäller preliminär skatt;

på skatt som avser inkomståret 2004, skatt som skall

redovisas i en skattedeklaration; på skatt som avser

en redovisningsperiod som påbörjas efter utgången av

år 2003 och skatt som skall redovisas i en särskild

skattedeklaration; på skatt som avser en

skattepliktig händelse som skett efter utgången av

år 2003.

Utskottets överväganden

Administrativa avgifter på skatte-

och tullområdet, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller proposition 2002/03:106

såvitt avser skattetillägg, anstånd,

förseningsavgift, tulltillägg m.m. och avslår

en motion (m, fp, kd, c) med andra

ändringsförslag.

Jämför reservation (m, fp, kd, c).

Propositionen

Allmänna utgångspunkter

Som framgår av inledningen till detta betänkande

bygger propositionen i väsentliga delar på 1999 års

skattekommittés betänkande SOU 2001:25 Skattetillägg

m.m. med förslag till förändrade bestämmelser om

skatte- och tulltillägg samt anstånd. Ett par domar

av Europadomstolen som gått Sverige emot i vad

gäller delar av skattetilläggssystemet har också

beaktats under beredningsarbetet. Därutöver

innehåller propositionen vissa förslag som tidigare

lagts fram i dels Skattekontrollutredningens

betänkande SOU 1998:12 Självdeklaration och

kontrolluppgifter - förenklade förfaranden (angående

skönstaxering i avsaknad av deklaration), dels

departementspromemorian Ds 2000:70 En ny lag om

självdeklarationer och kontrolluppgifter (angående

förseningsavgift).

Huvudsyftet med skattetilläggssystemet kommer även

i fortsättningen att vara att garantera att de

skattskyldiga fullgör sin uppgiftsskyldighet på ett

korrekt sätt. Regeringens strävan har samtidigt

varit att utforma ett regelverk som på ett bättre

sätt än det nuvarande kan tillgodose kravet på en

rimlig nyansering av skattetillägget utan att ge

avkall på den schablonisering som är en

förutsättning för förutsebarhet och likformighet vid

påföring av skattetillägg. En viktig utgångspunkt

har också varit att tillgodose Europakonventionens

krav. Motsvarande ambitioner gäller tulltillägget,

där också utrymme skapas för en nyansering av

sanktionerna för att systemet skall uppfattas som

legitimt och rimligt. Beträffande

förseningsavgiften, vars huvudsyfte även i

fortsättningen skall vara att förmå de skattskyldiga

att lämna deklaration eller särskilda uppgifter

(gäller handelsbolag, stiftelser och föreningar) i

rätt tid, omskapas systemet till ett system där

maximalt tre förseningsavgifter kan tas ut beroende

av hur lång tid som går utan att deklaration lämnas

in. Förslaget innebär även vissa generella höjningar

av förseningsavgifterna.

Grundförutsättningen för att skattetillägg skall

utgå bör enligt propositionen även i fortsättningen

vara att den skattskyldige på något annat sätt än

muntligen under förfarandet lämnat en oriktig

uppgift till ledning för taxeringen eller

beskattningen. Vidare bör skattetillägg även

fortsatt tas ut när en oriktig uppgift på annat sätt

än muntligen lämnats i ett mål om taxering eller

beskattning och uppgiften inte har godtagits efter

prövning i sak. Det skall uttryckligen anges i

bestämmelserna när en uppgift skall anses vara

oriktig i dessa sammanhang. Om den oriktiga

uppgiften rättats eller hade kunnat rättas med

ledning av visst kontrollmaterial skall

skattetillägg inte tas ut. Om rättelsen kunnat ske

med ledning av visst annat kontrollmaterial skall

skattetillägget sättas ned. Principen om att

skattetillägg skall tas ut vid skönstaxering i

avsaknad av självdeklaration och skönsbeskattning i

avsaknad av skattedeklaration bör enligt förslaget

behållas, men skattetillägget skall i dessa fall

beräknas endast på den skatt som till följd av den

skönsmässiga uppskattningen påförs den skattskyldige

utöver den skatt som skulle ha påförts enligt

föreliggande kontrolluppgifter.

Enligt propositionen kommer skattetillägg även i

fortsättningen att påföras om en oriktig uppgift har

lämnats, oberoende av om detta skett med uppsåt

eller av oaktsamhet. De subjektiva förhållandena

kommer alltså alltjämt att ha formen av

befrielsegrunder. Den skattskyldige skall få

befrielse från skattetillägg - liksom

förseningsavgift - helt eller delvis om

felaktigheten eller underlåtenheten framstår som

ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt

att ta ut avgift med fullt belopp.

Vid bedömningen av ursäktlighet skall särskilt

beaktas om felaktigheten eller underlåtenheten

· berott på den skattskyldiges ålder, hälsa eller

liknande förhållande,

·

· berott på att den skattskyldige felbedömt en

skatteregel eller betydelsen av faktiska

förhållanden eller

·

· föranletts av vilseledande eller missvisande

kontrolluppgifter.

·

Vid oskälighetsprövningen skall särskilt beaktas

· om avgiften inte står i rimlig proportion till

felaktigheten eller underlåtenheten,

·

· om oskäligt lång tid förflutit efter det att

skattemyndigheten har funnit anledning att anta

att den skattskyldige skall påföras skattetillägg

utan att den skattskyldige kan lastas för

dröjsmålet eller

·

· om felaktigheten eller underlåtenheten även har

medfört att den skattskyldige fällts till ansvar

för brott enligt skattebrottslagen.

·

Vid delvis befrielse skall avgiften sättas ned

till hälften eller en fjärdedel.

Beräkning av skattetillägg m.m.

Skattetillägg kommer enligt förslaget som huvudregel

alltjämt att tas ut med 40 % av den undandragna

skatten vid inkomsttaxeringen och 20 % på mer-

värdesskatte-, punktskatte- samt arbetsgivaravgifts-

och källskatteområdena. Skattetillägg på underskott

som inte utnyttjas under taxeringsåret kommer även

framdeles att beräknas på en fjärdedel av den

minskning av underskottet som rättelsen av den

oriktiga uppgiften har medfört. Skattetillägg skall

vidare kunna tas ut även när en oriktig uppgift till

följd av en invändning av den skattskyldige påverkar

skatten först för ett kommande år eller en kommande

period och inte det taxeringsår eller den

taxeringsperiod som uppgiften egentligen tillhör. I

dessa fall skall den undandragna skatten motsvara

den skattelättnad som den oriktiga uppgiften skulle

ha medfört om invändningen inte hade framställts.

Något maximibelopp för skattetillägg införs inte.

Redovisning vid fel beskattningsår eller

redovisningsperiod

Om ett belopp har hänförts eller kan komma att

hänföras till fel beskattningsår eller

redovisningsperiod skall enligt förslaget

skattetillägg tas ut med 2 %, om det är fråga om

skatt som skall tvåmånadersredovisas och den

skattskyldige hänfört eller kan antas ha avsett att

hänföra beloppet till en period högst fyra månader

efter rätt period. I övriga fall skall

skattetillägget tas ut med 10 % eller, vad gäller

mervärdesskatte-, punktskatte- samt arbets-

givaravgifts- och källskatteområdena, 5 %.

Vitesförbud

När det finns anledning att anta att den

skattskyldige har begått en gärning som kan leda

till skattetillägg får den skattskyldige inte

föreläggas vid vite att medverka i utredningen av

den taxerings- eller beskattningsfråga som har

samband med den misstänkta gärningen.

Anstånd

Principen om omedelbar verkställighet av beslut

eller dom om skattetillägg behålls enligt

propositionen. Det innebär att beslutet eller domen

inte behöver vinna laga kraft för att verkställighet

skall kunna ske. Om den skattskyldige begär

omprövning av skattemyndighetens taxerings-,

beskattnings- eller skattetilläggsbeslut och då även

begär anstånd med att betala skattetillägget skall

den skattskyldige få anstånd med att betala

skattetillägget till dess att skattemyndigheten

omprövat sitt beslut. På motsvarande sätt skall den

skattskyldige, om han eller hon överklagar ett

beslut från skattemyndigheten i beskattnings-,

taxerings- eller skattetilläggsfrågan till

länsrätten och begär anstånd, beviljas anstånd med

skattetilläggsbeloppet till dess att länsrätten

prövat överklagandet. Den skattskyldige skall inte i

något fall behöva ställa säkerhet för att få anstånd

med att betala skattetilläggsbeloppet.

Förseningsavgift

Propositionen innebär att förseningsavgift skall tas

ut om en deklarationsskyldig inte har lämnat

självdeklaration inom föreskriven tid. Enligt de

regler som gäller för närvarande uppgår enkel

förseningsavgift för aktiebolag till 1 000 kr och

för andra skattskyldiga till 500 kr. Enligt

propositionen skall förseningsavgiften i

fortsättningen uppgå till 5 000 kr för aktiebolag

och ekonomiska föreningar samt till 1 000 kr för

övriga skattskyldiga. Om deklarationen sedan kommer

in men mer än tre månader för sent skall ytterligare

en förseningsavgift tas ut med samma belopp. Om

deklarationen inte har kommit in inom fem månader

skall en tredje förseningsavgift tas ut.

Förseningsavgift skall enligt förslaget också tas ut

av svenska handelsbolag, stiftelser och föreningar

som inte har lämnat särskilda uppgifter inom

föreskriven tid. För den som har fått anstånd med

att lämna deklaration skall förseningsavgift tas ut

på samma sätt om anståndstiden har gått ut utan att

någon deklaration har kommit in.

Tulltillägg

I huvudsak motsvarande förändringar som beträffande

skattetillägg föreslås beträffande tulltillägg. När

det gäller procentsatserna för tulltillägg föreslås

att tulltillägget som huvudregel alltjämt skall tas

ut med 20 % av den tull som inte skulle ha påförts

om den oriktiga uppgiften godtagits. Vidare skall

tulltillägget tas ut med 10 % när det gäller

mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av

skatt enligt mervärdesskattelagen. Om avvikelse från

deklaration har skett vid skönstulltaxering skall

enligt förslaget gäldenären påföras tulltillägg om

20 % av den tull som vid taxeringen påförts

gäldenären utöver vad som annars skulle ha påförts

honom eller henne. Principen om omedelbar

verkställighet av beslut om tulltillägg behålls, och

någon ny anståndsbestämmelse införs inte, då

gällande bestämmelser enligt regeringens uppfattning

ger tillräckligt skydd.

Ikraftträdande

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.

De föreslagna ändringarna skall vad gäller utvidgat

förbud att använda vitesföreläggande och ändrade

anståndsregler tillämpas direkt vid ikraftträdandet.

De föreslagna ändringarna i bestämmelserna om

skattetillägg och förseningsavgift i 5 kap.

taxeringslagen föreslås dock tillämpas första gången

vid 2004 års taxering. Motsvarande ändringar i 15

kap. skattebetalningslagen skall enligt regeringens

förslag tillämpas

1. på skatt som avser inkomståret 2004 när det

gäller preliminär skatt,

2.

3. på skatt som avser en redovisningsperiod som

påbörjas efter utgången av år 2003 när det gäller

skatt som skall redovisas i en skattedeklaration

samt

4.

5. på skatt som avser en skattepliktig händelse som

skett efter utgången av år 2003 när det gäller

skatt som skall redovisas i en särskild

skattedeklaration.

6.

Statsfinansiella konsekvenser

Efter diverse överslagsvisa beräkningar har

regeringen bedömt att de samlade

skattetilläggsbeloppen kommer att minska statens

inkomster med ca 420 miljoner kronor per år medan de

höjda förseningsavgifterna kommer att innebära en

inkomstförstärkning på ca 232 miljoner kronor per

år. Det sammanlagda resultatet skulle alltså bli en

årlig minskning på ca 188 miljoner kronor. De

administrativa kostnaderna bedöms rymmas inom

Riksskatteverkets och skattemyndigheternas normala

anslag. Detta gäller även kostnaden för IT-systemet.

Motionen

Enligt Sk10 av Ulf Sjösten m.fl. (m, fp, kd, c) är

skattetilläggen orimligt hårda. De framstår för

många skattskyldiga som helt absurda och kan träffa

enkla förbiseenden i deklarationen, anför

motionärerna. Motionärerna anser att regeringens

förslag inte är tillräckliga och föreslår av

rättssäkerhetsskäl vissa längre gående förändringar

än vad regeringen föreslår. Bland annat i vad avser

subjektiva rekvisit och handläggningstider finner

motionärerna att reglerna bör utformas så att

Sverige i fortsättningen inte balanserar på gränsen

för vad som är tillåten skattelagstiftning enligt

artikel 6 i Europakonventionen. Motionärerna kräver

bl.a. automatiskt anstånd med skattetillägg vid

begäran om omprövning eller överklagande av

taxeringen till dess att den rättsliga prövningen är

slutförd (yrkande 1). Vidare anser de att det skall

finnas krav på uppsåt eller oaktsamhet för att

skattetillägg skall komma i fråga (yrkande 2). De

föreslår också ett skattetillägg med fasta belopp

men med en möjlighet till högre sanktionsavgift vid

stora undanhållna belopp (yrkande 3). Beträffande

förseningsavgift yrkar motionärerna att den skall

bestämmas till 3 000 kr för aktiebolag och

ekonomiska föreningar (yrkande 4). Även när det

gäller tulltillägg yrkar motionärerna att det skall

föreligga krav på uppsåt eller oaktsamhet för att

tulltillägg skall kunna påföras (yrkande 5) samt att

tulltillägget skall utgå med fasta belopp men med

möjlighet till högre sanktionsavgift vid stora

undanhållna belopp (yrkande 6). Slutligen begär

motionärerna att det skall tillsättas en

parlamentarisk utredning om taxeringsförfarandet och

handläggningen av skattemål (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att ett

skattetilläggssystem behövs för att garantera att de

skattskyldiga fullgör sin uppgiftsskyldighet på ett

korrekt sätt samt att det nuvarande schabloniserade

systemet i princip bör bibehållas. Reglerna bör dock

reformeras för att göra systemet mera rimligt,

rättvist och legitimt i de skattskyldigas ögon, ge

större möjligheter att göra nyanserade bedömningar i

varje enskilt fall samt beakta de skattskyldigas

olika förutsättningar för att deklarera.

Utskottet anser att det föreliggande förslaget

uppfyller de uppställda kraven. Utskottet delar

dessutom regeringens bedömning att systemet med den

utformning det kommer att ha efter regeländringarna

kommer att vara helt förenligt med artikel 6 i

Europakonventionen. Genom att ytterligare främja

förutsättningarna för en nyanserad bedömning och

förtydliga och komplettera befrielsegrunderna

åstadkoms en mer rättvis och generös tillämpning

samt en ökad förutsebarhet. Genom att inte endast

hel utan även delvis befrielse från skattetillägg

skall kunna ges ökas möjligheterna att beakta dels

förutsättningarna i det enskilda fallet, dels

oskäligheter hänförliga till skattetilläggsbeloppets

storlek. Dessa bestämmelser i förening med de

bestämmelser som innebär att skattetillägg ibland på

objektiva grunder inte skall tas ut eller att det

skall undanröjas (gäller ibland vid rättelse av

uppenbar felräkning m.m.) ger dessutom utrymme för

hänsynstagande som innebär befrielse från

skattetillägg i större omfattning än vad som skulle

vara fallet om uttag av skattetillägg var beroende

av att den skattskyldige förfarit uppsåtligt eller

oaktsamt. Utskottet håller därför med regeringen om

att det saknas skäl att med anledning av

Europakonventionen införa de subjektiva rekvisiten

uppsåt och oaktsamhet.

Utskottet anser också i likhet med regeringen -

och 1999 års skattetilläggskommitté som lagt fram de

förslag som ligger till grund för propositionen -

att gällande system för beräkning av skattetillägg i

huvudsak bör behållas. Det innebär att

skattetillägget i princip bör beräknas med den

undandragna skatten som underlag. Utskottet är

medvetet om att detta system kan göra det svårt att

beräkna skattetilläggen, t.ex. när det skall

proportioneras på grund av att olika procentsatser

är tillämpliga, men, som regeringen anför, bör dessa

problem kunna bemästras med lämpliga

skatteberäkningsprogram för automatiserad

databehandling. Den metod för skattetillägg med

fasta belopp som föreslås i motionen befarar

utskottet skulle leda till besvärande

tröskeleffekter. Utskottet vill därför ställa sig

bakom de principer för beräkning av skattetillägget

som föreslås i propositionen och finner också de

uttagsprocent som föreslås i propositionen väl

avvägda.

När det gäller frågan om anstånd med skattetillägg

anser utskottet att regeringen har funnit en

godtagbar lösning som innebär att principen om

omedelbar verkställighet av beslut om skattetillägg

visserligen behålls, men att en skattskyldig efter

begäran skall beviljas anstånd med att betala

skattetillägget när han eller hon begär omprövning

av det beskattnings- eller taxeringsbeslut som

ligger till grund för skattetilläggsbeslutet eller

omprövning av själva skattetilläggsbeslutet, liksom

om den skattskyldige överklagar ett beslut från

skattemyndigheten i beskattnings-, taxerings- eller

skattetilläggsfrågan och dessutom begär anstånd.

Förslaget innebär en ökad rättssäkerhet för de

skattskyldiga. Huvudprincipen om omedelbar

verkställighet av skattetillägg kommer att få

genomslag endast i de fall dels den skattskyldige

varken begär omprövning av eller överklagar

skattemyndighetens beslut, dels att den

skattskyldige visserligen begär omprövning av eller

överklagar skattemyndighetens beslut men avstår från

att begära anstånd med skattetillägget innan

verkställighet sker. Genom att de skattskyldiga i

alla fall får en möjlighet att skjuta på

verkställigheten av skattetillägg i tvistiga fall

tills frågan om skattskyldigheten har prövats av

domstol anser utskottet i likhet med regeringen att

rättssäkerhetsgarantierna i artikel 6 i

Europakonventionen är uppfyllda.

De nuvarande reglerna för förseningsavgift fick i

väsentliga delar sin utformning år 1987.

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1998 och

de nuvarande förseningsavgiftsbeloppen gäller också

sedan dess (prop. 1987/88:55, SkU 1987/98:12).

Syftet med förseningsavgiften är att motverka att

deklarationer lämnas in för sent eller inte lämnas

in alls. En översyn av systemet för att göra

påtryckningen effektivare och systemet smidigare har

visat sig motiverad med hänsyn till antalet

försenade eller uteblivna deklarationer under senare

år. Utskottet anser att den modell som regeringen

föreslår med en förseningsavgift i tre steg, så att

det blir så att säga dyrare ju längre

deklarationsinlämnandet dröjer, är en bra lösning.

Utskottet finner vidare att de avgiftsbelopp som

regeringen föreslår är bättre avvägda än dem som

föreslås i motionen. Det bör betonas att den

skattskyldige alltid kan se till att

förseningsavgiften i varje fall inte växer genom att

omedelbart lämna in en självdeklaration. Det bör

också framhållas att bestämmelserna om befrielse

från avgift gäller även förseningsavgifter och att

det med det nya systemet alltså är möjligt att medge

delvis befrielse från förseningsavgift. Utskottet

biträder således sammanfattningsvis propositionen

och inte motionen när det gäller storleken på

förseningsavgifterna.

Syftet med tulltilläggen är att på ett effektivt

sätt understryka vikten av att uppgiftsskyldigheten

iakttas med noggrannhet och omsorg även på tullområ-

det. Tulltilläggen är också avsedda att avlasta

åklagare och domstolar från mindre allvarliga mål om

varusmuggling och liknande brott. Propositionens

förslag innebär att ett system med administrativa

sanktioner som riktar sig mot oriktigt

uppgiftslämnande på tullområdet skall finnas kvar

men att systemet ändras så att det tillgodoser

Europakonventionens krav samt kraven på en rimlig

nyansering av systemet. De föreslagna ändringarna

motsvarar i stort sett de ändringar som föreslås i

fråga om skattetillägg.

Utskottet vill betona att tulltilläggen har en

nära koppling till skattetilläggen, och denna

koppling bör enligt utskottets mening bibehållas så

långt som möjligt. Det innebär bl.a. att själva

konstruktionen för ett tilläggssystem, som är

utformat så att tillägget utgår på objektiva grunder

med schablonartade beräkningar men med en rad

tydliga befrielsegrunder som ändå gör systemet

möjligt att nyansera i enskilda fall, bör gälla även

för tulltillägg. Vad gäller procentsatserna för

tulltillägg överensstämmer dessa med vad som redan

gäller (den nuvarande regeln om lägre tulltillägg i

sådana fall då det av tillgängligt material

uppenbart framgått att den lämnade uppgiften varit

fel kommer dock att regleras på annat sätt).

Utskottet noterar vidare att redan 1999 års

skattetilläggskommitté konstaterade att det inte

fanns någon avsevärd kritik mot de procentsatser som

tulltilläggen tas ut med. Det anförda innebär att

utskottet vill ställa sig bakom propositionen även i

nu nämnda avseenden och därför inte kan biträda

motionens förslag.

När det slutligen gäller motionärernas sista

yrkande om tillsättande av en parlamentarisk

utredning för en översyn av skatteprocessen vill

utskottet framhålla att lagstiftningen på flera

områden inom denna sektor är relativt ny. Utskottet

tänker bl.a. på skattebetalningslagen från år 1997

och lagen om självdeklarationer och

kontrolluppgifter från år 2001. Med de nu aktuella

ändringarna i bl.a. taxeringslagen görs även denna

lag mera tidsenlig och bättre anpassad till

Europakonventionens krav. Det förtjänar att omnämnas

att även skatteförvaltningens organisation står

inför förändringar och att en lagrådsremiss härom

nyligen har avlämnats. Det är enligt utskottet

viktigt att lagstiftningen på detta område ständigt

följs upp och att regeringen lägger fram de förslag

till förändringar som kan visa sig motiverade då

brister i systemet uppenbaras. Så sker också, både

genom arbete inom Finansdepartementet och i

Riksskatteverkets regi. Bland annat uppmärksammas

frågor om en uppsnabbning av handläggningen och en

förbättring av kompetensförsörjningen och

utbildningen inom skatteförvaltningen - som i grund

och botten är ett resursproblem - normalt i

budgetpropositionen varje år. Däremot kan utskottet

inte finna att det nu finns anledning att prioritera

en parlamentarisk utredning med den inriktning som

motionärerna föreslår.

Slutligen vill utskottet anföra att utskottet

funnit anledning att komplettera den föreslagna

lagstiftningen på några punkter som gäller

skattebetalningslagen. Utskottet lägger fram förslag

härom i bilaga 3.

Mervärdesskatten vid viss handel med

begagnade bilar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår tre motioner om amnesti för

mervärdesskatten vid viss handel med

begagnade bilar.

Gällande bestämmelser

Från och med den 1 november 1995 förändrades lagen

(1994:200) om mervärdesskatt (ML) med anledning av

Sveriges inträde i EU. Före detta datum var det

möjligt att göra avdrag för s.k. fiktiv skatt, som

innebar att en mervärdesskattskyldig fick dra av en

fingerad mervärdesskatt på 20 % även vid varuinköp

från icke skattskyldiga (t.ex. en privatperson). Med

de nya reglerna uppstod två alternativ som innebar

att man antingen följer de "vanliga" reglerna eller

reglerna om vinstmarginalbeskattning, s.k. VMB. VMB

innebär i princip en beskattning av uppkommen

vinstmarginal mot normalfallet där beskattning sker

med utgångspunkt från avtalat pris för en vara eller

tjänst. Villkoren för VMB måste dock vara uppfyllda

för att denna beskattningsmetod skall få tillämpas.

I en verksamhet kan man tillämpa både och - man

väljer själv vilket - men man måste ha en och samma

metod för både inköpet och försäljningen av varje

enskild vara.

VMB tillämpas också vid handel mellan EG-länder.

Bestämmelserna om VMB är samlade i 9 a kap. ML. En

svensk återförsäljare kan således med tillämpning av

9 a kap. ML omsätta varor till köpare i annat EG-

land och svensk köpare kan förvärva varor som

beskattats i enlighet med motsvarande bestämmelser i

annat EG-land.

Motionerna

I flera motioner från den allmänna motionstiden

framhålls att de nya reglerna varit krångliga och

besvärliga att förstå och tillämpa och att

åtskilliga näringsidkare som handlar med begagnade

bilar oförskyllt drabbats av att behöva betala

dubbel mervärdesskatt då de fört in bilar från andra

EG-länder och sedan sålt dem vidare, dvs.

mervärdesskatt både i inköpslandet och i Sverige.

Ansvaret för detta missförhållande anser de ligga på

skatteförvaltningen, som sägs ha gått ut med

missvisande eller rentav felaktig information. I

motion Sk261 av Jan-Evert Rådhström och Runar

Patriksson (m, fp) begärs därför en utredning för

att genomföra en momsamnesti för begagnade bilar som

förts in under perioden 1995-2000. Även i motionerna

Sk349 av Tommy Ternemar m.fl. (s) och Sk360 av Per

Rosengren (v) förespråkas en utredning av frågan om

momsamnesti för felinformerade bilhandlare som bl.a.

ägnat sig åt försäljning av begagnade bilar som

förts in från andra EG-länder.

Riksskatteverkets (RSV) yttrande

RSV har yttrat sig över motionerna (se bilaga 4 till

detta betänkande) och sammanfattningsvis anfört att

det inte finns skäl att införa någon momsamnesti i

de aktuella införselfallen. Mot en sådan åtgärd

talar enligt RSV dels den stora mängden företag som

skulle omfattas av amnestin, dels att korrekt

information lämnats i rimlig omfattning och att det

i efterhand inte går att på ett rimligt sätt avgöra

vilka som eventuellt blivit felinformerade och vilka

som i efterhand påstår sig ha blivit det. För dem

som kan visa att de blivit felinformerade före ett

felaktigt handlande finns i dag andra rättsmedel,

framhåller RSV. Vidare betonar RSV att det inte är

förenligt med EG:s regelverk att i efterhand efterge

mervärdesskatten för vissa företag men inte för

andra, eftersom det skulle vara

konkurrenssnedvridande och strida mot likhetsprin-

cipen. Ej heller är det förenligt med EG-rätten att

efterge mervärdesskatten för hela branschen, då det

enligt sjätte mervärdesskattedirektivet

obligatoriskt skall tas ut moms på försäljning av

begagnade bilar, framhåller RSV.

Utskottets ställningstagande

Som RSV anfört anser utskottet att det skulle vara

konkurrenssnedvridande att i efterhand efterge

mervärdesskatten för denna typ av handel på ett

sådant sätt som motionärerna förespråkar. Även de

EG-synpunkter som RSV framhåller är enligt

utskottets uppfattning viktiga. Utskottet vill

ändock erinra om behovet av tydliga, pedagogiska och

lättöverskådliga anvisningar till de skattskyldiga

när det gäller sådana krångliga och invecklade

regelkomplex som det här är fråga om. Utskottet vill

också framhålla, vilket också görs i

Riksskatteverkets yttrande, att det finns en

möjlighet för det enskilda företaget att begära

skadestånd för eventuell skada man lidit på grund av

felaktig information, dock att det då bl.a.

förutsätts att företaget kan visa att det blivit

felinformerat.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Administrativa avgifter på skatte- och

tullområdet, m.m. (punkt 1) - m, fp, kd, c

av Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Anne-

Marie Pålsson (m), Gunnar Andrén (fp), Roger

Karlsson (c), Ulf Sjösten (m) och Lars Gustafsson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar

dels de i bilaga 2 till detta betänkande återgivna

förslagen till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) med

den ändringen i 5 kap. 10 § att beloppet "5 000

kronor" byts mot beloppet "3 000 kronor",

2. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483),

3. lag om ändring i tullagen (2000:1281),

4. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),

dels det i bilaga 3 återgivna förslaget till lag om

ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

samt tillkännager för regeringen som sin mening vad

i reservationen anförts om behovet av ytterligare

ändringar i skattetilläggssystemet m.m.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Sk10

yrkandena 1-7 delvis och proposition 2000/03:106

delvis i denna del.

Ställningstagande

Vi delar till fullo den uppfattning som förs fram i

motion Sk10 (m, fp, kd, c) att skattetilläggen är

orimligt hårda. För många skattskyldiga framstår de

som helt absurda och de träffar i många fall även

enkla förbiseenden i deklarationen. Att Sverige nu

har fällts i Europadomstolen för att delar av

skattetilläggssystemet strider mot

Europakonventionen om skydd för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna är

ytterst genant för landet men knappast förvånande,

och vi kan bara med beklagande konstatera att reger-

ingen alltför länge vägrat lyssna på de varningar

som framförts från olika håll, bl.a. i riksdagen. I

och för sig kan vi hålla med regeringen om att

propositionens förslag i olika hänseenden innebär en

i förhållande till Europakonventionen bättre ordning

än den som nu gäller, men i likhet med motionärerna

anser vi att man nu bör gå betydligt längre än vad

regeringen föreslagit och därigenom stärka

rättssäkerheten. Bland annat i vad avser subjektiva

rekvisit och handläggningstider bör reglerna

utformas så att Sverige i fortsättningen inte

balanserar på gränsen till vad som är tillåten

lagstiftning enligt konventionen. Detta synsätt står

i betydligt bättre samklang än regeringens förslag

med både Lagrådets uppfattning och den utredning som

propositionen bygger på, dvs. 1999 års

skattetilläggskommittés betänkande 2001:25

Skattetillägg m.m.

Vad först gäller reglerna om anstånd med betalning

av skattetillägg har vi svårt att förstå vitsen med

regeringens förslag som innebär att den som begär

omprövning av eller överklagar en taxering skall

anhålla särskilt om anstånd med betalning av

skattetillägget. Till saken hör enligt vår mening

att straff normalt inte går i verkställighet förrän

de vunnit laga kraft. Vad gäller skattetillägg - som

enligt Europadomstolen är att anse som ett slags

straff - bör självklart ingenting behöva betalas

förrän skulden prövats i samtliga instanser. Anstånd

med betalning bör således ske automatiskt vid

begäran av omprövning eller vid överklagande av det

beslut som föranlett skattetillägget.

Vad därefter gäller kriterierna för uttag av

skattetillägg och tulltillägg anser vi att man bör

utgå från en ordning som innebär att tilläggen tas

ut endast om den oriktiga uppgiften måste antas ha

lämnats med uppsåt eller av oaktsamhet. Det innebär

- och det är enligt vår mening viktigt för att få

allmänhetens förståelse för rättssystemet - att man

inte kan straffas eller påföras någon

sanktionsavgift om man försökt rätta sig efter

regelverket så gott man kan. Liksom motionärerna

bedömer vi dock att denna förändring inte kommer att

få någon märkbar effekt på antalet påförda tillägg.

Beträffande skatte- och tulltilläggens storlek

delar vi motionärernas uppfattning att man bör

släppa den direkta anknytningen till storleken av

den undanhållna skatten eller tullen som gör att

summorna kan bli avsevärda även om felet är

förhållandevis obetydligt. Liksom på andra områden

där sanktionsavgifter används bör de enligt vår

mening utgå med fasta belopp. Regeringen bör således

återkomma med förslag till fasta tillägg men even-

tuellt med möjlighet till högre sanktionsavgift för

stora undanhållna belopp.

Den föreslagna höjningen av förseningsavgifterna

för aktiebolag och ekonomiska föreningar från 1 000

kr till 5 000 kr är enligt vår uppfattning för stor.

Den nya nivån bör i stället stanna vid 3 000 kr som

är ett mera rimligt belopp men som ändå fyller

funktionen att vara avskräckande.

Vi delar slutligen motionärernas uppfattning att

den nuvarande ordningen med långsamma

skatteprocesser, uttunnad kompetens på skatteområdet

inom förvaltningsdomstolarna, straffrättsliga inslag

i förfarandet, ny kommande organisation på

skatteområdet med allmänna ombud i skatteprocessen,

nya metoder för skatterevisioner samt alltför

restriktiva bestämmelser om ersättning är avgörande

skäl för att ompröva skatteprocessen i syfte att

stärka rättssäkerheten. Vidare bör taxeringslagen

från 1990 utvärderas när det gäller lek-

mannainflytande, skönstaxeringar och eftertaxeringar

och frågor om specialisering av skattemål övervägas,

liksom kompetens- och utbildningsbehov vid

handläggningen av skattemål. En annan fråga som bör

granskas gäller tillämpningen av officialprincipen

och dess förhållande till nuvarande restriktiva

bestämmelser om ersättning för den skattskyldiges

kostnader för biträden och ombud i skatteprocessen.

Den nya organisationen inom skatteförvaltningen

liksom förvaltningens nya arbetssätt avseende

revisionsverksamheten, inte minst på koncernnivå,

bör också undersökas utifrån behoven av en rätts-

säker skatteprocess. Vi biträder därför

motionärernas krav på att regeringen skall tillsätta

en parlamentarisk utredning för en översyn av

skatteprocessen. Denna utredning bör ta upp och

granska de nu berörda frågorna.

Allt vad vi anfört i denna reservation med

anledning av den ovan nämnda motionen bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna. Beträffande

den lägre förseningsavgiften för aktiebolag och

ekonomiska föreningar lägger vi dock redan nu fram

ett eget förslag som framgår av vårt förslag till

riksdagsbeslut. Denna lagändring är enligt vår

bedömning av så tekniskt enkel beskaffenhet att

Lagrådet inte behöver höras.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Mervärdesskatten vid viss handel med begagnade

bilar (punkt 2) - m, fp, kd, c

av Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Anne-

Marie Pålsson (m), Gunnar Andrén (fp), Roger

Karlsson (c), Ulf Sjösten (m) och Lars Gustafsson

(kd).

Vi instämmer i utskottets mening att de tre väckta

motionerna inte bör föranleda någon riksdagens

åtgärd. Vi delar också Riksskatteverkets grund-

läggande åsikt att den bilimportör som kan visa att

vederbörande blivit felinformerad måste använda de

andra rättsmedel som finns för att hållas skadeslös.

Problemet i det aktuella fallet synes ha varit att

informationen om vilka regler som gäller och hur de

skall tolkas och tillämpas har varit otydlig.

Riksskatteverkets egna siffror antyder just att så

varit fallet när hela 443 revisioner avslutats under

fyra kalenderår och totalt lett till höjning av

skatt exklusive skatte- och avgiftstillägg om

292 271 272 kr. Dessa uppgifter är i sig en stark

indikation på att tydligheten i lagstiftning,

tolkning och tillämpning inte varit utan anmärkning.

Att även informationen till och svaren på frågorna

från de skattskyldiga brustit framgår direkt av

RSV:s eget yttrande till skatteutskottet. Här måste

ju strävan vara att uppnå 100 procents korrekt

svarsfrekvens.

Att det handlar om komplicerade frågor framgår

inte minst av Finansdepartementets inventering av

tänkbara åtgärder mot skattefusk inom mer-

värdesskatteområdet (Dnr Fi 2001/3993). Här har

ingående diskuterats de svårigheter och

missförhållanden som uppdagats vid bl.a. inköp av

begagnade bilar från annat EU-land. Det handlar om

såväl "omedvetet" skatteundandragande som omfattande

upplägg med anknytning till grov kriminell verk-

samhet. Att motverka denna brottslighet är

synnerligen angeläget, inte bara av statsfinansiella

skäl utan allra mest ur rättstrygghetsaspekter.

Andra problem som diskuteras i promemorian -

utöver bristerna i kontrollen - gäller bl.a.

oklarheter i fråga om vem som är

registreringsansvarig, inköpshandlingars och

fullmakters äkthet samt bristande

identitetskontroller. Även RSV har nyligen i en

utredning Övergripande underlag för riskbedömning

2004 påtalat de problem som föreligger när det

gäller kontrollen och aviserat nya åtgärder inom

området.

Enligt vår mening föreligger ett starkt behov -

inte minst mot bakgrund av de problem som

Riksskatteverket självt har upptäckt och arbetar med

- att klarlägga och förebygga missförstånd, också

för att understryka att brott mot gällande

lagstiftning inte skall kunna förklaras eller

ursäktas med okunskap eller felaktiga informationer

och därigenom undgå sedvanliga skattemässiga

sanktioner och i slutändan också brottsutredning.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i

proposition 2002/03:106 i denna del att riksdagen

antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

2. lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483),

3. lag om ändring i tullagen (2000:1281),

4. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327).

Följdmotion

2002/03:Sk10 av Ulf Sjösten m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen beslutar att automatiskt anstånd med

betalning av skattetillägg skall ske till dess att

den rättsliga prövningen är slutförd.

2. Riksdagen beslutar att skattetillägg endast får

tas ut om oriktig uppgift lämnats uppsåtligen

eller av oaktsamhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skattetillägg

bör utgå som fasta belopp med möjlighet till högre

sanktionsavgift vid stora undanhållna belopp.

4. Riksdagen beslutar att förseningsavgift för

självdeklaration för aktiebolag och ekonomiska

föreningar skall bestämmas till 3 000 kr.

5. Riksdagen beslutar att tulltillägg endast får tas

ut om oriktig uppgift lämnats uppsåtligen eller av

oaktsamhet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tulltillägg

bör utgå som fasta belopp med möjlighet till högre

sanktionsavgift vid stora undanhållna belopp.

7. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning för att se över

taxeringsförfarandet och handläggningen av

skattemål.

Motioner under allmänna motionstiden

2002

2002/03:Sk261 av Jan-Evert Rådhström och Runar

Patriksson (m, fp):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att klarlägga förutsättningarna för

och med avsikt att genomföra en momsamnesti för

importerade begagnade bilar under perioden

1995-2000.

2002/03:Sk360 av Per Rosengren (v):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan

om momsamnesti för felinformerade bilimportörer.

2002/03:Sk394 av Tommy Ternemar m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om momsamnesti för vissa

bilimportörer.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i

skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 §, 10 kap. 32

c § och 13 kap. 2 § skattebetalningslagen (1997:483)

skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

2 kap.

7 §

-----------------------------------------------------

Riksskatteverket får överta de befogenheter som en

skattemyndighet har enligt 14 kap.

-----------------------------------------------------

Riksskatteverket har Riksskatteverket har

befogenhet att fatta befogenhet att fatta

sådana beslut om sådana beslut om

förseningsavgift enligt förseningsavgift enligt

15 kap. 6 och 7 §§ som 15 kap. 8 och 10 §§ som

rör en periodisk rör en periodisk

sammanställning, om sammanställning, om

sammanställningen skall sammanställningen skall

lämnas till lämnas till

Riksskatteverket. Riksskatteverket.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

10 kap.

32 c §[1]

-----------------------------------------------------

Särskild skattedeklaration skall lämnas till

Riksskatteverket enligt fastställt formulär.

Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilka

uppgifter som skall lämnas i en särskild skatte-

deklaration.

-----------------------------------------------------

Vad som sägs i 10 kap. Vad som sägs i 10 kap.

24-27 §§, 11 kap. 16 och 24-27 §§, 11 kap. 16 och

18 §§, 14 kap. 6 §, 15 18 §§, 14 kap. 6 §, 15

kap. 4-6 §§, 21 kap. 9 kap. 3, 7 och 8 §§, 21

och 11 §§ samt 23 kap. kap. 9 och 11 §§ samt 23

9 § om skattedekla- kap. 9 § om skatte-

rationer skall, om inte deklarationer skall, om

något annat anges, gälla inte något annat anges,

även särskilda skatte- gälla även särskilda

deklarationer. skattedeklarationer.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

13 kap.

2 §

-----------------------------------------------------

Bestämmelser om befrielse Bestämmelser om

från skattetillägg, befrielse från

förseningsavgift och skattetillägg,

ränta finns även i 15 förseningsavgift och

kap. 7 och 8 §§ samt 19 ränta finns även i 15

kap. 11 §. kap. 10 och 12 §§ samt 19

kap. 11 §.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003. De nya

bestämmelserna tillämpas första gången när det

gäller

a) preliminär skatt: på skatt som avser

inkomståret 2004,

b) skatt som skall redovisas i en

skattedeklaration: på skatt som avser en

redovisningsperiod som påbörjas efter utgången av år

2003,

c) skatt som skall redovisas i en särskild

skattedeklaration: på skatt som avser en

skattepliktig händelse som inträffat efter utgången

av år 2003.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 2002:400.

Bilaga 4

Riksskatteverkets yttrande