Bet. 2002/03:SKU7

Skatteutskottets betänkande

2002/03:SKU7

Allmänna motioner om inkomstbeskattning

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet motioner som väckts under den

allmänna motionstiden i oktober år 2002. I motionerna finns förslag

som berör skatteskalan för förvärvsinkomster, avdraget för resor till

och från arbetet, avdraget för arbetsrum i bostaden, avdraget för

ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning, värderingen av förmån av

fri bil, skattefriheten för viss plockning av bär, svamp och kottar

och beskattningen av hobbybiodling. I motionerna finns vidare förslag

om en skattereduktion på 50 % för hushållstjänster, en höjning av

avdraget för premier för pensionsförsäkringar, avdrag för gåvor till

olika former av ideell verksamhet, en skattebefrielse för uthyrning av

privatbostad, etc. Också skatteeffekter som kan uppkomma när en

reseersättning betalas till deltagarna i debattprogram etc. behandlas.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

I betänkandet finns 14 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Skatteskala, grundavdrag, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk210, 2002/03:Sk214,

2002/03:Sk283, 2002/03:Sk290, 2002/03:Sk294, 2002/03:Sk342,

2002/03:Sk399, 2002/03:Sk417 yrkandena 12 och 13, 2002/03:Sf332

yrkande 22, 2002/03:Sf376 yrkande 3, 2002/03:So19 yrkande 17,

2002/03:Kr297 yrkandena 15-17, 2002/03:N207 yrkande 2, 2002/03:N395

yrkande 8, 2002/03:A241 yrkande 4, 2002/03:A314 yrkande 7 och

2002/03:A316 yrkande 6.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (kd)

Reservation 4 (v)

2. Grundavdrag för barns ränteinkomster

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk220.

3. Beskattningen av barnpension

Riksdagen avslår motion 2002/03:So516 yrkande 2.

Reservation 5 (mp)

4. Resor till och från arbetet och i tjänsten

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk254 yrkande 3,

2002/03:Sk359, 2002/03:Sk371 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Sk380,

2002/03:Sk382 yrkande 5, 2002/03:N265 yrkande 5, 2002/03:N266 yrkande

8, 2002/03:N267 yrkande 9, 2002/03:N345 yrkandena 18 och 19 och

2002/03:A241 yrkande 20.

Reservation 6 (fp)

5. Glesbygdsavdrag

Riksdagen avslår motion 2002/03:N272.

6. Resor vid vissa uppdrag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk300 och 2002/03:Kr335

yrkande 3.

7. Arbetsrum i bostaden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk221, 2002/03:Sk321

och 2002/03:Sk396 yrkandena 1 och 2.

Reservation 7 (m)

8. Bilförmån

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk304 yrkandena 1-3 och

2002/03:A366 yrkande 13.

9. Dubbel bosättning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk235.

10. Pensionsförsäkring

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi287 yrkande 17,

2002/03:Sk205 och 2002/03:Sk378.

11. Förmånstagare till pensionsförsäkring

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk256 och

2002/03:Sk323.

12. Hushållstjänster

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk208 yrkandena 1-3,

2002/03:Sk231, 2002/03:Sk264, 2002/03:Sk275, 2002/03:Sk280,

2002/03:Sk351, 2002/03:Sk382 yrkande 6, 2002/03:Sk383 yrkande 15,

2002/03:Sk402, 2002/03:Sf291 yrkande 19, 2002/03:Sf332 yrkande 29,

2002/03:Sf335 yrkande 9, 2002/03:Sf376 yrkande 5, 2002/03:Sf380

yrkande 16, 2002/03:N227 yrkande 10, 2002/03:N392 yrkande 3,

2002/03:N395 yrkande 12 i denna del, 2002/03:A241 yrkande 5,

2002/03:A242 yrkande 18 och 2002/03:A315 yrkande 5.

Reservation 8 (m, fp, kd, c)

13. Förmån av fria hemtjänster

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk343 och 2002/03:N395

yrkande 12 i denna del.

Reservation 9 (kd)

14. Persondatorer

Riksdagen avslår motion 2002/03:T463 yrkande 4.

15. Biodling

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ421 yrkande 1.

16. Bärplockning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk237 och

2002/03:Sk336.

17. Gåvor till ideell verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk232, 2002/03:Sk255,

2002/03:Sk270 yrkandena 1-3, 2002/03:Sk279, 2002/03:Sk340 yrkandena 1

och 2, 2002/03:Sk348 yrkande 1, 2002/03:U207 yrkandena 3 och 4,

2002/03:U294 yrkande 10, 2002/03:Kr366 yrkande 2 och 2002/03:Ub367

yrkande 2.

Reservation 10 (fp)

Reservation 11 (kd)

18. Universiteten och externa finansiärer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub367 yrkande 3.

Reservation 12 (m)

19. Allmännyttiga ideella föreningar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk310.

20. Hälsovård

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk257 yrkande 1.

21. Ersättning vid ideell skada

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk334.

22. Idrottskonto

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr266 yrkande 10,

2002/03:Kr335 yrkande 4 och 2002/03:Kr368 yrkande 7.

Reservation 13 (fp, kd, c)

23. Musikinstrument

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk369.

24. Uthyrning av privatbostad

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk376, 2002/03:Ub487

yrkande 6, 2002/03:N305 yrkande 3, 2002/03:Bo216 yrkande 1,

2002/03:Bo238 yrkande 5, 2002/03:Bo290 yrkande 3 och 2002/03:Bo291

yrkande 10.

Reservation 14 (m, fp, kd)

25. Hyresgästers självförvaltning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo291 yrkande 21.

26. Öresundsregionen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk241 och

2002/03:Sk406.

Stockholm den 4 mars 2003

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg (s), Anna

Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per Erik Granström (s), Per

Landgren (kd), Per-Olof Svensson (s), Anne-Marie Pålsson (m), Lennart

Axelsson (s), Roger Karlsson (c), Inger Nordlander (s), Catharina

Bråkenhielm (s), Barbro Feltzing (mp), Fredrik Olovsson (s), Björn

Hamilton (m), Anne-Marie Ekström (fp), Per Rosengren (v) och Bo

Bernhardsson (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen har under höstens behandling av statsbudgeten för år 2003

ställt sig bakom de förslag om förändringar på skatteområdet som lagts

fram i budgetpropositionen och i en motion av Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Härvid avstyrktes de förslag som

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och

Folkpartiet liberalerna lagt fram i sina respektive budgetalternativ

för år 2003 (prop. 2002/03:1 Förslag till statsbudget, finansplan

m.m., bet. 2002/03:FiU1).

I detta betänkande behandlar utskottet de motionsyrkanden angående

inkomstbeskattningen som väckts under den allmänna motionstiden hösten

2002, men som inte behandlats i anslutning till höstens

budgetberedning. Vidare behandlas ett motionsyrkande som väckts med

anledning av skrivelse 2002/03:30 Uppföljning av den Nationella

handlingsplanen för äldrepolitiken. Motionsyrkandena återges i

bilagan.

Utskottets överväganden

Skatteskala, grundavdrag, m.m.

Utskottets förslag i korthet.

Riksdagen avslår de förslag om ändringar i skatteskala, grundavdrag,

m.m. som läggs fram i motioner från Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna. Riksdagen avslår även

Vänsterpartiets förslag om en översyn av skatteskalans utformning och

en översyn av skattelättnaden för utländska nyckelpersoner.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (v). Jämför

särskilt yttrande 1 (c).

Motioner

I ett antal motioner framställs yrkanden till stöd för de förslag som

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och

Kristdemokraterna lagt fram i anslutning till sina budgetförslag för

år 2003. Även Centerpartiet har redovisat ett samlat förslag till

utformning av inkomstbeskattningen i anslutning till sitt

budgetförslag för år 2003.

I motionerna från Moderata samlingspartiet framhålls betydelsen av de

olika förslag till skattesänkningar som lagts fram i höstens

budgetalternativ. Motionärerna nämner bl.a. förslagen om en höjning av

grundavdraget till 50 000 kr, en höjning av gränsen för uttag av

statlig inkomstskatt, ett slopande av det andra steget i den statliga

inkomstskatteskalan och en på sikt slopad statlig inkomstskatt.

Motionärerna tar även upp betydelsen av att ett förvärvsavdrag införs

och att förmögenhetsskatten slopas. I motion Sk417 yrkandena 12 och 13

av Lennart Hedquist m.fl. (m) framhålls vikten av sänkta skatter för

Sveriges möjlighet att ha en individbeskattning som är internationellt

konkurrenskraftig och i motion Sf332 yrkande 22 av Sten Tolgfors m.fl.

(m) framhålls betydelsen av sänkta skatter för låg- och

medelinkomsttagarna. I motion Kr297 yrkandena 15-17 av Kent Olsson

m.fl. (m) anför motionärerna att sänkta skatter skulle öka de enskilda

medborgarnas möjlighet att bidra till idrottsföreningarnas verksamhet

och minska risken för att idrottsstjärnor flyttar ut. I motionerna

A314 yrkande 7 av Anders G Högmark m.fl. (m) och A316 yrkande 6 av

Anders G Högmark m.fl. (m) anförs att förutsättningarna för en öppen

arbetsmarknad med tillträde för alla skulle förbättras och att sänkta

skatter är nödvändiga både för att enskilda människor skall ha råd att

arbeta mindre och för att de skall tycka att arbete är lönsamt.

Motionsyrkanden med en liknande inriktning framställs i motionerna

Sk210 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Sk214 av Rolf Gunnarsson

(m), Sk283 av Karin Enström (m), Sk399 av Peter Danielsson och Lars

Lindblad (m), N207 yrkande 2 av Sten Tolgfors (m) och motion So19

yrkande 17 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m).

I motionerna A241 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Sf376

yrkande 3 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) anförs att skattesystemet bör

ta hänsyn till den extra försörjningsbörda och lägre bärkraft som

föräldrar har, och motionärerna begär ett tillkännagivande om att

framtida ökningar av det generella barnstödet bör utformas som en

skattereduktion.

I motion N395 yrkande 8 av Alf Svensson m.fl. (kd) föreslås att

riksdagen begär ett förslag som innebär sänkt statlig inkomstskatt, en

höjning av grundavdraget, ett förvärvsavdrag, en skattereduktion för

låginkomsttagare, en skattereduktion för hushållstjänster, en sänkning

av gränsen för reseavdrag, etc.

I motion Sk290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslår motionärerna ett

tillkännagivande om att en översyn bör genomföras i syfte att ersätta

det nuvarande varierade grundavdraget med ett relativt högt, generellt

grundavdrag som börjar avtrappas först på en nivå som motsvarar

brytpunkten för det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan.

Härvid bör den återstående avdragsrätten för 25 % av den allmänna

pensionsavgiften avskaffas. I motion Sk294 av Marie Engström m.fl. (v)

anförs att skattelättnaden för utländska nyckelpersoner utgör ett

avsteg från likformigheten i inkomstbeskattningen, att gränsdragningen

kring skattelättnaden kan vara svår att göra och att

Forskarskattenämnden har fått många fler ansökningar än man förutsatte

när reglerna antogs. Mot denna bakgrund begärs ett tillkännagivande om

att en utvärdering av skattelättnaden för utländska nyckelpersoner bör

genomföras.

Slutligen begärs i motion Sk342 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp) ett

tillkännagivande om att den statliga inkomstskatten på arbete bör

sänkas och på sikt avskaffas för att inte hindra en fortsatt ekonomisk

tillväxt.

Utskottets ställningstagande

Inkomstbeskattningen har i dag en utformning som stämmer

förhållandevis väl överens med den skatteskala som beslutades under

skattereformen och som därefter kompletterades med ett sista steg som

en fördelningspolitisk korrigering. Flertalet skattskyldiga betalar

endast kommunal inkomstskatt och för grupper med högre inkomster

tillkommer en statlig inkomstskatt på 20 % respektive 25 %.

Det finns enligt utskottets mening anledning att erinra om att

skatteskalan under de år som följde på krisåren i början av 1990-talet

avvek väsentligt från vad som gäller i dag. De kraftansträngningar som

krävdes för att sanera de stora budgetunderskott som krisen genererade

hade bl.a. lett till ett gradvis sänkt grundavdrag och till att

löntagarna i stigande grad belastades med egenavgifter. Egenavgifterna

innebär en särskilt tung belastning för låg- och medelinkomsttagarna

eftersom de är avdragsgilla.

Sedan krisen avvärjts har ett stort arbete lagts ner på att återställa

skatteskalan. En skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare

infördes inkomståret 1999, och inkomståret 2000 påbörjades en

genomgripande reformering av inkomstbeskattningen som syftar till att

eliminera effekterna av egenavgiften. Kostnaden för denna reform

beräknas uppgå till ca 50 miljarder kronor. Tre steg har tagits

inkomståren 2000, 2001 och 2002, och detta är bakgrunden till att de

kombinerade skatte- och avgiftsnivåerna i skatteskalan nu kan sägas

åter närma sig det mål som uppställdes under skattereformen. I

reformen ingår också justeringar av skiktgränserna så att andelen

skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt begränsas. Reformen

gynnar särskilt låg- och medelinkomsttagarna eftersom egenavgiften

drabbar dem särskilt hårt.

Som nämnts innebar krisåren också att grundavdraget gradvis

urholkades. I budgeten för inkomståret 2001 presenterade regeringen en

strategi för en grön skatteväxling som innebär att höjda skatter på

energi och miljöskadliga utsläpp finansierar en sänkning av skatten på

främst arbete. Den gröna skatteväxlingen gjorde det möjligt att

påbörja en återställning av grundavdraget. Detta höjdes inkomståret

2001 med 1 200 kr, och höjningen avsåg även det särskilda grundavdrag

som utgår till pensionärer. Det höjda grundavdraget kostnadsberäknades

till 2,8 miljarder kronor. Inför inkomståret 2002 genomfördes

ytterligare en grön skatteväxling och finansierade en höjning av

grundavdraget och pensionärernas särskilda grundavdrag med 1 000 kr.

Den särskilda skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare

utvidgades så att den även gäller för pensionärer. Samtidigt fattades

beslut om att infoga den särskilda skattereduktionen för låg- och

medelinkomsttagare i grundavdraget fr.o.m. inkomståret 2003.

Också inför inkomståret 2003 har riksdagen fattat beslut om en

skatteväxling med höjda skatter på energi och miljöskadliga utsläpp.

Skatteväxlingen har en omfattning på 3 miljarder kronor och

finansierar återigen en höjning av grundavdraget. Höjningen har i år

inriktats på låg- och medelinkomsttagarna och används för en

förstärkning och utvidgning av området med förhöjt grundavdrag. Också

vid de lägsta inkomstnivåerna genomförs en förstärkning. Resultatet är

att grundavdraget i år börjar vid 16 400 kr, ökar till maximalt 25 900

kr vid inkomster mellan 104 900 och 120 200 och sedan avtrappas ner

till 11 400 kr vid inkomster över 264 300 kr. Genom att området med

förhöjt grundavdrag utvidgats uppåt har det också varit möjligt att

uppnå en sänkning av marginaleffekterna i vissa inkomstskikt.

När det gäller de olika förslagen om förändringar i

inkomstskatteskalan har dessa en varierande inriktning. Kraftiga

allmänna sänkningar av inkomstskatten föreslås från flera håll, och

det uttalade målet är att detta skall finansieras genom en minskning

av statens och kommunernas ansvar på olika områden. Var och en skall

få behålla mer av sin lön och skall på detta sätt kunna klara sig

själv.

Enligt utskottets mening innebär detta synsätt ett delvis

underkännande av den gemensamma sektorn och betydelsen av de

kollektiva lösningar som i dag framstår som självklara för de allra

flesta. Tillgång till sjukvård, skolor, polis, högre utbildning m.m.

tas i dag för given eftersom finansiering sker via skattsedeln. Dagens

skattefinansiering innebär en dubbel omfördelning. Skatteskalan är

anpassad till individens förmåga att bidra till de gemensamma

kostnaderna, och de skattefinansierade tjänsterna och förmånerna

fördelas i princip efter behov. En kraftig neddragning av den

skattefinansierade gemensamma sektorn skulle därför innebära en

kraftig försämring för många grupper, och utskottet är inte övertygat

om att de alternativ som skall träda i stället verkligen skulle vara

tillgängliga för alla. Utskottet är inte berett att tillstyrka

förslagen om kraftiga sänkningar av inkomstskatten.

När det gäller frågan om en översyn av inkomstskatteskalan i syfte att

komma till rätta med olika marginaleffekter och att ytterligare

överväga dess fördelningspolitiska utformning framgår det av vad

utskottet redan anfört att förändringar i inkomstskatteskalan måste

utgöra en integrerad del i de överväganden som varje år görs i

anslutning till budgetberedningen. Större förändringar är kostsamma

och kan inte göras utan tillgång till en god och samlad information om

det ekonomiska utrymme som står till förfogande.

I sammanhanget kan nämnas att det återstår att genomföra ett sista

steg i den reformering av inkomstskatteskalan som påbörjades

inkomståret 2000. Av höstens budgetärende framgår att regeringen avser

att föreslå att det fjärde och sista steget genomförs under

mandatperioden om det statsfinansiella läget tillåter detta.

Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund inte någon

anledning att nu initiera en allmän översyn av inkomstskatteskalan,

utan överväganden om olika förbättringar bör på sedvanligt sätt göras

av regeringen i anslutning till budgetberedningen. Utskottet avstyrker

därmed förslaget om en översyn av inkomstskatteskalan.

När det gäller undantaget för utländska nyckelpersoner innebär detta

att högt kvalificerade utländska nyckelpersoner som arbetar

tillfälligt i Sverige skall kunna få vissa skattelättnader efter

beslut av Forskarskattenämnden. Undantaget har tillkommit sedan våra

grannländer infört liknande lagstiftning och syftar till att eliminera

risken för att Sverige framstår som mindre konkurrenskraftigt när

internationella företag väljer land för en ny etablering. När

expertskatten infördes inkom ett stort antal ansökningar vilket

medförde att handläggningstiden inledningsvis var relativt lång. För

att minska handläggningstiden har nämnden härefter tillförts

ytterligare resurser.

Undantaget för utländska nyckelpersoner har ifrågasatts av

Skattebasutredningen i betänkandet Våra skatter? (SOU 2002:47).

Utredningen anser att skattelättnaderna kan slopas alternativt

kraftigt begränsas och att Sverige både inom EU och i det nordiska

samarbetet bör driva frågan om att avskaffa expertskatterna.

Regeringen har beslutat remissbehandla betänkandet. Remisstiden löper

ut den 31 maj 2003.

Utskottet utgår ifrån att regeringen vid sina fortsatta överväganden

med anledning av Skattebasutredningens förslag kommer att behandla

bl.a. frågor om expertskattens utformning och därvid uppmärksamma de

frågeställningar som motionärerna tar upp. Med hänsyn härtill finns

det enligt utskottets mening inte något behov av ett tillkännagivande

till regeringen i syfte att få till stånd en översyn av dessa regler.

Utskottet avstyrker därför motion Sk294.

Utskottet har under höstens behandling av förslaget till utgiftsramar

och inkomstberäkning för budgetåret 2003 avstyrkt de förslag till

inriktning av skattepolitiken som lagts fram av Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet

liberalerna i det sammanhanget. Utskottet har inte ändrat uppfattning

i dessa frågor och avstyrker därför även de nu aktuella

motionsyrkandena.

Grundavdrag för barns ränteinkomster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om ett grundavdrag för barns

ränteinkomster.

Gällande regler

Ränteinkomster skall tas upp i inkomstslaget kapital. Banker m.fl.

behöver emellertid inte lämna kontrolluppgift beträffande räntor som

understiger 100 kr per person och år. Sådana småräntor är enligt 8

kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) skattefria om de sammanlagt

inte uppgår till 500 kr.

Motion

I motion Sk220 av Birgitta Carlsson och Birgitta Sellén (c) anför

motionärerna att skatten på ränteinkomster minskar barns och ungdomars

intresse för att spara och de föreslår ett grundavdrag för barns

ränteinkomster om 2 000 kr i syfte att stimulera barn och ungdomar att

skaffa ett sparkapital att ta till vid oförutsedda utgifter. Riksdagen

bör hos regeringen begära ett förslag om ett sådant grundavdrag.

Utskottets ställningstagande

Före 1990 års skattereform var det vanligt att föräldrar förde över

kapital till sina barn av skatteskäl. Barnen hade en lägre skattesats

och var dessutom berättigade till ett grundavdrag som kunde kvittas

mot ränteinkomsten. Skattereformen syftade bl.a. till att eliminera

den här formen av vardaglig skatteplanering genom att göra

beskattningen mer likformig. Kapitalinkomsterna sammanfördes i ett

inkomstslag och fick en proportionell skattesats. Möjligheten att få

grundavdrag från inkomst av kapital slopades. Ett då gällande särskilt

sparavdrag slopades också. Resultatet blev en så långt möjligt

likformig beskattning av kapitalinkomster.

Enligt utskottets mening finns det goda skäl att upprätthålla

skattereformens princip om en likformig beskattning av

kapitalinkomster. Utskottet är inte berett att på nytt införa ett

grundavdrag för denna typ av inkomster och avstyrker därför motion

Sk220.

Beskattningen av barnpension

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om ändrade skatteregler för barnpensioner.

Jämför reservation 5 (mp).

Motion

I motion So516 yrkande 2 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anförs att

beskattningen av barnpension medför att barn med en avliden förälder

får en högre inkomstskatt än andra barn vid sommarjobb. Motionärerna

föreslår att riksdagen begär att regeringen lägger fram ett förslag

som innebär att en inkomst av sommarjobb inte blir hårdare beskattad

på grund av barnpension.

Utskottets ställningstagande

De problem som beskattningen av barnpension gav upphov till vid

sommarjobb uppmärksammades i samband att med skattereformen beslutades

våren 1990 och skatteutskottet föreslog då ett tillkännagivande till

regeringen om att det slopade grundavdraget för kapitalinkomster och

den lägre beskattningen av förvärvsinkomster borde göra det möjligt

att åstadkomma en rimlig lösning på detta problem, genom att helt

eller delvis undanta barnpension från beskattningen. Riksdagen biföll

utskottets förslag (1998/99:SkU30). Regeringen återkom härefter med

ett förslag om reducerad skatteplikt för barnpension som antogs under

hösten 1990 (prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU12).

De regler som infördes på skatteutskottets initiativ innebär att

barnpension bara skall tas upp till beskattning till den del pensionen

för varje månad överstiger en tolftedel av 40 % av prisbasbeloppet

eller, vid pension efter båda föräldrarna, 80 % av prisbasbeloppet.

Detta gäller också efterlevandelivränta enligt annan författning till

den del livräntan enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring

medfört minskning av en sådan del av barnpensionen som inte skall tas

upp.

Enligt utskottets mening har skattepliktsregeln för barnpension fått

sin nuvarande utformning bl.a. därför att särskild hänsyn tagits till

de av motionärerna framhållna problemen. Utskottet anser att den

nuvarande lösningen utgör en rimlig avvägning i denna del och är inte

berett att tillstyrka motionärernas förslag om ändring av reglerna.

Utskottet avstyrker motion So516 yrkande 2.

Resor till och från arbetet och i tjänsten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om höjda milavdrag för bilar och

motorcyklar och förslagen om att resor för att hämta och lämna barn på

dagis skall beaktas när rätten avdraget för resa till och från arbetet

bestäms.

Riksdagen avslår också förslagen om en sänkning av gränsbeloppet på

7 000 kr för arbetsresor och om olika former av differentieringar av

detta belopp.

Riksdagen avslår slutligen förslagen om en skattebefrielse för förmån

av fria resor med kollektiva färdmedel.

Jämför reservation 6 (fp).

Gällande regler, m.m.

Riksdagen höjde avdraget resor med egen bil mellan bostad och

arbetsplats och i tjänsten från 13 kr per mil till 15 kr per mil

fr.o.m. 1999 års taxering. Samtidigt höjdes gränsen för avdrag för

kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats från 6 000 kr till

7 000 kr per år (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1). Vid 2002 års

taxering höjdes avdraget för resor med bil mellan bostad och arbete

från 15 kr till 16 kr per mil (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:FiU1).

Avdrag för kostnad för resa mellan bostad och arbetsplats inkluderar

inte eventuell omväg eller tidsförlust när barn hämtas eller lämnas på

vägen. En sådan kostnad anses utgöra en ej avdragsgill levnadskostnad.

För motorcykel medges avdrag med 8 kr per mil.

Motioner

I motion 2002/03:Sk380 av Jarl Lander m.fl. (s) föreslår motionärerna

ett tillkännagivande om att gränsbeloppet för arbetsresor bör sänkas

och subventioner till anställda för kollektivt resande skattebefrias i

syfte att stimulera ett ökat kollektivt resande.

I flera motioner framställs yrkanden om att hämtning och lämning av

barn på dagis skall beaktas då rätten till avdrag för resor till och

från arbetet bedöms. Yrkanden med denna inriktning finns i motionerna

Sk382 yrkande 5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), A241 yrkande 20 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp), Sk254 yrkande 3 av Hans Backman (fp), N265

yrkande 5 av Runar Patriksson och Anita Brodén (fp), N266 yrkande 8 av

Helena Bargholtz (fp) och N267 yrkande 9 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp). I de båda sistnämnda motionerna föreslås också att bilavdraget

skall följa prisutvecklingen.

I motion Sk371 av Johnny Gylling (kd) föreslås att gränsbeloppet

proportioneras så att det blir lägre för den som inte kan arbeta

heltid på grund av arbetsoförmåga (yrkande 1). Vidare föreslås att

milavdraget för motorcykel höjs från nuvarande 8 kr per mil till 70 %

av milavdraget för bil. Motionären anför bl.a. att en motorcykel

släpper ut mindre koldioxid, skapar mindre trängsel i trafiken och tar

mindre plats att parkera (yrkande 2).

I motion Sk359 av Peter Pedersen (v) föreslås att riksdagen skall

begära en allsidig utredning av konsekvenserna av en höjning av

reseavdraget från 16 kr per mil till exempelvis 20 kr per mil och av

en regional differentiering av gränsbeloppet för arbetsresor.

I motion N345 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås att reseavdraget

höjs till 20 kr per mil och får omfatta resor till och från barnomsorg

(yrkande 18). Vidare föreslås att gränsbeloppet skall kunna delas upp

på årets tolv månader för att öka möjligheten för säsongsarbetare att

kunna ta del av reseavdrag (yrkande 19).

Utskottets ställningstagande

När riksdagen under hösten 1997 behandlade frågan om en uppjustering

av det avdragsgilla beloppet för resor med egen bil hade detta legat

på 13 kr sedan 1993. Ökade rörliga kostnader, bl.a. för bensin, gav då

anledning till en uppjustering av avdraget. Eftersom den nya nivån

borde bestå under flera år bestämdes uppjusteringen till 2 kr. Med

hänsyn till statsfinanserna och för att ge åtgärden en

tillfredsställande fördelningsprofil höjdes samtidigt gränsen för

avdragsgilla kostnader för resor till och från arbetet från 6 000 kr

till 7 000 kr. Härigenom fick åtgärden en inriktning mot dem med

förhållandevis långa avstånd mellan bostaden och arbetsplatsen.

Härefter har det avdragsgilla beloppet för resor med bil mellan bostad

och arbete, m.m. höjts från 15 kr till 16 kr per mil för att på det

sättet stimulera rörligheten på arbetsmarknaden.

Utskottet har vid höstens budgetberedning tagit ställning till en rad

förändringar i skattereglerna som bl.a. innebär en ökad

miljörelatering av skattesystemet och sänkta inkomstskatter för stora

grupper. Härvid har utskottet avstyrkt ett förslag om en höjning av

milavdragen och en sänkning av gränsbeloppet för resor till och från

arbetet som en del i ställningstagandet till de olika budgetalternativ

som behandlades. Utskottet har inte ändrat inställning i denna del och

är därför inte heller nu berett att tillstyrka att milavdragen höjs

eller att gränsbeloppet sänks.

När det gäller förslagen om att gränsbeloppet skall proportioneras,

regionaliseras eller fördelas på månad anser utskottet att sådana

förändringar skulle leda till att de förenklingsvinster som

gränsbeloppet medför i stor utsträckning skulle gå förlorade.

Utskottet är inte berett att tillstyrka dessa förslag.

När det gäller förslagen om en möjlighet att räkna in den extra tiden

för att lämna barn på dagis finns det enligt utskottets mening skäl

att hålla gränsdragningen kring dagens avdragsrätt för resor till och

från arbetet så enkel och lättillämpad som möjligt. Att låta

skattemyndigheterna beakta resan för inlämning och hämtning av barn på

dagis när tidsvinsten beräknas skulle komplicera de bedömningar som

måste göras i dessa fall. Härtill kommer att fördelningspolitiska

invändningar kan riktas mot åtgärder som innebär att endast vissa

barnfamiljer erbjuds en avdragsrätt för en del av sina

levnadskostnader. Om syftet är att förbättra barnfamiljernas

ekonomiska situation bör andra lösningar användas, t.ex. förbättringar

av de olika stöd som i dag går direkt till barnfamiljerna.

En skattebefrielse för subventioner till anställda som använder

kollektiva färdmedel skulle enligt utskottets mening bl.a. ge upphov

till gränsdragnings- och tillämpningsproblem. Utskottet är inte berett

att tillstyrka en sådan skattebefrielse.

Utskottet avstyrker med det anförda de aktuella motionsyrkandena.

Glesbygdsavdrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om ett glesbygdsavdrag.

Motion

I motion 2002/03:N272 av Erling Wälivaara (kd) anför motionären att

reella förutsättningar måste skapas för befolkningen att bo kvar i

glesbygden om hela landet skall leva och motionären begär ett

tillkännagivande om att en utredning bör tillsättas i syfte att utröna

om det är möjligt att på något sätt kompensera boende i glesbygden,

t.ex. genom införande av ett särskilt glesbygdsavdrag.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening bör skattereglerna så långt möjligt utformas

generellt för hela landet och i första hand andra medel än

skattereglerna användas för att åstadkomma en regional utjämning.

Utskottet avstyrker motion N272.

Resor vid vissa uppdrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om ett tillkännagivande till regeringen med

anledning av de beskattningseffekter som kan uppkomma för deltagare i

debatter, m.m.

Riksdagen avslår också ett motionsyrkande om att idrottsdomare skall

anses ha sitt tjänsteställe i hemmet.

Jämför särskilt yttrande 2 (m, fp, kd, c).

Bakgrund

Avdrag för kostnad för reor till och från arbetet medges endast till

den del kostnaden överstiger ett gränsbelopp om 7 000 kr. Särskilda

regler om avdrag för kostnaden för den första resan när en anställning

tillträds och den sista resan när en anställning lämnas infördes den 1

april 1994 (prop. 1994/95:90). Skillnaden i avdragsrätt i förhållande

till vanliga arbetsresor hade av många uppfattats som orättvis. På

samma sätt som för övriga arbetsresor gäller att inställelseresorna

omfattas av gränsbeloppet på 7 000 kr.

I betänkandet Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU 1999:94) har

föreslagits dels att förmån av inställelseresa inte skall tas upp som

intäkt av tjänst, dels att gränsbeloppet på 7 000 kr inte skall gälla

för inställelseresor vid kortvariga uppdrag.

Motioner

I motion 2002/03:Sk300 av Henrik S Järrel (m) tar motionären upp de

skatteffekter som uppkommer för den som inbjuds att medverka vid en

intervju eller debatt hos t.ex. Sveriges Television. Om

programföretaget bekostar en flyg- eller tågresa skall ersättningen

eller förmånen tas upp som intäkt och ett motsvarande avdrag göras.

Avdragsgränsen på 7 000 kr lägger dock hinder i vägen för många, och

de blir i praktiken beskattade för sin kostnadsersättning. Dessutom

måste programföretaget betala arbetsgivaravgifter på den medverkandes

resekostnadsersättning. Motionären begär ett tillkännagivande om att

regeringen bör lägga fram ett förslag som innebär att dessa

beskattningseffekter undviks.

I motion 2002/03:Kr335 av Birgitta Sellén m.fl. (c) yrkande 3 tas

idrottsdomarnas situation upp. Motionärerna anför att det är ett

problem för domarna att resorna till och från en match inte ses som

tjänsteresor utan som arbetsresor. Härigenom går domarna miste om

möjligheten att få traktamente och reseersättning, med motsvarande

skattemässiga behandling. Motionärerna begär ett tillkännagivande om

att en översyn bör genomföras för att slå fast att hemmet skall räknas

som tjänsteställe för domarkåren.

Utskottets ställningstagande

Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader m.m. har i sitt

betänkande Förmåner och ökade levnadskostnader uppmärksammat att det

kan uppkomma oönskade beskattningskonsekvenser i samband med att

resekostnadsersättning lämnas för en inställelseresa vid ett

kortvarigt uppdrag och har i betänkandet föreslagit en lösning som

innebär att denna typ av kostnadsersättningar skall undantas från

skatteplikt och att avdrag för motsvarande kostnader medges utan

hänsyn till gränsbeloppet på 7 000 kr. Utredningens förslag har

remissbehandlats och är nu föremål för överväganden i

Regeringskansliet.

Regeringen har i januari 2003 aviserat att en proposition som

behandlar frågor om förmåner och ökade levnadskostnader kommer att

avlämnas till riksdagen i maj 2003. Enligt vad utskottet inhämtat är

avsikten att frågan om beskattning av kostnadsersättningar i samband

med deltagande i debatter och liknande skall behandlas i det

sammanhanget.

Enligt utskottets mening bör de förslag och överväganden som

regeringen avser att redovisa i den aviserade propositionen nu

avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion Sk300.

Även idrottsdomarna omfattas av de förslag till lösning som

utredningen lagt fram, även om utredningen inte ansett att det är en

framkomlig väg att låta hemmet utgöra tjänsteställe i dessa fall.

Utskottet anser att regeringens överväganden bör avvaktas också i

denna del och avstyrker därför även motion Kr335.

Arbetsrum i bostaden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om ändrade regler för avdrag för kostnad

för arbetsrum i bostaden i samband med distansarbete.

Jämför reservation 7 (m).

Bakgrund

Praxis är mycket restriktiv när det gäller avdrag för anställds

kostnad för arbetsrum i den egna bostaden. Avdrag medges inte om

arbetsrummet även kan användas som bostadsrum.

Näringsidkare medges ett schablonavdrag för arbete i hemmet om arbete

i bostaden utförts minst 800 timmar under beskattningsåret. Om arbetet

utförts i bostad på egen fastighet uppgår avdraget till 2 000 kr och

annars till 4 000 kr. Distansutredningen föreslog i SOU 1998:115 att

motsvarande schablonavdrag skulle medges vid distansarbete i hemmet.

Motioner

I motion 2002/03:Sk321 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Tomas

Högström (m) begär motionärerna ett tillkännagivande om att den praxis

som utvecklats beträffande rätten till skatteavdrag för arbetsrum i

hemmet måste anpassas till rådande förhållanden på arbetsmarknaden,

där fler och fler fasta arbetsplatser ersätts med distansarbete. De

anför att skattelagstiftningen annars riskerar att kraftigt motverka

en dynamisk och i övrigt önskvärd utveckling.

I motion 2002/03:Sk396 av Peter Pedersen (v) yrkandena 1 och 2 begär

motionären en översyn som belyser hur reglerna om avdrag för arbetsrum

i bostaden tolkas och tillämpas och hur de påverkar möjligheten till

distansarbete från hemmet. Om reglerna inte kan ändras bör man enligt

vad som anförs i motionen i stället överväga att helt avskaffa

möjligheten till avdrag för eget arbetsrum.

I motion 2002/03:Sk221 av Rigmor Stenmark (c) begärs ett

tillkännagivande om att möjligheten att göra avdrag för kostnader för

arbetsrum i hemmet måste ses över i syfte att möjliggöra nya

arbetstillfällen, där bl.a. informationstekniken är ett medel.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att frågan om särskilda regler för avdrag vid

distansarbete har utretts av Distansutredningen, som i betänkande SOU

1998:115 föreslagit att det införs en möjlighet till schablonavdrag

för kostnad för arbetsrum i hemmet vid distansarbete. Utredningens

förslag är föremål för överväganden inom Regeringskansliet.

Enligt utskottets mening bör resultatet av regeringens överväganden

avvaktas. Utskottet avstyrker motionerna Sk221, Sk321 och Sk396.

Bilförmån

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om ändrade regler för värderingen av

bilförmån och ett förslag om ett tillkännagivande om

förmånsbeskattningens allmänna utformning.

Bakgrund

Värdet av förmån av fri bil exklusive drivmedel beräknas med hjälp av

det nybilspris som Riksskatteverket fastställt för bilmodellen,

anskaffningskostnaden för eventuell extrautrustning, aktuellt

prisbasbelopp och statslåneräntan. Under inkomståret 2002 uppgår t.ex.

förmånsvärdet för en bil med ett nybilspris på 200 000 kr till 36 700

kr. Detta förmånsvärde kan delas upp i en fast del på 11 370 kr (30 %

av prisbasbeloppet), en ränte- och prisberoende del på 7 410 kr (75 %

av statslåneräntan gånger nybilspriset) och en prisberoende del på 18

000 kr (9 % av nybilspriset). Särskilda regler gäller för dyrare

bilar, och för äldre bilar finns en spärregel som gör att nybilspriset

inklusive extrautrustning inte får understiga en viss nivå.

Värdet av en bilförmån kan justeras uppåt eller nedåt enligt olika

regler. Dessa gäller t.ex. om bilen använts under del av år, som

arbetsredskap, i taxinäring, i betydande omfattning i tjänsten, under

semester etc.

Värdet av förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel beräknas till

marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av den mängd drivmedel som kan

antas ha förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under den tid

den skattskyldige varit skattskyldig för bilförmånen. Om den

skattskyldige gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har

förbrukat vid privat körning är lägre, skall marknadsvärdet för

drivmedelsförmånen sättas ned i motsvarande mån.

Motioner

I motion 2002/03:Sk304 av Ragnwi Marcelind (kd) yrkandena 1-3 begärs

en översyn av beskattningen av bilförmån. Motionären föreslår att

anskaffningsvärdet och inte nybilsvärdet skall läggas till grund för

värderingen, att gränsdragningen mellan tjänsteresa och privat

användning görs tydligare och att förmånsvärdet fördelas mellan

företaget och den anställde med ledning av antalet körda mil.

I motion 2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c) yrkande 13

anförs att många av de löneförmåner som finns i dag är speciellt

riktade mot män och att en av de vanligaste formerna av löneförmån är

tillgång till tjänstebil. De begär ett tillkännagivande om att

skattereglerna bör vara utformade på ett sätt som förbättrar kvinnors

möjligheter att ta del av löneförmåner.

Utskottets ställningstagande

Den nuvarande förhållandevis starka schabloniseringen vid värdering av

bilförmån tillkom 1987 och var en följd av att de tidigare reglerna

föranlett problem. Reglerna hade givit upphov till ett inte obetydligt

antal tvister, och de kunde av kontrollskäl inte heller tillämpas på

avsett sätt. De regler som tillkom 1987 utsattes så småningom för

kritik, bl.a. på den grunden att schabloniseringen skapade en alltför

kraftig stimulans till privat körning. Den 1 januari 1997 delades

därför beskattningen upp i en förmån av privat nyttjande av bil och en

förmån av fritt drivmedel. Drivmedelsförmånen utgår från bilens totala

körsträcka men innehåller en möjlighet för den skattskyldige att

reducera förmånen genom styrkt tjänstekörning.

Enligt utskottets mening syftar de nuvarande reglerna och den praxis

som gäller på området till att upprätthålla en förhållandevis

schabloniserad beskattning för att på det sättet få enkla och

lättillämpade regler. Utskottet är medvetet om att önskemålet om en ur

miljösynpunkt mer rimlig utformning har fört med sig att reglerna

blivit mer komplicerade att tillämpa för dem som har förmån av fritt

drivmedel men anser att reglerna trots allt måste anses utgöra en

rimlig kompromiss i sammanhanget. Utskottet är inte berett att frångå

de grundläggande principer för beskattningen av bilförmån som de

nuvarande reglerna är ett uttryck för.

När det gäller gränsdragningen mellan privat körning och

tjänstekörning är det enligt utskottets mening ofrånkomligt att denna

i sista hand måste vara beroende av en tillämpning av allmänna

principer på omständigheterna i ett enskilt fall. Frågan om att införa

en definition av vad som skall anses utgöra en tjänsteresa har dock

övervägts av Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader, och

utredningen föreslår i sitt betänkande bl.a. att en uttrycklig

definition av tjänsteresa skall införas i inkomstskattelagen. Frågan

övervägs för närvarande i Regeringskansliet.

Vad slutligen gäller frågan om skattereglernas mer allmänna utformning

bör det enligt utskottets mening vara ett mål att skattereglerna så

långt möjligt förhåller sig neutrala i olika hänseenden, och utskottet

har därför också regelmässigt ställt sig avvisande till förslag om att

skattereglerna skall användas i olika stimulanssyften. Det

grundläggande syftet med reglerna om beskattning av bilförmån och

andra förmåner är t.ex. att upprätthålla neutraliteten gentemot andra

ersättningsformer så att uppkomsten av skattemotiverade förmåner

undviks.

Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.

Dubbel bosättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett förslag om att reglerna om avdrag för ökade

levnadskostnader i samband med dubbel bosättning bör övervägas som en

del i en strategi för ökad sysselsättning.

Bakgrund

Av 12 kap. 19-21 §§ inkomstskattelagen framgår att ökade

levnadskostnader skall dras av om den skattskyldige på grund av sitt

arbete flyttat till en ny bostadsort, om en bostad för den

skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den

tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund

av makens eller sambons förvärvsverksamhet, svårigheter att skaffa en

fast bostad på arbetsorten, eller någon annan särskild omständighet.

Kostnaderna får dras av under längst tre år för gifta och sambor och

längst ett år för övriga skattskyldiga. Avdrag medges dock för längre

tid om anställningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.

Motion

I motion 2002/03:Sk235 av Raimo Pärssinen och Sinikka Bohlin (s)

anför motionärerna att tillämpningen av reglerna om avdrag för dubbel

bosättning motverkar rörligheten i arbetskraften, och de begär ett

tillkännagivande om att reglerna bör övervägas i en samlad strategi

för att år 2004 uppnå målet om 80 % sysselsättning i gruppen 20-64 år.

Utskottets ställningstagande

Skatteutskottet har vid sin behandling av en v-motion om en utvidgning

av avdraget för ökade levnadskostnader under våren 2000 anfört bl.a.

följande.

Den fråga som motionärerna tar upp har numera behandlats utförligt av

Utredningen om avdrag för ökade levnadskostnader i betänkandet

Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU 1999:94). Utredningen

konstaterar - i likhet med motionärerna - att beslutet att slopa

tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt

arbete väcker frågan om en motsvarande åtgärd när det gäller avdraget

för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning. Efter en genomgång

av motiven för de båda avdragen finner utredningen att det finns

avgörande skillnader mellan avdragen och att dessa kan sammanfattas

med att avdraget vid tillfälligt arbete har sin grund i den

skattskyldiges anställningsförhållanden under det att avdraget vid

dubbel bosättning motiveras av den skattskyldiges bostads- och

familjeförhållanden. När det gäller avdraget vid tillfälligt arbete

gör knytningen till arbetsförhållandena att det finns en naturlig

slutpunkt för avdragsrätten även sedan två-årsgränsen slopats.

Avdragsrätten kvarstår bara så länge arbetet är kortvarigt. Någon

motsvarande spärr finns emellertid inte när det gäller avdraget vid

dubbel bosättning, och utredningen anser att en dubbel bosättning som

pågår under längre tid snarast är att betrakta som en följd av ett

inom familjen mer eller mindre frivilligt träffat val. Det är

utredningens bestämda uppfattning att ett sådant val av skilda

bosättningsorter inom familjen inte skall stödjas med skattelättnader,

och utredningen förordar därför att tidsbegränsningen av avdraget vid

dubbel bosättning skall finnas kvar. Utredningen föreslår endast att

möjligheten till en förlängning av avdragsperioden slopas av

förenklingsskäl.

Även om utskottet kan instämma i utredningens principiella resonemang

anser utskottet, i likhet med motionärerna, att en utvidgning av

avdragsrätten för ökade levnadskostnader i dessa fall skulle kunna ge

positiva effekter. Rörligheten på arbetsmarknaden skulle öka och

möjligheterna att bo och arbeta i glesbygd skulle förbättras. Enligt

utskottets mening finns det skäl att genomföra en kompletterande

utredning som belyser dessa effekter. Även den statsfinansiella

kostnaden för en sådan reform bör belysas.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Riksdagen biföll utskottets förslag (bet. 1999/2000:SkU13).

Regeringen har i januari 2003 aviserat att en proposition som

behandlar frågor om förmåner och ökade levnadskostnader kommer att

avlämnas till riksdagen i maj 2003. Enligt utskottets mening bör de

förslag och överväganden som regeringen avser att redovisa i den

aviserade propositionen nu avvaktas. Utskottet avstyrker därför motion

Sk235.

Pensionsförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om höjningar av avdraget för premier för

pensionsförsäkringar och ett förslag om en övergång från avdrag till

skattereduktion för sådana premier.

Bakgrund

Pensionssparavdrag får enligt 59 kap. 2 § IL göras för premier för

pensionsförsäkring som den skattskyldige äger och för inbetalningar på

pensionsspararens eget pensionssparkonto. Pensionssparavdraget får

inte överstiga summan av 0,5 prisbasbelopp och ett särskilt tillägg

som är beroende av om pensionsrätt föreligger eller ej. Om

pensionsrätt föreligger i anställningen uppgår tillägget till 5 % av

inkomsten mellan 10 och 20 prisbasbelopp. Om den skattskyldige inte

har pensionsrätt i sin anställning eller om inkomsten utgör aktiv

näringsinkomst uppgår tillägget till 35 % av inkomsten, dock högst 10

prisbasbelopp.

Motioner

I motion Sk378 av Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (s) anförs att

avdragsrätten för premier för pensionsförsäkring är mer värd för en

höginkomsttagare än för en låginkomsttagare. För att komma till rätta

med denna olikformighet föreslår motionärerna att det övervägs att i

stället medge en skattereduktion som är lika för alla. De begär ett

tillkännagivande om att en översyn med denna inriktning bör

genomföras.

I motion Fi287 yrkande 17 av Lennart Hedquist m.fl. (m) föreslår

motionärerna att riksdagen beslutar att höja avdraget för premie för

pensionsförsäkring till högst 1 basbelopp från den 1 januari 2005. I

motion Sk205 av Carl-Axel Johansson (m) föreslås dels att avdraget

höjs till 1 basbelopp, dels att det införs en högre gemensam gräns på

2 basbelopp för familjer med hemmavarande barn, så att den make som

reducerar sin arbetstid kan ges ett bättre pensionsskydd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i samband med höstens budgetberedning avstyrkt yrkanden

om en höjning av avdraget för pensionspremier som en del i

ställningstagandet till riktlinjerna för skattepolitiken. Utskottet är

inte heller nu berett att tillstyrka förslag med denna inriktning av

avstyrker därför motionerna Fi287 yrkande 17 och Sk205.

När det gäller förslaget om att ersätta den nuvarande avdragsrätten

med en skattereduktion som är lika för alla anser utskottet att

möjligheten för den enskilde att själv skapa ett pensionsskydd bör

finnas kvar i sin nuvarande form. För den som inte har något

pensionsskydd och för den som vill förstärka sitt skydd är möjligheten

att skjuta upp beskattningen av en del av inkomsten viktig. De

allmänna principer som tillämpas inom beskattningen innebär bl.a. att

en uppskjuten beskattning bör vara utformad som en avdragsrätt så att

risken för dubbelbeskattningseffekter kan undvikas. Utskottet

avstyrker även motion Sk378.

Förmånstagare till pensionsförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en utvidgning av den krets som kan vara

förmånstagare till pensionsförsäkring.

Gällande regler

Av 58 kap. 13 § IL framgår att efterlevandeförmåner enligt en

pensionsförsäkring endast får betalas ut till den försäkrades make och

sambo, den försäkrades barn och den försäkrades makes och sambos barn.

Avlider den försäkrade innan pensionen hunnit slutbetalas och finns

det inte någon förmånstagare tillfaller överskottet

försäkringskollektivet.

Förmånstagarkretsen till pensionssparkonton (IPS) är densamma, 58 kap.

27 § IL. Om innehavaren avlider och det inte finns någon förmånstagare

ärvs behållningen på kontot enligt vanliga regler, dvs. även barnbarn

ärver.

Förslaget om individuellt kompetenssparande (IKS) har samma utformning

som IPS i dessa delar (SOU 2000:119).

Motioner

I motion Sk323 av Peter Danielsson (m) anför motionären att det är en

kraftig inskränkning i den medborgerliga friheten att barnbarn,

syskon, syskonbarn och andra familjemedlemmar inte kan vara

förmånstagare till en pensionsförsäkring och motionären begär ett

tillkännagivande om att begränsningarna i förmånstagarkretsen till

pensionsförsäkringar bör tas bort.

I motion Sk256 av Tuve Skånberg (kd) begär motionären ett

tillkännagivande om att det är principiellt fel att staten sätter

gränser för vem inom familjen som skall kunna ärva och att sådana

gränser i varje fall inte skall sättas så att de som är släkt med

varandra missgynnas.

Utskottets ställningstagande

En utgångspunkt vid bestämning av förmånskretsen till

pensionsförsäkringar bör enligt utskottets mening i första hand vara

att pensionen skall tillfalla den försäkrade och i andra hand den

krets av personer som för sin försörjning är beroende av den

försäkrade. Det är härvid rimligt att barnbarn inte tas med i kretsen.

En följd är att pensionsförmånerna någon gång kan tillfalla

kollektivet och att pensionsförmånerna i övriga fall kan göras

förmånligare. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att

tillstyrka den av motionärerna föreslagna utvidgningen av den

personkrets som kan vara förmånstagare till pensionsförsäkring.

Utskottet avstyrker därför motionerna Sk256 och Sk323.

Hushållstjänster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en skattereduktion för hushållstjänster.

Jämför reservation 8 (m, fp, kd, c).

Bakgrund

Frågor om särskilda skatteregler för tjänstesektorn har behandlats i

Tjänsteutredningens betänkande Uppskattad sysselsättning (SOU 1994:43)

och i Tjänstebeskattningsutredningens betänkande Skatter, tjänster och

sysselsättning (SOU 1997:17).

Motioner

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna

och Centerpartiet lägger i motion Sk402 av Anne-Marie Pålsson m.fl.

(m, fp, kd, c) fram ett gemensamt förslag om införande av en

skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden för ROT-arbeten och

hushållstjänster som utförs i hemmet. I motionen anförs att skatten

härigenom sänks för ett antal hushållstjänster där det är lätt att

"göra det själv" och där någon vit marknad knappast förekommer,

exempelvis städning, gräsklippning och barntillsyn. Förslaget omfattar

även sådana tjänster som redan delvis utförs på en vit marknad, som

målning, snickeriarbete och reparation av hushållsapparater. Däremot

utesluts enligt vad som anförs offentligt subventionerade tjänster,

exempelvis offentlig barnomsorg och andra tjänster som normalt inte

utförs i hemmet, exempelvis advokat- och arkitekttjänster. Den

maximala skattereduktionen begränsas till 25 000 kr per hushåll och år

så att hushållet kan köpa tjänster för 50 000 kr per år och få

skattereduktion för dessa. Motionärerna begär ett tillkännagivande om

att regeringen bör lägga fram ett förslag med detta innehåll.

I ett stort antal motioner framställs yrkanden med en liknande

inriktning. Sådana yrkanden framställs i motionerna Sf291 yrkande 19

av Bo Lundgren m.fl. (m), Sf332 yrkande 29 av Sten Tolgfors m.fl. (m),

N227 yrkande 10 av Bo Lundgren m.fl. (m), A315 yrkande 5 av Anders G

Högmark m.fl. (m), Sk208 yrkandena 1-3 av Sten Tolgfors (m), Sk231 av

Cristina Husmark Pehrsson och Inger René (m), Sk264 av Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Sk275 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (m),

Sk280 av Kent Olsson och Elizabeth Nyström (m), Sk351 av Tobias

Billström och Peter Danielsson (m), Sk382 yrkande 6 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp), A241 yrkande 5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sf376

yrkande 5 av Karin Pilsäter m.fl. (fp), Sf380 yrkande 16 av Alf

Svensson m.fl. (kd), N395 yrkande 12 delvis av Alf Svensson m.fl.

(kd), Sk383 yrkande 15 av Per Landgren m.fl. (kd), Sf335 yrkande 9 av

Sven Brus m.fl. (kd), N392 yrkande 3 av Maria Larsson m.fl. (kd) och

A242 yrkande 18 av Annelie Enochson m.fl. (kd).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening skulle införandet av en särskild stimulans

för tjänstesektorn i de former motionärerna föreslår innebära ett

avsteg från de principer om en likformig och neutral beskattning som

ligger till grund för skattereformen och som enligt utskottets mening

bör gälla. Det är också kostsamt att genom stimulanser försöka skapa

en tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens egen

tjänsteproduktion. Risken är att effekterna på sysselsättningen blir

mycket små eller inga alls, samtidigt som kostnaderna blir stora. De

erfarenheter som man har gjort i Danmark talar för en sådan utgång. En

stimulans av denna typ skulle också leda till gränsdragningsproblem

och ge upphov till svårkontrollerade gråzoner. Utskottet avstyrker med

det anförda de nu aktuella motionerna.

Förmån av fria hemtjänster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en låg schablon för värdering av förmån

av fria hemtjänster.

Jämför reservation 9 (kd).

Gällande regler

Förmån av fri städning, fri barnomsorg etc. som tillhandahålls av en

arbetsgivare är skattepliktig och tas upp till marknadsvärde, dvs. det

pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han själv

skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant

betalning (11 kap. 1 § och 61 kap. IL)

Den mervärdesskatt som arbetsgivaren erlägger vid inköp av tjänsterna

får inte lyftas av, eftersom det inte rör sig om ett förvärv för

verksamheten. Arbetsgivaren kan i stället yrka avdrag vid

inkomstbeskattningen för hela kostnaden inklusive moms (RSV:s

skrivelse angående "Hemtjänster" dnr 10326-98/900).

Motioner

I motion N395 yrkande 12 delvis av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att den svarta sektorns utbredning kan motverkas

genom sänkt skatt på hemservice som löneförmån. I motion Sk343 av

Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp, kd) föreslår motionärerna att förmån

av fria hemtjänster skall värderas med stöd av ett schablonbelopp som

bestämts på ett sådant sätt att det tar hänsyn till hushållens

betalningsvilja. På detta sätt skulle det bli förmånligare att använda

fria hemtjänster än svart arbetskraft.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det viktigt att neutraliteten vid

beskattningen av olika typer av löneförmåner upprätthålls.

Skattefrihet eller lägre beskattning för vissa förmåner medför

gränsdragningsproblem och leder till konkurrenssnedvridningar. Det är

också kostsamt att genom stimulanser försöka skapa en

tjänsteproduktion som kan konkurrera med hushållens egen

tjänsteproduktion. På samma sätt som i frågan om skattereduktionen för

hushållstjänster är risken att effekterna på sysselsättningen blir

mycket små eller inga alls, samtidigt som kostnaderna blir stora.

Utskottet är inte berett att tillstyrka att särregler införs för

beskattningen av förmånen fria hemtjänster och avstyrker därför

motionerna N395 yrkande 12 och Sk343.

Persondatorer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt för utgifter för inköp av

persondatorer, programvara, m.m.

Bakgrund

Den som installerar bredband och tar installationen i bruk mellan den

1 januari 2001 och den 31 december 2003 kan få en skattereduktion.

Skattereduktionen uppgår till 50 % av de utgifter som överstiger 8 000

kr per hus eller, i fråga om hyreshus, 8 000 kr per ansluten bostad

eller lokal. Skattereduktionen utgår med högst 5 000 kr per hus,

bostad eller lokal. Om ansökan kommer in senast den 1 mars 2002 eller

senast den 1 mars 2003 tillgodoräknas reduktionen vid debitering av

slutlig skatt på grund av taxeringen samma år (prop. 2000/01:24, bet.

2000/01:SkU8, prop. 2002/03:1, bet. 2002/03: FiU1).

Förmånen av att använda en datorutrustning som arbetsgivaren

tillhandahåller för privat bruk skall inte tas upp som intäkt om

förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande personalen

på arbetsplatsen, 11 kap. 7 § IL (prop. 1996/97:173, bet. 1997/98:

SkU4).

Motion

I motion T463 yrkande 4 av Johnny Gylling m.fl. (kd) anför

motionärerna att skattereduktionen för bredband bör ges en ny

utformning. I delstaten Minnesota, i USA, finns det möjligheter för

familjer med en inkomst under en viss nivå att hjälpa sina barn med

dator och programvara genom ett speciellt skatteavdrag. Avdrag kan

även göras för viss utbildning, sommarläger och instruktionsböcker,

och det finns i USA även andra typer av skatteavdrag som bidrar till

att minska den digitala klyftan. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att det anförda bör beaktas när regeringen

överväger frågan om förändringar i skattereduktion för

bredbandsanslutningar.

Utskottets ställningstagande

En allmän avdragsrätt för inköp av datorer och programvara skulle

enligt utskottets mening innebära en oönskad snedvridning av

konkurrensen på detta område, ge upphov till en mängd

gränsdragningsproblem och dessutom medföra ett mycket kraftigt

inkomstbortfall. Som utskottet i olika sammanhang framhållit är det

önskvärt att skattesystemet så långt möjligt hålls fritt från inslag

som inte hänger samman med dess grundläggande funktion att utgöra en

säker bas för finansiering av den gemensamma sektorn. Utskottet

avstyrker motion T463 yrkande 4.

Biodling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om en skattebefrielse för hobbybiodling.

Bakgrund

Vid 1991 års skattereform infördes särskilda skatteregler för

hobbyverksamhet. Inkomst av hobbyverksamhet beskattas under inkomst av

tjänst. Avdrag får göras för utgifter som erlagts under

beskattningsåret eller under något av de fem år som föregår

beskattningsåret. Avdrag för utgift som erlagts före beskattningsåret

medges endast i den mån utgiften överstiger eventuella inkomster under

det året. Vid biodling utan anknytning till jordbruk går gränsen

mellan hobby och näringsverksamhet normalt vid 15 bikupor.

Motion

I motion MJ421 yrkande 1 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (c)

anför motionärerna att värdet av biodling är vida större än just

inkomsten för biodlaren och de begär ett tillkännagivande om att man

bör återgå till att betrakta biodlare med upp till 15 bisamhällen som

skattefria hobbyodlare och befria dem från

skatteredovisningsskyldighet.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening finns det anledning att undvika att ha regler

som gör det möjligt att varaktigt bedriva en vinstgivande verksamhet

utan att den underkastas samma skatteregler som andra liknande

verksamheter. Skattefriheten för inkomst av hobbyverksamhet

avskaffades därför under 1991 års skattereform, och särskilda regler

för beskattningen av sådan verksamhet infördes.

När det gäller biodling innebär det anförda att eventuella överskott

av hobbybiodling beskattas och att en odlare som vill dra av utgifter

från år då någon inkomst inte deklarerats måste kunna redovisa sina

inkomster under ett sådant år. De krav som ställs gäller en

redovisning av de inkomster som förekommit och ett underlag som

styrker utgifterna. Enligt utskottets bedömning bör en sådan

redovisning inte medföra alltför mycket besvär.

Utskottet är inte berett att ompröva sitt ställningstagande när det

gäller beskattningen av hobbyverksamhet och avstyrker därför motion

MJ421 yrkande 1.

Bärplockning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en skattebefrielse för plockning av bär,

svamp och kottar och en eventuell schablonskatt för uppköparen.

Bakgrund

Intäkt av försäljning av vilt växande bär, svampar samt kottar som den

skattskyldige själv plockar är skattefri till den del intäkten under

beskattningsåret inte överstiger 5 000 kr. Detta gäller inte om

plockningsverksamheten i sig utgör näringsverksamhet eller

ersättningen utgör lön eller liknande förmån i inkomstslaget tjänst (8

kap. 28 § IL). Bestämmelsen är uttömmande och skattefriheten omfattar

därmed endast försäljning av just bär, svampar och kottar, se RÅ 1992

not 513.

När utomlands bosatta personer kommer hit för att ta tillfällig

anställning är normalt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för

utomlands bosatta (Sink) tillämplig. Lagen innebär att en skatt på 25

% av bruttointäkterna tas ut, och skatten betalas genom att

arbetsgivaren gör ett avdrag på lönen. Sink-lagen gäller framför allt

för löner och andra ersättningar som betalas vid anställningar.

Bärplockare som kommer från viseringspliktiga länder skall i ansökan

bl.a. ange namnet på arbetsgivaren i Sverige. Dessa bärplockare är

således anställda och har en arbetsgivare som skall se till att skatt

enligt Sink betalas in.

För bärplockare som kommer från viseringsfria länder finns det inga

uppgifter om en eventuell arbetsgivare. Dessa plockar och säljer

normalt till olika uppköpare på egen hand. Eftersom de inte anses ha

någon anställning här kan de inte heller beskattas enligt SINK. Då

deras verksamhet normalt inte utgör näringsverksamhet från ett fast

driftställe i Sverige blir det inte heller aktuellt att beskatta dem

enligt inkomstskattelagens bestämmelser. Dessa bärplockare skall i

stället betala en eventuell inkomstskatt i hemlandet på sina i Sverige

förvärvade intäkter.

Motioner

I motion Sk237 av Anders G Högmark och Ulla Löfgren (m) anför

motionärerna att det i dag finns tre olika skatteregler för

bärplockare. Utlänningar utan visumtvång betalar ingen skatt i

Sverige, utlänningar med visumtvång betalar 25 % skatt i Sverige och

svenskar kan tjäna upp till 5 000 kr på bärplockning utan att betala

skatt. En av anledningarna till att Sverige tappar i konkurrenskraft

på området är de svenska skattereglerna. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att det vore önskvärt att skatten i plockarledet

tas bort för att på det sättet åstadkomma en harmonisering med de

finska skattereglerna.

I motion Sk336 av Erling Wälivaara (kd) anför motionären att den

nuvarande beloppsgränsen för skattefri hobbyplockning antogs för mer

än 20 år sedan (1981) och att det numera alltför låga beloppet lockar

skolungdomar, arbetslösa och pensionärer att inte uppge sina riktiga

namn vid försäljning till uppköpare. Eftersom inkomsten är näst intill

omöjlig att kontrollera kan det lätt uppfattas som en uppmuntran till

"svartjobb". En åtgärd för att komma till rätta med problemet kan vara

att avskaffa skatten helt. Skattebortfallet bör enligt vad som anförs

vara marginellt. En annan möjlighet är att införa en schablonskatt som

bäruppköparen/bärindustrin betalar. Motionären föreslår att en översyn

med denna inriktning genomförs.

Utskottets ställningstagande

Skattefriheten upp till 5 000 kr för vissa intäkter av bärplockning är

ett undantag från den allmänna principen om en likformig och neutral

beskattning av arbetsinkomster och motiveras av speciella praktiska

skäl i samband med denna verksamhet och även av önskemålet att

stimulera ett tillvaratagande av naturtillgångar.

Enligt utskottets mening finns det anledning att vara restriktiv med

undantag från beskattningen av arbetsinkomster. Det finns hela tiden

en risk att sådana undantag leder till konkurrenssnedvridningar på

arbetsmarknaden och på den marknad där företagen avsätter sina

produkter. Skatteregler som avser att gynna en viss bransch kan också

komma att ifrågasättas i olika internationella sammanhang. Utskottet

är mot denna bakgrund inte berett att tillstyrka en utvidgning av den

nuvarande skattefriheten.

När det gäller beskattningen av utländska bärplockare framgår det av

vad utskottet anfört bakgrundsvis att dessa beskattas i enlighet med

de generella skatteregler som gäller när utomlands bosatta utför

arbete i Sverige. Den omständigheten att vissa personer beskattas i

Sverige och andra i sitt hemland är ett uttryck för en allmän princip.

Utskottet avstyrker motionerna Sk237 och Sk336.

Gåvor till ideell verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en avdragsrätt för gåvor till olika

ideella ändamål.

Jämför reservationerna 10 (fp) och 11 (kd).

Bakgrund

Någon avdragsrätt för gåvor till olika ideella ändamål finns inte.

Motioner

I flera motioner framställs yrkanden som syftar till att införa en

avdragsrätt för gåvor till frivilliga hjälporganisationer,

organisationer för nationell välfärdsverksamhet, ideella föreningar,

ideella biståndsorganisationer, internationell biståndsverksamhet,

s.k. 90-konton, etc. Sådana yrkanden framställs i motionerna Sk232 av

Cristina Husmark Pehrsson (m), Sk270 yrkandena 1-3 av Sten Tolgfors

och Lena Adelsohn Liljeroth (m), Sk279 av Anna Lilliehöök och Anita

Sidén (m), U207 yrkandena 3 och 4 av Sten Tolgfors (m), Ub367

yrkande 2 av Ewa Björling (m), U294 yrkande 10 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp), Kr366 yrkande 2 av Helena Höij m.fl. (kd), Sk255 av Tuve

Skånberg (kd), Sk340 yrkandena 1 och 2 av Mikael Oscarsson (kd) och

Sk348 yrkande 1 av Inger Davidson och Sven Brus (kd).

Utskottets ställningstagande

Det är enligt utskottets mening viktigt att det finns en demokratisk

process bakom det stöd som samhället ger till frivilligarbete i

kyrkliga organisationer, idrottsorganisationer, humanitära

organisationer, internationellt biståndsarbete, m.m. En avdragsätt för

gåvor till den här typen av verksamhet skulle minska utrymmet för det

samhälleliga stödet och öka dessa viktiga verksamheters beroende av

enskilda personers förmögenheter, förmåga och vilja att bidra.

Det är vidare önskvärt att skattesystemet så långt möjligt hålls fritt

från inslag som inte hänger samman med dess grundläggande funktion att

utgöra en säker bas för finansieringen av den gemensamma sektorn. Att

belasta skattemyndigheterna med en kontroll av den här typen av stöd

är enligt utskottets mening inte lämpligt. En ytterligare nackdel med

att lämna stödet som ett skatteavdrag är att det inte på vanligt sätt

blir föremål för en årlig och samlad prövning i samband med

budgetberedningen.

Utskottet är av dessa skäl inte berett att medverka till en omläggning

som innebär att gåvor till olika ändamål blir avdragsgilla vid

inkomstbeskattningen och avstyrker därför de nu aktuella motionerna.

Universiteten och externa finansiärer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om att universitetens och högskolornas

påslag för externa finansiärer skall slopas.

Jämför reservation 12 (m).

Motionen

I motion Ub367 yrkande 3 framställer motionären också ett yrkande om

att universitetens forskningsanslag från externa finansiärer bör

skattebefrias. Motionären anför att de extremt höga

overheadkostnaderna kan leda till att externa finansiärer väljer att

låta anslagen gå utanför universiteten, med negativa effekter för

universiteten och deras forskare som följd.

Utskottets ställningstagande

Motionsyrkandet gäller det påslag för indirekta kostnader som tas ut

av externa finansiärer av forskning vid universitet och högskolor. I

regleringsbrev för 2002 har regeringen, liksom tidigare år,

föreskrivit att när universitet och högskolor får inkomster i form av

avgifter och bidrag i den egna verksamheten skall samtliga kostnader

som är förenade med den på detta sätt finansierade verksamheten täckas

med dessa medel, inklusive verksamhetens andel av gemensamma kostnader

(full kostnadstäckning). En lägsta nivå för påslag för indirekta

kostnader skall för lärosätet vara minst 18 % av forskningsprojektets

direkta kostnader, exklusive lokalkostnader. Ett liknande yrkande har

avstyrkts av utbildningsutskottet i betänkande 2002/03:UbU1 med

hänvisning till att en korrekt tillämpning av principen om full

kostnadstäckning är nödvändig för att inte universitetens och

högskolornas egna resurser skall urholkas.

Utskottet delar utbildningsutskottets bedömning när det gäller behovet

av en korrekt tillämpning av principen om full kostnadstäckning för

att universitetens och högskolornas egna resurser inte skall urholkas

och avstyrker därför även motion Ub367 yrkande 3.

Allmännyttiga ideella föreningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om en översyn i syfte att tillse att

reglerna om de allmännyttiga ideella föreningarnas skattebefrielse

följs.

Bakgrund

Allmännyttiga ideella föreningar är begränsat skattskyldiga.

Föreningens huvudsakliga ändamål skall vara att främja

försvarsändamål, främja vård och uppfostran av barn, lämna understöd

för beredande av undervisning eller utbildning, utöva hjälpverksamhet

bland behövande, främja vetenskaplig forskning (i första hand

vetenskap vid akademier, högskolor och motsvarande institutioner),

främja nordiskt samarbete eller vara allmännyttigt på annat sätt,

t.ex. religiöst, välgörande, socialt, politiskt, konstnärligt,

idrottsligt, kulturellt eller därmed jämförbart. Ytterligare

förutsättningar skall vara uppfyllda om en förening skall vara

begränsat skattskyldig. Till föreningar med allmännyttiga ändamål hör

bl.a. de fria trossamfunden, de politiska partierna,

nykterhetsföreningar, invandrarföreningar, föreningar för social

hjälpverksamhet och handikappföreningar.

En förutsättning för att en förening skall anses som allmännyttig är

att den uppfyller ett öppenhetskrav. Föreningen får inte vägra någon

inträde eller utesluta någon som delar föreningens målsättning och

följer dess stadgar. Verksamhetens art eller omfattning kan dock i

vissa fall göra ett begränsat medlemskap naturligt, t.ex. en viss

minimiålder. Godtagbar naturlig begränsning är också t.ex. krav på

musikalitet i musikföreningar eller körer och geografiska

begränsningar.

Motion

I motion Sk310 av Carina Hägg (s) anför motionären att det i dagens

mångskiftande samhälle finns både gamla traditionella öppna

organisationer och mer slutna, som inte visar den öppenhet som skall

finnas för att komma i åtnjutande av skattebefrielse. Det är enligt

vad som anförs i praktiken svårt att få insyn i en mer sluten

organisation, exempelvis en nyandlig rörelse, och då också svårt att

veta om den uppfyller reglerna för begränsat skattskyldig

organisation. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att det är

angeläget att reglerna för skattebefrielse följs och att en översyn av

tillämpningen bör genomföras.

Utskottets ställningstagande

Ett av de grundläggande kraven för att en förening skall bedömas som

en allmännyttig ideell förening är att föreningen uppfyller ett

öppenhetskrav. Enligt utskottets mening finns det härigenom goda

förutsättningar för att göra en korrekt bedömning och kontroll av

olika föreningars status och efterlevnad av de krav som utgör en

förutsättning för den begränsade skattskyldigheten. Vad motionären

anfört föranleder inte någon annan slutsats, och utskottet ser därför

inte något skäl att tillstyrka förslaget om en översyn av dessa

reglers tillämpning. Utskottet avstyrker motion Sk310.

Hälsovård

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om en avdragsrätt för egna kostnader för

motion etc.

Bakgrund

Personalvårdsförmåner i form av motion och annan friskvård är

skattefria. Någon avdragsrätt för egna utgifter för kostnader för

motion etc. finns inte. Sådana kostnader räknas till ej avdragsgilla

levnadskostnader.

Motion

I motion Sk257 yrkande 1 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd) anför

motionärerna att det bästa sättet att bli av med arbetsskador är att

förebygga dem genom motion, och de föreslår därför att effekterna av

en avdragrätt för styrkta kostnader för gym och andra förebyggande

hälsovårdskostnader undersöks.

Utskottets ställningstagande

En allmän avdragsrätt för styrkta kostnader för gym, m.m. skulle

innebära en oönskad snedvridning av konkurrensen på detta område, ge

upphov till en mängd gränsdragningsproblem och dessutom medföra ett

kraftigt inkomstbortfall. Som utskottet framhållit i olika sammanhang

är det önskvärt att skattesystemet så långt möjligt hålls fritt från

inslag som inte hänger samman med dess grundläggande funktion att

utgöra en säker bas för finansiering av den gemensamma sektorn.

Utskottet avstyrker motion Sk257.

Ersättning vid ideell skada

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om en översyn av reglerna om beskattning av

ideella skadestånd i syfte att helt skattebefria dessa också i de fall

då en arbetsgivare betalar skadeståndet till en anställd.

Gällande regler

Ersättning (skadestånd) för förlorad arbetsförtjänst är skattepliktig

även om den inte utgår som livränta eller på grund av tjänst och

oavsett om ersättningen utbetalas från försäkring eller direkt från

den ersättningsskyldige.

Om ett skadestånd utgör gottgörelse för själsligt lidande (t.ex.

ärekränkning, sveda och värk eller lyte och men) är det att anse som

ideellt skadestånd. Sådana engångsbelopp är undantagna från

beskattning om de inte har ett sådant samband med en anställning att

beloppen ändå är skattepliktiga.

Enligt 38 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) har

arbetstagare rätt till skadestånd om arbetsgivaren brutit mot lagen,

såsom då arbetsgivare utan giltig grund sagt upp eller avskedat

arbetstagaren. Regeringsrätten har konstaterat att allmänt skadestånd

som utgått på grund av felaktig uppsägning enligt denna paragraf utgör

skattepliktig inkomst av tjänst (RÅ80 1:10, RÅ87 ref. 10).

När det gäller sexuella trakasserier finns i jämställdhetslagen

(1991:433) en skadeståndssanktionerad skyldighet för en arbetsgivare

att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder vid ett påstående om

att sådana trakasserier förekommer på arbetsplatsen. Om arbetsgivaren

inte fullgör dessa skyldigheter skall arbetsgivaren betala skadestånd

till arbetstagaren för den kränkning som underlåtenheten innebär.

Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 14 september 1999 funnit att

en utgiven kompensation för själsligt lidande utgjorde skattepliktig

inkomst av tjänst.

Motion

I motion Sk334 av Ingemar Vänerlöv (kd) anför motionären att

ersättning vid sexuella trakasserier bör vara skattefri eftersom den

grundar sig på det lidande och den kränkning som en drabbad person

utsatts för. Motionären begär en översyn i syfte att skattebefria

dessa ersättningar.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening talar starka kontrollskäl för att de

ersättningar som en arbetsgivare betalar till en anställd bör vara

beskattade. En skattefrihet för ideella skadestånd skulle mycket lätt

kunna missbrukas, och möjligheten att komma till rätta med ett sådant

missbruk är små.

Nuvarande praxis i fråga om beskattning av skadestånd som har sin

grund i anställningsförhållanden är känd, fungerar väl och är också

möjlig att förena med de syften som ligger bakom de olika

bestämmelserna om ersättning för ideell skada. Utskottet är inte

berett att tillstyrka förslagen om ändrade regler på detta område och

avstyrker därför motion Sk334.

Idrottskonto

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om ett idrottskonto för fördelning av

idrottares inkomster över tiden.

Jämför reservation 13 (fp, kd, c). Jämför särskilt yttrande 3 (m).

Motioner

I tre motioner föreslår motionärerna att ett idrottskonto införs så

att idrottsutövare får en möjlighet att fördela sina inkomster även

till år då idrotten inte längre utgör en inkomstskälla. Yrkandena

framställs i motionerna Kr266 yrkande 10 av Lennart Kollmats m.fl.

(fp), Kr368 yrkande 7 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd) och Kr335

yrkande 4 av Birgitta Sellén m.fl. (c).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det viktigt att skattereglerna så långt

möjligt har en generell utformning och att undantag för olika grupper

undviks. I allmänhet leder undantag från de generella reglerna till

gränsdragningsproblem och till att frågan om en utvidgning av

undantaget omedelbart blir aktuell. Att införa särskilda regler för

elitidrottare framstår enligt utskottets mening som mindre lämpligt,

och utskottet har också vid tidigare tillfällen avstyrkt liknande

yrkanden med hänvisning till skattereformens principer om en likformig

och enhetlig beskattning. Utskottet är inte heller nu berett att

tillstyrka förslagen om särskilda skatteregler för elitidrottare och

avstyrker därför motionerna Kr266 yrkande 10, Kr368 yrkande 7 och

Kr335 yrkande 4.

Musikinstrument

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om ett tillkännagivande till regeringen om

att musikinstrument bör behandlas som andra arbetsredskap vid

beskattningen.

Bakgrund

Om ett musikinstrument är nödvändigt för tjänsten kan avdrag medges

för värdeminskning (förslitning) och för kostnad för reparation och

underhåll. En förutsättning för värdeminskningsavdrag är att

instrumentet minskar i värde. I RÅ 1978 1:20 fick en yrkesmusiker

fullt avdrag för reparation av sin flygel och i RÅ 1979 1:9 fick en

musiklärare ett jämkat avdrag för värdeminskning och underhåll av sin

flygel. Ett exempel på ett fall då värdeminskning inte ansågs

föreligga är rättsfallet RRK 1973 1:63, där avdrag vägrades för

värdeminskning av en antik och dyrbar violin som tillverkats 1737 av

en italiensk mästare.

Motion

I motion Sk369 av Cristina Husmark Pehrsson (m) anför motionären att

det är orättfärdigt att avdrag för förslitning vägras med hänvisning

till att musikinstrumentet eventuellt kan öka i värde. Motionären

framhåller att en musiker inte kan spela på instrumentet och uppbära

inkomst från sitt musicerande om instrumentet säljs och därför inte

har någon möjlighet att dra fördel av det ökade värdet. Skattereglerna

tillämpas också enligt vad som anförs olika på olika typer av

instrument. Motionären begär ett tillkännagivande om att

musikinstrument bör jämställas med andra arbetsredskap, så att

musikernas verkliga kostnader kan dras av.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är de grundläggande syftet med de nu aktuella

reglerna och den praxis som utvecklats att åstadkomma ett så riktigt

beskattningsresultat som möjligt, med beaktande bl.a. av uppkomna

kostnader, förslitning etc. Utskottet ser inte någon anledning att

införa särskilda regler för musikinstrument utan förutsätter att dessa

vid beskattningen bedöms på samma sätt som andra arbetsredskap.

Utskottet avstyrker motion Sk369.

Hyresgästers självförvaltning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslaget om lättnader i de regler som gäller för

ersättningar i samband med hyresgästers självförvaltning.

Gällande regler

Ersättningar i form av avdrag på hyran som en hyresgäst får för att

utföra enklare förvaltningsuppgifter på en hyresfastighet inom ett

öppet system för självförvaltning är enligt 8 kap. 31 § IL skattefria.

Det krävs att villkoren bestämts i en överenskommelse enligt

hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ett annat avtal mellan en

hyresvärd och en eller flera hyresgäster. Avdraget får inte överstiga

den egna bostadens andel av den totala utgiften för dessa

förvaltningsuppgifter. En ytterligare förutsättning är att samtliga

hyresgäster som deltar i självförvaltningen får avdrag med samma

belopp. Skattefriheten gäller i motsvarande utsträckning för avdrag på

avgifter i bostadsrättsföreningar m.m. (prop. 1996/97:119).

Motion

I motion Bo291 yrkande 21 av Göran Hägglund m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att taket för skattefrihet vid självförvaltning

bör höjas och att kravet på en enhetlig ersättning slopas för att på

det sättet öka hyresgästernas intresse för självförvaltning.

Utskottets ställningstagande

Särskilda regler om hyresgästernas självförvaltning har införts för

att inte hindra den positiva utveckling som hyresgästernas

självförvaltning medför och för att man bör ta vara på de fördelar som

självförvaltningen innebär. Tidigare medförde skattefrågorna problem i

dessa sammanhang eftersom det i praktiken var svårt att bedöma var

gränsen går mellan skattefriheten för privata insatser för egen

räkning och den skatteplikt som råder för alla ersättningar för arbete

eller liknande prestationer.

Reglerna utgör resultatet av en avvägning mellan delvis motstående

intressen och innebär att man håller fast vid grundläggande

skatterättsliga principer samtidigt som man möjliggör kollektiva

former av självförvaltning i hyreshus som kan fungera flexibelt och

administreras enkelt. Ett viktigt inslag i reglerna är bl.a. att alla

hyresgäster skall ha rätt att efter förmåga delta i självförvaltningen

och att hyresavdraget skall vara lika stort för alla som är med.

Enligt utskottets mening har reglerna i nu aktuella delar en välavvägd

utformning, och utskottet är därför inte berett att tillstyrka att de

ändras. Utskottet avstyrker motion Bo291 yrkande 21.

Uthyrning av privatbostad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om helt eller delvis skattefri uthyrning av

privatbostad.

Jämför reservation 14 (m, fp, kd).

Gällande regler

När en privatbostadsfastighet eller en privatbostad upplåts skall

ersättningen tas upp i inkomstslaget kapital. Detsamma gäller när en

bostad som innehas med hyresrätt upplåts. Utgifterna för upplåtelsen

får inte dras av. I stället skall avdrag göras med 4 000 kr per år för

varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid

upplåtelse av en privatbostadsfastighet skall vidare ett belopp som

motsvarar 20 % av intäkten av upplåtelsen dras av. Upplåts en

hyresrätt skall i stället den del av upplåtarens hyra som avser den

upplåtna delen dras av. För bostadsrätt gäller att den del av

innehavarens avgift eller hyra som avser den upplåtna delen skall dras

av. Avdragsmöjligheterna är mer begränsade om upplåtelsen gäller någon

form av närstående (42 kap. 30-32 §§ IL, prop. 1989/90:110 s. 512,

bet. 1989/90:SkU30).

Motioner

I motion Ub487 yrkande 6 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m)

föreslås att inkomsten skall vara skattefri om mindre än 50 % av en

privatpersons stadigvarande bostad hyrs ut. Syftet är att enkelt och

billigt få fram bostäder för ungdomar och studerande. Motsvarande

yrkanden framställs i motionerna Bo238 yrkande 5 av Marietta de

Pourbaix-Lundin m.fl. (m) och N305 yrkande 3 av Marietta de Pourbaix-

Lundin m.fl. (m).

I motion Bo290 yrkande 3 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås att

uthyrning av rum i privatbostäder skattebefrias i syfte att snabbt få

fram fler hyresrum. Motionärerna anför att det både skulle

effektivisera användningen av det befintliga bostadsbeståndet och råda

bot på den allra mest akuta bostadsbristen, inte minst bland

studenter.

I motion Sk376 av Johan Pehrson och Tobias Krantz (fp) anförs att ett

borttagande av skatten på uthyrning av privatbostad eller åtminstone

ett höjt schablonavdrag skulle kunna underlätta den akuta

bostadsbristen. Vid lägre skatt för uthyrning av privatbostad skulle

sannolikt tusentals nya bostäder skapas - inte minst för behövande

studenter. Det är en enkel åtgärd i avvaktan på att fler

studentbostäder byggs och att hela bostadspolitiken får en fungerande

inriktning.

I motion Bo291 yrkande 10 av Göran Hägglund m.fl. (kd) föreslår

motionärerna en kraftig höjning av det generella avdraget på 4 000 kr

för att göra det ekonomiskt intressant att hyra ut en del av sin

bostad till studerande och andra som är i behov av ett rum eller en

mindre lägenhet i en privatbostad. Ett motsvarande yrkande framställs

i motion Bo216 yrkande 1 av Annelie Enochson (kd).

Utskottets ställningstagande

De gällande reglerna om uthyrning av privatbostadsfastigheter och

privatbostäder infördes i samband med skattereformen 1990. Tidigare

kunde olika regler gälla och resultatet kunde bli allt från hel

skattefrihet till full beskattning. Dessa förhållanden hade utsatts

för kritik från flera olika utredningar. Skattereformen innebar en

övergång till nuvarande enkla och likformiga regler för beskattningen

på detta område. Reglerna får anses täcka såväl kostnader som normalt

förorsakas av uthyrningen som eventuella utgifter för reparation och

underhåll som uppkommit under uthyrningstiden.

Enligt utskottets mening skulle en skattebefrielse för uthyrning av

del av bostad medföra gränsdragnings- och kontrollproblem och dessutom

innebära ett inkomstbortfall. Utskottet är inte berett att ställa sig

bakom sådana förslag och avstyrker därför de nu aktuella motionerna.

Öresundsregionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår förslagen om en särskild skattsedel för

Öresundspendlare och om en utredning av skattefrågorna i

Öresundsregionen.

Bakgrund

Den svenska och den danska regeringen har i rapporten "Öresund - en

region blir till" i maj 1999 redovisat en första kartläggning av

hinder och möjligheter vad gäller integrationen i Öresundsregionen. En

dansk-svensk styrgrupp för Öresundsintegrationen har tillsatts på

statssekreterarnivå. I styrgruppen ingår från svensk sida

representanter från Finans-, Närings- och Socialdepartementen samt

från dansk sida motsvarande ministerier.

Utskottet har den 19 februari 2002 arrangerat en offentlig utfrågning

om integrationen i Öresundsregionen där den allmänna utvecklingen av

integrationen i regionen belysts och information lämnats om aktuella

skattefrågor.

Motioner

I motion Sk406 av Leif Jakobsson (s) anförs att regeringarnas arbete

med integrationen i Öresund har tagit alltför lång tid och hotar

trovärdigheten i ländernas uppriktiga intresse av att underlätta

integrationen. Motionären föreslår att Öresundspendlare snarast förses

med en särskild skattsedel (Ö-skattsedel) som är kopplad till ett

gemensamt konto för Sverige och Danmark dit källskatt, sociala

avgifter etc. betalas. Länderna kan härefter avtala om antingen en

schabloniserad fördelning mellan staterna och de kommuner som står för

servicen eller via uppföljningssystem se till att medlen kommer till

den part som står för utgifterna.

I motion Sk241 av Kenneth Lantz (kd) anför motionären att det vore

värdefullt med en utredning om beskattningsfrågor i Öresundsregionen

som belyser skillnader och likheter inom skatte- och

socialförsäkringsområdet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kunde under våren 2002 konstatera att det arbete som

bedrivits inom styrgruppen för Öresundsregionen lett fram till

lösningar på en del av de problem som tagits upp i ländernas

gemensamma rapport och att det också pågick diskussioner om hur

reglerna i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet beträffande

beskattningen av tjänsteinkomster skall vara utformade för

Öresundspendlare. Ambitionen var då att komma fram till en snabb

lösning, och det fanns förhoppningar om att en överenskommelse skulle

kunna nås före sommaren 2002. Tre politiska kriterier som en

skatteordning i Öresundsregionen skall uppfylla har angivits, nämligen

låga trösklar för integrationen, kostnadstäckning och att systemet

skall vara enkelt för den enskilde och för företagen.

Som framhålls av motionärerna har förhoppningarna om en snabb lösning

inte kunnat infrias utan diskussionerna mellan Danmark och Sverige har

dragit ut på tiden. Olika modeller diskuteras och från dansk sida har

man bl.a. tagit upp ett förslag som innebär att personer som arbetar

på bägge sidor om Öresund fritt skall få välja land för beskattning

och socialförsäkring (den s.k. frittvalsmodellen). Denna och andra

modeller är nu föremål för en omfattande och komplex förhandling

mellan Sverige och Danmark.

Enligt utskottets mening förutsätter en lösning att en överenskommelse

kan träffas med Danmark. Den svenska regeringen driver aktivt frågan i

flera olika sammanhang. I avvaktan på att en överenskommelse till sist

kan nås ser utskottet inte något skäl att rikta olika

tillkännagivanden till den svenska regeringen och avstyrker därför

motionerna Sk241 och Sk406.

Reservationer

1. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (m)

av Lennart Hedquist (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Björn

Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om utformningen av beskattningen av

förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sk210,

2002/03:Sk399, 2002/03:Sk417 yrkandena 12 och 13, 2002/03:Sf332

yrkande 22, 2002/03:So19 yrkande 17, 2002/03:Kr297 yrkandena 15-17,

2002/03:N207 yrkande 2, 2002/03:A314 yrkande 7 och 2002/03:A316

yrkande 6, bifaller delvis motionerna 2002/03:Sk214, 2002/03:Sk283,

2002/03:Sk342, 2002/03:Sf376 yrkande 3, 2002/03:N395 yrkande 8 och

2002/03:A241 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:Sk290 och

2002/03:Sk294.

Ställningstagande

Ett av de viktigaste skattepolitiska målen är att alla skall kunna

leva på sin lön. Människor skall ges möjlighet att klara av sina egna

grundläggande behov innan de börjar betala skatt. Varje människa skall

ha rätt att bestämma över sitt eget liv och fatta de avgörande

besluten själv.

Det är viktigt att sänka skatterna för både lättrörliga skattebaser

och för låg- och medelinkomsttagare. I dagens värld, då både människor

och kapital är lättrörliga, riskerar man annars att allt högre skatter

måste tas ut på allt färre skattebaser och till sist blir

låginkomsttagare, nödvändig konsumtion och fastigheter det enda som är

möjligt att beskatta vilket vore förödande för Sverige.

Vi vill genomföra en inkomstskattereform som ger ökad social trygghet

och motverkar fattigdomsfällor. Skattereformen har sin tyngdpunkt hos

låg- och medelinkomsttagarna och innehåller tre viktiga

skattesänkningar.

Människor skall ges möjlighet att klara av sina egna grundläggande

behov innan de börjar betala skatt. Därför bör grundavdraget höjas

rejält. På sikt vill vi att de första 50 000 kr skall vara befriade

från inkomstskatt.

Det är orimligt att skattesystemet inte tar hänsyn till

försörjningsbörda. Framför allt är det barnfamiljer som har det svårt

att få ekonomin att gå ihop. Utöver dagens barnbidrag vill vi därför

införa ett extra grundavdrag på 15 000 kr per år och barn upp till 16

år vid den kommunala beskattningen. För dem som inte kan tillgodogöra

sig avdraget utgår ett motsvarande bidrag.

Beskattningen skall utformas så att fler motiveras att arbeta. Vi vill

därför omvandla dagens skattereduktion för allmän pensionsavgift till

ett förvärvsavdrag med 13 % av den pensionsgrundande inkomsten.

Samtidigt återställs avdraget för den allmänna pensionsavgiften.

Härigenom sänks inkomstskatten för dem som tjänar allra minst. Det är

de unikt höga skatterna på låga inkomster, ytterligare förvärrat av de

mycket kraftiga kommunala och landstingskommunala skattehöjningar som

nu genomförs, som skapar beroendet av bidrag och som dämpar viljan att

arbeta.

Sverige måste ha en internationellt konkurrenskraftig

individbeskattning. Inriktningen bör därför vara att inkomstskatten på

sikt blir proportionell. I ett första steg måste värnskatten

avskaffas. Den fungerar som en straffskatt på kunskap och

heltidsarbete och riskerar att få vår mest välutbildade arbetskraft

att söka sig utomlands eller minska sitt arbetskraftsdeltagande. På

längre sikt bör målet vara en proportionell inkomskatt för inkomster

över grundavdraget och övriga avdrag.

Med dessa förändringar blir det lönsamt att arbeta och ta risker.

Förutsättningarna för en öppen arbetsmarknad med tillträde för alla

förbättras och olika inlåsningseffekter försvinner. Några särregler

för utländska nyckelpersoner behövs inte och idrottsmän och andra som

har höga inkomster under några år får en mer rättvis beskattning.

Vi tillstyrker de motionsyrkanden som ligger i linje med Moderata

samlingspartiets skattepolitiska inriktning.

2. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (fp)

av Anna Grönlund (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om utformningen av beskattningen av

förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sf376

yrkande 3 och 2002/03:A241 yrkande 4, bifaller delvis motion

2002/03:Sk342 och avslår motionerna 2002/03:Sk210, 2002/03:Sk214,

2002/03:Sk283, 2002/03:Sk290, 2002/03:Sk294, 2002/03:Sk399,

2002/03:Sk417 yrkandena 12 och 13, 2002/03:Sf332 yrkande 22,

2002/03:So19 yrkande 17, 2002/03:Kr297 yrkandena 15-17, 2002/03:N207

yrkande 2, 2002/03:N395 yrkande 8, 2002/03:A314 yrkande 7 och

2002/03:A316 yrkande 6.

Ställningstagande

Den liberala skattepolitiken vill bryta vanmakten genom att ge den

enskilda människan större makt över sin egen vardag. Genom att se till

att småbarnsföräldrar får ägna mer tid till barnen i stället för till

tvätten, genom att anställda ges möjlighet till makt och delaktighet i

arbetslivet och genom att lönen räcker hela månaden kan vanmakten

bytas till makt över vardagen.

Den fortsatta inriktningen av skattepolitiken skall ha som

utgångspunkt att det totala skattetrycket kan och måste sänkas.

Skatterna skall först och främst sänkas så att det lönar sig bättre

att arbeta. Samtidigt bör skattesystemet förenklas t.ex. genom att de

nuvarande komplicerade reglerna för grundavdraget, de särskilda

skattereduktionerna och avdragsbegränsningen för pensionsavgiften

försvinner. Det är viktigt att komma ihåg att det finns höga

marginaleffekter även utanför skattesystemet, t.ex. i bostadsbidraget,

socialbidragen, studiemedelssystemet, varför arbetet mot höga

marginaleffekter inte kan begränsas till skattesystemet.

Folkpartiet vill därför se en omfattande ny skattereform i samma anda

som skattereformen 1990/91. Denna måste genomföras med kontinuerlig

uppmärksamhet på den rådande situationen i de offentliga finanserna.

Naturligtvis kan också saker inträffa som gör att valet av

skattesänkningar kan behöva korrigeras. I det senare avseendet måste

hänsyn tas till att ingenjörer, sjuksköterskor, läkare, företagare

m.fl. kommer att ha en arbetsmarknad utomlands.

I stället för dagens modell med grundavdrag som trappas upp och ned

vill vi pröva möjligheten av en generell och lägre skattesats för de

lägre inkomst-nivåerna. Vi vill koncentrera skatteförändringarna till

de för tillväxt och jobb mest skadliga inslagen, marginalskatterna.

Genom avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för statlig skatt och

successivt borttagande av den s.k. LO-puckeln vill vi uppnå den

grundläggande principen: De flesta skall bara betala 30 % i skatt, de

med högst inkomster skall betala 50 % på de högre inkomstdelarna.

Marginaleffekterna minskas såväl genom inkomstskattesänkningar som

genom växling av inkomstprövat bostadsbidrag mot generellt barnstöd

och genom enhetliga taxor för barnomsorg.

Brytpunkten för statlig skatt bör höjas upp till gränsen för

egenavgifterna (ca 313 000 kr/år) bl.a. för att undvika att, som i dag

sker, personer som betalar både statlig skatt och egenavgifter får

marginaleffekter om ca 55 %. På sikt skall bara 10 % av de

skattskyldiga betala statlig skatt, vilket var skatteuppgörelsens

utgångspunkt.

Värnskatten skall avskaffas. Denna skatt leder till att människor med

goda kunskaper flyr till andra länder.

Ett förvärvsavdrag mot kommunalskatten införs. Detta sänker skatten

och gör det mera lönsamt att arbeta även vid lägre inkomster.

En skattereduktion som är lika för alla införs för att garantera att

alla får del av en skattesänkning. Skattereduktionen höjs stegvis och

uppgår år 2004 till 600 kr. Den innefattar även pensionärer.

Vid beskattningen bör hänsyn tas till den extra försörjningsbörda och

lägre bärkraft som föräldrar har. Utökningen av det generella

barnstödet bör därför ske i form av en skattereduktion för barn som

motsvarar en barnbidragshöjning med mellan 900 och 1 000 kr per barn

och år. I kombination med en nedtrappning av den del av

bostadsbidraget som i praktiken utgör ett rent inkomstprövat

barnbidrag sänks marginaleffekten med 20 % i de inkomstlägen där

maxtaxan inte fått någon större betydelse. Skattereduktionen motsvarar

i storleksordningen 3 000 kr i höjt grundavdrag, men tillfaller även

föräldrar som inte kan utnyttja grundavdragshöjningar. Tillsammans med

förbättrad föräldraförsäkring och införande av barnkonto utgör detta

viktiga delar i en politik för ökad egenmakt, bättre jämställdhet och

större ekonomiska marginaler för barnfamiljerna.

I detta sammanhang tillstyrker vi motionsyrkandena om att

skattereglerna måste ta hänsyn till den extra försörjningsbörda som

föräldrar har.

3. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (kd)

av Per Landgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om utformningen av beskattningen av

förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N395

yrkande 8 och avslår motionerna 2002/03:Sk210, 2002/03:Sk214,

2002/03:Sk283, 2002/03:Sk290, 2002/03:Sk294, 2002/03:Sk342,

2002/03:Sk399, 2002/03:Sk417 yrkandena 12 och 13, 2002/03:Sf332

yrkande 22, 2002/03:Sf376 yrkande 3, 2002/03:So19 yrkande 17,

2002/03:Kr297 yrkandena 15-17, 2002/03:N207 yrkande 2, 2002/03:A241

yrkande 4, 2002/03:A314 yrkande 7 och 2002/03:A316 yrkande 6.

Ställningstagande

Det övergripande målet med skatter är det gemensamma bästa. Till detta

kommer målet att styra den ekonomiska utvecklingen och tillväxten i en

socialt och ekologiskt hållbar riktning. För att skapa ett gott

samhälle för alla, behövs en gemensam finansiering Till detta kommer

även principer om förvaltarskap och solidaritet men även respekt för

etiska värden och skatterättsliga principer. Skatter och skattenivåer

skall såväl medverka till det övergripande målet som harmoniera med

grundläggande etiska värden och skatterättsliga principer. Skatter

skall vara såväl effektiva ur statens samhällsekonomiska perspektiv

som moraliskt legitima ur skattebetalarens perspektiv. Strävan måste

därför vara att utforma skattepolitiken så att den stimulerar arbete,

sparande, hederlighet och företagande. Om skattepolitiken är moraliskt

legitim, undergräver den varken skattemoralen eller grunden för en

solidarisk finansiering av den gemensamma välfärden. En

marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av ekologiska

och sociala hänsyn är därför den bästa grunden för ett gott samhälle.

Vad gäller inkomstbeskattning bör i princip alla medborgare som är i

förvärvsaktiv ålder och som har en inkomst vara med och betala skatt

till våra gemensamma kostnader för till exempel skola, vård och

rättsväsende. Det ger en delaktighet och ett delansvar i den

offentliga verksamheten.

Dagens inkomstskatter är emellertid för höga och drabbar låg- och

medelinkomsttagare hårt. Därför måste inkomstskattens nivåer

huvudsakligen fastställas med utgångspunkt från låg- och

medelinkomsttagarens perspektiv. Kristdemokraterna vill arbeta för

lägre inkomstskatter så att alla kan leva på sin egen lön och få en

ökad makt över sina liv. En heltidsanställd person skall inte behöva

vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop.

Vidare behöver förändringar göras för att de val människor gör,

exempelvis att öka eller minska sin arbetstid, inte påverkas negativt

av kombinationen statliga regler och bidrag. Det första handlar alltså

om att sänka det totala skattetrycket; det andra om att minska

marginaleffekterna. Vi föreslår en rad inkomstskattesänkningar och

andra skattesänkningar som riktar sig främst till förvärvsarbetande.

För det första föreslår vi ett kraftigt höjt och rakt grundavdrag om

26 500 kr vid beräkningen av den kommunala inkomstskatten.

För det andra införs en skattereduktion för låg- och

medelinkomsttagare på 4 000 kr per år för pensionsgrundande inkomster

upp till 276 000 kr. Reduktionen trappas därefter ned med 2,5

procentenheter på överstigande inkomster och upphör vid årsinkomster

på 436 000 kr.

För det tredje föreslås ett generellt statligt förvärvsavdrag om 5 %

av inkomst av anställning eller näringsverksamhet. Avdraget beräknas

mot kommunalskatten och ersätter regeringens kompensation för

pensionsavgiften.

Värnskatten bör halveras från och med 2004 och avskaffas helt fr.o.m.

år 2005. Det bör vara en vägledande princip för skattepolitiken att

ingen skall behöva betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt.

Vi tillstyrker förslaget i motion N395 om ett tillkännagivande till

regeringen om att skattepolitiken bör ges den inriktning som

Kristdemokraterna förslagit.

4. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (v)

av Per Rosengren (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om utformingen beskattningen av

förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sk290

och 2002/03:Sk294 och avslår motionerna 2002/03:Sk210, 2002/03:Sk214,

2002/03:Sk283, 2002/03:Sk342, 2002/03:Sk399, 2002/03:Sk417 yrkandena

12 och 13, 2002/03:Sf332 yrkande 22, 2002/03:Sf376 yrkande 3,

2002/03:So19 yrkande 17, 2002/03:Kr297 yrkandena 15-17, 2002/03:N207

yrkande 2, 2002/03:N395 yrkande 8, 2002/03:A241 yrkande 4,

2002/03:A314 yrkande 7 och 2002/03:A316 yrkande 6.

Ställningstagande

Inkomstskattesystemet har under 1900-talet genomgått stora

förändringar. Successivt har inkomstskatterna höjts samtidigt som en

övergång skett mot ökad indirekt beskattning. Framför allt har

kommunalskatten ökat, vilket bl.a. drivit upp marginalskatterna.

Alltför höga marginaleffekter kan få till följd att skattemoralen

försämras och att en ökande svart sektor drivs fram. Inriktningen på

skattereformen som genomfördes på 1980-talet var därför bl.a. att

sänka marginalskatterna som då kunde uppgå till 87 %. Reformen kom

dock att urholkas relativt snabbt.

Den ökade internationaliseringen har bidragit till att olika länders

skattenivåer jämförs i högre utsträckning än tidigare. Det är också

ett uttryck för de delvis nya förutsättningar som alltmer lättrörliga

skattebaser innebär. Olikheter i skatteuttag avspeglar ofta olika

ambitionsnivåer i välfärdsåtaganden mellan länder. Det kan också vara

ett uttryck för det faktum att en förmån i ett land rent tekniskt

hanteras som en skattereduktion medan den i ett annat land kan vara en

skattepliktig ersättning. Det senare är vanligt bl.a. i Sverige.

Vi menar att Sveriges modell för att organisera och finansiera den

generella välfärden är unik. Vi vill bygga vidare på den modellen.

Målsättningen är att hitta varaktig finansiering för en tryggad och på

sikt utbyggd välfärd. För att ge legitimitet åt detta krävs acceptans

hos breda grupper.

Dagens inkomstskattesystem utgår till stora delar från skattereformen

i början på 1990-talet. Under hand har dock förändringar och tillägg

gjorts. Det handlar t.ex. om de allmänna egenavgifterna. Dessa

infördes under mitten av 1990-talet och är avdragsgilla. Efterhand har

löntagarna kompenserats för dessa avgifter genom en skattereduktion.

Från och med år 2002 utgår kompensation för 75 % av den allmänna

pensionsavgiften. De återstående 25 procenten är avdragsgilla.

Inkomstbeskattningen ger upphov till oönskade marginaleffekter som

både är fördelningspolitiskt tvivelaktiga och som i vissa fall

motverkar arbetslinjen. Vi föreslår en utredning där

inkomstskattesystemet ses över. Vi anser att det är nödvändigt att ta

fram en modell för beräkning av inkomstskatt som har en klar

fördelningspolitisk profil och där vissa marginaleffekter så långt det

är möjligt tas bort.

Även om grundavdraget år 2003 givits en förbättrad utformning genom

att upp- och nedtrappningen genomförs i ett större inkomstintervall

och genom att grundavdraget höjts vid de allra lägsta inkomstnivårerna

finns det anledning att ifrågasätta dess grundläggande konstruktion.

Konstruktionen med ett grundavdrag som först trappas upp och sedan

trappas ner ger upphov till oönskade marginaleffekter och bör

ifrågasättas i en översyn av inkomstskattesystemnet. Ett alternativ är

att i stället införa ett relativt högt generellt grundavdrag som inte

medges vid den statliga inkomsttaxeringen och som avtrappas först vid

inkomster över den övre brytpunkten. Nivån på grundavdraget bör

bestämmas utifrån förväntat skatteuttag. Eftersom rätten till avdrag

för 25 % av den allmänna pensionsavgiften bidrar till en felaktig

fördelningsprofil bör den tas bort i en sådan omläggning.

En inkomstbeskattning som går i linje med ovanstående resonemang

skulle kunna skapa ett system som både är enklare och som upplevs som

mer rättvist än dagens. En översyn bör även utreda om det finns

ytterligare förändringar som kan förbättra inkomstskattesystemet vad

gäller fördelningsprofil och marginaleffekter.

Skattelättnaden för utländska nyckelpersoner innebär att dessa på

vissa villkor och efter beslut av Forskarskattenämnden kan få 25 % av

lönen undantagen från beskattning och vissa ytterligare lättnader. För

att kunna tillämpa bestämmelserna har krav ställts på

specialistkompetens eller att det är fråga om kvalificerat forsknings-

eller utvecklingsarbete med en sådan inriktning eller på sådan

kompetensnivå att det finns betydande svårigheter att rekrytera inom

landet. Det har visat sig att Forskarskattenämnden, som prövar rätten

till skattelättnad, fått många fler ansökningar än vad man antog att

man skulle få då riksdagen fattade beslutet. Det har fått till följd

att en lång rad ansökningar lagts på hög, vilket i sin tur innebär

osäkerhet för både den sökande och arbetsgivaren i fråga.

Redan då beslutet fattades i riksdagen påpekade vi från

Vänsterpartiets sida att det kan uppstå gränsdragnings- och

avvägningsproblem. Vi såg två skäl till detta. Dels på grund av de

avsteg från likformighet i inkomstbeskattningen som förslaget innebar,

dels på grund av de ibland svåra bedömningar av vilka som tillhör

personkretsen, som måste göras i Forskarskattenämnden.

Mot bakgrund av detta anser Vänsterpartiet att tillämpningen av

beslutet om skattelättnader för utländska nyckelpersoner snarast bör

utvärderas.

5. Beskattningen av barnpension, punkt 3 (mp)

av Barbro Feltzing (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin uppfattning vad i

reservationens anförs om ett förslag om ändrade regler för

beskattningen av barnpension. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:So516 yrkande 2.

Ställningstagande

Barn som har en förälder som har dött får en pension som varierar med

den döde förälderns inkomst. Pensionen beskattas till stor del som en

inkomst hos barnet.

En följd av denna beskattning är att barn med pension inte har samma

möjlighet som andra barn att sommarjobba för att få ihop lite egna

pengar och samtidigt skaffa sig en arbetslivserfarenhet. För andra

barn är en sådan inkomst skattefri upp till grundavdragets nivå, men

ett barn med barnpension måste betala inkomstskatt på summan av

pensionen och sommarinkomsten och får då kanske inte mycket kvar.

Detta är en orättvisa som regeringen bör uppmärksamma. Regeringen bör

lägga fram ett förslag som innebär att sommarjobb inte blir beskattade

på grund av barnpension.

6. Resor till och från arbetet och i tjänsten, punkt 4 (fp)

av Anna Grönlund (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om resor för hämtning och lämning av barn på

dagis. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Sk254 yrkande 3,

2002/03:Sk382 yrkande 5, 2002/03:N265 yrkande 5, 2002/03:N267 yrkande

9 och 2002/03:A241 yrkande 20, bifaller delvis motionerna 2002/03:N266

yrkande 8 och 2002/03:N345 yrkande 18 och avslår motionerna

2002/03:Sk359, 2002/03:Sk371 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Sk380 och

2002/03:N345 yrkande 19.

Ställningstagande

Det är en förlegad syn på förutsättningar för förvärvsarbete som

ligger bakom det faktum att man i resa till och från arbetet inte får

räkna in tid och resväg via barnens omsorg. Det kan mycket väl vara så

att det faktum att en förälder behöver hämta eller lämna gör att resan

tar avsevärt mycket längre tid, vid beaktande av bussbyten eller

väntetider på tåg. Därför bör hämtning och lämning på barnomsorg kunna

räknas in då tidsvinst och resesträcka beräknas för rätt till avdrag

för resor till och från arbetet.

7. Arbetsrum i bostaden, punkt 7 (m)

av Lennart Hedquist (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Björn

Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om en översyn av reglerna om avdrag för kostnad

för arbetsrum i bostaden. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:Sk221, 2002/03:Sk321 och 2002/03:Sk396 yrkande 1 och avslår

motion 2002/03:Sk396 yrkande 2.

Ställningstagande

Dagens samhällsutveckling på arbetsmarknaden präglas bl.a. av att

alltfler arbetstagare utför arbete i hemmet, s.k. distansarbete. Fler

och fler fasta arbetsplatser på en gemensam arbetsplats ersätts av

rörliga arbetsplatser och av ett arbetssätt som innebär att en ökande

del av arbetet utförs i arbets-tagarens hem.

Denna samhällsutveckling motiverar en radikal omprövning av den hit-

tillsvarande mycket stränga lagstiftning för avdrag för arbetsrum i

hemmet som har gällt i princip oförändrad i decennier. I våra

förvaltningsdomstolar har också utvecklats en extremt fyrkantig och

rigid rättspraxis på området. Denna praxis har i vissa fall tagit sig

närmast parodiska uttryck. Begrepp som "från bostaden avskilt utrymme"

har föranlett företagare med särskilt arbetsrum i sin lägenhet att

undra om man måste mura igen dörren och ordna entré till arbetsrummet

via repstege.

Lagen och rättstillämpningen måste enligt vår mening anpassas till

rådande aktuella förhållanden på arbetsmarknaden. Skattelagstiftningen

riskerar annars att kraftigt motverka en dynamisk och i övrigt

önskvärd utveckling. Den nya informationsteknikens möjligheter att

skapa nya arbetsvillkor och nya arbetstillfällen, bl.a. distansarbete,

måste tas till vara.

Regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att det blir

lättare att få avdrag för arbetsrum i bostaden.

8. Hushållstjänster, punkt 12 (m, fp, kd, c)

av Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per Landgren

(kd), Anne-Marie Pålsson (m), Roger Karlsson (c), Björn Hamilton (m)

och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om en skattereduktion för hushållstjänster.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Sk402 och bifaller delvis

motionerna 2002/03:Sk208 yrkandena 1-3, 2002/03:Sk231, 2002/03:Sk264,

2002/03:Sk275, 2002/03:Sk280, 2002/03:Sk351, 2002/03:Sk382 yrkande 6,

2002/03:Sk383 yrkande 15, 2002/03:Sf291 yrkande 19, 2002/03:Sf332

yrkande 29, 2002/03:Sf335 yrkande 9, 2002/03:Sf376 yrkande 5,

2002/03:Sf380 yrkande 16, 2002/03:N227 yrkande 10, 2002/03:N392

yrkande 3, 2002/03:N395 yrkande 12 i denna del, 2002/03:A241 yrkande

5, 2002/03:A242 yrkande 18 och 2002/03:A315 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi föreslår att en skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners

betalning av arbetskostnaden inklusive moms för hushållstjänster som

utförs i det egna hemmet, upp till 25 000 kr per år.

Det finns en stor efterfrågan på hushållstjänster. Totalt är nästan

vart fjärde hushåll i Sverige intresserat av hjälp ibland eller

regelbundet. Vi vet dock att det är det höga skatteuttaget som hindrar

efterfrågan och utbud från att mötas på en vit marknad.

Inkomstskatter, sociala avgifter och moms driver upp timpriset till

nivåer som nästan inga hushåll med normala inkomster är beredda att

betala. Så gott som alla hushållstjänster, som städning,

fönsterputsning eller barnpassning, som utförs mot betalning sker

därför svart. Riksskatteverkets undersökningar visar att skatt på

oredovisade inkomster uppskattas till ca 60 miljarder kronor per år.

Hushållstjänsterna utgör sannolikt en betydande del av dessa

miljarder.

Vårt förslag förbättrar förutsättningarna för den vita marknaden för

hushållstjänster.

Det gör svarta jobb vita. Det är djupt olyckligt att orimliga

skatteregler pressar människor till svart arbete. För många unga

riskerar den första kontakten med arbetsmarknaden att bli svartjobb.

Genom vårt förslag till skattereduktion får de som i dag arbetar svart

möjlighet att inordna sig i ett legalt system och som alla andra få

del av förmånerna i socialförsäkringssystemen: sjukförsäkring, pension

m.m.

Det ökar valfriheten för hushållen. Med ett ökat utbud av

servicetjänster ökar också valfriheten. Människor får större möjlighet

att välja mellan att arbeta mycket och köpa tjänster till hemmet eller

att arbeta mindre och i stället göra hemarbetet själva.

Det ökar jämställdheten. Jämställdheten har visserligen gjort framsteg

under de senaste decennierna, men fortfarande är det kvinnorna som har

huvudansvaret för hemmet och barnen och som utför merparten av det

oavlönade hemarbetet. Skattereglerna hindrar kvinnor såväl från att

bjuda ut sitt kunnande på en vit marknad som att köpa sig

servicetjänster.

Det ökar antalet jobb. Det är svårt att med någon större precision

ange hur många nya arbetstillfällen som kan tillkomma med vårt

förslag. Helt klart är det ett betydande antal personer, av vilka

flera har svårt att komma in på arbetsmarknaden, som genom vårt

förslag får arbete.

Det ökar effektiviteten i ekonomin. Individens fria val mellan fritid,

oavlönat hemarbete och beskattat marknadsarbete snedvrids av de stora

skattekilarna på tjänsteproduktion. Genom att minska skattekilarna

minskar snedvridningarna. Människor kommer då i större utsträckning

att kunna köpa hushållstjänster och använda den frigjorda tiden till

ökat förvärvsarbete eller till att tillbringa den med barnen.

Det är de tjänster som utförs i det egna hemmet eller på den egna

tomten som skall berättiga till skattelättnad. Det innebär att skatten

sänks för ett antal hushållstjänster där det är lätt att "göra det

själv" och där någon vit marknad knappast förekommer, exempelvis

städning, gräsklippning och barntillsyn. Förslaget omfattar även

sådana tjänster som redan delvis utförs på en vit marknad som målning,

snickeriarbete och reparation av hushållsapparater. Däremot utesluts

offentligt subventionerade tjänster, exempelvis offentlig barnomsorg

och andra tjänster som normalt inte utförs i hemmet, exempelvis

advokat- och arkitekttjänster.

När en privatperson köper en tjänst som är berättigad till

skattereduktion från ett företag skall företaget dra av kundens

skattereduktion direkt vid betalningen. På kvittot kommer då att stå

hur mycket kunden har betalat och hur mycket tjänsten skulle ha kostat

om kunden betalat full skatt. Företaget drar sedan av kundens

skattereduktion i den egna månatliga skattedeklarationen.

9. Förmån av fria hemtjänster, punkt 13 (kd)

av Per Landgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om förmån av fria hemtjänster. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:N395 yrkande 12 i denna del och avslår motion

2002/03:Sk343.

Ställningstagande

Kristdemokraterna vill underlätta för de arbetstagare som erbjuds

hemservice som löneförmån från sina arbetsgivare. Dagens förmånsvärde

är satt så högt att få har råd att ta emot löneförmånen. Om vårt

förslag om en 50-procentig skattereduktion för hushållstjänster

förverkligas bör också förmånsvärdet sänkas. Då skulle till exempel

många personer som i dag arbetar i överhettade branscher kunna ta emot

denna förmån. Skattesystemet blir därmed effektivitetsbefrämjande

samtidigt som det skapas nya arbetstillfällen.

10. Gåvor till ideell verksamhet, punkt 17 (fp)

av Anna Grönlund (fp) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om gåvor till ideell verksamhet. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:U294 yrkande 10 och avslår motionerna

2002/03:Sk232, 2002/03:Sk255, 2002/03:Sk270 yrkandena 1-3,

2002/03:Sk279, 2002/03:Sk340 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Sk348 yrkande

1, 2002/03:U207 yrkandena 3 och 4, 2002/03:Kr366 yrkande 2 och

2002/03:Ub367 yrkande 2.

Ställningstagande

Den frivilliga internationella biståndsverksamheten betyder mycket.

Först och främst är den viktig för att den ofta kan bedrivas närmare

folket i mottagarlandet än statlig biståndsverksamhet kan komma. I

vissa fall är frivilliga hjälparbetare den enda vägen att förmedla

utländskt bistånd. Dessa människor drivs av ett starkt ideellt

engagemang och åstadkommer ofta stora resultat med förhållandevis små

resurser. Den frivilliga hjälpen är också viktig för att förankra den

internationella solidariteten hos det svenska folket.

Fadderbarnsverksamhet, Röda korset, Amnesty, Rädda Barnen och Diakonia

är exempel på verksamheter och organisationer som inte bara gör

fantastiska insatser i fjärran länder utan också för in tredje världen

i vår svenska vardagsverksamhet. Årligen skänker svenska folket i

storleksordningen en och en halv miljard kronor till internationell

hjälpverksamhet.

Det finns goda skäl att ytterligare stimulera ett frivilligt

resursflöde från Sverige till behövande människor på andra

kontinenter. En avdragsrätt för denna typ av stöd finns i ett flertal

andra länder, såsom Danmark, Finland, Belgien, Holland, Frankrike,

Kanada och USA. Möjligheterna att införa en avdragsrätt för gåvor till

internationellt biståndsarbete även i Sverige bör enligt vår mening

utredas.

Argumenten för en avdragsrätt för gåvor till biståndsverksamhet är

flera:

Den ger givaren möjlighet att styra bidrag till ändamål som han/hon

själv prioriterar och att samtidigt få en fördel av detta.

Den tydliggör för allmänheten det angelägna arbete som

biståndsorganisationerna utför.

Den ökar incitamentet för ideellt engagemang hos allmänheten och

näringslivet.

Den ökar intäkterna för landets erkända biståndsorganisationer.

Den bidrar till att försvåra för oseriösa insamlingar eftersom dessa

hamnar "utanför listan".

Regeringen bör så snart som möjligt lägga fram ett förslag om en

avdragsrätt för gåvor till internationell biståndsverksamhet, med en

beloppsbegränsning. Avdragsrätten bör kunna utformas så att den gäller

för gåvor till enskilda organisationer som utövar just internationell

biståndsverksamhet, eller på något annat sätt verkar för

internationellt samförstånd, demokrati eller respekt för de mänskliga

rättigheterna.

11. Gåvor till ideell verksamhet, punkt 17 (kd)

av Per Landgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om gåvor till ideell verksamhet. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Sk255, 2002/03:Sk340 yrkandena 1 och 2,

2002/03:Sk348 yrkande 1 och 2002/03:Kr366 yrkande 2 och bifaller

delvis motionerna 2002/03:Sk232, 2002/03:Sk270 yrkandena 1-3,

2002/03:Sk279, 2002/03:U207 yrkandena 3 och 4, 2002/03:U294 yrkande 10

och 2002/03:Ub367 yrkande 2.

Ställningstagande

I Sverige får normalt varken privatpersoner eller företag göra avdrag

för gåvor och donationer till ideella föreningar. Detta gäller oavsett

om det är fråga om allmännyttiga eller ej allmännyttiga ideella

föreningar.

På många håll i världen är det möjligt att göra skatteavdrag för

kostnaden för gåvor till ideella organisationer. Övriga 14 EU-länder

har olika typer av system för avdragsmöjligheter. Vårt grannland Norge

är ett exempel där medborgarna har viss möjlighet att göra avdrag för

gåvor. Där ges möjlighet till skatteavdrag för såväl enskilda personer

som näringsidkare när det är fråga om gåvor till vetenskaplig

forskning eller yrkesutbildning som kan ha betydelse för givarens

verksamhet. Vidare gäller att enskilda personer medges en begränsad

avdragsrätt för gåvor till vissa frivilligorganisationer som har säte

i Norge och har minst 3 000 medlemmar. Dessa frivilligorganisationer

skall inte ha näringsverksamhet som ändamål och skall bedriva särskilt

angivna verksamheter såsom omsorgs- och hälsofrämjande arbete för barn

och ungdomar, religiös verksamhet, verksamhet till värn för människors

rättigheter, katastrofhjälp m.m.

I England och Wales finns 180 000 registrerade

välgörenhetsorganisationer. Dessa står under tillsyn av en statlig

myndighet (the Charity Commission). Enskilda kan sägas erhålla

skattelättnader/avdrag genom gåvor till brittiska

välgörenhetsorganisationer på olika sätt: genom gåvohjälp (Gift Aid),

avlöningsgåvosystem (Payroll Giving Scheme), som drivs av

arbetsgivaren, eller genom att man ger bort aktier eller värdepapper.

Förutom Norge och England finns det alltså en rad andra länder som har

liknande arrangemang för att ge medborgarna möjlighet att göra

skatteavdrag för bidrag till olika typer av organisationer.

FRII, Frivilligbranschens insamlingsråd, har uttalat att det borde

göras möjligt för medborgare att göra avdrag för gåvor till välgörande

ändamål till organisationer som har s.k. 90-konton. På detta sätt

skulle oseriösa insamlingar kunna konkurreras ut, menar företrädare

för FRII. I exempelvis Danmark och USA har man ett system som tillåter

att man gör avdrag även för gåvor till olika typer av ideella

föreningar och kyrkor. Detta är ett stort stöd för denna typ av

organisationer, eftersom deras verksamhet till stor del bygger just på

frivilligt givande från medlemmar.

Med tanke på de kraftiga nedskärningar som görs av den offentliga

sektorn bör nu tiden vara inne att genom skatteavdrag för donationer

till ideella föreningar frigöra kapital och resurser som annars aldrig

kommit dessa till del. En gräns för praktisk tillämplighet bör

förslagsvis sättas vid donationer under 10 000 kr.

Jag anser att regeringen bör återkomma med ett förslag om skatteavdrag

för donationer till ideella föreningar i enlighet med vad jag anfört.

12. Universiteten och externa finansiärer, punkt 18 (m)

av Lennart Hedquist (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Björn

Hamilton (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om påslaget vid extern finansiering av forskning

vid universitet och högskolor. Därmed bifaller riksdagen delvis motion

2002/03:Ub367 yrkande 3.

Ställningstagande

Det påslag som tas ut av externa finansiärer av forskning vid

universitet och högskolor och som skall täcka lärosätenas

adminstration, etc. låg tidigare på 12 %. Nu har påslaget höjts till

18 %, och detta har medfört att Cancerfondens viktiga forskning

drabbas.

Cancerfonden, som är en ideell organisation med brett folkligt stöd,

är huvudfinansiär av cancerforskningen i Sverige. Genom en rad

initiativ under årens lopp har Cancerfonden bidragit till att svensk

cancerforskning på flera områden blivit världsledande. Enligt en

flerårig praxis har universitet och högskolor tidigare inte debiterat

Cancerfonden lokalkostnader för de projekt som fonden finansierar. Ett

påslag på 12 % på anslagen, för att täcka de merkostnader som

universiteten har t.ex. för administration, har accepterats av fonden

som rimligt, men en nivå på minst 18 % innebär för Cancerfonden att

forskningsprojekt av betydande omfattning inte kommer att kunna

finansieras. Påslaget bör därför fortsatt stanna vid 12 %, och

undantaget för lokalkostnader bör bestå.

13. Idrottskonto, punkt 22 (fp, kd, c)

av Anna Grönlund (fp), Per Landgren (kd), Roger Karlsson

(c) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om införande av ett idrottskonto. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:Kr266 yrkande 10, 2002/03:Kr335 yrkande 4

och 2002/03:Kr368 yrkande 7.

Ställningstagande

Idrottsutövare kan under några aktiva år erhålla höga, eller mycket

höga, inkomster, ofta som en följd av att man satsat intensivt på sin

idrott. Utbildning och "civil karriär" kommer ofta i andra hand. Men

de aktiva åren med höga inkomster kan å andra sidan vara mycket

begränsade till antalet.

De regler för inkomstutjämning genom exempelvis olika former av pen-

sionsarrangemang som för närvarande finns är ofta klart otillräckliga.

Följden blir många gånger att idrottsutövare, efter sin karriär, måste

börja från början, inte minst med utbildning. En annan följd är att

framgångsrika idrottsutövare av ekonomiska skäl väljer att bosätta sig

i något annat land. Sverige tappar därmed goodwill och

skatteinkomster. Problemet skulle till väsentlig del kunna lösas med

en möjlighet att fördela inkomsten under en längre tidsperiod, t.ex.

genom att inrätta ett idrottskonto, som fungerar på liknande sätt som

ett skogskonto för skogsägare eller ett upphovsmannakonto för

författare.

Det innebär att uppskov med beskattning medges för medel som avsätts

till kontona ett visst år och att beskattningen i stället sker det år

medlen tas från kontot. Med ett idrottskonto fonderas pengarna och

beskattas vid uttag. Motsvarande kan också gälla andra med mycket

osäkra eller mycket periodiska inkomster såsom författares,

konstnärers och musikers inkomster.

Frågan om införande av ett konto för utjämning i vissa fall av

inkomster över tiden bör med det snaraste utredas.

14. Uthyrning av privatbostad, punkt 24 (m, fp, kd)

av Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per Landgren

(kd), Anne-Marie Pålsson (m), Björn Hamilton (m) och Anne-Marie

Ekström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

reservationen anförs om ändrade regler för uthyrning av privatbostad.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Sk376,

2002/03:Ub487 yrkande 6, 2002/03:N305 yrkande 3, 2002/03:Bo216 yrkande

1, 2002/03:Bo238 yrkande 5, 2002/03:Bo290 yrkande 3 och 2002/03:Bo291

yrkande 10.

Ställningstagande

Situationen för våra studenter vad gäller bostäder är kritisk. Bristen

är så extrem att studenterna numera börjar undvika de större

universitetsstäderna som Stockholm, Uppsala och Lund. Bostadsbristen

har blivit ett hot mot valfriheten och den öppna högskolan.

Bostadssituationen för de studerande är sådan att de inte kan vänta på

att nya bostäder skall byggas. De behöver bostäder nu. Det är därför

av yttersta vikt att man omedelbart får fram studentbostäder till

landets bostadslösa studerande. Ett sätt att snabbt få fram många

bostäder är att göra det mer attraktivt att hyra ut ett eller flera

rum i sin privata bostad. Inte minst skulle många villaägare kunna

erbjuda uthyrningsrum.

Dagens skatteregler för uthyrning av privatbostäder är dock ett hinder

för detta. I princip skall alla hyresintäkter beskattas, och många

drar sig därför för att ta det extra besvär det innebär att hyra ut.

Det är inte omöjligt att en del sådan uthyrning sker men utan att den

extra inkomsten deklareras. Med en skattelagstiftning som gör det mer

intressant att hyra ut privatbostäder skulle många också med

begränsade ombyggnader kunna få ytterligare en mindre lägenhet i sin

villa.

Gränsen för skattebefrielse vid uthyrning av privatbostäder bör därför

höjas. Det skulle omgående skapa tusentals hyresmöjligheter för

studenter - och för den delen andra människor som vill bo centralt,

t.ex. människor som flyttar till en storstad för att arbeta eller

invandrar hit från andra länder.

Särskilda yttranden

1. Skatteskala, grundavdrag, m.m., punkt 1 (c)

Roger Karlsson (c) anför:

Centerpartiet anser att skattepolitiken måste utformas så att den ger

goda förutsättningar för fler företag att startas och växa, större

ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar

för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som

ropar högst. Därför bör skattesänkningar riktade mot småföretagande

och uthållig tillväxt, låg- och medelinkomsttagare samt boende

prioriteras i skattepolitiken framgent.

En skattepolitik som belönar investeringar i arbete och miljö men

också styr bort från utnyttjande av ändliga naturresurser och skadliga

utsläpp, bidrar till omställningen av Sverige till ett modernt land

där miljöhänsyn är en avgörande del i den framtida tillväxten.

Centerpartiet vill genomföra en inkomstskattereform som ger möjlighet

för fler att leva på sin lön och som stimulerar arbete framför bidrag.

Det förutsätter en tydlig premie för dem som tar sig från

bidragsberoende till eget arbete, och det ger utrymme att minska

bidragsberoendet för dem som redan är förvärvsarbetande. Den nuvarande

konstruktionen av grundavdraget med en grundnivå samt en upp- och

nedtrappning i inkomstskikten med låga och medelstora inkomster, ger

upphov till negativa marginaleffekter.

Grundavdraget bör ersättas med en rak skatterabatt som skall komma

alla till del, oavsett om inkomsten kommer från lön, företagsinkomst,

a-kassa, sjukpenning eller pension. Vid höstens budgeteberedning

förslogs en sådan rabatt på 9 000 kr, vilket ungeffärligen motsvarar

ett grundavdrag på 30 000 kr. När ekonomiskt utrymme kan frigöras är

avsikten att skatterabatten skall uppgå till 10 000 kr.

En särskild skatterabatt utformad för att minska bidragsberoendet och

slå undan marginaleffekter i lägre inkomstskikt bör införas. Vi

föreslog i vårt budgetalternativ för år 2003 år en förvärvsrabatt på 9

600 kr, riktad framför allt till låginkomsttagare. Förvärvsrabatten

skall enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande.

Förvärvsrabatten skall fasas in med 10 % av arbetsinkomsten upp till

en årlig arbetsinkomst på 96 000 kr, vilket ger en maximal rabatt på

skatten om 9 600 kr. Den maximala förvärvsrabatten ligger sedan kvar

upp till en årlig arbetsinkomst på 180 000 kr och trappas därefter ned

med 5 % av överstigande förvärvsinkomst upp till 276 000 kr. Däröver

blir förvärvsrabatten 4 800 kr.

Förvärvsrabatten bör förstärkas ytterligare genom att uppgå till högst

10 800 kr, vilket innebär en infasning upp till en årsinkomst på 108

000 kr. Den innebär också att alla förvärvsarbetande med höga

inkomster får en förvärvs-rabatt på 5 400 kr.

Reformen innebär att olika slags specialkonstruktioner som

skattereduk-tionen för fackföreningsavgifter blir obehövliga.

Eftersom Centerpartiets förslag om förändringar i inkomstbeskattningen

har behandlats redan i anslutning höstens budgetberedning (bet.

2002/03:FiU1) har jag inte något yrkande i denna del.

2. Resor vid vissa uppdrag, punkt 6 (m, fp, kd, c)

Anna Grönlund (fp), Lennart Hedquist (m), Per Landgren

(kd), Anne-Marie Pålsson (m), Roger Karlsson (c), Björn Hamilton (m)

och Anne-Marie Ekström (fp) anför:

Vi anser att det är orimligt att en person som bjuds in för att

medverka i en intervju, ett debattprogram eller liknande kan beskattas

fullt ut för den reseersättning som utgår. Det kan innebära att den

som redan tidigare har svårt att göra sin stämma hörd i medievärlden i

stället avstår från att delta i exempelvis samhällsdebatter.

Det är bra att frågan har behandlats av Utredningen om avdrag för

ökade levnadskostnader och att det nu pågår ett arbete inom

Regeringskansliet med ett förslag om ändrade regler. Arbetet har dock

pågått länge utan något synbart resultat, och vi påminner om att vi

redan våren 2001 (bet. 2000/01:SkU14) föreslog ett tillkännagivande

till regeringen om att det var viktigt att detta arbete påskyndades.

Det är naturligtvis ett steg framåt att regeringen avser att behandla

frågan i i en proposition under våren 2003 och vi ser i detta läge

inte någon anledning att föreslå tillkännagivanden till regeringen i

frågan. Vi vill dock understryka att det är angeläget att regeringen

nu lägger fram ett förslag som innebär att problemet får en

ändamålsenlig lösning.

3. Idrottskonto, punkt 22 (m)

Lennart Hedquist (m), Anne-Marie Pålsson (m) och Björn

Hamilton (m) anför:

Våra förslag innebär att värnskatten skall tas bort så snart som

möjligt och att den statliga inkomstskatten på sikt skall slopas helt.

Med dessa förslag skapas en generell lösning för de idrottare och

andra som har mycket höga inkomster under en kort period. Vi anser att

vår lösning är att föredra och har därför inte något yrkande i denna

del.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Följdmotion

2002/03:So19 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om äldres ekonomi.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:Fi287 av Lennart Hedquist m.fl. (m):

17. Riksdagen beslutar att avdrag för pensionsförsäkring får

uppgå till högst ett basbelopp från den 1 januari 2005.

2002/03:Sk205 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen avseende avdragsrätt för privata pensionsförsäkringar.

2002/03:Sk208 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att bringa ned skattekilen på arbete för

att möjliggöra nya privata tjänstearbeten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en skattereduktion för hushållstjänster med 50 % av

betald arbetskostnad.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om privata tjänsters betydelse för människors välfärd.

2002/03:Sk210 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att kraftigt sänka inkomstskatterna i Sverige.

2002/03:Sk214 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sänkta skatter i Sverige.

2002/03:Sk220 av Birgitta Carlsson och Birgitta Sellén (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till höjning av

grundavdrag på barns ränteinkomster.

2002/03:Sk221 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avdrag för arbetsrum i hemmet.

2002/03:Sk231 av Cristina Husmark Pehrsson och Inger René (m):

Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med ett förslag som

innebär en skattereduktion av hushållstjänster i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2002/03:Sk232 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som syftar till

att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att införa

avdragsrätt för gåvor och bidrag till frivilliga hjälporganisationer.

2002/03:Sk235 av Raimo Pärssinen och Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om arbetspendling och dubbelbosättning.

2002/03:Sk237 av Anders G Högmark och Ulla Löfgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skattebefria bärplockning.

2002/03:Sk241 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om värdet av en utredning om beskattningsfrågor i

Öresundsregionen.

2002/03:Sk254 av Hans Backman (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att även transporter till och från barntillsyn

skall inräknas i sträckan för reseavdrag.

2002/03:Sk255 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om skatteavdrag för

gåvor till ideella föreningar och liknande ändamål.

2002/03:Sk256 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om begränsningar för förmånstagare till pensionsförsäkringar.

2002/03:Sk257 av Kenneth Lantz och Sven Brus (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utvärdering av ett skatteavdrag för styrkta

kostnader för förebyggande hälsovård.

2002/03:Sk264 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att skattereducera hushållsnära tjänster.

2002/03:Sk270 av Sten Tolgfors och Lena Adelsohn Liljeroth (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om vikten av de ideella välfärdsinsatserna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om skatteavdrag för gåvor till ideella

organisationer för nationell välfärdsverksamhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om att regeringen bör låta utreda hur ett system

för avdrag för gåvor till ideella organisationers nationella

välfärdsinsatser bör se ut.

2002/03:Sk275 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skattelättnader för hemnära tjänster som utförs av

kooperativa företag.

2002/03:Sk279 av Anna Lilliehöök och Anita Sidén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skatteavdrag bör införas för gåvor till ideella

organisationer.

2002/03:Sk280 av Kent Olsson och Elizabeth Nyström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en skattereducering på hushållsnära tjänster.

2002/03:Sk283 av Karin Enström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nödvändigheten av att sänka skatterna.

2002/03:Sk290 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av inkomstskattesystemet.

2002/03:Sk294 av Marie Engström m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utvärdering av tillämpningen av beslutet om beskattning

av utländska nyckelpersoner.

2002/03:Sk300 av Henrik S Järrel (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förslag till ändring i berörd skattelagstiftning.

2002/03:Sk304 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förmånsvärdet på bilar och ett rättvist och

realistiskt system byggt på bilens inköpspris.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förtydliga reglerna om omvänd bevisbörda, så

att den skattskyldige inte drabbas av avgifter för att t.ex. kunna ta

sig till en restaurang eller ett övernattningsställe under

affärsresan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att justera beräkningsgrunden så att den gäller

lika för den enskilde som för företaget.

2002/03:Sk310 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av tillämpningen av

skattelagstiftningen för att se till att endast de organisationer som

uppfyller kraven för att få skattebefrielse, blir de som i realiteten

får det.

2002/03:Sk321 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Tomas Högström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förslag till sådan ändring i berörd lagstiftning att rätten

till skatteavdrag för arbetsrum i bostaden utvidgas.

2002/03:Sk323 av Peter Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att begränsningarna avseende förmånstagare till

pensionsförsäkringar bör tas bort.

2002/03:Sk334 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det bör göras en översyn av lagstiftningen i syfte att

skattebefria all ersättning av ideell skada.

2002/03:Sk336 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av förändring av regelverket för beskattning av

inkomster från hobbyplockning av svampar, kottar och vildvuxna bär.

2002/03:Sk340 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att överväga att göra gåvor till s.k. 90-konton

avdragsgilla.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att överväga att göra gåvor till ideella

organisationer avdragsgilla.

2002/03:Sk342 av Jeppe Johnsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en reform av inkomstskatten på arbete.

2002/03:Sk343 av Annika Qarlsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om införande av schablonbelopp för förmån av hushållstjänster

tillhandahållna av arbetsgivaren.

2002/03:Sk348 av Inger Davidson och Sven Brus (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om avdragsrätt för gåvor till ideella

organisationer.

2002/03:Sk351 av Tobias Billström och Peter Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att skattereducera hushållsnära tjänster.

2002/03:Sk359 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda konsekvenserna av en

höjning och differentiering av bilreseavdraget för arbetsresor.

2002/03:Sk369 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avdragsrätt för musikinstrument.

2002/03:Sk371 av Johnny Gylling (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om reseavdrag för personer med nedsatt arbetsförmåga.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avdrag för resa med motorfordon.

2002/03:Sk376 av Johan Pehrson och Tobias Krantz (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skattefrihet för uthyrning av del av bostad.

2002/03:Sk378 av Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av regelsystemet för pensionssparande.

2002/03:Sk380 av Jarl Lander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om incitament för ökat kollektivtrafikresande.

2002/03:Sk382 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att räkna in omväg till barnomsorg i bilavdraget.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skattereduktion för hushållsnära tjänster.

2002/03:Sk383 av Per Landgren m.fl. (kd):

15. Riksdagen beslutar införa en 50-procentig skattereduktion

för hushållstjänster i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Sk396 av Peter Pedersen (v):

1. Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av de

regler som finns vad gäller avdrag för arbetsrum i den egna bostaden

samt på vilket sätt utformningen av dessa regler påverkar

distansarbete från den egna bostaden i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i stället överväga att helt avskaffa

möjligheten att yrka på avdrag för eget arbetsrum om den i yrkande 1

omnämnda översynen kommer fram till att befintliga regler och

tillämpningen av dessa inte skall ändras.

2002/03:Sk399 av Peter Danielsson och Lars Lindblad (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa ett skattesystem med platt skatt.

2002/03:Sk402 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förslag till sänkt skatt på hushållsnära tjänster.

2002/03:Sk406 av Leif Jakobsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om insatser för att underlätta arbetspendling över Öresund.

2002/03:Sk417 av Lennart Hedquist m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att slopa den statliga skatten för inkomst av

tjänst.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om slopande av värnskatten.

2002/03:U207 av Sten Tolgfors (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör låta utreda hur ett system för

avdrag för gåvor till ideella biståndsorganisationer bör se ut.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en lagreglering av hur stora kostnader en

insamlingsstiftelse får ha bör införas.

2002/03:U294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avdragsrätt för gåvor till internationell

biståndsverksamhet.

2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om sänkning av skatten på hushållsnära tjänster.

2002/03:Sf332 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av sänkta skatter för låg- och

medelinkomsttagare för att bryta bidragsberoende.

29. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

skattereduktion för hushållsnära tjänster i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kvinnors dubbelarbete och om att möjliggöra köp av

hushållstjänster även för låg- och medelinkomsttagare.

2002/03:Sf376 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en riktad skattesänkning till barnfamiljer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hushållsnära tjänster.

2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hushållstjänster.

2002/03:So516 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

ändring i lag så att sommarjobb inte blir beskattat på grund av

barnpension.

2002/03:Kr266 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda införandet av ett idrottskonto för att

idrottsutövare skall kunna fördela sina inkomster även till år då

idrotten inte längre utgör en inkomstkälla,

2002/03:Kr297 av Kent Olsson m.fl. (m):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att höja grundavdraget.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa ett förvärvsavdrag.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att slopa såväl den statliga inkomst- som

förmögenhetsskatten.

2002/03:Kr335 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om en översyn för att slå fast att hemmet skall

räknas som tjänsteställe för domarkåren.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om införande av ett idrottskonto.

2002/03:Kr366 av Helena Höij m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.

2002/03:Kr368 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om s.k. idrottskonton.

2002/03:Ub367 av Ewa Björling (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skattebefrielse för forskningsdonationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skattebefrielse för anslag från externa

finansiärer.

2002/03:Ub487 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar avskaffa skatteplikt för uthyrning av

del i privatbostad i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skatteavdragskonstruktion för bredband.

2002/03:MJ421 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att upp till 15 bisamhällen bör betraktas som

hobbyodling och befrias från skatteredovisningsskyldighet.

2002/03:N207 av Sten Tolgfors (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om beskattning av arbete.

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att öppna marknaden för hushållsnära tjänster.

2002/03:N265 av Runar Patriksson och Anita Brodén (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utökad avdragsrätt för resor.

2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om en ändring av reseavdraget så att det följer

prisutvecklingen och tar hänsyn till transporter till och från

barntillsyn.

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att reseavdraget bör breddas.

2002/03:N272 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utredning om glesbygdens villkor och införande av ett

särskilt glesbygdsavdrag.

2002/03:N305 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

3. Riksdagen beslutar att inkomst från uthyrning av del i

stadigvarande bostad skall vara skattefri i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

18. Riksdagen beslutar att reseavdraget till och från arbetet

höjs till 20 kr per mil och även kommer att omfatta resor till och

från barnomsorg.

19. Riksdagen beslutar att den "självkostnadspremie"

motsvarande 7 000 kr som i dag finns i reseavdraget fortsättningsvis

delas upp på årets tolv månader för att öka möjligheten för

säsongsarbetare att kunna ta del av reseavdraget.

2002/03:N392 av Maria Larsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om sänkt skatt för köp av hushållstjänster.

2002/03:N395 av Alf Svensson m.fl. (kd):

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om

sänkta skatter och avgifter i enlighet med vad som anförs i motionen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av krafttag mot svartjobben.

2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa en riktad skattesänkning till

barnfamiljer.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att sänka skatten på hushållsnära tjänster.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att resa till och från dagis får räknas in i resan

till och från arbetet och därmed berättiga till avdrag.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om beskattningen av hushållstjänster för att öka

kvinnors möjlighet till karriär.

2002/03:A314 av Anders G Högmark m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om sänkt skatt på arbete.

2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m):

5. Riksdagen beslutar införa en skattereduktion på 50 % för

privatpersoners betalning av arbetskraftskostnaden inom hushållsnära

tjänster, upp till 50 000 kr per år, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2002/03:A316 av Anders G Högmark m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kunna leva på sin lön.

2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs

om att utforma ett skattesystem som förbättrar kvinnors möjligheter

att ta del av löneförmåner.

2002/03:Bo216 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skattebefrielse för uthyrning till studenter i

privatvilla eller lägenhet.

2002/03:Bo238 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

5. Riksdagen beslutar att möjliggöra skattefri uthyrning av

del i stadigvarande bostad.

2002/03:Bo290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skattefrihet för den som hyr ut rum i

privatbostäder.

2002/03:Bo291 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändrade skatteregler vid uthyrning av lägenhet i

privatbostad.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändrade skattekrav för att öka hyresgästernas

möjligheter till självförvaltning.