Bet. 2002/03:SOU1

Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU1

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och socialomsorg

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag

beträffande anslagen under utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret

2003 samt totalt drygt 180 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 2002.

Finansutskottet har den 21 november 2002

föreslagit att riksdagen fastställer utgiftsramen

för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg för budgetåret 2003 till 33 357 000 000 kr

(bet. 2002/03:FiU1). Socialutskottet noterar att

utgiftsområdet härigenom tillförts ytterligare 186

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

I ett antal motioner har framställts yrkanden om

ändringar, huvudsakligen ökningar, av enskilda

anslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisningar, dock med den ändringen att

anslaget 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård bör

tillföras ytterligare 186 miljoner kronor i enlighet

med ett motionsyrkande från s, v, mp.

Övriga motioner angående anslagen avstyrks. M-,

fp-, kd- och c- ledamöterna deltar inte i beslutet,

utan har i särskilda yttranden redovisat sina

alternativa budgetförslag m.m.

Utskottet tillstyrker vidare begärda bemyndiganden

samt regeringens lagförslag.

Utskottet föreslår en viss ändring av regeringens

förslag till nytt mål för barnpolitiken. Utskottet

anser att riksdagen bör godkänna följande mål: Barn

och unga skall respekteras och ges möjlighet till

utveckling och trygghet samt delaktighet och

inflytande.

Utskottet behandlar vidare ytterligare ett antal

motionsyrkanden med anknytning till utgiftsområdet.

Utskottet föreslår, med anledning av motioner, två

tillkännagivanden.

Det ena tillkännagivandet innebär att regeringen

vid det kommande arbetet med att genomföra

handlingsprogrammet för att motverka spelberoende

samt för att minska de skadliga effekterna av

överdrivet spelande bör beakta det som tas upp i mo-

tioner om spelets samhällsekonomiska konsekvenser

och forskning på området.

Det andra tillkännagivandet rör personlig

assistans m.m. Utskottet anser att regeringen bör

göra en kartläggning och analys av hur tillämpningen

ser ut vad gäller makars och sambors gemensamma

ansvar för hem och hushåll när den ene är

funktionshindrad och har rätt till personlig

assistans. Utskottet anser också att det behövs en

kartläggning och analys av hur barns rätt till

personlig assistans utvecklats i tillämpningen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med en

redovisning av resultaten i dessa båda avseenden

samt om det behövs även med förslag till åtgärder.

Vidare anser utskottet att det mot bakgrund av

bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453) finns

skäl att kartlägga och analysera hur psykiskt

funktionshindrades behov av någon form av

sysselsättning i realiteten tillgodoses. Utskottet

anser det också värdefullt att kartlägga och

analysera huruvida psykiskt funktionshindrade får

daglig verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade. Regeringen

bör, även i dessa båda avseenden, återkomma till

riksdagen med en redovisning av resultaten och med

förslag till åtgärder.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet finns 19 reservationer och

ytterligare 7 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.Anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg

Riksdagen anvisar för 2003 anslag under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg enligt utskottets förslag i bilaga 4.

Riksdagen bifaller därmed proposition 2002/03:1

utgiftsområde 9 punkt 10 delvis och motion

2002/03:Fi230 yrkande 3 samt avslår

motionsyrkandena som förtecknats i bilaga 5.

2.Målet för barnpolitiken

a) Riksdagen godkänner följande mål för

barnpolitiken: Barn och unga skall respekteras

och ges möjlighet till utveckling och trygghet

samt delaktighet och inflytande.

b) Riksdagen godkänner att följande mål upphör

att gälla: Barn och ungdomar skall växa upp under

trygga och goda förhållanden.

3.Bemyndigande angående ramanslag 13:6

Socialstyrelsen

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003,

för ramanslaget 13:6 Socialstyrelsen, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 10 000

000 kr efter 2003.

4.Bemyndigande angående ramanslag 14:4

Statens folkhälsoinstitut

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003,

för ramanslaget 14:4 Statens folkhälsoinstitut,

ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på

högst 40 000 000 kr efter 2003.

5.Bemyndigande angående ramanslag 16:3

Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003,

för ramanslaget 16:3 Statsbidrag till särskilt

utbildningsstöd, ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 80 000 000 kr efter 2003.

6.Bemyndigande angående ramanslag 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken

Riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, för ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag och

åtgärder inom äldrepolitiken, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 30 000 000 kr

efter 2003.

7.Bemyndigande angående ramanslag 18:2

Statens institutionsstyrelse

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003,

för ramanslaget 18:2 Statens

institutionsstyrelse, ingå ekonomiska för-

pliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 18 000 000 kr

efter 2003.

8.Bemyndigande angående ramanslag 26:2

Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003,

för ramanslaget 26:2 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap: Forskning, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst

600 000 000 kr efter 2003.

9.Propositionens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (2002:160) om

läkemedelsförmåner m.m.

10.Speciella funktionshinder

Riksdagen avslår motion 2002/03:So362

yrkande 10.

Reservation 1 (fp)

11.Utveckling genom den s.k.

Dagmaröverenskommelsen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So433.

12.Äldreombudsman m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So417,

2002/03:So460 yrkandena 3 och 10 och

2002/03:So503.

Reservation 2 (kd)

13.Försäkringsbolagens läkare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So359

yrkande 1, 2002/03:So409, 2002/03:So500,

2002/03:L278 yrkandena 3 och 5 och 2002/03:L279

yrkande 3.

14.Tatuering m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So493.

15.Hiv- och aidsprevention

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So224

yrkandena 3 och 5 och 2002/03:So422.

16.Klass- och könsmässiga

hälsoskillnader

Riksdagen avslår motion 2002/03:So448

yrkandena 2 och 3.

Reservation 3 (v)

17.Homo-, bi- och transfrågor

Riksdagen avslår motion 2002/03:So512 yrkande

6.

Reservation 4 (fp, v)

18.Ungdomar och sexualitet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So250

yrkande 6, 2002/03:So360 yrkande 9 och

2002/03:So456 yrkandena 6 och 7.

Reservation 5 (kd)

19.Kost, hälsa och miljö

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ419 yrkande

13.

Reservation 6 (v, mp)

20.Europeiskt smittskyddscentrum

Riksdagen avslår motion 2002/03:So227.

21.Spelberoende

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om spelberoende.

Riksdagen bifaller därmed delvis motionerna

2002/03:So252 yrkandena 1 och 5 och 2002/03:So364

yrkande 1 samt avslår motionerna 2002/03:So252

yrkandena 2-4 och 6, 2002/03:So445 yrkande 1,

2002/03:Kr212 yrkande 4 och 2002/03:Kr368 yrkande

12.

22.Kommunernas alkoholförebyggande arbete

Riksdagen avslår motion 2002/03:So212 yrkande

2.

23.Fastställande av könstillhörighet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So469 och

2002/03:So512 yrkan-dena 10 och 11.

Reservation 7 (fp,v)

24.Kvinnlig könsstympning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju233

yrkande 2, 2002/03:U328 yrkandena 10 och 11,

2002/03:Sf226 yrkande 13 och 2002/03:Ub557

yrkandena 6 och 7.

25.Omskärelse av pojkar

Riksdagen avslår motion 2002/03:So204.

26.Bidrag till nationella

anhörigorganisationer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So260

yrkande 1, 2002/03:So362 yrkande 13,

2002/03:So470 yrkande 1 och 2002/03:So508 yrkande

7.

Reservation 8 (m, fp, kd, c)

27.Förändringar av bilstödet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So201,

2002/03:So256, 2002/03: So305, 2002/03:So395 och

2002/03:So457 yrkandena 11 och 12.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (kd, c)

28.Personlig assistans m.m.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om personlig

assistans m.m. Riksdagen bifaller därmed delvis

motionerna 2002/03:So230, 2002/03:So296 yrkandena

11 och 12, 2002/03: So344, 2002/03:So362 yrkande

7, 2002/03:So457 yrkandena 8 och 9 och

2002/03:So513 yrkande 7.

29.Det mellankommunala kostnadsansvaret

Riksdagen avslår motion 2002/03:So506.

30.Statligt kostnadsansvar för

assistansersättningen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So296

yrkande 13, 2002/03: So482 och 2002/03:So509

yrkande 19.

Reservation 11 (m, fp, kd, c)

31.Övriga ändringsförslag angående

assistansersättningen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So275

yrkande 4, 2002/03:So296 yrkande 9, 2002/03:So414,

2002/03:So480, 2002/03:So504 och 2002/03: Ub429

yrkande 23.

Reservation 12 (kd)

Reservation 13 (c)

32.Utredning om en hjälpmedelsgaranti

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So296

yrkande 7 och 2002/03: So362 yrkandena 8 och 9.

Reservation 14 (fp, kd, c)

33.Stöd till kvinnojourer m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So319,

2002/03:So353, 2002/03: So380, 2002/03:So393,

2002/03:So451 yrkande 5, 2002/03:Sf214 yrkande 16

och 2002/03:A322 yrkandena 4 och 5.

Reservation 15 (v)

34. Rikskvinnocentrum

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju250 yrkande 6.

35.Regionala kvinnocentrum

Riksdagen avslår motion 2002/03:So451 yrkande

7.

36.Statens institutionsstyrelses monopol

Riksdagen avslår motion 2002/03:So285.

37.Insatser för hemlösa

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So363

yrkandena 1, 2 och 11, 2002/03:So366 yrkandena 1

och 2, 2002/03:So449 yrkandena 2 och 3,

2002/03:Bo266 yrkandena 3 och 5 samt

2002/03:Bo267 yrkande 20.

Reservation 16 (kd)

Reservation 17 (v)

38.Apoteksmonopolet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So209,

2002/03:So278, 2002/03:So281 yrkandena 10 och 19,

2002/03:So282 yrkande 1, 2002/03:So298 yrkande 9,

2002/03:So336, 2002/03:So437 yrkande 19,

2002/03:So443 yrkande 34 och 2002/03:So509

yrkande 25.

Reservation 18 (m, fp, kd, c)

39.Systembolaget

Riksdagen avslår motion 2002/03:So455 yrkande

5.

Reservation 19 (m) - motiv.

Stockholm den 3 december 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chatrine Pålsson (kd)[1]1, Kristina

Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina

Husmark Pehrsson (m)[2]1, Kerstin Heinemann

(fp)[3]1, Conny Öhman (s), Lars U Granberg (s),

Catherine Persson (s), Carl-Axel Johansson (m)[4]1,

Marina Pettersson (s), Kenneth Johansson (c)[5]1,

Christer Engelhardt (s), Anne Marie Brodén (m)[6]1,

Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp) och

Marita Aronson (fp)[7]1.

FOOTNOTES

[1]:m

[2]:)

[3]:

[4]:2

[5]:1

[6]:

[7]:80721 807

26:2 Forskningsrådet

2002/03

SoU1

Redogörelse för ärendet

Socialutskottet har i yttrande 2002/03:SoU1y till

finansutskottet över proposition 2002/03:1

Budgetpropositionen 2003 (volym 1) föreslagit att

ramen för utgiftsområde 9 fastställs till

33 357 000 000 kr för 2003. Utskottet förordade

därmed att propositionen borde tillstyrkas i denna

del, dock med den ändringen att utgiftsområdet borde

tillföras ytterligare 186 miljoner kronor i enlighet

med motion Fi230 (s, v, mp) yrkande 1 såvitt avser

utgiftsområde 9.

Finansutskottet har den 21 november 2002

föreslagit att riksdagen fastställer utgiftsramen

för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg för budgetåret 2003 till 33 357 000 000 kr

(bet. 2002/03:FiU1). Socialutskottet noterar att

utgiftsområdet härigenom tillförts ytterligare 186

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Riksdagen kommer den 4 december 2002 att ta

ställning till finansutskottets förslag och bl.a.

fastställa ramar för de olika utgiftsområdena.

I detta ärende behandlar utskottet regeringens

förslag i budgetpropositionen för 2003 utgiftsområde

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg samt totalt

drygt 180 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2002. Summan för de till utgiftsområdet

hörande utgifterna får högst uppgå till det belopp

riksdagen kommer att besluta. Anslagen inom

utgiftsområdet skall därtill fastställas genom ett

särskilt beslut.

Utskottets överväganden

Politikområde Hälso- och sjukvårdspolitik

Sjukvårdsförmåner m.m. (13:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 13:1

Sjukvårdsförmåner m.m. Riksdagen bör därmed

avslå ett motionsyrkande om annan

medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 2 608 000 000 kr

anvisas under anslag 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m.

Anslaget finansierar vuxentandvård

(tandvårdsstödet) och ersättning för

sjukvårdsförmåner i internationella förhållanden.

Till och med 2001 finansierade anslaget också

ersättning till sjukvårdshuvudmännen för tandvård åt

vissa patientgrupper.

Utgifterna för tandvårdsersättning under 2001 var

betydligt lägre än beräknat. Sannolikt berodde detta

till stor del på att många valde att skjuta upp

behandlingar i väntan på de förändringar i

tandvårdsstödet som hade aviserats. Detta gäller i

första hand personer som är över eller strax under

65 år. Även förändringar i hushållens köpkraft kan i

någon mån ha påverkat efterfrågan på tandvård. Under

första halvåret 2002 kan det antas att många äldre

fortsatte att skjuta upp tandvård i väntan på det

högkostnadsskydd samt de förbättringar i stödet för

bastandvård som infördes den 1 juli 2002.

Under andra halvåret 2002 bör konsumtionen stiga

efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Mycket talar dock för att effekterna av det

förbättrade tandvårdsstödet för äldre blir fullt

synliga först under 2003. Omfattande protetiska

behandlingar tar ofta lång tid att genomföra, och

det är troligt att antalet räkningar därför kommer

att ligga på en måttlig nivå under 2002. Dessutom

kommer förhandsprövningarna av protetik förmodligen

att ta längre tid i början. Samtidigt finns det nu

ett uppdämt behov, och det är troligt att antalet

ansökningar om förhandsprövning ökar mycket kraftigt

efter den 1 juli 2002. Den höjda ersättningen för

bastandvård kommer däremot att påverka utgifterna

redan 2002.

Tandvårdsstödet tillfördes 100 miljoner kronor

2001 och 300 miljoner kronor 2002. För 2003 och

framåt föreslås ytterligare 300 miljoner kronor

tillföras tandvårdsstödet. Detta tillskott skall i

huvudsak användas till att förbättra skyddet mot

höga tandvårdskostnader för de äldre i enlighet med

de ändringar i tandvårdsstödet som trädde i kraft

den 1 juli 2002.

Vid beräkningen av anslaget för 2003 har

regeringen antagit att en viss volymökning kan

förväntas utöver den konsumtionsökning som följer av

förändringarna i tandvårdsstödet.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för 2003 till anslag 13:1

Sjukvårdsförmåner m.m. anvisar 100 miljoner kronor

utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 1).

Motionärerna anser att regeringens satsningar på en

förbättrad tandvård är otillräckliga och vill från

2003 förstärka tandvårdsförsäkringen med 100

miljoner kronor utöver den av regeringen föreslagna

nivån. Vidare yrkas i motion So452 av Chris Heister

m.fl. (m) att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring om ett förbättrat

behovsstyrt högkostnadsskydd (yrkande 1).

Motionärerna anför att personer med normal

tandstatus själva bör stå för tandvårdskostnaden upp

till ett högkostnadsskydd på 3 000 kr. Självrisken

på 3 000 kr skall kombineras med en subventionsgrad

på 60 % för högre tandvårdskostnader.

Tandvårdskostnader som överstiger 15 000 kr per år

skall dock täckas med en subventionsgrad på 80 %.

Självrisken skall slås ihop med kostnaderna för

bastandvård respektive protetik m.m.

Utskottets ställningstagande

Utredningen om en samlad utvärdering av

tandvårdsreformen m.m. har i sitt slutbetänkande

Tandvården till 2010 (SOU 2002:53) lagt fram ett

antal förslag till förbättringar i tandvårdsstödet,

som bl.a. inbegriper en utvidgning av

högkostnadsskyddet till alla åldrar samt satsningar

på bastandvård. Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Regeringens kommande förslag på

området bör enligt utskottets uppfattning inte

föregripas. Utskottet anser vidare att den

föreslagna medelsanvisningen är väl avvägd.

Utskottet avstyrker därmed motionerna So452 (m)

yrkande 1 och So466 (m) yrkande 1.

Bidrag för läkemedelsförmånen (13:2)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånen. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 18 550 000 000 kr

anvisas under anslag 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånen.

Från detta anslag utbetalas det särskilda

statsbidraget till landstingen för deras kostnader

för läkemedelsförmånen. Medlen syftar till att

ändamålsenliga och säkra läkemedel skall kunna

förskrivas till en rimlig kostnad för den enskilde.

Från anslaget utbetalas under 2003 ersättning till

landstingen för kostnaderna för läkemedelsförmånen

dels under månaderna november och december 2002,

dels under månaderna januari t.o.m. oktober 2003.

Den utnyttjade anslagskrediten på anslaget uppgick

vid början av 2001 till drygt 1,6 miljarder kronor.

Utbetalningarna för läkemedelsförmånen uppgick 2001

till drygt 16,5 miljarder kronor och anslaget för

året var ungefär lika stort, vilket innebar att den

utnyttjade anslagskrediten uppgick till ca 1,6

miljarder kronor även vid årets slut. Anslaget

tillfördes 219 miljoner kronor på tilläggsbudget i

samband med 2002 års ekonomiska vårproposition.

Landstingen övertog i formell mening

kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen (dvs.

läkemedel i öppenvård) den 1 januari 1998. Samtidigt

infördes emellertid ett särskilt statsbidrag till

landstingen för kostnader för läkemedelsförmånen.

Statens ekonomiska ersättning till landstingen för

deras kostnader för läkemedelsförmånen har

fastställts genom en årlig överenskommelse mellan

staten och Landstingförbundet. Den överenskomna

ersättningen för ett visst år utbetalas från detta

anslag till landstingen med ett fast månatligt

belopp. Det månatliga beloppet motsvarar en

tolftedel av den överenskomna ersättningen och

utbetalas två månader i efterhand. Statsbidraget har

hittills i princip täckt landstingens kostnader för

förmånen. Landstingen har emellertid årligen

riskerat att få stå för en liten del av de totala

kostnaderna eftersom ett system för vinst- eller

förlustdelning mellan parterna har tillämpats.

Regeringen träffade i anslutning till den

ekonomiska vårpropositionen i april 2001 en

överenskommelse med Landstingsförbundet om en ny

modell för statens ersättning till landstingen för

läkemedelsförmånens kostnader 2002-2004.

Överenskommelsen innebär i korthet att ersättningen

för läkemedelsförmånens kostnader under de tre

kommande åren läggs fast samt hur stor landstingens

ekonomiska risk för den aktuella perioden kommer att

vara. Slutligen lägger överenskommelsen fast ett

antal åtgärder som respektive part skall vidta under

den aktuella perioden och att en överenskommelse om

ersättningen för tiden fr.o.m. 2005 skall träffas

senast under våren 2004. Statens ersättning uppgår

till 17,8 miljarder kronor för 2002, till 18,7

miljarder kronor för 2003 och till 19,6 miljarder

kronor för 2004. För kostnader som sammanlagt

överstiger 56,1 miljarder kronor under perioden

skall en slutreglering ske våren 2005. Staten

ersätter då landstingen enligt en modell där

landstingen först får stå för 1,5 miljarder kronor,

därefter ersätter staten 25 % av kostnadsökningen

mellan 57,6 och 59,1 miljarder kronor och 50 % av

kostnadsökningen mellan 59,1 och 61,1 miljarder

kronor samt 75 % av kostnader som överstiger 61,1

miljarder kronor.

I december 2001 träffades en överenskommelse

mellan staten och Landstingsförbundet om

fördelningen mellan landstingen av statens

ersättning för läkemedelsförmånens kostnader

2002-2004. Parterna enades om att statens

ersättningar skall fördelas mellan landstingen efter

en modell som beaktar befolkningens sammansättning

med avseende på kön, ålder och vissa socioekonomiska

variabler. Behovsmodellen infördes med början 2002

och skall enligt avtalet vara helt genomförd 2005.

För att ge landstingen omställningstid till nya

ersättningsnivåer sker införandet stegvis.

I syfte att nå en mer rationell

läkemedelsanvändning har regeringen tagit initiativ

till att genomföra förändringar i vissa av

regelsystemen inom läkemedelsområdet. Regeringen

lämnade därför i januari 2002 propositionen

(2001/02:63) De nya läkemedelsförmånerna till

riksdagen. Riksdagen fattade beslut om propositionen

i april 2002 (bet. 2001/02:SoU10, rskr. 2001/02:194)

och de nya reglerna trädde i kraft den 1 oktober

2002. En ny myndighet, Läkemedelsförmånsnämnden, är

nu ansvarig för att fatta beslut om vilka läkemedel

som skall ingå i läkemedelsförmånen samt vilket pris

ett läkemedel skall ha. En ny regel om utbyte på

apotek har införts som innebär att ett förskrivet

läkemedel skall bytas ut på apotek om det finns ett

likvärdigt, utbytbart läkemedel som är billigare

tillgängligt på det enskilda apoteket. Från och med

den 1 oktober 2002 infördes att ett recept skall

vara försett med en arbetsplatskod som identifierar

vilken arbetsplats som förskrivaren tjänstgör vid

för att läkemedlet skall expedieras inom förmånen.

Detta är ett led i att uppnå en bättre uppföljning

av förskrivningen av läkemedel. För att ytterligare

försöka förbättra möjligheten till medicinsk och

ekonomisk uppföljning av förskrivning och användning

av läkemedel tillsatte regeringen i mars 2002 en

särskild utredare med uppgift att analysera

möjligheterna och komma med förslag till förbättrad

uppföljning inom läkemedelsområdet.

Regeringens bedömning är att dessa åtgärder

sammantaget leder till bättre förutsättningar för

landstingen att hantera de förstärkta incitament och

ökade ekonomiska risker som överenskommelsen

innebär. Vidare förväntas åtgärderna bidra till en

mer kontrollerad utveckling av kostnaderna för

läkemedelsförmånen. Regeringen anser att det är av

största vikt att följa upp vilka effekter

förändringarna som har genomförts under 2002 har på

både kostnadsutvecklingen av läkemedelsförmånen och

användningen av läkemedel. I syfte att följa

kostnadsutvecklingen samt ge landstingen större

ekonomisk trygghet har man i avtalet mellan staten

och Landstingsförbundet lagt in att en

kontrollstation skall finnas i syfte att analysera

hur läkemedelskostnaderna har utvecklats.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för år 2003 till anslag 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånen anvisar 1 900 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit (yrkande 2).

Motionärerna anför att deras förslag på

läkemedelsområdet sammantaget medför en successiv

minskning av kostnaderna under de närmaste åren,

samtidigt som skyddet för de mest utsatta

förbättras. I motion So281 av Chris Heister m.fl.

(m) finns bl.a. följande yrkanden. I yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om marknadsmässiga

principer på läkemedelsområdet. Motionärerna anför

att de nya subventionsreglerna innebär en

tvångssänkning av priserna. Redan etablerade

läkemedel gynnas och nya missgynnas.

Förutsättningarna för en mångfald av läkemedel som

konkurrerar med varandra undergrävs. I yrkande 7

begärs ett tillkännagivande om utbyte av läkemedel

på apotek. Det nyligen införda utbytestvånget

innebär enligt motionärerna risk för förvirring,

feldosering, sämre följsamhet till doseringen och

därmed sämre effekt och mer kassation. En orolig

patient blir lätt en samhällskostnad genom att

behovet av insatser ökar, heter det i motionen.

Vidare begärs i yrkande 11 ett tillkännagivande om

frikoppling av subvention från handelspriset. I

yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om ett

förbättrat högkostnadsskydd. Motionärerna anför att

en frivillig försäkring bör införas som skall

administreras av försäkringskassan. Förslaget

innebär en premie på 1200 kr per år. Den som väljer

att inte ansluta sig till försäkringen omfattas i

stället av ett likviditetsskydd på 1 500 kr. Därtill

betalar man även en expeditionsavgift i

storleksordningen 25 kr för varje recept.

Motionärerna begär i yrkande 15 ett tillkännagivande

om subventionering av läkemedel vid

förskrivningstillfället. Motionärerna anför att

faran med de nya kriterierna för subvention av

läkemedel är att bedömningen kommer att ske utifrån

rent teoretiska grunder som inte tar hänsyn till den

enskilde patientens egenart eller det förhållandet

att ett läkemedel visar sig ha andra

indikationsområden än de ursprungliga. I yrkande 17

begärs ett tillkännagivande om marknadslösningarnas

betydelse för användning av generika och

parallellimporterade läkemedel. Motionärerna anför

att en ökad användning av generika och

parallellimporterade läkemedel ger bättre

möjligheter till priskonkurrens som kan hejda

läkemedelsförmånens kostnadsökning utan att riskera

otrygghet för patienterna. Vidare begärs i yrkande

18 ett tillkännagivande om ökad receptfrihet.

Motionärerna anför att subventionskostnaden skulle

minska väsentligt med en 20-procentig andel

receptfria läkemedel samtidigt som möjligheterna

till egenvård blir bättre. I yrkande 20 begärs ett

tillkännagivande om fri prissättning på läkemedel.

Enligt motionärerna är goda incitament för

läkemedelsindustrin en förutsättning för att

utvecklingen skall gå framåt. För att garantera att

forskningskostnader betalas är en fri prissättning

att föredra framför ett prisregleringssystem.

Slutligen begärs i yrkande 21 ett tillkännagivande

om behovet av ekonomiska incitament för att öka

användningen av startförpackningar. Motionärerna

anför att det i dag innebär en extrakostnad för

konsumenten att inleda en behandling med

startförpackning. Ekonomiska incitament bör därför

införas som inte gör det oförmånligt att först hämta

ut en provförpackning inför en längre

läkemedelsbehandling.

I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen för år 2003 till anslaget 13:2 Bidrag

för läkemedelsförmånen anvisar 300 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit (yrkande 15

delvis). Motionärerna anför att man avser att sätta

in åtgärder för att minska läkemedelskostnaderna.

Ett likalydande yrkande framförs i motion Sf377 av

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) (yrkande 8

delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har så sent som i mars innevarande år

ställt sig bakom regeringens förslag till lag om

läkemedelsförmåner m.m. (bet. 2001/02:SoU10 De nya

läkemedelsförmånerna, rskr. 2001/02:194). Lagen

trädde i kraft den 1 oktober 2002. Som en följd av

lagen har en ny ordning införts för det offentliga

subventionssystemet rörande läkemedel. Vidare har en

självständig nämndmyndighet -

Läkemedelsförmånsnämnden - inrättats med uppgift att

ansvara för beslut rörande subventionering och

prisreglering i fråga om läkemedel och andra varor

som ingår i läkemedelsförmånerna. Utskottet har inte

ändrat uppfattning i frågan och kan därför inte

ställa sig bakom motion So281 (m) yrkandena 2, 7,

11, 12, 15, 17, 18, 20 och 21. Motionsyrkandena

avstyrks. Utskottet tillstyrker därmed regeringens

förslag till medelsanvisning och avstyrker

motionerna Fi232 (fp) yrkande 15 delvis, So466 (m)

yrkande 2 och Sf377 (fp) yrkande 8 delvis.

Bidrag till hälso- och sjukvård

(13:3)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med bifall till ett

motionsyrkande från s, v och mp fastställa

anslaget 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård

till 287 095 000 kr. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

vidare avslå ett motionsyrkande om vissa

grupper av flerhandikappade. Utskottet

hänvisar bl.a. till att regeringen inrättat

ett projekt för den högspecialiserade vården.

Riksdagen bör också avslå ett motionsyrkande

om utveckling genom den s.k.

Dagmaröverenskommelsen. Jämför reservation 1

(fp).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 101 095 000 kr

anvisas under anslag 13:3 Bidrag till hälso- och

sjukvård.

Från anslaget har utbetalats statsbidrag till

landstingen i enlighet med de årliga

överenskommelser som träffats mellan regeringen och

Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

hälso- och sjukvården (den s.k.

Dagmaröverenskommelsen). Vidare betalas från

anslaget ersättningar för vissa kostnader och

förluster som uppkommit på grund av

myndighetsingripanden för att förhindra smittsam

sjukdom. Vissa kostnader enligt

smittskyddsförordningen (1989:301) betalas också

från detta anslag, liksom kostnader för

patientförsäkring och vissa skadeersättningar. I

anslaget ingår stöd till nationellt

utvecklingsarbete inom vården och omsorgen. För 2001

och 2002 har även ersättning till Dopingjouren

ingått.

Vid beräkningen av anslaget för 2003 har detta

minskats med ytterligare 125 miljoner kronor som en

delvis finansiering av insatserna enligt

propositionen om avgifter inom äldre- och

handikappomsorg (prop. 2000/01:149).

Anslaget har vidare minskats med ca 186 miljoner

kronor, medel som ingått i den s.k. Dagmaröverens-

kommelsen, som en delvis finansiering av arbetet mot

ohälsa som närmare beskrivs under utgiftsområde 10

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp. Detta

medför att vissa specialdestinerade medel till

hälso- och sjukvården som tidigare utbetalats från

detta anslag dras in. Samtidigt ges den

landstingskommunala sektorn genom andra åtgärder som

aviseras i denna budgetproposition ett ökat

resursutrymme, genom förlängningen av

sysselsättningsstödet till 2003, vilket beräknas

uppgå till ca 3 miljarder kronor 2003, och

förlängningen av överföringen av statliga medel

("200-kronan") till 2003, som beräknas uppgå till ca

1,3 miljarder kronor. Regeringen bedömer att

landstingen mot bakgrund av det ökade resursutrymmet

ges förutsättningar att under 2003 fortsätta med

vissa gemensamma utvecklingsinsatser som tidigare

finansierats med specialdestinerade medel. Till

dessa insatser hör bl.a. arbetet för att stärka

patientens ställning, IT-utvecklingen i hälso- och

sjukvården, databasen Väntetider i vården,

Infomedica och nationella informationsinsatser om

organdonation.

I och med att Läkemedelsförmånsnämnden inrättas

föreslås att ett nytt anslag, 13:7

Läkemedelsförmånsnämnden, anvisas fr.o.m. 2003. Till

det nya anslaget överförs 40 miljoner kronor från

detta anslag 2003 och 59 miljoner kronor fr.o.m. med

2004.

Som delvis finansiering av verksamheten vid

Dopingjouren vid Huddinge sjukhus överförs

750 000 kr från detta anslag fr.o.m. 2003 till

anslag 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska

åtgärder, inom politikområde Folkhälsa.

Ett syfte med den nationella handlingsplanen för

utveckling av hälso- och sjukvården är att förstärka

primärvården så att den kan utvecklas till en väl

fungerande bas i hälso- och sjukvården. För att

bidra till detta har ett familjemedicinskt institut

inrättats med uppgift att stärka

kunskapsutvecklingen inom området. Regeringen har

därför under anslaget avsatt 20 miljoner kronor för

vardera av åren 2002-2004. Statskontoret skall

utvärdera verksamheten. Utvärderingen skall ligga

till grund för överläggningar mellan staten, Svenska

Kommunförbundet och Landstingsförbundet om

institutets fortsatta verksamhet och finansiering

för tiden efter 2004.

Vid beräkningen av detta anslag har 2 miljoner

kronor avsatts för Socialstyrelsens arbete med

prioriteringar inom hälso- och sjukvården för 2003.

Inom anslaget beräknas också ca 4,9 miljoner kronor

avsättas för stöd till nationellt utvecklingsarbete

inom vården och omsorgen. Vidare beräknar regeringen

51,2 miljoner kronor till bidrag inom

hjälpmedelsområdet samt 424 000 kr till kostnader

för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.

Inom föreslagen anslagsram ryms även ca 9,4 miljoner

kronor som finansiering av vissa kostnader för

läkemedel m.m. enligt smittskyddsförordningen

(1989:301) vid behandling av samhällsfarlig sjukdom.

Dessutom avser regeringen att årligen fram t.o.m.

2004 stödja dels Vidarkliniken med 3 miljoner

kronor, dels Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa

(Kilen) med 3,2 miljoner kronor. Slutligen föreslår

regeringen att ett stöd på 7 miljoner kronor

utbetalas till Rett Center i Jämtlands läns

landsting under 2003.

Såvitt gäller vårdgaranti anför regeringen (s. 36)

att det nu finns förutsättningar för att en enhetlig

nationell vårdgaranti skall kunna införas. Hela den

svenska sjukvården skall präglas av den s.k. 0-7-90-

regeln. Den innebär att patienten omedelbart skall

kunna komma i kontakt med primärvården, att man

skall erbjudas besök hos läkare i primärvården inom

maximalt 7 dagar samt att man skall erbjudas

behandling senast inom 90 dagar från det att behovet

har fastställts. Regeringens avsikt är att under

hösten 2002 föra diskussioner med

Landstingsförbundet om förutsättningarna för

införande av en sådan nationell vårdgaranti.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp)

yrkas att riksdagen till anslaget 13:3 Bidrag till

hälso- och sjukvård anvisar 186 miljoner kronor

utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 3).

Motionärerna anför att regeringen i

budgetpropositionen föreslår en minskning av de s.k.

Dagmarmedlen med 186 miljoner kronor. Enligt

motionärerna bör inte denna besparing genomföras.

Motionärerna hänvisar bl.a. till vikten av att

stärka patientens ställning samt till frågor om ett

nationellt informationssystem, kunskapsbaserad

sjukvård, informationsteknik, ett nationellt

kvalitetsregister och nationella

informationsinsatser om organdonation.

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas

att riksdagen för år 2003 till anslaget 13:3 Bidrag

till hälso- och sjukvård anvisar 1 980 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 3).

Motionärerna anför att en nationell vårdgaranti bör

införas som skall gälla alla medicinskt motiverade

dia-gnoser och vårdkedjans alla insatser. Även i

motionerna So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 1

och Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3

framförs yrkanden om vårdgaranti. Motionärerna anför

bl.a. att ingen skall behöva vänta mer än tre

månader på operation eller behandling efter det att

behovet fastställts. Klarar det egna landstinget

inte av att ge vård inom den tiden skall man kunna

få vården utförd hos ett annat landsting eller hos

en privat vårdgivare.

I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen för år 2003 till anslaget 13:3 Bidrag

till hälso- och sjukvård anvisar 750 miljoner kronor

utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 15

delvis). Motionärerna anför att medlen avsätts för

att finansiera införandet av en vårdgaranti.

Liknande yrkanden framförs i motion Sf377 av Bo

Könberg och Kerstin Heinemann (fp) (yrkande 8

delvis) och motion So437 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) (yrkandena 5 och 6). Motionärerna anför bl.a.

att vårdgarantin innebär en rätt att få vård senast

tre månader efter det att behovet fastslagits. Om

inte patientens hemlandsting klarar av att ge vård i

tid skall patienten ha rätt att på hemlandstingets

bekostnad få vård i ett annat landsting eller hos en

annan vårdgivare. Vidare skall vårdgarantin omfatta

alla medicinskt motiverade behandlingar och gälla

för alla åldrar.

(Ytterligare motioner om vårdgaranti behandlas nedan

under Nationell vårdgaranti 13:10, förslag till nytt

anslag).

Övriga motioner

I motion So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om statens ekonomiska

ansvar beträffande vissa grupper av flerhandikappade

och centrum med expertis om vissa små grupper med

speciella funktionshinder (yrkande 10). Motionärerna

anför att det för vissa små grupper med

funktionshinder inte är möjligt att ha expertis i

varje kommun eller landsting. Centrum med expertis

måste samlas på ett eller några få ställen i landet.

I motion So433 av Berit Högman (s) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

utveckling genom Dagmaröverenskommelsen och

stimulansbidrag för samverkan mellan

sjukvårdshuvudmän. Motionären anför att vård på lika

villkor över hela landet är ett nationellt intresse,

och staten bör därför även fortsättningsvis stödja

ett utvecklingsarbete inom strategiska områden.

Utskottets ställningstagande

Regeringen redovisar att en nationell vårdgaranti

skall införas och avser att inför detta föra

diskussioner med Landstingsförbundet. Utskottet ser

positivt på regeringens avsikt att föra diskussioner

med Landstingsförbundet om införandet av en

vårdgaranti.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

av stor vikt att insatserna för att minska ohälsan i

arbetslivet genomförs. Utskottet vidhåller sin

tveksamhet till den besparing på 186 miljoner kronor

som föreslås på de s.k. Dagmarmedlen (jfr

socialutskottets yttrande till finansutskottet över

ramen för utgiftsområde 9 för budgetåret 2003,

2002/03:SoU1y s. 5). Utskottet anser att dessa medel

krävs bl.a. för arbetet med att stärka patientens

ställning, för utvecklande av ett nationellt

informationssystem och för att säkra en

kunskapsbaserad hälso- och sjukvård. Resurserna

behövs också för att stimulera IT-utvecklingen inom

hälso- och sjukvården för att uppnå ett bättre

samspel mellan olika vårdnivåer, vårdgivare och

vårdenheter samt för nationella informationsinsatser

om organdonation. Utskottet föreslår således att

riksdagen med bifall till motion Fi230 (s, v, mp)

yrkande 3 fastställer anslaget till 287 095 000 kr.

Motionerna So298 (m) yrkande 1, So437 (fp) yrkandena

5 och 6, So466 (m) yrkande 3, Fi232 (fp) yrkande 15

delvis, Sf291 (m) yrkande 3 och Sf377 (fp) yrkande 8

delvis avstyrks.

Av propositionen framgår (s. 36) att regeringen

inrättat ett projekt för att göra en översyn av den

högspecialiserade vården. Syftet med översynen är

att komma till rätta med vissa problem samt att

skapa förutsättningar för en god utveckling och

effektiv resursanvändning. Utskottet utgår från att

eventuella brister i de nuvarande formerna för

samordning av den högspecialiserade vården mellan

landstingen belyses i detta sammanhang. Motion So362

(fp) yrkande 10 avstyrks med det anförda.

Utskottet delar uppfattningen i motion So433 (s)

om vikten av ett fortsatt utvecklingsarbete inom

strategiska områden. De s.k.

Dagmaröverenskommelserna innebär enligt utskottet

att en sådan utveckling understöds. Något

tillkännagivande från riksdagen är inte

erforderligt. Motionen avstyrks.

Statens beredning för medicinsk

utvärdering (13:4)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 13:4 Statens

beredning för medicinsk utvärdering.

Riksdagen bör därmed avslå ett motionsyrkande

om annan medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 38 675 000 kr

anvisas under anslag 13:4 Statens beredning för

medicinsk utvärdering.

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)

skall bidra till god kvalitet och effektiv

resursanvändning inom hälso- och sjukvården genom

att utvärdera och sprida kunskap om medicinsk

metodik. Syftet är att förse beslutfattare inom

hälso- och sjukvården med kunskapsunderlag för att

på så sätt bidra till att förbättra vårdens kvalitet

och kostnadseffektivitet. Regeringen anför att

anslagsnivån har justerats i syfte att begränsa

statlig konsumtion.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för år 2003 till anslaget 13:4 Statens

beredning för medicinsk utvärdering anvisar

10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit

(yrkande 4). Motionärerna anför att SBU:s verksamhet

har stor betydelse för sjukvårdens utveckling samt

att SBU:s rapporter är av god kvalitet och att

spridningen av dem ökat.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är den föreslagna

medelstilldelningen väl avvägd. Motion So466 (m)

yrkande 4 avstyrks.

Socialstyrelsen (13:6)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 13:6

Socialstyrelsen. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör bifalla det av

regeringen under anslaget begärda

bemyndigandet. Riksdagen bör vidare avslå

motionsyrkanden om tillsättande av en

äldreombudsman m.m. Utskottet hänvisar bl.a.

till att Socialstyrelsen tillförs medel för

att förstärka sin regionala tillsyn. Jämför

reservation 2 (kd).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 470 619 000 kr

anvisas under anslag 13:6 Socialstyrelsen.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget

13:6 Socialstyrelsen, under 2003 ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 10 000 000 kr

efter 2003.

Socialstyrelsen är nationell expert- och

tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård,

socialtjänst, tandvård, stöd och service till

funktionshindrade, hälsoskydd och smittskydd.

Myndigheten skall säkerställa och främja god hälsa,

social välfärd, omsorg och vård av hög kvalitet på

lika villkor för hela befolkningen. Vidare ingår

Socialstyrelsen i samverkansområdena Spridning av

allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och

radioaktiva ämnen samt Skydd, undsättning och vård.

Utgifterna under anslaget uppgick under 2001 till

drygt 445 miljoner kronor. Vid utgången av 2001

uppgick anslagssparandet till ca 54,4 miljoner

kronor. Anslagssparandet från 2001 beror i huvudsak

på att Socialstyrelsen det året tillfördes 43

miljoner kronor för informationsförsörjning,

verksamhetsuppföljning m.m. med anledning av den

nationella handlingsplanen för hälso- och

sjukvården. Dessa medel är emellertid avsedda att

användas under hela perioden 2001-2004. Från och med

2002 har därutöver 3 miljoner kronor per år

tillförts anslaget för detta ändamål.

Anslagssparandet avseende utvecklingsmedel inom

socialtjänsten kommer att förbrukas under 2002-2004.

Beroende på omprioriteringar i den statliga budgeten

minskades anslaget med 5,1 miljoner kronor på

tilläggsbudgeten i anslutning till 2002 års

ekonomiska vårproposition.

Inom ramen för regeringens satsning på

äldreskyddsombud tillförs Socialstyrelsen 4 miljoner

kronor per år fr.o.m. 2003 för att förstärka sin

regionala tillsyn inom vården och omsorgen om äldre.

Regeringen avser att senare återkomma med ett

uppdrag till länsstyrelserna och Socialstyrelsen med

riktlinjer och villkor för medlens närmare

användning samt anvisningar för uppföljning och

redovisning av resultat.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för år 2003 till anslaget 13:6

Socialstyrelsen anvisar 108 miljoner kronor mindre

än vad regeringen föreslagit (yrkande 5).

Motionärerna anför att tillsyn och kvalitetskontroll

på sjukvårdens område är av central betydelse för

att garantera patienternas säkerhet och välfärd. En

särskild medicinalstyrelse bör därför inrättas och

budgetmedel överföras från Socialstyrelsen till

detta ändamål.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen till anslaget 13:6 Socialstyrelsen

anvisar 24 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit (yrkande 29 delvis). Motionärerna

föreslår besparingar på ett antal myndigheters

administration, bl.a. Socialstyrelsens.

Förvaltningsanslagen bör minskas med 5 %.

I motion So518 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

yrkas att riksdagen till anslaget 13:6

Socialstyrelsen anvisar 50 miljoner kronor mindre än

vad regeringen föreslagit (yrkande 3 delvis).

Motionärerna föreslår besparingar på några

myndigheters administration, bl.a. Socialstyrelsens.

Övriga motioner

I motion So460 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om tillsättande av en

äldreombudsman med uppgift att verka för

förbättringar i de äldres förhållanden (yrkande 3).

I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om

tillsynsmyndighet i äldreomsorgen. Motionärerna

anför att tillsynen över äldreomsorgen bör skötas av

Socialstyrelsen. Vidare begärs i motion So417 av

Ulrik Lindgren och Chatrine Pålsson (kd) ett

tillkännagivande om att utvidga

äldreombudsmannaskapet till att omfatta hela

socialtjänsten. Motionärerna anför att en

motsvarighet till äldreombudsman skulle kunna

underlätta enskildas kontakter med socialtjänsten.

I motion So503 av Inger Nordlander (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en utvecklad

nationell samordning av tillsynen av vård och omsorg

för äldre. En sådan uppgift bör enligt motionären

övervägas i samband med införandet av de nya

äldreskyddsombuden.

Utskottets ställningstagande

I ett par av motionerna föreslås besparingar i

Socialstyrelsens administration. Av propositionen

framgår att Socialstyrelsen under 2001 har präglats

av ett omställningsarbete inom personalområdet samt

att regeringen bedömer att dessa förändringar

genomförts på ett förtjänstfullt sätt. Utskottet

delar denna bedömning och tillstyrker den föreslagna

medelstilldelningen. Utskottet tillstyrker att

riksdagen bemyndigar regeringen att under 2003 för

anslaget ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på

10 000 000 kr efter 2003. Motionerna So466 (m)

yrkande 5, So509 (kd) yrkande 29 delvis och So518

(c) yrkande 3 delvis avstyrks. Utskottet återkommer

nedan till anslaget rörande Medicinalstyrelse.

Utskottet ser positivt på att Socialstyrelsen

tillförs medel för att förstärka sin regionala

tillsyn inom vården och omsorgen av äldre. Vidare

konstaterar utskottet att regeringen avser att

återkomma med ett uppdrag till länsstyrelserna och

Socialstyrelsen med riktlinjer och villkor för

medlens närmare användning samt anvisningar för

uppföljning och resultat. Riksdagen bör därför inte

ta något initiativ med anledning av motionerna So417

(kd), So460 (kd) yrkandena 3 och 10 och So503 (s).

Motionerna avstyrks.

Läkemedelsförmånsnämnden (13:7)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 13:7

Läkemedelsförmånsnämnden. Riksdagen bör

därmed avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 39 720 000 kr

avsätts under anslag 13:7 Läkemedelsförmånsnämnden.

En ny lag om läkemedelsförmåner m.m. har trätt i

kraft den 1 oktober 2002. I samband med detta har en

ny självständig myndighet inrättats,

Läkemedelsförmånsnämnden. Den nya myndighetens

uppgift är att ansvara för beslut om subventionering

och prisreglering av läkemedel och andra varor som

ingår i läkemedelsförmånerna. Tidigare ansvarade

Riksförsäkringsverket (RFV) för att fastställa pris

på läkemedel. Den uppgiften har nu övertagits av

Läkemedelsförmånsnämnden. Nämnden skall även göra en

systematisk genomgång av det läkemedelssortiment som

fanns när reformen trädde i kraft. För att nämndens

beslut skall bidra till en rationell och

kostnadseffektiv läkemedelsanvändning i samhället

måste arbetet med att följa upp och utvärdera

fattade beslut och deras konsekvenser på

läkemedelsförbrukningen få en framskjuten plats.

Myndigheten måste också fortlöpande inhämta

information om den allmänna utvecklingen på

läkemedelsområdet i vid bemärkelse. Därtill skall

myndigheten bedriva en bred informationsverksamhet

samt utfärda föreskrifter. Myndigheten skall också

följa utvecklingen i andra länder och ta vara på

erfarenheterna därifrån.

En preliminär internbudget utvisar att myndigheten

snabbare än väntat kommer att ha en fullt utbyggd

verksamhet. Medelsbehovet för 2003 beräknas

överstiga tilldelat anslag för året med 3 miljoner

kronor, vilket dock täcks av förväntat

anslagssparande för 2002 på anslaget 13:3 Bidrag

till hälso- och sjukvård. Anslagsnivån har justerats

i syfte att begränsa statlig konsumtion.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget att för budgetåret 2003

anvisa medel till anslag 13:7

Läkemedelsförmånsnämnden (yrkande 6). Motionärerna

anför att Läkemedelsförmånsnämnden är överflödig.

Enligt motionärerna bör läkemedelssubventionens

beräkning frikopplas från preparatens verkliga

handelspris. Beslut om subventionering bör avgöras

vid förskrivningstillfället vid mötet mellan läkare

och patient. Även i motion So281 av Chris Heister

m.fl. (m) begärs att Läkemedelsförmånsnämnden

avskaffas (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Som ovan anförts har utskottet så sent som i mars

innevarande år ställt sig bakom regeringens förslag

till lag om läkemedelsförmåner m.m. (bet.

2001/02:SoU10 De nya läkemedelsförmånerna, rskr.

2001/02:194). Som en följd av lagen har en

självständig nämndmyndighet -

Läkemedelsförmånsnämnden - inrättats med uppgift att

ansvara för beslut rörande subventionering och

prisreglering i fråga om läkemedel och andra varor

som ingår i läkemedelsförmånerna. Utskottet har inte

ändrat uppfattning i denna fråga. Utskottet

tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen.

Motionerna So281 (m) yrkande 1 och So466 (m) yrkande

6 avstyrks.

Medicinalstyrelse (13:8, förslag

till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 13:8 Medicinalstyrelse.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget Medicinalstyrelsen anvisar

108 miljoner kronor (yrkande 7). Motionärerna anför

att ett inrättande av en särskild medicinalstyrelse

innebär en ytterligare förstärkning av den oberoende

tillsynen på området. Medicinalstyrelsen skall

utnyttja resurser som finns i nuvarande

Socialstyrelsen. Budgetmedel skall därför överföras

från Socialstyrelsen till ett nytt anslag. Även i

motion So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) framförs ett

yrkande om att en oberoende tillsynsverksamhet bör

skapas på sjukvårdens område (yrkande 12).

Bakgrund

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag

om inrättande av en statlig medicinalstyrelse, se

betänkandena 1993/94:SoU20, 1994/95:SoU15,

1997/98:SoU12, 1998/99:SoU1, 1999/2000:SoU1,

2000/01:SoU1 och 2001/02: SoU1. Utskottet har vid

samtliga tillfällen avslagit motioner om in-rättande

av en medicinalstyrelse.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning att en statlig

medicinalstyrelse inte bör inrättas. Motionerna

So298 (m) yrkande 12 och So466 (m) yrkande 7

avstyrks.

Stimulansbidrag för psykiatrin

(13:9, förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 13:9 Stimulansbidrag för psykiatrin.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget Stimulansbidrag för

psykiatrin anvisar 200 miljoner kronor (yrkande 8).

Motionärerna anför att många psykiskt

funktionshindrade har en passiv och sysslolös

tillvaro eftersom arbetsinriktad rehabilitering

saknas.

Bakgrund

Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:SoU1 ett

motionsyrkande med förslag om inrättande av ett

stimulansbidrag för psykiatrin. Utskottet

konstaterade att vården och omsorgen kommer att

tillföras ekonomiska resurser de närmaste åren och

att psykiatrin är ett av de områden som särskilt

kommer att prioriteras samt att utskottet inte ansåg

att det fanns något skäl att inrätta ett nytt anslag

på det aktuella området.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan återigen konstatera att vården och

omsorgen kommer att tillföras ekonomiska resurser de

närmaste åren och att psykiatrin är ett av de

områden som särskilt kommer att prioriteras.

Utskottet vidhåller att det inte finns något skäl

att inrätta ett nytt anslag på det aktuella området.

Motion So466 (m) yrkande 8 avstyrks.

Nationell vårdgaranti (13:10,

förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 13:10 Nationell vårdgaranti.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen för år 2003 till anslaget Nationell

vårdgaranti anvisar 2 miljarder kronor (yrkande 29

delvis). Även i yrkande 3 framförs ett yrkande om

vårdgaranti. Motionärerna anför att den nationella

vårdgarantin skall omfatta alla medicinskt

motiverade behandlingar och vara fullt genomförd

inom två år. Vidare skall garantin innebära att

kontakt skall garanteras med primärvården samma dag

som kontakten tas. Garantin skall också innebära

besök hos distrikts- eller husläkare senast inom fem

dagar efter att kontakten tagits. Då garantin är

genomförd skall denna tid vara 48 timmar.

Vårdgarantin skall vidare innebära besök hos

specialist inom två månader. Vårdgarantin skall

slutligen innebära rätt till behandling inom tre

månader efter det att beslut om sådan fattats. Även

i motion Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd) framställs

ett yrkande om vårdgaranti (yrkande 13).

I motion So518 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

yrkas att riksdagen till anslaget Nationell

vårdgaranti för år 2003 anvisar 250 miljoner kronor

(yrkandena 1 och 3 delvis). Även i motion So443 av

Kenneth Johansson m.fl. (c) framställs ett yrkande

om vårdgaranti ( yrkande 18). Motionärerna anför

bl.a. att vårdgarantin skall innebär att alla har

rätt att få vård inom tre månader efter det att

behovet fastslagits. Vidare anförs att kravet att

hälso- och sjukvård skall ges i tid bör skrivas in i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Vårdgarantin

bör omfatta prioriteringsgrupp 2 och 3. Patienter

inom prioriteringsgrupp 1 skall alltid ha företräde

till vård genom akutsjukvård eller på annat sätt.

Utskottets ställningstagande

Som ovan anförts under anslag 13:3 Bidrag till

hälso- och sjukvård redovisar regeringen att en

nationell vårdgaranti skall införas och avser att

inför detta föra diskussioner med

Landstingsförbundet. Utskottet ser positivt på

regeringens avsikt att föra diskussioner med

Landstingsförbundet om införandet av en vårdgaranti.

Utskottet anser emellertid inte att det finns skäl

att inrätta ett nytt anslag på området. Motionerna

So443 (c) yrkande 18, So509 (kd) yrkandena 3 och 29

delvis, So518 (c) yrkandena 1 och 3 delvis och Sf335

(kd) yrkande 13 avstyrks.

Forskning i palliativ vård (13:11,

förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 13:11 Forskning i palliativ vård.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen för år 2003 till anslaget Forskning i

palliativ vård anvisar 35 miljoner kronor (yrkande

29 delvis). Motionärerna anför att kommittén om vård

i livets slutskede kunde konstatera att vården i

livets slutskede har stora brister. I yrkande 17

begärs ett tillkännagivande om forskning i palliativ

medicin. Forskning och utbildning i palliativ

medicin är svagt utvecklade områden, anförs det. I

motionen begärs också ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om god vård i livets slutskede

(yrkande 16). Motionärerna anför att en värdig vård

i livets slutskede omfattar flera aspekter på det

lidande och den smärta som döendet kan föra med sig

och att det förutom rent fysiska behov även finns

psykiska, sociala och existentiella behov.

Bakgrund

Kommittén om vård i livets slutskede överlämnade i

januari 2001 slutbetänkandet Döden angår oss alla -

värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6).

Betänkandet bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om att

riksdagen, efter förslag av ett

enigt utskott, ställt sig bakom

riktlinjer för prioriteringar inom

hälso- och sjukvården (prop.

1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14,

rskr. 1996/97:186) samt att det av

dessa riktlinjer framgår att

palliativ vård och vård i livets

slutskede tillhör prioriteringsgrupp

1. Kommittén om vård i livets

slutskede överlämnade vidare i

januari 2001 slutbetänkandet Döden

angår oss alla - värdig vård vid

livets slut (SOU 2001:6). I

betänkandet, som nu bereds i

Regeringskansliet, berörs flera av

de frågor som motionärerna tar upp.

Enligt utskottets mening bör

riksdagen avvakta regeringens

kommande förslag på området. Skäl

saknas att initiera ett nytt anslag.

Motion So509 (kd) yrkandena 16, 17

och 29 delvis avstyrks.

Hälsonät (13:12, förslag till nytt

anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 13:12 Hälsonät.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So518 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslaget Hälsonät anvisar 25

miljoner kronor (yrkandena 2 och 3 delvis).

Motionärerna vill satsa på ett hälsonät som knyter

samman alla vårdcentraler, äldreboenden, stora och

små sjukhus samt gör det möjligt för alla som

arbetar inom hälso- och sjukvården att kommunicera

med varandra för konsultation och utbildning. Även i

motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) framförs

ett yrkande om hälsonät (yrkande 41).

Propositionen

I budgetpropositionen anförs att regeringen i

propositionen Ett informationssamhälle för alla

(prop. 1999/2000:86) gjorde bedömningen att en

utökad satsning bör göras för att med hjälp av IT-

stöd utveckla och förnya hälso- och sjukvården.

Vidare konstaterade regeringen att det är angeläget

att förutsättningarna för en nationellt breddad

användning av telemedicin klargörs.

Telemedicin/televård är ett av de viktigare

kommunikationsmedlen i vården och kan medföra stora

möjligheter till effektivisering. Genom att utveckla

en gemensam infrastruktur för IT i hälso- och

sjukvården kan informationsutbytet mellan olika

vårdgivare och vårdnivåer bli effektivare. Men även

för sjukvårdens personal och patienter och deras

anhöriga kan olika IT-lösningar vara till stor

nytta.

I november 2000 tillsatte regeringen en

arbetsgrupp vars uppdrag var att föreslå strategier

för att bredda användningen av IT och telemedicin

inom vården. Arbetsgruppen överlämnade i januari

2002 sin rapport, Vård IT-iden (Ds 2002:3). I

rapporten lämnas ett antal olika förslag och

synpunkter på vad som behöver göras för att driva på

IT-utvecklingen inom vården. Bland annat föreslås

att ett samlat strategi- och åtgärdsprogram tas fram

för att bredda användningen av telemedicin.

Rapporten har remissbehandlats och bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Bakgrund

Utskottet har i betänkandena 2000/01:SoU1 och

2001/02:SoU1 behandlat motionsyrkanden om att

inrätta ett hälsonät. Motionsyrkandena har avslagits

med hänsyn till att det pågår ett aktivt arbete på

olika nivåer med dessa frågor och att skäl saknats

att inrätta ett nytt anslag.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan bereds rapporten Vård IT-iden

(Ds 2002:3) i Regeringskansliet. I rapporten

föreslås att ett samlat strategi- och åtgärdsprogram

tas fram för att bredda användningen av telemedicin.

Enligt utskottets uppfattning bör denna beredning

inte föregripas. Skäl saknas att initiera ett nytt

anslag. Motionerna So443 (c) yrkande 41 och So518

(c) yrkandena 2 och 3 delvis avstyrks.

Övrig medelsanvisning

Regeringens förslag till medelsanvisning under

anslaget 13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

har inte mött någon erinran i form av motioner.

Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelsanvisningen.

Förslag till regeländring

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om

läkemedelsförmåner m.m.

Utskottet tillstyrker den föreslagna regeländringen.

Övriga frågor inom politikområdet

Försäkringsbolagens läkare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden angående

tillsynen av försäkringsbolagens läkare.

Utskottet förutsätter att regeringen

skyndsamt låter denna fråga bli föremål för

en översyn.

Motioner

I motion So359 av Chatrine Pålsson och Ragnwi

Marcelind (kd) begärs ett tillkännagivande om att

Socialstyrelsen även skall ha tillsynsansvar över

försäkringsbolagens sakkunnigläkare (yrkande 1).

Motionärerna anför att sakkunnigläkare varken är

behandlande eller journalskrivande och därmed faller

utanför Socialstyrelsens tillsynsmöjligheter med den

lagstiftning som finns i dag. Trots detta kan en

sakkunnigläkares beslut ha livsavgörande betydelse

för den skadelidande, anförs det. Även i motionerna

So409 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson

(v), L278 av Viviann Gerdin (c) yrkandena 3 och 5,

L279 av Kerstin-Maria Stalin (mp) yrkande 3 och

So500 av Kenth Högström (s) framställs yrkanden om

försäkringsbolagens sakkunnigläkare.

Bakgrund och tidigare behandling

Lagutskottet behandlade i betänkande 2001/02:LU10

frågan om försäkringsbolagens läkare. Utskottet

anförde (s. 26) att det enligt utskottets mening

kunde finnas skäl att närmare belysa och överväga

rutinerna för hur försäkringsbolagen bedömer den

medicinska utredningen och hur värderingen i

skaderegleringen sker av de bedömningar som görs av

försäkringsbolagets läkare och den behandlade

läkaren. Utskottet anförde vidare att det utgick

från att sådana överväganden skulle komma till stånd

inom regeringen.

Socialministern har i ett frågesvar den 26 juni 2002

anfört följande.

Chatrine Pålsson har frågat mig om regeringen

avser att vidta åtgärder för att förbättra

tillsynen över sakkunnigläkares bedömningar.

Jag har inte fått någon information som tyder

på att det är vanligt förekommande att

sakkunnigläkare som arbetar för försäkringsbolag

utformar intyg och utlåtanden på ett otillbörligt

sätt. Emellertid kan det innebära problem att

Socialstyrelsen inte har ett klart tillsynsansvar

på detta område varför denna fråga kommer att bli

föremål för en översyn.

Enligt uppgift från Socialdepartementet har beslut

inte fattats om i vilken form frågan skall ses över.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det

kan innebära problem att Socialstyrelsen inte har

ett klart tillsynsansvar när det gäller

försäkringsbolagens läkare. Utskottet förutsätter

att regeringen skyndsamt låter denna fråga bli

föremål för en översyn. Motionerna So359 (kd)

yrkande 1, So409 (v), So500 (s), L278 (c) yrkandena

3 och 5 samt L279 (mp) yrkande 3 får anses

tillgodosedda med det anförda.

Tatuering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

tatuering m.m. Utskottet hänvisar till

pågående arbete vid Socialstyrelsen.

Motion

I motion So493 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

piercing, "bodymodification" och tatuering.

Motionärerna anför att piercing och tatuering blivit

allt vanligare, främst bland ungdomar. Vidare anförs

att den senaste trenden inom kroppssmyckning är s.k.

bodymodification, som innebär att en snitt skärs i

huden där ett föremål av plast eller metall

placeras. Enligt motionärerna bör det av hälsoskäl

inte vara tillåtet att utföra piercing,

"bodymodification" eller tatuering på minderårig

utan att godkännande lämnats av dennes

vårdnadshavare.

Bakgrund

Utskottet har tidigare behandlat motioner med

yrkanden om åldersgräns för tatuering och piercing

på minderåriga m.m. I betänkande 1997/98:SoU22

återges delar av Socialstyrelsens allmänna råd

1995:3 Yrkesmässig hygienisk behandling (s. 17).

Utskottet behandlade senast en motion på området i

betänkande 2001/02:SoU1. Utskottet vidhöll sin

uppfattning att verksamhet med piercing och

tatuering visserligen kan skapa problem men att

Socialstyrelsen och Läkemedelsverket får förutsättas

följa utvecklingen och vid behov initiera

erforderliga åtgärder. Ifrågavarande motion

avstyrktes.

Från Socialstyrelsen har inhämtats att det vid

styrelsen för närvarande pågår ett arbete med

framtagande av ett s.k. branschfaktablad som

innehåller råd om piercing, tatuering och

"bodymodification".

Utskottets ställningstagande

Utskottet har erfarit att det vid

Socialstyrelsen pågår ett arbete med

framtagande av ett s.k. branschfaktablad

som innehåller råd om piercing, tatuering

och "bodymodification". Något initiativ

från riksdagens sida behövs därför för

närvarande inte. Motion So493 (s)

avstyrks.

Politikområde Folkhälsa

Insatser mot aids (14:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 14:1 Insatser

mot aids. Riksdagen bör därmed avslå ett

motionsyrkande om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör vidare avslå motioner

om åtgärder för hiv/aids-prevention, främst

med hänvisning till att en särskild utredare

har förordnats att göra en översyn av

samhällets insatser på området.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 58 122 000 kr

anvisas under anslag 14:1 Insatser mot aids.

Anslaget disponeras av Statens folkhälsoinstitut.

Medlen skall användas för insatser mot hiv/aids.

Institutet skall samverka med Smittskyddsinstitutet,

Socialstyrelsen, smittskyddsläkarna och

Landstingsförbundet och stimulera till regionala och

lokala aktiviteter. De största stöden lämnas till

Noaks Ark-Röda korset, RFSL och RFSU. Ekonomiskt

stöd lämnas också direkt till de hivsmittades

frivilligorganisationer på riksnivå. Från anslaget

48:2 Särskilda insatser i vissa kommuner och

landsting under utgiftsområde 25 kommer särskilda

medel tillfälligt att utbetalas även 2003 för

hivpreventivt arbete i storstadsregionerna.

I juni 2001 hölls en särskild session om hiv/aids

i FN:s generalförsamling. För att följa upp de

beslut som då fattades med beslut på nationell nivå

har regeringen tillkallat en särskild utredare med

uppdrag att göra en samlad översyn av samhällets

insatser mot hiv/aids. Utredarens huvuduppgift är

att lämna förslag till en nationell handlingsplan i

syfte att begränsa spridningen och konsekvenserna av

hiv/aids. Utredaren skall bl.a. utvärdera de

insatser som vidtas inom ramen för de särskilda

statliga medel som avsatts för insatser mot

hiv/aids. Mot bakgrund av ovanstående skall

utredaren lämna förslag till framtida inriktning av

medlen under anslaget 14:1 Insatser mot aids och

till hur medlen skall administreras. Uppdraget skall

redovisas den 31 januari 2004.

Regeringens bedömning är att de förebyggande

insatser som gjorts med de medel som tillförts

anslaget har bidragit till att Sverige lyckats hålla

hiv/aids-epidemin på en mycket låg nivå med

internationella mått mätt. Under året har en rad

insatser vidtagits för att komma till rätta med det

ökade antalet fall av hiv/aids och andra sexuellt

överförbara sjukdomar. Det arbete som Statens

folkhälsoinstitut bedriver i samverkan med berörda

myndigheter och andra aktörer för att utveckla det

nationella förebyggande arbetet av hiv/aids och

andra sexuellt överförbara sjukdomar har regeringens

fortsatta stöd. Statens folkhälsoinstitut skall även

fortsättningsvis samarbeta med intresseorganisa-

tionerna i det preventiva arbetet.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:1 Insatser mot aids

anvisar 75 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit (yrkande 9). Motionärerna anser att

satsningarna på arbetet mot hiv/aids måste öka i

stället för att stagnera eller urholkas och vill

därför satsa ytterligare 75 miljoner kronor årligen

för att bl.a. kunna säkerställa ett fortsatt kraft-

fullt hivpreventivt arbete.

Övriga motioner

I motion So224 av Birgitta Carlsson och Viviann

Gerdin (båda c) yrkas tillkännagivande om vikten av

att ha ett samlat anslag från staten för att bedriva

kampen mot hiv/aids i regioner och landsting

(yrkande 3). Motionärerna anför att hiv/aids i dag

inte bara är ett storstadsproblem utan att det finns

över hela landet. Dessutom begärs tillkännagivande

om att det krävs en ny bred informationskampanj om

riskerna för att drabbas av sexuellt överförbara

sjukdomar (yrkande 5). Motionärerna pekar på att

andelen personer drabbade av sexuellt överförbara

sjukdomar har ökat.

I motion So422 av Börje Vestlund m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om vikten av att staten har kvar

det övergripande ansvaret för en framgångsrik

hivprevention. Motionärerna anför att ett av de

starkaste argumenten för att staten också i

framtiden skall ha det övergripande ansvaret för

detta område är att, för det fall ansvaret läggs ut

på kommuner och landsting, medel vars avsikt är att

finansiera hivpreventiva åtgärder kan komma att

användas till andra angelägna ändamål om den

enskilda kommunen eller landstinget kanske endast

har en mycket liten grupp som befinner sig i

riskzonen.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade motioner om hiv/aids-prevention

även vid beredningen av förra årets

budgetproposition, betänkande 2001/02:SoU1 (s. 97

f.). Utskottet avstyrkte motionerna, bl.a. med

hänvisning till att den handlingsplan som Statens

folkhälsoinstitut tagit fram för att ytterligare

förhindra spridning av hiv/aids kan komma att

förstärka det förebyggande arbetet. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2001/02:94 och 95).

Utskottets ställningstagande

Den av regeringen föreslagna medelsanvisningen är

väl avvägd och tillstyrks därför. Motion So466 (m)

yrkande 9 avstyrks.

Utskottet konstaterar att en särskild utredare har

förordnats för att göra en samlad översyn av

samhällets insatser mot hiv/aids (S 2002:11).

Utredaren skall utvärdera de tidigare insatserna och

lämna förslag till en nationell handlingsplan i

syfte att begränsa spridningen och konsekvenserna av

sjukdomen. Utredaren skall också lämna förslag till

framtida inriktning av medlen under anslaget.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den

31 januari 2004. Utskottet ser mycket positivt på

detta utredningsarbete liksom på det arbete som

Statens folkhälsoinstitut bedriver i samverkan med

berörda myndigheter och andra aktörer för att

utveckla det nationella förebyggande arbetet av

hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

Det finns även skäl att betona att information om

hiv/aids till såväl allmänheten som särskilda

riskgrupper är av stort värde. Sammanfattningsvis

anser utskottet att ett omfattande arbete bedrivs på

flera fronter. Resultatet härav bör avvaktas. Något

initiativ från riksdagens sida behövs därför inte.

Motionerna So224 (c) yrkandena 3 och 5 samt So422

(s) avstyrks.

Statens folkhälsoinstitut (14:4)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av

regeringen under anslaget begärda

bemyndigandet. Riksdagen bör också, främst i

avvaktan på regeringens kommande förslag med

anledning av en aviserad proposition på

folkhälsoområdet avslå motionsyrkanden

gällande dels behovet av undersökningar av de

klass- respektive könsmässiga

hälsoskillnaderna, dels rörande ungdomar och

sexualitet. Dessutom bör riksdagen, främst

med hänvisning till Statens

folkhälsoinstituts nya inriktning, avslå ett

motionsyrkande om institutets behandling av

homo- och bisexuellas samt transpersoners

livssituation. Riksdagen bör slutligen också

avslå en motion rörande kost, hälsa och

miljö. Jämför reservationerna 3 (v), 4 (fp,

v), 5 (kd) och 6 (v, mp).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 124 894 000 kr

anvisas under anslag 14:4 Statens folkhälsoinstitut.

Statens folkhälsoinstitut fick den 1 juli 2001 en

ny roll och nya uppgifter. Institutet skall ansvara

för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering

av insatser inom folkhälsoområdet, vara nationellt

kunskapscentrum för metoder och strategier på

området samt ansvara för övergripande tillsyn inom

alkohol-, narkotika- och tobaksområdena. Institutet

skall även kunna genomföra nationellt samordnade

insatser på folkhälsområdet efter beslut av reger-

ingen.

Regeringens bedömning är att institutet under året

gjort värdefulla insatser inom viktiga

folkhälsoområden och i väsentlig utsträckning

uppfyllt sina verksamhetsmål. Institutet har även på

ett förtjänstfullt sätt bistått regeringen med

expertkunskap och stöd i arbetet med att forma en

nationell folkhälsopolitik.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2003, i fråga om ramanslaget

14:4 Statens folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

medför utgifter på högst 40 000 000 kr efter 2003.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut anvisar 64 844 000 kr (yrkande

10). Motionärerna anför att det statliga

engagemanget kraftigt bör minska till förmån för

regionalt och lokalt folkhälsoarbete samt riktade

specialinsatser. Anslaget till Statens

folkhälsoinstitut bör därför successivt sänkas;

under år 2003 med knappt 60 miljoner kronor.

Inriktningen bör vara att Statens folkhälsoinstitut

är helt avvecklat vid utgången av år 2005.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut anvisar 6 miljoner kronor mindre

än regeringen föreslagit (yrkande 29 delvis).

Motionärerna föreslår besparingar och effektivise-

ringar av en rad myndigheters administration.

I motion So518 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut anvisar 8 miljoner kronor mindre

än regeringen föreslagit (yrkande 3 delvis).

Motionärerna föreslår besparingar inom administra-

tionen vid vissa myndigheter med sammanlagt 64

miljoner kronor (anslagen 13:6, 14:4 och 14:5).

Övriga motioner

I motion So448 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om att Statens folkhälsoinstitut

bör ges i uppdrag att fördjupat analysera den klass-

relaterade ohälsan (yrkande 2). Motionärerna anför

att de könsmässiga, ekonomiska och sociala

förhållandena skall vägas in i det offensiva arbetet

med folkhälsan. Vidare begärs ett tillkännagivande

om att Statens folkhälsoinstitut bör ges i uppdrag

att fördjupat analysera den ojämställda ohälsan

(yrkande 3). Motionärerna anför att särskilt

kvinnors situation bör beaktas ur ett folk-

hälsoperspektiv.

I motion MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om att Statens folkhälsoinstitut

bör få i uppdrag att se över sambanden mellan livs-

medelsproduktionens och livsmedelshanteringens

effekter på den slutliga produktens miljö- och

hälsopåverkan samt hur i detta sammanhang de nega-

tiva hälsoeffekterna kan motverkas (yrkande 13).

Motionärerna pekar på att det är svårt att räkna ut

vad samhället får betala för de kostrelaterade

sjukdomarna. Bara sjukvård och sjukfrånvaro orsakade

av övervikt beräknas till 6 miljarder kronor per år.

Det finns behov av en studie över relationen mellan

kost, hälsa och miljö.

I motion So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,

c, mp) begärs tillkännagivande om utvidgning av

Statens folkhälsoinstituts s.k. homosexuppdrag

(yrkande 6). Motionärerna anser att uppdraget bör

utvidgas till att omfatta även bisexuella och

transpersoner, ett HBT-uppdrag, samt att det

säkerställs att uppdraget inte enbart handlar om

hälsofrågor.

I motion So456 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas

tillkännagivande om forskning gällande samlevnad och

sexualitet i ett mångkulturellt sammanhang (yrkande

6). Motionärerna anför att ett mångkulturellt

samhälle ställer nya krav på synen på samlevnad och

sexualitet. Regeringen bör ta initiativ till en vid

och öppen dialog kring frågor om kultur, religion,

etnicitet, samlevnad och sexualitet. Motionärerna

begär även tillkännagivande om forskning gällande

pornografins inverkan på ungdomar (yrkande 7).

I motion So250 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkas

tillkännagivande om ungdomsmottagningarnas sex- och

samlevnadsrådgivning (yrkande 6). Motionärerna anför

att ungdomsmottagningarna behöver ge riktad

information, ha särskilda mottagningstider samt

samtalsgrupper i samverkan med högstadieskolor och

gymnasieskolor.

I motion So360 av Anneli Enochson (kd) begärs

tillkännagivande om att regeringen tillsätter en

utredning om hur barn påverkas av sexualiserade

bilder som de möter i samhället via TV, tidningar

och filmer (yrkande 9).

Bakgrund och tidigare behandling

Vid fjolårets behandling av budgetpropositionen,

betänkande 2001/02:SoU1, behandlades senast

motionsyrkanden rörande Statens folkhälsoinstitut,

ho-mo-, bi- och transfrågor samt ungdomar och

sexualitet (s. 98 f.). Motionerna avstyrktes, främst

med hänvisning till regeringens kommande förslag med

anledning av Nationella folkhälsokommitténs

slutbetänkande. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2001/02:94 och 95).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker

därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna

So466 (m) yrkande 10, So509 (kd) yrkande 29 (delvis)

och So518 (c) yrkande 3 (delvis).

Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar

regeringen att under år 2003, i fråga om ramanslaget

14:4 Statens folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska för-

pliktelser som inklusive tidigare åtaganden medför

utgifter på högst 40 000 000 kr efter år 2003.

Utskottet konstaterar liksom vid fjolårets

behandling av budgetpropositionen att en av Statens

folkhälsoinstituts huvuduppgifter skall vara att

ansvara för uppföljning och utvärdering av folkhälsa

och insatserna på folkhälsoområdet enligt den nya

roll som institutet har fått från den 1 juli 2001

(prop. 2000/01: 99, bet. 2000/01:SoU16, rskr.

2000/01:233). Uppföljningen och utvärderingen skall

ske ur ett målgruppsperspektiv och med fokus på

könsskillnader och socioekonomiska skillnader i

hälsa. Motion So448 (v) yrkandena 2 och 3 får mot

denna bakgrund i någon mån anses tillgodosedd.

Enligt uppgift beslutar regeringen en proposition,

Mål för folkhälsan, under december 2002. Riksdagen

bör inte föregripa kommande förslag på området.

Något uppdrag att specifikt följa de homosexuellas

situation åligger inte Statens folkhälsoinstitut

sedan institutet från den 1 juli 2001 fått en ny

roll. Regeringen har emellertid i regleringsbrevet

för budgetåret 2002 avseende Statens

folkhälsoinstitut uttalat att det är ett mål att

folkhälsan skall förbättras för de grupper i

samhället som är mest eftersatta ur hälsosynpunkt.

Statens folkhälsoinstitut skall enligt

regleringsbrevet återrapportera bl.a. dels vilka

grupper som är mest eftersatta ur hälsosynpunkt, med

hänsyn till bl.a. kön, ålder, socioekonomisk

tillhörighet samt etnicitet, dels de väsentligaste

åtgärderna som vidtagits nationellt, regionalt och

lokalt för att minska ojämlikheten i hälsa. Genom

detta arbete sammantaget med det arbete som bedrivs

av Ombudsmannen mot diskriminering på grund av

sexuell läggning, HomO, anser utskottet att

livsvillkoren för såväl homo- och bisexuella som

transpersoner kan följas på ett tillfredsställande

sätt. Motion So512 (fp, s, v, c, mp) yrkande 6

avstyrks.

Ett antal motioner rör ungdomar och sexualitet.

Som utskottet nyss anfört har en ändring av

inriktningen på nuvarande Statens folkhälsoinstituts

arbete genomförts. Avsikten är att institutet skall

spela en avgörande roll i uppföljningen och

utvärderingen av de nationella folkhälsomål som

Nationella folkhälsokommittén föreslagit (SOU

2000:91). Ett av dessa mål rör en trygg och säker

sexualitet (mål 11). Mot denna bakgrund torde

Statens folkhälsoinstitut alltjämt ha ett stort

inflytande över samhällets behandling av frågor om

sex och samlevnad. Riksdagen bör därför också här

avvakta regeringens kommande förslag i den aviserade

propositionen Mål för folkhälsan. Motionerna So250

(c) yrkande 6, So360 (kd) yrkande 9 och So456 (kd)

yrkandena 6 och 7 avstyrks.

Ett motionsyrkande rör behovet av en studie av

relationen mellan kost, hälsa och miljö. När det

gäller frågor om kost konstaterar utskottet att

Statens folkhälsoinstitut i samarbete med

Livsmedelsverket arbetar med kunskapsspridning,

policyutveckling både nationellt och internationellt

samt stöd till det lokala och regionala

nutritionsarbetet. Vidare kan konstateras att

Statens folkhälsoinstitut, tillsammans med

Livsmedelsverket som har ett överordnat ansvar för

att leda och samordna kontrollen av livsmedel,

inklusive dricksvatten, bedriver arbete inom de

områden som motionärerna berör. Utskottet har

förståelse för motionärernas uppfattning men är inte

berett att föreslå ett särskilt uppdrag på området.

Motion MJ419 (v) yrkande 13 avstyrks därför.

Smittskyddsinstitutet (14:5)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 14:5

Smittskyddsinstitutet. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

vidare avslå en motion om placeringen av ett

europeiskt smittskyddscentrum.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 173 343 000 kr

anvisas under anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet.

Smittskyddsinstitutet (SMI) är en central

förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka det

epidemiologiska läget i fråga om smittsamma

sjukdomar bland människor och främja skyddet mot

sådana sjukdomar.

I budgetunderlaget som redovisades i mars 2002

konstaterar SMI att fem områden även

fortsättningsvis är särskilt prioriterade: ökade

insatser mot antibiotikaresistens och annan

antimikrobiell resistens, epidemiologi och

diagnostik av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och andra

zoonoser, vaccinationsuppföljning, ökade insatser

beträffande sexuellt överförbara infektioner i

Sverige och i närområdet samt ökat stöd till

Regeringskansliet avseende internationella

smittskyddsfrågor.

Regeringens bedömning är att SMI har kunnat

uppfylla uppställda mål för verksamheten relativt

väl trots störningar, främst i form av

mögelproblemen. Under året har SMI aktivt medverkat

till att skyddet mot smittsamma sjukdomar har

upprätthållits och förstärkts och i dessa frågor

samverkat med berörda myndigheter och

organisationer. Samarbetet och kontakterna inom

smittskyddsområdet har utvecklats väl, såväl

nationellt som internationellt. SMI har bl.a. ett

väl fungerande kontaktnät med smittskyddsläkarna och

de mikrobiologiska laboratorierna.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:5 Smittskyddsinstitutet

anvisar 9 miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit (yrkande 29 delvis). Motionärerna

föreslår besparingar och effektiviseringar av en rad

myndigheters administration.

I motion So518 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslaget 14:5

Smittskyddsinstitutet anvisar 6 miljoner kronor

mindre än regeringen föreslagit (yrkande 3 delvis).

Motionärerna föreslår besparingar inom administra-

tionen vid vissa myndigheter med sammanlagt 64

miljoner kronor (anslagen 13:6, 14:4 och 14:5).

Övrig motion

I motion So227 av Sinikka Bohlin (s) begärs ett

tillkännagivande om ett europeiskt

smittskyddscentrum. Motionären anför att det inom EU

under flera år har diskuterats behovet av ett

gemensamt institut för smittskydd. Sverige och

Finland är de enda länderna i EU som inte har fått

en EU-myndighet. Mot denna bakgrund och då Sverige

är det land i EU som har det bäst fungerande

smittskyddet bör, enligt motionären, ett europeiskt

smittskyddscentrum placeras i Sverige. Här finns

förutsättningarna och kompetensen.

Bakgrund

Utrikesutskottet har i maj 2002 i betänkande

2001/02:UU10 Verksamheten i Europeiska unionen under

år 2001 samt det svenska ordförandeskapet behandlat

och avstyrkt en motion, 2000/01:U508 (c), rörande

lokalisering av myndighet för EU-bistånd till

Jönköping. Utrikesutskottet anförde därvid bl.a.

följande (s. 113 f.)

Utskottet konstaterar att frågan om lokalisering

av ett antal framtida organ har diskuterats av

Europeiska rådet i Göteborg och i Laeken. Vid Eu-

ropeiska rådets möte i Göteborg bekräftade rådet

att man kommer att fortsätta sina ansträngningar

för att förbereda ett beslut om lokaliseringen av

ett antal organ med beaktande av det beslut som

fattades i Edinburgh 1992. Detta beslut innebär

stöd till synsättet att länder utan EU-myndighet

i första hand skall få en sådan. För närvarande

är det endast Sverige och Finland som saknar en

EU-myndighet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker

därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna

So509 (kd) yrkande 29 (delvis) och So518 (c) yrkande

3 (delvis).

Utskottet anser att förslaget att placera ett

europeiskt smittskyddscentrum i Sverige kan ses som

en god idé. Utskottet är dock inte berett att

föreslå något tillkännagivande härom från riksdagens

sida. Motion So227 (s) avstyrks.

Folkhälsopolitiska åtgärder (14:7)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 14:7

Folkhälsopolitiska åtgärder. Riksdagen bör

därmed avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

vidare, med delvis bifall till tre

motionsyrkanden

rörande spelberoende, ge regeringen till

känna att den vid det kommande arbetet med

att genomföra handlingsprogrammet för att

motverka spelberoende och minska de skadliga

effekterna av överdrivet spelande bör beakta

det som tas upp i motionerna om spelets

samhällsekonomiska konsekvenser och forskning

på området. Övriga motioner om spelberoende

bedöms vara tillgodosedda. Riksdagen bör

därför avslå dessa.

I budgetpropositionen föreslås att 86 554 000 kr

anvisas under anslag 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder.

Bidrag från detta anslag lämnas till

nykterhetsorganisationer och andra organisationer

som arbetar med att stödja och hjälpa missbrukare

och som arbetar med drogskadeförebyggande verksamhet

och fördelas av Socialstyrelsen. Även

Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning (CAN) erhåller statsbidrag från

detta anslag.

Från anslaget disponerar Statens folkhälsoinstitut

30 miljoner kronor för olika förebyggande insatser

mot tobak. Medlen skall bl.a. användas som stöd till

organisationer på tobaksområdet, stöd till Centrum

för tobaksprevention för verksamhet med

telefonrådgivning samt till metodutveckling.

Från anslaget disponerar Statens folkhälsoinstitut

också 4 miljoner kronor årligen för insatser i syfte

att öka kunskapen om spelberoende och för att

initiera aktiviteter för att förebygga spelberoende.

Frivilliga organisationer på alkohol- och

narkotikaområdet utför insatser av betydande värde

och omfattning. På exempelvis alkohol- och

narkotikaområdet når de frivilliga organisationerna

fler människor med sina insatser än vad den

kommunala socialtjänsten gör. Det uppsökande,

rådgivande och motivationsskapande arbetet är

omfattande och en allt större del av opinions-

bildning, kunskapsspridning och förebyggande

insatser sker genom de frivilliga organisationerna.

Regeringen bedömer det som angeläget att Socialsty-

relsen även i fortsättningen kan fördela medel till

organisationer som arbetar med alkohol- och

narkotikafrågor och utveckla samarbetet mellan

organisationerna och staten på det här området.

Statens övergripande syfte med bidraget, att

förstärka och komplettera de samhälleliga

insatserna, har i hög grad uppnåtts. Statens stöd

till CAN kanaliseras från 2002 helt genom det här

anslaget via Statens folkhälsoinstitut. Ett särskilt

avtal har träffats mellan staten och CAN som

reglerar användning, uppföljning och utvärdering av

medlen. Regeringens bedömning är att den här

nyordningen har fungerat bra och bör fortsätta. Det

är vidare angeläget att statens stöd för olika

förebyggande insatser mot tobak utvecklas. Från

anslaget disponerar därför Statens folkhälsoinstitut

medel till bl.a. metodutveckling när det gäller

tobaksprevention. Regeringens bedömning är vidare

att Statens folkhälsoinstitut även fortsättningsvis

skall arbeta för att öka kunskapen om spelberoende

och stödja verksamheter som kan förebygga

spelberoende. 5

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder anvisar 45 554 000 kr (yrkande 11). Motio-

närerna anför att en rad organisationer har kommit

att betyda alltmer för många människors trygghet.

Till skillnad från myndigheter står ideella orga-

nisationer för en mer lättillgänglig,

individanpassad och riktad verksamhet. Motionärerna

anser att det är angeläget att dessa kan stöttas på

ett bättre sätt än i dag.

I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder anvisar 100 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 15 delvis). I motion

Sf377 av Bo Könberg och Kerstin Heinemann (båda fp)

framställs ett likalydande yrkande (yrkande 8

delvis).

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder anvisar 30 miljoner kronor mindre än

regeringen föreslagit (yrkande 29 delvis).

Motionärerna anser att regeringens avsikt att

avsätta 30 miljoner kronor årligen för åren 2003

till 2004 för att förstärka arbetet med

tobaksprevention i huvudsak är vällovlig, men att

det preventiva arbetet skall utföras i skolorna som

ANT-undervisning, varför det delvis är en kommunal

angelägenhet.

Övriga motioner

I motion Kr368 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd) yrkas

tillkännagivande om spelberoende (yrkande 12).

Motionärerna anför att det är hög tid att ta spel-

beroende på allvar och satsa på ett effektivt

förebyggande arbete.

I motion Kr212 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs

tillkännagivande om att utreda ungas spelberoende

och komma med förslag till preventiva åtgärder

(yrkande 4).

I motion So252 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin

(båda c) yrkas tillkännagivande om en

samhällsekonomisk konsekvensanalys av spel och

spelets negativa konsekvenser i Sverige (yrkande 1).

Vidare yrkas tillkännagivanden om utökad service på

hjälplinjen för spelberoende (yrkande 2), om en

kraftfull insats av förebyggande åtgärder (yrkande

3), om tillgång till effektiva behandlingsinsatser

(yrkande 4), om ökade forskningsinsatser inom

området spelberoende (yrkande 5) och om ökad

tillgång till behandlingsplatser för dem som

drabbats av spelberoende (yrkande 6).

I motion So445 av Eskil Erlandsson och Sofia Larsen

(båda c) begärs tillkännagivande om behovet av att

vidta åtgärder för att minska spelmissbruket

(yrkande 1).

I motion So364 av Barbro Feltzing (mp) begärs tillkännagivande

om behovet av en utredning om hur man skall stävja

problemet med det ökade spelberoendet i samhället

samt hur ökade resurser skall ges till forskning och

stödjande behandling (yrkande 1).

Bakgrund och tidigare behandling

Regeringen uttalade i proposition 2000/01:80 Ny

socialtjänstlag m.m. bl.a. följande angående vård

och behandling under rubriken Rätten till bistånd

(s. 93).

Den vård och behandling som närmast avses är

sådan som ligger inom socialtjänstens

ansvarsområde, dvs. framför allt behandling för

missbruk av alkohol, narkotika och liknande. Men

även behandling för spelmissbruk kan i vissa fall

vara en insats som ligger inom socialtjänstens

ansvarsområde. Vård och behandling av barn och

unga är också sådana insatser som blir föremål

för biståndsbedömning.

Den skiljelinje som måste dras är, enligt

regeringens uppfattning, mot sådana insatser som är

att hänföra till hälso- och sjukvård och som är

sjukvårdshuvudmannens ansvar att tillgodose. Det kan

inte vara rimligt att t.ex. kostnader för

psykoterapi, alternativ medicinsk behandling eller

andra sjukvårdande insatser skall bekostas av

socialtjänsten. Det är viktigt att markera att

kommunernas yttersta ansvar för att de som vistas i

kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver

inte skall omfatta insatser som åligger annan

huvudman. Att enskilda i vissa fall kan vara

missnöjda med att de inte får den behandling de

önskar inom hälso- och sjukvården får inte medföra

att kommunerna tvingas ta över det ansvaret från

landstingen.

Samtidigt måste vikten av att socialtjänsten och

sjukvården utvecklar samverkan kring personer som

har problem, vilka kräver insatser från båda

huvudmännen, betonas.

Utskottet ställde sig bakom regeringens förslag i

här aktuella delar. Riksdagen följde utskottet (bet.

2000/01:SoU18, rskr. 2000/01:259).

Vid fjolårets behandling av budgetpropositionen,

betänkande 2001/02:SoU1, behandlades senast motioner

rörande spelberoende (s. 101). Motionerna avstyrktes

främst med hänvisning till Statens

folkhälsoinstituts uppdrag att utarbeta ett förslag

till handlingsprogram för att motverka spelberoende.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:94 och

95).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker

därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna

So466 (m) yrkande 11, So509 (kd) yrkande 29

(delvis), Fi232 (fp) yrkande 15 (delvis) och Sf377

(fp) yrkande 8 (delvis).

Socialutskottet konstaterade under förra riksmötet

(bet. 2001/02SoU1 s. 101, rskr. 2001/02:94-95) att

ett aktivt arbete pågår för att bygga upp kunskap om

spelberoende. Detta arbete, som utskottet anser

utomordentligt värdefullt, fortgår.

Ett av de arbeten som pågår är Statens

folkhälsoinstituts (FHI) regeringsuppdrag att

utarbeta ett förslag till handlingsprogram för att

motverka spelberoende och minska de skadliga effek-

terna av överdrivet spelande. Handlingsprogrammet

skall bl.a. innehålla åtgärder i detta syfte på

nationell nivå samt ge exempel på sådana åtgärder

som kan vidtas på regional och lokal nivå. Förslagen

skall vidare gälla hur skadeverkningarna skall kunna

begränsas till följd av spel på värdeautomater, hur

vården av spelberoende skall organiseras samt hur

frivilligorganisationer inom spelberoendeområdet kan

stödjas och stimuleras. Institutet kan, enligt

uppdraget, även peka på behovet av att regeringen

tillkallar särskilda utredningar för att göra

fördjupningar eller specialstudier kring frågor om

spelberoende, som inte ryms inom ramen för själva

uppdraget. Programmet skall också, om analysen visar

att det behövs, innehålla förslag till hur

marknadsföringen av spel kan begränsas och hur

åtgärder för att möta en framtida spelmarknad i

Sverige, särskilt med avseende på Internetspel,

skall utformas samt ge förslag till hur

spelbranschens aktörer, i samverkan med myndigheter,

kan bidra till att minska oönskade effekter till

följd av spel. En särskild fråga i uppdraget är att

belysa och analysera de risker som spelandet innebär

för barn och ungdomar. Institutet skall också

överväga om åldersgränser bör införas eller skärpas

för vissa spelformer. Slutligen skall institutet

särskilt utreda olika möjligheter till en långsiktig

finansiering av förebyggande insatser samt vård,

behandlings- och stödåtgärder. Uppdraget kommer

enligt uppgift att redovisas till regeringen den 21

januari 2003.

Socialutskottet konstaterar vidare att

kulturutskottet i våras i samband med behandlingen

av regeringens proposition 2001/02:153 Lotterier

över Internet m.m. behandlat ett antal motioner

varav ett tiotal innefattat frågeställningar rörande

spelberoende (bet. 2001/02:KrU21 s. 15 f.). I

betänkandet föreslog kulturutskottet ett

tillkännagivande med anledning av två motioner, (m)

respektive (kd, fp). I (m)-motionen begärdes

tillkännagivande om spelberoende. Motionärerna

framhöll vikten av preventiv information och

effektiv behandling av den som kan anses vara

spelmissbrukare. Motionärerna hemställde att

regeringen i aviserad proposition återkommer med

förslag till hur finansieringen av detta skall

möjliggöras. I den andra motionen (kd, fp) begärdes

tillkännagivande om statens ansvar för arbete mot

spelberoende. Motionärerna anförde att staten måste

öka stödet såväl till förebyggande åtgärder som till

behandling av dem som inte längre kan hantera sitt

spelande.

Under rubriken spelandets negativa sidor,

spelmissbruk och reklam anförde kulturutskottet i

sin bedömning, vilken också inbegrep en redovisning

av omfattningen av FHI:s uppdrag, bl.a. följande:

Utskottet förutsätter att regeringen i samband

med den av regeringen aviserade propositionen i

höst överväger sådana frågor som tas upp i

motionerna, bl.a. om spelbegränsande åtgärder,

forskning avseende spelandets negativa sidor samt

marknadsföringen av spel.

Med hänsyn till FHI:s uppdrag anser sig

utskottet inte böra lägga synpunkter på vilka åt-

gärder som bör vidtas utan vill avvakta

resultaten av FHI:s utredning. Utskottet vill

dock slå fast att propositionen i höst bör

innehålla förslag om ökade medel till bl.a.

förebyggande åtgärder för att motverka

spelmissbruk och till behandling av dem som inte

längre kan hantera sitt spelande.

Kulturutskottet avstyrkte bifall till övriga

behandlade motioner på området. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2001/02:313).

I sammanhanget bör nämnas att regeringen

(Finansdepartementet) har aviserat en proposition,

Vissa frågor inom spelområdet, till december månad

2002. Enligt uppgift avses propositionen lämnas i

januari 2003.

Statens folkhälsoinstituts arbete med förslag till

handlingsprogram skall redovisas inom kort. Detta

sammantaget med kulturutskottets tillkännagivande i

våras gör att socialutskottet bedömer att flertalet

av nu aktuella motioner får anses tillgodosedda.

Socialutskottet anser dock att regeringen vid det

kommande arbetet med att genomföra

handlingsprogrammet bör beakta det som tas upp i mo-

tionerna So252 (c) yrkandena 1 och 5 samt So364 (mp)

yrkande 1 om spelets samhällsekonomiska konsekvenser

och forskning på området.

Mot bakgrund av det anförda och med delvis bifall

till motionerna So252 (c) yrkandena 1 och 5 och

So364 (mp) yrkande 1 föreslår utskottet att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad utskottet anfört. Motionerna So252 yrkande 2-4

och 6, So445 yrkande 1, Kr212 yrkande 4 och Kr368

yrkande 12 är åtminstone delvis tillgodosedda.

Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder

(14:8)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 14:8 Alkohol-

och narkotikapolitiska åtgärder. Riksdagen

bör därmed avslå motionsyrkanden dels om

annan medelsanvisning till anslaget, dels om

villkor för medelsanvisningen. Riksdagen bör

vidare avslå ett motionsyrkande om ökade

resurser till det alkoholförebyggande

arbetet, främst med hänvisning till

Alkoholkommitténs arbete på området.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 193 250 000 kr

anvisas under anslag 14:8 Alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder.

Internationaliseringen och det svenska EU-inträdet

har ändrat förutsättningarna att bedriva en

traditionell svensk alkoholpolitik. Mot den bakgrun-

den presenterade regeringen 2001 för riksdagen en

nationell handlingsplan för att förebygga

alkoholskador. Syftet med handlingsplanen är att

lägga fast grundvalarna för en alkoholpolitik som

begränsar alkoholskadorna. Handlingsplanens

huvudinriktning är att stimulera utvecklingen av

målinriktade och samordnade förebyggande insatser på

kommunal nivå. En särskild kommitté -

Alkoholkommittén - har tillsatts med uppdrag att

samordna insatserna på nationell nivå och att i

samspel med kommuner och landsting stimulera

insatserna på regional och lokal nivå. För att

genomföra den nationella handlingsplanen har 400

miljoner kronor avsatts för åren 2001-2003 från

anslaget.

I propositionen Nationell narkotikahandlingsplan

(prop. 2001/02:91) redovisar regeringen sin syn på

den samlade narkotikapolitiken och lägger fast

grundvalarna för hur en förstärkning av samhällets

insatser under perioden 2002-2005 skall genomföras.

Handlingsplanens syfte är bl.a. att förstärka

narkotikainsatserna på alla nivåer för att få till

stånd ett bättre förebyggande arbete och vård för

missbrukare samt att begränsa tillgängligheten av

narkotika. En särskild narkotikasamordnare har

utsetts för att samordna insatserna på nationell

nivå.

Regeringen anför att de förebyggande insatserna

blir av avgörande betydelse när det gäller att

motverka alkohol- och narkotikamissbrukets utbred-

ning. Information, opinionsbildning och andra

alkohol- och narkotikaförebyggande insatser, framför

allt på lokal och regional nivå, får därför en ökad

betydelse i ansträngningarna att påverka attityder

och beteenden. Att stimulera utvecklingen av

målinriktade och samordnade förebyggande insatser på

kommunal nivå blir särskilt viktigt i arbetet med

att förverkliga de nationella handlingsplanernas

intentioner. För att genomföra den nationella

narkotikahandlingsplanen har 325 miljoner kronor

avsatts under åren 2002-2004.

Regeringen anför vidare att en kommunal handbok i

alkohol- och drogförebyggande lokalt arbete har

tagits fram av Svenska Kommunförbundet med stöd av

medel från regeringen liksom ett metod- och

informationsutvecklingsprojekt om alkoholfrågor inom

fritidsgårdsverksamheterna. Sammanlagt har drygt 50

miljoner kronor fördelats till olika alkohol- och

narkotikaförebyggande projekt under 2001.

Länsstyrelserna har dessutom för 2001 och 2002

sammanlagt erhållit 180 miljoner kronor att fördela

till kommunernas alkoholförebyggande arbete,

öppenvårdsinsatser samt till verksamheter för barn

till missbrukare.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till anslaget 14:8 Alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder anvisar 100 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 15

delvis). I motion Sf377 av Bo Könberg och Kerstin

Heinemann (båda fp) framställs ett likalydande yr-

kande (yrkande 8 delvis).

I motion So442 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om att upp till 3 miljoner

kronor ur anslaget 14:8 för alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder bör användas till extra

bidrag till WHO:s Europaregions arbete med att föra

ut den alkoholpolitiska handlingsplanen (yrkande 9).

Motionärerna anför att WHO-Europas arbete med att

föra ut den alkoholpolitiska handlingsplanen utgör

ett område där en begränsad ekonomisk insats kan få

stor betydelse för Sveriges möjlighet att fortsatt

föra en effektiv alkoholpolitik. Sverige bör därför

förklara sig berett att bidra med upp till 3

miljoner svenska kronor per år under de närmaste tre

åren till WHO-Europas arbete med att föra ut den

alkoholpolitiska planen.

Övrig motion

I motion So212 av Sofia Larsen och Birgitta Sellén

(båda c) yrkas tillkännagivande om att tillskjuta

mer medel till kommunerna för alkoholförebyggande

åtgärder (yrkande 2). Motionärerna anför att

kommunerna behöver mer resurser för

alkoholförebyggande åtgärder än de 300 miljoner

kronor under tre år som de får för förebyggande

arbete.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker

därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna

Fi232 (fp) yrkande 15 (delvis) och Sf377 (fp)

yrkande 8 (delvis). Utskottet har, liksom

motionärerna i motion So442 (fp) yrkande 9, en

positiv syn på det internationella samarbetet på

alkoholområdet. Utskottet delar dock inte

bedömningen om anslagsvillkor som framförs i

motionen.

Utskottet anser att kommunernas arbete med

alkoholförebyggande arbete är mycket angeläget och

ser därför positivt på att en kommunal handbok i

alkohol- och drogförebyggande lokalt arbete har

tagits fram av Svenska Kommunförbundet. Utskottet

anser också att Alkoholkommitténs uppdrag att

samordna insatserna på nationell nivå och att i

samspel med kommuner och landsting stimulera

insatserna på regional och lokal nivå är mycket

värdefullt ur alkoholförebyggande synvinkel.

Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning

av motion So212 (c) yrkande 2. Motionen avstyrks.

Alkoholsortimentsnämnden (14:9)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 14:9

Alkoholsortimentsnämnden. Riksdagen bör

därmed avslå ett motionsyrkande med förslag

om att anslaget skall avskaffas.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 118 000 kr

anvisas under anslag 14:9 Alkoholsortimentsnämnden.

Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari

1995 i enlighet med de krav som Europeiska

kommissionen uppställt inför Sveriges inträde i EU

för att Sverige skulle kunna behålla

detaljhandelsmonopolet på alkohol. Samtidigt

avskaffades övriga monopol inom alkoholområdet.

Detaljhandelsmonopolet skall fungera icke-

diskriminerande i enlighet med de principer som

fastlagts i avtalet mellan staten och Systembolaget.

För att säkerställa icke-diskrimineringen inrättades

Alkoholsortimentsnämnden som en oberoende nämnd med

uppgift att pröva besvär över Systembolagets beslut

att avvisa eller avföra viss alkoholhaltig dryck

från sortimentet. Nämnden består av en lagfaren

domare som ordförande samt fyra andra ledamöter. De

utses av regeringen för tre år. För beredning av

ärenden hos nämnden utses en sekreterare som skall

vara lagfaren.

Regeringen anför att det i ett inledningsskede har

varit svårbedömt hur många ärenden som nämnden

skulle komma att få behandla. Numera bedöms att

verksamheten och antalet ärenden har stabiliserats.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget att för budgetåret 2003

anvisa medel till anslag 14:9 Alkoholsortimentsnämn-

den (yrkande 12). Motionärerna anför att det med ett

avvecklat detaljhandelsmonopol för Systembolaget

också blir naturligt att lägga ned Alkoholsorti-

mentsnämnden.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottet bör Alkoholsortimentsnämnden vara

kvar i sin nuvarande form. Utskottet tillstyrker

medelstilldelningen. Motion So466 (m) yrkande 12

avstyrks.

Lokalt folkhälsoarbete (14:10,

förslag till nytt anslag)

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 14:10 Lokalt folkhälsoarbete.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för budgetåret 2003 till anslag Bidrag

till lokalt folkhälsoarbete anvisar 60 000 000 kr

(yrkande 13). För att stimulera framväxten av

riktade insatser och regionalt samt lokalt

folkhälsoarbete vill motionärerna under år 2003

anslå sammanlagt 60 miljoner kronor till

anslagsområde 14:11 Lokalt folkhälsoarbete.

Bakgrund och tidigare behandling

Även vid fjolårets behandling av

budgetpropositionen, betänkande 2001/02:SoU1,

föreslogs ett nytt anslag 14:10 Lokalt

folkhälsoarbete (s. 81). Motionen avstyrktes.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:94 och

95).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen enligt uppgift

beslutar en proposition, Mål för folkhälsan, under

december 2002. Skäl saknas att anslå medel till ett

nytt anslag inom området. Motion So466 (m) yrkande

13 avstyrks.

Övrig medelsanvisning

Regeringens förslag till medelsansvisningar till

anslagen 14:2 Bidrag till WHO, 14:3 Bidrag till

Nordiska hälsovårdshögskolan och 14:6 Institutet för

psykosocial medicin har inte mött någon erinran i

form av motioner.

Utskottet tillstyrker de föreslagna

medelsanvisningarna.

Övriga frågor inom politikområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden med krav

på ändringar i och översyn av lagen

(1972:119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall. Utskottet

anser inte att någon ändring av gällande

lagstiftning bör initieras. Jämför

reservation 7 (fp, v).

Lagen (1972:119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall

I motion So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,

c, mp) begärs tillkännagivande om en fullständig

utvärdering av och översyn av lagen (1972:119) om

fastställande av könstillhörighet i vissa fall

(yrkande 10). Motionärerna pekar på att kravet på

att ny könstillhörighet endast kan meddelas den som

är ogift är orimligt då det tvingar redan utsatta

människor att skilja sig från en partner som är

villig att stanna och ge stöd. Vidare bör kravet på

svenskt medborgarskap utgå ur lagen och den gällande

åldersgränsen 18 år utredas. I motionen begärs även

tillkännagivande om skyndsamt upphävande av 3 § i

lagen (1972:119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall (yrkande 11).

I motion So469 av Börje Vestlund (s) begärs

tillkännagivande om att ur lagen (1972:119) om

fastställande av könstillhörighet i vissa fall ta

bort följande krav för att ny könstillhörighet skall

kunna meddelas: kravet på att den ansökande är

ogift, kravet på att den ansökande är svensk

medborgare, kravet på att den ansökande undergått

sterilisering eller på andra sätt saknar fortplant-

ningsförmåga (yrkande 1). Vidare begärs

tillkännagivande om att utforma och tillfoga till

lagen (1972:119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall bestämmelser som

reglerar hur och under vilka villkor ny juridisk

könstillhörighet får meddelas personer som genomgått

könskorrigerande behandling utomlands (yrkande 2).

Slutligen begärs tillkännagivande om att låta se

över hur lagen (1972:119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall bör utformas i

framtiden (yrkande 3).

Bakgrund och tidigare behandling

Vid fjolårets behandling av budgetpropositionen,

betänkande 2001/02:SoU1, behandlades senast

motionsyrkanden som rörde frågan om ändringar i

lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa

fall (s. 102). Motionsyrkandena avstyrktes med

hänvisning till att någon ändring av gällande

lagstiftning inte borde initieras. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2001/02:94 och 95).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som inte ändrat inställning i frågan,

anser alltjämt att riksdagen inte bör initiera någon

ändring av gällande lagstiftning på området.

Följaktligen anser utskottet inte heller att någon

översyn av lagstiftningen är behövlig. Motionerna

So469 (s) samt So512 (fp, s, v, c, mp) yrkandena 10

och 11 avstyrks.

Politikområde Barnpolitik

Målet för barnpolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna följande nya mål för

barnpolitiken: Barn och unga skall

respekteras och ges möjlighet till utveckling

och trygghet samt delaktighet och inflytande.

Utskottet föreslår därmed en viss ändring i

förhållande till regeringens förslag till

mål.

I budgetpropositionen föreslår regeringen att

riksdagen godkänner följande mål: Barn och unga

skall respekteras, ges möjlighet till utveckling,

trygghet och delaktighet (avsnitt 6.3). Regeringen

föreslår vidare att följande mål upphör att gälla:

Barn och ungdomar skall växa upp under trygga och

goda förhållanden.

Regeringen anser att nuvarande mål för

politikområdet är för snävt och föreslår därför en

målformulering som avser att återspegla budskapet i

FN:s konvention om barnets rättigheter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att målet för barnpolitiken bör

fastställas i enlighet med vad regeringen föreslår

under rubrik 6.3 i budgetpropositionen (utg.omr. 9,

s. 80), med en smärre justering. Utskottet föreslår

därmed att riksdagen godkänner följande mål för

barnpolitiken: Barn och unga skall respekteras och

ges möjlighet till utveckling och trygghet samt

delaktighet och inflytande. Utskottet tillstyrker

vidare att nuvarande mål för politikområdet upphävs.

Anslagen

Anslagen 15:1 Barnombudsmannen och 15:2 Statens

nämnd för internationella adoptionsfrågor har inte

mött någon erinran i form av motioner.

Utskottet tillstyrker de föreslagna

medelsanvisningarna.

Övriga frågor inom politikområdet

Kvinnlig könsstympning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om kvinnlig

könsstympning mot bakgrund av pågående arbete

på området.

Motioner

I motion Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp)

begärs ett tillkännagivande om att könsstympning som

utförts utomlands på en flicka boende i Sverige

skall betraktas som ett grovt brott (yrkande 6). Det

begärs vidare ett tillkännagivande om att förebygga

könsstympning genom riktad information samt genom

att klarlägga vårdnadshavarnas ansvar för

minderåriga (yrkande 7).

I motion Ju233 av Inger René (m) begärs ett

tillkännagivande om att det förebyggande arbetet mot

könsstympning måste intensifieras inom bl.a. skolan,

socialtjänsten, fritidsgårdarna, förskolan och

polisen (yrkande 2).

I motion Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om åtgärder för att motverka

kvinnlig könsstympning (yrkande 13). Motionärerna

anser att arbetet med information i samverkan med

bl.a. invandrares föreningar bör förstärkas samt att

en skärpning av lagstiftningen bör övervägas.

I motion U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden dels om information till och

utbildning av invandrarkvinnor i vårt land om

Sveriges syn på könsstympning (yrkande 10), dels om

utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal om

kvinnlig könsstympning (yrkande 11).

Bakgrund och tidigare behandling

I 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning

av kvinnor stadgas att om ett brott mot lagen har

medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat

fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende

skall det bedömas som grovt. Faktorer som kan

påverka bedömningen av om brottet är grovt är enligt

förarbetena (prop. 1981/82:172) skadans fysiska och

känslomässiga omfattning, kvinnans ålder vid

ingreppet, hennes inställning till det och om det

begåtts som ett led i en verksamhet som bedrivs i

stor omfattning m.m.

Sedan den 1 juli 1999 kan lagföring ske i Sverige

även för könsstympning som utförts i ett land där

ingreppet inte är brottsligt.

Enligt budgetpropositionen har regeringen för avsikt

att uppdatera den strategi för att förverkliga FN:s

barnkonvention i Sverige som riksdagen godkände i

mars 1999 (prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6,

rskr. 1998/99:171) samt återkomma till riksdagen

under våren 2003. Under de år som strategiarbetet

har pågått har regeringen definierat ett antal

områden där det är viktigt att gå vidare i arbetet

med att stärka barns och ungas rättigheter. Av

särskild vikt är därvid bl.a. att motverka kvinnlig

könsstympning. Vidare påtalar regeringen att

Barnombudsmannen har tillförts medel för att främja

åtgärder mot könsstympning.

Utskottet behandlade motioner om kvinnlig

könsstympning senast i det av riksdagen godkända

betänkandet 2001/02:SoU1 (s. 47 f. och s. 102 f.).

Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade

inställning att det är synnerligen angeläget med

information och utbildning om kvinnlig könsstympning

till vuxna och barn inom de grupper där traditionen

lever kvar. Inställningen till sedvänjan måste

förändras för att förhindra att föräldrar låter

könsstympa sina barn. Utskottet framhöll återigen

vikten av att öka kunskaperna hos berörda

personalgrupper, dels om hur de bör agera i

situationer där de möter barn som riskerar att bli

könsstympade, dels om hur redan drabbade flickor och

kvinnor bör behandlas och bemötas. Utskottet

hänvisade till ett uppdrag som Socialstyrelsen inom

kort skulle redovisa och ansåg att något

tillkännagivande inte borde göras i avvaktan på

styrelsens rapport. Motionerna avstyrktes.

Justitieutskottet behandlade i betänkande

2001/02:JuU10 Straffrättsliga frågor en motion

rörande straffansvaret för könsstympning (s. 14 f.).

Utskottet anförde att det finns all anledning att se

mycket allvarligt på den typ av ingrepp som en

könsstympning innebär. Sådana ingrepp är oförenliga

med vår syn på individens rätt till kroppslig

integritet och kvinnans rätt att bestämma över sig

själv. Det strider också mot vetenskap och beprövad

erfarenhet att utföra ett sådant ingrepp. Alla

former av könsstympning innebär ett bestående

lidande för den stympade kvinnans del, och ingreppet

leder ofta till allvarliga fysiska och psykiska

skador. Enligt justitieutskottet är dock de

straffrättsliga bestämmelserna på området, såvitt nu

kan bedömas, utformade på ett ändamålsenligt sätt.

Ytterligare insatser måste alltså i första hand

göras för att förebygga denna typ av brott.

Utskottet ansåg vidare att beredningen inom

Socialdepartementet av Socialstyrelsens rapport

borde avvaktas och avstyrkte motionen.

Socialstyrelsen har haft ett treårigt regeringsuppdrag att

vidareutveckla och sprida metoder samt initiera

projekt i syfte att förebygga könsstympning.

Uppdraget rapporterades till regeringen i december

2001 (skrivelse 2001-107-18). I rapporten beskrivs

bl.a. de olika aktiviteter som genomförts i samband

med uppdraget samt vilka erfarenheter och

konklusioner som gjorts. Enligt Socialstyrelsen är

det t.ex. viktigt att fortsätta informations- och

kunskapsspridningen till olika professioner inom

socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård samt

till berörda invandrargrupper. Det är också viktigt

att få med de religiösa ledarna i arbetet samt att

utveckla det internationella samarbetet på området.

Slutligen har Socialstyrelsen funnit att det finns

behov av central samordning. En central myndighet -

förslagsvis Socialstyrelsen - bör därför ges i

uppdrag att fortsättningsvis samordna arbetet, t.ex.

att underlätta samverkan mellan centrala

myndigheter, bevaka utvecklingen när det gäller

lagstiftning, forskning och riktlinjer samt att

bibehålla och utveckla det internationella

samarbetet.

Socialstyrelsen har också publicerat ett

utbildningsmaterial för personal inom skolan,

socialtjänsten och hälso- och sjukvården som kommer

i kontakt med människor som har könsstympning som en

del av sin kultur. Avsikten är att ge berörd

personal möjlighet att förvärva och fördjupa sina

kunskaper i ämnet, vilket i sin tur kan leda till

förbättrade metoder vad gäller omhändertagande och

bemötande av kvinnor som könsstympats eller flickor

som riskerar att könsstympas.

Enligt uppgift från Socialdepartementet är

Socialstyrelsens rapport under beredning i

Regeringskansliet. Bland annat utarbetas för

närvarande en nationell handlingsplan mot

könsstympning, vilken kommer att presenteras våren

2003.

Utskottets ställningstagande

Socialutskottet konstaterar att justitieutskottet

ansett att de straffrättsliga bestämmelserna på

området, såvitt nu kan bedömas, är utformade på ett

ändamålsenligt sätt. I första hand bör andra

insatser göras för att förebygga könsstympning av

flickor och kvinnor än att skärpa den

straffrättsliga lagstiftningen. Utskottet vidhåller

sin inställning att det är synnerligen angeläget med

information och utbildning om kvinnlig könsstympning

till såväl vuxna som barn inom de grupper där

traditionen lever kvar. Inställningen till sedvänjan

måste förändras för att förhindra att föräldrar

låter könsstympa sina barn. Det är också viktigt att

öka kunskaperna hos berörda personalgrupper, dels om

hur de bör agera i situationer där de möter barn som

riskerar att bli könsstympade, dels om hur redan

drabbade flickor och kvinnor bör behandlas och

bemötas. Utskottet ser mycket positivt på att

insatser för att motverka kvinnlig könsstympning är

en prioriterad del i arbetet för att förverkliga

barnkonventionen i Sverige. Utskottet förutsätter

att Socialstyrelsens utbildningsmaterial för skolan,

socialtjänsten och hälso- och sjukvården kommer att

spridas till och tillämpas av personalen i

verksamheterna. Socialstyrelsens rapport avseende

regeringsuppdraget på området är under beredning i

Regeringskansliet med siktet inställt på att

presentera en handlingsplan på området våren 2003.

Riksdagen bör enligt utskottets mening inte

föregripa resultatet av detta arbete. Motionerna

Ju233 (m) yrkande 2, U328 (kd) yrkandena 10 och 11,

Sf226 (fp) yrkande 13 och Ub557 (c, m, fp) yrkandena

6 och 7 får med det anförda anses i huvudsak

tillgodosedda.

Omskärelse av pojkar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om att införa

en åldersgräns för manlig omskärelse.

Utskottet hänvisar bl.a. till att den nya

lagen om omskärelse av pojkar beslutats på

bred politisk grund.

I motion So204 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Inger René (m) yrkas att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag till sådana

lagändringar att en åldersgräns på 15 år för manlig

omskärelse som ej är medicinskt motiverad införs.

Enligt lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar får

icke medicinskt betingad omskärelse av pojkar

utföras av legitimerad läkare eller, såvitt avser

pojkar upp till två månaders ålder, av person med

särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Omskärelse

får inte utföras utan smärtlindring. Lagen trädde i

kraft den 1 oktober 2001.

I samband med behandlingen av lagförslaget gjorde

riksdagen ett tillkännagivande om att regeringen bör

följa tillämpningen av lagen under fyra år från

ikraftträdandet samt snarast därefter återkomma till

riksdagen med en bred redovisning av erfarenheterna

av lagregleringen (bet. 2000/01:SoU17; rskr.

2000/01:258).

I betänkande 2001/02:SoU1 avstyrkte utskottet en

likalydande motion. Utskottet hänvisade till att det

nyligen i huvudsak ställt sig bakom lagen om

omskärelse av pojkar samt att det inte ändrat

inställning i frågan (s. 103 f.).

Utskottets ställningstagande

Lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar, som delvis

utformades under riksdagsbehandlingen, på bred

politisk grund, har varit i kraft i drygt ett års

tid. Utskottet kan konstatera att regeringen, på

utskottets initiativ, har gett Socialstyrelsen i

uppdrag att följa tillämpningen av lagen. I avvaktan

på redovisningen av uppföljningen finns det enligt

utskottets mening inte någon anledning till

initiativ i den fråga som tas upp i motion So204

(m). Motionen avstyrks.

Politikområde Handikappolitik

Vissa statsbidrag inom

handikappområdet (16:2)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 16:2 Vissa

statsbidrag inom handikappområdet. Riksdagen

bör avslå en motion om annan fördelning av

statsbidraget till tolktjänst.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 279 000 000 kr

anvisas under anslaget 16:2 Vissa statsbidrag inom

handikappområdet.

Från detta anslag lämnas statsbidrag till

landstingen för vissa handikappinsatser som avser:

1. statsbidrag till råd och stöd (200 miljoner

kronor), samt

2.

3. statsbidrag till tolktjänst (75 miljoner kronor).

4.

För insatser i syfte att stödja kommuner och

landsting när det gäller att tillgodose behovet av

socialt råd och stöd samt habilitering/reha-

bilitering hos dövblinda vuxna har 4 miljoner kronor

överförts från utgiftsområde 16 anslag 25:4 Special-

pedagogiska institutet.

Syftet med bidraget till tolktjänsten är att ge

landstingen förutsättningar att bygga ut tolk-

tjänsten för döva och dövblinda m.fl. Socialsty-

relsen har kartlagt 2001 års verksamhet och kon-

staterar att förutsättningarna för en fortsatt ut-

byggnad av tolktjänsten är god beträffande till-

gången på utbildade tolkar. Samtidigt visar de på en

ojämn fördelning när det gäller statsbidragets andel

av de olika landstingens kostnader för tolktjänsten.

Riksrevisionsverket (RRV) har därför på regeringens

uppdrag granskat statsbidraget. RRV menar att det

skulle vara kostsamt, om ens möjligt, att åstadkomma

en fördelningsmodell som tar hänsyn till de faktiska

behoven av tolktjänst och de merkostnader som

reformen medfört.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So389 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om att statsbidraget till

tolktjänst för döva bör fördelas med hänsyn till

behoven i respektive län. Motionärerna anför att

statsbidraget i princip beräknas efter

befolkningsandel, men med ett mycket begränsat

tillskott, som efter tidigare riksdagsuttalande

gjorts till förmån för Örebro läns landsting.

Motionärerna anser att detta inte räcker och att

Örebro läns landsting måste få stöd av ett

statsbidragssystem som tar hänsyn till de speciella

åtaganden länet har.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner den föreslagna medelsanvisningen

väl avvägd. Utskottet är inte berett att föreslå

något tillkännagivande med anledning av motion So389

(s). Motionen avstyrks.

Statsbidrag till särskilt

utbildningsstöd (16:3)

I budgetpropositionen föreslås att 166 884 000 kr

anvisas under anslag 16:3 Statsbidrag till särskilt

utbildningsstöd.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att under år 2003, för ramanslaget 16:3

Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 80 000 000

kr efter 2003.

Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelsanvisningen och det begärda bemyndigandet.

Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder (16:4)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 16:4 Bidrag

till viss verksamhet för personer med

funktionshinder. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 80 394 000 kr

anvisas till anslag 16:4 Bidrag till viss verksamhet

för personer med funktionshinder.

Bidraget är avsett att öka organisationernas

möjligheter att själva bedriva viss verksamhet av

betydelse för personer med funktionshinder. Bidrag

lämnas till ett tiotal organisationer och verksam-

heter under 2002. Organisationerna redovisar sin

verksamhet och lämnar in sina ansökningar till

Socialstyrelsen som följer upp och utvärderar de

verksamheter som bedrivs med bidrag från anslaget.

Bland de som erhållit stöd är Naturhistoriska

riksmuseet/palynologiska laboratoriet för bl.a.

pollenmätningar och rapportering av pollenhalt i

luften. Vidare har stöd lämnats till

handikapporganisationer för att driva riksomfattande

rekreationsanläggningar för personer med

funktionshinder. Regler för fördelning av bidraget

till rekreationsanläggningar finns i förordningen

(1994:950) om statsbidrag till

rekreationsanläggningar.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen under anslag 16:4 Bidrag till viss

verksamhet för personer med funktionshinder för år

2003 anvisar 1 miljon kronor utöver vad regeringen

föreslår (yrkande 14). Stödet till

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar

bör höjas, anför motionärerna. Det är centralt att

funktionshindrade och deras anhöriga ges goda

möjligheter till rekreation vid anläggningar som är

särskilt anpassade för specifika funktionshinder.

I motion So280 av Anita Sidén och Anna Lindgren

(båda m) begärs tillkännagivande om

polleninformation till allergikerna. För att i tid

kunna motverka och förebygga pollenallergi behöver

pollenallergikerna i hela Sverige få regelbundna

pollenrapporter via radion. En enhetlig policy för

mätstationer, analys- och prognosverksamhet bör

därför utarbetas, anför motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att handikapporganisationerna som

får del av anslaget genom sina verksamheter svarar

för insatser som är av stor betydelse för personer

med funktionshinder. Utskottet anser dock inte att

stödet nu skall utökas utöver vad regeringen

föreslår. Utskottet tillstyrker därmed den

föreslagna medelsanvisningen och avstyrker motion

So466 (m) yrkande 14. Även motion So280 (m)

avstyrks.

Bidrag till handikapporganisationer

(16:5)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 16:5 Bidrag

till handikapporganisationer. Riksdagen bör

därmed avslå ett motionsyrkande om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

vidare avslå motionsyrkanden om bidrag till

nationella anhörigorganisationer med

hänvisning till pågående arbete och att

fortsatt stöd kommer att utgå också under

2003. Jämför reservation 8 (m, fp, kd, c).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 157 248 000 kr

anvisas till anslag 16:5 Bidrag till

handikapporganisationer.

I januari 2000 beslutade regeringen om en ny

förordning (2000:7) om statsbidrag till handi-

kapporganisationer. I den nya förordningen de-

finieras vad som avses med en handikapporganisation

samt hur anslaget skall fördelas. Sedan den nya

förordningen trätt i kraft har anslaget fått en sam-

manlagd nivåhöjning med 28 miljoner kronor per år.

Enligt den nya förordningen ansvarar

Socialstyrelsen för såväl beslut om fördelning som

administration av bidraget till

handikapporganisationerna.

Socialstyrelsen har haft i uppdrag att kartlägga

och redovisa effekterna av de nya bestämmelserna.

Myndigheten redovisade resultaten i december 2001.

De visade att en övervägande del av handikapp-

organisationerna anser att det nya regelsystemet är

bättre och mer rättvist än det gamla. Kritik riktas

dock mot det nya systemet då ett fåtal gamla

organisationer får och kommer att få kraftigt

minskade bidrag. Regeringen redovisar att den anser

att dessa negativa effekter bör begränsas och avser

att återkomma på tilläggsbudget i samband med den

ekonomiska vårpropositionen för 2003.

Under politikområdet Äldrepolitik anslag 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

redovisas att fortsatt stöd till nationella

anhörigorganisationer m.m. utgår inom ramen för

detta anslag. Under politikområdet redovisas också

att regeringen har beslutat tillsätta en arbetsgrupp

med uppdrag att kartlägga förhållanden i samhället

för personer med demenssjukdom och deras anhöriga.

Målsättningen med arbetet är att på sikt öka

kvaliteten i samhällets olika insatser för dessa

personer samt åstadkomma en mer effektiv användning

av samhällets resurser, bl.a. inom vård och omsorg.

Det utbyggda stödet till anhöriga har haft stor

betydelse för de många, ofta äldre personer, som

vårdar närstående i hemmet, anför regeringen.

Behovet av en fortsatt utveckling av stödet är dock

stort, och det är därför angeläget att det vid sidan

av den fortsatta ekonomiska satsningen från statens

sida också sker en kontinuerlig utvärdering,

dokumentation och spridning av metoder, insatser och

resultat från den pågående satsningen.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa

upp den fortsatta utvecklingen. Regeringen utesluter

inte att det också kan krävas lagändringar för att

ytterligare stärka anhörigas ställning inom vård och

omsorg. Frågan bereds för närvarande inom rege-

ringskansliet.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen under anslag 16:5 Bidrag till

handikapporganisationer för år 2003 anvisar

2 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslår

(yrkande 15). Motionärerna anför att alla

handikapporganisationer, även de som representerar

mycket små grupper av handikappade eller som väljer

att inte samordna sin verksamhet inom ett större

kollektiv, skall ha rimliga möjligheter att arbeta

som självständiga organisationer. Ytterligare medel

skall särskilt riktas till dessa organisationer.

Övriga motioner

I motion So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om bidragssystemet för

handikapporganisationer (yrkande 13). Motionärerna

anser det angeläget att avgränsningen av vad som är

en handikapporganisation inte blir så snäv att den

utestänger de föreningar som består av anhöriga till

personer som själva har så dålig hälsa att de inte

förmår vara aktiva i föreningar. Bidragssystemet

behöver omarbetas och det bör vara klart i tid till

riksdagens beslut om budget för 2004, anför

motionärerna.

I motion So260 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om Anhörigrådet och

Demensförbundet som bidragsberättigade

handikapporganisationer (yrkande 1). Motionärerna

anför att föreningar som Anhörigrådet och

Demensförbundet gör ovärderliga insatser när det

gäller utbildning och stöd för anhöriga. De anser

att dessa föreningar snarast bör klassificeras som

handikapporganisationer och få bidrag som sådana.

Samma yrkande finns också i motion So470 av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) yrkande 1.

I motion So508 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om ett

nytt statsbidrag till anhörigorganisationer (yrkande

7). För att frivilligorganisationer och

anhörigföreningar tillsammans med kommunerna skall

kunna stödja anhörigvårdarna med utbildning och stöd

behöver de ekonomiska resurser, anför motionärerna.

De anser att ett nytt statsbidrag bör inrättas som

skiljer sig till inriktning och karaktär från

nuvarande bidrag till handikapporganisationer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att i samband med att den nya

förordningen om statsbidrag till

handikapporganisationer trädde ikraft den 1 juli

2001 fick Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga

och redovisa effekterna av de nya bestämmelserna.

Myndigheten redovisade resultaten i december 2001.

De visade att en övervägande del av handikapp-

organisationerna anser att det nya regelsystemet är

bättre och mer rättvist än det gamla. Kritik riktas

dock mot det nya systemet då ett fåtal gamla

organisationer får och kommer att få kraftigt

minskade bidrag. Regeringen anser att dessa negativa

effekter bör begränsas och avser att återkomma på

tilläggsbudget i samband med den ekonomiska

vårpropositionen för 2003. Utskottet finner inte

skäl att nu föreslå någon ytterligare översyn av

anslaget. Utskottet tillstyrker därmed den

föreslagna medelsanvisningen och avstyrker motion

So466 (m) yrkande 15.

Mot bakgrund dels av den nyss nämnda översynen som

skall redovisas våren 2003, dels det arbete som

planeras och beskrivs under anslaget 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

anser utskottet att resultatet av detta arbete bör

avvaktas. Utskottet konstaterar vidare att fortsatt

stöd till nationella anhörigorganisationer m.m.

kommer att utgå även för 2003. Riksdagen bör därför

inte ta något initiativ med anledning av motionerna

So260 (fp) yrkande 1, So362 (fp) yrkande 13, So470

(fp) yrkande 1 och So508 (kd) yrkande 7.

Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation (16:6)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 16:6 Bidrag

till utrustning för elektronisk

kommunikation. Riksdagen bör därmed avslå ett

motionsyrkande om att inte anvisa medel till

anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 20 126 000 kr

anvisas under anslaget 16:6 Bidrag till utrustning

för elektronisk kommunikation.

Syftet med ersättningen till utrustning för elek-

tronisk kommunikation är att ge personer som är

döva, gravt hörselskadade, talskadade eller

språkstörda möjlighet att kommunicera via ett

kommunikationsnät.

De utgifter som belastar anslaget är ersättning

till landstingen för inköp av sådan kommunika-

tionsutrustning samt för utrustning som skall

användas av närstående. Verksamheten regleras i

förordningen (2001:638) om statsbidrag till

utrustning för elektronisk kommunikation.

Socialstyrelsen skall följa upp effekterna för

brukarna av de nya reglerna för ersättning till

landstingen som trädde i kraft den 1 juli 2001. En

uppföljning skall redovisas senast den 31 juli 2003.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget att för år 2003 anvisa

medel till anslag 16:6 Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation (yrkande 16). Motionärerna

hänvisar till att de i ett flertal år föreslagit att

en hjälpmedelsgaranti skall införas. Den konkreta

utformningen av hjälpmedelsgarantin måste bli

föremål för särskild utredning där noggranna

analyser och avvägningar görs. Enligt motionärernas

uppfattning finns det dock redan nu anledning att

pröva införandet av en statlig hjälpmedelsgaranti

omfattande de hjälpmedel som i dagsläget finansieras

med statliga anslag, d.v.s. bilstödet och bidrag

till utrustning för elektronisk kommunikation. Dessa

anslag bör överföras till ett nytt anslag betecknat

statlig hjälpmedelsgaranti. Motionärerna bedömer att

garantin ryms inom nuvarande ramar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att anslaget bör bibehållas och att

Socialstyrelsens uppföljning av de nya reglerna bör

avvaktas. Utskottet kan inte ställa sig bakom

förslaget att slå samman anslaget med anslaget för

bilstöd till handikappade för att införa en statlig

hjälpmedelsgaranti. Motion So466 (m) yrkande 16

avstyrks därmed. Utskottet tillstyrker den

föreslagna medelsanvisningen.

Bilstöd till handikappade (16:7)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 16:7 Bilstöd

till handikappade. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör vidare avslå

motionsyrkanden om förändringar av bilstödet

med hänvisning till att utskottet förutsätter

att regeringen snarast återkommer mot

bakgrund av ett redan beslutat

tillkännagivande. Jämför reservationerna 9

(m) och 10 (kd, c).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 164 000 000 kr

anvisas under anslaget 16:7 Bilstöd till

handikappade.

Syftet med anslaget är att lämna bidrag till funk-

tionshindrade personer och föräldrar med funk-

tionshindrade barn för anskaffning och anpassning av

motorfordon m.m. Bestämmelser om bilstöd finns bl.a.

i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om

bilstöd till handikappade. Riksförsäkringsverket och

de allmänna försäkringskassorna ansvarar för

bilstödet. Stöd kan lämnas i form av grundbidrag,

inkomstprövat anskaffningsbidrag och

anpassningsbidrag. Från och med den 1 juli 1995 kan,

under vissa förutsättningar, bidrag också lämnas

till körkortsutbildning till den som beviljats

bilstöd. Genom en förordningsändring under hösten

1997 begränsades utbetalningarna för bilstödet så

att de för respektive budgetår ryms inom ramen för

de medel som anslås.

Anslaget tillfördes 50 miljoner kronor för 2002 i

tilläggsbudget i samband med 2002 års ekonomiska

vårproposition. I samband med riksdagens behandling

av budgetpropositionen för 2002 lämnade riksdagen

ett tillkännagivande (rskr. 2001/02:94) om att

regeringen snarast bör vidta åtgärder för att

effektivisera och förbättra tillämpningen av bilstöd

samt under 2002 återkomma till riksdagen med en

redovisning av vilka åtgärder som vidtas.

Frågan om effektiviseringar och förbättringar av

tillämpningen av bilstöd bereds för närvarande i

Regeringskansliet. Regeringen avser att snarast

återkomma i frågan.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår förslaget att för år 2003 anvisa

medel till anslag 16:7 Bilstöd till handikappade

(yrkande 17). Som tidigare redovisats vill

motionärerna införa ett nytt anslag betecknat

statlig hjälpmedelsgaranti och överföra bl.a.

föreslagna medel för bilstödet till detta nya

anslag.

I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen anvisar 50 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslagit till anslag 16:7 Bilstöd till

handikappade (yrkande 15, delvis). Samma yrkande

finns också i motion Sf377 av Bo Könberg och Kerstin

Heinemann (båda fp) yrkande 8, delvis.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen

beslutar att höja anslaget för bilstöd i enlighet

med vad som anförs i motionen (yrkande 28) och att

anvisa 20 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit till anslag 16:7 Bilstöd till

handikappade (yrkande 29, delvis). Regeringen har

återigen sänkt anslaget för bilstöd. Detta kommer

att leda till att personer med funktionshinder nekas

bilstöd långt före årets utgång med hänvisning till

att det saknas pengar, anför motionärerna. De anser

samtidigt att det bör skapas en större flexibilitet

mellan de olika systemen för bilstöd, färdtjänst och

utökad tillgänglighet i kollektivtrafiken.

Övriga motioner

I motion So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden om principerna för bilstödet

(yrkande 11) och att teknisk och ergonomisk

kompetens måste finnas hos dem som handlägger

bilstödet (yrkande 12). Motionärerna anser att den

faktiska funktionsnedsättningen skall utgöra grund

för rätt till bilstöd. Kan inte den

funktionshindrade själv framföra ett fordon skall

familjemedlemmar eller assistenter kunna fungera som

chaufförer. Motionärerna anser också att

åldersgränserna skall slopas.

I ytterligare fyra motioner begärs tillkännagivanden

om förändringar av bilstödet. I motion So305 av Lars

Gustafsson (kd) begärs tillkännagivande om bilstöd

för funktionshindrade. Motionären anser att

regeringen snarast bör återkomma med förslag till en

permanent lösning.

I motion So201 av Rolf Gunnarsson (m) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförts om en

förändring av gällande bestämmelser vad gäller

bilstöd för handikappade. Motionären anser att

åldersgränsen vid 50 år måste tas bort.

I motion So256 av Sonja Fransson (s) begärs

tillkännagivande om nödvändigheten av förbättringar

av bilstödet. Motionären anför att dagens

lagstiftning snarast behöver ses över och justeras.

Också i motion So395 av Kerstin Engle och Barbro

Hietala Nordlund (båda s) begärs tillkännagivande om

att se över möjligheterna till förändring i

bilstödsreglerna. Motionärerna anser att kriterierna

för bilstöd är för hårda vad gäller väsenliga

förflyttningssvårigheter och/eller avsaknad av

möjlighet att använda allmänna kommunikationer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte, som just redovisats, ställa sig

bakom förslaget att slå samman anslaget för bilstöd

till handikappade med anslaget för bidrag till

utrustning för elektronisk kommunikation för att

därigenom införa en statlig hjälpmedelsgaranti.

Motion So466 (m) yrkande 17 avstyrks därmed.

Utskottet erinrar om det uttalande som utskottet

gjorde angående reglerna för och tillämpningen av

bilstödet i samband med behandlingen av

budgetpropositionen jämte motionerna för 2002.

Utskottet konstaterade då, efter en inledande

omfattande beskrivning, vartill hänvisas

(2001/02:SoU1 s. 104 f.), att ett flertal motioner

tog upp olika problem som är förenade med reglerna

för bilstöd till handikappade. Vad som anfördes gav

vid handen att en förändring av gällande regelsystem

syntes nödvändig. Omständigheter som borde beaktas

vid en översyn som borde föregå en ändring av

regelsystemet gäller bl.a. kriterierna för bilstöd,

förutsättningarna för anpassningsbidrag,

nödvändigheten av körkortskrav för personer

berättigade till statlig assistansersättning,

åldersgränserna samt nivån på grundbidrag och

anpassningsbidrag. Utskottet ansåg att regeringen

snarast skulle vidta åtgärder i syfte att

effektivisera och förbättra tillämpningen av

bilstödet till handikappade. Utskottet förväntade

sig att regeringen under 2002 återkommer till

riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder som

vidtas. Riksdagen beslöt, på utskottets förslag, att

ge regeringen detta till känna (2001/02:SoU1, rskr.

2001/02:94).

Utskottet konstaterar att någon redovisning i

enlighet med tillkännagivandet hittills inte

lämnats. Utskottet förutsätter att regeringen

snarast återkommer. Utskottet tillstyrker den

föreslagna medelsanvisningen och avstyrker

motionerna So509 (kd) yrkandena 28 och 29 (delvis),

Fi232 (fp) yrkande 15 (delvis) och Sf377 (fp)

yrkande 8 (delvis).

Mot bakgrund av vad som anförts ovan avstyrker

utskottet också motionerna So201 (m), So256 (s),

So305 (kd), So395 (s) och So457 (kd) yrkandena 11

och 12.

Kostnader för statlig

assistansersättning (16:8)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 16:8 Kostnader

för statlig assistansersättning. Riksdagen

bör därmed avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

vidare som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet anfört om personlig

assistans m.m. Utskottet anser att tiden nu

är mogen för en kartläggning och analys av

hur tillämpningen ser ut vad gäller makars

och sambors gemensamma ansvar för hem och

hushåll när den ene är funktionshindrad och

har rätt till personlig assistans. Det behövs

också en kartläggning och analys av hur barns

rätt till personlig assistans utvecklats i

tillämpningen. Utskottet anser vidare att det

finns skäl att nu kartlägga och analysera hur

psykiskt funktionshindrades behov av någon

form av sysselsättning i realiteten

tillgodoses. Riksdagen bifaller därmed delvis

motionsyrkanden. Riksdagen bör avslå

motionsyrkanden om statligt kostnadsansvar

för assistansersättningen m.m. med hänvisning

till pågående arbete på området. Jämför

reservationerna 11 (m, fp, kd, c), 12 (kd)

och 13 (c).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 8 436 000 000 kr

anvisas under anslaget 16:8 Kostnader för statlig

assistansersättning.

Statlig assistansersättning lämnas till funktions-

hindrade personer som har behov av personlig

assistans för sin dagliga livsföring under i

genomsnitt mer än 20 timmar per vecka.

Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De

allmänna försäkringskassorna administrerar och

beslutar om ersättningen. Frågor om assistans-

ersättning regleras i lagen (1993:389) om

assistansersättning och i förordningen (1993:1091)

om assistansersättning. Rätten gäller för svårt

funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år.

Från och med den 1 januari 2001 gäller att personer

som beviljats assistansersättning före 65 års ålder

får behålla denna rätt även därefter.

Regeringen redovisar att såväl antalet personer

som beviljats assistansersättning som antalet

assistanstimmar har ökat kraftigt sedan reformen

infördes 1994. Utgiftsökningen de senaste åren beror

till lika delar på ökningen av antalet

assistansberättigade, ökningen av genomsnittligt

antal assistanstimmar och höjningen av

ersättningsnivån.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen under anslaget 16:8 Kostnader för statlig

assistansersättning för år 2003 anvisar

1 900 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår

(yrkande 18). Motionärerna vill återföra det

ekonomiska ansvaret för assistansersättningens

första 20 timmar till staten. De anser att rätten

till personlig assistans under skoltid och vid

vistelse på dagcenter skall återföras samt att

schablonersättningen skall slopas. Rätten till

personlig assistans bör också omfatta

funktionshindrade i gruppboende. För detta avsätter

de ytterligare en miljard kronor samt vill återföra

900 miljoner kronor av kommunens kostnader för de

första 20 timmarna till staten.

I motion So229 av Anders G Högmark och Elizabeth

Nyström (båda m) begärs tillkännagivande om att på

prov införa en icke schabloniserad

assistansersättning.

I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen anvisar 3 039 000 000 kr mer än vad

regeringen föreslagit till anslag 16:8 Kostnader för

statlig assistansersättning (yrkande 15, delvis).

Motionärerna anser att systemet med personlig

assistans skall föras över från kommunerna till

staten och samtidigt skall de tidigare rättigheterna

vad gäller assistans återställas. Vidare bör medel

avsedda för kommuner med höga kostnader för stöd och

service till vissa funktionshindrade samt medel

avsatta för särskilt kostnadskrävande insatser

överföras från utgiftsområde 25 till utgiftsområde

9. Samma yrkande finns också i motion Sf377 av Bo

Könberg och Kerstin Heinemann (båda fp) yrkande 8,

delvis.

I motion So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs att regeringen lägger fram förslag till

återställare av tidigare gällande regler enligt

handikappreformen (yrkande 4). Vidare bör riksdagen

besluta att den 1 januari 2003 återföra ansvaret för

de 20 första assistanstimmarna enligt LASS från

kommunerna till försäkringskassorna (yrkande 5).

Motionärerna anser att de rättigheter som lagen om

stöd och service för vissa funktionshindrade och

lagen om assistansersättning ursprungligen givit

personer med funktionshinder och deras anhöriga

måste återinföras.

I motion So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

staten och försäkringskassan övertar hela ekonomi-

och handläggningsansvaret för lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade, LSS (yrkande

5). Motionärerna anser att kommunens ansvar för de

första 20 timmarna medför problem för den enskilde

och ger olika utslag, beroende på handläggning och

på kommunens ekonomi samt på hur man organiserar

hemtjänsten. Motionärerna anför att en återgång till

tidigare system inte är budgetpåverkande utan skall

ske genom att motsvarande bidrag till kommunerna

minskar.

Övriga motioner

I ett antal motioner begärs utredningar av olika

slag. I motion So230 av Anders G Högmark och Ulla

Löfgren (båda m) begärs tillkännagivande om att

utreda om funktionshindrades rätt till föräldraskap

kan införas som ett femte kriterium i LSS.

Motionärerna anser att de behov som föräldraskapet

genererar skall tillgodoräknas som grundläggande

behov. Eftersom detta är en komplicerad fråga anser

de att en noggrann beredning bör göras så att inte

tillägget påverkar annan relevant lagstiftning.

I motion So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

utredning för att möjliggöra utvidgningen av rätten

till daglig verksamhet enligt LSS (yrkande 7).

Motionärerna anser att rätten till daglig verksamhet

också bör omfatta varaktigt psykiskt sjuka. En

utvidgning av LSS när det gäller daglig verksamhet

måste dock av praktiska skäl ske successivt, bl.a.

med hänsyn till möjligheterna att rekrytera och

utbilda personal. Vidare behövs regler för hur en

stegvis uppbyggnad skall kunna förenas med en

rättighetslagstiftning. Detta och andra frågor bör

utredas.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om en utredning kring möjligheterna

för staten att ta över kostnadsansvaret för LSS-

insatser (yrkande 19). Motionärerna anför att de

psykiskt funktionshindrade inte får hjälp genom LSS-

insatser i avsedd omfattning. LSS är en

rättighetslag som ger den funktionshindrade en

absolut rätt till vissa insatser. I praktiken är

dock LSS för hårt reglerad för att finansieras med

kommunala medel, anför de. Regeringen bör därför

utreda möjligheterna för staten att ta över

kostnadsansvaret för LSS.

I motion So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om ett förtydligande av LSS

vad gäller bedömningen av barns omvårdnadsbehov

(yrkande 8). Motionärerna anser att det behövs en

lagändring som förtydligar att samma bedömning av

omvårdnadsbehovet skall göras vid ansökan om LSS

oavsett om det gäller ett barn eller en vuxen

person. Motionärerna begär vidare att regeringen

återkommer med direktiv till en utredning med syfte

att se över LSS tillämpning för psykiskt

funktionshindrade (yrkande 9). De anför att

handläggare på kommunerna har ansett LSS svår att

tillämpa när det gäller psykiskt funktionshindrade,

varför de ofta i stället beviljar insatser enligt

socialtjänstlagen. En översyn bör belysa hur

insatserna i LSS är preciserade med tanke på

psykiskt funktionshindrades behov och personkretsens

avgränsning, anför motionärerna.

Även i motion So275 av Lars Gustafsson (kd) begärs

tillkännagivande om en översyn av LSS-lagstiftningen

(yrkande 4). Motionären anför att psykiskt

funktionshindrade inte får del av LSS-insatser på

samma sätt som andra funktionshindrade.

I motion So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

att regeringen låter göra en översyn av lagen om

assistansersättning enligt vad i motionen anförs om

makars ansvar, ersättningstider, personkrets m.m.

(yrkande 7). Motionärerna anför att det förväntas

att äkta makar/sambor alltid skall finnas till hands

för att tillhandahålla assistans inom ramen för äkta

makars ansvar för varandra. Detta vill motionärerna

ändra på. De anser också att dagens begränsningar

vad gäller rätt till assistansersättning under

sjukhusvistelse skall tas bort och att ersättning

skall utgå en månad efter den assistansberättigades

dödsfall. Vidare vill de att begreppet

begåvningsmässigt funktionshinder skall ersättas av

kognitivt funktionshinder. Regeringen bör göra en

översyn och komma med förslag till åtgärder i dessa

frågor.

I motion So296 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en utredning om

psykiskt funktionshindrades rätt till personlig

assistans (yrkande 9). Förutsättningarna för att

utvidga assistansreformen till att gälla personer

med psykiska funktionshinder bör utredas, anför

motionärerna. De begär vidare tillkännagivande om

barns rätt till personlig assistans (yrkande 11).

Barn och ungdomar som är i behov av en personlig

ledsagare skall kunna erhålla ersättning för

assistans för de timmar som de är i barnomsorg och

skola. Motionärerna anför vidare att riksdagen bör

begära att regeringen lägger fram förslag till

ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade (yrkande 12). Motionärerna

anser att även psykiskt funktionshindrade skall ges

rätt till daglig verksamhet. Slutligen anför de att

riksdagen bör begära att regeringen lägger fram

förslag om en utredning av ett eventuellt statligt

kostnadsansvar för lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (yrkande 13).

En verksamhet som är så reglerad som LSS bör inte

finansieras via kommunala skattepengar, då det i

praktiken inte finns någon möjlighet att kommunalt

påverka besluten, anför motionärerna.

I motion So414 av Kenneth Johansson (c) begärs

tillkännagivande om en översyn av

personkretsindelningen i lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade (LSS). Motionären anför

att personer med kognitiva funktionshinder med

nuvarande lagstiftning inte får möjlighet till

daglig verksamhet. Detta bör ses över.

I motion Ub429 av Sofia Larsen m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om att låta vuxenutbildning vara

underlag för rätt till assistent enligt LSS (yrkande

23).

I motion So344 av Håkan Juholt (s) begärs

tillkännagivande om att se över LSS och

funktionshindrades rätt till daglig verksamhet.

I motion So480 av Marie Nordén m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om översyn av LSS och LASS.

Motionärerna anför att reformen präglats av vissa

tillämpnings- och finansieringsproblem och att

rätten till personlig assistans snävats in.

I motion So482 av Kenth Högström (s) begärs

tillkännagivande om kostnadsansvaret för LSS.

Motionären anser att staten bör ta över

kostnadsansvaret för LSS.

I motion So504 av Christer Adelsbo och Göran

Persson i Simrishamn (båda s) begärs

tillkännagivande om behovet av en översyn av LSS.

Motionären anser att försäkringskassan bör stå för

de kostnader som uppstår vid en brukares bortgång.

I motion So506 av Tomas Eneroth m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om att en översyn av LSS genomförs.

Motionärerna anser det inte minst angeläget att

belysa det mellankommunala kostnadsansvaret.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet har behandlat flera av de frågeställningar

som motionärerna tar upp senast i betänkande

2001/02:SoU1. Utskottet anförde då följande (s.

84-85):

Utskottet vill understryka att syftet med

assistansreformen har uppnåtts. Reformen har

inneburit ökad valfrihet, större inflytande och

bättre livskvalitet för många svårt

funktionshindrade personer. Såväl antalet

personer som beviljats assistansersättning som

antalet assistanstimmar har ökat kraftigt sedan

reformen infördes 1994. Utskottet kan konstatera

att regeringen räknar med en fortsatt ökning

också framöver och att anslaget föreslås räknas

upp med ca 1 miljard kronor för år 2002. - - -

Utskottet motsätter sig fortfarande ett

förstatligande av de 20 första timmarna.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att

funktionshindrade barns och vuxnas behov av

särskilt stöd i t.ex. barnomsorg och daglig

verksamhet i princip bör tillgodoses inom ramen

för den kommunala verksamheten, t.ex. genom höjd

personaltäthet, specialpedagogiskt stöd eller

elevassistent. Det bör vara huvudmannens uppgift

att se till att de resurser som krävs med hänsyn

till den funktionshindrades behov tillförs

verksamheten. Utskottet vidhåller också att

statlig assistansersättning kan erhållas även vid

dessa verksamheter, om särskilda skäl föreligger,

nämligen om funktionshindret är sådant eller

kombinationen av funktionshinder sådan att den

funktionshindrade behöver tillgång till någon

person med ingående kunskap om den

funktionshindrade och dennes hälsotillstånd.

Enligt lagen om assistansersättning (1993:389)

får ersättning inte lämnas för tid då den

funktionshindrade bor i en gruppbostad (4 §). Av

för-arbetena framgår att det i en gruppbostad

skall finnas erforderlig fast kollektiv bemanning

som i huvudsak skall täcka de boendes hela

stödbehov. Utskottet konstaterar vidare att i

insatsen bostad med särskild service för vuxna

också skall ingå omvårdnad enligt 9 b § lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS). I insatserna bostad med

särskild service för barn och ungdom samt bostad

med särskild service för vuxna ingår också

fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter

enligt samma paragraf. Utskottet anser det

viktigt att de boende får det stöd och den

stimulans som de behöver för att leva ett värdigt

liv. Utskottet finner inte skäl att biträda

motionsförslag om att införa rätt till personlig

assistans i gruppboende.

Med anledning av motionen (kd) om bemötandet av

psykiskt funktionshindrade vill utskottet

framhålla att det ser mycket positivt på det

kompetensutvecklingsprogram för personalen vid

statliga och kommunala myndigheter som startats

genom den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken. En ökad kompetens bör innebära

att handläggare i valet mellan beslut enligt LSS

respektive socialtjänstlagen kan komma att göra

bättre underbyggda beslut vid val av insats.

Utskottet konstaterar samtidigt att insatsen

personligt ombud är ytterligare ett sätt att

stärka psykiskt funktionshindrades egen

initiativförmåga. Detta gäller även utvecklingen

av brukarstödet. Utskottet anser att utvecklingen

av dessa insatser noga bör följas.

Vidare anför utskottet följande (s. 106-107):

I motion So500 (v) yrkande 3 begärs en översyn av

lagen om assistansersättning med avseende på

makars ansvar, ersättningsperioder, personkrets

m.m. Utskottet har behandlat dessa frågor

tidigare. (Se bl.a. betänkande 1998/99:SoU1.)

Utskottet uttalade då bl.a. att målet för

verksamheten enligt LSS skall vara att den

enskilde får möjlighet att leva som andra trots

sitt funktionshinder (5 §). Vad gäller makars

gemensamma ansvar enligt äktenskapsbalken

hänvisades till två domar i Regeringsrätten (mål

nr 11598-1995 och 11599-1995) varvid rätten haft

att bedöma frågan om äkta makars gemensamma

ansvar enligt äktenskapsbalken i förevarande

sammanhang. Vid bedömningen av tidsåtgången för

det personliga stödet bör det enligt domarna

beaktas att makar har ett gemensamt ansvar för

hushållet. Mot bakgrund av syftet med den

personliga assistansen - att funktionshindrade

personer så långt möjligt skall kunna leva som

andra - fann Regeringsrätten att assistansen

skulle omfatta en del uppgifter som avsåg makars

gemensamma hushåll och skötseln av barnen.

Utskottet ansåg att regeringen bör följa

utvecklingen på området samt vid behov återkomma.

Vad utskottet anförde gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna. Vidare konstaterar

utskottet att en arbetsgrupp tillsatts inom

Socialdepartementet med uppgift att analysera

förutsättningarna för att underlätta

rekryteringen av personliga assistenter.

Arbetsgruppen skall bl.a. analysera de villkor

som påverkar möjligheten att rekrytera personliga

assistenter, t.ex. arbetsmiljö, arbetsledning,

driftsformer, schablonersättningen och

arbetstider, och föreslå åtgärder för att

motverka framtida brist på personliga

assistenter. Utskottet anser motionen delvis

tillgodosedd och avstyrker den.

I motionerna So359 (m) och So611 (m) yrkande 6

begärs tillkännagivande om att föräldraskap skall

införas som ytterligare kriterium för rätt till

personlig assistans. Utskottet behandlade senast

i betänkande 2000/01:SoU12 två likartade

motioner. För en utförligare bakgrund se sidorna

10, 11 och 13 i betänkandet. Utskottet redovisade

bl.a. vad som anförts i frågan i proposition

1992/93:159 om stöd och service till vissa

funktionshindrade liksom Socialstyrelsens

Allmänna råd 1994:1 och Riksförsäkringsverkets

Allmänna råd 1998:6. Utskottet konstaterade

därvid att funktionshindrade föräldrar självklart

har möjlighet att erhålla assistans så att de kan

fungera i föräldrarollen. Utskottet ansåg inte

att det behövdes något initiativ från riksdagens

sida. Utskottet vidhåller denna uppfattning.

Motionerna avstyrks därmed.

I motion So619 (kd) yrkande 12 begärs

tillkännagivande om ett förtydligande av LSS vad

gäller bedömningen av barns omvårdnadsbehov.

Utskottet har flera gånger uttalat, senast i

betänkande 1999/2000:SoU1, att

försäkringskassorna vid bedömning av barns rätt

till personlig assistans skall ta hänsyn till vad

som normalt kan anses falla inom ramen för det

föräldraansvar som enligt föräldrabalken åvilar

alla vårdnadshavare med hänsyn till barnets

ålder, utveckling och omständigheter i övrigt.

Det är således behovet av extra tillsyn och

omvårdnad med anledning av ett funktionshinder

som skall ligga till grund för bedömning och

beslut om personlig assistans. Utskottet

vidhåller denna uppfattning. Utskottet har också

i betänkande 1998/99:SoU1 uttalat att regeringen

noga bör följa utvecklingen och återkomma till

riksdagen om det skulle visa sig att barns

möjligheter att erhålla personlig assistans

skulle försämras till följd av att

rättstillämpningen visar sig bli mer restriktiv.

Riksdagen beslöt att ge regeringen detta till

känna. Utskottet anser att det inte nu behövs

något ytterligare initiativ från riksdagens sida.

Motionen avstyrks. - - -

I motion So326 (kd) begärs tillkännagivande om

att staten bör ta över kostnadsansvaret för LSS.

Enligt motion So240 (c) bör tilläggsdirektiv ges

till utredningen Nationell utjämning av

verksamhetskostnaderna enligt lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade av innebörd

att staten tar över verksamheten (yrkande 16). I

motion So446 (s) begärs ett nationellt

utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan

kommuner avseende LSS. Utskottet konstaterar att

en parlamentarisk kommitté tillkallats för att

utreda hur utjämning skall ske för

kostnadsskillnader mellan kommuner avseende

verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade (LSS).

Kommittén skall som tidigare anförts redovisa

sitt uppdrag senast den 1 november 2002.

Kommittén skall dock senast den 1 februari 2002

rapportera till regeringen om dels den allmänna

inriktningen på utredningens arbete, dels

förbättringar i det nuvarande tillfälliga

statsbidragssystemet. Utredningens förslag bör

avvaktas. Motionerna avstyrks.

Den parlamentariska kommitté som haft i uppdrag att

lämna förslag till en nationell utjämning av

verksamhetskostnader enligt LSS (dir. 2000:28) har

den 21 november överlämnat betänkandet Utjämning av

LSS-kostnader, SOU 2002:103, till regeringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner den föreslagna medelsanvisningen

väl avvägd och ställer sig inte bakom motionsförslag

om bl.a. att överföra det ekonomiska

kostnadsansvaret för de 20 första timmarna till

staten. Utskottet tillstyrker därmed den föreslagna

medelsanvisningen och avstyrker motionerna So229

(m), So362 (fp) yrkandena 4 och 5, So466 (m) yrkande

18, So513 (v) yrkande 5, Fi232 (fp) yrkande 15

(delvis) och Sf377 yrkande 8 (delvis).

Utskottet står fast vid bedömningen att

assistansreformen har inneburit ökad valfrihet,

större inflytande och bättre livskvalitet för många

svårt funktionshindrade personer. Lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade

(LSS) syftar till att främja jämlika levnadsvillkor

och full delaktighet i samhällslivet för de personer

som omfattas av lagen. Målen för verksamheten skall

vara att den enskilde får möjlighet att leva som

andra trots sitt funktionshinder (5 § LSS). Såväl

antalet personer som beviljats assistansersättning

som antalet assistanstimmar har ökat kraftigt sedan

reformen infördes 1994. Utskottet noterar att

regeringen räknar med en fortsatt ökning framöver.

Utskottet har självfallet noga följt utvecklingen

och tillämpningen av reformen. Efter initiativ av

utskottet har rätten till personlig assistans

utvidgats på så sätt att den som erhållit personlig

assistans har, fr.o.m. den 1 januari 2001, rätt att

behålla denna också efter att han/hon fyllt 65 år.

Vid behandlingen av förslaget till statsbudget

för 1999, betänkande 1998/99:SoU1 (s. 47 f.)

uppmärksammade utskottet, bl.a. mot bakgrund av

motionsyrkanden, frågan om makars och sambors

gemensamma ansvar för hem och hushåll. Utskottet

redovisade bl.a. att av förarbetena till lagen

framgår att assistansersättning kan utges för hjälp

med skötsel av hushållssysslor, om dessa insatser

utförs tillsammans med den funktionshindrade

personen som ett led i det personliga stödet.

Utskottet ansåg att regeringen borde följa

utvecklingen på området och vid behov återkomma vad

gäller makars och sambors gemensamma ansvar för hem

och hushåll, inklusive skötseln av barnen, när den

ene är funktionshindrad och har rätt till personlig

assistans och det är fråga om att bedöma

tidsåtgången för det personliga stödet. Riksdagen

beslöt att ge regeringen detta till känna.

Utskottet hade vid sagda tillfälle även anledning

att uppmärksamma olika frågor i anslutning till

bedömningen av barns rätt till personlig assistans.

Utskottet utgick från att regeringen noga följer

utvecklingen. Skulle det därvid visa sig att barns

möjligheter att erhålla personlig assistans

försämras till följd av att bl.a.

rättstillämpningen, så vitt gäller t.ex. vad som

bedöms falla inom föräldraansvaret respektive vad

som bedöms vara "omfattande omvårdnadsbehov", visar

sig bli restriktivare utgick utskottet från att

regeringen återkommer i frågan. Riksdagen beslöt ge

regeringen detta till känna.

Utskottet anser att tiden nu är mogen för en

kartläggning och analys av hur tillämpningen ser ut

vad gäller makars och sambors gemensamma ansvar för

hem och hushåll när den ene är funktionshindrad och

har rätt till personlig assistans. Det behövs också

en kartläggning och analys av hur barns rätt till

personlig assistans utvecklats i tillämpningen.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med en

redovisning av resultaten i dessa båda avseenden

samt om det behövs även med förslag till åtgärder.

Utskottet anser det också angeläget att belysa

situationen för psykiskt funktionshindrade. 1995 års

psykiatrireform syftade till att förbättra psykiskt

funktionshindrade personers situation i samhället

genom att bl.a. stimulera utbyggnaden av bostäder

och utveckla dagliga verksamheter. Genom reformen

tydliggjordes kommunernas ansvar för boende,

sysselsättning, m.m. för gruppen psykiskt

funktionshindrade. Utskottet står fast vid sin

bedömning att psykiatrireformen varit i huvudsak

positiv för psykiskt funktionshindrade personer.

Enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen (2001:453) skall

socialnämnden verka för att människor som av

fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande

svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta

i samhällets gemenskap och att leva som andra.

Socialnämnden skall bl.a. medverka till att den

enskilde får en meningsfull sysselsättning.

Utskottet anser att det finns skäl att nu

kartlägga och analysera hur psykiskt

funktionshindrades behov av någon form av

sysselsättning i realiteten tillgodoses. Utskottet

anser det också värdefullt att kartlägga och

analysera huruvida psykiskt funktionshindrade får

daglig verksamhet enligt lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade. Regeringen bör, även i

dessa båda avseenden, återkomma till riksdagen med

en redovisning av resultaten och med förslag till

åtgärder.

Vad utskottet anfört med delvis bifall till

motionerna So230 (m), So296 (c) yrkandena 11 och 12,

So344 (s), So362 (fp) yrkande 7, So457 (kd)

yrkandena 8 och 9 och So513 (v) yrkande 7 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet är, som nyss redovisats, inte berett att

ställa sig bakom förslag om att förstatliga

assistansreformen. Utskottet konstaterar att

kommittén om utjämning av kostnadsskillnader mellan

kommunerna i dagarna har avlämnat sitt betänkande

Utjämning av LSS-kostnader, SOU 2002:103. Utskottet

vill inte föregripa kommande förslag på området.

Motion So506 (s) är därmed delvis tillgodosedd.

Utskottet avstyrker motionerna So296 (c) yrkande 13,

So482 (s) och So509 (kd) yrkande 19. Utskottet är

inte heller berett att ställa sig bakom de förslag

som framförs i motionerna So275 (kd) yrkande 4,

So296 (c) yrkande 9, So414 (c), So480 (s), So504

(s) och Ub429 (c) yrkande 23. Motionerna avstyrks.

Handikappombudsmannen (16:10)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 16:10

Handikappombudsmannen. Riksdagen bör därmed

avslå ett motionsyrkande om att inte anvisa

medel till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 16 425 000 kr

anvisas under anslaget 16:10 Handikappombudsmannen.

Handikappombudsmannen (HO) skall bidra till att

uppnå målet för handikappolitiken genom att bevaka

frågor som angår funktionshindrade personers

rättigheter och intressen samt verka för att

personer med funktionshinder uppnår full delaktighet

i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkoren.

I samband med att riksdagen fattat beslut om lagen

(1999:130) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet av personer med funktionshinder och

lagen (2001:1286) om lika behandling av studenter i

högskolan så har HO:s roll i arbetet med att bekämpa

och förebygga diskriminering av personer med

funktionshinder blivit tydligare.

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté

(dir. 2002:11 En sammanhållen

diskrimineringslagstiftning) med uppdrag att

överväga införande av en gemensam diskrimine-

ringslagstiftning som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden.

Kommittén skall inom ramen för sitt uppdrag även

överväga ett skydd mot missgynnande av personer med

funktionshinder på grund av bristande tillgäng-

lighet. Ytterligare ett uppdrag för kommittén är att

se över uppgifter och ansvarsområden för de olika

ombudsmännen och överväga en eventuell

sammanslagning av dessa.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas

att riksdagen avslår förslaget att för år 2003

anvisa medel till anslaget 16:10

Handikappombudsmannen (yrkande 19). I samband

med riksdagens behandling av

diskrimineringslagarna framförde motionärerna

förslag om att slå ihop flera olika

ombudsmannaverksamheter, varav

Handikappombudsmannen var en, till en enda

myndighet. Motionärerna vidhåller denna

ståndpunkt och anser att medel till en samlad

ombudsmannaorganisation bör anvisas under

utgiftsområde 14. Således bör något anslag till

Handikappombudsmannen inte tilldelas under

utgiftsområde 9.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att den parlamentariska

kommitté som bl.a. har till uppdrag att överväga en

eventuell sammanslagning av uppgifter och

ansvarsområden för de olika ombudsmännen och

överväga en eventuell sammanslagning av dessa skall

redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1

december 2004. Utskottet anser att kommitténs

förslag bör avvaktas. Utskottet tillstyrker den

föreslagna medelsanvisningen och avstyrker motion

So466 (m) yrkande 19.

Bostadsstöd till funktionshindrade

(16:11, förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 16:11 Bostadsstöd till

funktionshindrade.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen i enlighet med vad som anförs i motionen

till utgiftsområde 9 för år 2003 anvisar ett nytt

anslag 16:11 Bostadsstöd till funktionshindrade om

100 miljoner kronor (yrkande 20). För att undvika

ett ökat socialbidragsberoende för funktionshindrade

och för att underlätta för kommunerna ekonomiskt

anser motionärerna att ett särskilt bostadsstöd för

funktionshindrade bör inrättas.

Tidigare behandling

Utskottet har behandlat likalydande yrkanden vid

budgetbehandlingen under flera år, senast i

betänkande 2001/02:SoU1. Utskottet har hittills inte

funnit skäl att föreslå ett nytt anslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och

finner inte skäl att föreslå ett nytt anslag. Motion

So466 (m) yrkande 20 avstyrks.

Hjälpmedelsgaranti (16:12, förslag

till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 16:12 Hjälpmedelsgaranti. Riksdagen

bör vidare avslå motionsyrkanden med begäran

om utredning om en hjälpmedelsgaranti m.m.

med hänvisning till att riksdagen inte bör

föregripa pågående arbete på området. Jämför

reservation 14 (fp, kd, c).

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) ) yrkas

att riksdagen i enlighet med vad som anförs i

motionen till utgiftsområde 9 för år 2003 anvisar

ett nytt anslag 16:12 Hjälpmedelsgaranti om

184 126 000 kr (yrkande 21). Som tidigare redovisats

vill motionärerna slå samman resurserna under anslag

16:6 Bidrag till utrustning för elektronisk

kommunikation och 16:7 Bilstöd till handikappade

till ett nytt stöd - en hjälpmedelsgaranti.

Kostnaden för hjälpmedelsgarantin kommer att rymmas

inom nuvarande ramar anser motionärerna.

Övriga motioner

I motion So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs att regeringen lägger fram förslag till de

lagändringar som kan vara nödvändiga för att

avhjälpa oklarheter i regelverk om hjälpmedel för

funktionshindrade (yrkande 8). Vidare begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

hjälpmedelsgaranti (yrkande 9). Motionärerna anför

att oklarheter i arbetsfördelning, tillämpning och

regelverk har påtalats av flera

handikapporganisationer. Det har gällt sådana frågor

som i vilken utsträckning val av slag av hjälpmedel

omfattas av hälso- och sjukvårdslagens regler om

behandlingsalternativ samt sjukvårdshuvudmannens

formella möjlighet att avgiftsbelägga hjälpmedel och

om dessa hjälpmedel omfattas av högkostnadsskyddet i

öppen vård. Motionärerna vill införa en

hjälpmedelsgaranti som innebär att enklare

hjälpmedel skall kunna erhållas i princip omedelbart

och komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader.

I motion So296 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

hjälpmedelsgaranti (yrkande 7). Motionärerna anser

att en helhetssyn och en samlad bedömning måste

göras i ansvarsfördelningen mellan kommun och

landsting. För att avhjälpa detta föreslår

motionärerna en hjälpmedelsgaranti med normer för

väntetider och utprovning samt reparationstider inom

rimliga tidsgränser.

Tidigare ställningstagande m.m.

Utskottet behandlade en motion med begäran om att

slå ihop anslaget Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation och anslaget Bilstöd för

handikappade till ett nytt anslag,

Hjälpmedelsgaranti, senast i betänkande 2001/02:

SoU1 (s. 86). Utskottet biträdde inte förslaget.

Utskottet erinrade om att regeringen tillsatt en

utredning om vissa hjälpmedel för personer med

funktionshinder samt om vissa insatser enligt lagen

(1993:387) om stöd och servi-ce till vissa

funktionshindrade (dir. 2001:81). Utredaren skall

bl.a. analysera hjälpmedelsförsörjningen inom

utbildningsområdet, de förändrade förutsättningarna

på hjälpmedelsområdet genom utvecklingen inom

informations- och kommunikationstekniken och digital

teknik, avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill

hörande regler i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) samt gränsdragningen vad gäller ansvaret

mellan individuella hjälpmedel för personer med

personlig assistans och arbetshjälpmedel för

assistenterna.

Utskottet behandlade också motioner om

hjälpmedelsgaranti m.m. i betänkande 2001/02:SoU7.

Utskottet vidhöll då sin tidigare ståndpunkt att det

inte finns realistiska förutsättningar för en

hjälpmedelsgaranti. Utskottet hänvisade åter till

att regeringen tillkallat en särskild utredare för

att analysera vissa frågor på hjälpmedelsområdet.

Motionerna avstyrktes.

Den särskilde utredaren har senare fått

tilläggsdirektiv (dir. 2002:20) om att se över det

nuvarande systemet för arbetshjälpmedel. Utredaren

skall slutredovisa sitt arbete senast den 15

september 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt och

avstyrker därmed förslaget att slå ihop anslaget

Bidrag till utrustning för elektronisk kommunikation

och anslaget Bilstöd för handikappade till ett nytt

anslag för en statlig hjälpmedelsgaranti. Motion

So466 (m) yrkande 21 avstyrks således.

Utskottet erinrar om att en särskild utredare har

i uppdrag att analysera vissa frågor på

hjälpmedelsområdet och lämna förslag till åtgärder.

Uppdraget skall redovisas senast den 15 september

2003. Riksdagen bör inte föregripa kommande förslag

på området. Motionerna So296 (c) yrkande 7 och So362

(fp) yrkandena 8 och 9 avstyrks därför.

Tillgänglighetsreform (16:13,

förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 16:13 Tillgänglighetsreform.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen under utgiftsområde 9 anvisar

500 000 000 kr till ett nytt anslag,

Tillgänglighetsreform (yrkande 15, delvis).

Motionärerna anser att en tillgänglighetsreform bör

påbörjas nästa år i syfte att göra allmänna miljöer

mer tillgängliga för handikappade. Samma yrkande

finns också i motion Sf377 av Bo Könberg och Kerstin

Heinemann (båda fp) yrkande 8, delvis.

I motion So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs att regeringen lägger fram förslag till en

plan för att under de närmaste fem åren satsa

sammanlagt 5 miljarder kronor på ett statligt

stimulansbidrag till landsting, kommuner,

fastighetsägare, kollektivtrafikbolag m.fl. för att

anpassa samhället så att det blir tillgängligt också

för funktionshindrade (yrkande 1). Vidare begärs

tillkännagivande om inriktningen av en

tillgänglighetsreform (yrkande 2).

Handikappombudsmannen och Boverket har i rapporter

visat att arbetet med att öka handikappades

tillgänglighet går alldeles för långsamt. För att

påskynda arbetet vill motionärerna avsätta 5

miljarder kronor under de närmaste åren för en

genomgripande tillgänglighetsreform. Motionärerna

framhåller att ansvars- och finansieringsprincipen,

dvs. att varje sektor i samhället har ansvar för att

just deras verksamhet är tillgänglig för

funktionshindrade och att detta normalt skall

tillgodoses inom ordinarie budget, dock ligger fast.

Pengarna är tänkta som stimulansmedel för att få

fart på en utveckling som trots stolta paroller har

gått mycket långsamt.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade likalydande motioner i

betänkande 2001/02:SoU1. Utskottet anförde då

följande (s. 86):

Utskottet vidhåller sin bedömning att insatser

behövs för att förbättra tillgängligheten i

vardagsmiljön och att utvecklingen mot en bättre

tillgänglighet för alla måste påskyndas.

Utskottet vill än en gång understryka att

ansvars- och finansieringsprincipen ligger fast.

Den innebär att varje sektor i samhället skall

utforma och bedriva sin verksamhet så att den

blir tillgänglig för alla medborgare, inklusive

personer med funktionshinder. Kostnaderna för de

nödvändiga anpassningsåtgärderna skall

finansieras inom ramen för den ordinarie

verksamheten. Utskottet konstaterar att plan- och

bygglagen (PBL) ändrades den 1 juli 2001.

Ändringen innebär att enkelt åtgärdade hinder mot

tillgänglighet och användbarhet för personer med

nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga skall

vara avhjälpta före utgången av 2010 i befintliga

lokaler dit allmänheten har tillträde och på

allmänna platser. I PBL finns också krav på

tillgänglighet i samband med nybyggnad och

ändring av allmänna platser. Vidare har riksdagen

beslutat om ett statsbidrag för åren 1998-2002

för att göra kollektivtrafiken mer tillgänglig

för funktionshindrade. I proposition 2001/02:20

Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart

transportsystem föreslås nu att bidraget skall få

utnyttjas även under åren 2003 och 2004. En

omfattande utvärdering av handikappolitiken inom

transportområdet kommer att avrapporteras vid

årsskiftet. Utskottet avstyrker motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att

insatser behövs för att förbättra tillgängligheten i

vardagsmiljön och att utvecklingen mot en bättre

tillgänglighet för alla måste påskyndas. Utskottet

vill dock än en gång understryka att ansvars- och

finansieringsprincipen ligger fast. Utskottet kan

därmed inte ställa sig bakom förslaget om att

inrätta ett särskilt anslag för en

tillgänglighetsreform. Motionerna So362 (fp)

yrkandena 1 och 2, Fi232 (fp) yrkande 15 (delvis)

och Sf377 (fp) yrkande 8 (delvis) avstyrks.

Övriga medelsanvisningar

Regeringens förslag till medelsanvisning till 16:1

Personligt ombud och 16:9 Statens institut för

särskilt utbildningsstöd har inte mött någon erinran

i form av motioner.

Utskottet tillstyrker de föreslagna

medelsanvisningarna.

Politikområde Äldrepolitik

Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken (17:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning.

Riksdagen bör vidare bifalla det av

regeringen under anslaget begärda

bemyndigandet.

Propositionen

I budgetpropositionen förelås att 35 446 000 kr

anvisas under anslag 17:1 Stimulansbidrag och

åtgärder inom äldrepolitiken.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att under år 2003, för ramanslaget 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken,

ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 30 000 000

kr efter 2003.

I propositionen Nationell handlingsplan för

äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) aviserade

regeringen att särskilda medel skulle avsättas för

att genomföra prioriterade insatser för att för-

verkliga målen i handlingsplanen under åren

1999-2001. Från och med år 2001 omfattar anslaget

även bidrag till pensionärsorganisationerna.

Handlingsplanen genomfördes under perioden

1999-2001. Cirka 1,3 miljarder kronor har under

denna period fördelats inom ett tiotal områden för

att stimulera kommuner, landsting och andra aktörer

till förnyelse och utveckling inom äldreområdet.

Stimulansbidrag beviljades bl.a. för uppbyggnad

och utveckling av 15 regionala forsknings- och

utvecklingscentrum, där landsting och kommuner

tillsammans med universitet och högskolor bedriver

verksamhet inom äldreområdet. Regeringen har bedömt

att denna satsning bör förlängas. Därför beslutades,

inom ramen för den nationella handlingsplanen för

utveckling av hälso- och sjukvården, om fortsatt

stöd till forsknings- och utvecklingscentrum under

åren 2002-2004 med 20 miljoner kronor per år.

Socialstyrelsen har i uppdrag att administrera och

följa upp stödet. Inom ramen för anslaget utgår även

fortsatt stöd till nationella anhörigorganisationer

m.m.

Regeringen har under åren 1999-2001 fördelat 25

miljoner kronor till fyra huvudmän för uppbyggnad av

longitudinella områdesdatabaser inom äldreområdet.

Detta forskningsprojekt innebär att det under längre

tid (10-20 år) samlas in uppgifter som beskriver

åldrandet ur medicinsk och social synvinkel samt

vilka insatser den enskilde erhåller från

äldreomsorg, hälso- och sjukvård och anhöriga m.fl.

Syftet är att öka kunskapen om både åldrandet och

hur väl vård och omsorg svarar mot den enskildes

behov. Projekten är långsiktiga och behöver därför

fortsatt ekonomiskt stöd från staten med 10 miljoner

kronor per år under kommande år.

Villkoren för statsbidrag till pensionärsorgani-

sationer regleras i förordningen (1994:316) om

statsbidrag till pensionärsorganisationer. Under år

2002 har fem rikstäckande pensionärsorganisationer

erhållit bidrag.

Regeringen redovisar vidare att det utbyggda

stödet till anhöriga har haft stor betydelse för de

många, ofta äldre personer, som vårdar närstående i

hemmet. Behovet av en fortsatt utveckling av stödet

är dock stort och det är därför angeläget att det

vid sidan av den fortsatta ekonomiska satsningen

från statens sida också sker en kontinuerlig

utvärdering, dokumentation och spridning av metoder,

insatser och resultat från den pågående satsningen.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa

upp den fortsatta utvecklingen.

Regeringen utesluter inte att det också kan krävas

lagändringar för att ytterligare stärka anhörigas

ställning inom vård och omsorg. Frågan bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

En kontinuerlig utveckling av kvaliteten i äld-

reomsorgen vad gäller såväl metoder och arbetssätt

som det närmare innehållet i olika insatser

förutsätter att verksamheten på ett ändamålsenligt

sätt kan anpassas efter förändringar i de äldres

vårdbehov. Behovet av kunskap om dessa behov och de

förutsättningar som krävs för att kunna tillgodose

dem är därför av stor betydelse. Regeringen bedömer

att en bred och mångsidig forskning kring äldres

behov här är av avgörande betydelse för att på sikt

ge ett värdefullt tillskott av sådan kunskap.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen under anslag 17:1 Stimulansbidrag och

åtgärder inom äldrepolitiken anvisar 296 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 15,

delvis). Samma yrkande finns också i motion Sf377 av

Bo Könberg och Kerstin Heinemann (båda fp) yrkande

8, delvis.

I motion So358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om utveckling av

omsorgsgarantier i äldrevården på kommunal nivå

(yrkande 3). Vidare begärs att regeringen återkommer

med nytt förslag om tillsyn av äldrevården (yrkande

4). Motionärerna yrkar att riksdagen ökar anslaget

17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken med 296 miljoner kronor, jämfört med

regeringens förslag (yrkande 5). Motionärerna anser

att det behövs en kommunal omsorgsgaranti för att

kvalitetssäkra en rad olika delar av äldrevården.

Garantin skall innehålla rätt till medicinsk

kompetens, rätt till ett värdigt omhändertagande,

rätt till en väl fungerande hemtjänst, rätt till en

väl fungerande färdtjänst och rätt till hjälpmedel i

tid. Omsorgsgarantin skall också ge valfrihet i

boendet, rätt till eget rum och rätt att flytta.

Motionärerna anser att de statliga stimulansbidrag

som bör ges till kommunerna för äldrevården vid

sidan om fortsatt utveckling av anhörigstödet också

bör användas för att underlätta införandet av

omsorgsgarantier på kommunal nivå. Anslaget bör ökas

med 250 miljoner kronor för dessa ändamål.

Motionärerna anser vidare att den statliga tillsynen

av äldrevården bör ges en tydligare medicinsk

kompetens genom att koncentreras till

Socialstyrelsen och dess regionala avdelningar för

tillsynsverksamhet. Tyngdpunkten i kvalitetsarbetet

och tillsynen skall ligga lokalt, med

äldreombudsmän, omsorgsgarantier och

äldrevårdscentrum. Regeringens förslag på den här

punkten bör avvisas av riksdagen och regeringen bör

uppmanas att återkomma med förslag i budgeten för

2004 med den inriktning som angivits av

motionärerna. För budgetåret 2003 bör de 46 extra

miljoner kronor som regeringen önskar lägga på

länsstyrelserna (utgiftsområde 18, anslag 32:1

Länsstyrelserna m.m.) i stället tillföras kommunerna

som stimulansbidrag för ett snabbt införande av

äldreombudsmän.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen beslutar att förlänga stimulansbidraget

till anhörigvården inom äldreomsorgen 2003 och 2004

med 40 miljoner kronor vardera året (yrkande 18) och

att riksdagen anvisar ytterligare 40 miljoner kronor

till anslag 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken (yrkande 29, delvis). Motionärerna

anser att anhöriga förtjänar mer stöd och hjälp än

vad de för närvarande erhåller. Det behövs stöd i

form av utbildningsinsatser, möjlighet för viss

ledighet över helger, ekonomisk ersättning m.m.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har nyss uttalat (s. 23) att det ser

positivt på att Socialstyrelsen tillförs medel för

att förstärka sin regionala tillsyn inom vården och

omsorgen om äldre. Regeringen har för avsikt att

återkomma med ett uppdrag till länsstyrelserna och

Socialstyrelsen med riktlinjer och villkor för

medlens närmare användning samt anvisningar för

uppföljning och resultat.

Utskottet delar regeringens bedömning att det

utökade stödet till anhöriga haft stor betydelse

för de många, ofta äldre, personer som vårdar

närstående i hemmet. Utskottet anser det angeläget

att Socialstyrelsen följer upp den fortsatta

utvecklingen. Utskottet ser också positivt på att

regeringen avser att ge fortsatt stöd till

nationella anhörigorganisationer m.m. inom ramen för

anslaget.

I betänkande 2001/02:SoU11 uttalade utskottet att

det vore önskvärt om det i socialtjänstlagen

infördes en särskilt reglerad skyldighet för

socialnämnden att stödja dem som vårdar närstående.

Utskottet ansåg att regeringen snarast bör göra en

analys av de ekonomiska konsekvenserna av en sådan

lagändring samt redovisa för riksdagen olika

alternativa lagregleringar i avsikt att ytterligare

stödja anhöriga. Utskottet föreslog ett

tillkännagivande till regeringen. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2001/02:178). I budgetpropositionen

redovisar regeringen att frågan bereds.

Utskottet vill vidare erinra om att det vid ett

flertal tillfällen, senast i betänkande

2001/02:SoU12, konstaterat att det inte finns något

hinder för de kommuner som vill inrätta kommunala

äldreombudsmän.

Utskottet tillstyrker därmed den föreslagna

medelsanvisningen till anslaget och avstyrker

motionerna So358 (fp) yrkandena 3-5, So509 (kd)

yrkandena 18 och 29 (delvis), Fi232 (fp) yrkande 15

(delvis) och Sf377 (fp) yrkande 8 (delvis).

Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att under år 2003, för

ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken, ingå ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter

på högst 30 000 000 kr efter 2003.

Politikområde Socialtjänstpolitik

Bidrag till utveckling av socialt

arbete m.m. (18:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 18:1 Bidrag

till utveckling av socialt arbete m.m.

Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om

annan medelsanvisning till anslaget. Vidare

bör riksdagen avslå motionsyrkanden om

kommunalt stöd till kvinno- respektive

mansjourer, om Rikskvinnocentrum och om

regionala kvinnocentrum. Jämför reservation

15 (v).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 77 578 000 kr

anvisas under anslag 18:1 Bidrag till utveckling av

socialt arbete m.m.

Anslaget omfattar bl.a. medel till utveckling av

ungdoms- och missbrukarvården och till

kunskapsutveckling inom socialtjänsten, bidrag till

organisationer som arbetar för utsatta barn och

deras familjer samt bidrag till organisationer som

arbetar för att motverka våld mot kvinnor och barn.

Anslaget omfattar även medel till insatser för att

förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige och för

att motverka sexuell exploatering av barn.

Enligt budgetpropositionen ger staten ekonomiskt

stöd till kvinnojourer och andra organisationer som

arbetar för att motverka våld mot kvinnor. Merparten

av bidraget går till kvinnojourernas två

riksorganisationer och en mindre del till mansjourer

och andra organisationer som också arbetar för att

motverka våld mot kvinnor. Regeringen anför att

anslaget i 2002 års ekonomiska vårproposition

tillfördes ytterligare 10 miljoner kronor för att

utveckla kvinnojourernas verksamhet. Särskild

uppmärksamhet skall ges åt kvinnor med

funktionshinder, flickor och kvinnor med utländsk

bakgrund samt kvinnor med missbruksproblem.

Enligt regeringen fyller Rikskvinnocentrum en

viktig funktion när det gäller att motverka våld mot

kvinnor. För 2003 avser regeringen att bidra till

finansieringen av verksamheten med 2 miljoner kronor

utöver de 1,2 miljoner kronor som tidigare

aviserats, således totalt 3,2 miljoner kronor.

Frågan om att inrätta en nationell jourtelefon har

diskuterats de senaste åren. Regeringen föreslår att

1 miljon kronor avsätts under 2003 för att utveckla

en sådan verksamhet.

Regeringen redogör i propositionen för

Socialstyrelsens uppdrag med anledning av den s.k.

Kvinnofridsreformen 1998. Uppdraget slutredovisades

våren 2002. Inom ramen för uppdraget har

Socialstyrelsen bl.a. utarbetat utbildningsmaterial

riktat till socialtjänsten och hälso- och sjukvården

samt initierat och utvecklat en myndighetsöver-

gripande webbplats, riktad till dem som i sitt

arbete kommer i kontakt med kvinnor som utsatts för

våld och hot. Inom hälso- och sjukvården har ett

s.k. screeningprojekt genomförts. Kvinnor som besökt

mödra- och barnhälsovården samt

ungdomsmottagningarna i tre län har rutinmässigt

tillfrågats om de någon gång har utsatts för våld.

Inom socialtjänsten har två projekt genomförts. Det

ena rörde socialtjänstens roll och organisation. Det

syftade till att identifiera förutsättningar och

hinder inom socialtjänsten för att kunna bedöma,

bemöta och tillgodose misshandlade kvinnors behov.

Det andra rörde familjerättens arbete med

samarbetssamtal i familjer där det förekommit våld.

Projektet inriktades bl.a. på att utveckla metoder

för att kunna identifiera våldsutsatta kvinnor inom

familjerättens verksamhet.

Regeringen framhåller att det i många kommuner

pågår ett arbete med att utveckla handlingsplaner

samt stimulera nätverksbyggande för att

effektivisera arbetet med kvinnor som utsatts för

våld. Länsstyrelserna konstaterar dock i sin sociala

tillsyn 2001 att mycket fortfarande återstår att

göra. Enligt de kommuner som ingick i

Socialstyrelsens socialtjänstprojekt behövs en klar

strategi i arbetet med misshandlade kvinnor och en

tydlig organisation.

Regeringen anför att insatser som syftar till att

förebygga och ingripa mot våld och hot mot kvinnor

behöver utvecklas kontinuerligt. Samverkan mellan

myndigheter samt en helhetssyn på problemet är

centralt i det sammanhanget. Socialstyrelsen har

enligt regeringen en fortsatt viktig uppgift i att

stödja arbetet inom socialtjänsten och hälso- och

sjukvården i frågor som rör våld och hot mot

kvinnor. Den webbplats som har utvecklats för

myndighetssamarbete och spridning av goda exempel

samt det utbildningsmaterial som Socialstyrelsen

utarbetat bör kunna utgöra ett gott stöd för det

fortsatta arbetet, anförs det.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen för budgetåret 2003 anvisar 10

miljoner kronor mer än regeringen föreslagit till

anslag 18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete

m.m. (yrkande 28). Motionärerna anser det positivt

att regeringen ökat anslaget med 10 miljoner kronor

men anser att ytterligare resurser krävs för att

kvinnojourernas verksamhet skall kunna utsträckas

över hela landet.

Samma yrkande återfinns i motionerna Fi232 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 15 delvis) och Sf377

av Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp) (yrkande 8

delvis).

I motion Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om ökat stöd till kvinnojourer

(yrkande 10). Motionärerna anser det viktigt att

kvinnojourerna kompenseras ekonomiskt för det arbete

de bedriver och att anslagen inte urholkas.

Övriga motioner

I motion Ju250 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om att de kunskaper och

erfarenheter om våld mot kvinnor som

Rikskvinnocentrum erhållit bör spridas till

sjukvården i hela landet (yrkande 6).

I motion So451 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen kartlägger de

finansiella konsekvenserna av ett ökat kommunalt

stöd till de lokala kvinnojourerna (yrkande 5).

Vidare begär motionärerna ett tillkännagivande om

att tillsätta en utredning angående upprättandet av

regionala kvinnocentrum och de finansiella

förutsättningarna för dessa (yrkande 7).

I motion Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om att stärka kvinnojourerna

och uppmuntra mansjourer (yrkande 16).

I motion A322 av Lars Ångström m.fl. (mp) begärs

tillkännagivanden dels om behovet av professionella

mansjourer (yrkande 4), dels om att uppmuntra

kommuner och landsting att initiera mansjourer

(yrkande 5).

I motion So319 av Raimo Pärssinen (s) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen bör utreda hur

kvinnojourerna kan få stöd och etableras i fler

kommuner än i dag.

I motion So353 av Christina Nenes och Marina

Pettersson (s) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om kvinnojourerna. Motionärerna

anför bl.a. att landstingens och kommunernas bidrag

till kvinnojourerna är otillräckliga och att

samhället måste ta ett större ekonomiskt ansvar.

I motion So380 av Carina Ohlsson och Elisebeht

Markström (s) begärs ett tillkännagivande om vikten

av jämnare och bättre arbetsvillkor för

kvinnojourer.

I motion So393 av Åsa Lindestam (s) begärs ett

tillkännagivande om kvinnojourer. Motionären anför

bl.a. att kommunerna minskar eller drar in sitt

ekonomiska stöd till kvinnojourerna samt att

jourerna måste erbjudas ekonomiskt stöd för att

kunna driva sin verksamhet.

Tidigare behandling

Motioner om ekonomiskt stöd till kvinnojourer, om

Rikskvinnocentrum och om regionala kvinnocentrum

behandlades av utskottet senast i det av riksdagen

godkända betänkandet 2001/02:SoU1. Utskottet vidhöll

bl.a. att kvinnojourerna utgör ett mycket

betydelsefullt komplement till socialtjänstens

verksamhet på området. Utskottet såg positivt på att

det statliga stödet till kvinnojourerna ökat men

framhöll att denna omständighet inte får leda till

att kommunernas engagemang minskar. Motionerna

ansågs i huvudsak tillgodosedda och avstyrktes (s.

88). Motioner om stöd till våldsutsatta kvinnor

avstyrktes mot bakgrund av de omfattande insatserna

på området (s. 109). Slutligen avstyrkte utskottet

en motion om regionala kvinnocentrum med hänvisning

till att det i första hand är en fråga för

sjukvårdshuvudmännen (s. 109).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra mot den föreslagna

medelsanvisningen och avstyrker därmed motionerna

Fi232 (fp) yrkande 15 delvis, Ju234 (fp) yrkande 10,

Ju364 (fp) yrkande 28 och Sf377 (fp) yrkande 8

delvis.

Utskottet vill åter betona att det arbete som

kvinnojourerna utför är av stort värde och att

kvinnojourerna utgör ett mycket betydelsefullt

komplement till socialtjänstens verksamhet på

området. Anslaget har under innevarande år tillförts

ytterligare 10 miljoner kronor för utveckling av

kvinnojourernas verksamhet. Utskottet vidhåller dock

att den omständigheten att det statliga stödet till

kvinnojourerna har ökat inte får leda till ett

minskat kommunalt engagemang. Även fortsättningsvis

bör kommunerna ha det primära ansvaret för att

stödja kvinnojourerna. Mansjourer kan också bidra

till att motverka våld och hot mot kvinnor.

Utskottet ser självklart positivt på att kommunerna

ger stöd även till dessa verksamheter. Motionerna

So319 (s), So353 (s) So380 (s), So393 (s), So451 (v)

yrkande 5, Sf214 (c) yrkande 16 och A322 (mp)

yrkandena 4 och 5 får anses i huvudsak

tillgodosedda.

Utskottet delar regeringens bedömning att

Rikskvinnocentrum fyller en viktig funktion när det

gäller att motverka våld mot kvinnor och ser därför

positivt på att medel inom anslaget bidrar till

finansieringen av verksamheten. Rikskvinnocentrum

har ett nationellt uppdrag att bl.a. fungera som

rådgivande resurs för andra sjukvårdsenheter i

landet samt utbilda sjukvårdspersonal och andra

personalkategorier som möter våldsutsatta kvinnor.

Motion Ju250 (m) yrkande 6 får därmed anses i

huvudsak tillgodosedd.

Utskottet vidhåller att det i första hand är en

fråga för sjukvårdshuvudmännen, och inte för

riksdagen, hur vården av kvinnor som utsatts för

våld skall organiseras. Motion So451 (v) yrkande 7

avstyrks därför.

Statens institutionsstyrelse (18:2)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 18:2 Statens

institutionsstyrelse. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

vidare bifalla det av regeringen begärda

bemyndigandet under anslaget. I avvaktan på

resultatet av pågående arbete på området bör

riksdagen slutligen avslå ett motionsyrkande

om att upphäva SiS monopol.

Propositionen m.m.

I budgetpropositionen föreslås att 735 346 000 kr

anvisas under anslag 18:2 Statens

institutionsstyrelse. Vidare yrkas att riksdagen

bemyndigar regeringen att under 2003, för

ramanslaget 18:2 Statens institutionsstyrelse, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 18 000 000

kr efter 2003.

Statens institutionsstyrelse (SiS) är

förvaltningsmyndighet för de hem som avses i 12 §

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård

av unga och 1 § lagen (1998:603) om sluten

ungdomsvård (särskilda ungdomshem) samt 22 och 23 §§

lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

(LVM-hem). Verksamheten är indelad i

verksamhetsgrenarna missbrukarvård, ungdomsvård och

sluten ungdomsvård. Ungdomsvården och

missbrukarvården finansieras till omkring 60 %

respektive två tredjedelar med avgifter, medan

sluten ungdomsvård finansieras helt via myndighetens

anslag.

Enligt budgetpropositionen inrättades tio

vårdplatser när den straffrättsliga påföljden sluten

ungdomsvård trädde i kraft den 1 januari 1999.

Påföljden har emellertid fått betydligt större

tillämpning än vad som då förutsågs. Under 2001 var

i genomsnitt 68 ungdomar intagna för verkställighet

enligt LSU. Under 2002 kommer SiS att behöva

disponera mellan 70 och 75 årsplatser. Utvecklingen

har inneburit att platser vid de särskilda

ungdomshemmen avsedda för vård med stöd av lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

(LVU) har fått tas i anspråk, varvid det uppstått

brist på sådana platser. Under förra året utökade

SiS antalet med 57 nya sådana platser. Trots detta

har det förekommit köer till vård för de ungdomar

kommunerna önskar placera. Den fortsatta

utvecklingen av påföljden sluten ungdomsvård är

enligt regeringen svår att bedöma. Mot bakgrund av

den successiva ökning av efterfrågan som skett sedan

januari 1999 samt det faktum att den genomsnittliga

strafftiden har ökat bedöms dock SiS fr.o.m. 2003

behöva 80 årsplatser i sluten ungdomsvård.

Kostnaderna för LSU-vården har blivit dyrare än

beräknat, bl.a. på grund av att vården förutsätter

hög personaltäthet och lokaler som uppfyller höga

krav på säkerhet. Efterfrågan på LVU-vård visar

heller ingen tendens att minska. För att komma

tillrätta med köerna till de särskilda ungdomshemmen

och motsvara en förväntad ökning av efterfrågan

bedömer SiS att man behöver fler platser för vård

enligt LVU.

I samband med 2002 års budgetproposition

tillfördes anslaget ytterligare 50 miljoner kronor

fr.o.m. 2002 och 60 miljoner kronor per år fr.o.m.

2003 och framåt. I tilläggsbudget i samband med

budgetpropositionen för 2003 tillförs SiS

ytterligare 6 miljoner kronor för finansiering av

den slutna ungdomsvården. Med anledning av den nu

aktuella utvecklingen, och som ett led i regeringens

narkotikapolitiska satsning föreslår regeringen att

ytterligare 50 miljoner kronor tillförs SiS under

2003. Från och med 2004 tillförs anslaget 35

miljoner kronor per år.

Regeringen kommer enligt budgetpropositionen att

noga följa utvecklingen av den slutna ungdomsvården

och vården vid de särskilda ungdomshemmen.

Regeringen har uppdragit åt Brottsförebyggande rådet

(BRÅ), Socialstyrelsen och Statens institu-

tionsstyrelse att bl.a. följa upp och utvärdera

påföljden sluten ungdomsvård, såväl inom ramen för

det straffrättsliga systemet som verkställigheten.

(Uppdraget har nyligen sammanfattningsvis redovisats

i rapporten Unga lagöverträdare.)

Regeringen har även beslutat tillkalla en särskild

utredare för att följa upp och vidareutveckla 1999

års påföljdsreform avseende unga lagöverträdare.

Utredaren skall göra en översyn av påföljdssystemet

och lämna förslag till hur detta kan vidareutvecklas

och förbättras. Utredaren kommer att behandla

slutsatserna av det ovannämnda uppdraget till BRÅ,

Socialstyrelsen och SiS. Uppdraget skall redovisas

senast vid utgången av september 2004.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen för budgetåret 2003 anvisar 610 346 000 kr

till anslag 18:2 Statens institutionsstyrelse

(yrkande 22). Genom att föra över den slutna

ungdomsvården till kriminalvården kan anslaget

minskas med 125 miljoner kronor.

I motion Ju365 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

fler platser för sluten vård av unga brottslingar

(yrkande 5).

Övrig motion

I motion So285 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) begärs

ett tillkännagivande om att upphäva SiS monopol.

Motionären kritiserar dels de långa väntetiderna,

dels att en enda aktör, med ensamrätt till

"marknaden", har såväl placerings- som vårdansvar

och därtill själv utvärderar verksamheten.

Bakgrund och tidigare behandling

I det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:SoU1

avstyrkte utskottet motioner om att överföra den

slutna ungdomsvården till kriminalvården samt om

fler platser vid de särskilda ungdomshemmen (s. 89).

Riksdagens revisorer har på initiativ av

socialutskottet granskat Statens

institutionsstyrelse. Granskningen presenterades i

oktober 2002 i rapporten Med tvång och god vilja -

vad gör Statens institutionsstyrelse? (rapport

2002/03:1). Revisorerna anser bl.a. att det finns

stora brister i uppföljningen av vårdens resultat

och föreslår därför att SiS får i uppdrag att

konkretisera målen för verksamheten och förbättra

uppföljningen. I rapporten påpekas vidare att SiS

bedriver tillsyn över sin egen verksamhet, vilket

enligt revisorerna innebär ett trovärdighetsproblem.

Revisorerna föreslår att regeringen utreder hur

tillsynen av SiS verksamhet kan göras

organisatoriskt och ekonomiskt oberoende av SiS.

Revisorernas slutliga ställningstagande och förslag

kommer, efter remissbehandling av rapporten, att

utformas i en skrivelse till riksdagen.

Riksdagens revisorer har vidare även granskat

familjehemsvården. Granskningen presenterades i juni

2002 i rapporten Familjehemsvården (rapport

2001/02:16). Efter remissbehandling av rapporten

lämnade revisorerna den 21 november 2002 ett förslag

till riksdagen, 2002/03:RR8 Riksdagens revisorers

förslag angående Familjehemsvården. Revisorernas

granskning visar bl.a. att kommunerna inte klarar av

att rekrytera nya familjehem i den utsträckning som

skulle behövas. Detta innebär bl.a. att barn och

unga placeras på institution i stället för i

familjehem. Revisorerna föreslår att regeringen tar

initiativ till en satsning som stöder kommunerna i

arbetet med att rekrytera fler familjehem.

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat den

platsbrist som funnits sedan 1999 vid de särskilda

ungdomshemmen inom SiS. Granskningsrapporten Ingen

plats för ungdomar (RRV 2002:13) överlämnades bl.a.

till regeringen i juni 2002. RRV:s förslag går bl.a.

ut på att minska inflödet av ungdomar till SiS samt

att genomföra vissa effektiviseringsåtgärder inom

SiS och en viss utökning av platsantalet vid

ungdomshemmen.

Enligt uppgift från Socialdepartementet kommer

sannolikt en utredning att tillsättas under våren

2003 med uppgift att föreslå en nationell

handlingsplan för barn- och ungdomsvården. I

direktiven till utredningen kommer att ingå att

beakta RRV:s rapport.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning att den slutna

ungdomsvården inte bör föras över till

kriminalvården och avstyrker därmed motion So466 (m)

yrkande 22. Utskottet anser den föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd och avstyrker därmed

även motion Ju365 (kd) yrkande 5.

Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att under 2003 för anslaget

ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 18 000 000

kr efter 2003.

De frågor som tas upp i motion So285 (m) omfattas av

nyligen presenterade rapporter från Riksdagens

revisorer respektive Riksrevisionsverket. Det kan

också konstateras att en särskild utredare för

närvarande följer upp 1999 års påföljdsreform

avseende unga lagöverträdare. Vidare kommer

regeringen sannolikt att arbeta fram en nationell

handlingsplan för den sociala barn- och

ungdomsvården. Utskottet anser att resultatet av det

pågående arbetet bör avvaktas. Riksdagen bör inte nu

ta något initiativ på området. Motionen avstyrks

därför.

Utvecklingsmedel till åtgärder för

hemlösa (18:3)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 18:3

Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa.

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att

Socialstyrelsen skall disponera anslaget

eftersom yrkandet är tillgodosett. Riksdagen

bör även avslå ett motionsyrkande om

särskilda regeringsinitiativ på området.

Slutligen anser utskottet att riksdagen bör

avslå motionsyrkanden om insatser för hemlösa

i avvaktan på resultatet av pågående arbete.

Jämför reservationerna 16 (kd) och 17 (v).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 10 000 000 kr

anvisas under anslag 18:3 Utvecklingsmedel till

åtgärder för hemlösa. Anslaget disponeras av

Socialstyrelsen.

För att stödja och stimulera utvecklingen av nya

metoder för att förebygga hemlöshet och förbättra

situationen för hemlösa avsatte regeringen mellan

1999 och 2001 sammanlagt 30 miljoner kronor. Den

parlamentariskt sammansatta Hemlöshetskommittén, med

uppgift att föreslå och initiera åtgärder för att

skapa en bättre situation för hemlösa och för att

förebygga hemlöshet, avslutade sitt arbete i

december 2001. Hemlöshetskommittén har i sitt arbete

bidragit till att lyfta fram problem som är

förknippade med hemlöshet, både för individen och

för samhället. Flera av de utvecklingsprojekt som

initierats med hjälp av statliga stimulansmedel har

tillfört viktig kunskap om faktorer av betydelse för

att komma tillrätta med hemlösheten. Enligt

regeringen är det väsentligt att erfarenheterna från

detta arbete tas till vara och vidareutvecklas.

För att fullfölja och fördjupa de satsningar som

Hemlöshetskommittén initierat avsatte regeringen

30 miljoner kronor i samband med den ekonomiska

vårpropositionen för 2001 för fortsatta insatser i

sammanlagt tre år. Socialstyrelsen har fått

regeringens uppdrag att leda ett utvecklingsarbete

som syftar till att utveckla metoder för att

långsiktigt komma tillrätta med problem som är

kopplade till hemlöshet. Socialstyrelsen skall bl.a.

medverka till att utveckla metoder för lokala

kartläggningar av hemlöshetens omfattning och

utveckling samt stimulera tillkomsten av lokala

verksamheter som syftar till att förebygga hemlöshet

och till att förbättra situationen för hemlösa.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So466 av Chris Heister m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att anslag 18:3 Utvecklingsmedel

till åtgärder för hemlösa skall disponeras av

Socialstyrelsen (yrkande 23).

I motion So363 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen bör ta särskilda

initiativ för att förbättra situationen för dem som

blivit hemlösa till följd av avvecklingar inom vård

och omsorg (yrkande 3). Motionärerna kan konstatera

att de som skrivits ut från psykiatrisk sluten vård

är kraftigt överrepresenterade bland dem som vräkts

under de senaste fem åren.

Övriga motioner

I motion So366 av Solveig Hellquist m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om behovet av att

tillsätta en utredning avseende bostadsproblematiken

för hemlösa (yrkande 1). Motionärerna begär även ett

tillkännagivande om vikten av att stärka nätverket

och samarbetsorganisationer i syfte att påbörja

arbetet med stödverksamhet till hemlösa och anhöriga

under pågående utredning (yrkande 2).

I motion Bo266 av Dan Kihlström m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att socialtjänstlagen skall ge

stöd för boende som en social rättighet (yrkande 3).

Vidare begärs ett tillkännagivande om en

rikstäckande kampanj med en nollvision för

hemlösheten (yrkande 5).

I motion So363 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen och

Boverket tillsammans skall kartlägga hemlösheten

minst vart tredje år (yrkande 1). I motionen begärs

vidare ett tillkännagivande om att ge

Socialstyrelsen ett särskilt uppdrag avseende

hemlösa kvinnor (yrkande 2). Uppdraget skall bestå i

att, utifrån dessa kvinnors specifika

förutsättningar och problem, utforma åtgärder och

stödformer för att minska hemlösheten bland kvinnor.

Slutligen begärs ett tillkännagivande om att

regeringen bör utreda och lägga fram förslag till

ändringar i socialtjänstlagen så att rätten till

bistånd även omfattar rätten till en egen bostad

(yrkande 11).

I motion So449 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om resurssamverkan kring

hemlösa (yrkande 2). De anser att den psykiska

ohälsan och missbruksproblemen hos hemlösa måste

behandlas samtidigt samt att vård och behandling

måste bli mer lättillgänglig för denna grupp. Vidare

begärs ett tillkännagivande om att

besittningsskyddet bör förstärkas och att rätten

till bostad bör skrivas in i socialtjänstlagen

(yrkande 3).

I motion Bo267 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkas att

riksdagen begär att regeringen utarbetar en strategi

för att minska antalet bostadslösa och hemlösa

(yrkande 20).

Bakgrund och tidigare behandling

I budgetpropositionen för år 1999 föreslog

regeringen nytt anslag, Utvecklingsmedel till

åtgärder för hemlösa (dåvarande anslag B 20, sedan

budgetåret 2001 anslag 18:3). Sammanlagt 30 miljoner

kronor skulle utgå under perioden 1999-2001. Enligt

regeringens förslag skulle Socialstyrelsen disponera

medlen. Socialutskottet anförde dock att en lösning

på hemlöshetsproblemen förutsätter ett brett

spektrum av initiativ och en bred förankring.

Utskottet ansåg därför att medlen borde disponeras

av regeringen. De initiativ som tas skall ske inom

ramen för en bredare politisk samverkan, anfördes

det. Utskottet föreslog ett tillkännagivande till

regeringen med denna innebörd (bet. 1998/99:SoU1 s.

52; rskr. 1998/99:104).

Motioner om insatser för hemlösa och om ändringar i

socialtjänstlagen rörande rätten till bostad

behandlades senast i det av riksdagen godkända

betänkandet 2001/02:SoU1. Utskottet avstyrkte

motionerna i avvaktan på slutbetänkandet från

Kommittén för hemlösa (s. 110).

Kommittén för hemlösa gör i sitt slutbetänkande till

regeringen, Att motverka hemlöshet - en sammanhållen

strategi för samhället (SOU 2001:95) en bred

genomgång av de delar av samhället som har betydelse

för hemlösheten samt visar på behovet av förnyelse

och förändring på många områden. Kommittén föreslår

bl.a. att en nationell kartläggning av antalet

hemlösa bör ske vart tredje år samt att

socialtjänstlagen bör kompletteras med en

bestämmelse om att rätten till bistånd också skall

omfatta en fast bostad. Kommittén uppmärksammar

vidare missbruksproblemen hos hemlösa samt kvinnors

hemlöshet.

Enligt uppgift från Socialdepartementet är vissa

delar av kommitténs slutbetänkande under beredning i

Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Av budgetpropositionen framgår att anslaget numera

avses disponeras av Socialstyrelsen. Motion So466

(m) yrkande 23 är därmed tillgodosedd. Utskottet

anser den föreslagna medelstilldelningen väl avvägd.

Det som tas upp i motion So363 (v) yrkande 3 ligger

inom ramen för anslagets användning.

Utskottet vidhåller att det är angeläget med

konkreta och omedelbara insatser för att bistå de

hemlösa och att målet måste vara att människor skall

kunna få egna bostäder. Utskottet kan konstatera att

Kommittén för hemlösa har presenterat en strategi

för att motverka hemlöshet som belyser i stort sett

samtliga de frågor som tas upp i motionerna So363

(v) yrkandena 1, 2 och 11, So366 (fp) yrkandena 1

och 2, So449 (v) yrkandena 2 och 3, Bo266 (kd)

yrkandena 3 och 5 samt Bo267 (c) yrkande 20.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

väsentligt att erfarenheterna från de

utvecklingsprojekt som initierats med hjälp av

statliga stimulansmedel tas till vara. Utskottet ser

därför positivt på det uppdrag som Socialstyrelsen

har fått i syfte att fullfölja och fördjupa de

satsningar som Kommittén för hemlösa påbörjat.

Socialstyrelsen skall utveckla metoder för att

långsiktigt komma till rätta med problem som är

kopplade till hemlöshet och har bl.a. kommitténs

strategi som grund för sitt arbete. I avvaktan på

resultatet av det arbete som pågår på området bör

motionerna avslås.

Statsbidrag till kvinnojourer (18:4,

förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 18:4 Statsbidrag till kvinnojourer.

Utskottet anser inte att det finns skäl till

ett särskilt anslag på området.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen för budgetåret 2003 anvisar 10 000 000 kr

till ett nytt anslag, 18:4 Statsbidrag till

kvinnojourer (yrkande 29 delvis). Motionärerna anser

att landets kvinnojourer får för små anslag för att

kunna bedriva och utveckla sin verksamhet effektivt.

I motion A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om ökat stöd till nya

kvinnojourer (yrkande 41). Motionärerna anför att

Kristdemokraterna vill anslå ytterligare 10 miljoner

kronor till start av fler lokala kvinnojourer.

I motion Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om stöd till kvinnojourernas

arbete, särskilt mot bakgrund av deras kunskap och

erfarenhet av utsatta flickor i patriarkala familjer

(yrkande 45). Även i denna motion hänvisas till

partiets budgetalternativ.

Bakgrund och tidigare behandling

I det av riksdagen godkända betänkandet 2001/02:SoU1

avstyrkte utskottet liknande motioner om statsbidrag

till kvinnojourer, bl.a. med motiveringen att det

inte förelåg skäl till ett särskilt anslag på

området (s. 89 f.).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tillstyrkt medelsanvisningen under

anslag 18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete

m.m., varifrån fördelas bidrag till bl.a.

organisationer som arbetar för att motverka våld mot

kvinnor. Utskottet vidhåller sin inställning att det

inte föreligger skäl till ett särskilt anslag på

området. Motionerna So509 (kd) yrkande 29 delvis,

Sf334 (kd) yrkande 45 och A242 (kd) yrkande 41

avstyrks därför.

Politikområde Forskningspolitik

Forskningspolitik under

utgiftsområde 16 Utbildning och

universitetsforskning

Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning (26:2)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 26:2

Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning. Riksdagen bör

därmed avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

vidare bifalla det av regeringen begärda

bemyndigandet under anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 283 891 000 kr

anvisas under anslag 26:2 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap: Forskning. Vidare

yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, för ramanslaget 26:2 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap: Forskning, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 600 000

000 kr efter 2003.

Ändamålet med anslaget är att stödja forskning och

forskningsinformation om arbetsliv, socialvetenskap

och folkhälsovetenskap. Anslaget skall användas till

forskningsbidrag, anställningar,

informationsinsatser samt projektrelaterade

kostnader såsom utvärderingar, beredningsarbete,

konferenser, vissa resor och seminarier.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen för budgetåret 2003 anvisar 30 miljoner

kronor mindre än regeringen föreslagit till anslag

26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning (yrkande 29 delvis).

Anslagsminskningen förklaras bl.a. med att

Kristdemokraternas

förslag om en rehabiliteringsförsäkring under

utgiftsområde 10 innehåller en betydande satsning på

forskning kring arbetsliv och rehabilitering.

I motion So518 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen för budgetåret 2003 anvisar 50

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit till

anslag 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning (yrkande 3 delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser förslaget till medelsanvisning väl

avvägt och avstyrker därmed motionerna So509 (kd)

yrkande 29 och So518 (c) yrkande 3 i aktuella delar.

Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att under 2003 för anslaget

ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 600 000

000 kr efter 2003.

Övrig medelsanvisning

Anslaget 26:1 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Förvaltning har inte mött någon

erinran i form av motioner.

Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelsanvisningen.

Övrig statlig verksamhet

Apoteket AB

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att

konkurrensutsätta detaljhandeln med

läkemedel. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden i frågan. Jämför

reservation 18 (m, fp, kd, c).

Propositionen

I budgetpropositionen anförs att Apoteket under 2001

omsatte 29,7 miljarder kronor, en ökning med 6,5 %

jämfört med föregående år. Försäljningen av

läkemedel mot recept ökade med 6,6 %.

Från 1980-talet fram t.o.m. 1996 har försäljningen

ökat konstant. Den minskade försäljningen 1997 var

en effekt av det nya systemet med läkemedelsförmånen

som trädde i kraft den 1 januari 1997. Ändringen i

läkemedelsförmånen ledde bl.a. till en hamstring av

läkemedel under senare delen av 1996 vilket medförde

en minskad försäljning under första halvåret 1997.

Under 1999 och 2000 har försäljningen åter ökat.

Sänkta handelsmarginaler har påverkat Apotekets

resultat negativt men kommit samhället till godo i

form av sänkta läkemedelskostnader.

År 2001 uttalade staten att en lämplig nivå för

vinstutdelning är omkring 100 miljoner kronor.

Apoteket AB gjorde emellertid inte någon

vinstutdelning till bolagets ägare för

verksamhetsåret 2001. Staten har vid ordinarie

bolagsstämma i Apoteket AB (publ.) den 17 april 2002

uttalat att en lämplig nivå för vinstutdelning till

bolagets ägare även för verksamhetsåret 2002 är

omkring 100 miljoner kronor.

Regeringen avser att träffa ett nytt

verksamhetsavtal mellan staten och Apoteket AB med

anledning av de förändringar som inträder den

1 oktober 2002 som ett resultat av propositionen

(prop. 2001/02:63) om de nya läkemedelsförmånerna

och landstingens ökande ansvar för kostnaderna för

läkemedel i öppen vård.

Regeringen anför vidare (s. 20) att Apoteket AB

skall behållas i samhällets ägo för att garantera en

fortsatt hög kvalitet och god tillgänglighet i

läkemedelsförsörjningen. Sverige har en säker och

högklassig distribution av läkemedel och har lägre

kostnader i detaljist- och partihandelsleden än

flertalet andra länder i Europa.

Motioner

I motion So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att avveckla apoteksmonopolet

(yrkande 9). Motionärerna anför att apoteksmonopolet

bör brytas upp genom att licensierade butiker och

apotek ges möjlighet att sälja receptfria respektive

receptbelagda läkemedel. Vidare anförs att Sverige

är det enda land i OECD som har monopol på

apoteksverksamheten. Även i motionerna So281 av

Chris Heister m.fl. (m) yrkande 10, So278 av Anita

Sidén och Anna Lindgren (m), So282 av Patrik

Norinder (m) yrkande 1, So437 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) yrkande 19, So509 av Alf Svensson m.fl.

(kd) yrkande 25, So336 av Mikael Oscarsson och

Annelie Enochson (kd), So209 av Rigmor Stenmark (c)

och So443 av Kenneth Johansson (c) yrkande 34 begärs

tillkännagivanden som syftar till att upphäva

apoteksmonopolet.

I motion So281 av Chris Heister m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande om försäljning av receptfria

läkemedel i dagligvaruhandeln (yrkande 19).

Motionärerna anför att en avreglering av det

statliga apoteksmonopolet är en grundläggande

förutsättning för en fungerande läkemedelsmarknad

samt att fri etableringsrätt och receptfria

läkemedel som finns till försäljning i

dagligvaruhandeln ger en avsevärt bättre

tillgänglighet till läkemedel både i tätort och

glesbygd.

Bakgrund

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat

motioner med yrkanden om att apoteksmonopolet bör

avskaffas och att detaljhandeln med läkemedel bör

konkurrensutsättas, senast i betänkande

2001/02:SoU10. Utskottet anförde att det vidhöll sin

tidigare inställning att det inte finns skäl att

förändra läkemedelsdistributionen genom att

konkurrensutsätta detaljhandeln med läkemedel.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det

inte finns skäl att förändra

läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta

detaljhandeln med läkemedel. Motionerna So209 (c),

So278 (m), So281 (m) yrkandena 10 och 19, So282 (m)

yrkande 1, So298 (m) yrkande 9, So336 (kd), So437

(fp) yrkande 19, So443 (c) yrkande 34 och So509 (kd)

yrkande 25 avstyrks.

Systembolaget

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att

Systembolagets detaljhandelsmonopol måste

bevaras. Motionsyrkandet anses tillgodosett

genom den förda svenska alkoholpolitiken, som

bl.a. innefattar ett bevarande av

detaljhandelsmonopolet. Jämför reservation 19

(m) - motiv.

Propositionen

Regeringen anför att Systembolagets verksamhet

omfattar detaljhandel och viss partihandel med

alkoholdrycker. Den totala försäljningen uppgick

2001 till 18 241 miljoner kronor, en ökning med

873 miljoner kronor jämfört med 2000. Totalt såldes

318 miljoner liter alkoholdrycker vilket är en

ökning med 7,3 % sedan 2000. Det är den största

försäljning Systembolaget haft mätt i volym. Mätt i

ren alkohol var bolagets försäljning dock väsentligt

högre under såväl 70- som 80-talen. För både vin och

starköl såldes mer jämfört med föregående år medan

spritförsäljningen var oförändrad. Resultatet efter

finansiella intäkter och kostnader uppgick 2001 till

197 miljoner kronor.

I propositionen anförs vidare att eftersom vissa

andra alkoholpolitiska instrument har försvagats har

Systembolagets roll blivit allt viktigare. Den

svenska alkoholmarknaden har genomgått en kraftig

förändring sedan Sverige blev medlem i EU och

Systembolaget har därigenom fått ökade uppgifter. En

central uppgift för Systembolaget kommer dock fort-

farande att vara att uppfylla EU:s krav på objektiv

behandling av produkter och leverantörer.

Motion

I motion So455 av Göran Magnusson m.fl. (s, fp, kd,

v, c, mp) begärs tillkännagivande om Systembolaget

(yrkande 5). Motionärerna anför att Systembolagets

detaljhandelsmonopol måste bevaras. Motivet för

Systembolaget är att så långt som möjligt undvika

konkurrens och prispress och att kunna kontrollera

handeln. Systembolagets monopol bidrar enligt

motionärerna också till att upprätthålla en starkare

kontroll av åldersgränser, att försäljning inte sker

till missbrukare och att de vinstmedel som bolaget

genererar kan användas till vård, rehabilitering och

upprustning av socialvården.

Bakgrund och tidigare behandling

I betänkande 2001/02:SoU6 Alkoholpolitik,

behandlades senast motionsyrkanden rörande

Systembolagets detaljhandelsmonopol. Motionsyrkanden

om att detaljhandelsmonopolet skulle upphävas

avstyrktes med hänvisning till att

detaljhandelsmonopolet är ett av de viktigaste

inslagen i den svenska alkoholpolitiken (s. 18).

Riksdagen följde utskottet (prot. 2001/02:72-73).

Utskottets ställningstagande

Den svenska alkoholmarknaden har genomgått en

kraftig förändring sedan Sverige blev medlem i EU

och Systembolaget har därigenom fått ökade

uppgifter. Utskottet delar regeringens och

motionärernas uppfattning att eftersom vissa andra

alkoholpolitiska instrument har försvagats har

Systembolagets roll blivit allt viktigare. Det är

angeläget att detaljhandelsmonopolet bevaras. Motion

So455 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 5 får härigenom

anses tillgodosedd.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Speciella funktionshinder (punkt 10)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So362 yrkande 10.

Ställningstagande

Kostnaderna för vissa personer med svåra

funktionshinder är så stora att de kan vara svåra

att bära för en enskild kommun eller kommundel. Det

finns därför anledning att införa ett system där

staten övertar det ekonomiska ansvaret för vissa

grupper av flerhandikappade, t.ex. dövblinda. Vi

vill framhålla att finansieringsprincipen skall

tillämpas och att statsbidragen till kommunerna bör

ändras för att neutralisera inverkan av

ansvarsförändringen på kommunsektorns ekonomi i

stort.

För vissa små grupper med speciella

funktionshinder är det inte möjligt att ha expertis

i varje kommun eller ens i varje landsting. Centrum

med expertis måste samlas på ett eller några få

ställen i landet. Några sådana centrum är redan

etablerade, t.ex. Rett Center i Östersund, där det

också finns ett förslag i budgetpropositionen. Andra

kan behöva byggas upp under kommande år. Det har i

praktiken visat sig svårt att klara en stabil

finansiering av dessa. Även här bör staten ta ett

ansvar som säkerställer att de centrum som behövs

får erforderliga resurser. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2. Äldreombudsman m.m. (punkt 12)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So417 och 2002/03:So460

yrkandena 3 och 10 och avslår motion 2002/03:So503.

Ställningstagande

Allt oftare kommer larmrapporter om äldre som far

illa i vården. Även om det fortfarande är fråga om

undantagsfall är varje fall av vanvård ett för

mycket. Att garantera varje patient värdighet i

vården och omsorgen handlar ytterst om att

kvalitetssäkra vården, såväl medicinskt som

omvårdnadsmässigt. Jag anser att tillsynen över

äldreomsorgen bör skötas av samma myndighet som

sköter tillsynen över annan hälso- och sjukvård,

dvs. Socialstyrelsen. Den nuvarande uppdelningen vad

gäller tillsynen av hälso- och sjukvård respektive

äldreomsorg är svårmotiverad. Kvaliteten i vården

bör bedömas av samma myndighet, oavsett

huvudmannaskap.

Jag anser vidare att en äldreombudsman bör

tillsättas. Äldreombudsmannen skall verka för

förbättring av de äldres förhållanden och ta

initiativ till egna utredningar och lämna förslag

till åtgärder. Vad jag nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

3. Klass- och könsmässiga hälsoskillnader

(punkt 16)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So448 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Vi anser att de könsmässiga, ekonomiska och sociala

förhållandena skall vägas in i det offensiva arbetet

med folkhälsan. I detta arbete bör Statens

folkhälsoinstitut tillsammans med kommuner och

landsting ha en ledande roll. Vi anser därför att

Statens folkhälsoinstitut bör ges i uppdrag att

fördjupat analysera de klassmässiga hälso-

skillnaderna. Vi anser också att särskilt kvinnors

situation bör beaktas ur ett folkhälsoperspektiv.

Statens folkhälsoinstitut bör därvid tillsammans med

kommuner och landsting ha en ledande och samordnande

roll i arbetet med att bryta den könsrelaterade

ohälsan i befolkningen. En studie av den ojämlika

hälsan kräver en särskild metodik och teoretisk

ansats. Mot denna bakgrund anser vi att Statens

folkhälsoinstitut även bör ges i uppdrag att

fördjupat analysera de könsmässiga hälsoskillna-

derna. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

4.

Homo-, bi- och transfrågor (punkt 17)

av Ingrid Burman (v), Kerstin Heinemann (fp),

Elina Linna (v) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So512 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att Statens folkhälsoinstitut bör få ett

övergripande uppdrag rörande homosexuella,

bisexuella och transpersoner, ett HBT-uppdrag. Vi

anser vidare att det bör säkerställas att uppdraget

inte enbart handlar om hälsofrågor rörande nämnda

grupper. Vi anser vidare att detta HBT-uppdrag skall

vara övergripande med nationellt ansvar för

forskning, utvärdering och kunskapsspridning. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

5. Ungdomar och sexualitet (punkt 18)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So360 yrkande 9 och

2002/03:So456 yrkandena 6 och 7 samt avslår motion

2002/03:So250 yrkande 6.

Ställningstagande

Ett mångkulturellt samhälle ställer nya krav på

synen på samlevnad och sexualitet. Jag anser att det

i dag finns alltför lite kunskap om hur olika

synsätt och kulturer kan samexistera och berika

varandra. Regeringen bör ta initiativ till en vid

och öppen dialog kring frågor om kultur, religion,

etnicitet, samlevnad och sexualitet. Jag anser även

att det behövs forskning gällande pornografins

inverkan på ungdomar och att det bör utredas hur

barn påverkas av de sexualiserade bilder som de

möter i samhället via TV, tidningar och filmer. Vad

jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

6. Kost, hälsa och miljö (punkt 19)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:MJ419 yrkande 13.

Ställningstagande

Vi anser att det finns behov av en studie över

relationen mellan kost, hälsa och miljö. Statens

folkhälsoinstitut bör därför få i uppdrag att se

över sambanden mellan livsmedelsproduktionens och

livsmedelshanteringens effekter på den slutliga

produktens miljö- och hälsopåverkan samt hur vi i

detta sammanhang kan motverka de negativa

hälsoeffekterna. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

7. Fastställande av könstillhörighet (punkt 23)

av Ingrid Burman (v), Kerstin Heinemann (fp),

Elina Linna (v) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So512 yrkande 10 och avslår

motionerna 2002/03:So469 och 2002/03:So512 yrkande

11.

Ställningstagande

Vi anser att kravet på att ny könstillhörighet

endast kan meddelas den som är ogift är orimligt då

det tvingar redan utsatta människor att skilja sig

från en partner som är villig att stanna och ge

stöd. Vidare anser vi att kravet på svenskt med-

borgarskap, som hänger samman med att man vid lagens

tillkomst bedömde att det annars fanns risk för

patientinvandring, bör utgå ur lagen. Detta bl.a.

eftersom många av Sveriges grannländer nu har

liknande lagstiftning som vi har. Vi vill också peka

på att den nuvarande åldersgränsen på 18 år för att

få ny juridisk identitet tvingar barn som upplever

sig tillhöra det motsatta könet att genomgå både

barndom och tonår som det kön vederbörande inte

anser sig tillhöra. Detta kan ge upphov till svåra

trauman, vilka kanske skulle ha lindrats med rätt

behandling i tid. Vi anser därför att det finns skäl

att utreda om ett krav på att personen skall vara

minst 18 år för att få ny juridisk identitet alltid

är för patientens bästa. Sammanfattningsvis anser vi

att lagen om fastställande av könstillhörighet är

mogen för en fullständig översyn och utvärdering.

8. Bidrag till nationella anhörigorganisationer

(punkt 26)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel

Johansson (m), Kenneth Johansson (c), Anne Marie

Brodén (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So362 yrkande 13 och bifaller

delvis motionerna 2002/03:So260 yrkande 1 och

2002/03:So470 yrkande 1 samt avslår motion

2002/03:So508 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser det angeläget att avgränsningen av vad som

är en handikapporganisation inte blir så snäv att

den utestänger föreningar som består av anhöriga

till personer som själva har så dålig hälsa att de

inte förmår vara aktiva i föreningar.

Bidragssystemet för handikapporganisationer behöver

därför omarbetas. Detta behöver vara klart i tid

till riksdagens beslut om budget för år 2004. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

9. Förändringar av bilstödet (punkt 27)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So201 och avslår motionerna

2002/03:So256, 2002/03:So305, 2002/03:So395,

2002/03:So457 yrkandena 11 och 12.

Ställningstagande

Vi anser att åldersgränsen 50 år i förordningen

(1988:890) om bilstöd till handikappade måste tas

bort. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

10.Förändringar av bilstödet (punkt 27)

av Chatrine Pålsson (kd) och Kenneth Johansson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So201, 2002/03: So305 och

2002/03:So457 yrkandena 11 och 12 och avslår

motionerna 2002/03:So256 och 2002/03:So395.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen snarast bör återkomma med

förslag till en permanent lösning av bilstödet till

funktionshindrade. Den faktiska

funktionsnedsättningen skall utgöra grund för rätt

till bilstöd. I de fall då en person inte själv kan

framföra ett fordon skall familjemedlemmar eller

assistenter kunna fungera som chaufförer. Vi anser

att kompetens måste tillföras handläggare på

försäkringskassan och försäkringsläkare, bl.a. måste

teknisk och ergonomisk kompetens finnas hos dem som

handlägger bilstödet. Åldersgränserna skall slopas.

Alla anpassningar som är nödvändiga på grund av

funktionshindret skall täckas av

anpassningsbidraget. Vad vi nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

11.Statligt kostnadsansvar för

assistansersättningen (punkt 30)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel

Johansson (m), Kenneth Johansson (c), Anne Marie

Brodén (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So296 yrkande 13,

2002/03:So482 och 2002/03:So509 yrkande 19.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör ges i uppdrag att utreda

ett eventuellt statligt kostnadsansvar för LSS. En

verksamhet som är så reglerad som LSS bör inte

finansieras via kommunala skattepengar, eftersom det

i praktiken inte finns någon möjlighet att kommunalt

påverka beslutet. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

12.Övriga ändringsförslag angående

assistansersättningen (punkt 31)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So414 och avslår motionerna

2002/03:So275 yrkande 4, 2002/03:So296 yrkande 9,

2002/03: So480, 2002/03:So504 och 2002/03:Ub429

yrkande 23.

Ställningstagande

Jag noterar att många personer med förvärvade

hjärnskador inte har rätt till daglig verksamhet

enligt LSS. För att få rätt till daglig verksamhet

måste de bedömas tillhöra personkrets 2 som omfattar

"personer med betydande och bestående

begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i

vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig

sjukdom". Hjärnskador kan ge både fysiska, psykiska

och kognitiva funktionshinder. Kognitiva

funktionsnedsättningar kan innebära nedsatt förmåga

vad gäller exempelvis minne, kommunikation,

initiativ, vakenhet, inlärning, planering,

omvärldsuppfattning, omdöme och koncentration. Ett

kognitivt funktionshinder innebär således en bredare

definition, som även innefattar personer med normal

IQ men med skador som hindrar att denna intelligens

kan användas på ett rationellt sätt. Jag anser att

det behövs en översyn av personkretsindelningen i

LSS i syfte att inkludera personer med kognitiva

funktionshinder i personkrets 2. Vad jag nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

13.Övriga ändringsförslag angående

assistansersättningen (punkt 31)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So414 och 2002/03:Ub429

yrkande 23 och avslår motionerna 2002/03:So275

yrkande 4, 2002/03:So296 yrkande 9, 2002/03:So480

och 2002/03:So504.

Ställningstagande

Jag anser att deltagande i vuxenutbildning bör vara

underlag för rätt till personlig assistans.

Jag noterar att många personer med förvärvade

hjärnskador inte har rätt till daglig verksamhet

enligt LSS. För att få rätt till daglig verksamhet

måste de bedömas tillhöra personkrets 2 som omfattar

"personer med betydande och bestående

begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i

vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig

sjukdom". Hjärnskador kan ge både fysiska, psykiska

och kognitiva funktionshinder. Kognitiva

funktionsnedsättningar kan innebära nedsatt förmåga

vad gäller exempelvis minne, kommunikation,

initiativ, vakenhet, inlärning, planering,

omvärldsuppfattning, omdöme och koncentration. Ett

kognitivt funktionshinder innebär således en bredare

definition, som även innefattar personer med normal

IQ men med skador som hindrar att denna intelligens

kan användas på ett rationellt sätt. Jag anser att

det behövs en översyn av personkretsindelningen i

LSS i syfte att inkludera personer med kognitiva

funktionshinder i personkrets 2.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

14.Utredning om en hjälpmedelsgaranti m.m.

(punkt 32)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),

Kenneth Johansson (c) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So296 yrkande 7 och

2002/03:So362 yrkandena 8 och 9.

Ställningstagande

Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har stor

betydelse för mångas välbefinnande. Vi oroas därför

av att hjälpmedelsförsörjningen i dag inte fungerar

på ett acceptabelt sätt. Väntetiderna är i många

fall orimligt långa. Vi anser att en

hjälpmedelsgaranti skall införas och

hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Detta

skulle leda till kortare köer, ett större utbud av

hjälpmedel och större valfrihet för den enskilde.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

15.Stöd till kvinnojourer m.m. (punkt 33)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So451 yrkande 5 och avslår

motionerna 2002/03:So319, 2002/03:So353,

2002/03:So380, 2002/03:So393, 2002/03:Sf214 yrkande

16 och 2002/03:A322 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Kvinnojourerna har en central roll när det gäller att

synliggöra och beskriva mäns våld mot kvinnor,

sprida kunskap om våldets mekanismer och utveckla

metoder för att hjälpa och stödja kvinnor som

utsatts för misshandel och andra övergrepp. Vi anser

att kommunerna i högre grad än för närvarande måste

ta det ansvar som åligger dem enligt

socialtjänstlagen att se till att våldsutsatta

kvinnor som söker hjälp erbjuds kompetent stöd. Ökad

finansiering till de lokala kvinnojourerna och stöd

till uppbyggnad av jourer i de kommuner som saknar

sådana är en viktig del i detta arbete. Enligt vår

mening bör riksdagen ge regeringen i uppdrag att

kartlägga de finansiella konsekvenserna av ett ökat

kommunalt stöd till de lokala kvinnojourerna.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

16.Insatser för hemlösa (punkt 37)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 37

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:Bo266 yrkandena 3 och 5 samt

avslår motionerna 2002/03:So363 yrkandena 1, 2 och

11, 2002/03: So366 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So449

yrkandena 2 och 3 och 2002/03: Bo267 yrkande 20.

Ställningstagande

Till de grundläggande behoven hos människan hör att

ha en bostad. Det kan inte accepteras att exempelvis

kvinnor och män med psykiska funktionshinder bor på

gatan. Enligt min mening bör regeringen ta initiativ

till en rikstäckande kampanj med en nollvision för

hemlösheten.

I Sverige finns - frånsett rätten till

specialanpassad bostad för äldre och

funktionshindrade - ingen rätt till bostad ens för

de mest utsatta individer som aldrig kommer att få

bostad på den vanliga marknaden. Varje persons rätt

till bistånd prövas individuellt. Ett fungerande

system med sociala förturer, sociala kontrakt och

andra former av hjälp med att skaffa en bostad måste

vara fundamentalt i socialtjänstlagens yttersta

mening. Jag vill därför betona vikten av att

socialtjänstlagen också i praktiken ger stöd för

boende som en social rättighet.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

17.Insatser för hemlösa (punkt 37)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So363 yrkandena 1, 2 och

11 och 2002/03:So449 yrkandena 2 och 3 samt avslår

motionerna 2002/03:So366 yrkandena 1 och 2,

2002/03:Bo266 yrkandena 3 och 5 och 2002/03:Bo267

yrkande 20.

Ställningstagande

För att få en klar bild av hur hemlösheten ser ut är

det enligt vår mening viktigt att statistiken är väl

tillgänglig och att den uppdateras med jämna

mellanrum. Socialstyrelsen har under 1993 och 1999

genomfört kartläggningar av hemlösheten. Vid båda

tillfällena har kartläggningen skett på uppdrag av

regeringen. Enligt vår mening borde uppföljning och

kartläggning rimligen ingå som en självklar del i

myndighetens verksamhet. För att få ytterligare

information och kunskap bör Boverket vara med i

kartläggningsarbetet. För att en sådan kartläggning

skall ge tillräckliga kunskaper för uppföljning och

utvecklingsarbete behöver kartläggningen ske

åtminstone vart tredje år.

Vi anser vidare att regeringen skall ge

Socialstyrelsen ett särskilt uppdrag att, utifrån

hemlösa kvinnors specifika förutsättningar och

problem, utforma åtgärder och stödformer för att

minska hemlösheten bland kvinnor.

De allra flesta hemlösa i Sverige är tunga

missbrukare och/eller psykiskt sjuka. Människor med

psykisk sjukdom och missbruk är särskilt utsatta som

hemlösa eftersom de ofta också utnyttjas ekonomiskt

av andra samt utsätts för våld. Vi anser att den

psykiska ohälsan och missbruksproblemen hos hemlösa

måste behandlas samtidigt samt att vård och

behandling måste bli mer lättillgängliga för denna

grupp. Dessutom krävs en bättre resurssamordning för

att den hjälp som finns skall bli mer effektiv.

Socialtjänstlagen garanterar inte rätten till eget

boende utan endast tak över huvudet. Alltfler

tvingas i dag dessutom att bo på s.k. sociala

kontrakt där reglerna för den boende ofta är mer

krävande än vad hyreslagen föreskriver och där

besittningsskyddet är svagt. Vi anser att regeringen

bör utreda och föreslå ändringar i socialtjänstlagen

innebärande att rätten till bistånd också skall

omfatta rätten till en egen bostad. Enligt vår

mening bör vidare besittningsskyddet vid

andrahandskontrakt via kommunerna stärkas.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

18.Apoteksmonopolet (punkt 38)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel

Johansson (m), Kenneth Johansson (c), Anne Marie

Brodén (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 18. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2002/03:So209, 2002/03:So278,

2002/03:So281 yrkandena 10 och 19, 2002/03:So282

yrkande 1, 2002/03: So298 yrkande 9, 2002/03:So336,

2002/03:So437 yrkande 19, 2002/03: So443 yrkande 34

och 2002/03:So509 yrkande 25.

Ställningstagande

Sverige är det enda land i hela OECD som har monopol

på apoteksverksamheten. Vidare är den svenska

apotekstätheten oacceptabelt låg.

Flera statliga utredningar har visat att stora

välfärdsvinster finns att vinna med ett avskaffande

av apoteksmonopolet. Vi vill därför bryta upp

monopolet. I stället bör licensierade butiker och

apotek ges möjlighet att sälja receptfria respektive

receptbelagda läkemedel. Erfarenheter från andra

länder visar att ökad mångfald har lett till fler

apotek, bättre tillgänglighet och service såväl i

glesbygd som i storstad samt lägre

läkemedelskostnader för den enskilde. En

förutsättning för att ett företag skall få tillstånd

till detaljhandel med receptbelagda läkemedel bör

vara att farmaceututbildad personal finns

tillgänglig. På så sätt kan mindre privata apotek

bedriva egen verksamhet i konkurrens med andra

privata apotek. Avknoppning av verksamheten bör

således skyndsamt komma till stånd. Läkemedelsverket

bör få ansvar för att genom tillsyn och

tillståndsgivning garantera att säkerhet och

kvalitet upprätthålls och förbättras. Vad här anförs

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

19.Systembolaget (punkt 39, motiveringen)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Ställningstagande

Vi anser lika med utskottets majoritet

att motion So455 yrkande 5 bör avslås.

Våra motiv härför är dock andra än

majoritetens. Vi anser nämligen att

Systembolagets monopol bör avskaffas då

det är en oförenlig uppgift att minska

tillgängligheten till alkohol och

samtidigt gå med vinst, öka servicen och

göra tillgängligheten större. Dessutom

anser vi att detaljhandelsmonopolet sned-

vrider konkurrensen även för andra

verksamheter då etablering och placering

av systembutiker har stor betydelse för

utvecklingen av annan kommersiell

service. Ett ytterligare skäl att

avskaffa Systembolagets monopol är att

den bristande tillgängligheten sannolikt

bidrar till att den illegala marknaden är

så stor.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslag under utgiftsområde 9

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Socialutskottet har under beredningen av detta

betänkande arbetat under förutsättningen att en

riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater,

vänsterpartister och miljöpartister den 4 december

2002 kommer att fastställa ekonomiska ramar för de

olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en

beräkning av statens inkomster avseende 2003 samt

besluta om preliminära utgiftstak för år 2004.

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett

övergripande mål för den ekonomiska politiken bör

vara att möjliggöra ökad tillväxt. Då måste

utgiftskvoten sänkas. För detta krävs bl.a. en

moderniserad arbetsmarknad, avregleringar, sänkta

skatter och lägre offentliga utgifter. Antalet

sjukskrivna och förtidspensionerade måste minskas

genom att sjukvård och rehabilitering förbättras.

Våra förslag syftar också till att skapa

förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och

socialt växande Sverige. Vi vill satsa på en

utbildning som ger alla större möjligheter till ett

rikare liv. Genom en större enskild sektor och ett

starkare civilt samhälle kan både företag och

människor växa. Ännu fler kan komma in på den

ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten

ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen

får en större ekonomisk självständighet. Friheten

att välja bidrar både till mångfald, en bättre

kvalitet och en större trygghet. De enskilda

människorna får ett större inflytande över sina liv.

Vi har föreslagit en långtgående växling från

subventioner och bidrag till omfattande

skattesänkningar för alla, främst låg- och

medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor

som är i störst behov av gemensamma insatser och som

har små eller inga möjligheter att påverka sin egen

situation. Vi slår också fast att det allmänna skall

tillföras resurser för att på ett tillfredsställande

sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara

gemensamma. Avsevärda resurser tillförs t.ex. för

att bryta den ökade sjukfrånvaron och de ökande

förtidspensioneringarna.

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar

- bör ses som en helhet där inte någon eller några

delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de

andra. Om riksdagens majoritet den 4 december

beslutar om ramar för de olika utgiftsområdena i

enlighet med finansutskottets förslag och därmed

väljer en annan inriktning av politiken, deltar vi

inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning

inom utgiftsområde 9. För budgetåret 2003 föreslår

vi i våra parti- och kommittémotioner en

anslagsfördelning inom utgiftsområde 9 som i

huvudsak innebär följande.

Vi anser att regeringens satsningar på en

förbättrad tandvårdsförsäkring är otillräckliga. Vi

har föreslagit ett förbättrat och behovsstyrt

högkostnadsskydd som omfattar alla. För år 2003 bör

tandvårdsförsäkringen förstärkas med 100 miljoner

kronor.

Våra förslag på läkemedelsområdet medför

sammantaget en successiv minskning av kostnaderna

under de nästkommande åren, samtidigt som skyddet

för de mest utsatta förbättras. En frivillig

läkemedelsförsäkring bör införas och administreras

av försäkringskassan. Vi anser att marknadsmässiga

principer skall gälla på läkemedelsområdet. De nya

subventionsreglerna innebär en tvångsmässig sänkning

av priserna. Redan etablerade läkemedel gynnas och

nya missgynnas. Förutsättningarna för en mångfald av

läkemedel som konkurrerar med varandra undergrävs.

Det nyligen införda utbytestvånget innebär risk för

förvirring, feldosering, sämre följsamhet till

doseringen och därmed sämre effekt och mer

kassation. Vi vill ha en frikoppling av subventionen

från handelspriset. Faran med de nya kriterierna för

subvention av läkemedel är att bedömningen kommer

att ske utifrån rent teoretiska grunder som inte tar

hänsyn till den enskilde patientens egenart eller

det förhållandet att ett läkemedel visar sig ha

andra indikationsområden än de ursprungliga. Vi

anser att en ökad användning av generika och

parallellimporterade läkemedel ger bättre möjlighet

till priskonkurrens som kan hejda

läkemedelsförmånens kostnadsökning. Med en 20-

procentig andel receptfria läkemedel skulle

subventionskostnaden kunna minska väsentligt

samtidigt som egenvården blir bättre. I dag innebär

det en extrakostnad för konsumenten att inleda en

behandling med startförpackning. Ekonomiska

incitament bör därför införas som inte gör det

oförmånligt att först hämta ut en provförpackning

inför en längre läkemedelsbehandling. Vi anser också

att fri prissättning på läkemedel ger goda

incitament för läkemedelsindustrin och utgör en

förutsättning för att utvecklingen skall gå framåt.

Den läkemedelsförmånsnämnd som regeringen tillsätter

är enligt vår mening överflödig. Slutligen är en

avreglering av det statliga apoteksmonopolet

grundläggande för en fungerande läkemedelsmarknad.

Vi har tillsammans med Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet kommit överens

om en nationell vårdgaranti. För år 2003 avsätter vi

moderater 2 miljarder kronor och för år 2004 1,5

miljarder kronor. Vad gäller den närmare

utformningen av vårdgarantin hänvisar vi till ett

gemensamt särskilt yttrande från de borgerliga

partierna.

Den verksamhet som Statens beredning för medicinsk

utvärdering bedriver har stor betydelse för

sjukvårdens utveckling. Vi avsätter därför 10

miljoner kronor årligen utöver vad regeringen

föreslagit.

Vi har föreslagit en ytterligare förstärkning av

den oberoende tillsynen inom sjukvården genom

inrättande av en särskild medicinalstyrelse.

Budgetmedel överförs från Socialstyrelsen till ett

nytt anslag. Vidare föreslår vi ett särskilt

stimulansbidrag till psykiatrin på 200 miljoner

kronor. Många psykiskt funktionshindrade har en

passiv och sysslolös tillvaro eftersom

arbetsinriktad rehabilitering saknas. Kommunerna bör

stimuleras till insatser för denna grupp.

Satsningarna på det förebyggande arbetet mot

hiv/aids måste öka i stället för att stagnera och

minska. Vi föreslår att ytterligare 75 miljoner

kronor anvisas för detta ändamål.

Vi anser att det statliga engagemanget inom

folkhälsoområdet kraftigt bör minska till förmån för

lokalt folkhälsoarbete. För att stimulera framväxten

av riktade insatser och regionalt och lokalt

folkhälsoarbete vill vi under år 2003 anslå 60

miljoner kronor till ett nytt anslag, Lokalt

folkhälsoarbete. Anslaget till Statens

folkhälsoinstitut bör successivt sänkas.

Inriktningen bör vara att Statens folkhälsoinstitut

är helt avvecklat vid utgången av år 2005. Vi anser

att en rad organisationer har kommit att betyda

alltmer för många människors trygghet. Det är

angeläget att dessa kan stöttas på ett bättre sätt

än i dag.

Vi är kritiska mot arbetssättet med storskaliga

handlingsplaner och anser att handlingsplanen mot

narkotika inte gör skäl för namnet. Det är snarast

en skrivbordsprodukt som saknar såväl åtgärder som

förankring i verkligheten. Vi har i ett särskilt

yttrande vid utskottets behandling av den nationella

narkotikahandlingsplanen våren 2002, betänkande

2001/02:SoU15, utförligt redovisat vår syn i dessa

frågor, vartill hänvisas.

En rad frivilligorganisationer på alkohol- och

narkotikaområdet har kommit att betyda alltmer för

många människors trygghet. Till skillnad från

myndigheter står ideella organisationer för en mer

lättillgänglig, individanpassad och riktad

verksamhet. Vi anser det angeläget att dessa kan

stöttas på ett bättre sätt än i dag.

Vi anser vidare att detaljhandelsmonopolet för

Systembolaget bör avvecklas varvid det också blir

naturligt att avveckla Alkoholsortimentsnämnden. De

nya förutsättningarna för alkoholpolitiken - bl.a.

öppna gränser och ett nytt konsumtionsmönster - kan

bara hanteras med en väl underbyggd och förankrad

alkoholpolitik, genom upplysning och information.

Vi vill införa ett stöd till funktionshindrade som

är mångsidigt och anpassat till den enskildes

särskilda förutsättningar. Den funktionshindrade

skall kunna påverka sin egen situation genom att

t.ex. kunna välja vårdpersonal, omsorgsform och

hjälpmedel.

Vi anser att det är centralt att funktionshindrade

och deras anhöriga ges goda möjligheter till

rekreation vid anläggningar som är särskilt

anpassade för specifika funktionshinder. Vi förordar

därför att stödet till handikapporganisationernas

rekreationsanläggningar höjs med 1 miljon kronor.

Vi anser att rätten till personlig assistans under

skoltid och vid vistelse på dagcenter skall

återinföras och att schabloniseringen av

assistansersättningen skall slopas. Vi anser också

att rätten till personlig assistans bör omfatta

funktionshindrade som bor i gruppbostad. För att

funktionshindrades behov inte skall ställas mot

andra behov i kommunen utan gå direkt till den som

har rätt till stöd anser vi att det ekonomiska

ansvaret för de 20 första assistanstimmarna bör

återföras till staten. För att garantera detta

tillför vi anslaget för kostnader för statlig

assistansersättning ytterligare nästan 2 miljarder

kronor.

Vi står fast vid vår uppfattning att flera av

ombudsmannaverksamheterna bör slås ihop, däribland

Handikappombudsmannen. Inget anslag bör därmed

anvisas till Handikappombudsmannen. Den nya

myndigheten bör tilldelas anslag under utgiftsområde

14.

Vad gäller äldrepolitiken har vi inga yrkanden i

budgeten men vill hänvisa till tidigare

ställningstaganden till äldrepolitiken, senast i

betänkande 2001/02:SoU12. Vi vill bl.a. införa en

äldrepeng, vilken ger den enskilde äldre rätt att

välja den form av omsorg eller särskilda inriktning

som passar honom eller henne bäst.

För att undvika ett ökat socialbidragsberoende för

funktionshindrade och för att underlätta för

kommunerna ekonomiskt, anser vi att ett särskilt

bostadsstöd för funktionshindrade bör inrättas. För

detta föreslår vi att 100 miljoner kronor avsätts.

Vi anser att en hjälpmedelsgaranti skall införas.

Den konkreta utformningen av hjälpmedelsgarantin

måste bli föremål för särskild utredning där

noggranna analyser och avvägningar görs. Det finns

dock skäl att redan nu pröva införandet av en

statlig hjälpmedelsgaranti, omfattande de hjälpmedel

som i dagsläget finansieras med statliga anslag,

nämligen bilstöd för handikappade och bidrag till

utrustning för elektronisk kommunikation.

Vi vill tillföra 2 miljoner kronor till anslaget

för bidrag till handikapporganisationer. Dessa extra

medel skall riktas särskilt till mindre

handikapporganisationer som arbetar oberoende av de

stora samarbetsorganen inom handikapprörelsen.

Slutligen anser vi att verksamheten vid Statens

institutionsstyrelse inte fungerar

tillfredsställande. Enligt vår uppfattning bör den

slutna ungdomsvården överföras till kriminalvården.

Överföringen innebär att anslaget Statens

institutionsstyrelse kan minskas med 125 miljoner

kronor.

2. Anslag under utgiftsområde 9

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Socialutskottet har under beredningen av detta

betänkande arbetat under förutsättningen att en

riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater,

vänsterpartister och miljöpartister den 4 december

2002 kommer att fastställa ekonomiska ramar för de

olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en

beräkning av statens inkomster avseende 2003 samt

besluta om preliminära utgiftstak för år 2004.

Folkpartiet liberalerna har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ekonomiska

framsteg och välfärd i ett modernt samhälle är bara

möjliga om befolkningen i yrkesaktiv ålder är i

stort sett frisk, arbetsför och i arbete. Detta blir

ännu viktigare när de äldres andel av befolkningen

ökar i förhållande till de yrkesverksammas.

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar

- bör ses som en helhet där inte någon eller några

delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de

andra. Om riksdagens majoritet den 4 december

beslutar om ramar för de olika utgiftsområdena i

enlighet med finansutskottets förslag och därmed

väljer en annan inriktning av politiken, deltar vi

inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning

inom utgiftsområde 9.

Vi redovisar här kortfattat inriktningen på våra

anslagsförslag för utgiftsområdet där de avviker

från regeringens förslag.

Vi har tillsammans med Moderata samlingspartiet,

Centerpartiet och Kristdemokraterna kommit överens

om att en nationell vårdgaranti bör införas. Över de

båda åren 2003 och 2004 avsätter vi därför

sammanlagt 1 miljard kronor för detta ändamål, varav

750 miljoner kronor för år 2003. Vad gäller den

närmare utformningen av vårdgarantin hänvisar vi

till ett gemensamt särskilt yttrande från de

borgerliga partierna.

Vi anser att anslaget för alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder bör tillföras

ytterligare 100 miljoner kronor. Vidare anser vi att

upp till 3 miljoner kronor ur detta anslag bör

användas till extra bidrag till WHO:s Europaregions

arbete med att föra ut den alkoholpolitiska planen.

Även anslaget för folkhälsopolitiska åtgärder bör

enligt vår uppfattning tillföras ytterligare 100

miljoner kronor.

Vi föreslår omfattande satsningar för att

underlätta för handikappade att delta i

samhällslivet. Således anser vi att de rättigheter

som lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade och lagen (1993:389) om

assistansersättning ursprungligen givit personer med

funktionshinder och deras anhöriga måste

återinföras. Vi anser att staten skall återta

ansvaret för de 20 första assistanstimmarna. Likaså

anser vi att rätten till personlig assistans i

förskola och skola skall återställas. Personlig

assistans bör också användas mer i arbetslivet och i

studieverksamheten. Medel avsedda för kommuner med

höga kostnader för stöd och service till vissa

funktionshindrade samt medel avsatta för särskilt

kostnadskrävande insatser bör överföras från

utgiftsområde 25 till utgiftsområde 9. Anslaget för

statlig assistansersättning bör sammanfattningsvis

tillföras ytterligare drygt 3 miljarder kronor.

Vidare bör anslaget för bilstöd tillföras

ytterligare 50 miljoner kronor.

Vidare anser vi att en tillgänglighetsreform bör

påbörjas nästa år i syfte att göra allmänna miljöer

tillgängliga för personer med funktionshinder.

Handikappombudsmannen och Boverket har i rapporter

visat att arbetet med att öka tillgängligheten går

alldeles för långsamt. Vi vill framhålla att

ansvars- och finansieringsprincipen, dvs. att varje

sektor i samhället har ansvar för att just deras

verksamhet är tillgänglig för funktionshindrade och

att detta normalt skall tillgodoses inom ordinarie

budget, ligger fast. Riksdagen bör dock påskynda

utvecklingen genom att fatta beslut om

stimulansbidrag med i genomsnitt 1 miljard kronor om

året under fem år fr.o.m. den 1 juli 2003.

Enligt vår uppfattning bör anslaget för

stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

ökas med 296 miljoner kronor. Vi anser att det

behövs en kommunal omsorgsgaranti för att

kvalitetssäkra en rad olika delar av äldrevården.

Garantin skall innehålla rätt till medicinsk

kompetens, rätt till ett värdigt omhändertagande,

rätt till en väl fungerande hemtjänst, rätt till en

väl fungerande färdtjänst och rätt till hjälpmedel i

tid. Omsorgsgarantin skall också ge valfrihet i

boendet, rätt till eget rum och rätt att flytta. De

statliga stimulansbidrag som bör ges till kommunerna

för äldrevården vid sidan om fortsatt utveckling av

anhörigstödet bör också användas för att underlätta

införandet av omsorgsgarantier på kommunal nivå.

Anslaget bör ökas med 250 miljoner kronor för dessa

ändamål. Vi anser vidare att den statliga tillsynen

av äldrevården bör ges en tydligare medicinsk

kompetens genom att koncentreras till

Socialstyrelsen och dess regionala avdelningar för

tillsynsverksamhet. Tyngdpunkten i kvalitetsarbetet

och tillsynen skall ligga lokalt, med

äldreombudsmän, omsorgsgarantier och

äldrevårdscentrum. Regeringens förslag på den här

punkten bör avvisas av riksdagen, och regeringen bör

uppmanas att återkomma med förslag i budgeten för

2004 med den inriktning som vi angivit. För

budgetåret 2003 bör de 46 extra miljoner kronor som

regeringen önskar lägga på länsstyrelserna

(utgiftsområde 18, anslag 32:1 Länsstyrelserna m.m.)

i stället tillföras kommunerna som stimulansbidrag

för ett snabbt införande av äldreombudsmän.

För att säkerställa att kvinnojourernas verksamhet

skall kunna utsträckas över hela landet krävs enligt

vår mening att anslaget för bidrag till utveckling

av socialt arbete m.m. tillförs ytterligare 10

miljoner kronor.

Vi vill också erinra om att vi i motion So430

framfört förslag om riktlinjer för en

tandvårdsreform som kan genomföras stegvis från 2005

och framåt.

Slutligen anser vi att åtgärder bör vidtas för att

minska läkemedelskostnaderna.

3. Anslag under utgiftsområde 9

av Chatrine Pålsson (kd).

Socialutskottet har under beredningen av detta

betänkande arbetat under förutsättningen att en

riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater,

vänsterpartister och miljöpartister den 4 december

2002 kommer att fastställa ekonomiska ramar för de

olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en

beräkning av statens inkomster avseende 2003 samt

besluta om preliminära utgiftstak för år 2004.

Kristdemokraterna har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vår

politik stärker tillväxtkraften och därmed

resurserna för de viktiga gemensamma

välfärdstjänsterna. Vården måste inta en

särställning vid fördelningen av samhällets

resurser. Hälso- och sjukvården skall kännetecknas

av värdighet, kvalitet och tillgänglighet.

Valfrihet, bättre utnyttjande av de ekonomiska

resurserna, men också mer pengar, krävs för att

skapa en bättre vård och omsorg.

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar

- bör ses som en helhet där inte någon eller några

delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de

andra. Om riksdagens majoritet den 4 december

beslutar om ramar för de olika utgiftsområdena i

enlighet med finansutskottets förslag och därmed

väljer en annan inriktning av poltiken, deltar jag

inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning

inom utgiftsområde 9.

Jag redovisar här kortfattat inriktningen på våra

anslagsförslag för utgiftsområdet på de punkter där

den avviker från regeringens förslag.

Vi har tillsammans med Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet och Centerpartiet kommit överens om att

en nationell vårdgaranti bör införas. För år 2003

avsätter Kristdemokraterna 2 miljarder kronor för

detta ändamål under ett särskilt anslag. Vad gäller

den närmare utformningen av vårdgarantin hänvisar

jag till ett gemensamt särskilt yttrande från de

borgerliga partierna.

Jag vill erinra om att Kristdemokraterna i motion

So509 föreslår att det tillsätts en utredning i

syfte att klarlägga förutsättningarna för att

inkludera tandvårdsförsäkringen i den allmänna

sjukförsäkringen.

Kommittén om vård i livets slutskede kunde

konstatera stora brister i den palliativa vården i

Sverige. En värdig vård i livets slutskede omfattar

flera aspekter på det lidande och den smärta som

döendet kan föra med sig. Hänsyn bör tas till såväl

rent fysiska behov som psykiska, sociala och

existentiella behov. Det är viktigt att hospicevård

och palliativa team vidareutvecklas och finns

tillgängliga i hela landet. Jag vill också framhålla

vikten av forsknings- och utbildningsinsatser på

området och avsätter därför 35 miljoner kronor för

år 2003 till forskning kring palliativ medicin under

ett särskilt anslag.

Regeringen avser att avsätta 30 miljoner kronor

årligen för åren 2003 och 2004 för att förstärka

arbetet med tobaksprevention. Satsningen är i

huvudsak vällovlig, men enligt min mening skall det

preventiva arbetet utföras i skolorna som ANT-

undervisning. Detta är delvis en kommunal

angelägenhet. Anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder bör därför minskas med 30 miljoner kronor.

Liksom tidigare avsätter dock Kristdemokraterna mer

pengar till kommunerna under utgiftsområde 25, vilka

medel kan användas bl.a. för tobaksprevention.

Jag kan konstatera att regeringen återigen sänker

anslaget för bilstöd till handikappade efter en

temporär höjning i vårpropositionen 2002. Detta

kommer att resultera i att personer med

funktionshinder nekas bilstöd långt före årets

utgång med hänvisning till att det saknas pengar.

För att bättre tillgodose behoven av bilstöd vill

jag öka anslaget med 20 miljoner kronor för år 2003.

Samtidigt anser jag att det bör skapas större

flexibilitet mellan de olika systemen för bilstöd

och färdtjänst samt utökad tillgänglighet i

kollektivtrafiken.

Kristdemokraterna föreslår för åren 2003 och 2004

att 40 miljoner kronor avsätts vardera året för

stimulansbidrag till kommunernas utvecklingsarbete

med anhörigvården. Jag anser att resultatet av de

s.k. Anhörig 300-projekten bör förvaltas och

utvecklas.

Landets kvinnojourer bedriver en mycket viktig

verksamhet som har stor betydelse för utsatta

kvinnor. För stöd till denna verksamhet föreslår jag

att 10 miljoner kronor avsätts på ett nytt anslag.

Jag anser det också angeläget att det avsätts

ytterligare resurser till Statens

institutionsstyrelse för att tillgodose behovet av

behandlingsplatser för ungdomar. Ungdomar som har

dömts till sluten ungdomsvård har förtur till

vårdplatserna vid institutionerna, vilket leder till

oacceptabla väntetider för ungdomar som skall

placeras enligt LVU.

Anslaget till Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap bör minskas med 30 miljoner kronor,

bl.a. mot bakgrund av att Kristdemokraterna

föreslagit en rehabiliteringsförsäkring under

utgiftsområde 10 som innehåller en betydande

satsning på forskning kring arbetsliv och

rehabilitering.

Slutligen föreslår jag besparingar och

effektiviseringar av ett antal myndigheters

administration med 5 % av förvaltningsanslagen. Jag

anser att anslaget till Socialstyrelsen, Statens

folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet bör

minskas med 24 miljoner, 6 miljoner respektive 9

miljoner kronor.

4. Anslag under utgiftsområde 9

av Kenneth Johansson (c).

Socialutskottet har under beredningen av detta

betänkande arbetat under förutsättningen att en

riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater,

vänsterpartister och miljöpartister den 4 december

2002 kommer att fastställa ekonomiska ramar för de

olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en

beräkning av statens inkomster avseende 2003 samt

besluta om preliminära utgiftstak för år 2004.

Centerpartiet har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken. Vården och omsorgen

skall utgå från människors behov och utövas i

enlighet med den enskildas önskemål och aktiva val.

Centerpartiet har medverkat till att vården och

omsorgen nu får ytterligare resurser. En jämnare

befolkningsutveckling, en solidarisk skatteutjämning

och en breddad skattebas ger resurser och lika

villkor.

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar

- bör ses som en helhet där inte någon eller några

delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de

andra. Om riksdagens majoritet den 4 december

beslutar om ramar för de olika utgiftsområdena i

enlighet med finansutskottets förslag och därmed

väljer en annan inriktning av poltiken, deltar vi

inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning

inom utgiftsområde 9.

Jag redovisar här kortfattat inriktningen på våra

anslagsförslag för utgiftsområdet på de punkter där

den avviker från regeringens förslag.

De nya resurserna inom hälso- och sjukvården skall

hjälpa primärvården att utveckla sin kompetens och

nyckelroll. Vidare skall den nära vården nå alla

individuellt, och patienten skall ha inflytande över

vården. Distriktssköterskornas roll och framtidens

sjukvård måste också stärkas. Jag anser vidare att

resurserna bör användas till att utveckla och

förbättra den psykiatriska vården. Landstingen och

kommunerna skall därvid i samverkan utveckla stödet

till barn, ungdomar och vuxna med psykisk

problematik. Dessutom skall landstingens om-

händertagande av personer med neuropsykiatriska

tillstånd förbättras och tillgången till lä-

karmedverkan för psykiskt funktionshindrade i

kommunal verksamhet säkras. Jag anser också att väl

fungerande vårdkedjor inom äldrevården måste säkras.

Den medicinska kompetensen i särskilda boendeformer

och i hemsjukvården skall också förbättras och

läkarmedverkan i fråga om allmänmedicin och

geriatrik garanteras. Även kommunernas stöd till

anhöriga bör förstärkas. Vidare måste vårdens

kvalitet i livets slutskede särskilt uppmärksammas.

Jag anser att en rad åtgärder bör vidtas för att

förhindra att läkemedelsförmånen försämras

ytterligare. Ett sätt att förbättra

läkemedelshanteringen kan vara att införa s.k.

smartcard i vården, vilket innebär att patienten kan

ha sin journal i själva patientbrickan. Vidare anser

jag att Apoteket AB:s monopol bör avvecklas. Detta

kommer på sikt att leda till ökad tillgänglighet

samt lägre läkemedelskostnader för den enskilde.

Vi har tillsammans med Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna kommit

överens om att en nationell vårdgaranti bör införas.

Vi avsätter 1 miljard kronor, utöver vad regeringen

anslagit, för att introducera en nationell

vårdgaranti under åren 2003-2005, varav 250 miljoner

kronor för år 2003. Vad gäller den närmare

utformningen av vårdgarantin hänvisar vi till ett

gemensamt särskilt yttrande från de borgerliga

partierna.

Jag vill avsätta resurser för ett nationellt

hälsonät för att knyta samman alla vårdcentraler,

äldreboenden, stora och små sjukhus, privatkliniker

och göra det möjligt för alla som arbetar inom

hälso- och sjukvården att kommunicera med varandra

för konsultation och utbildning. Ett nationellt

hälsonät förbättrar möjligheten till vård i hemmen

samtidigt som den internationella arenan blir en

kontinuerlig kontaktyta för professionen. För

projektets initierande, utbildning och

organisationsutveckling bör därför för år 2003

avsättas 25 miljoner kronor under ett nytt anslag,

Hälsonät.

Jag vill även erinra om våra förslag på

tandvårdsområdet som vi framför i vår motion So443

yrkandena 44-50.

Jag har lagt förslag om att utreda en utvidgning

av assistansreformen som enbart delvis tillgosetts

och även anfört att det behövs en

hjälpmedelsgaranti. Jag hänvisar till

reservationerna 11 och 14 i dessa frågor.

Slutligen föreslår jag besparingar inom

administrationen vid Socialstyrelsen, Statens

folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet med

sammanlagt 64 miljoner kronor samt att anslaget till

forskning vid Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap minskas med 50 miljoner kronor.

5. Vårdgaranti

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heine-mann (fp), Carl-Axel

Johansson (m), Kenneth Johansson (c), Anne Marie

Brodén (m) och Marita Aronson (fp).

Hälso- och sjukvården möter människorna när de är

som mest utsatta. Det är därför av avgörande

betydelse att vården är tillgänglig. Var och en

skall veta att vården finns där när de behöver den

och att den är av hög kvalitet. Det är utifrån den

enskilda människan som förtroendet för

välfärdssystemet måste byggas.

Vi vill framhålla att uppskjutna vårdinsatser

minskar möjligheterna till goda behandlingsresultat

och innebär dessutom ökade kostnader. En del av

dessa kostnader syns först senare i

landstingsbudgetarna. De visar sig i form av

försämrat hälsoläge, som resulterar i extra

läkarbesök under väntetiden och mer omfattande och

därmed dyrare behandlingar, än vad som varit

nödvändigt om patienten fått vård i tid.

Köernas största kostnader syns inte alls i

landstingens ekonomi. Det handlar om det pris som

enskilda människor tvingas betala i form av sänkt

livskvalitet, sjukskrivning med försämrad

privatekonomi och risk för att halka efter i

utvecklingen på arbetet. Staten tvingas betala för

sjukskrivningar, rehabilitering och

förtidspensioneringar. Kommunerna tvingas betala för

hemtjänst och färdtjänst och företagen tvingas

betala för produktionsbortfall och

dubbelanställningar.

I dag ökar sjukskrivningarna och

förtidspensioneringarna dramatiskt. Endast varannan

långtidssjukskriven kommer i dag tillbaka till

arbetsmarknaden. En nationell vårdgaranti är en

viktig del i att möta denna utveckling genom

snabbare behandling och därmed snabbare

rehabilitering.

Sammantaget handlar det om stora välfärdsförluster

för samhället. Sjukvårdens planerings- och

rationaliseringsinstitut, SPRI, beräknade för några

år sedan att den samhällsekonomiska kökostnaden är

närmare 20 000 kr per månad och patient.

Enligt vår uppfattning bör en nationell

vårdgaranti införas fr.o.m. den 1 januari 2003.

Vårdgarantin skall innebära att alla har en uttalad

rätt att få vård inom senast tre månader efter det

att behovet fastslagits. Den skall omfatta alla

medicinskt motiverade behandlingar. Vårdgarantin

skall vidare innebära att kontakt garanteras med

vårdcentral eller primärvården samma dag som

kontakten tas och att besök hos distrikts- eller

husläkare garanteras senast inom fem dagar efter att

kontakten tagits. Då vårdgarantin är fullt genomförd

skall besök garanteras inom 48 timmar. Garantin

skall också innebära besök hos annan specialist

inom två månader och

dbehandling inom tre

månader efter det att

beslut om sådan fattats.

När inte det egna

sjukhuset kan ge vård i

tid skall patienten

erbjudas vård efter eget

val inom det egna

landstinget, i ett annat

landsting eller hos en

annan vårdgivare. Det åligger

hemlandstinget att se till att patienträttigheten

uppfylls. Det är landstingets skyldighet att både

informera patienten om hennes rättigheter samt bistå

med den praktiska hjälp som kan behövas.

Vårdgarantin skall omfatta prioriteringsgrupp 2

och 3. Patienter inom prioriteringsgrupp 1 har

alltid företräde till vård genom akutsjukvård eller

på annat sätt.

En vårdgaranti som omfattar operation eller

behandling finner vi nödvändig, men den är enligt

vår mening inte tillräcklig. Den totala väntetiden

är i själva verket längre. Därför måste vårdgarantin

beakta vårdens alla delar; symtom, diagnos och

behandling.

En lättillgänglig primärvård som snabbt kan ordna

en besökstid är avgörande för den personliga

tryggheten och för förtroendet för sjukvården. Det

avlastar den kostnadskrävande akutvården som då får

mer tid och resurser för de riktigt akuta och

krävande fallen. Det ger en mer kostnadseffektiv

vård som är bättre för alla. Det är också viktigt

att onödiga väntetider inte uppstår under utredning

för att avgöra behovet av åtgärder. Köer till t.ex.

röntgen och laboratorieundersökning får inte urholka

vårdgarantin.

Den vårdgaranti vi nu föreslår syftar till att

korta vårdkedjans samtliga väntetider från

patientens första kontakt med vården till dess att

han eller hon är slutbehandlad. Om inte den

vårdenhet som patienten valt kan ge vård i tid har

huvudmannen skyldighet att hänvisa patienten till

någon annan vårdgivare i eller utom landstinget.

Vi anser att kravet på att hälso- och sjukvården

skall ges i tid bör anges

i hälso- och

sjukvårdslagen

(1982:763). På så sätt

får den nationella

vårdgarantin det stöd i

lag som gör att patienten

kan ställa krav på

sjukvårdshuvudmannen. d

Vi vill framhålla att

för att vårdgarantin

skall kunna genomföras måste

personalens kreativitet tas till vara genom bättre

möjligheter till ökat inflytande och en mångfald av

vårdgivare.

Den vårdgaranti vi föreslår ersätter inte och står

heller inte i motsats till valfrihet i vården.

Patientens valfrihet skall inte vara bunden till

"det egna" sjukhusets möjligheter att ge vård i tid.

Valfriheten skall omfatta hela landet och får inte

begränsas till ett geografiskt eller administrativt

område. Vi vill därför att patienten skall ha rätt

till ett fritt val av distriktssköterska,

läkare, sjukgymnast,

barnmorska och

arbetsterapeut. Vidare

skall patienten ha rätt

till fritt val av

vårdcentral, sjukhus

eller motsvarande samt d

förnyad medicinsk

bedömning. Hälso- och

sjukvården skall

finansieras gemensamt.

Att få sitt behov av vård

tillgodosett i tid måste vara en rättighet för alla

oavsett den egna betalningsförmågan.

6. Omskärelse av pojkar

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Vänsterpartiet ställde sig våren 2001 bakom den

proposition vari föreslogs regler för omskärelse av

pojkar. Lagen var ett viktigt steg då manlig

omskärelse dessförinnan varit helt oreglerad, både

vad gäller utförande och smärtlindring. Enligt lagen

krävs att ingreppet utförs av legitimerad läkare

eller, såvitt avser pojkar under två månaders ålder,

av person med särskilt tillstånd från

Socialstyrelsen. Det krävs också att fullgod

smärtlindring kan ges.

Socialstyrelsen har genomfört två tillsynsbesök

sedan lagstiftningen trädde i kraft, ett i Stockholm

och ett i Malmö. Vid båda dessa besök kunde det

konstateras att antalet ingrepp är få och främst rör

pojkar med judisk tillhörighet. Socialstyrelsen

konstaterade att lagstiftningen efterlevdes och att

inga allvarliga tillbud eller komplikationer i den

bemyndigade verksamheten kunde iakttas.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa

upp lagen i dess helhet. Vänsterpartiet anser att

man på sikt bör införa ett förbud mot omskärelse av

pojkar utifrån FN:s konvention om barnets

rättigheter men avvaktar tills vidare resultatet av

Socialstyrelsens uppdrag.

7. Omskärelse av pojkar

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Jag erinrar om att det i en mp-motion, som väcktes

med anledning av propositionen om omskärelse av

pojkar våren 2001, föreslogs att lagförslaget skulle

ändras så att ingen annan än legitimerad läkare

tillåts utföra ingreppet, oavsett ålder på pojken i

fråga. Det saknas inte muslimska eller judiska

läkare som kan utföra ingreppet, och det finns

heller inget religiöst förbud mot att läkare utför

omskärelsen. Varför i så fall göra undantag för just

spädbarn? Det är knappast försvarbart att utelämna

de allra minsta barnen till lekmän och inte

garantera dem bästa möjliga behandling. Jag har för

avsikt att återkomma i frågan vid lämpligt

tillfälle.

8. Ungdomar och sexualitet

av Kenneth Johansson (c).

Ungdomsmottagningarna runt om i landet gör ett

viktigt arbete och kan vittna om olika problem som

de möter hos tonåringarna. Jag känner sympati för

det som tas upp i motion So250 yrkande 6, men

eftersom skolhälsovården och ungdomsmottagningarna

är verksamheter som kommunen ansvarar för avstår jag

från att reservera mig.

9. Regionala kvinnocentrum

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Rikskvinnocentrum i Uppsala är ett nationellt

centrum och etablerades genom ett riksdagsbeslut.

Det finns alltså tillfällen när rikspolitiken tar

ansvar och initiativ till att utveckla viktiga

hälso- och sjukvårdsområden. Enligt Vänsterpartiet

är vård och behandling av kvinnor som utsatts för

våld ett sådant område. Vi menar att på sikt bör

även regionala kvinnocentrum etableras. Om detta

inte sker inom ramen för sjukvårdshuvudmännens

arbete avser Vänsterpartiet att återkomma i frågan.

10. Mansjourer

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

I dag finns det mansjourer endast på ett fåtal

platser i Sverige. De vänder sig till män i kris,

exempelvis i samband med skilsmässor eller vid

vårdnadstvister. Män som misshandlar kvinnor är inte

någon målgrupp för mansjourerna. Att män ges

tillfälle att tillsammans med andra män diskutera

sina tankar och funderingar kan dock enligt min

mening ha en våldsförebyggande verkan. Jag känner

sympati för det som anförs i motion A322 (mp)

yrkandena 4 och 5 men finner inte tillräckliga skäl

att reservera mig. Jag förbehåller mig dock rätten

att återkomma i frågan.

11. Insatser för hemlösa

av Kenneth Johansson (c).

Kommittén för hemlösa har presenterat en bred

strategi för att motverka hemlöshet. Jag kommer att

noga följa det arbete som pågår på området och avser

att återkomma om insatserna inte leder till tydliga

positiva förändringar när det gäller hemlösheten.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2002/03:1 Regeringen föreslår

1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (2002:160) om

läkemedelsförmåner m.m. (avsnitt 2.1),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, för ramanslaget 13:6 Socialstyrelsen, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 10 000

000 kronor efter 2003 (avsnitt 4.8.6),

3. att riksdagen godkänner följande mål: Barn och

unga skall respekteras, ges möjlighet till

utveckling, trygghet och delaktighet (avsnitt

6.3),

4. att riksdagen godkänner att följande mål upphör

att gälla: Barn och ungdomar skall växa upp under

trygga och goda förhållanden,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, för ramanslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 40 000 000 kronor efter 2003

(avsnitt 5.8.4),

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, för ramanslaget 16:3 Statsbidrag till

särskilt utbildningsstöd, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 80 000 000

kronor efter 2003 (avsnitt 7.8.3),

7. att riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2003, för ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag och

åtgärder inom äldrepolitiken, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 30 000 000

kronor efter 2003 (avsnitt 8.8.1),

8. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, för ramanslaget 18:2 Statens

institutionsstyrelse, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 18 000 000

kronor efter 2003 (avsnitt 9.8.2),

9. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2003, för ramanslaget 26:2 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap: Forskning, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 600 000

000 kronor efter 2003 (avsnitt 10.1.2),

10. att riksdagen för budgetåret 2003 anvisar

anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård

och social omsorg enligt följande uppställning:

(tkr)

----------------------------------------------------------

Anslag Anslagstyp

Regeringens

förslag

----------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------

13:1 Sjukvårdsförmåner m.m. (ram) 2 608

000

----------------------------------------------------------

13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen (ram) 18 550

000

----------------------------------------------------------

13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård (ram) 101 095

----------------------------------------------------------

13:4 Statens beredning för medicinsk (ram) 38 675

utvärdering

----------------------------------------------------------

13:5 Hälso- och sjukvårdens (ram) 25 473

ansvarsnämnd

----------------------------------------------------------

13:6 Socialstyrelsen (ram) 470 619

----------------------------------------------------------

13:7 Läkemedelsförmånsnämnden (ram) 39 720

----------------------------------------------------------

14:1 Insatser mot aids (ram) 58 122

----------------------------------------------------------

14:2 Bidrag till WHO (ram) 41 371

----------------------------------------------------------

14:3 Bidrag till Nordiska (ram) 20 507

hälsovårdshögskolan

----------------------------------------------------------

14:4 Statens folkhälsoinstitut (ram) 124 894

----------------------------------------------------------

14:5 Smittskyddsinstitutet (ram) 173 343

----------------------------------------------------------

14:6 Institutet för psykosocial (ram) 14 359

medicin

----------------------------------------------------------

14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder (ram) 86 554

----------------------------------------------------------

14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska (ram) 193 250

åtgärder

----------------------------------------------------------

14:9 Alkoholsortimentsnämnden (ram) 118

----------------------------------------------------------

15:1 Barnombudsmannen (ram) 16 294

----------------------------------------------------------

15:2 Statens nämnd för (ram) 7 823

internationella adoptionsfrågor

----------------------------------------------------------

16:1 Personligt ombud (ram) 90 000

----------------------------------------------------------

16:2 Vissa statsbidrag inom (res.) 279 000

handikappområdet

----------------------------------------------------------

16:3 Statsbidrag till särskilt (ram) 166 884

utbildningsstöd

----------------------------------------------------------

16:4 Bidrag till viss verksamhet

för personer med funk- tionshinder

(obet.) 80 394

----------------------------------------------------------

16:5 Bidrag till (obet.) 157 248

handikapporganisationer

----------------------------------------------------------

16:6 Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation

(ram) 20 126

----------------------------------------------------------

16:7 Bilstöd till handikappade (ram) 164 000

----------------------------------------------------------

16:8 Kostnader för statlig (ram) 8 436

assistansersättning 000

----------------------------------------------------------

16:9 Statens institut för särskilt (ram) 26 373

utbildningsstöd

----------------------------------------------------------

16:10 Handikappombudsmannen (ram) 16 425

----------------------------------------------------------

17:1 Stimulansbidrag och åtgärder (ram) 35 446

inom äldrepolitiken

----------------------------------------------------------

18:1 Bidrag till utveckling av (ram) 77 578

socialt arbete m.m.

----------------------------------------------------------

18:2 Statens institutionsstyrelse (ram) 735 346

----------------------------------------------------------

18:3 Utvecklingsmedel till åtgärder (res.) 10 000

för hemlösa

----------------------------------------------------------

26:1 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap:

Förvaltning (ram) 21 807

----------------------------------------------------------

26:2 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap:

Forskning (ram) 283 891

----------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------

Summa 33 170

735

----------------------------------------------------------

Motioner

Hälso- och sjukvårdspolitik

2002/03:So281 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Läkemedelsförmånsnämnden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om marknadsmässiga principer på

läkemedelsområdet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utbyte av läkemedel vid apotek.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om frikoppling av subventionen

från handelspriset.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett förbättrat

högkostnadsskydd.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om beslut om subventionering av

läkemedel vid förskrivningstillfället.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om marknadslösningarnas betydelse

för användning av generika och parallellimporterade

läkemedel.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad receptfrihet.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om fri prissättning på läkemedel.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ekonomiska

incitament för att öka användningen av

startförpackningar.

2002/03:So298 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att införa en nationell vårdgaranti,

i enlighet med vad som anförs i motionen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillsynsverksamhet på

sjukvårdens område.

2002/03:So359 av Chatrine Pålsson och Ragnwi Marcelind

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen även skall

ha tillsynsansvar över försäkringsbolagens

sakkunnigläkare.

2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om statens ekonomiska ansvar

beträffande vissa grupper av flerhandikappade och

centrum med expertis om vissa små grupper med speciella

funktionshinder.

2002/03:So409 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik

Karlsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillsyn över sakkunnigläkarna.

2002/03:So417 av Ulrik Lindgren och Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utvidga äldreombudsmannaskapet att

omfatta hela socialtjänsten.

2002/03:So433 av Berit Högman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utveckling genom Dagmaröverenskommelsen

och stimulansbidrag för samverkan mellan

sjukvårdshuvudmän.

2002/03:So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen anvisar till anslag 13:3 Bidrag till hälso-

och sjukvård under utgiftsområde 9 för budgetåret 2003

750 miljoner kr utöver vad regeringen föreslagit

avseende stimulansbidrag vid genomförandet av nationell

vårdgaranti.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införandet och utformningen av

en nationell vårdgaranti.

2002/03:So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

18. Riksdagen beslutar om införandet av en nationell

vårdgaranti i enlighet med vad i motionen anförs.

41. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett hälsonät.

2002/03:So452 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

ändring om ett förbättrat behovsstyrt högkostnadsskydd i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:So460 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om tillsättande av en

äldreombudsman med uppgift att verka för förbättringar i

de äldres förhållanden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillsynsmyndighet i

äldreomsorgen.

2002/03:So466 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

13:1 Sjukvårdsförmåner för år 2003 100 000 000 kr utöver

vad regeringen föreslår eller således 2 708 000 000 kr.

2. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen för år 2003 16 650

000 000 kr.

3. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

13:3 Bidrag till hälso- och sjukvården för 2003 1 980

000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller således

2 081 095 000 kr.

4. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

13:4 Statens beredning för medicinsk metodik för år 2003

10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller

således 48 675 000 kr.

5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

13:6 Socialstyrelsen för år 2003 362 619 000 kr.

6. Riksdagen avslår förslaget att för budgetår 2003 anvisa

medel till anslag 13:7 Läkemedelsförmånsnämnden.

7. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

13:8 Medicinalstyrelsen för år 2003 108 000 000 kr.

8. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

13:9 Stimulansbidrag till psykiatrin för år 2003 200 000

000 kr.

2002/03:So493 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om piercing, bodymodification och

tatuering.

2002/03:So500 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om att stärka den trafikskadades

medicinska rättstrygghet.

2002/03:So503 av Inger Nordlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en utvecklad nationell

samordning av tillsynen av vård och omsorg för äldre.

2002/03:So509 av Alf Svensson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en nationell vårdgaranti.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om god vård i livets slutskede.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om forskning i palliativ medicin.

29. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt

uppställning:

Anslag 13:6 Socialstyrelsen -24 000 000 kr.

Nytt anslag: Nationell vårdgaranti 2 000 000 000 kr.

Nytt anslag: Forskning i palliativ vård 35 000 000 kr.

2002/03:So518 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att uppta ett nytt anslag för en

nationell vårdgaranti.

-

2. Riksdagen beslutar att uppta ett nytt anslag för ett

hälsonät.

-

3. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt

uppställning:

Anslag 13:6 Socialstyrelsen -50 000 000 kr.

Nytt anslag: Hälsonät 25 000 000 kr.

Nytt anslag:Vårdgaranti 250 000 000 kr.

2002/03:Fi230 av Britt Bohlin m.fl. (s, v, mp):

3. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt

uppställning:

Anslag 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård

+186 000 000 kr.

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

enligt uppställning:

Anslag 13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen -300 000 000

kr.

Anslag 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård +750 000

000 kr.

2002/03:L278 av Viviann Gerdin (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att medicinska bedömningar

skall göras av läkare som står under Socialstyrelsens

och Ansvarsnämndens tillsyn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av att medicinska

bedömningar skall göras efter medicinsk och beprövad

erfarenhet samt moralisk.

2002/03:L279 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Socialstyrelsens tillsyn

också skall omfatta förtroendeläkarnas yttranden.

2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en nationell vårdgaranti

införs.

2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ytterligare resurser för att

införa en nationell vårdgaranti och ytterligare

resurser till kommun och landsting för god vård och

omsorg.

2002/03:Sf377 av Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp):

8. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 9

Hälso- och sjukvård och social omsorg enligt

uppställning:

Anslag 13:2 Bidrag för läkemedelsförmånen -300 000

000 kr.

Anslag 13:3 Bidrag till hälso- och sjukvården

+750 000 000 kr.

Folkhälsopolitik

2002/03:So212 av Sofia Larsen och Birgitta Sellén (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillskjuta mer medel till

kommunerna för alkoholförebyggande åtgärder.

2002/03:So224 av Birgitta Carlsson och Viviann Gerdin (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att ha ett samlat

anslag från staten för att bedriva kampen mot hiv/aids i

regioner och landsting.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att det krävs en ny bred

informationskampanj om riskerna för att drabbas av

sexuellt överförbara sjukdomar.

2002/03:So227 av Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett europeiskt smittskyddscentrum.

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ungdomsmottagningarnas sex- och

samlevnadsrådgivning.

2002/03:So252 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en samhällsekonomisk

konsekvensanalys av spel och spelets negativa

konsekvenser i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utökad service på hjälplinjen

för spelberoende.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en kraftfull insats av

förebyggande åtgärder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillgång till effektiva

behandlingsinsatser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökade forskningsinsatser inom

området spelberoende.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad tillgång till

behandlingsplatser för dem som drabbats av spelberoende.

2002/03:So360 av Annelie Enochson (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen tillsätter en

utredning om hur barn påverkas av de sexualiserade

bilder som de möter i samhället via TV, tidningar och

filmer.

2002/03:So364 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en utredning om hur

man skall stävja problemet med det ökade spelberoendet i

samhället samt hur ökade resurser skall ges till

forskning och stödjande behandling.

2002/03:So422 av Börje Vestlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att staten har kvar det

övergripande ansvaret för en framgångsrik hivprevention.

2002/03:So442 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen att upp till 3

miljoner kronor ur anslaget 14:8 för alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder bör användas till extra

bidrag till WHO:s Europaregions arbete med att föra ut

den alkoholpolitiska handlingsplanen.

2002/03:So445 av Eskil Erlandsson och Sofia Larsen (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att vidta åtgärder

för att minska spelmissbruket.

2002/03:So448 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen bör ge

Folkhälsoinstitutet i uppdrag att genomföra en fördjupad

analys av den klassrelaterade ohälsan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen bör ge

Folkhälsoinstitutet i uppdrag att genomföra en fördjupad

analys av den ojämställda ohälsan.

2002/03:So456 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om forskning gällande samlevnad

och sexualitet i ett mångkulturellt sammanhang.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om forskning gällande

pornografins inverkan på ungdomar.

2002/03:So466 av Chris Heister m.fl. (m):

9. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

14:1 Insatser mot aids för år 2003 75 000 000 kr utöver

vad regeringen föreslår eller således 133 122 000 kr.

10. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

14:4 Folkhälsoinstitutet för år 2003 64 844 000 kr.

11. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder för år 2003 45 554 000

kr.

12. Riksdagen avslår förslaget om att budgetåret 2003

anvisa medel till anslag 14:9 Alkoholsortimentsnämnden.

13. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

14:11 Bidrag till lokalt folkhälsoarbete för år 2003 60

000 000 kr.

2002/03:So469 av Börje Vestlund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ur lagen (1972:119) om

fastställande av könstillhörighet i vissa fall ta bort

följande krav för att ny könstillhörighet skall kunna

meddelas: kravet på att den ansökande är ogift, kravet

på att den ansökande är svensk medborgare, kravet på att

den ansökande undergått sterilisering eller på andra

sätt saknar fortplantningsförmåga.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utforma och tillfoga till

lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i

vissa fall bestämmelser som reglerar hur och under vilka

villkor ny juridisk könstillhörighet får meddelas

personer som genomgått könskorrigerande behandling

utomlands.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att vidare låta se över hur

lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i

vissa fall bör utformas i framtiden.

2002/03:So509 av Alf Svensson m.fl. (kd):

29. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde

9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt

uppställning:

Anslag 14:4 Statens folkhälsoinstitut -6 000 000 kr.

Anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet -9 000 000 kr.

Anslag 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder -30 000 000

kr.

2002/03:So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v, c,

mp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utvidgning av Statens

folkhälsoinstituts s.k. homosexuppdrag.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att göra en fullständig

utvärdering och översyn av lagen (1972:119) om

fastställande av könstillhörighet i vissa fall.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett skyndsamt upphävande av 3 §

i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet

i vissa fall.

2002/03:So518 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

3. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt

uppställning:

Anslag 14:4 Folkhälsoinstitutet -8 000 000 kr.

Anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet -6 000 000 kr.

2002/03:Fi232 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen anvisar för budgetåret 2003 anslagen under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

enligt uppställning:

Anslag 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder +100 000 000

kr.

Anslag 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder

+100 000 000 kr.

2002/03:Sf377 av Bo Könberg och Kerstin Heinemann (fp):

8. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande

till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 9

Hälso- och sjukvård och social omsorg enligt

uppställning:

Anslag 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder +100 000 000

kr.

Anslag 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder

+100 000 000 kr.

2002/03:Kr212 av Ragnwi Marcelind (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda ungas ökande

spelberoende och komma med förslag till preventiva

åtgärder.

2002/03:Kr368 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om spelberoende.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Folkhälsoinstitutet bör få

i uppdrag att se över sambanden mellan

livsmedelsproduktionens och livsmedelshanteringens

effekter på den slutliga produktens miljö- och

hälsopåverkan samt hur i detta sammanhang de negativa

hälsoeffekterna kan motverkas.

Barnpolitik

2002/03:So204 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Inger

René (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

sådana lagändringar att en åldersgräns på 15 år för manlig

omskärelse som ej är medicinskt motiverad införs i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Ju233 av Inger René (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förebyggande arbete mot

könsstympning.

2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om information till och utbildning

av invandrarkvinnor i vårt land om Sveriges syn på

könsstympning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utbildning av hälso- och

sjukvårdspersonal om kvinnlig könsstympning.

2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att motverka

kvinnlig könsstympning.

2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att könsstympning som utförts

utomlands på en flicka boende i Sverige skall betraktas

som ett grovt brott.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förebygga

könsstympning genom riktad information samt

klarlägga vårdnadshavarnas ansvar för minderåriga.

Handikappolitik

2002/03:So201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en förändring av gällande bestämmelser

vad gäller bilstödet till handikappade.

2002/03:So229 av Anders G Högmark och Elizabeth Nyström

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att på prov införa en icke

schabloniserad assistansersättning.

2002/03:So230 av Anders G Högmark och Ulla Löfgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda om funktionshindrades rätt

till föräldraskap kan införas som ett femte kriterium i

LSS.

2002/03:So256 av Sonja Fransson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nödvändigheten av förbättring av

bilstödet.

2002/03:So260 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om Anhörigrådet och

Demensförbundet som bidragsberättigade

handikapporganisationer.

2002/03:So275 av Lars Gustafsson (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av LSS-

lagstiftningen.

2002/03:So280 av Anita Sidén och Anna Lindgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om polleninformation till allergikerna.

2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hjälpmedelsgaranti.

9. Riksdagen begär hos regeringen en utredning om psykiskt

funktionshindrades rätt till personlig assistans.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om barns rätt till personlig

assistans i daglig verksamhet.

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade enligt vad som angivits i

motionen.

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om

en utredning av ett eventuellt statligt kostnadsansvar

för lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade.

2002/03:So305 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om bilstöd för funktionshindrade.

2002/03:So344 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att låta se över LSS och

funktionshindrades rätt till dagverksamhet.

2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

en plan för att under de närmaste fem åren satsa

sammanlagt 5 miljarder kronor på ett statligt

stimulansbidrag till landsting, kommuner,

fastighetsägare, kollektivtrafikbolag m.fl. för att

anpassa samhället så att det blir tillgängligt också för

funktionshindrade.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inriktningen av en

tillgänglighetsreform.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

återställande av tidigare gällande regler enligt

handikappreformen.

5. Riksdagen beslutar att den 1 januari 2003 återföra

ansvaret för de 20 första assistanstimmarna enligt LASS

från kommunerna till försäkringskassorna.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utredning för att möjliggöra

utvidgning av rätten till daglig verksamhet enligt LSS.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

de lagändringar som kan vara nödvändiga för att avhjälpa

oklarheter i regelverket om hjälpmedel för

funktionshindrade.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hjälpmedelsgaranti.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om bidragssystemet för

handikapporganisationer.

2002/03:So389 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att statsbidragen till tolktjänster för

döva bör fördelas med hänsyn till behoven i respektive

län.

2002/03:So395 av Kerstin Engle och Barbro Hietala Nordlund

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att se över möjligheterna till

förändringar i bilstödsreglerna.

2002/03:So414 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av personkretsindelningen i

lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

(LSS).

2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett förtydligande av LSS vad

gäller bedömningen av barns omvårdnadsbehov.

9. Riksdagen begär att regeringen återkommer med direktiv

till en utredning med syfte att se över LSS tillämpning

för psykiskt funktionshindrade.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om principerna för bilstödet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att teknisk och ergonomisk

kompetens måste finnas hos dem som handlägger bilstödet.

2002/03:So466 av Chris Heister m.fl. (m):

14. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

16:4 Bidrag till viss verksamhet för personer med

funktionshinder för år 2003 1 000 000 kr utöver vad

regeringen föreslår eller således 81 394 000 kr.

15. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

16:5 Bidrag till handikapporganisationer för år 2003 2

000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller således

159 248 000 kr.

16. Riksdagen avslår förslaget att för budgetåret 2003

anvisa medel till anslag 16:6 Alternativ telefoni.

17. Riksdagen avslår förslaget att för budgetåret 2003

anvisa medel till anslag 16:7 Bilstöd.

18. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

16:8 Kostnader för statlig assistansersättning för år

2003 1 900 000 000 kr utöver regeringens förslag eller

således 10 336 000 000 kr.

19. Riksdagen avslår förslaget att för budgetåret 2003

anvisa medel till anslag 16:10 Handikappombudsmannen.

20. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

16:11 Bostadsstöd till funktionshindrade för år 2003 100

000 000 kr.

21. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 9 politikområde

16:12 Hjälpmedelsgaranti för år 2003 184 126 000 kr.

2002/03:So470 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Anhörigrådet och

Demensförbundet som bidragsberättigade

handikapporganisationer.

2002/03:So480 av Marie Nordén m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om översyn av LSS och LASS.

2002/03:So482 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om kostnadsansvaret för LSS.

2002/03:So504 av Christer Adelsbo och Göran Persson i

Simrishamn (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en översyn av LSS.

2002/03:So506 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i