Bet. 2002/03:SOU10

Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU10

Familjehemsvård

Sammanfattning

I betänkandet behandlas huvuddelen av Riksdagens

revisorers förslag angående Familjehemsvården,

2002/03:RR8, samt nio motionsyrkanden som väckts med

anledning av förslaget.

Barnombudsmannen och företrädare för

Socialstyrelsen har, på socialutskottets initiativ,

lämnat information och synpunkter i ärendet.

Riksdagens revisorers förslag rörande ändrade

regler för arbetslöshetsförsäkringen (avsnitt 2.4)

jämte ett motionsyrkande härom har överlämnats till

arbetsmarknadsutskottet.

Ett enigt utskott ställer sig bakom Riksdagens

revisorers förslag såvitt nu är i fråga. Utskottet

påpekar att regeringen nyligen tillkännagivit sin

avsikt att tillkalla en utredning för att genomföra

en samlad analys av den sociala barn- och

ungdomsvården samt presentera en nationell

handlingsplan på området. Med delvis bifall till

revisorernas förslag och till fyra motionsyrkanden

föreslår utskottet ett tillkännagivande till

regeringen om den kommande utredningens uppdrag.

Utskottet anser att utredningens uppdrag bör vara så

heltäckande som möjligt och därför uttryckligen

också bör omfatta de olika frågor som Riksdagens

revisorer påtalar som brister inom

familjehemsvården. Utskottet delar revisorernas

uppfattning att det bör utarbetas en strategi för

familjehemsvårdens långsiktiga utveckling. Vidare

bör det göras en kartläggning av den pågående

utvecklingen på området samt en satsning som

underlättar kommunernas rekrytering av nya

familjehem. Utskottet framhåller också vikten av att

utredningen belyser vissa frågor rörande bl.a.

dokumentation och uppföljning, utredning och

utbildning av familjehem, forskning om vårdens

effekter samt tillsyn av familjehemsvården.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden med

hänvisning till att de får anses i huvudsak

tillgodosedda.

I betänkandet finns ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utredningen om den sociala barn- och

ungdomsvården

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört. Riksdagen bifaller

därmed delvis Riksdagens revisorers förslag

punkterna 1–3 och 5–7 samt motionerna 2002/03:So8

yrkandena 2 och 4 och 2002/03:So9 yrkandena 1 och

2.

2. Metodutveckling och utbildning, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So8

yrkandena 1 och 3 samt 2002/03:So9 yrkandena 3, 4

och 6.

Stockholm den 18 februari 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Margareta Israelsson (s), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Lars U Granberg (s), Catherine

Persson (s), Carl-Axel Johansson (m), Marina

Pettersson (s), Gabriel Romanus (fp), Christer

Engelhardt (s), Elina Linna (v), Kerstin-Maria

Stalin (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel

Johansson (s), Magdalena Andersson (m), Ulrik

Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c) och Marita

Aronson (fp).

2002/03

SoU10

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Riksdagens revisorer granskade familjehemsvård av

barn och ungdomar i början av 1990-talet. Resultatet

pekade på en rad brister när det gällde tillgången

på familjehem, handläggningen av familjehemsärenden

samt tillsyn och uppföljning av pågående

placeringar.

Riksdagens revisorer beslutade i juni 2001 att

genomföra en ny granskning av familjehemsvården av

barn och unga. Som underlag för beslutet låg en på

revisorernas eget initiativ framtagen förstudie

(2000/01:19) om vården av unga och vården av

missbrukare. Revisorerna konstaterade att det redan

pågick granskningsarbete när det gällde vård av

missbrukare och vård av unga vid institution. Av

förstudien framgick vidare att det är svårt att

rekrytera familjehem och att allt färre av de barn

och unga som placeras i vård utanför hemmet får vård

i familjehem, vilket inte är i linje med de

intentioner som fanns när socialtjänstlagen

utarbetades. Revisorerna ansåg mot bakgrund av

förstudien att det fanns anledning att följa upp

utvecklingen inom familjehemsvården under 1990-

talet.

Förslagets huvudsakliga innehåll

Riksdagens revisorer har granskat i vilken

utsträckning de mål och regler som

socialtjänstlagstiftningen formulerar för

familjehemsvården efterlevs. Resultatet av

granskningen redovisas i rapporten Familjehemsvården

(2001/02:16), som finns som bilaga till det aktuella

förslaget.

Riksdagens revisorer föreslår att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vad som anförs

om

· en nationell strategi för familjehemsvårdens

utveckling (avsnitt 2.1),

·

· en kartläggning av familjehemsvårdens utveckling

(avsnitt 2.2),

·

· stöd till kommunernas arbete med att rekrytera

familjehem (avsnitt 2.3),

·

· stöd till metodutvecklingen av socialtjänstens

arbete med familjehems-vård (avsnitt 2.5),

·

· forskning rörande familjehemsvård (avsnitt 2.6)

samt

·

· skärpt statlig tillsyn (avsnitt 2.7).

·

Ärendets beredning

Vid sammanträden den 21 respektive 28 januari 2003

har barnombudsmannen Lena Nyberg respektive

överdirektören Lars Pettersson och avdelningschefen

Åsa Börjesson från Socialstyrelsen lämnat

information och synpunkter i ärendet.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med delvis bifall till

Riksdagens revisorers förslag och till vissa

motionsyrkanden, som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört om uppdraget

till en kommande utredning om den sociala

barn- och ungdomsvården. Riksdagen bör avslå

övriga motionsyrkanden om bl.a.

metodutveckling, utbildning och forskning

kring familjehemsvård. Yrkandena bedöms vara

tillgodosedda.

Nationell strategi för

familjehemsvårdens utveckling

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt

2.1 om en nationell strategi för familjehemsvårdens

utveckling.

Revisorernas granskning har visat att det

fortfarande finns stora problem inom

familjehemsvården. Revisorerna framhöll särskilt

följande problem:

1. Familjehemsplacerade barns skolgång fungerar

dåligt.

2.

3. Andelen tonårsplaceringar som bryter samman

uppgår till mellan 40 och 50 % beroende på hur

sammanbrott definieras.

4.

5. Andelen barn som placeras på institution har ökat

kraftigt på familjehemsvårdens bekostnad.

6.

7. Det förekommer ofta att socialtjänsten inte lever

upp till de krav socialtjänstlagen ställer på

barnavårdsutredningar.

8.

9. Det är ovanligt att socialtjänsten använder en

strukturerad metod för att följa placerade barns

utveckling.

10.

Granskningen har visat att det pågår en utveckling

mot en professionalisering av familjehemsvården,

bl.a. genom att det utvecklas företag som säljer

förstärkt familjehemsvård till socialtjänsten. Det

saknas dock kunskap om vad denna utveckling innebär

på regional och nationell nivå.

Bristen på familjehem i kommunerna leder bl.a.

till att barn får bo kvar hemma alltför länge, att

de placeras på institution i stället för i

familjehem och att de placeras alltför långt bort

från sina föräldrar.

Kunskapen om vilka effekter familjehemsvården har

för de barn som omhändertas har stora luckor.

Statliga tillsynsmyndigheter (Socialstyrelsen och

länsstyrelserna) har inte undersökt hur

socialtjänsten sköter familjehems- vården i någon

större utsträckning sedan mitten på 1990-talet.

I sitt förslag nämner revisorerna att

Statskontoret och Socialstyrelsen i sina remissvar

på granskningsrapporten ansett att den nationella

strategin förutom familjehemsvården även bör omfatta

olika former av institutionsvård och

öppenvårdsinsatser för barn och unga. Revisorerna

uppger sig ha förståelse för denna uppfattning men

är inte beredda att här föreslå att en strategi

skall utarbetas för den sociala barn- och

ungdomsvården i dess helhet. Revisorerna delar

bedömningen att familjehemsvården är en del av den

sociala barna-vården och inte kan ses som en

isolerad företeelse. Några av de problem som

uppmärksammas i rapporten har familjehemsvården

gemensamt med andra delar av den sociala barn- och

ungdomsvården. Huvuddelen av problemen berör dock

familjehemsvården. Revisorerna påpekar vidare att

det finns stora problem inom såväl

institutionsvården som familjehemsvården.

Familjehemsvården är den volymmässigt klart

dominerande vårdformen. De båda vårdformerna ställs

ofta inför liknande utmaningar när det gäller att

möta barnens behov. Det faktum att det i det ena

fallet handlar om vård på en institution och i det

andra fallet om vård i en vanlig familj innebär dock

stora skillnader i de förutsättningar som finns för

vårdens genomförande, anförs det.

Revisorerna anför i sitt förslag att det för

närvarande saknas en idé om hur familjehemsvården

bör utvecklas, vilket är olyckligt eftersom

samhälls-utvecklingen kontinuerligt driver fram en

förändring av familjehemsvården och dess villkor.

Arbetet med en nationell strategi bör leda fram till

ett ställningstagande om vilka delar i den pågående

utvecklingen som är bra eller nödvändiga för

familjehemsvårdens fortsatta utveckling. En central

fråga är i vilken utsträckning ett

familjehemsuppdrag bör jämställas med ett

förvärvsarbete. Revisorerna anser mot denna bakgrund

att regeringen bör ta initiativ till att en

nationell strategi utarbetas för familjehemsvårdens

långsiktiga utveckling.

Motioner

I motion So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en nationell strategi

för hela den sociala barn- och ungdomsvården

(yrkande 2). Motionärerna anser att det på längre

sikt behövs en strategi för all barn- och

ungdomsvård.

I motion So9 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att FN:s barnkonvention skall

utgöra grunden för utarbetandet av nationella

strategier för familjehemsvården (yrkande 1).

Motionärerna anser att den strategi som tas fram bör

utgå från barnets bästa. Det bör redan i

problemformuleringsarbetet tydliggöras att det är ur

barnets perspektiv som familjehemsvården skall

belysas, anförs det. Motionärerna begär vidare ett

tillkännagivande om att jourhemmen skall inkluderas

i utarbetandet av nationella strategier för

familjehemsvården (yrkande 2). Slutligen begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

kommunala planer (yrkande 3). Motionärerna anser det

väsentligt att den nationella strategin får en

konkretisering och en lokal förankring i kommunerna.

En förändring och förbättring av familjehemsvården

som ger direkt effekt för barnen är i huvudsak ett

kommunalt ansvar. Enligt motionärerna bör kommunerna

därför åläggas att upprätta lokala planer för

inriktningen av familjehemsvården.

Kartläggning av familjehemsvårdens

utveckling

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt

2.2 om en kartläggning av familjehemsvårdens

utveckling.

I sin granskningsrapport framhöll revisorerna att

det är angeläget att en noggrann kartläggning görs

av den utveckling som pågår inom familjehems-vården.

Enligt revisorerna är det en förutsättning för att

stödja en positiv utveckling på området liksom för

att kunna motarbeta negativa utvecklingstendenser.

Revisorerna konstaterade att familjehemsvården

förändras över tid. Samtidigt som antalet barn

placerade hos släkt och övrigt nätverk ökar sker det

en långsam professionalisering av den del av vården

som äger rum i främmande hem. Som exempel härpå

nämner revisorerna tillväxten av privata

organisationer som säljer förstärkt familjehemsvård

till socialtjänsten. Förstärkt familjehemsvård

innebär att en organisation sluter avtal med

familjehem om att de skall tillhandahålla en eller

flera platser för organisationens räkning.

Organisationens verksamhet består i att rekrytera,

utreda och arvodera familjehem samt att stödja

familjehemsföräldrarna under pågående vård. Antalet

familjehemsföräldrar som har ett uppdrag med

anställningslika former ökar sannolikt för

familjehemsvård i både privat och kommunal regi,

anförs det. De berörda aktörerna har enligt

rapporten bristfälliga kunskaper om de regler som

gäller för socialtjänstens möjligheter att köpa

förstärkt familjehemsvård. Det förekommer att

socialtjänsten, i strid mot gällande bestämmelser,

tecknar avtal om förstärkt familjehemsvård med ett

företag men underlåter att sluta något parallellt

avtal med respektive familjehem.

Enligt revisorerna har granskningen visat att

kunskapen är dålig när det gäller hur långt

utvecklingen av familjehemsvården har gått och vad

det innebär för de barn som placeras.

Socialstyrelsen anförde i sitt remissvar att

skillnaden mellan ett familjehem och ett hem för

vård eller boende (HVB) i praktiken kan vara mycket

liten samt att tydliga kriterier bör utarbetas för

att kunna skilja vårdformerna åt. Revisorerna

instämmer i Socialstyrelsens synpunkter.

Revisorerna ansluter sig även till förslaget från

Föreningen Socionomer inom Familjehemsvården (FSF)

om att det bör utredas om länsstyrelserna skall ha

ett tillsynsansvar för de organisationer som säljer

förstärkt familjehemsvård.

Revisorerna anser därmed att regeringen bör ta

initiativ till en ordentlig kartläggning av landets

familjehem, att regeringen bör ta initiativ till att

kriterier utarbetas som klargör vad som är

familjehem och vilka krav som kan ställas på ett HVB

för att skilja det från ett familjehem, att

regeringen bör ta initiativ till att en kartläggning

genomförs av de avtal som socialtjänsten tecknat med

organisationer som säljer förstärkt familjehemsvård

samt att regeringen bör överväga om länsstyrelserna

skall ha ett tillsynsansvar för de organisationer

som säljer förstärkt familjehemsvård.

Motion

I motion So9 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om tillståndskrav för förstärkt

familjehemsvård (yrkande 4). Motionärerna anser att

det skall krävas tillstånd motsvarande vad som

gäller för ett HVB för att få driva s.k. förstärkt

familjehemsvård. Ett sådant krav skulle bl.a.

underlätta en särskiljning mellan HVB-vård,

familjehemsvård och förstärkt familjehemsvård.

Stöd till kommunernas arbete med att

rekrytera familjehem

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt

2.3 om stöd till kommunernas arbete med att

rekrytera familjehem.

Revisorernas rapport har visat att det finns en

brist på familjehem i kommunerna. Detta medför bl.a.

att barn får bo kvar hos sina föräldrar trots att

detta bedömts olämpligt, att socialtjänsten tvingas

placera barn i institutionsvård samt att för många

barn placeras i samma familjehem.

Revisorernas granskning har visat att det har

blivit svårare att rekrytera nya familjehem, främst

beroende på samhällsförändringar och på att

familjehemsuppdraget är mer krävande nu än tidigare.

Revisorerna påpekade också att många av de familjer

som under lång tid fungerat som familjehem av

åldersskäl snart kommer att behöva ersättas av yngre

familjer.

Landets största kommuner har enligt revisorerna en

väl utvecklad organisation för att arbeta

långsiktigt med att rekrytera familjehem. Små

kommuner har inte samma förutsättningar för

långsiktigt rekryteringsarbete eftersom behovet av

nya familjehem uppstår så pass sällan i mindre

kommuner. Revisorerna bedömde att antalet nya

familjehem skulle kunna öka med ett utvecklat

samarbete mellan kommunerna.

I rapporten drog revisorerna slutsatsen att det

krävs bättre information till landets familjer om

vad ett familjehemsuppdrag innebär. Vidare krävs att

det blir mer attraktivt att åta sig ett sådant

uppdrag. Enligt revisorernas undersökning handlar

det därvid inte i första hand om att höja den

ekonomiska ersättningen utan om att underlätta

familjehemmens insatser genom olika former av

avlastning och stöd.

Socialstyrelsen har i sitt remissvar avstyrkt

förslaget om en statlig satsning med hänvisning till

att rekryteringsarbetet bedrivs bäst på lokal nivå.

Revisorerna delar denna uppfattning men anser att de

lokala rekryteringsinsatserna med fördel kan

kombineras med ett statligt initiativ.

Revisorerna anser att regeringen bör ta initiativ

till en satsning som underlättar kommunernas arbete

med att rekrytera fler familjehem. En sådan satsning

bör bl.a. syfta till att öka allmänhetens kunskaper

om vad det innebär att vara familjehem. Vidare är

det viktigt att ett regionalt samarbete rörande

rekrytering av familjehem kommer till stånd mellan

landets kommuner.

Motion

I motion So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om en landsomfattande kampanj kring

familjehemsvården (yrkande 4). Kampanjen bör

genomföras i syfte att informera om och öka

rekryteringen till familjehemsvården.

Stöd till metodutveckling

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt

2.5 om stöd till metodutvecklingen av

socialtjänstens arbete med familjehemsvård.

Revisorernas rapport har visat att kommunernas

socialtjänst har svårt att leva upp till de krav som

statsmakterna formulerat för socialtjänstens arbete

med familjehemsvården. Det har dock skett vissa

förbättringar sedan 1991, då revisorernas förra

granskning av familjehemsvården avslutades.

Enligt revisorerna finns det några få metoder som

utvecklats särskilt för socialtjänstens arbete med

familjehemsvård. Vid utredningar av familjer inför

ett familjehemsuppdrag dominerar olika varianter av

den s.k. Kälvestensmetoden. Metoden upplevs delvis

som ålderdomlig, och någon egentlig systematisk

utvärdering av modellen har aldrig gjorts.

Socialstyrelsen utvecklade under åren 1995–2000

den s.k. Dartingtonmodellen som kan användas för att

följa barns utveckling inom sju centrala

livsområden. Utvecklingsarbetet fortsatte därefter i

projektet Barns Behov i Centrum, vars syfte är att

den utvecklade modellen även skall kunna användas

vid anmälan, förhandsgranskning och utredning.

Socialstyrelsens egen utvärdering har visat att den

första delen av utvecklingsarbetet har fått goda

omdömen av dem som provat den. Revisorernas

granskning visar att två tredjedelar av dem som

arbetar med familjehemsvård inom socialtjänsten

känner till Socialstyrelsens utvecklingsarbete men

att enbart två av tio socialtjänstenheter

regelmässigt använder en strukturerad metod för att

följa upp placerade barns utveckling.

Revisorerna anför att barn som placeras i

familjehem är mycket utsatta samtidigt som insynen i

vad som sker i familjehemmen är dålig. Den utredning

som föregår en familjehemsplacering är därför

central för att skydda barn och för att kunna matcha

barns behov med familjehemmens resurser. Revisorerna

anser det viktigt att undersöka om de metoder som

används för att utreda familjehem fullgör sitt

syfte.

Socialstyrelsen har i sitt remissvar angett att

målet med projektet Barns Behov i Centrum är att

utveckla ett enhetligt system för den sociala barna-

vården som alla kommuner på sikt kan få tillgång

till. Projektet beräknas vara klart under 2004.

Revisorerna anser att den föreslagna strategin för

familjehemsvårdens utveckling skall innefatta dels

en plan för hur de dokumentations- och

uppföljningsinstrument Socialstyrelsen utvecklat och

utvecklar för socialtjänstens barnavårdsarbete skall

föras ut till socialtjänsten, dels en utvärdering av

de metoder som används för att utreda och utbilda

blivande familjehem.

Motioner

I motion So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om metodutveckling rörande

stödfamiljer, kontaktpersoner, nätverksarbete och

gruppverksamheter (yrkande 1). Familjehemsplacering

får betecknas som en förhållandevis drastisk åtgärd.

Genom metodutveckling även av förebyggande och

stödjande insatser kan enligt motionärerna behovet

av familjehemsvård minskas något. I motionen begärs

vidare ett tillkännagivande om utbildning av

föräldrar i blivande familjehem (yrkande 3). I

anslutning till att olika metoder för utbildning av

familjehem utvärderas bör enligt motionärernas

mening även utbildningskrav fastställas för

verksamheten. Kraven bör utarbetas i samarbete med

Svenska Kommunförbundet, anförs det.

I motion So9 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att bl.a. metodutvecklingen av

familjehemsvården skall ha ett klass- och

könsperspektiv och ett etniskt perspektiv samt utgå

från FN:s barnkonvention (yrkande 6 delvis).

Forskning om familjehemsvård

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt

2.6 om forskning rörande familjehemsvård.

I rapporten anges att systematiska studier om

familjehemsvårdens resultat historiskt sett varit

ovanliga. Under senare år har det, främst vid

Centrum för utvärdering av socialt arbete vid

Socialstyrelsen, börjat publiceras undersökningar om

vårdresultaten. Enligt rapporten har forskningen

hittills haft svårt att visa att familjehemsvård

generellt sett ger några positiva effekter för de

barn som placeras. Däremot har forskningen visat att

det finns stora problem inom familjehemsvården.

I rapporten ansåg revisorerna att det är oroande

att kunskapen om familjehemsvårdens effekter

fortfarande är så dålig. Revisorerna framhöll att

familjehemsvård, om den genomförs på rätt sätt, är

en värdefull socialpolitisk insats som staten bör

värna om.

Revisorerna anser att det i den föreslagna

strategin för familjehemsvårdens utveckling bör ingå

en satsning på forskning som bygger upp kunskap om

familjehemsvårdens effekter. Det är viktigt att

undersöka vad det är som gör att familjehemsvård

lyckas och vad det är som gör att vården inte

lyckas.

Motion

I motion So9 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att bl.a. forskningen kring

familjehemsvården skall ha ett klass- och

könsperspektiv och ett etniskt perspektiv samt utgå

från FN:s barnkonvention (yrkande 6 delvis).

Skärpt statlig tillsyn

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i avsnitt

2.7 om skärpt statlig tillsyn.

Revisorernas granskning har visat att statliga

tillsynsmyndigheter (Socialstyrelsen och

länsstyrelserna) sedan mitten av 1990-talet inte

ägnat sig åt att i någon större utsträckning

kontrollera hur socialtjänsten sköter

familjehemsvården. De tillsynsinsatser som

länsstyrelserna genomför är främst individbaserade

och initieras huvudsakligen av en anmälan.

Revisorernas förra granskning i början på 1990-talet

ledde bl.a. till en omfattande tillsynsinsats från

landets länsstyrelser under åren 1993–1994. Enligt

revisorernas bedömning har länsstyrelserna sedan

dess inte gjort någon generell kontroll av hur

familjehemsvården hanteras i kommunerna.

Enligt rapporten finns det starka skäl för att en

liknande tillsynsinsats genomförs igen. Genom att

inom ramen för en verksamhetstillsyn granska

omhändertagna barns akter och socialtjänstens

arbetsmetoder i olika kommuner är det möjligt att

dra slutsatser om hur vården utvecklas regionalt och

nationellt. Enligt revisorerna är den kunskapen

central för arbetet med att utveckla

familjehemsvården.

Revisorerna anser att det som en del i den

föreslagna strategin för familjehemsvårdens

utveckling bör ingå att ta ställning till hur

länsstyrelsernas kontinuerliga tillsyn av

familjehemsvården skall kunna förstärkas samt att

regeringen bör ge Socialstyrelsen och

länsstyrelserna i uppdrag att gemensamt genomföra en

rikstäckande verksamhetstillsyn av socialtjänstens

insatser inom familjehemsvården. Resultatet av en

sådan tillsynsinsats bör utgöra en grund för

utarbetandet av en nationell strategi för

familjehemsvården.

Bakgrund och tidigare behandling,

m.m.

Enligt 6 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) skall

socialnämnden sörja för att den som behöver vårdas

eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett

familjehem eller i ett hem för vård eller boende.

Av 3 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2001:937)

framgår bl.a. att med hem för vård eller boende

avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot

enskilda för vård eller behandling i förening med

ett boende. Om ett sådant hem drivs av ett bolag, en

förening, en samfällighet, en stiftelse eller en

enskild individ krävs dessutom att verksamheten

bedrivs yrkesmässigt. I 5 § samma kapitel stadgas

att det vid varje hem för vård eller boende skall

finnas en person med lämplig utbildning som förestår

verksamheten samt sådan personal som i övrigt behövs

för en ändamålsenlig verksamhet.

Med familjehem avses enligt 3 kap. 2 §

socialtjänstförordningen ett enskilt hem som på

uppdrag av socialnämnden tar emot barn för

stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård

och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs

yrkesmässigt.

I anslutning till Riksdagens revisorers förra

granskning av familjehemsvården i början på 1990-

talet lämnade revisorerna ett förslag till

riksdagen. Socialutskottet behandlade förslaget i

betänkande 1992/93:SoU4. Utskottet anförde bl.a. att

familjehemsvården är en viktig resurs i det sociala

arbetet. I flertalet fall är vård i familjehem

överlägsen vård i institution på grund av den nära

anknytningen till vuxna ersättare för de biologiska

föräldrarna och den känslomässiga relation som

uppstår mellan dem och det placerade barnet. Även

kontinuiteten i relationer är ett grundläggande

motiv till att familjehem många gånger är att

föredra framför andra vårdformer. Vårdformen är

också den ekonomiskt mest fördelaktiga. Utskottet

konstaterade dock att kommunerna hade svårigheter

att rekrytera kvalificerade familjehem, särskilt för

tonåringar. Orsakerna härtill var enligt

revisorernas rapport flera. Familjehemsföräldrarna

fick inte den utbildning som de behöver för att

kunna fullgöra sitt uppdrag och möta de ökade krav

som ställs på dem. Även socialtjänstens stöd och

handledning till familjehemsföräldrarna var

bristfälliga. Utskottet ansåg att åtgärder behövdes

för att utveckla och stärka familjehemsvården, bl.a.

genom utbildning, stöd och handledning till

familjehemsföräldrarna. Utskottet anförde att

regeringen borde ta del av revisorernas överväganden

och förslag och återkomma till riksdagen i frågan.

Riksdagen beslutade enligt utskottets förslag (rskr.

1992/93:16–17).

Regeringen uppdrog 1993 åt Socialstyrelsen att

utveckla och stärka familjehemsvården. Uppdraget

resulterade i tre rapporter. Länsstyrelserna fick

regeringens uppdrag att kartlägga familjehemsvården

i sina län. Socialstyrelsen sammanställde

iakttagelserna i en rapport som publicerades 1995.

Utskottet har under föregående mandatperiod (senast

i det av riksdagen godkända betänkandet

2001/02:SoU11) årligen behandlat motioner om

familjehemsvård, bl.a. om bristen på familjehem samt

om bättre utbildning, stöd och ekonomiska villkor

för familjehemsföräldrarna. Samtliga motioner har

avstyrkts, främst med hänvisning till pågående

arbete.

Av Socialstyrelsens rapport Insatser för barn och

unga 2001 (Statistik – Socialtjänst 2002:7) framgår

att drygt 14 000 barn och unga var föremål för

heldygnsinsats den 1 november 2001, varav knappt 10

000 med stöd av socialtjänstlagen och ca 4 000

enligt LVU. Tre fjärdedelar av dem som vårdades

enligt socialtjänstlagen och två tredjedelar av de

LVU-vårdade barnen var placerade i familjehem.

Ungefär 18 500 barn och unga var någon gång under

2001 föremål för heldygnsinsats.

Enligt Svenska Kommunförbundets beräkningar finns

det ca 8 000 familjehem i landet. Bland dessa finns

allt från familjer som tar emot ett barn för en

tillfällig placering till familjer som under många

år har ett eller flera barn placerade i sitt hem.

Familjehemmen är uppdragstagare och inte anställda

av kommunerna.

Svenska Kommunförbundet lämnar sedan länge förslag

och rekommendationer avseende arvoden och

omkostnadsersättningar till familjehemmen. Dessa

följs med få undantag av alla landets kommuner.

Hittills har arvodet knutits till prisbasbeloppet,

vilket inneburit att arvodena inte har ökat i takt

med löneutvecklingen i jämförbara vårdyrken. Enligt

förbundet har detta bidragit till svårigheterna att

rekrytera familjehem. Förbundet har därför beslutat

om ett nytt beräkningssätt av arvodena fr.o.m. 2003.

Beräkningssättet innebär att eftersläpningen rättas

till genom att arvodena höjs med 20 % fr.o.m. den 1

januari 2003. Därefter skall en årlig omräkning ske

med den senast kända genomsnittliga lönehöjningen

inom olika vård- och omsorgsyrken.

I budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s. 118

f.) anförs bl.a. att socialtjänstens insatser i

betydligt högre utsträckning än i dag bör vara

baserade på kunskap och beprövad erfarenhet. Ytterst

är det en fråga om rättvisa och rättssäkerhet för de

mest utsatta i vårt samhälle. Enligt regeringen

måste kunskapen om verksamma metoder och effekterna

av dessa utvecklas. Socialstyrelsen har därför fått

i uppdrag att ge nationellt stöd till

kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten. Sammanlagt

50 miljoner kronor har avsatts för detta ändamål för

åren 2001–2003. Socialstyrelsen har under 2002

påbörjat ett antal delprojekt inom ramen för detta

stöd. Det handlar bl.a. om stöd till forskning,

försök med systematisk koppling mellan

socialtjänsten, lärosäten och forskning, utveckling

av organisation och ledarskap samt utveckling av

instrument för att bedöma brukarnas behov och

insatsernas effekt. Socialstyrelsens

utvecklingsprojekt Barns Behov i Centrum ingår som

en del i programmet.

Sedan flera år pågår samverkan mellan

länsstyrelserna och Socialstyrelsen i frågor som rör

tillsyn över socialtjänsten. Syftet är att förstärka

den sociala tillsynen. Socialstyrelsen har under

senare år givits flera regeringsuppdrag med detta

syfte. Ett nationellt program för social tillsyn har

tagits fram. Regeringen har givit Socialstyrelsen

och länsstyrelserna i uppdrag att genomföra

programmet med målet att utveckla samverkan mellan

Socialstyrelsens nationella tillsyn och

länsstyrelsernas regionala tilllsyn.

Tillsynsutredningen har i uppdrag att utreda hur den

statliga tillsynen kan göras till ett tydligare och

effektivare förvaltningspolitiskt instrument som

bättre bidrar till kontrollen och genomförandet av

demokratiskt fattade beslut (dir. 2000:62).

Utredningen har avlämnat delbetänkandet Statlig

tillsyn – granskning på medborgarnas uppdrag (SOU

2002:14), vari bl.a. en kartläggning görs av den

statliga tillsynen och de problem som förekommer.

(Begreppet statlig tillsyn omfattar enligt

utredningen all tillsyn som beslutats av staten,

oavsett om den genomförs av statliga myndigheter

eller uppdragits åt t.ex. kommuner.) I den andra

delen av uppdraget skall utredaren lämna förslag

till hur den statliga tillsynen kan göras tydligare

och effektivare. Regeringen avser att lämna

tilläggsdirektiv för den delen av uppdraget. I

avvaktan härpå skall utredaren medverka till att

sprida och utbyta erfarenheterna från sitt arbete i

form av seminarier och informationsmöten,

huvudsakligen i samarbete med berörda

tillsynsmyndigheter (dir. 2002:84).

Enligt lagrådsremissen Stärkt skydd för barn i

utsatta situationer m.m., som beslutades den 19

december 2002, (s. 101 f.) anser regeringen att det

bör tillkallas en utredning med uppgift att

genomföra en samlad analys av den sociala barn- och

ungdomsvården samt presentera förslag till en

nationell handlingsplan för att bättre kunna

utnyttja befintliga resurser. Viktiga frågor att

utreda som underlag för en sådan plan är enligt

lagrådsremissen barn- och ungdomsvårdens inriktning

och arbetsmetoder, organisation och

arbetsfördelning, kvalitet, kunskapsuppbyggnad,

kompetens samt rättssäkerhet. I lagrådsremissen

nämns Riksdagens revisorers här aktuella rapport

2001/02:16 om familjehemsvården, bl.a. förslaget att

utarbeta en strategi för familjehemsvårdens

fortsatta utveckling.

I remissen föreslås ett antal

lagstiftningsåtgärder i syfte att stärka skyddet för

barn i utsatta situationer. Bland annat föreslås

ändringar i lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga (LVU) för att stärka

barnperspektivet i lagen. Vad som är bäst för den

unge skall vara avgörande vid alla beslut enligt

lagen, den unges inställning skall klarläggas och

hänsyn tas till den unges vilja med beaktande av

hans eller hennes ålder och mognad. En ny

bestämmelse föreslås med innebörd att när ett barn

varit placerat i familjehem i tre år skall

socialnämnden överväga om det är till barnets bästa

att vårdnaden överflyttas till

familjehemsföräldrarna. I lagrådsremissen aviseras

också ändringar i socialtjänstförordningen i syfte

att understryka socialnämndens ansvar för att noga

följa vården av barn enligt socialtjänstlagen och

LVU.

Lagrådsremissen tar även upp behovet av förstärkt

tillsyn av hem för vård eller boende (HVB) (s. 95

f.). Regeringen anför i remissen att tillsynen över

verksamheter som vårdar barn och ungdomar bör

utvecklas och förstärkas ytterligare. Tillsynens

roll och funktion bör behandlas inom ramen för den

utredning som regeringen anser bör göras kring den

sociala barn- och ungdomsvården.

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat den

platsbrist som funnits sedan år 1999 vid de

särskilda ungdomshemmen inom Statens

institutionsstyrelse, SiS, samt lämnat förslag som

syftar till att lösa platsbristen (RRV 2002:13). RRV

ser bl.a. behov av olika åtgärder i syfte att minska

inflödet till SiS och framhåller i det sammanhanget

vikten av att det finns tillräckliga resurser i

skola, skolhälsovård, barnomsorg och socialtjänst

för att skapa möjligheter att tidigt upptäcka

problem. RRV menar också att om ungdomarnas

vårdbehov skall vara utgångspunkt för vård och

organisering kräver detta nya incitament så att

formerna för samverkan mellan berörda aktörer

förändras. Det behövs mer långsiktiga lösningar och

mål inom barn- och ungdomsvården för att skapa

förutsättningar för en vård av hög kvalitet, anförs

det.

Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och

Statens institutionsstyrelse har haft regeringens

uppdrag att följa upp och utvärdera 1999 års

påföljdsreform för unga lagöverträdare. Uppdraget

redovisades hösten 2002. Fyra delrapporter

sammanfattas i rapporten Unga lagöverträdare. När

det gäller överlämnande till vård inom

socialtjänsten pekar myndigheterna bl.a. på behovet

av tydliga och välgrundade vårdplaner från

socialtjänsten samt av uppföljning och utvärdering

av insatserna.

En särskild utredare har fått i uppdrag att följa

upp och vidareutveckla 1999 års påföljdsreform

såvitt avser unga lagöverträdare (dir. 2002:95).

Utredaren skall bl.a. göra en översyn av

påföljdssystemet och lämna förslag till hur detta

kan vidareutvecklas och förbättras. I uppdraget

ingår att pröva om ytterligare åtgärder kan vidtas

för att förstärka och utveckla påföljden

överlämnande till vård inom socialtjänsten samt

förtydliga socialtjänstens ansvar för vård och

åtgärder beträffande unga lagöverträdare. Uppdraget

skall redovisas senast vid utgången av september

2004.

Utskottets ställningstagande

Riksdagens revisorer har vid sin granskning

konstaterat att det fortfarande föreligger stora

problem i familjehemsvården. Brister har framkommit

när det gäller barnavårdsutredningarna, utbildningen

och stödet till familjerna, uppföljningen av

vårdinsatserna, tillsynen av familjehemmen,

forskningen på området samt rekryteringen av nya

familjehem. Utskottet delar revisorernas uppfattning

att familjehemsvård, om den genomförs på rätt sätt,

är en värdefull socialpolitisk insats. I flertalet

fall är familjehemsvård överlägsen vård i

institution. Utskottet, som ser allvarligt på de

brister som förekommer, instämmer därför med

revisorerna om att det finns skäl för staten att ta

ett ökat ansvar för familjehemsvårdens utveckling.

Utskottet ställer sig bakom revisorernas förslag,

såvitt nu är i fråga.

Regeringen har emellertid nyligen i en

lagrådsremiss om stärkt skydd för barn i utsatta

situationer m.m. tillkännagivit sin avsikt att

tillkalla en utredning med uppgift att genomföra en

samlad analys av den sociala barn- och ungdomsvården

samt presentera förslag till en nationell

handlingsplan för att bättre kunna utnyttja

befintliga resurser. Som underlag för en sådan plan

bör bl.a. utredas frågor som barn- och

ungdomsvårdens inriktning och arbetsmetoder,

organisation och arbetsfördelning, kvalitet,

kunskapsuppbyggnad, kompetens samt rättssäkerhet.

Enligt uppgift kommer regeringen under innevarande

vecka att fatta beslut om att lämna en proposition

till riksdagen.

Utskottet anser att utredningens uppdrag bör vara

så heltäckande som möjligt. Utredningens uppdrag bör

därför också uttryckligen omfatta de olika frågor

som Riksdagens revisorer påtalar som brister inom

familjehemsvården, nämligen följande. Utskottet

anser att utredningen skall få i uppdrag att

utarbeta en strategi för familjehemsvårdens

långsiktiga utveckling. Det bör vidare göras en

noggrann kartläggning av den utveckling som pågår på

området, bl.a. mot en ökad professionalisering av

familjehemsvården. I sammanhanget är en kartläggning

av de avtal som socialtjänsten tecknat med

organisationer som säljer förstärkt familjehemsvård

önskvärd. Utskottet anser vidare att det bör

övervägas om länsstyrelserna skall ha ett

tillsynsansvar för de organisationer som säljer

förstärkt familjehemsvård. Utskottet delar också

revisorernas och Socialstyrelsens uppfattning att

kriterier bör utarbetas som klargör skillnaderna

mellan ett familjehem och ett hem för vård eller

boende. Utskottet ser också positivt på en satsning

för att underlätta för kommunerna att rekrytera fler

familjehem. En sådan satsning bör bl.a. syfta till

att öka allmänhetens kunskaper om vad det innebär

att ta ett sådant uppdrag. Utskottet vill i

sammanhanget framhålla vikten av att satsningen

genomförs i nära samarbete med kommunerna. Ett

regionalt samarbete mellan kommuner för rekrytering

av familjehem är också angeläget. Utskottet vill

framhålla vikten av att en plan utarbetas för hur de

dokumentations- och uppföljningsinstrument

Socialstyrelsen utvecklat och fortfarande utvecklar

för socialtjänstens barnavårdsarbete skall föras ut

till socialtjänsten. Vidare bör en utvärdering ske

av de metoder som används för att utreda och utbilda

blivande familjehem. En satsning på forskning om

familjehemsvårdens effekter vore enligt utskottets

mening också önskvärd. Slutligen delar utskottet

även revisorernas uppfattning när det gäller

tillsynen av familjehemsvården. Socialstyrelsen och

länsstyrelserna bör få i uppdrag att gemensamt

genomföra en rikstäckande verksamhetstillsyn av

socialtjänstens insater inom familjehemsvården. Det

bör även övervägas hur länsstyrelsernas

kontinuerliga tillsyn av familjehemsvården skall

kunna förstärkas. Utskottet vill dock i detta

sammanhang erinra om Tillsynsutredningens uppdrag på

området.

Utskottet delar bedömningen i motion So9 (v)

yrkandena 1 och 2 om att utredningen av

familjehemsvården bör ske ur ett barnperspektiv samt

om att arbetet även bör omfatta de s.k. jourhemmen.

Motion So8 (kd) yrkandena 2 och 4 får anses

tillgodosedd med det anförda. För övrigt anser

utskottet att utredningsarbetet bör bedrivas

skyndsamt.

Vad utskottet nu anfört om utredningens uppdrag

bör riksdagen, med delvis bifall dels till

revisorernas förslag, såvitt nu är i fråga, dels

till motionerna So8 (kd) yrkandena 2 och 4 och So9

(v) yrkandena 1 och 2, som sin mening ge regeringen

till känna.

Utskottet utgår från att direktiven för den

kommande utredningen om den sociala barn- och

ungdomsvården, utöver vad utskottet anfört ovan,

utformas på ett sådant sätt att de frågor som tas

upp i motionerna So8 (kd) yrkandena 1 och 3 och So9

(v) yrkandena 3–4 och 6 också kommer att belysas.

Motionerna får anses i huvudsak tillgodosedda.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande.

Statlig tillsyn

av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson

och Magdalena Andersson (alla m).

Vi erinrar om att vi tidigare har uttalat att vi

anser att länsstyrelsernas och Socialstyrelsens

tillsynsverksamheter bör bilda en statlig oberoende

tillsynsmyndighet som handhar tillsynen inom hela

vård- och socialtjänstområdet. En sådan lösning

skulle kunna avhjälpa problemen med Socialstyrelsens

i dag dubbla roller och den otydliga gränsdragningen

mellan Socialstyrelsens och länsstyrelsernas

verksamheter. Tillsynsmyndighetens uppgifter skall

vara att ackreditera nya vård- och omsorgsgivare,

att kvalitetssäkra vård och omsorg samt att

genomföra regelbunden medicinsk revision och

övergripande tillsyn. Den skall också vara den

instans dit allmänheten kan vända sig med klagomål.

Vi vill betona att tillsyn skall ske på lika

villkor, oavsett om verksamheten bedrivs i privat

eller offentlig regi. (Se våra reservationer i t.ex.

betänkandena 2000/01:SoU18 s. 108 och 2001/02:SoU12

s. 50.)

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR8:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt

2.1 om en nationell strategi för

familjehemsvårdens utveckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt

2.2 om en kartläggning av familjehemsvårdens

utveckling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt

2.3 om stöd till kommunernas arbete med att

rekrytera familjehem.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt

2.5 om stöd till metodutvecklingen av

socialtjänstens arbete med familjehemsvård.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anfört i avsnitt

2.6 om forskning rörande familjehemsvård.

7. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad

Riksdagens revisorer anfört i

avsnitt 2.7 om skärpt statlig

tillsyn.

Följdmotioner

2002/03:So8 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om metodutveckling

rörande stödfamiljer, kontaktpersoner,

nätverksarbete och gruppverksamheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

nationell strategi för hela den sociala barn- och

ungdomsvården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbildning av

föräldrar i blivande familjehem.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en landsomfattande

kampanj kring familjehemsvården.

2002/03:So9 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att FN:s

barnkonvention skall utgöra grunden för

utarbetandet av nationella strategier för

familjehemsvården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att jourhemmen

skall inkluderas i utarbetandet av nationella

strategier för familjehemsvården.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunala planer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillståndskrav för

förstärkt familjehemsvård.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att forskningen

och metodutvecklingen av familjehemsvården skall

ha ett klass- och könsperspektiv och ett etniskt

perspektiv samt utgå från FN:s barnkonvention.