Bet. 2002/03:SOU12

Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU12

Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård-och omsorgsområdet

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2002/03:20

Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård-

och omsorgsområdet samt 15 motionsyrkanden som

väckts med anledning av propositionen. Vidare

behandlas 5 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2002.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag

till lag om gemensam nämnd inom vård- och

omsorgsområdet. Lagförslaget innebär att kommuner

och landsting ges möjlighet att samverka i en

gemensam nämnd för att gemensamt fullgöra uppgifter

inom vård- och omsorgsområdet. Utskottet tillstyrker

vidare regeringens förslag till ändring i lagen

(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss

hälso- och sjukvård som bl.a. innebär att uttrycket

"medicinskt färdigbehandlad" ersätts med

"utskrivningsklar" samt att kommunen blir

betalningsansvarig först när patienten är

utskrivningsklar och en vårdplan är upprättad.

Utskottet anser att det är angeläget att den

pågående försöksverksamheten med kommunal primärvård

kan avslutas på ett tillfredsställande sätt och att

vård- och omsorgsverksamheten ges rimliga

möjligheter att utformas efter de nya

förutsättningar som förslaget till lag om gemensam

nämnd inom vård- och omsorgsområdet innebär. För att

möjliggöra detta föreslår således utskottet med

delvis bifall till en motion att lagen (1991:1136)

om försöksverksamhet med kommunal primärvård

förlängs att gälla t.o.m. utgången av 2004.

Utskottet tillstyrker i huvudsak övriga lagförslag

och avstyrker övriga motioner. Lagarna föreslås

träda i kraft den 1 juli 2003.

I betänkandet finns 14 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förslaget till lag om gemensam nämnd

inom vård- och omsorgsområdet

Riksdagen antar förslaget till lag om gemensam

nämnd inom vård- och omsorgsområdet. Riksdagen

avslår därmed motionerna 2002/03:So14 yrkande 1

och 2002/03:Sf290 yrkande 8.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

2. Formerna för proportionella val av

ledamöter i gemensamma nämnder m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So16 yrkande

1.

Reservation 3 (fp)

3. Tilläggsdirektiv till offentlighets- och

sekretesskommittén

Riksdagen avslår motion 2002/03:So15 yrkande

2.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

4. Ansvarsfördelningen mellan kommuner och

landsting

Riksdagen avslår motion 2002/03:So17 yrkande

2.

Reservation 5 (c)

5. Lagen (1991:1136) om försöksverksamhet

med kommunal primärvård, m.m.

Riksdagen antar det av utskottet i bilaga 3

framlagda förslaget till lag om fortsatt

giltighet av lagen (1991:1136) om

försöksverksamhet med kommunal primärvård.

Riksdagen bifaller därmed delvis motion 2002/03:

So13 och avslår motion 2002/03:So17 yrkande 3.

Reservation 6 (m, fp, c)

6. Stöd till den enskilde genom

vårdkedjan

Riksdagen avslår motion 2002/03:So14 yrkande

2.

Reservation 7 (m)

7. Förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar

för viss hälso- och sjukvård

Riksdagen antar förslaget till lag om ändring

i lagen (1990:1404) om kommunernas

betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.

Riksdagen avslår därmed motion 2002/03:So460

yrkande 8.

Reservation 8 (kd)

8. Ersättning enligt lagen (1990:1404) om

kommunernas betalningsansvar för viss hälso-

och sjukvård

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So16

yrkande 5, 2002/03:So316 yrkande 2 och

2002/03:So358 yrkande 9.

Reservation 9 (fp)

9. Särskilt läkaransvar

Riksdagen avslår motion 2002/03:So15 yrkande

1.

Reservation 10 (kd)

10. Läkarmedverkan i den kommunala hälso-

och sjukvården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So14

yrkande 3, 2002/03:So17 yrkandena 1 och 4 samt

2002/03:So509 yrkande 15.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (kd)

Reservation 13 (c)

11. Avgränsningar

Riksdagen avslår motion 2002/03:So16 yrkandena

2-4.

Reservation 14 (fp)

12. 26 § förslaget till lag om ändring i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Riksdagen antar 26 § förslaget till lag om

ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

med den ändringen att "2 §" införs i andra

stycket efter ordet "enligt" samt att "2 §"

införs i tredje stycket mellan orden "enligt" och

"lagen".

13. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

b) lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),

c) lag om ändring i kommunallagen (1991:900),

d) lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade,

e) lag om ändring i lagen (1998:1656) om

patientnämndsverksamhet m.m.,

f) lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

i den mån lagförslagen inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan.

Stockholm den 8 april 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Kristina Zakrisson (s), Margareta

Israelsson (s), Conny Öhman (s), Catherine Persson

(s), Carl-Axel Johansson (m), Marina Pettersson (s),

Gabriel Romanus (fp), Kenneth Johansson (c),

Christer Engelhardt (s), Anne Marie Brodén (m),

Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Martin

Nilsson (s), Magdalena Andersson (m), Ulrik Lindgren

(kd) och Marita Aronson (fp).

2002/03

SoU12

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Behovet av samverkan mellan kommuner och landsting

har blivit allt tydligare. Ur den enskildes

perspektiv är det viktigt att metoder för samordnad

planering utvecklas samt att en god kvalitet

säkerställs. Verksamheter har också utvecklats med

utgångspunkt från brukarnas samlade behov.

Med propositionen vill regeringen stödja och

stimulera en fortsatt kvalitetsutveckling av

samverkan på vård- och omsorgsområdet. Inriktningen

är att utöka landstingens och kommunernas

befogenheter att utforma arbetet utifrån de lokala

förutsättningarna. Kommuner och landsting skall

därför genom en ny lag ges möjlighet att samverka i

en gemensam nämnd för att gemensamt fullgöra

uppgifter inom vård- och omsorgsområdet.

Regeringen avser vidare att skapa incitament för

gemensam vårdplanering genom ändringar i lagen

(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss

hälso- och sjukvård. Uttrycket "medicinskt

färdigbehandlad" ersätts med "utskrivningsklar" och

kommunen blir betalningsansvarig först när patienten

är utskrivningsklar samt när en vårdplan är

upprättad. Den gemensamma vårdplaneringen skall

bygga på delaktighet och samtycke från den enskilde

och klargöra det samlade behovet av insatser samt

vilken enhet som är ansvarig för respektive insats.

Regeringen anser också att den offentligt

finansierade vården och omsorgen i möjligaste mån

skall utformas med stöd av entydiga och enhetliga

regler och föreslår därför ändringar i reglerna för

betalningsansvar för patienter inom sluten

psykiatrisk vård.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2003.

Utskottets överväganden

Gemensamma nämnder inom vård- och

omsorgsområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta förslaget till lag om

gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.

Utskottet framhåller att en bättre samordning

förbättrar kvaliteten och servicen till de

enskilda samtidigt som samhällets resurser

används effektivare. Utskottet anser att det

är angeläget att den pågående

försöksverksamheten med kommunal primärvård

kan avslutas på ett tillfredsställande sätt

och att vård- och omsorgsverksamheten ges

rimliga möjligheter att utformas efter de nya

förutsättningar som förslaget till lag om

gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet

innebär. För att möjliggöra detta föreslår

således utskottet att lagen (1991:1136) om

försöksverksamhet med kommunal primärvård

förlängs att gälla t.o.m. utgången av 2004.

Riksdagen bör vidare avslå motions-yrkanden

om bl.a. formerna för proportionella val av

ledamöter i gemensamma nämnder inom vård- och

omsorgsområdet, tilläggs-direktiv till

Offentlighets- och sekretesskommittén samt om

över-syn av ansvarsfördelningen mellan

kommuner och landsting.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (fp), 4 (m, fp,

kd, c), 5 (c), 6 (m, fp, c).

Propositionen

Regeringen föreslår att en ny lag om gemensam nämnd

inom vård- och omsorgsområdet beslutas enligt vilken

ett landsting och en eller flera kommuner som ingår

i landstinget gemensamt får fullgöra uppgifter inom

vård- och omsorgsområdet genom samverkan i en

gemensam nämnd.

Regeringen anför att ansvaret för hälso- och

sjukvårdsinsatser är enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763), HSL, delat mellan

landstingen och kommunerna. Landstingen samt

landstingsfria kommuner, dvs. numera endast Gotlands

kommun, skall erbjuda hälso- och sjukvård till dem

som är bosatta inom deras områden. Kommunerna har

genom ädel- och psykiatrireformerna under 1990-talet

fått ett tydligt ansvar för hälso- och sjukvården

för dem som bor i särskilda boendeformer. Kommunerna

ansvarar även för hälso- och sjukvård för dem som

vistas i dagverksamhet. Landstingen ansvarar för

hemsjukvården. Kommunerna har dock befogenhet att

erbjuda hemsjukvård efter överenskommelse med

landstinget. Kommunerna och landstingen har ett

gemensamt ansvar för habilitering, rehabilitering

och hjälpmedel. En skiljelinje mellan huvudmännens

ansvarsområden är att kommunernas ansvar och

befogenheter inte omfattar läkarvård.

Såvitt gäller frågor om sekretess anför regeringen

att i sådan verksamhet där det ligger i den

enskildes intresse att medverka i vården och där man

kan förvänta sig att den enskilde lämnar samtycke

till att information lämnas, utgör

sekretessbestämmelserna inte något hinder mot

samverkan. I många fall kan också uppgifter som inte

bedömts omfattas av sekretess lämnas mellan olika

vårdinrättningar, t.ex. mellan landstingets

primärvård och den kommunala hälso- och sjukvården,

om det sker i rent vårdsyfte. I vissa fall kan dock

problem uppstå, t.ex. då samtycke krävs och den

enskilde på grund av sitt hälsotillstånd inte kan ta

ställning i sekretessfrågan. Att i sådana fall lätta

på sekretessen för att den enskilde skall få

nödvändig vård, behandling eller annat stöd måste

dock vägas mot den enskildes krav på

integritetsskydd. Vid en sådan avvägning är

regeringen, med hänsyn till den enskildes

integritet, inte beredd att fristående från andra

förslag på sekretessområdet föreslå en reglering som

innebär lättnader i sekretessen. Sekretessfrågorna

är inte specifika för den föreslagna gemensamma

nämnden på vård- och omsorgsområdet. Regeringen

avser därför att avvakta Offentlighets- och

sekretesskommitténs (dir. 1998:32) översyn av

sekretesslagen och möjligheterna att lämna

sekretessbelagda uppgifter mellan och inom

myndigheterna för vidare ställningstaganden.

Utgångspunkten för regeringens förslag om utökade

möjligheter till samverkan i gemensam nämnd är att

de principer för ansvarsfördelning mellan kommuner

och landsting som lagts fast genom reformerna under

1990-talet skall fortsätta att gälla. Med stöd av

lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal

primärvård (försökslagen) har vissa kommuner på

försök övertagit huvudmannaskapet för primärvården.

Försökens syfte var att ge underlag för ett

ställningstagande om att ansvaret för primärvården

skulle överföras till kommunerna. Försökslagens

giltighetstid har förlängts vid flera tillfällen och

gäller nu fram till utgången av år 2003.

Regeringen konstaterar att det numera endast

återstår ett område, Katrineholms kommun, där

primärvården drivs av kommunen enligt försökslagen.

Katrineholms kommun och Landstinget Sörmland har

förklarat att de är överens om att fortsätta driva

primärvården lokalt, lämpligen i form av en gemensam

nämnd. Mot denna bakgrund anser regeringen att

försökslagen inte bör förlängas ytterligare.

Av 3 § förslaget till lag om gemensam nämnd inom

vård- och omsorgsområdet framgår vidare att för en

gemensam nämnd gäller, utöver lagförslagets 1 och 2

§§, bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) om

gemensam nämnd. Regeringen anför i

författningskommentaren (s. 41) att det t.ex. gäller

6 kap. 9 § tredje stycket kommunallagen om

representationen i en gemensam nämnd.

Motioner

I motion So14 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om vård och omsorg med individen i centrum (yrkande

1). Motionärerna anför att de anser det riktigt att

huvudmännen ges möjlighet att fatta beslut om

gemensamma nämnder inom ramen för det kommunala

självstyret. Motionärerna uttrycker dock oro för att

gemensamma nämnder kan innebära en ökad överbyggnad

med fler politiker, vilket enligt motionärerna inte

kommer att lösa de stora brister som finns inom

vården och omsorgen. Det är inte mer politisk

styrning som behövs i svensk sjukvård och omsorg

utan i stället möjligheter och rättigheter, heter

det i motionen.

I motion So16 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om en utredning av

formerna för proportionella val av ledamöter i

gemensamma nämnder, kommunalförbund m.m. inom vård-

och omsorgsområdet (yrkande 1). Motionärerna anför

att gemensamma nämnder kan medföra samma nackdelar

som kommunalförbund när det gäller tydligheten i det

politiska ansvaret samt representation för de

partier som väljarna valt in i fullmäktige.

Riksdagen bör ge regeringen till känna att en

utredning bör göras av regler i kommunallagen som

gör att principen om proportionella val tryggas,

även där det gäller gemensamma nämnder och

kommunalförbund samt bolag och stiftelser med flera

huvudmän.

I motion So15 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att Offentlighets-

och sekretesskommittén (Ju 1999:6) får ett

tilläggsdirektiv att särskilt utreda

sekretessbestämmelser vid samverkan mellan huvudmän,

även i de fall alternativa driftsformer förekommer

(yrkande 2). Motionärerna anför att kommitténs

direktiv inte behandlar sekretessfrågorna mellan

privata vårdgivare och offentliga huvudmän. Den

aspekten på sekretesslagen behöver utredas, särskilt

som antalet privata vårdgivare kan förväntas öka

under de närmaste åren.

I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om ansvarsfördelningen

mellan kommuner och landsting beträffande

hemsjukvård, rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel

(yrkande 2). Enligt motionärerna kvarstår

fortfarande en oklar ansvarsfördelning mellan

kommuner och landsting i dessa avseenden. Regeringen

behöver göra en översyn av dessa områden och

återkomma med förslag till hur denna

ansvarsfördelning bör göras. Vidare begärs ett

tillkännagivande om möjligheten till lokala

överenskommelser mellan kommuner och landsting om

huvudmannaskapet för primärvården (yrkande 3).

Motionärerna anför att det även fortsättningsvis bör

finnas möjligheter att träffa sådana

överenskommelser.

I motion So13 av Fredrik Olovsson m.fl. (s) begärs

att riksdagen beslutar att förlänga lagen

(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal

primärvård. Motionärerna anför att regeringen i

regeringsförklaringen från oktober 2002 aviserat en

översyn av uppgiftsfördelningen mellan kommunal,

regional och statlig nivå. Eftersom regeringen

planerar att göra en översyn med fokus på det

kommunala hälso- och sjukvårdsansvaret bör det vara

rimligt att det enda kvarvarande primärvårdsförsöket

i Sverige får fortsätta i avvaktan på slutförandet

och resultatet av denna utredning. Lagen om

försöksverksamhet bör därför förlängas.

I motion Sf290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om psykiatrins och

missbrukarvårdens betydelse för att undvika onödigt

långa sjukskrivningar (yrkande 8). Motionärerna

anför att samverkan mellan exempelvis

stadsdelsnämnder i kommunerna och landstingets

sjukvårdsområden måste förbättras.

Pågående arbete

Regeringen har i januari 2003 tillkallat en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över

strukturen och uppgiftsfördelningen inom

samhällsorganisationen (dir. 2003:10). Arbetet skall

bedrivas i två etapper. I den första etappen skall

kommittén bl.a. identifiera, belysa och övergripande

analysera de samhällsförändringar som inverkar på

och skulle kunna föranleda förändringar i strukturen

och uppgiftsfördelningen i relationen mellan staten,

landstingen och kommunerna. För den första etappen

skall kommittén redovisa ett delbetänkande senast

den 15 december 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare påtalat vikten av samverkan

mellan olika huvudmän inom vård- och omsorgsområdet

(se bl.a. betänkandena 2000/01:SoU5 Nationell

handlingsplan för utveckling av hälso- och

sjukvården samt 2001/02: SoU13 Hälso- och

sjukvårdsfrågor m.m.). En bättre samordning

förbättrar kvaliteten och servicen till de enskilda

samtidigt som samhällets resurser används

effektivare. Utskottet kan inte instämma i de

farhågor som framförs i motion So14 (m) yrkande 1.

Enligt utskottets mening innebär möjligheten att

bilda en gemensam nämnd tvärtom att

samarbetsformerna kan anpassas efter lokala behov

och förutsättningar. Vidare anser utskottet att

motion Sf290 (fp) yrkande 8 till stor del

tillgodoses genom lagförslaget. Utskottet

tillstyrker med det anförda förslaget till lag om

gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet och

avstyrker motionsyrkandena.

I motion So16 (fp) behandlas frågan om formerna

för proportionella val av ledamöter i gemensamma

nämnder m.m. inom vård- och omsorgsområdet. Enligt

lagförslagets 3 § skall bestämmelserna i

kommunallagen (1991:900) om gemensam nämnd gälla

även för en gemensam nämnd på vård- och

omsorgsområdet. Detta innebär att 6 kap. 9 § tredje

stycket kommunallagen om representationen i en

gemensam nämnd avses bli tillämplig. I samband med

den sistnämnda bestämmelsens införande anförde

regeringen att varje form av interkommunal samverkan

kan ge upphov till problem när det gäller

representativiteten, men att denna fråga fick bli

föremål för diskussioner i samband med

förhandlingarna om att bilda en gemensam nämnd

(proposition 1996/97:105 s. 45). Vidare erinrade

regeringen om möjligheterna att ställa frågor,

interpellera och inhämta upplysningar för att ge de

politiska minoriteterna insyn och inflytande samt

påpekade att det dessutom är möjligt och i många

fall önskvärt att mer informellt överlägga med

representanter för minoritetspartierna före

sammanträden med den gemensamma nämnden. Regeringen

nämnde även möjligheten att låta partier som inte

finns representerade i nämnden få delta vid

behandlingen av vissa frågor eller ge dem en mer

generell närvarorätt. Konstitutionsutskottet

föreslog att riksdagen skulle anta regeringens

förslag (se bet. 1996/97:KU20). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 1996/97:242). Med hänvisning till

det anförda anser socialutskottet inte att riksdagen

bör ta något initiativ med anledning av motion So16

(fp) yrkande 1.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom

begäran om tilläggsdirektiv till Offentlighets- och

sekretesskommittén. Motion So15 (kd) yrkande 2

avstyrks.

Ansvaret för hälso- och sjukvårdsinsatser är

enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) delat

mellan landstingen och kommunerna. Utskottet anser

inte att en sådan översyn som föreslås i motion So17

(c) yrkande 2 erfordras.

Lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med

kommunal primärvård (försökslagen) upphör att gälla

den 1 januari 2004. Genom förslaget om gemensam

nämnd inom vård- och omsorgsområdet anser utskottet

att goda förutsättningar har skapats för huvudmännen

att själva välja den form av politiskt och

administrativt ansvar som de anser bäst gagnar

samordning och samverkan. Utskottet anser dock att

det är angeläget att den pågående

försöksverksamheten med kommunal primärvård kan

avslutas på ett tillfredsställande sätt och att

vård- och omsorgsverksamheten ges rimliga

möjligheter att utformas efter de nya

förutsättningar som förslaget till lag om gemensam

nämnd inom vård- och omsorgsområdet innebär. För att

möjliggöra detta föreslår således utskottet att

försökslagen förlängs att gälla t.o.m. utgången av

2004. Utskottet bifaller med det anförda delvis

motion So13 (s). Motion So17 (c) yrkande 3 avstyrks

i den mån den inte är tillgodosedd med det anförda.

Stöd till den enskilde genom

vårdkedjan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en

vårdkedja som håller. Utskottet anför att det

inom ramen för dagens system och lagstiftning

går att finna former för ett praktiskt

vårdkedjetänkande och ett gränsöverskridande

synsätt där den enskildes behov sätts i

centrum. Jämför reservation 7 (m)

Propositionen

Regeringen anser att det är ett viktigt och

självklart krav att en samordnad planering genomförs

och dokumenteras och att den enskilde får det

personliga och individuellt utformade stöd som han

eller hon behöver. Planen skall utgöra ett konkret

och strukturerat hjälpmedel för samordning och bidra

till att den enskilde ges ökat inflytande över

stödet och den egna tillvaron. Av planen skall det

tydligt framgå vem som är ansvarig för de olika

insatser som ingår och vem som ansvarar för

samordningen av dessa. Den företrädare som ges

ansvar för samordningen skall utgöra ett stöd till

den enskilde med fokus på att överbrygga passagen

mellan huvudmän, vårdnivåer och vårdgivare. Ansvarig

företrädare måste också vara lätt att komma i

kontakt med för såväl den enskilde som dennes

anhöriga och närstående. Det är vidare viktigt att

betona att den samordnade planeringen skall präglas

av lyhördhet inför den enskilde och de behov denne

uttrycker.

Motioner

I motion So14 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om en vårdkedja som håller (yrkande 2). Motionärerna

anför att kompetensen inom primärvården måste

breddas. Om patientens valfrihet stärks, pengarna

följer patienten och etableringsfrihet införs,

säkras mångfald liksom tillgänglighet. Remisstvång

bör inte tillåtas. Personalen bör få ta ett större

ansvar för verksamheten, t.ex. genom alternativa

driftsformer och kooperativ. Härigenom blir det

lättare att rekrytera och behålla vårdpersonal.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

ett viktigt och självklart krav att en samordnad

planering genomförs och dokumenteras och att den

enskilde får det personliga och individuellt

utformade stöd som han eller hon behöver. Utskottet

anser att det inom ramen för dagens system och

lagstiftning går att finna former för ett praktiskt

vårdkedjetänkande och ett gränsöverskridande synsätt

där den enskildes behov sätts i centrum. I motion

So14 (m) yrkande 2 behandlas vidare allmänna frågor

om hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering. Utskottet hänvisar till att dessa

frågor helt nyligen behandlats i betänkande

2002/03:SoU3. Motionsyrkandet avstyrks.

Förändrat kommunalt betalningsansvar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta förslaget till ändring i

lagen (1990:1404) om kommunernas

betalningsansvar för viss hälso- och

sjukvård. Utskottet framhåller att genom de

förslag som nu lämnas i propositionen får

huvudmännen ytterligare incitament att

utveckla former för en gemensam och samordnad

vårdplanering. Riksdagen bör avslå

motionsyrkanden om bl.a. nivån på den

ersättning som en kommun skall betala till

ett landsting. Jämför reservationerna 8 (kd),

9 (fp), 10 (kd).

Propositionen

Uttrycket "medicinskt färdigbehandlad" i lagen

(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss

hälso- och sjukvård ersätts med "utskrivningsklar".

Kommunens betalningsansvar för utskrivningsklara

patienter knyts till att en gemensam vårdplan

upprättas. När en patient skrivs in i landstingets

slutna hälso- och sjukvård skall ett

inskrivningsmeddelande skickas till kommunen

och/eller landstingets öppna hälso- och sjukvård, om

behov av vård eller omsorg efter utskrivningen

bedöms föreligga. Den behandlande läkaren kallar

till en vårdplanering. Planeringen skall påbörjas

senast dagen efter det att kallelsen mottagits.

Senast dagen före beräknad utskrivning skall de

enheter som svarar för efterföljande vård eller

omsorg få ett meddelande om utskrivningen. Medverkar

inte en kommun vid upprättandet av en vårdplan kan

betalningsansvar ändå inträda. Kan de insatser som

landstinget ansvarar för enligt vårdplanen inte

utföras inträder inte något betalningsansvar för

kommunen.

Förutsättningarna för betalningsansvar för sluten

psykiatrisk vård skall i huvudsak motsvara vad som

gäller för somatisk akutsjukvård och geriatrisk

vård. Inriktningen är att den offentligt

finansierade vården och omsorgen skall utformas med

stöd av entydiga och enhetliga regler.

Förutsättningarna för att tillhandahålla särskilda

boenden och andra insatser för patienter inom

psykiatrin och inom den somatiska vården är dock

olika. Det kan också vara svårare att genomföra en

realistisk och genomförbar planering för psykiatrins

patienter än för patienter i somatisk vård.

Tidpunkten för när betalningsansvaret skall inträda

bör därför enligt regeringens mening än så länge

vara olika.

Motioner

I motion So316 av Anna Lilliehöök (m) begärs ett

tillkännagivande om en översyn av statliga

regleringar för sjukhem för att få bort köer till

sjukhemsboenden (yrkande 2). Motionärerna anför att

det är ont om sjukhemplatser i många delar av landet

och att patienter ligger kvar på sjukhusen längre än

nödvändigt. Den statliga reglering av kommunernas

ersättning till sjukhusen när sjukhusplatser används

som sjukhemsplatser bör tas bort så att sjukhusen

kan få ersättning för den verkliga kostnaden. Då

skulle det bli lönsamt att ordna fler

sjukhemsplatser eftersom sjukhusplatserna är

betydligt kostsammare.

I motion So16 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om översyn av nivån på

den kommunala ersättningen till sjukvården (yrkande

5). Motionärerna anför att kommunernas

betalningsansvar gentemot landstingen är av

avgörande betydelse för att inte kommunala åtaganden

kortsiktigt skall skjutas upp. Den ersättning som

kommunerna betalar har gjort samverkan mellan

kommuner och landsting mycket bättre än förut. Den

kommunala ersättningen till landstingen bör dock ses

över, och de lokala och regionala förhållandena bör

då tas med i bilden. Mycket talar enligt

motionärerna för att ersättningen bör höjas, så att

den ännu bättre medverkar till att servicen fungerar

som den skall och till att resurserna används på

rätt sätt. Ett liknande yrkande framförs i motion

So358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 9).

I motion So15 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att det medicinska

ansvaret skall ligga kvar hos slutenvårdens läkare

till dess att vederbörande förvissat sig om att

mottagandet fungerar (yrkande 1). Motionären anför

att detta krav bör föras in i lagen (1990:1404) om

kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och

sjukvård eftersom det förekommer att patienter

skrivs ut utan att ansvarig läkare är förvissad om

att den öppna hälso- och sjukvården har övertagit

sin del av ansvaret.

I motion So460 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av utökad

samverkan mellan kommuner och landsting kring

vårdkedjorna (yrkande 8). Motionären anför att det

finns anledning att se över lagen om

betalningsansvar. Det finns en risk för att

vårdplaneringen börjar så sent som när kommunen via

telefax får meddelande om att en patient är färdig

att lämna sjukhuset. En personlig vårdplan bör

läggas fast redan vid inskrivningen på sjukhuset.

Utskottets ställningstagande

Lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar

för viss hälso- och sjukvård

(betalningsansvarslagen) infördes som en del av

ädelreformen. Betalningsansvarslagens syfte var

bl.a. att kommunerna skulle få ett samlat ekonomiskt

ansvar för långvarig vård, oavsett var den bedrevs.

I samband med psykiatrireformen utvidgades

kommunernas betalningsansvar till att även omfatta

medicinskt färdigbehandlade patienter som har

vårdats sammanhängande i mer än tre månader i sluten

psykiatrisk vård. Kommunerna och landstingen skulle

förmås att genom ökad samverkan använda tillgängliga

resurser på ett bättre sätt och att främja en

utveckling av anpassade boendeformer för dessa

grupper.

Viss kritik har under årens lopp framförts mot

betalningsansvarslagen. Kritiken har i allmänhet

riktats mot samordningen i samband med att personer

skrivs ut från slutenvården. Genom de förslag som nu

lämnas i propositionen anser utskottet att

huvudmännen får ytterligare incitament att utveckla

former för en gemensam och samordnad vårdplanering.

Utskottet ställer sig därför bakom de föreslagna

regeländringarna i betalningsansvarslagen. Motion

So460 (kd) yrkande 8 avstyrks i den mån den inte

anses tillgodosedd.

I ett par motioner behandlas frågan om nivån på

den ersättning som en kommun skall betala till ett

landsting enligt betalningsansvarslagen.

Ersättningens storlek bestäms av regeringen enligt

vissa principer i betalningsansvarslagen samt

förordning (1991:1278) om kommunernas

betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.

Utskottet ser inget skäl att ändra på denna ordning.

Motionerna So16 (fp) yrkande 5, So316 (m) yrkande 2

och So358 (fp) yrkande 9 avstyrks.

Utskottet ställer sig inte bakom det som tas upp i

motion So15 (kd) yrkande 1. Motionsyrkandet

avstyrks.

Läkarmedverkan i den kommunala hälso- och

sjukvården

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ser positivt på att regeringen

förutskickar att en nationell utvärdering av

vården och omsorgen av äldre skall göras.

Motionsyrkanden om tillgång till läkare,

kommuners befogenhet att anställa läkare och

utvärdering av ädelreformen avstyrks i den

mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

Jämför reservationerna 11 (m), 12 (kd), 13

(c).

Propositionen

Regeringen anför att det i nuläget inte bör införas

en befogenhet för kommunerna att tillhandahålla

läkarinsatser inom ramen för den hälso- och sjukvård

som de ansvarar för. Den samlade bild som framkommit

visar dock på ett behov av ökade läkarinsatser för

att tillgodose enskilda patienters behov. Det finns

således skäl att utreda frågan vidare så att en

långsiktig strategi kan utformas. En nationell

utvärdering av vården och omsorgen om äldre bör

genomföras för att ge en tydligare bild av vad som

fungerar väl och vilka brister som föreligger.

Utvärderingen bör också beakta de krav den

demografiska utvecklingen ställer på framtidens vård

och omsorg. Med en högre andel äldre i befolkningen

kommer efterfrågan på vård och omsorg att öka,

vilket ställer krav på noggranna överväganden

utifrån ett helhetsperspektiv. I samband med

utvärderingen av vården och omsorgen om de äldre bör

man fortsätta att utreda möjligheten för kommuner

att anställa läkare.

Motioner

I motion So14 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om att utvärdera

ädelreformen (yrkande 3). Motionärerna anför att

flera företrädare för den kommunala hälso- och

sjukvården beskriver frågan om läkarmedverkan som

ett allvarligt problem. Vidare anförs att en

grundläggande förnyelse av vården och omsorgen bör

genomföras och att begränsningar som i dag hindrar

äldre från att välja omsorgsgivare och att flytta

över kommungränserna måste tas bort.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om läkarmedverkan på varje

äldreboende och sjukhem (yrkande 15). Motionärerna

anför att bättre samverkan mellan kommuner och

landsting kan undanröja en del svagheter inom

äldreomsorgen. Det finns ett särskilt behov av ökat

samarbete mellan landsting och kommuner när det

gäller läkarinsatser inom särskilda boenden. Varje

äldreboende skall ha kontinuerlig läkarmedverkan i

vården, helst en specialist på ålderssjukdomar

(geriatriker).

I motion So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om uppföljning av

tillgången på utbildad läkarpersonal i primärvården

(yrkande 1). Motionärerna anför att utarbetandet av

vårdplan för utskrivningsklara patienter kan

försvåras av brist på läkarresurser i primärvården.

Det är därför nödvändigt att regeringen följer

utvecklingen och vid behov vidtar ytterligare

åtgärder för att säkerställa tillgången på utbildad

läkarpersonal i primärvården. Vidare begärs i

yrkande 4 ett tillkännagivande om kommuners

befogenhet att anställa läkare. Motionärerna anför

att intresset från kommunernas sida sannolikt i

allmänhet är svalt, särskilt med tanke på att

regeringsförslaget minskar problemen med

läkarmedverkan i den kommunala hälso- och

sjukvården. En flexibilitet i detta avseende skulle

dock ha sitt värde såväl med utgångspunkt från det

lokala självstyret som utifrån att

verksamhetsutvecklingen i kommunerna gagnas av en

allmän flexibilitet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet uttalade i samband med behandlingen av den

nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-

och sjukvården (se bet. 2000/01:SoU5, s. 27) att en

central fråga inom vården och omsorgen av äldre och

funktionshindrade i särskilda boendeformer och i

hemsjukvården är läkarens roll samt att personer i

särskilda boenden och inom hemsjukvården självfallet

skall vara tillförsäkrade läkarinsatser på

motsvarande sätt som den som själv kan uppsöka

vården. Utskottet vidhåller denna uppfattning och

konstaterar att enligt det avtal om

utvecklingsinsatser som slöts i samband med

handlingsplanen skall landstingen svara för att de

som bor i särskilt boende eller får hemsjukvård utan

dröjsmål skall kunna erbjudas medicinsk bedömning

eller hembesök av läkare. Enligt utskottet bör det

pågående utvecklingsarbetet stödjas utifrån

nuvarande inriktning. Utskottet vill också framhålla

att med förslagen om gemensamma nämnder på vård- och

omsorgsområdet samt om gemensam vårdplanering enligt

betalningsansvarslagen skapas också förutsättningar

för en tätare och bättre kontakt mellan läkare,

patienter och personal bl.a. i de särskilda

boendena.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det

finns ett behov av ökade läkarinsatser för att

tillgodose enskilda patienters behov och att det

finns skäl att utreda frågan vidare så att en

långsiktig strategi kan utformas. Utskottet ser

därför positivt på att regeringen förutskickar att

en nationell utvärdering av vården och omsorgen av

äldre skall göras. Det är som regeringen anfört

lämpligt att frågan om kommuner skall ha möjlighet

att anställa läkare behandlas i samband med denna

utvärdering.

Motionerna So14 (m) yrkande 3, So17 (c) yrkandena

1 och 4 och So509 (kd) yrkande 15 får anses delvis

tillgodosedda med det anförda och avstyrks.

Avgränsningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

finansiell samverkan på

rehabiliteringsområdet. Utskottet hänvisar

till att regeringen avser att inom kort

överlämna en proposition till riksdagen i

frågan. Jämför reservation 14 (fp).

Propositionen

Regeringen anför att i propositionen behandlas

förutsättningarna för samverkan mellan kommun och

landsting på vård- och omsorgsområdet. Behov av

myndighetssamverkan mellan försäkringskassan,

arbetsmarknadsmyndigheten, hälso- och sjukvården och

kommunen har också uppmärksammats inom

ohälsoområdet. Socialstyrelsen har utvärderat

frivillig samverkan (Frisam) och

Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har

utvärderat försöksverksamheten med finansiell

samordning mellan socialförsäkring, hälso- och

sjukvård och socialtjänst (Socsam). I december 2001

gav riksdagen (bet. 2001/02:SfU1) regeringen till

känna att regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett förslag om finansiell samordning, som

omfattar socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,

socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheten, inom

rehabiliteringsområdet. Med anledning av riksdagens

tillkännagivande bereds för närvarande frågan om

finansiell samordning inom Regeringskansliet. Detta

arbete ställer krav på ställningstagande till hur en

möjlig finansiell samordning relaterar till formerna

för den frivilliga samverkan. Med hänsyn till detta

pågående arbete avvaktar regeringen att ta ställning

till de förslag angående Frisamregleringen som

presenteras i Samverkansutredningens betänkande,

(SOU 2000:114).

Motioner

I motion So16 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs

att riksdagen antar motionärernas förslag till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

(yrkande 2). Motionärerna föreslår att ordet "och" i

18 kap. 2 § andra stycket i lagen ersätts med

"eller". Vidare begärs i yrkande 3 att riksdagen

antar motionärernas förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453). Motionärerna föreslår

att ordet "och" i 2 kap. 6 § första stycket i lagen

ersätts med "eller" Slutligen begärs i yrkande 4 att

riksdagen antar motionärernas förslag till lag om

ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Motionärerna föreslår att ordet "och" i 3 § ersätts

med "eller".

Pågående arbete

Departementspromemorian Finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet, (Ds 2003:2), bereds för

närvarande i Regeringskansliet.

Av Statsrådsberedningens propositionsförteckning avseende

riksmötet 2002/03 framgår att regeringen avser att i

maj 2003 överlämna en proposition om finansiell

samverkan på rehabiliteringsområdet.

Utskottets ställningstagande

Regeringen avser att inom kort överlämna en

proposition till riksdagen om finansiell samverkan

på rehabiliteringsområdet. Riksdagen bör inte

förekomma regeringens kommande förslag på området.

Motion So16 (fp) yrkandena 2-4 avstyrks därför.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker övriga lagförslag, förutom

att förtydligande hänvisningar föreslås i 26 § andra

och tredje styckena hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Förslaget till lag om gemensam nämnd inom

vård- och omsorgsområdet (punkt 1)

av Carl-Axel Johansson (m), Anne Marie Brodén (m)

och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar förslaget till lag om gemensam nämnd

inom vård- och omsorgsområdet samt tillkännager som

sin mening vad som anförs i reservation 1. Riksdagen

bifaller därmed motion 2002/03:So14 yrkande 1 och

avslår motion 2002/03:Sf290 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi avvisar inte regeringens förslag men anser att

den reform som nu föreslås visar att den kritik som

vi tidigare framfört alltjämt är välgrundad. Inom

ramen för det kommunala självstyret anser vi det

riktigt att huvudmännen ges möjlighet att fatta

beslut om gemensamma nämnder. Däremot delar vi inte

utskottets motiv att dessa nämnder är

förutsättningen för att förbättra kvaliteten och

servicen till den enskilde. Vi anser i stället att

det viktigaste är att individ- och

brukarperspektiven stärks, vilket kräver ökad

finansiell samordning och ökad

verksamhetssamordning, men också tydligare

rättigheter för den enskilde. Men vi är oroade över

att gemensamma nämnder även kan innebära en ökad

överbyggnad med fler politiker, vilket inte kommer

att lösa de stora brister som finns inom vården och

omsorgen.

Vi menar att det inte är mer politisk styrning som

behövs i svensk sjukvård och omsorg utan i stället

möjligheter och rättigheter. Det saknas möjligheter

för personalen att utveckla vården och det saknas

rättigheter för patienterna/medborgarna att ställa

krav på den.

Svensk sjukvård har stora problem. Även om

sjukvården fortfarande vanligen är av god kvalitet

rent tekniskt, finns stora problem inte minst vad

gäller kötider, tillgänglighet, arbetsmiljö,

administration och bemötande. Vi noterar också att

det erfarenhetsmässigt visat sig att politiker har

svårt att styra sjukvården, både vad det gäller

ekonomi och tillgänglighet.

Vi anser att i stället för att lappa och laga i

ett dåligt fungerande system bör på sikt övervägas

om inte dagens organisatoriska utformning för

medborgarnas välfärdsbehov skall överges för en mer

patientnära lösning. Propositionen som nu föreligger

kommer inte att lösa dagens missförhållanden. Barn,

äldre och sjuka riskerar fortsatt att "hamna mellan

stolarna" om inte regeringen inser att något mycket

mer övergripande måste göras för att garantera en

god och trygg vård. För att stärka patientens

ställning samt öka tillgängligheten bör pengarna

alltid följa patienten/medborgaren till den vård och

omsorg hon eller hennes anhöriga väljer. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

2. Förslaget till lag om gemensam nämnd inom

vård- och omsorgsområdet (punkt 1)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar förslaget till lag om gemensam nämnd

inom vård- och omsorgsområdet samt tillkännager som

sin mening vad som anförs i reservation 2. Riksdagen

bifaller därmed motion 2002/03:Sf290 yrkande 8 och

avslår motion 2002/03:So14 yrkande 1.

Ställningstagande

Inom sjukvården finns områden som är eftersatta -

och som riskerar att förbli eftersatta, eftersom

deras status inom vårdsektorn är låg och deras

patienter inte är resursstarka och inte heller

företräds av inflytelserika organisationer. Vid

sidan om delar av äldrevården samt missbrukarvården

gäller det också psykiatrin. De sistnämnda områdena

har ibland stor betydelse för att behandling skall

kunna ges i tid och på rätt sätt när det gäller

långstidssjukskrivna med bl.a. psykosociala

diagnoser.

Vi vill framhålla att unga människor som drabbas

av psykoser behöver snabb hjälp för att bromsa

psykosförloppet. En förutsättning för att detta

skall kunna ske är att vården är lättillgänglig för

såväl patienter som anhöriga. Det är viktigt att

kommuner i samarbete med landstingen utvecklar

metoder för att snabbt diagnostisera och tillgodose

denna patientgrupps behov. "Mellan stolarna-

problemet" som finns i dag måste avskaffas genom att

samverkan mellan exempelvis stadsdelsnämnder i

kommunerna och landstingets sjukvårdsområden

förbättras. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

3. Formerna för proportionella val av ledamöter

i gemensamma nämnder m.m. (punkt 2)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So16 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är förslaget om gemensam

nämnd inom vård- och omsorgsområdet väl motiverat

och vi ställer oss därför bakom det. Gemensamma

nämnder kan emellertid medföra samma nackdelar som

kommunalförbund när det gäller tydligheten i det

politiska ansvaret samt representation för de

partier som valts in i fullmäktige. I ett

kommunalförbund med en rad huvudmän och ett litet

antal ombud eller ledamöter från varje deltagande

kommun eller landsting blir partiernas

representation ofta mycket snedvriden jämfört med

valresultaten och partiställningen i fullmäktige hos

huvudmännen.

Vi anser därför att en utredning om regler i

kommunallagen bör göras (1991:900) så att principen

om proportionella val tryggas, även när det gäller

gemensamma nämnder och kommunalförbund samt bolag

och stiftelser med flera huvudmän. Förslag bör

läggas fram så att riksdagen kan fatta beslut under

innevarande valperiod och de nya reglerna vara i

kraft när ledamöter skall utses efter nästa

kommunalval. Vad vi nu anfört bör ges regeringen

till känna.

4. Tilläggsdirektiv till offentlighets- och

sekretesskommittén (punkt 3)

av Carl-Axel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),

Kenneth Johansson (c), Anne Marie Brodén (m),

Magdalena Andersson (m), Ulrik Lindgren (kd) och

Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So15 yrkande 2.

Ställningstagande

Problem i samverkan mellan olika huvudmän kan uppstå

på grund av sekretessbestämmelserna. Vi anser att

sekretessproblematiken snarast möjligt måste få en

lösning. Regeringen säger sig avvakta den sittande

Offentlighets- och sekretesskommitténs översyn av

sekretesslagen innan förslag läggs fram. Kommittén

uppmärksammar bl.a. frågor som rör sekretess och

myndigheternas möjligheter att samverka. Direktiven

(dir. 1998:32) säger dock ingenting om

sekretessfrågorna mellan privata vårdgivare och

offentliga vårdhuvudmän. Den aspekten på

sekretesslagen behöver utredas, särskilt som antalet

privata vårdgivare kan förväntas öka under de

närmaste åren. Den sittande utredningen behöver ett

tilläggsdirektiv för att särskilt se över

svårigheter i samverkan mellan privata vårdgivare

och huvudmän. Vad vi nu anfört bör ges regeringen

till känna.

5. Ansvarsfördelningen mellan kommuner och

landsting (punkt 4)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets beslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So17 yrkande 2.

Ställningstagande

Fortfarande kvarstår en oklar ansvarsfördelning

mellan kommuner och landsting beträffande

hemsjukvård, rehabiliteringsinsatser och hjälpmedel.

En översyn av dessa områden bör därför göras.

Regeringen bör därefter återkomma med förslag till

hur denna ansvarsfördelning bör göras. Vad jag nu

anfört bör ges regeringen till känna.

6. Lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med

kommunal primärvård, m.m. (punkt 5)

av Carl-Axel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),

Kenneth Johansson (c), Anne Marie Brodén (m),

Magdalena Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar det av utskottet i bilaga 3

framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet

av lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med

kommunal primärvård samt tillkännager som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion So17 yrkande 3 och bifaller delvis

motion So13.

Ställningstagande

Vi ställer oss bakom förslaget att lagen (1991:1136)

om försöksverksamhet med kommunal primärvård

förlängs att gälla till och med utgången av 2004. Vi

anser vidare att det även efter det att möjligheten

till gemensamma nämnder för kommun och landsting

instiftats bör finnas möjligheter till lokala

överenskommelser beträffande huvudmannaskapet för

primärvården. Vad vi nu anfört bör ges regeringen

till känna.

7. Stöd till den enskilde genom vårdkedjan

(punkt 6)

av Carl-Axel Johansson (m), Anne Marie Brodén (m)

och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So14 yrkande 2.

Ställningstagande

Primärvården är i stor utsträckning vårdens ansikte

utåt mot medborgarna. Det är därför nödvändigt att

primärvården fungerar bra. I dag finns dock flera

problem vad gäller tillgänglighet, möjlighet att

rekrytera personal samt mottagande och behandling av

de patienter som överförs från sjukhus och

specialistmottagningar. Problemen blir särskilt

uppenbara för människor som har ett stort och

mångfacetterat vårdbehov, ofta äldre. För att komma

till rätta med dessa uppenbara brister föreslår vi

att kompetensen inom primärvården breddas.

Specialistkompetens inom framför allt psykiatri,

geriatrik, pediatrik och gynekologi måste tillföras

primärvården. Om patientens valfrihet stärks,

pengarna följer patienten och etableringsfrihet

införs säkras mångfald liksom tillgängligheten för

patienterna. Vi anser att landstingen inte skall ha

rätt att införa remisstvång till specialistläkare.

Remissförfarandet kan enligt vår uppfattning totalt

sett föra med sig ett ökat antal läkarbesök samt

förlänga väntetider till undersökning och

behandling. Personalen bör tillåtas att ta ett

större ansvar för verksamheten. Genom t.ex.

alternativa driftsformer och kooperativ blir det

lättare att rekrytera och behålla vårdpersonal. Vad

vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

8. Förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar

för viss hälso- och sjukvård (punkt 7)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets beslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar förslaget till lag om ändring i

lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar

för viss hälso- och sjukvård samt tillkännager som

sin mening vad som anförs i reservation 8. Riksdagen

bifaller därmed motion 2002/03:So460 yrkande 8.

Ställningstagande

Jag ställer mig bakom de föreslagna ändringarna i

lagen (1990:1404) om betalningsansvar för viss

hälso- och sjukvård. Jag anser dock att det finns

anledning att se över lagen. Situationen har

förändrats påtagligt sedan lagens tillkomst, bl.a.

på grund av den kraftiga minskningen av vårdplatser

på sjukhusen. Det finns en risk för att

vårdplaneringen börjar så sent som när kommunen via

telefax får meddelande om att en patient är färdig

att lämna sjukhuset. Förhållandet bör vara att en

personlig vårdplan läggs fast redan vid

inskrivningen på sjukhuset. Vad jag nu anfört bör

ges regeringen till känna.

9. Ersättning enligt lagen (1990:1404) om

kommunernas betalningsansvar för viss hälso-

och sjukvård (punkt 8)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 9. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2002/03:So16 yrkande 5 och 2002/03: So358

yrkande 9 samt avslår motion 2002/03:So316 yrkande

2.

Ställningstagande

Att kommunerna har betalningsansvar till landstingen

är av avgörande betydelse för att kommunala

åtaganden inte kortsiktigt skall skjutas upp. Den

ersättning kommunen betalar har gjort att samverkan

mellan kommuner och landsting blivit mycket bättre

än förut. Men ersättningen är att döma av en hel del

tecken ändå något för låg i dag, i vart fall inom

vissa landstingsområden. En orsak till att en del

patienter även i dag får ligga kvar på sjukhus för

länge är att kommunerna inte är snabba med att få

fram lämpligt nytt boende. Detta främjar inte

patientens tillfrisknande, och det är dessutom dyrt

och låser den slutna vårdens kapacitet. Den

kommunala ersättningen till landstingen bör därför

ses över, och de lokala och regionala förhållandena

bör då tas med i bilden. Mycket talar för att

ersättningen bör höjas så att den ännu bättre

medverkar till att servicen fungerar som den ska och

till att resurserna används rätt. Vad vi nu anfört

bör ges regeringen till känna.

10. Särskilt läkaransvar (punkt 9)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets beslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So15 yrkande 1.

Ställningstagande

Det förekommer att patienter skrivs ut utan att

ansvarig läkare är förvissad om att den öppna hälso-

och sjukvården har övertagit sin del av ansvaret. I

den utredningsrapport av Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet som bl.a. legat till grund för

propositionen föreslogs att intill dess att

slutenvårdsläkare förvissat sig om att läkare i

öppen vård har övertagit det medicinska ansvaret

skall ansvaret ligga kvar på den enhet som patienten

skrivs ut ifrån. Jag anser att detta krav bör föras

in i lagen (1990:1404) om kommunernas

betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Vad

jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

11. Läkarmedverkan i den kommunala hälso- och

sjukvården (punkt 10)

av Carl-Axel Johansson (m), Anne Marie Brodén (m)

och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 11. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2002/03:So14 yrkande 3 och 2002/03: So17

yrkande 4 samt avslår motionerna 2002/03:So17

yrkande 1 och 2002/03:So509 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser att det är positivt att regeringen

slutligen tagit till sig av kritiken mot

ädelreformen och förutskickar att en översyn skall

göras. Dagens äldreomsorg är, trots stora

påfrestningar, bättre än för 20 år sedan. Men det

finns också många kvarvarande brister. Dessa bottnar

både i att äldres behov och önskemål ännu bestäms av

ett förlegat kollektivt synsätt på äldre och

åldrandet och att de medicinska kunskaperna om

åldrandets sjukdomar fortfarande är dåliga. Många

äldre får inte den vård och omsorg de har rätt att

kräva och far därför illa i dagens hälso- och

sjukvårdssystem. Vi vill genomföra en grundläggande

förnyelse av vården och omsorgen av äldre.

Begränsningar som i dag hindrar äldre från att välja

omsorgsgivare och att flytta över kommungränserna

måste tas bort. De nya möjligheter som en äldrepeng

innebär för de äldre sätter naturligtvis också en

press på kommunens egen verksamhet att förbättra

kvalitet och öka individanpassningen. Vi föreslår

att staten övertar det finansiella ansvaret för

äldreomsorgen och att pengarna följer individen.

Äldrepengens storlek avgörs av den enskildes

omsorgsbehov och tillfaller den omsorgsgivare den

enskilde väljer. För att ingen skall lämnas utanför

skall kommunen ha det fortsatta ansvaret för att

också de som inte orkar, kan eller vill välja får

den allra bästa vården.

Vi vill vidare påtala att regeringsförslaget

innebär att kommunerna inte heller i fortsättningen

ges befogenhet att anställa läkare. Vi delar

uppfattningen att tillhandahållandet av

läkarkompetens skall vara ett landstingsansvar. Det

är dock föga sannolikt att en kommunal befogenhet

att anställa läkare skulle medföra en glidning i

detta ansvar. Intresset från kommunernas sida är

sannolikt i allmänhet svalt, särskilt med tanke på

att regeringsförslaget minskar problemen med

läkarmedverkan i den kommunala hälso- och

sjukvården. En flexibilitet i detta avseende skulle

emellertid vara av värde såväl med utgångspunkt från

det lokala självstyret som utifrån att

verksamhetsutvecklingen i kommunerna gagnas av en

allmän flexibilitet. Därför bör de kommuner som så

önskar ges befogenhet att anställa läkare. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

12. Läkarmedverkan i den kommunala hälso- och

sjukvården (punkt 10)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets beslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 12. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2002/03:So14 yrkande 3 och 2002/03: So509

yrkande 15 samt avslår motion 2002/03:So17 yrkande 1

och 4.

Ställningstagande

Jag anser att det är positivt att regeringen

slutligen tagit till sig av kritiken mot

ädelreformen och förutskickar att en översyn skall

göras. Dagens äldreomsorg är, trots stora

påfrestningar, bättre än för 20 år sedan. Men det

finns också många kvarvarande brister. Dessa bottnar

både i att äldres behov och önskemål ännu bestäms av

ett förlegat kollektivt synsätt på äldre och

åldrandet och att de medicinska kunskaperna om

åldrandets sjukdomar fortfarande är dåliga. Många

äldre får inte den vård och omsorg de har rätt att

kräva och far därför illa i dagens hälso- och

sjukvårdssystem. Vi kristdemokrater vill genomföra

en grundläggande förnyelse av vården och omsorgen av

äldre. Begränsningar som i dag hindrar äldre från

att välja omsorgsgivare och att flytta över

kommungränserna måste tas bort. De nya möjligheter

som en äldrepeng innebär för de äldre sätter

naturligtvis också en press på kommunens egen

verksamhet att förbättra kvalitet och öka

individanpassningen. Jag föreslår att staten övertar

det finansiella ansvaret för äldreomsorgen och att

pengarna följer individen. Äldrepengens storlek

avgörs av den enskildes omsorgsbehov och tillfaller

den omsorgsgivare den enskilde väljer. För att ingen

skall lämnas utanför skall kommunen ha det fortsatta

ansvaret för att också de som inte orkar, kan eller

vill välja får den allra bästa vården.

Jag anser att det i alla landsting och kommuner

bör skapas gemensamma målsättningar och

överenskommelser som reglerar hur samarbetet dem

emellan skall gå till. Det finns ett särskilt behov

av ökat samarbete mellan landsting och kommuner när

det gäller läkarinsatser inom det särskilda boendet.

Varje äldreboende och sjukhem skall enligt min

uppfattning ha kontinuerlig läkarmedverkan i vården,

helst en specialist på äldresjukdomar (geriatriker).

13. Läkarmedverkan i den kommunala hälso- och

sjukvården (punkt 10)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets beslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So17 yrkande 4 och avslår motionerna

2002/03:So14 yrkande 3, 2002/03:So509 yrkande 15 och

2002/03:So17 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag vill påtala att regeringsförslaget innebär

att kommunerna inte heller i fortsättningen

ges befogenhet att anställa läkare. Jag

delar uppfattningen att tillhandahållandet

av läkarkompetens skall vara ett

landstingsansvar. Det är dock föga sannolikt

att en kommunal befogenhet att anställa

läkare skulle medföra en glidning i detta

ansvar. Intresset från kommunernas sida är

sannolikt i allmänhet svalt, särskilt med

tanke på att regeringsförslaget minskar

problemen med läkarmedverkan i den kommunala

hälso- och sjukvården. En flexibilitet i

detta avseende skulle emellertid vara av

värde såväl med utgångspunkt från det lokala

självstyret som utifrån att

verksamhetsutvecklingen i kommunerna gagnas

av en allmän flexibilitet. Därför bör de

kommuner som så önskar ha befogenhet att

anställa läkare. Vad jag nu anfört bör ges

regeringen till känna.

14. Avgränsningar (punkt 11)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets beslut under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So16 yrkande 2-4.

Ställningstagande

Samverkansutredningen föreslog lagändringar som

skulle göra att annan samverkan mellan olika

huvudmän, i syfte att uppnå en effektivare

användning av tillgängliga resurser, skulle vara

möjlig utan att ett visst antal samarbetsparter

deltar och utan att exempelvis försäkringskassan

eller länsarbetsnämnden ingår i samarbetet. Detta

var väl motiverade förslag till ändring av 18 kap. 2

§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2 kap. 6 §

socialtjänstlagen (2001:453) och 3 § hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763). Vi anser att dessa

förslag till lagändringar bör genomföras. Det

ankommer på regeringen att utarbeta ett förslag och

snarast återkomma till riksdagen. Vad vi nu anfört

bör ges regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2002/03:20:

1. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om gemensam nämnd

inom vård- och omsorgsområdet.

2. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för

viss hälso- och sjukvård.

3. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763).

4. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i

tandvårdslagen (1985:125).

5. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i

kommunallagen (1991:900).

6. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade.

7. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.

8. Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag

om ändring i socialtjänstlagen

(2201:453).

Följdmotioner

2002/03:So13 av Fredrik Olovsson m.fl. (s):

Riksdagen beslutar att förlänga lagen (1991:1136) om

försöksverksamhet med kommunal primärvård.

2002/03:So14 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vård och omsorg

med individen i centrum.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en vårdkedja som

håller.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utvärdera

ädelreformen.

2002/03:So15 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det medicinska

ansvaret skall ligga kvar hos slutenvårdens läkare

till dess att vederbörande förvissat sig om att

mottagandet fungerar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Offentlighets-

och sekretesskommittén (Ju 1999:06) får ett

tilläggsdirektiv att särskilt utreda

sekretessbestämmelser vid samverkan mellan

huvudmän, även i de fall alternativa driftsformer

förekommer.

2002/03:So16 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning av

formerna för proportionella val av ledamöter i

gemensamma nämnder, kommunalförbund m.m. inom

vård- och omsorgsområdet.

2. Riksdagen antar lag om ändring i lagen om allmän

försäkring enligt bilaga.

3. Riksdagen antar lag om ändring i

socialtjänstlagen enligt bilaga.

4. Riksdagen antar lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen enligt bilaga.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

nivån på den kommunala ersättningen till

sjukvården.

2002/03:So17 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppföljning av

tillgången på utbildad läkarpersonal i

primärvården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting

beträffande hemsjukvård, rehabiliteringsinsatser

och hjälpmedel.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheter till

lokala överenskommelser mellan kommuner och

landsting om huvudmannaskapet för primärvården.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunernas

befogenhet att anställa läkare.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Sf290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om psykiatrins

och missbrukarvårdens betydelse för att undvika

onödigt långa sjukskrivningar.

2002/03:So316 av Anna Lilliehöök (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

statliga regleringar för sjukhem för att få bort

köer till sjukhemsboende.

2002/03:So358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunernas

betalningsansvar till landstingen i de fall där

äldrevården inte klarar att ta emot personer som

är färdigbehandlade på sjukhus.

2002/03:So460 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av utökad

samverkan mellan kommuner och landsting kring

vårdkedjorna.

2002/03:So509 av Alf Svensson m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om läkarmedverkan på

varje äldreboende och sjukhem.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om gemensam nämnd

inom vård- och omsorgsområdet

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Ett landsting och en eller flera kommuner som ingår

i landstinget får genom samverkan i en gemensam nämnd

gemensamt fullgöra

1. landstingets uppgifter

- enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

- enligt tandvårdslagen (1985:125),

- enligt smittskyddslagen (1988:1472),

- enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

- enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

- enligt lagen (1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade,

- enligt lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet

m.m., eller

- som i annat fall enligt lag skall handhas av en

sådan nämnd som avses i 10 § hälso- och sjukvårdslagen,

och

2. kommunens uppgifter

- enligt socialtjänstlagen (2001:453),

- enligt hälso- och sjukvårdslagen,

- enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i

vissa fall,

- enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser

om vård av unga,

- enligt lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade,

- enligt lagen om patientnämndsverksamhet m.m., eller

- som i annat fall enligt lag skall handhas av

socialnämnd.

2 § Landstinget och kommunen eller kommunerna får

samverka enligt denna lag endast om uppgifter från

såväl landstinget som kommunen eller kommunerna ingår i

den gemensamma nämndens ansvarsområde.

3 § För en gemensam nämnd gäller i övrigt

bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) om gemensam

nämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1990:1404) om kommunernas

betalningsansvar för viss hälso- och

sjukvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:1404)

om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och

sjukvård[1]

dels att 6-9 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 6, 11 och 14 §§

skall utgå,

dels att 10, 11, 12, 13 och 15 §§ skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya

paragrafer, 10 a-10 e och

11 a §§, av följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före 10 § skall

införas en ny rubrik av följande lydelse.

----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

----------------------------------------------------

Somatisk akutsjukvård,

geriatrisk vård och

psykiatrisk vård

----------------------------------------------------

10 §[2]

---------------------------------------

En kommun har En kommun har

betalningsansvar betalningsansvar

för medicinskt för patienter vid

färdigbehandlade enheter för

patienter vid somatisk

enheter för so- akutsjukvård,

matisk geriatrisk vård

akutsjukvård eller psykiatrisk

eller geriatrisk vård inom

vård inom landstingets slutna

landstingets hälso- och sjukvård

hälso- och som är

sjukvård. utskrivningsklara

och för vilka en

Medicinskt vårdplan är upprät-

färdigbehandlad tad.

är en patient som

är intagen på en En patient är

sådan enhet men utskrivningsklar om

inte längre behö- han eller hon av

ver den den behandlande

medicinska vård läkaren inte längre

som ges vid bedöms behöva vård

enheten eller vid vid en enhet inom

annan enhet inom landstingets slutna

landstingets hälso- och

hälso- och sjuk- sjukvård.

vård där det

bedrivs vård som

kommunen inte har

betalningsansvar

för.

Frågan om en

patient är medi-

cinskt

färdigbehandlad

avgörs av

ansvarig läkare.

---------------------------------------

----------------------------------------------------

10 a §

När en patient skrivs in

i landstingets slutna

hälso- och sjukvård eller

så snart det därefter

bedöms finnas ett behov

av det, skall den

behandlande läkaren vid

den enhet där patienten

vistas genom ett

inskrivningsmeddelande

underrätta berörda

enheter i den öppna

vården eller omsorgen om

att patienten efter att

ha skrivits ut kan komma

att behöva

- kommunens

socialtjänst eller hälso-

och sjukvård, eller

- landstingets

primärvård, öppna

psykiatriska vård eller

annan öppenvård.

----------------------------------------------------

10 b §

En vårdplan skall

upprättas för en patient

som efter att ha skrivits

ut från en enhet inom

landstingets slutna

hälso- och sjukvård av

den behandlande läkaren

bedöms behöva

- kommunens

socialtjänst eller hälso-

och sjukvård, eller

- landstingets

primärvård, öppna

psykiatriska vård eller

annan öppenvård.

----------------------------------------------------

10 c §

Skall en vårdplan

upprättas enligt 10 b §

skall den behandlande

läkaren kalla till en

vårdplanering.

Vårdplaneringen skall på-

börjas senast dagen efter

det att kallelsen

mottagits.

En vårdplan skall

utformas i samarbete

mellan företrädare för

berörda enheter vid

- kommunens

socialtjänst eller hälso-

och sjukvård, eller

- landstingets

primärvård, öppna

psykiatriska vård eller

annan öppenvård.

Patienten eller hans

eller hennes närstående

bör delta i vård-

planeringen.

----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse av

6 § 1994:1099

7 § 1994:1099

8 § 1994:1099

9 § 1994:1099.

[2]: Senaste lydelse 1994:89.

----------------------------------------------------

10 d §

En vårdplan skall

innehålla uppgifter om

det bedömda behovet av

insatser enligt 10 b §

samt uppgifter om vilken

enhet som är ansvarig för

respektive insats.

En vårdplan är

upprättad när den har

justerats av företrädare

för de ansvariga enhe-

terna.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

10 e §

Senast dagen före det

att en patient beräknas

skrivas ut från den

slutna hälso- och

sjukvården skall den

behandlande läkaren vid

den enhet där patienten

vistas genom ett

utskrivningsmeddelande

underrätta ansvariga

enheter enligt 10 d §.

----------------------------------------------------

11 §[3]

----------------------------------------------------

Kommer inte ett Kommer inte ett

landsting och en kommun landsting och en kommun

överens om annat överens om en annan

inträder tidpunkt inträder

betalningsansvar som av- kommunens be-

ses i 10 § dagen efter talningsansvar dagen

det att landstinget efter det att en patient

anmält hos kommunen att är utskrivningsklar och

patienten är medicinskt en vårdplan är upprättad.

färdigbehandlad.

För en patient i den

Betalningsansvar somatiska akutsjukvården

enligt första stycket eller den geriatriska

inträder dock tidigast vården inträder

fem vardagar, lördag, betalningsansvaret

midsommarafton, julafton tidigast fem vardagar,

och nyårsafton oräknade, lördag, midsommarafton,

efter det att julafton och nyårsafton

landstinget och kommunen oräknade, efter det att

inlett planeringen av kommunen mottagit

patientens fortsatta kallelsen till

vård. vårdplaneringen.

För det fall För en patient i den

betalningsansvar inte psykiatriska vården

inträder enligt första inträder betalningsansva-

och andra styckena ret tidigast trettio

inträder betal- vardagar, lördag,

ningsansvaret fem midsommarafton, julafton

vardagar, lördag, och nyårsafton oräknade,

midsommarafton, julafton efter det att kommunen

och nyårsafton oräknade, mottagit kallelsen till

efter det att vårdplaneringen.

landstinget hos kommunen

anmält att patienten är

medicinskt

färdigbehandlad.

----------------------------------------------------

----------------------------------------------------

11 a §

Medverkar inte en

kommun vid upprättandet

av en vårdplan inträder

kommunens betalningsan-

svar ändå enligt 11 § om

den utskrivningsklara

patienten stannar kvar

inom landstingets slutna

hälso- och sjukvård.

Kan de insatser som

landstinget ansvarar för

enligt 10 d § inte ut-

föras inträder inte något

betalningsansvar för

kommunen.

----------------------------------------------------

12 §[4]

----------------------------------------------------

Ersättning för vård av Ersättning för vård av

medicinskt utskrivningsklara

färdigbehandlade patienter skall lämnas

patienter skall lämnas med belopp som motsvarar

med belopp som motsvarar den omvårdnad som

den omvårdnad som pati- patienten får på enheten.

enten erhåller på Beloppen skall motsvara

enheten. Beloppen skall genomsnittet i riket och

motsvara genomsnittet i räknas om årligen med

riket och omräknas hänsyn till skatteun-

årligen med hänsyn till derlagets utveckling i

skatteunderlagets ut- riket.

veckling i riket.

Första stycket gäller

Första stycket gäller inte om ett landsting och

inte om ett landsting en kommun kommer överens

och en kommun kommer om annan ersättning för

överens om annan utskrivningsklara

ersättning för patienter. Sådan särskilt

medicinskt överenskommen ersättning

färdigbehandlade pati- får dock inte understiga

enter. Sådan särskilt den genomsnittliga

överenskommen ersättning kostnaden för omvårdnaden

får dock inte understiga om patienter vid en enhet

den genomsnittliga kost- för geriatrisk vård.

naden för omvårdnaden om

patienter vid en enhet

för geriatrisk vård.

----------------------------------------------------

Regeringen fastställer årligen de belopp som avses i

första och andra styckena.

13

§[5]

----------------------------------------------------

Ett landsting och en Ett landsting och en

kommun kan gemensamt kommun kan gemensamt

bestämma att kommunen bestämma att kommunen

skall ha betalningsan- skall ha betalningsansvar

svar även för andra även för andra

medicinskt utskrivningsklara

färdigbehandlade patienter än som avses i

patienter än som avses i 10 § första stycket och

10 § första stycket och för sjukhusanknuten

för sjukhusanknuten hemsjukvård. Landstinget

hemsjukvård. Landstinget och kommunen bestämmer

och kommunen bestämmer gemensamt de

gemensamt de förutsätt- förutsättningar som skall

ningar som skall gälla gälla för ett sådant

för ett sådant betalningsansvar.

betalningsansvar.

----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[3]: Senaste lydelse 1994:1099.

[4]: Senaste lydelse 1994:89.

[5]: Senaste lydelse 1994:1099.

15 §[6]

----------------------------------------------------

Sekretess hindrar inte Sekretess hindrar inte

att ett landsting till att ett landsting till en

en kommun lämnar uppgift kommun lämnar uppgift om

om namn och folkbokfö- namn, personnummer och

ringsadress beträffande folkbokföringsadress för

patienter för vilka patienter som avses i 10

kommunen har betal- a § och patienter för

ningsansvar. vilka kommunen har be-

talningsansvar.

----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

**FOOTNOTES**

[6]: Senaste lydelse 1994:1099.

Förslag till lag om ändring i hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 10, 22 och 26 §§ hälso-

och sjukvårdslagen (1982:763)[7]1 skall ha följande

lydelse.

----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

----------------------------------------------------

10 §

----------------------------------------------------

Ledningen av hälso- Ledningen av hälso- och

och sjukvården skall sjukvården skall utövas

utövas av en eller flera av en eller flera

nämnder. För en sådan nämnder. För en sådan

nämnd gäller vad som är nämnd gäller vad som är

föreskrivet om nämnder i föreskrivet om nämnder i

kommunallagen kommunallagen (1991:900).

(1991:900). Särskilda bestämmelser om

gemensam nämnd finns i

lagen (2003:000) om

gemensam nämnd inom vård-

och omsorgsområdet.

----------------------------------------------------

22 §[8]2

----------------------------------------------------

Ledningen av kommunens Ledningen av kommunens

hälso- och sjukvård hälso- och sjukvård

utövas av den eller de utövas av den eller de

nämnder som kommun- nämnder som kommun-

fullmäktige enligt fullmäktige enligt 2 kap.

2 kap. 4 § soci- 4 § socialtjänstlagen

altjänstlagen (2001:453) (2001:453) bestämmer.

bestämmer. Särskilda bestämmelser om

gemensam nämnd finns i

lagen (2003:000) om

gemensam nämnd inom vård-

och omsorgsområdet.

----------------------------------------------------

I en kommun som inte ingår i ett landsting utövas

ledningen av den hälso- och sjukvård som avses i 18

§ första eller andra stycket i enlighet med 10 §.

26 §[9]3

Av patienter får vårdavgifter tas ut enligt

grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i

den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Pati-

enter som är bosatta inom landstinget respektive

kommunen, liksom patienter som avses i 3 c §, skall

därvid behandlas lika. Landstinget får dock för

sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika

inkomstintervall och besluta om vilka regler om

nedsättning av avgiften som skall gälla. Högsta

avgiftsbelopp för sluten vård är 80 kronor för

varje vårddag.

----------------------------------------------------

Endast kommunen får ta Endast kommunen får ta

ut vårdavgifter för ut vårdavgifter för sådan

sådan vård som den har långtidssjukvård som den

betalningsansvar för har betalningsansvar för

enligt 2 § lagen enligt lagen (1990:1404)

(1990:1404) om kom- om kommunernas

munernas betalningsansvar för viss

betalningsansvar för hälso- och sjukvård.

viss hälso- och

sjukvård. Detsamma

gäller i fråga om sådan

psykiatrisk

långtidssjukvård med hu-

vudsaklig Avgifter för vård

omvårdnadsinriktning för enligt 18 §, för

vilken kommunen enligt förbrukningsartiklar

9 § samma lag har åtagit enligt 18 c § eller för

sig betalningsansvar. sådan långtidssjukvård

som en kommun har

Avgifter för vård betalningsansvar för

enligt 18 §, för enligt lagen om kommu-

förbrukningsartiklar nernas betalningsansvar

enligt 18 c § eller för för viss hälso- och

sådan långtidssjukvård sjukvård får, tillsammans

som en kommun har med avgifter för

betalningsansvar för hemtjänst och

enligt 2 eller 9 § lagen dagverksamhet enligt

om kommunernas 8 kap. 5 §

betalningsansvar för socialtjänstlagen (2001:

viss hälso- och sjukvård 453), per månad uppgå

får, tillsammans med till högst en tolftedel

avgifter för hemtjänst av 0,48 gånger prisbas-

och dagverksamhet enligt beloppet. Avgifterna får

8 kap. 5 § dock inte uppgå till så

socialtjänstlagen (2001: stort belopp att den

453), per månad uppgå enskilde inte förbehålls

till högst en tolftedel tillräckliga medel av

av 0,48 gånger sitt avgiftsunderlag för

prisbasbeloppet. sina personliga behov och

Avgifterna får dock inte andra normala

uppgå till så stort levnadskostnader (förbe-

belopp att den enskilde hållsbelopp). När

inte förbehålls avgifterna fastställs

tillräckliga medel av skall kommunen dessutom

sitt avgiftsunderlag för försäkra sig om att

sina personliga behov vårdtagarens make eller

och andra normala sambo inte drabbas av en

levnadskostnader oskäligt försämrad

(förbehållsbelopp). När ekonomisk situation.

avgifterna fastställs

skall kommunen dessutom

försäkra sig om att

vårdtagarens make eller

sambo inte drabbas av en

oskäligt försämrad

ekonomisk situation.

----------------------------------------------------

Avgiftsunderlaget och förbehållsbeloppet skall

beräknas med tillämpning av 8 kap. 3-8 §§

socialtjänstlagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

**FOOTNOTES**

[7]:1 Lagen omtryckt 1992:567.

[8]:2 Senaste lydelse 2001:461.

[9]:3 Senaste lydelse 2001:848.

Förslag till lag om ändring i

tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att 11 § tandvårdslagen

(1985:125) skall ha följande lydelse.

----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

----------------------------------------------------

11

§[10]1

----------------------------------------------------

Ledningen av Ledningen av

folktandvården skall folktandvården skall

utövas av en eller flera utövas av en eller flera

nämnder. För en sådan nämnder. För en sådan

nämnd gäller vad som är nämnd gäller vad som är

föreskrivet om nämnder i föreskrivet om nämnder i

kommunallagen kommunallagen (1991:900).

(1991:900). Särskilda bestämmelser om

gemensam nämnd finns i

lagen (2003:000) om

gemensam nämnd inom vård-

och omsorgsområdet.

----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

**FOOTNOTES**

[10]:1 Senaste lydelse 1991:905.

Förslag till lag om ändring i

kommunallagen (1991:900)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3 a §

kommunallagen (1991:900)[11]1 skall ha följande

lydelse.

----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

----------------------------------------------------

3 kap.

3 a §

Kommuner och landsting får genom en gemensam

nämnd fullgöra uppgifter enligt 3 §.

----------------------------------------------------

En gemensam nämnd får En gemensam nämnd får

fullgöra uppgifter för fullgöra uppgifter för

vilka det enligt vilka det enligt

särskilda författningar särskilda författningar

skall finnas en eller skall finnas en eller

flera nämnder i varje flera nämnder i varje

kommun eller landsting. kommun eller landsting.

Sådana uppgifter som Sådana uppgifter som

kommun eller kommun eller

landstingsstyrelsen har landstingsstyrelsen har

enligt lagen (1994:1720) enligt lagen (1994:1720)

om civilt försvar får om civilt försvar får

dock inte fullgöras av dock inte fullgöras av en

en gemensam nämnd. gemensam nämnd. Särskilda

bestämmelser om gemensam

nämnd finns i lagen

(2003:000) om gemensam

nämnd inom vård- och

omsorgsområdet.

----------------------------------------------------

En gemensam nämnd tillsätts i någon av de

samverkande kommunerna

eller landstingen och ingår i denna kommuns eller

detta landstings orga-nisation.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

**FOOTNOTES**

[11]:1 Lagen omtryckt 2000:277.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:387) om stöd och service till

vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade skall

ha följande lydelse.

----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

----------------------------------------------------

22 §

----------------------------------------------------

Ledningen av Ledningen av

landstingets eller landstingets eller

kommunens verksamhet kommunens verksamhet

enligt denna lag skall enligt denna lag skall

utövas av en eller flera utövas av en eller flera

nämnder som fullmäktige nämnder som fullmäktige

utser. utser. Särskilda

bestämmelser om gemensam

nämnd finns i lagen

(2003:000) om gemensam

nämnd inom vård- och

omsorgsområdet.

----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1998:1656) om

patientnämndsverksamhet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1998:1656) om

patientnämndsverksamhet m.m. skall ha följande

lydelse.

----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

----------------------------------------------------

1 §[12]1

I varje landsting och kommun skall det finnas en

eller flera nämnder med uppgift att stödja och

hjälpa patienter inom

1. den hälso- och sjukvård enligt hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) som bedrivs av

landsting eller enligt avtal med landsting,

----------------------------------------------------

2. den hälso- och 2. den hälso- och

sjukvård enligt hälso- sjukvård enligt hälso-

och sjukvårdslagen och sjukvårdslagen som

(1982:763) som bedrivs bedrivs av kommuner eller

av kommuner eller enligt enligt avtal med kommuner

avtal med kommuner och och den allmänna

den allmänna omvårdnad omvårdnad enligt social-

enligt socialtjänstlagen tjänstlagen (2001:453)

(2001:453) som ges i som ges i samband med

samband med sådan hälso- sådan hälso- och

och sjukvård, samt sjukvård, samt

----------------------------------------------------

den tandvård enligt tandvårdslagen (1985:125)

som bedrivs av landsting.

----------------------------------------------------

För sådana nämnder För sådana nämnder

gäller vad som är gäller vad som är

föreskrivet i föreskrivet i kommunalla-

kommunallagen gen (1991:900). Särskilda

(1991:900). bestämmelser om gemensam

nämnd finns i lagen

(2003:000) om gemensam

nämnd inom vård- och

omsorgsområdet.

----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

**FOOTNOTES**

[12]:1 Senaste lydelse 2001:481.

Förslag till lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §

socialtjänstlagen (2001:453) skall ha följande

lydelse.

----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

----------------------------------------------------

2 kap.

4 §

----------------------------------------------------

Kommunens uppgifter Kommunens uppgifter

inom socialtjänsten inom socialtjänsten

fullgörs av den eller de fullgörs av den eller de

nämnder som nämnder som

kommunfullmäktige kommunfullmäktige

bestämmer. bestämmer. Särskilda

bestämmelser om gemensam

nämnd finns i lagen

(2003:000) om gemensam

nämnd inom vård- och

omsorgsområdet.

----------------------------------------------------

Vad som i denna lag eller annan författning sägs om

socialnämnd gäller i förekommande fall den eller de

nämnder som utses enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om fortsatt

giltighet av lagen (1991:1136) om

försöksverksamhet med kommunal

primärvård

Härigenom föreskrivs att lagen (1991:1136) om

försöksverksamhet med kommunal primärvård, som

gäller till utgången av 2003[13]1, skall fortsätta

att gälla till och med utgången av 2004.

**FOOTNOTES**

[13]:1 Lagens giltighetstid senast förlängd

2001:1195.