Bet. 2002/03:SOU15

Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU15

Stärkt skydd för barn i utsatta situationerm.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens

proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn

i utsatta situationer m.m., ett trettiotal

motionsyrkanden som väckts med anledning

av propositionen samt ett femtiotal

motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2002.

Utskottet tillstyrker i sak regeringens förslag

till ändringar i olika lagar i syfte att stärka

skyddet för barn i utsatta situationer. Utskottet

ställer sig bl.a. bakom förslaget att införa en

lagstadgad skyldighet för socialtjänsten,

hälso- och sjukvården samt förskolan, skolan

och skolbarnsomsorgen att samverka med

samhällsorgan, organisationer och andra som

berörs i frågor som rör barn som far illa eller

riskerar att fara illa. Anmälningsskyldigheten

enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453)

utvidgas till att även omfatta myndigheter

inom kriminalvården och rättspsykiatriska

avdelningar inom Rättsmedicinalverket samt

anställda inom dessa myndigheter. Utskottet

ser också positivt på förslaget att i olika lagar

som reglerar verksamheter där personalen

kommer i kontakt med barn och föräldrar

erinra om anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen. Utskottet tillstyrker även att

det i socialtjänstlagen och lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga

införs bestämmelser om att socialnämnden,

när ett barn har varit placerat i samma

familjehem i tre år, särskilt skall överväga om

det finns skäl att ansöka om överflyttning av

vårdnaden av barnet till

familjehemsföräldrarna enligt 6 kap. 8 §

föräldrabalken.

Liksom justitieutskottet gjort i sitt yttrande i

ärendet tillstyrker socialutskottet regeringens

förslag till ny straffskärpningsgrund i 29 kap.

2 § 8 brottsbalken. Bestämmelsen avser fall

där brottet varit ägnat att skada tryggheten

och tilliten hos ett barn i dess förhållande till

en närstående person. Socialutskottet anser att

riksdagen bör godkänna de förtydligande

uttalanden om bestämmelsens räckvidd som

justitieutskottet gör i sitt yttrande.

Uttalandena innebär bl.a. att den nya

straffskärpningsgrunden kan bli tillämplig

inte enbart i fall där en till barnet närstående

person förgriper sig på antingen en annan

sådan person eller på barnet självt, utan även i

fall där antingen gärningsmannen eller offret

är en till barnet närstående person medan den

andra personen inte tillhör denna krets.

Utskottet tillstyrker även övriga lagförslag i

sak och avstyrker samtliga motioner.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

juli 2003.

I betänkandet finns 43 reservationer och 3

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förebyggande och andra

insatser för barn i utsatta situationer

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 1, 2002/03:So223,

2002/03:So250 yrkande 3, 2002/03:So307,

2002/03:So328, 2002/03: So360 yrkandena

4-6, 2002/03:So507 yrkandena 4 och 8,

2002/03:Ju320 yrkande 3, 2002/03:Ju361

yrkandena 5 och 7 samt 2002/03:A323

yrkande 5.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (c)

2. Barn till missbrukare, psykiskt

sjuka m.fl.

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So247 yrkande 2, 2002/03:So250

yrkande 5, 2002/03:So341 yrkandena 1 och

2, 2002/03:So450 yrkande 4,

2002/03:So507 yrkande 5, 2002/03:So509

yrkande 20 och 2002/03: So515 yrkandena

4 och 5.

Reservation 4 (kd, c, mp)

3. Barn i ekonomiskt utsattta

familjer

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So274, 2002/03:So291, 2002/03:

So339 yrkande 2, 2002/03:So377,

2002/03:So399 yrkande 4 och

2002/03:So454 yrkandena 1 och 2.

Reservation 5 (fp)

Reservation 6 (v)

4. Hedersrelaterat våld m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So41, 2002/03:So42 yrkande 2 del-

vis och 2002/03:So232.

Reservation 7 (m)

5. Sexuell exploatering av barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:So42

yrkande 2 delvis.

Reservation 8 (m)

6. 4 kap. 26 § barnavårdslagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So42

yrkande 4.

Reservation 9 (m)

7. Familjerådslag

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So507 yrkande 7 delvis och

2002/03:Sf380 yrkande 10.

Reservation 10 (kd)

8. Skyldighet att uppvisa utdrag

ur belastningsregistret

Riksdagen avslår motion

2002/03:So391.

9. Forskning om barn i utsatta

situationer

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 5 och

2002/03:So360 yrkande 2.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (kd)

10. Regeringsuppdrag till

Brottsförebyggande rådet

Riksdagen avslår motion 2002/03:So42

yrkande 6.

Reservation 13 (m)

11. Samverkan

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) såvitt avser 5 kap. 1 a §, med

den ändringen att efter orden "lag och"

införs "av",

2. lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) såvitt avser 2

f § första stycket, med den ändringen att

efter orden "område och" införs "av",

3. lag om ändring i skollagen (1985:1100)

såvitt avser 1 kap. 2 a § första stycket, med

den ändringen att efter ordet "följer" införs

"av", samt

4. lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område såvitt avser 2 kap. 1 a §, med den

ändringen att efter orden "lag och" införs

"av".

Riksdagen avslår motion 2002/03:So511

yrkande 1.

12. Sekretess vid samverkan

Riksdagen avslår motion 2002/03:So511

yrkande 3.

Reservation 14 (fp)

13. Familjevåldsenheter

Riksdagen avslår motion 2002/03:So42

yrkande 7.

Reservation 15 (m)

14. Familjecentraler

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So304 och 2002/03:So397 yrkan-

dena 1 och 2.

Reservation 16 (kd)

15. En utvidgning av

anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) såvitt avser 14 kap. 1 §, med

den ändringen i andra stycket att efter

orden "annan yrkesmässigt bedriven"

införs "enskild".

16. Hänvisningar till

anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt,

2. lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna

m.fl.,

3. lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) såvitt avser 2

f § andra stycket,

4. lag om ändring i polislagen (1984:387),

5. lag om ändring i tandvårdslagen

(1985:125),

6. lag om ändring i skollagen (1985:1100)

såvitt avser 1 kap. 2 a § andra stycket,

7. lag om ändring i lagen (1991:1137) om

rättspsykiatrisk undersökning samt

8. lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område såvitt avser 2 kap. 2 §.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So42

yrkande 8 och 2002/03: So442 yrkande 10.

Reservation 17 (m)

17. Åtgärder för att öka

benägenheten att anmäla till

socialtjänsten

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 9, 2002/03:So43

yrkande 2 och 2002/03:So44 yrkande 1.

Reservation 18 (m, fp, kd)

18. Dödsfallsutredningar m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So42

yrkande 10.

Reservation 19 (m)

19. Förslaget till ny

straffskärpningsgrund

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i brottsbalken såvitt avser

29 kap. 2 § samt godkänner vad

justitieutskottet anfört om bestämmelsens

räckvidd.

20. Särreglering av

barnmisshandel m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 11 och 2002/03:

So45 yrkandena 1 och 2.

Reservation 20 (m)

Reservation 21 (c)

21. Begreppet närstående

person

Riksdagen avslår motion 2002/03:So45

yrkande 3.

Reservation 22 (c)

22. En utvärdering av den nya

straffskärpningsgrunden

Riksdagen avslår motion 2002/03:So44

yrkandena 2 och 3.

Reservation 23 (kd)

23. Överflyttning av vårdnaden av

barn till familjehemsföräldrar

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga

såvitt avser 13 §, med den ändringen i

fjärde stycket att orden "ett barn" ersätts av

"den unge", samt

2. lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) såvitt avser 6 kap. 8 §.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So43

yrkande 4 delvis och 2002/03:So44 yrkan-

de 4.

Reservation 24 (m, kd)

Reservation 25 (fp)

24. Social barn- och

ungdomsvård

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 13, 2002/03:So240

yrkandena 1-3, 2002/03:So263,

2002/03:So473 yrkandena 1-3, 2002/03:

So507 yrkande 7 delvis, 2002/03:So511

yrkande 5, 2002/03:Ju366 yrkande 6 och

2002/03:L317 yrkande 1.

Reservation 26 (m)

Reservation 27 (fp)

Reservation 28 (kd)

25. En särskild statlig

tillsynsmyndighet

Riksdagen avslår motion 2002/03:So42

yrkande 3.

Reservation 29 (m)

26. En förbättrad

socionomutbildning

Riksdagen avslår motion 2002/03:So43

yrkande 1.

27. Legitimation för socionomer

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 14, 2002/03:So270

och 2002/03:So350 yrkande 2.

Reservation 30 (m, mp)

28. Underrättelse enligt 11 kap. 2 §

sista stycket socialtjänstlagen

(2001:453)

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So43 yrkande 4 delvis, 2002/03:

So511 yrkande 2, 2002/03:Ju234 yrkande

12, 2002/03:Ju279 yrkande 1,

2002/03:Sf226 yrkande 15 och

2002/03:Ub557 yrkande 5.

Reservation 31 (m, fp)

29. Skyldighet för socialnämnden

att polisanmäla övergrepp mot barn

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So360 yrkande 1 och 2002/03:

Ju361 yrkande 3.

Reservation 32 (kd)

30. Målsägande

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 12 och 2002/03:

So43 yrkande 3.

Reservation 33 (m, fp, kd, c)

31. Barn i brottmålsprocessen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So42

yrkande 17.

Reservation 34 (m)

32. Uppföljning av lagen

(1999:997) om särskild företrädare för

barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:So42

yrkande 16.

Reservation 35 (m)

33. Husrannsakan i vissa fall

Riksdagen avslår motion 2002/03:So42

yrkande 15.

Reservation 36 (m)

34. Behandling av intagna under

straffverkställigheten

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 18 och 2002/03:

So44 yrkande 8.

Reservation 37 (m, kd)

35. Barn i asylprocessen

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So43 yrkande 5 och 2002/03:

So44 yrkandena 5 och 6.

Reservation 38 (fp)

Reservation 39 (kd)

36. Mottagandet av

flyktingbarn

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:

So42 yrkande 2 delvis, 2002/03: So43

yrkande 6 och 2002/03:So44 yrkande 7.

Reservation 40 (m)

Reservation 41 (fp)

Reservation 42 (kd)

37. Ekonomiska konsekvenser

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 19 och 2002/03:

So44 yrkande 9.

Reservation 43 (m, kd)

38. Ingressen till förslaget till lag

om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av

unga

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga

såvitt avser ingressen, med den ändringen

att ordet "40," utgår.

39. 1 § förslaget till lag om ändring

i lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga

såvitt avser 1 §, med den ändringen i fjärde

stycket att ordet "andra" förs in före

"åtgärder".

40. 15, 35 och 41 §§ lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser

om vård av unga

Riksdagen antar det av utskottet i bilaga

4 framlagda förslaget till lag om ändring i

lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga.

41. 16 kap. 4 § förslaget till lag om

ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) såvitt avser 16 kap. 4 §, med

den ändringen att paragrafens nuvarande

andra och tredje stycken kvarstår

oförändrade.

42. Ingressen till förslaget till lag

om ändring i lagen (1988:870) om vård

av missbrukare i vissa fall

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1988:870) om vård

av missbrukare i vissa fall såvitt avser

ingressen, med den ändringen att orden

"vård av" förs in före "missbrukare".

43. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga i

den mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan,

2. lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) i den mån lagförslaget inte

omfattas av vad utskottet föreslagit ovan,

3. lag om ändring i brottsbalken i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan,

4. lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) i den mån lagför-

slaget inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan,

5. lag om ändring i skollagen (1985:1100) i

den mån lagförslaget inte omfattas av vad

utskottet föreslagit ovan,

6. lag om ändring i lagen (1988:870) om

vård av missbrukare i vissa fall i den mån

lagförslaget inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan,

7. lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område i den mån lagförslaget inte

omfattas av vad utskottet föreslagit ovan,

8. lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar samt

9. lag om ändring i lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård.

Stockholm den 15 maj 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Ingrid Burman (v), Kristina Zakrisson (s),

Margareta Israelsson (s), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Conny Öhman (s), Carl-Axel

Johansson (m), Marina Pettersson (s), Gabriel

Romanus (fp), Christer Engelhardt (s), Elina

Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Martin

Nilsson (s), Jan Emanuel Johansson (s),

Magdalena Andersson (m), Ulrik Lindgren

(kd), Annika Qarlsson (c) och Marita Aronson

(fp).

2002/03

SoU15

Redogörelse för ärendet

Ärendets beredning

Socialutskottet har berett justitieutskottet

tillfälle att yttra sig över propositionen jämte

motioner.

Justitieutskottet begränsar sitt yttrande till

att avse straffrättsliga och processrättsliga

frågor samt frågor med anknytning till

kriminalvården och andra myndigheter inom

utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Yttrandet

(2002/03:JuU1y) återfinns i bilaga 3.

I ärendet föreligger även en kortfattad

promemoria från riksdagens utredningstjänst

rörande de ekonomiska konsekvenserna till

följd av propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett antal

lagstiftningsåtgärder i syfte att stärka skyddet

för barn i utsatta situationer.

Anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 §

socialtjänstlagen (2001:453) föreslås utvidgas

till att även omfatta myndigheter inom

kriminalvården och rättspsykiatriska

avdelningar inom Rättsmedicinalverket samt

anställda inom dessa myndigheter. I syfte att

öka kunskaperna om anmälningsskyldigheten

och skapa ökad uppmärksamhet kring denna

föreslås hänvisningar till anmäl-

ningsskyldigheten i de lagar som reglerar

verksamheter som regelbundet kommer i

kontakt med barn.

Regeringen anser att det i berörda lagar

skall införas bestämmelser om att

socialtjänsten, hälso- och sjukvården,

förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen

skall samverka med bl.a. samhällsorgan och

organisationer kring barn och ungdomar som

far illa eller riskerar att fara illa.

I syfte att skapa förutsättningar för ett

optimalt beslutsunderlag i ärenden där den

eller de som berörs av beslutet inte längre

vistas i kommunen, föreslås en lagstadgad

skyldighet för den nya vistelsekommunen att

på begäran bistå i utredningar som gäller barn

eller missbrukare. Vidare föreslås att det

under vissa förutsättningar skall bli möjligt att

flytta över ett ärende från en socialnämnd till

en annan utan samtycke av den senare.

I lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga (LVU) fö-

reslås ett antal ändringar i syfte att stärka

barnperspektivet i lagen. Bland annat föreslås

att vad som är bäst för den unge skall vara

avgörande vid alla beslut enligt lagen, att den

unges inställning skall klarläggas samt att

hänsyn skall tas till den unges vilja med

beaktande av hans eller hennes ålder och

mognad. Det tydliggörs att såväl fysisk som

psykisk misshandel kan utgöra risk för att

barnets hälsa och utveckling skadas. Nya

bestämmelser föreslås i socialtjänstlagen och

LVU med innebörden att när ett barn varit

placerat i samma familjehem i tre år skall

socialnämnden överväga om det finns skäl att

ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt

6 kap. 8 § föräldrabalken.

I såväl LVU som i lagen (1988:870) om

vård av missbrukare (LVM) och lagen

(1998:603) om verkställighet av sluten

ungdomsvård (LSU) föreslås bestämmelser

som gör det möjligt att vårda en intagen under

förhållanden som innebär att han eller hon

inte fritt får umgås med andra intagna.

Regeringen föreslår vidare att det införs en

särskild straffskärpningsgrund i brottsbalken

för sådana fall där brottet varit ägnat att skada

tryggheten och tilliten hos ett barn i dess

förhållande till en närstående person. Vidare

föreslås att bl.a. vållande till kroppsskada

eller sjukdom som inte är grovt brott läggs

under allmänt åtal om brottet har riktat sig

mot någon som är under arton år och åtal är

påkallat ur allmän synpunkt.

Till grund för förslagen i propositionen ligger

bl.a. slutbetänkandet från Kommittén mot

barnmisshandel, Barnmisshandel - Att

förebygga och åtgärda (SOU 2001:72), samt

LVU-utredningens betänkande

Omhändertagen - Samhällets ansvar för

utsatta barn och unga (SOU 2000:77).

Utskottets överväganden

Att förebygga och åtgärda när barn far illa

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att

uppmärksamma och stödja barn i olika

utsatta situationer. Utskottet anser

motionerna i huvudsak tillgodosedda mot

bakgrund av vad som anförs i propositionen

och med hänsyn till övriga åtgärder som

pågår eller planeras på området. Riksdagen

bör vidare avslå en motion om att återinföra

en viss paragraf i barnavårdslagen, två

motioner om familjerådslag samt en motion

om att utvidga skyldigheten att lämna utdrag

ur belastningsregistret.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd), 3 (c),

4 (kd, c, mp), 5 (fp), 6 (v), 7 (m), 8 (m), 9

(m) och 10 (kd).

Propositionen

I propositionen anförs att det finns barn i

Sverige som av olika skäl lever i en utsatt

situation och därför har behov av skydd och

stöd från samhället. Barn i utsatta situationer

utgör enligt propositionen inte någon

homogen grupp. Utsattheten kan bestå av en

mängd faktorer på samhälls-, grupp- och

individnivå. Det är dock allvaret i det enskilda

barnets problem som skall vara avgörande för

hur samhällets insatser prioriteras och inte

vilken problemgrupp barnet anses tillhöra.

Det handlar således om att uppmärksamma

det enskilda barnet.

Regeringen konstaterar att synen på vad

som gör att barn far illa har förändrats i takt

med att samhällets syn på barn har förändrats.

I dag är mänskliga rättigheter och

demokratiska värderingar fundamentala

principer när det görs bedömningar av barns

och ungas villkor. Barn är bärare av

rättigheter och skall respekteras, anförs det.

Enligt regeringen är det ur ett barnperspektiv

synnerligen angeläget med ett enhetligt

språkbruk bland berörda aktörer när det gäller

utsatta barn. Regeringen understryker vikten

av att det råder en samsyn rörande situationer

och förhållanden som påverkar barns och

ungas livsvillkor negativt. För att uppnå en

sådan samsyn bör den beskrivning som

Kommittén mot barnmisshandel gjort av

dylika situationer användas. Denna

beskrivning kan enligt regeringen tjäna som

ett hjälpmedel för yrkesgrupper som arbetar

med barn och för vuxna som i andra

sammanhang möter barn. Den kan exempelvis

ge vägledning när man bör ingripa för ett

barns skydd. Genom att exemplifiera olika

situationer när ett barn far eller riskerar att

fara illa underlättas även samverkan mellan

olika berörda aktörer. Situationer när ett barn

riskerar att fara illa kan vara t.ex. när barnet

utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella

övergrepp eller kränkningar eller när barnets

grundläggande fysiska och psykiska behov

försummas.

Enligt regeringen är insatser för att förebygga

och upptäcka att barn far illa av central

betydelse i arbetet med att stärka skyddet för

barn i utsatta situationer. Det förebyggande

arbetet bör därför ges hög prioritet.

Studier som utförts visar på en komplex

bakgrundsbild när barn far illa. Till

bakgrundsfaktorerna hör sådant som allmänna

attityder till aga och barns rätt, familjens

sociala och ekonomiska utsatthet, föräldrars

och barns personlighetsdrag, sjukdomar och

funktionshinder. Arbetet med att förebygga

att barn far illa kräver således en bred ansats.

Ett brett angreppssätt, med kraftfulla

generella familjepolitiska insatser i grunden,

är enligt propositionen sannolikt en av de

viktigaste bakomliggande faktorerna till att

svenska barn redan i dag hör till de i världen

som minst utsätts för fysiska övergrepp. Det

finns således, enligt regeringens uppfattning,

all anledning att fortsätta att utveckla den

generella välfärdspolitiken kompletterat med

vissa riktade insatser.

Regeringen konstaterar att det finns ett

samband mellan barns utsatthet,

familjeekonomi och socialpolitiska insatser. I

propositionen anförs att det i dag sker ökade

satsningar inom skola, vård och omsorg.

Genom att därigenom kunna höja kvaliteten

på dessa verksamheter minskar på sikt trycket

på de behandlande verksamheterna och sänks

sannolikt de totala kostnaderna för vård och

behandling av barn och unga. Regeringen

påpekar bl.a. att ett särskilt statsbidrag riktat

till skolsektorn har inrättats för att öka

personaltätheten i skola och fritidshem. Enligt

propositionen avser regeringen vidare att bl.a.

förlänga föräldraförsäkringen med ytterligare

två månader, höja barnbidraget och införa ett

flerbarnstillägg redan från andra barnet,

genomföra en riktad satsning för att fler skall

anställas i förskolan samt förbättra situationen

för de barn som lever i en utsatt ekonomisk

situation.

Även samhälleliga normer och värderingar

påverkar barns utsatthet. Genom införandet av

agaförbudet har Sverige skapat en tydlig norm

mot våld riktat mot barn. Det pågår ett alltmer

aktivt arbete för att minska våldet inom

familjen, där såväl socialtjänsten och polisen

som frivilliga organisationer, som t.ex.

barnrättsorganisationer och kvinnojourer, gör

värdefulla insatser. Det arbete som bedrivs av

brukar- och frivilligorganisationer i syfte att

utveckla och ge stöd till barn i olika

riskgrupper utgör enligt regeringen ett

betydelsefullt komplement till samhällets

insatser. Vidare har arbetet med att sprida

information och kunskap om FN:s konvention

om barnets rättigheter, barnkonventionen,

bidragit väsentligt till att barn och ungdomar i

skolåldern i dag vet att det är en rättighet att

inte bli slagen eller utnyttjad.

I propositionen anförs att barn är allas ansvar.

När det gäller föräldrarnas ansvar redogörs för

de grundläggande reglerna i 6 kap. 1 och 2 §§

föräldrabalken. Barn har rätt till omvårdnad,

trygghet och en god fostran. Vidare skall barn

behandlas med aktning för sin person och

egenart och får inte utsättas för kroppslig

bestraffning eller annan kränkande

behandling. Den som har vårdnaden om ett

barn, oftast föräldrarna, har ett ansvar för

barnets personliga förhållanden och skall se

till att barnets behov av omvårdnad m.m. blir

tillgodosedda. Vårdnadshavare ansvarar även

för att barnet får den tillsyn som behövs med

hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga

omständigheter och skall bevaka att barnet får

tillfredsställande försörjning och utbildning.

För att förhindra att barnet orsakar skada för

någon annan skall vårdnadshavaren se till att

barnet står under uppsikt eller att andra lämp-

liga åtgärder vidtas.

Enligt regeringen är det viktigt att

uppmärksamma det som slås fast i barn-

konventionen om att familjen måste ges

bistånd och skydd. Ansvaret för det ligger på

samhället. Utifrån barnets perspektiv skall

därför familjen få det bistånd och det skydd

den behöver för att kunna ge barnet kärlek

och en god uppfostran. De flesta barn som

behöver socialtjänstens insatser kommer från

familjer som har det svårt både socialt och

ekonomiskt, så svårt, att det ibland hindrar

föräldrarna att ge barnen kärlek och god

uppfostran, anförs det.

Regeringen understryker betydelsen av hälso-

och sjukvårdens, förskoleverksamhetens,

skolans och skolbarnsomsorgens insatser för

att på en generell nivå förebygga att barn far

illa. Att insatserna är av god kvalitet och

utförs av personal med god kompetens kan

inte nog betonas. Förebyggande arbete inom

samtliga berörda verksamheter är viktigt såväl

ur ett mänskligt som ur ett ekonomiskt

perspektiv. Sådant arbete bör enligt

regeringen således ges hög prioritet.

I propositionen redogörs för de olika

verksamhetsområden inom hälso- och

sjukvården som kommer i kontakt med barn i

utsatta situationer, exempelvis

barnhälsovården och skolhälsovården som

kan följa i stort sett alla barn under lång tid.

Även den föräldrastödjande verksamheten vid

mödra- och barnavårdscentralerna nämns som

betydelsefull när det gäller att förebygga att

barn far illa. Vuxenpsykiatrin och

missbrukarvården nämns som exempel på

verksamheter inom hälso- och sjukvården

som inte träffar barn över huvud taget men

som ändå kan ha anledning att vara särskilt

uppmärksamma på barns förhållanden. Enligt

regeringen måste det alltid finnas en

medvetenhet om hur den vuxnes förhållanden,

exempelvis den vuxnes psykiska ohälsa, kan

påverka barnets situation och möjligheter att

få sina behov tillgodosedda. Regeringen

framhåller att det kan vara livsavgörande för

ett barn att personalen i de olika

verksamheterna inom hälso- och sjukvården

uppmärksammar barn som far illa eller

riskerar att fara illa. Personalen måste därför

ha en beredskap och rutiner för att göra en

anmälan till socialtjänsten. Regeringen erinrar

om förslagen i propositionen för bättre

samverkan och för att göra

anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 §

socialtjänstlagen mer känd i olika

verksamheter som möter barn som far illa.

Regeringen betonar vidare vikten av att det

finns en barnkompetens inom hälso- och

sjukvården. Med detta avses att personalen

har en kunskap om barn och barns behov,

barns sätt att uttrycka sig och en förmåga att

kunna lyssna till barn. I syfte att stärka

barnkompetensen inom hälso- och sjukvården

har Socialstyrelsen haft regeringens uppdrag

att föreslå åtgärder för att stärka

barnkompetensen inom hälso- och sjuk-

vården. Socialstyrelsens rapport, som

lämnades till regeringen i oktober 2001 (dnr

S2001/9763/ST), är föremål för beredning

inom Regeringskansliet. I det sammanhanget

kommer regeringen också att överväga

ytterligare förändringar i hälso- och sjuk-

vårdslagstiftningen för att tydliggöra att även

dessa verksamheter skall ha ett barnper-

spektiv.

När det gäller förskoleverksamheten, skolan

och skolbarnsomsorgen betonas i

propositionen att dessa verksamheter är

naturliga delar av barnets vardag och att det

framför allt är här som barn som far illa eller

riskerar att fara illa bör bli upptäckta.

Förskoleverksamheten, skolan och

skolbarnsomsorgen måste enligt regeringens

uppfattning förfoga över all nödvändig

kunskap för att upptäcka, stödja och hjälpa

barn som far illa eller riskerar att fara illa.

Personalen bör ha kompetens för att kunna

avgöra när barn behöver annat professionellt

stöd än det som den egna verksamheten kan

ge. Regeringen betonar vikten av

kompetensutveckling av personalen och av

vägledande rutiner i arbetet med barn som far

illa.

I propositionen understryks sambandet

mellan väl fungerande skolor och elevernas

välbefinnande. En skola med ett gott klimat

kan till viss del kompensera för utsatthet i

närmiljön. Det är också angeläget att det finns

elevvårds- och skolhälsovårdspersonal i

tillräcklig omfattning så att de blir tillgängliga

för både elever och lärare. Regeringen nämner

bl.a. att riksdagen nyligen har antagit

regeringens proposition Hälsa, lärande och

trygghet (prop. 2001/02:14). Utgångspunkten

är att lärande och hälsa påverkas av samma

generella faktorer. Enligt propositionen har all

personal i skolan ett ansvar att utifrån vars

och ens funktion och kompetens delta i

arbetet med att skapa en skola för hälsa,

lärande och trygghet. I det individuellt

inriktade arbetet bör elevhälsan ha ett särskilt

ansvar för att undanröja hinder för varje

enskild elevs lärande och utveckling. De mer

generellt inriktade uppgifterna handlar om

frågor som elevernas arbetsmiljö, arbetet mot

mobbning och kränkande behandling,

undervisning om droger och övrig

livsstilsrelaterad ohälsa, jämställdhet samt

sex- och samlevnadsundervisning.

Regeringen anför att en översyn av

arbetsmiljölagen (1977:1160) ur ett

elevperspektiv kommer att genomföras, bl.a. i

syfte att förtydliga elevernas inflytande över

arbetsmiljön i skolan. Vidare har Skolverket

fått ett uppdrag att genomföra de synsätt som

redovisas i propositionen Hälsa, lärande och

trygghet.

Regeringen anger socialtjänsten som

samhällets yttersta skyddsnät. I propositionen

betonas vikten av att personalen har god

kompetens samt att arbetet är kunskapsbaserat

och insatserna av god kvalitet. Det påpekas att

Socialstyrelsen bl.a. har tagit fram ett

kunskapsmaterial till stöd för socialtjänstens

handläggning av ärenden som rör sexuella

övergrepp. Socialstyrelsen har också

regeringens uppdrag att genomföra ett

nationellt program till stöd för kunskapsutveck-

lingen inom socialtjänsten.

Till skillnad från andra huvudmän kan

socialtjänsten aldrig ange resursbrist som skäl

till att låta bli att agera. Enligt propositionen

har kommunen att se till att socialtjänsten har

tillräckliga resurser för att leva upp till lagstift-

ningens intentioner och krav. Kunskap och

engagemang bör finnas inte bara hos

tjänstemännen utan även hos de förtro-

endevalda som har till uppgift att fatta beslut

om såväl inriktning och omfattning av det

barnavårdande arbetet som beslut i enskilda

barnavårdsärenden.

Frågor om barn som kommer till Sverige

genom människohandel är enligt

propositionen föremål för behandling i en

arbetsgrupp inom Socialdepartementet som

har till uppgift att kartlägga kunskaper om

barn som utsätts för sexuell exploatering i

Sverige (S 2002:B). Arbetsgruppen skall

redovisa sitt uppdrag den 31 maj 2004.

Under senare år har flickor och unga

kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld

eller hot om våld uppmärksammats särskilt.

Regeringen har givit olika myndigheter

uppdrag på området. Bland annat har läns-

styrelserna i de tre storstadslänen kartlagt

behovet av akut skyddat boende. Enligt

propositionen följer regeringen nära

utvecklingen på området och avser att åter-

komma med initiativ som exempelvis kan

underlätta inrättandet av skyddat boende.

När det gäller barn i familjer med knappa

ekonomiska resurser har forskning visat att ju

sämre familjeekonomin är, desto större är

barnets utsatthet. Detta samband talar enligt

regeringen för att det är särskilt viktigt att

följa barns levnadsförhållanden och

uppväxtvillkor. Inom Regeringskansliet har

det påbörjats ett arbete när det gäller

kunskaper om barn som lever i familjer med

knappa ekonomiska resurser. Inriktningen på

det arbetet är att skaffa kunskaper om hur

ekonomiska faktorer påverkar barn ur olika

aspekter, bl.a. avseende insatser från den

sociala barn- och ungdomsvården.

Motioner

I motion A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

yrkas att riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag om stärkt skydd för

barn som är offer för psykisk och fysisk

misshandel eller sexualbrott (yrkande 5).

Förebyggande och andra insatser för utsatta

barn i allmänhet berörs i följande motioner.

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om att

ansvaret för barn ytterst vilar på föräldrarna

(yrkande 1). För att kunna komma till rätta

med barns utsatthet måste man börja med den

familjesituation barnen lever i. Trygghet för

barnen skapas inom familjen men påverkas

mycket starkt av hur samhället prioriterar

familjen och föräldraansvaret. Enligt

motionärerna saknar propositionen helt såväl

analys av som förslag till hur samhället kan

stödja och underlätta föräldrars åtaganden. I

motionen yrkas vidare att riksdagen beslutar

att införa den tidigare 26 § barnavårdslagen i

socialtjänstlagen (yrkande 4). Genom den

tidigare gällande bestämmelsen kunde sociala

myndigheter i samverkan med familjen och

på ett tidigt stadium inrikta sitt arbete på att

hjälpa och stötta. Åtgärder vidtogs sedan

stegvis i samråd med familjen och först som

en sista utväg kunde övervakning och

omhändertagande bli aktuellt. Motionärerna

menar att socialtjänstens åtgärder i dag ofta

kommer överraskande och inte sällan för sent.

I motion So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av

riktade insatser för att förebygga att barn och

ungdomar far illa (yrkande 4). Motionärerna

anser att generella insatser bör vara grunden

för samhällets stöd till utsatta barn men att

även riktade insatser av olika slag är

nödvändiga. I motionen yrkas vidare att

riksdagen begär att regeringen redovisar hur

bl.a. familjerådslag fungerat (yrkande 7

delvis). Motionärerna anser att ett mer

nätverksinriktat arbetssätt kan hjälpa många

barn. Motionärerna begär även ett

tillkännagivande om behovet av analys och

förslag på insatser för barn i riskzon (yrkande

8). Enligt motionärerna är det orsakerna till

barns ohälsa och utsatthet som vuxenvärlden

måste ta ansvar för och inte i första hand

symtomen.

I motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag till hur familjer som

så önskar skall få rätt till familjerådslag eller

annan liknande arbetsmodell (yrkande 10).

I motion So328 av Ingemar Vänerlöv (kd)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att

åtgärder sätts in tidigt för att komma till rätta

med minderårigas brottslighet. Det är i första

hand vårdnadshavarna som skall vaka över att

deras barn inte hamnar på brottets bana, men

om det inte fungerar måste samhället gripa in,

anförs det.

I motion So223 av Gunilla Tjernberg (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av att

personal som arbetar inom förskola och skola

får den utbildning som krävs för att tidigt se

och kunna tolka barns situation.

I motion So250 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om ungdomars

utsatthet (yrkande 3). Enligt motionärerna har

samhället ett stort ansvar för att hjälpa och

skydda utsatta barn samt i görligaste mån

stärka deras befintliga uppväxtmiljöer.

Motionärerna vill ha ett samhälle som litar på

familjerna samtidigt som det skall finnas ett

starkt yttre stöd vid kriser. Många barn och

ungdomar lever i dag i en tillvaro där allt

högre krav från samhälle, skola, kamrater och

föräldrar skapar problem. Otrygga uppväxtför-

hållanden bidrar ytterligare till problematiken.

Motionärerna tar upp problem som stress,

depressioner, mobbning och utseendefixering.

I motion So391 av Elisebeht Markström m.fl.

(s) begärs ett tillkännagivande om lagstadgad

skyldighet att visa utdrag ur

belastningsregistret för den som yrkesmässigt

jobbar med barn och unga. Motionärerna

anser att socialtjänstlagen och annan aktuell

lagstiftning bör kompletteras med en liknande

regel som den som gäller för skolan.

Lagändringarna bör medge att även redan

anställd personal på anmodan från

arbetsgivaren har att uppvisa utdrag ur

belastningsregistret.

Några motioner rör bl.a. stöd till

misshandlade och sexuellt utnyttjade barn.

I motion Ju320 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) yrkas att riksdagen beslutar att

andra meningen i 8 a § socialtjänstlagen

(1980:620) (numera 5 kap. 11 §

socialtjänstlagen (2001:453)) skall lyda:

"Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att

kvinnor, barn och ungdomar som är eller har

varit utsatta för våld eller andra övergrepp i

hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för

att förändra sin situation" (yrkande 3).

I motion Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att barn

som utsatts för sexualbrott tillsammans med

vårdnadshavaren under en lång tid skall

erbjudas psykologhjälp och vård (yrkande 5).

Motionärerna begär även ett tillkännagivande

om resurser för verksamheter där utsatta kan

få hjälp att bearbeta sina traumatiska

upplevelser (yrkande 7).

I motion So360 av Annelie Enochson (kd)

begärs ett tillkännagivande om att en nationell

kartläggning bör göras av kommunernas

tillämpning av artiklarna 19 och 34 i FN:s

barnkonvention (yrkande 4). Artiklarna

handlar om samhällets ansvar för att skydda

barn mot sexuella övergrepp, fysiskt och

psykiskt våld, vanvård m.m. Vidare begärs ett

tillkännagivande om att en utredning bör

tillsättas med syfte att beskriva förutsättningar

och möjligheter att ta itu med sexuella

övergrepp (upptäcka, anmäla, möta och stödja

barnet) bland samtliga yrkesgrupper som har

anmälningsplikt vid misstanke om sexuella

övergrepp (yrkande 5). Slutligen begärs ett

tillkännagivande om att barnkonventionens

krav på förebyggande arbete mot sexuella

övergrepp bör implementeras i svensk lag

(yrkande 6).

Flera motioner tar upp frågor om barn till

missbrukare och intagna i kriminal-

vårdsanstalt samt barn med psykiskt sjuka

eller utvecklingsstörda föräldrar.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om en lagändring

om information och stöd till barn med

psykiskt sjuka föräldrar (yrkande 20).

Motionärerna anser att en bestämmelse bör

införas i hälso- och sjukvårdslagen om att

sjukvården skall uppmärksamma barns behov

av information och stöd när föräldrarna har

allvarliga sjukdomstillstånd.

I motion So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att etablera

samarbete över gränserna inom hälso- och

sjukvården och med kommunernas

socialtjänst (yrkande 5). Motionärerna anför

att när det gäller barn till psykiskt sjuka

föräldrar får socialtjänsten ofta del i ansvaret

för dessa barn i ett sent skede när stora

problem redan blivit befästa och svårare att

åtgärda.

I motion So247 av Tuve Skånberg (kd) begärs

ett tillkännagivande om behovet av kraftfulla

insatser för att stödja familjer med

alkoholproblem (yrkande 2).

I motion So450 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

yrkas att riksdagen begär att regeringen

tillsätter en utredning för att se över

situationen för barn till psykiskt

funktionshindrade och utforma förslag till

åtgärder (yrkande 4).

I motion So250 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag om ytterligare åtgärder för att ge

barn till missbrukare, intagna inom

kriminalvården och psykiskt sjuka ett bättre

stöd (yrkande 5). Dessa barn far ofta illa och

det är enligt motionärerna av yttersta vikt att

de sociala myndigheterna på ett tidigt stadium

får kontakt med barnen och erbjuder dem

hjälp. Vuxenpsykiatrimottagningarna bör

regelbundet ta reda på om en patient har barn

under 18 år samt kontakta socialtjänsten om

så är fallet.

I motion So341 av Margareta Andersson och

Lena Ek (c) begärs ett tillkännagivande om ett

uppdrag till Socialstyrelsen att skärpa

tillsynen av den psykia-triska vården

angående barn till psykiskt sjuka (yrkande 1).

Enligt motionärerna brister vuxenpsykiatrin

när det gäller att anmäla till socialtjänsten att

det finns barn i en familj där en förälder är

intagen för psykiatrisk vård. I motionen

begärs även ett tillkännagivande om att satsa

större resurser för barn till föräldrar med

problem (yrkande 2). Enligt motionärerna bör

samhället inom sina ramar för missbrukarvård

och kriminalvård avsätta särskilda resurser för

att stödja de intagnas familjer, särskilt barnen.

I motion So515 av Maria Wetterstrand m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om barn till

sjuka föräldrar (yrkande 4). Motionärerna

anser att barnen behöver få kunskap om sina

föräldrars sjukdom eller missbruk för att

kunna hantera sin livssituation bättre.

Metoder bör utvecklas inom sjukvården för

att kunna hantera barnens behov. Det begärs

även ett tillkännagivande om socialtjänstens

ansvar (yrkande 5). Motionärerna framhåller

socialtjänstens ansvar för att barn och

ungdomar med utvecklingsstörda föräldrar får

det skydd och stöd de behöver.

Barn i ekonomiskt utsatta familjer tas upp i

flera motioner.

I motion So291 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om att regeringen

bör presentera en plan för hur

barnfattigdomen i Sverige skall halveras

under innevarande mandatperiod.

Motionärerna pekar på att flera andra länder

har antagit mål och planer för att reducera

barnfattigdomen.

I motion So339 av Ragnwi Marcelind och

Maria Larsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om kommunala projekt och

utvecklingsinsatser för att stödja

ensamstående föräldrar med anledning av

kommunernas skyldigheter att efterleva

barnkonventionen (yrkande 2).

Ensamföräldrarnas ansträngda ekonomi med

psykisk press och känsla av otillräcklighet

riskerar att påverka barnen, anför

motionärerna.

I motion So399 av Ingrid Burman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att

Barnombudsmannen bör få i uppdrag att

genomföra en fördjupad analys av barnens

fritidssituation (yrkande 4). Motionärerna

anför att barn från fattiga familjer i dag

knappast har råd att delta i kultur- och

musikskolornas verksamhet. Enligt

motionärerna måste kommunerna ta ett utökat

ansvar när det gäller barns och ungdomars

fritid.

I motion So274 av Helena Zakariasén och

Ann-Kristine Johansson (s) begärs ett

tillkännagivande om att ta fram en nationell

strategi för att motverka barns utsatthet.

Motionärerna pekar på att med fattigdom

följer fysisk och psykisk ohälsa. Barnen kan

inte göra samma saker som barn till föräldrar

med normala inkomster kan, t.ex. gå i

musikskolan, följa med till simhallen eller åka

på skolutflykten.

I motion So377 av Kerstin Andersson och

Carina Adolfsson Elgestam (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att, med en

studie som utgångspunkt, utarbeta en strategi

för hur man stöder barn till ensamföräldrar.

I motion So454 av Anita Jönsson och Kerstin

Engle (s) begärs ett tillkännagivande om att

kravet på kommunernas redovisning för hur

man lever upp till barnkonventionen

uppmärksammas (yrkande 1). Vidare begärs

ett tillkännagivande om en översyn av hur

barnperspektivet kan förstärkas vid allt besluts-

fattande i kommuner, landsting och riksdag

samt hos myndigheter (yrkande 2).

Exempelvis måste förskolan och skolan blir

bättre och tydligare med att i vardagen se de

skillnader som finns i barnens hem- och

familjeförhållanden och därefter utforma sin

verksamhet.

Några motioner handlar om barn med

invandrarbakgrund.

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) yrkas att riksdagen begär att

regeringen återkommer med förslag om att

förbättra situationen för barn med

invandrarbakgrund (yrkande 2 delvis).

Motionärerna syftar bl.a. på barn som utsätts

för sexuell exploatering i Sverige och barn

som utsätts för hedersrelaterat våld.

I motion So41 av Maria Hassan (s) begärs ett

tillkännagivande om betydelsen av

utbildningar för invandrarföräldrar. Enligt

motionären krävs det satsningar på utbildning

i frågor om barnkunskap och barnens

rättigheter, svensk familjelagstiftning och

svenska myndigheters arbetssätt.

I motion So232 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en

undersökning i alla kommuner av hur många

flickor som lever under s.k. hedersförtryck.

Barn i slutna samfund berörs i en motion.

I motion So307 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att

uppmärksamma villkoren för barn i slutna

samfund. Enligt motionären kan det vara svårt

för utomstående att upptäcka om ett barn

inom en sluten rörelse far illa.

Tidigare behandling och pågående arbete,

m.m.

I det av riksdagen godkända betänkandet

2001/02:SoU23 med anledning av

regeringens skrivelse 2001/02:166

Barnpolitiken - arbetet med strategin för att

förverkliga FN:s konvention om barnets

rättigheter behandlade utskottet senast

motioner om utsatta barn (s. 56 f.). När det

gällde arbetet för utsatta barn i allmänhet

vidhöll utskottet sin tidigare redovisade

inställning att det är viktigt att dessa barn

tidigt uppmärksammas och erhåller stöd. Det

är nödvändigt att de personalgrupper som

kommer i kontakt med barn har kunskap om

hur man upptäcker barn i riskzon och om

anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen. Utskottet framhöll vidare

åter att en fungerande samverkan mellan de

personalgrupper som kommer i kontakt med

barn som far illa är av största värde. Utskottet

såg positivt på Socialstyrelsens arbete med

kunskapsutveckling inom socialtjänsten.

Utskottet kunde också konstatera att omfat-

tande åtgärder hade vidtagits och fortfarande

pågick på det straffrättsliga området när det

gällde att stärka skyddet för barn och

ungdomar mot olika slags övergrepp.

Utskottet noterade vidare de förslag som

Kommittén mot barnmisshandel lagt samt

hänvisade till den nu aktuella propositionen.

Motionerna avstyrktes (res. v resp. kd).

I betänkandet behandlades även motioner

rörande barnmisshandel, sexuella övergrepp

mot barn samt barn till psykiskt sjuka och

missbrukare m.m. Utskottet hänvisade bl.a.

till den kommande propositionen, till den

nyligen tillsatta arbetsgruppen för frågor om

sexuell exploatering av barn samt till arbetet

inom ramen för den nationella

handlingsplanen för att förebygga alkoholska-

dor. Även dessa motioner avstyrktes (res. v,

kd, fp resp. mp).

Motioner om barnfamiljernas ekonomiska

situation behandlades också. I denna del

anförde utskottet följande (s. 14 f.; res. m, kd

resp. c):

Många barnfamiljer har svårt att få

vardagen att gå ihop ekonomiskt. En-

samföräldrarnas ekonomiska situation och

dess konsekvenser för barnen är en fråga

som enligt skrivelsen blivit alltmer

angelägen för regeringen att belysa. I årets

ekonomiska vårproposition betonar

regeringen att det förutom en

tillväxtfrämjande ekonomisk politik även

krävs en aktiv rättvisepolitik för att minska

klyftorna i samhället. Regeringen påtalar

bl.a. vikten av att minska

marginaleffekterna, vilka är högst bland

ensamhushåll med ett eller flera barn och

med låga inkomster. Familjeutredningens

slutbetänkande, som rör dessa frågor, är

under beredning inom Regeringskansliet.

Utskottet kan vidare konstatera att ett antal

förändringar har gjorts sedan 1999 för att

förbättra barnfamiljernas ekonomiska

situation, bl.a. höjningarna av barnbidraget

och flerbarnstillägget samt införandet av

maxtaxan inom barnomsorgen. När det

gäller barn i familjer som uppbär

ekonomiskt bistånd för sin försörjning kan

utskottet konstatera att regeringen har ställt

upp som mål att halvera antalet

socialbidragstagare mellan åren 1999 och

2004, vilket mål riksdagen ställt sig bakom.

Utgångspunkten i detta arbete är att skapa

trygghet och rättvisa samtidigt som

fattigdomsfällor och marginaleffekter görs

så små som möjligt. Ytterst handlar det om

att alla i arbetsför ålder skall ges

möjligheter till en egen försörjning. Mot

bakgrund av det anförda avstyrker utskottet

motionerna ...

Vidare avstyrktes ett yrkande om att

återinföra 4 kap. 26 § barnavårdslagen i

socialtjänstlagen (s. 39 f.). Utskottet framhöll

åter att de åtgärder som var möjliga att vidta

enligt det nämnda lagrummet hade kommit att

sakna betydelse långt innan barnavårdslagen

upphörde att gälla 1982 samt att de möjlig-

heter till förebyggande åtgärder som LVU ger

får anses tillräckliga (res. m).

Utskottet behandlade även motionsyrkanden

om familjerådslag (s. 40 f.). Utskottet erinrade

om att riksdagen hösten 2000 gjort ett

tillkännagivande i frågan (bet. 2000/01:SoU7,

rskr. 2000/01:135) samt konstaterade att reger-

ingen i skrivelsen gjort sin redovisning på

området. Utskottet delade regeringens

bedömning att det inte är lämpligt att lagstifta

om vissa specifika metoder för det sociala

arbetet men att det är angeläget att

socialtjänsten anpassar sitt arbete tll den

enskilda familjens behov. Utskottet

konstaterade att det står kommunerna fritt att

arbeta med familjerådslag eller andra liknande

modeller som tar de närståendes resurser till

vara. Något nytt tillkännagivande i frågan

ansågs inte erforderligt. Motionerna

avstyrktes.

I 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453)

anges att socialnämnden bör verka för att den

som utsatts för brott och dennes anhöriga får

stöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid

särskilt beakta att kvinnor som är eller har

varit utsatta för våld eller andra övergrepp i

hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för

att förändra sin situation.

Den 1 juli 2002 infördes ett nytt brott i 4 kap.

1 a § brottsbalken benämnt människohandel

för sexuella ändamål. Brottet tar sikte på

sådan gränsöverskridande handel med

människor som syftar till att dessa skall

utsättas för vissa sexualbrott, utnyttjas för

tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat

sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Den som

begår i bestämmelsen reglerade gärningar mot

ett barn skall dömas för brott oberoende av

om något otillbörligt medel i form av t.ex.

olaga tvång eller vilseledande har använts.

Regeringen har nyligen presenterat

propositionen 2002/03:70 Ytterligare

åtgärder för att motverka våld i nära

relationer. I propositionen föreslås ett antal

lagändringar som i första hand syftar till att

motverka våld mellan personer som är eller

har varit närstående. Bland annat föreslås en

ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud

som innebär att ett besöksförbud skall kunna

avse den gemensamma bostaden om det på

grund av särskilda omständigheter finns en

påtaglig risk för att den person förbudet avser

kommer att begå brott mot en

sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. Ett

av skälen för förslaget anges vara behovet av

att skydda de barn som växer upp i familjer

där våld förekommer. Även om inte alla dessa

barn själva utsätts för fysiskt våld så far det

stora flertalet ändå mycket illa, anförs det.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1

september 2003.

I tilläggsbudgeten för år 2003 föreslår

regeringen att 20 miljoner kronor avsätts för

andra halvåret 2003 som ett första steg i en

planerad flerårig satsning på flickor som

riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld

(utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar,

anslag 10:2 Integrationsåtgärder).

Länsstyrelserna i de tre storstadslänen får

disponera 4,5 miljoner kronor vardera för

planering och genomförande av skyddat

boende medan övriga 18 länsstyrelser får 300

000 kr vardera för kartläggning av behovet av

skyddat boende i respektive län. Medlen får

också användas till personalutbildning och

liknande åtgärder. Enligt regeringen är

avsikten att skyddat boende i storstadslänen

skall kunna inrättas strax efter halvårsskiftet

2003.

Enligt uppgift från Justitiedepartementet har

regeringen för avsikt att i september 2003

presentera en proposition om Sveriges

antagande av rambeslut om åtgärder för att

bekämpa sexuell exploatering av barn och

barnpornografi.

I tilläggsbudgeten för år 2001 och i

budgetpropositionen för år 2002 anvisades

sammanlagt 75 miljoner kronor för insatser

för barn till missbrukare och barn i familjer

där våld och övergrepp mellan vuxna

förekommer. Resurserna skall enligt

regeringsbeslut i första hand användas för att

stödja ny eller befintlig verksamhet av

permanent natur. Medlen fördelas av

länsstyrelserna efter ansökan från kommuner.

Socialstyrelsen skall senast den 30 juni 2003

till Socialdepartementet redovisa hur medlen

har använts och vilka effekter som har

erhållits av medlens användning.

Nationella Rådet för Kvinnofrid har

uppmärksammat barn i familjer där det

förekommer misshandel, bl.a. genom att ta

fram en skrift, Se till mig som liten är - när

pappa slår mamma.

Regeringen tillsatte i början av 2002

Arbetsgruppen för kunskap om sexuell

exploatering av barn i Sverige.

Arbetsgruppen har haft i uppgift att göra en

nationell inventering av kunskaper om sexuell

exploatering av barn, se över behovet av

insatser för attitydpåverkan kring kommersiell

sexuell exploatering av barn, identifiera

aktörer och bygga nätverk för utbyte av

kunskap och erfarenheter för samverkan, följa

upp den svenska handlingsplanen mot

kommersiell sexuell exploatering av barn

samt att lämna förslag till framtida åtgärder

för den svenska handlingsplanen.

Den 16 april 2003 beslutade regeringen att

en särskild utredare skall fullfölja det arbete

som har bedrivits i den ovannämnda

arbetsgruppen. Utredaren, som har i stort sett

samma uppdrag som arbetsgruppen hade,

skall redovisa sitt arbete senast den 31 maj

2004.

Inom Regeringskansliet kommer en

arbetsgrupp att tillsättas för att kartlägga de

ekonomiskt utsatta barnen i Sverige.

Arbetsgruppen skall sammanställa och

analysera den kunskap och forskning som

finns på området. Syftet är att belysa de

mekanismer som ligger bakom barnens

ekonomiska utsatthet.

På regeringens uppdrag har Socialstyrelsen

ställt samman skriftlig information som stöd

för socialtjänsten i arbetet med att hjälpa och

skydda flickor som lever under hot och tvång

i familjer med starkt patriarkala värderingar

(meddelandeblad 6/2002).

Socialstyrelsen har 2002 även givit ut skriften

Barn i skuggan av våldet. Där redovisas ett

projekt vid en barn- och ungdomspsykiatrisk

mottagning i Stockholm för barn som

bevittnat familjevåld. Man har där arbetat

fram en metod för gruppbehandling av

förskolebarn vars mammor misshandlats.

Rapporten vänder sig bl.a. till personal inom

socialtjänsten och barn- och

ungdomspsykiatrin och avser att inspirera

andra att pröva liknande insatser.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att

bedriva ett utvecklingsarbete till stöd för

socialtjänsten i dess arbete med

brottsofferfrågor. Bland annat skall barn i

våldsutsatta familjer uppmärksammas.

Uppdraget skall redovisas i samband med

årsredovisningen för år 2004.

Barnombudsmannen föreslår i sin årsrapport

2003, Vem bryr sig?, att regeringen stimulerar

kommunerna att stärka öppna förskolor och

andra verksamheter i syfte att ge stöd till

familjer med utländsk bakgrund. Vidare anser

BO att sfi-utbildningen skall innehålla

kursmoment om barns rättigheter i Sverige

och om barnkonventionen. BO föreslår också

att regeringen särskilt utreder stödet till bl.a.

föräldrar med utländsk bakgrund,

ensamstående föräldrar och föräldrar med

funktionshinder.

När det gäller barn till frihetsberövade

föräldrar föreslår BO att kriminalvården

åläggs en skyldighet att skriva i den intagnes

behandlingsjournal om han eller hon har

vårdnad om barn. BO har även olika förslag

som syftar till att förbättra kontakten mellan

de intagna och deras barn, bl.a. om besökslä-

genheter, gratis telefonsamtal och villkoren

för permission.

I forskningsrapporten Familjerådslag i

Sverige - socialtjänstens fortsatta insatser till

barn och föräldrar (Stockholms FoU-enhet

2002:3) beskrivs samhällets insatser för barn

och unga som varit föremål för

familjerådslag. Barnen följdes under tre år

efter det att familjerådslagen genomförts och

jämfördes med en grupp barn och unga som

varit föremål för traditionella

barnavårdsutredningar. Resultaten visade bl.a.

att familjerådslagsbarnen något oftare än de

andra barnen hade blivit föremål för nya

insatser under de tre uppföljningsåren.

Sammanfattningsvis konstaterades att

familjerådslagen bara infriat delar av de

förväntningar som funnits men att det var för

tidigt att döma ut modellen. Det påpekades

bl.a. att familjerådslagsbarnen i högre

utsträckning hade en allvarligare problematik

redan från start.

Enligt lagen (2000:873) om registerkontroll

av personal inom förskoleverksamhet, skola

och skolbarnsomsorg skall den som erbjuds

en anställning inom nämnda verksamheter

lämna ett högst ett år gammalt utdrag ur

belastningsregistret till arbetsgivaren. Den

som inte lämnar ett sådant utdrag får inte

anställas.

Skolverket har i uppdrag att utvärdera

ovannämnda lag. Uppdraget skall redovisas

till regeringen senast den 2 juni 2003.

Av 21 § förordningen (1999:1134) om

belastningsregister följer att uppgift om brott

som föranlett någon annan påföljd än

penningböter skall lämnas ut om det begärs av

en person som beslutar om anställning av

personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av

utvecklingsstörda eller vård av barn och ung-

dom, i fråga om den som den enskilde avser

att anställa eller anlita som uppdragstagare.

Utredningen om mottagande av och

introduktion för flyktingar (dir. 2001:87) har i

uppdrag att bl.a. överväga hur alla nyanlända

invandrare, genom introduktionen eller på

annat sätt, skall kunna få ökad kunskap om

och förståelse för grundläggande normer i det

svenska samhället och det svenska demokra-

tiska systemet.

Parallellt med den nyssnämnda utredningen

arbetar Utredningen om utbildning i svenska

för invandrare (dir. 2002:105).

Svenskundervisning för invandrare, sfi, skall

förutom språkkunskaper även ge kunskaper

om det svenska samhället, om lag och rätt och

om centrala normer och värderingar. I

utredarens uppdrag ingår bl.a. att pröva hur

skolformen sfi kan förnyas och organiseras

samt att föreslå hur behovet av

samhällsinformation skall tillgodoses.

Båda utredningarna beräknas vara avslutade

senast den 1 september 2003.

Utskottets ställningstagande

I propositionen presenterar regeringen en rad

åtgärder med syfte att stärka skyddet för barn

i utsatta situationer. Bland annat föreslås

lagstiftningsåtgärder som dels utvidgar

anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 §

socialtjänstlagen till att även omfatta bl.a.

kriminalvården, dels skapar ökad uppmärk-

samhet kring anmälningsskyldigheten inom

olika verksamheter som kommer i kontakt

med föräldrar och barn. Andra föreslagna

lagändringar ålägger socialnämnden, hälso-

och sjukvården och skolan att samverka med

samhällsorgan och andra som berörs i frågor

som rör barn och ungdomar som far illa eller

riskerar att fara illa. En särskild

straffskärpningsgrund föreslås i brottsbalken

för sådana fall där brottet varit ägnat att skada

tryggheten och tilliten hos ett barn i dess

förhållande till en närstående person.

Bestämmelsen omfattar även brott som inte

riktats direkt mot ett barn men som förövats i

närvaro av ett närstående barn. Utskottet ser

mycket positivt på dessa förslag som direkt

kommer att stärka skyddet för barn som far

illa eller riskerar att fara illa.

Utskottet kan också konstatera att flera

åtgärder föreslås i syfte att öka kunskaperna

om barn i utsatta situationer, bl.a. genom

forskning, kartläggningar och statistik samt

genom inrättandet av ett nationellt

riskbarncentrum och ett system för

dödsfallsutredningar när barn avlidit på grund

av avsiktligt våld. Dessa förslag ser utskottet

som angelägna att genomföra i det fortsatta

och mer långsiktiga arbetet för att förbättra

situationen för barnen i fråga.

En rad motioner, alla utom en från den

allmänna motionstiden 2002, betonar vikten

av att på olika sätt uppmärksamma och stödja

barn som far illa eller riskerar att fara illa.

Utskottet vidhåller självfallet sin tidigare

redovisade inställning när det gäller arbetet

för utsatta barn, nämligen bl.a. att det är

viktigt att dessa barn tidigt uppmärksammas

samt att de erhåller stöd och hjälp. Såsom

anförs i propositionen är barn allas ansvar.

Föräldrarna, eller andra vårdnadshavare, har

givetvis det primära ansvaret för att barn inte

far illa. Utskottet instämmer därför med

regeringen i att det är viktigt att familjen får

det bistånd och det skydd den behöver för att

kunna ta detta ansvar. I de fall detta inte är

tillräckligt för att tillgodose barnets behov

måste dock samhället träda in. Utskottet delar

regeringens bedömning att insatser för att före-

bygga och upptäcka att barn far illa är av

central betydelse i arbetet med att stärka

skyddet för barn i utsatta situationer samt att

det förebyggande arbetet därför bör ges hög

prioritet. En fortsatt satsning på den generella

välfärdspolitiken, kompletterat med vissa

riktade insatser, bör utgöra grunden för detta

arbete. Enligt regeringen är ett av de mest

grundläggande villkoren för en god

uppväxtmiljö att barn känner sig trygga i sin

familj, i bostadsområdet, i förskolan och i

skolan.

Utskottet delar regeringens bedömning att

hälso- och sjukvården, förskolan, skolan och

skolbarnsomsorgen har mycket viktiga roller i

det förebyggande arbetet. Även

socialtjänstens insatser kan förebygga att barn

i utsatta situationer far fortsatt illa. Liksom

regeringen vill utskottet särskilt betona vikten

av att insatserna är av god kvalitet och utförs

av personal med erforderlig kompetens. Det

är också angeläget att det finns fungerande

rutiner i arbetet med barn i riskzon, bl.a. när

det gäller att göra anmälan till socialtjänsten.

Sammantaget finner utskottet att vad som

anförs i propositionen innebär förbättrade

möjligheter dels att förebygga att barn far illa,

dels att upptäcka och vidta adekvata åtgärder

för barn i utsatta situationer. Utskottet kan kon-

statera att det även i övrigt pågår ett aktivt

arbete i syfte att stärka skyddet för dessa barn,

bl.a. när det gäller att minska våld inom

familjen. Enligt utskottets mening får

motionerna So42 (m) yrkande 1, So223 (kd),

So250 (c) yrkande 3, So307 (s), So328 (kd),

So360 (kd) yrkandena 4-6, So507 (kd)

yrkandena 4 och 8, Ju320 (m) yrkande 3,

Ju361 (kd) yrkandena 5 och 7 samt A323 (v)

yrkande 5 därmed anses i huvudsak

tillgodosedda. Utskottet återkommer nedan

till konkreta lagförslag på olika områden.

I flera motioner berörs barn till missbrukare,

barn till psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda

föräldrar och barn till intagna i

kriminalvårdsanstalt. I propositionen anförs

att personal inom exempelvis vuxenpsykiatrin

och missbrukarvården bör vara

uppmärksamma på om den vuxnes

förhållanden kan påverka barnets situation

och möjligheter att få sina behov

tillgodosedda. Vikten av att det finns en

beredskap och rutiner för att göra en anmälan

till socialtjänsten framhålls också. I

propositionen aviserar regeringen att den

kommer att överväga ytterligare förändringar

i hälso- och sjukvårdslagstiftningen för att

tydliggöra behovet av ett barnperspektiv inom

verksamheterna. Utskottet vill även hänvisa

till det arbete för att stödja barn i familjer där

missbruk och våld förekommer som

genomförts inom ramen för den nationella

handlingsplanen för att förebygga

alkoholskador. Mot bakgrund av det anförda

får motionerna So247 (kd) yrkande 2, So250

(c) yrkande 5, So341 (c) yrkandena 1 och 2,

So450 (v) yrkande 4, So507 (kd) yrkande 5,

So509 (kd) yrkande 20 och So515 (mp)

yrkandena 4 och 5 anses i huvudsak

tillgodosedda. Utskottet återkommer till

regeringens lagförslag om dels ökad

samverkan mellan olika verksamheter, dels

anmälningsskyldigheten till socialtjänsten,

bl.a. att den även skall avse kriminalvården.

Forskning har visat att det föreligger ett

samband mellan barns utsatthet och familjens

ekonomiska situation. Utskottet kan

inledningsvis konstatera att barnbidragen och

flerbarnstilläggen har höjts under senare år.

Även införandet av maxtaxan i

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg har

medfört positiva effekter för barnfamiljernas

ekonomi. Utskottet delar regeringens

bedömning att det är viktigt att följa barns

levnadsförhållanden och uppväxtvillkor och

ser därför positivt på att en arbetsgrupp bl.a.

skall sammanställa och analysera den kunskap

och forskning som finns på området. Syftet

med kartläggningen av de ekonomiskt utsatta

barnen i Sverige är ytterst att ta fram underlag

för vidare överväganden kring hur dessa barns

situation skall kunna förbättras. Barn i

familjer med knappa ekonomiska resurser har

även berörts i flera andra sammanhang, bl.a.

av utredningarna Kommittén Välfärdsbokslut

(SOU 2001:79) och Familjeutredningen (SOU

2001:24). I avvaktan på resultatet av

pågående arbete på området avstyrker

utskottet motionerna So274 (s), So291 (fp),

So339 (kd) yrkande 2, So377 (s), So399 (v)

yrkande 4 och So454 (s) yrkandena 1 och 2.

När det gäller flickor och unga kvinnor som

utsätts för hedersrelaterat våld eller hot om

våld kan utskottet konstatera att denna grupp

har uppmärksammats särskilt under senare år.

Regeringen har givit olika myndigheter

uppdrag på området. Bland annat har

Socialstyrelsen ställt samman skriftlig informa-

tion som skall ge stöd i socialtjänstens arbete

med dessa flickor. Regeringen har i

tilläggsbudgeten för innevarande år

(utgiftsområde 8) föreslagit att sammanlagt 20

miljoner kronor skall avsättas som ett första

steg i en planerad flerårig satsning på flickor

som riskerar att utsättas för hedersrelaterat

våld. Det bör också påpekas att två parallella

utredningar för närvarande ser över hur

behovet av information till invandrare om

bl.a. grundläggande normer i det svenska

samhället skall tillgodoses. Utskottet

förutsätter att regeringen noga följer

utvecklingen på området även utan något

initiativ från riksdagens sida. Motionerna

So41 (s), So42 (m) yrkande 2 delvis och

So232 (s) får anses i huvudsak tillgodosedda.

Beträffande barn som utsätts för sexuell

exploatering i Sverige kommer en nyligen

förordnad utredare att fullfölja det arbete som

hittills har bedrivits av den särskilda

arbetsgruppen på området. Utskottet vill

erinra om att ett särskilt människohandelsbrott

nyligen har införts i brottsbalken. Vidare har

regeringen för avsikt att inom en snar framtid

överlämna en proposition till riksdagen om

Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder

för att bekämpa sexuell exploatering av barn

och barnpornografi. Även motion So42 (m)

yrkande 2 delvis får därmed anses i huvudsak

tillgodosedd.

Utskottet har inte ändrat inställning när det

gäller begäran i motion So42 (m) yrkande 4

om att återinföra 4 kap. 26 § barnavårdslagen

i socialtjänstlagen. De åtgärder som var

möjliga att vidta enligt det nämnda lagrummet

hade kommit att sakna betydelse långt innan

barnavårdslagen upphörde att gälla 1982.

Enligt utskottets mening får vidare de

möjligheter till förebyggande åtgärder som

LVU ger anses tillräckliga. Motionen

avstyrks.

Två motioner tar upp familjerådslag.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det inte

är lämpligt att lagstifta om vissa specifika

metoder för det sociala arbetet men att det är

angeläget att socialtjänsten anpassar sitt

arbete till den enskilda familjens behov.

Såsom tidigare konstaterats står det

kommunerna fritt att arbeta med

familjerådslag eller andra liknande modeller

som tar de närståendes resurser till vara.

Hösten 2000 gjorde riksdagen ett tillkännagi-

vande till regeringen rörande familjerådslag.

Regeringen har därefter återkommit med en

redovisning på området. Utskottet anser inte

att riksdagen bör göra något nytt uttalande i

frågan. Motionerna So507 (kd) yrkande 7

delvis och Sf380 (kd) yrkande 10 avstyrks.

I motion So391 (s) begärs att skyldigheten att

uppvisa utdrag ur belastningsregistret

utvidgas till att även avse dels dem som redan

arbetar med barn och unga, dels dem som

erbjuds sådan anställning utanför skolans

verksamhetsområde. Utskottet kan konstatera

att den som beslutar om anställning av

personal inom exempelvis vård av barn och

ungdom har rätt att få ut uppgifter ur

belastningsregistret rörande den som avses

anställas eller anlitas som uppdragstagare.

Vidare genomför Skolverket för närvarande

en utvärdering av lagen (2000:873) om

registerkontroll av personal inom

förskoleverksamhet, skola och

skolbarnsomsorg. Utskottet anser att resultatet

av översynen, vilken skall redovisas senast

den 2 juni 2003, bör avvaktas. Mot bakgrund

av vad som anförts avstyrks motionen.

Behovet av forskning, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om forskning

om barn i utsatta situationer. Utskottet

hänvisar till de i propositionen aviserade

åtgärderna för att öka kunskaperna på

området. Riksdagen bör vidare avslå ett

yrkande om viss utvidgning av ett

kommande uppdrag till Brottsförebyggande

rådet.

Jämför reservationerna 11 (m), 12 (kd) och

13 (m).

Propositionen

Kommittén mot barnmisshandel konstaterade

att det behövs mer forskning om barn som far

illa. Regeringen anger i propositionen vissa

angelägna forskningsområden, som t.ex.

kvalificerade utvärderingar av insatsbehov

och av kort- och långsiktiga

behandlingsinsatser. Forskning behövs också

om hur olika sociala faktorer inverkar på

barns utsatthet samt om fysisk och psykisk

försummelse av barn. Skillnader i

livssituationen mellan pojkar och flickor skall

uppmärksammas. Regeringen understryker

vikten av tvärvetenskaplig forskning samt att

forskningen tillämpar ett könsperspektiv.

Enligt regeringen behöver en närmare

analys göras av den befintliga forskningen i

Sverige för att kunna bedöma vilka åtgärder

och metoder som bäst förebygger och

avhjälper barns utsatthet. Regeringen avser

därför att ge Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap (FAS) i uppdrag att analysera

den svenska forskningen om barn i utsatta

situationer samt lämna förslag till eventuella

åtgärder för att stärka forskningen.

Regeringen har också för avsikt att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att utreda frågan om

inrättandet av ett nationellt riskbarncentrum i

syfte att förstärka och förbättra kvaliteten i

framtida insatser. Kunskapsspridning och

kunskapsanvändning bör också vara centrala

uppdrag för en nationell samordnings-

funktion, anförs det.

I propositionen redogörs för tidigare gjorda

studier av barns och vuxnas inställning till

och erfarenhet av aga, den senaste av

Kommittén mot barnmisshandel. Regeringen

anser att det är viktigt att studier riktade till

barn och ungdomar genomförs och upprepas

med viss regelbundenhet. I sitt remissvar

anför Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att den

officiella rättsstatistiken bör kompletteras

med brottsofferundersökningar. Vartannat år

genomförs t.ex. en skolundersökning med

frågor om skolungdomars delaktighet i brott

och utsatthet för grövre våld. Regeringen

instämmer i BRÅ:s bedömning att frågor om

barns erfarenhet och inställning till

kroppsbestraffning väl kan rymmas i detta

uppdrag. Regeringen avser därmed att ge

BRÅ i uppdrag att regelbundet kartlägga

skolelevers erfarenheter av våld i hemmet, i

skolan och på fritiden. I en sådan kartläggning

kan t.ex. ingå frågor om elevers erfarenheter

av att ha bevittnat våld, sexuella trakasserier

eller psykisk misshandel. Att undersöka

föräldrars erfarenheter av och attityder till

våld mot egna barn ligger dock inte inom

ramen för detta uppdrag. Kommitténs

undersökningar tyder dock på stor

samstämmighet mellan resultaten av studier

riktade till vuxna respektive barn och

ungdomar, anförs det i propositionen.

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

forskning kring utsatthet bland barn (yrkande

5). Motionärerna anser att regeringens förslag

för att öka kunskaperna på området framstår

som splittrade och utan tydlig målsättning.

Motionärerna anser vidare att en institution,

t.ex. det föreslagna nationella

riskbarncentrumet, bör få ansvaret att samla in

och sammanställa relevant forskning kring

våld mot barn. I motionen yrkas också att

riksdagen beslutar att Brottsförebyggande

rådet får ett vidgat uppdrag (yrkande 6).

BRÅ:s kommande uppdrag att kartlägga

skolelevers erfarenheter av våld i hemmet

m.m. bör utvidgas till att även innefatta föräld-

rars erfarenheter och attityder till våld.

I motion So360 av Annelie Enochson (kd)

begärs ett tillkännagivande om att forskning

bör utvecklas för sexuellt utsatta brottsoffer

med fokusering på socialt stöd, behandling

och bearbetning av traumat (yrkande 2).

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet delar regeringens bedömning

att det inte ligger inom ramen för det uppdrag

som regeringen avser att ge till BRÅ att

undersöka föräldrars erfarenheter av och

attityder till våld mot egna barn. Motion So42

(m) yrkande 6 bör därför avslås.

Socialutskottets ställningstagande

I propositionen aviseras en rad åtgärder som

syftar till att öka kunskaperna om barn i

utsatta situationer. Forskningen på området

skall stärkas, skolelevers erfarenhet av våld

skall kartläggas och statistik över avsiktligt

våld mot barn skall redovisas regelbundet.

Vidare skall förutsättningarna utredas för att

inrätta ett nationellt riskbarncentrum i syfte

att förstärka och förbättra kvaliteten i framtida

insatser. Utskottet delar inte uppfattningen i

motion So42 (m) yrkande 5 att regeringens

förslag är splittrade och saknar tydlig

målsättning. Utskottet förutsätter att resultaten

av åtgärderna sammantaget kommer att ge ett

viktigt underlag i det fortsatta arbetet för att

förbättra situationen för barn som far illa eller

riskerar att fara illa. Utskottet utgår även från

att det i riskbarncentrumets uppgifter kommer

att ingå att samla in och sammanställa

relevant forskning kring våld mot barn.

Motionen avstyrks därmed. Motion So360

(kd) yrkande 2 om att utveckla forskning

kring sexuella övergrepp mot barn får anses i

huvudsak tillgodosedd. Utskottet vill i

sammanhanget erinra om att den närmare

fördelningen av de statliga

forskningsresurserna ankommer på

forskningsfinansierande myndigheter och på

universitet och högskolor.

I motion So42 (m) yrkande 6 begärs att det

uppdrag som Brottsförebyggande rådet

(BRÅ) skall få av regeringen även skall avse

föräldrars erfarenheter och attityder till våld i

allmänhet. BRÅ genomför vartannat år en

skolundersökning med frågor om elevernas

delaktighet i brott och utsatthet för grövre

våld. Utskottet delar regeringens bedömning

att det i detta uppdrag bör ingå att även

undersöka samma barns erfarenhet av och

inställning till våld i hemmet, i skolan och på

fritiden. Att utvidga den undersökta

personkretsen till att även omfatta föräldrarna

kan emellertid inte anses ingå i det uppdrag

som BRÅ redan har. I likhet med

justitieutskottet anser socialutskottet att

motionsyrkandet bör avslås.

Samverkan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med vissa smärre språkliga

ändringar, anta regeringens förslag till

lagändringar varigenom införs en skyldighet

för socialtjänsten, hälso- och sjukvården

samt förskolan, skolan och

skolbarnsomsorgen att samverka med

samhällsorgan, organisationer och andra

som berörs i frågor som rör barn som far illa

eller riskerar att fara illa. Riksdagen bör

avslå ett motionsyrkande som är tillgodosett

med lagförslagen. I avvaktan på en

pågående utredning bör riksdagen vidare

avslå ett motionsyrkande rörande sekretess

vid samverkan. Utskottet avstyrker även

motioner om särskilda familjevåldsenheter

vid polismyndigheterna samt om

familjecentraler. Jämför reservationerna 14

(fp), 15 (m) och 16 (kd).

Propositionen

Regeringen föreslår att nya lagbestämmelser

om samverkan införs i socialtjänstlagen,

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lagen

(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område och i skollagen

(1985:1100). Avsikten är att socialtjänsten,

hälso- och sjukvården samt förskolan, skolan

och skolbarnsomsorgen skall samverka med

samhällsorgan, organisationer och andra som

berörs i frågor som rör barn som far illa eller

riskerar att fara illa. Socialtjänsten skall ha ett

huvudansvar för att samverkan kommer till

stånd. Skyldigheten att samverka skall gälla

såväl offentligt bedriven hälso- och sjukvård,

förskoleverksamhet, skola och barnomsorg

som enskilt bedriven verksamhet. När det

gäller polisverksamheten anser regeringen att

den bestämmelse om samverkan som finns i 3

§ polislagen (1984:387) möjliggör behövlig

samverkan och att det därför inte krävs någon

ändring av polislagen.

Regeringen påpekar att samverkansfrågorna

inte är nya utan att samverkan under många år

har utretts och uppmuntrats i olika

sammanhang. Samverkan har på många håll

varit framgångsrik samtidigt som framgången

har varierat över tid. Samverkan har fungerat

väl där det funnits ett tydligt ställningstagande

för samverkan från ledningsnivån. Enligt

regeringen ger de goda erfarenheter som finns

stöd för fortsatta satsningar på samverkan

såväl på en övergripande som på individuell

nivå.

Regeringen konstaterar att det hittills inte

har formulerats någon uttalad strategi för hur

samverkan skall ske. Samverkansfrågorna är

av speciell betydelse för barn i utsatta

situationer, och det behövs beslut som skapar

förutsättningar för gemensamma uppdrag.

Regeringen avser därför att ge Socialstyrelsen

tillsammans med Rikspolisstyrelsen och

Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att

ta fram en sådan övergripande strategi.

Strategin bör kunna ligga till grund för lokala

strategier för kommunernas arbete. Samråd i

detta arbete bör också ske med Brotts-

förebyggande rådet.

Regeringen anser, liksom Kommittén mot

barnmisshandel, att arbetsmetoder och

insatser kan utvecklas utifrån befintliga

sekretessbestämmelser. Enligt dessa kan

samverkan ske om familjen samtycker till

detta. Om föräldrarna inte medger att deras

situation diskuteras i samverkan med andra

berörda får utredningen bedrivas på

sedvanligt sätt där nödvändig information om

barnets förhållanden inhämtas för att kunna

fatta beslut om lämpliga insatser. Dock kan

samverkan enligt 14 kap. 2 § sjunde stycket

sekretesslagen (1980:100) ske mellan

myndigheter inom socialtjänsten och hälso-

och sjukvården utan samtycke när samarbete

behövs för att den enskilde skall få nödvändig

vård, behandling eller annat stöd.

Sekretesslagens bestämmelser anses ofta

utgöra ett hinder för samverkan i enskilda

ärenden. Kommittén mot barnmisshandel

påpekade att det är viktigt att föra dis-

kussioner om hur sekretesslagens regler kan

tillämpas i en fördjupad och mer strukturerad

samverkan. Offentlighets- och

sekretesskommittén (Ju 1999:06) arbetar med

sekretessfrågor ur ett samverkansperspektiv.

Regeringen anser att den samverkan som nu

föreslås kan påbörjas inom gällande

sekretessregler och att det är rimligt att

avvakta Offentlighets- och

sekretesskommitténs arbete innan

förändringar i sekretessreglerna föreslås.

I propositionen nämns några goda exempel

på samverkan, bl.a. de allt vanligare

familjecentralerna. Familjecentralen är oftast

en samordning mellan mödra- och

barnavårdscentraler, socialtjänst och öppen

förskola. Även andra intressenter som kyrka,

familjerådgivning, sfi (svenska för

invandrare) eller någon lokalt förankrad före-

ning kan finnas med i samarbetet.

Familjecentralen är tänkt som en mötesplats

för de boende i området med syfte att stärka

det sociala nätverket runt barn och föräldrar.

Tanken är vidare att erbjuda ett lättillgängligt

stöd med samhällets olika funktioner i

gemensamma lokaler. Rapporter från olika

familjecentraler vittnar om att det också i

praktiken fungerar så att kontakten med

socialsekreteraren eller BVC-psykologen un-

derlättas på familjecentralerna. Sekretessen

som ofta åberopas som ett hinder för

samarbete har på familjecentralerna inte varit

något större problem, eftersom kontakt för-

medlas i samförstånd med besökaren.

Enligt propositionen har Statens

folkhälsoinstitut utvärderat verksamheterna

med familjecentraler (Familjecentraler,

14/2000) och funnit att modellen är

framgångsrik såväl ur ett brukarperspektiv

som ur ett samverkansperspektiv. Regeringen

anser att familjecentralerna är en angelägen

verksamhet med stor framtida utvecklings-

potential.

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

samverkan mellan myndigheter (yrkande 7).

Motionärerna framhåller inrättandet av

familjevåldsenheter vid polismyndigheter som

ett lyckat exempel på att samverkan mellan

olika myndigheter kan bli ett naturligt inslag i

arbetet kring utsatta barn. I dag har få

polismyndigheter arbetssätt som motsvarar de

professionella svårigheter som utredningar

rörande våld mot barn medför.

I motion So511 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om utökad

skyldighet för myndigheter att samverka i fall

där barn far illa i sina hem (yrkande 1).

Motionärerna anser att förslaget från

Kommittén mot barnmisshandel bör

genomföras. I motionen yrkas vidare att

riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag till ändring i socialtjänstlagen

såvitt gäller sekretessen vid samverkan mellan

socialtjänst och skola (yrkande 3). Enligt

motionärerna bör socialtjänstlagen ändras så

att sekretessen inte hindrar att skola och

socialtjänst samverkar för att skydda utsatta

barn och öka deras chanser att med skolans

hjälp komma rätt i livet.

I motion So304 av Torsten Lindström (kd)

begärs ett tillkännagivande om uppmuntran

till att familjecentraler bildas. Genom berörda

myndigheters försorg bör staten avsätta medel

för att uppmuntra kommuners och landstings

samverkan med familjecentraler, anförs det.

I motion So397 av Maria Larsson (kd) begärs

ett tillkännagivande om att på nationell nivå

stimulera huvudmännen till att bygga upp en

permanent familjecentralsverksamhet i varje

kommun (yrkande 1). Motionären begär även

ett tillkännagivande om att på nationell nivå

organisera insamlande av statistik samt följa

arbetet med familjecentralsverksamhet

(yrkande 2). Staten bör göra en nationell

uppföljning av verksamheten så att

forskningen kan tillgodogöra sig gjorda

erfarenheter och så att statistiskt material kan

samlas och spridas.

Pågående arbete

I Offentlighets- och sekretesskommitténs

uppdrag (dir. 1998:32) ingår bl.a. att utreda

förutsättningarna för att öka möjligheterna att

lämna sekretessbelagda uppgifter mellan och

inom myndigheter i syfte att förbättra

förutsättningarna för deras samverkan.

Uppdraget skall avslutas senast den 31

december 2003.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet behandlar motion So42 (m)

yrkande 7, vari bl.a. betydelsen av särskilda

familjevåldsenheter understryks.

Särskilda familjevåldsenheter har inrättats

inom vissa polismyndigheter för att

effektivisera och snabba upp

utredningsförfarandet vid våld mellan närstå-

ende. Tanken är att polisens utredare skall

arbeta längre tider på familjevåldsenheterna.

Utredarna blir specialiserade på våld i nära

relationer, och därigenom blir det lättare att

utveckla arbetsmetoderna samtidigt som

samarbetet med åklagare, socialtjänst och

andra berörda förbättras. Justitieutskottet in-

stämmer i att det kan finnas stora fördelar i ett

sådant arbetssätt. Organisationen av arbetet på

de enskilda polismyndigheterna är emellertid

inte en fråga för riksdagen, varför motionsyr-

kandet avstyrks.

Socialutskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att de

goda erfarenheter av samverkan som finns

utgör skäl att införa en lagstadgad skyldighet

för socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt

förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen att

samverka med samhällsorgan, organisationer

och andra som berörs i frågor som rör barn

som far illa eller riskerar att fara illa.

Utskottet instämmer också i att socialtjänsten

bör ha huvudansvaret för att samverkan

kommer till stånd. Utskottet tillstyrker

därmed regeringens förslag till 5 kap. 1 a §

socialtjänstlagen (2001:453), 2 f § första

stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

1 kap. 2 a § första stycket skollagen

(1985:1100) samt 2 kap. 1 a § lagen

(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område, dock med vissa smärre

språkliga ändringar.

Motion So511 (fp) yrkande 1 är

tillgodosedd med förslagen i propositionen.

Utskottet delar regeringens bedömning att

samverkan enligt de bestämmelser som nu

föreslås kan påbörjas inom ramen för gällande

sekretesslagstiftning samt att Offentlighets-

och sekretesskommitténs arbete bör avvaktas

innan några förändringar i sekretessreglerna

aktualiseras. Motion So511 (fp) yrkande 3

avstyrks därmed.

Liksom justitieutskottet anser socialutskottet

att det kan finnas stora fördelar i att polisen

inrättar särskilda familjevåldsenheter men att

det inte är en fråga för riksdagen hur de

enskilda polismyndigheterna organiserar sitt

arbete. Motion So42 (m) yrkande 7 bör därför

avslås.

Utvärderingar visar att de allt vanligare

familjecentralerna är en framgångsrik

samverkansmodell. Utskottet delar

regeringens uppfattning att familjecentralerna

är en angelägen verksamhet men utgår från att

kommuner och landsting fortsätter att

utveckla denna form av samverkan även utan

något initiativ från riksdagens sida.

Motionerna So304 (kd) och So397 (kd)

yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Skyldigheten att anmäla till socialtjänsten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med en viss justering, anta

regeringens förslag till ändring i 14 kap. 1 §

socialtjänstlagen (2001:453), varigenom an-

mälningsskyldigheten enligt paragrafen

utvidgas till att avse även myndigheter inom

kriminalvården och rättspsykiatriska

avdelningar inom Rättsmedicinalverket

samt anställda inom dessa myndigheter.

Utskottet ställer sig också bakom

regeringens förslag att i en rad lagar som

reglerar verksamhet där personal kommer i

kontakt med föräldrar och barn erinra om

anmälningsskyldigheten enligt social-

tjänstlagen. Riksdagen bör avslå ett

motionsyrkande såsom tillgodosett genom

föreslagna lagändringar. Ett motionsyrkande

om vikten av att kriminalvården

uppmärksammar socialtjänsten på att en

intagen skall ha permission bör avslås på de

grunder som justitieutskottet anför i sitt

yttrande. Slutligen bör riksdagen avslå

motioner om olika åtgärder i syfte att öka

benägenheten att anmäla till socialtjänsten.

Utskottet hänvisar till vad regeringen anför i

propositionen om bl.a. en utvärdering av de

föreslagna lagändringarna.

Jämför reservationerna 17 (m) och 18 (m,

fp, kd).

Propositionen

I samband med de ändringar som

genomfördes i socialtjänstlagen (1980:620)

den 1 januari 1998 (prop. 1996/97:124)

vidgades kretsen av anmälningsskyldiga till

att omfatta alla som är verksamma inom en

yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet

som berör barn och ungdom eller inom annan

yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet

inom hälso- och sjukvårdens eller på social-

tjänstens område. Regeringen föreslår nu att

anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 §

socialtjänstlagen utvidgas till att även omfatta

myndigheter inom kriminalvården och

rättspsykiatriska avdelningar inom Rätts-

medicinalverket samt anställda inom dessa

myndigheter.

Enligt propositionen kan barn med

frihetsberövade föräldrar ofta antas behöva

någon form av stöd från socialnämndens sida,

och det är därför nödvändigt att

kriminalvården uppmärksammar

socialtjänsten på dessa barn. Lika viktigt är att

de som är anställda inom frivården och som

fungerar som t.ex. övervakare

uppmärksammar och anmäler sin kännedom

om barn som far illa. Det kan enligt

regeringen också finnas skäl för

kriminalvården att uppmärksamma

socialtjänsten på att en intagen i anstalt står

inför frigivning. Anstaltspersonalen kan t.ex.

bedöma att det finns risk för att en person som

avtjänat straff för familjerelaterad

våldsbrottslighet kommer att fortsätta utöva

våld mot sin familj efter frigivningen och att

barnen då riskerar att fara illa. Ytterligare en

situation där det kan vara aktuellt att göra

anmälan till socialnämnden är om anställda

inom kriminalvården får kännedom om att

barn vistas i missbruksmiljöer eller miljöer

som av annan anledning är olämpliga eller

skadliga för barn. Att en intagen avtjänat ett

långt fängelsestraff och inte träffat sina barn

på lång tid kan också utgöra ett skäl för en

anmälan.

I propositionen konstateras att endast en liten

del av de fall där barn misstänks fara illa

anmäls till socialtjänsten. Exempelvis visar

uppföljningar av hur förskolepersonal i

Stockholm följer anmälningsskyldigheten att

endast en tredjedel av de fall där barn

misstänks fara illa har anmälts till

socialtjänsten. Trots den uppmärksamhet som

anmälningsskyldigheten fått under senare år

genom olika larmrapporter är det bara inom

skolans område som det skett en viss ökning i

benägenheten att anmäla. De erfarenheter som

gjorts kring anmälningsskyldigheten under

senare år tydliggör enligt regeringen behovet

av ytterligare åtgärder för att öka

benägenheten att anmäla till socialtjänsten att

barn misstänks fara illa. Det påpekas i

propositionen att många av de yrkesgrupper

som möter barn i deras vardag inte känner till

socialtjänstlagens bestämmelser, men väl den

lagstiftning som reglerar den egna

verksamheten. För att det inte skall råda något

tvivel om gällande bestämmelser föreslås

därför att en hänvisning till 14 kap. 1 §

socialtjänstlagen skall införas i skollagen

(1985:1100), hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763), tandvårdslagen (1985:125), lagen

(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område, polislagen (1984:387),

lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

lagen (1976:371) om behandlingen av häktade

och anhållna m.fl. samt i lagen (1991:1137)

om rättspsykiatrisk undersökning. Regeringen

avser att införa samma hänvisning i

förordningen (1998:642) om verkställighet av

frivårdspåföljder.

Kommittén mot barnmisshandel har även

behandlat frågan om påföljd för den som låter

bli att anmäla till socialtjänsten.

Sanktionsmöjligheter kan innebära en press

på de yrkesverksamma att anmäla och därmed

bidra till en ökad anmälningsfrekvens.

Samtidigt kan dock rädslan för en sanktion

riskera att tvinga fram snabba anmälningar för

säkerhets skull, vilket inte gagnar barnet. Den

som låter bli att göra en anmälan riskerar i

dag att dömas till ansvar för tjänstefel enligt

brottsbalken eller att åläggas disciplinpåföljd

enligt lagen (1994:260) om offentlig

anställning (LOA). Det kan också finnas

bestämmelser i kollektivavtal som gör det

möjligt för arbetsgivaren att vidta disciplinåt-

gärder. Enligt propositionen framstår det som

mindre ändamålsenligt att införa en

straffsanktion utöver de sanktioner som redan

i dag står till buds. Det krävs däremot utökad

information och utbildning till samtliga

berörda om gällande bestämmelser, tydligare

rutiner på arbetsplatserna, utökat utnyttjande

av möjligheten att med avidentifierade

uppgifter konsultera socialtjänsten i

tveksamma fall etc.

Enligt regeringen finns det dock skäl att

länsstyrelserna och Socialstyrelsen inom sin

tillsyn av socialtjänstens arbete noga följer

upp och utvärderar hur de föreslagna

lagändringarna påverkar benägenheten att

anmäla till socialtjänsten. Regeringen

kommer därefter att överväga en vidare

utredning av möjligheten att införa något

slags påföljd för den som låter bli att anmäla.

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

anmälningsskyldighet i samband med

permission från anstalt (yrkande 8).

Motionärerna framhåller vikten av att

kriminalvården uppmärksammar

socialtjänsten när en våldsbenägen intagen

skall ha permission och inte bara när den

intagne står inför frigivning. I motionen

begärs även ett tillkännagivande om

uppföljning av den utökade

anmälningsskyldigheten (yrkande 9).

Motionärerna önskar bl.a. en analys av varför

anmälningarna är så få.

I motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om en utredning

av frågan om påföljder vid åsidosatt

anmälningsskyldighet (yrkande 2).

Motionärerna delar uppfattningen hos

Kommittén mot barnmisshandel att frågan om

straffansvar för enskilt verksamma personer

som låter bli att göra anmälan till

socialnämnden bör utredas särskilt.

I motion So442 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) yrkas att riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag om att anmälningsplikten

till socialtjänsten då barn far illa skrivs in

även i skollagen och i hälso- och

sjukvårdslagen (yrkande 10).

I motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av

kompetensutveckling för personal som arbetar

inom socialtjänsten, skolan, barnomsorgen

och hälso- och sjukvården (yrkande 1). Om an-

mälningsplikten skall bli ett effektivt verktyg

krävs enligt motionärerna utbildning av

personal för att kunna identifiera problem och

för att våga anmäla.

Bakgrund

Kommittén mot barnmisshandel föreslog i sitt

slutbetänkande (SOU 2001:72, s. 183 f.) att

frågan om straffansvar för enskilt verksamma

personer som låter bli att göra anmälan enligt

14 kap. 1 § socialtjänstlagen skulle utredas i

särskild ordning. Kommittén kunde konstatera

att bestämmelserna i 20 kap. 1 § brottsbalken

om tjänstefel vid myndighetsutövning som

regel endast träffar yrkesutövare i allmän

tjänst samt att bestämmelserna i LOA

huvudsakligen bara omfattar statsanställda.

Kommittén ansåg att mycket talade för att en

straffbestämmelse motsvarande bestämmelsen

om tjänstefel borde införas avseende personer

verksamma i enskild tjänst. En sådan

bestämmelse skulle emellertid knappast

kunna begränsas till att endast vara tillämplig

vid underlåten anmälan enligt

socialtjänstlagen. Frågan borde därför bli

föremål för särskild utredning och prövning,

menade kommittén.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet delar uppfattningen i motion

So42 (m) yrkande 8 att det är lika viktigt att

underrättelse sker vid permissioner som vid

frigivning. Justitieutskottet kan inte se att det

finns några begränsningar i förslaget till

ändring i 5 § lagen om kriminalvård i anstalt

som skulle kunna medföra att socialnämnden

inte fick en anmälan om en intagens

permission i de fall det behövs. Utskottet

utgår också från att kriminalvården, som har

vana vid att hantera liknande anmälningar,

kommer att upprätta väl fungerande rutiner

för att uppfylla anmälningsskyldigheten.

Justitieutskottet tillstyrker lagförslaget och

avstyrker motionsyrkandet.

Socialutskottets ställningstagande

Utskottet ställer sig självklart bakom förslaget

att utvidga anmälningsskyldigheten i 14 kap.

1 § socialtjänstlagen till att även omfatta

myndigheter inom kriminalvården och

rättspsykiatriska avdelningar inom

Rättsmedicinalverket samt anställda inom

dessa myndigheter. Utskottet tillstyrker

därmed regeringens förslag till 14 kap. 1 §

socialtjänstlagen (2001:453), dock med den

ändringen att ordet "enskild" bör föras in

mellan orden "yrkesmässigt bedriven" och

"verksamhet inom" i paragrafens andra

stycke.

Utskottet ser också positivt på förslaget att

erinra om anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen i vissa andra lagar som

reglerar verksamheter där personalen kommer

i kontakt med föräldrar och barn. Liksom

justitieutskottet delar socialutskottet

uppfattningen i motion So42 (m) yrkande 8

att det är lika viktigt att kriminalvården

uppmärksammar socialtjänsten på att en

intagen skall ha permission som på att han

eller hon står inför frigivning. Mot bakgrund

av vad justitieutskottet i övrigt anfört bör

dock motionsyrkandet avslås. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i

anstalt, lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl., 2

f § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763), lag om ändring i polislagen

(1984:387), lag om ändring i tandvårdslagen

(1985:125), 1 kap. 2 a § andra stycket

skollagen (1985:1100), lag om ändring i lagen

(1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning

samt 2 kap. 2 § lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område. Motion So442 (fp) yrkande 10 är

tillgodosedd genom de föreslagna ändringarna

i hälso- och sjukvårdslagen och skollagen.

I motionerna So42 (m) yrkande 9, So43 (fp)

yrkande 2 och So44 (kd) yrkande 1 begärs

olika åtgärder i syfte att öka benägenheten att

anmäla till socialtjänsten. Utskottet kan

konstatera att regeringen i propositionen

framhåller behovet av bl.a. utökad

information och utbildning om

anmälningsskyldigheten samt av tydligare

rutiner på arbetsplatserna. Det framgår också

att regeringen, efter en utvärdering av hur de

föreslagna lagändringarna påverkar

benägenheten att anmäla till socialtjänsten,

kommer att överväga en vidare utredning av

möjligheten att införa någon form av påföljd

för den som underlåter att anmäla. Enligt

utskottets mening får motionsyrkandena

därmed anses i huvudsak tillgodosedda.

Dödsfallsutredningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

att införa ett system med

dödsorsaksutredningar, bl.a. på den grunden

att ett sådant system ifrågasätter den

rättsmedicinska undersökningen. Socialut-

skottet och justitieutskottet ställer sig

däremot bakom den planerade verksamheten

med dödsfallsutredningar.

Jämför reservation 19 (m).

Propositionen

I propositionen konstateras att ca 12 barn i

åldern 0-17 år dör av dödligt våld årligen i

Sverige samt att våra kunskaper om barna-

mord och bestående skador efter fysisk

misshandel är bristfälliga. Regeringen anser

det angeläget att ta till vara de erfarenheter

som kan göras genom att bättre analysera de

fall där barn dör på grund av mord, dråp eller

misshandel.

När ett barn dör görs en rättsmedicinsk

undersökning. Syftet med undersökningen är

enligt regeringen att upptäcka, bekräfta eller

utesluta brott. Om brott misstänks görs en

rättsmedicinsk obduktion. I sådana fall

förekommer ett samarbete mellan berörda

rättsläkare, polisen, kriminaltekniker och

ibland även med läkare och åklagare. Genom

detta samarbete mellan experter breddas

underlaget för bedömningen av dödsorsaken

och förutsättningarna för en riktig diagnos

ökar. En säkrare diagnos innebär att brottsliga

handlingar lättare kan både upptäckas och

uteslutas.

Enligt propositionen finns i vissa länder

system för att göra ingående analyser av vad

som egentligen hänt när ett barn dött. Så

kallade dödsfallsutredningar görs inte för att

fastställa dödsorsaken utan för att utifrån ett

helhetsperspektiv försöka förstå vad som

inträffat och hur det kunde ske. Huvudsyftet

är att urskilja mönster, såväl i familjen som i

samhället, som kan antas ha varit av betydelse

för dödsfallet. Dödsfallsutredningar

genomförs oftast på lokal nivå av de

verksamheter som varit inblandade i fallet

med stöd av cen-tralt utfärdade riktlinjer.

Rapporterna sammanställs och analyseras på

nationell nivå. Dödsfallsutredningar ger

information om hur samhällets skyddsnät fun-

gerar för de barn som far mest illa, och utifrån

detta kan slutsatser dras om vilka förändringar

som behöver vidtas. Det kan handla om

lagändringar, metodutveckling, bättre och

tydligare samverkan, forskning och

utbildning.

Regeringen anser att ett system med döds-

fallsutredningar bör prövas. Målgruppen bör

avgränsas till barn i åldrarna 0-17 år som

avlidit på grund av mord, dråp eller

misshandel, vilket i genomsnitt skulle

innebära 10-12 utredningar per år. Det

främsta syftet är att öka kunskaperna om våld

mot barn så att riskfamiljer skall kunna

identifieras och så att förebyggande åtgärder,

utredningar, insatser och samarbete skall

kunna förbättras. Regeringen avser att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och

analysera förutsättningarna för att utforma ett

sådant system för dödsfallsutredningar, bl.a.

med avseende på sekretesshinder och orga-

nisation.

Motion

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om en

haverikommission vid dödsfall bland barn

(yrkande 10). Motionärerna föreslår att ett

system med dödsorsaksutredningar införs.

Dödsorsaksutredningar startar med en

rättsmedicinsk undersökning för att diagnosti-

sera dödsfallet, till skillnad från

dödsfallsutredningar som enbart tar upp fall

där dödsorsaken redan fastställts. Enligt

motionärerna visar internationella studier att

mörkertalet kan vara stort och att många

dödsfall till följd av våld inte rubriceras som

brott. En annan skillnad är att vid

dödsorsaksutredningar kan ett eller flera team

sändas till platsen för dödsfallet och samverka

med lokala myndigheter medan enbart lokala

team arbetar med dödsfallsutredningar.

Intervallerna mellan utredningarna kan vara

långa vilket enligt motionärerna talar för

centrala dödsorsaksutredningar, som får en

totalt sett högre kompetens och erfarenhet.

Justitieutskottets yttrande

Det förslag om dödsorsaksutredningar som

läggs fram i motion So42 (m) yrkande 10

innebär såvitt justitieutskottet kan bedöma att

utredningsförfarandet formaliseras redan

innan dödsorsaken fastställts. I övrigt synes

utredningen i stort ha samma inriktning och

syfte som regeringen tänker sig.

Justitieutskottet finner ingen anledning att i

detta ärende föreslå en ordning som innebär

att den rättsmedicinska undersökningen

ifrågasätts. Inte heller ser utskottet för

närvarande någon orsak att på detta

omfattande sätt utreda samtliga dödsfall bland

barn, något som torde bli resultatet av

motionsförslaget. Slutligen anser utskottet det

självklart att sekretessfrågor måste klargöras,

riktlinjer utfärdas och organisationen

övervägas innan en försöksverksamhet kan

starta. Justitieutskottet ser fram emot att

regeringen tar de beslut som krävs för att få

till stånd en verksamhet med

dödsfallsutredningar och avstyrker motionsyr-

kandet.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet, som ställer sig positivt till att

pröva ett system med dödsfallsutredningar,

delar justitieutskottets bedömning även när

det gäller yrkande 10 i motion So42 (m).

Motionsyrkandet avstyrks således.

Barnmisshandel i straffrätten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till

ny straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 8

brottsbalken. Lagrummet avser fall där

brottet varit ägnat att skada tryggheten och

tilliten hos ett barn i dess förhållande till en

närstående person. Riksdagen bör även

godkänna de förtydligande uttalanden om

bestämmelsens räckvidd som justitie-

utskottet gör i sitt yttrande i ärendet. I likhet

med justitieutskottet anser socialutskottet att

riksdagen bör avslå motioner om ett särskilt

barnmisshandelsbrott och om skärpt

påföljdspraxis vid barnmisshandel, bl.a.

med hänvisning till vissa

lagstiftningstekniska komplikationer och till

den nya straffskärpningsgrunden. Riksdagen

bör vidare avslå motioner om tolkningen av

begreppet närstående person samt om en

utvärdering av lagändringen.

Jämför reservationerna 20 (m), 21 (c), 22

(c) och 23 (kd).

Propositionen

Enligt regeringen saknas det skäl att

särreglera misshandel som riktar sig mot barn.

Regeringen hänvisar dels till förslaget till ny

straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 §

brottsbalken, dels till redan gällande

straffskärpningsbestämmelser.

Bestämmelserna innebär att det faktum att ett

brott direkt eller indirekt drabbar ett barn

kommer att beaktas särskilt vid bestämningen

av straffvärdet. Mot denna bakgrund delar

regeringen Kommittén mot barnmisshandels

bedömning att det inte nu finns skäl att

särreglera misshandel av barn.

Regeringen anser dock att det finns skäl att

fortsätta arbetet med nu aktuella frågor och

därvid analysera om det finns möjligheter att

ytterligare förstärka barns skydd mot våld i

hemmet. Det får inte råda något tvivel om att

barn som direkt eller indirekt drabbas av våld

ges ett så fullgott rättsligt skydd som möjligt,

anförs det.

Regeringen föreslår att det i 29 kap. 2 §

brottsbalken införs en ny straffskärp-

ningsgrund avseende sådana fall där brottet

varit ägnat att skada tryggheten och tilliten

hos ett barn i dess förhållande till en

närstående person.

Bestämmelser om straffmätning, dvs. hur

straffet för brott skall bestämmas inom den

ram som straffskalan ger, finns i 29 kap.

brottsbalken. Där sägs i 1 § att straffet, med

beaktande av en enhetlig rättstillämpning,

skall bestämmas inom ramen för den

tillämpliga straffskalan efter brottets eller den

samlade brottslighetens straffvärde. Vid

bedömningen av straffvärdet skall särskilt

beaktas den skada, kränkning eller fara som

gärningen har inneburit, vad den tilltalade

insett eller borde ha insett om detta samt de

avsikter eller motiv som han eller hon haft. I 2

§ anges i punktform olika omständigheter

som vid bedömningen av straffvärdet, vid

sidan av vad som gäller för varje särskild

brottstyp, särskilt skall beaktas i försvårande

riktning. Uppräkningen är endast

exemplifierande och även andra

omständigheter än de som nämns i bestäm-

melsen kan därför i enskilda fall tillmätas

betydelse. När det gäller brott mot barn torde

det enligt regeringen främst vara punkterna 2,

3 och 4 i 2 § som aktualiseras. Enligt punkt 2

skall som försvårande omständighet vid be-

dömning av straffvärdet särskilt beaktas om

den tilltalade visat särskild hänsynslöshet.

Enligt punkt 3 skall särskilt beaktas om den

tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa

ställning eller särskilda svårigheter att värja

sig. Enligt förarbetena till punkt 3 tar denna

bestämmelse bl.a. sikte på brott som förövats

mot barn, handikappade eller äldre (prop.

1987/88:120 s. 83). Enligt punkt 4 skall som

försvårande beaktas om den tilltalade grovt

utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat

ett särskilt förtroende.

Högsta domstolen har i ett avgörande (NJA

2000 s. 612) beaktat att brottet riktats mot ett

litet barn såväl vid gradindelningen (grov

misshandel) som, såsom en försvårande

omständighet, vid straffmätningen. I samma

mål ansåg Högsta domstolen det vara av viss

självständig betydelse att ett brott mot ett barn

framstod som ett missbruk av det särskilda

förtroende som barnets mor visat genom att

anförtro barnet i den tilltalades vård.

Genom den nya bestämmelsen skapas enligt

regeringen ett mer heltäckande straffrättsligt

skydd än i dagens lagstiftning för barn i

utsatta situationer. Straffskärpningsgrunden är

inte begränsad till att gälla enbart de fall då

brottet riktat sig direkt mot ett barn utan bör

omfatta även sådana fall då brottet förövats i

närvaro av ett närstående barn, t.ex. fall då ett

barn tvingas bevittna att en förälder blir

slagen av den andre föräldern. Enligt

regeringen torde tillägget också bidra till att

den särskilt stora utsatthet som barn befinner

sig i då förövaren är närstående till barnet i

större utsträckning uppmärksammas i

brottsutredningar och i brottmålsprocessen i

övrigt. Regeringen påpekar att den föreslagna

straffskärpningsgrunden kommer att ha sitt

främsta tillämpningsområde vid vålds- och

sexualbrottslighet men att bestämmelsen kan

vara relevant även vid andra typer av

brottslighet. Som exempel nämns det fallet att

en förälder hotar den andre föräldern eller

inför barnet slår sönder det gemensamma

hemmet.

När det gäller begreppet "närstående

person" i lagtexten anges i special-

motiveringen (s. 111) att till

närståendekretsen främst hör barnets mor eller

far eller fosterföräldrar men att även

samboförhållanden givetvis hör hit. Normalt

sett har barn dock en nära och förtroendefull

relation även till andra vuxna än de som mer

direkt ingår i familjen, såsom t.ex. mor- och

farföräldrar, mostrar och fastrar. Enligt

regeringen bör även dessa omfattas av be-

stämmelsen.

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att

skärpa straffet för barnmisshandel (yrkande

11). Motionärerna anser att grov misshandel

av barn bör rendera minst två års fängelse.

I motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs tillkännagivanden dels om en

utvärdering av den särskilda

straffskärpningsgrunden i brottsbalken

(yrkande 2), dels om en översyn av

barnrättsperspektivet i brottsbalken (yrkande

3). Motionärerna anser att en utvärdering bör

göras av domstolarnas praxis och

barnrättsperspektiv efter införandet av den

särskilda straffskärpningsgrunden.

I motion So45 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om att

kriminaliseringen av misshandel som riktar

sig mot barn bör särregleras (yrkande 1).

Motionärerna anser att en sådan särreglering

är nödvändig för att öka skyddet av barnen.

Motionärerna yrkar vidare att riksdagen skall

begära att regeringen återkommer med en

analys av vilka konsekvenser en särreglerad

kriminalisering av barnmisshandel kan få

(yrkande 2). Slutligen begärs i motionen ett

tillkännagivande om att utvidga begreppet

närstående person (yrkande 3). Motionärerna

påpekar att barn kan ha mycket stor tillit även

till andra vuxna personer i sin vardagliga

närhet än släktingar, t.ex. idrottsledare eller

lärare.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet behandlar inledningsvis

begäran i motion So45 (c) yrkandena 1 och 2

om att utreda ett särskilt barnmisshandelsbrott

samt önskemålet i motion So42 (m) yrkande

11 om en skärpt påföljdspraxis vid

barnmisshandel med ett straffminimum på

fängelse två år. Utskottet känner sympati för

motionärernas önskemål. Misshandel av barn

hör till de allra grövsta brotten och det finns

rättspolitiska skäl som talar för att dessa brott

borde ha en särskild brottsrubricering. Enligt

justitieutskottet finns det emellertid en rad

komplikationer av lagstiftningsteknisk natur.

Exempelvis måste tas ställning till om en

särreglering skall omfatta alla personer under

18 år eller enbart barn under en viss lägre

ålder. En annan fråga är hur lagstiftaren vid

en särreglering skall förhålla sig till fall där

offer och gärningsman är relativt jämnåriga.

Det finns risk att gränsdragningsproblem

skapas. Lagstiftaren måste också fråga sig om

det är lämpligt att införa ytterligare brott där

vad gärningsmannen känt till eller bort

misstänka om offrets ålder är avgörande vid

bedömningen av gärningen (jämför sexuellt

utnyttjande av underårig i 6 kap. 4 §

brottsbalken och 6 kap. 11 § samma balk).

Det måste enligt justitieutskottet även tas

ställning till om andra brott som kränker barns

integritet, t.ex. olaga hot, också bör

särregleras. Justitieutskottet anför att

problemen således är många och att det

knappast finns några enkla lösningar.

Utskottet hänvisar dock till att regeringen

avser att fortsätta arbetet med hithörande

frågor i syfte att analysera om det finns

möjligheter att ytterligare förstärka barns

skydd mot våld i hemmet. Det behövs således

inget sådant uttalande om utredningsarbete

som efterfrågas i motion So45 yrkandena 1

och 2.

I avvaktan på resultatet av ytterligare

analyser anser justitieutskottet att den väg

regeringen anvisar framstår som framkomlig.

Genom införande av en ny

straffskärpningsgrund som särskilt tar sikte på

barns trygghet och tillit i förhållande till

närstående vuxna betonas ytterligare det

utomordentligt allvarliga i att vuxna

familjemedlemmar förgriper sig på barn i

familjen och ytterligare möjligheter till

straffskärpning öppnar sig.

Justitieutskottet betonar dock att vad som nu

sagts inte innebär att yrkandet i motion So42

yrkande 11 om ett straffminimum på två år

tillgodosetts. Härför skulle krävas ett särskilt

barnmisshandelsbrott eller, i och för sig, att

straffminimum för grov misshandel höjdes till

fängelse två år. Den frågan är inte aktuell i

detta ärende. När det gäller straffmätningen i

det enskilda fallet måste alltså som hittills

samtliga omständigheter beaktas inom ramen

för det straffbud som skall tillämpas,

naturligtvis med beaktande av reglerna i 29

och 30 kap. brottsbalken. Justitieutskottet

anser att motionsyrkandet bör avslås.

Justitieutskottet behandlar även förslaget i

motion So45 (c) yrkande 3 att begreppet

närstående person skall ges en vidare tolkning

än regeringen föreslagit. Motionärernas tanke

är att det finns fler för barnet viktiga personer,

t.ex. lärare, i barnets närhet och att ett

övergrepp från någon av dem skulle kunna

vara minst lika allvarligt för barnet som om

övergreppet skedde inom familjen.

Justitieutskottet delar inte denna uppfattning.

Utskottet vill göra gällande att relationen

inom familjen, också i den utvidgade

bemärkelse som begreppet används här, har

en annan karaktär, inte minst beroende på

relationerna mellan familjens vuxna.

Relationerna inom familjen kan därför i prin-

cip inte likställas med relationerna till andra i

och för sig viktiga personer för barnet. Om

närståendekretsen görs för vid kan det också i

praktiken bli omöjligt att använda

straffskärpningsbestämmelsen på avsett sätt.

Risk finns i stället att bestämmelsen kommer

att verka i straffskärpande riktning så snart ett

barn bevittnat ett brott oavsett förhållandena i

övrigt. Enligt justitieutskottet är detta inte

avsikten. Utskottet anser att motionsyrkandet

bör avslås.

I sitt yttrande påpekar justitieutskottet att det

av motiveringen till den föreslagna

straffskärpningsbestämmelsen framgår att den

i första hand tar sikte på situationer där en till

barnet närstående person förgriper sig på

antingen en annan sådan person eller på

barnet självt. Justitieutskottet konstaterar

emellertid att bestämmelsen enligt sin

ordalydelse har en längre räckvidd än så. Den

täcker också situationer där antingen

gärningsmannen eller offret är en till barnet

närstående person medan den andra personen

inte tillhör denna krets under förutsättning att

brottet är ägnat att skada barnets trygghet och

tillit till den närstående personen. Dessa fall

har inte närmare övervägts i propositionen.

Enligt justitieutskottets mening kan man dock

inte bortse från att barnets trygghet och tillit

till den närstående i särskilda fall kan ta skada

av att barnet ser den närstående t.ex.

misshandla en tredje person eller barnet ser

honom eller henne bli misshandlad av en

tredje person.

Vidare anser justitieutskottet att det bör

framhållas att den nya bestämmelsen inte

begränsar sig till straffmätningen vid

våldsbrott, även om den kommer att ha sitt

främsta tillämpningsområde när det gäller

sådana brott och sexualbrott. Bestämmelsen

kan också, som regeringen påpekar, vara

tillämplig vid t.ex. olaga hot och vissa fall av

skadegörelse. Däremot är det enligt

justitieutskottets mening svårare att tänka sig

att bestämmelsen skulle komma till

användning vid rena förmögenhetsbrott, även

om det inte helt kan uteslutas att också sådana

brott skulle kunna vara ägnade att skada

barnets trygghet och tillit till en närstående

person. Om en viss gärning skall anses ha

varit ägnad att skada barnets trygghet och tillit

på det sätt som krävs för tillämpning av

bestämmelsen är en fråga som, som

regeringen anför, måste bedömas utifrån

samtliga omständigheter.

Enligt utskottets mening bör riksdagen

beredas tillfälle att godkänna vad utskottet

anfört om straffskärpningsbestämmelsens

räckvidd.

Vid en sammantagen bedömning och med

de förtydligande uttalanden som gjorts i det

föregående tillstyrker justitieutskottet

regeringens förslag till ny

straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 8

brottsbalken.

När det slutligen gäller motion So44 (kd)

yrkandena 2 och 3, som går ut på att den nya

regleringen bör utvärderas, anför

justitieutskottet att det i princip har samma

uppfattning. Utskottet konstaterar att alla

väsentliga förändringar på straffrättens

område brukar utvärderas efter några år.

Utskottet har ingen anledning att tro att så inte

skulle bli fallet i detta ärende, i synnerhet som

regeringen, som framgått ovan, avser att

fortsätta att arbeta med frågan om skydd för

barn mot våld i hemmet. Något uttalande från

riksdagen behövs inte. Justitieutskottet anser

att motionsyrkandet bör avslås.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet delar justitieutskottets

uppfattning att riksdagen dels bör anta

regeringens förslag till ny

straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 8

brottsbalken, dels godkänna de förtydligande

uttalanden om bestämmelsens räckvidd som

justitieutskottet gör i sitt yttrande i ärendet (s.

143-144).

Såvitt avser motionerna So45 (c) yrkandena 1

och 2 om ett särskilt barnmisshandelsbrott

samt So42 (m) yrkande 11 om skärpt

påföljdspraxis vid barnmisshandel har

socialutskottet heller ingen annan uppfattning

än justitieutskottet. Misshandel av barn hör

till de allra grövsta brotten och det finns

därför all anledning att känna sympati för

motionärernas önskemål. Även socialutskottet

anser dock, med hänvisning till de skäl som

justitieutskottet anfört, att motionsyrkandena

bör avslås.

Liksom justitieutskottet anser socialutskottet

att det skulle föra för långt att ge begreppet

närstående person en sådan utvidgad tolkning

som förordas i motion So45 (c) yrkande 3.

Yrkandet avstyrks därför.

I likhet med justitieutskottet förutsätter

socialutskottet att en utvärdering kommer att

ske av den nya straffskärpningsgrunden även

utan något uttalande från riksdagens sida.

Motion So44 (kd) yrkandena 2 och 3 avstyrks

därför.

Särskild prövning när barnet varit placerat i

tre år

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med en smärre språklig

ändring, anta regeringens förslag till vissa

ändringar i socialtjänstlagen (2001:453) och

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser

om vård av unga. Ändringarna innebär att

socialnämnden, när ett barn varit placerat i

samma familjehem i tre år, skall överväga

om det finns skäl att ansöka om

överflyttning av vårdnaden om barnet till

familjehemsföräldrarna. Motioner, vari på

skilda sätt framförs kritik mot lagförslagen,

bör avslås.

Jämför reservationerna 24 (m, kd) och 25

(fp).

Propositionen

Regeringen föreslår nya bestämmelser i

socialtjänstlagen och LVU med innebörden

att när ett barn varit placerat i samma fa-

miljehem i tre år skall socialnämnden

överväga om det finns skäl att ansöka om

överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 §

föräldrabalken.

Lagstiftningens intentioner är sedan länge

att barn skall återförenas med sina föräldrar

när syftet med vården uppnåtts. Socialtjänsten

har ett uttalat ansvar att hjälpa föräldrarna att

komma till rätta med de svårigheter som lett

fram till att barnet placerats utanför hemmet.

Det förekommer dock att det inte är möjligt

att trots omfattande och långvariga insatser

åstadkomma en återförening. Barn som

placeras i familjehem blir ibland kvar i vården

under lång tid. Det är inte ovanligt att barn

lever i ovisshet om var de hör hemma och om

hur länge de får bo kvar i ett familjehem.

Enligt regeringen är det angeläget att dessa

barns situation uppmärksammas och att deras

uppväxt så långt det är möjligt tryggas.

En förälder som brister i omsorgen om ett

barn på ett sådant sätt att det medför

bestående fara för barnets hälsa eller

utveckling kan, enligt 6 kap. 7 §

föräldrabalken, fråntas vårdnaden om barnet. I

6 kap. 8 § föreskrivs att vårdnaden i vissa fall

skall kunna flyttas till familjehemsföräldrar

hos vilka ett barn stadigvarande vårdats och

fostrats om det är uppenbart bäst för barnet att

det rådande förhållandet får bestå. Särskilda

regler finns om hur en ny vårdnadshavare

skall tillsättas om barnets ursprungliga

vårdnadshavare avlider.

Av propositionen Vårdnad och umgänge

m.m. (prop. 1981/82:168) framgår att

överflyttning på grund av förälders

olämplighet endast undantagsvis torde

aktualiseras om barnet inte dessförinnan

beretts vård enligt LVU. Det är först när en

återförening trots långvariga och omfattande

insatser inte kan komma till stånd som det kan

bli fråga om att ändra vårdnaden med stöd av

bestämmelserna i 6 kap. 7 §. När det gäller

bestämmelsen i 6 kap. 8 § klargörs i

propositionen att bestämmelsens främsta syfte

är att förhindra att barn som har rotat sig i ett

familjehem blir uppryckta från en miljö där de

funnit sig till rätta och känner en större

samhörighet och känslomässig förankring än i

det egna hemmet. Barnets inställning är av

stor vikt vid dessa beslut.

Av en undersökning som gjorts av

Socialstyrelsen 2000 framgår att i de få fall

som möjligheten att överflytta vårdnaden

används är det snarare ett sätt att bekräfta en

rådande situation. Barnen har varit placerade

under lång tid och uppfattar

familjehemsföräldrarna som föräldrar.

Familjehemsföräldrarna vill bli

vårdnadshavare och föräldrarna ger sitt

samtycke. Det förefaller som om

överflyttning av vårdnaden inte initieras i de

fall där huvudsyftet är barnets behov av

trygghet i ett längre tidsperspektiv. För 98 %

av barnen som varit placerade i minst fem år

har vårdnaden inte flyttats. Skäl som anges till

att ansökningarna om överflyttning av

vårdnaden förekommer i så liten utsträckning

är rädsla för att kontakten mellan barnet och

föräldrarna skall upphöra helt, att man inte

vill döma ut föräldern som vårdnadshavare

och därför avstår samt att man saknar kunskap

om hur man skall arbeta med överflyttningar

av vårdnaden.

De skäl som redovisats är enligt regeringens

uppfattning inte tillräckligt starka ur ett

barnperspektiv. Genom en överflyttning av

vårdnaden skapas bättre möjligheter för

kontinuitet och trygghet i vården. Att ett

övervägande görs när barnet varit placerat i

tre år i samma hem kan anses rimligt mot bak-

grund av att de flesta barn som blir kvar länge

i vården placerats i åldern noll till tre år. Tre

år är då en lång tid satt i relation till barnets

ålder och mognad. Regeringen framhåller att

det inte kan uteslutas att det kan behövas

längre tid än tre år innan barnet rotat sig och

det kan anses vara till barnets bästa att

vårdnaden överflyttas till familjehemmet. Det

är dock angeläget att en prövning sker

regelbundet. Socialtjänsten bör, vilket

påpekas av JO, noga väga skäl för och emot

och noga motivera och dokumentera det

ställningstagande man kommer fram till. Av

vikt är att alltid beakta hur barnets umgänge

med de biologiska föräldrarna har sett ut och

hur det fungerat. I enskilda fall kan det genom

praktiska hinder, t.ex. vistelse i fängelse,

uppstå en situation som innebär långa

familjehemsvistelser utan att

grundanknytningen till den biologiska

föräldern bryts. Sådana omständigheter bör

beaktas. Regeringen vill dock särskilt betona

att det är det enskilda barnets bästa som skall

vara avgörande vid dessa ställningstaganden.

Motioner

I motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag till ändringar av

socialtjänstlagen (yrkande 4 delvis).

Motionärerna anser att en treårsgräns inte bör

gälla i alla fall utan att överväganden om

överflyttning av vårdnaden skall göras

löpande under ärendets gång. Motionärerna

påpekar att det redan i ett tidigt skede kan

vara uppenbart att en överflyttning av

vårdnaden skulle gagna barnet.

I motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om särskild

prövning när barnet varit placerat i tre år

(yrkande 4). Motionärerna anför att barnets

bästa måste vara det grundläggande

perspektivet i frågan om överflyttning av

vårdnaden. Frågan är dock långt mer

komplicerad än vad som framställs i

propositionen. Barn har rätt till en familj för

livet och det bästa är om barnet kan

återförenas med sin ursprungsfamilj.

Samhället bör också tydligt stödja föräldrarna

i deras återtagande av sin föräldraroll. Motio-

närerna anser att regeringens förslag till 6

kap. 8 § andra stycket socialtjänstlagen bör

ändras på så sätt att ordet "skall" ersätts med

"bör".

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det

är angeläget att uppmärksamma de barn som

blir kvar i familjehemsvård under en lång tid

och som lever i ovisshet om var de egentligen

hör hemma. Utskottet ställer sig därför bakom

regeringens förslag om en lagstadgad

skyldighet för socialnämnden att i varje

enskilt fall efter en viss tid överväga om en

överflyttning av vårdnaden till

familjehemsföräldrarna bör ske. Utskottet vill

framhålla att lagstiftningens intentioner är att

barn skall återförenas med sina föräldrar när

syftet med vården uppnåtts. Det bör påpekas

att det främsta syftet med möjligheten att

flytta över vårdnaden till

familjehemsföräldrar är att förhindra att barn

som har rotat sig i ett familjehem blir

uppryckta från en miljö där de funnit sig till

rätta och där de känner en större samhörighet

och känslomässig förankring än i det tidigare

hemmet. För att vårdnaden skall kunna flyttas

över krävs att barnet har fått en så stark

bindning till familjehemmet att det uppfattar

det som sitt eget hem. Utskottet instämmer

med regeringen att det är rimligt att

skyldigheten att göra ett övervägande rörande

vårdnaden inträder när ett barn varit placerat i

samma familjehem i tre år. Utskottet vill

betona att den föreslagna bestämmelsen inte

hindrar att socialnämnden ansöker om

överflyttning av vårdnaden efter en kortare

period än tre år. Såsom påpekas i

propositionen kan det också ta längre tid

innan barnet rotat sig och det kan anses vara

till barnets bästa att vårdnaden överflyttas.

Liksom regeringen anser utskottet det

angeläget att socialtjänsten överväger frågan

regelbundet samt därvid beaktar hur barnets

umgänge med de biologiska föräldrarna har

fungerat. Utskottet vill slutligen framhålla att

avgörande vid socialtjänstens

ställningstagande är det enskilda barnets

bästa. Utskottet tillstyrker med det anförda

regeringens förslag till 13 § lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga,

dock med den ändringen i fjärde stycket att

orden "ett barn" bör ersättas av "den unge".

Utskottet tillstyrker även regeringens förslag

till 6 kap. 8 § socialtjänstlagen (2001:453).

Motionerna So43 (fp) yrkande 4 delvis och

So44 (kd) yrkande 4 avstyrks.

En nationell handlingsplan för den sociala

barn- och ungdomsvården, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en rad motioner om

olika frågor rörande social barn- och

ungdomsvård. Mot bakgrund av den

aviserade nationella handlingsplanen på

området och övriga pågående och

kommande åtgärder får motionerna anses i

huvudsak tillgodosedda.

Jämför reservationerna 26 (m), 27 (fp) och

28 (kd).

Propositionen

I propositionen redogörs för utvecklingen

inom barn- och ungdomsvården. Bland annat

nämns att antalet barn som vårdas utanför det

egna hemmet ökar, liksom andelen

placeringar i institutionsvård i förhållande till

familjehemsplaceringarna. Orsakerna till

dessa förändringar i institutionsvårdens sam-

mansättning och andel av den totala

dygnsvården kan inte med säkerhet förklaras.

Det råder även oklarheter när det gäller

relationerna mellan utbud och efterfrågan av

de olika vårdinsatserna. Här liksom för andra

insatser inom den sociala barnavården, som

köps upp under mer eller mindre marknads-

mässiga villkor, finns inga systematiska

kunskaper om hur det förhåller sig med kom-

munernas kompetens för upphandling eller

efter vilka principer upphandling görs.

Det påpekas vidare att det på senare tid har

framförts kritik mot på vilket sätt

länsstyrelserna bedriver sin tillsyn av vården

vid hem för vård eller boende (HVB). Även

länsstyrelserna själva har framfört

tveksamheter huruvida deras rutiner och

verktyg är adekvata för att kunna bedriva en

effektiv tillsyn.

I propositionen redovisas även den

granskning som Riksdagens revisorer har

gjort av i vilken utsträckning

socialtjänstlagstiftningens mål och regler

efterlevs när det gäller familjehemsvården

(rapport 2001/02:16). Revisorerna föreslog

bl.a. att regeringen tar fram en strategi för

familjevårdens fortsatta utveckling. Vidare

nämns att Riksrevisionsverket (RRV) lämnat

rapporten Ingen plats för ungdomar -

Konsekvenser av platsbristen vid de särskilda

ungdomshemmen inom Statens

institutionsstyrelse (SiS) (RRV 2002:13). I

rapporten presenteras förslag som syftar till

att lösa platsbristen inom SiS. RRV ser bl.a.

behov av olika åtgärder i syfte att minska

inflödet till SiS.

Regeringen anför att den sociala barn- och

ungdomsvården under senare decennier har

genomgått stora förändringar. Det rör sig om

en verksamhet med mycket komplexa

samband och det finns i dag en begränsad

kunskap om vad dessa förändringar fått för

konsekvenser för de barn och ungdomar som

är i behov av vård. Det finns också vissa

tecken som tyder på att den sociala barn- och

ungdomsvården inte utvecklas i enlighet med

de mål som riksdagen fastställt. Den sociala

barn- och ungdomsvården tycks, enligt

Kommittén Välfärdsbokslut (SOU 2001:79),

inte ha påverkats av 1990-talets nedskär-

ningar.

Mot denna bakgrund gör regeringen

bedömningen att en utredning bör få i uppgift

att, utifrån en samlad analys av förhållandena

i den sociala barn- och ungdomsvården,

presentera ett förslag till en nationell hand-

lingsplan för att bättre kunna utnyttja

befintliga resurser. Viktiga frågor att utreda

och analysera är enligt regeringen barn- och

ungdomsvårdens inriktning och arbetsmeto-

der, organisation och ansvarsfördelning,

kvalitet, kunskapsuppbyggnad, kompetens

samt rättssäkerhet.

Enligt regeringen finns det all anledning att

ta ökningen när det gäller omhändertaganden

av barn och ungdomar på särskilt allvar

eftersom de innebär stora ingrepp i barns,

ungas och deras familjers liv. Den centrala

frågan är om dygnsvårdsplaceringarna har en

bestående påverkan på ungdomars beteende.

En stor del av placeringarna går inte går att

genomföra som avsett utan avslutas alltför

ofta mot socialtjänstens vilja. För att få

klarhet i vad som påverkar den sociala

barnavården i de enskilda kommunerna krävs

närmare studier av såväl bakgrundsfaktorer

(invånarnas sammansättning, specifika

ungdomsproblem etc.) som institutionella

förhållanden (kommunal organisering, policy,

socialarbetarkulturer, specifika metoder i

socialt arbete osv.). Enligt regeringen är detta

frågor som kommer att hanteras i den samlade

analysen av den sociala barn- och ung-

domsvården.

I propositionen framhålls vikten av att

tillsynen över verksamheter som vårdar barn

och ungdomar utvecklas och förstärks. När

det särskilt gäller tillsynen av hem för vård

eller boende (HVB) påpekas att regeringen

har givit Socialstyrelsen i uppdrag att

förbättra möjligheterna att bedriva en effektiv

tillsyn över dessa hem på ett likartat sätt i hela

landet. Regeringen anser att frågan om

tillsynens framtida roll och funktion inom

barn- och ungdomsvården bör utgöra en del

av den ovannämnda utredningens uppdrag.

I propositionen påpekas att Socialstyrelsen

sedan några år tillbaka genomför projektet

Barns Behov i Centrum (BBiC) i avsikt att

förbättra utredningarna och förberedelserna

inför placeringar liksom genomförandet och

uppföljningen av placeringar. Det långsiktiga

målet är att utveckla ett enhetligt system för

att utreda, bedöma och följa upp insatser inom

den sociala barnavården. Syftet är att stärka

barnets ställning i enlighet med

barnkonventionen och socialtjänstlagen.

Vidare avses att skapa struktur och systematik

i arbetet med att identifiera, dokumentera och

utvärdera barns behov av insatser, verka för

samförstånd genom att bygga ett team kring

barnet (föräldrar, familjehemsföräldrar och

professionella) där alla är klara över sina skyl-

digheter och åtaganden samt att öka kvaliteten

och rättssäkerheten. När projektet slutförts år

2004 är det, enligt regeringens uppfattning,

angeläget att resultaten sprids till samtliga

kommuner i landet.

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om den

nationella handlingsplanen för den sociala

barn- och ungdomsvården (yrkande 13).

Bland regeringens förslag finns forskning och

samverkan i syfte att förbättra barn- och

ungdomsvården. Motionärerna ifrågasätter

därför vad en nationell handlingsplan kan

tillföra. Motionärerna anser att floran av

utredningar och initiativ som regeringen

beskriver bör realiseras i lagstiftning innan

riksdagen skall ta ställning till ytterligare en

handlingsplan.

I motion So511 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om en

utredning angående förbättrade villkor för

kontaktfamiljer och familjehem (yrkande 5).

Motionärerna framhåller att handledningen

för familjerna är bristfällig och ersättningen

dålig i förhållande till hur svår och slitsam

uppgiften kan vara. Regeringen bör tillsätta en

utredning för att utarbeta förslag till hur

situationen kan förbättras, anförs det.

I motion So263 av Liselott Hagberg (fp)

begärs ett tillkännagivande om att ansvaret för

tillsynen av familjehem överförs från

placerande kommuner till de kommuner där

familjehemmen är belägna. Motionären pekar

på att det inte är ovanligt att barn vårdas på

långt avstånd från hemkommunen. I sådana

fall är risken större än annars att ansvarig

socialnämnd brister i ansvaret gällande

familjehemmens rätt till råd, stöd och hjälp.

I motion So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen begär att regeringen

redovisar hur bl.a. släktingplaceringar

fungerat (yrkande 7 delvis). Enligt

motionärerna efterlevs inte bestämmelsen om

att socialtjänsten skall överväga placering av

barn hos släktingar i tillräcklig omfattning.

I motion Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl.

(kd) yrkas att riksdagen begär att regeringen

låter utvärdera hur kommunernas bristande

resurser har påverkat omhändertagandet av

unga med sociala problem (yrkande 6).

Motionärerna pekar på att statistik från

Statens institutionsstyrelses institutioner visar

att verksamheten ger goda resultat för de unga

som man har möjlighet att följa under en

längre tid.

I motion So473 av Inger Davidson (kd) yrkas

att riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer med en redogörelse för hur

uppföljning och utvärdering av vården vid §

12-hem samt den vård som följer efter en

sådan vistelse fungerar (yrkande 1). Vidare

begärs ett tillkännagivande om en utvärdering

av den behandling som ges vid s.k. HVB

(yrkande 2). Motionären påpekar att nya

rapporter visat att uppföljningen och

utvärderingen av vården är dålig samt att

kunskaperna om effekterna av behandling är

mycket begränsad. Slutligen begärs även ett

tillkännagivande om vikten av välutbildad

behandlingspersonal (yrkande 3).

I motion L317 av Gunilla Wahlén (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att ta fram förslag

som syftar till att ge barn som växer upp i

familjehem en stödperson enligt vad i

motionen anförs (yrkande 1). Stödpersonen

skall kunna följa barnet under hela dess

uppväxt.

I motion So240 av Birgitta Sellén och Sofia

Larsen (c) begärs ett tillkännagivande om att

det behövs både metodutveckling och

individuella vårdplaner samt en bättre

uppföljning av dokumentationen för dem som

döms till vård inom socialtjänsten (yrkande

1). Det begärs också ett tillkännagivande om

att det behövs en bättre och utökad samverkan

mellan sociala myndigheter, Statens

institutionsstyrelse, barn- och

ungdomspsykiatrin och domstolarna för att

göra och följa upp vårdplanerna (yrkande 2).

Slutligen begär motionärerna ett

tillkännagivande om att regeringen bör utreda

hur tillsynen fungerar inom tvångsvården

(yrkande 3).

Tidigare behandling och pågående arbete

m.m.

Riksdagen har nyligen gjort ett

tillkännagivande till regeringen rörande fa-

miljehemsvård (bet. 2002/03:SoU10, rskr.

2002/03:123-124). Tillkännagivandet går ut

på att den kommande utredningen om den

sociala barn- och ungdomsvården bör vara så

heltäckande som möjligt och därför också ut-

tryckligen bör omfatta de olika brister inom

familjehemsvården som revisorerna påtalat i

sin rapport 2001/02:16. Utskottet delade

revisorernas uppfattning att det bör utarbetas

en strategi för familjehemsvårdens långsiktiga

utveckling. Vidare bör det göras en

kartläggning av den pågående utvecklingen på

området samt en satsning som underlättar

kommunernas rekrytering av nya familjehem.

Utredningen skall också belysa vissa frågor

rörande bl.a. dokumentation och uppföljning,

utredning och utbildning av familjehem,

forskning om vårdens effekter samt tillsyn av

familjehemsvården.

Riksdagen har även gjort ett tillkännagivande

till regeringen angående Statens

institutionsstyrelse (bet. 2002/03:SoU13, rskr.

2002/03:171). Riksdagen biföll därmed i

huvudsak ett förslag från Riksdagens

revisorer (2002/03:RR9). Enligt

tillkännagivandet bör SiS övergripande ansvar

för behandlingen vid institutionerna

förtydligas. SiS bör vidare ges i uppdrag att

fortsätta utveckla sina insatser när det gäller

implementering av metoder som har

vetenskapligt stöd vid institutionerna.

Tillkännagivandet rörde även uppställandet av

mål för verksamheten, arbetet med resultatupp-

följning samt frågor om tillsyn.

Riksrevisionsverket har i en egeninitierad

revision granskat den platsbrist som funnits

sedan år 1999 vid de särskilda

ungdomshemmen inom SiS. Granskningen

redovisas i den i propositionen nämnda

rapporten RRV 2002:13. RRV fann att

platsbristen får allvarliga konsekvenser för

både ungdomar och personal, inte bara under

väntetiden i kommunerna utan även under

vårdtiden på ungdomshemmen. RRV:s

huvudförslag är att den uppkomna situationen

inom ungdomsvården bör lösas genom att

minska inflödet till SiS. Utöver detta föreslås

också vissa åtgärder som har till syfte att

effektivisera SiS samt föreslås en mindre

utökning av platsantalet vid de särskilda ung-

domshemmen.

RRV anför att det i stor utsträckning saknas

kunskap om effekterna av kommunernas och

institutionernas behandlingsarbete. Den vård

som ungdomarna ges i dag saknar ofta grund i

vetenskap och beprövad erfarenhet. RRV

föreslår att Socialstyrelsen och SiS stärker det

pågående arbetet med att utveckla, följa upp

och utvärdera behandlingsinsatser inom

ungdomsvården. Detta kan enligt RRV ses

som ett led i ansträngningarna att genom mera

effektiva vårdinsatser minska behovet av

institutionsvistelser inom SiS.

Den 1 januari 1999 trädde förändringar i

påföljdssystemet för unga i kraft.

Förändringarna innebär bl.a. att påföljden

överlämnande till vård inom socialtjänsten har

gjorts tydligare, att överlämnandepåföljden

kan förenas med ungdomstjänst samt att en ny

påföljd, sluten ungdomsvård, har införts med

syftet att ersätta fängelsestraffen för

ungdomar i åldersgruppen 15-17 år.

Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen

och Statens institutionsstyrelse har haft

regeringens uppdrag att följa upp och

utvärdera 1999 års påföljdsreform för unga

lagöverträdare. Uppdraget redovisades hösten

2002. Fyra delrapporter sammanfattas i

rapporten Unga lagöverträdare. När det

gäller överlämnande till vård inom

socialtjänsten pekar myndigheterna bl.a. på

behovet av tydliga och välgrundade

vårdplaner från socialtjänsten samt av

uppföljning och utvärdering av insatserna.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare

som skall följa upp och vidareutveckla 1999

års påföljdsreform såvitt avser unga

lagöverträdare (dir. 2002:95). Utredaren skall

göra en översyn av påföljdssystemet och

undersöka i vilka former och på vilket sätt det

allmänna skall ingripa när unga begår brott.

De grundläggande principer som redovisades

i samband med 1999 års förändringar skall

enligt direktiven alltjämt vara vägledande.

Det innebär att påföljdssystemet för unga

lagöverträdare skall bygga på principen att

barn och ungdomar som har begått brott i

första hand skall bli föremål för insatser inom

socialtjänsten. En huvuduppgift skall vara att

undersöka möjligheterna att utveckla och

förstärka innehållet i påföljderna samt att

skapa nya alternativ. Avsikten är främst att se

till att påföljdssystemet för unga har ett

pedagogiskt och tydligt innehåll. Uppdraget

skall redovisas senast vid utgången av

september 2004.

Socialstyrelsen har haft i uppdrag av

regeringen att följa upp de ändringar i

socialtjänstlagen som rör barn och ungdomar

och som trädde i kraft den 1 januari 1998

respektive den 1 juli 1999. Uppdraget

slutrapporterades 2001 i rapporten Barnen,

socialtjänsten och lagen - Uppföljning av

ändringar i socialtjänstlagen. Rapporten

omfattar bl.a. den utvidgade

anmälningsskyldigheten till socialtjänsten,

bestämmelsen om barnets bästa samt

socialnämndens skyldighet att överväga

familjehemsplaceringar av barn hos släktingar

eller andra närstående. När det gäller

släktingplaceringarna anförs det i rapporten

att tillgänglig statistik inte visar några tecken

på att lagändringarna skulle ha lett till en

ökning av antalet släktingplaceringar i landet.

Flera förhållanden kan bidra till att

socialtjänsten inte alltid överväger

släktingplaceringar. För det första är inte alla

social- och familjehemssekreterare medvetna

om att detta är en skyldighet. För det andra

har några en negativ inställning till släk-

tingplaceringar, ofta baserad på teorin om det

sociala arvet. För det tredje ingår det inte

alltid i socialsekreterarnas rutiner att kartlägga

nätverket och utreda möjligheten till

släktingplacering, även om de har en positiv

inställning till sådana placeringar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att en nationell

handlingsplan för den sociala barn- och

ungdomsvården skall arbetas fram. Liksom

regeringen anser utskottet att det föreligger

behov av att utreda frågor om bl.a. vårdens

inriktning och arbetsmetoder, organisation

och arbetsfördelning, kvalitet,

kunskapsuppbyggnad, kompetens och

rättssäkerhet. Utskottet delar inte

uppfattningen i motion So42 (m) yrkande 13

om att resultatet av dels redan pågående, dels

i propositionen aviserade åtgärder bör

avvaktas utan anser att en nationell handlings-

plan på området kommer att utgöra ett viktigt

komplement till övriga insatser. Utskottet vill

i sammanhanget erinra om riksdagens nyligen

gjorda tillkännagivanden om

familjehemsvården och om Statens

institutionsstyrelses verksamhet

(betänkandena 2002/03:SoU10 respektive

SoU13). Ett enigt utskott ansåg i det

förstnämnda betänkandet att den kommande

utredningen om den sociala barn- och

ungdomsvården bör vara så heltäckande som

möjligt. Utskottet konstaterar också att en

utredning för närvarande ser över påföljdssy-

stemet för unga lagöverträdare, bl.a. påföljden

överlämnande till vård inom socialtjänsten.

Utredningen skall redovisa sitt uppdrag

hösten 2004. Även Socialstyrelsens projekt

Barns Behov i Centrum bör nämnas i

sammanhanget. Utskottet utgår från att

flertalet av de frågor som tas upp i motionerna

under detta avsnitt kommer att belysas i den

aviserade nationella handlingsplanen för den

sociala barn- och ungdomsvården eller

omfattas av övriga pågående eller kommande

åtgärder på området. Motionerna So42 (m)

yrkande 13, So240 (c) yrkandena 1-3, So263

(fp), So473 (kd) yrkandena 1-3, So507 (kd)

yrkande 7 delvis, So511 (fp) yrkande 5, Ju366

(kd) yrkande 6 och L317 (v) yrkande 1 får

anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks

därmed.

Kvalitet och kompetens

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

en särskild myndighet för tillsyn av

socialtjänsten. I avvaktan på resultatet av en

översyn av socionomutbildningen bör ett

yrkande om att förbättra utbildningen

avslås. Riksdagen bör även avslå motioner

om att införa ett system med legitimering av

socionomer, bl.a. på den grunden att det i

stället främst krävs bättre utbildning för att

höja kvaliteten i socionomernas insatser.

Jämför reservationerna 29 (m) och 30 (m,

mp).

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om att en

särskild myndighet bör inrättas för tillsyn av

socialtjänsten (yrkande 3). Motionärerna

anser att länsstyrelsernas och Socialstyrelsens

tillsynsverksamheter bör bilda en ny

fristående myndighet som handhar tillsynen

såväl inom sjukvården som inom

socialtjänsten. En sådan myndighet skulle

både kunna avhjälpa problemet med

Socialstyrelsens i dag dubbla roller och

gränsdragningsproblemet mellan

Socialstyrelsens och länsstyrelsernas

tillsynsområden.

I motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om förbättrad

socionomutbildning i syfte att förbättra

situationen för utsatta barn (yrkande 1).

Högskoleverket har i en utvärdering av

landets socionomutbildningar funnit att

utbildningarna brister i verklighetsanknytning

och att kraven på studenterna och deras

resultat är för låga. Motionärerna anser att det

är angeläget att höja kvaliteten i utbildningen

samt att det bör utredas om utbildningstiden

skall förlängas.

I tre motioner anförs att det bör införas ett

system med legitimering av socionomer.

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

legitimering av socionomer (yrkande 14).

Motionärerna framhåller detta som ett sätt att

stärka kvaliteten och garantera medborgarna

att de möter en utbildad socionom som

socialsekreterare. Ett system med legitimering

av socionomer innebär även ökade

möjligheter för ansvarsutkrävande och ökad

rättssäkerhet genom att en direkt olämplig

socionom kan förhindras att utöva sitt yrke.

Även i motion So350 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om

legitimering av socionomer (yrkande 2). Det

skulle enligt motionärerna säkerställa att den

som arbetar med mycket svåra ärenden har en

grundläggande utbildning och erfarenhet.

I motion So270 av Ulla Wester (s) begärs ett

tillkännagivande om att införa statlig

reglering (legitimation) av socionomyrket.

Både klientgruppen och socionomerna skulle

vinna på en statushöjning av yrket, framförs

det bl.a.

Tidigare behandling m.m.

Socialutskottet har vid ett flertal tillfällen

behandlat motionskrav från Moderata

samlingspartiet om en ny fristående statlig

myndighet med uppgift att utöva tillsyn över

hela socialtjänstens och hälso- och

sjukvårdens område. Senast i det av riksdagen

godkända betänkandet 2002/03:SoU9 om

äldrepolitiken avstyrktes ett sådant yrkande

(s. 32 f., res. m).

Utskottet har också vid flera tillfällen

behandlat motionsyrkanden om legitimation

av socionomer, senast i det av riksdagen

godkända betänkandet 2001/02:SoU11

Socialtjänstfrågor (s. 36 f.). Utskottet

hänvisade till Socialstyrelsens arbete med att

genomföra den strategi för

kunskapsutveckling inom socialtjänsten som

finns redovisad i proposition 2000/01:80 med

förslag till ny socialtjänstlag. Även inom

ramen för Socialstyrelsens och

länsstyrelsernas tillsynsarbete vidtogs

åtgärder för att stärka rättssäkerheten och

utveckla kvaliteten i socialtjänsten. Utskottet

ansåg att utfallet av det pågående arbetet på

området borde avvaktas och avstyrkte

motionerna (res. mp).

I budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s.

118 f.) anförs bl.a. att socialtjänstens insatser i

betydligt högre utsträckning än i dag bör vara

baserade på kunskap och beprövad erfarenhet.

Ytterst är det en fråga om rättvisa och

rättssäkerhet för de mest utsatta i vårt

samhälle. Enligt regeringen måste kunskapen

om verksamma metoder och effekterna av

dessa utvecklas. Socialstyrelsen har därför fått

i uppdrag att ge nationellt stöd till

kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.

Sammanlagt 50 miljoner kronor har avsatts

för detta ändamål för åren 2001-2003.

Socialstyrelsen har under 2002 påbörjat ett

antal delprojekt inom ramen för detta stöd.

Det handlar bl.a. om stöd till forskning,

försök med systematisk koppling mellan

socialtjänsten, lärosäten och forskning,

utveckling av organisation och ledarskap samt

utveckling av instrument för att bedöma

brukarnas behov och insatsernas effekt.

Socialstyrelsens utvecklingsprojekt Barns

Behov i Centrum ingår som en del i pro-

grammet.

Högskoleverket har utvärderat

socionomprogrammet (rapport 2000:6 R). I

rapporten kritiseras utbildningen bl.a. för

bristande verklighetsanknytning. Mot

bakgrund av rapporten fick Högskoleverket

våren 2002 regeringens uppdrag att i

samverkan med Socialstyrelsen göra en

översyn av socionomutbildningen och det

sociala omsorgsprogrammet. I uppdraget

ingår att undersöka vilka krav

arbetsmarknaden ställer på de utexaminerade

studenterna och hur väl utbildningarna svarar

mot dessa kompetenskrav. Frågor om utbild-

ningarnas längd och huruvida båda

utbildningarna bör slås ihop skall också ses

över. Uppdraget skall redovisas den 1 oktober

2003.

Högskoleverket har regeringens uppdrag att

stimulera lärosätena till att finna former för att

integrera barnkonventionen i undervisningen.

I mars 2003 avlämnade verket, såsom en del

av uppdraget, antologin FN:s barnkonvention

angår högskolan (rapport 2003:6 R).

Antologin innehåller artiklar om barn-

konventionens användning inom några

högskoleutbildningar. Bland annat betonas

vikten av att ge mer utrymme åt barnfrågorna

inom socionomutbildningen samt föreslås en

modell som tankeverktyg och inspiration.

Uppdraget skall redovisas senast den 15 juni

2003.

1994 års behörighetskommitté konstaterade i

sitt slutbetänkande Ny behörighetsreglering

på hälso- och sjukvårdens område m.m. (SOU

1996:138) sammanfattningsvis att personal

inom socialtjänsten på ett annat sätt än inom

hälso- och sjukvården är beroende av vad som

beslutats av politiskt tillsatta

nämndledamöter. Någon motsvarighet till

hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda

ansvar för medicinska åtgärder bedömdes inte

finnas inom socialtjänsten. Kommitténs

uppfattning var därför att man inte bör skapa

ett legitimationsförfarande för yrken inom

socialtjänsten.

Statsrådet Morgan Johansson besvarade den

20 februari 2003 en fråga i riksdagen om

legitimation för socionomer (fråga

2002/03:476). Statsrådet anförde följande:

I dag saknas nationellt övergripande

beskrivningar av grundläggande och

specialiserad kompetens för olika typer av

arbetsuppgifter inom socialtjänsten. Det är

mot denna bakgrund som regeringens

uppdrag (reg.besl. 2001-04-11, nr 9) till

Socialstyrelsen om nationellt stöd till

kunskapsutvecklingen inom socialtjänsten

ska ses.

En del av uppdraget handlar om

kompetensbeskrivningar för social-

tjänstpersonal. Syftet är att sammanställa

enhetliga och väl grundade kompetenskrav

som stöd dels för lokalt

kompetensutvecklingsarbete och dels för

utbildningsplanerare. Utgångspunkten för

Socialstyrelsens arbete är de krav på

kunskaper, färdigheter och förhållningssätt

brukare och klienter har rätt att ställa på

den professionella yrkesutövaren. Det är ett

sätt att uttolka vad som menas med lämplig

utbildning och erfarenhet enligt

socialtjänstlagen och precisera vad som

menas med adekvat kompetens enligt de

allmänna råd som finns om

kvalitetssystem.

I framtiden kan resultat från detta projekt

utgöra en grund för diskussioner kring

ansvarsfrågor och system för att handskas

med dessa frågor på ett för alla medborgare

betryggande sätt.

I projektet ingår också att medverka i den

översyn av socionomutbildningen och

sociala omsorgsutbildningen som just har

påbörjats. Högskoleverket har fått

regeringens uppdrag (reg.besl. 2002-05-30,

nr 11) att i nära samarbete med

Socialstyrelsen se över om

målbeskrivningarna för respektive examen

behöver ändras med hänsyn till ändrade

kompetenskrav inom

verksamhetsområdena, om båda examina

ska vara kvar eller sammanföras till en

examen samt utbildningarnas längd.

Jag vill i dag avvakta resultaten från detta

arbete innan jag gör några ytterligare

överväganden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte ändrat inställning när det

gäller begäran om en särskild statlig

tillsynsmyndighet. So42 (m) yrkande 3

avstyrks därför.

Såsom framgår ovan pågår för närvarande en

översyn av socionomutbildningen. Uppdraget,

som skall redovisas senast den 1 oktober

2003, omfattar bl.a. de frågor som tas upp i

motion So43 (fp) yrkande 1. Enligt utskottets

mening bör resultatet av översynen avvaktas.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna

So42 (m) yrkande 14, So270 (s) och So350

(mp) yrkande 2 att det är angeläget med en

hög kvalitet i socialtjänstens insatser, inte

minst i ärenden där barn far illa eller riskerar

att fara illa. Utskottet kan däremot inte ställa

sig bakom kraven i motionerna på att införa

ett system med legitimering av socionomer.

Enligt utskottets mening medför ett sådant

system i sig inte någon höjning av kvaliteten i

socionomernas insatser. För att åstadkomma

detta krävs i stället främst en bättre grundut-

bildning samt satsningar på

kompetensutveckling. Utskottet kan

konstatera att det pågår ett aktivt arbete på

området. Socialstyrelsen har i uppdrag att

genomföra en strategi för kunskapsutveckling

inom socialtjänsten. Även Högskoleverket har

uppdrag på området, dels att se över

socionomutbildningen och det sociala

omsorgsprogrammet, dels när det gäller

integreringen av barnkonventionen i

högskoleundervisningen. Utskottet vill också

erinra om det tidigare nämnda nationella

riskbarncentrumet som planeras för att förstär-

ka och förbättra kvaliteten i framtida insatser

för barn i utsatta situationer. Utskottet anser

att resultatet av detta arbete bör avvaktas.

Vissa motionärer har även framfört

argumentet att ett system med legitimering av

socionomer skulle öka möjligheten att utkräva

ansvar. Utskottet vill i det sammanhanget

hänvisa till bestämmelserna om tjänstefel i

brottsbalken och om disciplinpåföljd i lagen

(1994:260) om offentlig anställning samt till

de möjligheter till sanktioner som kan finnas i

kollektivavtal. Sammanfattningsvis anser

utskottet att motionerna bör avslås.

Socialtjänstens handläggning av ärenden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att

möjliggöra för socialtjänsten att utreda

barns situation utan vårdnadshavarnas

kännedom. Utskottet anser att det av

rättssäkerhetsskäl inte bör göras avsteg från

principen att familjen alltid skall underrättas

om att en utredning pågår samt redogör för

de möjligheter som finns att skydda det en-

skilda barnet. Riksdagen bör även avslå

motioner om att socialnämnden bör vara

skyldig att polisanmäla sexuella och andra

övergrepp mot barn. Utskottet utgår från att

socialnämnderna som regel gör

polisanmälan vid misstanke om sådana

brott.

Jämför reservationerna 31 (m, fp) och 32

(kd).

Motioner

I flera motioner efterlyses bl.a. en möjlighet

för socialtjänsten att utreda barns och

ungdomars situation utan vårdnadshavarnas

kännedom.

I motion Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m,

fp) begärs ett tillkännagivande om att ändra

socialtjänstlagen så att det i undantagsfall blir

möjligt att utreda barn och ungdomar under

18 år under sekretess (yrkande 5). Enligt

motionärernas mening bör det bli möjligt för

socialtjänsten att under sekretess, via dispens

från länsrätten, i extrema fall agera för en

minderårig utan vårdnadshavarens kännedom.

I motion Ju279 av Hillevi Engström (m)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en

översyn av socialtjänstlagen avseende

sekretess kring uppgifter om att utredning

inletts (yrkande 1). Enligt motionären bör

socialtjänsten kunna underlåta att informera i

vissa särskilda fall där det finns risk för att en

hjälpsökande ung person kan komma att

skadas psykiskt eller fysiskt av anhöriga.

I motion Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om att det bör bli

möjligt för socialtjänsten att i extrema fall

agera för en minderårig utan

vårdnadshavarens kännedom (yrkande 15).

I motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag till ändringar av

socialtjänstlagen (yrkande 4 delvis). I

normalfallet skall en underrättelse till berörda

föräldrar om att en barnavårdsutredning

påbörjats i normalfallet ske skyndsamt. Detta

anges dock inte i lagtexten. Motionärerna

anser att 11 kap. 2 § sista stycket social-

tjänstlagen bör kompletteras med en

bestämmelse om att en underrättelse enligt

lagrummet skall ske utan dröjsmål. Enligt

motionärernas mening bör det samtidigt

finnas möjlighet att i undantagsfall utreda ett

barns situation utan att informera

vårdnadshavarna om detta. Socialtjänsten bör

om barnet kan antas vara utsatt för ett

allvarligt hot från vårdnadshavare kunna

utreda under sekretess. Motionärerna föreslår

att socialnämnden skall ges möjlighet att hos

länsrätten ansöka om dispens och låta

länsrätten pröva hotbilden mot barnet.

Samma synpunkter när det gäller

möjligheten att utreda ett barns situation utan

vårdnadshavarnas kännedom framförs i

motionerna So511 av Kerstin Heinemann

m.fl. (fp) (yrkande 2) samt Ju234 av Johan

Pehrson m.fl. (fp) (yrkande 12).

I två motioner begärs att socialnämnderna

skall vara skyldiga att göra polisanmälan vid

misstanke om sexuella och andra övergrepp

mot barn.

I motion Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl.

(kd) yrkas att riksdagen begär att regeringen

ser över socialtjänstlagen så att socialtjänstens

personal blir skyldig att göra en polisanmälan

vid misstanke om övergrepp mot barn

(yrkande 3).

I motion So360 av Annelie Enochson (kd)

begärs ett tillkännagivande om att sociala

myndigheters skyldigheter att polisanmäla

sexualbrott mot barn skall skärpas (yrkande

1).

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 11 kap. 2 § tredje stycket

socialtjänstlagen skall den som berörs av en

utredning om socialnämnden behöver ingripa

till ett barns skydd eller stöd underrättas om

att en utredning inleds.

Enligt proposition 1996/97:124, vari

lagändringen föreslogs i den då gällande

socialtjänstlagen (1980:620), hade kritik

riktats mot socialtjänsten för att bedriva

utredningsarbete bakom ryggen på den

enskilde (s. 110). Regeringen uttalade att det

inte får råda något tvivel om att en utredning

pågår. Familjen skall alltid informeras om

nämndens beslut och avsikter i fråga om

utredningens bedrivande. Ett tydligare

utredningsförfarande skapar bättre

förutsättningar för ett ökat förtroende för

socialtjänstens arbete hos allmänhet och hos

andra myndigheter, anfördes det.

Kommittén mot barnmisshandel föreslog i sitt

slutbetänkande (s. 221 f.) att frågan om vilka

möjligheter som bör finnas att tala med barn

utan vårdnadshavarens vetskap när en

anmälan kommer in till socialnämnden bör

utredas.

Statsrådet Morgan Johansson besvarade den

29 april 2003 en interpellation i riksdagen

(interpellation 2002/03:251) om huruvida

socialtjänstlagen bör ses över för att

undersöka möjligheten att bedriva utredning

utan att informera vårdnadshavare. Statsrådet

hänvisade bl.a. till Socialstyrelsens riktlinjer

avseende insatser för flickor som lever under

hot och tvång i familjer med strängt

patriarkala värderingar. Enligt Socialstyrelsen

finns det i dag utrymme för socialtjänsten att

ha rådgivande samtal med flickor utan att

informera vårdnadshavarna. Samtalen syftar

till att ge ett bättre underlag för att kunna be-

döma hotbilden för den enskilda flickan. Om

socialtjänsten misstänker att flickan kan fara

illa om vårdnadshavaren informeras om att en

utredning startas, och det därmed föreligger

ett behov av skydd för flickan, skall social-

tjänsten göra ett omedelbart omhändertagande

med stöd av lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga och därefter

göra utredningen. Statsrådet ansåg att ett

system där länsrätten ger socialtjänsten

dispens att utreda utan vårdnadshavarnas

kännedom riskerar att allvarligt äventyra rätts-

säkerheten eftersom länsrätten skulle ha ett

lika bristfälligt beslutsunderlag som

socialtjänsten. Statsrådet hänvisade vidare till

den särskilda satsningen om 20 miljoner

kronor för år 2003 för att inrätta skyddat

boende och öka kompetensen och

medvetenheten i kommunerna. Enligt

statsrådet beror bristerna i socialtjänstens

arbete med flickor som utsätts för

hedersrelaterat hot och våld inte på

sociallagstiftningen utan på dess tillämpning.

Statsrådet anförde att socialtjänstlagen i dag

ger tillräckliga möjligheter till skydd och stöd

för dessa flickor och att någon översyn av

lagen inte bör göras.

Enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)

gäller som huvudregel sekretess inom

socialtjänsten för uppgift om enskilds

personliga förhållanden, om det inte står klart

att uppgiften kan röjas utan att den enskilde

eller någon honom närstående lider men.

Av 14 kap. 2 § femte stycket sekretesslagen

(1980:100) framgår att sekretess enligt bl.a. 7

kap. 4 § inte hindrar att uppgift som angår

misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap.

brottsbalken mot någon som inte har fyllt

arton år lämnas till åklagarmyndighet eller

polismyndighet. De nämnda kapitlen i

brottsbalken innehåller bestämmelser om bl.a.

mord, dråp, misshandel, människorov, olaga

frihetsberövande och olika sexualbrott.

Begränsning av sekretessen gäller även för

övriga brott för vilket inte är föreskrivet

lindrigare straff än fängelse i två år.

12 kap. 10 § socialtjänstlagen reglerar i

vilka fall socialnämnden utan hinder av

sekretess kan polisanmäla brott. Bland annat

hänvisas till bestämmelsen i 14 kap. 2 § femte

stycket sekretesslagen. Någon lagstadgad

skyldighet att göra anmälan om begångna

brott finns inte. Däremot kan den som under-

låter att i tid anmäla eller eljest avslöja vissa

allvarliga brott som är "å färde" dömas för

underlåtenhet enligt 23 kap. 6 § brottsbalken.

Bland annat föreligger skyldighet att avslöja

mord, dråp, grov misshandel, människorov,

olaga frihetsberövande, våldtäkt och grovt

sexuellt utnyttjande av underårig.

Bestämmelsen i 14 kap. 2 § sekretesslagen

om möjligheten att trots sekretesskyddet

polisanmäla vissa brott mot barn infördes på

begäran av socialutskottet i samband med

riksdagsbehandlingen av förslaget till

sekretesslag (prop. 1979/1980:2, bet.

1979/80:KU37, 1979/80:SoU1y). Utskottet

konstaterade i yttrandet att den föreslagna

sekretessen inom bl.a. socialtjänsten i viss

utsträckning kunde hindra polisanmälan om

brott mot underårig. Förslaget i 7 kap. 4 §

sekretesslagen om att uppgiftslämnande till

annan myndighet hindras av att närstående

lider men kunde enligt utskottet innebära att

möjligheterna att ta till vara barnets intressen

försämras jämfört med då gällande bestäm-

melser.

Utskottet resonerade kring möjligheten att

konstruera en generell anmälningsplikt

beträffande brott förövade mot barn. Detta

tedde sig dock enligt utskottets mening

förenat med betydande svårigheter. Utskottet

konstaterade att det på bl.a. socialvårdens

område finns starka skäl som talar mot att

införa en sådan anmälningsskyldighet.

Utskottet ansåg det därför tveksamt om det

var möjligt eller lämpligt att i lag eller

förordning formulera en sådan anmäl-

ningsplikt för det sociala området.

På förslag från socialutskottet utarbetade

konstitutionsutskottet en ändring i den

föreslagna sekretesslagen med den

innebörden att möjligheterna att polisanmäla

brott mot barn inte begränsades jämfört med

då gällande rätt.

Utskottets ställningstagande

I flera motioner anförs att socialtjänsten i

vissa fall bör ges möjlighet att bedriva en

utredning i fråga om ingripande till ett barns

skydd eller stöd utan att informera

vårdnadshavarna härom. Utskottet kan

konstatera att bestämmelsen i

socialtjänstlagen om att socialtjänsten skall

underrätta den som berörs om att en sådan

utredning inleds tillkom just efter kritik mot

att socialtjänsten bedrev utredningsarbete

bakom ryggen på enskilda. Enligt utskottets

mening bör det av rättssäkerhetsskäl inte

göras några avsteg från principen att familjen

alltid skall informeras om att en utredning

pågår. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att

det enskilda barnet skyddas. Utskottet kan

konstatera att socialtjänsten har möjlighet att

genom rådgivande samtal tala med barnet i

fråga utan att blanda in vårdnadshavarna och

därigenom skaffa underlag för om en formell

utredning bör inledas. För det fall barnet

skulle riskera att fara illa om vårdnadshavaren

underrättas om att en utredning påbörjas,

finns möjlighet att omhänderta barnet med

stöd av LVU eller, i fråga om äldre flickor,

erbjuda skyddat boende redan innan

utredningen inleds. Såsom tidigare nämnts har

en flerårig satsning, bl.a. i form av skyddat

boende, nyligen inletts för flickor som

riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld.

När det gäller begäran i motion So43 (fp)

om att komplettera socialtjänstlagen med en

bestämmelse om att underrättelsen till den

som utredningen berör skall ske utan

dröjsmål, anser utskottet att någon sådan

lagändring inte är erforderlig.

Sammanfattningsvis anser utskottet att

motionerna So43 (fp) yrkande 4 delvis, So511

(fp) yrkande 2, Ju234 (fp) yrkande 12, Ju279

(m) yrkande 1, Sf226 (fp) yrkande 15 och

Ub557 (c, m, fp) yrkande 5 bör avslås.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det

finns starka skäl mot att införa en generell

anmälningsplikt på socialtjänstens område

beträffande brott förövade mot barn. Utskottet

är inte heller berett att ställa sig bakom kraven

i motionerna So360 (kd) yrkande 1 och Ju361

(kd) yrkande 3 om en begränsad an-

mälningsskyldighet, nämligen vid misstanke

om sexuella och andra övergrepp mot barn.

Utskottet kan dock konstatera att sekretess

inte hindrar att socialnämnden polisanmäler

övergrepp mot barn och utgår från att social-

nämnderna vid misstanke om sådana brott

som regel gör anmälan till polisen. Motioner-

na avstyrks.

Processrättsliga frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att barn

som bevittnar våld skall kunna betraktas

som målsägande i brottmålsprocessen, bl.a.

mot bakgrund av att det skulle innebära ett

brott mot uppbyggnaden av det rättsliga

systemet. Riksdagen bör även avslå en

motion om att följa upp lagen (1999:997)

om särskild företrädare för barn. En motion

om att ändra socialtjänstlagen i syfte att

möjliggöra husrannsakan i visst fall bör

avslås på den grunden att denna möjlighet

redan föreligger vid misstanke om brott mot

alkohollagen.

Jämför reservationerna 33 (m, fp, kd, c), 34

(m), 35 (m) och 36 (m).

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) yrkas att riksdagen begär att

regeringen återkommer med lagförslag om att

barn som bevittnar övergrepp inom familjen

skall vara målsägande i rättsprocessen

(yrkande 12). Motionärerna hävdar att barn

som bevittnar våld inom familjen är att anse

som brottsoffer. I motionen yrkas vidare att

riksdagen skall besluta om påföljd vid brott

mot besöksförbud enligt 27 §

socialtjänstlagen (numera 5 kap. 2 §

socialtjänstlagen) (yrkande 15). Motionärerna

syftar på fall där vuxna, trots att de ålagts

förbud häremot, bjuder ungdomar på sprit i

sin bostad. I dag kan polisen inte ingripa och

göra en husrannsakan vid misstanke om brott

mot förbudet eftersom brottet enbart kan ge

böter. Motionärerna anser att fängelse i

förslagsvis högst ett år bör ingå i straffskalan.

Motionärerna begär även ett tillkännagivande

om en utvärdering av lagen om särskild

företrädare för barn (yrkande 16). Det begärs

vidare ett tillkännagivande om domstolarnas

handläggning av barnärenden (yrkande 17).

Motionärerna beklagar att frågan om

domstolarnas hantering av barn i

brottmålsprocessen inte belystes av Kom-

mittén mot barnmisshandel. Motionärerna

begär också en utvärdering av 2001 års

ändring i lagen (1964:167) med särskilda

bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL).

I motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om en utredning

av frågan om barns ställning som brottsoffer

(yrkande 3). Motionärerna anser att det bör

utredas hur barn som bevittnat våld inom

familjen även i juridisk mening skall kunna

betraktas som brottsoffer.

Gällande bestämmelser, m.m.

Enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken krävs för

att husrannsakan skall få ske att det

förekommer anledning att brott förövats för

vilket kan följa fängelse.

Enligt 5 kap. 2 § socialtjänstlagen får

socialnämnden, när ett barns bästa kräver det,

förbjuda eller begränsa möjligheterna för en

person som har sitt hem inom kommunen att i

hemmet ta emot andras barn. Av 16 kap. 6 §

följer att den som överträder ett sådant förbud

eller begränsning kan dömas till böter.

Av proposition 2000/01:80 Ny

socialtjänstlag m.m. (s. 166) framgår att syftet

med bestämmelsen är att socialnämnden skall

kunna ingripa när det behövs för att skydda

barn från att vistas i olämpliga miljöer. Som

exempel nämns i propositionen situationer när

en person upplåter sitt hem till ungdomar och

där bjuder på alkohol e.d. och där miljön är

klart olämplig för barn att vistas i.

I 3 kap. 9 § tredje stycket alkohollagen

(1994:1738) stadgas att spritdrycker, vin eller

starköl inte får bjudas den som inte fyllt 20 år,

om det med hänsyn till den bjudnes ålder och

omständigheterna i övrigt är uppenbart

oförsvarligt. Detsamma gäller i fråga om öl

beträffande den som inte fyllt 18 år.

Av 10 kap. 6 § samma lag följer att den som

bryter mot 3 kap. 9 § kan dömas för olovligt

anskaffande av alkoholdrycker till böter eller

fängelse i högst två år eller, om brottet är

grovt, till fängelse i högst fyra år.

Justitieutskottets yttrande

När det gäller motionerna So42 (m) yrkande

12 och So43 (fp) yrkande 3 konstaterar

justitieutskottet att motionärerna efterfrågar

en ordning som innebär att ett barn som blir

vittne till våld betraktas som målsägande i

brottmålsprocessen.

Utskottet anmärker att begreppet brottsoffer

är okänt i den straffprocessuella

lagstiftningen. Den som har blivit utsatt för

brott är målsägande. Det sagda hindrar inte att

en person som inte är målsägande ändå kan

drabbas av verkningarna av ett brott och alltså

i denna bemärkelse vara ett offer för brott.

Justitieutskottet konstaterar kortfattat att ett

barn som bevittnat icke dödligt våld inom

familjen, men som själv inte blivit utsatt för

någon brottslig handling, inte enligt

rättegångsbalken är att anse som en

målsägande som kan inträda i

brottmålsprocessen. Barnet kan dock ha rätt

till skadestånd på civilrättsliga grunder enligt

skadeståndslagen. Enligt rättegångsbalken

kan emellertid ett brottmål rörande t.ex.

misshandel mot barnets mor inte sammanläg-

gas med ett tvistemål rörande barnets

skadeståndstalan mot samma man som är

åtalad i brottmålet. Enligt utskottet skulle det i

och för sig kunna vara en fördel för barnet om

dess skadeståndstalan i här aktuella

situationer kunde prövas i

brottmålsrättegången. Bland annat skulle

processkostnaderna bli lägre om åklagaren

förde barnets talan. Detta måste dock vägas

mot det brott mot uppbyggnaden av det

rättsliga systemet som det skulle innebära om

rätten att föra talan i brottmålsprocessen

utvidgades på det sätt motionärerna

förespråkar. Justitieutskottet anför att det inte

är berett att nu ta ställning till en sådan

ordning utan att motionsyrkandena bör avslås.

Såvitt avser motion So42 (m) yrkande 17

redogör justitieutskottet bl.a. för vissa

bestämmelser i rättegångsbalken och lagen

(1964:167) med särskilda bestämmelser om

unga lagöverträdare (LUL) när det gäller

handläggningen av brottmål där ett barn

uppträder i processen, antingen som tilltalad

eller som målsägande eller vittne.

Den ändring i LUL som gjordes 2001

innebär att mål mot den som inte fyllt 21 år i

princip skall handläggas av lagfarna domare

och nämndemän som särskilt har utsetts av

domstolen att handlägga sådana mål. I

paragrafens ursprungliga lydelse skulle den

lagfarne domaren med avseende på intresse

och fallenhet för arbete med unga

lagöverträdare i stället vara särskilt lämpad

för uppgiften. Bestämmelsen var och är

avsedd att leda till specialisering bland

domarna. Justitieutskottet kan inte se någon

anledning att redan nu ta initiativ till en ny

översyn av LUL.

Justitieutskottet nämner vidare barnets rätt

till bl.a. målsägandebiträde och stödperson

och att en särskild företrädare kan utses i

vissa fall. Det påpekas att det normalt inte blir

aktuellt att höra ett barn som målsägande eller

vittne i domstolen. Barnet hörs i stället under

förundersökningen, och en videoinspelning av

förhöret spelas upp i rätten. Ibland kan det

dock inte undvikas att ett barn måste komma

till domstolen. Justitieutskottet redogör i det

sammanhanget för de utbildningsinsatser som

Domstolsverket och Riksåklagaren genomför

för domare respektive åklagare.

Justitieutskottet konstaterar slutligen att

olika regelsystem således syftar till att hålla

barn utanför domstolarna och att en rad olika

åtgärder vidtas i detta syfte. I de fall detta

ändå inte är möjligt gör berörda myndigheter

stora insatser på utbildningssidan för att öka

kunskapen om barns behov och för att

underlätta bedömningen av de uppgifter

barnet lämnar. Det finns också möjlighet till

särskilda stödinsatser för barnet inom ramen

för processen. Med den avvägning som görs i

rättssystemet som innebär att barnets behov

av att slippa framträda i en brottmålsrättegång

i största möjliga utsträckning prioriteras kan

justitieutskottet inte förorda en utredning om

domstolarnas hantering av barn i

brottmålsprocessen. Utskottet anser att motion

So42 yrkande 17 bör avstyrkas.

Angående motion So42 (m) yrkande 16 anför

justitieutskottet att lagen (1999:997) om

särskild företrädare för barn trädde i kraft den

1 januari 2000. Lagen innebär att en särskild

företrädare skall kunna förordnas för ett barn

när en vårdnadshavare eller någon som

vårdnadshavaren står i ett nära förhållande till

misstänks för brott mot barnet. Om barnet har

två vårdnadshavare som inte är gifta eller bor

tillsammans under äktenskapsliknande

förhållanden skall det vara möjligt att i stället

förordna att en av dem ensam skall företräda

barnet. Syftet med regleringen är att förbättra

möjligheterna att utreda brott när barn utsatts

för övergrepp. Den särskilda företrädarens

uppgifter är begränsade till att i

vårdnadshavarens ställe ta till vara barnets rätt

under förundersökningen och i efterföljande

rättegång.

Justitieutskottet anför att frågan om en

begränsad uppföljning av lagen om särskild

företrädare för barn nyligen har tagits upp i

utskottets arbetsgrupp för uppföljning och

utvärdering. Avsikten är att ta reda på i vilken

utsträckning den nya regleringen kommit till

användning för att därefter göra en bedöm-

ning av om det är meningsfullt att inleda en

utvärdering. Justitieutskottet, som noterar att

den nya lagen varit i kraft i drygt tre år, anser

att syftet med motionen i denna del är

tillgodosett genom arbetsgruppens planering.

Motionsyrkandet bör avslås.

Socialutskottets ställningstagande

När det först gäller frågan om ett barn som

blir vittne till våld skall kunna betraktas som

målsägande i brottmålsprocessen delar

socialutskottet justitieutskottets bedömning.

Motionerna So42 (m) yrkande 12 och So43

(fp) yrkande 3 avstyrks.

Yrkande 17 i motion So42 (m) rör

domstolarnas hantering av barn i brott-

målsprocessen. Mot bakgrund av vad

justitieutskottet i denna del anfört i sitt

yttrande finner även socialutskottet att

motionsyrkandet bör avslås.

I motion So42 (m) yrkande 16 begärs en

uppföljning av lagen (1999:997) om särskild

företrädare för barn. Socialutskottet gör inte

heller i detta avseende någon annan

bedömning än justitieutskottet. Yrkandet

avstyrks därmed.

I motion So42 (m) yrkande 15 anförs att

fängelse bör ingå i straffskalan när det gäller

brott mot 5 kap. 2 § socialtjänstlagen. Därmed

skulle polisen kunna ingripa genom

husrannsakan i fall där vuxna, i strid mot

förbud enligt nämnda paragraf, bjuder

ungdomar på sprit i sin bostad. Socialutskottet

konstaterar att husrannsakan i dessa

situationer i stället kan ske på den grunden att

det föreligger misstanke om brott mot

alkohollagen, för vilket kan följa fängelse.

Utskottet finner därmed inte någon anledning

att bifalla motionsyrkandet.

Kriminalvårdsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner rörande

kriminalvårdens behandling av intagna

under straffverkställigheten i syfte att

förebygga våld mot barn. Socialutskottet

delar justitieutskottets bedömning att det,

mot bakgrund av pågående arbete inom

kriminalvården, saknas behov av ytterligare

uttalanden från riksdagen.

Jämför reservation 37 (m, kd).

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om

behandling för att motverka återfall (yrkande

18). När en förälder döms för barnmisshandel

måste nödvändiga insatser vidtas för att ge

förövaren möjlighet att inse det brott han eller

hon begått och ges hjälp att förändra sitt

beteende med målet att kunna vara en bra

förälder.

I motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av ett

handlingsprogram för personer dömda för

våld mot barn (yrkande 8). Motionärerna

anser att Kriminalvårdsstyrelsen bör ges i

uppdrag att identifiera och uppmärksamma

dessa personer samt att utarbeta ett handlings-

program som tar sikte på denna grupps behov.

Justitieutskottets yttrande

Kriminalvårdens uppgift är att verkställa

fängelsestraff och icke frihetsberövande

påföljder. Statsmakternas uttalade ambition är

att verkställighetstiden skall tas till vara för

olika rehabiliterande insatser, bl.a. sådana

som tar sikte på att förebygga nya brott av

liknande slag som det den intagne dömts för.

Justitieutskottet nämner t.ex. kriminalvårdens

nationella behandlingsprogram som tar sikte

på sexualbrottsdömda samt arbetet med att ta

fram ett program om våld i nära relationer.

Programmet skall vara forskningsbaserat och

utvärderingsbart och kunna bedrivas både i

anstalt och inom frivården. Vidare påpekas att

ett femtontal kriminalvårdsmyndigheter

samarbetar med socialtjänsten och

frivilligorganisationer m.fl. i syfte att förbättra

rehabiliteringsinsatserna samt att det på

samtliga kriminalvårdsanstalter finns en

särskild föräldrautbildning.

Justitieutskottet konstaterar att inget av de

angivna programmen direkt tar sikte på brott

mot barn även om det förefaller i högsta grad

rimligt att frågor om våld mot barn kommer

upp i samtliga fall. Utskottet måste också

konstatera att programverksamheten ännu inte

har den omfattning som skulle vara önskvärd.

Detta sammanhänger bl.a. med att det ställs

stora krav såväl på programinnehåll som på

den personal som leder verksamheten.

Ytterligare komplikationer när det gäller att se

till att en intagen placeras i rätt behand-

lingsprogram är den höga beläggningsgraden

som försvårar omflyttningar mellan

anstalterna. Detta bidrar också till att det inte

är meningsfullt med en alltför snäv inriktning

på programmen.

Enligt justitieutskottets mening görs ett

ambitiöst arbete inom kriminalvården när det

gäller behandlingsprogram med inriktning att

förebygga misshandel, helt i enlighet med vad

utskottet vid ett antal tidigare tillfällen uttalat.

Utskottet anser det självklart att det i sådana

sammanhang också diskuteras våld mot barn.

Mot den bakgrunden kan utskottet inte se att

det nu finns behov av ytterligare uttalanden

från riksdagen. Snarare gäller det här att på

olika sätt uppmuntra samverkan inom

kriminalvården och mellan kriminalvården

och andra myndigheter och

frivilligorganisationer för att komma till rätta

med de svårigheter som finns. Justitieutskottet

föreslår att motionerna So42 (m) yrkande 18

och So44 (kd) yrkande 8 avslås.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet finner inte skäl att göra någon

annan bedömning än justitieutskottet när det

gäller frågan om kriminalvårdens behandling

av intagna under straffverkställigheten.

Motionerna So42 (m) yrkande 18 och So44

(kd) yrkande 8 avstyrks.

Barn i asylprocessen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

barn i asylprocessen och om mottagandet av

bl.a. ensamkommande flyktingbarn.

Socialutskottet hänvisar bl.a. till den

bedömning som socialförsäkringsutskottet

nyligen gjort samt till pågående arbete på

området.

Jämför reservationerna 38 (fp), 39 (kd), 40

(m), 41 (fp) och 42 (kd).

Propositionen

När det gäller ansvaret för flyktingbarn som

far illa nämns i propositionen (s. 41) att denna

fråga, liksom frågan om ansvaret för de barn

som kommer till Sverige utan

vårdnadshavare, har uppmärksammats under

senare tid. Socialstyrelsen och

Migrationsverket har haft regeringens

uppdrag att lämna förslag till åtgärder för att

förbättra mottagandet av dessa barn. En

rapport med en rad förslag har lämnats, och

den bereds nu vidare inom Regeringskansliet.

Migrationsverket har även haft i uppdrag att

ytterligare analysera kostnaderna för de för-

slag som redan lämnats. Uppdraget har

redovisats och bereds nu inom

Regeringskansliet.

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) yrkas att riksdagen begär att

regeringen återkommer med förslag om att

förbättra situationen för barn med

invandrarbakgrund (yrkande 2 delvis).

Motionärerna syftar bl.a. på flyktingbarn.

I motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag till ändring av

utlänningslagens bestämmelser avseende

asylsökande barns situation (yrkande 5).

Motionärerna anser att portalparagrafen i

utlänningslagen med den centrala

formuleringen om barns bästa har visat sig ha

ringa betydelse. Lagen bör kompletteras så att

större hänsyn tas till asylsökande barns

situation vid beviljandet av asyl, anförs det. I

motionen begärs vidare ett tillkännagivande

om omhändertagandet av asylsökande barn

(yrkande 6). Enligt motionärerna måste barn

som kommer till Sverige utan vårdnadshavare

få ett bättre omhändertagande redan från

ankomsten. Motionärerna anser att

socialtjänsten skall ha detta ansvar.

I motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att barnets

bästa oreserverat skall sättas främst i

utlänningsärenden (yrkande 5).

Grundförutsättningen måste alltid vara att

barn i olika situationer behandlas med respekt

för sina behov och rättigheter. I motionen

begärs även ett tillkännagivande om barnets

rätt att höras i asylutredningar (yrkande 6).

Motionärerna anser, liksom Rädda Barnen i

en nyligen presenterad undersökning, att

myndigheter som huvudregel, utifrån barnets

egna förutsättningar, skall höra varje barn om

dess asylskäl. I de fall barnet inte hörs

personligen skall myndigheten höra barnets

vårdnadshavare om barnets egna asylskäl.

Vidare begärs ett tillkännagivande om snabba

åtgärder för att förhindra att ensamkommande

barn försvinner (yrkande 7). Enligt

motionärerna har i princip ingenting hänt

sedan Migrationsverkets och Socialstyrelsens

rapport rörande ensamkommande barn

presenterades i juni 2002. Motionärerna anser

att Migrationsverkets personal snarast måste

få klara skriftliga direktiv och befogenheter

för sitt arbete. En företrädare för ensamma

asylsökande barn bör utses inom 24 timmar

efter ankomsten. Vidare bör vissa av barnen

snabbt kunna placeras i familjehem.

Motionärerna anser att regeringen omedelbart

bör återkomma till riksdagen med förslag till

förändringar.

Tidigare behandling

I det ovan nämnda betänkandet

2001/02:SoU23 behandlade utskottet även

motioner om barns rättigheter i asylprocessen

(s. 41 f.). Utskottet konstaterade att det vid

bedömningen av frågor om tillstånd enligt

utlänningslagen skall klarläggas vad barn som

berörs av ett beslut i ärendet har att anföra (11

kap. 1 a § utlänningslagen [1989:529]).

Socialutskottet instämde med socialförsäk-

ringsutskottet (bet. 2001/02:SfU8) att det är

av stor vikt att denna bestämmelse får

genomslag så att de asylsökande barnen

verkligen får komma till tals i processen och

så att berörda myndigheter kan klarlägga vad

barnet har att anföra i ärendet. En

förutsättning härför är att de som hör barn har

tillräcklig kompetens. Utskottet konstaterade

att Migrationsverket hade beslutat att

genomföra en utbildning om bl.a.

barnkonventionen och dess betydelse i

utlänningsrätten, om samtalsmetodik och om

hur barn påverkas av en utredningssituation.

Vidare har Utlänningsnämnden en särskild

handläggare som bevakar tillämpningen av

barnkonventionen och den särskilda

bestämmelsen om barnets bästa i

utlänningslagen. Socialutskottet ställde sig

bakom socialförsäkringsutskottets uttalande

att det är särskilt viktigt att barnkonventionen

står i blickpunkten för myndigheternas

agerande när det gäller asylsökande barn

eftersom dessa på olika sätt kan ha varit

utsatta för svåra trauman och andra

umbäranden. Mot bakgrund av det pågående

arbetet i syfte att sätta barn och deras

särskilda behov i fokus i asylprocessen

avstyrkte utskottet motionerna (res. v och kd,

s.y. c).

När det gällde ensamkommande barn

konstaterades att Migrationsverket och

Socialstyrelsen hade fått i uppdrag att

gemensamt och i samråd med

Integrationsverket och Barnombudsmannen

förbättra mottagandet av denna grupp barn. I

likhet med socialförsäkringsutskottet (bet.

2001/02:SfU8) förutsatte socialutskottet att

myndigheterna därvid analyserar innebörden

av begreppet vistelsekommun i

socialtjänstlagen i förevarande situationer.

Socialutskottet delade också

socialförsäkringsutskottets uppfattning att det

är viktigt att mottagandet av ensamkommande

barn snarast förbättras. Mot bakgrund av det

anförda avstyrktes de aktuella motionerna

(res. m resp. kd, s.y. v).

Socialförsäkringsutskottet har i det av

riksdagen nyligen godkända betänkandet

2002/03:SfU8 Migration och asylpolitik bl.a.

behandlat motionsyrkanden om

barnkompetens i asylprocessen m.m.

I betänkandet redogjordes för en rapport

som Migrationsverket presenterat i början av

2001, Barn i utlänningsärenden. I rapporten

lämnas förslag till åtgärder mot de problem

som uppmärksammats i Barnombudsmannens

rap-port Barnets bästa i asylärenden. Som ett

direkt resultat av rapporten har

Migrationsverket beslutat att genomföra en

utbildning om bl.a. barnkonventionen och

dess betydelse i utlänningsrätten,

samtalsmetodik och hur barnet påverkas av en

utredningssituation.

Socialförsäkringsutskottet nämnde även

Rädda Barnens rapport Barns egna asylskäl,

som presenterades i början av 2003. I studien

har undersökts i vilken utsträckning ansvariga

myndigheter hör barn i asylsökande familjer,

om de tar reda på om barnen har egna

asylskäl, eller humanitära skäl, att få

uppehållstillstånd och vilken hänsyn som har

tagits till barnens egna asylskäl. Enligt

rapporten finns det stora brister i hanteringen.

Bland annat har endast en tredjedel av barnen

i familj som åberopat egna asylskäl eller

humanitära skäl fått en noggrann bedömning

av skälen i Migrationsverkets eller Utlän-

ningsnämndens beslut. I rapporten föreslås att

Migrationsverket i princip skall höra varje

barn. Om ett barn inte hörs personligen måste

Migrationsverket höra barnets vårdnadshavare

extra noga om barnets egna asylskäl. Vidare

måste Migrationsverket och

Utlänningsnämnden beakta barns egna

grunder för asyl och göra en noggrann

bedömning av barns skäl i sina beslut.

Slutligen skall asylutredningar av barn ske i

barnanpassad miljö.

Socialförsäkringsutskottet redogjorde vidare

för den offentliga utfrågning som utskottet

genomförde i mars 2003. Migrationsverket

anförde där att det finns visst fog för den

kritik som framförs i Rädda Barnens rapport

men att de ärenden som gåtts igenom är ett år

gamla. Sedan dess har verket genomfört ett

omfattande utbildningsprogram kring

barnkonventionen för all personal.

Generaldirektören angav att det alltid är

föräldrarna som har det yttersta ansvaret men

att barnen som huvudprincip alltid bör få

komma till tals. Barnombudsmannen angav

vid utfrågningen att myndigheten samarbetat

med Migrationsverket när det gäller bl.a.

utbildningsfrågor. Syftet har varit att vidga

kunskaperna om barnkonventionen och att

barnen alltid måste ses som individer i

asylprocessen.

Utlänningsnämnden har en särskilt utsedd

handläggare som bevakar tillämpningen av

barnkonventionen och den särskilda

bestämmelsen om barnets bästa i

utlänningslagen. Enligt Utlänningsnämnden

bör barnperspektivet uppmärksammas i varje

ärende som rör ett barn.

Socialförsäkringsutskottet anförde i sitt

ställningstagande att barnkonventionens

innehåll alltid bör stå i blickpunkten för

myndigheternas agerande i olika situationer.

Det får anses särskilt betydelsefullt i

asylprocessen, då de barn som kommer hit

som asylsökande på olika sätt kan ha varit

utsatta för svåra trauman och andra

umbäranden. Utskottet kunde konstatera att

det pågår ett väl utvecklat arbete som syftar

till att sätta barn och deras särskilda behov i

fokus i asylprocessen och avstyrkte aktuella

motioner.

I det ovannämnda betänkandet 2002/03:SfU8

behandlades även ett antal motioner om de

ensamkommande utländska barnens situation.

Socialförsäkringsutskottet nämnde att

utskottet den 12 mars 2002 hållit en sluten

utfrågning med Migrationsverket, Svenska

Kommunförbundet, Socialstyrelsen och

Rädda Barnen. Rädda Barnen förordade vid

utfrågningen en ansvarsfördelning där det

också i praktiken är socialtjänsten som

ansvarar för omhändertagandet av barnen och

Migrationsverket endast ansvarar för asylut-

redningen. Rädda Barnen påtalade också

behovet av ett ökat samarbete mellan

Migrationsverket och kommunerna.

Socialstyrelsen anförde att enligt

socialtjänstlagen ligger det yttersta ansvaret

för barnen på kommunerna. Det är emellertid

viktigt att barnets bästa tillgodoses fullt ut i

det praktiska utförandet.

I betänkandet påpekades vidare att

riksdagen våren 2002 gjort ett tillkän-

nagivande till regeringen om att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen vad

gäller ansvar för ensamkommande barn

beträffande asylfrågan, boendet och hälsan

(bet. 2001/02:SfU15, rskr. 2001/02:287).

Socialförsäkringsutskottet erinrade även om

att en särskild utredare tillkallats i april 2002

(dir. 2002:55) med uppgift att utvärdera 1995

års förmyndarskapsreform. I ett

tilläggsdirektiv (dir. 2003:23) till utredningen

anges att utredningen med förtur skall

behandla frågan om det rättsliga skyddet för

ensamkommande barn. Utredningen skall

senast den 30 juni 2003 redovisa denna del. I

utredningen rörande översyn av mottagande

av och introduktion för flyktingar (dir.

2001:87) ingår bl.a. att särskilt

uppmärksamma situationen för barn som

kommer till Sverige utan vårdnadshavare.

Utredningen kan inom ramen för sitt direktiv

komma att föreslå ytterligare åtgärder.

Migrationsverket och Socialstyrelsen

redovisade i juni 2002 ett uppdrag att

gemensamt och i samråd med

Integrationsverket och Barnombudsmannen

förbättra mottagandet av de ensamkommande

barnen. I rapporten föreslås bl.a. att

Migrationsverket skall träffa

överenskommelser med ett mindre antal

kommuner om mottagande av

ensamkommande barn. Statlig ersättning

utgår till den kommun som har ansvaret med

full täckning för kostnader för alla

ensamkommande barn, asylsökande såväl

som inte asylsökande. Dessutom föreslås

införandet av ett nytt institut, företrädare för

ensamkommande barn, med större ansvar och

befogenheter än dagens gode män. I övrigt

redovisas förslag om förbättrat samarbete

mellan berörda myndigheter, förbättrad stati-

stik samt förbättrad information till landsting,

kommuner och berörda myndigheter. I

redovisningen anges bl.a. vikten av att

ansvarsfördelningen mellan berörda

myndigheter tydliggörs.

Med anledning av redovisningen gav

regeringen Migrationsverket i uppdrag att, i

samarbete med Svenska Kommunförbundet,

undersöka förutsättningarna för att träffa

överenskommelser med kommuner om att ta

emot ensamkommande barn. I november

2002 redovisade Migrationsverket reger-

ingsuppdraget. Av redovisningen framgår att

förhandlingar pågår mellan verket och

Kommunförbundet om att teckna avtal med

ett 15-tal kommuner. Kommunförbundet har

tillfrågat ett antal kommuner, vilka samtliga

ligger i geografisk närhet till barnpsykiatrisk

klinik och har tidigare erfarenhet av kontakt

med ensamkommande barn. Redovisningen

pekar på vikten av att bygga nätverk i syfte att

få till stånd en god samverkan mellan berörda

myndigheter. De kostnadsberäkningar som

redovisats analyseras för närvarande inom Re-

geringskansliet.

I sin bedömning utgick

socialförsäkringsutskottet från att de problem

som bl.a. Rädda Barnen påtalat vid utskottets

utfrågning år 2002 skyndsamt rättas till.

Utskottet förutsatte att regeringen så snart

som möjligt återkommer enligt riksdagens

tidigare beslut om ansvar för

ensamkommande barn beträffande asylfrågan,

boendet och hälsan och avstyrkte

ifrågavarande motioner.

Regeringen föreslår i tilläggsbudgeten i 2003

års vårproposition (prop. 2002/03:100) att

anslag 12:2 Mottagande av asylsökande under

utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar

ökas med 122 miljoner kronor. Enligt

propositionen behöver asylsökande barn som

kommit till Sverige utan legal vårdnadshavare

skydd och hjälp. Socialnämnden har det

yttersta ansvaret för dem som vistas i

kommunen. Kommunerna skall därför utreda

dessa barns behov av insatser och fatta beslut

om var de skall bo. Boende kan ske i

familjehem, hem för vård eller boende eller i

Migationsverkets gruppboende. Enligt re-

geringen bör kommunerna lämnas ersättning

för vissa utredningskostnader m.m. avseende

asylsökande barn som kommit till Sverige

utan legal vårdnadshavare. Den statliga

ersättningen avses gälla under en

övergångstid. Regeringen avser att under

denna tid och efter samråd med Svenska Kom-

munförbundet och Landstingsförbundet,

pröva och fastställa de närmare grunderna för

statlig ersättning till kommunerna avseende

asylsökande barn m.fl. som kommit till

Sverige utan legal vårdnadshavare.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner

att ifrågavarande anslag används även för det

angivna ändamålet.

Statsrådet Jan O Karlsson besvarade den 27

mars 2003 en fråga i riksdagen om

asylsökande barn som försvinner. Statsrådet

hänvisade bl.a. till att Migrationsverket för

närvarande gör en grundlig utredning av

orsakerna till att asylsökande barn försvinner

från verkets anläggningar eller från släktingar.

Migrationsverket avser att ta reda på vad som

hänt de barn som försvann under år 2002 och

förväntas redovisa arbetet under våren 2003.

Statsrådet uppgav att han noga följer frågan

om varför barn försvinner och vad som kan

göras för att förhindra detta samt att han är

beredd att vidta de åtgärder som kan

föranledas av Migrationsverkets utredning.

Barnombudsmannen föreslår i sin rapport

2003 bl.a. att Migrationsverket i samverkan

med Svenska Kommunförbundet snarast

sluter avtal med ett antal kommuner som

innebär att ansvaret för barnens vård, boende

och trygghet skall ligga hos kommunernas

socialtjänst. Vidare föreslår BO att en ny lag

om företrädarskap för ensamkommande barn

arbetas fram snarast möjligt. BO anser vidare

att fler familjehem med beredskap att ta hand

om flyktingbarn bör rekryteras och utbildas.

Utskottets ställningstagande

Socialutskottet delar

socialförsäkringsutskottets uppfattning att det

är viktigt att barnkonventionens innehåll står i

blickpunkten för myndigheternas agerande i

olika situationer, inte minst när det gäller

asylsökande barn. Såsom konstaterats av

socialförsäkringsutskottet pågår ett väl

utvecklat arbete som syftar till att sätta barn

och deras särskilda behov i fokus i

asylprocessen. Motionerna So43 (fp) yrkande

5 och So44 (kd) yrkandena 5 och 6 avstyrks

därmed.

När det gäller de asylsökande barnens

situation konstaterar utskottet inledningsvis

att dessa barn i princip har rätt till samma

hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i

Sverige samt rätt till barnomsorg och

skolgång. Socialtjänsten har samma ansvar

för asylsökande barn som för andra barn. De

lagstiftningsåtgärder och andra insatser som

föreslås i den nu aktuella propositionen

omfattar även denna grupp barn. Utskottet

kan vidare konstatera att regeringen nyligen

föreslagit att kommunerna under en

övergångsperiod bör kunna få ersättning för

vissa utredningskostnader m.m. avseende

ensamkommande asylsökande barn.

Regeringens avsikt är att efter samråd med

kommunförbunden fastställa närmare grunder

för statlig ersättning till kommunerna

avseende asylsökande barn m.fl. som kommit

till Sverige utan legal vårdnadshavare. När det

gäller asylsökande barn som försvinner från

Migrationsverkets anläggningar eller från

släktingar kan konstateras att

Migrationsverket för närvarande utreder

orsakerna till försvinnandena. Liksom

socialförsäkringsutskottet förutsätter

socialutskottet att regeringen så snart som

möjligt återkommer enligt riksdagens tidigare

beslut om ansvar för ensamkommande barn

beträffande asylfrågan, boendet och hälsan.

Med det anförda avstyrks motionerna So42

(m) yrkande 2 delvis, So43 (fp) yrkande 6 och

So44 (kd) yrkande 7.

Ekonomiska konsekvenser av förslagen i

propositionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att

regeringen bör återkomma med en mer

realistisk ekonomisk konsekvensanalys av

de föreslagna åtgärderna. Utskottet anser att

förslagen bör kunna genomföras inom

ramen för berörda myndigheters redan

föreliggande ansvar. Jämför reservation 43

(m, kd).

Propositionen

Under avsnittet redovisas förslagen till

lagändringar och de aviserade uppdragen till

olika myndigheter. Regeringen bedömer att

förslagen i propositionen inte föranleder nya

kostnader och därmed skall hanteras inom de

nuvarande ekonomiska ramarna.

Förslagen om kompletteringar i viss

befintlig lagstiftning vad gäller skyldigheten

att anmäla till socialnämnden om det finns

misstanke att barn far illa samt vad gäller

bestämmelser om barns bästa medför enligt

regeringen inga ökade kostnader.

Regeringen kommenterar vidare förslaget

att barnperspektivet skall genomsyra alla

beslut inom ramen för LVU, ändringarna i

socialtjänstförordningen i syfte att förtydliga

rätten till en god vård för placerade barn samt

reglerna avseende överflyttning av vårdnaden

av barn i familjehem och barnets rätt till

umgänge med föräldrarna under pågående

vård. Det påpekas också att regeringen i

propositionen understryker att unga som har

psykiska problem har rätt att få stöd och hjälp

inom ramen för samhällets psykiatriska

ansvar. Enligt regeringen ligger förslagen

inom ramen för myndigheternas redan

befintliga skyldighet att ge barnen en god

vård och torde inte medföra ökade kostnader.

Förslagen i avsnitt 7 rörande

ansvarsfördelningen i socialtjänstärenden

mellan kommunerna avser förtydliganden av

gällande regelsystem och bedöms inte

medföra några ökade kostnader.

Förtydligandena bedöms snarare ge

effektivitetsvinster och ytterst gynna vården

av de barn och unga som kan beröras.

Lagändringen som möjliggör att ärenden

överflyttas från en socialnämnd till en annan

även i fall där man inte kunnat träffa frivillig

överenskommelse medför enligt regeringen

inga ökade kostnader eftersom det handlar om

ett nollsummespel mellan berörda kommuner.

Besvär till förvaltningsdomstol över ett beslut

som en länsstyrelse fattat torde ske i yttersta

undantagsfall och medför således endast

försumbara kostnader.

Förslagen som syftar till att förstärka

tillsynen av hem för vård eller boende (avsnitt

8) bedöms rymmas inom befintlig budget.

Förslaget att länsstyrelsernas tillsyn skall utgå

från en samlad strategi och en riskanalys bör

enligt regeringen snarare ge

effektivitetsvinster vad gäller såväl

kostnaderna som resultatet av tillsynen. Det

gäller även regeländringarna som rör den vård

som Statens institutionsstyrelse bedriver.

Motioner

I motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om de

ekonomiska konsekvenserna av regeringens

förslag (yrkande 19). Motionärerna anför bl.a.

att förslaget rörande samverkan knappast kan

ske med dagens resurstilldelning. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med en

realistisk ekonomisk konsekvensanalys av de

föreslagna åtgärderna.

I motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en

mer utförlig konsekvensbeskrivning av

kostnaderna för förslagen (yrkande 9). Enligt

motionärerna är regeringens redovisning av

de ekonomiska konsekvenserna av förslagen

inte tillfyllest. Det kan inte uteslutas att

många kommuner behöver ökade resurser om

de skall leva upp till de ökade krav som

propositionen ställer. Regeringen måste

återkomma till riksdagen med en tydligare

och mer genomarbetad

konsekvensbeskrivning gällande de

ekonomiska konsekvenserna av förslagen.

Därefter måste en reglering göras enligt

finansieringsprincipen, anförs det.

Övrigt

I ärendet föreligger en promemoria från

riksdagens utredningstjänst (dnr. 2003:672)

angående de ekonomiska konsekvenserna till

följd av propositionen.

Utskottets ställningstagande

Såvitt utskottet kan bedöma bör förslagen i

propositionen kunna genomföras inom ramen

för berörda myndigheters redan föreliggande

ansvar för barn i utsatta situationer samt inom

befintlig budget. Motionerna So42 (m)

yrkande 19 och So44 (kd) yrkande 9 avstyrks

därmed.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga

i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med vissa justeringar, anta

regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser

om vård av unga i övrigt. Riksdagen bör

även anta av utskottet framlagda lagförslag,

vilka syftar till att fullfölja regeringens

avsikt att göra lagen könsneutral.

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår följande:

Ordet "40," bör utgå ur ingressen till

lagförslaget eftersom regeringen inte föreslår

någon ändring i den paragrafen.

I 1 § fjärde stycket saknas ordet "andra" i

lagrummets nuvarande lydelse. Ordet bör

föras in mellan orden "Vissa" och "åtgärder".

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Regeringen har för avsikt att göra lagen

könsneutral. Ändringar i detta syfte bör därför

göras även i 15, 35 och 41 §§. Utskottets

förslag till ändringar av dessa paragrafer

framgår av bilaga 4.

Övriga lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med vissa justeringar i

förslagen till lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453) och lag om

ändring i lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall, anta övriga av re-

geringen föreslagna lagändringar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens

förslag till lag om ändring i brottsbalken, lag

om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763), lag om ändring i skollagen

(1985:1100) samt lag om ändring i lagen

(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och

sjukvårdens område.

I 16 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i

socialtjänstlagen (2001:453) saknas andra och

tredje styckena i paragrafens nuvarande

lydelse. Någon ändring i denna del är inte

avsedd. Andra och tredje styckena i

paragrafen bör därför kvarstå oförändrade. I

övrigt tillstyrker utskottet förslaget.

I ingressen till förslaget till lag om ändring i

lagen (1988:870) om vård av missbrukare i

vissa fall bör orden "vård av" föras in mellan

orden "om" och "missbrukare". I övrigt

tillstyrker utskottet förslaget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar och lag om ändring i

lagen (1998:603) om verkställighet av sluten

ungdomsvård.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förebyggande och andra insatser för

barn i utsatta situationer (punkt 1)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So42 yrkande 1 och 2002/03:Ju320

yrkande 3 samt avslår motionerna

2002/03:So223, 2002/03:So250 yrkande 3,

2002/03:So307, 2002/03:So328,

2002/03:So360 yrkandena 4-6,

2002/03:So507 yrkandena 4 och 8,

2002/03:Ju361 yrkandena 5 och 7 samt

2002/03:A323 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt vår mening saknas i propositionen ett

tydligt ställningstagande från regeringen att

det är föräldrarna som är ytterst ansvariga för

sina barn. I arbetet med att komma till rätta

med barns utsatthet måste man börja med den

främsta orsaken till utsattheten, nämligen den

familjesituation som barnen lever i.

Samstämmiga forskningsresultat visar att en

trång ekonomisk situation och liten möjlighet

att styra sin vardag ger frustrerade föräldrar,

en urholkad trygghet och ökad risk för

utsatthet. Tryggheten inom familjen påverkas

mycket starkt av hur samhället och staten

prioriterar familjen och föräldraansvaret. Vi

ställer oss kritiska mot att propositionen helt

saknar såväl analys som förslag till hur

samhället kan stödja och underlätta föräldrars

åtaganden.

I syfte att uppmärksamma de barn som lever

i familjer där det förekommer våld bör

socialnämndens ansvar enligt 5 kap. 11 §

socialtjänstlagen (2001:453) utvidgas till att

även avse barn och ungdomar som är eller har

varit utsatta för våld eller andra övergrepp i

hemmet. Vi anser att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen med ett sådant

förslag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

2. Förebyggande och andra insatser för

barn i utsatta situationer (punkt 1)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So507 yrkandena 4 och 8 samt avslår

motionerna 2002/03:So42 yrkande 1,

2002/03:So223, 2002/03:So250 yrkande 3,

2002/03:So307, 2002/03:So328,

2002/03:So360 yrkandena 4-6,

2002/03:Ju320 yrkande 3, 2002/03:Ju361

yrkandena 5 och 7 och 2002/03:A323 yrkande

5.

Ställningstagande

Generella och förebyggande insatser bör vara

grunden för samhällets stöd till utsatta barn.

Samtidigt är även riktade insatser nödvändiga.

Socialtjänsten har här det övergripande

ansvaret men även andra verksamheter svarar

för insatser till särskilt utsatta barn och

ungdomar. Utifrån de senaste årens rapporter

om barns situation förefaller dock dessa

insatser vara otillräckliga. Jag anser att det

behövs en mer samlad genomgång och analys

samt förslag på insatser för barn i riskzon. Det

är orsakerna till och inte symptomen på barns

ohälsa och utsatthet som vi i första hand

måste ta ansvar för. I arbetet bör också ingå

en genomgång av den kunskap och forskning

som finns om störningar hos vuxna (t.ex.

missbruk, kriminalitet och psykiska problem)

och de riskindikatorer som finns i barndomen.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

3. Förebyggande och andra insatser för

barn i utsatta situationer (punkt 1)

av Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So250 yrkande 3 och avslår

motionerna 2002/03:So42 yrkande 1,

2002/03:So223, 2002/03:So307,

2002/03:So328, 2002/03:So360 yrkandena 4-

6, 2002/03:So507 yrkandena 4 och 8,

2002/03:Ju320 yrkande 3, 2002/03:Ju361

yrkandena 5 och 7 samt 2002/03:A323

yrkande 5

Ställningstagande

Jag vill framhålla samhällets ansvar för att

hjälpa och skydda utsatta barn samt i

görligaste mån stärka deras befintliga

uppväxtmiljöer. I fall av vanvård måste de

sociala myndigheterna kunna gripa in med

kraft. Jag vill ha ett samhälle som litar på

familjerna samtidigt som det skall finnas ett

starkt yttre stöd vid kriser. Många barn och

ungdomar lever i dag i en tillvaro där allt

högre krav från samhälle, skola, kamrater och

föräldrar skapar problem. Otrygga

uppväxtförhållanden bidrar ytterligare till

problematiken. Hos barnen och ungdomarna

kan detta till exempel ta sig uttryck i stress,

depressioner, mobbning och utseendefixering.

Jag menar att det måste skapas ungdomsfrid i

samhället för att ge den uppväxande

generationen en trygg och sund tillvaro.

Det finns problemområden som enligt min

mening snarast bör uppmärksammas.

Exempel på detta är en ökad andel

psykosomatiska besvär, otrygghet, svaga

föräldrarelationer och mobbning. Under 2001

gällde 18 % av de inkomna samtalen till BRIS

mobbning, vilket är en kraftig ökning jämfört

med tidigare år.

Utseendefixeringen leder till allt större

problem i samhället och den kryper allt längre

ner i åldrarna. Hos många unga leder

utseendefixeringen inte bara till dålig

självkänsla och andra psykiska besvär utan

även till ätstörningar. Enligt min mening

behövs det ytterligare resurser till forskningen

om ätstörningar. Skolan har en nyckelroll för

att arbeta med värderingar och ifrågasätta

utseende- och modefixeringen.

Såväl mobbning som ätstörningar ger en

tydlig bild av psykisk problematik. Allt fler

ungdomar upplever också stress och

depressioner. Alltför ofta besvaras

ungdomarnas problematik med psykofarmaka

och försäljningen har ökat lavinartat under de

senaste åren. Jag anser det oerhört viktigt att

psykofarmaka till ungdomar enbart används

som komplement under terapibehandling.

Dessa frågor måste lyftas fram.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

4. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka

m.fl. (punkt 2)

av Kerstin-Maria Stalin (mp), Ulrik

Lindgren (kd) och Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So250 yrkande 5, 2002/03:So507

yrkande 5 och 2002/03:So515 yrkandena 4

och 5 samt avslår motionerna 2002/03:So247

yrkande 2, 2002/03:So341 yrkandena 1 och 2,

2002/03:So450 yrkande 4 och 2002/03:So509

yrkande 20.

Ställningstagande

Vi vill framhålla vikten av att barn till

psykiskt sjuka, utvecklingsstörda,

missbrukare och intagna inom kriminalvården

uppmärksammas och erhåller hjälp och stöd.

Det är av yttersta vikt att de sociala

myndigheterna på ett tidigt stadium får

kontakt med barnen och erbjuder dem hjälp. I

dag får socialtjänsten ofta del i ansvaret för

dessa barn först när stora problem redan blivit

befästa och svårare att åtgärda. Det är således

viktigt att ett samarbete etableras över

gränserna mellan de olika verksamheterna. Vi

vill också framhålla vikten av barnkompetens

inom exempelvis vuxenpsykiatrin. Enligt vår

mening bör riksdagen hos regeringen begära

förslag om ytterligare åtgärder för

ifrågavarande kategorier barn.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

5. Barn i ekonomiskt utsattta familjer

(punkt 3)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So291 och avslår motionerna

2002/03:So274, 2002/03:So339 yrkande 2,

2002/03:So377, 2002/03:So399 yrkande 4

och 2002/03:So454 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

År 2000 levde drygt 15 % av alla barn i

Sverige i ekonomiskt utsatta familjer.

Fattigdomen kan på sikt påverka barnens

hälsa och skolgång. Den ekonomiska

utsattheten ger emellertid också omedelbara

konsekvenser, som att inte kunna vara med på

skolutflykten eller friluftsdagar för att man

inte har pengar eller den utrustning som

krävs. Flera andra länder har antagit mål och

planer för att reducera barnfattigdomen. Vi

anser att regeringen för riksdagen snarast

möjligt bör presentera en plan för hur

barnfattigdomen i Sverige skall kunna

halveras under innevarande mandatperiod.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

6. Barn i ekonomiskt utsattta familjer

(punkt 3)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So399 yrkande 4 och avslår

motionerna 2002/03:So274, 2002/03:So291,

2002/03:So339 yrkande 2, 2002/03:So377

och 2002/03:So454 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi vill peka på problemet med att barn i

ekonomiskt utsatta familjer i dag knappast har

råd att delta i exempelvis kultur- och

musikskolornas verksamhet. Det är också så

att fritidsverksamheter som mest drar till sig

flickor genomgående har sämre

samhällsbidrag än de verksamheter som

pojkar som regel är intresserade av. Vi anser

att kommunerna måste ta ett utökat ansvar när

det gäller barns och ungdomars fritid. Enligt

vår mening bör vidare Barnombudsmannen få

i uppdrag att genomföra en fördjupad analys

av barnens fritidssituation.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

7. Hedersrelaterat våld m.m. (punkt 4)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 7.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 2 delvis och avslår

motionerna 2002/03:So41 och

2002/03:So232.

Ställningstagande

Barn som utsätts för hedersrelaterat våld eller

hot om våld befinner sig i en på flera sätt svår

situation. Dels är de utsatta för våld eller hot

om våld, dels är de klämda mellan två

kulturer. Vi vill därför understryka vikten av

att regeringen skyndsamt återkommer till

riksdagen med förslag om åtgärder för att

förbättra situationen för denna grupp barn.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

8. Sexuell exploatering av barn (punkt 5)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 8.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 2 delvis.

Ställningstagande

En särskild utredare har nyligen tillsatts i

syfte att fullfölja det arbete som har bedrivits i

den tidigare arbetsgruppen för kunskap om

sexuell exploatering av barn i Sverige. Vi vill

framhålla även dessa barns särskilt utsatta

situation. Det är därför mycket viktigt att

regeringen snarast möjligt återkommer till

riksdagen med förslag om åtgärder för att

förbättra för barn som utsätts för sexuell

exploatering i Sverige.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

9. 4 kap. 26 § barnavårdslagen (punkt 6)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 9.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi vill betona att respekten för en familjs

egna möjligheter skall gälla också i de fall då

ett barn råkat illa ut eller befinner sig i

riskzonen för att göra det. Enligt 4 kap. 26 §

barnavårdslagen, vilken upphörde att gälla

1982, kunde sociala myndigheter i samverkan

med familjen och på ett tidigt stadium inrikta

sitt arbete på att hjälpa och stötta, ofta i

förebyggande syfte. Åtgärder vidtogs sedan

stegvis i samråd med familjen och först som

en sista utväg kunde övervakning och ett

omhändertagande bli aktuellt. I dag kommer

dessvärre socialnämndens åtgärder ofta

överraskande och inte sällan för sent. Vi anser

därför att denna paragraf bör återinföras i

socialtjänstlagen och att regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett sådant

förslag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

10. Familjerådslag (punkt 7)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 10.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So507 yrkande 7 delvis och

2002/03:Sf380 yrkande 10.

Ställningstagande

Jag anser att de familjer som så önskar bör ha

rätt till familjerådslag eller annan

arbetsmodell som i likhet med familjerådslag

tar till vara de närståendes resurser. En

anledning är att de flesta av de barn som blir

föremål för ett familjerådslag placeras hos

släktingar medan släktingplaceringar är

ovanliga bland de barn som utreds på

traditionellt sätt. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med ett sådant förslag.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

11. Forskning om barn i utsatta

situationer (punkt 9)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 11.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 5 och avslår motion

2002/03:So360 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser i likhet med regeringen att

kunskapsläget när det gäller utsatthet bland

barn är eftersatt. Det gäller både våld mot

barn och frågor som tangerar eller har

beröring med detta område. Enligt vår

uppfattning framstår emellertid regeringens

förslag för att öka kunskaperna på området

som splittrade och utan tydlig målsättning. Vi

anser att det krävs en sammanhållen och

fokuserad metodik i syfte att öka kunskaperna

kring våld mot barn. Därför bör en institution,

t.ex. det föreslagna nationella

riskbarncentrumet, få till ansvar att samla in

och sammanställa relevant forskning på

området.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

12. Forskning om barn i utsatta

situationer (punkt 9)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 12.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So360 yrkande 2 och avslår motion

2002/03:So42 yrkande 5.

Ställningstagande

Sedan 1970-talet bedrivs forskning om

sexuella övergrepp på barn, om övergreppens

omfattning och om deras konsekvenser. Olika

behandlingsprogram har tagits fram efter

erfarenheter från praxis, och man har börjat

studera trauma, minne och

bearbetningsprocess. I vilken utsträckning

brottsoffren får hjälp är dock en fråga som i

mycket liten omfattning har studerats

internationellt och hittills inte alls har berörts

inom svensk forskning. Jag anser att

forskning bör utvecklas när det gäller sexuellt

utsatta brottsoffer med fokusering på socialt

stöd, behandling och bearbetning av traumat.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

13. Regeringsuppdrag till

Brottsförebyggande rådet (punkt 10)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 13.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 6.

Ställningstagande

I propositionen anger regeringen att

Brottsförebyggande rådet skall få i uppdrag

att kartlägga skolelevers erfarenheter av våld i

hemmet, i skolan och på fritiden. Vi anser att

detta uppdrag bör utsträckas till att även

innefatta föräldrars erfarenheter av och

attityder till våld i allmänhet.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

14. Sekretess vid samverkan

(punkt 12)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 14.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So511 yrkande 3.

Ställningstagande

Barn som far illa i hemmet, far ofta illa i

skolan också. Vi anser att de stängda dörrarna

mellan skolans elevvård och socialtjänsten

måste öppnas. Socialtjänstlagen bör ändras så

att socialvårdssekretessen inte hindrar att

skola och socialtjänst samverkar för att

skydda utsatta barn och öka deras chanser att

med skolans hjälp komma rätt i livet.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag till sådan ändring i socialtjänstlagen.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

15. Familjevåldsenheter (punkt 13)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 15.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 7.

Ställningstagande

Våld mot barn, framför allt när det handlar

om familjevåld, tillhör de mest komplicerade

utmaningarna inom polisens

utredningsverksamhet. I dag är det få

polismyndigheter som har inrättat arbetssätt

som motsvarar de professionella svårigheter

som barnutredningar medför. Vi ser denna

brist främst i att endast 10 % av anmäld

barnmisshandel föranleder åtal. Vid de

polismyndigheter där familjevåldsenheter

inrättats har samverkan mellan olika myndig-

heter blivit ett naturligt inslag i arbetet,

särskilt med åklagarna. Det har bedrivits

mycket utvecklingsarbete inom detta område,

men implementeringen går alldeles för

långsamt, och det krävs en stark politisk

viljeyttring för att skynda på förbättringar

inom området. Enligt vår mening bör

regeringen få i uppdrag att påskynda

inrättandet av familjevåldsenheter vid landets

polismyndigheter.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

16. Familjecentraler (punkt 14)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 16.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So304 och 2002/03:So397 yrkandena

1 och 2.

Ställningstagande

En familjecentral är en mötesplats för

barnfamiljer där det på ett och samma ställe

finns tillgång till olika tjänster som har

betydelse för barnens och därmed deras

familjers hälsa och välbefinnande. Denna

form av samverkan ger familjerna bättre

service och innebär på sikt en

resursbesparing. Jag anser att det bör göras en

nationell uppföljning av verksamheten med

familjecentraler så att forskningen kan

tillgodogöra sig de erfarenheter som görs och

så att statistiskt material kan samlas och

spridas. Regeringen bör också ta initiativ till

att huvudmännen stimuleras att bygga upp

och utveckla familjecentraler i varje kommun.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

17. Hänvisningar till

anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen (punkt 16)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt,

2. lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,

3. lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) såvitt avser 2 f §

andra stycket,

4. lag om ändring i polislagen (1984:387),

5. lag om ändring i tandvårdslagen

(1985:125),

6. lag om ändring i skollagen (1985:1100)

såvitt avser 1 kap. 2 a § andra stycket,

7. lag om ändring i lagen (1991:1137) om

rättspsykiatrisk undersökning samt

8. lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område såvitt avser 2 kap. 2 §.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 17.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 8 och avslår motion

2002/03:So442 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi tillstyrker samtliga regeringens förslag

rörande anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen. I propositionen understryker

regeringen vikten av att kriminalvården

uppmärksammar socialtjänsten när en

våldsbenägen intagen i anstalt står inför

frigivning. Vi vill emellertid påpeka att det är

lika viktigt att de som varit utsatta för våld

informeras om när den intagne har

permission.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

18. Åtgärder för att öka

benägenheten att anmäla till

socialtjänsten (punkt 17)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),

Magdalena Andersson (m), Ulrik Lindgren

(kd) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 18.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So42 yrkande 9, 2002/03:So43

yrkande 2 och 2002/03:So44 yrkande 1.

Ställningstagande

Anmälningarna till socialtjänsten om att barn

misstänks fara illa är få i dag, vilket betyder

att många utsatta barn troligen inte får det

stöd från samhällets sida som de behöver. Om

anmälningsplikten skall bli ett effektivt

verktyg krävs bättre kunskap hos den personal

som arbetar med eller nära barn. Det behövs

utbildning både för att kunna identifiera barn i

riskzon och för att våga anmäla. Det är också

nödvändigt att hitta metoder i det praktiska

arbetet. Utan utarbetade rutiner och

handlingsplaner är risken stor att misstankar

om t.ex. misshandel inte kommer till

socialtjänstens kännedom. Vi anser det

angeläget att följa upp befintligt

påföljdssystem samt att analysera varför

anmälningarna är så få, vad som avhåller

personal från att anmäla, vad som påverkar en

ökad anmälningsbenägenhet m.m. Liksom

Kommittén mot barnmisshandel anser vi att

frågan om straffansvar för enskilt verksamma

personer som låter bli att göra anmälan till

socialnämnden bör utredas särskilt.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

19. Dödsfallsutredningar m.m.

(punkt 18)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 19.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi anser att hela processen när det gäller

dödsfall av barn behöver granskas. Det kan

inte uteslutas att misstag görs redan i det

inledande skedet innan dödsorsaken

fastställts. Det är därför lämpligare att göra en

dödsorsaksutredning eller att skapa en svensk

modell där inslag av båda utredningsalternati-

ven är sammanslagna. De länder som

tillämpar dessa utredningsförfaranden vid

barns död är betydligt större än Sverige både

geografiskt och i befolkningsantal. I det

förslag som regeringen fört fram menar vi att

det finns ett tillräckligt beslutsunderlag för att

genast inleda en försöksverksamhet. Re-

geringen bör få i uppdrag att utan vidare

utredning sätta i gång försöksverksamheten.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

20. Särreglering av barnmisshandel

m.m. (punkt 20)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 20.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 11 och avslår motion

2002/03:So45 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser inte att en särreglering av brott mot

barn bör göras i brottsbalken. Däremot är det

angeläget att straffsatserna för grov

misshandel används i sin fulla utsträckning.

Enligt vårt förmenande bör misshandel av

barn generellt ses som grov. För att signalera

vikten av att denna typ av våldsbrott straffas

hårdare än vad som sker i dag vill vi att

minimistraffet för grov misshandel skall vara

två års fängelse. En sådan åtgärd skulle

skärpa påföljdspraxis generellt men också vad

gäller exempelvis påföljdsval som

samhällstjänst. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till

sådan reglering.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

21. Särreglering av barnmisshandel

m.m. (punkt 20)

av Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 21.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So45 yrkandena 1 och 2 och avslår

motion 2002/03:So42 yrkande 11.

Ställningstagande

Jag anser att det bör införas ett särskilt brott,

barnmisshandel. Jag är övertygad om att de

lagtekniska svårigheterna går att bemästra.

Regeringen bör få ett uppdrag som går ut på

att låta utreda frågan och därefter återkomma

till riksdagen med ett förslag. En sådan

utredning bör ske under medverkan av

parlamentariker.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

22. Begreppet närstående person

(punkt 21)

av Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 22.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So45 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser att begreppet närstående i den nya

straffskärpningsbestämmelsen har fått en

alltför snäv utformning. Närståendekretsen

bör omfatta inte bara familjen som den

definieras i detta ärende utan även andra

vuxna som barnet ser upp till och litar på och

som har ett speciellt ansvar att inte svika

barnets förtroende. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag till

sådan reglering.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

23. En utvärdering av den nya

straffskärpningsgrunden (punkt 22)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 23.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So44 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Jag tillstyrker förslaget till ny

straffskärpningsgrund. Den nya lagstiftningen

är emellertid behäftad med en del

tveksamheter som gör att det är lämpligt att

redan nu fatta beslut om en utvärdering inom

något år. Utvärderingen bör särskilt ta sikte på

barnrättsperspektivet. Regeringen bör få i

uppdrag att vidta erforderliga åtgärder för att

en utvärdering skall komma till stånd.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

24. Överflyttning av vårdnaden av

barn till familjehemsföräldrar

(punkt 23)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m), Magdalena Andersson

(m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga

såvitt avser 13 §, med de ändringarna i fjärde

stycket att orden "ett barn" ersätts av "den

unge" och att ordet "skall" ersätts med "bör",

samt

2. lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) såvitt avser 6 kap. 8 §, med den

ändringen i andra stycket att ordet "skall"

ersätts med "bör".

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So44 yrkande 4 och avslår motion

2002/03:So43 yrkande 4 delvis.

Ställningstagande

Enligt vår mening är frågan om överflyttning

av vårdnaden av barn till fosterhemsföräldrar

långt mer komplicerad än vad som framställs i

propositionen. Barn har rätt till en familj för

livet, och det bästa är om barnet kan

återförenas med sin ursprungsfamilj.

Samhället bör också tydligt stödja föräldrarna

i återtagandet av sin föräldraroll. Dessutom

spelar de biologiska föräldrarna en viktig roll

även om barnet bor i ett familjehem. Vad som

är bäst för barnet handlar även om att få bästa

möjliga förhållande till de biologiska

föräldrarna och andra till barnet närstående

personer. Vi anser därför att regeringens

förslag till 6 kap. 8 § andra stycket

socialtjänstlagen (2001:453) och 13 § fjärde

stycket lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga (LVU) bör

ändras på så sätt att socialnämnden bör

överväga om det finns skäl att ansöka om

överflyttning av vårdnaden. Vidare bör en

smärre språklig ändring göras i ifrågavarande

bestämmelse i LVU.

25. Överflyttning av vårdnaden av

barn till familjehemsföräldrar

(punkt 23)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga

såvitt avser 13 §, med den ändringen i fjärde

stycket att orden "ett barn" ersätts av "den

unge", samt

2. lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) såvitt avser 6 kap. 8 §.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 25.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So43 yrkande 4 delvis och avslår

motion 2002/03:So44 yrkande 4.

Ställningstagande

Regeringen föreslår att när ett barn varit

placerat i samma familjehem under tre år skall

socialnämnden överväga om det finns skäl att

ansöka om överflyttning av vårdnaden enligt

6 kap. 8 § föräldrabalken. Vi anser att tidpunk-

ten för en sådan prövning bör vara beroende

av situationen och barnets ålder. Således skall

inte en gräns om tre år gälla för alla. Tre år är

en lång period i ett spädbarns liv, men kortare

för en femtonåring. I vissa ärenden är det

redan i ett tidigt skede av

familjehemsplaceringen uppenbart att en

överflyttning av vårdnaden skulle gagna

barnet. Överväganden om överflyttning av

vårdnaden skall därför göras löpande under

ett ärendes gång och dokumenteras. Vi anser

att regeringen bör utarbeta ett förslag i

enlighet med vad som anförts och snarast

återkomma till riksdagen. I avvaktan därpå

tillstyrks regeringens förslag i aktuella delar,

dock med en smärre språklig ändring i

förslaget till ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

26. Social barn- och ungdomsvård

(punkt 24)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 26.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 13 och avslår

motionerna 2002/03:So240 yrkandena 1-3,

2002/03:So263, 2002/03:So473 yrkandena 1-

3, 2002/03:So507 yrkande 7 delvis, 2002/03:

So511 yrkande 5, 2002/03:Ju366 yrkande 6

och 2002/03:L317 yrkande 1.

Ställningstagande

För närvarande finns det nio nationella

handlingsplaner som regeringen initierat.

Flera av handlingsplanerna berör angelägna

samhällsfrågor men inkräktar på den

kommunala självstyrelsen. Vi anser att de

problem som lagstiftaren uppmärksammar

primärt bör lösas genom lagstiftning. Bland

regeringens förslag i propositionen

förekommer forskning och samverkan i syfte

att förbättra barn- och ungdomsvården. Enligt

vår mening finns det därför anledning att

ifrågasätta vad en nationell handlingsplan på

området tillför. Vi anser att floran av

utredningar och initiativ som regeringen

beskriver bör realiseras i lagstiftning innan

riksdagen skall ta ställning till ytterligare en

handlingsplan.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

27. Social barn- och ungdomsvård

(punkt 24)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 27.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So263 och 2002/03:So511 yrkande 5

samt avslår motionerna 2002/03:So42

yrkande 13, 2002/03:So240 yrkandena 1-3,

2002/03:So473 yrkandena 1-3, 2002/03:

So507 yrkande 7 delvis, 2002/03:Ju366

yrkande 6 och 2002/03:L317 yrkande 1.

Ställningstagande

Många unga som tidigare placerades på

institution placeras i dag i familjehem.

Handledningen av de privatpersoner som tar

på sig dessa uppdrag är ibland bristfällig,

samtidigt som den arbetsbörda de tar på sig

kan vara både svårbemästrad och påfrestande.

Dessutom är ofta ersättningen dålig med

hänsyn till hur svår och slitsam uppgiften kan

vara. Vi anser att det i uppdraget till den

kommande utredningen på området bör ingå

att utarbeta förslag på hur villkoren för

kontaktfamiljer och familjehem kan

förbättras.

Ansvaret för familjehemmet och

vårdtagaren åvilar socialtjänsten i den

placerande kommunen. Det är emellertid inte

ovanligt att barn vårdas på långt avstånd från

hemkommunen. I sådana fall är risken stor att

ansvarig socialnämnd brister i sitt ansvar när

det gäller att ge familjehemmen råd, stöd och

den övriga hjälp de så väl behöver. I dessa fall

finns det också en risk för att oseriösa hem

kommer undan kontroll. Enligt vår

uppfattning vore det därför naturligt att

tillsynen över familjehemmen, i likhet med

tillsynen över hem för vård eller boende,

överfördes till de kommuner där

familjehemmen är belägna.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

28. Social barn- och ungdomsvård

(punkt 24)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 28.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So473 yrkandena 1-3,

2002/03:So507 yrkande 7 delvis och

2002/03:Ju366 yrkande 6 samt avslår

motionerna 2002/03:So42 yrkande 13,

2002/03:So240 yrkandena 1-3,

2002/03:So263, 2002/03:So511 yrkande 5

och 2002/03:L317 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt nya rapporter är uppföljningen och

utvärderingen dålig både när det gäller § 12-

hemmen och hemmen för vård eller boende,

s.k. HVB. Kunskaperna om effekten av

behandling i § 12-hem och andra

behandlingsformer är fortfarande mycket

begränsad. Detta är i första hand oacceptabelt

för ungdomarna men också för att vård av

detta slag är mycket kostsam. Regeringen bör

därför snarast återkomma till riksdagen med

en redogörelse för hur uppföljning och

utvärdering av vården vid § 12-hem samt den

vård som följer efter en sådan vistelse

fungerar. Vidare bör en utvärdering göras av

den behandling som ges vid s.k. HVB. Jag vill

i sammanhanget framhålla vikten av att

personalen vid dessa hem är välutbildad och

erfaren. Det är troligen den viktigaste faktorn

för hur utfallet av vården blir.

Statistik från Statens institutionsstyrelses

institutioner visar att verksamheten ger goda

resultat för de unga som man har möjlighet att

följa under en längre tid. Jag anser det därför

angeläget att kommunernas och

socialtjänstens bristande resurser inte

påverkar hur länge den unge är placerad. En

utvärdering av hur kommunernas bristande

resurser har påverkat omhändertagande av

unga med sociala problem bör göras.

Enligt min mening kan ett mer

nätverksinriktat arbetssätt hjälpa många barn.

Bestämmelsen i socialtjänstlagen om

släktingplaceringar praktiseras dock inte i

tillräcklig omfattning, trots en positiv

inställning. Jag anser att lagen måste

efterlevas, främst för barnens skull, men även

för de anhöriga som förvägras inflytande över

besluten. Regeringen bör därför återkomma

till riksdagen med en redovisning om hur

lagen efterlevs och med förslag till åtgärder.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

29. En särskild statlig

tillsynsmyndighet (punkt 25)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 29.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi anser att länsstyrelsernas och

Socialstyrelsens tillsynsverksamheter bör

bilda en statlig oberoende tillsynsmyndighet

som handhar tillsynen inom hela vård- och

socialtjänstområdet. En sådan lösning skulle

kunna avhjälpa problemen med

Socialstyrelsens i dag dubbla roller och den

otydliga gränsdragningen mellan

Socialstyrelsens och länsstyrelsernas

verksamheter. Vi vill betona att tillsyn skall

ske på lika villkor, oavsett om verksamheten

bedrivs i privat eller offentlig regi.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

30. Legitimation för socionomer

(punkt 27)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m), Kerstin-Maria Stalin

(mp) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 30.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So42 yrkande 14, 2002/03:So270

och 2002/03:So350 yrkande 2.

Ställningstagande

I dag råder det brist på socionomer i hela

landet. Detta har inneburit att även personer

utan adekvat utbildning erhåller anställning

som socialsekreterare. En annan konsekvens

är att helt nyutexaminerade socionomer

tvingas utföra de svåraste arbetsuppgifterna

utan stöd av erfarna kolleger. Ett system med

legitimering av socionomer skulle stärka

kvaliteten i det sociala arbetet, öka

rättssäkerheten och förbättra möjligheterna att

utkräva ansvar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

31. Underrättelse enligt 11 kap. 2 §

sista stycket socialtjänstlagen (2001:453)

(punkt 28)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),

Magdalena Andersson (m) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 31.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So43 yrkande 4 delvis,

2002/03:So511 yrkande 2, 2002/03:Ju234

yrkande 12, 2002/03:Ju279 yrkande 1,

2002/03:Sf226 yrkande 15 och

2002/03:Ub557 yrkande 5.

Ställningstagande

I ett ärende hos socialtjänsten om att ingripa

till ett barns skydd eller stöd är

vårdnadshavaren part och skall alltid

informeras om nämndens beslut och avsikter i

fråga om utredningens bedrivande. Det ligger

i sakens natur att underrättelse till berörda

föräldrar om en påbörjad barnavårdsutredning

i normalfallet skall ske skyndsamt. Detta

anges dock inte i lagtexten. Vi anser att 11

kap. 2 § sista stycket socialtjänstlagen

(2001:453) bör kompletteras med en

bestämmelse om att underrättelse enligt

lagrummet skall ske utan dröjsmål.

Samtidigt bör det enligt vår mening finnas

möjlighet att i undantagsfall utreda ett barns

situation utan att informera vårdnadshavarna

om detta. Det finns nämligen tecken på att

många utsatta barn, särskilt flickor som lever

under hot och tvång i familjer med strängt

patriarkala värderingar, inte vågar vända sig

till socialtjänsten av rädsla för att föräldrarna

skall bli informerade. Detta är ett allvarligt

problem som måste åtgärdas. En ordning som

innebär att socialnämnden skall ansöka om

dispens från underrättelseskyldigheten hos

länsrätten bör övervägas. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag i

enlighet med vad som anförts.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

32. Skyldighet för socialnämnden att

polisanmäla övergrepp mot barn

(punkt 29)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 32.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So360 yrkande 1 och 2002/03:Ju361

yrkande 3.

Ställningstagande

Socialtjänsten är den myndighet som oftast

kommer i kontakt med barn som misstänks ha

blivit utsatta för sexuella eller andra

övergrepp. Socialtjänsten har genom en

sekretessbrytande regel möjlighet - men

ingen skyldighet - att göra en polisanmälan

vid misstanke om övergrepp mot barn. Jag

anser att lagstiftningen bör ändras så att

personalen inom socialtjänsten blir skyldig att

göra en polisanmälan vid misstanke om

övergrepp mot barn. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett sådant

förslag.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

33. Målsägande (punkt 30)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),

Magdalena Andersson (m), Ulrik Lindgren

(kd), Annika Qarlsson (c) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 33.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So42 yrkande 12 och 2002/03:So43

yrkande 3.

Ställningstagande

Frågan om barns brottsofferstatus är

komplicerad och berör centrala begrepp i

straffprocessen. Vi anser att regeringen bör

arbeta fram förslag till hur barnets rättsliga

ställning i familjevåldssituationer kan stärkas.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

34. Barn i brottmålsprocessen

(punkt 31)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 34.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 17.

Ställningstagande

Domstolarnas insatser är avgörande för

helhetsbedömningen av rättsväsendets

bemötande av barn. Det har emellertid inte

gjorts någon granskning av barns situation i

brottmålsprocesser i domstol. Vi anser det

angeläget att en sådan genomförs, särskilt

med tanke på att 2002 års vårdnadsutredning

har i uppdrag att genomlysa barns situation i

vårdnadsprocesser i domstol.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

35. Uppföljning av lagen (1999:997)

om särskild företrädare för barn

(punkt 32)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 35.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 16.

Ställningstagande

Lagen (1999:997) om särskild företrädare för

barn syftade till att förbättra möjligheterna att

utreda brott mot barn när vårdnadshavaren

eller någon som denne står i ett nära

förhållande till misstänks för brottet.

Exempelvis har polisen nu möjlighet att tala

med barnet och låta genomföra läkarundersök-

ningar utan föräldrarnas samtycke.

Socialnämndens befogenhet att kontakta barn

som misstänks befinna sig i utsatta situationer

är väsentligt mer beskuren. Bland annat

Justitieombudsmannen har ansett att frågan

om det under vissa förutsättningar skall vara

möjligt för socialnämndens företrädare att

samtala med en underårig utan

vårdnadshavarens samtycke bör utredas

närmare. Vi instämmer i denna uppfattning.

Vi anser att en första utvärdering av lagen om

särskild företrädare för barn bör genomföras

och att det samtidigt utreds om en liknande

lagstiftning kan införas på socialtjänstens

område.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

36. Husrannsakan i vissa fall

(punkt 33)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 36.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 15.

Ställningstagande

I dag ingår inte fängelse i straffskalan för

brott mot ett förbud enligt 5 kap. 2 §

socialtjänstlagen (2001:453) mot att i hemmet

ta emot andras barn. I de fall misstanke

samtidigt föreligger om ett sådant brott för

vilket kan följa fängelse, t.ex. vissa brott mot

alkohollagen, kan polisen ingripa genom hus-

rannsakan. Enligt vår mening bör det dock

vara möjligt att genomföra husrannsakan även

i övriga fall där det kan misstänkas att ett

förbud enligt 5 kap. 2 § socialtjänstlagen har

överträtts. Vi anser därför att lagstiftningen

bör ändras så att det för brott mot

bestämmelsen i fråga kan följa fängelse. Re-

geringen bör snarast återkomma till riksdagen

med ett sådant förslag.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

37. Behandling av intagna under

straffverkställigheten (punkt 34)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m), Magdalena Andersson

(m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 37.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So42 yrkande 18 och 2002/03:So44

yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att kriminalvården måste satsa stort

på att förebygga återfall i våldsbrott. När det

gäller gärningar begångna mot barn finns det

inte något program. Härför krävs större

ekonomiska resurser än kriminalvården för

närvarande disponerar. Dessutom behövs en

översyn av regelverket med sikte på att

deltagande i programverksamhet med

behandlingssyfte skall vara obligatoriskt för

den intagne. Regeringen bör få i uppdrag att

återkomma till riksdagen med förslag till

åtgärder.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

38. Barn i asylprocessen (punkt 35)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 38.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So43 yrkande 5 och avslår motion

2002/03:So44 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Asylsökande barn är som regel också utsatta

barn. De bär ofta med sig traumatiska

upplevelser som de inte får möjlighet att

bearbeta. Vi anser att det i asylprocessen i dag

tas för lite hänsyn till barnens situation.

Portalparagrafen i utlänningslagen, med den

centrala formuleringen om att barnets bästa

skall styra flyktingpolitiken, har här visat sig

ha ringa betydelse. Enligt vår mening bör

utlänningslagen därför kompletteras så att

större hänsyn tas till asylsökande barns

situation vid beviljandet av asyl. Regeringen

bör återkomma med förslag till lagstiftning

om detta.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

39. Barn i asylprocessen (punkt 35)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 39.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So44 yrkandena 5 och 6 och avslår

motion 2002/03:So43 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning skall barnets bästa

oreserverat sättas främst i utlänningsärenden.

Jag anser vidare att myndigheter som

huvudregel, utifrån barnets egna

förutsättningar, skall höra varje barn om dess

asylskäl. Om det är olämpligt eller barnet inte

vill bli hört skall detta respekteras och

redovisas i ärendet. I de fall ett barn i en

familj inte hörs personligen skall

myndigheten noga höra barnets

vårdnadshavare om barnets egna asylskäl.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

40. Mottagandet av flyktingbarn

(punkt 36)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 40.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So42 yrkande 2 delvis samt avslår

motionerna 2002/03:So43 yrkande 6 och

2002/03:So44 yrkande 7.

Ställningstagande

I den i ärendet aktuella propositionen anges

att en rapport med förslag om åtgärder i syfte

att förbättra mottagandet av flyktingbarn

bereds inom Regeringskansliet. Vi vill

framhålla att barn som kommer till Sverige

som flyktingar är väldigt utsatta. Vi kan på

goda grunder anta att de när de kommer till

Sverige redan varit med om traumatiska

upplevelser. Det är därför mycket angeläget

att regeringen skyndsamt återkommer till

riksdagen med förslag till åtgärder för att

förbättra för dessa barn.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

41. Mottagandet av flyktingbarn

(punkt 36)

av Gabriel Romanus (fp) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 41.

Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So43 yrkande 6 och avslår

motionerna 2002/03:So42 yrkande 2 delvis

och 2002/03:So44 yrkande 7.

Ställningstagande

Barn som kommer till Sverige utan

vårdnadshavare måste få ett bättre om-

händertagande redan från ankomsten. Vi anser

att socialtjänsten skall ha detta ansvar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

42. Mottagandet av flyktingbarn

(punkt 36)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 36

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 42.

Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:

So44 yrkande 7 och avslår motionerna

2002/03:So42 yrkande 2 delvis och

2002/03:So43 yrkande 6.

Ställningstagande

Det har nu gått ungefär två år sedan bristerna i

mottagandet av de ensamkommande barnen

uppmärksammades, bl.a. att barn försvinner

från förläggningar. Trots att det presenterats

förslag till olika lösningar har i princip ing-

enting hänt. Jag anser att detta är

oacceptabelt. En förändring måste snarast ske

för att tillförsäkra barnen en trygg situation

under vistelsen i Sverige.

Barnombudsmannen har föreslagit att

ensamma asylsökande barn skall få en

företrädare utsedd inom 24 timmar efter det

att barnet har anlänt och att denna person

skall ha en form av vårdnadsansvar för barnet.

Jag stöder Barnombudsmannens förslag men

vill gå ännu längre. Vissa barn skulle snabbt

kunna få en familjehemsplacering. Ett

familjehem skulle till exempel knappast dröja

med att anmäla ett försvinnande. Att

kortsiktiga åtgärder nu vidtas hindrar givetvis

inte att mer långsiktiga insatser utreds

parallellt. Regeringen bör omedelbart

återkomma till riksdagen med förslag till

förändringar.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

43. Ekonomiska konsekvenser

(punkt 37)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-

Axel Johansson (m), Magdalena Andersson

(m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 43.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So42 yrkande 19 och 2002/03:So44

yrkande 9.

Ställningstagande

Regeringen gör bedömningen att de förslag

som redovisas i propositionen inte kommer att

föranleda några nya kostnader för berörda

huvudmän. Vi anser emellertid att regeringens

redovisning av de ekonomiska

konsekvenserna inte är realistisk. Det kan inte

uteslutas att många kommuner behöver ökade

resurser om de skall kunna leva upp till de

ökade krav som propositionen ställer. Vi har

exempelvis svårt att se att en sådan

omfattande samverkan som föreslås i

propositionen kan ske med dagens

resurstilldelning. Det bör påpekas att ca 75 %

av landets kommuner i dag har problem med

att finansiera den löpande verksamheten.

Enligt vår mening bör regeringen återkomma

till riksdagen med en tydligare och mer

genomarbetad och realistisk beskrivning av de

ekonomiska konsekvenserna av förslagen.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden.

1. Stödperson till barn i familjehem

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Vi anser att barn som placeras i familjehem

bör få tillgång till en stödperson som han eller

hon kan ha kontinuerlig kontakt med.

Stödpersonen skall följa barnet under hela

dess uppväxt, oavsett hur barnets övriga

nätverk i form av familj, skola eller dagis

förändras. Alla barn kan inte få en familj för

livet, men de skulle kunna få en vän för livet.

Vi anser det angeläget att den kommande

utredningen med uppdrag att presentera en

nationell handlingsplan för den sociala barn-

och ungdomsvården ser över frågan om

stödpersoner till barn i familjehem. Vi avser

att noga följa denna fråga och förbehåller oss

rätten att återkomma.

2. Asylsökande barns situation

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

I Sverige har vi i dag ett stort antal barn som

är asylsökande, antingen tillsammans med

föräldrar eller andra anhöriga eller ensamma.

Många av dessa barn tar ett stort ansvar både

för sig själva och sina närmaste. Asylsökande

barn bär ofta på minnen av svåra övergrepp

och smärtsamma händelser. Dessa barn

behöver inte sällan insatser från såväl

socialtjänsten som sjukvården, och i vissa fall

kan barnens föräldrar vara i en sådan situation

att de periodvis inte kan bära sitt

föräldraansvar utan omgivningens aktiva stöd.

Det finns ett stort antal rapporter om

asylsökande barns situation i Sverige och de

brister i omhändertagandet som föreligger.

Samverkan mellan olika myndigheter i syfte

att tillvarata och se till barnets bästa är

bristfällig. Detta kan exempelvis innebära att

ett barn som i ena stunden bedömts ha behov

av ett omhändertagande i nästa stund skall

avvisas tillsammans med föräldrarna.

Situationen har då ofta föregåtts av

traumatiska separationer i samband med

omhändertagandet. Asylprocessen är i sig en

psykiskt mycket påfrestande process för ett

barn och dess familj.

Vänsterpartiet anser att de brister som

föreligger måste åtgärdas skyndsamt. Vi kan

konstatera att detta bereds och utgår ifrån att

asylsökande barns situation stärks och att

bristerna snarast åtgärdas.

3. Barn i asylprocessen

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Regeringens uppmärksamhet på och kunskap

om asylsökande barn och mot-tagandet av

flyktingbarn (vare sig de kommer hit

ensamma eller har föräldrar med sig) har ökat.

Det kan emellertid inte nog påpekas att man

måste ta särskild hänsyn till frågor om

mottagandet av dessa barn samt om deras

boende och hälsotillstånd. Asylsökande barn

är ofta mycket utsatta barn, som i regel bär

med sig traumatiska upplevelser. Även om

föräldrarna finns med är det inte säkert att

dessa förmår ge sina barn tröst, trygghet och

bearbetning. Föräldrarna är ofta själva i

psykiskt instabila tillstånd. Portalparagrafen

om barnets bästa får inte endast bli tomma

ord.

Jag kommer att noga följa utvecklingen på

området och förbehåller mig rätten att

återkomma.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2002/03:53:

Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga.

2. lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453).

3. lag om ändring i brottsbalken.

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar.

5. lag om ändring i lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt.

6. lag om ändring i lagen (1976:371) om

behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

7. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763).

8. lag om ändring i polislagen (1984:387).

9. lag om ändring i tandvårdslagen

(1985:125).

10. lag om ändring i skollagen (1985:1100).

11. lag om ändring i lagen (1988:870) om

vård av missbrukare i vissa fall.

12. lag om ändring i lagen (1991:1137) om

rättspsykiatrisk undersökning.

13. lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens

område.

14. lag om ändring i lagen (1998:603) om

verkställighet av sluten ungdomsvård.

Följdmotioner

2002/03:So41 av Maria Hassan (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen

av utbildningar för invandrarföräldrar.

2002/03:So42 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

ansvaret för barn ytterst vilar på föräldrarna.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag om att förbättra situationen för

barn med invandrarbakgrund.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att en

särskild myndighet inrättas för tillsyn av

socialtjänsten.

4. Riksdagen beslutar att införa den tidigare

26 § barnavårdslagen i socialtjänstlagen i

enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

forskning kring utsatthet bland barn.

6. Riksdagen beslutar att Brottsförebyggande

rådet får ett vidgat uppdrag i enlighet med

vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

samverkan mellan myndigheter.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

anmälningsskyldighet i samband med

permission från anstalt.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

uppföljning av utökad

anmälningsskyldighet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en haverikommission vid dödsfall bland

barn.

11. Riksdagen beslutar att skärpa straffet för

barnmisshandel i enlighet med vad som

anförs i motionen.

12. Riksdagen begär att regeringen

återkommer med lagförslag om att barn som

bevittnar övergrepp inom familjen skall vara

målsägande i rättsprocessen i enlighet med

vad som anförs i motionen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

den nationella handlingsplanen för den

sociala barn- och ungdomsvården.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

legitimering av socionomer.

15. Riksdagen beslutar om påföljd vid brott

mot besöksförbud enligt 27 §

socialtjänstlagen i enlighet med vad som

anförs i motionen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en utvärdering av lagen om särskild

företrädare för barn.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

domstolarnas handläggning av barnärenden.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

behandling för att motverka återfall.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

de ekonomiska konsekvenserna av

regeringens förslag.

2002/03:So43 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

förbättrad socionomutbildning i syfte att

förbättra situationen för utsatta barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

utredning av frågan om påföljder vid

åsidosatt anmälningsskyldighet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

utredning av frågan om barns ställning som

brottsoffer.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag till ändringar av

socialtjänstlagen i enlighet med vad som

anförs i motionen.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag till ändring av utlänningslagens

bestämmelser avseende asylsökande barns

situation, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som i motionen anförs om

omhändertagande av asylsökande barn.

2002/03:So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av kompetensutveckling för

personal som arbetar i socialtjänst, skola,

barnomsorg och hälso- och sjukvård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

utvärdering av den särskilda

straffskärpningsgrunden i brottsbalken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

översyn av barnrättsperspektivet i

brottsbalken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

särskild prövning när barnet varit placerat i

tre år.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

barnets bästa oreserverat skall sättas främst i

utlänningsärenden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

barnets rätt att höras i asylutredningar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

snabba åtgärder för att förhindra att

ensamkommande barn försvinner.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av ett handlingsprogram för

personer dömda för våld mot barn.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om behovet

av en mer utförlig konsekvensbeskrivning av

kostnaderna för förslagen.

2002/03:So45 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

kriminaliseringen av misshandel som riktar

sig mot barn bör särregleras.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer

med en analys av vilka konsekvenser en

särreglerad kriminalisering av

barnmisshandel kan få i enlighet med vad

som i motionen anförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

utvidga begreppet närstående person.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:So223 av Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

att personal som arbetar inom förskola och

skola får den utbildning som krävs för att

tidigt se och kunna tolka barns situation.

2002/03:So232 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

en undersökning i alla kommuner av hur

många flickor som lever under s.k.

hedersförtryck.

2002/03:So240 av Birgitta Sellén och Sofia

Larsen (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att det

behövs både metodutveckling, individuella

vårdplaner och en bättre uppföljning av

dokumentationen för dem som döms till

vård i socialtjänsten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att det

behövs en bättre och utökad samverkan

mellan sociala myndigheter, Statens

institutionsstyrelse, barn- och

ungdomspsykiatrin och domstolarna för att

göra och följa upp vårdplanerna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

utreda hur tillsynen fungerar inom

tvångsvården.

2002/03:So247 av Tuve Skånberg (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av kraftfulla insatser för att stödja

familjer med alkoholproblem.

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

ungdomars utsatthet.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ytterligare åtgärder för att ge

barn till missbrukare, intagna inom

kriminalvården och psykiskt sjuka ett bättre

stöd.

2002/03:So263 av Liselott Hagberg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

ansvaret för tillsynen av familjehem överförs

från placerande kommuner till de kommuner

där familjehemmen är belägna.

2002/03:So270 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

statlig reglering (legitimation) av

socionomyrket.

2002/03:So274 av Helena Zakariasén och

Ann-Kristine Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att ta

fram en nationell strategi för att motverka

barns utsatthet.

2002/03:So291 av Yvonne Ångström m.fl.

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en plan för

hur barnfattigdomen i Sverige skall halveras

under innevarande mandatperiod.

2002/03:So304 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

uppmuntran till att familjecentraler bildas.

2002/03:So307 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

att uppmärksamma villkoren för barn i slutna

samfund.

2002/03:So328 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om vikten

av att åtgärder sätts in tidigt för att komma till

rätta med minderårigas brottslighet.

2002/03:So339 av Ragnwi Marcelind och

Maria Larsson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

kommunala projekt och utvecklingsinsatser

för att stödja ensamstående föräldrar med

anledning av kommunernas skyldigheter att

efterleva barnkonventionen.

2002/03:So341 av Margareta Andersson och

Lena Ek (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om ett

uppdrag till Socialstyrelsen att skärpa

tillsynen av den psykiatriska vården

angående barn till psykiskt sjuka.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

satsa mer resurser för barn till föräldrar med

problem.

2002/03:So350 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.

(mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

legitimering av socionomer.

2002/03:So360 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

sociala myndigheters skyldigheter att

polisanmäla sexualbrott mot barn skall

skärpas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

forskning utvecklas för sexuellt utsatta

brottsoffer med fokusering på socialt stöd,

behandling och bearbetning av traumat.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att en

nationell kartläggning görs av kommunernas

tillämpning av FN:s barnkonvention,

artiklarna 19 och 34.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att en

utredning tillsätts med syfte att beskriva

förutsättningar och möjligheter att ta itu

med sexuella övergrepp (upptäcka, anmäla,

möta och stödja barnet) bland samtliga

yrkesgrupper som har anmälningsplikt vid

misstanke om sexuella övergrepp.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

barnkonventionens krav på förebyggande

arbete mot sexuella övergrepp

implementeras i svensk lag.

2002/03:So377 av Kerstin Andersson och

Carina Adolfsson Elgestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

att, med en studie som utgångspunkt, utarbeta

en strategi för hur man stöder barn till

ensamföräldrar.

2002/03:So391 av Elisebeht Markström m.fl.

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstadgad

skyldighet att visa utdrag ur

belastningsregistret för den som yrkesmässigt

jobbar med barn och unga.

2002/03:So397 av Maria Larsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att på

nationell nivå stimulera huvudmännen till

att bygga upp en permanent

familjecentralsverksamhet i varje kommun.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att på

nationell nivå organisera insamlande av

statistik samt följa arbetet med

familjecentralsverksamhet.

2002/03:So399 av Ingrid Burman m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

Barnombudsmannen får i uppdrag att

genomföra en fördjupad analys av barnens

fritidssituation.

2002/03:So442 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp):

10. Riksdagen begär att regeringen

återkommer med lagförslag om att anmäl-

ningsplikten till socialtjänsten då barn far

illa skrivs in även i skollagen och hälso- och

sjukvårdslagen.

2002/03:So450 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att se över situationen för barn

till psykiskt funktionshindrade och utforma

förslag till åtgärder.

2002/03:So454 av Anita Jönsson och Kerstin

Engle (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

kravet på kommunernas redovisning för hur

man lever upp till barnkonventionen

uppmärksammas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

översyn av hur barnperspektivet kan

förstärkas vid allt beslutsfattande i

kommuner, landsting och riksdag samt hos

myndigheter.

2002/03:So473 av Inger Davidson (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer med en redogörelse till

riksdagen för hur uppföljning och

utvärdering av vården vid § 12-hem samt

den vård som följer efter en sådan vistelse

fungerar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

utvärdering av den behandling som ges vid

s.k. HVB.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om vikten

av välutbildad behandlingspersonal.

2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av riktade insatser för att förebygga

att barn och ungdomar far illa.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

etablera samarbete över gränserna inom

hälso- och sjukvården och med

kommunernas socialtjänst.

7. Riksdagen begär att regeringen låter

redovisa för riksdagen hur familjerådslag

och släktingsplaceringar fungerat.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av analys och förslag på insatser för

barn i riskzon.

2002/03:So509 av Alf Svensson m.fl. (kd):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

en lagändring om information och stöd till

barn med psykiskt sjuka föräldrar.

2002/03:So511 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

utökad skyldighet för myndigheter att

samverka i fall där barn far illa i sina hem.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag till ändring i socialtjänstlagen

såvitt gäller möjlighet till dispens från

plikten att informera vårdnadshavare om

utredning.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer

med förslag till ändring i socialtjänstlagen

såvitt gäller sekretessen vid samverkan

mellan socialtjänst och skola.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en

utredning angående förbättrade villkor för

kontaktfamiljer och familjehem.

2002/03:So515 av Maria Wetterstrand m.fl.

(mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i motionen om

barn till sjuka föräldrar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i motionen om

socialtjänstens ansvar.

2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

socialtjänstens möjlighet att utreda enligt

sekretesslagen,

2002/03:Ju279 av Hillevi Engström (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

behovet av en översyn av socialtjänstlagen

avseende sekretess kring uppgifter om att

utredning inletts.

2002/03:Ju320 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m):

3. Riksdagen beslutar att andra meningen i 8 a

§ socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda:

"Socialnämnden bör härvid särskilt beakta

att kvinnor, barn och ungdomar som är eller

har varit utsatta för våld eller andra

övergrepp i hemmet kan vara i behov av

stöd och hjälp för att förändra sin situation."

2002/03:Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl.

(kd):

3. Riksdagen begär att regeringen ser över

socialtjänstlagen så att socialtjänstens

personal är skyldig att göra en polisanmälan

vid misstanke om övergrepp mot barn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

barn som utsatts för sexualbrott tillsammans

med vårdnadshavaren under en lång tid skall

erbjudas psykologhjälp och vård.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om

resurser för verksamheter där utsatta kan få

hjälp att bearbeta sina traumatiska

upplevelser.

2002/03:Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl.

(kd):

6. Riksdagen begär att regeringen låter

utvärdera hur kommunernas bristande

resurser har påverkat omhändertagandet av

unga med sociala problem.

2002/03:L317 av Gunilla Wahlén (v):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdraget att ta fram förslag

som syftar till att ge barn som växer upp i

familjehem en stödperson enligt vad i

motionen anförs.

2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

att det bör bli möjligt för socialtjänsten att i

extrema fall agera för en minderårig utan

vårdnadshavarens kännedom.

2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):

10. Riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag till hur familjer

som önskar skall få rätt till familjerådslag

eller annan liknande arbetsmodell.

2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m,

fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att

förändra socialtjänstlagen så att det i

undantagsfall blir möjligt att utreda barn och

ungdomar under 18 år under sekretess.

2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

5. Riksdagen begär att regeringen

återkommer med förslag om stärkt skydd för

barn som är offer för psykisk och fysisk

misshandel eller sexualbrott.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52)

med särskilda bestämmelser om vård av unga

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 11, 13, 14, 15

b, 15 c, 17, 19, 21, 22, 24, 31, 36, 40, 42 och

43 §§ lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Insatser inom

socialtjänsten för barn

och ungdom skall

göras i samförstånd

med den unge och

hans vårdnadshavare

enligt be-

stämmelserna i

socialtjänstlagen

(2001:453).

Den som är under

18 år skall dock

beredas vård enligt

denna lag, om någon

av de situationer som

anges i 2 eller 3 §

föreligger och det kan

antas att behövlig

vård inte kan ges den

unge med samtycke

av den eller dem som

har vårdnaden om

honom och, när den

unge har fyllt 15 år,

av honom själv.

Insatser inom

socialtjänsten för barn

och ungdom skall

göras i samförstånd

med den unge och

hans eller hennes

vårdnadshavare enligt

bestämmelserna i

socialtjänstlagen

(2001:453).

Insatserna skall

präglas av respekt för

den unges människo-

värde och integritet.

Den som är under

18 år skall dock

beredas vård enligt

denna lag, om någon

av de situationer som

anges i 2 eller 3 §

föreligger och det kan

antas att behövlig

vård inte kan ges den

unge med samtycke

av den eller dem som

har vårdnaden om

honom eller henne

och, när den unge har

fyllt 15 år, av honom

eller henne själv.

Vård med stöd av 3 § får även beredas den

som har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan

vård med hänsyn till den unges behov och

personliga förhållanden i övrigt är lämpligare

än någon annan vård och det kan antas att

behövlig vård inte kan ges med den unges

samtycke.

Vissa åtgärder får vidtas utan samtycke

enligt 22 och 24 §§.

Vid beslut enligt

denna lag skall vad

som är bäst för den

unge vara avgörande.

Den unges

inställning skall så

långt möjligt

klarläggas. Hänsyn

skall tas till den unges

vilja med beaktande

av hans eller hennes

ålder och mognad.

2 §

Vård skall beslutas

om det på grund av

misshandel,

otillbörligt

utnyttjande, brister i

omsorgen eller något

annat förhållande i

hemmet finns en

påtaglig risk för att

den unges hälsa eller

utveckling skadas.

Vård skall beslutas

om det på grund av

fysisk eller psykisk

misshandel,

otillbörligt

utnyttjande, brister i

omsorgen eller något

annat förhållande i

hemmet finns en påtag-

lig risk för att den

unges hälsa eller

utveckling skadas.

11 §

Socialnämnden

bestämmer hur vården

av den unge skall

ordnas och var han

skall vistas under

vårdtiden.

Nämnden får medge

att den unge vistas i

sitt eget hem, om

detta kan antas vara

bäst ägnat att främja

vården av honom.

Vård med stöd av

denna lag skall dock

alltid inledas utanför

den unges eget hem.

Socialnämnden

bestämmer hur vården

av den unge skall

ordnas och var han

eller hon skall vistas

under vårdtiden.

Nämnden får medge

att den unge vistas i

sitt eget hem, om

detta kan antas vara

bäst ägnat att främja

vården av honom

eller henne. Vård med

stöd av denna lag

skall dock alltid

inledas utanför den

unges eget hem.

Om nämndens beslut enligt första eller

andra stycket inte kan avvaktas, får

ordföranden eller någon annan ledamot som

nämnden har förordnat besluta i frågan.

Beslutet skall anmälas vid nämndens nästa

sammanträde.

Nämnden eller den

åt vilken nämnden har

uppdragit vården skall

ha uppsikt över den

unge och, i den

utsträckning det

behövs för att

genomföra vården,

bestämma om hans

personliga för-

hållanden.

Nämnden eller den

åt vilken nämnden har

uppdragit vården skall

ha uppsikt över den

unge och, i den

utsträckning det

behövs för att

genomföra vården,

bestämma om hans

eller hennes per-

sonliga förhållanden.

Nämnden har under

vårdtiden samma

ansvar som

vårdnadshavaren för

att den unges grund-

läggande rättigheter

enligt 6 kap. 1 §

föräldrabalken

tillgodoses.

13 §

Socialnämnden skall noga följa vården av

den som får vård med stöd av denna lag.

Har den unge beretts vård med stöd av 2 §,

skall socialnämnden minst en gång var sjätte

månad överväga om vård enligt lagen

fortfarande behövs.

Har den unge beretts vård med stöd av 3 §,

skall socialnämnden inom sex månader från

dagen för verkställighet av vårdbeslutet pröva

om vård med stöd av lagen skall upphöra.

Denna fråga skall därefter prövas fortlöpande

inom sex månader från senaste prövning.

När ett barn har

varit placerad i

samma familjehem

under tre år från det

att placeringen

verkställdes, skall

socialnämnden

särskilt överväga om

det finns skäl att an-

söka om överflyttning

av vårdnaden enligt 6

kap. 8 § föräldra-

balken.

14 §

Socialnämnden har

ett ansvar för att den

unges behov av um-

gänge med föräldrar

eller andra som har

vårdnaden om honom

så långt möjligt

tillgodoses.

Om det är

nödvändigt med hän-

syn till ändamålet

med vård enligt denna

lag, får

socialnämnden

1. besluta hur den

unges umgänge med

föräldrar eller andra

som har vårdnaden

om honom skall

utövas, eller

Socialnämnden har

ett ansvar för att den

unges behov av um-

gänge med föräldrar

och vårdnadshavare

så långt möjligt till-

godoses.

Om det är

nödvändigt med hän-

syn till ändamålet

med vård enligt denna

lag, får

socialnämnden

1. besluta hur den

unges umgänge med

vårdnadshavare och

med föräldrar som

har umgängesrätt

reglerad genom dom

eller beslut av dom-

stol eller genom avtal

skall utövas, eller

2. besluta att den unges vistelseort inte skall

röjas för föräldrar eller vårdnadshavare.

Socialnämnden skall minst en gång var

tredje månad överväga om ett sådant beslut

som avses i andra stycket fortfarande behövs.

15 b §2

Den intagne får

beredas vård vid en

enhet inom hemmet

som är låsbar eller på

annat sätt inrättad för

särskilt noggrann

tillsyn, om det är

nödvändigt med

hänsyn till den

intagnes, övriga

intagnas eller per-

sonalens säkerhet,

eller om det är

nödvändigt för att

förhindra att den

intagne avviker eller

för att i övrigt

genomföra vården.

Den intagne får

vårdas vid en sådan

enhet under högst två

månader i följd. Om

särskilda behand-

lingsskäl föranleder

det, får dock vården

vid enheten pågå

längre tid, förutsatt att

något av de fall som

anges i första stycket

fortfarande föreligger

och att den intagne

samtidigt ges

möjlighet till vistelse

i öppnare former eller

utanför hemmet.

Den intagne får

beredas vård vid en

enhet inom hemmet

som är låsbar eller på

annat sätt inrättad för

särskilt noggrann

tillsyn, om det är

nödvändigt med

hänsyn till den

intagnes, övriga

intagnas eller per-