Bet. 2002/03:SOU17

Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU17

Höjd åldersgräns för tandläkares och tandhygienisters rätt tilloffentlig ersättning m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2002/03:73 Höjd åldersgräns för

tandläkares och tandhygienisters rätt till offentlig ersättning samt

tio motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I

betänkandet behandlas också ett trettiotal motionsyrkanden om olika

tandvårdsfrågor från den allmänna motionstiden 2002.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att åldersgränsen för rätt

till offentlig ersättning för tandläkare och tandhygienister enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring höjs från 67 till 70 år.

Utskottet tillstyrker också att det införs en möjlighet för tandläkare

och tandhygienister att efter medgivande från regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer utföra tandvård inom

tandvårdsförsäkringen även efter det att de fyllt 70 år. Utskottet

avstyrker motioner om avslag på propositionen och om annan utformning

av förslaget.

Utskottet avstyrker samtliga motioner om tandvårdsförsäkringen m.m.

med hänvisning till beredning av slutbetänkandet av utredningen

Tandvårdsöversyn 2000. Utskottet avstyrker även motioner om amalgam

med hänvisning till pågående arbete på området.

I betänkandet finns 13 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Höjd åldersgräns m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:73 och avslår motionerna 2002/03:So47 yrkandena 1-

3, 2002/03:So48 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So49 och 2002/03:So50

yrkandena 1-3.

Reservation 1 (m, kd, c)

Reservation 2 (fp)

2. Tillsynsmyndighet

Riksdagen avslår motion 2002/03:So47 yrkande 4.

Reservation 3 (m)

3. Tandvårdsförsäkringen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So210, 2002/03:So271,

2002/03:So294, 2002/03:So323, 2002/03:So346, 2002/03:So375,

2002/03:So402 yrkandena 1-4, 2002/03:So430, 2002/03:So443 yrkandena

45-49, 2002/03:So452 yrkandena 2 och 4-7, 2002/03:So461, 2002/03:So463

och 2002/03:So476.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (fp)

Reservation 6 (v)

Reservation 7 (c)

4. Utredning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So418 yrkandena 1 och

2, 2002/03:So443 yrkande 44 och 2002/03:So509 yrkande 26.

Reservation 8 (kd, c)

Reservation 9 (mp)

5. Amalgamförbud inom EU

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So402 yrkande 5 och

2002/03:So443 yrkande 50.

Reservation 10 (kd, c)

Reservation 11 (v, mp)

6. Amalgam på barn och unga

Riksdagen avslår motion 2002/03:So402 yrkande 6.

Reservation 12 (v, mp)

7. Biverkningsregister

Riksdagen avslår motion 2002/03:So402 yrkande 7.

Reservation 13 (v, mp)

Stockholm den 13 maj 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid Burman (v),

Chatrine Pålsson (kd), Kristina Zakrisson (s), Margareta Israelsson

(s), Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny

Öhman (s), Catherine Persson (s), Carl-Axel Johansson (m), Marina

Pettersson (s), Gabriel Romanus (fp), Kenneth Johansson (c), Christer

Engelhardt (s), Anne Marie Brodén (m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria

Stalin (mp) och Jan Emanuel Johansson (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen beslutade den 16 maj 2001 om att arbetstagare fr.o.m. den

1 september 2001 alltid skall ha rätt, men inte skyldighet, att stanna

kvar i anställningen till 67 års ålder i stället för som tidigare 65

år (prop. 2000/01:78, rskr. 2000/01:211). Som en konsekvens av den

höjda åldern för avgångsskyldighet för arbetstagare, beslutades även

att åldersgränsen för tandvårdsersättning till vårdgivare för vård

utförd av tandläkare och tandhygienister i lagen (1962:381) om allmän

försäkring skulle höjas från 65 år till 67 år.

Arbetsmarknadsutskottet föreslog vid behandlingen av propositionen att

åldersgränserna för att få de berörda formerna av ersättning i ett

nästa steg skall avskaffas helt (bet. 2000/01:AU10). Regeringen borde

därför återkomma med ett sådant lagförslag. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 2000/01:211).

Den 20 december 2001 beslutade regeringen att tillkalla en särskild

utredare med uppgift att utreda konsekvenserna av ett avskaffande av

åldersgränsen när det gäller offentlig ersättning till läkare enligt

lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, till sjukgymnaster enligt

lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik samt till tandläkare

och tandhygienister enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I

uppdraget ingick även att utreda behovet av ändringar i lagen om

läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik av

förutsättningarna för privata vårdgivare att överlåta en praktik till

en kollega med bibehållen möjlighet till ersättning från det allmänna

(dir. 2001:119).

Utredaren överlämnade den 5 februari 2003 betänkandet Åldersgränser

och ersättningsetablering (SOU 2003:7).

Vid ett remissmöte den 12 februari 2003 på Socialdepartementet

bereddes remissinstanserna möjlighet att lämna synpunkter på den del

av utredarens förslag som rör åldersgränser för tandläkare och

tandhygienister. Remissinstanser var Socialstyrelsen,

Riksförsäkringsverket, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,

Landstingsförbundet, Patientnämnden i Stockholm, Sveriges

Tandhygienistförening, Sveriges Tandläkarförbund, Tjänstetandläkarna

och Sveriges Privattandläkarförening.

De delar av betänkandet som avser åldersgränser för läkare och

sjukgymnaster samt möjligheterna att överlåta en praktik, bereds för

närvarande i Socialdepartementet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att åldersgränsen skall höjas från 67 år till

70 år när det gäller offentlig ersättning till tandläkare och

tandhygienister enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare

föreslås att det skall vara möjligt för tandläkare och tandhygienister

som har fyllt 70 år att, efter individuell prövning, arbeta vidare

inom tandvårdsförsäkringen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1

juli 2003.

Utskottets överväganden

Höjd åldersgräns för rätt till offentlig ersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring. Det innebär dels att åldersgränsen

för rätt till offentlig ersättning för tandläkare och tandhygienister

höjs från 67 till 70 år, dels att en möjlighet införs för tandläkare

och tandhygienister att efter medgivande från regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer utföra tandvård inom

tandvårdsförsäkringen även efter det att de fyllt 70 år. Riksdagen bör

därmed avslå motioner om avslag på propositionen och om annan

utformning av villkoren m.m. Riksdagen bör även avslå en motion om att

inrätta en oberoende tillsynsmyndighet. Jämför reservationerna 1 (m,

kd, c), 2 (fp) och 3 (m).

Propositionen

I propositionen föreslås att åldersgränsen för rätt till offentlig

ersättning för tandläkare och tandhygienister enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring skall höjas från 67 år till 70 år. En möjlighet

föreslås också införas för tandläkare och tandhygienister att efter

medgivande från regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

utföra tandvård inom tandvårdsförsäkringen även efter det att de fyllt

70 år.

De tandläkare och tandhygienister som uppnått den i dag gällande

åldersgränsen för rätten till ersättning besitter ofta en värdefull

kompetens, anför regeringen. Det är av största vikt att tillvarata den

kompetensen, särskilt i en situation när det råder brist på

vårdpersonal. Dagens åldersgräns på 67 år är inte självskriven.

Befolkningen lever i dag allt längre och är också friskare högre upp i

åldrarna. Det torde vara svårt att av kvalitets- och

patientsäkerhetsskäl hävda att dagens åldersgräns i

tandvårdsförsäkringen är den bästa och att den därför bör ligga fast.

Enligt regeringen är det möjligt att höja denna åldersgräns utan att

vårdens kvalitet behöver påverkas. Samtidigt är det angeläget att inte

åldersgränsen avskaffas eller läggs så högt att dess betydelse som

kontrollstation avseende vårdkvaliteten avtar.

En av vårdens stora utmaningar i framtiden är att klara

personalförsörjningen, anser regeringen. Bristen på vårdpersonal måste

emellertid i huvudsak mötas med andra och mer kraftfulla åtgärder än

att höja åldersgränsen för rätt till ersättning för tandläkare och

tandhygienister. Inte heller kontinuitetsaspekten bör överskattas,

eftersom en vårdkontakt ändå till slut måste brytas.

En höjning av åldersgränsen innebär att värdefull kompetens och

erfarenhet på ett bättre sätt kan tas till vara. Ett ökat antal äldre

yrkesverksamma tandläkare och tandhygienister kan dock ha en påverkan

på vårdens kvalitet och patienternas säkerhet på olika sätt. Det är

ofrånkomligt att det naturliga åldrandet även påverkar den enskildes

förmåga att utföra sitt arbete. Socialstyrelsen har uttalat att behov

finns av fortsatt tillsyn av privatpraktiserande tandläkare och läkare

över 70 år som arbetar ensamma. Även om majoriteten av äldre

yrkesutövare inte begår allvarligare misstag kan åldrandet ändå

innebära att vårdens kvalitet försämras på olika sätt. Den medicinska

och medicinsktekniska utvecklingen går snabbt. Nya

behandlingsmöjligheter och behandlingsmetoder tillkommer hela tiden.

Äldre yrkesutövare har större erfarenhet, men det krävs också att

kompetensen upprätthålls under många års yrkesverksamhet. Det är också

i allmänhet svårt för patienten att bedöma vårdgivarens arbete och

kvalifikationer. Till detta kommer att samhället har en skyldighet att

se till att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt.

Vid en samlad bedömning av vilka konsekvenser ett avskaffande av

åldersgränserna skulle få anser regeringen att kvalitetsaspekten är

den som måste väga tyngst. Mot bakgrund av vad regeringen anfört anser

den att åldersgränsen för tandläkare och tandhygienister och deras

rätt till ersättning inte kan avskaffas helt. Däremot bör dagens

åldersgräns om 67 år höjas. Regeringens bedömning är att en

åldersgräns på 70 år för tandläkare och tandhygienister för att ha

rätt till tandvårdsersättning är en lämplig avvägning. En möjlighet

bör emellertid införas för tandläkare och tandhygienister att efter

medgivande från regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

utföra tandvård inom tandvårdsförsäkringen även efter det att de fyllt

70 år.

När ett övervägande görs av vilken myndighet som skall ges möjlighet

att medge undantag från åldersgränsen enligt den nu föreslagna

ordningen bör hänsyn tas till att tillströmningen av ärenden inte kan

förväntas bli särskilt stor. De allra flesta yrkesutövare har ett

begränsat intresse av att fortsätta arbeta efter det att de har fyllt

70 år. Detta antagande stöds bl.a. av en undersökning genomförd av

Sveriges Privattandläkarförening. En koncentration av handläggningen

till en myndighet ger bättre förutsättningar att upprätthålla den

kompetens som behövs vid prövningen av ärendena. Det skulle dessutom

främja en enhetlig och likformig tillämpning av den föreslagna

bestämmelsen.

Regeringens bedömning är att Riksförsäkringsverket - i egenskap av

central förvaltningsmyndighet på området - är mest lämpat att handha

frågan om undantag från åldersgränsen. Ett bemyndigande föreslås

lämnas i lagen om allmän försäkring att regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får medge undantag från åldersgränsen. Vid

prövningen av ett ärende om undantag från åldersgränsen bör innehållet

och kvaliteten på den verksamhet som bedrivs bedömas. För att undantag

från åldersgränsen skall kunna meddelas bör den aktuelle tandläkaren

eller tandhygienisten bedriva verksamhet i sådan omfattning att

kvaliteten på vården inte riskerar att påverkas negativt. Tandläkaren

eller tandhygienisten bör exempelvis inte endast bedriva

yrkesverksamhet som en bisyssla. Riksförsäkringsverkets prövning

kommer att kunna fungera som en kontrollstation avseende

vårdkvaliteten, vilket är viktigt bl.a. ur ett

patientsäkerhetsperspektiv. Riksförsäkringsverket bör vid behov

samråda med Socialstyrelsen och landstinget i ett enskilt ärende.

Beslut om undantag från åldersgränsen bör vara tidsbegränsade,

eftersom de förhållanden som legat till grund för ett beslut om

undantag från åldersgränsen kan komma att ändras. Exempelvis kan den

äldre yrkesutövarens förmåga att utöva sitt yrke och kvaliteten på den

verksamhet som bedrivs försämras.

En myndighets beslut att inte medge undantag från åldersgränsen skall

kunna överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Motionerna

I motion So47 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår regeringens förslag dels om att åldersgränsen skall

höjas från 67 till 70 år när det gäller rätten till offentlig

ersättning till tandläkare och tandhygienister enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring (yrkande 1), dels om individuell prövning för

rätten att utföra tandvård efter fyllda 70 år med rätt till offentlig

ersättning (yrkande 2). Motionärerna begär att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag om att avskaffa åldersgränsen för rätt till

offentlig ersättning för läkare och sjukgymnaster (yrkande 3). Vidare

begär de ett tillkännagivande om en ny oberoende tillsynsmyndighet

(yrkande 4). Motionärerna anför att riksdagen vid behandlingen av

betänkande 2000/01:AU10 beslutat att tillkännage för regeringen att

åldersgränserna bör avskaffas helt för ovan nämnda yrkeskategorier och

att regeringen bör återkomma med ett sådant lagförslag. Motionärerna

motsätter sig en ny åldersgräns och en selektiv lämplighetsprövning.

De är också kritiska mot att regeringen valt att inte samtidigt lägga

fram ett förslag om slopad åldersgräns för läkare och sjukgymnaster.

Ett sådant förslag bör läggas fram för riksdagen med det snaraste.

Motionärerna anser att en oberoende tillsynsmyndighet bättre kan

hantera information kring kriterier som skall uppfyllas och ge

underlag för tillsyn än nuvarande system. De betonar att verksamhet i

både privat och offentlig regi skall vara föremål för tillsyn på lika

villkor.

I motion So50 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om

ändring dels i lagen (1962:381) om allmän försäkring enligt bilaga 1 i

motionen (yrkande 1), dels i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning

enligt bilaga 2 i motionen (yrkande 2) och dels i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik enligt bilaga 3 i motionen (yrkande 3).

(Ändringsförslagen innebär att det inte är regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer utan Riksförsäkringsverket som skall

medge undantag från åldersgränsen 70 år.) Motionärerna anser att

riksdagen nu bör göra de lagändringar som tillgodoser det social- och

arbetsmarknadsutskotten ville uppnå vid riksmötet 2000/01, vilket

innebär att beslutet också bör omfatta läkare och sjukgymnaster. Ett

väl genomarbetat beslutsunderlag finns enligt motionärerna i

betänkande SOU 2003:7. Det förslag till lagändring för tandläkare och

tandhygienister som lagts fram i betänkandet kan användas även då det

gäller läkare och sjukgymnaster. För den som fyllt 70 år krävs ett

beslut av Riksförsäkringsverket, som då kan bygga på läkarintyg om att

vårdgivarens egen hälsa är tillräckligt bra samt på en kontroll av att

verksamheten bedrivs i en sådan omfattning att det går att följa med i

utvecklingen inom den del av vården det handlar om. Med en sådan

lösning tillgodoses socialutskottets ståndpunkt från 2000/01 på ett

mycket bra sätt. Det finns inte längre någon viss ålder då

yrkesverksamheten i praktiken måste upphöra, även om den som fyllt 70

år prövas. Prövningen har till syfte att skydda vårdens kvalitet.

Förslaget att Riksförsäkringsverket gör en prövning också för läkare

och sjukgymnaster innebär att landstingens "behovsprövning" upphör.

I motion So48 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om åldersgränsen (yrkande 1). Vidare yrkas att

regeringen återkommer med förslag gällande läkares och sjukgymnasters

rätt till ersättning (yrkande 2). Motionärerna anser att någon på

förhand fastställd åldersgräns inte behövs. Enligt deras mening är

åldersgränsen 70 år godtyckligt vald. Det framgår inte av

propositionen varför det är en lämplig gräns. Det råder brist på

läkare och sjukgymnaster. Alla åtgärder som kan öka antalet verksamma

läkare och sjukgymnaster måste övervägas noga. En viktig politisk

uppgift är att skapa goda förutsättningar för vårdpersonal att kunna

arbeta fram till pensionsåldern 65 år, men även längre om så önskas.

De äldre måste ses som en resurs att ta till vara. Slutligen anför

motionärerna att behovet av sjukvård inte ökar om åldersgränserna för

läkare, sjukgymnaster, tandläkare och tandhygienister höjs eller

slopas.

I motion So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande

om avskaffande av åldersgräns för tandläkares, tandhygienisters,

läkares och sjukgymnasters rätt till offentlig ersättning.

Motionärerna anser generellt att äldres kompetens och vilja att bidra

på samhällslivets olika plan bättre bör tas till vara. De framhåller

också att det redan i dag rådet stor brist på läkare och

sjukgymnaster. Om personer inom dessa professioner väljer att arbeta

några år ytterligare kan det avsevärt mildra bristsituationer.

Personers lämplighet att verka inom ansvarsfyllda professioner inom

tand- och sjukvården bör, oavsett ålder, prövas individuellt inom

ramen för Socialstyrelsens tillsynsansvar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det är svårt att av

kvalitets- och patientsäkerhetsskäl hävda att dagens åldersgräns i

tandvårdsförsäkringen är den bästa. Samtidigt är det angeläget att

inte åldersgränsen avskaffas eller läggs så högt att dess betydelse

som kontrollstation avseende vårdkvaliteten avtar. De tandläkare och

tandhygienister som uppnått den i dag gällande åldersgränsen för rätt

till ersättning besitter ofta en värdefull kompetens. Utskottet anser

därför att åldersgränsen bör höjas från 67 till 70 år när det gäller

offentlig ersättning för tandläkare och tandhygienister enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring. Utskottet anser också att det skall

införas en möjlighet för tandläkare och tandhygienister att efter

medgivande från regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

utföra tandvård inom tandvårdsförsäkringen även efter det att de fyllt

70 år. Detta innebär att det inte längre finns någon viss ålder då

yrkesverksamheten i praktiken måste upphöra, även om den som fyllt 70

år prövas. Med hänsyn till kvalitetsaspekten anser utskottet detta

vara en lämplig avvägning.

Utskottet noterar att de delar av betänkande SOU 2003:7 Åldersgränser

och ersättningsetablering som avser åldersgränser för läkare och

sjukgymnaster samt möjligheterna att överlåta en praktik för

närvarande bereds i Socialdepartementet. Utskottet anser att riksdagen

inte bör föregripa det pågående beredningsarbetet.

Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring och avstyrker motionerna So47

(m) yrkandena 1-3, So48 (kd), So49 (c) och So50 (fp).

Utskottet har, i anledning av motionsförslag därom, flera gånger under

innevarande riksmöte behandlat frågan om att inrätta en ny oberoende

tillsynsmyndighet. Utskottet har inte ändrat inställning i frågan.

Motion So47 (m) yrkande 4 avstyrks.

Tandvårdsförsäkringen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med förslag om ändringar i

tandvårdsförsäkringen med hänvisning till bl.a. att den pågående

beredningen av slutbetänkandet av utredningen Tandvårdsöversyn 2000.

Riksdagen bör även avslå motioner med begäran om en utredning för att

kartlägga förutsättningarna för ett gemensamt avgiftssystem för

tandvården och hälso- och sjukvården. Jämför reservationerna 4 (m), 5

(fp), 6 (v), 7 (c), 8 (kd, c) och 9 (mp).

Motionerna

I motion So452 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande

om landstingens särskilda skyldigheter eller ansvar enligt

tandvårdslagen och om ett statligt ansvar för all offentligt

finansierad tandvård (yrkande 5). (Motionärernas förslag om ett

behovsstyrt högkostnadsskydd, omfattande alla åldrar, med en självrisk

på 3 000 kr och en subventionsgrad på 60 % däröver samt 80 % vid

kostnader över 15 000 har behandlats i betänkande 2002/03:SoU1.)

Motionärerna anser att staten bör överta finansieringsansvaret för den

del av tandvården som är offentligt finansierad, utom i vissa

avgränsade fall där gränslinjen mellan sjuk- och tandvården inte är

helt klar och där verksamheten skall regleras av hälso- och

sjukvårdslagen. Tandvården som ett led i en sjukdomsbehandling skall

vara en angelägenhet för sjukvårdshuvudmännen och avgiften bör vara

densamma som för annan sjukvårdsbehandling. Motionärerna begär vidare

ett tillkännagivande om förbättrade möjligheter att driva och etablera

verksamhet som privatpraktiker inom tandvården (yrkande 6) och om

åtgärder för en bättre personalförsörjning (yrkande 2). Behoven av

förbättrad konkurrens och lägre priser inom tandvården understryker

betydelsen av att möjligheterna att driva och etablera verksamhet som

privatpraktiker förbättras, anför de. För att göra det attraktivt för

tandläkare att arbeta i Sverige krävs neutrala regler mellan

folktandvården och privattandläkarna. Detta innebär samma

skatteregler, valfrihet i barn- och ungdomstandvården och en renodling

av landstingets uppgifter så att det inte fungerar både som finansiär

och utförare, anför motionärerna. De begär ett tillkännagivande om

prissättning (yrkande 4). För att undvika att ersättningssystemet blir

kostnadsdrivande bör subventionerna fastställas som krontalsbelopp med

utgångspunkt från de genomsnittliga kostnaderna i tandvården.

Slutligen begär motionärerna ett tillkännagivande om barn- och

ungdomstandvården (yrkande 7). De anser att denna bör finansieras med

statliga bidrag som på lika villkor lämnas till folktandvården

respektive privattandläkarna.

I motion So430 av andre vice talman Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om riktlinjer för

en tandvårdsreform som kan genomföras stegvis från år 2005 och framåt.

Motionärerna vill att tandvårdsförsäkringen skall vara allmän och

obligatorisk. Stödet bör inriktas på att minska kostnaderna för

patienterna för sådan tandvård som bidrar till att man kan äta, tugga

och tala obehindrat samt bibehålla ett utseende utan estetiskt

störande tandluckor. För dem som föredrar att få tandvård enligt en

åtgärdsbaserad taxa, vilket är det vanligaste i dag, bör målet vara

ett bättre högkostnadsskydd, med en självrisk på 3 500 kr per år,

inklusive kostnaden för billigaste godtagbart material. Ett annat

alternativ bör vara abonnemangstandvård, och innebär tandvård mot en

fast årsavgift. Avgiften kan vara beroende av den s.k. riskgruppen,

som patienten placeras i, med hänsyn till tandhälsa och vårdbehov.

Abonnemangssystemet premierar förebyggande åtgärder i stället för

reparationer. Det ekonomiska stödet till vårdgivaren är baserat på

antalet individer som har abonnemang och inte på utförda vårdåtgärder.

Motionärerna anser att regeringen bör återkomma med förslag enligt de

riktlinjer som här angivits.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om utredning av en förbättrad tandvårdsförsäkring som skulle ingå i

den allmänna sjukvården (yrkande 26). Motionärerna anför att ett mål

måste vara att det inte skall kosta mer att gå till tandläkaren än

till läkaren. De anser att en utredning bör tillsättas i syfte att

kartlägga förutsättningarna för att inkludera tandvårdsförsäkringen i

den allmänna sjukvården.

I motion So402 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande

om förhandsprövningen vid tandsanering (yrkande 1). Motionärerna anser

det anmärkningsvärt att när en läkare med specialistkompetens i

samarbete med en tandläkare gjort bedömningen att byte av

tandfyllningar behöver göras så skall detta ytterligare

förhandsprövas. De föreslår att den förhandsprövning som gäller vid

försäkringskassorna även skall gälla vid tandsanering. Där finns en

besvärsrätt som ger ökad rättssäkerhet. Motionärerna begär också ett

tillkännagivande om tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling

(yrkande 2). De anför att de förslag som behandlas i betänkandet

Tandvård till 2010 (SOU 2002:53) skyndsamt bör beredas. I det

fortsatta reformarbetet bör övervägas att vidga målgruppen som

omfattas av tandvård som led i en sjukdomsbehandling. Motionärerna

begär ett tillkännagivande om kraftfulla informationsinsatser om det

stöd som äldre- och funktionshindrade är berättigade till (yrkande 3)

då många äldre inte känner till det stöd de är berättigade till.

Slutligen begär de ett tillkännagivande om kostnadsutvecklingen inom

tandvården (yrkande 4). De anser att Riksförsäkringsverket bör få i

uppdrag att följa upp kostnadsutvecklingen inom tandvården samt

analysera orsakerna till skillnaderna i kostnader mellan olika

tandläkare.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om att avgifterna för tandvård på sikt bör

harmoniseras med hälso- och sjukvårdens finansiering (yrkande 44).

Motionärerna anser att en möjlighet är att inkludera tandvården i

hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. Det är därför angeläget att

belysa och analysera de ekonomiska, organisatoriska och

hälsorelaterade konsekvenserna av att inkludera tandvården i hälso-

och sjukvårdens högkostnadsskydd. En annan möjlighet är att bygga

vidare på den nuvarande tandvårdsförsäkringen så att

högkostnadsskyddet i den förstärks. I ett första steg yrkar

motionärerna att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om

att behandlingen av inflammationer, infektioner samt provtagning inom

tandvården skall kosta lika mycket som liknande behandling inom

sjukvården (yrkande 45). De begär ett tillkännagivande om att

högkostnadsskyddet bör förstärkas så att det ger stöd till personer

som är i behov av omfattande tandvård oavsett ålder (yrkande 46).

Vidare yrkar de att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till riktade insatser till ungdomar (yrkande 48). Många ungdomar som

lämnar den fria barn- och ungdomstandvården vidhåller inte sin kontakt

med tandläkaren. Motionärerna anser att det finns anledning att prova

nya modeller för tandvårdssubvention till ungdomar och att höja

grundbeloppet. Slutligen yrkas att riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till ett åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra

personalförsörjningen inom tandvården (yrkande 49). Motionärerna anser

att regeringen bör ges i uppdrag att tillsammans med berörda parter

presentera ett åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra

personalförsörjningen vad gäller tandläkare och tandhygienister.

Slutligen begär de tillkännagivande om ökat förebyggande arbete för

barn till föräldrar med utländsk bakgrund (yrkande 47). De anför att

särskilda insatser bör göras för att erbjuda barn till föräldrar med

invandrarbakgrund och barn i utsatta områden ofta återkommande

tandvård.

I motion So210 av Birgitta Sellén (c) begärs tillkännagivande om att

ett årligt besök hos tandhygienisten läggs in i högkostnadsskyddet.

För att förbättra medborgarnas tandhälsa bör varje medborgare få göra

ett besök hos tandhygienisten en gång per år inom ramen för

högkostnadsskyddet, anför motionären.

I motion So418 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs

tillkännagivanden om vad i motionen anförs dels om en utredning av ett

gemensamt avgiftssystem för tandvård och hälso- och sjukvård samt en

detaljerad kalkyl över vad ett sådant system skulle kosta (yrkande 1),

dels om att den föreslagna utredningen också skulle få till uppgift

att ta fram en plan för att stegvis slussa tandvården in i hälso- och

sjukvårdens avgiftssystem (yrkande 2). Motionärerna anför att

principen bör vara att först utforma systemet och sen höja

förmånsnivåerna allteftersom det finns medel i statsbudgeten. Ett

lämpligt första steg kan vara att infektioner i munhålan ersätts

enligt hälso- och sjukvårdens taxa. Man skulle också kunna tänka sig

att låta tandhygienister ha samma villkor och taxa som sjukgymnaster.

I motion So294 av Ann-Marie Fagerström (s) begärs tillkännagivande om

tandvårdsförsäkringen. Motionären anför att det är angeläget att

tandvårdsförsäkringen förstärks på sikt också för andra grupper än de

som i dag omfattas. Det gäller inte minst tandvården för gruppen 20-

30-åringar.

I motion So323 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om tandvårdsförsäkringen.

Enligt motionärernas mening är det angeläget att tandvårdsstödets

hälsoprofil utvecklas för att omfatta alla människor och att det

långsiktiga målet skall vara att tandvårdsförsäkringen i sin helhet

omfattas av hälso- och sjukvårdens avgiftssystem. Likartade yrkanden

finns också i motion So461 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s) och i

motion So476 av Per-Olof Svensson m.fl. (s).

I motion So463 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Agneta Lundberg

(båda s) begärs tillkännagivande om förebyggande tandvård.

Motionärerna anför att det i längden är billigare för så väl samhället

som den enskilde att satsa på förebyggande insatser. Vid en kommande

beredning bör därför den förebyggande tandvården ses över.

I motion So271 av Anita Jönsson och Bo Bernhardsson (båda s) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om tandvårdstaxan.

Motionärerna anser att de stora prisskillnaderna mellan olika

tandvårdsgivare inte är acceptabla varför en översyn av taxesystemet

inom tandvården är nödvändig.

I motion So346 av Håkan Juholt m.fl. (s) begärs tillkännagivande om

prisreglering i tandvården. Motionärerna anser att regeringen bör

överväga någon form av prisreglering i anslutning till att ökade och

nödvändiga resurser till tandvården presenteras och verkställs.

Också i motion So375 av Göte Wahlström och Christina Nenes (båda s)

begärs tillkännagivande om att överväga införande av prisreglering.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 7 § tandvårdslagen (1985:125) skall landstingen svara för

regelbunden och fullständig tandvård för barn och ungdomar t.o.m. det

år de fyller 19 år. Tandvården som innefattar också specialisttandvård

är enligt 15 a § tandvårdslagen avgiftsfri för patienten.

Avgiftsfriheten gäller oavsett om tandvården utförs av folktandvården

eller av privata vårdgivare som landstinget slutit avtal med (5 §).

Enligt 7 § tandvårdsförordningen (1998:1338) skall bestämmelserna i

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) om vårdavgifter som avser öppen

hälso- och sjukvård gälla för den som i samband med långvariga

sjukdomssymtom får sina tandfyllningar utbytta som ett led i medicinsk

rehabilitering. Detta gäller endast om utbyte sker med anledning av en

utredningsplan och som ett led i en behandlingsplan som upprättats

under ledning av en läkare med specialistkompetens inom ett område med

anknytning till något eller några av patientens symptom. Utrednings-

och behandlingsplanen skall ges in till landstinget för en bedömning

av förutsättningarna för de föreslagna åtgärderna.

I betänkande 2000/01:SoU10 behandlade utskottet motioner om

landstingens förhandsprövning av behandlingsförslag. Utskottet

konstaterade att utredningen som hade i uppdrag att göra en

utvärdering av tandvårdsreformen bl.a. hade i uppdrag att se över

bestämmelserna om tandvård som led i en sjukdomsbehandling.

Utredningen skulle belysa hur bestämmelserna tillämpas och vid behov

föreslå ändringar. Vidare konstaterade utskottet att Socialstyrelsen i

samråd med Landstingsförbundet skulle göra en uppföljning av samma

bestämmelser. Utskottet ansåg de då aktuella motionerna i huvudsak

tillgodosedda med detta. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2000/01:194).

Utskottet behandlade motioner om tandvårdsfrågor också i betänkande

2001/02:SoU1. Med hänvisning till den då pågående utvärderingen av

tandvårdsreformen avstyrkte utskottet motioner om att

tandvårdsförsäkringen på sikt bör ingå i eller subventioneras som den

allmänna sjukförsäkringen, att tandvård skall förbättras för vissa

grupper samt att reglerna om tandvård som ett led i en

sjukdomsbehandling bör ses över. Utskottet konstaterade med anledning

av motioner avseende tandläkares verksamhet m.m. att utredningen

Tandvårdsöversyn 2000 enligt sina direktiv skulle belysa den framtida

tillgången och efterfrågan på tandvårdspersonal med olika typer av

kompetens. Utskottet hänvisade också till utredningen som skulle

tillsättas angående konsekvenserna av ett avskaffande av de

åldersgränser som gäller för att erhålla läkarvårdsersättning,

tandvårdsersättning och ersättning för sjukgymnastik. Vidare hänvisade

utskottet till att regeringen i den av riksdagen behandlade

propositionen 1999/2000:115 Vissa kommunalekonomiska frågor tagit upp

frågan om konkurrensneutralitet avseende tandvården. Regeringen

förordade en lösning som innebär att folktandvården undantas från

kommunkontosystemet, men på frivillig väg. Utskottet hade inhämtat att

16 landsting beslutat att undanta folktandvården från

kommunkontosystemet. Utskottet förutsatte att regeringen noga följer

hur denna fråga hanteras av landstingen och överväger andra åtgärder

om den frivilliga lösningen inte leder till resultat. De då aktuella

motionerna avstyrktes därmed. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2001/02:94 och 2001/02:95).

I betänkande 2001/02:SoU14 behandlades proposition 2001/02:51 Bättre

tandvårdsstöd för äldre m.m. och motionsyrkanden som väckts med

anledning av propositionen.

Utredningen Tandvårdsöversyn 2000 överlämnade sitt slutbetänkande

Tandvården till 2010, SOU 2002:53 i juni 2002. Sammantaget syftar

utredningens förslag till att förbättra tandvårdsstödet och öka

tandvårdens tillgänglighet för alla, att över hela landet trygga

tillgången på kompetent personal, som motsvarar de krav som kommer att

ställas på tandvårdspersonalen i framtiden, och att främja

effektivitet och samarbete inom tandvården.

I utredningen föreslås att utgångspunkten för utformningen och

utvidgningen av det framtida tandvårdsstödet skall vara att stöd i

första hand skall lämnas till den bastandvård som är nödvändig för att

uppnå och behålla en god tandhälsa och för att förhindra att större

skador uppkommer i framtiden. Därutöver skall det också finnas ett

skydd mot höga behandlingskostnader så att de som är i behov av

omfattande protetiska konstruktioner i form av kronor, broar och

implantat skall ha råd att utföra den vård som erfordras. Utredningen

anser att ett högkostnadsskydd skall inrättas för alla med stora

protetiska vårdbehov i åldrarna 20 år och däröver så snart som

statsfinanser och vårdresurser tillåter.

Utredningen föreslår att de personer som lämnar den avgiftsfria barn-

och ungdomstandvården skall få ett värdebevis som hos valfri

tandläkare eller tandhygienist gäller som delbetalning för

tandvårdsabonnemang eller åtgärdsdebiterad tandvård. Huvudmotivet är

att unga vuxna är en ekonomiskt svag grupp. Men utredningen vill också

skapa ett system för att underlätta övergången från den organiserade

avgiftsfria ungdomstandvården till vuxentandvården.

Utredningen föreslår omfattande förbättringar för stödet för tandvård

som har samband med allmänsjukdomar eller funktionshinder. All

tandvård som är en följd av ett väsentligt ökat behov på grund av

allmänsjukdom eller funktionshinder föreslås sammanföras till ett och

samma förmånssystem. Landstingens ansvar skall omfatta all sådan

tandvård och betalas med avgifter som för öppen hälso- och sjukvård.

De särskilda reglerna inom tandvårdsförsäkringen, som avser personer

som har ett långvarigt och väsenligt ökat behov av tandvård på grund

av långvarig sjukdom och funktionshinder kan därigenom tas bort.

Vad gäller landstingens ansvar för uppsökande verksamhet och nödvändig

tandvård till patienter med särskilda behov föreslår utredningen bl.a.

att 8 a § i tandvårdslagen förtydligas så att det framgår att det är

det individuella behovet av vård och omsorg som berättigar till

avgiftsfri uppsökande verksamhet samt nödvändig tandvård till avgifter

som för öppen hälso- och sjukvård. Utredningen anser att det bör

finnas en aktualiserad och samlad information om vad som skall anses

ingå i den uppsökande verksamheten och den nödvändiga tandvården åt

boende på sjukhem m.m. Socialstyrelsen bör ges bemyndigande att

utfärda föreskrifter och allmänna råd om personkretsar och

vårdinnehåll.

Utredningen anser att de fortsatta prisökningarna inom tandvården är

mycket oroande. Konstruktionen av tandvårdsstödet för äldre med

hundraprocentig tandvårdsersättning för arvoden överstigande 7 700 kr

gör att vårdgivarnas prisökningar fullt ut påverkar statens kostnader

för försäkringen. Trots att såväl regeringen som riksdagen avvisat

utredningens tidigare förslag om prisreglering anser utredningen

fortfarande att det är orimligt med en helt fri prissättning när

staten eller landstingen betalar hela kostnaden. Varken vårdgivare

eller patient har något intresse av att begränsa kostnaderna.

Utredningen konstaterar att den största utmaningen för svensk tandvård

troligen är personalförsörjningen. Antalet yrkesverksamma tandläkare

kommer att minska något under de närmaste tio åren samtidigt som

efterfrågan på tandvård med största sannolikhet kommer att öka.

Kompletterande team som arbetar kring patienten och där varje

medarbetare kan använda sig av sin fulla kompetens är en väg att klara

svensk tandvård så att befolkningen också i framtiden får tillgång

till en god tandvård med inriktning på förbättrad tandhälsa, vilket är

några av de krav som ställs på tandvården i tandvårdslagen.

Utredningen föreslår bl.a. att den grundläggande tandläkarutbildningen

utökas med 20 utbildningsplatser och att dessa förläggs till Umeå, att

det inrättas en nationell tandsköterskeutbildning som

påbyggnadsutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen och att

tandhygienistutbildningen även fortsättningsvis bör omfatta 80 poäng

samt att det därutöver skall finnas olika påbyggnadsutbildningar på

högskolenivå. Beträffande specialistutbildningen för tandläkare

föreslår utredningen att det i tandvårdslagen införs en bestämmelse

som tydliggör landstingens ansvar för specialistutbildningarna.

Beträffande tandtekniker anser utredningen att antalet

utbildningsplatser på tandteknikerutbildningen är tillräcklig för att

förse de svenska tandtekniska laboratorierna med personal.

Nytillskottet i form av nyutexaminerade täcker de prognostiserade

pensionsavgångarna fram till år 2011.

Utredningen är remissbehandlad. Ärendet bereds inom

Socialdepartementet.

I regleringsbrevet för budgetår 2003 avseende Konkurrensverket uppdrog

regeringen åt verket att närmare analysera konkurrensen på marknaden

för tandvård samt orsakerna till de brister som finns. Skillnader i

konkurrenshänseende mellan den offentligt drivna tandvården och

privattandvården skall belysas. Konkurrensverket skall analysera hur

en förbättrad konkurrens kan uppnås och vid behov föreslå åtgärder.

Konkurrensverket skall samråda med Riksförsäkringsverket och

Konsumentverket. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december

2003.

Regeringen har i juni 2002 uppdragit åt Konsumentverket att analysera

patientens ställning på tandvårdsmarknaden samt hur hushållen har

påverkats av tandvårdsprisernas utveckling. Konsumentverket skall

analysera patientens möjligheter att göra prisjämförelser och skaffa

sig annan information som påverkar valet av vårdgivare och

behandlingsåtgärder samt vid behov lämna förslag till åtgärder som kan

stärka patientens ställning i detta avseende. Konsumentverket skall

vidare studera hur tandvårdsprisernas utveckling sedan 1999 har

påverkat hushållens efterfrågan på tandvård. Vidare skall verket

belysa följderna av de förändringar i tandvårdsstödet som genomförs

under år 2002. Konsumentverket skall samråda med

Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och Konkurrensverket. Uppdraget

skall redovisas till regeringen senast den 31 december 2003.

Riksförsäkringsverket (RFV) har nyligen, på uppdrag av regeringen,

redovisat en prisutvecklingsanalys för tandvården perioden 2000-2002.

Analysen visar att priserna för allmäntandvården fortsätter att stiga.

Landstingen har under perioden maj 2000-december 2002 i genomsnitt

höjt patientavgifterna med mellan 16 och 27 % beroende på typ av

behandling. Undersökningen visar också att det finns stora skillnader

mellan de olika landstingen. De privata vårdgivarna har under perioden

oktober 2000-december 2002 i genomsnitt höjt patientavgifterna med

mellan 6 och 26 % beroende på typ av behandling. Även bland de privata

vårdgivarna finns skillnader mellan länen. Det generella

konsumentprisindexet (KPI) har ökat med 5 % under samma period. Verket

avser att återkomma med en uppföljning av prisutvecklingsrapporten

inom ett år.

Riksförsäkringsverket har vidare startat en informationskampanj med

syfte att upplysa allmänheten om att prisvariationerna mellan olika

vårdgivare är stora.

Socialstyrelsen har i regleringsbrev för år 2002 fått i uppdrag att ta

fram underlag för bedömningen av tandvårdens behov av tandläkare och

tandhygienister och årligen, fr.o.m. år 2004, senast den 31 januari

rapportera de bedömningar myndigheten gör av den aktuella situationen.

I rapporten skall även redovisas bedömningen av den framtida

utvecklingen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet står fast vid sin tidigare bedömning att målet på sikt bör

vara att införa ett högkostnadsskydd för tandvård för alla. Detta är

helt i överensstämmelse med de övergripande målen för tandvården om en

god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen.

Då det är en reform som är förenad med mycket stora kostnader måste

den emellertid anstå till dess det statsfinansiella läget så medger.

Utskottet vidhåller också att tandvårdsstödet även fortsättningsvis

bör ha en tandhälsoinriktning och att stödet därutöver bör inriktas på

att minska kostnaderna för protetik.

Utskottet konstaterar att flertalet av de frågeställningar som tas upp

i motionerna behandlas av utredningen Tandvårdsöversyn 2000 i

slutbetänkandet Tandvården till 2010, SOU 2002:53. Utredningen är

remissbehandlad. Beredning av ärendet pågår.

Enligt utskottets mening är de fortsatta prisökningarna inom

tandvården mycket oroande. Emellertid kan utskottet konstatera att vad

gäller frågor om prissättning och kostnadsutveckling pågår ett mycket

aktivt arbete för att följa och analysera utvecklingen.

Riksförsäkringsverket har nyligen presenterat en analys av

prisutvecklingen för tandvården 2000-2002 som visar att priserna

fortsätter att stiga. Verket har inlett en informationskampanj för att

upplysa allmänheten om att prisvariationerna mellan olika vårdgivare

är stora. Konkurrensverket analyserar på uppdrag av regeringen

konkurrensen på marknaden för tandvård samt orsakerna till de brister

som finns. Verket skall analysera hur en förbättrad konkurrens kan

uppnås och vid behov föreslå åtgärder. Konsumentverket skall bl.a.

analysera patienternas möjligheter att göra prisjämförelser och skaffa

sig annan information som påverkar valet av vårdgivare och

behandlingsåtgärder samt vid behov lämna förslag till åtgärder som kan

stärka patientens ställning i detta avseende. De två sistnämnda

uppdragen skall redovisas vid utgången av innevarande år.

Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ på området.

Resultatet av pågående arbete bör avvaktas. Motionerna So210 (c),

So271 (s), So294 (s), So323 (s), So346 (s), So375 (s), So402 (v)

yrkandena 1-4, So430 (fp), So443 (c) yrkandena 45-49, So452 (m)

yrkandena 2 och 4-7, So461 (s), So463 (s) och So476 (s) avstyrks

därmed.

I flera motioner begärs en utredning i syfte att kartlägga

förutsättningarna för ett gemensamt avgiftssystem för tandvården och

hälso- och sjukvården. Utskottet, som nyss konstaterat att

slutbetänkandet Tandvården till 2010 för närvarande bereds, anser inte

att en ny utredning bör tillsättas. Motionerna So418 (mp) yrkandena 1

och 2, So443(c) yrkande 44 och So509 (kd) yrkande 26 avstyrks därmed.

Amalgam m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att förbjuda amalgam inom EU med

hänvisning till aktivt arbete på området. Riksdagen bör vidare avslå

en motion om förbud mot amalgamanvändning på barn och ungdomar, med

hänvisning till pågående arbete. Riksdagen bör också avslå en motion

om biverkningsregister för dentalmaterial. Jämför reservationerna 10

(kd, c), 11 (v, mp), 12 (v, mp) och 13 (v, mp).

Motionerna

I motion So402 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande

om möjligheten att förbjuda amalgam av miljöskäl (yrkande 5). Det

existerande EU-direktivet om medicintekniska produkter skapar hinder

för en avveckling av kvicksilverhaltigt tandvårdsmaterial. Regeringen

har aviserat att man undersöker möjligheten att förbjuda amalgam av

miljöskäl. Miljö- och jordbruksutskottet har uttalat att man

förutsätter att det arbetet skall vara slutfört senast 2003.

Motionärerna delar miljö- och jordbruksutskottets uttalande i denna

fråga. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om förbud mot

användning av amalgam på barn och unga (yrkande 6). De anser att

undantag inte skall få göras från förbudet mot amalgam som

tandfyllningsmaterial på barn och unga.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om att påskynda arbetet inom EU för att nå ett

amalgamförbud samt att forskningen inom området intensifieras (yrkande

50). Motionärerna anser att ett amalgamförbud bör genomföras så snart

som möjligt och att detta är särskilt angeläget vad beträffar barn.

Vidare begärs i motion So402 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) ett

tillkännagivande om obligatoriskt biverkningsregister för

dentalmaterial (yrkande 7). Motionärerna anför att

biverkningsregistret skall vara obligatoriskt. Detta mot bakgrund av

att det nuvarande frivilliga registret inte fungerat fullt ut.

Problemen kan kopplas till frivilligheten.

Bakgrund och tidigare behandling

Miljö- och jordbruksutskottet behandlade i betänkande 2000/01:MJU15

regeringens proposition 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri

miljö. Utskottet uttalade då (s. 18):

Arbetet med att avveckla användningen av amalgam har pågått under

flera år. Regeringen aviserade i budgetpropositionen för år 1999

(prop. 1998/99:1) sin avsikt att vidta nödvändiga åtgärder för att

kunna införa ett förbud mot användningen av amalgam. Detta beräknades

kunna ske senast fr.o.m. år 2001. Regeringen bedömde att ett förbud

mot amalgam skulle kunna införas mot bakgrund av ett föreslaget

tillägg till EU-direktivet om medicintekniska produkter (93/42/EEG).

Enligt vad som redovisas i budgetpropositionen för innevarande år

(prop. 2000/01:1, bilaga 15, avsnitt 3.5.3) har det dock visat sig att

tillägget slutligen fått en sådan utformning att det troligen inte

blir möjligt att införa ett förbud med stöd härav. Dessutom har EU på

senare tid ingått avtal med andra länder, s.k. tredjelandsavtal, om

medicintekniska produkter, och sådana avtals betydelse måste utredas.

Regeringen undersöker nu möjligheterna att förbjuda amalgam av

miljöskäl. Utskottet förutsätter att detta arbete slutförts senast år

2003.

De då aktuella motionerna avstyrktes därmed. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2000/01:269).

I skrivelse 2002/03:60 Årsbok om EU. Berättelse om verksamheten i

Europeiska unionen under 2002 redovisas (s. 276) att en EU-strategi

för kvicksilver skall tas fram mot bakgrund av kommissionens rapport

(KOM (2002) 489 slutlig) om klor-alkaliindustrins kvicksilver och FN:s

miljöprograms (UNEP) globala utvärdering av kvicksilver. Sverige har

aktivt drivit frågan om att EU bör ta fram en strategi för hantering

av kvicksilver under hela dess livscykel. Detta har resulterat i att

rådet den 9 december beslutat att en EU-strategi om kvicksilver skall

tas fram t.o.m. 2004.

Socialutskottet tillstyrkte i betänkande 2001/02:SoU14 regeringens

förslag om att avsätta 35 miljoner kronor under perioden 2002-2004 för

åtgärder som syftar till att öka kunskaperna om hälsoproblem

relaterade till amalgam och andra dentala material samt förbättra

omhändertagandet av patienter som relaterar sina symtom till sådana

material. Förslaget innebär att både det nationella kunskapscentrumet

för dentala material på Socialstyrelsen och Metallbiologiskt centrum i

Uppsala har fått kraftigt ökat stöd. Utskottet ställde sig också

positivt till att regeringen avsåg att tillsätta en särskild utredare

med uppdrag att se över dessa frågor. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 2002/02:96).

Våren 2002 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att

föreslå åtgärder som syftar till att öka kunskaperna om hälsoproblem

relaterade till amalgam och andra dentala material (Bemötande,

utredning och vård av personer som relaterar sina symtom till dentala

material m.m., dir. 2002:60, 2002:132). Uppdraget skall redovisas före

utgången av maj 2003.

Socialministern har i ett interpellationssvar 2002/03:223 redovisat

att regeringen den 19 december 2002 beslutat att utbetala 15 miljoner

kronor till den nyligen bildade stiftelsen Metallbiologiskt centrum.

Ministern hänvisar till att den s.k. Dentalmaterialutredningen - vård

och bemötande, i september 2002 överlämnade ett delbetänkande, i

vilket man lade fram förslag om att det tillgängliga beloppet skulle

tilldelas Metallbiologiskt centrum för forskning och

kunskapsutveckling enligt den verksamhetsplan som hade presenterats av

företrädare för centrumet. Efter det att ett remissmöte hade hållits

och dessutom ett antal skriftliga remissvar mottagits beslutade

regeringen att sammanlagt 15 miljoner kronor skulle utbetalas. En

förutsättning var att ett avtal om bidragets användning skulle ingås

mellan staten och stiftelsen. Beträffande resterande medel, 20

miljoner kronor, betonade ministern att det ingår i

Dentalmaterialutredningens uppdrag att lägga fram förslag om hur dessa

skall fördelas. Han ville inte föregripa utredningens förslag.

Socialstyrelsen har i december 2002 till regeringen redovisat ett

uppdrag angående uppföljningen av avvecklingen av amalgam i barn- och

ungdomstandvården mot bakgrund av den överenskommelse som träffades i

mars 1995 mellan staten och Landstingsförbundet. Styrelsen anför att

en förutsättning för att behålla vissa undantag från överenskommelsen

om avveckling av amalgamterapi inom barn- och ungdomstandvården är att

det sker en skärpning av indikationerna för tillämpningen av

undantagen.

Enligt uppgift kommer regeringen att avvakta med att ta ställning till

Socialstyrelsens förslag till dess Dentalmaterialutredningen - vård

och bemötande överlämnat sitt slutbetänkande i maj 2003.

Enligt 6 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om

användning av medicintekniska produkter (SOSFS 2001:12) skall bl.a. en

händelse med medicintekniska produkter, med undantag för

egentillverkade produkter, som orsakat att en patient, en användare

eller någon annan fått sin hälsa allvarligt försämrad anmälas så snart

som möjligt till den berörda tillverkaren eller dennes representant

samt till Läkemedelsverket.

Utskottet behandlade ett par motioner angående biverkningsregister i

betänkande 2001/02:SoU1. Utskottet hänvisade till Socialstyrelsens

föreskrifter och fann ingen anledning till ändring av nuvarande

system. Motionerna avstyrktes därmed.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att ett aktivt arbete bedrivs för att öka

kunskaperna om hälsoproblem relaterade till amalgam och andra dentala

material. För perioden 2002-2004 har 35 miljoner kronor avsatts för

detta ändamål och för att förbättra omhändertagandet av patienter som

relaterar sina symtom till sådana material. Stiftelsen

Metallbiologiskt centrum har erhållit 15 miljoner kronor av dessa

medel. Den s.k. Dentalmaterialutredningen - vård och bemötande skall

inom kort presentera sitt uppdrag med förslag på åtgärder för att öka

kunskaperna samt föreslå hur de resterande 20 miljoner kronorna skall

fördelas.

Sverige har aktivt drivit frågan om att EU bör ta fram en strategi för

hantering av kvicksilver under hela dess livscykel. I december 2002

beslutade miljörådet att en EU-strategi om kvicksilver skall tas fram

före utgången av 2004. Utskottet förutsätter att Sverige fortsätter

att aktivt driva frågan inom EU. Något initiativ från riksdagens sida

med anledning av motionerna So402 (v) yrkande 5 och So443 (c) yrkande

50 behövs därför inte. Motionerna avstyrks. Socialstyrelsen har

redovisat sitt uppdrag till regeringen angående uppföljningen av

avvecklingen av amalgam i barn- och ungdomstandvården. Utskottet har

erfarit att regeringen avvaktar med att ta ställning till

Socialstyrelsens förslag till dess att den s.k.

Dentalmaterialutredningen - vård och bemötande överlämnat sitt

slutbetänkande innevarande månad. Riksdagen bör inte nu ta något

initiativ på området. Motion So402 (v) yrkande 6 avstyrks.

Vad gäller motion So402 (v) yrkande 7 angående biverkningsregister för

dentalmaterial vidhåller utskottet sitt tidigare ställningstagande.

Motionen avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Höjd åldersgräns m.m., punkt 1 (m, kd, c)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Carl-Axel Johansson (m), Kenneth Johansson (c) och Anne Marie Brodén

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring och tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:So47 yrkandena 1-3, 2002/03:So48 yrkandena 1 och 2

och 2002/03:So49 och avslår proposition 2002/03:73 och motion

2002/03:So50 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Vi konstaterar att riksdagen vid behandlingen av betänkande

2000/01:AU10 beslutat att tillkännage för regeringen att

åldersgränserna för rätt till offentlig finansiering bör avskaffas för

läkare, sjukgymnaster, tandläkare och tandhygienister och att

regeringen bör återkomma med ett sådant lagförslag. Vi motsätter oss

en ny åldersgräns och en selektiv lämplighetsprövning för tandläkare

och tandhygienister. Vi är också kritiska mot att regeringen valt att

inte samtidigt lägga fram ett förslag om slopad åldersgräns för läkare

och sjukgymnaster. Vi anser generellt att äldres kompetens och vilja

att bidra på samhällslivets olika plan bättre bör tas till vara. Det

råder brist på läkare och sjukgymnaster. Om personer inom dessa

professioner väljer att arbeta några år ytterligare kan det mildra

bristsituationer. Personers lämplighet att verka inom ansvarsfyllda

professioner inom tand- och sjukvården bör, oavsett deras ålder,

prövas individuellt inom ramen för Socialstyrelsens tillsynsansvar. Vi

anser således att regeringen bör återkomma med ett samlat förslag om

att ta bort åldersgränsen för rätt till offentlig finansiering för

läkare, sjukgymnaster, tandläkare och tandhygienister.

Riksdagen bör därmed avslå propositionen och som sin mening ge reger-

ingen till känna vad vi nu anfört.

2. Höjd åldersgräns m.m., punkt 1 (fp)

av Kerstin Heinemann (fp) och Gabriel Romanus (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen

(1962:381) om allmän försäkring och reservanternas i bilaga 3

upprättade förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning och lag om ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:73 och motion 2002/03:So50 yrkandena 2 och 3 och avslår

motionerna 2002/03:So47 yrkandena 1-3, 2002/03:So48 yrkandena 1 och 2,

2002/03:So49 och 2002/03:So50 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att det är angeläget att såväl läkare som personer i andra

vårdyrken, om de så önskar, skall kunna fortsätta sin verksamhet med

offentlig finansiering utan att hindras av en fixerad åldersgräns. I

propositionen redovisar regeringen resultatet av den utredning

riksdagen beställt (SOU 2003:7), men tills vidare har regeringen inte

något förslag vad gäller läkare och sjukgymnaster.

För tandläkare och tandhygienister föreslås en ändring i lagen om

allmän försäkring vad gäller åldersgränsen. Vi anser att det i

lagförslaget borde föreskrivas att det är Riksförsäkringsverket som

skall besluta om undantag. Då det av propositionen framgår att

regeringen anser Riksförsäkringsverket vara den lämpligaste

myndigheten för detta, avstår vi dock ifrån att reservera oss i denna

del.

Vi anser emellertid att propositionens också borde omfatta lagförslag

avseende läkare och sjukgymnaster. Ett väl genomarbetat

beslutsunderlag finns i betänkande SOU 2003:7. Det förslag till

lagändring för tandläkare och tandhygienister som lagts fram i

betänkandet kan användas även då det gäller läkare och sjukgymnaster.

Vi anser därmed att riksdagen bör anta regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring och reservanternas i

bilaga 3 upprättade förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning och lag om ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik.

3. Tillsynsmyndighet, punkt 2 (m)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel Johansson (m)

och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So47 yrkande

4.

Ställningstagande

Vi anser att en förstärkt oberoende tillsynsmyndighet bör inrättas på

hälso- och sjukvårdsområdet. En oberoende tillsynsmyndighet kan bättre

än rådande system hantera information om kriterier som skall uppfyllas

och ge underlag för tillsyn. Verksamhet i såväl privat som offentlig

regi skall vara föremål för tillsyn på lika villkor.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

4. Tandvårdsförsäkringen m.m., punkt 3 (m)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel Johansson (m)

och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So452

yrkandena 2 och 4-7 och avslår motionerna 2002/03:So210,

2002/03:So271, 2002/03:So294, 2002/03:So323, 2002/03:So346,

2002/03:So375, 2002/03:So402 yrkandena 1-4, 2002/03:So430,

2002/03:So443 yrkandena 45-49, 2002/03:So461, 2002/03:So463 och

2002/03:So476.

Ställningstagande

Vi anser att staten bör ta över finansieringsansvaret för den del av

tandvården som är offentligt finansierad, utom i vissa avgränsade fall

där gränslinjen mellan sjuk- och tandvården inte är helt klar och där

verksamheten skall regleras av hälso- och sjukvårdslagen. Tandvård som

led i en sjukdomsbehandling skall vara en angelägenhet för

sjukvårdshuvudmännen och avgiften skall vara densamma som för annan

sjukvårdsbehandling. Vi anser att även barn- och ungdomstandvården bör

finansieras med statliga bidrag, som på lika villkor lämnas till

folktandvården respektive privattandläkarna.

För att göra det attraktivt för tandläkare att arbeta i Sverige krävs,

enligt vår mening, neutrala regler mellan folktandvården och

privattandläkarna. Detta innebär samma skatteregler, valfrihet i barn-

och ungdomstandvården och en renodling av landstingets uppgifter så

att det inte fungerar både som finansiär och som utförare. För att

undvika att ersättningssystemet blir kostnadsdrivande bör

subventionerna fastställas som krontalsbelopp med utgångspunkt från de

genomsnittliga kostnaderna i tandvården.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

5. Tandvårdsförsäkringen m.m., punkt 3 (fp)

av Kerstin Heinemann (fp) och Gabriel Romanus (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So430 och

avslår motionerna 2002/03:So210, 2002/03:So271, 2002/03:So294,

2002/03:So323, 2002/03:So346, 2002/03:So375, 2002/03:So402 yrkandena

1-4, 2002/03:So443 yrkandena 45-49, 2002/03:So452 yrkandena 2 och 4-7,

2002/03:So461, 2002/03:So463 och 2002/03:So476.

Ställningstagande

Vi anser att en tandvårdsreform bör genomföras stegvis fr.o.m. år 2005

och framåt. Riktlinjerna bör vara att tandvårdsförsäkringen skall vara

allmän och obligatorisk. Stödet skall inriktas på att minska

kostnaderna för patienterna för sådan tandvård som bidrar till att man

kan äta, tugga och tala obehindrat samt bibehålla ett utseende utan

estetiskt störande tandluckor. För dem som föredrar att få tandvård

enligt en åtgärdstaxa bör målet vara en självrisk på 3 500 kr per år,

inklusive kostnaden för billigaste godtagbara material. Ett annat

alternativ bör vara abonnemangstandvård, vilket innebär tandvård mot

en fast årsavgift. Avgiften kan vara beroende av den s.k. riskgruppen,

som patienten placerats i med hänsyn till tandhälsa och vårdbehov.

Abonnemangssystemet premierar förebyggande åtgärder i stället för

reparationer. Det ekonomiska stödet till vårdgivaren är baserat på

antalet individer som har abonnemang och inte på utförda vårdåtgärder.

Regeringen bör återkomma med föreslag enligt de riktlinjer som här

angivits.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

6. Tandvårdsförsäkringen m.m., punkt 3 (v)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So402

yrkandena 1-4 och avslår motionerna 2002/03:So210, 2002/03:So271,

2002/03:So294, 2002/03:So323, 2002/03:So346, 2002/03:So375,

2002/03:So430, 2002/03:So443 yrkandena 45-49, 2002/03:So452 yrkandena

2 och 4-7, 2002/03:So461, 2002/03:So463 och 2002/03:So476.

Ställningstagande

Vi anser det anmärkningsvärt att när en läkare med specialistkompetens

i samarbete med en tandläkare gjort bedömningen att byte av

tandfyllningar behöver göras så skall detta ytterligare

förhandsprövas. Bestämmelserna om överprövning när det gäller

tandsanering är inte förenliga med den grundläggande idén om

specialistläkares kompetens att avgöra behandlingsbehovet. Vi föreslår

att den förhandsprövning som gäller vid försäkringskassorna även skall

gälla vid tandsaneringar. Där finns en besvärsrätt som ger ökad

rättssäkerhet.

Vi anser att de förslag om tandvård som led i en sjukdomsbehandling

som tas upp i betänkandet Tandvården till 2010 (SOU 2002:53) skyndsamt

bör beredas. Det är av vikt att en redan utsatt grupp inte kommer i

kläm och att reglerna tolkas och tillämpas på ett likartat sätt över

hela landet. I det fortsatta reformarbetet bör även övervägas att

vidga målgruppen som omfattas av tandvård som led i en

sjukdomsbehandling.

Vid uppföljningar av det särskilda stöd som tandvårdsreformen innebär

för äldre i särskilt boende och funktionshindrade har det visat sig

att många äldre och funktionshindrade inte känner till detta. Vi anser

att det är oacceptabelt. Kraftfulla informationsinsatser måste vidtas

så att personal, äldre och funktionshindrade får kännedom om det

särskilda stöd till nödvändig tandvård som dessa är berättigade till.

Slutligen anser vi att det är mycket viktigt att följa

prisutvecklingen och analysera de skillnader i kostnader som finns för

likartade ingrepp. Vi delar utredningens uppfattning om att någon form

av prisreglering bör övervägas men avvaktar tills vidare beredningen i

Regeringskansliet av utredningen. Vi anser att Riksförsäkringsverket

till dess bör få i uppdrag att följa upp kostnadsutvecklingen inom

tandvården samt analysera orsakerna till skillnaderna i kostnader

mellan olika tandläkare.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

7. Tandvårdsförsäkringen m.m., punkt 3 (c)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So443

yrkandena 45-49 och avslår motionerna 2002/03:So210, 2002/03:So271,

2002/03:So294, 2002/03:So323, 2002/03:So346, 2002/03:So375,

2002/03:So402 yrkandena 1-4, 2002/03:So430, 2002/03:So452 yrkandena 2

och 4-7, 2002/03:So461, 2002/03:So463 och 2002/03:So476.

Ställningstagande

Jag anser att i nuläget bör det nuvarande högkostnadsskyddet

förstärkas för att ge stöd till personer som är i behov av omfattande

tandvårdsbehov. Vuxna skall få möjlighet till regelbundna

undersökningar, förebyggande åtgärder och övrig hälsobevarande

tandvård samt viss infektions- och inflammationsbehandling till en

rimlig kostnad. Som ett första steg bör regeringen återkomma med

förslag om att behandling av inflammationer och infektioner samt

provtagning skall kosta lika mycket som liknande behandling inom

sjukvården. Högkostnadsskyddet bör vidare förstärkas så att det ger

stöd till personer som är i behov av omfattande tandvårdsbehov

oberoende av ålder. Det finns också anledning att prova nya modeller

för tandvårdssubvention till ungdomar. Regeringen bör återkomma med

förslag om riktade insatser till ungdomar samt en ökning av

grundbeloppet. Särskilda insatser bör göras för att erbjuda barn till

föräldrar med invandrarbakgrund och barn i utsatta områden ofta

återkommande tandvård. Slutligen anser jag att personalförsörjningen

för framtidens tandvård måste säkras. Regeringen bör ges i uppdrag att

tillsammans med berörda parter presentera ett åtgärdsprogram för att

långsiktigt säkra personalförsörjningen vad gäller tandläkare och

tandhygienister.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

8. Utredning, punkt 4 (kd, c)

av Chatrine Pålsson (kd) och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:So443

yrkande 44 och 2002/03:So509 yrkande 26 och bifaller delvis motion

2002/03:So418 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Patientavgiften för tandvård har alltid varit högre än avgiften inom

den övriga vården. För enskilda som har dåliga tänder har detta alltid

varit betungande. Under senare år har den enskildes kostnader för

tandvården dessutom stadigt ökat, varför det finns en risk att

tandhälsan försämras hos befolkningen. Ur ett hälso- och

samhällsekonomiskt perspektiv måste tandvårdsstödet vara konstruerat

så att tandvårdsbehoven minskar. Dessutom bör det kombineras med

rimliga kostnader för samhället och patienterna. Vi anser att avgiften

för tandvården långsiktigt bör harmoniseras med hälso- och sjukvårdens

finansiering.

Vi anser att en utredning bör tillsättas för att kartlägga

förutsättningarna för ett gemensamt avgiftssystem för tandvården och

hälso- och sjukvården. Utredningen skall belysa och analysera de

ekonomiska, organisatoriska och hälsorelaterade konsekvenserna av en

samordning.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

9. Utredning, punkt 4 (mp)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So418

yrkandena 1 och 2 och bifaller delvis motionerna 2002/03:So443 yrkande

44 och 2002/03:So509 yrkande 26.

Ställningstagande

Jag anser att en utredning bör tillsättas med uppdrag att se över

förutsättningarna för ett gemensamt avgiftssystem för tandvården och

hälso- och sjukvården. Utredningen bör ges i uppdrag att ta fram en

detaljerad kalkyl över vad ett sådant system skulle kosta. Utredningen

skall också ta fram en plan för att stegvis slussa in tandvården i

hälso- och sjukvårdens avgiftssystem. Principen bör vara att först

utforma systemet och sedan höja förmånsnivåerna allteftersom det finns

medel i statsbudgeten. Ett första steg kan vara att infektioner i

munhålan ersätts enligt hälso- och sjukvårdens taxa. Det bör även

övervägas att låta tandhygienisterna ha samma villkor och taxa som

sjukgymnaster.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

10. Amalgamförbud inom EU, punkt 5 (kd, c)

av Chatrine Pålsson (kd) och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So443 yrkande

50 och avslår motion 2002/03:So402 yrkande 5.

Ställningstagande

Frågan om hur kvicksilver från amalgam påverkar en människas totala

hälsotillstånd har länge diskuterats. Många människor uppger att de

mår dåligt av amalgamet. Vi anser att ett amalgamförbud skall

genomföras så snart som möjligt. Det är särskilt angeläget vad

beträffar barn. Regeringen bör därför påskynda arbetet inom EU för att

nå ett amalgamförbud. Likaså måste forskningen inom området

intensifieras.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

11. Amalgamförbud inom EU, punkt 5 (v, mp)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och Kerstin-Maria

Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So402 yrkande

5 och avslår motion 2002/03:So443 yrkande 50.

Ställningstagande

Det existerande EU-direktivet om medicintekniska produkter skapar

hinder för en avveckling av kvicksilverhaltigt tandvårdsmaterial.

Regeringen har aviserat att man undersöker möjligheten att förbjuda

amalgam av miljöskäl. Miljö- och jordbruksutskottet har uttalat att

man förutsätter att det arbetet skall vara slutfört senast 2003

(betänkandet 2000/01:MJU15). Vi delar miljö- och jordbruksutskottets

uttalande i denna fråga.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

12. Amalgam på barn och unga, punkt 6 (v, mp)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och Kerstin-Maria

Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So402 yrkande

6.

Ställningstagande

I mars 1995 träffades en överenskommelse mellan Socialdepartementet

och Landstingsförbundet som innebär att amalgam i princip inte skall

användas som tandfyllningsmaterial på barn och unga. Undantag får ske

när nyttan för den enskilda bedöms vara motiverad för ett avsteg från

den principen. Exempel på detta kan vara att plastiska

fyllningsmaterial inte håller för tuggbelastningen, hårt

kariesangripna tänder och missbildade tänder. I Västra

Götalandsregionen har fler än 700 barn behandlats med amalgam trots

att det i princip är förbjudet. Det har oftast handlat om

utvecklingsstörda barn eller barn med mycket svår tandläkarskräck. Vi

anser att detta förfarande inte är acceptabelt då det berör redan

utsatta barn. Vi anser att undantag inte skall få göras från förbudet

mot amalgam som tandfyllningsmaterial på barn och unga.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

13. Biverkningsregister, punkt 7 (v, mp)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och Kerstin-Maria

Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:So402 yrkande

7.

Ställningstagande

Det är angeläget att uppmärksamma såväl gamla som nya dentalmaterial

från biverkningssynpunkt. Under många år har en intensiv debatt pågått

om risker från hälsosynpunkt vid användning av amalgam som

tandfyllningsmaterial. Vi anser att det är mycket viktigt med ett

biverkningsregister för dentalmaterial. Det nuvarande

biverkningsregistret bygger på frivillig anmälan och fungerar inte

tillfredsställande. Vi anser att biverkningsregistret därför skall

vara obligatoriskt.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2002/03:73 Höjd åldersgräns för tandläkares och

tandhygienisters rätt till offentlig ersättning:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Följdmotioner

2002/03:So47 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att åldersgränsen

skall höjas från 67 till 70 år när det gäller rätten till offentlig

ersättning till tandläkare och tandhygienister enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag om individuell

prövning för rätten att utföra tandvård efter fyllda 70 år med rätt

till offentlig ersättning.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen

med förslag om att avskaffa åldersgränsen för rätt till offentlig

ersättning för läkare och sjukgymnaster.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en ny och oberoende tillsynsmyndighet.

2002/03:So48 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åldersgränsen.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag

gällande läkares och sjukgymnasters rätt till ersättning.

2002/03:So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avskaffande av åldersgräns för tandläkares,

tandhygienisters, läkares och sjukgymnasters rätt till offentlig

ersättning.

2002/03:So50 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om allmän

försäkring enligt bilaga 1 i motionen.

2. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om

läkarvårdsersättning enligt bilaga 2 i motionen.

3. Riksdagen beslutar om lag om ändring i lagen om ersättning

för sjukgymnastik enligt bilaga 3 i motionen.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:So210 av Birgitta Sellén (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett årligt besök hos tandhygienist läggs in i

högkostnadsskyddet.

2002/03:So271 av Anita Jönsson och Bo Bernhardsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tandvårdstaxan.

2002/03:So294 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tandvårdsförsäkringen.

2002/03:So323 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tandvårdsförsäkringen.

2002/03:So346 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om prisreglering i tandvården.

2002/03:So375 av Göte Wahlström och Christina Nenes (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att överväga införande av prisreglering.

2002/03:So402 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förhandsprövningen vid tandsanering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kraftfulla informationsinsatser om det stöd äldre

och funktionshindrade är berättigade till.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kostnadsutvecklingen inom tandvården.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheten att förbjuda amalgam av miljöskäl.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förbud mot användning av amalgam på barn och unga.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om obligatoriskt biverkningsregister för

dentalmaterial.

2002/03:So418 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning av ett gemensamt avgiftssystem för

tandvård och hälso- och sjukvård, samt en detaljerad kalkyl över vad

ett sådant system skulle kosta.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den föreslagna utredningen också skulle få till

uppgift att ta fram en plan för att stegvis slussa tandvården in i

hälso- och sjukvårdens avgiftssystem.

2002/03:So430 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om riktlinjer för en tandvårdsreform som kan genomföras stegvis

från år 2005 och framåt.

2002/03:So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

44. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avgifterna för tandvård på sikt bör

harmoniseras med hälso- och sjukvårdens finansiering.

45. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att

behandling av inflammationer, infektioner samt provtagning inom

tandvården skall kosta lika mycket som liknande behandling inom

sjukvården.

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförts om att högkostnadsskyddet bör förstärkas så att det

ger ett stöd till personer som är i behov av omfattande tandvård

oavsett ålder.

47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ökat förebyggande arbete för barn till föräldrar

med utländsk bakgrund.

48. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till

riktade insatser till ungdomar enligt motionen.

49. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett

åtgärdsprogram för att långsiktigt säkra personalförsörjningen inom

tandvården.

50. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att påskynda arbetet inom EU för att nå ett

amalgamförbud samt att forskningen inom området intensifieras.

2002/03:So452 av Chris Heister m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för en bättre personalförsörjning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om prissättning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om landstingens särskilda skyldigheter eller ansvar

enligt tandvårdslagen och om ett statligt ansvar för all offentligt

finansierad tandvård.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förbättrade möjligheter att driva och etablera

verksamhet som privatpraktiker inom tandvården.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om barn- och ungdomstandvården.

2002/03:So461 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ett utvecklat tandvårsstöd.

2002/03:So463 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Agneta Lundberg

(båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förebyggande tandvård.

2002/03:So476 av Per-Olof Svensson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tandvårdsförsäkringen på sikt bör jämställas med den

övriga sjukvården.

2002/03:So509 av Alf Svensson m.fl. (kd):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utredning kring en förbättrad tandvårdsförsäkring

som skulle ingå i den allmänna sjukvården.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättningHärigenom föreskrivs att 9 § lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning skall ha följande lydelse:

9 §1 Senaste lydelse (2001:300).

Läkarvårdsersättning lämnas inte

till en läkare som är anställd i

något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag eller annan

juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget har ett

rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om

läkaren är tjänstledig och vikarierar för en annan läkare.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för verksamhet inom

företagshälsovård.

Läkarvårdsersättning lämnas inte

heller till en läkare som vid

vårdtillfället har fyllt 70 år om

inte Riksförsäkringsverket medger

något annat. _______________

Denna lag träder i kraft den 1 juli

2003.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1993:1652) om ersättning för

sjukgymnastikHärigenom föreskrivs

att 9 § lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik skall

ha följande lydelse:

9 §2 Senaste lydelse (2001:301)

Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast som är

anställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett bolag

eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården som landstinget

har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas

om sjukgymnasten är tjänstledig och vikarierar för en annan

sjukgymnast.

Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast för verksamhet

inom företagshälsovård.

behandlingstillfället har fyllt 67 sjukgymnast som vid

år om inte landstinget medger något behandlingstillfället har fyllt 70

annat. år om inte Riksförsäkringsverket

medger något annat.

__________________

Denna lag träder i kraft den 1 juli

2003.