Bet. 2002/03:SOU2

Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU2

Barn i väpnade konflikter –Fakultativt protokolltill FN:s konvention om barnets rättigheter

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition

2001/02:178 Barn i väpnade konflikter – Fakultativt

protokoll till FN:s konvention om barnets

rättigheter samt två motioner som väckts med

anledning av propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen dels godkänner

protokollet, dels avslår motionerna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Godkännande av det fakultativa

protokollet

Riksdagen godkänner det fakultativa protokollet

till FN:s barnkonvention om indragning av barn i

väpnade konflikter.

2. En rak 18-årsgräns

Riksdagen avslår motion 2002/03:So1.

3. Kriminalisering av rekrytering av

barnsoldater

Riksdagen avslår motion 2002/03:So2.

Stockholm den 7 november 2002

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Kristina Zakrisson (s), Margareta

Israelsson (s), Kerstin Heinemann (fp), Lars U

Granberg (s), Catherine Persson (s), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Marina Pettersson (s), Kenneth

Johansson (c), Christer Engelhardt (s), Carl-Axel

Johansson (m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin

(mp), Thomas Strand (s), Anne Marie Brodén (m),

Ulrik Lindgren (kd) och Marita Aronson (fp).

2002/03

SoU2

Redogörelse för ärendet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen

godkänner ett av Förenta nationernas

generalförsamling den 25 maj 2000 antaget

fakultativt protokoll till FN:s konvention om

barnets rättigheter, nämligen om barns indragning i

väpnade konflikter (avsnitt 5). I bilagor till

propositionen finns protokollet i engelsk respektive

svensk version. Regeringen redovisar också sin

bedömning av vilka lagändringar som protokollet

föranleder. Enligt propositionen har regeringen för

avsikt att återkomma till riksdagen med sådana

förslag vid ett senare tillfälle.

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna det fakultativa

protokollet till FN:s barnkonvention om barns

inblandning i väpnade konflikter. Riksdagen

bör vidare avslå motioner om att fortsätta

arbetet för en rak 18-årsgräns respektive om

en fullständig kriminalisering av rekrytering

av minderåriga. Utskottet delar motionärernas

uppfattning men anser motionerna i huvudsak

tillgodosedda.

Propositionen

Artikel 38 i FN:s konvention om barnets rättigheter

(barnkonventionen) sätter åldersgränsen för barns

deltagande i strid och rekrytering till väpnade

styrkor vid 15, år trots att åldersgränsen för

definitionen av ett barn i konventionen är 18 år.

Vid tidpunkten för slutförhandlingarna om

barnkonventionen var vissa stater inte beredda att

godta bestämmelser om högre åldersgräns än 15 år för

barns inblandning i väpnad konflikt. I syfte att

uppnå en för alla godtagbar kompromiss enades

staterna om lydelsen av artikel 38.

Det nu aktuella fakultativa protokollet, som trädde

i kraft den 12 februari 2002, ersätter i praktiken

artikel 38 i barnkonventionen. Genom protokollet

höjs åldersgränsen för deltagande i fientligheter

och för obligatorisk rekrytering till väpnade

styrkor till 18 år (artiklarna 1 respektive 2).

Konventionsstaterna åläggs vidare att höja

åldersgränsen vid frivillig rekrytering till minst

16 år (artikel 3). Väpnade grupper som inte tillhör

en stats väpnade styrkor förbjuds att rekrytera barn

under 18 år samt att använda barn i fientligheter

(artikel 4).

Enligt artikel 1 i det fakultativa protokollet skall

konventionsstaterna vidta alla genomförbara åtgärder

för att säkerställa att medlemmar av deras väpnade

styrkor som inte har uppnått 18 års ålder inte

deltar direkt i fientligheter. Regeringen anför

bl.a. att staternas förpliktelse kunde ha gjorts

starkare om de ålagts en förpliktelse att försäkra

att barn under 18 år ej deltar, men att detta var en

alltför stark skrivning för att kunna accepteras av

samtliga. Det ankommer nu på FN:s barnrättskommitté

att avgöra om en stat skall anses ha vidtagit alla

genomförbara åtgärder när stater granskas av

kommittén.

Tvångsrekrytering respektive frivillig rekrytering

av barn till de nationella väpnade styrkorna

regleras i det nya protokollet i artiklarna 2

respektive 3. Artikel 2 avser tvångsrekrytering av

barn till väpnade styrkor. Artikeln innebär en

förstärkning av det nu gällande skyddet eftersom det

stadgas att tvångsrekrytering endast får göras av

personer över 18 år.

Frivillig rekrytering till de väpnade styrkorna

behandlas i artikel 3. Artikeln förpliktar

konventionsstaterna att höja minimiåldern för

frivillig rekrytering med åtminstone ett år från den

åldersgräns som anges i barnkonventionen, med

erkännande av att personer under 18 år har rätt till

särskilt skydd. Minimiåldern kommer således

hädanefter att vara minst 16 år. I samband med

ratifikationen skall varje stat avge en förklaring

om vilken åldersgräns som avses att tillämpas vid

frivillig rekrytering. Enligt propositionen drev

Sverige länge linjen att en rak 18-årsgräns var det

enda godtagbara när det gällde såväl deltagande som

alla former av rekrytering, men valde till sist att

gå med på en kompromiss för att konsensus skulle

kunna uppnås.

Regeringen välkomnar höjningen från

barnkonventionens 15-årsgräns men påtalar att det

samtidigt finns en risk för att denna artikel utgör

en försvagning av protokollets artikel 2 då det i

många fall kan befaras bli mycket svårt att avgöra

huruvida en rekrytering skett på frivillig väg eller

genom tvång. Ett antal åtgärder har inkluderats i

artikel 3 i syfte att säkerställa att en rekrytering

verkligen sker frivilligt. Ytterligare en svaghet

med artikeln får enligt regeringen anses vara att

kravet på en höjd åldersgräns för frivillig

rekrytering uttryckligen inte gäller militärskolor.

Många stater framförde att de inte skulle klara av

rekryteringen till sina väpnade styrkor om de inte

fick använda sig av militärskolor och rekrytera

personer under 18 år. Flera stater framförde också

att ett system baserat på frivillighet och en

åldersgräns under 18 år var att föredra framför ett

pliktsystem. Militärskolor ansågs även vara en av få

möjligheter för barn i fattigare länder att få en

högre utbildning. Enighet kunde därför inte nås

rörande en rak 18-årsgräns inkluderande även

frivillig rekrytering.

I artikel 4 anges att väpnade grupper som inte

tillhör en stats väpnade styrkor inte under några

omständigheter bör rekrytera eller använda personer

under 18 års ålder i fientligheter. Det rättsliga

ansvaret för att väpnade grupper inte rekryterar

barn under 18 år åvilar formellt sett staten.

Artikeln ålägger därför konventionsstaterna att

vidta alla genomförbara åtgärder för att förhindra

denna typ av beteende. Artikeln är tillämplig även i

icke-internationella väpnade konflikter.

Några sådana icke-statliga väpnade grupper som

avses i protokollet torde enligt regeringen inte

finnas i Sverige. Varje bildande eller

upprätthållande av en sådan grupp är i sig

kriminaliserat. Icke-statliga väpnade gruppers

rekrytering av barn i Sverige och användande av barn

i fientligheter i Sverige får anses straffbelagt

enligt svensk rätt genom i första hand bestämmelser

i 18 kap. brottsbalken.

Även icke-statliga väpnade gruppers rekrytering av

barn i Sverige för användande i fientligheter utom

riket är i stor utsträckning kriminaliserat i svensk

rätt. När det gäller rekrytering av enstaka barn i

åldern 15–18 år som sker utan frihetsberövande eller

användande av olaga tvång eller vilseledande finns

dock ett område som inte torde vara täckt av någon

existerande straffbestämmelse. Enligt regeringen

torde därför vissa lagstiftningsåtgärder vara

nödvändiga för att helt uppfylla protokollets krav

på kriminalisering. Regeringens strävan och

målsättning är att skyddet för barn mot rekrytering

till och användande i fientligheter skall vara så

gott och heltäckande som möjligt. Frågan om utökad

kriminalisering måste dock föregås av noggranna

överväganden. Regeringen anser att ytterligare

analys av lagstiftningsbehovet är nödvändig och har

för avsikt att återkomma med förslag på lagstiftning

i ett senare sammanhang. Den omständigheten att

bestämmelserna i protokollet inte till fullo är

genomförda utgör enligt propositionen inte något

folkrättsligt hinder mot ratifikation av

protokollet.

Motioner

I motion So1 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om fortsatt aktivt arbete för att

införa en generell 18-årsgräns. Motionärerna anser

att det fakultativa protokollet är ett bra första

steg i rätt riktning men att regeringen bör påskynda

ett arbete för att införa en absolut 18-årsgräns.

I motion So2 av Cristina Husmark Pehrsson (m) yrkas

att riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer med ett förslag som kriminaliserar

frivillig rekrytering av minderåriga till väpnade

icke-statliga grupper.

Utskottets ställningstagande

Det nu aktuella fakultativa protokollet till FN:s

barnkonvention stärker det folkrättsliga skyddet mot

att barn dras in i väpnade konflikter. Utskottet ser

självfallet mycket positivt på detta och föreslår

att riksdagen godkänner protokollet.

Sverige har alltsedan barnkonventionens

tillblivelse aktivt drivit frågan om en rak 18-

årsgräns för såväl deltagande i fientligheter som

alla typer av rekrytering. Inga barn skall kunna

rekryteras till eller användas i väpnade konflikter.

Utskottet instämmer i vad som framförs i motion So1

(v) om att det fakultativa protokollet är ett steg i

rätt riktning men att det är angeläget att Sverige

aktivt fortsätter arbetet på internationell nivå i

syfte att genomföra en rak 18-årsgräns. Enligt vad

utskottet inhämtat från Regeringskansliet är detta

också regeringens ambition. Motionen får därmed

anses i huvudsak tillgodosedd.

Utskottet delar regeringens uppfattning att vissa

lagstiftningsåtgärder torde vara nödvändiga för att

helt uppfylla protokollets krav på kriminalisering

av icke-statliga väpnade gruppers rekrytering av

barn i Sverige för användning i fientligheter

utomlands. I motion So2 (m) begärs att regeringen

snarast återkommer till riksdagen med förslag till

sådan lagstiftning. Enligt uppgift från

Justitiedepartementet pågår för närvarande en

översyn av lagstiftningen på närliggande områden. I

samband därmed kommer behovet av ytterligare

åtgärder för att kriminalisera all rekrytering av

barnsoldater att övervägas. Utskottet vill

understryka vikten av att arbetet i syfte att

uppfylla protokollets krav på kriminalisering sker

skyndsamt. Utskottet utgår från att regeringen

snarast återkommer till riksdagen med förslag. Även

motion So2 får anses i huvudsak tillgodosedd.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2001/02:178:

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det

fakultativa protokollet till FN:s konvention om

barnets rättigheter om barns inblandning i väpnade

konflikter (avsnitt 5).

Följdmotioner

2002/03:So1 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om fortsatt aktivt arbete för

att införa en generell 18-årsgräns.

2002/03:So2 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer

med ett förslag som kriminaliserar frivillig

rekrytering av minderåriga till väpnade icke-

statliga grupper.

Bilaga 2

Konventionstext

Fakultativt protokoll till

konventionen om barnets rättigheter

vid indragning av barn i väpnade

konflikter

De stater som är parter i detta protokoll,

som uppmuntras av det överväldigande stödet för

konventionen om barnets rättigheter, som visar på

det omfattande engagemang som finns att sträva efter

att främja och skydda barnets rättigheter,

som ånyo bekräftar att barnens rättigheter kräver

särskilt skydd och påkallar fortsatt förbättring av

barnens ställning utan åtskillnad samt utveckling

och utbildning under fredliga och trygga

förhållanden,

som oroas av den skadliga och omfattande inverkan

av väpnade konflikter på barn och de långsiktiga

konsekvenser detta har för varaktig fred, säkerhet

och utveckling,

som fördömer att barn görs till måltavla i väpnade

konflikter och direkta angrepp på mål som är

skyddade enligt internationell rätt, inbegripet

platser där barn normalt vistas i stor utsträckning,

såsom skolor och sjukhus,

som konstaterar att Romstadgan för internationella

brottmålsdomstolen har antagits, och i synnerhet att

rekrytering och värvning av barn under 15 års ålder

eller användning av dem för aktivt deltagande i

fientligheter har inbegripits i stadgan som en

krigsförbrytelse i både internationella och

nationella väpnade konflikter,

som därför anser att det, för att ytterligare

stärka genomförandet av de rättigheter som har

erkänts i konventionen om barnets rättigheter, finns

ett behov av ett ökat skydd av barn från att bli

indragna i väpnade konflikter,

som noterar att det i artikel 1 i konventionen om

barnets rättigheter anges att med barn avses i den

konventionen varje människa under 18 år, om inte

barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som

gäller för barnet,

som är övertygade om att ett fakultativt protokoll

till konventionen, som höjer åldern för möjlighet

att rekrytera personer till väpnade styrkor och

deras deltagande i fientligheter, kommer att bidra

effektivt till genomförandet av principen att

barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla

åtgärder som rör barn,

som noterar att den tjugosjätte internationella

Röda Kors- och Röda Halvmånekonferens i december

1995 bland annat rekommenderas att parter i

konflikter skall vidta alla möjliga åtgärder för att

säkerställa att barn under 18 års ålder inte deltar

i fientligheter,

som även välkomnar det enhälliga antagandet i juni

1999 av ILO:s konvention nr 182 om förbud mot och

omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta

formerna av barnarbete, i vilken bland annat tvångs-

rekrytering eller obligatorisk rekrytering av barn

till väpnade konflikter förbjuds,

som på största allvar fördömer rekrytering,

utbildning och användning, inom och över

nationsgränser, av barn i stridigheter av väpnade

grupper som inte tillhör en stats väpnade styrkor

och som erkänner ansvaret hos dem som rekryterar,

utbildar och använder barn för detta ändamål,

som erinrar om den skyldighet som varje part i en

väpnad konflikt har att följa bestämmelserna i

internationell humanitär rätt,

som betonar att detta protokoll inte påverkar

tillämpningen av de syften och principer som

uttrycks i Förenta nationernas stadga, inbegripet

artikel 51, och de normer i humanitär rätt som

berörs,

som beaktar att fredliga och trygga förhållanden

baserade på full respekt för de syften och principer

som uttrycks i Förenta nationernas stadga samt

iakttagande av tillämpliga instrument för mänskliga

rättigheter är oumbärliga för ett fullständigt skydd

av barnen, i synnerhet under väpnade konflikter och

ockupation av främmande makt,

som erkänner de speciella behoven hos barn som på

grund av sin ekonomiska eller sociala ställning

eller sitt kön är särskilt utsatta för rekrytering

eller användning i fientligheter i strid med detta

protokoll,

som även är uppmärksamma på behovet av att beakta

de ekonomiska, sociala och politiska grundorsakerna

till att barn blir indragna i väpnade konflikter,

som är övertygade om behovet av att stärka det

internationella samarbetet enligt detta protokoll

samt av fysisk och psykosocial rehabilitering och

social återanpassning av barn som är offer för

väpnad konflikt,

som uppmuntrar medverkan av samhället, i synnerhet

av barn och barnoffer, i informationsspridning och

utbildningsprogram som rör genomförandet av detta

protokoll,

har kommit överens om följande:

Artikel 1

Konventionsstaterna skall vidta alla genomförbara

åtgärder för att säkerställa att medlemmar av deras

väpnade styrkor som inte uppnått 18 års ålder inte

deltar direkt i fientligheter.

Artikel 2

Konventionsstaterna skall säkerställa att personer

som inte har uppnått 18 års ålder inte blir föremål

för obligatorisk rekrytering till deras väpnade

styrkor.

Artikel 3

1. Konventionsstaterna skall höja minimiåldern för

frivillig rekrytering av personer till deras

nationella väpnade styrkor från den ålder som anges

i artikel 38.3 i konventionen om barnets

rättigheter, med beaktande av principerna i den

artikeln och med erkännande av att personer under 18

år enligt den konventionen har rätt till särskilt

skydd.

2. Varje konventionsstat skall vid ratificering av

eller anslutning till detta protokoll deponera en

bindande förklaring där det anges vid vilken

minimiålder den kommer att tillåta frivillig

rekrytering till sina nationella väpnade styrkor och

en beskrivning av de säkerhetsåtgärder den har

vidtagit för att säkerställa att sådan rekrytering

inte sker med tvång eller våld.

3. Konventionsstater som tillåter frivillig

rekrytering av personer under 18 års ålder till sina

nationella väpnade styrkor skall upprätthålla

säkerhetsåtgärder för att åtminstone säkerställa

att:

(a) Sådan rekrytering verkligen är frivillig;

(b) Sådan rekrytering sker med informerat samtycke

av den berörda personens föräldrar eller

vårdnadshavare;

(c) Sådana personer får fullständig information om

de arbetsuppgifter som en sådan militärtjänst

innebär;

(d) Sådana personer företer ett tillförlitligt

åldersbevis innan de godtas för nationell

militärtjänst.

4. Varje konventionsstat får när som helst förstärka

sin förklaring genom en notifikation ställd till

Förenta nationernas generalsekreterare, som skall

underrätta samtliga konventionsstater. En sådan

notifikation skall gälla från den dag då

generalsekreteraren mottog den.

5. Kravet i punkt 1 att höja åldern gäller inte

skolor som drivs eller kontrolleras av

konventionsstaternas väpnade styrkor, i

överensstämmelse med artiklarna 28 och 29 i

konventionen om barnets rättigheter.

Artikel 4

1. Väpnade grupper som inte tillhör en stats väpnade

styrkor bör inte under några omständigheter

rekrytera eller använda personer under 18 års ålder

i fientligheter.

2. Konventionsstaterna skall vidta alla genomförbara

åtgärder för att förhindra sådan rekrytering och

användning, inbegripet antagande av de rättsliga

bestämmelser som är nödvändiga för att förbjuda och

kriminalisera sådan verksamhet.

3. Tillämpningen av denna artikel enligt detta

protokoll skall inte påverka någon parts rättsliga

status i en väpnad konflikt.

Artikel 5

Ingenting i detta protokoll skall tolkas så att det

undanröjer bestämmelser i en konventionsstats lag

eller i internationella instrument och inter-

nationell humanitär rätt som går längre när det

gäller att förverkliga barnets rättigheter.

Artikel 6

1. Varje konventionsstat skall vidta alla rättsliga,

administrativa och andra åtgärder som krävs för att

säkerställa att bestämmelserna i detta protokoll

genomförs och tillämpas effektivt inom dess

jurisdiktion.

2. Konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga

åtgärder göra protokollets principer och

bestämmelser allmänt kända bland såväl vuxna som

barn.

3. Konventionsstaterna skall vidta alla genomförbara

åtgärder för att säkerställa att personer inom deras

rättskipningsområde som rekryteras eller används i

fientligheter i strid med detta protokoll

hemförlovas eller på annat sätt frigörs från tjänst.

Konventionsstaterna skall om nödvändigt ge dessa

personer allt tillbörligt bistånd för deras fysiska

och psykiska rehabilitering och återanpassning i

samhället.

Artikel 7

1. Konventionsstaterna skall samarbeta om

genomförandet av detta protokoll, inbegripet

förhindrande av varje verksamhet som strider mot

protokollet och om rehabilitering och återanpassning

i samhället av personer som är offer för handlingar

i strid med detta protokoll, bland annat genom

tekniskt samarbete och ekonomiskt bistånd. Sådant

bistånd och samarbete kommer att ske i samråd mellan

berörda konventionsstater och relevanta

internationella organisationer.

2. De konventionsstater som har möjlighet därtill

skall lämna sådant bistånd genom befintliga

multilaterala, bilaterala eller andra program,

eller, bland annat, genom en frivillig fond som

upprättas i enlighet med generalförsamlingens

regler.

Artikel 8

1. Varje konventionsstat skall inom två år efter

protokollets ikraftträdande för den staten

tillställa kommittén för barnets rättigheter en

rapport med utförlig information om de åtgärder den

vidtagit för att genomföra bestämmelserna i

protokollet, inbegripet de åtgärder som vidtagits

för att genomföra bestämmelserna om deltagande och

rekrytering.

2. Efter avgivandet av den utförliga rapporten skall

varje konventionsstat i de rapporter den avger till

kommittén för barnets rättigheter i enlighet med

artikel 44 i konventionen lämna all ytterligare

information om genomförandet av protokollets

bestämmelser. Andra konventionsstater i protokollet

skall avge rapport vart femte år.

3. Kommittén för barnets rättigheter kan begära

ytterligare information från konventionsstaterna om

genomförandet av bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 9

1. Detta protokoll är öppet för undertecknande av

varje stat som är part i konventionen eller som har

undertecknat den.

2. Detta protokoll skall ratificeras eller vara

öppet för anslutning av vilken stat som helst.

Ratifikations- eller anslutningsinstrument skall

deponeras hos Förenta nationernas

generalsekreterare.

3. Förenta nationernas generalsekreterare skall, i

sin egenskap av depositarie för konventionen och

protokollet, informera alla konventionsstater och

alla stater som har undertecknat konventionen om

varje instrument om förklaring i enlighet med

artikel 3, ratificering eller anslutning till

protokollet.

Artikel 10

1. Detta protokoll träder i kraft tre månader från

den dag då det tionde ratifikations- eller

anslutningsinstrumentet deponerades.

2. För varje stat som ratificerar detta protokoll

eller ansluter sig till det efter dess

ikraftträdande träder detta protokoll i kraft en

månad från den dag då dess eget ratifikations- eller

anslutningsinstrument deponerades.

Artikel 11

1. En konventionsstat kan när som helst säga upp

detta protokoll genom skriftlig notifikation till

Förenta nationernas generalsekreterare, som därefter

skall underrätta de andra konventionsstaterna och

alla stater som har undertecknat konventionen.

Uppsägningen träder i kraft ett år från den dag då

Förenta nationernas generalsekreterare mottog

notifikationen. Om den uppsägande konventionsstaten

vid utgången av det året är indragen i väpnad

konflikt, träder emellertid uppsägningen inte i

kraft förrän den väpnade konflikten har upphört.

2. En sådan uppsägning innebär inte att

konventionsstaten befrias från sina åtaganden enligt

detta protokoll med avseende på någon handling som

inträffar före den dag då uppsägningen träder i

kraft. Inte heller skall en sådan uppsägning på

något sätt påverka den fortsatta behandlingen av ett

ärende som redan behandlas av Kommittén före den dag

då uppsägningen träder i kraft.

Artikel 12

1. En konventionsstat kan föreslå en ändring och

överlämna förslaget till Förenta nationernas

generalsekreterare. Generalsekreteraren skall sedan

översända ändringsförslaget till konventionsstaterna

med en begäran om att dessa anger om de tillstyrker

att en konferens med konventionsstaterna

sammankallas för att behandla och rösta om

förslagen. Om minst en tredjedel av staterna inom

fyra månader efter förslagets översändande

tillstyrker en sådan konferens, skall

generalsekreteraren sammankalla konferensen i

Förenta nationernas regi. Ändringsförslag som

antagits av en majoritet av de vid konferensen

närvarande och röstande konventionsstaterna skall

underställas Generalförsamlingen för godkännande.

2. En ändring som antagits enligt punkt 1 i denna

artikel träder i kraft när den har godkänts av

Förenta nationernas generalförsamling och antagits

av konventionsstaterna med två tredjedels majoritet.

3. När en ändring träder i kraft skall den vara

bindande för de konventionsstater som har antagit

den, medan övriga konventionsstater fortfarande är

bundna av bestämmelserna i detta protokoll och

eventuella tidigare ändringar, som de antagit.

Artikel 13

1. Detta protokoll, där de arabiska, engelska,

franska, kinesiska, ryska och spanska texterna är

lika giltiga, skall deponeras i Förenta nationernas

arkiv.

2. Förenta nationernas generalsekreterare skall

översända bestyrkta kopior av detta protokoll till

alla konventionsstater och alla stater som har

undertecknat konventionen.