Bet. 2002/03:SOU3

Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU3

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas drygt 170 motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden 2002.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden,

främst med hänsyn till utskottets tidigare

ställningstaganden och mot bakgrund av pågående

arbete på området.

I betänkandet finns 59 reservationer och 5

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So203

yrkandena 1 och 2, 2002/03:So205 yrkande 2,

2002/03:So298 yrkandena 3, 6 och 8,

2002/03:So368, 2002/03:So437 yrkande 4,

2002/03:So443 yrkande 3, 2002/03:So444 yrkande 9,

2002/03:So450 yrkandena 1 och 2, 2002/03: So460

yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1, 2 och 12,

2002/03:K251 yrkande 2, 2002/03:Sf291 yrkande 2

och 2002/03:N345 yrkande 6.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (v, mp)

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (c)

2. Kundval m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So298

yrkande 4, 2002/03:So404 yrkande 2 och

2002/03:So478 yrkandena 1 och 2.

Reservation 6 (m)

Reservation 7 (v, mp)

3. Valmöjligheter i vården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So203

yrkande 3 och 2002/03: So205 yrkande 4.

Reservation 8 (m)

4. Förnyad medicinsk bedömning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So207,

2002/03:So443 yrkande 17 och 2002/03:So509

yrkande 6.

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

5. Remisser

Riksdagen avslår motion 2002/03:So437 yrkande

3.

Reservation 10 (m, fp, kd)

6. National Institute of Health

Riksdagen avslår motion 2002/03:So298 yrkande

13.

Reservation 11 (m)

7. Förlossningsvård

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So400

yrkande 1, 2002/03:So443 yrkande 19 och

2002/03:So509 yrkande 4.

Reservation 12 (kd, c)

Reservation 13 (v, mp)

8. Telemedicin

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So443

yrkande 40 och 2002/03: So450 yrkande 7.

Reservation 14 (v, mp)

Reservation 15 (c)

9. Husläkarlagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So437 yrkande

1.

Reservation 16 (fp)

10. Lag om inskränkning i landstingens rätt

att överlämna driften av akutsjukhus till

annan

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So298

yrkande 14 och 2002/03: So443 yrkande 20.

11. Vårdens ägarformer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So205

yrkande 3 och 2002/03: N396 yrkande 18.

Reservation 17 (m)

Reservation 18 (mp)

12. Patientutbildning

Riksdagen avslår motion 2002/03:So450 yrkande

8.

Reservation 19 (v)

13. Informationsförsörjning och

verksamhetsuppföljning

Riksdagen avslår motion 2002/03:So443 yrkande

24.

Reservation 20 (c)

14. Patientombudsman

Riksdagen avslår motion 2002/03:So450 yrkande

9.

Reservation 21 (v, mp)

15. Vårdavgifter vid psykiatrisk vård

Riksdagen avslår motion 2002/03:So345.

16. Möjlighet att välja primärvårdsenhet

Riksdagen avslår motion 2002/03:So398.

Reservation 22 (v)

17. Personalförsörjning inom hälso- och

sjukvården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So245,

2002/03:So437 yrkande 8, 2002/03:So443 yrkandena

42 och 43, 2002/03:So499 och 2002/03: So509

yrkandena 10 och 11.

Reservation 23 (m, fp)

Reservation 24 (kd)

Reservation 25 (c)

18. Vård utomlands

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U323

yrkande 6 och 2002/03: So298 yrkande 11.

Reservation 26 (m)

19. Sponsorer i vården

Riksdagen avslår motion 2002/03:So450 yrkande

6.

Reservation 27 (v, mp)

20. Privata vårdgivare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So203

yrkande 4, 2002/03:So205 yrkande 1, 2002/03:So298

yrkande 5, 2002/03:So437 yrkande 9, 2002/03:Sf335

yrkande 12 och 2002/03:A315 yrkande 6.

Reservation 28 (m)

Reservation 29 (fp)

Reservation 30 (kd)

21. Fri etableringsrätt m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So228,

2002/03:So298 yrkande 7 delvis, 2002/03:So437

yrkande 2 och 2002/03:So443 yrkande 23.

Reservation 31 (m, fp)

Reservation 32 (kd)

Reservation 33 (c)

22. Upphandling av hälso- och sjukvård

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So443

yrkande 22 och 2002/03: So509 yrkande 5.

Reservation 34 (m, c)

Reservation 35 (kd)

23. Åldersgränser och

ersättningsetablering

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So298

yrkande 7 delvis, 2002/03: So413 och

2002/03:So443 yrkande 51.

Reservation 36 (m)

Reservation 37 (kd, c)

24. Underrättelseskyldighet

Riksdagen avslår motion 2002/03:So428.

25. Tolk inom hälso- och sjukvården

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf214 yrkande

8.

26. Ett samlat högkostnadsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So443

yrkande 30 och 2002/03:So509 yrkande 27.

Reservation 38 (fp, kd, c)

27. Jämställdhetsperspektiv i vården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So437

yrkande 12 och 2002/03:Ub401 yrkande 2.

Reservation 39 (m, kd, c)

Reservation 40 (fp)

28. Lagstiftning om jämställd vård

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub401 yrkande

5.

Reservation 41 (fp)

29. Legitimering av utländska läkare

Riksdagen avslår motion 2002/03:So407.

Reservation 42 (v)

30. Legitimation av dietister

Riksdagen avslår motion 2002/03:So218.

31. Utredning m.m. om alternativa

behandlingsmetoder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So365

yrkandena 1 och 8, 2002/03:So405 och

2002/03:So443 yrkandena 35 och 37.

Reservation 43 (m, fp)

Reservation 44 (v)

Reservation 45 (c)

Reservation 46 (mp)

32. Alternativa behandlingsmetoder inom

hälso- och sjukvården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So365

yrkandena 2 och 3 samt 2002/03:So443 yrkandena 38

och 39.

Reservation 47 (c)

Reservation 48 (mp)

33. Forskning kring alternativmedicin

Riksdagen avslår motion 2002/03:So443 yrkande

36.

Reservation 49 (m, kd, c)

34. Auktorisation och kvalitetssäkring m.m.

inom alternativmedicinen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So225 yrkandena

2 och 3.

Reservation 50 (c)

35. Legitimation och förskrivningsrätt för

alternativmedicinare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So225

yrkandena 5 och 6 och 2002/03:So365 yrkande 7.

Reservation 51 (mp)

36. Etiska frågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So435,

2002/03:So472 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:So486

yrkandena 1 och 2.

Reservation 52 (kd)

37. Frysning av könsceller före

könskorrigering

Riksdagen avslår motion 2002/03:So306 yrkande

1.

Reservation 53 (mp)

38. Sena aborter

Riksdagen avslår motion 2002/03:So471 yrkande

2.

39. Frågan om när foster juridiskt sett

skall betraktas som barn

Riksdagen avslår motion 2002/03:So471 yrkande

1.

Reservation 54 (kd)

40. Registrering av aborter i

patientregistret

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So474

yrkande 1 och 2002/03: So475.

41. Utländska kvinnors rätt till abort i

Sverige

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So255,

2002/03:So308 och 2002/03:U235 yrkande 5.

Reservation 55 (fp, v, c, mp)

42. Fosterdiagnostik

Riksdagen avslår motion 2002/03:So485.

43. Patientjournallagen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So208 och

2002/03:So404 yrkande 1.

Reservation 56 (v, mp)

44. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So236 och

2002/03:So237.

Reservation 57 (m, fp, kd, c)

45. Tillämpningen av

prioriteringsbeslutet

Riksdagen avslår motion 2002/03:So408 yrkande

7.

Reservation 58 (v, mp)

46. Vård och behandling av olika

sjukdomar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So221

yrkandena 1-3, 2002/03: So226 yrkandena 1 och 3,

2002/03:So231, 2002/03:So234, 2002/03: So238

yrkandena 1 och 2, 2002/03:So268, 2002/03:So275

yrkandena 1 och 2, 2002/03:So300, 2002/03:So325,

2002/03:So348, 2002/03:So352, 2002/03:So361

yrkandena 1-4, 2002/03:So379, 2002/03:So416,

2002/03:So420 yrkande 2, 2002/03:So437 yrkande

10, 2002/03:So438 yrkandena 1 och 2,

2002/03:So464, 2002/03:So465, 2002/03:So468,

2002/03:So484, 2002/03:So512 yrkande 9,

2002/03:L318 yrkandena 12 och 19, 2002/03:Sf208

yrkande 3, 2002/03:Ub336 yrkande 19, 2002/03:

A366 yrkande 18 och 2002/03:Bo268 yrkande 2.

Reservation 59 (m, fp, kd)

47. Andra motionsyrkanden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So267,

2002/03:So288, 2002/03: So295, 2002/03:So309,

2002/03:So400 yrkande 2, 2002/03:So406,

2002/03:So423, 2002/03:So438 yrkande 3,

2002/03:So443 yrkandena 16 och 25, 2002/03:So462,

2002/03:So474 yrkande 2, 2002/03:So509 yrkandena 9

och 13, 2002/03:So512 yrkande 1, 2002/03:L249

yrkande 14, 2002/03:L318 yrkande 10, 2002/03:Ub400

yrkandena 1 och 3, 2002/03: Ub495 yrkande 2,

2002/03:T379 yrkande 3 och 2002/03:A242 yrkande 5.

Stockholm den 25 mars 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina

Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina

Husmark Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Conny

Öhman (s), Catherine Persson (s), Carl-Axel

Johansson (m), Marina Pettersson (s), Kenneth

Johansson (c), Christer Engelhardt (s), Anne Marie

Brodén (m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin

(mp), Martin Nilsson (s) och Marita Aronson (fp).

2002/03

SoU3

Utskottets överväganden

Hälso- och sjukvårdens organisation,

finansiering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett sextiotal

motionsyrkanden om hälso- och sjukvårdens

organisation, finansiering m.m. Utskottet

anför bl.a. att hälso- och sjukvården även i

framtiden skall ges på lika villkor och efter

behov, styras demokratiskt och vara

solidariskt finansierad. Utskottet hänvisar

vidare till de resursförstärkningar som

tillförts och kommer att tillföras hälso- och

sjukvården under de närmaste åren. Jämför

reservationerna 1, 6, 8, 11, 17, 26 (m), 2,

16 (fp) , 4, 24 (kd), 19, 22 (v) 5, 15, 20,

25 (c), 18 (mp), 3, 7, 13, 14, 21, 27 (v,

mp), 9 (m, fp, kd, c), 10 (m, fp, kd), 12

(kd, c) och 23 (m, fp).

Motioner

I motion So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att

riksdagen skyndsamt utreder sjukvårdens framtida

finansiering och kompetenshöjning särskilt utifrån

en obligatorisk hälsoförsäkring som omfattar alla

(yrkande 3). Motionärerna anför att patienten med en

sådan försäkring aktivt kan välja god vård och välja

bort dålig vård. Försäkringen skall omfatta alla

oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd samt

finansieras gemensamt. Liknande yrkanden framförs i

motionerna Sf291 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkande 2

och motion So203 av Sten Tolgfors och Elizabeth

Nyström (m) yrkande 1. I yrkande 4 i motion So298

begärs att riksdagen beslutar tillåta

försöksverksamhet med kundval där pengarna följer

patienten. Motionärerna anför att en övergång till

ett annat finansierings- och producentsystem är en

omfattande förändring och att försöksverksamhet bör

tillåtas. Även i motion K251 av Cecilia Widegren

m.fl. (m) framförs ett yrkande om försöksverksamhet

med en obligatorisk solidarisk hälsoförsäkring

(yrkande 2). I yrkande 6 i motion So298 begärs ett

tillkännagivande om vad som i motionen anförs om

primärvården. Motionärerna anför att verklig

valfrihet bör införas genom att pengarna följer

patienten samt att remisstvång till specialistläkare

avskaffas. Det bör vara möjligt för läkare över

pensionsåldern liksom läkare med annan specialitet

än allmänmedicin att arbeta i primärvården. Detta

bör även gälla annan personal med patientansvar,

t.ex. sjuksköterskor. I yrkande 8 i motion So298

begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om förbättrad samordning. Motionärerna anför att

läkemedelsförsäkringen liksom delar av

sjukförsäkringen, förtidspensionerna och

rehabiliteringen bör samordnas med sjukvården, inom

ramen för en obligatorisk hälsoförsäkring.

Motionärerna begär i yrkande 11 i motion So298 ett

tillkännagivande om rätten att söka vård utomlands.

Motionärerna anför att patienter som på sedvanligt

sätt har fått behovet av en operation eller

behandling fastställt i Sverige skall kunna söka

nödvändig vård utomlands. Slutligen begärs i yrkande

13 i motion So298 ett tillkännagivande om medicinsk

forskning. Motionärerna anför att ökat stöd bör ges

till den bästa forskningen och att ett svenskt

institut för medicin och hälsa bör inrättas efter

amerikansk förebild, National Institute of Health.

I motion So203 av Sten Tolgfors och Elizabeth

Nyström (m) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om de demokratiska bristerna i

landstingssjukvårdens organisation (yrkande 2).

Motionärerna anför att det inte finns någon

demokratisk möjlighet för människor som bor på "fel

sida" av gränsen mellan två landsting att påverka

relevanta beslut. Vidare begärs i yrkande 3 ett

tillkännagivande om patienters rätt att välja

vårdgivare. Motionärerna anför att sjukvården bör

präglas av ett varierat utbud av vårdgivare,

enskilda eller offentliga, dit patienterna efter

eget val kan vända sig.

I motion So205 av Sten Tolgfors (m) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om

principer för vårdens finansiering (yrkande 2).

Motionären anför att finansieringen av vården skall

vara gemensam. Vidare begärs i yrkande 4 ett

tillkännagivande om patienters rätt att fritt välja

vårdgivare. Motionären anför att det är oväsentligt

om vårdgivaren är offentlig eller privat. Vården

skall vara så kvalitativt bra och ha så god

tillgänglighet att ingen skall behöva teckna privata

sjukförsäkringar.

I motion U323 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om rätten att söka vård i EU

(yrkande 6). En sådan rätt skulle stärka situationen

inte minst för de svårt sjuka som inte får vård i

tid och andra som nu har svårt att få sina behov

tillgodosedda, heter det i motionen.

I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs att regeringen lägger fram ett förslag till

husläkarlag (yrkande 1). Motionärerna anför att om

målsättningen att antalet specialister i

allmänmedicin i genomsnitt skall bli en på 1 500

invånare krävs en husläkarlag. Vidare begärs i

yrkande 3 ett tillkännagivande om avskaffande av

remisstvång. Motionärerna anför att remisstvånget

motverkar tillgängligheten för patienterna och

verkar hindrande för den privata vården. I yrkande 4

begärs ett tillkännagivande om ökat ansvar för

sjuksköterskor. Enligt motionärerna skulle

sjuksköterskorna kunna ta ett bättre ansvar för

patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,

högt blodtryck m.m.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

behovet av 20 000 nya vårdplatser inom en

tioårsperiod (yrkande 1). Motionärerna anför att

bristen på vårdplatser på många håll är närmast

katastrofal och att den medicinska bedömningen kan

få stå tillbaka. Antalet vårdplatser har minskat med

14 000 sedan 1994. Minskningen av antalet

vårdplatser i slutenvården har inte blivit

kompenserad genom en motsvarande utbyggnad av

hemsjukvården eller särskilda boenden. Vidare begärs

i yrkande 2 ett tillkännagivande om de långsiktiga

resursbehoven i vården. Motionärerna anför att det

är nödvändigt att landsting och kommuner får

ytterligare resurser under de närmaste åren. Vårdens

andel av bruttonationalprodukten måste öka från

nuvarande 8,5 % till 10 % inom en tioårsperiod.

Kontraktet skall bygga på ömsesidigt ansvarstagande

och respekt för varandras uppgifter. I yrkande 12

begärs ett tillkännagivande om att vårdpersonalens

administrativa arbete måste begränsas. Vid en

internationell jämförelse arbetar svenska läkare med

administrativa uppgifter i en omfattning som är

oacceptabel. Administrativt arbete måste begränsas

och utföras av särskilt avdelad personal.

I motion So460 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om tillgången till akut-

och klinikvård för personer över 65 år (yrkande 5).

Motionärerna anför att bristen på vårdplatser i

många fall tvingar landstingen att föra över äldre

svårt sjuka människor som är i behov av kvalificerad

sjukhusvård till den kommunala omsorgen.

I motion So478 av Stefan Attefall (kd) begärs att

regeringen lägger fram ett förslag om införande av

sjukvårdspeng (yrkande 1). Motionären anför att en

lösning på sjukvårdens problem kan vara att upphäva

landstingens monopol och införa en hälso- och

sjukvårdspeng liknande skolpengen. Vidare begärs i

samma motion ett tillkännagivande om valfrihet och

patientmakt (yrkande 2). Motionären anför att

införandet av en hälsopeng innebär att makten lämnas

över från politiker till patienten.

I motion So450 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om primärvårdens inriktning

(yrkande 1). Motionärerna anför att primärvårdens

och närsjukvårdens organisation måste bygga på

teamet som modell. De strukturella problem som finns

inom primärvården kan, och bör, i huvudsak lösas

inom ramen för offentlig drift. En demokratisering

av vården borde stå mer i fokus än en privatisering.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om

akutsjukvårdens inriktning. Motionärerna anför att

avancerad akutsjukvård ofta kräver omfattande

teknisk utrustning och övervakning. Denna vårdform

bör koncentreras till relativt få sjukhus. Väl

utvecklade vårdkedjor med närsjukhus, primärvård och

välutrustad ambulansvård krävs. Vidare begärs i

yrkande 6 att riksdagen begär att regeringen

tillsätter en utredning för att fastställa

nationella regler för sponsring i sjukvården. I

yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att

regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att

utreda möjligheterna för ett gemensamt

operativsystem för telemedicin. I dag ansvarar varje

landsting för utveckling och upphandling av sitt

system, vilket gör att de inte alltid är kompatibla

med varandra. Motionärerna begär vidare att

regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att utforma

program för patientutbildning i de stora

folksjukdomarna (yrkande 8). Patientutbildningen bör

omfatta de stora folksjukdomarna, som t.ex.

kärlsjukdomar, diabetes, astma, psykossjukdomar och

ryggbesvär. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande

om inrättandet av en patientombudsman. En statlig

patientombudsman skulle kunna fungera som en från

sjukvården fristående instans dit patienter kan

vända sig med klagomål och få aktiv hjälp med att få

sitt ärende prövat i rätt instans.

I motion So398 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att regeringen bör ge

Socialstyrelsen i uppdrag att se över möjligheten

att kunna välja primärvårdsenhet i stället för

namngiven läkare. Motionärerna anför att det i dag

finns olika tolkningar av om den enskilda

medborgaren är tvungen att "lista sig" hos en

enskild husläkare eller om det är möjligt att "lista

sig" hos primärvårdsenheten, husläkarmottagningen

etc.

I motion So404 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om en utvärdering av de

ekonomiska och kvalitativa konsekvenserna för

klienter och personal i samband med

konkurrensutsättning och privatisering (yrkande 2).

Motionärerna anför att konsekvenserna av den redan

genomförda konkurrensutsättningen bör utvärderas ur

ett ekonomiskt och kvalitativt perspektiv utifrån

klienter och personal.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om mål för hälso- och

sjukvården (yrkande 3). Motionärerna anför att målet

för hälso- och sjukvården skall vara att den skall

stärka människors trygghet genom att erbjuda hög

kvalitet och vara på lika villkor samt gälla alla

skeden i livet. Var och en skall erhålla vård och

omsorg efter behov. I yrkande 24 begärs ett

tillkännagivande om bättre uppföljningssystem. Såväl

myndigheter som vårdgivare och sjukvårdshuvudmän är

beroende av att tillförlitlig statistik av hög

kvalitet finns tillgänglig. Socialstyrelsen bör,

tillsammans med sjukvårdshuvudmännen, intensifiera

arbetet med nyckeltal som ger möjlighet till

jämförande analyser mellan sjukvårdens institutioner

i hela landet. I yrkande 40 begärs ett

tillkännagivande om gemensamma nordiska insatser för

att utveckla telemedicinen. Motionärerna anför att

projektet Nordunet 2, vars mål är att utveckla

telemedicinlösningar för primärvården och etablera

specialistnätverk, bör införlivas i den svenska

sjukvårdspolitiken och stödjas genom nationella

satsningar.

I motion So444 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

yrkas att riksdagen begär att regeringen gör en

samhällsekonomisk analys av vad köerna för

åldersbetingade sjukdomar innebär (yrkande 9).

Motionärerna anför att många äldre köar för vård av

åldersbetingade funktionshinder som t.ex. starr,

förslitningsskador och nedsatt hörsel. När en

patient inte erhåller vård uppkommer, utöver

mänskligt lidande, kostnader för hemtjänst,

sjukbesök, läkemedel m.m.

I motion N345 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs en

översyn av hur närheten till vård skall kunna

garanteras (yrkande 6). Motionärerna anför bl.a. att

tillgängligheten till vårdcentralerna bör förbättras

och att vårdcentralerna bör förstärkas genom

telemedicin, ökat antal vårdplatser och fler

akutbilar. Vidare bör en lotsfunktion inrättas.

Flera motioner rör frågor om personalrekrytering och

utbildning.

I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om hälso- och sjukvårdens

personalförsörjning (yrkande 8). Motionärerna anför

att vårdsektorn behöver bli mer attraktiv för att

fler skall söka sig dit. Lönerna måste vara

konkurrenskraftiga och arbetsvillkoren sådana att

vården kan locka till sig och behålla tillräckligt

med personal. Även karriärvägarna inom vårdyrkena

måste utvecklas och de vårdanställda måste få större

inflytande över sin arbetssituation.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om en

plan för långsiktiga personalbehov (yrkande 10).

Motionärerna anför att behovet av att rekonstruera

hälso- och sjukvården, utveckla äldreomsorgen och

att återställa personalens framtidstro och

arbetsglädje särskilt måste beaktas under de

närmaste åren. Vidare anförs att möjligheter till

specialisering bör ökas för alla yrkesgrupper. I

yrkande 11 framförs ett yrkande om en nationell

uppföljning av geriatrikens utveckling. Motionärerna

anför att en analys krävs som kan läggas till grund

för landstingets långsiktiga planering för att

tillgodose behovet av geriatrisk kompetens under de

närmaste 10-15 åren.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begär ett tillkännagivande om personalförsörjningen

inom vård och omsorg (yrkande 42). Motionärerna

anför att det är hög tid att utforma en strategi för

hur man skall klara de kommande årens

personalförsörjning inom vård och omsorg. Vidare

begärs i yrkande 43 ett tillkännagivande om ökade

möjligheter till kompletterande utbildning för

invandrare verksamma inom hälso- och

sjukvårdsområdet. Det behövs mer samverkan mellan

olika aktörer, landsting, länsarbetsnämnder,

kommuner, Socialstyrelsen och andra centrala

myndigheter för att välutbildad sjukvårdspersonal

skall få möjlighet att komplettera sina

utbildningar.

I motion So245 av Göte Wahlström och Christina

Nenes (s) begärs ett tillkännagivande om kraftfulla

åtgärder för att klara framtida personalrekrytering

till vård och omsorg. Vidare begärs i motion So499

av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s) ett

tillkännagivande om behovet av en

rekryteringsstrategi inom vård och omsorg.

Ett par motioner berör lagen (2000:1440) om

inskränkning i landstingens rätt att överlämna

driften av akutsjukhus till annan samt närliggande

frågor.

I motion So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att

lagen om inskränkning i landstingens rätt att

överlämna driften av akutsjukhus till annan

avskaffas (yrkande 14). Även i motion So443 av

Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs att riksdagen

beslutar upphäva lagen om inskränkning i

landstingens rätt att överlämna driften av

akutsjukhus till annan (yrkande 20). I motion So205

av Sten Tolgfors (m) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om socialminister Lars

Engqvists förslag att förbjuda s.k. blandfinansierad

vård (yrkande 3). Enligt motionären avser

socialministern förbjuda vårdgivare där skattepengar

och privat finansiering av vården blandas.

Motionären anför att om alternativa vårdgivare

stoppas kommer köerna att växa och fler människor

kommer att få vänta längre på att få vård.

I motion N396 av Ingegerd Saarinen (mp) begärs ett

tillkännagivande om att kommunstyrelser, när det

gäller sjukvård, socialtjänst, dvs. s.k. B-tjänster

enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,

skall kunna ge icke vinstdrivande företag uppdraget

att driva viss verksamhet (yrkande 18). Enligt

motionären är det betydelsefullt att en

kommunstyrelse när det gäller sjukvård och

socialtjänst skall kunna ge icke-vinstdrivande

företag uppdraget att driva viss verksamhet. Vissa

kommuner vill hellre att kooperativ, ideella

föreningar och kyrkor ges uppdraget än vinstdrivande

firmor. Lagen om offentlig upphandling bör ändras i

linje med detta heter det i motionen.

Några motioner handlar om rätten till förnyad

medicinsk bedömning, s.k. second opinion.

I motion So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs ett tillkännagivande om behovet av att

utvidga rätten till second opinion för patienter.

Motionären anför att nya kunskaper tillkommer hela

tiden och att nya behandlingsmetoder ständigt

utvecklas och att fler än i dag därför bör omfattas

av rätten till second opinion.

Även i motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om second opinion

(yrkande 6). Motionärerna anför att tilltron till

systemet urholkas om det inte finns möjlighet att

kontrollera de bedömningar som görs.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om förslag till utvidgad

second opinion (yrkande 17). Motionärerna anför att

alla patienter bör ha rätt till second opinion.

Ett par motioner rör den psykiatriska vårdens

organisation.

I motion So368 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Hans Stenberg (s) begärs ett tillkännagivande om vad

i motionen anförs om lagen om tvångsomhändertagande

för psykisk vård. Motionärerna anför att lagens

intentioner tolkas olika av dem som utfärdar intyg

om tvångsomhändertagande. Enligt motionärerna krävs

det vissa justeringar i lagen om psykiatrisk

tvångsvård och tydligare anvisningar om lagens

tillämpning samt mer resurser till öppenvården och

fler stödpersoner.

I motion So345 av Håkan Juholt (s) begärs ett tillkännagivande

om vad i motionen anförs om avgifter för

rättspsykiatrisk vård. Motionärerna anför att en

person som döms till rättspsykiatrisk vård själv är

skyldig att betala vårdavgiften, trots att dessa

personer ofta är helt medellösa. När utskrivningen

sker har den dömde ofta dragit på sig stora skulder

för vårdkostnaderna. Enligt motionären är det

ormligt att vård på institution kan leda till stora

skulder för den enskilde.

Några motioner behandlar frågor om förlossningsvård

och förlossningsplatser.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om en BB-garanti (yrkande 4).

Motionärerna anför att BB-garantin består av två

delar - en platsgaranti och en förlossningspeng.

Platsgarantin innebär att kvinnan på

mödravårdscentralen gör upp om plats på

förlossningsklinik och BB. Vidare är kvinnan och

barnet garanterade minst tre dagar på BB före

hemgång. Förlossningspengen innebär att ersättningen

går till den förlossningsavdelning som kvinnan

väljer. I motion So400 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om en nationell översyn

av förlossningsvården (yrkande 1). Motionärerna

anför att förlossningsvården skall erbjuda

geografisk närhet, trygghet och lyhördhet för

kvinnans önskemål. Vidare begärs i motion So443 av

Kenneth Johansson m.fl. (c) ett tillkännagivande om

plats- och närhetsgaranti på BB (yrkande 19).

Garantin skall innebära att föräldrarna senast två

månader före förlossningen skall ha fått besked om

var den skall ske.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet behandlade frågor om hälso- och

sjukvårdens finansiering senast i betänkande

2001/02:SoU13. Utskottet vidhöll (s. 38) att det

ansåg att det finns starka motiv för att slå vakt om

skattefinansieringen av sjukvården och avstyrkte de

aktuella motionerna.

I budgetpropositionen för 2003 (proposition

2002/03:1, volym 6, utg.omr. 9) anför regeringen

följande (s. 18).

Regeringen föreslår att målet för politikområdet

hälso- och sjukvårdspolitik skall ligga fast och

således vara att vårdens kvalitet och

tillgänglighet skall förbättras. I arbetet med

att uppnå detta mål är det viktigt att de

grundläggande principerna för en allmän hälso-

och sjukvård upprätthålls. Hälso- och sjukvården

skall även i framtiden ges på lika villkor och

efter behov, styras demokratiskt och vara

solidariskt finansierad. Dessutom skall människor

ha möjlighet att påverka och vara delaktiga i

vården.

Genom den nationella handlingsplanen för

utveckling av hälso- och sjukvården och de med

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet

överenskomna utvecklingsinsatserna inom vården

och omsorgen, har viktiga steg tagits mot att

långsiktigt förbättra hälso- och sjukvårdens

möjligheter att uppnå god kvalitet och

tillgänglighet. Socialstyrelsen har regeringens

uppdrag att på nationell nivå följa upp och

utvärdera införandet och effekterna av den

nationella handlingsplanen och har under 2002

inkommit med den första av fyra årsrapporter.

Arbetet med att följa upp effekterna av

resurstillskottet och sjukvårdshuvudmännens

åtgärder med anledning av utvecklingsavtalet är

en viktig uppgift under de kommande åren.

Enligt regeringens bedömning har ytterligare

ett viktigt steg för att förbättra

tillgängligheten och korta köerna i vården tagits

genom det tillskott på 1,25 miljarder kronor per

år som under perioden 2002-2004 tillförs hälso-

och sjukvården för detta ändamål. Denna satsning

kommer att bli föremål för en noggrann

uppföljning i syfte att säkra att avsedda

effekter nås. En viktig utgångspunkt för

tillskottet är att medlen skall utbetalas för

utförd prestation.

Genom den nationella handlingsplanen för

utvecklingen av hälso- och sjukvården och det

sammanhängande resurstillskottet samt genom den

s.k. tillgänglighetssatsningen kommer vården

under perioden 2001-2004 att ha tillförts

sammanlagt 12,75 miljarder kronor.

- - -

I överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

hälso- och sjukvården för år 2003 anförs bl.a.

följande.

I 2001 års ekonomiska vårproposition (prop.

2000/01:100) föreslog regeringen dessutom att

1,25 miljarder kronor per år skall avsättas under

perioden 2002-2004 för att förbättra vårdens

tillgänglighet. En förutsättning för

resurstillskottet var enligt vårpropositionen att

det skulle regleras i ett avtal mellan staten och

Landstingsförbundet. I oktober 2001 träffades en

sådan överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet. Överenskommelsen innebär ett

åtagande från landstingen att vidta kraftfulla

åtgärder för att korta väntetiderna till besök

och behandlingar vid sjukhus och motsvarande.

Överenskommelsen innebär vidare ett åtagande

från landstingen att fortsätta förbättra

uppföljningen av tillgängligheten. Senast vid

utgången av år 2002 skall rapporteringen till

databasen Väntetider i vården vara 100-procentig

avseende förväntade väntetider. Vid utgången av

år 2004 skall även täckningsgraden för faktiska

väntetider vara 100 procent.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2003

att 1,25 miljarder kronor skulle anvisas för 2003

under anslaget Bidrag för ökad tillgänglighet i

hälso- och sjukvården. Finansutskottet tillstyrkte

förslaget (bet. 2002/03:FiU3). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2002/03:87 och 2002/03:88).

Rätten till förnyad medicinsk bedömning, s.k. second

opinion, regleras i 3 a § tredje stycket hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763). Bestämmelsen trädde i

kraft den 1 januari 1999. Av bestämmelsen följer att

landstinget skall ge en patient med livshotande

eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada

möjlighet att inom eller utom det egna landstinget

få en förnyad medicinsk bedömning i det fall

vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig

vägledning och det medicinska ställningstagandet kan

innebära särskilda risker för patienten eller har

stor betydelse för dennes framtida livskvalitet.

Patienten skall erbjudas den behandling den förnyade

bedömningen kan föranleda.

I Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport 2001

anförs sammanfattningsvis följande angående rätten

till förnyad medicinsk bedömning:

Socialstyrelsens kartläggningar, liksom

kontakterna med huvudmän och patient- och

handikapporganisationer, tyder på att 1999 års

lagstiftning har lett till många

informationsinsatser från vårdgivarnas sida. Det

är dock oklart i vad mån patienterna nåtts av för

dem relevant information och om

patientinflytandet i vården ökat. Rätten till

förnyad medicinsk bedömning är åtminstone delvis

okänd för stora grupper av patienter, och även

hos vårdpersonal. Som redovisas nedan kan man

inte finna några tydliga positiva trender när det

gäller människors tillfredsställelse med olika

aspekter på vården, snarare är trenden den

motsatta.

Det är möjligt att vikten av nödvändiga

implementeringsinsatser inte uppmärksammades

tillräckligt när man införde ny lagstiftning. Det

är också möjligt att man inte skall förvänta sig

mätbara effekter av en ny lagstiftning av denna

karaktär, redan ett par år efter att den trätt i

kraft. Å andra sidan kan man konstatera att

Sverige numera är det enda land i Norden som inte

har en särskild lag om patienträttigheter. Det

betyder att de bestämmelser som har betydelse för

patientens ställning i vården är utspridda på ett

flertal lagar. Lagstiftningen kan vara

otillgänglig och svåröverskådlig för patienter,

vårdpersonal och allmänheten. Erfarenheterna

tyder på att det finns ett pedagogiskt värde i

att samla alla relevanta bestämmelser i en

särskild patientlag, även om ambitionen inte är

att tillförsäkra patienten några nya förmåner

eller rättigheter.

Av regleringsbrev för budgetåret 2003 avseende

Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen senast

den 30 juni 2003 skall bedöma effekterna av de av

vårdgivarna vidtagna åtgärderna för att stärka

patientens ställning i hälso- och sjukvården.

I november 2000 tillsatte regeringen en arbetsgrupp

vars uppdrag var att föreslå strategier för att

bredda användningen av IT och telemedicin inom

vården. Arbetsgruppen överlämnade i januari 2002 sin

rapport, Vård IT-iden (Ds 2002:3). I rapporten

lämnas ett antal olika förslag och synpunkter på vad

som behöver göras för att driva på IT-utvecklingen

inom vården. Bland annat föreslås att ett samlat

strategi- och åtgärdsprogram tas fram för att bredda

användningen av telemedicin. Rapporten har

remissbehandlats och bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Frågor om remisskrav behandlades av utskottet i betänkande

1998/99:SoU3. Utskottet anförde bl.a. följande.

Remisser fyller en viktig funktion som instrument

för att göra riktiga medicinska prioriteringar

både i syfte att garantera att de patienter som

har störst behov av specialistvård får tillgång

till sådan och att kunna utnyttja de samlade

resurserna i landstingen optimalt. Utskottet

delar således bedömningen att det inte är

lämpligt att i lag förbjuda landstingen att

ställa krav på remisser för specialistvård.

Givetvis får remisskrav inte användas i syfte att

försvåra vårdutnyttjandet eller som begränsning

för privata vårdgivare.

Utskottet vidhöll denna uppfattning i betänkande

1999/2000:SoU9. (Res. m, kd, fp).

Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:SoU13

frågan om vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård.

Utskottet konstaterade att av 26 § hälso- och

sjukvårdslagen följer att vårdavgifter får tas ut av

patienter enligt grunder som landstinget eller

kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt

föreskrivet. Utskottet fann inte anledning att

föreslå någon ändring av det nu gällande systemet.

Motionerna avstyrktes. (Ej res.)

I betänkande 2000/01:SoU5 Nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården anförde

utskottet under rubriken Psykisk ohälsa bl.a.

följande.

Utskottet anser i likhet med regeringen att

psykiatrireformens huvudinriktning, att med hjälp

av tidiga insatser reducera framtida

funktionsnedsättningar, bör ligga fast. Detta

synsätt innebär att behovet av samverkan mellan

olika delar av samhället ökar. En strategisk

uppgift för psykiatrin är att tillsammans med

andra identifiera behovet av ett bra socialt stöd

för människor med flera olika riskfaktorer.

Utskottet delar regeringens uppfattning att vissa

grupper är mer utsatta än andra. Som regeringen

anfört gäller detta barn och ungdomar som drabbas

av psykisk ohälsa och för vilka tidiga insatser

måste sättas in. Utskottet vill här framhålla

vikten av samordnade insatser mellan barn- och

ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin och ser

därför med tillfredsställelse på att denna fråga

särskilt lyfts fram i avtalet om

utvecklingsinsatser. Av avtalet framgår vidare

att denna fråga bör uppmärksammas särskilt i

samband med uppföljningen av avtalet. En annan

utsatt grupp är de psykiskt funktionshindrade som

har både somatiska och psykiatriska vårdbehov som

inte uppmärksammas tillräckligt. Psykiatrin,

socialtjänsten och primärvården måste enligt

utskottet genom sin samlade kompetens i samverkan

skapa ett fungerande stöd för psykiskt

funktionshindrade. Behovet är särskilt stort för

personer med psykiska problem och samtidigt

missbruk. Slutligen vill utskottet särskilt

understryka att många äldre har psykiatriska

vårdbehov som inte beaktas tillräckligt. Det är

därför av största vikt att äldre med psykiatriska

vårdbehov identifieras och erbjuds erforderlig

behandling.

Socialutskottet har under våren 2000 till våren 2001

tagit initiativ till att te-matiskt studera frågor

rörande psykiatrin. Syftet har varit att skaffa sig

djupare kunskaper på området. Studiebesök har

genomförts på fyra orter i landet: Sundsvall, Malmö,

Lund och Uppsala samt dessutom vid Regionsjukhuset

Karsudden. Utskottet kunde därvid konstatera att

frågan om vikten av samverkan mellan olika huvudmän

och/eller verksamheter aktualiserades vid

studiebesöken och beslöt därför att anordna en

offentlig utfrågning på temat samverkan inom

psykiatriområdet. Utfrågningen genomfördes den 13

november 2001. En utskrift har publicerats i

riksdagens skriftserie Utredningar från riksdagen,

2001/02:URD1.

Proposition 2002/03:20 Samverkan mellan kommuner och

landsting inom vård- och omsorgsområdet överlämnades

till riksdagen i december 2002. Riksdagsbehandling

är planerad att äga rum under våren 2003.

Lag (2000:1440) om inskränkning i landstingens rätt

att överlämna driften av akutsjukhus till annan

upphörde att gälla den 1 januari 2003.

Genom regeringsbeslut den 21 december 2000

tillkallade regeringen en särskild utredare (dir.

2000:103) med uppdrag att utreda förutsättningarna

för att införa särskilda tröghetsregler vid beslut

om stora förändringar av ägar- eller driftsformer

inom vården samt lämna förslag till sådana regler.

Utredaren har den 16 april 2002 lämnat ett

delbetänkande och ett slutbetänkande (SOU 2003:23

Vårda vården - samverkan, mångfald och rättvisa) har

lämnats i mars 2003. Av direktiven framgår vidare

att utredaren bl.a. särskilt skall beakta intresset

av att upprätthålla en verksamhet som är tillgänglig

för alla efter behov. Utredarens förslag skall syfta

till att det demokratiska inflytandet över

beslutsprocessen vid överlåtelse av driftsansvaret

för den offentligt finansierade vården stärks.

Regeringen har i proposition 2001/02:142 Ändringar i

lagen om offentlig upphandling, m.m. anfört att

Upphandlingskommittén föreslagit att kundvalssystem

inom äldreomsorg, sjukvård, barnomsorg m.m. bör

utredas i särskild ordning samt att regeringen

delade denna bedömning. Frågan om kundvalssystem

behandlas vidare av Utredningen vårdens ägarformer -

vinst och demokrati i betänkande SOU 2003:23 Vårda

vården - samverkan, mångfald och rättvisa (s. 160).

Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:SoU13 ett

motionsyrkande om program för patientutbildning.

Utskottet framhöll att Socialstyrelsen sedan 1996

har tagit fram nationella riktlinjer för vården av

patientgrupper med svåra kroniska sjukdomar samt att

regionala och lokala vårdprogram skall baseras på

dessa riktlinjer allteftersom sådana finns

tillgängliga. Vidare anförde utskottet att på

grundval av vårdprogrammen skall sedan individuella

vårdöverenskommelser slutas mellan den enskilde

patienten och vårdgivaren. De individuella

vårdöverenskommelserna skall bl.a. innehålla

patientens rätt till information om sin sjukdom,

vilka vårdinsatser som är tillgängliga och inom

vilka tidsintervaller dessa sker och information om

patientens eget ansvar och vad patienten själv kan

göra för att hantera sin sjukdom. Mot bakgrund av

det anförda ansåg utskottet att den aktuella

motionen fick anses i huvudsak tillgodosedd. (Res.

v).

Även frågan om att skapa ett enhetligt system för

sponsorer i vården behandlades i betänkande

2001/02:SoU13. Utskottet anförde att det instämde i

socialministerns bedömning i ett frågesvar den 19

september 2001 att det är en fråga som i första hand

skall lösas av sjukvårdshuvudmännen i samråd,

exempelvis med Landstingsförbundet.

Kommittén om genetisk integritet har i januari 2003

överlämnat delbetänkandet Rättslig reglering av

stamcellsforskning, SOU 2002:119. I betänkandet

föreslås bl.a. att det förbud mot kommersiell

hantering av humanbiologiskt material som följer av

15 § lagen (1995:831) om transplantation m.m.

uttryckligen anges omfatta även material från

mänskliga ägg och embryon.

Socialministern har i ett frågesvar den 11 december

2002 anfört följande.

Torkild Strandberg har frågat mig om jag avser

att verka för ett friare vårdsökande i Europa som

måste antas inkludera även enskilda och privata

driftsformer.

Jag har vid ett flertal tillfällen uttalat att

regeringen välkomnar en ökad mångfald av

vårdgivare inom sjukvården. För att de

grundläggande demokrati- och jämlikhetsmålen

skall kunna upprätthållas samtidigt som

alternativa driftsformer släpps in, är det

emellertid nödvändigt att det är reglerat under

vilka villkor privata entreprenörer får verka

inom hälso- och sjukvården. Det finns för

närvarande inte skäl att särskilt reglera

driftsformerna i den öppna hälso- och sjukvården.

Däremot krävs regler för sjukhusvården.

Utredningen om vårdens ägarformer kommer i

februari 2003 att presentera förslag på sådan

lagstiftning.

Hälsorådet antog i juni 2002 slutsatser om

utvecklingen när det gäller patientrörligheten

och hälso- och sjukvården inom EU. Rådet drar

slutsatsen att det behövs ett förstärkt samarbete

för att främja möjligheterna att få tillgång till

högkvalitativ hälso- och sjukvård samtidigt som

hälso- och sjukvårdssystemen fortsätter att vara

ekonomiskt hållbara. Den nära förestående

utvidgningen av EU gör detta ännu nödvändigare.

Med utgångspunkt i hälsorådets slutsatser

inbjöd kommissionären Byrne i ett brev daterat

den 29 juli 2002 medlemsstaternas hälsoministrar

att delta i en process på hög nivå om patienters

rörlighet och hälso- och sjukvårdens utveckling

inom EU. Jag har tackat ja till att delta i denna

process. En samverkan mellan de europeiska

högspecialiserade sjukhusen och den medicinska

forskningen kan erbjuda nya möjligheter för

medborgarna.

Regeringens långsiktiga mål är att

gränsöverskridande vård eller cross-border care

skall bygga på samma principer som landstingens

fria vårdval.

I ett pressmeddelande från Socialdepartementet den

31 januari 2003 anförs bl.a. följande.

Hälso- och sjukvården är ett offentligt ansvar

grundat på solidaritet och skall styras

demokratiskt. Vården skall finansieras

solidariskt och ges på lika villkor efter behov,

inte efter ekonomisk förmåga.

Detta fastslog de sju hälsoministrar som under

två dagar mötts i Stockholm. Mötet arrangerades

av det nybildade Internationellt forum för vård

på lika villkor. De sju ministrarna kom från

Storbritannien, Tyskland, Nya Zeeland, Grekland,

Slovenien och Chile. Från Sverige deltog

socialminister Lars Engqvist.

I slutdeklarationen betonas vikten av en

mångfald av vårdgivare - offentliga, privata och

ideella - för att utveckla och förnya hälso- och

sjukvården. Ministrarna välkomnar en konstruktiv

dialog med privata företag. När privata företag

bedriver vård som är offentligt finansierad skall

den ges på samma villkor som den offentliga

vården. Privata försäkringar eller privat

betalning som leder till gräddfiler inom den

offentligt finansierade vården kommer inte att

accepteras.

I proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården anförde

regeringen att informationsförsörjning och

verksamhetsuppföljning inom hälso- och sjukvården

borde stärkas för att medborgarna skall få god

information om vården och för att främja en effektiv

hälso- och sjukvård. Sammanlagt 52 miljoner kronor

avsattes för detta ändamål under perioden 2001-2004.

Utskottet anförde vid behandlingen av propositionen

att det med tillfredsställelse noterade att

regeringen avsåg att ge Socialstyrelsen i uppdrag

att, i samverkan med Landstingsförbundet och Svenska

Kommunförbundet, svara för centralt stöd och

nationellt utvecklingsarbete inom vården (bet.

2000/01:SoU5 Nationell handlingsplan för utveckling

av hälso- och sjukvården). Av regleringsbrev för

budgetåret 2003 avseende Socialstyrelsen framgår att

styrelsen i juli 2001 redovisat en plan för arbetet

samt att styrelsen årligen i årsredovisningen skall

redovisa resultatet i förhållande till arbetsplanen

och förklaringen till eventuella avvikelser samt hur

de medel som avsatts för uppdraget använts.

Motionsyrkanden om att inrätta ett svenskt "National

Institute of Health" har behandlats av utskottet vid

flera tillfällen, se yttrande 1999/2000:SoU6y,

betänkandena 2000/01:SoU2 och 2001/02:SoU10 samt

senast betänkande 2001/02:SoU13. I det senaste

betänkandet anförde utskottet att det vidhöll sin

inställning och avstyrkte det aktuella

motionsyrkandet. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2001/02:236). (Res. m).

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

yrkanden om att återinföra husläkarlagen, se

betänkandena 1996/97:SoU1, 1997/98:SoU12, 1997/98:

SoU24, 1998/99:SoU3, 1999/2000:SoU9, 2000/01:SoU10

och senast 2001/02:SoU13. I det sistnämnda

betänkandet anförde utskottet att det vidhöll sitt

tidigare ställningstagande att det inte finns skäl

att återinföra lagen. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 2001/02:236). (Res. fp).

I överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

hälso- och sjukvården för år 2003 anförs under

rubriken Valmöjligheter i vården följande.

Landstingsförbundet påbörjade med anledning av

1999 års överenskommelse ett arbete med en

rekommendation för att tydliggöra och förenkla

patientens möjlighet att välja vårdgivare.

Landstingsförbundets styrelse beslutade under år

2001 om en ny rekommendation till landstingen om

valmöjligheter i vården. Syftet med

rekommendationen är att med patientens bästa för

ögonen förtydliga och förenkla patientens

möjlighet att söka vård i annat landsting än

hemlandstinget. Samtliga landsting har nu antagit

rekommendationen. Från och med den 1 januari 2003

gäller därmed det "fria vårdvalet" i hela

Sverige.

Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att

utifrån patientnämndernas årliga

verksamhetsredogörelse redovisa effekterna av

förändringarna i patientnämndernas verksamhet för

regeringen. Uppdraget redovisades i en skrivelse den

25 april 2002. Socialstyrelsens skrivelse behandlas

i regeringens skrivelse 2002/03:30 Uppföljning av

den Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken.

Regeringen anför bl.a. (s. 31 i skrivelsen) att

patientnämnderna har en viktig funktion för att höja

kvaliteten och öka rättssäkerheten inom

äldreomsorgen. Vidare anförs att det är regeringens

bedömning att det är viktigt att informationen till

berörda målgrupper om patientnämndsverksamheten

utökas.

Riksdagen gjorde våren 2002 ett tillkännagivande

till regeringen om vårdpersonal med utländsk

bakgrund (bet. 2001/02:SoU5 Bildande av ett

familjemedicinskt institut m.m. s. 19 f.; rskr.

2001/02:144-145). I ärendet tillstyrkte

socialutskottet bifall till en motion och ett

förslag från Riksdagens revisorer om att en särskild

översyn bör göras av utformningen, lokaliseringen

och dimensioneringen av språkutbildningen för

utländsk vårdpersonal. Utskottet underströk vikten

av att den kompetens som invandrad vårdpersonal

besitter tas till vara. Utskottet konstaterade att

Socialstyrelsen bedömt att behovet av riktad och

förstärkt utbildning i svenska språket är påtagligt

samt att svårigheter att uppfylla språkvillkoret är

det främsta skälet till att vägen till legitimation

är lång. Utskottet såg därför positivt på att en

översyn görs av språkutbildningen för utländsk

vårdpersonal på det sätt som revisorerna föreslagit.

Enligt uppgift från Socialdepartementet bereds

frågan i Regeringskansliet.

Utskottet ställde sig i betänkande 2001/02:SoU5 Bildande av ett

familjemedicinskt institut m.m. bakom regeringens

förslag att ett familjemedicinskt institut bildas i

syfte att utveckla den primärvård som finansieras av

landstingen och kommunerna. Utskottet anförde i

detta sammanhang (s. 9) att vad särskilt gäller

frågor om rekrytering av personal ansåg utskottet

att dessa är av avgörande betydelse för att

primärvården skall kunna fullgöra sin uppgift som

bas i sjukvården samt att institutet därför bör

belysa faktorer av betydelse för att rekryteringen

till primärvården skall kunna tryggas långsiktigt.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:144).

I budgetpropositionen för 2003 (proposition

2002/03:1, volym 8, utgiftsområde 16) redovisar

regeringen (s. 110) att målet för antalet

examinerade sjuksköterskor under perioden 2001-2004

skall vara 13 400 och som planeringsförutsättning

gäller att antalet examinerade sjuksköterskor skall

vara 16 100 under perioden 2005-2008.

Regeringen beslutade i maj 2002 att inom

Regeringskansliet inrätta ett projekt med uppgift

att göra en översyn av den högspecialiserade vården.

Syftet med översynen är att komma till rätta med

vissa problem samt att skapa förutsättningar för en

god utveckling och effektiv resursanvändning. En

första redovisning av projektets arbete skall lämnas

senast den 31 oktober 2003. Projektet skall vara

slutfört den 31 december 2004.

Socialministern har i ett frågesvar den 19 februari

2003 anfört att han har för avsikt att inbjuda de

fackliga organisationerna och arbetsgivarna till en

dialog om vad som krävs för att göra vårdyrkena mer

attraktiva, ta bättre vara på personalens kompetens

och öka dess inflytande.

Av regleringsbrev för budgetåret 2003 avseende

Socialstyrelsen framgår att Socialstyrelsen skall,

med anledning av sin uppgift att fortlöpande ta fram

underlag för bedömningen av hälso- och sjukvårdens

behov av läkare och sjuksköterskor, årligen senast

den 31 januari rapportera de bedömningar myndigheten

gör av den aktuella situationen. I rapporten skall

även redovisas de bedömningar Socialstyrelsen gör

beträffande den framtida utvecklingen.

Från Socialstyrelsen har inhämtats att styrelsens

tillsynsavdelning inför sommaren 2002 besökte 33 av

landets förlossningsavdelningar för att granska

organisation, bemanning, personalens kompetens samt

beredskap inför eventuella överbeläggningar.

Utskottets ställningstagande

Hälso- och sjukvården är av grundläggande betydelse

för välfärden och människors trygghet. Även i

framtiden skall hälso- och sjukvården ges på lika

villkor och efter behov, styras demokratiskt och

vara solidariskt finansierad. Alla måste kunna känna

trygghet i att det finns en hälso- och sjukvård av

god kvalitet och att vid sjukdom vård och omsorg ges

på lika villkor. Det finns enligt utskottet inga

belägg för att Sverige skulle ha något att vinna på

att överge skattefinansieringen av vården.

Internationella erfarenheter tyder tvärtom på att de

skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemen

fungerar bättre i fördelningspolitiskt avseende än

de försäkringsfinansierade systemen. Utskottet

vidhåller att det finns starka motiv för att slå

vakt om skattefinansieringen av sjukvården.

I 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges

hur hälso- och sjukvården skall bedrivas för att

uppfylla kraven på en god vård. Vården skall bl.a.

vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov

av trygghet i vården och behandlingen. Hälso- och

sjukvården skall hålla en god personell och

materiell standard, dvs. bedrivas av personal med

adekvat utbildning och med behövlig teknisk

utrustning i ändamålsenliga lokaler. För att hälso-

och sjukvården skall fungera krävs välutbildad och i

övrigt kompetent personal som utför sina

arbetsuppgifter sakkunnigt och omsorgsfullt.

Utbildningsfrågorna har stor betydelse vid

utformningen av behörighetsregler för hälso- och

sjukvården och närliggande områden. Utöver goda

kunskaper inom relevanta ämnesområden är det enligt

utskottet viktigt att yrkesutövaren har sådana

personliga egenskaper att hon eller han är lämplig

för sitt yrke.

Hälso- och sjukvården bör präglas av närhet,

tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet.

Primärvården är basen i sjukvårdssystemet. Alla som

är bosatta inom ett visst landsting har enligt

hälso- och sjukvårdslagen rätt till en fast

läkarkontakt. Utskottet vidhåller att det är viktigt

att hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på rätt

vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. Det

ankommer dock på sjukvårdshuvudmännen att besluta om

vårdens organisation m.m. med utgångspunkt i hälso-

och sjukvårdslagen.

Utskottet behandlade under riksmötet 2000/01 den

nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-

och sjukvården (bet. 2000/01:SoU5). Utskottet

konstaterade att den nuvarande obalansen mellan

primärvårdens åtagande och dess resurser minskar

genom att primärvården i landstingen och

primärvården i kommunerna för de äldre stärks. I

handlingsplanen redovisades dessutom åtgärder för

att stärka stödet till barn, ungdomar och äldre med

psykisk ohälsa samt till psykiskt funktionshindrade.

Vidare framhöll utskottet vikten av att öka

mångfalden av vårdgivare inom den öppna vården och

omsorgen. I detta sammanhang vill utskottet erinra

om att regeringen i budgetpropositionen för 2003

föreslagit att i enlighet med vad som aviserats i

handlingsplanen bör det generella statsbidraget

höjas med 2 miljarder kronor 2003 och med

ytterligare 1 miljard kronor 2004. Höjningarna

fördelas med 30 % till kommunerna och 70 % till

landstingen (proposition 2002/03:1, utgiftsområde

25, s. 13).

Motionerna So203 (m) yrkandena 1 och 2, So205 (m)

yrkande 2, So298 (m) yrkandena 3, 6 och 8, So368

(s), So437 (fp) yrkande 4, So443 (c) yrkande 3,

So444 (c) yrkande 9, So450 (v) yrkandena 1 och 2,

So460 (kd) yrkande 5, So509 (kd) yrkandena 1, 2 och

12, K251 (m) yrkande 2, Sf291 (m) yrkande 2 och N345

(c) yrkande 6 avstyrks med det anförda.

Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i offentlig

regi. Vid ett flertal tillfällen har regeringen, med

instämmande av utskottet, framhållit att det inom

ramen för ett sådant integrerat system kan finnas

ett värde, från såväl patienternas som personalens

synpunkt, i ett varierat vårdutbud i olika

driftsformer. Det bör enligt utskottet vara

verksamhetens inriktning, tillgänglighet, kvalitet

och kostnadseffektivitet som styr valet av

vårdgivare. Det är viktigt att så långt som möjligt

erbjuda alternativ och utveckla mångfalden inom den

kommunala och landstingskommunala verksamheten.

Vidare kan alternativa driftsformer prövas för att

öka mångfald, valfrihet, tillgänglighet och

rättvisa. Utskottet vill i detta sammanhang erinra

om att det i samband med behandlingen av den

nationella handlingsplanen för utveckling av hälso-

och sjukvården uttalats att det är angeläget att

olika driftsformer i den öppna vården och omsorgen

stimuleras genom att fler privata, kooperativa och

ideella entreprenörer ges möjlighet att sluta avtal

med sjukvårdshuvudmännen. Utskottet noterar också

att regeringen i proposition 2001/02:142 Ändringar i

lagen om offentlig upphandling, m.m. uttalat att

kundvalssystem inom äldreomsorg, sjukvård,

barnomsorg m.m. bör utredas i särskild ordning. Även

utredningen Vårdens ägarformer - vinst och demokrati

har i sitt slutbetänkande Vårda vården - samverkan,

mångfald och rättvisa (SOU 2003:23) uttalat att

förutsättningarna för vårdgivaravtal, eller s.k.

kundvalssystem, utreds i särskild ordning (s. 160).

Utskottet delar denna uppfattning. Motionerna So298

(m) yrkande 4, So404 (v) yrkande 2 och So478 (kd)

yrkandena 1 och 2 avstyrks med det anförda.

Av överenskommelsen mellan staten och

Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

hälso- och sjukvården för 2003 framgår att samtliga

landsting nu antagit Landstingsförbundets

rekommendation om valmöjligheter i vården.

Motionerna So203 (m) yrkande 3 och So205 (m) yrkande

4 får därmed anses tillgodosedda och avstyrks.

När det gäller rätten till förnyad medicinsk

bedömning konstaterar utskottet att denna fråga

följs noga av Socialstyrelsen. Således har frågan

behandlats i Socialstyrelsens hälso- och

sjukvårdsrapport 2001. Vidare framgår av

regleringsbrev för 2003 att styrelsen senast den 30

juni 2003 skall redovisa effekterna av de av

vårdgivarna vidtagna åtgärderna för att stärka

patienternas ställning i hälso- och sjukvården. I

det sammanhanget kommer rätten till förnyad

medicinsk bedömning att behandlas. Riksdagen bör

inte ta något initiativ med anledning av motionerna

So207 (m), So443 (c) yrkande 17 och So509 (kd)

yrkande 6. Motionerna avstyrks.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att remisser

fyller en viktig funktion som instrument för att

göra riktiga medicinska prioriteringar både i syfte

att garantera att de patienter som har störst behov

av specialistvård får tillgång till sådan och för

att kunna utnyttja de samlade resurserna i

landstinget optimalt. Motion So437 (fp) yrkande 3

avstyrks därför.

Utskottet vidhåller vidare sin inställning när det gäller

frågan om inrättande av ett svenskt "National

Institute of Health". Motion So298 (m) yrkande 13

avstyrks.

Vad gäller frågor om förlossningsvård och förlossningsplatser

delar utskottet motionärernas inställning att

förlossningsvården, i likhet med annan hälso- och

sjukvård, skall vara av god kvalitet och tillgodose

patientens behov av trygghet i vården och

behandlingen. Frågan om vårdens organisation är

emellertid i första hand en fråga för

sjukvårdshuvudmännen. Utskottet är inte heller

berett att föreslå ett tillkännagivande om en

nationell översyn av förlossningsvården. Utskottet

utgår från att Socialstyrelsen inom ramen för sitt

tillsynsansvar även i fortsättningen noga följer

utvecklingen på detta område. Motionerna So400 (v)

yrkande 1, So443 (c) yrkande 19 och So509 (kd)

yrkande 4 avstyrks med det anförda.

Rapporten Vård IT-iden, Ds 2002:3, bereds för

närvarande i Regeringskansliet. Riksdagen bör inte

föregripa kommande förslag på området. Motion So450

(v) yrkande 7 och So443 (c) yrkande 40 avstyrks.

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande att

inte återinföra husläkarlagen. Motion So437 (fp)

yrkande 1 avstyrks.

Lagen (2000:1440) om inskränkning i landstingens

rätt att överlämna driften av akutsjukhus till annan

upphörde att gälla den 1 januari 2003. Motionerna

So298 (m) yrkande 14 och So443 (c) yrkande 20 är

numera tillgodosedda och avstyrks därmed.

Utredningen om vårdens ägarformer har nyligen

överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen.

Remissbehandling är enligt uppgift nära förestående.

Riksdagen bör inte föregripa regeringens kommande

förslag. Motionerna So205 (m) yrkande 3 och N396

(mp) yrkande 18 avstyrks.

I motion So450 (v) yrkande 8 begärs att regeringen

ger Socialstyrelsen i uppdrag att utforma ett

program för patientutbildning. Utskottet vill

återigen framhålla att Socialstyrelsen sedan 1996

tagit fram nationella riktlinjer för vården av

patientgrupper med svåra kroniska sjukdomar.

Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Av regleringsbrev avseende Socialstyrelsen för

2003 framgår att styrelsen, i samverkan med

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet,

skall förstärka sitt stöd till huvudmännen och svara

för samordning av arbetet med att förbättra

informationsförsörjningen och

verksamhetsuppföljningen inom hälso- och sjukvården.

Riksdagen bör därför inte ta något initiativ med

anledning av motion So443 (c) yrkande 24.

Lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. trädde i

kraft den 1 januari 1999. Av lagen framgår att

nämnderna bl.a. skall hjälpa patienter att få den

information som behövs för att de skall kunna ta

till vara sina intressen i hälso- och sjukvården och

hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet.

Socialstyrelsen har nyligen redovisat effekterna av

förändringarna i patientnämndernas verksamhet.

Utskottet anser att patientnämnderna har en viktig

funktion för att höja kvaliteten och öka

rättssäkerheten inom hälso- och sjukvården.

Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning

av motion So450 (v) yrkande 9.

Frågan om rättspsykiatriska patienters fria

tillgång till pensionsmedel eller sjukpenning

behandlas i motion So345 (s). Utskottet konstaterar

återigen att det följer av 26 § hälso- och

sjukvårdslagen att vårdavgifter får tas ut av

patienter enligt grunder som landstinget eller

kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt

föreskrivet. Det ankommer således på

sjukvårdshuvudmännen att själva svara för

avgiftsdebitering. Utskottet finner inte anledning

att föreslå någon ändring av det nu gällande

systemet. Motionen avstyrks.

I motion So398 (v) begärs att Socialstyrelsen får

i uppdrag att se över möjligheten att kunna välja

primärvårdsenhet i stället för namngiven läkare.

Utskottet anser inte att en sådan översyn är

erforderlig, men utgår från att regeringen följer

utvecklingen. Motionen avstyrks.

Flera motioner behandlar frågor om

personalförsörjning inom vården. I detta sammanhang

vill utskottet påpeka att utskottet under föregående

riksmöte behandlade proposition 2001/02:38 Bildande

av ett familjemedicinsk institut. Vad särskilt

gällde frågor om rekrytering av personal ansåg

utskottet att dessa är av avgörande betydelse för

att primärvården skall kunna fullgöra sin uppgift

som bas i primärvården samt att institutet bör

belysa faktorer som är av betydelse för att

rekryteringen till primärvården skall kunna tryggas

långsiktigt (bet. 2001/02:SoU5). I samma betänkande

förordade utskottet att en särskild översyn skall

göras av utformningen, lokaliseringen och

dimensioneringen av språkutbildningen för utländsk

vårdpersonal. Riksdagen följde utskottet (rskr.

2001/02:144-145). Socialstyrelsen följer vidare

hälso- och sjukvårdens behov av läkare och

sjuksköterskor. Utskottet vill också erinra om att

regeringen inrättat ett projekt om översyn av den

högspecialiserade vården. I samband därmed skall den

högspecialiserade vårdens och forskningens

kompetens- och personalförsörjningsbehov behandlas.

Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning

av motionerna So245 (s), So437 (fp) yrkande 8, So443

(c) yrkandena 42 och 43, So499 (s) samt So509 (kd)

yrkandena 10 och 11.

Såvitt gäller rätten att söka vård i EU konstaterar

utskottet att rådet för sysselsättning och

socialpolitik, hälso- och sjukvård samt

konsumentfrågor i juni 2002 antog slutsatser om

utvecklingen när det gäller patientrörligheten och

hälso- och sjukvården inom EU. Utskottet noterar

vidare att socialministern uttalat att regeringens

långsiktiga mål är att gränsöverskridande vård skall

bygga på samma principer som landstingens fria

vårdval. Något initiativ från riksdagen behövs inte.

Motionerna So298 (m) yrkande 11 och U323 (m) yrkande

6 avstyrks med det anförda.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att frågan om

att skapa ett enhetligt system för sponsorer i

vården är en fråga som i första hand skall lösas av

sjukvårdshuvudmännen i samråd, exempelvis med

Landstingsförbundet. Riksdagen bör således inte ta

något initiativ med anledning av motion So450 (v)

yrkande 6.

Privata vårdgivare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

privata vårdgivare. Utskottet hänvisar till

pågående beredningsarbete i

Regeringskansliet. Jämför reservationerna 28

(m), 29 (fp), 30 (kd), 31 (m, fp), 32 (kd),

33 (c), 34 (m, c), 35 (kd), 36 (m) och 37

(kd, c).

Motioner

I motion So298 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om alternativ i vården (yrkande 5).

Motionärerna anför att fler privata alternativ i

vården skapar bättre och effektivare vård samt

bättre arbetsmiljö och villkor för personalen. I

motionen begärs också ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om etableringsfrihet och

ersättningsetablering (yrkande 7). I motionen anförs

att om patientens valfrihet stärks och pengarna

följer patienten samt etableringsfrihet införs

säkras mångfald liksom bättre tillgänglighet för

patienterna. Detta löser även dagens problem med

ersättningsetablering. Även i motion So413 av Carl-

Axel Johansson och Jeppe Johnsson (m) framställs ett

yrkande om ersättningsetablering för privata läkare

och sjukgymnaster med offentlig finansiering.

Motionärerna anför att huvudregeln bör vara att

etablerad mottagningsverksamhet med offentlig

finansiering skall kunna överlåtas med bibehållen

finansiering. För att kunna avslå detta bör krävas

att huvudmannen klart kan bevisa att sjukvården

lider men om mottagningsverksamheten överlåts till

annan läkare, oaktat dennes specialitet. Motsvarande

skall gälla för privata sjukgymnaster.

I motion So203 av Sten Tolgfors och Elizabeth

Nyström (m) begärs ett tillkännagivande om

betydelsen av enskilda vårdgivare för en kvalitativ

utveckling av vården (yrkande 4). Vidare framförs i

motion So205 av Sten Tolgfors (m) ett yrkande om

vikten av goda förutsättningar för enskilda

vårdgivare (yrkande 1).

I motion A315 av Anders G Högmark m.fl. (m) begärs

ett tillkännagivande om privata alternativ i vården

(yrkande 6). Motionären anför att det skall vara

möjligt att starta och driva egna företag inom vård

och omsorg samt att sjukhus och vårdinrättningar

skall kunna drivas av privata bolag.

I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om etableringsfrihet för

allmänläkare, sjukgymnaster, geriatriker,

barnläkare, gynekologer och barnmorskor (yrkande 2).

Vidare begärs i yrkande 9 ett tillkännagivande om

värdet av fler privata vårdgivare. Motionärerna

anför att den privata vården har fler nöjda

patienter och mer nöjd personal samtidigt som den

bättre utnyttjar resurserna.

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

underlätta för vårdpersonal att driva verksamhet i

egen regi (yrkande 5). Motionärerna anför bl.a. att

dagens utformning av lagen (1992:1528) om offentlig

upphandling inte passar in i tjänstesektorn.

I motion Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att möjliggöra större mångfald

av vårdgivare för att på så sätt öka vårdpersonalens

möjlighet att påverka arbetsförhållanden,

löneutveckling och karriärvägar (yrkande 12).

Motionärerna anför att undersökningar visar att

anställda hos privata vårdgivare trivs bättre och

mår bättre än sina kolleger hos offentliga

vårdgivare.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om längre avtalstider i

upphandling (yrkande 22). Motionärerna anför att

korta avtalstider om två till tre år hämmar

konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många

inte vågar satsa på att etablera sig som företagare.

Vidare begärs i yrkande 23 ett tillkännagivande om

samverkansavtal. Motionärerna anför att även andra

legitimerade vårdgivargrupper utöver läkare och

sjukgymnaster skall ha möjlighet att bedriva

verksamhet som enskild vårdgivare och finansieras av

landstinget. Lagstiftningen bör utformas så att den

medger ett större mått av förhandlingsutrymme mellan

sjukvårdshuvudmannen och den enskilde vårdgivaren,

men att avtalet fortfarande betraktas som ett

utflöde av offentligrättslig lagstiftning. I yrkande

51 begärs ett tillkännagivande om att avskaffa 67-

årsgränsen vad gäller ersättning för

privatpraktiserande läkare m.fl.

I motion So228 av Barbro Feltzing och Kerstin-

Maria Stalin (mp) begärs att riksdagen beslutar att

fri etableringsrätt för sjukgymnaster införs.

Motionären anför att fri etableringsrätt för

sjukgymnaster bör införas för att säkerställa

resurser för rehabilitering och för att få en bättre

täckning av dessa resurser i en tid där

centralisering är ledstjärnan i många landsting.

I motion So428 av Christina Nenes och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s) begärs ett

tillkännagivande om att utöka

underrättelseskyldigheten till privata vårdgivare.

Motionärerna anför att i förordning (1982:116) om

underrättelse till Socialstyrelsen stadgas att när

en annan myndighet än Socialstyrelsen beslutar att

avskeda en legitimerad yrkesutövare skall

myndigheten under vissa omständigheter sända en

kopia av sitt beslut till Socialstyrelsen. Denna

förordning gäller endast offentliga arbetsgivare.

Eftersom antalet privata vårdgivare ökar bör denna

anmälningsskyldighet gälla samtliga inom

yrkeskategorin, oavsett om de har privat eller

offentlig anställning.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet har behandlat frågor om privata vårdgivare

vid flera tillfällen de senaste åren, se bl.a.

betänkandena 1998/99:SoU10, 1999/2000:SoU9,

2000/01:SoU10 och 2001/02:SoU13.

Frågor om ökad mångfald av vårdgivare behandlades

vidare i betänkande 2000/01:SoU5 Nationell

handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvård.

Utskottet anförde att det är angeläget att olika

driftsformer i den öppna vården och omsorgen

stimuleras genom att fler privata, kooperativa och

ideella entreprenörer ges möjlighet att sluta avtal

med sjukvårdshuvudmännen samt att en ökad mångfald

av vårdgivare kan främja utvecklingen inom hälso-

och sjukvården. Vidare anförde utskottet att det när

det gällde rätten att överlåta en etablering hade

erfarit att regeringen har för avsikt att genomföra

en analys för att undersöka det nuvarande

regelsystemets effekter.

Vårdgivarutredningen har i februari 2003 överlämnat

betänkandet Åldersgränser och ersättningsetablering

(SOU 2003:7) till regeringen. Regeringen föreslår i

proposition 2002/03:70 Höjd åldersgräns för

tandläkares och tandhygienisters rätt till offentlig

ersättning att åldersgränsen för offentlig

ersättning till tandläkare och tandhygienister skall

höjas från 67 till 70 år. Vidare föreslås att det

efter individuell prövning skall vara möjligt att

arbeta vidare inom tandvårdsförsäkringen efter att

man fyllt 70 år. Betänkandet bereds i övriga delar i

Regeringskansliet.

Delegationen (S 1995:10) för samverkan mellan

offentlig och privat hälso- och sjukvård lämnade i

december 1997 sitt slutbetänkande Klara spelregler -

en förutsättning för samverkan mellan offentlig och

privat sjukvård (SOU 1997:179). Utredningen om

sjukvårdsupphandling (S 1998:1) lämnade i december

1999 betänkandet Upphandling av hälso- och

sjukvårdstjänster (SOU 1999:149). Enligt uppgift

från Socialdepartementet kommer de båda betänkandena

att behandlas i en gemensam proposition.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är önskvärt att mångfalden

av vårdgivare ökar genom att fler privata,

kooperativa och ideella vårdgivare ges möjlighet att

verka inom hälso- och sjukvården. Många av dessa

vårdgivare bidrar med nya idéer och erfarenheter som

är viktiga för hälso- och sjukvårdens utveckling.

Det är emellertid viktigt att inte kommersiella

intressen tillåts ta överhanden och försvåra

möjligheterna att upprätthålla en sjukvård som är

demokratiskt styrd, solidariskt finansierad och ges

utifrån behov. All offentlig vård skall följa samma

regler, oavsett driftsform. För att de grundläggande

demokrati- och jämlikhetsmålen skall kunna

upprätthållas samtidigt som alternativa driftsformer

släpps in, är det nödvändigt att det är reglerat var

i hälso- och sjukvården som privata vinstintressen

får förekomma. Utskottet vill i detta sammanhang

framhålla att Utredningen om vårdens ägarformer

nyligen överlämnat sitt slutbetänkande till

regeringen. Remissbehandling är enligt uppgift nära

förestående. Riksdagen bör inte föregripa

regeringens kommande förslag. Utskottet avstyrker

med det anförda motionerna So203 (m) yrkande 4,

So205 (m) yrkande 1, So298 (m) yrkande 5, So437 (fp)

yrkande 9, Sf335 (kd) yrkande 12 och A315 (m)

yrkande 6.

Frågor om enskilda vårdgivares rätt till

etablering behandlas i Samverkansdelegationens

betänkande. Likaså har Samverkansdelegationen

föreslagit att även andra legitimerade

vårdgivargrupper än läkare och sjukgymnaster bör ges

möjlighet att bedriva verksamhet som enskild

vårdgivare med finansiering av landsting.

Betänkandet bereds i Regeringskansliet och riksdagen

bör inte förekomma kommande förslag. Motionerna

So228 (mp), So298 (m) yrkande 7 delvis, So437 (fp)

yrkande 2 och So443 (c) yrkande 23 avstyrks.

Frågor om upphandling av hälso- och

sjukvårdstjänster har behandlats av Utredningen om

sjukvårdsupphandling. Även detta betänkande bereds i

Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning bör

detta arbete avvaktas varför motionerna So509 (kd)

yrkande 5 och So443 (c) yrkande 22 avstyrks.

Regeringen tillkallade i december 2001 en särskild

utredare med uppgift att utreda konsekvenserna av

ett avskaffande av åldersgränserna när det gäller

offentlig ersättning till bl.a. läkare och

sjukgymnaster. Utredaren skulle även utreda behovet

av ändringar i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning och lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik vad gäller

förutsättningarna för privata vårdgivare att

överlåta en praktik till en kollega med bibehållen

möjlighet till ersättning från det allmänna för den

verksamhet som bedrivs på praktiken. Utredaren har

överlämnat sitt betänkande till regeringen. Såvitt

gäller tandläkare och tandhygienister har regeringen

helt nyligen överlämnat en proposition till

riksdagen med förslag att åldersgränsen för att

erhålla offentlig ersättning skall höjas från 67

till 70 år. Riksdagsbehandling av propositionen är

planerad till maj 2003. Betänkandets övriga delar

remissbehandlas för närvarande. Riksdagen bör inte

ta något initiativ i frågan. Motionerna So298 (m)

yrkande 7 delvis, So413 (m) och So443 (c) yrkande 51

avstyrks.

Riksdagen bör inte ta något initiativ med

anledning av motion So428 (s). Motionen avstyrks.

Tolk inom hälso- och sjukvården

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om rätten till

val av tolk inom hälso- och sjukvården.

Motion

I motion Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

rätten till val av tolk inom hälso- och sjukvården

(yrkande 8). Det är inte alltid som nära släktingar

eller make eller maka är lämpligast att tolka.

Därför måste en patient ha rätt att välja tolk,

heter det i motionen.

Tidigare behandling

Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor

om tolk inom hälso- och sjukvården, senast i

betänkande 2001/02:SoU10 (s. 49). Utskottet erinrade

om att det följer av 4 och 8 §§ förvaltningslagen

(1986:223) att tolk vid behov skall anlitas inom den

offentliga sjukvården. Vidare betonade utskottet att

information till patienten bör lämnas i former som

är anpassade efter den aktuella patientens

förutsättningar och behov och att bl.a. kulturell

och språklig bakgrund måste beaktas i detta

sammanhang. Frågan om vilken tolk som skall anlitas

i ett enskilt fall bör prövas utifrån patientens

situation och önskemål. Utskottet ansåg att det inte

behövdes något initiativ från riksdagens sida och

avstyrkte motionsyrkandet (ej res.). Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2001/02:236).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande

och avstyrker motion Sf214 (c) yrkande 8.

Högkostnadsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att utreda

frågan om ett samlat högkostnadsskydd.

Utskottet vidhåller bl.a. att

högkostnadsskydden för läkemedel respektive

vårdavgifter även i fortsättningen bör vara

separerade. Jämför reservation 38 (fp, kd,

c).

Motioner

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas (yrkande 27).

Motionärerna påpekar att flera vårdavgifter, liksom

reskostnader i samband med vård, inte omfattas av

högkostnadsskyddet. Patientavgifter och

läkemedelsavgifter betraktas ofta separat medan det

för medborgaren är viktigt vad de sammanlagda

avgifterna uppgår till. Ett framtida mål bör vara

att konstruera ett system som inkluderar alla egna

avgifter i vården och olika hjälpmedel.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen hos regeringen begär en utredning i

syfte att se över konsekvenserna av ett samlat

högkostnadsskydd (yrkande 30). Enligt motionärerna

används alltfler olika behandlingar och läkemedel

som är medicinskt motiverade för den enskildes hälsa

men som inte ingår i högkostnadsskyddet.

Tidigare behandling och pågående arbete

Motioner om ett samlat högkostnadsskydd behandlades

av utskottet senast i det av riksdagen godkända

betänkande 2001/02:SoU10 De nya

läkemedelsförmånerna. Utskottet delade regeringens

uppfattning att högkostnadsskydden för läkemedel

respektive vårdavgifter även i fortsättningen bör

vara separerade. Utskottet fäste stor vikt vid att

en effektiv uppföljning i olika avseenden kan ske i

fråga om förskrivning och användning av läkemedel

och delade bedömningen att uppföljningen skulle

försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel och

vårdavgifter åter slås samman. Likaså kan

priskänsligheten skilja sig åt mellan

högkostnadsskydden för läkemedel respektive

vårdavgifter, och en sammanslagning av

högkostnadsskydden skulle kunna leda till icke

önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom

hälso- och sjukvårdsområdet, anfördes det.

Motionerna avstyrktes (s. 14 f.; res. kd, c och fp).

Utskottet behandlade liknande motioner även i det av

riksdagen godkända betänkande 2001/02:SoU1

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg (s. 33 och 96 f.). Utskottet avstyrkte

motionerna med hänvisning bl.a. till den utredning

som tillsatts om vissa hjälpmedel för personer med

funktionshinder samt om vissa insatser enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade. Utskottet erinrade vidare om det

tillkännagivande riksdagen gjorde våren 2000 i

samband med behandlingen av den nationella

handlingsplanen för handikappolitiken (bet.

1999/2000:SoU14). Motionerna avstyrktes (res. kd och

c).

I det ovannämnda tillkännagivandet till regeringen

begärdes en belysning av den totala ekonomiska

situation som personer med funktionshinder lever

under (bet. 1999/2000:SoU14 Nationell handlingsplan

för handikappolitiken s. 98, rskr. 1999/2000:240).

Hänsyn skall bl.a. tas till kostnader för läkarbesök

och läkemedel, hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst

m.m. Kostnaderna för ett mer vittomfattande

högkostnadsskydd bör beräknas. I det fall det

föreligger likheter och skillnader beträffande den

ekonomiska situationen för kvinnor och män bör det

belysas särskilt.

I regeringens skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av

den Nationella handlingsplanen för handikappolitiken

(s. 84) redogörs för tillkännagivandet samt anges

att Statistiska centralbyrån har fått i uppdrag att

kartlägga levnadsförhållandena för personer med

funktionshinder under perioden 1988-1999. Uppdraget

kommer att redovisas i mars 2003.

LSS- och hjälpmedelsutredningen har bl.a. i uppdrag

att analysera vissa frågor på hjälpmedelsområdet och

lämna förslag till åtgärder (dir. 2001:81 och

2002:20). Utredningen skall bl.a. analysera

avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill hörande

regler i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Enligt direktiven finns det skäl att utreda om det

behöver införas ett skydd för den enskilde mot höga

hjälpmedelsavgifter. Uppdraget skall redovisas

senast den 15 september 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att högkostnadsskydden för

läkemedel respektive vårdavgifter även

fortsättningsvis bör vara separerade. Utskottet vill

åter framhålla vikten av att en effektiv uppföljning

i olika avseenden kan ske i fråga om förskrivning

och användning av läkemedel. En sådan uppföljning

skulle försvåras om högkostnadsskydden för läkemedel

och vårdavgifter åter slås samman. Det bör också

påpekas att priskänsligheten kan skilja sig åt

mellan högkostnadsskydden för läkemedel respektive

vårdavgifter. En sammanslagning av

högkostnadsskydden skulle kunna leda till icke

önskvärda effekter på konsumtionsmönstret inom

hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet vill erinra

om riksdagens tillkännagivande våren 2000 om att

funktionshindrade personers totala ekonomiska

situation bör belysas. Vidare bör påpekas att det

ingår i LSS- och hjälpmedelsutredningens uppdrag att

analysera om det behöver införas ett skydd för den

enskilde mot höga hjälpmedelsavgifter. Motionerna

So443 (c) yrkande 30 och So509 (kd) yrkande 27

avstyrks.

Jämställdhetsperspektiv i vården

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst mot bakgrund av det

omfattande pågående arbetet på området, avslå

motioner om jämställdhet mellan kvinnor och

män i hälso- och sjukvården. Jämför

reservationerna 39 (m, kd, c), 40 (fp) och 41

(fp).

Motioner

I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om en handlingsplan för hur

hälso- och sjukvården för kvinnor och män skall bli

jämställd (yrkande 12). Enligt motionärerna satsas i

dag mer på att ta reda på hur olika

sjukdomstillstånd yttrar sig hos kvinnor och vilka

behandlingar som medför bäst resultat för kvinnor.

Fortfarande är dock kunskapen om diagnos och

behandling av olika sjukdomar generellt sett större

för män än kvinnor.

I motion Ub401 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om bättre statistik rörande

könsskillnader i vården (yrkande 2). Motionärerna

anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att

initiera att statistiken över diagnoser, insatser

och kostnader delas upp efter kön samt att analysera

orsakerna till den ojämlika vården mellan män och

kvinnor. Det begärs också ett tillkännagivande om en

komplettering av hälso- och sjukvårdslagen (yrkande

5). En bestämmelse om kvinnors rätt till lika god

vård som män bör enligt motionärerna införas i

lagens portalparagraf. Detta skulle ge möjligheter

att bättre följa upp att vården har samma kvalitet

för kvinnor och män. Vidare kan lagstiftning vara

ett effektivt medel för att påverka attityder,

anförs det.

Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet har de senaste åren behandlat ett flertal

motioner om jämställdhetsfrågor inom vården, senast

i det av riksdagen godkända betänkande 2001/02:SoU13

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s. 50 f.).

Utskottet betonade vikten av ett

jämställdhetsperspektiv inom hälso- och sjukvården

och vidhöll uppfattningen att det är självklart att

den vård som erbjuds skall vara av lika god

kvalitet, oavsett om den avser en kvinna eller en

man. Utskottet hänvisade bl.a. till

Socialdepartementets s.k. genderprogram för social

välfärd samt till vad Nationella folkhälsokommittén

anfört i sitt slutbetänkande. Utskottet konstaterade

att det pågick ett aktivt arbete när det gäller

frågan om ett jämställdhetsperspektiv i hälso- och

sjukvården och avstyrkte motionerna (res. m, v, c

respektive fp).

Socialministern besvarade den 17 april 2002 en fråga

i riksdagen om diskriminering av kvinnor i vården

(fråga 2001/02:1027). Ministern anförde följande:

Jag vill börja med att säga att en jämställd vård

naturligtvis är en självklarhet och en

grundförutsättning i den svenska hälso- och

sjukvården. Kvinnors och mäns behov är inte

identiska utan skiljer sig åt avseende biologiska

och psykologiska faktorer samt sociala och

kulturella mönster. Kvinnor och män uppfattar

till exempel sin diagnos på olika sätt,

interagerar med läkare på olika sätt, följer

ordinationer olika osv. Det är därför viktigt att

uppmärksamma dessa skillnader i syfte att uppnå

bästa möjliga individuella behandling. I

Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport 2001

framgår bl.a. att kvinnor oftare söker läkarvård

än män. Undersökningar visar också att det till

kvinnor förskrivs mer läkemedel än till män.

Regeringen har på olika sätt uppmärksammat de

problem som kan förekomma i vården, inte minst

när det gäller bemötandet och behandlingen av

kvinnor. Regeringen har bl.a. föreslagit

ändringar i lagstiftningen som trädde i kraft i

början av år 1999 och som syftar till att stärka

patientens ställning samt öka patientinflytandet

i vården. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att

följa upp dessa ändringar, och en viktig fråga i

det arbetet är att se om kvinnliga patienters

ställning i vården stärkts. Socialstyrelsen

följer även kontinuerligt läkemedelsanvändningen

och kommenterar denna ur ett könsperspektiv.

Socialdepartementet bedriver sedan hösten 1997

ett utvecklingsarbete kallat Genderprogram för

social välfärd. Avsikten med projektet är att se

till att myndigheter, kommittéer och

departementets egna enheter arbetar för att

uppmärksamma skillnader mellan kvinnor och män.

Genderprogrammet har ett tydligt

medborgarperspektiv och dess syfte är att höja

kvaliteten och effektiviteten så att alla får en

god vård och service oavsett kön.

Det är viktigt att det finns ett fortsatt och

kontinuerligt arbete som garanterar att alla

medborgare får vård på lika villkor. Regeringen

har därför för avsikt att inom kort ge

Socialstyrelsen i uppdrag att ytterligare

analysera skillnader mellan mäns och kvinnors

ställning i vården.

I juni 2002 fick Socialstyrelsen i uppdrag av

regeringen att följa upp, analysera och redovisa

könsskillnader inom hälso- och sjukvårdens och

socialtjänstens verksamhetsområden och lämna förslag

till åtgärder som kan bidra till ökad jämställdhet.

Uppdraget skall genomföras i samverkan med

huvudmännen och berörda myndigheter och

slutredovisas senast den 31 mars 2004.

Socialstyrelsen skall också, i de särskilda

årsrapporterna som lämnas i anslutning till

årsredovisningarna, redovisa utvecklingen avseende

könsskillnader inom bl.a. hälso- och sjukvårdens

verksamhetsområde för respektive år med början i

samband med årsredovisningen för år 2002.

I regleringsbrev för budgetåret 2003 framgår att

Socialstyrelsen skall redovisa könsuppdelad

statistik och göra genderanalyser, i rapporter och

redovisningar inom Socialstyrelsens

verksamhetsområde, där det är relevant.

I den nyligen lämnade proposition 2002/03:35 Mål för

folkhälsan anför regeringen (s. 34 f.) att

ojämlikheten i hälsa måste motverkas. Propositionen

tar bl.a. upp skillnaderna i hälsa mellan kvinnor

och män samt skillnaderna i hur läkemedel förskrivs

till och används av kvinnor respektive män.

Undersökningar visar bl.a. att nyare och dyrare

läkemedel i större utsträckning förskrivs till män

än till kvinnor.

Regeringen gör bedömningen att behovet av

forskning om kvinnors och mäns hälsa utifrån kön och

genus är stort och att forskningsinsatserna behöver

öka. Ett jämställdhetsperspektiv bör även genomsyra

den uppföljning och utvärdering samt kunskaps- och

metodutveckling som kommer att ske till följd av

förslagen i propositionen, anförs det.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill åter betona vikten av ett

jämställdhetsperspektiv inom hälso- och sjukvården

samt vidhåller att det är självklart att den vård

som erbjuds skall vara av lika god kvalitet, oavsett

om den avser en kvinna eller en man. Utskottet

erinrar ånyo om Socialdepartementets genderprogram

för social välfärd, vilket bl.a. syftar till att

höja kvaliteten och effektiviteten i verksamheterna

så att alla får en god vård och service på lika

villkor oavsett kön. Utskottet ser positivt på det

uppdrag som Socialstyrelsen fått att följa upp

nämligen att analysera och redovisa könsskillnader

inom hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens

verksamhetsområden och lämna förslag till åtgärder

som kan bidra till ökad jämställdhet. I samband med

kommande årsredovisningar skall Socialstyrelsen

redogöra för utvecklingen avseende könsskillnader på

bl.a. hälso- och sjukvårdsområdet. Styrelsen har

också ålagts att redovisa könsuppdelad statistik och

göra genderanalyser i sina rapporter och

redovisningar. Enligt utskottets mening får

motionerna So437 (fp) yrkande 12 och Ub401 (fp)

yrkande 2 anses i huvudsak tillgodosedda.

I 2 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges att

målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och

en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vidare stadgas att vården skall ges med respekt för

alla människors lika värde och för den enskilda

människans värdighet. Utskottet anser inte att någon

komplettering av hälso- och sjukvårdslagen på sätt

som yrkas i motion Ub401 (fp) yrkande 5 är

erforderlig. Motionen avstyrks därmed.

Legitimationsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden dels om

legitimering av utländska läkare, dels om att

införa legitimation för dietister. Enligt

utskottet bör resultatet av pågående arbete

på området avvaktas. Jämför reservation 42

(v)

Motioner

I motion So407 av Elina Linna m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen skall ge

Socialstyrelsen i uppdrag att se över reglerna och

språkproven för erhållandet av svensk legitimation.

Motionärerna anför att kvalitetskraven absolut inte

får sänkas för erhållande av läkarlegitimation, men

anser det orimligt att ha olika krav beroende på om

personen i fråga kommer från ett land inom eller

utanför EU/EES.

I motion So218 av Birgitta Carlsson och Margareta

Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om att

införa legitimation för dietister.

Tidigare behandling och pågående arbete

Som ovan anförts (s. 21) gjorde riksdagen våren 2002

ett tillkännagivande till regeringen om vårdpersonal

med utländsk bakgrund (bet. 2001/02:SoU5 Bildande av

ett familjemedicinskt institut m.m. s. 19 f.; rskr.

2001/02:144-145). I ärendet tillstyrkte

socialutskottet bifall till en motion och ett

förslag från Riksdagens revisorer om att en särskild

översyn bör göras av utformningen, lokaliseringen

och dimensioneringen av språkutbildningen för

utländsk vårdpersonal. Utskottet underströk vikten

av att den kompetens som invandrad vårdpersonal

besitter tas till vara. Utskottet konstaterade att

Socialstyrelsen bedömt att behovet av riktad och

förstärkt utbildning i svenska språket är påtagligt

samt att svårigheter att uppfylla språkvillkoret är

det främsta skälet till att vägen till legitimation

är lång. Utskottet såg därför positivt på att en

översyn görs av språkutbildningen för utländsk

vårdpersonal på det sätt som revisorerna föreslagit.

Andra motionsyrkanden om utländsk vårdpersonal,

bl.a. ett med samma lydelse som här aktuella motion

So407, ansågs tillgodosedda och avstyrktes (res. c).

Enligt uppgift från Socialdepartementet bereds

frågan i Regeringskansliet.

Våren 2002 gjorde riksdagen vidare, med anledning av

ett antal motioner, ett tillkännagivande till

regeringen om legitimation för dietister (bet.

2001/02: SoU13 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. s. 53

f.; rskr. 2001/02:236). Utskottet konstaterade att

ett antal år hade förflutit sedan frågan om

legitimation för dietister senast var föremål för

närmare överväganden. Mot denna bakgrund, och då det

arbete som utförs av dietister är kvalificerat och

även i viss mån får anses innefatta ett ansvar för

patienternas säkerhet i vården, ansåg utskottet att

det fanns skäl att utreda och bedöma

förutsättningarna för att dietister skall omfattas

av legitimationsreglerna i 3 kap. lagen (1998:531)

om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

En sådan utredning bör, förutom frågan om vilka krav

som skall ställas på utbildningens innehåll, bl.a.

omfatta förskrivningsfrågor och dietisters ställning

inom Europeiska unionen.

Från Socialdepartementet har inhämtats att en

utredning om bl.a. legitimation för dietister

sannolikt kommer att tillsättas under våren 2003.

Socialminister Lars Engqvist besvarade den 5

februari 2003 en fråga i riksdagen om legitimering

av utländska läkare (fråga 2002/03:445).

Socialministern anförde bl.a. följande.

Inom EU har man tagit fram minimikrav för vad

läkarutbildningarna skall innehålla för att vara

godkända. Det har således skett en granskning av

utbildningarna, och alla medlemsländernas

läkarutbildningar uppfyller dessa minimikrav. Det

pågår dessutom fortlöpande ett arbete med att

säkerställa en hög standard på utbildningarna.

När det gäller läkarutbildningarna som ges i

länder utanför EU/EES så finns det stora

variationer i kvalitet och innehåll. Man måste

därför i varje enskilt fall göra en bedömning av

utbildningen och hur den behöver kompletteras för

att motsvara de svenska kraven. Av denna

anledning ställs på läkare från dessa länder

bland annat krav på att de genomgår medicinskt

kunskapsprov eller provtjänstgöring beroende på

erfarenhet med mera.

Mot bakgrund av den kritik som framförts mot

kompletteringsprogrammen har Socialstyrelsen

tillsatt en utredare som har sett över

språkprovets validitet och tillförlitlighet.

Socialstyrelsen har också inlett ett arbete med

att se över ändamålsenligheten i den övriga

kompletteringen. Styrelsen samråder i den delen

med bland annat Landstingsförbundet, olika

yrkesorganisationer, Integrationsverket,

Migrationsverket, Högskoleverket och

Arbetsmarknadsverket.

Att få till stånd ett system som på ett enkelt

och bra sätt tar till vara den resurs som

utländsk vårdpersonal utgör är en viktig fråga.

Jag kommer att noga följa de åtgärder som

vidtagits, bland annat Socialstyrelsens översyn

av kompletteringsprogrammet och utesluter inte

att ytterligare åtgärder från regeringen behöver

vidtas.

Utskottets ställningstagande

Frågan om språkutbildning för utländsk vårdpersonal

bereds för närvarande i Regeringskansliet. Övriga

delar i kompletteringsprogrammen för utländska

läkare ses över av Socialstyrelsen i samråd med

vissa andra myndigheter. Enligt utskottets mening

bör resultatet av detta arbete inte föregripas.

Motion So407 (v) avstyrks därmed.

Frågan om legitimation för dietister är under

beredning i Socialdepartementet efter ett

tillkännagivande från riksdagen. Motion So218 (c)

bör avslås i avvaktan på resultatet av pågående

arbete.

Alternativa behandlingsmetoder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner rörande

alternativa behandlingsmetoder, främst med

hänvisning till tidigare uttalanden i saken.

Jämför reservationerna 43 (m, fp), 44 (v), 45

(c), 46 (mp), 47 (c), 48 (mp), 49 (m, kd, c),

50 (c) och 51 (mp).

Motioner

I motion So405 av Gunilla Wahlén m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen bör ges

i uppdrag att utreda och lämna förslag till

nationella riktlinjer för den komplementära

medicinska vården. Enligt motionärerna har WHO

efterlyst nationella riktlinjer hos medlemsländerna

för hur denna del av vården skall hanteras.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om ett uppdrag till Statens

beredning för medicinsk utvärdering att utvärdera

alternativa behandlingsmetoder (yrkande 35).

Motionärerna anför att det finns ett stort intresse

i Sverige för alternativmedicinsk verksamhet samt

att samhället har ett ansvar för att kraven på

kvalitet och säkerhet uppfylls också inom detta

område. SBU bör få i uppdrag att utforma förslag

till hur alternativmedicinska metoder kan

utvärderas. Vidare yrkar motionärerna att riksdagen

hos regeringen begär att riktade resurser avsätts

för att bygga upp ett kompetenscentrum och för att

möjliggöra egna forskningsprojekt inom

alternativmedicin (yrkande 36). Det yrkas också att

riksdagen hos regeringen begär en utredning gällande

alternativmedicinska metoder (yrkande 37). En ny

utredning bör bl.a. analysera de ekonomiska och

sociala konsekvenserna av alternativa metoder, se

över lagstiftningen på området samt belysa frågor om

utbildning och behörighet. I motionen yrkas vidare

att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om förbättring av patientens rättigheter att

välja behandlingmetod (yrkande 38). Kunskap om

alternativmedicinska behandlingsmetoder som bedöms

uppfylla kvalitetskraven måste enligt motionärerna

komma hälso- och sjukvårdspersonalen till del så att

den kan informera patienten om olika

behandlingsalternativ. Slutligen begärs ett

tillkännagivande om att förändra lagstiftningen för

alternativmedicinska behandlingar (yrkande 39).

Motionärerna anser att alternativmedicinsk

behandling som uppfyller kvalitetskraven skall

tillåtas inom hälso- och sjukvården som komplement

till skolmedicinen.

I motion So225 av Birgitta Carlsson och Viviann

Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande om att

godkänna och ge sitt stöd till KAM:s

kvalitetssäkring (yrkande 2). Branschorganisationen

för komplementär- och alternativmedicin (KAM) är ett

yrkesförbund som organiserar terapeuter inom området

och som har infört ett system för auktorisation och

årlig kvalitetssäkring. Enligt motionärerna bör

riksdagen och regeringen ge detta system sitt

erkännande. Det begärs vidare ett tillkännagivande

om att Sverige bör stödja ett nordiskt samarbete

inom komplementär- och alternativmedicinen (yrkande

3). Dessutom begärs ett tillkännagivande om att

komplementär- och alternativmedicinare med

auktorisation och kvalitetssäkring och med kunskap

om glukosamin bör få förskriva detta läkemedel

(yrkande 5). Slutligen begär motionärerna ett

tillkännagivande om att auktoriserade och

kvalitetssäkrade komplementär- och

alternativmedicinare bör ges rätt att förskriva höga

doser av kosttillskott och vitaminer (yrkande 6).

I motion So365 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs tillkännagivanden om ett ökat intresse för

komplementärmedicinska insatser (yrkande 1) samt om

behovet av att få skolmedicin och komplementär

medicin att samverka (yrkande 2). Vidare begärs ett

tillkännagivande om könsperspektiv som skäl till att

erbjuda behandlingsalternativ på likvärdiga villkor

(yrkande 3). Enligt motionärerna har en större andel

kvinnor än män erfarenhet av komplementär medicin.

Samtidigt satsas det på mer och dyrare sjukvård och

rehabilitering för män. Det är därför även ur ett

könsperspektiv nödvändigt att olika

behandlingsalternativ finns att tillgå på mer

likvärdiga villkor. Motionärerna begär också ett

tillkännagivande om att utreda kriterier för

legitimering (yrkande 7). Slutligen begärs ett

tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en

arbetsgrupp eller parlamentarisk utredning för att

förankra och föreslå en strategi för Sverige som

bygger på WHO:s program och rekommendationer

(yrkande 8). Enligt motionärerna arbetar KAM med

förslag till hur Sverige skulle kunna uppfylla WHO:s

strategi "Traditional Medicine Strategy 2000-2005".

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Bestämmelser rörande hälso- och sjukvårdens

verksamhet finns i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. I

lagen behandlas bl.a. skyldigheter för hälso- och

sjukvårdspersonal (2 kap.) samt behörighets- och

legitimationsregler (3 kap.). Bland annat stadgas i

2 kap. 1 § att den som tillhör hälso- och

sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i

överensstämmelse med vetenskap och beprövad

erfarenhet.

Utskottet behandlade motioner om alternativa

behandlingsmetoder senast i betänkande 2001/02:SoU13

(s. 69 f.). Utskottet anförde bl.a. följande:

Utskottet vill återigen framhålla att attityden

till flera s.k. alternativa behandlingsmetoder

har ändrats under de senaste årtiondena.

Kunskaper om alternativmedicinska metoder behövs

både för att kunna bedöma effekter och vinster

och för att kunna utröna eventuella skador och

biverkningar. Utskottet anser att utskottet inte

bör ta något initiativ med anledning av

motionerna - - - .

De synpunkter som framförs i motionerna - - -

förutsätter ändringar i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdsområdet.

Utskottet, som inte anser att det finns anledning

att ändra lagen, avstyrker motionerna.

- - - När det gäller forskning kring alterna-

tivmedicin vidhåller utskottet att det

förutsätter att ansökningar om medel till

forskning på området behandlas på likvärdigt sätt

som andra ansökningar. - - -

Utskottet anser att det arbete med inriktning

på auktorisation och kvalitetssäkring som bedrivs

av Branschorganisationen för komplementär- och

alternativmedicin är värdefullt och viktigt. Även

det nordiska samarbetet inom komplementär- och

alternativmedicinen är viktigt. Något

tillkännagivande härom behövs dock inte, varför

motion - - - avstyrks. Inte heller bör något

särskilt regelverk för alternativmedicinen

införas. - - -

Ett antal motionsyrkanden rör frågan om

legitimering av samt förskrivningsrätt för

alternativmedicinska utövare. Utskottet, som

förutsätter att regeringen följer utvecklingen på

det alternativmedicinska området och om så behövs

återkommer till riksdagen, finner inte skäl att

föreslå några ändringar av gällande regler.

Samtliga motioner avstyrktes (res. v [2], c [2] respektive mp).

Kommittén för komplementär- och

alternativmedicinare, KAM, är en branschorganisation

för förbund inom den komplementär- och

alternativmedicinska sektorn. KAM har ett system för

att auktorisera och årligen kvalitetssäkra

yrkesutövare som uppfyller kraven för auktorisation

och kvalitetssäkring. Organisationen bildades 1984 i

samband med att Alternativmedicinkommittén

tillsattes av staten för att utreda olika

alternativmedicinska behandlingsformer. KAM

samarbetar bl.a. med Socialstyrelsen,

Läkemedelsverket och Statens beredning för medicinsk

utvärdering (SBU) i komplementär- och

alternativmedicinska frågor.

Världshälsoorganisationen, WHO, presenterade i maj

2002 en global strategi för traditionell och

komplementär/alternativ medicin, TM/CAM. Strategin

går bl.a. ut på att hjälpa nationer att utveckla

nationella strategier för utvärdering och reglering

på området i syfte att göra metoderna säkrare och

tillgängligare för patienterna. Enligt WHO använder

ett ökande antal människor i de rika länderna

alternativa metoder för förebyggande eller lindrande

vård.

Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU,

utvärderar även s.k. alternativa behandlingsmetoder

vid utarbetandet av sina rapporter. SBU har

exempelvis vid sin utvärdering av metoder för

rökavvänjning (1998) studerat behandling med såväl

hypnos som akupunktur samt i

kunskapssammanställningen rörande behandling mot

astma och KOL (2000) inkluderat alternativa metoder.

Produkter innehållande glukosamin har tidigare

marknadsförts som ett kosttillskott för behandling

av olika ledsjukdomar och sålts i hälsokostbutiker

och via postorder. Eftersom produkterna har ett

medicinskt användningsområde beslutade

Läkemedelsverket sommaren 2001 att klassificera dem

som läkemedel och inte kosttillskott.

Glukosaminprodukter faller inte heller inom

definitionen naturläkemedel eftersom glukosamin är

en renframställd kemisk substans. För närvarande

finns det två godkända läkemedel innehållande

glukosamin. Läkemedelsverket har beslutat att

förpackningar för en månads förbrukning är

receptfria medan en större förpackning för tre

månaders förbrukning är receptbelagd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill åter framhålla att attityden till

flera s.k. alternativa behandlingsmetoder har

ändrats under de senaste årtiondena. Kunskaper om

alternativmedicinska metoder behövs både för att

kunna bedöma effekter och vinster och för att kunna

utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet

anser det synnerligen angeläget att Statens

beredning för medicinsk utvärdering i samband med

sina rapporter inkluderar utvärdering av

alternativmedicinska metoder. Utskottet anser inte

att något initiativ bör tas med anledning av

motionerna So365 (mp) yrkandena 1 och 8, So405 (v)

samt So443 (c) yrkandena 35 och 37.

De synpunkter som framförs i motionerna So443 (c) yrkandena 38

och 39 och So365 (mp) yrkandena 2 och 3 förutsätter

ändringar i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdsområdet. Utskottet vidhåller att

det inte finns anledning att ändra lagen och

avstyrker därför motionerna.

Utskottet utgår från att ansökningar om medel till

forskning kring alternativmedicin behandlas på

likvärdigt sätt som andra ansökningar. Utskottet kan

inte ställa sig bakom det krav som framförs i motion

So443 (c) yrkande 36.

Utskottet vidhåller att det arbete med inriktning på

auktorisation och kvalitetssäkring som bedrivs av

Kommittén för komplementär- och

alternativmedicinare, KAM, är värdefullt och

viktigt. Även det nordiska samarbetet på området är

angeläget. Något initiativ från riksdagens sida

behövs dock inte. Motionerna So225 (c) yrkandena 2

och 3 avstyrks därmed.

Motionerna So225 (c) yrkandena 5 och 6 samt So365 (mp) yrkande

7 rör frågor om legitimation och förskrivningsrätt

för alternativmedicinska utövare. Utskottet, som

förutsätter att regeringen följer utvecklingen på

området och återkommer till riksdagen om det skulle

visa sig erforderligt, vidhåller att det inte

föreligger skäl att föreslå några ändringar av

gällande regler. Motionerna avstyrks.

Etiska frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, mot bakgrund av pågående

arbete på området, avslå motionsyrkanden

rörande olika etiska frågor. Jämför

reservationerna 52 (kd) och 53 (mp).

Motioner

I motion So435 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om etiska riktlinjer vid

stamcellsforskning. I motionen redogörs för de

etiska riktlinjer som Kristdemokraterna förordar

skall gälla. Bland annat skall forskning på adulta

stamceller prioriteras. Forskning på embryonala

stamceller skall endast tillåtas då forskningsmålet

inte skulle kunna nås genom andra forskningsvägar.

Embryon skall aldrig få produceras för

forskningsändamål. Embryonal forskning skall ske

under reglerade former och med offentlig insyn,

vilket bl.a. innebär att varje projekt skall prövas

av en lagreglerad forskningsetisk kommitté.

Stamcellsforskning som innefattar kloning av embryo

skall inte tillåtas.

I motion So472 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett

tillkännagivande om att en grundlig utredning bör

göras av hanteringen av aborterade foster i samband

med forskning (yrkande 1). Motionären anser det

oetiskt att aborterade foster används för

experimentell forskning. Vidare anför motionären att

tydliga regler bör fastslås för forskning på levande

foster (yrkande 2).

I motion So486 av Per Landgren och Tuve Skånberg (kd) begärs

ett tillkännagivande om att Sverige av folkrättsliga

och etiska skäl bör stå fast vid sin redan intagna

ståndpunkt om kloning av människa (yrkande 1) samt

att riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om ett förbud mot alla former av kloning av

människa (yrkande 2). Motionärerna påpekar att

Sverige har undertecknat Europarådets konvention om

mänskliga rättigheter och biomedicin. Konventionen

stadgar att människan även i sitt embryonala

tillstånd skall ges adekvat skydd och att

människoembryon inte får skapas för

forskningsändamål. Motionärerna är kritiska mot att

regeringen nu i tilläggsdirektiv givit den statliga

kommittén om genetisk integritet i uppdrag att ta

fram ett lagförslag som möjliggör kloning av

mänskliga embryon. Visserligen skall endast s.k.

terapeutisk kloning (kloning för forskning) tillåtas

och inte s.k. reproduktiv kloning (kloning för att

skapa barn). I verkligheten är dock all kloning

reproduktiv i den meningen att en på det hela taget

genetiskt identisk organism reproduceras, anförs

det.

I motion So306 av Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en tydlig

rättighet för transsexuella att frysa könsceller

före könskorrigering (yrkande 1). Motionärerna anför

att varje person som skall genomgå en

könskorrigering bör ha rätten, och tydligt

informeras härom, att frysa könsceller före

ingreppet.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

I betänkande 2001/02:SoU13 behandlade utskottet

senast motioner rörande kloning, forskning på

foster, stamcellsforskning m.m. (s. 74 f.).

Utskottet anförde att en parlamentarisk kommitté har

i uppdrag att se över olika frågor rörande genetisk

diagnostik, genterapi och kloning. Enligt direktiven

skall kommittén, även om dagens lagstiftning,

tekniskt sett, förbjuder kloning av människa,

överväga och lämna förslag till ett förtydligande av

lagen på denna punkt. Utskottet hänvisade också till

kommande tilläggsdirektiv till kommittén samt ansåg

att kommitténs arbete inte borde föregripas.

Motionerna avstyrktes (res. mp).

Vetenskapsrådets styrelse har i ett enhälligt beslut

den 3 december 2001 tagit ställning till etiska

riktlinjer för stamcellsforskning. I korthet innebär

riktlinjerna att forskarna får ta stamceller från

embryon som inte längre är användbara, eller skall

användas, för vidare IVF-behandling. Dessutom bedöms

att skapandet av embryon genom somatisk

kärnöverföring (terapeutisk kloning), för att få

tillgång till stamceller, kan vara etiskt

försvarbart. Detta eftersom de behandlingsmässiga

vinsterna på sikt kan vara stora. Kärnöverföring kan

dock för närvarande inte tillåtas på grund av det

rådande rättsläget. Vetenskapsrådets styrelse

föreslår vissa lagändringar.

Statens medicinsk-etiska råd avgav den 17 januari

2002 ett yttrande om embryonal stamcellsforskning.

Rådet anförde sammanfattningsvis följande.

Statens medicinsk-etiska råd anser att det bör

finnas möjlighet att bedriva forskning på

embryonala stamceller. Rådet anser att det under

vissa betingelser kan vara etiskt acceptabelt att

forska på befruktade ägg, och att embryonal

stamcellsforskning per se inte är mer

kontroversiell än annan embryoforskning.

Embryonal stamcellsforskning har förutsättningar

att bidra med ny kunskap som kan få mycket stor

betydelse för framtida behandlingar av en rad

olika sjukdomar. Allt talar för att

stamcellsforskningen bör bedrivas på bred front,

det vill säga med adulta, fetala och embryonala

stamceller parallellt. Embryonal

stamcellsforskning kan i detta sammanhang

förväntas ge unika möjligheter att förstå de

grundläggande biologiska utvecklingsmekanismerna,

vilket är betydelsefullt även för den fortsatta

forskningen på adulta stamceller.

Rådet anser därför att embryonal

stamcellsforskning

- kan vara etiskt försvarbar under förutsättning

att den sker under reglerade former och med

offentlig insyn, vilket bl.a. innebär att varje

enskilt projekt ska genomgå rättsligt reglerad

etikprövning av en forskningsetisk nämnd;

- får tillåtas endast om det saknas vetenskapligt

välgrundade och etiskt godtagbara alternativ att

uppnå samma kunskapsmål;

- får efter omsorgsfull information samt fritt

och informerat samtycke från både kvinnan och

mannen använda sig av befruktade ägg som blivit

över vid provrörsbefruktning och som uttryckligen

donerats för detta ändamål;

- inte ger anledning att genom

provrörsbefruktning skapa embryon enbart för

forskningsändamål;

- ska bli föremål för uppföljning, fortsatt etisk

diskussion och problematisering, i takt med att

kunskapen växer och nya tekniker utvecklas;

- ska skyddas från oetisk kommersialisering.

Rådet har i detta skede inte tagit ställning till

frågan om cellkärnöverföring. De medicinsk-etiska

och juridiska implikationerna av att tillåta

cellkärnöverföring till äggcell eller till

befruktat ägg är i nuläget otillräckligt

genomlysta. Frågan bör därför hållas öppen tills

kunskapsläget förbättrats. Sverige bör avvakta

med att i svensk lag införa förbud mot

framställning av embryon för forskningsändamål.

Som en första viktig åtgärd förordar rådet att

reproduktiv kloning förbjuds i svensk lag.

Regeringen har nyligen lämnat proposition 2002/03:50

Etikprövning av forskning till riksdagen. I

propositionen föreslås en ny lag om etikprövning av

forskning som avser människor och biologiskt

material från människor. Syftet med lagen är bl.a.

att skydda den enskilda människan och respekten för

människovärdet vid forskning. I den föreslagna lagen

ställs det upp ett krav på etikgodkännande av den

forskning som lagen omfattar. Lagförslaget anger

allmänna utgångspunkter för etikprövningen. Bland

annat anges att forskning endast skall få godkännas

om den kan utföras med respekt för människovärdet.

Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

skall alltid beaktas vid etikprövningen samtidigt

som hänsyn skall tas till intresset av att ny

kunskap kan utvecklas genom forskning. Vidare

stadgas att människors välfärd skall ges företräde

framför samhällets och vetenskapens behov.

Lagförslaget innehåller regler om information och

samtycke. Etikprövningen skall enligt förslaget

göras av regionala nämnder för forskningsetik där

även allmänheten är företrädd. Lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Kommittén om genetisk integritet (dir. 2001:20) har

regeringens uppdrag att se över ett antal

frågeställningar som gäller genetisk diagnostik,

genterapi och kloning. Kommittén skall bl.a. göra en

översyn av de nu gällande riktlinjerna för

fosterdiagnostik och abort. I direktiven anges att

enligt lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings-

eller behandlingssyfte med befruktade ägg från

människa är det förbjudet att i en kvinna föra in

ett befruktat ägg som varit föremål för försök.

Detsamma gäller om försöket skett före

befruktningen. Även om dagens lagstiftning således,

tekniskt sett, förbjuder kloning av människa skall

kommittén överväga och lämna förslag till ett

förtydligande av lagen på denna punkt. I direktiven

anges vidare att kommittén skall överväga behovet av

och lämna förslag till etiska riktlinjer för

användning av stamceller. Stamceller är de allra

första celler som utvecklas hos ett embryo. Det som

är unikt med stamceller är att de kan utvecklas till

vilken typ av celler som helst. Enligt direktiven

aktualiseras en rad etiska frågeställningar framför

allt vid användning av embryonala stamceller.

Kommittén skall överväga behovet av och lämna

förslag till etiska riktlinjer för användning av

stamceller.

I april 2002 beslutade regeringen om

tilläggsdirektiv till kommittén om genetisk

integritet (dir. 2002:58). Enligt tilläggsdirektiven

skall kommittén bl.a. lämna förslag till en rättslig

reglering som medger forskning på stamceller från

befruktade ägg som blivit över vid

provrörsbefruktning. Kommittén skall även utreda om

omständigheterna kring somatisk kärnöverföring kan

utformas så att de blir etiskt acceptabla samt att

föreslå ett tydligt förbud mot s.k. reproduktiv

kloning.

Kommittén har nyligen avrapporterat uppdraget

gällande forskning på stamceller i delbetänkandet

Rättslig reglering av stamcellsforskning (SOU

2002:119). Kommittén föreslår inte något generellt

förbud mot att framställa befruktade ägg för

forskningsändamål. Sådan framställning måste enligt

kommitténs mening få ske för forskning kring

barnlöshet m.m. Gränsdragningen mot vad som skulle

vara förbjudet bör ske inom ramen för den

forskningsetiska prövningen. Sverige bör vid ett

tillträde till Europakonventionen om mänskliga

rättigheter och biomedicin reservera sig mot den

artikel som förbjuder framställande av embryon för

forskningsändamål. Forskning på befruktade ägg skall

vara tillåten även i fortsättningen. Somatisk

kärnöverföring bör inte förbjudas men skall vara

underkastad samma begränsningar som för forskning på

befruktade ägg. Kommittén föreslår vidare bl.a. ett

tydligt förbud mot reproduktiv kloning. Kommittén

har i sitt arbete förutsatt att det förslag till ny

ordning för forskningsetisk prövning som numera

lagts fram i den ovannämnda propositionen 2002/03:50

kommer att genomföras och har fäst stor vikt vid

detta i sina överväganden.

Enligt 1 § lagen (1972:119) om fastställelse av

könstillhörighet i vissa fall krävs det för att ny

könstillhörighet skall kunna meddelas att personen i

fråga undergått sterilisering eller av annan orsak

saknar fortplantningsförmåga.

Av förarbetena till lagen (prop. 1972:6) framgår

att kravet på sterilisering föreslogs för att

förebygga att en transsexuell person efter

fastställande av den nya könstillhörigheten får egna

barn, dvs. att den som officiellt har manligt kön

blir mor och den som officiellt har kvinnligt kön

blir far.

Utskottets ställningstagande

Kommittén om etisk integritet har regeringens

uppdrag att se över olika frågor rörande genetisk

diagnostik, genterapi och kloning och har nyligen

lämnat förslag till rättslig reglering av

stamcellsforskning. Uppdraget omfattar enligt

utskottets mening de frågeställningar som tas upp i

motionerna So435 (kd), So472 (kd) yrkandena 1 och 2

samt So486 (kd) yrkandena 1 och 2. Utskottet

vidhåller att resultatet av kommitténs arbete bör

avvaktas och avstyrker därför motionerna.

I motion So306 (mp) yrkande 1 begärs att transsexuella skall

ges rätt att frysa könsceller före könskorrigering.

Enligt utskottets mening står denna begäran i strid

mot syftet bakom kravet på sterilisering i lagen

(1972:119) om fastställelse av könstillhörighet i

vissa fall. Motionen bör avslås.

Aborter, fosterdiagnostik m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med hänvisning till tidigare

inställning i saken och till pågående arbete

på området, avslå en rad motionsyrkanden om

bl.a. aborter. Jämför reservationerna 54 (kd)

och 55 (fp, v, c, mp).

Motioner

I motion So471 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson

(kd) begärs ett tillkännagivande om att i svensk

lagstiftning genomföra vad som rekommenderas av WHO

om när foster juridiskt sett skall räknas som barn

(yrkande 1). Motionärerna anför att det är

anmärkningsvärt att Sverige inte införlivat WHO:s

rekommendationer i detta avseende. Rekommenda-

tionerna innebär att från vecka 22 skall ett

missfall benämnas förlossning och foster benämnas

barn. Vidare begärs ett tillkännagivande om praxis

för gränsen för hur sent i graviditeten aborter får

beviljas (yrkande 2). Motionärerna anför att i dag

kan barn som föds i 23:e graviditetsveckan räddas

och att det finns barn som är födda i

graviditetsvecka 22. Den enda rimliga lösningen är

att justera tidpunkten för de senaste aborterna till

vecka 20 beaktande felmarginalen på två veckor.

I motion So474 av Tuve Skånberg och Lars Gustafsson

(kd) begärs ett tillkännagivande om att aborter

fullt ut bör ingå i patientregistret för att

möjliggöra forskning relaterad till

abortproblematiken (yrkande 1). Motionärerna anser

att personnummer bör ingå vid rapporteringen av

legal abort till patientregistret. Enligt

motionärerna kan annars inga framtida komplikationer

någonsin sättas i samband med en abort. De anför att

Socialstyrelsens register är oerhört säkra och att

en registrering av personnummer vid abort därför

inte kan uppfattas som något hot mot enskilda

kvinnors integritet.

Samma inställning redovisas i motion So475 av

Annelie Enochson (kd), vari begärs ett

tillkännagivande om att alla ingrepp i sjukvården

skall vara föremål för forskning och utvärdering för

att säkerställa kvinnors hälsa.

Tre motioner rör rätten till abort för utländska

medborgare.

I motion So255 av Inger René m.fl. (m, fp, v, c, mp)

yrkas att riksdagen beslutar om rätt till abort för

utländska medborgare. Motionärerna anser att abort

bör betraktas som all annan sjukvård där det finns

möjlighet att ta emot människor från andra länder

under förutsättning att de betalar för sin vård.

I motion U235 av Birgitta Ohlsson (fp) begärs ett

tillkännagivande om att Sverige bör tillåta

utländska kvinnor att få komma hit och göra säkra

aborter lagligt på svenska sjukhus (yrkande 5).

Motionären anser att abortlagen bör ändras i detta

syfte.

I motion So308 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist

(s) begärs ett tillkännagivande om att abort bör

betraktas som all annan sjukvård, så att patienten

har den fulla beslutsrätten, oavsett om hon blivit

gravid i vårt land eller inte, och oavsett var hon

är bosatt.

En motion tar upp fosterdiagnostik.

I motion So485 av Tuve Skånberg (kd) begärs ett

tillkännagivande om att en opererbar åkomma som

läpp- och gomspalt aldrig ensam kan vara ett

tillräckligt skäl för att bevilja en abort.

Tidigare behandling, bakgrund, m.m.

Motioner om aborter och fosterdiagnostik behandlade

utskottet senast i betänkande 2001/02:SoU13 (s. 77

f.) Utskottet anförde bl.a. följande.

Ett par motioner behandlar frågan om sena

aborter. Utskottet vill i detta sammanhang

klargöra följande. Av 1 § abortlagen (1974:595)

framgår att om en kvinna begär att hennes

havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om

åtgärden vidtas före utgången av artonde

havandeskapsveckan och den inte på grund av

sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig

fara för hennes liv eller hälsa. Vidare framgår

av 3 § första stycket att efter utgången av

artonde havandeskapsveckan får abort utföras

endast om Socialstyrelsen lämnar kvinnan

tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får

lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för

aborten. I 3 § andra stycket stadgas att

tillstånd ej får lämnas om det finns anledning

att anta att fostret är livsdugligt. Vidare

stadgas i 6 § första stycket att om havandeskapet

på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan

medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa,

får Socialstyrelsen lämna tillstånd till

avbrytande av havandeskap efter utgången av

artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt

havandeskapet har framskridit. Av 6 § andra

stycket framgår att avbrytande av havandeskap får

utföras utan Socialstyrelsens tillstånd om inte

åtgärden kan anstå utan fara för kvinnan.

Utskottet vill poängtera att abortlagen således

innebär att tillstånd till abort inte får lämnas

om fostret bedöms livsdugligt. Med hänsyn härtill

behövs inte något initiativ från riksdagen med

anledning av motionerna

- - - . Motionerna avstyrks.

Frågan om när ett foster skall betraktas som

barn har nyligen prövats av regeringen i samband

med en framställning om att folkbokföringslagen

(1991:481) skall ändras vad beträffar gränsen för

när en dödfödd skall anmälas till

skattemyndigheten. Utskottet som inte finner skäl

att ha någon annan uppfattning i denna fråga än

regeringen avstyrker motion

- - -.

I motion - - - aktualiseras frågan om huruvida

personnummer skall antecknas i patientregistret

då en kvinna genomgår abort. Frågeställningen har

sin grund i att regeringen i september 2001, i

samband med att den fastställde nya förordningar

om hälsodataregister hos Socialstyrelsen och

Läkemedelsverket, beslutade att personnummer i

framtiden inte kommer att få användas när aborter

registreras i patientregistret. Utskottet anser

att forskning i syfte att utröna eventuella

hälsorisker i samband med abort får ske

exempelvis i form av intervjustudier. Motionen

avstyrks.

Utskottet konstaterar att Kommittén om genetisk

integritet har till uppgift att se över ett antal

frågeställningar rörande genetisk diagnostik,

genterapi och kloning. Av direktiven framgår

bl.a. att kommittén skall göra en översyn av de

nu gällande riktlinjerna för fosterdiagnostik och

preimplantatorisk diagnostik. Utskottet anser att

kommitténs arbete bör avvaktas och avstyrker

motionerna - - -.

Enligt 24 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ett

barns födelse anmälas till skattemyndigheten om

barnet föds inom landet eller om det föds utom

landet av en kvinna som är folkbokförd här. Anmälan

skall göras för en nyfödd, som efter födelsen andats

eller visat något annan livstecken, samt dödfödd som

avlidit efter utgången av tjugoåttonde

havandeskapsveckan.

Regeringen har i ett beslut den 31 januari 2002

avslagit en framställning från Svensk förening för

obstetrik och gynekologi, som innebar ett förslag om

ändring av 24 § folkbokföringslagen så att gränsen

för när en dödfödd skall anmälas bestäms till 22

fulla havandeskapsveckor i stället för, som i dag,

28 veckor.

Enligt 5 § abortlagen (1974:595) får abort utföras

endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt

här i riket eller om Socialstyrelsen i annat fall av

särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till

åtgärden.

I Socialstyrelsens allmänna råd 1989:6 om

tillämpningen av abortlagen anförs bl.a. följande.

Bestämmelsen i 5 § abortlagen har tillkommit för att

motverka att kvinnor från andra länder med mera

restriktiv lagstiftning söker sig hit enbart för att

få abort. Sedan abortlagen stiftades har en avsevärd

invandring till Sverige skett. Till allra största

delen utgörs andelen aborter bland utländska

medborgare av dessa invandrande kvinnor och ytterst

få kommer hit enbart för att genomgå abort. Eftersom

lagens formulering ger utländsk kvinna, som är

bosatt i riket, samma rättigheter vad gäller abort

som en svensk medborgare, medan annan utländsk

kvinna måste ansöka om tillstånd hos

Socialstyrelsen, kan ibland frågan uppstå vad som

avses med begreppet "bosatt i riket". I praktiken

har Socialstyrelsen tillstyrkt ansökningar från

kvinnor, som befinner sig i Sverige som flyktingar

eller som invandrare och väntar besked om

uppehållstillstånd, när det gällt aborter före

utgången av 18:e veckan, där kvinnan, om hon varit

svensk medborgare, skulle ha fått aborten utförd

utan Socialstyrelsens prövning. Tillstånd från

Socialstyrelsen före utgången av 18:e veckan behöver

således inte inhämtas, om det är uppenbart att

kvinnan är stadigvarande bosatt i Sverige, oavsett

om hennes ansökan om upphållstillstånd avgjorts

eller inte. För övrigt och i tveksamma fall skall

ansökan till Socialstyrelsen ske på därför avsett

formulär.

Enligt uppgift från Socialstyrelsen ansökte 86

utländska kvinnor om abort förra året. Av dessa

kvinnor fick tio avslag på sin ansökan. För

resterande 76 kvinnor lämnade Socialstyrelsen

tillstånd till åtgärden av särskilda skäl. Sådana

skäl är t.ex. att fostret avlats i svensk säng, att

kvinnan har anknytning till riket eller att hon är

asylsökande.

Socialdepartementet överväger för närvarande om det

finns behov av ändring av reglerna när det gäller

utländska kvinnors möjligheter till abort i Sverige.

Utskottets ställningstagande

I motion So471 (kd) yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om sena aborter. Utskottet vill

åter klargöra följande. Av 1 § abortlagen (1974:595)

framgår att om en kvinna begär att hennes

havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om

åtgärden vidtas före utgången av artonde

havandeskapsveckan och den inte på grund av sjukdom

hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för

hennes liv eller hälsa. Vidare framgår av 3 § första

stycket att efter utgången av artonde

havandeskapsveckan får abort utföras endast om

Socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till

åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om

synnerliga skäl föreligger för aborten. I 3 § andra

stycket stadgas att tillstånd ej får lämnas om det

finns anledning att anta att fostret är livsdugligt.

Vidare stadgas i 6 § första stycket att om

havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel

hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv

eller hälsa, får Socialstyrelsen lämna tillstånd

till avbrytande av havandeskap efter utgången av

artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt

havandeskapet har framskridit. Av 6 § andra stycket

framgår att avbrytande av havandeskap får utföras

utan Socialstyrelsens tillstånd om inte åtgärden kan

anstå utan fara för kvinnan. Utskottet vill

poängtera att abortlagen således innebär att

tillstånd till abort inte får lämnas om fostret

bedöms livsdugligt. Med hänsyn härtill behövs inte

något initiativ från riksdagen med anledning av

motionen, vilken avstyrks.

Frågan om när ett foster skall betraktas som barn har prövats

av regeringen i samband med en framställning om att

folkbokföringslagen (1991:481) skall ändras vad

beträffar gränsen för när en dödfödd skall anmälas

till skattemyndigheten. Utskottet, som inte finner

skäl att ha någon annan uppfattning i denna fråga än

regeringen, avstyrker motion So471 (kd) yrkande 1.

I motionerna So474 (kd) yrkande 1 och So475 (kd) framförs

åsikten att personnummer bör ingå vid rapporteringen

av aborter till patientregistret. Utskottet

vidhåller sin tidigare redovisade inställning i

frågan, nämligen att forskning i syfte att utröna

eventuella hälsorisker i samband med abort får ske

exempelvis i form av intervjustudier. Motionerna

avstyrks.

I tre motioner anförs att abortlagen bör ändras i syfte att

utöka möjligheterna för utländska medborgare att få

abort i Sverige. Socialdepartementet överväger för

närvarande huruvida någon ändring av bestämmelserna

bör ske. I avvaktan på resultatet av detta arbete

bör riksdagen inte ta något initiativ. Utskottet

avstyrker därmed motionerna So255 (m, fp, v, c, mp),

So308 (s) och U235 (fp) yrkande 5.

Kommittén om genetisk integritet har i uppdrag bl.a. att göra

en översyn av de nu gällande riktlinjerna för

fosterdiagnostik och preimplantatorisk diagnostik.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete senast den 1

december 2003. Enligt utskottets mening bör

resultatet av detta arbete avvaktas. Motion So485

(kd) avstyrks därmed.

Journalföring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om journalföring

med hänvisning till en kommande proposition

på området. Jämför reservation 56 (v, mp).

Motioner

I motion So208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

föreslås att 10 § patientjournallagen skall ges

följande lydelse: Den som enligt 9 § är skyldig att

föra patientjournal skall på begäran av patient

utfärda intyg om vården samt utfärda intyg och

utlåtande som behövs för att bedöma rätten till

ersättning enligt lagen om allmän försäkring eller

annan jämförbar ekonomisk förmån. Motionären anför

att försäkringskassan i dag har svårigheter att få

in det underlag som krävs för att kunna ta ställning

till rätt ersättning.

I motion So404 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen bör få i

uppdrag att utreda och utfärda riktlinjer för hur

patientjournaler skall hanteras i samband med

konkurrensutsättning och privatisering (yrkande 1).

Om lagen skall efterlevas måste den enskilde ge sitt

tillstånd till att journalen övertas av den nya

vårdgivaren, anförs det.

Tidigare behandling och pågående arbete

Likalydande motioner om journalföring som de här

aktuella behandlades i betänkande 2001/02:SoU13 (s.

85 f.). Utskottet konstaterade att det inom

Regeringskansliet pågick en översyn av

patientjournallagen. Utskottet ansåg att resultatet

av översynen borde avvaktas och avstyrkte motionerna

(res. v resp. c).

Regeringen avser att lägga fram en proposition om

ändringar i patientjournallagen i maj 2003.

Utskottets ställningstagande

Enligt uppgift från Socialdepartementet har

regeringen för avsikt att lämna en proposition om

ändringar i patientjournallagen i maj 2003. I

avvaktan härpå bör riksdagen inte ta något initiativ

med anledning av motionerna So208 (m) och So404 (v)

yrkande 1. Motionerna avstyrks.

Förskrivningsrätt för sjuksköterskor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om utvidgad

förskrivningsrätt för sjuksköterskor.

Utskottet anser att resultatet av

Socialstyrelsens pågående uppföljning på

området bör avvaktas. Jämför reservation 57

(m, fp, kd, c).

Motioner

I motion So236 av Cristina Husmark Pehrsson (m)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att snarast

tillåta även sjuksköterskor utbildade före 1993 att

efter genomgången vidareutbildning förskriva vissa

läkemedel. Motionären förespråkar förskrivningsrätt

för dessa sjuksköterskor inom äldreomsorgen.

I motion So237 av samma motionär yrkas att riksdagen

begär att regeringen snarast lägger fram förslag om

förskrivningsrätt för skolsköterskor.

Bakgrund och pågående arbete

Genom en ändring den 1 juli 2000 i lagen (1996:1150)

om högkostnadsskydd utvidgades förskrivningsrätten

till att, utöver distriktssköterskor, gälla även

andra sjuksköterskor (prop. 1999/2000:56, bet.

1999/2000:SoU11, rskr. 1999/2000:195). Regeringen

hänvisade i propositionen till tidigare positiva

erfarenheter av distriktssköterskornas

förskrivningsrätt samt till den pågående

utvecklingen mot alltmer öppen vård, framför allt i

kommunal regi. Numera har sjuksköterskor som

uppfyller vissa uppräknade utbildningskrav, och

dessutom arbetar som distriktssköterska vid

vårdcentral eller liknande eller som sjuksköterska

inom kommunal hälso- och sjukvård för äldre och

funktionshindrade eller inom hemsjukvård,

förskrivningsrätt. De utbildningskrav som uppställs

kan i vissa fall innebära att sjuksköterskor med

äldre utbildningar måste komplettera sin utbildning

för att kunna få förskrivningsrätt.

Socialstyrelsen har utarbetat närmare föreskrifter

om kompetenskrav för sjuksköterskor vid förskrivning

av läkemedel (SOSFS 2001:16).

I en interpellationsdebatt med socialministern den

27 maj 2002 (interpellation 2001/02:359) behandlades

frågan om förskrivningsrätt för de i motionerna

aktuella kategorierna sjuksköterskor.

Socialministern anförde att de erfarenheter som

gjorts av de redan införda ändringarna måste

utvärderas innan en ytterligare utvidgning av

förskrivningsrätten kan ske samt att regeringen hade

för avsikt att ge Socialstyrelsen ett sådant

uppdrag.

Av regleringsbrevet för budgetåret 2003 framgår att

Socialstyrelsen skall följa upp och utvärdera

effekterna av den utvidgade förskrivningsrätten för

sjuksköterskor och redovisa detta arbete senast den

30 september 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av Socialstyrelsens

uppföljning av den utvidgade förskrivningsrätten för

sjuksköterskor bör avvaktas innan ytterligare

utvidgning av förskrivningsrätten kan ske.

Motionerna So236 (m) och So237 (m) avstyrks därmed.

Vård och behandling av olika sjukdomar, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, mot bakgrund av pågående

arbete på området, avslå ett motionsyrkande

om tillämpningen av riksdagens s.k.

prioriteringsbeslut. Utskottet avstyrker även

bifall till ett flertal motioner om vård och

behandling av olika sjukdomar, främst med

hänvisning till prioriteringsbeslutet. Jämför

reservationerna 58 (v, mp) och 59 (m, fp,

kd).

Motioner

I motion So408 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om prioriteringsordningen inom

hälso- och sjukvården (yrkande 7). Enligt

motionärerna finns det brister inom sjukvården och

rehabiliteringen när det gäller att efterleva

riksdagens prioriteringsordning, i synnerhet när det

gäller de äldre.

Fem motioner rör ätstörningar.

I motion Ub336 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkas att

riksdagen begär att regeringen tillsammans med

Landstingsförbundet utformar en plan för hur ökad

kunskap kring ätstörningar och kortare väntetider

till adekvat vård skall åstadkommas (yrkande 19).

I motion So221 av Birgitta Sellén och Margareta

Andersson (c) begärs tillkännagivanden om

förebyggande insatser mot ätstörningar (yrkande 1),

om forskning om ätstörningar (yrkande 2) samt om

rätt att välja vårdform för personer drabbade av

ätstörningar (yrkande 3).

I motion So226 av Birgitta Carlsson och Sven

Bergström (c) begärs ett tillkännagivande om att

hela samhället och särskilt familjen, skolan och

personal inom fritidsverksamheten har viktiga

uppgifter i arbetet med att förebygga ätstörningar

(yrkande 1). Det begärs också ett tillkännagivande

om att vården behöver fler specialister och fler

vårdplatser för att kunna ge dem som drabbas av

ätstörningssjukdomar en adekvat vård (yrkande 3).

I motion So238 av Sofia Larsen och Birgitta Sellén

(c) begärs ett tillkännagivande om att öka

utbildningen av sjukvårdspersonal för patienter som

lider av anorexia nervosa (yrkande 1). Vidare begärs

ett tillkännagivande om en allmän utbildnings- och

informationsinsats om sjukdomen anorexia nervosa

(yrkande 2).

I motion A366 av Margareta Andersson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om ökad forskning och

information om ätstörningar (yrkande 18).

I fyra motioner tas elöverkänslighet upp.

I motion So300 av Håkan Larsson och Birgitta

Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om

elöverkänslighet som sjukdom och växande

samhällsproblem.

I motion So361 av Kerstin Lundgren (c) begärs ett

tillkännagivande om en helhetssyn på miljö och hälsa

samt om sambandet mellan tungmetaller, kemikalier,

strålning och sjukdomstillstånd som utbrändhet,

elöverkänslighet och kronisk trötthet (yrkande 1).

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om

att myndigheterna måste inta en mer öppen attityd

till behandlingsformer som visar sig hjälpa

patienter med elöverkänslighet (yrkande 2). Vidare

yrkas ett tillkännagivande om att en specialutrustad

klinik för att ta bort den skadliga belastningen av

tungmetaller, kemikalier och dolda infektioner bör

inrättas i Sverige (yrkande 3). Slutligen begärs ett

tillkännagivande om att regeringen måste ta hänsyn

till forskning från båda sidor i

elöverkänslighetskonflikten och även till

vittnesmålen från drabbade människor (yrkande 4).

I motion So352 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine

Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om behovet

av ökad kunskap om elöverkänslighet.

I motion Bo268 av Ronny Olander och Kerstin Engle

(s) begärs ett tillkännagivande om att låta följa

upp hur de av Socialstyrelsen utfärdade allmänna

råden om bemötande av patienter med EMF-besvär

tillämpas (yrkande 2).

Tre motioner rör den psykiatriska vården.

I motion So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om villkoren för de psykiskt

sjuka (yrkande 10).

I motion So275 av Lars Gustafsson (kd) begärs

tillkännagivanden om en utredning av

tillgängligheten till psykoterapi och psykologiskt

stöd (yrkande 1) samt om en nationell taxa för

privatpraktiserande psykoterapeuter och psykologer

(yrkande 2).

I motion So484 av Anita Johansson (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att särskilt

uppmärksamma de äldre psykiskt sjukas situation.

Transsexualism berörs i tre motioner.

I motion So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,

mp) begärs ett tillkännagivande om att

vårdresurserna för transsexuella bör ses över

(yrkande 9).

I motion So438 av Ulf Holm och Gustav Fridolin (mp)

begärs tillkännagivanden om att tillsätta

utredningar dels om resursbehovet för vården av

transsexuella (yrkande 1), dels om befintliga

vårdresurser och om hur organisationen fungerar vad

gäller vården för transsexuella (yrkande 2).

I motion L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om könsbyte (yrkande 12).

Motionärerna anför att möjligheterna att genomgå en

undersökning för könskorrigering i dag bygger på

enskilda läkares goda vilja samt att väntetiderna är

olika långa över landet och många gånger mycket

längre än vad gäller annan vård.

Två motioner handlar om screening för att upptäcka

prostatacancer.

I motion So268 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om screening för att upptäcka

prostatacancer.

I motion So379 av Alf Eriksson (s) begärs ett

tillkännagivande om obligatorisk hälsoundersökning

för att upptäcka blås- och prostatacancer.

Ofrivillig barnlöshet tas upp i två motionsyrkanden.

I motion L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om olikheter mellan landstingen

angående konstgjord befruktning (yrkande 19).

I motion So231 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om ökat stöd till de ofrivilligt

barnlösa.

Flera motioner behandlar ytterligare andra sjukdomar

m.m.

I motion So325 av Anita Sidén och Ulla Löfgren (m)

begärs ett tillkännagivande om att åtgärder vidtas

så att ett obligatoriskt prov kan tas för att tidigt

upptäcka diabetes typ två.

I motion So416 av Mikael Oscarsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om samarbete mellan optiker och

ögonläkare för att tidigare hitta glaukom.

I motion Sf208 av Rigmor Stenmark och Birgitta

Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om

forskning kring whiplashskador (yrkande 3).

I motion So348 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om att samordning av

forskningsresultat och tvärvetenskaplig

metodutveckling skulle höja kvaliteten i vården för

kvinnor med smärtproblematik.

I motion So420 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om plastikkirurgi och

kvinnomisshandel (yrkande 2).

I motion So234 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om att ansvaret vid behandling

skall vidgas till att omfatta de seneffekter som

uppstår på grund av cancer och behandling.

I motion So464 av Laila Bjurling och Lennart

Axelsson (s) begärs ett tillkännagivande om behovet

av vård för kroniskt sjuka.

I motion So465 av Ulla Wester (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av centraliserad

sjukvård för döva.

I motion So468 av Börje Vestlund (s) begärs ett

tillkännagivande om att förbättra vården för

personer med epilepsi.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

I proposition 1996/97:60 Prioriteringar inom hälso-

och sjukvården anförde regeringen att det är en form

av diskriminering och oförenligt med de etiska

principerna att generellt låta behoven stå tillbaka

på grund av ålder, födelsevikt, livsstil eller

ekonomiska och sociala förhållanden. Däremot är det

förenligt med de etiska principerna att i det

enskilda fallet ta hänsyn till omständigheter som

begränsar nyttan av medicinska åtgärder.

I betänkande 1996/97:SoU14 Prioriteringar inom

hälso- och sjukvården anförde utskottet under

rubriken Etiska grundfrågor bl.a. följande (s. 15).

Utskottet instämmer i de principer som enligt

propositionen bör ligga till grund för

prioriteringar inom vården, nämligen

människovärdesprincipen,

behovs-solidaritetsprincipen och

kostnadseffektivitetsprincipen. Dessa principer

utgör en etisk plattform. Principerna för

prioriteringarna och de bakomliggande skälen

måste i enlighet med propositionen redovisas

öppet. Utskottet delar regeringens bedömning att

de värderingar, såväl på politisk/administrativ

nivå som på klinisk/professionell nivå, som styr

tillgången till hälso- och sjukvård och

principerna för prioriteringarna i vården i stort

måste kunna delas av det stora flertalet i

befolkningen. (Motioner avstyrktes.)

Under rubriken Riktlinjer för prioriteringar anförde

utskottet i samma betänkande bl.a. följande (s. 22).

Utskottet ställer sig bakom propositionens

riktlinjer för prioriteringar. Vårdbehovet i

varje enskilt fall måste enligt utskottet bedömas

utifrån förutsättningarna i just det fallet.

Såväl akuta som kroniska sjukdomar kan variera i

svårighetsgrad från tid till annan hos samma

patient och därmed vårdbehovet. Vården av en och

samma sjukdom kan därför enligt utskottets

uppfattning under olika stadier hamna i olika

prioriteringsgrupper. Vilken diagnos eller

sjukdom det är fråga om är inte det viktiga. Det

avgörande är i stället tillståndet och

vårdbehovet vid varje särskild tidpunkt. Högst

prioritet bör därför gälla för vård av

livshotande akuta sjukdomar, vård av svåra

kroniska sjukdomar, palliativ vård och vård i

livets slutskede samt vård av människor med

nedsatt autonomi. Mot bakgrund av det sagda är

motionerna - - - tillgodosedda och avstyrks.

(Ej res.)

Motionsyrkanden om vård och behandling av olika

sjukdomar behandlades senast i betänkande

2001/02:SoU13 (s. 60 f.). Utskottet anförde bl.a.

följande.

De sjukdomar som berörs i motionerna orsakar ett

stort lidande för många människor. Statens

beredning för utvärdering av medicinsk metodik

(SBU) har slutfört eller arbetar alltjämt med

utvärderingar av tillgängliga behandlingsmetoder

rörande vissa av dessa sjukdomar. Nationella

folkhälsokommittén och andra utredningar har

berört flera av de nämnda sjukdomarna. Vidare

stöder Vetenskapsrådet forskning på flera av de

områden som tas upp i motionerna.

Utskottet behandlar varje år ett flertal

motioner från den allmänna motionstiden om

insatser mot olika sjukdomar. Utskottet vidhåller

den bedömning som tidigare regelmässigt

framförts, nämligen att utskottet inte ställer

sig bakom motionskrav om att satsningar bör göras

på enskilda sjukdomar eller om att vården av

dessa bör organiseras på visst sätt. Att bedöma

sådana frågor är enligt utskottet i första hand

en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Ett enigt

utskott har ställt sig bakom riktlinjer för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.

1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr.

1996/97:186). Utskottet vidhåller sin uppfattning

att dessa riktlinjer inte låter sig förenas med

någon "lista" där vissa sjukdomar generellt

prioriteras före andra. Riksdagen bör därför inte

ta något initiativ med anledning av motionerna -

- - .

Motionerna avstyrktes (res. m, kd, c , fp

respektive mp).

I det av riksdagen godkända betänkande 2001/02:SoU16

behandlade utskottet proposition 2001/02:89

Behandling av ofrivillig barnlöshet samt motioner

bl.a. om kortare väntetider för och generösare

offentlig finansiering av IVF-behandlingar (s. 10

f.). Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade

inställning vad gäller insatser mot olika sjukdomar.

Utskottet delade dock regeringens bedömning i

propositionen att det är angeläget att landstingen

ser över sina respektive regler för finansiering av

behandling av ofrivillig barnlöshet. Motionerna

avstyrktes (res. m).

Som ovan anförts (s. 19 f.) påbörjade

Landstingsförbundet med anledning av 1999 års

Dagmaruppgörelse ett arbete med en rekommendation

för att tydliggöra och förenkla patientens möjlighet

att välja vårdgivare. Landstingsförbundets styrelse

beslutade om en ny rekommendation till landstingen

om valmöjligheter i vården, vilken antogs av

samtliga landsting. Från och med den 1 januari 2003

har patienter möjlighet att välja var i landet de

vill ha vård.

Prioriteringsdelegationen, som haft i uppdrag att

bl.a. sprida information och kunskap om riktlinjerna

för prioriteringar i hälso- och sjukvården och de

etiska värderingar som ligger till grund för dessa,

lämnade sitt slutbetänkande i januari 2001,

Prioriteringar i vården (SOU 2001:8). I betänkandet

(s. 127) anförs att det yttersta ansvaret för att

riktlinjerna följs åvilar riksdag och regering.

Vidare anförs att sjukvårdshuvudmännen har

huvudansvaret för att föra prioriteringsprocessen

vidare och att Socialstyrelsen i sin

tillsynsfunktion har att bevaka att riksdagsbeslutet

efterlevs och att prioriteringsprocessen

intensifieras.

Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete med att

utveckla metoder för tillämpningen av

riksdagsbeslutet om prioriteringar. Tyngdpunkten i

styrelsens arbete med prioriteringar har lagts på

att ta fram beslutsstöd för prioriteringar inom

ramen för de nationella riktlinjerna för vård av

patienter med kroniska sjukdomar.

Regeringen har tillsammans med Landstingsförbundet

och Svenska Kommunförbundet beslutat att under

perioden 2000-2003/2004 stödja uppbyggnaden av ett

nationellt kunskapscentrum för prioritering inom

vård och omsorg.

Regeringen har i proposition 1999/2000:149 Nationell

handlingsplan för utveckling av hälso- och

sjukvården behandlat behovet av stöd till bl.a.

vissa grupper med psykisk ohälsa. (s. 42 f.). I

handlingsplanen nämns att regeringen,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet i

ett avtal om utvecklingsinsatser inom vården och

omsorgen för åren 2002-2004 har kommit överens om

åtgärder och inriktning i linje med propositionen. I

avtalet enades parterna bl.a. om särskilda åtgärder

för att förbättra stödet till barn, ungdomar och

äldre med psykisk ohälsa samt till personer med

psykiska funktionshinder.

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa

upp och utvärdera den nationella handlingsplanen. I

årsrapporten 2002 görs bl.a. en sammanställning och

analys av landstingens lokala handlingsplaner. Inom

området psykisk ohälsa ligger tyngdpunkten i de

lokala handlingsplanerna på insatser till barn och

ungdomar. Till och med 2000 hade landstingen tagit

få initiativ för att identifiera psykiatriska

vårdbehov hos äldre. Handlingsplanen tycks dock

enligt Socialstyrelsen ha haft en stimulanseffekt.

Femton landsting har redovisat målsättningar när det

gäller äldre personers behov av psykiatrisk vård och

behandling.

Som ovan anförts (s. 17) har socialutskottet från

våren 2000 till våren 2001 tematiskt studerat frågor

rörande psykiatrin. Syftet har varit att skaffa sig

djupare kunskaper på området. Studiebesök har

genomförts, liksom en offentlig utfrågning på temat

samverkan inom psykiatriområdet.

Frågan om organiserade hälsokontroller för att upptäcka

prostatacancer har den 30 maj 2001 berörts av

socialministern i svar på fråga för skriftligt svar

(2000/01:1271). I svaret har socialministern pekat

på att Socialstyrelsen år 2000 i dokumentet "State

of the art prostatacancer" framhållit att det saknas

välgrundade strategier för primär prevention av

prostatacancer och att vägen till realistiska sådana

är lång. Han anför vidare att det i dagsläget inte

föreligger några omständigheter som talar för att

införa organiserade hälsokontroller för undersökning

av prostata.

I Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport 2001

lämnas (s. 106 f.) en lägesrapport över

cancerscreening i Sverige, där prostatacancer är en

av de fyra cancerformer som rapporten avser. I

rapporten anförs, när det gäller screening av

prostatacancer, att det vetenskapliga underlaget för

närvarande är otillräckligt och att man bör avvakta

resultaten av pågående randomiserade studier innan

man drar några slutsatser.

I proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan lämnar

regeringen förslag till ett övergripande nationellt

folkhälsomål: att skapa samhälleliga förutsättningar

för en god hälsa på lika villkor för hela

befolkningen. Regeringen anför bl.a. att

ojämlikheten i hälsa mellan olika grupper i

samhället måste motverkas. Barns, ungdomars, äldres

och invandrares förutsättningar bör särskilt

uppmärksammas (s. 34 f.). Psykisk ohälsa anges som

ett stort folkhälsoproblem.

Regeringen föreslår även elva målområden. Sunda

och säkra miljöer och produkter är enligt regeringen

av grundläggande betydelse för folkhälsan och utgör

därför ett särskilt målområde (s. 60 f.). Regeringen

anser det viktigt att den ömsesidiga kopplingen

mellan miljöfaktorer och hälsa uppmärksammas i det

förebyggande arbetet. Forskning och

kunskapsspridning är angelägen när det gäller nya

sjukdomsdiagnoser som t.ex. elöverkänslighet och

amalgamskador. Riskerna med elektromagnetiska fält

skall kontinuerligt kartläggas och nödvändiga

åtgärder skall vidtas i takt med att sådana

eventuella risker identifieras, anförs det.

Goda matvanor och säkra livsmedel är ett annat

målområde som föreslås i propositionen (s. 81 f.).

Under detta avsnitt tas problemet med ätstörningar

som anorexi och bulimi upp.

Av regeringens skrivelse 2001/02:50 Hållbara Sverige

- uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar

utveckling framgår att Socialdepartementets arbete i

strävan efter ekologiskt hållbar utveckling

fokuserar på sambandet mellan hälsa och välfärd samt

miljö och hälso- och sjukvård. I skrivelsen pekas på

(s. 96) att Miljöhälsoutredningen i sitt

slutbetänkande Miljö för en hållbar hälsoutveckling

(SOU 1996:124) lämnade ett förslag till ett

nationellt handlingsprogram för att minska

miljörelaterade hälsorisker i Sverige.

Miljöhälsoutredningens betänkande har därefter

ingått i Miljömålskommitténs (M 1998:07) arbete med

att utveckla de miljökvalitetsmål som beslutades i

samband med miljömålspropositionen (prop.

1997/98:145). Dessutom har, enligt skrivelsen,

Socialstyrelsen haft i uppdrag att göra en samlad

översyn av vilka hälsorelaterade delmål och åtgärder

som behövs för att miljökvalitetsmålen skall nås

inom en generation.

Dentalmaterialutredningen (dir. 2002:60) har i

uppdrag att föreslå åtgärder som syftar till att öka

kunskaperna om hälsoproblem relaterade till amalgam

och andra dentala material. Utredaren skall bedöma

kunskapsläget när det gäller sådana hälsoproblem

samt föreslå områden som bör bli föremål för

ytterligare studier. Utredaren skall vidare bl.a. se

över omhändertagandet inom hälso- och sjukvården och

tandvården av personer som relaterar sina besvär

till dentala material och föreslå åtgärder som kan

förbättra möjligheterna att ge dessa patienter en

god vård och ett bra bemötande. Utredningen beräknas

avsluta sitt arbete före utgången av maj 2003.

Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd om

bemötande av patienter som relaterar sina besvär

till amalgam och elektricitet (SOSFS 1998:3). I dem

framhålls vikten av att de drabbade får en allsidig

medicinsk utredning och att läkaren kan lyssna på

och respektera patientens egen uppfattning om vad

som kan vara orsak till besvären eller

sjukdomssymtomen.

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)

bedriver för närvarande ett projekt rörande

behandling av långvarig smärta. Projektet, som

beräknas redovisas 2004, riktas in mot utvärdering

av det vetenskapliga underlaget för behandling och

omhändertagande av patienter med långvarig icke-

malign smärta. Rapporten skall belysa behandling av

långvarig smärta hos alla åldersgrupper såväl bland

kvinnor som bland män. Etiska, sociala och ekono-

miska faktorer skall beaktas.

Riksdagens revisorer har nyligen genomfört en

granskning av det säkerhets- och kvalitetssystem som

man från statsmakternas sida har beslutat om för att

säkerställa god kvalitet och trygghet i vården

(Förstudie 2001/02:13 Statlig styrning av hälso- och

sjukvården). Revisorerna planerar att lämna en

rapport i april 2003 och ett förslag till riksdagen

i juni 2003.

Utskottets ställningstagande

I motion So408 (v) yrkande 7 kritiseras bristerna

inom hälso- och sjukvården när det gäller att

efterleva riktlinjerna för prioriteringar. Utskottet

kan konstatera att Socialstyrelsen har påbörjat ett

arbete med att utveckla metoder för tillämpningen av

riksdagsbeslutet rörande prioriteringar. Vidare har

regeringen beslutat att stödja uppbyggnaden av ett

nationellt kunskapscentrum för prioritering inom

vård och omsorg. Utskottet anser att resultatet av

detta arbete bör avvaktas och avstyrker därför

motionen.

Utskottet behandlar varje år ett flertal motioner från den

allmänna motionstiden om insatser mot olika

sjukdomar. Utskottet vidhåller den bedömning som

tidigare regelmässigt framförts, nämligen att

utskottet inte ställer sig bakom motionskrav om att

satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller om

att vården av dessa bör organiseras på visst sätt.

Att bedöma sådana frågor är enligt utskottet i

första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Ett

enigt utskott har ställt sig bakom riktlinjer för

prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop.

1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14, rskr. 1996/97:186).

Utskottet vidhåller sin uppfattning att dessa

riktlinjer inte låter sig förenas med någon "lista"

där vissa sjukdomar generellt prioriteras före

andra. Riksdagen bör därför inte ta något initiativ

med anledning av motionerna So221 (c) yrkandena 1-3,

So226 (c) yrkandena 1 och 3, So231 (s), So234 (s),

So238 (c) yrkandena 1 och 2, So268 (kd), So275 (kd)

yrkandena 1 och 2, So300 (c), So325 (m), So348 (mp),

So352 (s), So361 (c) yrkandena 1-4, So379 (s), So416

(kd), So420 (mp) yrkande 2, So437 (fp) yrkande 10,

So438 (mp) yrkandena 1 och 2, So464 (s), So465 (s),

So468 (s), So484 (s), So512 (fp, s, v, mp) yrkande

9, L318 (mp) yrkandena 12 och 19, Sf208 (c) yrkande

3, Ub336 (c) yrkande 19, A366 (c) yrkande 18 och

Bo268 (s) yrkande 2.

Andra motionsyrkanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett tjugotal

motionsyrkanden som utskottet behandlat i

förenklad ordning. Utskottet hänvisar till

gällande ansvarsfördelning på hälso- och

sjukvårdsområdet.

Ansvaret för hälso- och sjukvården delas mellan

staten, landstingen och kommunerna. Enligt gällande

styrsystem skall riksdagen främst fatta beslut om

övergripande och nationella frågor. I de centrala

lagarna inom utskottets beredningsområde finns ofta

bestämmelser som innebär delegation av

detaljbestämmelser till regering och/eller

myndigheter. Utskottet erinrar också om, när det

gäller motionsyrkanden med krav på forskning inom

olika fält, att statsmakterna vad gäller resurserna

till grundforskning endast fattar övergripande

beslut om fördelningen av de statliga

forskningsmedlen. Den närmare fördelningen av de

statliga forskningsresurserna ankommer på

forskningsfinansierande myndigheter, som bl.a.

Vetenskapsrådet, och på universitet och högskolor,

vilka har att fatta beslut utifrån vetenskapliga

kvalitetsbedömningar, se betänkande 2002/03:UbU1 (s.

100 f.) Sammanfattningsvis föreslår utskottet med

hänvisning till gällande ansvarsfördelning att

följande motionsyrkanden avslås:

I motion So267 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om s.k. smartkort som metod för att

underlätta och förenkla blodgivande.

I motion So288 av Martin Andreasson (fp) begärs ett

tillkännagivande om reglerna om blodgivning för män

som haft sex med män.

I motion So295 av Kerstin-Maria Stalin och Ingegerd

Saarinen (mp) begärs ett tillkännagivande om behovet

av inrättande av platser för den praktiska

tjänstgöringen för psykologer.

I motion So309 av Chatrine Pålsson och Sven Brus

(kd) begärs ett tillkännagivande om att utlysa 2003

eller 2004 till vårdpersonalens år.

I motion So400 av Elina Linna m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om en förstärkning av utbildningen

i genusfrågor för barnmorskor (yrkande 2).

I motion So406 av Elina Linna m. fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om utbildning av rättspsykiatriker.

I motion So423 av Hillevi Larsson m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om vad i motionen anförs om att de

lesbiska kvinnornas behov inom hälso- och sjukvården

tydliggörs.

I motion So438 av Ulf Holm och Gustav Fridolin (mp) begärs ett

tillkännagivande om hur patienterna upplever vården

och hur attityderna ser ut inom vården för

transsexuella (yrkande 3).

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivanden om patientanpassade journaler

(yrkande 16) och om smartkort (yrkande 25).

I motion So462 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Agneta Lundberg (s) begärs ett tillkännagivande om

ett nationellt nät av ambulanshelikoptrar.

I motion So474 av Tuve Skånberg och Lars Gustafsson

(kd) begärs ett tillkännagivande om att

forskningsanslag särskilt bör avsättas för forskning

inom kvinnohälsa relaterad till abortproblematiken

(yrkande 2).

I motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om att ett förtroendekontrakt bör

upprättas mellan politiska företrädare och vårdens

professioner (yrkande 9). Vidare begärs i yrkande 13

ett tillkännagivande om betydelsen av teamarbete i

vården.

I motion So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,

c, mp) begärs ett tillkännagivande om att höja HBT-

kompetensen i hälso- och sjukvården (yrkande 1).

I motion L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om hälsofrågor för kvinnor i

samkönade relationer (yrkande 14). Motionärerna

anser att kunskaperna hos hälso- och

sjukvårdspersonalen måste höjas när det gäller

lesbiska och bisexuella kvinnors hälsa och behov av

information.

I motion L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om behovet av kompetenshöjning

i vården vad gäller HBT-personer (yrkande 10).

I motion Ub400 av Torsten Lindström (kd) begärs ett

tillkännagivande om att fler platser i

specialistutbildning i geriatrik för läkare och

sjuksköterskor bör skapas (yrkande 1). Vidare begärs

ett tillkännagivande om att staten skall uppmuntra

landstingens utveckling av äldreansvariga husläkare

(yrkande 3).

I motion Ub495 av Per Landgren och Tuve Skånberg (kd) begärs

ett tillkännagivande om att redogöra för hur redan

existerande samvetsfrihet skall tillämpas inom

sjukvården (yrkande 2).

I motion T379 av Yvonne Ångström (fp) begärs ett

tillkännagivande om behovet av trafikmedicinska

enheter vid regionsjukhus eller motsvarande och

kvalificerade trafikmedicinska centrum på de

medicinska universiteten (yrkande 3).

I motion A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om behovet av ökad forskning

kring äldre kvinnors hälsa, sjukdom och

medicinanvändning (yrkande 5).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:K251 yrkande 2,

2002/03:Sf291 yrkande 2, 2002/03:So203 yrkandena 1

och 2, 2002/03:So205 yrkande 2, 2002/03:So298

yrkandena 3, 6 och 8, 2002/03:So437 yrkande 4,

2002/03:So444 yrkande 9, 2002/03:So509 yrkande 12

samt avslår motionerna 2002/03:So368, 2002/03:So443

yrkande 3, 2002/03:So450 yrkandena 1 och 2,

2002/03:So460 yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1

och 2 och 2002/03: N345 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att patienten måste få en starkare

ställning i sjukvården. I dag är hennes rättigheter

enbart politiska, indirekta och kollektiva. Det är

därför vi föreslår att alla medborgare skall

omfattas av en obligatorisk hälsoförsäkring. Med en

sådan följer pengarna patienten, som alltså styr

resurserna genom ett eget val av vårdgivare.

Patienten kan på så sätt aktivt välja god vård och

välja bort dålig vård. Den obligatoriska

hälsoförsäkring vi föreslår skall omfatta alla,

oavsett betalningsförmåga eller hälsotillstånd. Den

finansieras gemensamt.

Västra Götalands län med 1,5 miljoner invånare

inrymmer praktiskt taget alla former av vård, från

regionsjukvård till närsjukvård. Dessutom

kompletteras detta av alternativa vårdgivare. Vi

anser därför att det finns goda förutsättningar för

att på försök införa en försäkringsbaserad sjukvård

i Västra Götalands län.

De ekonomiska medel som tillförs hälsoförsäkringen

bör självklart omfatta den del av landstingsskatten

som i dag går till sjukvård och de statliga

ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen. På längre

sikt bör även de delar av sjukpenningförsäkringen

och förtidspensionerna som avser rehabilitering

ingå. Därigenom kan de offentliga resurserna

utnyttjas bättre, eftersom avvägningar mellan

rehabilitering, vård, sjukskrivning och

förtidspensionering görs i ett helhetsperspektiv och

i ett sammanhang.

Även statens subventioner av läkemedel bör ingå i

hälsoförsäkringen. Ett antal samordningsfördelar

skulle därmed kunna uppnås, inte minst vid

introduktion av nya läkemedel som initialt ofta har

en högre kostnad men som genom bättre effekter

bidrar till en effektivare vårdinsats totalt sett.

Vi vill också påpeka att i dag hindras

regelmässigt läkare med annan specialitet än

allmänmedicin att arbeta i primärvården. Det tycker

vi är fel. En breddad kompetens i primärvården är nu

ytterst angelägen, inte minst som primärvården får

ta hand om alltfler mycket vårdkrävande patienter.

En i debatten sällan uppmärksammad effekt av

landstingsvården är bristande demokratiskt

inflytande för människor som bor i ett landsting men

som är beroende av vård i ett annat. Det finns ingen

demokratisk möjlighet för människor som bor på "fel

sida" av gränsen mellan två landsting att påverka

relevanta beslut.

Vi anser vidare att sjuksköterskorna med en bättre

fortbildning skulle kunna ta ett bättre ansvar för

patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,

högt blodtryck m.m. Som exempel kan nämnas att när

fler sjuksköterskor har ansvaret för diabetes- och

astmamottagningar kan fler läkare avlastas för

hembesök till patienterna. Vidare kan

distriktssköterskornas rätt att förskriva läkemedel

utvidgas en del. Både personal och patienter vinner

på ett ökat ansvar för sjuksköterskorna.

Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare

och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter,

redovisningar, sammanställningar och enkäter tar de

erfarnas tid i anspråk. Vid en internationell

jämförelse arbetar svenska läkare med administrativa

uppgifter i en omfattning som är oacceptabel.

Administrativt arbete måste begränsas och utföras av

särskilt avdelad personal. Läkarsekreterare och

ekonomer m.fl. är en tillgång som måste användas.

Socialstyrelsens utredning Omfattning av

administrationen i vården visar att en tioprocentig

minskning av administrativ tid är möjlig.

För att människor skall känna trygghet inför sin

egen och anhörigas ålderdom måste all vård och

omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för

åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,

förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär

minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad

tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa

legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på

området. Utöver mänskligt lidande uppkommer

kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.

Vi anser att riksdagen bör begära att regeringen gör

en samhällsekonomisk analys av vad köerna för

åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad vi nu anfört

bör ges regeringen till känna.

2. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So437 yrkande 4 och

2002/03:So444 yrkande 9 samt avslår motionerna

2002/03:So203 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So205

yrkande 2, 2002/03:So298 yrkandena 3, 6 och 8,

2002/03:So368, 2002/03:So443 yrkande 3,

2002/03:So450 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So460

yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1, 2 och 12,

2002/03:K251 yrkande 2, 2002/03:Sf291 yrkande 2 och

2002/03:N345 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att sjuksköterskorna med en bättre

fortbildning skulle kunna ta ett bättre ansvar för

patienter med folksjukdomar som diabetes, astma,

högt blodtryck m.m. Som exempel kan nämnas att när

fler sjuksköterskor har ansvaret för diabetes- och

astmamottagningar kan fler läkare avlastas för

hembesök till patienterna. Vidare kan

distriktssköterskornas rätt att förskriva läkemedel

utvidgas en del. Både personal och patienter vinner

på ett ökat ansvar för sjuksköterskorna.

För att människor skall känna trygghet inför sin

egen och anhörigas ålderdom måste all vård och

omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för

åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,

förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär

minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad

tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa

legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på

området. Utöver mänskligt lidande uppkommer

kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.

Vi anser att riksdagen bör begära att regeringen gör

en samhällsekonomisk analys av vad köerna för

åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad vi nu anfört

bör ges regeringen till känna.

3. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So450 yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna 2002/03:So203 yrkandena 1 och 2,

2002/03: So205 yrkande 2, 2002/03:So298 yrkandena 3,

6 och 8, 2002/03:So368, 2002/03:So437 yrkande 4,

2002/03:So443 yrkande 3, 2002/03:So444 yrkande 9,

2002/03:So460 yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1,

2 och 12, 2002/03: K251 yrkande 2, 2002/03:Sf291

yrkande 2 och 2002/03:N345 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att primärvården tillsammans med kommunens

äldrevård, geriatrik, hemsjukvård och internmedicin

skall vara sjukvårdens bas. Detta kallar vi

närsjukvård. På vårdcentraler och hälsocentraler

skall det även vara möjligt att ha en första kontakt

med specialister, exempelvis psykiatriker och

geriatriker. Att komma till rätta med

tillgängligheten handlar inte enbart, och kanske

inte främst, om ekonomiska resurser. Det handlar

minst lika mycket om ett organisationsmönster med

alltför mycket fokusering på de stora akutsjukhusen.

En stor del av de patienter som hamnar på sjukhusens

akutmottagningar skulle kunna få sitt vårdbehov

uppfyllt i närsjukvården. Det förutsätter dock en

markant förstärkning av närsjukvården vad gäller

personal och tillgänglighet. Genom sitt

områdesansvar skall primärvården bygga upp kompetens

om hälsosituationen i sitt område. Vi anser att

primärvårdens och närsjukvårdens organisation måste

bygga på teamet som modell. Patienterna ställer i

mycket hög grad krav på en helhetssyn, och då krävs

en bred och samlad kompetens. Vi delar inte

uppfattningen att en ökad privatisering av

primärvården löser de problem som i dag finns inom

primärvården eller bidrar till dess utveckling. De

strukturella problem som finns inom primärvården

kan, och bör, i huvudsak lösas inom ramen för

offentlig drift. Den ökade graden av ekonomism inom

sjukvårdens alla delar måste ifrågasättas. Enligt

vår uppfattning bör en demokratisering av vården stå

mer i fokus än en privatisering. Det är möjligt att

redan i dag ge patienter och personal större

möjligheter till inflytande, ansvar och

medbestämmande genom att delegera mer och korta

beslutsvägarna.

Utgångspunkten inom all hälso- och sjukvård och

omsorg borde vara att det är bättre att förebygga

sjukdomstillstånd än att behöva bota dem. När

sjukdom och trauman ändå inte kan förhindras eller

förebyggas bör den akuta sjukvården i så hög

utsträckning som möjligt ges i patientens när- och

hemmiljö. Genom den tekniska utvecklingen finns det

stora möjligheter att mindre sjukhus utvecklas till

att svara för en effektiv närsjukvård. Avancerad

akutsjukvård kräver ofta omfattande teknisk

utrustning och övervakning, varför denna vårdform

bör koncentreras till relativt få sjukhus. Det

ställer krav på väl utvecklade vårdkedjor med

närsjukhus, primärvård och välutrustad

ambulanssjukvård. Akutsjukvården måste också

organiseras utifrån att en stor andel av patienterna

är äldre och har större behov av tid, planering och

rehabilitering. Vad vi nu anfört bör ges regeringen

till känna.

4. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So437 yrkande 4,

2002/03:So444 yrkande 9, 2002/03:So460 yrkande 5 och

2002/03:So509 yrkandena 1, 2 och 12 samt avslår

motionerna 2002/03:So203 yrkandena 1 och 2,

2002/03:So205 yrkande 2, 2002/03:So298 yrkandena 3,

6 och 8, 2002/03: So368, 2002/03:So443 yrkande 3,

2002/03:So450 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K251

yrkande 2, 2002/03:Sf291 yrkande 2 och 2002/03:N345

yrkande 6.

Ställningstagande

Minskningen av antalet vårdplatser i slutenvården

har inte blivit kompenserad genom en motsvarande

utbyggnad av hemsjukvården eller särskilda boenden.

Antalet vårdplatser måste utökas inom slutenvården.

Det gäller såväl somatisk som psykiatrisk vård.

Utbyggnaden av vårdplatser måste även gälla de

särskilda boendeformerna, hemsjukvården,

missbrukarvården, akutvården och på många av landets

BB-avdelningar. Därför bör inriktningen vara att

under de närmaste tio åren skapa ca 20 000 nya

vårdplatser.

Jag anser att vård och omsorg måste ges en

särställning i samhället och därmed tillförsäkras

tillräckliga resurser. De resurser som nu tillförs

landsting och kommuner måste främst användas till

att säkerställa en god vård och omsorg för svårt och

långvarigt sjuka. Regeringens satsning är inte

tillräcklig för att garantera en god vård och

omsorg. Kristdemokraterna har i sitt

budgetalternativ därför tillfört 3,5 miljarder

kronor mer än regeringen i generella statsbidrag

till kommuner och landsting de närmaste två åren.

Jag anser att det är helt oacceptabelt att äldre

människor utestängs från akut sjukhusvård eller

klinikplatser. Bristen på vårdplatser tvingar i

många fall landstingen att föra över äldre svårt

sjuka människor som är i behov av kvalificerad

sjukhusvård till den kommunala omsorgen. Detta

problem blir extra tydligt under perioder av extra

hård belastning, exempelvis under sommaren då det

förekommer att vårdavdelningar stängs på sjukhusen.

Jag anser vidare att sjuksköterskorna med en

bättre fortbildning skulle kunna ta ett bättre

ansvar för patienter med folksjukdomar som diabetes,

astma, högt blodtryck m.m. Som exempel kan nämnas

att när fler sjuksköterskor har ansvaret för

diabetes- och astmamottagningar kan fler läkare

avlastas för hembesök till patienterna. Vidare kan

distriktssköterskornas rätt att förskriva läkemedel

utvidgas en del. Både personal och patienter vinner

på ett ökat ansvar för sjuksköterskorna.

Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare

och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter,

redovisningar, sammanställningar och enkäter tar de

erfarnas tid i anspråk. Vid en internationell

jämförelse arbetar svenska läkare med administrativa

uppgifter i en omfattning som är oacceptabel.

Administrativt arbete måste begränsas och utföras av

särskilt avdelad personal. Läkarsekreterare och

ekonomer m.fl. är en tillgång som måste användas.

Socialstyrelsens utredning Omfattning av

administrationen i vården visar att en tioprocentig

minskning av administrativ tid är möjlig.

För att människor skall känna trygghet inför sin

egen och anhörigas ålderdom måste all vård och

omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för

åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,

förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär

minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad

tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa

legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på

området. Utöver mänskligt lidande uppkommer

kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.

Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen

gör en samhällsekonomisk analys av vad köerna för

åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad jag nu anfört

bör ges regeringen till känna.

5. Hälso- och sjukvårdens organisation och

finansiering (punkt 1)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So443 yrkande 3,

2002/03:So444 yrkande 9 och 2002/03:N345 yrkande 6

samt avslår motionerna 2002/03:So203 yrkandena 1 och

2, 2002/03:So205 yrkande 2, 2002/03: So298 yrkandena

3, 6 och 8, 2002/03:So368, 2002/03:So437 yrkande 4,

2002/03:So450 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So460

yrkande 5, 2002/03:So509 yrkandena 1, 2 och 12,

2002/03:K251 yrkande 2 och 2002/03:Sf291 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att målet för hälso- och sjukvården skall

vara att alla människor både i stad och på landsbygd

skall ha rätt till närhet till vård och omsorg.

Människor skall oavsett kön och ålder och ekonomiska

resurser erbjudas vård och omsorg av hög kvalitet på

likvärdiga villkor. Hälso- och sjukvården skall

stärka människors trygghet genom att kunna erbjuda

hög kvalitet och vara på lika villkor, samt gälla

alla skeden i livet. Vård och omsorg skall ges var

och en efter behov.

Jag anser vidare att tillgängligheten till

vårdcentralerna skall förbättras. Vårdcentralerna

bör förstärkas genom telemedicin, ökade vårdplatser

och fler akutbilar. En lotsfunktion bör inrättas för

att hjälpa patienterna att komma till rätt vård. Jag

anser att det behövs en översyn av hur närheten till

vård, genom exempelvis ny teknik, skall kunna

garanteras.

För att människor skall känna trygghet inför sin

egen och anhörigas ålderdom måste all vård och

omsorg ha hög kvalitet. I dag köar många äldre för

åldersbetingade funktionshinder, som t.ex. starr,

förslitningsskador och nedsatt hörsel. Detta innebär

minskad livskvalitet för den enskilde samt minskad

tilltro till systemet. Det sistnämnda kan skapa

legitimitetsproblem för det gemensamma åtagandet på

området. Utöver mänskligt lidande uppkommer

kostnader för hemtjänst, sjukbesök, läkemedel m.m.

Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen

gör en samhällsekonomisk analys av vad köerna för

åldersbetingade sjukdomar innebär. Vad jag nu anfört

bör ges regeringen till känna.

6. Kundval m.m. (punkt 2)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So298 yrkande 4 och avslår

motionerna 2002/03:So404 yrkande 2 och 2002/03:So478

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Vi har i reservation 1 redogjort för att vi anser

att en obligatorisk hälsoförsäkring bör införas. Då

en övergång till ett annat finansierings- och

producentsystem är en stor och omfattande förändring

anser vi att försöksverksamhet med kundvalsmodeller

där pengarna följer patienten bör få ske. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

7. Kundval m.m. (punkt 2)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So404 yrkande 2 och avslår

motionerna 2002/03:So298 yrkande 4 och 2002/03:So478

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning skall vård och omsorg

finansieras med offentliga medel och i huvudsak

drivas i offentlig regi. Alternativa driftsformer

till den offentliga kan dock utgöra goda komplement

och ge ökad demokrati under förutsättning att

vinstintresset inte är det primära syftet. Exempel

på detta kan vara brukarägda verksamheter, ideella

stiftelser och kooperativ. Den offentliga sektorn

behöver utvecklas och vård- och omsorgspersonalens

kreativitet och kompetens måste ges ökade

utvecklingsmöjligheter. Det kan bara ske om

förutsättningarna är stabila över tid, vilket

konkurrensutsättning motverkar. Vi anser att

konsekvenserna av den redan genomförda

konkurrensutsättningen nu bör utvärderas ur ett

ekonomiskt och kvalitativt perspektiv utifrån

klienter och personal. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

8. Valmöjligheter i vården (punkt 3)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So203 yrkande 3 och

2002/03:So205 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att människor bör ges inflytande över

vården så att deras val av vårdgivare kan styra

sjukvårdens framtid. Patienterna bör således ha rätt

att fritt välja vårdgivare. Sjukvården bör präglas

av ett varierat utbud av vårdgivare, enskilda eller

offentliga, dit patienterna efter eget val kan vända

sig. Det intressanta och viktiga är att alla som

behöver får en högkvalitativ vård. Ytterst handlar

detta om att säkerställa rimlig och likvärdig

tillgång till sjukvård för människor i hela landet.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

9. Förnyad medicinsk bedömning (punkt 4)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth

Johansson (c), Anne Marie Brodén (m) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So207, 2002/03: So443

yrkande 17 och 2002/03:So509 yrkande 6.

Ställningstagande

Rätten att få s.k. second opinion omfattar i dag

inte dem som har andra än livshotande och särskilt

allvarliga varaktiga eller livslånga

sjukdomstillstånd eller funktionshinder. Inte heller

finns någon rätt till second opinion när det gäller

behandlingar som av olika skäl inte leder till

förbättringar. Nya kunskaper tillkommer hela tiden

och nya behandlingsmetoder utvecklas ständigt. De

nya metoderna tillämpas inte samtidigt överallt inom

sjukvården. Tilltron till systemet urholkas om inte

möjlighet finns att kontrollera de bedömningar som

görs. Vi anser att alla patienter skall ha rätt till

en second opinion. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

10. Remisser (punkt 5)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel

Johansson (m), Anne Marie Brodén (m) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So437 yrkande 3.

Ställningstagande

Remisstvånget motverkar tillgängligheten för

patienterna och fyller heller ingen stor funktion.

Däremot verkar det hindrande för den privata vården.

Det finns flera exempel där landsting har använt

remisskravet i motverkande syfte för de privata

vårdgivarna. Det bör därför snarast avskaffas. Vad

vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

11. National Institute of Health (punkt 6)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So298 yrkande 13.

Ställningstagande

För att ge maximal kraft åt ansträngningarna att

ligga i den medicinska och biomedicinska

forskningsfronten vill vi skapa vad vi kallar ett

svenskt "National Institute of Health" efter

amerikansk förebild. "Institutet för medicin och

hälsa" skall kraftsamla och möjliggöra ny, mer

tvärvetenskaplig forskning, men också fördjupa

forskningen inom olika discipliner med anknytning

till hälsa och sjukvård i vid mening. Målsättningen

skall vara att sammanföra olika kategorier av

ämneskunnande för att möjliggöra nytt vetande och

kunskap som inte är möjlig att erhålla inom varje

vetenskapsområde för sig. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

12. Förlossningsvård (punkt 7)

av Chatrine Pålsson (kd) och Kenneth Johansson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So443 yrkande 19 och

2002/03:So509 yrkande 4 samt avslår motion

2002/03:So400 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är viktigt med trygghet såväl före, under som

efter en förlossning. Under de senaste åren har det

skett en neddragning av antalet platser på landets

förlossningskliniker. Bristen på barnmorskor har

tidvis varit stor. Vi anser därför att en nationell

BB-garanti bör införas. Senast två månader före

beräknad nedkomst skall besked ha lämnats om var

förlossningen skall ske. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

13. Förlossningsvård (punkt 7)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So400 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:So443 yrkande 19 och

2002/03:So509 yrkande 4.

Ställningstagande

Förlossnings- och mödravården har av olika skäl gett

anledning till tidningsrubriker. Många kvinnor och

män har uttryckt oro och otrygghet inför

graviditeten och den förestående förlossningen. Oron

har främst handlat om att man inte känner sig säker

på om det finns plats på den förlossningsklinik som

geografiskt är närmast. Det finns även en otrygghet

över om personalen kommer att vara stressad på grund

av arbetsbördan.

Vi anser att förlossningsvården skall erbjuda

geografisk närhet, trygghet och lyhördhet för

kvinnans önskemål. Inom ramen för landstingets

ansvarsområde bör detta prioriteras. Det krävs

enligt vår uppfattning en nationell översyn av

förlossningsvården med förslag på åtgärder för att

förbättra och utveckla förlossnings- och

mödravården. Vad vi nu anfört bör ges regeringen

till känna.

14. Telemedicin (punkt 8)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So450 yrkande 7 och avstyrker

motion 2002/03:So443 yrkande 40.

Ställningstagande

En viktig aspekt i utvecklingen av telemedicin är

att det sker en samordning av operativsystem så att

det är möjligt att ha den kommunikation som man

eftersträvar. I dag ansvarar varje landsting för

utveckling och upphandling av sitt system, vilket

gör att de inte alltid är kompatibla med varandra.

Vi anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att

utreda möjligheterna till en samordning och en

utveckling av ett gemensamt system som omfattar hela

sjukvården. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

15. Telemedicin (punkt 8)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So443 yrkande 40 och avstyrker

motion 2002/03:So450 yrkande 7.

Ställningstagande

Telemedicinen gör det möjligt att skicka

röntgenplåtar eller bilder för konsultation till

närmaste sjukhus eller till en specialist i en annan

del av världen. Telemedicinen utvecklar också

ambulans- och helikoptersjukvården. Vidare ger

telemedicinen tillgång till specialistvård i hela

landet samtidigt som specialister inte behöver oroas

över att förlora sin kompetens om de arbetar långt

ifrån det stora sjukhuset. Kunskapen och

utvecklingsmöjligheter finns genom att

kunskapsöverföring är möjlig över "nätet". Målet för

projektet Nordunet 2 är att utveckla

telemedicinlösningar för primärvården och etablera

specialistnätverk. Jag anser att projektet bör

implementeras i den svenska sjukvårdspolitiken och

stödjas genom nationella satsningar. Vad jag nu

anfört bör ges regeringen till känna.

16. Husläkarlagen (punkt 9)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So437 yrkande 1.

Ställningstagande

Problemen i primärvården är i dag många och

omfattande. I dag har man på många håll i Sverige

svåra problem med vårdcentraler utan läkare och

äldrevård med för svag primärvårdskontakt.

Regeringen har sedan hösten 2000 anslutit sig till

målsättningen att antalet specialister i

allmänmedicin i genomsnitt skall bli en på 1 500

invånare. Men skall det målet uppnås samtidigt som

ambitionerna höjs för primärvården så krävs det

enligt vår uppfattning en husläkarlag. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

17. Vårdens ägarformer (punkt 11)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So205 yrkande 3 och avslår

motion 2002/03:N396 yrkande 18.

Ställningstagande

Socialminister Lars Engqvist tänker förbjuda

vårdgivare där skattepengar och privat finansiering

av vården blandas. Vi vill framhålla att de

alternativa vårdgivarna - som är "blandfinansierade"

- dimensionerar sin verksamhet efter vårdavtalen med

landstingen. Detta bidrar till att korta vårdköer.

Sedan säljer dessa vårdgivare överkapacitet till

försäkringsbolagen. Vården blir härigenom effektiv,

vilket gynnar båda patienter och skattebetalare. Vad

vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

18. Vårdens ägarformer (punkt 11)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:N396 yrkande 18 och avslår

motion 2002/03:So205 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att det är betydelsefullt att en

kommunstyrelse när det gäller sjukvård och

socialtjänst (dvs. så kallade B-tjänster enligt

lagen (1992:1528) om offentlig upphandling, LOU)

skall kunna ge icke vinstdrivande företag uppdraget

att driva viss verksamhet. LOU bör ändras i linje

med detta. Vad jag nu anfört bör ges regeringen till

känna.

19. Patientutbildning (punkt 12)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So450 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att patientutbildningen bör utökas. För att

patienten skall kunna ha ett reellt inflytande och

kunna fatta egna beslut krävs det i dag alltmer

kunskap, både om sjukdomen och om hur sjukvården är

uppbyggd och vilka rättigheter man har som patient.

En välinformerad och kunnig patient bidrar också

till en mer lyckad behandling och trygghet även för

behandlaren. Goda exempel finns redan i landet,

bl.a. hjärtskola för patienter som haft en infarkt.

Vi anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att

utforma förslag till program för patientutbildning i

de stora folksjukdomarna, t.ex. kärlsjukdomar,

diabetes, astma, psykossjukdomar och ryggbesvär. Vad

vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

20. Informationsförsörjning och

verksamhetsuppföljning (punkt 13)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So443 yrkande 24.

Ställningstagande

Såväl myndigheter som vårdgivare och

sjukvårdshuvudmän är beroende av att tillförlitlig

statistik av hög kvalitet finns tillgänglig.

Jämförbara nationella nyckeltal bör därför

utarbetas. Socialstyrelsen bör, tillsammans med

sjukvårdshuvudmännen, intensifiera arbetet med

nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser

mellan sjukvårdens institutioner i hela landet. Vad

jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

21. Patientombudsman (punkt 14)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So450 yrkande 9.

Ställningstagande

Hos många människor finns det en känsla av

maktlöshet inför vårdapparaten. Vi anser därför att

en statlig patientombudsman skulle kunna fungera som

en från sjukvården fristående instans dit patienter

kan vända sig med klagomål och få aktiv hjälp med

att få sitt ärende prövat i rätt instans. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

22. Möjlighet att välja primärvårdsenhet

(punkt 16)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So398.

Ställningstagande

Det finns i dag olika tolkningar av om den enskilda

medborgaren är tvungen att "lista sig" hos den

enskilda husläkaren eller om det är möjligt att

"lista sig" hos primärvårdsenheten,

husläkarmottagningen eller vad man lokalt valt att

namnge primärvården som.

En del landsting tolkar hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) (HSL) så att man kan "lista sig" på en

vårdcentral medan andra tolkar det så strikt att man

inte kan. I vissa fall har det fått som konsekvens

att det finns vårdcentraler som har så få listade

patienter att de kan tvingas lägga ned. Och det

beror inte på avsaknad av patienter utan på

problemet att man tolkar HSL så att man inte får

"lista sig" vid vårdcentraler, vilket på vissa håll

innebär att man får lägre ersättning. Regeringen bör

ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över tolkningen

av HSL och komma med förslag till riktlinjer som

även möjliggör listning till en verksamhet. Vad vi

nu anfört bör ges regeringen till känna.

23. Personalförsörjning inom hälso- och

sjukvården (punkt 17)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Anne

Marie Brodén (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So437 yrkande 8 och avslår

motionerna 2002/03:So245, 2002/03:So499,

2002/03:So443 yrkandena 42 och 43 och 2002/03:So509

yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Sverige kommer, om ingenting görs, att få en

skriande brist på vårdpersonal. Redan i dag duggar

larmrapporterna om personalbrist tätt. Samtidigt

blir den personal som arbetar i vården mer belastad.

Utbrändheten ökar, och det är slående att ökningen

av långtidssjukskrivningar varit stor inom just

hälso- och sjukvård.

Vårdsektorn behöver bli mer attraktiv för att fler

skall söka sig dit. För att attraktionskraften ska

bli stark måste lönerna vara så konkurrenskraftiga

och arbetsvillkoren sådana att vården kan locka till

sig och behålla tillräckligt med personal.

Karriärvägarna inom vårdyrkena måste utvecklas.

Det måste göras attraktivt för dem som lämnat yrket

att återvända. En annan angelägen reform är att

underlätta för personer med utländsk bakgrund som

har vårdyrkesutbildning att arbeta inom vårdyrkena.

Det krävs åtgärder för att få i gång en fungerande

vidareutbildning som är kompetenshöjande för

personalen i vården och ger möjlighet för

allmänläkare att forska samtidigt som de tjänstgör

som allmänläkare.

Fler vårdutbildade borde också få förverkliga sina

visioner. Under årtionden fick vårdanställda allt

mindre att säga till om. De allra flesta

vårdanställda har därtill länge förmenats

möjligheten att gå över till andra arbetsgivare

eller rent av testa om vingarna bär på egen hand. I

praktiken har vården bedrivits i monopolform.

De vårdanställda måste få större inflytande över

sin arbetssituation. Små enheter med stort

personalinflytande, väl fungerande husläkarteam och

avknoppad verksamhet har visat sig mycket positivt

vad gäller bemötandet av patienter, men även vad

gäller personalens upplevelse av glädje och trivsel

i arbetet. Inflytande över schemaläggning,

arbetstider och andra frågor som rör arbetets

organisering måste bli verklighet för alla dem som

arbetar inom offentlig sektor. Traditionella

hierarkier konserverar gamla yrkesroller inom vården

och verkar hindrande för att utveckla

arbetsorganisationen. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

24. Personalförsörjning inom hälso- och

sjukvården (punkt 17)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So509 yrkandena 10 och 11 och

avslår motionerna 2002/03:So245, 2002/03:So437

yrkande 8, 2002/03:So499 och 2002/03:So443 yrkandena

42 och 43.

Ställningstagande

Jag anser att det är nödvändigt att snarast se över

dimensioneringen av dels specialistutbildning för

läkare, dels vidareutbildning för sjuksköterskor.

Det råder brist på barnläkare,

onkologsjuksköterskor, reumatologer, neurologer,

geriatriker, allmänläkare, intensivvårdssköterskor,

röntgensköterskor m.fl. För att kunna erbjuda en god

vård i framtiden krävs utökade utbildningsinsatser.

Därför bör regeringen återkomma med förslag som

stämmer överens med de långsiktiga behov som finns.

Många äldre får ålderssymtom som kräver god vård.

Det är alldeles uppenbart att behovet av fler läkare

med specialistkompetens i åldrandets sjukdomar

växer. Det behövs ett kompetenslyft för läkare och

vårdpersonal i geriatrik. För att säkra tillgången

på geriatrisk läkarkompetens krävs en långsiktig

planering. Behovet måste därför kartläggas. Det

behövs en nationell uppföljning av geriatrikens

utveckling, en analys som kan läggas till grund för

landstingens långsiktiga planering för att

tillgodose behovet av geriatrisk kompetens under de

närmaste 10-15 åren. Vad jag nu anfört bör ges

regeringen till känna.

25. Personalförsörjning inom hälso- och

sjukvården (punkt 17)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So443 yrkandena 42 och 43 och

avslår motionerna 2002/03:So245, 2002/03:So437

yrkande 8, 2002/03:So499 och 2002/03:So509 yrkandena

10 och 11.

Ställningstagande

Jag anser att det är hög tid att utforma en strategi

för hur man skall klara de kommande årens

personalförsörjning inom vård och omsorg.

Centerpartiet har föreslagit 70 000 volontärer till

skola, vård och omsorg genom direktiv till

Socialstyrelsen och Skolverket att uppmuntra

volontärverksamhet. Vårdutbildningarna utökas och

fler människor måste stimuleras till att söka till

vårdutbildningarna. Vårdyrken kan uppvärderas genom

förbättrad arbetsmiljö samt ökat inflytande.

Jag vill också framhålla att det är en grov

misshushållning att många sjukvårdshuvudmän tvingas

rekrytera läkare och specialister från andra länder,

samtidigt som vi inte lyckats fånga upp den

kompetens som redan finns hos många invandrare.

Hinder i form av centralstyrda

arbetsmarknadsdirektiv måste bort, så att vi

regionalt får frihet att använda resurserna för att

ge undervisning i svenska och komplettera det som

saknas i deras vårdutbildning för svenska

förhållanden. Det behövs mer samverkan mellan olika

aktörer, landsting, länsarbetsnämnder och kommuner.

Socialstyrelsen och andra centrala myndigheter bör

verka för att välutbildad sjukvårdspersonal skall få

möjlighet att komplettera sina utbildningar. Det

behövs också fler kurser i sjukvårdssvenska. Vad jag

nu anfört bör ges regeringen till känna.

26. Vård utomlands (punkt 18)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:U323 yrkande 6 och

2002/03:So298 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi anser att patienter i Sverige - som på sedvanligt

sätt har fått behovet av en operation eller

behandling fastställt här hemma - skall kunna söka

nödvändig vård utomlands. För verkligt

högspecialiserad vård är Sverige fortfarande ett

litet land. Det kan inte minst därför vara både

bättre och billigare att använda utländsk kompetens

i vissa fall. Ett bättre resursutnyttjande

stimuleras även genom att ledig kapacitet hela tiden

rapporteras till databaser. Patienten kan på så sätt

få aktuell information om kötider m.m. i Sverige och

utomlands. Patienten kan då själv välja. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

27. Sponsorer i vården (punkt 19)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So450 yrkande 6.

Ställningstagande

Sjukvårdens svårigheter att få sina resurser att

täcka behoven har inneburit att företagssponsring

blir allt vanligare. Det finns självklart en positiv

sida av att människor vill dela med sig och ge gåvor

till utsatta människor och områden. Vi anser dock

att det finns risker förknippade med en renodlad

företagssponsring. I synnerhet som det i dag saknas

enhetliga regler och policy omkring sponsring i

vården.

Behoven av utrustning till exempelvis barnkliniker

är lika stort oavsett var sjukhuset är beläget.

Sponsringen visar på tydliga regionala skillnader

som inte kan betraktas som acceptabla. Det finns

även en klar koppling mellan sponsring och s.k.

glamorösa verksamheter. Vi har inte kunnat iaktta

några sponsorsobjekt inom områden som psykiatri

eller äldreomsorg. Vi kan inte instämma i påståendet

att sponsring i vården är en fråga för varje enskilt

landsting och att det inte finns behov av ett

enhetligt regelsystem. Ett sådant resonemang går

enligt vår uppfattning inte ihop med grunderna i

hälso- och sjukvårdslagstiftningen om en god vård på

lika villkor för hela befolkningen. Regleringen bör

vara nationell mot den bakgrunden att utgångspunkten

i vården är en god vård på lika villkor för alla. Vi

anser därför att riksdagen bör begära att regeringen

tillsätter en utredning för att fastställa

nationella regler för sponsring i sjukvården. Vad vi

nu anfört bör ges regeringen till känna.

28. Privata vårdgivare (punkt 20)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So203 yrkande 4,

2002/03:So205 yrkande 1, 2002/03:So298 yrkande 5,

2002/03: So437 yrkande 9, 2002/03:Sf335 yrkande 12

och 2002/03:A315 yrkande 6.

Ställningstagande

Inom ramen för den hälsoförsäkring som vi föreslår

skall det nuvarande landstingsmonopolet brytas upp

till förmån för en mångfald av vårdgivare. Våra

förslag om en obligatorisk hälsoförsäkring och

vårdgaranti ger ett ökat utrymme för alternativ till

den offentliga vården genom att människor kan välja

den vårdgivare som passar dem bäst. Förbud mot

vinstdrivande sjukvård skall avskaffas, liksom

hinder för eller diskriminering av privata

alternativ i jämförelse med offentlig drift. Vi vill

att det skall vara möjligt att starta och driva egna

företag inom vård och omsorg samt att sjukhus och

vårdinrättningar skall kunna drivas av privata

bolag.

I dag går en mycket liten andel av kommunernas och

landstingens driftskostnader vidare till privata

entreprenörer. Många patienter har alltid kunnat gå

till privata läkare som varit anknutna till

försäkringskassan. Dessa läkarkontakter har skapat

kontinuitet i vårdkontakten och därmed gett en extra

känsla av trygghet för den enskilde patienten. Vi

vet även att privata vårdgivare bidrar till att

medvetenheten om vad saker kostar inom vården ökar.

Den privata vården har ofta fler nöjda patienter och

nöjdare personal, samtidigt som den utnyttjar

resurserna bättre. Detta borde tala för en mer

positiv politik mot privata vårdgivare - en politik

som uppmuntrar mångfald i vården, inte en politik

som minskar antalet privata vårdgivare och försvårar

för de få kvarvarande. Merparten av de

sjuksköterskor som övergått från offentlig till

privat vård anser att övergången varit positiv.

Initiativ från medarbetarna tas till vara i större

utsträckning och de anställda får mer stöd och

uppmuntran i sitt arbete.

Vi vågar påstå att om människor tillfrågats hade

vården i Sverige sett betydligt annorlunda ut än i

dagens landstingsstyrda organisation. Vi hade sett

fler enskilda läkare, fler enskilda vårdgivare, fler

personaldrivna vårdgivare och fler privatägda

vårdgivare. Vad vi nu anfört bör ges regeringen till

känna.

29. Privata vårdgivare (punkt 20)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So437 yrkande 9 och avslår

motionerna 2002/03:So203 yrkande 4, 2002/03:So205

yrkande 1, 2002/03:So298 yrkande 5, 2002/03:Sf335

yrkande 12 och 2002/03:A315 yrkande 6.

Ställningstagande

I dag går en mycket liten andel av kommunernas och

landstingens driftskostnader vidare till privata

entreprenörer. Många patienter har alltid kunnat gå

till privata läkare som varit anknutna till

försäkringskassan. Dessa läkarkontakter har skapat

kontinuitet i vårdkontakten och därmed gett en extra

känsla av trygghet för den enskilde patienten. Vi

vet även att privata vårdgivare bidrar till att

medvetenheten om vad saker kostar inom vården ökar.

Den privata vården har ofta fler nöjda patienter och

nöjdare personal, samtidigt som den utnyttjar

resurserna bättre. Detta borde tala för en mer

positiv politik mot privata vårdgivare - en politik

som uppmuntrar mångfald i vården, inte en politik

som minskar antalet privata vårdgivare och försvårar

för de få kvarvarande. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

30. Privata vårdgivare (punkt 20)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:Sf335 yrkande 12 och avslår

motionerna 2002/03:So203 yrkande 4, 2002/03:So205

yrkande 1, 2002/03:So298 yrkande 5, 2002/03:So437

yrkande 9 och 2002/03:A315 yrkande 6.

Ställningstagande

Det finns ett antal undersökningar som alla tyder på

en och samma sak, nämligen att anställda hos privata

vårdgivare trivs bättre och mår bättre än sina

kolleger hos offentliga vårdgivare. Merparten av de

sjuksköterskor som övergått från offentlig till

privat vård anser att övergången varit positiv.

Initiativ från medarbetarna tas till vara i större

utsträckning och de anställda får mer stöd och

uppmuntran i sitt arbete. Vad jag nu anfört bör ges

regeringen till känna.

31. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 21)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Anne

Marie Brodén (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So228, 2002/03:So298

yrkande 7 delvis, 2002/03:So437 yrkande 2 och avslår

motion 2002/03:So443 yrkande 23.

Ställningstagande

Vi anser att en återinförd etableringsfrihet för

privata allmänläkare ökar valfriheten. Vi vill

dessutom att etableringsfriheten förutom

allmänläkare även skall omfatta geriatriker,

barnläkare, gynekologer och barnmorskor.

Vad särskilt gäller sjukgymnaster vill vi

framhålla att i en situation av ekonomisk knapphet i

landstingen upplever många att rehabilitering och

sjukgymnastik kommer i strykklass. Sjukgymnasterna

står många gånger för rehabilitering och en

behandling som är ett viktigt alternativ till

medicinering. För att säkerställa resurser för

rehabilitering och för att få en bättre täckning av

dessa resurser i en tid där centralisering är

ledstjärnan i många landsting, föreslår vi att fri

etablering införs även för sjukgymnaster. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

32. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 21)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So228 och avslår motionerna

2002/03:So437 yrkande 2, 2002/03:So298 yrkande 7

delvis och 2002/03:So443 yrkande 23.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att i en situation av ekonomisk

knapphet i landstingen upplever många att

rehabilitering och sjukgymnastik kommer i

strykklass. Sjukgymnasterna står många gånger för

rehabilitering och en behandling som är ett viktigt

alternativ till medicinering. För att säkerställa

resurser för rehabilitering och för att få en bättre

täckning av dessa resurser i en tid där

centralisering är ledstjärnan i många landsting,

föreslår jag att fri etablering införs för

sjukgymnaster. Vad jag nu anfört bör ges regeringen

till känna.

33. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 21)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So228 och 2002/03:So443

yrkande 23 samt avslår motionerna 2002/03:So437

yrkande 2 och 2002/03:So298 yrkande 7 delvis.

Ställningstagande

Jag anser att även andra legitimerade

vårdgivargrupper utöver läkare och sjukgymnaster

skall ha möjlighet att bedriva verksamhet som

enskild vårdgivare och finansieras av landstinget.

Detta kan till exempel gälla legitimerade

sjuksköterskor, barnmorskor och psykologer. För

patienternas bästa krävs bättre samverkan mellan

offentlig och privat vård. Vidare krävs enhetliga

och klara regler när det gäller etablering för

enskilda vårdgivare med offentlig finansiering. Ett

nationellt ersättningssystem för alla kategorier av

enskilda vårdgivare på liknande sätt som i dag

gäller för läkare och sjukgymnaster måste utformas.

Jag anser att riksdagen bör stimulera

sjukvårdshuvudmännen att i ökad utsträckning

utnyttja denna typ av avtal inom hälso- och

sjukvården. Det kan ske genom att lagstiftningen

utformas så att den medger ett större mått av

förhandlingsutrymme mellan sjukvårdshuvudmannen och

den enskilde vårdgivaren. Avtalet skall dock

fortfarande betraktas som ett utflöde av

offentligrättslig lagstiftning.

Vad särskilt gäller sjukgymnaster vill jag

framhålla att i en situation av ekonomisk knapphet i

landstingen upplever många att rehabilitering och

sjukgymnastik kommer i strykklass. Sjukgymnasterna

står många gånger för rehabilitering och en

behandling som är ett viktigt alternativ till

medicinering. För att säkerställa resurser för

rehabilitering och för att få en bättre täckning av

dessa resurser i en tid där centralisering är

ledstjärnan i många landsting, föreslår jag att fri

etableringsrätt införs för sjukgymnaster. Vad jag nu

anfört bör ges regeringen till känna.

34. Upphandling av hälso- och sjukvård

(punkt 22)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m), Kenneth Johansson (c) och Anne

Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So443 yrkande 22 och avslår

motion 2002/03:So509 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att korta avtal om 2-3 år hämmar

konkurrensen mellan vårdgivarna och gör att många

inte vågar satsa på att etablera sig som företagare.

Då det saknas andra finansiärer än

sjukvårdshuvudmännen blir risktagandet avsevärt

större för företagare inom vårdsektorn. För

företagaren inom vårdsektorn finns, vid en utebliven

förlängning av uppdraget efter avtalstidens slut,

ingen alternativ uppdragsgivare att vända sig till.

Då återstår bara avveckling av verksamheten. Viljan

till nyinvesteringar i verksamheten avtar därför

kraftigt mot slutet av avtalsperioden. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

35. Upphandling av hälso- och sjukvård

(punkt 22)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So509 yrkande 5 och avslår

motion 2002/03:So443 yrkande 22.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att en ökad mångfald av

vårdgivare ger patienterna större valmöjligheter och

kan stimulera, utveckla och tillföra vården nya

dimensioner. Privata, kooperativa och ideellt drivna

alternativ bör därför ges förutsättningar att

utvecklas. Fritt val av vårdgivare samt vård- och

värdighetsgarantier som grundar sig på riksdagens

prioriteringsbeslut skall finnas. Vad jag nu anfört

bör ges regeringen till känna.

36. Åldersgränser och ersättningsetablering

(punkt 23)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 36. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So298 yrkande 7 delvis,

2002/03:So413 och 2002/03:So443 yrkande 51.

Ställningstagande

Samtidigt som stress och utbrändhet drabbar

personalen inom hälso- och sjukvården, förvägras de

mest erfarna och kompetenta företrädarna att utöva

sitt yrke. Det handlar bl.a. om de äldre

privatpraktiserande läkarna. Förutom att detta är

åldersdiskriminering, är det otillfredsställande att

patienter tvingas leva med sjukdomar och besvär i

onödan. Den s.k. 67-årsgränsen bör därför avskaffas.

Vi vill framhålla att privatläkarkåren och privata

sjukgymnaster utgör ett värdefullt komplement inom

sjukvården och ökar såväl mångfald som valfrihet

både för patienterna och för sjukvårdspersonalen.

Med gällande regler är det emellertid svårt att

överlåta verksamheten till annan läkare eller

sjukgymnast. Skall verksamheten kunna fortsätta med

bibehållen offentlig finansiering måste huvudmannen

tillåta att den läkare eller sjukgymnast som övertar

mot-tagningen får behålla denna

finansieringsprincip, vilket är långt ifrån säkert.

Vi anser att huvudregeln måste vara att etablerad

mottagningsverksamhet med offentlig finansiering

skall kunna överlåtas med bibehållen finansiering.

För att kunna avslå detta måste huvudmannen klart

kunna bevisa att sjukvården lider men om

mottagningsverksamheten överlåtes till annan läkare,

oaktat denne läkares specialitet. Motsvarande måste

också gälla för privata sjukgymnaster. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

37. Åldersgränser och ersättningsetablering

(punkt 23)

av Chatrine Pålsson (kd) och Kenneth Johansson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So443 yrkande 51 och avslår

motionerna 2002/03:So298 yrkande 7 delvis och

2002/03:So413.

Ställningstagande

Samtidigt som stress och utbrändhet drabbar

personalen inom hälso- och sjukvården, förvägras de

mest erfarna och kompetenta företrädarna att utöva

sitt yrke. Det handlar bl.a. om de äldre

privatpraktiserande läkarna. Förutom att detta är

åldersdiskriminering, är det otillfredsställande att

patienter tvingas leva med sjukdomar och besvär i

onödan. Den s.k. 67-årsgränsen bör därför avskaffas.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

38. Ett samlat högkostnadsskydd (punkt 26)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),

Kenneth Johansson (c) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So443 yrkande 30 och

2002/03:So509 yrkande 27.

Ställningstagande

Under 1990-talet har avgifterna för hälso- och

sjukvård ökat dramatiskt för den enskilde, dels

genom att det så kallade högkostnadsskyddet höjts,

dels därför att flera vårdavgifter inte omfattas av

högkostnadsskyddet. Även den enskildes kostnader för

resor i samband med vård har ökat, och dessa

inkluderas inte heller i högkostnadsskyddet. När man

diskuterar patientavgifter eller läkemedelsavgifter

betraktas dessa ofta separat. För medborgaren är det

givetvis viktigt vad avgifterna uppgår till

sammanlagt.

Enligt vår uppfattning behöver reglerna för

högkostnadsskyddet därför ses över. Ett samlat

högkostnadsskydd blir mer överblickbart för

patienten. En utredning skulle kunna se över de

regionala skillnaderna, vilka grupper av patienter

som hamnar utanför skyddet, vilka nya behandlingar

och åtgärder som är kopplade till ohälsa och vilka

konsekvenserna blir av ett samlat högkostnadsskydd

för den enskilde och för samhället. Riksdagen bör

hos regeringen begära förslag om en utredning kring

konsekvenserna av ett samlat högkostnadsskydd. Vad

vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

39. Jämställdhetsperspektiv i vården

(punkt 27)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Carl-Axel Johansson (m), Kenneth

Johansson (c) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So437 yrkande 12 och avslår

motion 2002/03:Ub401 yrkande 2.

Ställningstagande

Medicinsk forskning har tidigare varit fokuserad

framför allt på män och mäns problem. Resultaten

från dessa studier har ofta generaliserats, utan att

detta ifrågasatts, till att gälla också för kvinnor.

Också den epidemiologiska forskningen över

hälsoproblems förekomst har utförts på och av män

och baserats på manlig erfarenhet. Statistik har

inte varit könsuppdelad och i studier där kvinnor

funnits med har man ofta utgått från det manliga som

norm. Sådan forskning har därmed inte varit

värdeneutral eller objektiv i valet av vetenskapliga

metoder, frågeställningar eller studieobjekt. Under

de senaste åren har dock en förändring skett. Det

satsas mer på att ta reda på hur olika

sjukdomstillstånd yttrar sig hos kvinnor och vilka

behandlingar som medför bäst resultat för kvinnor.

Men fortfarande är den kunskap vi har om diagnos och

behandling av olika sjukdomar generellt sett större

för män än för kvinnor. Man har också funnit att det

finns medicinska diagnoser för en större del av de

symptom män brukar söka för än för kvinnor. Därmed

får män oftare en diagnos för de symptom de

presenterar när de söker vård än vad fallet är för

kvinnor. Vi anser att regeringen bör lägga fram en

handlingsplan över hur hälso- och sjukvården för

kvinnor och män skall utformas så att vården i

ordets rätta bemärkelse skall bli jämställd. Vad vi

nu anfört bör ges regeringen till känna.

40. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 27)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So437 yrkande 12 och

2002/03:Ub401 yrkande 2.

Ställningstagande

Medicinsk forskning har tidigare varit fokuserad

framför allt på män och mäns problem. Resultaten

från dessa studier har ofta generaliserats, utan att

detta ifrågasatts, till att gälla också för kvinnor.

Också den epidemiologiska forskningen över

hälsoproblems förekomst har utförts på och av män

och baserats på manlig erfarenhet. Statistik har

inte varit könsuppdelad och i studier där kvinnor

funnits med har man ofta utgått från det manliga som

norm. Sådan forskning har därmed inte varit

värdeneutral eller objektiv i valet av vetenskapliga

metoder, frågeställningar eller studieobjekt. Under

de senaste åren har dock en förändring skett. Det

satsas mer på att ta reda på hur olika

sjukdomstillstånd yttrar sig hos kvinnor och vilka

behandlingar som medför bäst resultat för kvinnor.

Men fortfarande är den kunskap vi har om diagnos och

behandling av olika sjukdomar generellt sett större

för män än för kvinnor. Man har också funnit att det

finns medicinska diagnoser för en större del av de

symptom män brukar söka för än för kvinnor. Därmed

får män oftare en diagnos för de symptom de

presenterar när de söker vård än vad fallet är för

kvinnor. Vi anser att regeringen bör lägga fram en

handlingsplan över hur hälso- och sjukvården för

kvinnor och män skall utformas så att vården i

ordets rätta bemärkelse skall bli jämställd.

Vi anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att

initiera att statistiken över diagnoser, insatser

och kostnader delas upp efter kön. Socialstyrelsen

bör vidare få i uppdrag att analysera orsakerna till

den ojämlika vården mellan män och kvinnor. Det

förekommer stora skillnader i medicinförskrivningen

till män och kvinnor. Beräkningar av kostnaderna för

läkemedel och för hälso- och sjukvård visar att

kvinnors vård i de barnafödande åldrarna kostar mer

än mäns. Skillnaderna i kostnaderna avtar med

åldern. Bland äldre personer ges män mer resurser

per invånare än kvinnor. Detsamma gäller även mindre

barn. Pojkars vård kostar mer än flickors. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

41. Lagstiftning om jämställd vård (punkt 28)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:Ub401 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

skall kompletteras så att kvinnors rätt till lika

god vård som män lagfästs i dess portalparagraf. En

sådan klarare lagtext ger möjligheter att på ett

helt annat sätt än i dag följa upp att vården har

samma kvalitet för kvinnor och män. Erfarenheter

från andra områden visar också att lagstiftning kan

vara ett effektivt medel för att påverka attityder.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

42. Legitimering av utländska läkare (punkt 29)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So407.

Ställningstagande

Det finns en betydande brist på hälso- och

sjukvårdspersonal i Sverige. Det gäller läkare,

sjuksköterskor, psykologer och tandläkare. Samtidigt

finns det i Sverige ett stort antal läkare och

sjuksköterskor som kommit hit från länder utanför

EU/EES, och som nu har stora svårigheter att erhålla

svensk legitimation. Många av dessa personer har en

lång yrkeserfarenhet bakom sig. Kraven för att få en

svensk legitimation skiljer sig beroende på om

vederbörande kommer från ett land utanför EU/EES

eller från ett land inom EU/EES. Vi har vid tidigare

tillfällen väckt frågan om det orimliga i att ha

olika krav beroende på om vederbörande kommer från

ett land inom respektive utanför EU/EES. Vi har då

fått svaret att det inte är rimligt att sänka kraven

för att få en svensk legitimation och att det är

stora skillnader mellan olika länders utbildningar.

Vi vill understryka att man absolut inte skall sänka

kraven för erhållandet av svensk legitimation eller

negligera olikheter i andra länders utbildningar. Vi

anser emellertid att nuvarande regler är

diskriminerande och att reglerna bör vara jämlika

vad gäller kraven för att få en svensk legitimation.

Vi föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag

av regeringen att se över detta. Vad vi nu anfört

bör ges regeringen till känna.

43. Utredning m.m. om alternativa

behandlingsmetoder (punkt 31)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Anne

Marie Brodén (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 43. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So443 yrkande 35 samt avslår

motionerna 2002/03:So365 yrkandena 1 och 8,

2002/03:So405 och 2002/03:So443 yrkande 37.

Ställningstagande

Det finns ett stort intresse för alternativmedicinsk

verksamhet i Sverige. Samhället har ett ansvar att

tillgodose berättigade medborgarintressen kring

kvalitet och säkerhet också när gäller det

alternativmedicinska området. Jämfört med den

etablerade medicinen har dock utvärderingsinsatserna

beträffande de alternativa behandlingsformerna varit

blygsamma. Därför måste staten se till att särskilda

resurser ställs till förfogande för kvalitetsarbete

och utvärdering inom detta område. Statens beredning

för medicinsk utvärdering (SBU) bör få ett särskilt

uppdrag att utforma förslag till hur

alternativmedicinska metoder kan utvärderas.

Härigenom kan tillgodoses att också godkända

alternativmedicinska metoder uppfyller motsvarande

kvalitetskrav. Vad vi nu anfört bör ges regeringen

till känna.

44. Utredning m.m. om alternativa

behandlingsmetoder (punkt 31)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 44. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So405 samt avslår motionerna

2002/03:So365 yrkandena 1 och 8 och 2002/03:So443

yrkandena 35 och 37.

Ställningstagande

Vi anser att den komplementära medicinen innebär

mycket positivt. Det är dock samtidigt en stor och

tämligen outforskad marknad som ställer patienten

ensam att själv bedöma kvaliteten. På grund av det

ökade användandet av komplementär medicin har

Världshälsoorganisationen, WHO, efterlyst nationella

riktlinjer hos medlemsländerna för hur denna del av

vården skall hanteras. Även inom EU verkar man för

att medlemsländerna mer aktivt skall reda ut sitt

förhållningssätt till den komplementära vården. Vi

anser att det är en brist att Sverige ännu inte

tagit fram några riktlinjer avseende prissättning

och lagstiftning, något som ytterst drabbar den

enskilde. Vi anser därför att Socialstyrelsen bör

ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till

nationella riktlinjer för den komplementära

medicinska vården. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

45. Utredning m.m. om alternativa

behandlingsmetoder (punkt 31)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 45. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So443 yrkandena 35 och 37 samt

avslår motionerna 2002/03:So365 yrkandena 1 och 8

och 2002/03:So405.

Ställningstagande

Det finns ett stort intresse för alternativmedicinsk

verksamhet i Sverige. Samhället har ett ansvar för

att tillgodose berättigade medborgarintressen kring

kvalitet och säkerhet också när gäller det

alternativmedicinska området. Jämfört med den

etablerade medicinen har dock utvärderingsinsatserna

beträffande de alternativa behandlingsformerna varit

blygsamma. Därför måste staten se till att särskilda

resurser ställs till förfogande för kvalitetsarbete

och utvärdering inom detta område. Statens beredning

för medicinsk utvärdering (SBU) bör få ett särskilt

uppdrag att utforma förslag till hur

alternativmedicinska metoder kan utvärderas.

Härigenom kan tillgodoses att också godkända

alternativmedicinska metoder uppfyller motsvarande

kvalitetskrav.

Sedan Alternativmedicinkommittén arbetade under

senare hälften av 1980-talet har mycket hänt som

motiverar att en ny utredning tillsätts. Jag anser

att en ny utredning bl.a. bör analysera de

ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa

metoder och se över lagstiftningen på området. I

detta sammanhang bör också en översyn göras

beträffande regelverket kring alternativmedicinsk

behandling av barn. Dessutom bör frågor kring behov

av utbildning samt behörighetsfrågor belysas.

Utredningen bör samarbeta med SBU i frågor kring

vetenskaplig utvärdering av alternativa

behandlingsmetoder. Vad jag nu anfört bör ges

regeringen till känna.

46. Utredning m.m. om alternativa

behandlingsmetoder (punkt 31)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So365 yrkandena 1 och 8

och 2002/03:So405 samt avslår motion 2002/03:So443

yrkandena 35 och 37.

Ställningstagande

Alltfler människor är intresserade av komplementära

behandlingsmetoder. En undersökning gjordes 2001 av

Linköpings universitet på uppdrag av Stockholms läns

landsting i syfte att klargöra stockholmarnas

inställning till komplementärmedicinska insatser

inom prevention och sjukdom. Undersökningen visade

att befolkningen har ett stort hopp om och

förtroende för de komplementära insatserna och vill

se dem som ett naturligt inslag i det vanliga

sjukvårdsutbudet. Utredningens resultat bedöms vara

generaliserbara.

Jag anser att den komplementära medicinen innebär

mycket positivt. Det är dock samtidigt en stor och

tämligen outforskad marknad som ställer patienten

ensam att själv bedöma kvaliteten. På grund av det

ökade användandet av komplementär medicin har

Världshälsoorganisationen, WHO, efterlyst nationella

riktlinjer hos medlemsländerna för hur denna del av

vården skall hanteras. Även inom EU verkar man för

att medlemsländerna mer aktivt skall reda ut sitt

förhållningssätt till den komplementära vården. Vi

anser att det är en brist att Sverige ännu inte

tagit fram några riktlinjer avseende prissättning

och lagstiftning, något som ytterst drabbar den

enskilde. Vi anser därför att Socialstyrelsen bör

ges i uppdrag att utreda och lämna förslag till

nationella riktlinjer för den komplementära

medicinska vården. Vad jag nu anfört bör ges

regeringen till känna.

47. Alternativa behandlingsmetoder inom hälso-

och sjukvården (punkt 32)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 47. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So443 yrkandena 38 och 39 samt

avslår motion 2002/03:So365 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Jag anser att kunskap om alternativmedicinska

behandlingsmetoder som bedöms uppfylla

kvalitetskraven också måste komma hälso- och

sjukvårdspersonalen till del så att de kan informera

patienten om olika behandlingsalternativ. En

öppenhet för alternativa behandlingsmetoder inom den

ordinarie hälso- och sjukvården under kontrollerade

former minskar även riskerna för att människor

skadas av oseriösa och skadliga behandlingar.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag

om att stärka patientens möjligheter att välja

behandlingsmetod. Jag vill vidare påtala att enligt

2 kap. 1 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på

hälso- och sjukvårdens område skall hälso- och

sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i

överensstämmelse med vetenskap och beprövad

erfarenhet. I annat fall kan disciplinpåföljd eller

annan påföljd åläggas enligt bestämmelserna i 5 kap.

samma lag. Jag anser att lagstiftningen behöver

förändras och att alternativmedicinsk behandling som

uppfyller kvalitetskraven skall tillåtas inom hälso-

och sjukvården som komplement till skolmedicinen.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

48. Alternativa behandlingsmetoder inom

hälso- och sjukvården (punkt 32)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 48. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So365 yrkandena 2 och 3 samt

avslår motion 2002/03:So443 yrkandena 38 och 39.

Ställningstagande

Det måste skapas förutsättningar för ett ökat

samarbete mellan skolmedicinen och

komplementärmedicinen. Det är också viktigt att

accepterade behandlingar kan erbjudas till samma

kostnader som inom övrig vård. I dag är det

välbetalda människor som har råd att söka sig till

den behandlingsmetod man tror på, medan denna

valmöjlighet i praktiken inte finns för människor

med små eller inga inkomster.

De flesta undersökningar visar att en större andel

kvinnor än män har erfarenhet av komplementär

medicin. Samtidigt vet vi från annan statistik att

sjukvård och rehabilitering satsas i större

utsträckning på män. Eftersom kvinnor i större

utsträckning väljer komplementära behandlingsmetoder

är det även ur ett könsperspektiv nödvändigt att

olika behandlingsalternativ finns att tillgå på

likvärdiga villkor. Vad jag nu anfört bör ges

regeringen till känna.

49. Forskning kring alternativmedicin

(punkt 33)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Carl-Axel Johansson (m), Kenneth

Johansson (c) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 49. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So443 yrkande 36.

Ställningstagande

Det finns en rad hinder förknippade med forskning

och utveckling rörande alternativmedicinen. För att

öka antalet forskare och forskarkompetensen

generellt krävs att särskilda resurser avsätts för

att bygga upp ett kompetenscentrum och för att

möjliggöra egna forskningsprojekt. Riksdagen bör hos

regeringen begära förslag om att särskilda resurser

avsätts för uppbyggnad av kompetenscentrum och för

att möjliggöra egna forskningsprojekt inom

alternativmedicinen. Vad vi nu anfört bör ges

regeringen till känna.

50. Auktorisation och kvalitetssäkring m.m.

inom alternativmedicinen (punkt 34)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 34

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 50. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So225 yrkande 3 och avslår

motion 2002/03:So225 yrkande 2.

Ställningstagande

Nordiska samarbetskommittén (NSK) har konstaterat

att det hos regeringarna i Norden finns ett intresse

för att etablera samarbete med

branschorganisationerna för komplementär- och

alternativmedicin (KAM) i syfte att säkra en hög

nivå för medborgarnas trygghet. Inom NSK är man enig

om att KAM:s organisation är en bra modell för alla

länderna. Jag anser att det är viktigt att Sverige

stöder ett nordiskt samarbete inom komplementär- och

alternativmedicinen. Vad jag nu anfört bör ges

regeringen till känna.

51. Legitimation och förskrivningsrätt för

alternativmedicinare (punkt 35)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 51. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So365 yrkande 7 samt avslår

motion 2002/03:So225 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Jag anser att frågan om legitimering av

alternativmedicinska utövare behöver belysas

ytterligare. Vad jag nu anfört bör ges regeringen

till känna.

52. Etiska frågor (punkt 36)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 36

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 52. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So435 och 2002/03:So486

yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2002/03:So472

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Jag anser att följande etiska riktlinjer bör gälla

vid stamcellsforskning. Forskning på s.k. adulta

stamceller skall prioriteras. Detta bör bland annat

beaktas när offentliga medel för forskning fördelas.

Jag anser att riksdagen bör anta en "nollvision" vad

gäller användandet av mänskliga embryon med målet

att de vetenskapliga metoderna skall utvecklas så

att fullgoda alternativ till forskning på embryonala

stamceller finns. Forskning på embryonala stamceller

skall enligt min uppfattning endast tillåtas då

forskningsmålet syftande till klinisk användning

inom vården inte skulle kunna nås genom andra

forskningsvägar som är grundade på vetenskap och

beprövad erfarenhet. Medgivande från paret ska

naturligtvis krävas. Embryon får aldrig produceras

för forskningsändamål. Embryonal forskning skall

accepteras endast om den sker under reglerade former

och med offentlig insyn, vilket bland annat innebär

att varje enskilt projekt skall prövas av en

lagreglerad forskningsetisk kommitté. Den embryonala

forskningen måste kontinuerligt bli föremål för

fortsatt etisk diskussion och problematisering i

takt med att kunskapen växer och nya tekniker

utvecklas. Embryonal forskning skall i största

möjliga utsträckning skyddas från oetisk

kommersialisering. Vid utveckling av metoderna för

in vitro-fertilisering skall strävan vara att

befrukta så få ägg som möjligt förutom de som

implanteras. Stamcellsforskning som innefattar

kloning av embryo ska inte tillåtas. Med jämna

intervall skall en utvärdering av den etiska

kommitténs tillståndsgivning ske. Samtidigt skall en

analys av forskningens utveckling göras, varvid de

etiska aspekterna på forskningen skall ha en

framträdande roll.

Den 4 april 1997 i Oviedo undertecknade Sverige

Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och

biomedicin. Med tanke på vetenskapens snabba

utveckling har det internationellt bedömts viktigt

att ange riktlinjer för den biomedicinska

forskningen om hur människovärdet och mänskliga

rättigheter ska kunna upprätthållas. Sverige har

därmed en folkrättslig förpliktelse mot

konventionen. Sverige har dock ännu inte ratificerat

konventionen och således inte gjort den till svensk

lagstiftning. I Sverige vill regeringen nu gå i

motsatt riktning. Regeringen avser nämligen genom en

efterhandskonstruktion att kringgå en fullständig

ratificering av Oviedokonventionen. Den statliga

kommittén om genetisk integritet fick i april 2002

tilläggsdirektiv att snabbt ta fram ett lagförslag

som möjliggör kloning av mänskliga embryon.

Visserligen synes regeringen vilja skilja på kloning

för att skapa barn, s.k. reproduktiv kloning, och

kloning för forskning, s.k. terapeutisk kloning.

Enbart det senare skall tillåtas, men i verkligheten

är all kloning reproduktiv i den meningen att en på

det hela taget genetiskt identisk organism

reproduceras. Syftena kan variera och livslängden

likaså. Det handlar om att klona människa-människa i

betydelse av en hel och integrerad mänsklig

organism, dvs. en mänsklig organism i sitt

embryonala stadium. Människoliv ska produceras och

konsumeras för forskning. Sverige har en

folkrättsligt betingad bindning och lojalitet till

Oviedokonventionen och bör av folkrättsliga och

etiska skäl stå fast vid redan intagen ståndpunkt i

frågan om kloning av människor. Sverige bör därför i

lag förbjuda alla former av kloning av människor.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

53. Frysning av könsceller före könskorrigering

(punkt 37)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 37

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 53. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So306 yrkande 1.

Ställningstagande

I dag är det oklart om en person som skall genomgå

könskorrigering har möjlighet att frysa sina

könsceller före ingreppet för att senare i livet

kunna bli biologisk förälder åt ett barn. Varje

person som skall genomgå en könskorrigering borde ha

rätt att frysa könsceller före ingreppet och tydligt

informeras om detta. Lagstiftningen måste troligen

förändras på många områden för att möjliggöra detta.

Poängen med konstgjord befruktning är just att

säkerställa att par som inte kan få barn skall ha

möjligheten att skaffa barn. I den berörda gruppen

ingår alltså transsexuella som genomgått

könskorrigering eftersom könskorrigering i Sverige

alltid inbegriper sterilisering. Vad jag nu anfört

bör ges regeringen till känna.

54. Frågan om när foster juridiskt sett skall

betraktas som barn (punkt 39)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 39

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 54. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So471 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att det är anmärkningsvärt att Sverige

inte i lagstiftningen införlivat de rekommendationer

som Världshälsoorganisationen lagt fast, dvs. att

från vecka 22 skall ett missfall benämnas

förlossning och foster benämnas barn. Vad jag nu

anfört bör ges regeringen till känna.

55. Utländska kvinnors rätt till abort i

Sverige (punkt 41)

av Ingrid Burman (v), Kerstin Heinemann (fp),

Kenneth Johansson (c), Elina Linna (v), Kerstin-

Maria Stalin (mp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 55. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So255, 2002/03: So308 och

2002/03:U235 yrkande 5.

Ställningstagande

Till skillnad från andra länder med liberala

abortlagar gör Sverige åtskillnad mellan abort och

annan vård för utländska medborgare. Det som avgör

om kvinnan skall få en abort beviljad eller ej är

hennes anknytning till Sverige, vilken bedöms av

Socialstyrelsens rättsliga råd. Har samlaget skett i

svensk säng eller med en svensk man beviljas kvinnan

i regel en abort. Det har sagts att hindret i vår

abortlag inte utgör ett problem, eftersom kvinnor

boende i andra länder sällan efterfrågar att komma

hit för abort. Men de fåtaliga förfrågningarna beror

inte på att det inte finns ett behov. Det är något

man lätt kan utläsa av den s.k. abortturismen i

Europa. I all annan sjukvård i Sverige finns

möjligheten att ta emot människor från andra länder

under förutsättning att de betalar för sin vård. Det

är till och med en metod som vissa landsting och

sjukhus använder för att stärka sin ekonomi. Man tar

t.ex. emot hjärtpatienter från andra länder. Men att

just abort skall utgöra ett undantag i Sverige är

obegripligt. I bl.a. Storbritannien, Frankrike,

Italien och Holland kan en utländsk kvinna få abort

på samma villkor som annan vård. Vi vill påminna om

att Sverige på många internationella konferenser,

t.ex. i FN, tagit upp frågan om abort på ett

konstruktivt och bra sätt. Nu är det dags att slänga

ut de sista resterna av förmynderi och ändra den

svenska lagen. Vad vi nu anfört bör ges regeringen

till känna.

56. Patientjournallagen (punkt 43)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 56. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So404 yrkande 1 samt avslår

motion 2002/03:So208.

Ställningstagande

Överföringen av journaler är en fråga som alltför

lite belysts vid konkurrensutsättning av primärvård

och äldrevård. Klara regler saknas. Om lagen skall

efterlevas måste den enskilde ge sitt tillstånd till

att journalen övertas av den nya vårdgivaren. Det

kan ordnas på ett enkelt och praktiskt sätt, men

praktiseras sällan. Inte heller Socialstyrelsen

anser att det är helt klarlagt hur detta skall ske.

Därför bör regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag

att utreda och utfärda riktlinjer för hur

patientjournaler skall hanteras i samband med

konkurrensutsättning och privatisering. Vad vi nu

anfört bör ges regeringen till känna.

57. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor

(punkt 44)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel

Johansson (m), Kenneth Johansson (c), Anne Marie

Brodén (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 57. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So236 och 2002/03:So237.

Ställningstagande

En majoritet i riksdagen har tidigare sagt nej till

att ge legitimerade sjuksköterskor med utbildning

före 1993 och som i dag arbetar inom äldreomsorgen

möjlighet till viss förskrivningsrätt vad gäller

läkemedel. Denna grupp sjuksköterskor lämnades

utanför när riksdagen senast gav övriga

sjuksköterskor, verksamma inom äldreomsorgen, denna

möjlighet. Dessa tusentals sjuksköterskor inom

äldreomsorgen - utbildade före 1993 - arbetar nära

sina äldre och har stora möjligheter att se effekter

och eventuella biverkningar av medicinering. Genom

daglig kontakt och en större iakttagelseförmåga

skulle mycket av undernäring kunna undvikas.

Vi vill också framhålla att skolsköterskor, som

ofta har en vidareutbildning inom öppen hälso- och

sjukvård eller en vidareutbildning inom hälso- och

sjukvård för barn och ungdom, inte har samma rätt

att skriva ut läkemedel som en distriktssköterska -

trots att de genomgått samma kurs! De flesta

skolsköterskor är i dag anställda direkt av

skolhuvudmannen, men i vissa kommuner finns

fortfarande distriktssköterskor där skolhälsovård

ingår. Kommunen köper alltså skolhälsovård från

landstinget. Det kan då inträffa att

distriktssköterskan får använda sin

förskrivningsrätt på förmiddagen, men inte på

eftermiddagen som skolsköterska, trots att det

handlar om samma målgrupp. Detta är inte logiskt.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

58. Tillämpningen av prioriteringsbeslutet

(punkt 45)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 58. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So408 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att när det gäller sjukvården som

helhet och rehabiliteringen brister utförarna när

det gäller att efterleva riksdagens

prioriteringsordning. Det är därför viktigt att

riksdagens prioriteringsordning blir ett verksamt

instrument i hälso- och sjukvården. Vad vi nu anfört

bör ges regeringen till känna.

59. Vård och behandling av olika sjukdomar

(punkt 46)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel

Johansson (m), Anne Marie Brodén (m) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 59. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So437 yrkande 10 samt

avstyrker motionerna 2002/03:So221 yrkandena 1-3,

2002/03:So226 yrkandena 1 och 3, 2002/03:So231,

2002/03:So234, 2002/03:So238 yrkandena 1 och 2,

2002/03:So268, 2002/03:So275 yrkandena 1 och 2,

2002/03: So300, 2002/03:So325, 2002/03:So348,

2002/03:So352, 2002/03:So361 yrkandena 1-4,

2002/03:So379, 2002/03:So416, 2002/03:So420 yrkande

2, 2002/03:So438 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So464,

2002/03:So465, 2002/03: So468, 2002/03:So484,

2002/03:So512 yrkande 9, 2002/03:L318 yrkandena 12

och 19, 2002/03:Sf208 yrkande 3, 2002/03:Ub336

yrkande 19, 2002/03: A366 yrkande 18 och

2002/03:Bo268 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att psykiskt sjuka bör omfattas av en

rättighetslagstiftning, på samma sätt som människor

med fysiska funktionshinder får rättigheter enligt

LSS (lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade) och LASS (lagen om

assistansersättning). I dag är dessa lagar inte

alltid lätta att tillämpa på psykiskt

funktionshindrade. Rätten till boende,

sysselsättning och en god omsorg, liksom rätten att

få vara delaktig i att forma insatserna, bör slås

fast i denna rättighetslagstiftning.

Ett relativt nytillkommet problemområde är

invandrare med psykiska problem. Det är viktigt att

vårdpersonalen inom psykiatrin och primärvården är

väl förtrogen med de psykiska problem som olika

invandrargrupper kan förete mot bakgrund av vad de

tidigare upplevt i livet.

Mot bakgrund av de erfarenheter som hittills

gjorts av att i primärvården inrymma också

psykosocial kompetens anser vi vidare att de

husläkarmottagningar som ännu inte har denna

kompetens måste tillföras sådan.

Det preventiva arbetet måste utvecklas och

potentiella högriskgrupper inom psykiatrin måste

identifieras. Sådana grupper är barn till psykiskt

sjuka, personer som gjort självmordsförsök,

nyinsjuknade i psykoser m.fl. Det är viktigt att det

finns en god beredskap inom psykiatrin för att ta

hand om dessa grupper av patienter. Eftersom

psykiatrin, i större utsträckning än andra

verksamheter inom vården, innehåller

behandlingsmetoder som är mer kontroversiella, är

det viktigt att utvärderingar och uppföljningar av

behandlingar fungerar tillfredsställande.

Vi vill också framhålla att psykiatrins roll i den

lokala samverkan måste stärkas. Primärvården behöver

konsultation och utbildning från psykiatrin. Dagens

köer till barn- och ungdomspsykiatrin måste

åtgärdas. Det är orimligt med dagens långa

väntetider för behandling. De privatpraktiserande

psykiatrikerna har i dag ofta ringa eller ingen

kontakt med den offentliga psykiatrin. Här bör nya

modeller för samverkan uppmuntras. Vidare finns det

fortfarande på sina håll stora brister i bemötandet

av patienter och anhöriga inom delar av psykiatrin.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lag om inskränkning i landstingens rätt att

överlämna driften av akutsjukhus till annan

(punkt 10)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson

(m), Kerstin Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson

(m), Kenneth Johansson (c), Anne Marie Brodén (m)

och Marita Aronson (fp).

Lagen (2000:1440) om inskränkning i landstingens

rätt att överlämna driften av akutsjukhus upphörde

att gälla den 1 januari 2003. Enligt vår uppfattning

borde lagen över huvud taget inte ha införts.

Vi ser inga hinder med att företag inom vården

tillåts gå med vinst. Vinstgivande företag

investerar i både kunnande och ny teknik samtidigt

som företaget genererar ett ekonomiskt tillskott i

verksamheten. Erfarenhetsutbyte mellan olika

vårdgivare genererar nya idéer och utvecklar

verksamheten. Marknadslösningar får inte innebära

att lägsta pris är den enda utslagsgivande faktorn.

Andra, inte minst kvalitativa, faktorer måste väga

lika tungt. Regeringen bör inte begränsa

möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att träffa

avtal med entreprenörer. Det bör avgöras av varje

landsting eller kommun i enlighet med det kommunala

självstyrets principer.

2. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 21)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Jag anser att rehabiliteringsfrågorna är mycket

viktiga och ställer därför stora förhoppningar till

de förslag som nu finns i proposition 2002/03:89.

Dessa förslag är ett steg på detta område. Jag avser

att följa utvecklingen noga och avstår därför nu

från att reservera mig såvitt gäller motion

2002/03:So228.

3. Ett samlat högkostnadsskydd (punkt 26)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Vi vill erinra om att vi under flera år har

föreslagit ett bättre högkostnadsskydd genom att en

frivillig försäkring införs. Försäkringen skall

administreras av försäkringskassan.

Försäkringsprincipen utgår från antagandet att

individens nytta ökar om hon kan undvika plötsliga

och oförutsägbara kostnader av betydande storlek. En

sådan försäkring skyddar dem med störst behov av

läkemedel. Vi vill i övrigt hänvisa till våra

motioner 2002/03:So281 och 2002/03:So466.

4. Ett samlat högkostnadsskydd (punkt 26)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Tillgängligheten till vården handlar också om

patientens ekonomiska möjligheter. I dag finns det

högkostnadsskydd för sjukvård, för läkemedel samt

för vissa grupper och behandlingar inom tandvården.

Prioriterade grupper som t.ex. barn och unga har

ytterligare reduceringar när det gäller avgifter.

Var för sig kan dessa högkostnadsskydd ses som en

låg kostnad för den enskilde, men tillsammans utgör

de tunga kostnader för dem med omfattande ohälsa och

knappa ekonomiska resurser. På sikt anser därför

Vänsterpartiet att det optimala är att ett gemensamt

högkostnadsskydd införs gällande vårdens alla

områden för att säkerställa allas lika rätt till

vård och behandling oavsett ekonomiska

förutsättningar.

5. Vård och behandling av olika sjukdomar

(punkt 46)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Andelen kvinnor med smärtor från den s.k.

rörelseapparaten utgör en betydande del av de

långtidssjukskrivna i Sverige.

Rehabiliteringsinsatserna och vårdkonsumtionen i

samband med dessa tillstånd är både stora och

långvariga.. En alltför stor andel av dessa

patienter är missnöjda med den hjälp och behandling

de erhållit. Ofta har de också kvar sin smärta.

Forskningen har på senaste tiden ändrat fokus från

tidigare helt dominerande belastningsinriktning till

hjärnans sätt att hantera hot och påfrestningar. I

flera svenska forskningsprojekt har man konstaterat

att muskelspänningar och ryggbesvär inte beror på

överansträngda muskler utan på stress i hjärnan. Den

nya forskningen revolutionerar vår syn på

rehabilitering av smärta. Den nuvarande bristen på

samordning och samsyn på smärttillstånd i vår

nuvarande rehabilitering lämnar utrymme för stora

variationer i hantering, bemötande och behandling,

till nackdel för patienterna. Det är konstaterat att

sjukvården erbjuder kvinnor billigare rehabilitering

än vad män får. Kunskap finns inom området, men

hittills har ingen tagit det övergripande och

samordnande ansvaret, något som kräver ett

tvärvetenskapligt samarbete över klinikgränser och

institutionsgränser. Samordning av

forskningsresultat och tvärvetenskaplig

metodutveckling skulle väsentligt höja kvaliteten i

vården för denna stora patientgrupp. Jag har valt

att inte nu reservera mig, men kommer att följa

frågan noga.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2002/03:K251 av Cecilia Widegren m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta Västra

Götalandsregionen bli försöksområde för en

obligatorisk solidarisk hälsoförsäkring.

2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hälsofrågor för

kvinnor i samkönade relationer.

2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av

kompetenshöjning i vården vad det gäller HBT-

personer.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om könsbyte.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om olikheter

mellan landstingen angående konstgjord

befruktning.

2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att Sverige

bör tillåta utländska kvinnor att få komma hit och

göra säkra aborter lagligt på svenska sjukhus.

2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att söka

sjukvård i EU.

2002/03:Sf208 av Rigmor Stenmark och Birgitta

Carlsson (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskning kring

whiplashskador.

2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten till val av

tolk inom hälso- och sjukvården.

2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):

2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder

sjukvårdens framtida finansiering och

kompetensförsörjning särskilt utifrån en

obligatorisk hälsoförsäkring, som omfattar alla, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att möjliggöra

större mångfald av vårdgivare för att på så sätt

öka vårdpersonalens möjlighet att påverka

arbetsförhållanden, löneutveckling och

karriärvägar.

2002/03:So203 av Sten Tolgfors och Elizabeth Nyström

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en allmän

obligatorisk sjukvårdsförsäkring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de demokratiska

bristerna i landstingssjukvårdens organisation.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om patienters rätt

att välja vårdgivare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av

enskilda vårdgivare för en kvalitativ utveckling

av vården.

2002/03:So205 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av goda

förutsättningar för enskilda vårdgivare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principer för

vårdens finansiering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om socialminister

Lars Engqvists förslag att förbjuda s.k.

blandfinansierad vård.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om patienters rätt

att fritt välja vårdgivare.

2002/03:So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att utvidga

rätten till second opinion för patienter.

2002/03:So208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen beslutar att 10 § patientjournallagen

skall ges följande lydelse: Den som enligt 9 § är

skyldig att föra patientjournal skall på begäran av

patient utfärda intyg om vården samt utfärda intyg

och utlåtande som behövs för att bedöma rätten till

ersättning enligt lagen om allmän försäkring eller

annan jämförbar ekonomisk förmån.

2002/03:So218 av Birgitta Carlsson och Margareta

Andersson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa legitimation för

dietister.

2002/03:So221 av Birgitta Sellén och Margareta

Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förebyggande

insatser mot ätstörningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskning om

ätstörningar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätt att välja

vårdform för personer drabbade av ätstörningar.

2002/03:So225 av Birgitta Carlsson och Viviann

Gerdin (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att godkänna och

ge sitt stöd till KAM:s kvalitetssäkring.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

meningvad i motionen anförs om att Sverige bör

stödja ett nordiskt samarbete inom komplementär-

och alternativmedicinen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att komplementär-

och alternativmedicinare med auktorisation och

kvalitetssäkring, som har kunskap om glukosamin,

bör få förskriva detta läkemedel.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

förskrivningsrätt bör tilldelas auktoriserade och

kvalitetssäkrade komplementär- och

alternativmedicinare.

2002/03:So226 av Birgitta Carlsson och Sven

Bergström (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hela samhället

och särskilt familjen, skolan och personal inom

fritidsverksamheten har viktiga uppgifter i

arbetet med att förebygga ätstörningar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vården behöver

fler specialister och fler vårdplatser för att

kunna ge dem som drabbas av ätstörningssjukdomar

en adekvat vård.

2002/03:So228 av Barbro Feltzing och Kerstin-Maria

Stalin (mp):

Riksdagen beslutar att fri etableringsrätt för

sjukgymnaster införs.

2002/03:So231 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökat stöd till de

ofrivilligt barnlösa.

2002/03:So234 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att ansvaret vid

behandling skall vidgas till att omfatta de

seneffekter som uppstår på grund av cancer och

behandling.

2002/03:So236 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att snarast

tillåta även sjuksköterskor utbildade före 1993 att

efter genomgången vidareutbildning tillåtas

förskriva vissa läkemedel.

2002/03:So237 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen begär att regeringen snarast lägger fram

förslag om förskrivningsrätt för skolsköterskor.

2002/03:So238 av Sofia Larsen och Birgitta Sellén

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

utbildningen av sjukvårdspersonal för patienter

som lider av anorexia nervosa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en allmän

utbildnings- och informationsinsats om sjukdomen

anorexia nervosa.

2002/03:So245 av Göte Wahlström och Christina Nenes

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kraftfulla åtgärder för att

klara framtida personalrekrytering till vård- och

omsorgsarbete.

2002/03:So255 av Inger René m.fl. (m, c, mp, v, fp):

Riksdagen beslutar om rätt till abort för utländska

medborgare i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:So267 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om s.k. smartkort som metod

för att underlätta och förenkla blodgivande.

2002/03:So268 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om screening för att upptäcka

prostatacancer.

2002/03:So275 av Lars Gustafsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av

tillgängligheten till psykoterapi och psykologiskt

stöd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nationell taxa för

psykoterapeuter och psykologer.

2002/03:So288 av Martin Andreasson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om reglerna om blodgivning för

män som haft sex med män.

2002/03:So295 av Kerstin-Maria Stalin och Ingegerd

Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om behovet av inrättande

av platser för den praktiska tjänstgöringen för

psykologer (PTP).

2002/03:So298 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder

sjukvårdens framtida finansiering och

kompetensförsörjning särskilt utifrån en

obligatorisk hälsoförsäkring, som omfattar alla, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen beslutar att tillåta försöksverksamhet

med kundval där pengarna följer patienten i

enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om alternativ i

vården.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om primärvården.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om etableringsfrihet

och ersättningsetablering.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad

samordning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten att söka

vård utomlands.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om medicinsk

forskning.

14. Riksdagen beslutar att avskaffa lagen om

inskränkning i landstingens rätt att överlämna

driften av akutsjukhus till annan, den s.k.

stopplagen, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2002/03:So300 av Håkan Larsson och Birgitta Carlsson

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om elöverkänslighet som

sjukdom och växande samhällsproblem.

2002/03:So306 av Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

tydlig rättighet för transsexuella att frysa

könsceller före könskorrigering.

2002/03:So308 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att abort betraktas som all

annan sjukvård, så att patienten har den fulla

beslutsrätten, oavsett om hon blivit gravid i vårt

land eller inte, och oavsett var hon är bosatt.

2002/03:So309 av Chatrine Pålsson och Sven Brus

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utlysa 2003 eller 2004

till vårdpersonalens år.

2002/03:So325 av Anita Sidén och Ulla Löfgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att åtgärder vidtas så att

ett obligatoriskt prov kan tas för att tidigt

upptäcka diabetes typ två.

2002/03:So345 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avgifter för

rättspsykiatrisk vård.

2002/03:So348 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om att samordning av

forskningsresultat och tvärvetenskaplig

metodutveckling skulle höja kvaliteten i vården för

kvinnor med smärtproblematik.

2002/03:So352 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine

Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ökad kunskap om

elöverkänslighet.

2002/03:So361 av Kerstin Lundgren (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en helhetssyn på

miljö och hälsa och sambandet mellan tungmetaller,

kemikalier, strålning och sjukdomstillstånd som

utbrändhet, elöverkänslighet och kronisk trötthet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att myndigheterna

måste inta en mer öppen attityd till

behandlingsformer som visar sig hjälpa patienter

med elöverkänslighet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

specialutrustad klinik för att ta bort den

skadliga belastningen av tungmetaller, kemikalier

och dolda infektioner bör inrättas i Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

måste ta hänsyn till forskning från båda sidor i

elöverkänslighetskonflikten och även till

vittnesmålen från drabbade människor.

2002/03:So365 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökat intresse för

komplementärmedicinska insatser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att få

skolmedicin och komplementär medicin att samverka.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om könsperspektiv som

skäl till att erbjuda behandlingsalternativ på

likvärdiga vilkor.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

kriterier för legitimering.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en arbetsgrupp

eller parlamentarisk utredning för att förankra

och föreslå en strategi för Sverige som bygger på

WHO:s program och rekommendationer.

2002/03:So368 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Hans Stenberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lagen om

tvångsomhändertagande för psykisk vård.

2002/03:So379 av Alf Eriksson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om obligatorisk

hälsoundersökning mot blås- och prostatacancer.

2002/03:So398 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ge Socialstyrelsen i

uppdrag att se över möjligheten att kunna välja

primärvårdsenhet i stället för namngiven läkare.

2002/03:So400 av Elina Linna m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell

översyn av förlossningsvården.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förstärkning av

utbildningen i genusfrågor för barnmorskor.

2002/03:So404 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för hur

patientjournalerna skall hanteras i samband med

konkurrensutsättning och privatisering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering av

de ekonomiska och kvalitativa konsekvenserna för

klienter och personal i samband med

konkurrensutsättning och privatisering.

2002/03:So405 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om nationella riktlinjer

för den komplementära medicinska vården.

2002/03:So406 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utbildning av

rättspsykiater.

2002/03:So407 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i

uppdrag att se över reglerna och språkproven för

erhållandet av svensk legitimation enligt vad i

motionen anförs.

2002/03:So408 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

prioriteringsordningen inom hälso- och sjukvården.

2002/03:So413 av Carl-Axel Johansson och Jeppe

Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ersättningsetablering för

privata läkare och sjukgymnaster med offentlig

finansiering.

2002/03:So416 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om samarbete mellan

optiker och ögonläkare för att tidigare hitta

glaukom.

2002/03:So420 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om plastikkirurgi

och kvinnomisshandel.

2002/03:So423 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att de lesbiska kvinnornas

behov inom hälso- och sjukvården tydliggörs.

2002/03:So428 av Christina Nenes och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att utöka

underrättelseskyldigheten till privata vårdgivare.

2002/03:So435 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om etiska riktlinjer vid

stamcellsforskning.

2002/03:So437 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till husläkarlag i enlighet med vad som i

motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om etableringsfrihet

för allmänläkare, sjukgymnaster, geriatriker,

barnläkare, gynekologer och barnmorskor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

remisstvång.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökat ansvar för

sjuksköterskor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hälso- och

sjukvårdens personalförsörjning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om värdet av att det

blir fler privata vårdgivare.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om villkoren för de

psykiskt sjuka.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en handlingsplan

för hur hälso- och sjukvården för kvinnor och män

skall bli jämställd.

2002/03:So438 av Ulf Holm och Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning om resursbehovet för vården av

transsexuella.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning om befintliga vårdresurser och om hur

organisationen fungerar vad gäller vården för

transsexuella.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

utredning om hur patienterna upplever vården och

hur attityderna ser ut inom vården för

transsexuella.

2002/03:So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförts om mål för hälso-

och sjukvården.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om patientanpassade

journaler.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förslag till

utvidgad second opinion.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om plats och

närhetsgaranti på BB.

20. Riksdagen beslutar att upphäva stopplagen.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om längre avtalstider

i upphandling.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samverkansavtal.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre

uppföljningssystem.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om smartkort.

30. Riksdagen begär hos regeringen en utredning i

syfte att se över konsekvenserna av införandet av

ett samlat högkostnadsskydd.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till

Statens beredning för medicinsk utvärdering att

utvärdera alternativa behandlingsmetoder.

36. Riksdagen begär hos regeringen att riktade

resurser avsätts för att bygga upp ett

kompetenscentrum och för att möjliggöra egna

forskningsprojekt inom alternativmedicin.

37. Riksdagen begär hos regeringen en utredning

gällande alternativmedicinska metoder.

38. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om förbättring av patientens rättigheter

att välja behandlingsmetod.

39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förändra

lagstiftningen för alternativmedicinska

behandlingar.

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gemensamma

nordiska insatser för att utveckla telemedicinen.

42. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

personalförsörjningen inom vård och omsorg.

43. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter

till kompletterande utbildning för invandrare

verksamma inom hälso- och sjukvårdsområdet.

51. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa 67-

årsgränsen vad gäller ersättning för

privatpraktiserande läkare, m.fl.

2002/03:So444 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

9. Riksdagen begär att regeringen gör en

samhällsekonomisk analys av vad köerna för

åldersbetingade sjukdomar innebär.

2002/03:So450 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om primärvårdens

inriktning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om akutsjukvårdens

inriktning.

6. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att fastställa nationella regler för

sponsring i sjukvården.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda

möjligheterna för ett gemensamt operativsystem för

telemedicin.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att utforma

program för patientutbildning i de stora

folksjukdomarna.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättandet av en

patientombudsman.

2002/03:So460 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om tillgången

till akut- och klinikvård för personer över 65 år.

2002/03:So462 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Agneta Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nationellt nät av

ambulanshelikoptrar.

2002/03:So464 av Laila Bjurling och Lennart Axelsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av vård för

kroniskt sjuka.

2002/03:So465 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av centraliserad

sjukvård för döva.

2002/03:So468 av Börje Vestlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förbättra vården för

personer med epilepsi.

2002/03:So471 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i svensk

lagstiftning genomföra vad som rekommenderas av

WHO om när foster juridiskt sett skall räknas som

barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om praxis för gränsen

för hur sent i graviditeten aborter får beviljas.

2002/03:So472 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en grundlig

utredning bör göras av hanteringen av aborterade

foster i samband med forskning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tydliga regler

bör fastslås för forskning på levande foster.

2002/03:So474 av Tuve Skånberg och Lars Gustafsson

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att aborter bör

ingå i patientregistret för att möjliggöra

forskning relaterad till abortproblematiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

forskningsanslag särskilt avsätts för forskning

inom kvinnohälsa relaterad till

abortproblematiken.

2002/03:So475 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att alla ingrepp i

sjukvården skall vara föremål för forskning och

utvärdering, för att säkerställa kvinnors hälsa.

2002/03:So478 av Stefan Attefall (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av

sjukvårdspeng.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om valfrihet och

patientmakt inom vården.

2002/03:So484 av Anita Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att särskilt

uppmärksamma de äldre psykiskt sjukas situation.

2002/03:So485 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en opererbar åkomma som

läpp- och gomspalt aldrig ensam kan vara ett

tillräckligt skäl för att bevilja en abort.

2002/03:So486 av Per Landgren och Tuve Skånberg

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige av folkrättsliga och etiska

skäl står fast vid redan intagna ståndpunkt om

kloning av människa.

2. Riksdagen begär att regeringen till Sveriges

riksdag återkommer med förslag om ett förbud mot

alla former av kloning av människa.

2002/03:So499 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av

rekryteringsstrategi inom vård och omsorg.

2002/03:So509 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av 20 000

nya vårdplatser inom en tioårsperiod.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de långsiktiga

resursbehoven i vården.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en BB-garanti.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att underlätta för

vårdpersonal att driva verksamhet i egen regi.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om second opinion.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

förtroendekontrakt bör upprättas mellan politiska

företrädare och vårdens professioner.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en plan för

långsiktiga personalbehov.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell

uppföljning av geriatrikens utveckling.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

vårdpersonalens administrativa arbete måste

begränsas.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av

teamarbete i vården.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att systemet med

högkostnadsskydd bör utredas.

2002/03:So512 av Martin Andreasson m.fl. (fp, s, v,

c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att höja HBT-

kompetensen i hälso- och sjukvården.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta se över

vårdresurserna för transsexuella.

2002/03:Ub336 av Maud Olofsson m.fl. (c):

19. Riksdagen begär att regeringen tillsammans med

Landstingsförbundet utformar en plan för hur ökad

kunskap kring ätstörningar och kortare väntetider

till adekvat vård skall åstadkommas.

2002/03:Ub400 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att fler

platser i specialistutbildning i geriatrik för

läkare och sjuksköterskor bör skapas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att staten skall

uppmuntra landstingens utveckling av

äldreansvariga husläkare.

2002/03:Ub401 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre statistik

rörande könsskillnader i vården.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om komplettering av

hälso- och sjukvårdslagen.

2002/03:Ub495 av Per Landgren och Tuve Skånberg

(kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att redogöra för

hur redan existerande samvetsfrihet skall

tillämpas inom sjukvården och högskoleutbildning.

2002/03:T379 av Yvonne Ångström (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

trafikmedicinska enheter vid regionsjukhus eller

motsvarande och kvalificerade trafikmedicinska

centrum på de medicinska universiteten.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av hur

närheten till vård skall kunna garanteras.

2002/03:N396 av Ingegerd Saarinen (mp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförts om att

kommunstyrelser, när det gäller sjukvård,

socialtjänst, och s.k. B-tjänster enligt LOU,

skall kunna ge icke vinstdrivande företag

uppdraget att driva viss verksamhet.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en ökad

forskning på äldre kvinnors hälsa, sjukdom och

medicinanvändning.

2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om privata alternativ

i vården.

2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad forskning och

information om ätstörningar.

2002/03:Bo268 av Ronny Olander och Kerstin Engle

(s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta följa upp

hur de av Socialstyrelsen utfärdade allmänna råden

om bemötande av patienter med EMF-besvär

tillämpas.