Bet. 2002/03:SOU5

Socialutskottets betänkande

2002/03:SOU5

Vissa narkotikafrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 17 motionsyrkanden i olika

narkotikafrågor från den allmänna motionstiden 2002.

Frågor om vård och behandling av

narkotikamissbrukare kommer att behandlas i ett

senare betänkande om socialtjänstfrågor.

Vid sammanträdet den 14 november 2002 lämnade den

narkotikapolitiska samordnaren Björn Fries

information om olika narkotikafrågor till utskottet.

Socialutskottet har den 28 januari 2003 beslutat

att inleda ett arbete på narkotikaområdet som skall

pågå under hela valperioden och genomföras i nära

samarbete med justitieutskottet. Som en del i detta

projekt föreslår socialutskottet ett

tillkännagivande om att regeringen senast den 29

april 2005 skall avlämna en resultatskrivelse till

riksdagen avseende åtgärder mot narkotika inom

socialutskottets beredningsområde.

Resultatskrivelsen bör bl.a. innehålla en

redogörelse för vidtagna åtgärder och uppnådda

resultat samt regeringens analys och bedömning.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns åtta reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Resultatskrivelse från regeringen

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om en

resultatskrivelse om narkotika.

2. Den narkotikapolitiska inriktningen och

förebyggande arbete m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So251

yrkandena 1 och 4, 2002/03:So369, 2002/03:So431,

2002/03:So443 yrkande 12, 2002/03: Ju249 yrkande

24 delvis och 2002/03:Ub554 yrkande 3.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (c, mp)

3. Etappmål för narkotikaarbetet

Riksdagen avslår motion 2002/03:So442 yrkande

1.

Reservation 3 (fp)

4. Insatser på internationell nivå

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So442

yrkande 2, 2002/03:So443 yrkande 10 och

2002/03:K432 yrkande 18 delvis.

Reservation 4 (m, fp, c)

5. Drogmissbruket i Öresundsregionen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So396.

Reservation 5 (m, fp, c)

6. Metadonbehandling

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So251

yrkande 8 och 2002/03: So312.

Reservation 6 (m)

7. Narkotikaklassificering av kemiska

preparat

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So299

yrkande 1, 2002/03:So443 yrkande 11 och

2002/03:Ju249 yrkande 24 delvis.

Reservation 7 (c)

8. Nya syntetiska droger

Riksdagen avslår motion 2002/03:So299 yrkande

2.

Reservation 8 (c)

Stockholm den 13 mars 2003

På socialutskottets vägnar

Chatrine Pålsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Chatrine

Pålsson (kd), Kristina Zakrisson (s), Margareta

Israelsson (s), Cristina Husmark Pehrsson (m),

Kerstin Heinemann (fp), Conny Öhman (s), Catherine

Persson (s), Carl-Axel Johansson (m), Marina

Pettersson (s), Kenneth Johansson (c), Christer

Engelhardt (s), Anne Marie Brodén (m), Elina Linna

(v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Jan Emanuel

Johansson (s), Gunilla Wahlén (v) och Marita Aronson

(fp).

2002/03

SoU5

Utskottets överväganden

Resultatskrivelse från regeringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör begära en resultatskrivelse hos

regeringen avseende satsningen mot narkotika

inom utskottets beredningsområde. Utskottet

föreslår ett tillkännagivande härom till

regeringen.

Inom samhället i stort sker nu en satsning på

bekämpning av narkotika. I denna satsning ingår

bl.a. det av riksdagen i våras godkända förslaget

till en nationell narkotikahandlingsplan (prop.

2001/02:91, bet. SoU15, yttr. JuU5y). Den nationella

narkotikahandlingsplanen har följande huvudpunkter.

- Insatser mot efterfrågan

-

- Insatser mot utbudet

-

- Insatser inom kriminalvården

-

- Kompetensutveckling, forskning, uppföljning och

statistik

-

- Internationellt samarbete

-

Justitie- och socialutskottens respektive

beredningsområden täcker tillsammans i stort

huvudpunkterna och båda utskotten bereder frågor som

faller under samtliga punkter. Mot den bakgrunden

har de båda utskotten beslutat om ett utvidgat

samarbete som beräknas pågå hela innevarande

valperiod. Utskotten kommer att samarbeta kring

olika arrangemang under valperioden enligt en

särskilt upprättad plan. Avsikten är att genomföra

exempelvis gemensamma studiebesök och utfrågningar

samt att delta i konferenser. Det är rimligt att

anta att samarbetet kommer att innebära att ett

sammansatt utskott inrättas för avgörande av vissa

ärenden (se 4 kap. 8 § riksdagsordningen).

I planeringen för det utvidgade samarbetet ingår

att mot slutet av valperioden göra en gemensam

bedömning av hur framgångsrikt arbetet med

narkotikabekämpningen är. Som ett underlag bör

regeringen avlämna en resultatskrivelse till

riksdagen avseende, för socialutskottets

vidkommande, åtgärder mot narkotika inom

socialutskottets beredningsområde.

Resultatskrivelsen bör innehålla en redogörelse för

utgångsläget vid redovisningsperiodens början, en

beskrivning av vidtagna åtgärder och uppnådda

resultat samt regeringens analys och bedömning.

Resultatskrivelsen bör avlämnas till riksdagen

senast den 29 april 2005 och omfatta tiden från

början av år 2002 till så nära avlämningstidpunkten

som möjligt.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

Den narkotikapolitiska inriktningen

och förebyggande arbete m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om den

narkotikapolitiska inriktningen och om

förebyggande arbete m.m. Mot bakgrund av det

arbete som pågår respektive planeras på

området får motionerna anses i huvudsak

tillgodosedda. Riksdagen bör vidare avslå en

motion om att fastställa ett etappmål för

minskat narkotikamissbruk.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (c, mp) och 3

(fp).

Motioner

I motion So251 av Carl-Axel Johansson (m) begärs ett

tillkännagivande om vad som anförs om familjens roll

i det förebyggande arbetet mot narkotika (yrkande

1). Motionären påpekar att möjligheterna för

föräldrar och andra närstående att upptäcka

narkotikamissbruk på ett tidigt stadium är betydligt

större om föräldrarna har goda kunskaper. Skolans

roll och det generella vuxenansvaret är enligt

motionären oerhört viktigt. Vidare begärs ett

tillkännagivande om frivilligorganisationer på

narkotikaområdet (yrkande 4). Enligt motionären är

detta en underskattad resurs som skulle kunna

användas för bl.a. utbildning och upplysning i

mycket större utsträckning än i dag.

I motion So442 av andre vice talmannen Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar

att fastställa ett etappmål för minskat

narkotikamissbruk (yrkande 1). Motionärerna anser

att ett etappmål bör sättas upp inom ramen för det

övergripande målet om ett narkotikafritt samhälle,

förslagsvis att narkotikamissbruket inom fem år

skall minska till en tredjedel av vad det är i dag.

I motion Ub554 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förbättrad och

utvecklad föräldrautbildning (yrkande 3).

Motionärerna framhåller familjens betydelse för

barnets utveckling samt anför att föräldrar borde

kunna ges stöd genom information om

missbruksrelaterade frågor inom ramen för den

föräldrautbildning som finns i dag.

I motion Ju249 av Johan Linander m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om vikten av en fungerande

narkotikabekämpning (yrkande 24 delvis).

Motionärerna framhåller vikten av en fortsatt

politisk enighet i kampen mot narkotika. De anför

att tillgången måste minska och att informationen om

narkotikans negativa effekter måste fortsätta.

Motionärerna framhåller vikten av tillräckligt med

resurser till tullen samt till vård och behandling.

Motionärerna anför vidare att alla gymnasieelever

har rätt till en bra ANT-undervisning och att

uppföljningen av skolornas drogundervisning måste

förbättras. Vidare anser motionärerna att det krävs

ett intensifierat samarbete för att motverka

drogförsäljning över Internet, en översyn av de

varor som erbjuds i Internetannonser samt

lagstiftning om vad som är lagligt och olagligt.

Även i motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om granskning av

Internetannonser (yrkande 12).

I motion So431 av Sofia Larsen (c) begärs ett

tillkännagivande om att det bör initieras ett

nationellt projekt mot narkotika med utgångspunkt i

Kumlamodellen. Enligt motionären tillämpar Kumla

kommun sedan ett år tillbaka en effektiv arbetsmetod

för att bekämpa distribution och användning av

narkotika bland ungdomar. Grundtanken är att

fältarbetare, med direkt samarbete och kontakter med

polis och skolor i kommunen, arbetar uppsökande och

förebyggande i skolor och ute i miljöer där ungdomar

vistas. Resultatet har blivit att tillgången till

och användningen av narkotika bland ungdomar har

reducerats till ett minimum i kommunen.

I motion So369 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s)

begärs ett tillkännagivande om narkotikabrott.

Motionärerna anser att socialtjänsten mer aktivt bör

följa upp de ungdomar som gör sig skyldiga till

narkotikainnehav för eget bruk. Det är viktigt att

tidigt sätta in motivationsprogram eller behandling

för att få den unge att upphöra med sitt

narkotikabruk. Detta förutsätter enligt motionärerna

ett intensivare samarbete mellan socialtjänst, polis

och åklagare.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Såsom nämnts ovan presenterade regeringen i januari

2002 i proposition 2001/02:91 en nationell

narkotikahandlingsplan. Handlingsplanen slår fast

att visionen för den svenska narkotikapolitiken även

fortsättningsvis skall vara ett narkotikafritt

samhälle. Narkotikapolitiska insatser skall riktas

både mot tillgången och efterfrågan på narkotika i

syfte att minska nyrekryteringen till missbruk,

förmå fler missbrukare att upphöra med sitt missbruk

samt minska tillgången på narkotika. Handlingsplanen

omfattar förebyggande arbete, vård och behandling

samt kontrollåtgärder.

Socialutskottet behandlade propositionen samt

motioner om olika narkotikafrågor i det av riksdagen

godkända betänkandet 2001/02:SoU15 Nationell

narkotikahandlingsplan. Utskottet anförde bl.a. att

det länge oroats över den ökande

narkotikaanvändningen och den mer tillåtande

attityden till droger, särskilt bland ungdomar, och

att det såg positivt på att regeringen presenterat

en handlingsplan mot narkotika. Utskottet bedömde

att förslagen i propositionen skulle förstärka

samhällets samlade insatser på narkotikaområdet på

ett sätt som fick anses angeläget (s. 12). En m-

motion om avslag på propositionen avstyrktes (res.

m).

Utskottet anförde vidare (s. 14) att det inte kan

komma i fråga att ha något annat övergripande mål

för narkotikapolitiken än ett narkotikafritt

samhälle. Utskottet delade också regeringens

uppfattning att de narkotikapolitiska insatserna

skall syfta till att minska nyrekryteringen till

missbruk, förmå fler missbrukare att upphöra med

sitt missbruk samt minska tillgången på narkotika.

Det är nödvändigt att mobilisera hela samhället för

att uppnå en hög kvalitet på insatserna och för att

återställa balansen mellan de olika åtgärdsområdena,

framför allt genom förstärkningar av det

förebyggande arbetet och av vård- och

behandlingsinsatserna. Utskottet ställde sig således

bakom regeringens förslag till narkotikapolitiska

mål.

Utskottet behandlade bl.a. en motion om att

fastställa ett etappmål för minskat

narkotikamissbruk. Utskottet delade uppfattningen i

motionen om att målet om ett narkotikafritt samhälle

kan verka utopiskt. Samtidigt instämde utskottet med

regeringen i att visionen om ett samhälle fritt från

narkotika kan ge inspiration och vägledning i det

vardagliga arbetet mot narkotika. Utskottet

konstaterade vidare att regeringen förordat att

kommunerna uppställer såväl kortsiktiga som

långsiktiga mål i sina lokala narkotikastrategier

samt att insatserna utvärderas och följs upp med

mätbara indikatorer. Motionen ansågs därmed i

huvudsak tillgodosedd och avstyrktes (s. 14; res.

fp).

Utskottet avstyrkte även motioner om förebyggande

arbete (res. kd, c respektive fp; sä. yttr. m) samt

anförde därvid följande (s. 26 f.).

Utskottet delar regeringens bedömning att de

förebyggande insatserna måste förstärkas. Det

handlar om att få så många som möjligt att ta

avstånd från narkotika, att de som har en positiv

attityd till narkotika ändrar sin inställning och

att de som prövat eller använder narkotika

förändrar sitt beteende. Det krävs att

narkotikafrågorna ges politisk prioritet lokalt

och nationellt och att den allmänna opinionen och

lokalsamhällets resurser mobiliseras. Regeringen

betonar vikten av att de lokalt utvecklade

strategierna innehåller tydliga mål och

riktlinjer för det förebyggande arbetet och att

så många aktörer och verksamheter som möjligt

involveras i samordnade insatser.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en

av det förebyggande arbetets viktigaste uppgifter

är att försöka påverka den alltmer tillåtande

attityden till droger bland ungdomar. Det måste

anses vara samhällets skyldighet att upplysa om

vilka faror som är förenade med att använda

narkotika och vilka sociala följder som kan

uppstå om man använder sådana preparat. Även den

nära kopplingen mellan narkotikaproblemet och den

allmänna inställningen till och konsumtionen av

alkohol måste beaktas. För att stoppa

utvecklingen av mer tillåtande attityder till

narkotika är det också angeläget att samhället

erbjuder ett brett spektrum av drogfria miljöer

och att resurser avsätts härför.

Utskottet delar självklart också regeringens

bedömning att det är nödvändigt att råd, stöd och

hjälp når människor i ett så tidigt stadium av

missbruket som möjligt. Det finns ett flertal

skäl till att ingripa tidigt, bl.a. minskar

risken för individuella skador och för att

missbruket sprids i ungdomsgruppen. Förslagen i

propositionen om att det bör inrättas lokala

rådgivningsverksamheter och mottagningar särskilt

anpassade för ungdomar syftar bl.a. till att

tidigt upptäcka missbruk.

I utskottet har av tradition rått en bred

enighet kring vikten av det förebyggande arbetet

och hur det bör bedrivas. Utskottet kan

konstatera att de synpunkter på det förebyggande

arbetet mot narkotika som förs fram i motionerna

- - - väl överensstämmer såväl med utskottets

tidigare uttalanden som med vad regeringen anfört

i propositionen. Motionerna får därmed anses i

huvudsak tillgodosedda.

Familjen har enligt utskottets mening

självklart en betydelsefull roll i det

förebyggande arbetet mot narkotika. Enligt

regeringen är det viktigt att socialtjänsten

involverar hela familjen när barn har fastnat,

eller riskerar att fastna, i ett missbruk.

Regeringen betonar också vikten av att föräldrar

medverkar i skolan. Utskottet utgår i detta

sammanhang från att skolan informerar föräldrarna

om elevens sociala utveckling, t.ex. vid

utvecklingssamtal. Utskottet instämmer med vad

som anförs i flera motioner, liksom i

propositionen, om att föräldrar och andra vuxna

bör få kunskap om narkotika och dess verkningar

samt om hur man upptäcker missbruk. Enligt

regeringen bör det i varje kommun eller region

finnas särskilda rådgivningsverksamheter.

Föräldrautbildningar kan också vara ett sätt att

sprida information. Enligt utskottets mening får

även motionerna - - - anses i huvudsak

tillgodosedda.

Utskottet delar den uppfattning som förs fram i

flera motioner om att skolans roll i det

förebyggande arbetet mot narkotika är mycket

viktig. Utskottet ser därför positivt på att

Statens skolverk och Statens folkhälsoinstitut

skall få i uppdrag att analysera vilka insatser

som kan vidtas för att stärka den

narkotikaförebyggande verksamheten i skolan.

Regeringen har också uppmärksammat behovet av

tydligare mål för drogundervisningen i kurs- och

läroplanerna. Regeringen pekar även på vikten av

att stärka föräldrars inflytande i skolan. I

propositionen nämns vidare att en förutsättning

för att ungdomar skall ta till sig information är

att budskapet uppfattas som trovärdigt. Det

betonas att många skolor behöver finna former för

att göra undervisningen mer relevant utifrån

elevernas livssituation. Enligt regeringens

mening bör det i de lokala narkotikapolitiska

strategierna finnas tydliga mål och riktlinjer

för det förebyggande arbetet inom exempelvis

skola och fritidsverksamhet. Regeringen anser

också att varje skola bör utforma mål och

strategier när det gäller undervisningen om

droger, åtgärder vid upptäckt av missbruk, elev-

och föräldrasamverkan samt kompetensutveckling av

personalen. Utskottet är övertygat om att

satsningarna inom ramen för handlingsplanen

kommer att få positiva effekter även för det

drogförebyggande arbetet inom skolans område.

Motionerna - - - får mot bakgrund av vad som

anförts anses i huvudsak tillgodosedda.

Utskottet avstyrkte vidare motioner om försäljning

av narkotika över Internet (s. 43). Utskottet

konstaterade att ett internationellt samarbete för

att komma åt handeln redan pågår samt förutsatte att

arbetet fortsätter även utan något initiativ från

riksdagen. Motionerna avstyrktes (res. c).

För att genomföra den nationella

narkotikahandlingsplanen har regeringen, vilket

nämnts ovan, utsett en särskild narkotikapolitisk

samordnare (dir. 2002:6) som skall verka t.o.m.

2005. Regeringen har för satsningen avsatt 325

miljoner kronor för åren 2002-2004. Av dessa medel

har 100 miljoner kronor avsatts till en särskild

satsning inom kriminalvården. Narkotikasamordnaren

har tillsatt ett kansli, Mobilisering mot narkotika.

I augusti 2002 presenterades en aktionsplan med

förslag till hur resterande 225 miljoner kronor

skall användas. I strategin ingår förebyggande

insatser, vård och behandling samt begränsning av

tillgången till narkotika. Syftet är bl.a. att verka

långsiktigt, bilda opinion och mobilisera mot

narkotika, bidra till att stärka positiva krafter

och angripa ogynnsamma faktorer som medför risk för

missbruk, bidra till att behandling görs tillgänglig

för alla som behöver den, stödja arbetet mot olaglig

narkotikahandel samt se till att insatserna mot

narkotika följs upp och utvärderas och att goda

exempel sprids. Aktionsplanen har antagits av

regeringen.

Mobilisering mot narkotika har bl.a. påbörjat en

satsning i samarbete med storstäderna Stockholm,

Göteborg och Malmö. Syftet är att arbeta för en god

balans mellan förebyggande arbete, vård och

behandling och begränsning av tillgången genom att

utveckla pilotverksamheter på dessa områden.

Projekten skall bl.a. genomföras inom skolan och i

krog- och nöjesmiljöer samt involvera ideella

organisationer, barn och ungdomar. Vidare har sex

andra kommuner i landet (Kalmar, Kramfors, Laholm,

Lund, Solna och Umeå) valts ut för att delta i ett

treårigt utvecklings- och forskningsprojekt med

syfte att utveckla det lokala alkohol- och

narkotikaförebyggande arbetet.

Samordnaren skall årligen redovisa sin verksamhet

till regeringen och avlämna slutrapport senast den

31 december 2005.

I proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan lämnar

regeringen förslag till ett övergripande nationellt

folkhälsomål, nämligen att skapa samhälleliga

förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för

hela befolkningen. Regeringen föreslår även en

sektorsövergripande målstruktur för det samlade

folkhälsoarbetet med elva målområden. Ett av dessa

målområden rör drog- och spelmissbruk och innefattar

bl.a. att samhället skall vara fritt från narkotika.

I propositionen redogörs för den nationella

narkotikahandlingsplanen.

Regeringen anför att ett samlat folkhälsoarbete

förutsätter aktiva insatser av flera samhällsaktörer

och inom flera politikområden. Regeringen kommer

regelbundet att i en skrivelse till riksdagen

redovisa folkhälsans utveckling i befolkningen och

de åtgärder som vidtas för att förbättra denna.

Statens folkhälsoinstitut har fått i uppdrag av

regeringen att inom ramen för den nationella

narkotikahandlingsplanen bl.a. utreda

förutsättningarna för att inrätta en nationell

hjälptelefonlinje, lämna förslag rörande grund- och

vidareutbildning i preventivt arbete, utarbeta

modeller och system för att dokumentera lokalt

förebyggande arbete samt genomföra

narkotikavaneundersökningar. Uppdragen skall

redovisas löpande fram till den 1 juli 2003.

Statens skolverk har fått regeringens uppdrag att i

samverkan med Statens folkhälsoinstitut och i samråd

med Svenska Kommunförbundet analysera och utarbeta

insatser som kan vidtas för att stärka den

narkotikaförebyggande verksamheten i skolan. I

uppdraget pekar regeringen bl.a. på vikten av att

utveckla strategier och metoder för hur

föräldrainflytande och ett nära samarbete mellan

skolan och föräldrarna skall kunna stärkas.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2003.

I budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s. 64)

anförs att det från flera länder i Europa kommer

rapporter om en positivare inställning till droger

bland ungdomar och en viss ökning av missbruket.

Samma tendens finns också i Sverige. Regeringen

anför att även om förändringen på intet sätt är

dramatisk är den ändå värd att ta på allvar. Enligt

Centralförbundet för alkohol- och

narkotikaupplysning (CAN), som årligen genomför

skolvaneundersökningar, har narkotikaanvändningen

bland ungdomar i årskurs 9 ökat successivt under

andra halvan av 1990-talet. Enligt en kartläggning

som CAN genomfört har också det tunga missbruket

ökat sedan 1991, då den förra kartläggningen

gjordes. Trots den positivare inställningen till

droger i vissa ungdomsgrupper visar tillgängliga

undersökningar på att en överväldigande majoritet av

svenska folket inte befattar sig med någon form av

narkotika. Det finns också en bred folklig och

politisk uppslutning kring en restriktiv

narkotikapolitik. Någon legaliseringsdebatt liknande

den som finns i flera andra europeiska länder

förekommer inte i Sverige.

Under anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder

(s. 75) anför regeringen bl.a. att frivilliga

organisationer på alkohol- och narkotikaområdet

utför insatser av betydande värde och omfattning. På

exempelvis alkohol- och narkotikaområdet når de

frivilliga organisationerna fler människor med sina

insatser än vad den kommunala socialtjänsten gör.

Det uppsökande, rådgivande och motivationsskapande

arbetet är omfattande och en allt större del av

opinionsbildning, kunskapsspridning och förebyggande

insatser sker genom de frivilliga organisationerna,

anförs det. Regeringen bedömer det som angeläget att

Socialstyrelsen även i fortsättningen kan fördela

medel till organisationer som arbetar med alkohol-

och narkotikafrågor och utveckla samarbetet mellan

organisationerna och staten på området. Statens

övergripande syfte med bidraget, att förstärka och

komplettera de samhälleliga insatserna, har i hög

grad uppnåtts, anför regeringen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att det inte kan komma i fråga

att ha något annat övergripande mål för

narkotikapolitiken än ett narkotikafritt samhälle.

Det är synnerligen angeläget att samhällets samlade

insatser på narkotikaområdet förstärks. Det handlar

såväl om att minska nyrekryteringen till missbruk

och förmå fler missbrukare att upphöra med sitt

missbruk som att minska tillgången på narkotika.

Hela samhället måste mobiliseras för att uppnå en

hög kvalitet på insatserna och för att återställa

balansen mellan de olika åtgärdsområdena. Framför

allt krävs förstärkningar av det förebyggande

arbetet och av vård- och behandlingsinsatser.

Riksdagen antog förra våren en nationell

handlingsplan mot narkotika, vari förordas ett brett

spektrum av insatser på samtliga samhällsnivåer. För

att genomföra denna handlingsplan har en särskild

narkotikapolitisk samordnare tillsatts. Hösten 2002

presenterade samordnarens kansli, Mobilisering mot

narkotika, en aktionsplan. Utskottet kan konstatera

att de riktlinjer för arbetet mot narkotika som

dragits upp dels av regeringen, dels av

narkotikasamordnaren står helt i överensstämmelse

med de synpunkter som framförs i motionerna So251

(m) yrkandena 1 och 4, So369 (s), So431 (c), So443

(c) yrkande 12, Ju249 (c) yrkande 24 delvis och

Ub554 (kd) yrkande 3. Bland de insatser som

Mobilisering mot narkotika planerar kan nämnas

satsningar för att påverka attityderna till droger,

drogförebyggande arbete på skolor, satsningar

riktade till föräldrar samt bekämpning av brott som

begås med ny teknologi. Utskottet kan också

konstatera att regeringen lämnat uppdrag till

Statens folkhälsoinstitut och Statens skolverk som

bl.a. syftar till att utveckla det förebyggande

arbetet. Genom det projektarbete på

narkotikapolitikens område som socialutskottet i

samarbete med justitieutskottet nyligen inlett

kommer riksdagen att följa utvecklingen mycket nära.

Mot bakgrund av dels det redan pågående arbetet,

dels de planerade insatserna på narkotikaområdet får

motionerna anses i huvudsak tillgodosedda.

I motion So442 (fp) yrkande 1 begärs att ett

etappmål för minskat narkotikamissbruk skall

fastställas. Utskottet vidhåller att målet om ett

samhälle fritt från narkotika kan verka utopiskt men

att denna vision kan ge inspiration och vägledning i

det vardagliga arbetet mot narkotika. Det kan också

konstateras att regeringen i

narkotikahandlingsplanen förordat att kommunerna

ställer upp såväl kortsiktiga som långsiktiga mål i

sina lokala narkotikastrategier samt att insatserna

utvärderas och följs upp med mätbara indikatorer.

Motionen får därmed anses i huvudsak tillgodosedd.

Insatser på internationell nivå

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om arbetet mot

narkotika på internationell nivå. Utskottet,

som hänvisar till sina tidigare

ställningstaganden och till regeringens

uppfattning i frågan, anser motionerna

tillgodosedda. Mot bakgrund av pågående

diskussioner på området bör riksdagen även

avslå en motion om drogmissbruket i

Öresundsregionen.

Jämför reservationerna 4 (m, fp, c) och 5 (m,

fp, c).

Motioner

I motion K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om åtgärder mot bl.a.

narkotikamissbruk (yrkande 18 delvis). Motionärerna

anför att Sverige inte får förlora kampen i

Europaparlamentet när det gäller de

narkotikapolitiska frågorna. Vidare framhålls vikten

av att Sverige gör sin röst hörd på den politiska

arenan samt för ut korrekt information om sin

narkotikapolitik och om de resultat den har gett.

Sverige måste visa att all icke-medicinsk användning

av narkotika är och förblir förkastlig. Vi måste

också kräva en internationell statistik där

utgångspunkterna är gemensamma och ger möjlighet

till rättvisande jämförelser mellan bl.a.

Nederländerna och Sverige, anförs det.

I motion So442 av andre vice talmannen Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

Sveriges arbete med narkotikafrågor inom EU (yrkande

2). I motionen framförs samma synpunkter som i den

ovannämnda motionen K432 (fp) yrkande 18 delvis.

I motion So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om att Sverige inom EU aktivt

skall verka för att övriga EU-länder inför en

restriktivare narkotikapolitik (yrkande 10).

Motionärerna anser att Sverige i första hand skall

prioritera frågor som rör illegal europeisk

produktion samt förebyggande insatser.

I motion So396 av Kerstin Engle och Kent Härstedt

(s) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om behovet av en samsyn mellan svenska och

danska myndigheter vad gäller åtgärder för att

minska narkotikamissbruket i Öresundsregionen.

Motionärerna kritiserar bl.a. den öppna

gatuförsäljningen av narkotika i Christiania och

anser att regeringen omedelbart bör ta upp frågan

med den danska regeringen.

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Ett enigt utskott har vid flera tillfällen under de

senaste åren redovisat sin inställning när det

gäller Sveriges insatser mot narkotikan på

internationell nivå. I det av riksdagen godkända

betänkandet 1998/1999:SoU10 uttryckte utskottet sin

oro för den globala utveckling av narkotikahandeln

som pågår och den påverkan utvecklingen har för

Sveriges del, framför allt vad gäller dagens

ungdomar. Utskottet anförde att Sveriges

internationella narkotikapolitik måste vara tydlig,

konsekvent och långsiktig. Det påpekades att

Sveriges restriktiva narkotikapolitik ligger till

grund för det internationella engagemanget och att

Sverige sedan länge deltar mycket aktivt i det

internationella samarbetet på detta område.

Utskottet vidhöll att det är synnerligen angeläget

att regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla

krav på legalisering av narkotika och liberalisering

av narkotikapolitiken, såväl nationellt som på det

internationella planet. Sverige måste fortsätta att

aktivt driva sin inställning i narkotikafrågor

internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och

i det nordiska samarbetet. En nödvändig

förutsättning för framgång i det internationella

arbetet är att våra insatser nationellt är

framgångsrika och att vi kan visa på en enig

restriktiv inställning i frågan, anfördes det (s.

12).

Utskottet vidhöll detta uttalande i betänkande

1999/2000:SoU10.

Utskottet behandlade senast liknande motionsyrkanden som de nu

aktuella i betänkande 2001/02:SoU15. Utskottet

konstaterade att åsikterna i motionerna

överensstämde såväl med vad regeringen anfört i

propositionen som med vad ett enigt utskott vid

flera tillfällen under de senaste åren framfört

rörande det internationella narkotikaarbetet.

Motionerna ansågs tillgodosedda och avstyrktes (s.

59; res. kd, c och fp; sä. yttr. m).

Av budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s. 59)

framgår att Sverige aktivt deltar i FN:s

narkotikakontrollprogram UNDCP, men även i

Europarådets samarbetsgrupp för narkotikafrågor, den

s.k. Pompidougruppen, En strategi för

narkotikabekämpning inom EU antogs vid Europeiska

rådet i Helsingfors 1999. Vid toppmötet i juni 2000

antogs en särskild handlingsplan för att genomföra

EU:s narkotikastrategi. Ett särskilt rambeslut om

minsta maximistraff för narkotikabrott har antagits

och förhandlingar inletts om ett särskilt

narkotikapreventionsprogram.

Regeringen anför (s. 67) att en ökning av

narkotikaanvändningen bland ungdomar och ett ökat

tryck från många länder att liberalisera

narkotikapolitiken kräver intensifierade insatser på

narkotikaområdet. Det internationella samarbetet

inom FN, Europarådet och EU har utvecklats när det

gäller insatser som syftar till att minska

efterfrågan på narkotika. Det är enligt regeringen

angeläget att Sverige också i fortsättningen har en

framträdande roll i det internationella samarbetet

för att kraftfullt driva frågan om ett

narkotikafritt samhälle.

Statsrådet Morgan Johansson besvarade den 5 mars

2003 en fråga i riksdagen om det internationella

narkotikaarbetet (fråga 2002/03:598). Statsrådet

framhöll att Sverige måste motverka det omfattande

arbete som pågår för att legalisera narkotika. Genom

att visa att det går att påverka

narkotikasituationen genom en restriktiv och väl

genomförd narkotikapolitik kan Sverige utgöra ett

föredöme för andra länder. Statsrådet anförde vidare

att Sverige måste fortsätta sitt engagemang i olika

internationella organisationer för att stödja andra

länder i deras utvecklingsarbete samt vara aktivt i

den internationella debatten. I april äger FN:s

ministermöte om de internationella narkotikafrågorna

rum. Mötet skall utvärdera de globala insatserna

sedan generalförsamlingens särskilda möte om

narkotika år 1998. Många av de liberala

organisationerna koncentrerar sitt arbete till detta

möte. Enligt statsrådet är det därför viktigt att

Sverige för fram sina synpunkter och erfarenheter

vid detta tillfälle och förhindrar eventuella

angrepp på FN:s narkotikakonventioner. Statsrådet

redogjorde även för de ministermöten på nordisk och

på europeisk nivå som kommer att hållas under året

och som kommer att ge tillfälle till argumentation

för den svenska narkotikapolitiken.

Samma dag besvarade statsrådet en fråga rörande

statistik över bl.a. narkotikarelaterade dödsfall

från EU:s centrum för kontroll av narkotika och

narkotikamissbruk (ECNN) (fråga 2002/03:573). Av

svaret framgår att problemet med statistik på

området härrör från hur medlemsländerna samlar in

sina data. Det är mycket komplicerat att harmonisera

datainsamling på området, och statistikens kvalitet

påverkas bl.a. av sådana faktorer som enskilda

läkares diagnoser, obduktionsfrekvenser m.m. Enligt

statsrådet har ECNN i de senaste årsrapporterna valt

att presentera data om narkotikarelaterad död på ett

sådant sätt att det inte skall vara möjligt att göra

oseriösa jämförelser.

Rådet för sysselsättning, socialpolitik, hälsa och

konsumentfrågor behandlade vid sitt möte den 2-3

december 2002 ett förslag till rådsrekommendation om

förebyggande och begränsning av risker i samband med

narkotikamissbruk. Önskemål framfördes därvid om en

deklaration till stöd för s.k. injektionsrum.

Sverige ansåg att den föreliggande texten kunde ge

stöd även för en restriktiv narkotikapolitik. Vidare

betonade Sverige bl.a. att man bestämt tar avstånd

från vissa typer av skadereducerande insatser, t.ex.

injektionsrum, eftersom dessa bedöms

kontraproduktiva.

De nordiska länderna har under många år samarbetat

inom narkotikaområdet. Narkotikafrågorna blev ett

eget sakområde i Nordiska ministerrådet 1997 och

Ministerrådet för narkotikafrågor konstituerades. En

plan för nordiskt samarbete på narkotikaområdet åren

2001-2005 har antagits. Vid ett

narkotikaministermöte i november 2002 antogs en

narkotikapolitisk strategi för samarbete även med de

baltiska länderna och nordvästra Ryssland. Vid mötet

diskuterades även narkotikahandeln i Christiania,

mot vilken den danska regeringen har aviserat

hårdare tag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller självfallet sin tidigare

redovisade inställning när det gäller Sveriges

insatser mot narkotika på internationell nivå.

Utskottet konstaterar att åsikterna i motionerna

So442 (fp) yrkande 2, So443 (c) yrkande 10 och K432

(fp) yrkande 18 (delvis) överensstämmer med

utskottets tidigare gjorda uttalanden, liksom med

regeringens uppfattning i frågan. Motionerna får

därmed anses tillgodosedda.

Såvitt utskottet har erfarit förekommer diskussioner

mellan företrädare från Sverige respektive Danmark

när det gäller drogmissbruket i Öresundsregionen,

bl.a. narkotikahandeln i Christiania. Utskottet

utgår från att samtalen fortsätter även utan något

initiativ från riksdagens sida och avstyrker därmed

motion So396 (s).

Metadonbehandling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

metadonbehandling i avvaktan på resultatet av

pågående arbete på området.

Jämför reservation 6 (m).

Motioner

I motion So251 av Carl-Axel Johansson (m) begärs ett

tillkännagivande om kriterier för att få ta del av

det s.k. metadonprogrammet (yrkande 8). Motionären

anser att kriterierna bör ändras och bli mer

flexibla för att bättre kunna se till enskilda

missbrukares situation och behov.

I motion So312 av Hillevi Larsson (s) begärs ett

tillkännagivande om att låta undersöka om

metadonbehandling bör utvidgas för

heroinmissbrukare. Motionären förespråkar att

metadonbehandling skall kunna ges på fler platser i

landet än i dag.

Bakgrund och tidigare behandling, m.m.

Metadonbehandlingen i Sverige regleras av

Socialstyrelsens föreskrifter 1990:16 om

metadonunderhållsbehandling och förskrivning av

opiater på indikation narkomani. Metadonbehandling

ges vid enheter inom allmänpsykiatrin i Uppsala,

Stockholm, Lund och Malmö till högst 800 personer

samtidigt. För att komma i fråga för

underhållsbehandling med metadon skall patienten

enligt Socialstyrelsens föreskrifter ha ett minst

fyraårigt dokumenterat intravenöst opiatmissbruk, ha

prövat drogfri behandling, ha fyllt 20 år, inte ha

något avancerat sidomissbruk samt inte vara

anhållen, häktad, dömd till eller intagen i

fängelse. Enligt en utvärdering från Socialstyrelsen

gjord 2001 minskar dödlighet, missbruk och

kriminalitet under tiden i behandling.

I betänkande 2001/02:SoU15 avstyrkte utskottet

motioner bl.a. om en utvidgning av kriterierna för

att komma i fråga för metadonbehandling. Utskottet

hänvisade till att nationella riktlinjer för

farmakologisk behandling av opiatberoende var under

utarbetande i samarbete mellan Socialstyrelsen,

Läkemedelsverket och representanter för

läkarprofessionen och socialtjänsten (s. 37; res.

fp; sä. yttr. m).

Enligt uppgift från Socialstyrelsen pågår det

ovannämnda arbetet med riktlinjer på området. Det

har utarbetats en kunskapsöversikt om

läkemedelsassisterad behandling av opiatberoende,

vilken har remissbehandlats.

Socialstyrelsen har vidare nyligen gjort en

hemställan hos regeringen om att regeringen dels

skall upphäva de nu gällande föreskrifterna om

metadonbehandling, dels skall ge Socialstyrelsen

bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om

verksamheter som får bedriva farmakologisk

behandling av opiatberoende. Socialstyrelsen

konstaterar att det behövs en ny reglering, bl.a.

mot bakgrund av att ett nytt läkemedel på

indikationen opiatberoende, Buprenorfin (Subutex),

inregistrerats hösten 1999. Vidare påpekar

Socialstyrelsen att under de senaste tio åren har

heroinmissbruket spritt sig och opiatberoendet ökat

även i andra delar av Sverige än i Skåne- och

Stockholmsregionen. Styrelsen anser därför att

läkemedelsassisterad behandling bör kunna ges med

bättre geografisk spridning.

Enligt vad utskottet erfarit är ärendet under

beredning i Socialdepartementet.

Utskottets ställningstagande

Socialstyrelsen har hos regeringen begärt

bemyndigande att utfärda nya föreskrifter om bl.a.

metadonbehandling. Ärendet bereds i

Regeringskansliet. Enligt utskottet bör resultatet

av detta arbete avvaktas. Motionerna So251 (m)

yrkande 8 och So312 (s) avstyrks.

Narkotikaklassificering av kemiska

preparat

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om att ett

kemiskt preparats verkan skall vara avgörande

för om preparatet skall narkotikaklassas.

Riksdagen bör vidare avslå en motion om ett

snabbare förfarande när det gäller att

förbjuda nya droger.

Jämför reservationerna 7 (c) och 8 (c).

Motioner

I motion Ju249 av Johan Linander m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om vikten av en fungerande

narkotikabekämpning (yrkande 24 delvis).

Motionärerna påpekar att GHB i dag är

narkotikaklassat men att ämnet redan fått

efterföljare som inte är narkotikaklassade.

Motionärerna anser att det är preparatets verkan som

skall avgöra när olika kemiska preparat skall

narkotikaklassas.

Även i motionerna So299 av Birgitta Carlsson och

Birgitta Sellén (c) yrkande 1 och So443 av Kenneth

Johansson m.fl. (c) yrkande 11 begärs

tillkännagivanden om att verkan av drogen och inte

den kemiska sammansättningen skall ligga till grund

för narkotikaklassningen.

I motion So299 (c) begärs vidare ett tillkännagivande om att

mycket snabbare klassa och förbjuda olika kemiska

substanser som används i droger (yrkande 2).

Motionärerna anmärker bl.a. att sedan lagen

(1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor

trädde i kraft har inga nya substanser omfattats av

lagen, trots att nya syntetiska oklassade droger

dykt upp på missbruksmarknaden.

Bakgrund och tidigare behandling, m.m.

Den 1 januari 1999 infördes förändringar av

narkotikadefinitionen i 8 § narkotikastrafflagen

(1968:64). Uttrycket "starkt vanebildande

egenskaper" byttes ut mot "beroendeframkallande

effekter". Vidare utvidgades definitionen till att

också omfatta varor med euforiserande effekter.

Samtidigt infördes lagen (1999:42) om förbud mot

vissa hälsofarliga varor, vilken ger möjlighet att

ingripa mot varor som på grund av sina inneboende

egenskaper - utan att utgöra narkotika,

dopningsmedel eller godkända läkemedel - medför fara

för människors liv eller hälsa och som används eller

kan antas användas i syfte att uppnå berusning eller

annan påverkan.

I förordningen (1999:58) om förbud mot vissa

hälsofarliga varor föreskriver regeringen på vilka

varor lagen skall tillämpas.

Statens folkhälsoinstitut (FHI) ansvarar för

utredningen av behovet av narkotikaklassificering av

droger som saknar medicinsk användning, liksom

behovet av klassificering av varor som bör omfattas

av lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Bland annat polisen, hälso- och sjukvården och de

sociala myndigheterna är skyldiga att rapportera

till institutet när de i sin verksamhet träffar på

nya medel som används för missbruksändamål. Syftet

med rapporteringsskyldigheten är att snabbare kunna

ge regeringen ett underlag för beslut om

klassificering av nya droger.

I samband med att detta system infördes övervägdes

vilka ytterligare lagstiftningsåtgärder som skulle

kunna vidtas för att möjliggöra en mer skyndsam

reaktion från samhällets sida mot nya droger (prop.

1997/98:183 s. 36 f.). En fråga som aktualiserades

var om det skulle vara möjligt att inom ramen för

narkotikabegreppet använda sig av en s.k. analog

definition. En vara anses som analog om den

väsentligen liknar en redan narkotikaklassificerad

vara vad gäller struktur och effekt. Det påpekades

bl.a. att en analog definition medför betydande

oklarheter och att inte ens en kemist kan förutse

samtliga de varor som kan komma att anses som

analoga. Det skulle fordras att experter måste

uttala sig om drogernas kemiska struktur m.m. i

olika brottmål och att det därvid skulle kunna göras

olika bedömningar av samma substans. Regeringen

ansåg att analoga definitioner inte kunde övervägas

för svensk del.

Motioner om att ett preparats verkan, inte dess

kemiska sammansättning, skall vara avgörande för om

preparatet skall klassificeras som narkotika

behandlade utskottet senast i betänkande

2001/02:SoU15. Utskottet påpekade att redan i dag

kan läkemedel eller hälsofarliga varor som har

beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande

effekter narkotikaklassificeras. Utskottet kunde

däremot av rättssäkerhetsskäl inte godta ett system

med s.k. analoga definitioner. Utskottet avstyrkte

motionerna (s. 65; res. c).

Statsrådet Morgan Johansson besvarade den 29 januari

2003 en fråga i riksdagen om nya droger (fråga

2002/03:443). Statsrådet uttryckte sin oro för de

konsekvenser för hälsan som missbruk av olika

preparat medför, oavsett om dessa preparat

narkotikaklassificerats eller ej. Statsrådet

framhöll att Sverige har ett internationellt sett

mycket välfungerande system som medför att preparat

narkotikaklassificeras ovanligt snabbt. Att göra den

svenska beslutsordningen ännu snabbare bedömde

statsrådet inte vara möjligt av såväl

rättssäkerhetsmässiga som praktiska skäl.

Regeringen har senast den 16 januari 2003 fattat

beslut om att klassificera en vara som hälsofarlig,

nämligen bensylpiperazin, även kallat A 2.

Av budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s. 59)

framgår att Statens folkhälsoinstitut har genomfört

kartläggningar av flera ämnen, bl.a. GHB och GBL,

inom ramen för EU:s gemensamma åtgärd om tidig

upptäckt av nya syntetiska droger. FHI har vidare

utvecklat nätverk och databaser för att

effektivisera datainsamlingen rörande

narkotikautvecklingen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning att ett system

med s.k. analoga definitioner av rättssäkerhetsskäl

inte kan accepteras. Motionerna So299 (c) yrkande 1,

So443 (c) yrkande 11 och Ju249 (c) yrkande 24 delvis

avstyrks därmed.

I motion So299 (c) yrkande 2 efterlyses ett snabbare

förfarande när det gäller att förbjuda olika kemiska

substanser. Utskottet instämmer med motionärerna att

det är angeläget att kunna ingripa mot nya droger i

ett tidigt skede men vill samtidigt betona att

rättssäkerhetskraven inte får frångås. Utskottet ser

positivt på det internationella samarbete som pågår

på området och på Statens folkhälsoinstituts

åtgärder för att effektivisera datainsamlingen

rörande narkotikautvecklingen. Utskottet utgår från

att regeringen noga följer utvecklingen på området

även utan något initiativ från riksdagens sida.

Motionsyrkandet avstyrks.

Avslutningsvis bör nämnas att social- och

justitieutskotten kommer att anordna en intern

utfrågning den 3 april 2003, varvid information

bl.a. kommer att ges om syntetiska droger och om

klassificeringsförfarandet.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Den narkotikapolitiska inriktningen och

förebyggande arbete m.m. (punkt 2)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So251 yrkandena 1 och 4 samt

avslår motionerna 2002/03:So369, 2002/03:So431,

2002/03: So443 yrkande 12, 2002/03:Ju249 yrkande 24

delvis och 2002/03:Ub554 yrkande 3.

Ställningstagande

Föräldrar och andra närstående är oftast de som har

störst möjlighet att upptäcka om något inte står

rätt till med de egna barnen. Vi vill framhålla

vikten av att föräldrar har goda kunskaper om hur

man upptäcker narkotikabruk på ett tidigt stadium.

Detsamma gäller för lärare och annan personal i

skolan. Eftersom de flesta barn tillbringar mycket

av sin tid i skolan har denna ett stort ansvar. Det

är viktigt att uppmärksamma elever som beter sig

konstigt eller annorlunda i klassrummet, men även

elever som skolkar eller uppvisar tecken på

vantrivsel och problematiska hemförhållanden måste

erbjudas stöd. Goda familjeförhållanden får dock

inte tas till intäkt för att det inte föreligger

några risker. Skolans roll och det generella

vuxenansvaret är därför enligt vår mening oerhört

viktiga delar i det narkotikaförebyggande arbetet.

Vi anser att familjepolitiken måste förändras.

Vi vill också betona frivilligorganisationernas

betydelse på narkotikaområdet. De är en underskattad

resurs som skulle kunna användas mycket mer än i

dag, bl.a. för utbildning och upplysning. De har

generellt sett stor kompetens och ett förtroende hos

allmänheten.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

2. Den narkotikapolitiska inriktningen och

förebyggande arbete m.m. (punkt 2)

av Kenneth Johansson (c) och Kerstin-Maria Stalin

(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So443 yrkande 12 och

2002/03:Ju249 yrkande 24 delvis samt avslår

motionerna 2002/03: So251 yrkandena 1 och 4,

2002/03:So369, 2002/03:So431 och 2002/03: Ub554

yrkande 3.

Ställningstagande

I kampen mot narkotika är det viktigt att alla

svenska partier står enade. Det är nödvändigt att

med kraft förhindra att de liberala tendenserna

sprids ytterligare och att fortsätta informera om

narkotikans negativa effekter. Vi vill framhålla

skolan som den viktigaste arenan för drogprevention

eftersom man här når alla kategorier av ungdomar. I

skolan finns också de bästa förutsättningarna för

att tidigt observera avvikande beteenden och vidta

åtgärder. Uppföljningen av drogundervisningen måste

förbättras och positiva exempel lyftas fram.

När det gäller insatser mot utbudet av narkotika

vill vi peka på problemet med att det på Internet

förmedlas adresser och annonseras öppet om flera

olika droger som kan beställas med leverans inom 48

timmar. Det krävs enligt vår mening ett

intensifierat samarbete, inte minst internationellt,

för att motverka drogförsäljning över Internet. Det

måste också göras en översyn av de varor som erbjuds

i annonserna och lagstiftas om vad som är lagligt

och inte. Vi anser också att tullen måste få

tillräckligt med resurser. Samtidigt måste det

självklart också finnas resurser till vård och

behandling för dem som är fast i beroende.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

3. Etappmål för narkotikaarbetet (punkt 3)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:442 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi delar självfallet uppfattningen att Sverige skall

eftersträva ett narkotikafritt samhälle. För att

efter en tid kunna avläsa om vidtagna åtgärder varit

tillräckliga eller inte bör emellertid ett etappmål

ställas upp inom ramen för det övergripande målet.

Detta etappmål bör förslagsvis vara att

narkotikamissbruket under fem år skall minska till

en tredjedel av vad det är i dag.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

4. Insatser på internationell nivå (punkt 4)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Kenneth

Johansson (c), Anne Marie Brodén (m) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So442 yrkande 2,

2002/03:So443 yrkande 10 och 2002/03:K432 yrkande 18

delvis.

Ställningstagande

Sveriges internationella engagemang på

narkotikaområdet bör enligt vår mening

intensifieras. Strategier för att minska problemen

med narkotikaanvändning bör utvecklas tillsammans

med andra länder. Inom EU bör Sverige, utöver frågor

som rör illegal europeisk produktion och

förebyggande insatser, arbeta för stärkta tull- och

polisresurser vid EU:s gränsövergångar för att också

minska inflödet av narkotika till EU. Vidare anser

vi det angeläget att Sverige på ett betydligt mer

intensivt sätt än i dag arbetar för att föra ut

Sveriges narkotikastrategi i Europa. Det får inte

anses förhandlingsbart att införa en mer tillåtande

narkotikapolitik i Sverige. Det är viktigt att de

svenska Europaparlamentarikernas enighet i

drogpolitiken bevaras. Sverige måste göra sin röst

hörd på den politiska arenan samt föra ut korrekt

information om sin narkotikapolitik och om de

resultat den gett. Vi måste också fortsätta kräva en

internationell statistik där utgångspunkterna är

gemensamma och ger möjlighet till rättvisande

jämförelser mellan t.ex. Nederländerna och Sverige.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

5. Drogmissbruket i Öresundsregionen (punkt 5)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Kenneth

Johansson (c), Anne Marie Brodén (m) och Marita

Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So396.

Ställningstagande

Från hela Sydsverige åker människor till Danmark för

att köpa narkotika. Genom invigningen av

Öresundsbron blev det ännu lättare att ta sig över

sundet och ännu svårare att kontrollera inflödet av

bl.a. narkotika. Vi anser det mycket viktigt att det

snabbt skapas en samsyn mellan svenska och danska

myndigheter och politiker om hur drogproblemet i

Öresundsregionen skall bemötas. Åtgärder måste

vidtas för att minska tillgängligheten till

narkotika i regionen. Det gäller inte minst frågan

om den öppna gatuförsäljningen i Köpenhamn, bl.a. i

Christiania. Vi vill framhålla vikten av att de

svenska och danska regeringarna fortsätter att

diskutera dessa frågor.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

6. Metadonbehandling (punkt 6)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-Axel

Johansson (m) och Anne Marie Brodén (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So251 yrkande 8 och avslår

motion 2002/03:So312.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste kriterierna för

metadonbehandling ändras för att bättre kunna se

till enskilda missbrukares situation och behov. Det

är orimligt att unga heroinmissbrukare som är

välmotiverade i sin strävan att blir drogfria inte

skall kunna få behandling förrän tidigast vid 20 års

ålder och efter fyra års dokumenterat missbruk.

Socialstyrelsen har hos regeringen begärt

bemyndigande att utfärda nya föreskrifter på

området. Vi anser att regeringen vid sin beredning

av ärendet skall beakta våra krav på flexiblare

kriterier för metadonbehandling.

Vad vi nu anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

7. Narkotikaklassificering av kemiska preparat

(punkt 7)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So299 yrkande 1,

2002/03:So443 yrkande 11 och 2002/03:Ju249 yrkande

24 delvis.

Ställningstagande

GHB är i dag klassat som narkotika, men redan har

efterföljare kommit som inte är

narkotikaklassificerade. Drogmissbrukare är

uppfinningsrika, och det hjälper inte att

narkotikaklassificera en speciell kemisk

sammansättning. Jag anser att det i stället är

preparatets verkan som skall vara avgörande när

olika kemiska preparat narkotikaklassificeras.

Vad jag nu anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

8. Nya syntetiska droger (punkt 8)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So299 yrkande 2.

Ställningstagande

När lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga

varor infördes var tanken att den skulle medföra ett

snabbare förfarande när det gäller att förbjuda

olika preparat. Sedan dess har nya syntetiska droger

dykt upp på missbruksmarknaden utan att bli klassade

som hälsofarlig vara. Enligt min mening är lagen

inte särskilt verkningsfull. Jag anser att

regeringen bör vidta åtgärder för att mycket

snabbare än i dag kunna klassa och förbjuda olika

kemiska substanser som används i droger.

Vad jag nu anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner

2002/03:So251 av Carl-Axel Johansson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om familjens roll

i det förebyggande arbetet mot narkotika.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

frivilligorganisationer på narkotikaområdet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kriterier för att

få ta del av det s.k. metadonprogrammet.

2002/03:So299 av Birgitta Carlsson och Birgitta

Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verkan av

drogen och inte den kemiska sammansättningen skall

ligga till grund för narkotikaklassningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att mycket

snabbare klassa och förbjuda olika kemiska

substanser som används i droger.

2002/03:So312 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att låta undersöka om

metadonbehandling bör utvidgas för

heroinmissbrukare.

2002/03:So369 av Lars Lilja och Carin Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om narkotikabrott.

2002/03:So396 av Kerstin Engle och Kent Härstedt

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en samsyn mellan

svenska och danska myndigheter vad gäller åtgärder

för att minska narkotikamissbruket i

Öresundsregionen.

2002/03:So431 av Sofia Larsen (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett nationellt projekt mot

narkotika med utgångspunkt från Kumlamodellen.

2002/03:So442 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

1. Riksdagen beslutar att fastställa ett etappmål

för minskat narkotikamissbruk, i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om Sveriges

arbete inom EU i narkotikafrågor.

2002/03:So443 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

EU aktivt skall verka för att övriga EU-länder

inför en restriktivare narkotikapolitik.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det är

preparatets verkan som skall avgöra när olika

kemiska preparat narkotikaklassas.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om granskning av

Internetannonser.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av en

fungerande narkotikabekämpning.

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

18.1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

narkotika-, tobaks- och alkoholmissbruk.

2002/03:Ub554 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förbättrad och

utvecklad föräldrautbildning.