Bet. 2002/03:UFÖU1

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottets betänkande

2002/03:UFÖU1

Fortsatt svenskt deltagande i en internationellsäkerhetsstyrka i Afghanistan

Sammanfattning

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

behandlar i detta betänkande regeringens proposition

2002/03:21 Fortsatt svenskt deltagande i en

internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan, vari

regeringen föreslår att riksdagen återigen beslutar

att bemyndiga regeringen att ställa en väpnad styrka

om högst 45 personer till den internationella

säkerhetsstyrkans (ISAF) förfogande under

förutsättning att Förenta nationernas säkerhetsråd

ger fortsatt mandat för styrkan.

Utskottet konstaterar att FN:s säkerhetsråd i

resolution 1444 av den 27 november 2002 beslutat att

ge den internationella säkerhetsstyrkan i

Afghanistan fortsatt mandat under ett år, inom de

ramar som lades fast i resolution 1386 från den 20

december 2001. Styrkans uppgift förblir enligt den

nya resolutionen densamma som tidigare, dvs. att

bistå den afghanska övergångsregeringen med att

upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivande

områden. Insatsen utgör därmed en direkt uppföljning

av FN:s tidigare beslut. I betänkandet understryker

utskottet att den internationella säkerhetsstyrkan

finns på plats på grundval av ett mandat från FN:s

säkerhetsråd. Det innebär även att de länder som

åtar sig ledningsansvaret, för närvarande Turkiet

och senare Tyskland och Nederländerna, agerar på

FN:s uppdrag och inom de ramar som FN beslutar.

Utskottet noterar vidare att ingen ändring av

styrkans uppgifter har skett i jämförelse med vad

som gällde vid riksdagens tidigare beslut i januari

2002 (bet. 2001/02:UFöU2) och i juni 2002 (bet.

2001/02:UFöU3) om att bemyndiga regeringen att bidra

med svensk väpnad trupp till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan.

Utskottet föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 45

personer till förfogande som ett svenskt bidrag till

den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan,

dock längst t.o.m. den 19 december 2003.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att

fortsatt ställa en väpnad styrka om högst 45

personer till förfogande som ett svenskt bidrag till

den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan,

dock längst t.o.m. den 19 december 2003. Riksdagen

bifaller därmed proposition 2002/03:21 Fortsatt

svenskt deltagande i en internationell styrka i

Afghanistan.

Stockholm den 5 december 2002

På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets

vägnar

Tone Tingsgård

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tone

Tingsgård (s), Göran Lindblad (m), Birgitta Ahlqvist

(s), Cecilia Nilsson Wigström (fp), Michael Hagberg

(s), Rolf Gunnarsson (m), Kent Härstedt (s), Lotta N

Hedström (mp), Berndt Ekholm (s), Gunnar Hökmark

(m), Allan Widman (fp), Håkan Juholt (s), Carina

Hägg (s), Holger Gustafsson (kd), Berit Jóhannesson

(v), Agne Hansson (c) och Britt-Marie Lindkvist (s).

2002/03

UFöU1

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Förenta nationerna arrangerade under senhösten år

2001 en konferens i Bonn om Afghanistans politiska

framtid. Deltagarna i Bonnkonferensen, olika

afghanska grupper, enades den 5 december 2001 om att

anmoda FN:s säkerhetsråd att överväga en snabb

insats av en FN-auktoriserad styrka (Annex 1,

artikel 3 i Bonnavtalet). Den 20 december 2001 antog

FN:s säkerhetsråd resolution 1386, vilken ger

bemyndigande för upprättandet av en internationell

säkerhetsstyrka (International Security Assistance

Force, ISAF) under sex månader, dvs. till och med

den 20 juni 2002, med uppgift att bistå den

afghanska interimsmyndigheten med att upprätthålla

säkerheten i Kabul med omgivningar. I resolutionen

uppmanar FN:s säkerhetsråd medlemsstaterna att bidra

med personal, utrustning och andra resurser till den

internationella säkerhetsstyrkan.

Regeringen överlämnade den 28 december 2001

propositionen Svenskt deltagande i en multinationell

säkerhetsstyrka i Afghanistan (prop. 2001/02:60)

till riksdagen. Riksdagen beslutade den 18 januari

2002 (bet. 2001/02:UFöU2, rskr. 2001/02:140) att

bemyndiga regeringen att ställa en väpnad styrka om

högst 45 personer till förfogande under högst sex

månader som ett svenskt bidrag till en

multinationell styrka i Afghanistan på grundval av

mandatet från FN:s säkerhetsråd.

Regeringen beslutade den 14 mars 2002 att insatsen

skulle förlängas till den 31 augusti 2002 under

förutsättning att FN:s säkerhetsråd ger förnyat

mandat till den internationella styrkan samt att

riksdagen godkänner en förlängning av det svenska

truppbidraget.

Regeringen föreslog mot denna bakgrund i

proposition 2001/02:179 Fortsatt svenskt deltagande

i en internationell styrka i Afghanistan att

riksdagen återigen skulle bemyndiga regeringen att

ställa en väpnad styrka om högst 45 personer till

den internationella styrkans (ISAF:s) förfogande

under förutsättning att Förenta nationernas

säkerhetsråd gav fortsatt mandat för styrkan och

längst t.o.m. december månad 2002.

I säkerhetsrådets resolution 1413 från den 23 maj

2002 ger rådet bemyndigande till en fortsättning av

den internationella säkerhetsstyrkan ISAF under sex

månader efter den 20 juni 2002. I resolutionen

betonas att det nya mandatet utgör en förlängning av

det som lades fast och definierades i resolution

1386 från den 20 december 2001.

På dessa grunder fattade riksdagen beslut den 12

juni 2002 (bet. 2001/02:UFöU3, rskr. 2001/02:232)

att bemyndiga regeringen att ställa en väpnad styrka

om högst 45 personer till förfogande som ett svenskt

bidrag till den internationella säkerhetsstyrkan i

Afghanistan, dock längst t.o.m. den 20 december

2002. Regeringen beslutade den 19 juni 2002 att från

den 1 september 2002 förändra truppbidraget till att

omfatta en enhet för civil-militär samverkan

(CIMIC).

På grundval av att FN:s säkerhetsråd förväntades

fatta beslut om en resolution som ger mandat för en

fortsättning av den internationella styrkans närvaro

har regeringen den 14 november 2002 (prop.

2002/03:21 Fortsatt svenskt deltagande i en

internationell säkerhetsstyrka i Afghanistan)

beslutat att föreslå att riksdagen bemyndigar

regeringen att fortsatt ställa en väpnad styrka om

högst 45 personer till den internationella styrkans

(ISAF:s) förfogande under förutsättning att Förenta

nationernas säkerhetsråd ger fortsatt mandat för

styrkan.

FN:s säkerhetsråd har den 27 november 2002 i

resolution 1444 beslutat att förlänga mandatet för

den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan.

I säkerhetsrådets beslut betonas att insatsen utgör

en fortsättning av det mandat som gavs i resolution

1386 från den 20 december 2001. Resolutionen bifogas

föreliggande betänkande som bilaga.

En föredragning har ägt rum inför de församlade

utrikes- och försvarsutskotten den 3 december med

deltagande av representanter för

utrikesdepartementet och Försvarsmakten. Vid

föredragningen redovisades innehållet i

säkerhetsrådets resolution 1444 från den 27 november

2002. Föredragningen behandlade även den politiska

processen i Afghanistan, säkerhetsläget i

Kabulområdet samt utformningen av den svenska

insatsen inom ISAF.

Bakgrund

Deltagarna i de ovan nämnda förhandlingarna i Bonn

beslutade, förutom att anmoda FN:s säkerhetsråd att

överväga en snabb insats av en FN-auktoriserad

styrka, även att en interimsmyndighet skulle styra

Afghanistan under sex månader. Samtidigt skulle en

oberoende kommission inleda arbetet med att

sammankalla ett traditionellt rådslag (loja jirga),

som i sin tur skulle utse en övergångsregering som

skulle styra landet i två år varefter val skall

hållas. Parterna enades i avtalet om att en

internationell styrka skulle bidra till att

upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivning.

Den i avtalet förutsedda interimsadministrationen

tillträdde den 22 december 2001 under ledning av

ordförande Hamid Karzai. Enligt riktlinjerna i

Bonnavtalet genomfördes ett arbete för att utse

delegater till det traditionella rådslaget (loja

jirga). Rådslaget hölls i mitten av juni månad 2002,

och en övergångsregering tillträdde den 22 juni

2002. Det nästkommande steget med att utarbeta en ny

konstitution har inletts, och beslut om denna skall

fattas vid ett nytt rådslag (loja jirga) år 2003.

Som en följd av riksdagens första beslut i januari

2002 om en svensk insats med väpnad trupp inom ramen

för ISAF beslöt regeringen att ställa en svensk

underrättelsepluton till förfogande. Dess insatser

fortsatte t.o.m. augusti månad 2002 och har sedan

ersatts med en insats som innehåller bl.a. civil-

militär samverkan (CIMIC).

Denna del av ISAF:s verksamhet syftar till att

genomföra projekt som kommer det civila samhället

till godo, och uppgiften genomförs i samverkan

mellan civila internationella och nationella aktörer

i ISAF:s verksamhetsområde. Syftet är att skapa goda

förutsättningar för ISAF att upprätthålla säkerheten

i Kabulområdet vid sidan av de andra medel som står

till ISAF:s förfogande för detta ändamål. Totalt är

ca 65 personer inom ISAF engagerade i CIMIC-

verksamheten.

Den svenska insatsen har olika beståndsdelar. Sex

officerare är placerade i staben med uppgifter inom

underrättelseverksamhet, CIMIC-ledning och ledning

av fältarbeten (främst minröjning). Vidare ingår

fyra svenska officerare i en samverkansgrupp med

garnisonen i Kabul, främst med uppgifter att

samordna skyddet för säkerhetsstyrkan. I den enhet

som skall genomföra CIMIC-projekt är arton manliga

och två kvinnliga svenska militärer verksamma,

sammanlagt tjugo personer. Deras uppdrag består i

att identifiera, planera och följa upp civil-

militära samverkansprojekt. Det kan i sammanhanget

noteras att även Finland har ställt personal till

ISAF:s förfogande inom CIMIC-området och att ett

nära samarbete äger rum mellan de svenska och de

finska kontingenterna. Vidare kan framhållas att

hälften av de projekt som genomförs inom CIMIC-

verksamheten ligger inom utbildningsområdet

(undervisning, skolbyggnader m.m.).

I Försvarsmaktens uppdrag ingår att se till att de

svenskar som har sänts ut för att delta i ISAF:s

verksamhet har lämplig utbildning och utrustning för

ändamålet. Vid föredragning i utskottet har

framkommit att vissa brister vad gäller de sanitära

förhållandena för den svenska gruppen inledningsvis

var för handen men att Försvarsmakten, genom att på

plats i Kabul tillhandahålla sanitär utrustning och

andra åtgärder, har åtgärdat dessa brister.

När det gäller styrkans skydd mot väpnade angrepp

är det i första hand ISAF:s ansvar. Det har inte

förekommit väpnade aktioner eller attentat direkt

riktade mot ISAF eller strider där militär personal

från ISAF direkt har varit inblandad. Försvarsmakten

har redogjort för att svensk trupp inte har deltagit

i strid. Lokalbefolkningen är positivt inställd till

styrkans närvaro och verksamhet. De hot som bedöms

mest framträdande utgörs av minor och andra

odetonerade stridsmedel som kan finnas inom

operationsområdet, vanlig kriminalitet och

kriminella handlingar av odisciplinerade styrkor

samt risken för terroristangrepp. I samband med

föredragningen har utskottet erfarit att

Försvarsmakten bedömer läget i december 2002 som

lugnt men att osäkerhet råder vad beträffar den

framtida säkerhetssituationen för ISAF.

FN:s generalsekreterare avlämnade den 21 oktober

2002 en rapport till generalförsamlingen och till

säkerhetsrådet om läget i Afghanistan och

konsekvenserna för internationell fred och säkerhet.

I rapporten konstateras att säkerhetsläget i

Kabulområdet har utvecklats positivt till följd av

ISAF:s närvaro. Däremot framgår av rapporten att

säkerhetsläget i övriga delar av landet snarare har

försämrats sedan sommaren 2002. Trots att

ansträngningar har gjorts för att på fredlig väg

lösa konflikter mellan inflytelserika regionala

ledare med tillgång till milisstyrkor har ett antal

terroristhandlingar och fall av politiskt väpnat

våld förekommit. Det finns ett starkt behov av att

höja säkerheten i landets olika regioner, framhålls

det i rapporten. I denna redovisas även att

verksamhet pågår för att utbilda och bygga upp nya

afghanska militära och polisiära styrkor och för att

förbereda för avväpning och demobilisering av olika

regionala milisgrupper. Viss personal från dessa kan

emellertid rekryteras till de statliga militära

styrkorna och polisstyrkorna, enligt rapporten.

Av regeringens proposition, liksom av den

föredragning som har ägt rum, framgår att det har

framförts förslag att utsträcka ISAF:s mandat till

områden utanför Kabul. En förändring i denna

riktning har främst efterfrågats av den afghanska

övergångsregeringen. Frågan har diskuterats i FN:s

säkerhetsråd, som emellertid har avvisat förslaget.

Därvid har framhållits att resurser även

fortsättningsvis skall satsas på att bygga upp en

afghansk säkerhetskapacitet och att FN:s engagemang

i landets olika regioner utanför Kabulområdet skall

fokusera på civila insatser.

I sammanhanget kan noteras att den afghanska

övergångsregeringen i början av december 2002 fattat

beslut om att upprätta en nationell armé med en

storlek på upp till 70 000 man.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i proposition 2002/03:21

Fortsatt svenskt deltagande i en internationell

säkerhetsstyrka i Afghanistan att riksdagen

bemyndigar regeringen att ställa en väpnad styrka om

högst 45 personer till förfogande som ett fortsatt

svenskt bidrag under förutsättning att Förenta

nationernas säkerhetsråd ger fortsatt mandat för

styrkan.

I propositionen redogör regeringen för bakgrunden

till utvecklingen i Afghanistan, utvecklingen vad

gäller FN:s och det internationella samfundets

engagemang i landet och vad gäller

säkerhetssituationen samt förutsättningarna för ett

fortsatt svenskt deltagande i en internationell

styrka och regeringens bedömningar kring detta.

Vad gäller den internationella styrkans

omfattning, sammansättning och organisation uppger

regeringen i propositionen att den omfattar omkring

4 800 personer. Antalet deltagande stater är för

närvarande 20, varav 13 är medlemsstater i

Europeiska unionen. Den har under en tid letts av

Turkiet, men Tyskland och Nederländerna kommer att

ta över ledningsansvaret. Regeringen redovisar i

propositionen att tidpunkten för detta övertagande

ännu ej är fastställd men att detta sannolikt kommer

att ske under januari-februari 2003.

Vidare framhåller regeringen att ledningsansvaret

innebär att länderna deltar i och, utifrån det givna

FN-mandatet, planerar styrkans sammansättning och

uppgifter och därefter leder det praktiska

genomförandet. Häri ingår även att ta ställning till

de samordningsbehov som föreligger gentemot

Operation Enduring Freedom, dvs. den insats som sker

i Afghanistan under amerikansk ledning och med

medverkan från flera länder. Operation Enduring

Freedom genomförs bl.a. i områden som geografiskt

ligger nära den internationella säkerhetsstyrkans

insatsområde och innebär omfattande rörelser både i

luften och på marken. I det brev som den brittiske

försvarsministern tillställde FN:s

generalsekreterare inför antagande av resolution

1386 den 20 december 2001 föreslogs en gemensam

koordineringsenhet bestående av representanter från

det amerikanska centralkommandot med ansvar för

bl.a. operationen i Afghanistan (US CENTCOM), den

afghanska interimsadministrationen och ISAF, vilken

också etablerades. Samordningen mellan de två

insatserna syftar främst till att undvika

vådabeskjutning. Detta underlättas av att en

operativ stab för Operation Enduring Freedom är

grupperad inom ISAF:s område, på flygplatsen Bagram.

I propositionen framhåller regeringen vidare att

på ett strategiskt plan sker samordning av

internationell militär verksamhet i Afghanistan även

vid den amerikanska staben US CENTCOM i Florida.

Regeringen beslutade den 14 mars 2002 att två

svenska officerare skall vara placerade vid den

staben t.o.m. den 30 september 2002 som ett led i

det svenska engagemanget i den internationella

kampen mot terrorism. Regeringen beslutade den 25

juli 2002 att förlänga det svenska deltagandet till

den 31 december 2002.

Regeringen redovisar som sin bedömning att

säkerhetssituationen särskilt i Kabul har

förbättrats sedan den internationella

säkerhetsstyrkan etablerades, men att det

fortfarande förekommer oroligheter på flera platser

i landet. Motståndsfickor av talibaner och utländska

anhängare av terroristnätverket al-Qaida existerar

alltjämt, framför allt i landets södra och östra

delar. Regeringen menar att säkerhetsläget har

försämrats något efter det rådslag som ägde rum i

juni 2002 (loja jirga). Det pågår även en maktkamp

mellan centralmakten och regionerna. Detta bör dock

ses i ljuset av att centralmakten av tradition är

svag i Afghanistan. Övergångsadministrationen

domineras framför allt av minoritetsgruppen

tadzjiker, i första hand från Panjshirdalen, som

kontrollerar flera viktiga ministerier.

Tadzjikernas dominans är fortsatt tydlig, menar

regeringen, vilket har lett till att den största

folkgruppen pashtunerna börjat reagera för att öka

sitt inflytande.

Regeringen konstaterar i propositionen att under

december 2002 förväntas säkerhetsrådet besluta om en

resolution som ger mandat för en fortsättning av den

internationella styrkans närvaro. Dess uppgifter

förväntas förbli att bistå den afghanska

administrationen att upprätthålla säkerheten i

första hand i Kabul och dess omgivningar. Hur den

internationella styrkans organisation och

sammansättning kommer att se ut i framtiden beror på

det nya FN-mandatet och den styrkegenereringsprocess

som följer på ett sådant, konkluderar regeringen i

denna del.

Det svenska truppbidraget till ISAF omfattade

under tiden från januari 2002 t.o.m. augusti samma

år en underrättelsepluton. Bidraget har därefter

övergått till en enhet för civil-militär samverkan

(CIMIC).

Regeringen redovisar i propositionen att

Försvarsdepartementet den 9 oktober 2002 anmodade

Försvarsmakten att senast den 1 november 2002

redovisa förslag till ett fortsatt svenskt bidrag

till den internationella styrkan i Afghanistan för

tiden efter den 20 december 2002.

Försvarsmakten föreslog i sin redovisning till

regeringen att nuvarande truppbidrag bör fortsätta

även efter den 20 december 2002. Truppbidraget,

vilket etablerades den 1 september 2002, har ännu ej

kunnat utvärderas till fullo. Med hänsyn till CIMIC-

verksamhetens relativt långsiktiga karaktär och

ambitionen att öka graden av nordisk samordning

tillsammans med Finland är Försvarsmaktens bedömning

att ett förändrat truppbidrag som inte är inriktat

på CIMIC-funktionen skulle kunna ge negativa

effekter på kort sikt. Försvarsmakten menar vidare

att en förändring av nuvarande inriktning kommer att

kunna realiseras tidigast under april 2003.

I propostionen förtydligar regeringen att CIMIC-

verksamheten är en militär funktion, fullt

integrerad med annan militär verksamhet inom ISAF.

Den främsta uppgiften för CIMIC är att skapa

gemensamma förutsättningar för den militära

styrkechefen att skapa säkerhet i Kabul. Uppgiften

löses genom samverkan med civila internationella och

nationella aktörer inom hela ISAF:s

verksamhetsområde.

De diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och

Afghanistan har nyligen återupptagits, efter att ha

varit suspenderade sedan Sovjetunionens invasion av

Afghanistan år 1979, och Sveriges ambassadör i

Islamabad har sidoackrediterats till Kabul. Vidare

framgår av propositionen att Sida under hösten 2002

har öppnat ett biståndskontor i Kabul som en sektion

av ambassaden i Islamabad.

I propositionen redogör regeringen även för vilka

svenska biståndsinsatser som vid sidan av de

krishanterande insatserna har genomförts i

Afghanistan.

Utskottets överväganden

Ett första beslut om att ställa svensk trupp till

FN:s och den internationella säkerhetsstyrkans

förfogande i Afghanistan fattades, efter en

beredning av det sammansatta utrikes- och

försvarsutskottet (UFöU), av riksdagen den 18

januari 2002 på grundval av betänkande 2001/02:UFöU2

(prop. 2001/02:60, rskr. 2001/02:140). Beslutet

innebar att regeringen gavs ett bemyndigande för

deltagande med svensk väpnad trupp i ISAF under

högst sex månader och längst t.o.m. utgången av det

då aktuella FN-mandatet, dvs. den 19 juni 2002.

Riksdagen beslutade om ett fortsatt svenskt

deltagande i ISAF den 12 juni 2002, dock längst

t.o.m. den 20 december 2002, på grundval av

betänkande 2001/02:UFöU3 (prop. 2001/02:179, rskr.

2001/02:323).

När det gäller tjänstgöring av svensk väpnad

styrka utomlands får regeringen enligt 1 § lagen

(1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring

utomlands utan riksdagens hörande ställa väpnad

styrka till förfogande för fredsbevarande verksamhet

utomlands på begäran av Förenta nationerna (FN)

eller enligt beslut som fattas av Organisationen för

säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

I resolution 1444 (liksom i de tidigare

resolutionerna om ISAF, 1386 [2001] och 1413 [2002])

hänvisar säkerhetsrådet till kap. VII i FN:s stadga.

Innebörden av detta är att styrkan, om behov

föreligger, även tillåts använda tvångsmedel för att

utföra de av världssamfundet angivna uppgifterna i

Afghanistan. Eftersom fredsframtvingande åtgärder

inte kan uteslutas ligger en sådan insats inte inom

ramen för det mandat som regeringen givits enligt

lagen (1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring

utomlands.

Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får svensk

väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen

medger det, om det är medgivet i lag som anger

förutsättningarna för åtgärden eller om skyldighet

att vidta åtgärden följer av internationell

överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts

av riksdagen. Ett medgivande från riksdagen är

således i detta fall en förutsättning för svenskt

deltagande i den internationella säkerhetsstyrkan

för Afghanistan.

Utskottet framhöll i sitt tidigare betänkande

(2001/02:UFöU2) om en svensk väpnad styrka i

Afghanistan följande:

Sverige har av tradition varit en konstruktiv och

nyskapande aktör i internationellt samarbete för

fred. Det svenska engagemanget i Mellanöstern och

på Balkan är långvarigt, senast med en omfattande

säkerhetsskapande insats i Kosovo inom KFOR

(prop. 1998/99:112, bet. 1998/99: UFöU2 samt bet.

2000/01:UU12 och yttr. 2000/01:FöU4y).

Utskottet har vid ett flertal tillfällen,

senast i betänkande 2001/02:UFöU1, framhållit att

internationell fred och säkerhet är ett

övergripande mål för den svenska

säkerhetspolitiken. Utskottet framhöll även som

ett grundläggande mål för säkerhets- och

försvarspolitiken att solidariskt bidra till en

fredlig utveckling i omvärlden. Vidare betonade

utskottet i betänkandet att när det gäller den

internationella delen av säkerhetspolitiken skall

Sverige i samverkan med andra stater aktivt verka

för fred och ökad säkerhet, därigenom bidragande

till ökad säkerhet i omvärlden och för oss

själva. Dessa utskottets uttalanden har riksdagen

sedermera ställt sig bakom. Att bidra till

internationell fred och säkerhet är också en av

Försvarsmaktens huvuduppgifter.

Utskottet anser, liksom regeringen, att det är

naturligt för Sverige att delta i en

multinationell säkerhetsstyrka i Afghanistan. Det

internationella samfundet måste engagera sig både

kort- och långsiktigt för att bygga fred,

säkerhet och utveckling i Afghanistan.

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet menar

att dessa bedömningar äger fortsatt giltighet.

Säkerhet och stabilitet är enligt utskottets

uppfattning även en förutsättning för genomförandet

av ett effektivt humanitärt bistånd och långsiktig

återuppbyggnad. Utskottet noterar att Sverige är en

betydande biståndsgivare till Afghanistan. År 2001

uppgick det svenska humanitära biståndet till

Afghanistan till ca 250 miljoner kronor. I januari

2002 fattade regeringen beslut om att inom ramen för

en ny landstrategi avsätta mellan 750 miljoner och 1

miljard kronor under tre år för humanitärt bistånd

till och utvecklingssamarbete med Afghanistan.

Regeringen redovisar i propositionen att till

november 2002 har beslut om insatser omfattande ca

300 miljoner kronor fattats. Sverige har stött den

afghanska interimsadministrationen med 25 miljoner

kronor genom den fond som administreras av FN:s

utvecklingsprogram (UNDP) och 28 miljoner kronor

genom Afghanistan Reconstruction Trust Fund (ARTF).

Av landsstrategin framgår att en av målsättningarna

med det svenska utvecklingssamarbetet med

Afghanistan är att stärka kvinnans position i det

afghanska samhället. Utskottet delar regeringens

bedömning att humanitärt bistånd kommer att vara

nödvändigt i Afghanistan under överskådlig framtid

med rehabilitering och återuppbyggnad som parallella

processer. Utskottet ser därför med

tillfredställelse på att Sida har etablerat ett

biståndskontor i Kabul under hösten 2002.

Som framgått tidigare i detta betänkande har FN:s

säkerhetsråd i resolution 1444 av den 27 november

2002 beslutat att ge den internationella

säkerhetsstyrkan fortsatt mandat under tolv månader

inom de ramar som ursprungligen lades fast i

resolution 1386 från den 20 december 2001. Det

betyder att styrkans uppgift förblir densamma som

tidigare, dvs. att bistå den afghanska

interimsmyndigheten, och numera övergångsregeringen,

med att upprätthålla säkerheten i Kabul med

omgivningar. Insatsen utgör således en direkt

uppföljning av FN:s tidigare beslut. Det förtjänar

att understrykas, menar utskottet, att den

internationella säkerhetsstyrkan finns på plats på

grundval av ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Det

innebär även att de stater som tar på sig

ledningsansvaret, för närvarande Turkiet och senare

Tyskland och Nederländerna, agerar på FN:s uppdrag.

Utskottet noterar att ingen ändring av styrkans

uppgifter har skett i jämförelse med det som gällde

vid riksdagens tidigare beslut i januari och i juni

2002 om att bemyndiga regeringen att bidra med

svensk väpnad trupp till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan.

Utskottet noterar vidare i sammanhanget att en

viss samordning sker mellan ISAF:s ledning och det

amerikanska centralkommandot US CENTCOM för att

undvika vådabeskjutning mellan personal som ingår i

Operation Enduring Freedom, som är skild från ISAF,

och personal som ingår i ISAF och för att

säkerställa att den ena gruppens aktiviteter i

Afghanistan inte lägger hinder i vägen för den

andras. Utskottet har erfarit att detta inte innebär

att det amerikanska centralkommandot US CENTCOM har

någon instruktions- eller befälsrätt gentemot ISAF:s

ledning.

Utskottet välkomnar beslutet från säkerhetsrådet

och konstaterar att den internationella

säkerhetsstyrkan ISAF utför en framgångsrik

fredsinsats som nu förlängs. Beslutet innebär en

stark signal om det internationella samfundets

fortsatta engagemang i freds- och

försoningsprocessen i Afghanistan och utgör

samtidigt ett stöd till övergångsregeringen.

Samtidigt har utskottet tidigare i detta

betänkande konstaterat att säkerhetsläget i regioner

utanför Kabulområdet har försämrats. Utskottet

noterar den afghanska övergångsregeringens beslut

att upprätta en nationell miltär styrka uppgående

till 70 000 man och att de milisgrupper som finns i

landet, knutna till olika regionala ledare, skall

upphöra med sin verksamhet.

Utskottet noterar vidare i sammanhanget att

förslag om att utsträcka ISAF:s mandat till andra

områden och städer i Afghanistan har diskuterats i

FN:s säkerhetsråd men att dessa förslag har avvisats

av rådets medlemmar.

Säkerhetsrådet uppmanar i resolution 1444 FN:s

medlemsstater att bidra bl.a. med personal,

utrustning och andra resurser till den

internationella styrkan.

Utskottet konstaterar att Försvarsmakten till

regeringen har föreslagit att nuvarande truppbidrag

(bl.a. civil-miltär samverkan, CIMIC) bör fortsätta

även efter den 20 december 2002. I propositionen

framhålls att CIMIC-verksamheten är en militär

funktion, fullt integrerad med annan militär

verksamhet inom ISAF. Den främsta uppgiften för

CIMIC är att skapa gemensamma förutsättningar för

den militära styrkechefen att skapa säkerhet i

Kabul. Uppgiften löses genom samverkan med civila

internationella och nationella aktörer inom hela

ISAF:s verksamhetsområde.

Regeringen har i propositionen föreslagit att

riksdagen bemyndigar regeringen att fortsatt ställa

en väpnad styrka om högst 45 personer till

förfogande som ett svenskt bidrag till den

internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan under

förutsättning att Förenta nationernas säkerhetsråd

ger fortsatt mandat för den internationella

säkerhetsstyrkan. Utskottet konstaterar att FN:s

säkerhetsråd har fattat beslut om att förlänga

mandatet för den internationella säkerhetsstyrkans

närvaro i Afghanistan under ett år. Utskottet vill

därför framhålla att den bortre tidsgränsen för den

svenska militära styrkans närvaro i Afghanistan inte

kan inträffa senare i tiden än utgången av det

mandat som givits av FN i resolution 1444, dvs. den

19 december 2003, utan att riksdagen bemyndigar en

fortsatt insats av svensk väpnad trupp i landet.

Liksom vid riksdagens tidigare beslut (grundat på

bet. 2001/02:UFöU2 och bet. 2001/02:UFöU3) om

insatser av svensk väpnad trupp i Afghanistan är det

utskottets sammantagna bedömning att ett svenskt

truppbidrag till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan är av stort värde

samt att det ligger i linje med Sveriges redan

omfattande engagemang i landet och med Sveriges

övergripande internationella åtaganden när det

gäller att delta i insatser som syftar till att

hantera kriser och därvid främja fred och säkerhet.

Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera

att det liksom vid de tidigare besluten råder

enighet mellan riksdagspartierna om att Sverige bör

delta i en internationell säkerhetsstyrka i

Afghanistan. FN har i de tidigare nämnda

resolutionerna givit den internationella styrkan ett

mandat som tillåter fredsframtvingande åtgärder och

användning av våldsmedel. Att riksdagen ger

regeringen bemyndigande att sända svensk väpnad

trupp på uppdrag i annat land på denna grund är ett

beslut som innebär ett betydande ansvar. Som

tragiska erfarenheter har visat kan förluster i

människoliv i samband med fredsfrämjande uppdrag

inte uteslutas. Det är därför nödvändigt att den

svenska styrkan även fortsättningsvis har bästa

tänkbara utbildning och utrustning.

Även vid tidigare tillfällen, bl.a. vid besluten

att delta med trupp i IFOR/SFOR-operationen i

Bosnien-Hercegovina och i KFOR-operationen i Kosovo

liksom när de svenska bidragen till styrkan i

Afghanistan beslutades i januari och juni år 2002,

har det funnits en samsyn bland riksdagens partier

till stöd för de svenska insatserna. Utskottet vill

därför än en gång understryka att denna politiska

enighet är en styrka för Sverige som internationell

aktör och stärker trovärdigheten för vår utrikes-

och säkerhetspolitik.

Regeringen framhåller i propositionen att

kostnaderna för de fortsatta svenska insatserna

beräknas till ca 100 miljoner kronor för år 2003 och

att dessa medel skall finansieras från sjätte

utgiftsområdets anslag 6:1 Förbandsverksamhet,

beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.

Utskottet noterar därvid att regeringens bedömning

är att utgifterna för det svenska truppbidraget kan

finansieras inom Försvarsmaktens ordinarie anslag.

Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att

riksdagen med anledning av proposition 2002/03:21

ger regeringen bemyndigande att ställa en väpnad

styrka om högst 45 personer till förfogande som ett

svenskt bidrag till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan, dock längst t.o.m.

den 19 december 2003.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande.

Av Allan Widman och Cecilia Nilsson Wigström (båda

fp).

Folkpartiet står bakom sammansatta utrikes- och

försvarsutskottets förslag i betänkande UFöU1 att

riksdagen bemyndigar regeringen att ställa en väpnad

styrka om högst 45 personer till förfogande som ett

svenskt bidrag till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan.

Den 20 december 2001 beslöt FN:s säkerhetsråd att

upprätta ett mandat för en internationell

säkerhetsstyrka i Afghanistan (ISAF) i syfte att

upprätthålla säkerheten i Kabul och dess närmaste

omgivningar och på så vis skapa stabila förhållanden

för en fredlig övergång till demokrati i

Afghanistan. I dagsläget deltar ca 4 800 man från 22

nationer. Den svenska insatsen i säkerhetsstyrkan

har sedan den inrättades bestått av ett antal om

högst 45 personer, vars uppgift inledningsvis har

varit underrättelseverksamhet. Uppgiften har

sedermera övergått till att bestå främst av civil-

militär samverkan. För närvarande består den svenska

styrkan i praktiken av 35 personer.

Genom säkerhetsrådets resolution 1413 har ISAF

mandat att verka t.o.m. den 20 december 2002.

Resolution 1444 antogs av FN:s säkerhetsråd den 27

november 2002 och innebär att ISAF ges mandat att

verka i Afghanistan under ytterligare ett år. Med

anledning härav föreslår regeringen nu att den

svenska insatsen med en väpnad styrka om högst 45

man förlängs.

Inriktningen på ISAF:s arbete har successivt

förändrats under insatsen, inte minst för svensk

del. Den civil-miltära samverkan har begränsade

militära förtecken och är i praktiken inriktad på

återuppbyggnad av fysisk och social infrastruktur. I

mycket handlar det om utvecklingsinsatser i fråga om

utbildning, vattenförsörjning, sjukvård m.m. Denna

förändring är en angelägen och naturlig fortsättning

på det inledande säkerhetsarbetet.

Säkerhetssituationen i Afghanistan, inte minst

utanför ISAF:s område runt Kabul, är dock fortsatt

bekymmersam och har till del försämrats på senare

tid. Lokala milisgrupper hindrar regeringen och

utländska biståndsgivare från att utföra sina

insatser samt utsätter befolkningen för brott och

våld. I flera fall har t.ex. av svenska

biståndsorganisationer nystartade skolor för flickor

bombats. Våldsspiralen leder till en ond cirkel där

även de som vill se en avväpning inte vågar lämna in

sina vapen. Vapen styr i stället för rättsäkerhet

och myndigheter.

I detta sammanhang spelar också en allt

intensivare opiumodling en betydelsefull roll.

Hanteringen gör lokala krigsherrar finansiellt

oberoende, och i dess spår grasserar våld och

kriminalitet. Detta är en destabiliserande faktor,

inte bara i Afghanistan, utan i hela regionen.

Nationell säkerhet är en nödvändig förutsättning

för effektivt humanitärt och demokratifrämjande

bistånd och därmed för en social och ekonomisk

utveckling av Afghanistan. Därför anser FN att

förbättrad säkerhet är av första prioritet, dock

krävs naturligtvis att de biståndsinsatser som

utlovats också infrias av det internationella

samfundet.

Den afghanska regeringen och dess befolkning

liksom FN:s generalsekreterare Kofi Annan har

framfört önskemål till FN:s säkerhetsråd om att

stärka ISAF. Utvidgningen av ISAF skulle ha stor

effekt på säkerheten och skulle kunna uppnås med

relativt få trupper, för relativt liten kostnad och

med liten fara för dessa trupper, yttrade FN:s

särskilde sändebud Lakhdar Brahimi.

ISAF:s nuvarande uppgift är att upprätthålla

säkerheten i och runt Kabul. Men bl.a. Lakhdar

Brahimis analys har föranlett en diskussion om att

utvidga ISAF:s geografiska ansvar till att omfatta

även städer som Mazar-i-Sharif, Jalalabad, Herat och

Kandahar.

En sådan utvidgning vore, enligt vår uppfattning,

önskvärd för att ytterligare stärka säkerhetsläget i

landet i väntan på att en nationell armé och polis

har börjat fungera. Om inget görs riskerar bistånds-

och utvecklingsarbetet i landet att bli begränsat

till huvudstaden och dess närmaste omgivningar. Inom

överskådlig tid innebär detta också att ambitionerna

att minska opiumodlingen i landet inte kommer att

kunna förverkligas. Det kan heller inte uteslutas

att en utvidgning är nödvändig för att landet skall

kunna bryta den förödande utveckling som pågått

sedan 1979.

Den översyn av den internationella styrkans

organisation och sammansättning som pågått under

ledning av Tyskland och Nederländerna har dock ännu

inte lett fram till beslut om en utvidgning av det

geografiska ansvaret för ISAF. Detta beklagar vi och

efterlyser samtidigt att Sverige i FN stöder de

önskemål som framförts av generalsekreteraren och

den afghanska regeringen. Om säkerhetsrådet fattar

ett beslut om att utvidga det geografiska området

bör Sverige också solidariskt kunna bidra med större

personella resurser än vad som nu beslutas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:21 Fortsatt svenskt

deltagande i en internationell säkerhetsstyrka i

Afghanistan föreslår regeringen att riksdagen

bemyndigar regeringen att fortsatt ställa en väpnad

styrka om högst 45 personer till förfogande som ett

svenskt bidrag till den internationella

säkerhetsstyrkan i Afghanistan under förutsättning

att Förenta nationernas säkerhetsråd ger fortsatt

mandat för den internationella säkerhetsstyrkan.

Bilaga 2

FN:s säkerhetsråds resolution 1444