Bet. 2002/03:UU14

Utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU14

Svenskt deltagande i en EU-ledd styrka iMakedonien

Sammanfattning

Utrikesutskottet behandlar i detta betänkande

regeringens proposition 2002/03:43 Svenskt

deltagande i en EU-ledd styrka i Makedonien.

Utskottet konstaterar i betänkandet att

Makedoniens regering har framfört en officiell

begäran till unionen och dess medlemsländer om att

ta över efter Natos insats, förutsatt att det sker i

nära samråd med makedonska myndigheter och Nato.

Insatsen skall genomföras i enlighet med FN-

resolution 1371, som uttalar stöd för en

multinationell säkerhetsrelaterad närvaro så att

förutsättningar kan skapas för att genomföra

Ohridöverenskommelsen. Styrkans uppgifter blir att

bidra till en synlig militär närvaro, övervaka

situationen till stöd för de civila övervakarna från

EU och OSSE samt upprätthålla kontakter med lokala

myndigheter och övriga internationella aktörer i

landet.

Utskottet föreslår i betänkandet att riksdagen med

anledning av proposition 2002/03:43 medger att

regeringen ställer en väpnad styrka om högst 20

personer till förfogande under tolv månader från det

att insatsen inleds som ett svenskt bidrag till den

EU-ledda militära insatsen i Makedonien.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Svenskt deltagande i en EU-ledd styrka i Makedonien

Riksdagen bifaller proposition 2002/03:43, yrkande 1, och

medger att regeringen ställer en väpnad styrka om

högst 20 personer till förfogande under tolv månader

från det att insatsen inleds som ett svenskt bidrag

till den EU-ledda militära insatsen i Makedonien som

planeras efter en inbjudan av den makedonska

regeringen och i enlighet med FN:s resolution 1371.

Stockholm den 18 februari 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban

Ahlin (s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s),

Carl B Hamilton (fp), Carina Hägg (s), Birgitta

Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly (v),

Göran Lindblad (m), Anders Sundström (s), Agne

Hansson (c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling

(m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp) och

Inger Segelström (s).

2002/03

UU14

Redogörelse för ärendet

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn den 12-13

december 2002 bekräftade stats- och

regeringscheferna att EU är beredd att ta över efter

den nuvarande Natoledda militära insatsen i

Makedonien så snart som möjligt i samråd med Nato.

Stats- och regeringscheferna uppmanade vidare de

behöriga organen i EU att slutföra arbetet med en

övergripande strategi för insatsen, inklusive

utarbetandet av militära alternativ och planer.

Den 17 januari 2003 riktade Makedoniens regering

en officiell begäran till unionen om att ta över

efter Natos insats, förutsatt att det sker i nära

samråd med makedonska myndigheter och Nato.

Insatsen skall genomföras i enlighet med FN-

resolution 1371 (se bilaga 2), som uttalar stöd för

en multinationell säkerhetsrelaterad närvaro så att

förutsättningar kan skapas för att genomföra

Ohridöverenskommelsen. Styrkans uppgifter blir att

bidra till en synlig militär närvaro, övervaka

situationen till stöd för de civila övervakarna från

EU och OSSE samt upprätthålla kontakter med lokala

myndigheter och övriga internationella aktörer i

landet. Uppgifterna skiljer sig således inte

nämnvärt från dem som i dag genomförs inom ramen för

Natoinsatsen Allied Harmony.

EU-styrkan förutses omfatta ca 300-400 personer,

av vilka något mer än hälften kommer att utgöras av

stabspersonal och resten av markförband, med

högkvarter i Skopje. De EU-länder som i dag deltar i

Allied Harmony förutsätts i huvudsak fortsätta med

sina åtaganden, även inom ramen för EU-insatsen.

Nato kommer att bibehålla delar av sitt högkvarter i

Skopje även efter EU-övertagandet av

krishanteringsinsatsen för att kunna assistera den

makedonska regeringen med långsiktig demokratisering

av säkerhetssektorn och försvarsmakten i landet samt

för att kunna ge logistikstöd åt KFOR i Kosovo.

Enligt den preliminära tidtabellen skall EU kunna

ta över den militära insatsen tidigast den 1 mars

2003. Insatsen förväntas därefter genomgå en översyn

var sjätte månad, med möjlighet till förlängning

efter beslut av Europeiska unionens råd. En

förutsättning för att operationen skall kunna

inledas som planerat är dock att alla de nödvändiga

praktiska arrangemangen med Nato hinner utarbetas.

EU-insatsen kommer att använda sig av Natos

resurser och ledningsstrukturer, i enlighet med den

överenskommelse som ligger till grund för samarbetet

mellan EU och Nato. Detta innebär bl.a. att Natos

ställföreträdande överbefälhavare i Europa (DSACEUR)

utses till militär befälhavare för EU-insatsen.

Denne leder planeringen av insatsen, utifrån

politiska riktlinjer och militära rekommendationer

från EU. EU kommer även att utarbeta särskilda

arrangemang för att underlätta deltagande av länder

som inte är medlemmar av EU, bl.a. genom att inrätta

en särskild s.k. truppbidragarkommitté.

Försvarsmakten förordade den 24 januari 2003 att

ett eventuellt svenskt bidrag i första hand bör

bestå av en till två övervakningsgrupper och i andra

hand av en militärpolisgrupp. Ett eventuellt svenskt

bidrag bör även, enligt Försvarsmakten, kompletteras

med stabsofficerare i relevanta befattningar i

missionens ledningsstruktur samt stabsofficerare för

inledande planering på högre ledningsnivåer. Övriga

bidrag som skulle kunna bli aktuella är en

sjukvårdsgrupp och en ammunitionsröjgrupp. Kontakter

har därefter under ärendets beredning hållits med

Försvarsmakten.

Europeiska unionens råd antog den 27 januari 2003

en gemensam åtgärd om Europeiska unionens militära

operation i Makedonien (2003/92/GUSP). I beslutet

kring denna gemensamma åtgärd slås fast att EU skall

leda en militär insats i Makedonien, på inbjudan av

Makedoniens regering, för att ta över efter den

Natoledda insatsen. Den gemensamma åtgärden lägger

fast det rättsliga ramverket för insatsen, men

enskilda medlemsstater åläggs inga skyldigheter att

bidra med en väpnad styrka till insatsen. I beslutet

om den gemensamma åtgärden beslutar rådet att

delegera till Kommittén för utrikes- och

säkerhetspolitik (KUSP) att utöva den politiska

kontrollen och den strategiska ledningen av

insatsen, att utarbeta ett arrangemang för att

länder som inte är medlemmar i EU skall kunna delta

och att inrätta en gemensam finansiell mekanism för

insatsen.

Den 30 januari 2003 enades EU:s militärkommitté om

utformningen av ledningsstruktur för insatsen. Det

operativa högkvarteret kommer att inrättas i Natos

europeiska högkvarter i (SHAPE) i Mons, Belgien. EU-

styrkans stab kommer att finnas i Skopje.

Den 7 februari 2003 beslutade rådet med skriftlig

procedur att Natos ställföreträdande överbefälhavare

(DSACEUR) i Europa utnämns till högste befälhavare

för EU-insatsen, i enlighet med en överenskommelse

mellan EU och Nato om att EU har tillgång till vissa

av Natos resurser. Den högste befälhavaren för

insatsen leder planeringen av denna utifrån

politiska och militära riktlinjer från EU. Till chef

för styrkan på plats i Makedonien har en fransk

brigadgeneral utsetts.

Rådet kommer, enligt de procedurer som har

utarbetats inom EU och i enlighet med den gemensamma

åtgärden, att behöva fatta flera beslut innan rådet

kan fatta beslutet om att påbörja insatsen. Ett

särskilt beslut kommer att fattas av rådet om att

ingå ett s.k. SOFA-avtal (Status of Forces

Agreement) med Makedoniens regering. Detta avtal

kommer att reglera rättslig status för den

internationella personalen som ingår i den EU-ledda

styrkan. I slutet av februari månad kommer vidare en

styrkegeneringskonferens att genomföras i Bryssel,

där de konkreta behoven av trupper till EU-styrkan

kommer att identifieras och där medlemsländerna

meddelar vad de kan bidra med till denna styrka.

Bakgrund

Makedonien var den sista delrepublik som bröt sig ur

f.d. Jugoslavien och den enda som klarade sig igenom

Jugoslaviens sönderfall utan att bli indragen i

krig. Självständigheten föregicks av en

folkomröstning i september 1991, som med klar

majoritet påvisade den utbredda folkviljan till

självstyre. Landet valdes in i FN i april 1993 under

namnet FYROM (Former Yugoslav Republic of

Macedonia), och i december samma år upprättades

diplomatiska förbindelser med Sverige.

Efter självständigheten inleddes en svår

omställningsprocess från socialism och planekonomi

mot en statsbyggnad med fungerande demokratiska och

rättsstatliga institutioner, ett fritt civilt

samhälle och marknadsekonomi. Reformarbetet har

försenats inte minst på grund av den instabila

säkerhetspolitiska situationen på västra Balkan i

övrigt, men även av inrikespolitiska problem såsom

bräcklig ekonomi, etniska motsättningar och utbredd

organiserad brottslighet.

Landet upplevde, jämfört med de andra nyligen

självständiga republikerna på västra Balkan, ett

relativt stabilt politiskt klimat under 1990-talet

och lyckades hålla sig utanför Balkankrigen. Under

våren 2001 utbröt dock en väpnad konflikt i landets

västra och norra delar mellan etniskt albanska

rebeller och makedonska säkerhetsstyrkor.

Stridigheterna upphörde i augusti 2001 och en

fredsuppgörelse kunde slutas, Ohridöverenskommelsen,

som innehåller utfästelser om omfattande

konstitutionella förändringar i syfte att förbättra

den albanska minoritetens rättigheter på flera

områden.

Trots fredsavtalet är försoningsarbetet mellan de

två folkgrupperna inte utan komplikationer. Den

etniska uppdelningen av samhället kvarstår och den

albanska minoriteten (som utgör ca 25 % av

befolkningen) känner sig fortfarande till stor del

missgynnad och diskriminerad av den slaviska

makedonska majoriteten (ca 65 %). Det fredligt

genomförda parlamentsvalet i september 2002, som

resulterade i en samlingsregering bestående av både

slaviska makedonier och etniska albaner, utgjorde

ett viktigt framsteg i processen.

Den politiska dagordningen i Makedonien domineras

i dag av integrationen i europeiska

samarbetsstrukturer. Som ett led i närmandet

undertecknades i april 2001 ett stabiliserings- och

associeringsavtal (SAA) mellan Europeiska

gemenskaperna och deras medlemsstater och

Makedonien. Avtalet innefattar bl.a. upprättande av

ett frihandelsområde inom tio år och samarbete inom

en rad områden, exempelvis utbildning, turism och

rättsväsende. Då samtliga medlemsstater inte har

ratificerat avtalet har det emellertid ännu inte

trätt i kraft. Riksdagen godkände avtalet den 25

april 2002 (bet. 2001/02:UU14). I avvaktan på

avtalets ikraftträdande gäller ett interimsavtal med

bestämmelser på det handelspolitiska området. En

annan viktig fråga är att stimulera ekonomisk

aktivitet för att förbättra den svaga ekonomin.

EU har ett betydande engagemang på västra Balkan,

där integrering i europeiska samarbetsstrukturer är

ett viktigt instrument för stabilisering av

regionen. I detta arbete är stabiliserings- och

associeringsprocessen (SAp) central. SAp inkluderar

ovan nämnda SA-avtal och även omfattande ekonomiskt

stöd genom biståndsprogrammet CARDS.

EU:s övervakningsstyrka (EUMM) har funnits på

västra Balkan sedan år 1991 och kom att spela en

viktig roll i hanteringen av den väpnade konflikten

i Makedonien år 2001. I dagsläget finns ett

trettiotal övervakare kvar i landet. EU har även en

s.k. särskild representant (EUSR) i Makedonien,

vilken koordinerar det internationella samfundets

verksamhet, inte minst beträffande genomförandet av

Ohridöverenskommelsen.

Under perioden mars 1995 till februari 1999 var en

FN-mission (Unpredep) stationerad i Makedonien.

Insatsen var FN:s första med ett direkt förebyggande

mandat, och missionens syfte var att hindra

ytterligare spridning av konflikten i regionen till

fler länder. Missionen avslutades efter det att

FN:s säkerhetsråd, på grund av ett kinesiskt veto,

inte kunde enas om dess förlängning.

År 1992 inrättade OSSE en mission i Skopje med ett

mandat inriktat på att förhindra spridning av

konflikter från övriga delar av före detta

Jugoslavien. En viktig uppgift har varit att genom

förtroendeskapande åtgärder försöka dämpa

spänningarna mellan den slaviska

befolkningsmajoriteten och den etniskt albanska

minoriteten i landet.

I samband med genomförandet av

Ohridöverenskommelsen år 2001 fick OSSE-missionen, i

samarbete med de makedonska myndigheterna, EU och

Nato, en utökad roll. Drygt 200 civila OSSE-

övervakare och polisrådgivare var närvarande i fält

i samband med att makedonsk polis återvände till

byarna i konfliktområdena. OSSE-missionen ansvarar

även för multietnisk polisutbildning och har fram

till slutet av år 2002 utbildat drygt 600 poliser.

Ett mindre antal Natosoldater stationerades i

Makedonien redan före och under Kosovokriget i syfte

att logistiskt stödja den internationella

fredsinsatsen i Kosovo (KFOR). Ohridöverenskommelsen

lade grunden för en mer aktiv roll för Nato som fick

ansvaret för att samla in de väpnade albanska

gruppernas vapen. Avväpningen ägde rum inom ramen

för Operation Essential Harvest i september 2001,

under vilken drygt 3 800 vapen samlades in.

Essential Harvest följdes i oktober 2001 av

ytterligare en Natoinsats, Operation Amber Fox, vars

mandat var betydligt bredare. Dess huvuduppgift var

att bidra till skyddet av den EU- och OSSE-personal

som övervakade genomförandet av

Ohridöverenskommelsen samt att på andra sätt ge

särskilt stöd, bl.a. genom sjuktransporter och

underrättelser, till de civila övervakarna. Amber

Fox genomfördes först under tysk och sedan

nederländsk ledning. Styrkan uppgick till ungefär 1

000 personer, av vilka 300 från KFOR stationerade i

Makedonien. Insatsens ursprungliga mandat löpte på

tre månader. Det förlängdes därefter i olika

omgångar, senast t.o.m. den 15 december 2002. Vid

Natotoppmötet i Prag i november 2002 beslutades att

Amber Fox, som bedömdes ha nått sina mål, skulle

avvecklas. Samtidigt beslutade Nato dock att

fortsätta ytterligare en period med viss militär

närvaro i Makedonien. Denna alltjämt pågående

operation, som kom att få benämningen Operation

Allied Harmony, är planerad att pågå t.o.m. den 15

juni 2003. Mandatet omfattar stöd till de

internationella övervakarna samt en militärt

rådgivande roll i Makedonien, främst vad avser

försvarsstruktur och reformer inom ramen för

Makedoniens deltagande i det fredsfrämjande

samarbetet inom Natos Partnerskap för fred (PFF).

Allied Harmony består av 360 personer, av vilka 130

i fält och 230 vid högkvarteret i Skopje.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i proposition 2002/03:43 Svenskt

deltagande i en EU-ledd styrka i Makedonien att

riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad

styrka om högst 20 personer till förfogande under

tolv månader som ett svenskt bidrag till den EU-

ledda militära insatsen i Makedonien som planeras

efter en inbjudan av den makedonska regeringen och i

enlighet med FN:s resolution 1371 samt att

riksdagen beslutar om förkortad motionstid vad

gäller föreliggande proposition.

I propositionen redogör regeringen för bakgrunden

till utvecklingen i Makedonien, för utvecklingen vad

gäller det internationella samfundets engagemang i

landet samt för förutsättningarna avseende ett

svenskt deltagande i en internationell styrka och

regeringens bedömningar kring detta.

Regeringen konstaterar i propositionen att

Försvarsmakten i sitt underlag den 24 januari 2003

har förordat att ett eventuellt svenskt bidrag i

första hand bör bestå av en till två

övervakningsgrupper och i andra hand av en

militärpolisgrupp. Ett eventuellt svenskt bidrag bör

även, enligt Försvarsmakten, kompletteras med

stabsofficerare i relevanta befattningar i

missionens ledningsstruktur samt stabsofficerare för

inledande planering på högre kommandonivåer. Övriga

bidrag som skulle kunna bli aktuella är en

sjukvårdsgrupp och en ammunitionsröjgrupp.

Regeringen konstaterar att den konkreta militära

planeringen har påbörjats i Bryssel. I avvaktan på

en fastställd operationsplan samt den s.k.

styrkegenereringsprocess, som skall äga rum mellan

de länder som bidrar med trupper och som enligt den

preliminära tidtabellen kommer att inledas i slutet

av februari månad, är det ännu inte känt och inte

heller möjligt att ha en exakt uppfattning om vilka

bidrag de övriga medlemsstaterna och deltagande

länder utanför EU kommer att vilja lämna. Det är

vidare en fråga om att noga anpassa bidragen till

varandra. Under dessa omständigheter, dvs. då

styrkebidragen från övriga länder inte är kända, är

det i dagsläget inte heller möjligt, menar

regeringen, att bedöma exakt hur det svenska

bidraget slutligt kommer att utformas och om styrkan

då kommer att vara väpnad i regeringsformens mening.

Regeringen framhåller vidare att den preliminära

tidtabellen för insatsen fortsatt är mycket snäv. Om

tidtabellen skall kunna hållas är det inte möjligt

att avvakta med en proposition till dess att slutlig

ställning kan tas i frågan om riksdagsgodkännande

krävs. Mot denna bakgrund, och beaktande den

information som i övrigt finns tillgänglig, gör

regeringen bedömningen att riksdagens medgivande

till regeringen att ställa en väpnad styrka till

förfogande bör inhämtas snarast.

I propositionen redogör regeringen även

för vilka svenska freds- och

biståndsinsatser som Sverige tidigare

genomfört i landet.

Utskottets överväganden

Utskottet kan inledningsvis konstatera att Sverige

sedan lång tid har engagerat sig för en fredlig

utveckling på västra Balkan med omfattande militära

och civila insatser i Bosnien och i Kosovo. Sverige

har även engagerat sig för att skapa förutsättningen

för en fredlig utveckling i Makedonien.

Under åren 1995-1998 bidrog Sverige med 198

soldater till FN:s förebyggande insats i Makedonien

(Unpredep) inom ramen för en nordisk bataljon. Även

inom OSSE har Sverige bidragit med personal på plats

i Makedonien. Sverige deltar för närvarande med 3

civilpoliser. Under år 2002 bidrog Sverige med 4

övervakare samt 1 rådgivare för ekonomiska och

miljörelaterade frågor. I samband med

parlamentsvalet år 2002 genomförde ODIHR en

valövervakningsinsats, med närmare 800

valobservatörer, i vilken 23 svenskar deltog.

Det svenska bilaterala utvecklingsstödet till

Makedonien uppgår årligen till ca 60 miljoner

kronor. Det övergripande målet för de svenska

stödinsatserna är ett makedonskt närmande till

europeiska samarbetsstrukturer. Detta görs bl.a.

genom att främja förutsättningarna för en

samhällsutveckling stödd på demokratiska

institutioner, respekt för mänskliga rättigheter,

stärkande av rättsstaten och framväxten av en

fungerande marknadsekonomi. I detta perspektiv

spelar alltjämt konfliktförebyggande insatser och

åtgärder för främjande av fredlig samexistens mellan

olika etniska grupper en framskjuten roll.

Sveriges stöd har från tidigare finansiering av

kortsiktiga humanitära insatser nu övergått till

att inriktas på långsiktig kapacitetsutveckling av

landets egna strukturer. I samarbetet eftersträvas

en så nära koordinering med den makedonska

regeringen och övriga internationella aktörer som

möjligt.

Utskottet kan konstatera att Sverige alltsedan

Makedoniens självständighet har ett betydande

engagemang i landet och att svenska insatser har, i

nära samarbete med flera andra internationella

aktörer, spelat en viktig roll för utvecklingen.

Detta, tillsammans med övriga insatser från det

internationella samfundets sida, har varit viktigt

för att skapa förutsättningar för en fredlig

utveckling i Makedonien. När de spänningar som rådde

mellan slaviska makedonier och etniska albaner tog

sig uttryck i en öppen väpnad konflikt våren 2001

agerade det internationella samfundet snabbt och

beslutsamt för att begränsa krisens politiska och

militära skadeverkningar. På grund av detta agerande

och genom att de inhemska parterna inledde en

politisk dialog kunde krisens verkningar begränsas.

Det är utskottets mening att en fortsatt

utveckling mot ökad stabilitet i Makedonien är

beroende av att slaviska makedonier och etniska

albaner kan samarbeta och att Ohridöverenskommelsen

genomförs inom en snar framtid. Utskottet menar

vidare att en fortsatt internationell civil och

militär närvaro i landet är en av förutsättningarna

för att detta skall uppnås. Utskottet noterar att

sådana överväganden även ligger till grund för de

beslut som har fattats mellan EU:s medlemsländer och

konstaterar att även den makedonska regeringen delar

denna bedömning.

Utskottet konstaterar att samtliga medlemsstater i

EU, enligt fördraget, har rätt att delta fullt ut i

EU:s krishanteringsinsatser. Det finns emellertid

ingen skyldighet att delta. Det ankommer på varje

medlemsstat att avgöra om, och i så fall i vilken

omfattning, staten i fråga vill delta. Sverige

fattar i varje enskilt fall och i enlighet med

svensk lag beslut om medverkan i en

krishanteringsinsats.

Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får svensk

väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen

medger det, om det är medgivet i lag som anger

förutsättningarna för åtgärden eller om skyldighet

att vidta åtgärden följer av internationell

överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts

av riksdagen. Utskottet konstaterar att regeringen

föreslår att riksdagen medger att regeringen ställer

en väpnad styrka om högst 20 personer till

förfogande under tolv månader som ett svenskt bidrag

till den EU-ledda militära insatsen i Makedonien.

Regeringen har gjort bedömningen att den svenska

truppinsats som kan bli aktuell åtminstone till en

del kan betraktas som väpnad styrka i

regeringsformens mening, dvs. att det är fråga om en

organiserad enhet med militär förmåga som går längre

än personligt självförsvar.

Utskottet kan konstatera att regeringen i

propositionen framhåller att en rimlig nivå på det

svenska bidraget är högst 20 personer. Regeringen

redovisar att kostnaden för den svenska insatsen i

februari 2003 beräknas uppgå till högst 22 miljoner

kronor för tolv månader. Regeringen bedömer att

denna kostnad, som inkluderar såväl utgifterna för

den svenska truppinsatsen, som den svenska andelen

av truppbidragarländernas gemensamma kostnader, kan

finansieras inom Försvarsmaktens ordinarie anslag

(6.1 Förbandsverksamhet, beredskap och

fredsfrämjande truppinsatser m.m.).

Det är utskottets bedömning att ett svenskt

styrkebidrag till denna EU:s första militära

krishanteringsinsats är av stor vikt även om det på

nuvarande stadium inte är möjligt att veta hur den

svenska insatsen kommer att vara utformad i alla

delar. Det svenska bidraget bör, menar utskottet,

avspegla såväl vårt starka engagemang för freden på

västra Balkan, som vår vilja att bidra aktivt till

utvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga. Att EU

planerar att ta över den militära insatsen efter

Nato innebär enligt utskottets mening ytterligare

ett viktigt bidrag till att förebygga och förhindra

en ny konflikt i Makedonien.

Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att

riksdagen med anledning av proposition 2002/03:43

medger att regeringen ställer en väpnad styrka om

högst 20 personer till förfogande under tolv månader

från det att insatsen inleds som ett svenskt bidrag

till den EU-ledda militära insatsen i Makedonien.

Utskottet föreslår vidare att beslut fattas av

riksdagen efter endast en bordläggning.

Kammaren har redan tagit ställning till

propositionens andra yrkande angående förkortad

motionstid, varför detta ej omfattas av utskottets

beredning.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilda

yttrande.

EU-ledd styrka i Makedonien

av Lotta N Hedström (mp)

Miljöpartiet anser det vara högst motiverat med en

internationell, militär säkerhetsnärvaro i

Makedonien för att förhindra en utlösning av etniska

spänningar och en vidare förflyttning av de

balkanska krigen till en sista utpost. Sverige har

också med Miljöpartiets goda minne medverkat i

motsvarande aktioner i Bosnien.

Det som i dag utgör vår tvekan att fullt ut stödja

en insats av svensk trupp till Makedonien från den 1

mars 2003 är ledningsfunktionen. En ren FN-mission i

likhet med den som Unpredep utgjorde, eller en

kontingent ledd av enskilt FN-land på samma

resolutionsgrund 1371 och utifrån samma makedonska

direktbegäran, hade inte varit problematisk för

Miljöpartiet.

Men vår bestämda uppfattning är att EU:s militära

kapacitetsuppbyggnad är reell och sker på bekostnad

av motsvarande civila kapacitetsuppbyggnad. Den är

dessutom samtidigt både framlyft och förnekad. Detta

gör det svårt för icke insatta bedömare att bilda

sig en klar uppfattning om i vilken riktning EU:s

gemensamma utrikespolitiska och säkerhetspolitiska

utveckling går.

Men Natos överlämnande av ledningsfunktionen till

EU för denna Makedonieninsats är ett unikt och

betydelsefullt första steg och understryker dels

EU:s militära växande dels den fortsatta

sammanblandningen av Nato-kapaciteter med EU:s

utrikes- och säkerhetspolitik.

Det står dessutom uttryckligen varje medlemsstat

fritt att i varje enskilt fall avgöra om den vill

medverka militärt eller på annat sätt i en EU-

insats, så Sveriges politiska förpliktelse är därmed

minimaliserad.

Vi i Miljöpartiet menar att utvecklingen med

växande militär slagsida i Europasamarbetet är både

olycklig och synnerligen oönskad. Vi avser att inte

stödja den moraliskt. Men för den faktiska

situationen i Makedonien och i brist på

förhandenvarande alternativ har vi inte för avsikt

att reservera oss i ärendet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:43 föreslår regeringen

- att riksdagen medger att regeringen ställer en

väpnad styrka om högst 20 personer till förfogande

under tolv månader som ett svenskt bidrag till den

EU-ledda militära insatsen i Makedonien som planeras

efter en inbjudan av den makedonska regeringen och i

enlighet med FN:s resolution 1371, och

- att riksdagen beslutar att motionstiden förkortas

till tre dagar.

Bilaga 2