Bet. 2002/03:UU15

Utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU15

Svenskt deltagande i Förenta nationernasfredsoperation i Demokratiska republiken Kongo

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

proposition 2002/03:58 Svenskt deltagande i Förenta

nationernas fredsoperation i Demokratiska republiken

Kongo. Utrikesutskottet har berett försvarsutskottet

tillfälle att yttra sig över propositionen och

därvid erhållit yttrande 2002/03:FöU5y.

Försvarsutskottet tillstyrker i sitt yttrande

regeringens förslag.

I betänkandet föreslår utskottet att riksdagen

bifaller proposition 2002/03:58 och medger att

regeringen ställer en väpnad styrka bestående av

högst 90 personer till förfogande för deltagande i

Förenta nationernas fredsoperation i Demokratiska

republiken Kongo i 12 månader under åren 2003-2004.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen bifaller proposition 2002/03:58 och medger

att regeringen ställer en väpnad styrka bestående av

högst 90 personer till förfogande för deltagande i

Förenta nationernas fredsoperation i Demokratiska

republiken Kongo i tolv månader under åren

2003-2004.

Stockholm den 8 april 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban

Ahlin (s), Carl B Hamilton (fp), Carina Hägg (s),

Birgitta Ahlqvist (s), Lars Ohly (v), Kent Härstedt

(s), Göran Lindblad (m), Cecilia Wigström (fp), Agne

Hansson (c), Ewa Björling (m), Lotta N Hedström

(mp), Anita Johansson (s), Inger Segelström (s),

Björn Hamilton (m), Rosita Runegrund (kd), Håkan

Juholt (s) och Kaj Nordquist (s).

2002/03

UU15

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

FN:s fredsoperation i Demokratiska republiken Kongo,

MONUC, upprättades genom säkerhetsrådets resolution

1279 (se bilaga 1) i november 1999. Operationens

huvudsakliga uppgift skulle vara att övervaka

avtalet om eldupphör som undertecknades i Lusaka i

juli samma år. Till en början bestod den av 90

militära sambandsofficerare, men säkerhetsrådet

utökade i februari 2000 mandatet för styrkan till 5

537 personer, inklusive 500 militärobservatörer. FN-

operationens utplacering förhindrades till en början

av regeringen i Kin-

shasa, och i början av 2001 var endast 200

militärobservatörer på plats. Utplacering av trupp

inleddes först när Joseph Kabila kom till makten i

januari 2001. I november 2002 uppgick den faktiska

styrkan till ca 4 200 personer, vilket låg under den

då mandaterade nivån för insatsen.

Den 9 november 2001 gav säkerhetsrådet genom

resolution 1376 (se bilaga 2) stöd för inledandet av

fas III i MONUC:s verksamhet, vilket innebar att

MONUC steg för steg skall inleda arbetet med att

bistå i att avväpna, demobilisera och repatriera

väpnade grupper samtidigt som de huvudsakliga

uppgifterna enligt fas II, att utreda påstådda brott

mot vapenvilan och övervaka tillbakadragandet av

utländska trupper, skall fortsätta. På grund av det

i vissa delar labila säkerhetsläget och bristande

information från parterna om väpnade trupper har

MONUC tidigare haft svårt att genomföra detta arbete

i någon större utsträckning. Avtalen i Pretoria och

Luanda mellan regeringen i Kin-shasa och Rwanda

respektive Uganda samt det snabba tillbakadragandet

av utländska trupper under hösten 2002 har dock

skapat nya och bättre förutsättningar för att

avväpna, demobilisera och repatriera väpnade

grupper.

Mot bakgrund av denna positiva utveckling

beslutade säkerhetsrådet genom resolution 1445 (se

bilaga 3) den 4 december 2002 att öka styrkan för

MONUC till 8 700 personer och förskjuta tyngdpunkten

för verksamheten österut för att snabbt kunna bistå

i frivillig avväpning, demobilisering och

repatriering av väpnade grupper. Planeringen av

MONUC:s fortsatta arbete under fas III beskrivs i

generalsekreterarens specialrapport från den 10

september 2002. Den militära komponenten kommer att

ökas genom upprättande av en framåtriktad styrka som

huvudsakligen skall bestå av två insatsstyrkor

omfattande vardera 1 700 personer. Dessa styrkor

kommer att vara baserade i Kindu och Kisangani men

ha kapacitet att förflytta sig till

demobiliseringsorter i de östra delarna av landet

för att svara för punktsäkerhet, stödja uppbyggnaden

av demobiliseringsläger, förstöra vapen och

ammunition som samlats in samt för viss minröjning.

Den första insatsstyrkan kommer att bemannas av

förband från Sydafrika och beräknas vara operativ i

Kindu i slutet av april 2003. Den andra

insatsstyrkan skall sättas upp först när

generalsekreteraren rapporterat till säkerhetsrådet

att mer kapacitet behövs för att hantera det samlade

antalet personer som är föremål för avväpning,

demobilisering och repatriering.

Regeringen gav den 12 december 2002 Försvarsmakten

i uppdrag att genomföra en rekognosceringsresa till

DR Kongo för att inhämta fördjupat beslutsunderlag

inför ett eventuellt svenskt deltagande med en

flygfältsenhet till MONUC, och Regeringskansliet

(Försvarsdepartementet) har därefter kompletterat

uppdraget med att anmoda Försvarsmakten att redovisa

alternativa möjligheter för ett sådant svenskt

bidrag.

Sverige har först under hand och sedan formellt

den 18 februari 2003 fått förfrågan från FN om att

bidra med flygfältskapacitet till MONUC.

Försvarsmakten redovisade den 10 januari 2003

alternativa möjligheter för ett svenskt bidrag och

förordade en flygfältsenhet bestående av ca 90

personer. Enheten förutsätts svara för flygledning,

meteorologi, passagerarservice, säkerhetskontroll,

trafikledning, lasthantering och brandbekämpning

inom flygfältet. En sådan enhet bedömdes kunna vara

redo för avresa till området fyra månader efter att

beslut fattas om att vidta förberedelser och inleda

rekrytering. Rekrytering av personal och anskaffning

av material förutsätts i huvudsak kunna ske från

Försvarsmaktens grundorganisation. Kostnaden för

insatsen beräknas uppgå till ca 200 miljoner kronor

för en 12-månaders-period.

I avvaktan på en formell förfrågan anvisade

Försvarsdepartementet den 31 januari 2003

Försvarsmakten att planera och vidta förberedelser

för en svensk insats i enlighet med Försvarsmaktens

förordande.

Enligt den formella förfrågan från FN är

inriktningen att det svenska förbandet skall bemanna

och ansvara för drift av ett flygfält i Kindu och

vara klart för avresa till området i månadsskiftet

maj-juni 2003. Sedan den 15 januari 2003 är Kindu

stabsplats för den nya sektorn 5, som kommer att

utgöra centrum för MONUC under inledningen av fas

III. Enligt uppgifter från FN:s enhet för

fredsbevarande operationer kommer ett kinesiskt

fältsjukhus och ett ingenjörsförband också att vara

placerade där. Definitivt besked om grupperingsplats

för den svenska enheten väntas inom kort.

Försvarsmakten genomförde under perioden 22

februari-1 mars 2003 en rekognosceringsresa till DR

Kongo med besök hos MONUC. Besöket bekräftade att

insatsen kan genomföras av ett svenskt förband

enligt planering. Försvarsmakten planerar, under

förutsättning att riksdagen ger sitt medgivande, att

en förtrupp skall avresa till området i

månadsskiftet april-maj 2003.

Utrikesutskottet har berett försvarsutskottet

tillfälle att yttra sig över propositionen och

därvid erhållit yttrande 2002/03:FöU5y.

Inför ärendets beredning har utskottet erhållit

föredragningar från Utrikesdepartementet och

Försvarsmakten.

Bakgrund

Åren efter det att Fristaten Kongo 1960 blev

självständig från kolonialmakten Belgien präglades

av stor politisk oro med ett flertal rebell- och

självständighetsrörelser som ofta verkade med direkt

stöd från utländska regeringar. Genom en statskupp

1965 lyckades generalmajor Joseph Desiré Mobutu ta

makten i landet, som 1971 kom att heta Zaire.

Mobutus 32 år vid makten präglades av korruption,

maktmissbruk och växande despotism. I slutet av 1996

inleddes ett väpnat uppror mot Mobutus korrupta

regim. Det hade sin upprinnelse i de massiva

flyktingströmmar in i östra delarna av Zaire som

följde efter det att tutsidominerade Rwandan

Patriotic Front (RPF) slog tillbaka mot de ansvariga

för folkmordet och tog makten i Rwanda sommaren

1994. En stor del av flyktingarna var medlemmar av

den besegrade rwandiska armén (ex-FAR) och

hutumilisen interahamwe, som var ansvariga för

folkmordet på omkring 800 000, huvudsakligen

tutsier. Från flyktingläger i Zaire fortsatte dessa

grupper att genomföra räder in i Rwanda. Mobutu

vidtog inga kraftfulla åtgärder mot miliserna som

snarast utnyttjade situationen till att

destabilisera Rwanda. Det som började som en rörelse

för att garantera säkerheten till följd av

flyktingströmmarna in i landet utvecklades snabbt

till en rebellrörelse med sikte på att störta

regeringen i Kinshasa. I maj 1997 intog rebellerna

Kinshasa, under ledning av Laurent Kabila och med

stöd av regeringarna i Rwanda och Uganda. Mobutu

flydde landet och Laurent Kabila övertog makten i

landet, som utropades till Demokratiska republiken

Kongo.

Hoppet om att Mobutoregimen skulle ersättas av en

mer demokratisk och ansvarsfull regering blev inte

långlivat. Laurent Kabilas styre var auktoritärt och

odemokratiskt, och relationerna med hans viktigaste

allierade, Rwanda och Uganda, försämrades snabbt.

Säkerhetsproblemen i östra DR Kongo kvarstod, och i

augusti 1998 gick Rwanda och Uganda ånyo in med

militär trupp i DR Kongo för att i samarbete med

lokala rebellgrupper försöka störta Kabila från

makten. Utvecklingen eskalerade snabbt till ett

regelrätt krig, vilket som mest kom att involvera

åtta afrikanska länder, inklusive Angola, Zimbabwe

och Namibia som skickade trupp för att stödja

regeringen i Kin-

shasa. Parternas exploatering av DR Kongos

naturresurser, bl.a. diamanter och mineraler, har

sedan kommit att spela en central roll i konflikten

och har bidragit till att förlänga den.

Den 10 juli 1999 undertecknades i Lusaka mellan DR

Kongos regering och regeringarna för Angola,

Namibia, Rwanda, Uganda och Zimbabwe ett avtal om

eldupphör. De dominerande rebellgrupperna i DR

Kongo, Mouvement pour la Libération du Congo (MLC)

och Rassemblement Congolais pour la Démocratie (RCD)

undertecknade avtalet snart därefter. De tre

centrala elementen i avtalet är överenskommelse om

fullständigt tillbakadragande av alla utländska

trupper från kongolesiskt territorium, avväpning och

demobilisering av väpnade grupper (främst ex-FAR och

interahamwe) samt genomförandet av en inter-

kongolesisk dialog mellan alla kongolesiska parter i

konflikten, den politiska oppositionen och det

civila samhället, i syfte att demokratisera landet.

Parterna begärde också en fredsbevarande FN-styrka.

De följande 18 månaderna efter undertecknandet

skedde dock inga framsteg i fredsprocessen. I

stället fortsatte stridigheterna.

I januari 2001 mördades Laurent Kabila och

efterträddes som president av sin son, Joseph

Kabila. Fredsprocessen fick nytt liv under dennes

ledning. Regeringen i Kinshasa godkände

utplaceringen av FN-trupp, och parternas trupper

drogs tillbaka från frontlinjen i enlighet med ett

nytt gemensamt avtal.

Under 2002 har betydande framsteg gjorts i

fredsprocessen. Den 30 juli undertecknades i

Pretoria ett avtal mellan regeringen i Kinshasa och

Rwanda om tillbakadragande av all rwandisk trupp

från kongolesiskt territorium samt avväpning och

demobilisering av ex-FAR och interahamwe i DR Kongo.

Avtalet är ett försök att lösa två av de viktigaste

utestående frågorna i Lusaka-avtalet och gav nytt

momentum i fredsprocessen. Ett annat avtal

undertecknades sedan den 6 september 2002 i Luanda

mellan regeringen i Kinshasa och Uganda om

tillbakadragande av ugandisk trupp från kongolesiskt

territorium samt om samarbete och normalisering av

relationerna mellan länderna. Under hösten 2002

överraskade Rwanda många bedömare genom en

omfattande truppreträtt från DR Kongo, vilken

övervakades och verifierades av MONUC och Sydafrika

i enlighet med avtalet. Även tillbakadragandet av

styrkor från Uganda, Zimbabwe och Angola har

fortsatt och verifierats under hösten 2002. Den 17

december 2002 slöts i Pretoria inom ramen för den

inter-kongolesiska dialogen ett avtal om en

övergångsregering, vilket innebär att Joseph Kabila

under en övergångsperiod på två år, att följas av

demokratiska val, sitter kvar som president med fyra

vicepresidenter från vardera regeringen, den

politiska oppositionen och de två viktigaste

rebellrörelserna, RCD-Goma och MLC.

Ett avtal som reglerar regeringens och

parlamentets sammansättning under den tvååriga

övergångsperioden undertecknades i Sydafrika av de

inblandade parterna den 2 april 2003.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i proposition 2002/03:58 att

riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad

styrka bestående av högst 90 personer till

förfogande i 12 månader under åren 2003-2004 som ett

svenskt bidrag till den FN-ledda insatsen MONUC i

Demokratiska republiken Kongo.

I propositionen redogör regeringen för bakgrunden

till utvecklingen i DR Kongo, för utvecklingen vad

gäller det internationella samfundets engagemang i

landet samt för förutsättningar för ett svenskt

deltagande i fredsoperation under FN:s ledning och

regeringens bedömningar kring detta.

Regeringen konstaterar i propositionen att

Försvarsmakten i sitt underlag den 10 januari 2003

förordade ett svenskt deltagande med en

flygfältsenhet bestående av omkring 90 personer för

drift och bemanning av en flygplats i östra delarna

av DR Kongo. Försvarsmakten bedömde att förbandet

skulle kunna vara klart för transport till området

fyra månader efter ett beslut om planering och

rekrytering av personal till insatsen. Vidare

framhålls att regeringen den 31 januari 2003

instruerat Försvarsmakten att planera och vidta

förberedelser för en sådan svensk insats.

Av propositionen framgår att de närmare

förutsättningarna för svenskt deltagande i MONUC

kommer att regleras genom ett avtal (Memorandum of

Understanding) mellan Sverige och FN, vilket

reglerar de interna förhållandena mellan Sverige och

MONUC. Förhandlingar om ett sådant avtal kommer

enligt planerna att påbörjas under första delen av

mars i New York. Vidare kommer den rättsliga

statusen för den svenska styrkans personal att

regleras genom ett s.k. Status of Forces Agreement

(SOFA) mellan Sverige och FN.

Regeringen redogör i propositionen även för vilka

humanitära insatser och biståndsinsatser som Sverige

och det internationella samfundet tidigare har

genomfört i landet.

Utskottets överväganden

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det under

det senaste året har skett stora framsteg i

fredsprocessen i DR Kongo med fredsavtal mellan

regeringen i landet och regeringarna i Rwanda och

Uganda samt efterföljande tillbakadragande av

utländska trupper från kongolesiskt territorium.

Därtill har den inter-kongolesiska dialogen

resulterat i ett avtal om en övergångsregering som

undertecknats av regeringen, oppositionen och de två

viktigaste rebellgrupperna.

Trots framstegen menar utskottet att stora

utmaningar kvarstår för att uppnå fred och

stabilitet i landet. Genomförandet av det politiska

avtalet kräver god vilja och eftergifter av samtliga

parter. Det tredje centrala elementet i

Lusakaavtalet, avväpning, demobilisering och

repatriering av rwandisk milis, vars verksamhet i

östra DR Kongo fortsatt att utgöra ett säkerhetshot

mot Rwanda, återstår att genomföras. Ett

misslyckande med detta skulle kunna leda till

förnyad militär konflikt med risk för att landet

kastas in i en än djupare kris med allvarliga

regionala effekter. I den nordöstra delen av landet,

i Ituri-provinsen, pågår och fördjupas också en mer

lokal men oroande konflikt med tydliga tecken på

fortsatt inblandning av grannländerna.

Fortsatt starkt internationellt engagemang är

enligt utskottets mening nödvändigt för att föra den

politiska processen framåt. Därtill krävs en stark

FN-ledning och ett välfungerande MONUC som förmår

axla den centrala roll som operationen har som

stabiliserande faktor i DR Kongo. Detta är en viktig

förutsättning för en effektiv process för avväpning,

demobilisering och repatriering av väpnade styrkor.

Utskottet menar att nödvändiga resurser måste

ställas till MONUC:s förfogande för att

fredsoperationen skall kunna genomföras.

Sverige har ett långvarigt engagemang i Kongo.

Svenska missionsorganisationer har varit verksamma i

landet i mer än hundra år och är fortfarande aktiva

med omfattande social verksamhet i Kivu, Bandundu,

Kinshasa och Bas Kongo.

Det svenska humanitära biståndet till DR Kongo,

som kanaliserats genom FN, internationella och

svenska enskilda organisationer samt olika kyrkor

uppgick under 2002 till ca 90 miljoner kronor.

Behovet av humanitära insatser från det

internationella samfundet kommer att förbli stort

under lång tid framåt. På grund av det labila

säkerhetsläget i de östra och nordöstra delarna av

landet har hjälporganisationer endast mycket

begränsat tillträde till drabbade områden. Utskottet

menar att en effektivt genomförd process av

demobilisering, avväpning och repatriering är en

förutsättning för att det humanitära biståndet skall

kunna nå ut till alla behövande människor.

Utskottet vill även erinra om att Sverige mellan

1960 och 1964 deltog i den FN-operation som

upprättades för att återställa ordning och förhindra

inbördeskrig efter det att Katangaprovinsen

förklarade sig självständig 1960. Totalt deltog

Sverige med över 6 000 man.

Utskottet vill vidare framhålla att Sverige har

varit engagerat i fredsprocessen. I MONUC, som

hittills har varit en observatörsmission, har

Sverige deltagit med fem militära observatörer och

tre civilpoliser. Vidare har två tjänstemän från

Utrikesdepartementet varit sekonderade för att

arbeta med fredsprocessen i landet. Sverige har även

givit finansiellt stöd till parternas gemensamma

militära övervakningskommission samt givit

finansiella bidrag till den inter-kongolesiska

dialogen.

Utskottet finner det därför naturligt att Sverige

lämnar ett väsentligt bidrag till fredsoperationen

MONUC även fortsättningsvis, i synnerhet som den nu

utvecklas till en förbandsmission för att mer aktivt

stödja fredsprocessen i landet.

Fredsprocessen är inne i ett avgörande skede, och

det är av vikt att det internationella samfundet

lämnar sitt stöd. Sverige blir den första EU-

medlemsstaten och det första västlandet som ställer

upp med militär trupp till MONUC. Utskottet har

erfarit att det svenska erbjudandet har mottagits

mycket positivt av FN som har förhoppningen att det

kan bidra till att fler västländer kan ställa upp

med trupp i FN-insatser utanför den europeiska

kontinenten. Försvarsutskottet framhåller i sitt

yttrande att insatsen är ett viktigt bidrag för att

stärka förmågan för MONUC i det kritiska läget i

fredsprocessen. Utrikesutskottet delar denna

bedömning och menar att den svenska insatsen även

bidrar till att stärka trovärdigheten för MONUC:s

verksamhet inom ramen för fredsprocessen.

Utskottet kan konstatera att Sverige inte har

bidragit med militär trupp i FN:s fredsoperationer,

men väl i FN-mandaterade operationer, sedan insatser

i Unpredep i Makedonien avslutades i februari 1999.

Utrikesutskottet anser därför, liksom

förvarsutskottet, att Sverige sänder en tydlig

signal om det starka svenska stödet för FN:s

fredsverksamhet genom att återigen bidra med trupp i

en FN-ledd fredsoperation.

Enligt 10 kap. 9 § regeringsformen får svensk

väpnad styrka sändas till annat land om riksdagen

medger det, om det är medgivet i lag som anger

förutsättningarna för åtgärden eller om skyldighet

att vidta åtgärden följer av internationell

överenskommelse eller förpliktelse som har godkänts

av riksdagen.

Regeringen gör i propositionen bedömningen att

styrkans sammantagna storlek och sammansättning

medför att den bör betraktas som en väpnad styrka i

regeringsformens mening. Vidare redovisar regeringen

som sin bedömning att MONUC har ett mandat under

kapitel VII i FN:s stadga som går utöver

fredsbevarande styrkors rätt till självförsvar.

Regeringen vill av dessa skäl inhämta riksdagens

medgivande till att sända en väpnad styrka om högst

90 personer till DR Kongo under tolv månader

2003-2004 för deltagande i FN:s fredsoperation.

Det är utskottets bedömning att ett svenskt bidrag

till denna fredsoperation är av stor vikt. Det

svenska bidraget avspeglar, menar utskottet, såväl

vårt engagemang för freden i DR Kongo som vår vilja

att aktivt bidra till kris- och konflikthantering i

Afrika.

I propositionen redovisar regeringen att den

svenska insatsen skall utgöras av en flygfältsenhet

med möjlighet att bistå med de tjänster som är

nödvändiga för verksamhet vid ett flygfält:

flygledning, meteorologi, passagerarservice,

säkerhetskontroll, trafikledning, lasthantering och

passagerarservice.

Utskottet finner att landets storlek och bristande

infrastruktur gör MONUC starkt beroende av

flygtransporter. Under genomförandet av avväpning,

demobilisering och repatriering av väpnade grupper

kommer behovet av flygtransporter att öka

ytterligare både för att tillgodose interna behov

vid utökningen av insatsen och för att möjliggöra

transporter vid repatriering av avväpnade grupper.

Utöver de mobila flygfältsenheter som kommer att

vara knutna till insatsstyrkorna har FN behov av

stationära flygfältsenheter som stöd för MONUC:s

rörelsefrihet i de östra delarna av landet. FN har

tidigare haft svårt att erhålla sådana bidrag från

medlemsländer och har i stället varit tvunget att

lösa uppgifterna genom civila kontrakt, vilket

medfört förseningar och högre kostnader. Militära

förband är dessutom, menar utskottet, att föredra

eftersom de ger högre flexibilitet och

tillgänglighet samt minskar risken för störningar i

verksamheten.

Utrikesutskottets bedömning, liksom

försvarsutskottets, är att insatsen är väl avvägd

och svarar mot ett väsentligt behov inom MONUC.

Regeringen beräknar att totalkostnaden för

insatsen uppgår till ca 200 miljoner kronor, varav

ca 120 miljoner kronor avser 2003 och ca 80 miljoner

kronor avser 2004. Utgifterna skall belasta sjätte

utgiftsområdets anslag, 6:1, Förbandsverksamhet,

beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.

I sitt yttrande till utrikesutskottet framhåller

försvarsutskottet bl.a. följande:

Försvarsmakten har i en föredragning för

utskottet närmare redogjort för enhetens

uppgifter, förläggning, verksamhetsområde m.m.

och därvid bl.a. redovisat att risken bedöms vara

mycket liten för att den svenska styrkan skall

utsättas för ett väpnat angrepp i Kindu-området.

Det är snarare de medicinska och sanitära

förhållandena - och i begränsad omfattning även

viss kriminalitet - som kan utgöra någon fara för

den personal som deltar i missionen.

Försvarsmakten framhåller därför i det

sammanhanget att det medicinska understödet till

förbandet är osedvanligt omfattande.

Försvarsmakten räknar med att styrkan skall

vara på plats i Kindu i början av juni månad

2003.

Försvarsutskottet tillstyrker sålunda att

riksdagen medger att regeringen ställer en väpnad

styrka bestående av högst 90 personer till

förfogande för deltagande i Förenta nationernas

fredsoperation i Demokratiska republiken Kongo i

12 månader under åren 2003-2004.

Utrikesutskottet delar försvarsutskottets

uppfattning och föreslår mot bakgrund av det anförda

att riksdagen bifaller proposition 2002/03:59 och

medger därmed att regeringen ställer en väpnad

styrka bestående av högst 90 personer till

förfogande för deltagande i Förenta nationernas

fredsoperation i Demokratiska republiken Kongo i 12

månader under åren 2003-2004.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:58 Svenskt deltagande i

Förenta nationernas fredsbevarande operation i

Demokratiska republiken Kongo föreslår regeringen

att riksdagen medger att regeringen ställer en

väpnad styrka bestående av högst 90 personer till

förfogande för deltagande i Förenta nationernas

fredsoperation i Demokratiska republiken Kongo i 12

månader under åren 2003-2004.

Bilaga 2

Försvarsutskottets yttrande

2002/03:UU15

Svenskt deltagande i Förenta

nationernas fredsoperation i

Demokratiska republiken Kongo

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett försvarsutskottet

tillfälle att yttra sig över proposition 2002/03:58

Svenskt deltagande i Förenta nationernas

fredsoperation i Demokratiska republiken Kongo,

jämte eventuella motioner.

Propositionen

Förenta nationernas (FN) fredsoperation i

Demokratiska republiken Kongo (MONUC) inrättades i

november 1999. Den 4 december 2002 antog

säkerhetsrådet resolution 1445 som beslutade om en

utökning av MONUC med ytterligare 3 200 personer

till en styrka på 8 700 personer. Bakgrunden till

utökningen av insatsen var det snabba och omfattande

tillbakadragandet av utländska trupper under hösten

2002 och behovet att snabbt komma i gång med arbetet

att frivilligt avväpna, demobilisera och repatriera

(DD&R) väpnade grupper i framför allt de östra och

nordöstra delarna av Demokratiska republiken Kongo

(DR Kongo).

I den rapport från den 10 september 2002 som

ligger till grund för säkerhetsrådets resolution,

betonar generalsekreteraren att DD&R ställer höga

krav på militär logistisk kapacitet och därför

efterfrågar särskilt understödjande funktioner till

huvudstyrkan, däribland militära flygfältsenheter

med kapacitet inom bl.a. flygledning, meteorologi,

trafikledning och lasthantering. Generalsekreteraren

påpekar vidare att sådana grundläggande militära

logistikförband tidigare har varit svåra att erhålla

från medlemsländer. Sverige fick under hösten

informellt en förfrågan från FN att bidra med en

sådan enhet.

Försvarsmakten förordade den 10 januari 2003 ett

svenskt deltagande med en flygfältsenhet bestående

av omkring 90 personer för drift av en flygplats i

östra delarna av DR Kongo.

Den 18 februari 2003 överlämnade FN en formell

förfrågan till Sverige att bidra med en

flygfältsenhet till MONUC. Enligt förfrågan är

inriktningen att flygfältsverksamheten skall

bedrivas i området kring Kindu i östra DR Kongo och

att förbandet skall vara klart för avresa till

operationsområdet i månadsskiftet maj/juni 2003.

Enheten förutsätts svara för flygledning,

meteorologi, passagerarservice, säkerhetskontroll,

trafikledning, lasthantering och brandbekämpning

inom flygfältet. Kostnaden för insatsen beräknas

uppgå till ca 200 miljoner kronor för en 12-

månadersperiod. För att kunna möta FN:s tidskrav för

en insats anvisade Försvarsdepartementet den 31

januari 2003 Försvarsmakten att planera och vidta

förberedelser för en svensk insats i enlighet med

Försvarsmaktens förordnande. Försvarsmakten planerar

att en förtrupp skall avresa till området i

månadsskiftet april/maj 2003.

Försvarsutskottets överväganden

Landets storlek och bristande infrastruktur gör

MONUC starkt beroende av flygtransporter. Under

avväpningen och repatrieringen kommer behovet av

flygtransporter att öka ytterligare, både för att

tillgodose interna behov vid utökningen av insatsen

och för att möjliggöra transporter vid repatriering

av avväpnade grupper. FN har sålunda behov av

stationära flygfältsenheter som stöd för MONUC:s

rörelsefrihet i östra delarna av landet.

FN har tidigare haft svårt att erhålla sådana

bidrag från medlemsländer och har i stället varit

tvunget att lösa uppgifterna genom civila kontrakt,

vilket medfört förseningar och högre kostnader.

Militära förband är att föredra eftersom de ger

högre flexibilitet och tillgänglighet samt minskar

risken för störningar i verksamheten.

Kritik har enligt regeringen riktats mot att EU

och andra västländer inte tar sitt ansvar och deltar

på marken i FN-insatser utan att utvecklingsländer i

stor utsträckning får stå för dessa truppbidrag.

Det svenska bidraget till MONUC blir det första

med militär trupp i operationen från något annat EU-

land eller västland. Erbjudandet har mottagits

mycket positivt av FN som också hoppas att det kan

bidra till att få fler västländer att ställa upp med

trupp i FN-insatser utanför den europeiska

kontinenten. Utskottet delar därför regeringens

bedömning att insatsen är ett viktigt bidrag för att

stärka förmågan för MONUC i detta kritiska läge i

fredsprocessen.

Genom att återigen bidra med trupp i en FN-ledd

fredsoperation, sänder Sverige en tydlig signal om

det starka svenska stödet för FN:s fredsbevarande

verksamhet. Insatsen ligger således väl i linje med

Sveriges omfattande engagemang i DR Kongo och svensk

Afrikapolitik.

Försvarsutskottet delar regeringens uppfattning

att den svenska flygfältsenheten därför är ett väl

avvägt bidrag till en högt efterfrågad verksamhet

inom operationen. Enheten - som föreslås omfatta

högst 90 personer - skall svara för flygledning,

meteorologi, passagerarservice, säkerhetskontroll,

trafikledning, lasthantering och brandbekämpning

inom flygfältet.

Kostnaden för insatsen beräknas av regeringen

uppgå till cirka 200 miljoner kronor för en 12-

månadersperiod. Försvarsutskottet har ingen erinran

mot att utgifterna skall belasta det inom sjätte

utgiftsområdet uppförda ramanslaget 6:1

Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande

truppinsatser m.m.

Den svenska flygfältsenheten kommer att vara

placerad i staden Kindu i östra delen av landet -

ett område där MONUC har mandat att använda militärt

våld enligt kapitel VII i FN-stadgan. Trots att

MONUC:s arbete med avväpning, demobilisering och

reintegrering fullt ut bygger på frivillighet,

vilket säkerhetsrådet understrukit i den senaste

resolutionen 1445, kan verksamheten i en extrem

situation även innefatta skydd av civila, såsom

beskrivits ovan, vilket skulle kunna betraktas som

fredsframtvingande.

Försvarsmakten har i en föredragning för utskottet

närmare redogjort för enhetens uppgifter,

förläggning, verksamhetsområde m.m. och därvid bl.a.

redovisat att risken bedöms vara mycket liten för

att den svenska styrkan skall utsättas för ett

väpnat angrepp i Kinduområdet. Det är snarare de

medicinska och sanitära förhållandena - och i

begränsad omfattning även viss kriminalitet - som

kan utgöra någon fara för den personal som deltar i

missionen. Försvarsmakten framhåller därför i det

sammanhanget att det medicinska understödet till

förbandet är osedvanligt omfattande.

Försvarsmakten räknar med att styrkan skall vara

på plats i Kindu i början av juni månad 2003.

Försvarsutskottet tillstyrker sålunda att riksdagen

medger att regeringen ställer en väpnad styrka

bestående av högst 90 personer till förfogande för

deltagande i Förenta nationernas fredsoperation i

Demokratiska republiken Kongo i 12 månader under

åren 2003-2004.

Stockholm den 8 april 2003

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil

Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Ola Sundell (m),

Allan Widman (fp), Ola Rask (s), Michael Hagberg

(s), Berit Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig (s),

Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist (s), Heli

Berg (fp), Åsa Lindestam (s), Karin Enström (m),

Peter Jonsson (s), Lars Ångström (mp), Marie Nordén

(s) och Else-Marie Lindgren (kd).

Bilaga 3

Resolution 1279

Bilaga 4

Resolution 1376

Bilaga 5

Resolution 1445