Bet. 2002/03:UU3

Utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU3

Stabiliserings- och associeringsavtalet mellanEuropeiska gemenskaperna och deras medlemsstater ochKroatien

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i detta betänkande

regeringens förslag (prop. 2002/03:11) om

godkännande av stabiliserings- och

associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna

och deras medlemsstater, å ena sidan, och Kroatien,

å andra sidan. Inga motioner har väckts med

anledning av propositionen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Stabiliserings- och associeringsavtalet med

Kroatien

Riksdagen godkänner, med bifall till proposition

2002/03:11, stabiliserings- och associeringsavtalet

mellan Europeiska gemenskaperna och deras

medlemsstater, å ena sidan, och Kroatien, å andra

sidan.

Stockholm den 21 januari 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban

Ahlin (s), Berndt Ekholm (s), Carina Hägg (s), Kent

Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Anders Sundström

(s), Cecilia Nilsson Wigström (fp), Agne Hansson

(c), Kenneth G Forslund (s), Ewa Björling (m),

Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp), Anita

Johansson (s), Björn Hamilton (m), Birgitta Ohlsson

(fp), Rosita Runegrund (kd) och Sermin Özürküt (v).

2002/03

UU3

Redogörelse för ärendet

Ärendets beredning

Genom beslut av Europeiska unionens råd i november

2000 bemyndigades Europeiska gemenskapernas

kommission att inleda förhandlingar med Kroatien om

ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan

Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å

ena sidan, och Kroatien, å andra sidan.

Förhandlingarna ledde fram till det stabiliserings-

och associeringsavtal med Kroatien som

undertecknades den 29 oktober 2001. Innan avtalet

kan träda i kraft skall det godkännas av parterna.

Kroatien godkände avtalet den 30 januari 2002.

Bakgrund

I april 1997 antog Europeiska unionens råd en

regional strategi som fastslog politiska och

ekonomiska villkor för utvecklandet av bilaterala

relationer med Albanien, Bosnien-Hercegovina,

Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien och f.d.

jugoslaviska republiken Makedonien. Villkoren hade

anknytning till bl.a. demokrati,

rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter,

minoriteternas rättigheter och övergången till

marknadsekonomi.

I maj 1999 lade kommissionen fram ett meddelande

om att förstärka EU:s regionala strategi för

länderna på västra Balkan genom en stabiliserings-

och associeringsprocess. Den skulle huvudsakligen

bestå i att erbjuda länderna en ny typ av avtal,

s.k. stabiliserings- och associeringsavtal, under

förutsättning att länderna uppfyller de relevanta

politiska och ekonomiska villkoren. Avtalen bygger i

hög grad på Europaavtalen med kandidatländerna samt

innehåller krav på länderna att utveckla regionalt

samarbete med varandra. Våren 2002 inrättades ett

nytt politiskt forum, Zagrebprocessen, i syfte att

ytterligare stärka det regionala samarbetet.

Tidigare har ett stabiliserings- och

associeringsavtal undertecknats med f.d.

jugoslaviska republiken Makedonien (prop.

2001/02:156 och bet. 2001/02:14). Under 2001

inleddes också ett förberedande arbete inför de

förestående förhandlingarna om ett stabiliserings-

och associeringsavtal med Albanien. Samtliga länder

som ingår i stabiliserings- och

associeringsprocessen är potentiella kandidater för

EU-medlemskap.

Utvecklingen i Kroatien

Efter krigen på Balkan under 1990-talet har

omfattande politiska och ekonomiska reformer

påbörjats i Kroatien. Reformerna har bl.a. lett till

att Kroatien sedan författningsreformen 2001 är en

parlamentarisk demokrati. Landets regering har även

utlovat förbättrat samarbete med den internationella

krigsförbrytartribunalen i Haag.

Kroatien samarbetar redan nu med Nato, och landets

mål är att bli fullvärdig Natomedlem. I juni 2000

blev Kroatien medlem av Världshandelsorganisationen

(WTO), och landets uttalade målsättning är också att

bli medlem av EU.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner

stabiliserings- och associeringsavtalet mellan

Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å

ena sidan, och Kroatien, å andra sidan.

Syftet med avtalet är att, inom ramen för

stabiliserings- och associeringsprocessen, bidra

till stabilitet samt en positiv ekonomisk och social

utveckling i länderna på västra Balkan. Avtalet

innehåller bestämmelser om politisk dialog,

frihandel och samarbete på en rad olika områden.

Sverige och Kroatien

Sverige upprättade diplomatiska förbindelser med

Kroatien den 29 januari 1992, och de bilaterala

relationerna mellan Sverige och Kroatien är goda.

EG och Kroatien

Stabiliserings- och associeringsavtalet kommer att

utgöra den första mer omfattande avtalsförbindelsen

mellan Europeiska gemenskaperna och Kroatien. I

avvaktan på avtalets ratificering har parterna

undertecknat ett interimsavtal så att handelsfrågor

och handelsrelaterade frågor i stabiliserings- och

associeringsavtalet kan träda i kraft tidigare.

Avtalets innehåll

Förutom bestämmelser om samarbete på en rad områden,

bl.a. politik, ekonomi och handel ger avtalet en ram

för ett rättsligt samarbete och identifierar den EU-

rättsliga lagstiftning som Kroatien måste genomföra

för att på ett effektivt sätt kunna delta i den

europeiska integrationsprocessen.

Europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och

stålgemenskapen (EKSG), Europeiska

atomenergigemenskapen samt medlemsstaterna är

avtalsparter å den ena sidan.[1]

Avtalet omfattar 130 artiklar, 8 bilagor och 6

protokoll. Bilagorna och protokollen utgör en

integrerad del av avtalet. Parterna har godkänt 10

gemensamma förklaringar, och en ensidig förklaring

har gjorts från gemenskapen och dess medlemsstater.

Avtalet reglerar bl.a. frågor inom den gemensamma

handelspolitikens område. På detta område har

gemenskapen exklusiv kompetens att sluta avtal.

Godkännande av avtalet

Regeringen anför bl.a. att EU:s engagemang i

länderna på västra Balkan syftar till att

understödja utvecklingen mot fungerande europeiska

demokratier samtidigt som verksamheten skall vara

krisförebyggande. Regeringen påpekar också att

stabiliserings- och associeringsavtalen bildar en

grund för ländernas politiska och ekonomiska

närmande till EU och andra europeiska

samarbetsstrukturer.

**FOOTNOTES**

[1]: Fördraget om kol- och stålgemenskapen löpte

visserligen ut den 23 juli 2002 men enligt beslut

2002/595/EG art 1 skall även de rättigheter och

skyldigheter som uppstår genom internationella

avtal som slutits av EKSG tillfalla den

Europeiska gemenskapen.

Utskottets övervägande

Utskottet anser att det föreliggande stabiliserings-

och associeringsavtalet med Kroatien skapar

förutsättningar och ramar för arbetet med att

åstadkomma stabilitet, fred och en positiv

ekonomisk, social, kulturell och miljömässig

utveckling i länderna på västra Balkan. Det är också

ett viktigt led i ansträngningarna att lägga grunden

för ett bredare samarbete mellan EU och länderna i

regionen.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts tillstyrker

utskottet att riksdagen godkänner stabiliserings-

och associeringsavtalet mellan Europeiska

gemenskaperna och deras medlemsstater och Kroatien.

Förteckning över behandlade förslag

Utskottet

Propositionen

I proposition 2002/03:11 föreslår regeringen att

riksdagen godkänner stabiliserings- och

associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna

och deras medlemsstater, å ena sidan, och Kroatien,

å andra sidan.