Bet. 2002/03:UU4

Utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU4

Barn i ett internationellt perspektiv

Sammanfattning

Utrikesutskottet har återkommande berett frågor

rörande barns rättigheter. I detta betänkande

behandlas regeringens skrivelse 2001/02:186 Ett

barnrättsperspektiv i internationellt

utvecklingssamarbete, vilken föreslås bli lagd till

handlingarna. Utskottet behandlar också motioner som

har väckts med anledning av skrivelsen samt ett

antal motioner från den allmänna motionstiden.

Senast barnfrågorna behandlades ställde sig ett

enigt utskott bakom den av regeringen förda

politiken på barnområdet. Utskottet anser att

arbetet med att främja respekten för barn och att

uppfylla kraven i barnkonventionen även

fortsättningsvis bör utgöra en viktig och integrerad

del av svensk utrikes- och biståndspolitik.

Utskottet konstaterar att Sverige ratificerat

tilläggsprotokollet till barnkonventionen angående

förbud mot barnsoldater, vilket förbjuder deltagande

i väpnad konflikt och tvångsrekrytering av personer

under 18 år. Tilläggsprotokollet om barn i väpnade

konflikter riktar sig både till regeringar och till

gerillarörelser och andra väpnade grupper. Utskottet

menade att Sveriges agerande i förhandlingarna om

tilläggsprotokollen i sig innebär en kraftfull

uppmaning till FN:s medlemsstater att också ansluta

sig till dessa.

År 2002 genomförde FN:s generalförsamling ett

särskilt möte, UNGASS, kring uppföljningen av målen

från barntoppmötet år 1990. Även om viktiga

förbättringar för barn har uppnåtts under det

senaste decenniet står det klart att förnyade

åtaganden är nödvändiga. I dagens problemspektrum

intar de renodlat sociala frågorna en mer

framträdande plats än tidigare. Enligt utskottets

uppfattning vore det därför av värde om det

internationella samfundet kan bidra till att stärka

barnets ställning också i dessa avseenden.

Inför behandlingen beslutade utrikesutskottet att

inbjuda allmänheten att lämna synpunkter, via e-

post, fax och brev, på de frågor som väckts i

skrivelsen och i motionerna.

Utskottet anser att de frågor som motionerna väckt

är besvarade och avstyrker samtliga motionsyrkanden.

I ärendet finns 3 reservationer och 1 särskilt

yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet

att riksdagen fattar följande beslut:

1. FN:s barnkonvention

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L264 yrkande 1,

2001/02:U209 yrkandena 2 och 4, 2001/02:U327 yrkande 14,

2001/02:U345 yrkande 23, 2002/03:U228 yrkande 20,

2002/03:U282 yrkande 12 samt 2002/03:U313 yrkande 24.

Reservation 1 (kd, c, mp)

2. Barnarbete och handel med barn

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U209 yrkande 6,

2001/02:U222 yrkandena 4 och 5, 2001/02:U287, 2001/02:U327

yrkande 3, 2001/02:U345 yrkande 22, 2002/03:U282 yrkande 2

samt 2002/03:U319.

3. Barns rätt till familj och skola

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U209 yrkande 7,

2001/02:U222 yrkandena 1-3, 2001/02:U327 yrkande 5 samt

2002/03:U282 yrkande 4.

4. Kommersiell sexuell exploatering av barn

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U209 yrkande 8,

2001/02:U327 yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345 yrkande 21

samt 2002/03:U282 yrkande 1.

Reservation 2 (c)

5. Barnsoldater och barn i väpnade konflikter

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U222 yrkande 7,

2001/02:U305 yrkande 10, 2001/02:U327 yrkandena 12 och 13,

2001/02:U338, 2001/02:U345 yrkande 57, 2002/03:U282 yrkandena

10 och 11, 2002/03:U290 yrkande 15 samt 2002/03:U296 yrkande 8.

6. Barn med behov av särskilt stöd

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U327 yrkandena 4 och 8

samt 2002/03:U282 yrkandena 3, 5 och 7.

7. Flickors situation

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U327 yrkande 9,

2001/02:U345 yrkande 25, 2001/02:U349 yrkandena 16-20,

2002/03:L277 yrkande 5, 2002/03:A323 yrkande 4 samt

2002/03:U282 yrkandena 8 och 9.

8. Barn och hiv

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U9, 2001/02:U327

yrkande 7 samt 2002/03:U282 yrkande 6.

Reservation 3 (kd, c)

9. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:186

Ett barnrättsperspektiv i internationellt

utvecklingssamarbete till handlingarna.

Stockholm den 11 februari 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s),

Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp),

Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Kent Härstedt (s),

Göran Lindblad (m), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund (s),

Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp),

Inger Segelström (s), Birgitta Ohlsson (fp), Rosita Runegrund (kd)

och Sermin Özürküt (v).

2002/03

UU4

Redogörelse för ärendet

Regeringen lämnar i skrivelse 2001/02:186 Ett

barnrättsperspektiv i internationellt

utvecklingssamarbete en redogörelse för de

erfarenheter som vunnits i samband med svenska och

internationella ansträngningar för att i

utvecklingssamarbetet skapa förutsättningar för att

förverkliga de rättigheter som varje barn har enligt

FN:s konvention om barnets rättigheter,

barnkonventionen. Utskottet konstaterar att

skrivelsen ger en framåtblickande presentation av

hur regeringen avser att ta till vara dessa

erfarenheter och annan ny kunskap i strategiska

överväganden och prioriterade åtgärder för att genom

svenskt internationellt utvecklingssamarbete bidra

till att de gemensamma internationella

utvecklingsmålen uppnås.

Bakgrund

Internationellt

Den första internationella överenskommelsen om

barnets rättigheter antogs av Nationernas förbund år

1924 under namnet Genèvedeklarationen om barnets

rättigheter. Med Genèvedeklarationen som förebild

påbörjades efter andra världskriget FN:s arbete med

en ny deklaration om barnets rättigheter.

Deklarationen antogs av generalförsamlingen år 1959.

I den erkändes barnets rätt till ett namn och en

nationalitet. Detta var första gången medborgerliga

och politiska rättigheter nämndes i samband med

barn. FN:s deklaration om barnets rättigheter är

inte ett juridiskt bindande instrument och saknar

därmed kontrollmekanismer för verkställighet.

Arbetet med barnkonventionen påbörjades år 1978 då

ett initiativ togs till att, med deklarationen som

utgångspunkt, skapa ett juridiskt bindande

instrument - en konvention för barnets rättigheter.

Det fanns en önskan om att konventionen skulle antas

i samband med FN:s internationella barnår 1979, men

det första utkastet visade sig vara alltför

bristfälligt. Arbetet med konventionstexten pågick

under en tioårsperiod i en arbetsgrupp inom FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna. I den

deltog även representanter för enskilda

organisationer. Barnkonventionen trädde i kraft i

september 1990 i och med att 20 stater ratificerat

konventionstexten. Sveriges representanter spelade

en framträdande roll i utarbetandet av konventionen.

I dag har alla länder, utom USA och Somalia,

anslutit sig till den.

De grundläggande principerna i barnkonventionen är

att:

1. alla barn har samma rättigheter,

2. barnets bästa skall vara vägledande vid alla

beslut som rör barn,

3 barnet har rätt till liv och utveckling till det

yttersta av samhällets resurser, samt att

4 barnet har rätt att delta i

beslutsprocess som gäller henne eller honom,

uttrycka sin åsikt och att få den respekterad.

Barnet som egen individ. Den första

barnkonventionen, Genèvedeklarationen från 1924,

underströk universalitetsprincipen, att konventionen

gäller alla barn, oavsett ras, kön och ålder, samt

att alla barn har rätt till skydd och omsorg.

Deklarationen från 1959 lyfte fram föräldrarnas

ansvar. Det nya och speciella i konventionen från

1989 är att den så tydligt markerar barnet som

individ med egna mänskliga rättigheter. Det är inte

längre enbart alla barns rätt till liv och

överlevnad, till trygghet och skydd som lyfts fram

utan också barnets rätt till egen identitet, till

respekt och medinflytande. Barnet får egna politiska

och civila rättigheter, det är inte enbart en del i

familjen, utan också en egen individ. Konventionen

är lika viktig och giltig för alla barn i alla

länder och är således inte ett dokument i första

hand för fattiga länder eller speciellt utsatta

grupper.

Civila och politiska rättigheter. Barnet har enligt

konventionen samma politiska och civila fri- och

rättigheter som vuxna, utom rösträtt. Viktigt för

många barn är rätten till födelseregistrering, till

nationalitet och medborgarskap, liksom rätten till

privat- och familjeliv. Barnet har rätt att veta

vilka föräldrarna är och i möjligaste mån vårdas av

dem. Barn skall skyddas mot tortyr och annan

omänsklig och kränkande behandling eller

bestraffning.

Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling hör

till konventionens grundprinciper. Konventionen

beskriver de olika områdena såsom rätten till hälso-

och sjukvård, rätten till meningsfull utbildning,

rätten till rehabilitering, rätten till fritid och

lek, rätten till omsorg och välfärd. För många

fattiga länder är det svårt att uppfylla alla dessa

rättigheter för alla barn.

Skydd mot utnyttjande. Barn har rätt att skyddas

från alla olika former av utnyttjande och övergrepp

som kan skada det i något avseende. Det har rätt att

leva i en trygg miljö som skyddar och respekterar

barnet som individ. Barn får inte utnyttjas

ekonomiskt och i sådant arbete som kan vara skadligt

eller hindra dess utbildning. Det skall skyddas mot

sexuellt utnyttjande och från olaglig användning av

narkotika. Det har rätt till skydd i väpnade

konflikter och skall inte tas ut till militärtjänst

före 15 års ålder.

Tillämpning och uppföljning. FN:s barnrättskommitté

består av tio ledamöter från olika delar av världen,

valda i sin egenskap av experter på olika områden

som rör barn. Kommittén granskar ländernas rapporter

och initierar specialstudier kring viktiga områden.

Unicefs uppdrag är att stödja förbättringar för

barnens situation i varje land och bl.a. att stödja

arbetet med nationella handlingsplaner för barn och

utarbetandet av regelbundna analyser av barnens

situation. Unicef är den FN-organisation som har ett

speciellt ansvar för att bistå länderna i arbetet

med att förverkliga konventionen.

Det svenska arbetet

Barn och ungdomar har alltid varit en viktig

målgrupp i det svenska internationella

utvecklingssamarbetet. En stor del av det bilaterala

biståndet har gått och går till barn och ungdomar.

Sverige har också sedan lång tid tillbaka varit

starkt drivande i barnfrågor i olika internationella

forum. Utgångspunkten för det barninriktade

biståndet har länge varit att förse barn och

ungdomar med nödvändig service och att skydda dem

från följder av fattigdom, sjukdomar och väpnade

konflikter. Samtidigt har barn och ungdomar varit i

det närmaste osynliga i planering och genomförande

av t.ex. satsningar på miljö, infrastruktur eller i

samhällsplanering i stort. De har ingått i

samlingsbegrepp som "familjen" eller "kvinnor och

barn".

Alltsedan Sverige ratificerade barnkonventionen i

juni 1990 har svensk lagstiftning och praxis

anpassats till barnkonventionens intentioner och

anda. I mars 1999 antog riksdagen en strategi för

att förverkliga barnkonventionen i Sverige, och i

ett flertal budgetpropositioner och regleringsbrev

till Sida har regeringen markerat att

barnrättsperspektivet skall tydliggöras i det

internationella utvecklingssamarbetet.

Inom såväl Utrikesdepartementet som Sida har ett

omfattande utbildnings- och metodutvecklingsarbete

pågått. År 1998 beslutades att en översyn skulle

göras för att utforma en mer sammanhållen policy för

barnfrågor i det internationella

utvecklingssamarbetet. Sedan 1997 har Sida och

Utrikesdepartementet tillsammans, och var för sig,

arbetat aktivt med att ta fram riktlinjer som är

övergripande för utvecklingssamarbetet och för

specifika områden. Sida har utvecklat ett

handlingsprogram för fattigdomsbekämpning, miljö,

rättvisa och fred samt för jämställdhet.

Grundläggande dokument är också regeringens

skrivelser till riksdagen "De fattigas rätt - vårt

gemensamma ansvar" (rskr. 1996/97:169), "Demokrati

och mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik"

(rskr. 1997/98:89) samt skrivelser, propositioner

och betänkanden som redogör för förverkligandet av

barnkonventionen i Sverige (prop. 1997/98:182; rskr.

1999/2000:137; bet. 2000/01:SoU7, rskr.

2001/02:166).

Inom ramen för Utrikesdepartementets barnprojekt

har ytterligare riktlinjer för arbete för barnets

rättigheter utarbetats. Projektet har bl.a.

resulterat i en studie av biståndsmålens relation

till barnets rättigheter. Rapporten "För barnets

bästa - om barn och barnrättsfrågor i

utvecklingssamarbetet" samt delstudier och

riktlinjer för arbete med barn som utnyttjas

sexuellt, barn med funktionshinder, barn som

drabbats av hiv och aids, barn i väpnade konflikter

samt barn på institutioner och barnarbete har tagits

fram av projektet.

Behandlingen av skrivelse och motioner

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Regeringen presenterar i skrivelsen 2001/02:186 Ett

barnrättsperspektiv i internationellt

utvecklingssamarbete ett tiopunktsprogram som skall

ses som riktlinjer för en fortsatt integrering av

barnrättsperspektivet i utvecklingssamarbetet.

Skrivelsen lyfter även fram fyra strategiska områden

för att främja respekten för barnets rättigheter:

socialt reformarbete, hälso- och sjukvård, en skola

för alla samt insatser för särskilt utsatta barn.

Tiopunktsprogrammet sammanfattas i följande:

1. Sätt barnen först! Sverige skall i dialogen med

våra samarbetsländer tydliggöra det gemensamma

ansvaret för barnets välfärd. Sverige skall

stödja åtgärder som ökar medvetenheten om barnets

rättigheter och ge stöd till socialt reformarbete

som riktas till barnfamiljer, barn och ungdomar.

2. Lyssna på barnen! Svenskt utvecklingssamarbete

skall främja barns och ungdomars deltagande och

möjligheter att påverka.

3. Investera i framtiden! Sverige skall i

internationella sammanhang och i dialogen med

samarbetsländer verka för att mobilisera resurser

för ökade satsningar på barn och ungdomar.

4. Lämna ingen utanför! Svenskt utvecklingssamarbete

skall motverka diskriminering. Barn med

funktionshinder och andra särskilt utsatta barn

skall ges samma möjligheter som andra barn.

Registrering av nyfödda barn och insamling av

data och statistik om barns villkor är viktiga

redskap för att motverka diskriminering och

exploatering.

5. En skola för alla! Svenskt utvecklingssamarbete

skall fortsatt ha inriktningen mot en skola för

alla. Utbildning är kärnan i kampen mot

fattigdom, mot utnyttjande och exploatering av

barn. Kunskap ger aktiva medborgare - grunden i

varje demokrati.

6. Lika möjlighet för flickor och pojkar! Svenskt

utvecklingssamarbete skall främja jämställdhet.

Riktade insatser för flickor krävs för att de

skall ges samma möjligheter som pojkar att gå i

skolan, få tillräckligt med mat, få uttrycka sin

åsikt och få tillgång till hälso- och sjukvård.

7. Hälsa för alla! Svenskt utvecklingssamarbete

skall fortsatt ha inriktning mot en hälsa för

alla. En god hälsa är ett mål, men också ett

medel för ekonomisk utveckling. Graviditeten, de

första levnadsåren och tonåren är särskilt

utsatta perioder i livet, och svenska insatser

skall därför ha fokus på dessa perioder.

8. Skydda barn i krig! Svenskt utvecklingssamarbete

skall förstärka insatserna för att skydda barn

och hjälpa dem till utveckling även under väpnade

konflikter och när de tvingas på flykt. Barn som

tvingats delta i krigshandlingar skall

rehabiliteras och kunskapen om barnets

rättigheter måste öka bland både militär och

civil personal.

9. Bekämpa hiv/aids! Svenskt utvecklingssamarbete

skall lindra effekterna av hiv/aids och minska

risken för spridning. Insatser för ökad

jämställdhet och öppenhet är avgörande, liksom

sexualupplysning för ungdomar. Barn som lever med

hiv/aids eller som blivit föräldralösa kräver

särskilda satsningar.

10. Stoppa exploateringen av barn! Svenskt

utvecklingssamarbete skall motverka exploatering

och utnyttjande av barn. Det gäller framför allt

skadligt barnarbete och sexuell exploatering.

Vårt arbete skall inriktas på förebyggande

insatser, men också på rehabilitering och på att

ge utsatta barn ett alternativ. Mer kunskap

behövs om förövare och de som utsätts. Därför

skall vi stödja forskning och utveckling av

statistik.

I skrivelsen framhålls att fattigdom inte bara är

brist på ekonomiska resurser utan också brist på

makt. Fattigdom är sjukdomar, epidemier och ohälsa,

våld och otrygghet. Att vara fattig är att ha små

eller inga möjligheter att skapa sig en trygg

framtid för sig själv och sina barn. För att häva

denna negativa utveckling kan stöd ges för att t.ex.

utveckla nationella strategier i de svenska

samarbetsländerna och stöd till att utveckla

alternativ till institutionsvård genom stöd till den

utvidgade familjen. För att kunna följa utvecklingen

inom hiv/aids-området (punkt 9 ovan) och sätta in

insatser där de bäst behövs krävs ökad kunskap och

statistik.

Att anlägga ett barnrättsperspektiv i

utvecklingssamarbetet innebär att barnkonventionens

grundläggande principer skall vara vägledande i det

internationella utvecklingssamarbetet genom följande

principer:

Barnets bästa skall vara en övergripande princip

vid alla beslut som rör barn. Det kräver att det

görs analyser av olika beslutsalternativ och att det

alternativ som bedöms vara det bästa för barn

prioriteras.

Icke-diskriminering. Barn får inte diskrimineras i

förhållande till vuxna, men inte heller i

förhållande till varandra, vilket kräver särskilda

insatser för utsatta barn. Alla barn har samma

rättigheter, men alla barn har inte samma

möjligheter och förutsättningar i livet. Principen

om icke-diskriminering ställer krav på en aktiv

politik som röjer undan hinder för varje barns rätt

till utveckling, oavsett kön, etnisk eller religiös

tillhörighet eller föräldrars sociala och ekonomiska

ställning.

Barns rätt till liv och utveckling är den tredje

grundläggande principen för utvecklingssamarbetet.

Alla barn har rätt att utveckla sina personliga

förmågor. Det betyder att barn med behov av särskilt

stöd, t.ex. barn med funktionshinder eller sjukdomar

av olika slag, har rätt till hälso- och sjukvård,

socialt stöd och omvårdnad så att de kan utvecklas i

sin egen takt.

Slutligen skall utvecklingssamarbetet utgå från

barns rätt att komma till tals. För att insatser som

rör barn och ungdomar skall vara bärkraftiga krävs

det att insatserna har rötter i dem det ytterst

berör - dvs. barnen själva och deras företrädare.

Ett barnrättsperspektiv handlar såväl om barns och

ungdomars egna bidrag till samhällets utveckling,

som om vuxnas vilja och förmåga att värna barn och

ungdomar. Ett barnrättsperspektiv i

utvecklingssamarbetet innebär att utvecklingsmålen

också måste ses i ett barn-vuxen-perspektiv och att

bekämpa fattigdomen genom att sätta barnets bästa i

främsta rummet.

Inför behandlingen av regeringens skrivelse och

motionerna som väckts vad gäller frågor om barns

situation i ett internationellt perspektiv beslutade

utrikesutskottet att inbjuda allmänheten att lämna

synpunkter och kommentarer på de frågor som

uppmärksammas i skrivelsen och i motionerna.

Information om denna möjlighet har funnits

tillgänglig på riksdagens hemsida, som i sin tur

varit länkad till annan relevant information på

webben. Utskottet anser att detta experiment med en

direkt dialog med allmänheten i en aktuell fråga

varit positiv och utskottet kommer, tillsammans med

andra berörda enheter i riksdagen, att utvärdera

detta experiment i s.k. e-demokrati.

Sammanfattning av motionerna och

utskottets överväganden

FN:s barnkonvention

Motionerna

Centerpartiet kräver i motion 2001/02:L264 (c)

yrkande 1 att regeringen bör verka för att FN:s

barnkonvention bättre tydliggör föräldrarnas ansvar

samt även att en alltför tidig myndighetsålder inte

bör tillåtas. Vidare krävs i motion 2001/02:U209 (c)

yrkande 2, liksom i motion 2002/03:U313 (c) yrkande

24, att Sverige starkt uppmanar USA att ratificera

FN:s barnkonvention. I motion 2001/02:U209 (c)

yrkande 4 krävs att Sverige utan dröjsmål bör

ratificera tilläggsprotokollet till FN:s

barnkonvention.

I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 14, liksom i

motion 2002/03:U282 (kd) yrkande 12, framhåller

Kristdemokraterna att miljö- och naturresursfrågor

är viktiga för barns och ungdomars rättigheter.

Sverige bör verka för att ländernas rapportering

till FN avseende barnkonventionen kompletteras med

redovisning av miljösituationen och barns utsatthet

i detta avseende.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att i barnkonventionen

framhålls barndomens och ungdomens egenvärde för

barnet, varje ung flicka och pojke, i nuet. Den

betonar också att åren från födelsen till dess

barnet självt är vuxet präglas av vuxenvärldens

värderingar. Lagstiftning, administration samt

politiska och ekonomiska beslut har

generationsöverskridande konsekvenser men tar

alltför sällan hänsyn till barn och ungdomar.

Barnkonventionen handlar om människors och

samhällens utveckling i såväl nuet som i framtiden.

Genom sin anslutning till barnkonventionen

deklarerar en stat sin politiska vilja att ta sitt

ansvar för alla barns och ungdomars liv, hälsa,

utveckling och delaktighet i samhället.

Internationell solidaritet hjälper stater att

uppfylla dessa åtaganden och respekten för allas

mänskliga rättigheter främjar fred, trygghet och

välfärd.

Utskottet menar att Sveriges internationella

utvecklingssamarbete av tradition har kännetecknats

av ett omfattande stöd till olika barngrupper och

att det finns fortsatt behov av direkta insatser för

barn och ungdomar.

Sverige ger stöd till genomförandet av

barnkonventionen bl.a. genom omfattande bidrag till

FN:s barnfond, Unicef, som har en viktig uppgift vad

gäller att verka för att FN:s medlemsländer

uppfyller sina åtaganden enligt konventionen. Fonden

arbetar bl.a. med att mobilisera politisk vilja och

materiella resurser hos samarbetsländerna för att

bygga upp deras egen kapacitet att tillgodose

barnets behov och säkerställa barnets rättigheter. I

arbetet med att stödja utvecklingen av nationella

handlingsplaner är det viktigt att understryka det

nationella ansvaret. Omvärlden kan vara med och

stödja utarbetandet av sådana planer, men för att de

skall bli långsiktigt hållbara och verkningsfulla

måste de först förstås och förankras i respektive

land.

Sverige var en av sex initiativtagare till det av

Unicef arrangerade toppmöte om barn 1990 som starkt

bidrog till att barnkonventionen nu har universell

anslutning. Till de stater som ännu inte anslutit

sig till konventionen hör USA och Somalia. Sverige

verkade också med kraft inom EU och gentemot andra

länder, särskilt USA, för att uppföljningen av

barntoppmötet i FN:s generalförsamling i maj 2002

skulle vila på ett uttalat barnrättsperspektiv som

utgår från barnet som bärare av egna rättigheter och

vad som är bäst för barnet som individ. Sverige och

ett antal andra länder verkade vid tillkomsten av

barnkonventionen för att myndighetsåldern 18 år

skulle utgöra normen men fick acceptera att vissa

länder hade en annan syn på frågan om

myndighetsålder. Arbetet fortsätter dock på olika

områden för högre åldersgränser, t.ex. vad gäller

arbete, äktenskap och militär rekrytering.

Under våren 2000 antogs ett tilläggsprotokoll till

barnkonventionen angående förbud mot barnsoldater.

Protokollet, som förhandlades fram under svenskt

ordförandeskap, förbjuder deltagande i väpnad

konflikt och tvångsrekrytering av personer under 18

år. I december 2002 anslöt sig Sverige till det

fakultativa protokollet till barnkonventionen om

barns indragning i väpnade konflikter. Utskottet har

tidigare konstaterat att Sveriges agerande i

förhandlingarna om protokollet i sig innebär en

kraftfull uppmaning till FN:s medlemsstater att

också ansluta sig till det.

Utskottet har inhämtat att Sveriges tredje rapport

till FN:s barnrättskommitté är under utarbetande.

Underlaget för rapporteringen är ett omfattande

frågeformulär som har utarbetats av

barnrättskommittén. Bland de frågor som tas upp och

som skall redovisas av varje land på nationell nivå

ingår även sådan information som rör en redovisning

av miljösituationen i respektive land och barns

utsatthet för miljöförstöring.

FN:s generalförsamling antog år 2000 ett

tilläggsprotokoll till barnkonventionen om handel

med barn, barnprostitution och barnpornografi. De

stater som tillträder protokollet åtar sig att

förbjuda och straffbelägga bl.a. barnpornografi.

Sverige har undertecknat och ratificerat protokollet

och verkar för att regelverket nu får genomslag

bl.a. i de svenska samarbetsländerna.

Sverige verkar för att barns och ungdomars hälsa

och utveckling uppmärksammas inom olika program,

t.ex. i Världshälsoorganisationens, WHO:s, arbete.

Arbetet har i stor utsträckning koncentrerats till

att bekämpa barnsjukdomar medan barn- och

ungdomsfrågor sett från sociala, medicinska och

folkhälsopolitiska aspekter inte har uppmärksammats

i den utsträckning som vore önskvärt. Från svensk

sida understryks vikten av att den globala

fattigdomsbekämpningen ges en klar barn- och

ungdomsprofil och att alla barn skall få det stöd

som föreskrivs i barnkonventionen.

USA:s inställning till barnkonventionen liksom till

det rättighetsperspektiv som konventionen

konkretiserar är negativ. Den amerikanska

administrationen framhåller att man värnar om

mänskliga rättigheter och barns välfärd, men man kan

inte godkänna att ett dokument av överstatlig

karaktär skall kunna ställas över nationell och

lokal lagstiftning, som enligt den amerikanska

administrationen är fullt tillräcklig. Återkommande

bi- och multilaterala överläggningar har förts och

förs med USA i denna fråga. Under EU-

ordförandeskapet försökte Sverige påverka den

amerikanska ståndpunkten och fick av övriga EU-

länder fortsatt uppdrag att förhandla med USA.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som

motionerna väckt är besvarade och avstyrker därmed

motionerna 2001/02:L264 (c) yrkande 1, 2001/02:U209

(c) yrkandena 2 och 4, 2001/02:U327 (kd) yrkande 14,

2001/02:U345 (fp) yrkande 23, 2002/03:U228 (fp)

yrkande 20, 2002/03:U282 (kd) yrkande 12 samt

2002/03:U313 (c) yrkande 24.

Barnarbete och handel med barn

Motionerna

I motion 2001/02:U209 (c) yrkande 6 framhålls att

Sverige i internationella sammanhang bör motverka

förekomsten av allt barnarbete som skadar barnets

hälsa, säkerhet, moral eller förhindrar barns

möjlighet till undervisning. I motion 2001/02:U222

(m) yrkande 4 krävs att Sverige i sina relationer

med samarbetsländerna inom biståndet bör kräva att

ILO-konventionen från 1999 och FN:s barnkonvention

efterlevs vad gäller barnarbete, och i yrkande 5

krävs att Sverige i det internationella

utvecklingssamarbetet bör stödja insatser som syftar

till att sprida medvetenhet bland barn om riskerna

med människohandel. Även i motion 2001/02:U287 (s)

liksom i motion 2002/03:U319 (s) krävs att Sverige

intensifierar sina ansträngningar och verkar för

ökade internationella insatser mot barnarbete.

Folkpartiet framhåller i motion 2001/02:U345 (fp)

yrkande 22 att det är angeläget att fler länder

ratificerar ILO:s konvention från 1999 om de värsta

formerna av barnarbete och framhåller att Sverige

måste vara mer pådrivande för att detta sker. I

motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 3, liksom i motion

2002/03:U282 (kd) yrkande 2, krävs att Sverige inom

EU och i samverkan med ILO verkar för att handel med

barn i arbetskraftssyfte stoppas.

Folkpartiet kräver i motion 2001/02:U345 (fp)

yrkande 23 att Sverige aktivt måste bidra i arbetet

för att stärka barns och ungdomars rättigheter. Även

i motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 20 understryker

motionärerna att barn har en extremt utsatt position

och att Sverige bör verka för att alla åtgärder

vidtas för att få slut på handeln med barn till EU

och mellan medlemsstaterna.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige arbetar inom

relevanta organisationer för konkreta förbättringar

för de miljontals barn som utför för dem själva

skadligt arbete. Sverige deltar aktivt både i det

normativa arbetet och i operationella insatser mot

skadligt barnarbete. Ett exempel är det

internationella barnarbetsprojektet som är ett

samarbete mellan Världsbanken, ILO och Unicef.

Programmets mål är att skapa insatser som anpassas

efter varje lands behov. Sverige samfinansierar

detta projekt med några andra stora

biståndsorganisationer. Även svenska multinationella

företag har i flera fall utarbetat och antagit en

konkret politik mot skadligt barnarbete.

Sida ger stöd till organisationen Anti-Slavery

International (ASI) som har som mål att avskaffa

alla former av slaveri och tvångsarbete samt att

skydda minoriteter mot barnarbete. Lutherhjälpen,

Svenska Kyrkans mission, IOGT-NTO, Pingstmissionen,

ECPAT (End child prostitution, child pornography and

trafficking of children for sexual purposes) och

andra svenska och internationella enskilda

organisationer får stöd för sitt arbete mot sexuellt

exploaterande av barn.

Utskottet menar att svenskt utvecklingssamarbete

skall motverka exploatering och utnyttjande av barn,

och inte minst avser detta skadligt barnarbete, där

samarbetet bör inriktas på förebyggande insatser,

rehabilitering och olika former av utbildning.

Utskottet har inhämtat att i förslaget till strategi

för Sveriges utvecklingssamarbete med ILO under

treårsperioden 2003-2005 framhålls bl.a. att stöd

skall lämnas för att stärka organisationens

kapacitet för att främja respekten för de

grundläggande rättigheterna i arbetslivet, inklusive

avskaffandet av skadligt barnarbete, tvångsarbete

och människohandel.

Utskottet har vidare inhämtat att Sida ger stöd

till ett nytt ILO-program inriktat på

hushållsarbetande barn bl.a. i Tanzania, Kenya,

Uganda och Zambia. Arbete i hemmet är ofta dolt och

det är svårt att nå de utsatta barnen. I denna grupp

finns ett stort antal flickor som dessutom är

utsatta för stora risker för sexuella övergrepp och

människohandel.

ILO:s konvention (nr 182) om förbud mot och

omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta

formerna av barnarbete antogs 1999. Sverige

ratificerade konventionen i juni 2001, och

rapportering om tillämpningen av konventionen kommer

att följas upp kontinuerligt. Sveriges engagemang i

internationella forum för att bekämpa människohandel

har intensifierats under de senaste åren. En global

strategi för hur människohandel skall bekämpas

håller på att färdigställas inom ramen för ett

projekt om människohandel som

initierats av Utrikesdepartementet i samband med det

svenska EU-ordförandeskapet.

Insatser för att öka tillgänglighet och kvalitet

vad gäller utbildning är särskilt prioriterade.

Efter den direkta fattigdomen är det föräldrarnas

utbildning, särskilt mödrarnas utbildningsnivå, som

är den faktor som har störst betydelse för om barn

går i skola eller arbetar. Särskilda satsningar på

framför allt flickors skolgång är aktuella i flera

samarbetsländer, och utbildningsinsatser är också en

av hörnpelarna i det fortsatta arbetet efter

barntoppmötet 2002. FN:s särskilda millennietoppmöte

i september 2000 utmynnade i en gemensam deklaration

med ett antal konkreta mål - millenniemålen - som

skall fungera som en gemensam referensram för det

internationella utvecklingssamarbetet för att minska

fattigdomen i världen. Målen skall vara uppnådda

senast år 2015, och alla länder bär ett ansvar för

att detta skall bli verklighet.

Alla millenniemålen relaterar direkt eller

indirekt till barns situation. Barnkonventionen,

millenniedeklarationen och barntoppmötets

deklaration och handlingsplan används som stöd i det

internationella utvecklingssamarbetet för att ge

samhällsutvecklingen ett tydligt

barnrättsperspektiv. I millenniedeklarationen

föreslås särskilda satsningar på program som syftar

till att förhindra skadligt barnarbete.

FN:s samarbete med den privata sektorn för att

uppnå ekonomisk och social utveckling (Global

Compact) liksom svenska initiativ för globalt ansvar

engagerar också företag i ett viktigt

förändringsarbete. Företagen åtar sig att i första

hand anställa vuxna och i de fall de har kvar barn

som arbetar ser arbetsgivaren till att barnen inte

skall behöva arbeta så att det skadar deras hälsa

eller hindrar deras utveckling. Sverige har aktivt

tagit initiativ till och drivit barnrättsfrågorna i

FN:s generalförsamling, i andra delar av FN-systemet

liksom i dialog med de svenska samarbetsländerna.

Sverige har också avsatt expertis på

barnrättsområdet för att utnyttjas inom EU:s

landstrategiarbete.

De allra flesta länder har lagstiftning som

reglerar åldersgränser och villkor för minderårigas

arbete. I åtminstone 122 av 155 länder, enligt en

studie av ILO, finns det lagar som, mer eller mindre

precist, förbjuder arbete för barn under 14 års

ålder. Tillämpningen av lagarna är dock ett stort

problem i många länder eftersom

uppföljningsmekanismerna är otillförlitliga och kan

försvåras av att barnen saknar födelseregistrering.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande

6, 2001/02:U222 (m) yrkandena 4 och 5, 2001/02:U287

(s), 2001/02:U327 (kd) yrkande 3, 2001/02:U345 (fp)

yrkande 22, 2002/03:U282 (kd) yrkande 2 samt

2002/03:U319 (s).

Barns rätt till familj och skola

Motionerna

I motion 2001/02:U209 (c) yrkande 7 framhålls att

Sverige såväl i biståndsarbetet som i allt övrigt

internationellt samarbete bör verka för att alla

barn skall få tillgång till kostnadsfri

undervisning. I motion 2001/02:U222 (m) yrkande 1

krävs att Sverige i sitt utvecklingsarbete bör verka

för att minska antalet barn på institution och ge

stöd till humanare omvårdnadsformer. I yrkande 2

krävs att Sverige i utvecklingssamarbetet bör

koncentrera insatserna till utbildningsområdet, och

i yrkande 3 framhålls vikten av att alla ungdomar

får en grundläggande skolutbildning. I motion

2001/02:U327 (kd) yrkande 5 liksom i motion

2002/03:U282 (kd) yrkande 4 krävs att Sverige i

internationella sammanhang bör verka för att barn

får växa upp i familjemiljöer så långt detta är

möjligt.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att skolgång inte bara innebär

kunskapsutveckling utan också i sig är ett socialt

skyddsnät som kompletterar familjen. Utskottet har

tidigare konstaterat att utbildningssystemet i många

länder, i synnerhet i Central- och Östeuropa, har

utvecklats mycket negativt under det senaste

decenniet. På många ställen har skolorna stängts på

grund av krig och interna oroligheter och i andra

länder har stängningar av skolor skett av ekonomiska

skäl. Föräldrar kan inte längre lita på att

skolsystemet ger deras barn den utbildning de

behöver och de tvingas i många fall betala för den

undervisning som tidigare var gratis. Fattiga

familjer får allt svårare att skicka sina barn till

både förskola och skola. Fysiskt och mentalt

handikappade barn har det mycket svårt i dessa

länder och ett av de stora problemen med

institutionsbarnen är att de ofta helt förlorar all

kontakt med sina föräldrar och får stora svårigheter

att anpassas till ett liv ute i samhället.

Enligt barnkonventionen och därmed alla de stater

som anslutit sig till den har alla barn rätt att

växa upp i en familjemiljö. Det uppskattas att det

runt om i världen i dag finns omkring 10 miljoner

barn på institutioner. Oftast kan inte

institutionerna erbjuda någon familjemiljö och

åtskilliga barn som lever på institution har

funktionshinder. I många fattiga samhällen anses det

att barn med funktionshinder endast kan få adekvat

omsorg och skolgång på institution. Utskottet menar

att en allmän obligatorisk och kostnadsfri skola

motverkar att barn placeras på institution och detta

utgör en grund för svenskt bistånd till barnsektorn.

Ett alternativ till institutionsplacering och ett

sätt att utveckla nya omsorgsformer kan också vara

att mobilisera släktingar eller andra omgivande

sociala strukturer. Även stöd till

adoptionsverksamhet kan vara ett sätt att få bort

barn från institutionsmiljöer.

Utskottet understryker att utvecklingssamarbetet

skall var tydligt inriktat på att motverka

diskriminering och därför skall barn med

funktionshinder och andra utsatta barn ges samma

möjligheter att växa upp i en familjemiljö som alla

andra barn. Svenskt utvecklingssamarbete skall ge

stöd till socialt reformarbete som riktas till

barnfamiljer, barn och ungdomar, för att de inte

skall behöva växa upp på institution på grund av

fattigdom. Utskottet konstaterar att det finns en

etablerad samsyn på värdet av utbildningsinsatser

som ett av de mest verksamma medlen i kampen mot

fattigdom. Millenniemålen, som skall vara uppnådda

senast 2015, understryker denna syn. Samtliga mål

omfattar betydande utbildningsinsatser och två av de

viktigaste målen i millenniedeklarationen rör

direkta utbildningsinsatser:

- Uppnå allmän grundskoleutbildning: alla flickor

och pojkar skall få grundskoleutbildning senast år

2015.

- Främja jämställdhet och ökade möjligheter för

kvinnor: utbildningsskillnader beroende på kön skall

elimineras, helst före år 2005, men inte senare än

år 2015.

Sverige har både lång och bred erfarenhet av stöd

till utbildningssektorn. I olika skeden har det

handlat om den fysiska infrastrukturen som att bygga

skolor, särskilt på landsbygden, för grundskole- och

yrkesutbildning. I andra situationer har läroplaner,

lärarutbildning och skolmaterial stått i fokus. Det

svenska biståndet till sektorn slussas genom såväl

bi- som multilaterala kanaler, ofta i nära samarbete

med t.ex. Världsbanken, Unicef, Unesco, och under

senare år har biståndet genom EU blivit en viktig

källa till finansiering inom undervisningsområdet.

Utbildningens innehåll och kvalitet är centrala för

Sveriges ansträngningar i kampen mot fattigdom och

för barns och ungdomars rättigheter och utveckling.

Utskottet framhåller att stor vikt måste fästas

vid kvaliteten på undervisningen. Inte sällan kan

brister härvidlag konstateras, och detta är en punkt

där målen från barntoppmötet 1990 inte har uppnåtts.

De senaste årtiondenas utvecklingsarbete har burit

frukt genom att fler barn i dag går i skolan än

tidigare, men utvecklingen är ojämn och i de

fattigaste länderna och bland de fattigaste barnen,

särskilt bland flickorna, står fortfarande mer än

hälften av barnen i grundskoleåldern utanför skolan.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande

7, 2001/02:U222 (m) yrkandena 1-3, 2001/02:U327 (kd)

yrkande 5 samt 2002/03:U282 (kd) yrkande 4.

Kommersiell sexuell exploatering av barn

Motionerna

I motion 2001/02:U209 (c) yrkande 8 krävs att

samarbetet mellan regeringar och IKT-branschen

(Informations- och kommunikationsteknik) bör öka för

att bekämpa spridningen av barnpornografi via

Internet. Även i motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 1

och motion 2002/03:U282 (kd) yrkande 1 framhålls att

Sverige fortfarande inte har presenterat en

tillfredsställande nationell handlingsplan för hur

kommersiell sexuell exploatering av barn skall

bekämpas. Motionärerna menar att den handlingsplan

som regeringen presenterade 1998 hade goda

målsättningar, men den kritiserades för att vara för

dåligt underbyggd och allmänt hållen. Det saknas

systematiserad information om denna typ av brott

begångna av svenskar i andra länder liksom en riktig

handlingsplan för hur kommersiell exploatering av

barn skall bekämpas i vårt eget land, och i motion

2001/02:U327 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige aktivt

bör driva på det internationella samfundet genom att

stödja frivilligorganisationer som ECPAT i deras

fortsätta arbete mot sexturism. Liknande krav

framförs även i motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 21

där motionärerna framhåller att barn befinner sig i

en extremt utsatt position när det gäller våld och

på andra sätt kränkt mänskliga rättigheter, och

därför måste allt tänkbart stöd ges till barn som

t.ex. sålts eller utnyttjats.

Utskottets överväganden

Utskottet har tidigare konstaterat att inom ramen

för det s.k. Barnprojektet utarbetas svenska

strategier för ett antal prioriterade områden. En av

dessa är åtgärder mot sexuell exploatering av barn

och är avsedd att tillämpas i samarbetet med

traditionella utvecklingsländer och staterna i

Central- och Östeuropa. Strategin kommer bl.a. att

ta upp behovet av förstärkt lagstiftning,

kunskapsspridning, utbildning, rehabilitering och

integrering. Arbetet inom EU med att stärka

samordningen på lagstiftningsområdet mellan

medlemsstaterna pågår kontinuerligt.

Utskottet konstaterar att modern informations- och

kommunikationsteknik - IKT - kan missbrukas med

hänvisning till yttrandefriheten för att sprida

barnpornografiskt material. För att kunna förhindra

kränkningar av barn krävs omfattande insatser för

att kunna kartlägga mer om rekryteringsmönster för

barnprostitution, barnpornografi och om dem som

skapar sin försörjning av eller köper sex. Betydande

insatser krävs för att kunna förhindra produktion,

spridning och utnyttjande av barnpornografiskt

material via Internet eller andra IKT-kanaler.

Sverige är aktivt inom internationella forum där

människohandel tas upp. Inom t. ex. Organisationen

för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) pågår en

kontinuerlig diskussion om problem och åtgärder för

att utarbeta ett program där OSSE åtar sig att

aktivt förebygga och bekämpa människohandel. Sverige

verkar för att resultaten från Stockholmskongressen

1996 och från den andra världskongressen mot sexuell

exploatering av barn som ägde rum i december 2001 i

Japan skall komma att genomsyra Unicefs landprogram.

I november 2001 antog regeringen en reviderad

handlingsplan mot kommersiell sexuell exploatering

av barn. I den svenska handlingsplanen redogörs

bl.a. för hur Sverige arbetat och gett stöd till

internationellt arbete mot sexturismen.

Sverige stöder vidare ett antal regionala och

nationella nätverk i Asien i arbetet med

uppföljningen av världskongressen. Sida bistår med

finansiering av projekt på Balkan där projekten

syftar till att stärka det förebyggande arbetet,

bekämpningen av människohandel och repatrieringen av

offren. Andra organisationer, t.ex. Rädda Barnen och

ECPAT, arbetar för att förändra attityder och väcka

debatt och opinion mot barnsexhandeln. För de barn

som flyr undan kommersiell sexuell exploatering är

det viktigt att det finns en fristad som kan ge dem

skydd och där de kan känna sig trygga. I många

länder har det fåtal institutioner som kan ge skydd

inte alltid tillräcklig kunskap om det behov av

särskilt stöd som barn och ungdomar har som utsatts

för kommersiell sexuell exploatering.

International Catholic Child Bureau (ICCB) i

Genève får stöd till aktionsorienterad forskning om

förebyggande verksamhet och psykosociala

återanpassningsprogram för sexuellt exploaterade

barn. Sida stöder vidare ILO:s barnarbetsprogram

(IPEC) och ger stöd till ett samarbetsprojekt mellan

Världsbanken, Unicef och ILO om förbättrad statistik

angående barnarbete.

Sida ger även stöd till United Nations Economic

and Social Commission for Asia and the Pacific

(ESCAP) i Sydostasien för att ta fram

uppföljningsplaner till Stockholmkonferensen mot

sexuell exploatering av barn och stärka kompetensen

bland hälso- och socialarbetare att bistå barn och

ungdomar som blivit utsatta för sexuella övergrepp

och sexuellt slaveri. Deltagande i projektet är

bl.a. Thailand, Vietnam, Laos, Kambodja, Burma och

Yunnan-provinsen i Kina.

Utskottet konstaterar att Utrikesdepartementet

inom ramen för gällande handlingsplan varje år

uppmärksammar utlandsmyndigheterna på vikten av att

de följer frågan om sexuell exploatering av barn

både i den årliga MR-rapporteringen och det

konsulära arbetet. Rekommendationer har även gått ut

om hur frågor om barnsexhandel bör hanteras, t.ex. i

de fall svenska medborgare misstänks för sexualbrott

mot barn, och utlandsmyndigheterna har för sitt

informationsarbete bl.a. fått boken "Ingen fristad -

om barnsexturism och gränslös brottsbekämpning".

Information riktad till turister som besöker länder

där barnprostitution förekommer är en mycket viktig

uppgift i detta sammanhang men möjligheterna för

svenska utlandsmyndigheter att på lokal nivå påverka

politiken är begränsade. På förslag av Unicef har

svenska ambassader, t.ex. i Sydostasien, gjort

gemensam sak med andra nordiska länder bl.a. för att

uppmärksamma frågan om sexuell exploatering av barn

i respektive land. Svenska insatser har i allt högre

grad kanaliserats genom Unicef, som i sin tur kommit

att använda sig av och samarbetar med religiösa och

andra lokala frivilliga nätverk.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande

8, 2001/02:U327 (kd) yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345

(fp) yrkande 21 samt 2002/03:U282 (kd) yrkande 1.

Barnsoldater och barn i väpnade konflikter

Motionerna

I motion 2001/02:U222 (m) yrkande 7 kräver motionärerna

att Sverige fortsatt driver på det internationella

arbetet för att förhindra att barn rekryteras som

soldater. Även i motion 2001/02:U305 (kd) yrkande 10

framhålls att utnyttjandet av barnsoldater är helt

oacceptabelt och att kampen mot detta måste prioriteras

av det internationella samfundet. I motion 2001/02:U327

(kd) yrkande 12 liksom i motion 2002/03:U282 (kd)

yrkande 10 krävs att Sverige i det internationella

samfundet skall agera för att konventionen om barnets

rättigheter efterföljs och att en nolltolerans mot

barnsoldater införs. I motion 2001/02:U338 (s) krävs

att Sverige verkar för att barn och ungdomar som på

olika sätt dras in i väpnade konflikter inte skall

kunna åtalas för krigsförbrytelser vid en eventuell

krigstribunal. I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 57

framhålls att risken är stor att många barnsoldater kan

komma att användas i Afghanistan i det krig som väntas

i och med USA:s sökande efter terrorister, och

motionärerna understryker vikten av att det

internationella samfundet försöker förhindra att detta

sker. I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 13 liksom i

2002/03:U282 (kd) yrkande 11 framhålls vikten av att

hjälpa traumatiserade barnsoldater tillbaka till ett

liv i samhället och i motion 2002/03:U290 (kd) yrkande

15 krävs att Sverige skall sätta hård press på

konflikthärjade stater i Afrika så att barn skyddas

från tvångsrekrytering till egna eller andra väpnade

styrkor. Vidare framhålls i motion 2002/03:U296 (kd)

yrkande 8 att arbetet med att kämpa mot användandet av

barnsoldater bör prioriteras av det internationella

samfundet.

Utskottets överväganden

I FN:s barnkonvention stadgas att konventionsstaterna

skall avstå från att rekrytera en person som inte

uppnått 15 års ålder till sina väpnade styrkor.

Utskottet har i tidigare betänkande konstaterar att det

i stadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC)

anges att det skall anses som en krigsförbrytelse att

rekrytera och använda barn under femton år i väpnade

konflikter. Huvuddragen i brottmålsdomstolens artikel 8

[§ 2e (vii)] överensstämmer med barnkonventionens

artikel 38.

Utskottet har tidigare konstaterat att

tilläggsprotokollet till barnkonventionen angående

förbud mot barnsoldater innebär förbud mot

deltagande i väpnad konflikt och tvångsrekrytering

av personer under 18 år. Beträffande frivillig

rekrytering stadgar protokollet att staterna skall

höja gränsen från 15 år och samtidigt lämna en

bindande deklaration om vilken åldersgräns som

kommer att tillämpas. Utskottet konstaterar att

tilläggsprotokollet riktar sig både till regeringar

och till gerillarörelser och andra väpnade grupper.

Utskottet har vidare inhämtat att det i nuvarande

ratifikationsläge inte är aktuellt att förhandla

fram något nytt protokoll beträffande åldersgränsen.

Sverige och flera andra länder arbetar nu för att

det gällande protokollet skall ratificeras av så

många länder som möjligt och att de fördragsslutande

parterna lämnar en bindande deklaration som anger 18

år som gräns för rekrytering. Den svenska

delegationen till Interparlamentariska unionens

(IPU) konferens 2001 i Burkina Faso presenterade ett

utkast till resolution och bidrog aktivt till att

utarbeta den slutliga resolutionstexten på

barntemat. Det svenska förslaget om att personer som

inte uppnått 18 års ålder inte skall rekryteras till

väpnade styrkor fick också starkt stöd i den

slutliga resolutionen.

Sverige har bidragit till demobiliserings- och

rehabiliteringsprogram för barnsoldater i bl.a.

Uganda, Angola och Sudan. Ett antal insatser som är

riktade mot att förhindra rekrytering av

barnsoldater får stöd av Sida, och Sverige har

aktivt stött det arbete som FN:s

generalsekreterarens särskilda rapportör utfört om

barn som utsatts för väpnade konflikter. En

möjlighet att försöka påverka de länder som använder

sig av barnsoldater vore att samla in och öppet

publicera informationen om vilka länder som inte

följer tilläggsprotokollet.

Barn som rekryteras till stridande eller andra

roller i krig kommer ofta från fattiga, redan

marginaliserade familjer och befolkningsgrupper.

Sociala ojämlikheter samt könsdiskriminering

resulterar i att ett betydande antal barn bland

soldater och stödtrupperna är unga kvinnor och

flickor även om de som aktivt strider ofta är unga

män och pojkar. Det är därför viktigt att

uppmärksamma och tillgodose de särskilda behov som

flickor har som varit barnsoldater och som ofta,

förutom att de ingår i de stridande styrkorna, även

utnyttjas sexuellt av manliga officerare och

soldater. Erfarenheter visar att de flesta

satsningar som görs på rehabilitering av soldater är

inriktade på manliga soldater och det är därför

särskilt angeläget att uppmärksamma flickors och

unga kvinnors behov av tillgång till resurser vid

rehabilitering. Sverige verkade aktivt för

antagandet och uppföljningen av FN:s säkerhetsråds

resolution 1325/2000 som uppmärksammar situationen

för kvinnor och flickor i krig, väpnade konflikter

och fredsbyggande verksamhet.

I FN har både generalsekreteraren och

säkerhetsrådet deklarerat att åtal mot barnsoldater

mellan 15 och 18 år gamla endast får ske i extrema

undantagsfall och under beaktande av särskilda

rättegångsregler för minderåriga och normer för

mänskliga rättigheter. Fängelsestraff får inte

utdömas utan barnsoldaterna skall undergå

rehabiliterings-, reintegrerings- och

utbildningsprogram.

Utskottet menar att det nu är angeläget att en

helhetsbedömning görs av hur effektivt FN-systemets

insatser för barn i väpnade konflikter varit och vad

som krävs för att ytterligare stärka dessa insatser.

I Unicefs strategiska plan för perioden 2002-2005

återfinns frågorna om hur organisationens verksamhet

kan bidra till skydd av barn i väpnade konflikter

som en av de mest prioriterade uppgifterna.

Utskottet konstaterar vidare att Regeringskansliets

kapacitet för konfliktförebyggande arbete har

stärkts genom att sambanden mellan

konflikthantering, fred, säkerhet och

fattigdomsbekämpning tydligare uppmärksammats.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2001/02:U222 (m) yrkande

7, 2001/02:U305 (kd) yrkande 10, 2001/02:U327 (kd)

yrkande 12, 2001/02:U338 (s), 2001/02:U345 (fp)

yrkande 57, 2001/02:U327 (kd) yrkande 13,

2002/03:U282 (kd) yrkandena 10 och 11, 2002/03:U290

(kd) yrkande 15 samt 2002/03:U296 (kd) yrkande 8.

Barn med behov av särskilt stöd

Motionerna

I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 4 krävs att

särskilda ansträngningar görs för att möta de

speciella behov som barn med funktionshinder har och

att tillse att deras rättigheter uppfylls. I motion

2001/02:U327 (kd) yrkande 8, liksom i motion

2002/03:U282 (kd) yrkande 7 framhålls att fattigdom

är orsaken till att många föräldrar lämnar sin barn

och att många barn utnyttjas och hamnar i

ohälsosamma gatumiljöer. Motionärerna kräver att

Sverige i internationella sammanhang skall verka för

att fysisk och psykisk hjälp ges till gatubarn. I

motion 2002/03:U282 (kd) yrkande 3 framhävs vikten

av att möta de särskilda behov som barn med

funktionshinder har för att se till att deras

rättigheter uppfylls och att de behandlas med

respekt och som jämlika medborgare i samhället. I

yrkande 5 framhålls att barn med handikapp är mer

utsatta än andra vid väpnade konflikter och under

flykt. De har svårt att uppfatta faran och är mer

utlämnade än andra barn om de skiljs från sina

föräldrar. Det finns i dag ingen statistik över

flyktingar med handikapp; i det som redovisas

framgår enbart ålder och kön.

Utskottets överväganden

Genom att FN:s specielle rapportör för

handikappfrågor varit svensk har det varit möjligt

att lyfta fram frågorna kring de funktionshindrades

mänskliga rättigheter och aktivt verka för att FN:s

standardregler utarbetas i nära samklang den svenska

synen. Få länder och handikapporganisationer

rapporterar om kränkningar, och för att kunna bryta

tystnaden är det därför viktigt att öka kunskapen om

människor med funktionshinder och deras rättigheter.

Utskottet konstaterar att Sverige aktivt verkar

för att främja deltagande av funktionshindrade

personer i seminarier och i att stärka

internationella handikapporganisationer i

aktiviteter som omfattar arbetslivet, hälsovård och

socialt deltagande.

Utskottet har inhämtat att ett nordiskt samarbete

pågår mellan departement, myndigheter och

organisationer i syfte att stärka handikappfrågornas

betydelse inom utvecklingssamarbetet, såväl

bilateralt som multilateralt. Utskottet konstaterar

vidare att Sida stöder barn med handikapp genom

insatser för att utveckla alternativ till

institutionsvård i Litauen och Ryssland. I

landstrategierna för de baltiska länderna står

angivet att insatser för att förbättra situationen

för barn och ungdomar skall genomföras med

utgångspunkt i barnkonventionen.

Fysiskt och mentalt handikappade barn har det

särskilt svårt i de minst utvecklade länderna.

Utskottet har tidigare konstaterat att ett av de

stora problemen för funktionshindrade barn är att de

ofta blir institutionsbarn och att de därför ofta

helt förlorar all kontakt med sina föräldrar och kan

få stora svårigheter att anpassas till ett liv ute i

samhället.

Insamling, analys och presentation av köns- och

åldersfördelad statistik är prioriterade insatser

inom svenskt utvecklingssamarbete. Behovet av

grundläggande information och tillförlitliga data på

en rad områden blir allt viktigare och stöd till

uppbyggnaden av olika former av statistisk kunskap

har prioriterats av Sida. Födelseregistrering av

barn är särskilt viktig och statistik som

reflekterar barns syn på sin situation bör

utvecklas, liksom kopplingen mellan

statistikinsamling, analys och ökad kunskap om barns

situation bland beslutsfattare. Unicef erbjuder i

sin verksamhet utbildning som är riktad till

beslutsfattare, myndigheter, föräldrar och barn om

barns rättigheter i det egna landet. Den svenska

barnombudsmannen (BO) har t.ex. anordnat kurser om

barnets rättigheter för beslutsfattare från olika

samarbetsländer.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2001/02:U327 (kd)

yrkandena 4 och 8 samt 2002/03:U282 (kd) yrkandena

3, 5 och 7.

Flickors situation

Motionerna

I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 9 krävs att

Sverige ger stöd till fortsatt arbete med att stärka

flickornas ställning och motverka diskriminering mot

dem. I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 25 krävs att

Sverige aktivt bidrar till arbetet med att hjälpa

flickor som utsatts för könsstympning. Vidare krävs

i motion 2001/02:U349 (kd) yrkande 16 att Sverige i

det multi- och bilaterala biståndsarbetet och i

andra internationella sammanhang särskilt

uppmärksammar flickornas situation i Indien och Kina

och i yrkande 17 att frågan om prenatal

könsdiskriminering lyfts fram inom det bilaterala

utvecklingsarbetets ram. Motionärerna kräver i

yrkande 18 att stöd bör ges till allmän utbildning

och upplysningskampanjer för att ändra attityder

till flickors och kvinnors människovärde och

mänskliga rättigheter och i yrkande 19 att Sverige i

olika bilaterala och multilaterala sammanhang

uppmärksammar den afrikanska flickans skolsituation

för att få afrikanska myndigheter att på allvar

engagera sig i problemet med sexuella trakasserier

och våld riktat mot flickor i skolorna. I yrkande 20

krävs att Sverige internationellt skall arbeta mot

att flickor och kvinnor används som handelsvaror och

slavar.

I motion 2002/03:L277 (v) yrkande 5 krävs att

Sverige aktivt i FN och EU skall driva frågan om

barnäktenskap och tvångsäktenskap för att de utsatta

flickornas och kvinnornas situation skall kunna

förbättras. Liknande yrkande framförs även i

2002/03:A323 (v) yrkande 4.

I motion 2002/03:U282 (kd) yrkande 8 krävs att

Sverige fortsätter att arbeta för att stärka

flickors ställning och motverka diskriminering, och

i yrkande 9 att Sverige i FN och EU skall arbeta mot

kvinnlig könsstympning.

Utskottets överväganden

Enligt ILO finns det ca 250 miljoner barn i åldern

5-14 år som arbetar i Asien, Afrika och

Latinamerika. Siffrorna inkluderar inte

hushållsarbete i det egna hemmet, vilket gör att

många flickors arbetsinsatser inte räknas in i

statistiken. Flickor som arbetar i hushållssektorn

tillhör de barnarbetare som far mest illa.

Majoriteten av världens barnarbetare - ca 70 % -

finns inom jordbruket. De flesta av dem arbetar

tillsammans med sina familjer på små

familjejordbruk.

Utskottet konstaterar att stöd till

utbildningsinsatser är den kanske viktigaste

hävstången ut ur fattigdom i alla samhällen; både

för flickor och pojkar, kvinnor och män. För att

förbättra flickors situation ger Sida stöd till

åtgärder i en rad länder. Insatser som bl.a. syftar

till att öka andelen flickor som får tillgång till

grundskoleutbildning. Sverige verkar också inom

ramen för det internationella utvecklingssamarbetet

för att stärka flickors ställning och för att skapa

förutsättningar för förbättrad information om deras

egen sexuella och reproduktiva hälsa. Omfattande

svenska och svenskfinansierade insatser genomförs i

ett stort antal länder i Afrika och Asien.

Sida ger stöd till WHO:s program för reproduktiv

hälsa och till det globala handlingsprogrammet för

att förstärka barnmorskefunktionen för säkrare

graviditeter. Omkring 1,5 miljoner spädbarn dör

varje år på grund av att de inte ammas tillräckligt

och Sida stöder därför s.k. amningsnätverk runt om i

världen. Dessa nätverk ökar barns möjligheter att

överleva, genom att värna deras rätt att bli ammade

och arbetande mödrars rätt att få amma. Vidare görs

insatser i t.ex. Indien och Nicaragua för att

förstärka barnmorskefunktionen på bynivå med

handlednings- och utbildningsinsatser. I Afrika

stöds ett omfattande nätverk, African Midwives

Research Network, för barnmorskor med

forskningsintresse.

I FN:s kommitté för barnets rättigheter

konstateras att nationell lagstiftning rutinmässigt

anger en lägre ålder för giftermål för flickor än

för pojkar. Utskottet menar att barnäktenskap och

tvångsäktenskap är uttryck för kvinnoförtryck och

sexuellt våld mot barn och kvinnor. Svensk

lagstiftning har nyligen ändrats för att komma åt de

fall då barn- eller tvångsäktenskap ingåtts

utomlands och som tidigare blivit giltiga i Sverige.

Både barnkonventionen och FN:s konvention om

avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

CEDAW, syftar till att ha samma myndighetsålder för

äktenskap för kvinnor som för män.

Sverige har i flera fall tagit initiativ till att

FN-organisationerna Unicef, WHO och UNFPA aktivt

skall verka för att kvinnlig könsstympning upphör.

Sverige har också som ett led i arbetet mot våld mot

kvinnor vid upprepade tillfällen tagit upp frågan i

FN. Utskottet anser att bekämpande av kvinnlig

könsstympning är en fråga om mänskliga rättigheter.

Enligt FN:s konvention om avskaffande av all slags

diskriminering av kvinnor måste seder och bruk

avskaffas, som grundar sig på föreställningen om det

ena könets underlägsenhet.

Sociala, kulturella och religiösa faktorer kan

aldrig användas som ursäkt för att begå brott mot de

mänskliga rättigheterna. Det mest effektiva sättet

att bekämpa prenatal könsdiskriminering, dvs.

selektiva aborter, är att i ett brett perspektiv

arbeta för att motverka föreställningen om att

flickor och kvinnor är underordnade män. Sverige

verkar i såväl det bilaterala som det multilaterala

utvecklingssamarbetet för att synliggöra kvinnors

och mäns olika villkor. Riktade insatser görs inom

detta område i bl.a. Kina och Indien för

jämställdhet och för att förstärka kvinnors och

flickors situation.

Könsstympning är ett oacceptabelt uttryck för

kvinnoförtryck och sexuellt våld. Denna typ av våld

har ingen legitimitet i de religioner eller

samhällsskick som oftast åberopas utan förekommer

fortfarande som utbredd, förvrängd social praxis.

Motiven uppges varierar från socialt tryck - att

flickor annars riskerar att förbli ogifta - till att

kontrollera kvinnors och ogifta flickors sexualitet,

och till behovet av inkomster för dem som utför

stympningen. Det är oacceptabelt och oroande att de

djupt kränkande övergreppen sker mot de yngsta

flickebarnen och även mot flickor och kvinnor efter

döden.

I slutet av 1980-talet kom, bl.a. på svenskt

initiativ, frågan om könsstympning för första gången

upp i FN:s barnfonds, Unicefs, styrelse. Den

regionala afrikanska organisationen mot skadliga

traditionella medicinska sedvänjor, Inter Agency

Committee against Harmful Traditional Health

Practices, ombads redogöra för problemets omfattning

och innebörd, och därigenom uppmärksammades det att

övergreppen fortsätter, även i de länder som sedan

länge lagstiftat mot sedvänjan.

Sverige har i flera fall givit stöd och tagit

initiativ till att Unicef, WHO, UNFPA och andra

organisationer aktivt skall verka för att både bistå

offren för könsstympning och arbetet med att helt

eliminera sedvänjan. Svenskt stöd har också gått

till Internationella familjeplaneringsfederationen

(IPPF) för insatser mot könsstympning. Det har bl.a.

utvecklats en rad initiativ där lokala

kvinnoorganisationer arbetar med att ersätta

könsstympningen med andra, mer symboliska, riter för

att markera att unga flickor blir upptagna i

samhällsgemenskapen.

Utskottet menar att det är viktigt att Sverige

även fortsättningsvis engagerar sig i dessa frågor

och fortsätter att vara pådrivande för att unga

flickor och kvinnor inte skall utsättas för och bli

lidande av det våld som könsstympning innebär. Det

är viktigt att Sverige också driver arbetet mot

könsstympning inom ramen för EU:s bistånd, och i

enlighet med gemenskapens nya utvecklingspolicy

skall barn- och barnrättsfrågorna drivas som

prioriterade teman.

Utskottet konstaterar att FN:s generalsekreterare

under 2002 redogjorde för de åtgärder som

medlemsstaterna genomfört för att verka mot våld mot

kvinnor genom s.k. hedersmord. Sverige ger sitt

starka stöd till detta arbete och utskottet anser

att det internationella samfundet med kraft måste

agera för att denna form av våld mot kvinnor upphör.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2001/02:U327 (kd)

yrkande 9, 2001/02:U345 (fp) yrkande 25,

2001/02:U349 (kd) yrkandena 16-20, 2002/03:L277 (v)

yrkande 5, 2002/03:A323 (v) yrkande 4 samt

2002/03:U282 (kd) yrkandena 8 och 9.

Barn och hiv

Motionerna

I motion 2001/02:U327 (kd) yrkande 7 liksom i motion

2002/03:U282 (kd) yrkande 6 framhålls vikten av att

göra särskilda insatser för att upprätta

handlingsplaner för att omhänderta barn som direkt

eller indirekt drabbats av hiv/aids. I motion

2001/02:U9 (kd) krävs att Sverige måste ställa krav

på statsledningars agerande i kampen mot hiv/aids.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att fattigdom är både orsak

till och effekt av spridningen av hiv/aids och

särskilt unga kvinnor och flickor löper risk att

smittas genom ofrivilliga, påtvingade samlag och

våldtäkt. I takt med att smittan sprids utarmas

hälsovårdens resurser i utvecklingsländerna. Bristen

på lärare och många andra yrkeskategorier inom

hälsovården är redan tydligt kännbar i vissa länder.

Att stoppa spridningen av hiv/aids senast år 2015

ingår i de främsta millennieutvecklingsmålen, och i

slutdokumentet från barntoppmötet 2002 är kampen mot

hiv/aids ett av huvudmålen. Sverige verkar såväl bi-

som multilateralt för att samtliga samarbetsländer

skall intensifiera sina ansträngningar i kampen mot

hiv/aids.

Utskottet har tidigare konstaterat att hiv/aids är

ett utvecklingsproblem som kräver ett brett

angreppssätt och åtgärder som tar fasta på såväl

förebyggande arbete som vård, behandling och

lindring av följderna för den enskilde och samhället

som helhet. Unga människor är särskilt utsatta för

infektionsrisker och de har ofta inte tillgång till

det stöd och den rådgivning som skulle behövas.

Den av Sida utarbetade hiv/aids-strategin Att

investera för framtida generation är ett

arbetsverktyg för hiv/aids-insatser inom alla

sektorer, i alla samarbetsländer.

Strategin lyfter fram olika typer av insatser som

anses nödvändiga i kampen mot hiv/aids:

1. att öka det politiska ansvaret

2. att bygga ut effektiva hälsosystem

3. att fortsätta preventionsarbetet

4. att planera/hålla beredskap inom alla sektorer

för att hantera konsekvenserna av epidemin

5. att ge stöd till smittade och drabbade.

Utskottet konstaterar vidare att vikten av att stärka kvinnans

ställning för att bekämpa spridningen av hiv finns

med som ett inslag i den deklaration om hiv/aids som

FN:s generalförsamling antagit och som även är en

betydelsefull del av den svenska politiken på

området.

Sverige har ökat stödet till UNAIDS och under 2002

uppgick det till 52 miljoner kronor. Sida har aktivt

medverkat i förhandlingarna kring och styrningen av

den nya internationella fond som prioriterar arbetet

mot hiv/aids, malaria och tuberkulos, och Sverige

har avsatt 600 miljoner kronor under tre år till

fonden. Sida bidrar dessutom med 1 miljon kronor

till utvärderingen av UNAIDS som nu varit operativ i

fem år. Därutöver utbetalades ca 290 miljoner kronor

under 2001 för insatser inom det bredare området

sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Enligt utskottets mening bör Sverige i sin dialog

med samarbetsländerna stödja dessa länders eget

arbete med att uppfylla de åtaganden som de gjort i

internationella sammanhang vad gäller bekämpning av

hiv/aids. Antalet barn som blivit föräldralösa på

grund av hiv/aids-epidemin växer lavinartat i främst

Afrika, och många barn lämnas helt ensamma utan

stöd. Utskottet anser att en bedömning av

förhållandena för exempelvis föräldralösa barn bör

ske på landnivå och utgå från de behov som finns i

respektive land. På lokal nivå kan man bäst bedöma

vad som krävs för att göra de bästa och mest

angelägna insatserna för drabbade, ofta föräldralösa

barn.

Under det svenska ordförandeskapet i EU

genomfördes en specialsession i FN:s

generalförsamling om hiv/aids. Mötet antog enhälligt

ett handlingsprogram som bl.a. kräver att varje land

har ett nationellt program mot spridningen av hiv år

2003.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de

frågor som motionerna väckt är besvarade och

avstyrker därmed motionerna 2001/02:U9 (kd),

2001/02:U327 (kd) yrkande 7 samt 2002/03:U282 (kd)

yrkande 6.

Regeringens skrivelse

Utskottet har mottagit regeringens skrivelse

2001/02:186 Ett barnrättsperspektiv i

internationellt utvecklingssamarbete, vilken

föreslås bli lagd till handlingarna.

Utskottet

Reservationer

1. FN:s barnkonvention (punkt 1)

av Rosita Runegrund (kd), Agne Hansson (c) och

Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:L264 yrkande

1, 2001/02:U209 yrkandena 2 och 4 samt 2002/03:U313

yrkande 24. Motionerna, 2001/02:U327 yrkande 14,

2001/02:U345 yrkande 23, 2002/03:U228 yrkande 20,

2002/03:U282 yrkande 12 samt 2002/03:U313 yrkande 24

avslås med vad utskottet anfört.

Ställningstagande

Ingen konvention om mänskliga rättigheter har

ratificerats så snabbt av så många länder som den om

barnets rättigheter. Verkligheten visar dock att den

politiska viljan måste stärkas för att alla barn

skall få sina rättigheter tillgodosedda. FN:s

konvention om barnets rättigheter har ratificerats

av alla länder utom USA och Somalia. USA har valt

att inte ratificera FN:s barnkonvention med

hänvisning till att den inkräktar på föräldrarnas

rättigheter. Sverige bör starkt uppmana USA att

ratificera FN:s barnkonvention.

FN:s barnkonvention tar nästan enbart upp barnets

rättigheter gentemot staten i stället för att lägga

tyngdpunkten i konventionstexten på barnens

föräldrar. Barnkonventionen verkar bygga på

uppfattningen att barns skyddsbehov varierar med

hänsyn till ändamålet i stället för med hänsyn till

barnets ålder. Detta är oacceptabelt. Alla har rätt

att vara barn upp till 18 års ålder, vilket vi anser

att Sverige bör verka för.

Man brukar tala om ett aktivt respektive passivt

barnets bästa. Med ett passivt barnets bästa förstås

att barnet tillerkänns grundläggande skydd och

rättigheter med samma innehåll som gäller för övriga

samhällsgrupper. Innebörden av ett aktivt barnets

bästa är att barnet skall få rättigheter och skydd

utöver vad andra grupper åtnjuter. Barnet skall få

ett skydd mot vårdnadshavare som gör sig skyldig

till missbruk, försummelse eller brister i omsorgen.

Ett liknande skydd finns för alla samhällsmedlemmar

genom sociala och straffrättsliga lagar.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför.

Vårt förslag lämnas med anledning av motionerna

2001/02:L264 yrkande 1, 2001/02:U209

yrkandena 2 och 4 samt 2002/03:U313 yrkande

24.

2. Kommersiell sexuell exploatering av barn

(punkt 4)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:U209 yrkande 8.

Motionerna 2001/02:U327 yrkandena 1 och 2,

2001/02:U345 yrkande 21 samt 2002/03:U282 yrkande 1

avslås med vad utskottet anfört.

Ställningstagande

Den värsta formen av barnarbete är barnpornografin.

Barnpornografi är brottsdokument, bilder eller

filmsekvenser som beskriver sexuella övergrepp på

barn. Spridningen av barnpornografi har ökat

dramatiskt det senaste årtiondet. Mycket av denna

ökning beror på den ökade tillgången på och

användningen av nya kommunikationsmetoder.

Tilläggsprotokollet till FN:s barnkonvention

innehåller även en uppmaning till en

världsomfattande kriminalisering av produktion,

distribution och innehav av barnpornografi. Att

Internet används i så stor utsträckning har flera

orsaker: Internet är billigt och enkelt att använda,

anonymiteten är stor och det legala systemet är

svagt. Såväl regeringar som IKT-branschen

(information och kommunikationsteknik) måste öka

samarbetet för att både tekniskt och

lagstiftningsmässigt kunna hindra att tekniken

används till den kriminella verksamhet som

barnpornografin är. Sverige bör aktivt arbeta för

ett ökat samarbete mellan regeringar och IKT-

branschen för att bekämpa spridning av

barnpornografi via Internet.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad jag framför. Mitt

förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U209

yrkande 8.

3. Barn och hiv (punkt 8)

av Rosita Runegrund (kd) och Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:U9. Motionerna

2001/02:U327 yrkande 7 samt 2002/03:U282 yrkande 6

avslås med vad utskottet anfört.

Ställningstagande

Politiskt ledarskap är avgörande för framgångar i

arbetet med att förebygga hiv och mildra

konsekvenserna av aids. Därför får Sverige aldrig

backa från att framföra tydlig kritik av politiskt

ledarskap som motarbetar eller allvarligt försvårar

arbete och åtgärder för att förebygga hiv/aids, och

den svenska regeringen måste ställa höga krav på

statsledningar som väljer att inte samarbeta i

kampen mot hiv/aids. Den enorma ökningen av

våldtäkter av barn i en del afrikanska länder

förklarades till stor del med myter om att man kan

undgå att smittas av hiv och insjukna i aids genom

att ha samlag med oskulder, vanligtvis barn. Denna

myt leder till att barn smittas av hiv/aids och att

våldtäkter är ett omfattande problem. Världens

politiska ledare måste ta ansvar och erkänna

epidemins funktionssätt, spridningsvägar,

konsekvenser och hur problemet skall angripas. I dag

leder okunskapen till fruktansvärda kränkningar av

människovärdet.

Det är av stor vikt att betona

jämställdhetsperspektivet i arbetet mot hiv/aids.

Liksom barn betraktas kvinnor inte sällan som en

ägodel i många av de värst hiv/aidsdrabbade delarna

av världen. Kvinnorna har inte makt över sin egen

kropp, och deras rättigheter i jämförelse med

mannens är i det närmaste obefintliga. Det är

vanligtvis männen som blir infekterade av hiv och

för smittan vidare. Kvinnorna förväntas ställa upp

på männens önskemål och för sedan smittan vidare

till barnen vid födseln eller genom exempelvis

amning.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad vi framför. Vårt

förslag lämnas med anledning av motion 2001/02:U9.

Särskilt yttrande

1. Kommersiell sexuell exploatering av barn

(punkt 4)

av Rosita Runegrund (kd) och Agne Hansson (c).

Först på senare tid har den skrämmande omfattningen

av den internationella barnsexhandeln blivit känd.

Enligt Unicefs rapport från barntoppmötet är

uppskattningsvis 1,2 miljoner barn offer för

trafficking. Grundorsaken är fattigdom. Barn från

utarmade länder är de mest utsatta eftersom de har

få möjligheter till utbildning och arbete.

Det har tagit regeringen fyra år innan kritiken

mot den handlingsplan som regeringen presenterade

1998 togs på allvar. Handlingsplanen kritiserades

för att vara dåligt underbyggd och allmänt hållen

samt för att sakna tydliga tidsramar och konkreta

förslag. Kunskapen om den svenska situationen brast

också i och med att man inte ansåg att ytterligare

åtgärder krävdes för svensk del, detta trots att det

saknas systematiserad information om denna typ av

brott begångna av svenskar i andra länder. I 40 år

har den extraterritoriella lagstiftningen funnits,

och under den perioden har endast en person dömts

trots ett flertal gripanden.

Kommersiell sexuell exploatering av barn är ett

internationellt problem. En förutsättning för att

kunna bekämpa kommersiell sexuell exploatering av

barn är internationellt samarbete. Sverige skall

bidra till sådant samarbete.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2001/02:186 Ett

barnrättsperspektiv i internationellt

utvecklingssamarbete.

Motioner från den allmänna

motionstiden

2001/02:L264 av Viviann Gerdin m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

verka för att FN:s barnkonvention bättre tydliggör

föräldrarnas ansvar samt att en alltför tidig

myndighetsålder inte bör tillåtas.

2001/02:U209 av Marianne Andersson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige starkt

uppmanar USA att ratificera FN:s barnkonvention.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige utan

dröjsmål bör ratificera tilläggsprotokollet till

FN:s barnkonvention.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i

internationella sammanhang bör motverka

förekomsten av allt barnarbete som skadar barnets

hälsa, säkerhet, moral eller möjlighet till

undervisning.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige såväl

i biståndsarbetet som i allt övrigt

internationellt samarbete bör verka för att alla

barn skall få tillgång till kostnadsfri

undervisning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samarbetet

mellan regeringar och IKT-branschen bör öka för

att bekämpa spridningen av barnpornografi via

Internet.

2001/02:U222 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i sitt

utvecklingsarbete bör verka för att minska antalet

barn på institution och ge stöd till humanare

omvårdnadsformer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

fokusera sina insatser på utbildningsområdet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige

ställer krav på att alla barn och ungdomar får en

grundläggande skolutbildning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

kräva att samarbetsländer efterlever ILO-

konventionen och FN:s barnkonvention vad avser

barnarbete.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i sitt

internationella utvecklingssamarbete bör stödja

insatser som syftar till att sprida medvetenhet

bland barn om riskerna med människohandel.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

Sverige fortsätter att driva på i arbetet mot

barnsoldater.

2001/02:U287 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att intensifiera insatserna

mot barnarbete.

2001/02:U305 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kampen mot

användandet av barnsoldater bör prioriteras i det

internationella samfundet.

2001/02:U327 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att revidera

handlingsplanen från 1998 mot kommersiell sexuell

exploatering av barn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

aktivt bör driva på det internationella samfundet

och genom frivilligorganisationer som ECPAT

fortsätter arbetet mot sexturismen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall verka för att EU och ILO bör verka för att

handel med barn i arbetskraftssyfte stoppas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

särskilda ansträngningar görs för att möta de

särskilda behov som barn med funktionshinder har

och tillse att deras rättigheter uppfylls.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall verka för att barn får växa upp i

familjemiljöer så långt detta är möjligt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

extraordinära insatser för att upprätta

handlingsplaner för omhändertagande av barn

drabbade av aids.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

internationella sammanhang skall verka för att

fysisk och psykisk hjälp ges till gatubarnen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vi i Sverige

inom vårt land och i övriga världen fortsätter att

arbeta för att stärka flickornas ställning och

motverka diskriminering.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

inom det internationella samfundet skall agera för

att konventionen om barns rättigheter efterföljs

och att en nolltolerans mot barnsoldater införs.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av adekvat

hjälp genom Unicef till traumatiserade

barnsoldater för att hjälpa dem tillbaka in i

samhället.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

verka för att ländernas rapportering till FN

avseende barnkonventionen kompletteras med

redovisning av miljön och barns utsatthet i detta

avseende.

2001/02:U338 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om att barn och ungdomar

som på olika sätt dras in i väpnade konflikter inte

skall kunna åtalas för krigsförbrytelser vid en

eventuell krigstribunal.

2001/02:U345 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att allt tänkbart

stöd måste ges till barn som har sålts och

utnyttjats.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige bör verka för att fler länder

ratificerar ILO:s konvention från 1999 om de

värsta formerna av barnarbete.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige aktivt måste bidra till arbetet

med att stötta barns och ungdomars rättigheter.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt

bör bidra i arbetet med att hjälpa de flickor som

utsatts för könsstympning.

57. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om risken att stora

mängder barnsoldater kan komma att användas i

Afghanistan i det krig som väntas i och med USA:s

sökande efter terrorister och nödvändigheten av

att försöka förhindra detta.

2001/02:U349 av Margareta Viklund m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i det

multi- och bilaterala biståndsarbetet samt i andra

internationella sammanhang särskilt uppmärksammar

flickornas situation i Indien och Kina.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågan om

prenatal könsdiskriminering lyfts fram inom det

bilaterala utvecklingsarbetets ram.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stöd bör ges

till allmän utbildning och upplysningskampanjer

för att ändra attityder till flickors och kvinnors

människovärde och mänskliga rättigheter.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i

olika bilaterala och multilaterala sammanhang för

upp den afrikanska flickans skolsituation för att

få afrikanska myndigheter att ta tag i problemet

med sexuella trakasserier och våld riktat mot

flickor i skolorna.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

internationellt skall arbeta mot att flickor och

kvinnor används som handelsvaror och slavar.

2002/03:L277 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

aktivt skall driva frågan om barnäktenskap och

tvångsäktenskap i FN och EU för att de utsatta

flickornas och kvinnornas position skall

förbättras.

2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

stärka och förbättra barns rättigheter.

2002/03:U282 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen aktivt driver på

det internationella samfundet och genom

frivilligorganisationer som ECPAT fortsätter

arbetet mot sexturismen.

2. Riksdagen begär att regeringen skall verka för

att EU och ILO verkar för att handel med barn i

arbetskraftssyfte stoppas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att möta

de särskilda behov som barn med funktionshinder

har och bidra till att deras rättigheter uppfylls.

4. Riksdagen begär att regeringen skall verka för

att barn får växa upp i familjemiljöer så långt

detta är möjligt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statistik över

flyktingbarn med funktionshinder.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av insatser

för att upprätta handlingsplaner för

omhändertagande av barn drabbade av aids.

7. Riksdagen begär att regeringen i internationella

sammanhang skall verka för att fysisk och psykisk

hjälp ges till gatubarnen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vi i Sverige

inom vårt land och i övriga världen fortsätter att

arbeta för att stärka flickornas ställning och

motverka diskriminering.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige inom

EU och FN skall arbeta mot kvinnlig könsstympning.

10. Riksdagen begär att regeringen inom det

internationella samfundet skall agera för att

konventionen om barns rättigheter efterföljs och

att en nolltolerans för barnsoldater införs.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av hjälp

till traumatiserade barnsoldater för att hjälpa

dem tillbaka in i samhället.

12. Riksdagen begär att regeringen verkar för att

ländernas rapportering till FN avseende

barnkonventionen kompletteras med redovisning av

miljön och barns utsatthet i detta avseende.

2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

sätta hård press på konflikthärjade stater i

Afrika så att barn skyddas från tvångsrekrytering

till egna eller andra väpnade trupper.

2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kampen mot

användandet av barnsoldater bör prioriteras i det

internationella samfundet.

2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att Sverige

bör starkt uppmana USA att ratificera FN:s

barnkonvention.

2002/03:U319 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att intensifiera insatserna

mot barnarbete.

2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige i

internationella forum som EU och FN skall verka

för att kvinnors position förbättras och driva att

barn- och tvångsäktenskap skall avskaffas.

Följdmotion med anledning av

skrivelse 2001/02:186 Ett

barnrättsperspektiv i

internationellt utvecklingssamarbete

2001/02:U9 av Jan Erik Ågren m.fl.(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen måste ställa

krav på statsledningars agerande i kampen mot

hiv/aids.