Bet. 2002/03:UU5

Utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU5

Internationella freds- och hjälpinsatser

Sammanfattning

Detta betänkande behandlar Riksdagens revisorers

förslag 2001/02:RR17 angående internationella freds-

och hjälpinsatser, vilket bygger på rapporten

2001/02:9 Internationella freds- och hjälpinsatser.

Revisorerna framför förslag som gäller

beslutsprocesser, redovisning av insatser,

resultatanalys samt vad gäller rekrytering och

meritvärdering. Utskottet behandlar även tre

motioner som väckts med anledning av revisorernas

förslag. I ärendet har försvarsutskottet avlämnat

yttrande 2002/03:FöU4y.

Utrikesutskottet avstyrker i betänkandet förslagen

från Riksdagens revisorer och de tre

följdmotionerna.

Reservationer har lämnats av Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna,

Centerpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ambitionsnivån på de internationella

insatserna samt anslagsstruktur

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR17 förslagspunkt 1 och motion

2001/02:U4 yrkandena 1 (delvis) och 2.

Reservation 1 (m)

2. Fördelning av anslag mellan

utgiftsområdena 6 och 7 samt effektiviteten

i Försvarsmaktens internationella

åtaganden

Riksdagen avslår motion 2001/02:U5 yrkandena 2

och 3.

Reservation 2 (mp)

3. Redovisning av freds- och

hjälpinsatser

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR17 förslagspunkt 2 och motion

2001/02:U5 yrkande 1.

Reservation 3 (mp)

4. Proportionalitet i utvärderingarna samt

svenska enskilda organisationers freds- och

hjälparbete

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U6

yrkandena 2 och 3 samt 2001/02:U5 yrkande 4.

Reservation 4 (c, mp)

5. Mål och resurser för krishantering

Riksdagen avslår motionerna 2001/02:U4 yrkande

1 (delvis) och 2001/02:U5 yrkandena 5-7.

Reservation 5 (m, fp, kd)

Reservation 6 (mp)

6. Rekrytering avseende freds- och

hjälpinsatser

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR17 förslagspunkt 3.

7. Kvinnors roll vid förebyggande av

konflikter och i arbetet för fred

Reservation 7 (fp, v, c, mp)

Riksdagen avslår motion 2001/02:U6 yrkande 1.

Stockholm den 13 mars 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban

Ahlin (s), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp),

Carina Hägg (s), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly

(v), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Cecilia

Wigström (fp), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund

(s), Ewa Björling (m), Kaj Nordquist (s), Lotta N

Hedström (mp), Anita Johansson (s) och Björn

Hamilton (m).

2002/03

UU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagens revisorer behandlade i förstudie

2000/01:5 olika frågeställningar kring svenska

internationella fredsfrämjande insatser och

hjälpinsatser, hur de styrs och vilka organisationer

som medverkar i detta arbete. Även problem

förknippade med insatserna och exempel på hur de

hanterats behandlades.

På grundval av förstudien beslutade Riksdagens

revisorer på eget initiativ i februari 2001 att

granska hur de internationella fredsfrämjande

insatserna styrs i stort och vilka resultat som hade

genererats av det utredningsarbete, vilket

genomförts på initiativ av regeringen.

I rapporten 2001/02:9 Internationella freds- och

hjälpinsatser redovisar revisorerna resultatet av

sin granskning. Rapporten behandlar

konfliktförebyggande verksamhet, civila

fredsfrämjande insatser, Försvarsmaktens

fredsfrämjande insatser, finansiering och styrning.

Dessutom redovisas revisorernas bedömningar i dessa

frågor.

Rapporten har remissbehandlats. Yttranden över

denna har lämnats av Utrikesdepartementet (UD) på

Regeringskansliets vägnar, Rikspolisstyrelsen,

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete

(Sida), Försvarsmakten, Försvarets materielverk,

Pliktverket, Försvarshögskolan, Överstyrelsen för

civil beredskap (ÖCB), Statens räddningsverk,

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI),

Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket (ESV),

Forum Syd, Kristna Fredsrörelsen och Svenska Röda

Korset.

Riksdagens revisorers överväganden angående den

aktuella verksamheten har tillställts riksdagen i

Förslag till riksdagen 2001/02:RR17. Till förslaget

har revisorerna som bilaga bifogat resultatet av den

ovan nämnda granskningen som redovisats i rapporten

2001/02:9.

Ärendet har av riksdagens kammare hänvisats till

utrikesutskottet för beredning. Utrikesutskottet har

berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig

angående förslaget från Riksdagens revisorer och de

motioner som väckts med anledning av förslaget.

Försvarsutskottets yttrande 2002/03:FöU4y återfinns

som bilaga till det föreliggande betänkandet.

Bakgrund

Sverige har ett långvarigt engagemang i

internationella fredsfrämjande och humanitära

insatser samt räddningsinsatser. De insatser där

Sverige deltar genomförs oftast i multinationell

samverkan där de deltagande ländernas militära och

civila resurser utnyttjas gemensamt för att på ett

effektivt sätt kunna uppnå fastställda mål.

Internationell fredsfrämjande verksamhet, dvs. att

bidra till fred och säkerhet i omvärlden, har

dessutom sedan 1996 varit en av Försvarsmaktens

huvuduppgifter i enlighet med det riksdagsbeslut som

då fattades (prop. 1996/97:1, 1996/97:4 och skr.

1995/96:199, bet. 1996/97:FöU1, rskr. 1996/97:45).

I proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret angav

regeringen att förmågan att kunna delta i

internationella fredsfrämjande insatser skulle

prioriteras högt. Utrikesutskottet ställde sig i

yttrande till försvarsutskottet över propositionen

(1999/2000:UU4y) bakom regeringens uppfattning att

utformningen av Sveriges totalförsvarsresurser borde

påverkas av besluten att stärka den europeiska

förmågan till krishantering. Utskottet framhöll i

sammanhanget att Sveriges engagemang för FN står

fast samt underströk FN:s särskilda roll för

internationell fred och säkerhet. Utskottet

konstaterade att FN:s säkerhetsråd har den

viktigaste funktionen i den internationella

säkerhetsordningen och att säkerhetsrådet enligt FN-

stadgan bl.a. kan besluta om fredsfrämjande

insatser, även med våldsanvändning.

Även försvarsutskottet (bet. 1999/2000:FöU2, rskr.

1999/2000:168) instämde i regeringens och

utrikesutskottets åsikt att Sveriges förmåga måste

förbättras när det gäller att snabbt kunna delta i

internationella fredsfrämjande insatser.

Försvarsutskottet ansåg emellertid att propositionen

var otydlig när det gäller att beskriva innebörden

av den ambition m.m. som föreslogs beträffande

Försvarsmaktens förmåga att bidra till fred och

säkerhet i omvärlden. Det var enligt utskottet

oklart om medverkan i olika internationella uppdrag

avsåg t.ex. utbildning för fredsfrämjande

verksamhet, fredsbevarande eller fredsframtvingande

verksamhet.

Försvarsutskottet konstaterade att regeringen i

sin proposition Det nya försvaret (prop.

1999/2000:30) föreslog en höjd ambitionsnivå för den

svenska internationella förmågan, men att det

återstod att fastställa hur den skall förverkligas.

I beredningsarbetet hade det nämligen visat sig att

det förelåg en målkonflikt i närtid mellan de i

propositionen uttryckta politiska ambitionerna att

kunna delta i internationell fredsfrämjande

verksamhet och de realistiska möjligheterna till ett

sådant deltagande. Enligt försvarsutskottet berodde

förmågan att delta på ett flertal faktorer, såsom

finansiering, personalförsörjning,

materielförsörjning och logistik. Även behovet av

att ge Försvarsmakten en ny inriktning kunde, enligt

utskottet, i närtid stå i konflikt med ökade

ambitioner för den internationella verksamheten.

Försvarsutskottet konstaterade att det rådde

enighet om att en insats måste kunna inledas

smidigare och snabbare än i fallet med styrkan till

Kosovo. Inriktningen borde vara att en styrka - med

de resurser som efterfrågas - kan sättas in någon

månad efter beslut i riksdagen eller av regeringen.

Processen före statsmakternas beslut måste

emellertid också effektiviseras. Försvarsutskottet

menade att finansieringen var väsentlig i det

sammanhanget och förutsatte att regeringen snarast

skulle återkomma med förslag till riksdagen efter

vilka principer som utlandsinsatser bör finansieras.

I budgetpropositionen för 2002 återkom regeringen

med ett förslag i denna fråga.

I nämnda proposition föreslog regeringen att

anslaget för fredsfrämjande truppinsatser skulle

slås samman med anslaget för förbandsverksamhet och

beredskap. Regeringens motivering för denna

förändring var att skapa en större flexibilitet i

planeringen och användningen av resurser när

avvägningar skall göras mellan internationella

insatser och övrig verksamhet. I propositionen

föreslogs att anslaget 6:1 Förbandsverksamhet,

beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m.,

skulle uppgå till 20,4 miljarder kronor. Regeringen

beräknade att 1,2 miljarder kronor av anslaget

skulle spenderas på fredsfrämjande truppinsatser.

(prop. 2001/02:1, vol. 5, s. 14). Det nya anslaget

skulle enligt regeringens förslag finansiera

förbandsverksamhet, incidentinsatser, stöd till

samhället, beredskap samt den fredsfrämjande

verksamhet med trupp utomlands som Försvarsmakten

genomför efter beslut av regeringen.

Anslaget behandlades i betänkandet

Totalförsvarsbudgeten för 2002 (bet. 2001/02:FöU1).

Försvarsutskottet anslöt sig till regeringens

uppfattning att ett anslag för förbandsverksamhet,

beredskap och fredsfrämjande truppinsatser ger

större flexibilitet i planeringen och användningen

av resurserna än den tidigare ordningen med två

anslag. Information om vilka insatser som planeras

för fredsfrämjande truppinsatser och vilka kostnader

som budgeteras härför borde riksdagen självfallet

få, något som enligt utskottet kan ske utan att

redovisningen görs under ett särskilt anslag.

Utskottet ansåg samtidigt att regeringen kan meddela

handlingsregler för hur anslaget får utnyttjas.

Förutom från anslaget 6:1 inom utgiftsområde 6

Totalförsvar, vilket hanteras av

Försvarsdepartementet, kan fredsfrämjande insatser

finansieras från ett flertal andra anslag i

statsbudgeten. Det gäller anslagen 5:3 Bidrag till

vissa internationella organisationer och 5:6

Fredsfrämjande verksamhet inom utgiftsområde 5

Internationell samverkan. Det gäller även

anslagsposterna 8:1.1 Multilateralt

utvecklingssamarbete, 8:1.2 Bilateralt

utvecklingssamarbete samt anslaget 9:1 Samarbete med

Central- och Östeuropa inom utgiftsområde 7

Internationellt bistånd. Anslagen inom båda dessa

senare utgiftsområden hanteras i Regeringskansliet

av Utrikesdepartementet. Emellertid har Sida en ofta

avgörande operativ roll när det gäller fördelningen

av resurser inom anslagsposterna 8:1.2 Bilateralt

utvecklingssamarbete och 9:1 Samarbete med Central-

och Östeuropa.

Revisorernas överväganden och

förslag

Riksdagens revisorer konstaterar att de svenska

ambitionerna är höga avseende både freds- och

hjälpinsatser. Detta avspeglas bl.a. i de åtaganden

som Sverige har gjort gentemot olika internationella

organ, liksom i att riksdagen har slagit fast att en

av huvuduppgifterna för Försvarsmakten är att bidra

till fred och säkerhet i omvärlden. Revisorerna

konstaterar vidare att försvarsutskottet år 2000

(bet. 1999/2000:FöU2) framhöll att det återstod att

fastställa hur en höjd ambitionsnivå för den svenska

internationella förmågan skulle förverkligas.

Revisorerna bemärker att några grundläggande

förändringar beträffande organisationen av de

svenska freds- och hjälpinsatserna inte har

genomförts sedan dess.

Den övergripande observationen som redovisas av

revisorerna är således att förändringar i omvärlden

och förändrade svenska ambitioner och engagemang

inte har motsvarats av anpassningar av

organisations-, finansierings- och styrformer för

ett effektivt resursutnyttjande. De anser att det nu

är hög tid att regeringen mer samlat ser över

organisationen för de svenska freds- och

hjälpinsatserna.

När det gäller beslutsprocesserna i

Regeringskansliet konstaterar revisorerna att det

kan hävdas att insatser som fordrar riksdagsbeslut

riskerar att bli försenade och att modifieringar av

regelsystemet därmed skulle behövas. Revisorernas

slutsats är ändå att detta dock inte synes ha

utgjort något större problem under de knappa tio år

som överblickats i granskningen.

Riksdagens revisorer anser i stället att den

otydliga svenska organisationen i stort för freds-

och hjälpinsatser är ett större problem. I likhet

med vissa remissinstanser anser revisorerna att

oklarheter inom Regeringskansliet påverkar

myndigheternas förmåga att genomföra

regeringspolitiken.

Revisorerna menar att med en otydlig

anslagsstruktur och otydliga krav på myndigheterna

blir det svårt för myndigheterna att följa upp

verksamheterna och att genomföra resultatanalyser

som kan sättas in i ett meningsfullt sammanhang.

Regeringens återrapportering till riksdagen, och

därmed underlaget för riksdagens beslut, blir också

lidande.

Revisorerna anser därför att beslutsprocesserna i

Regeringskansliet rörande freds- och hjälpinsatser

behöver bli tydligare och mera förutsägbara.

När det gäller anslagstilldelning och

resultatanalys menar revisorerna att det inte går

att få en fullständig bild av anslagna medel för

fredsfrämjande insatser. När otydlighet råder

beträffande hur medlen skall fördelas i stort, blir

regleringsbrev och återrapporteringskrav m.m.

otydliga, framhåller revisorerna. Resultatanalysen

försvåras liksom möjligheterna att ta vara på

återrapporteringen för vidare redovisning i t.ex.

budgetpropositionen.

Riksdagens revisorer anser att det är väsentligt

att anslagsstrukturen blir sådan att

återrapportering och resultatanalys beträffande

freds- och hjälpinsatser underlättas och blir

meningsfulla. Regeringens arbete med att få till

stånd en tydligare fördelning av insatserna på de

två utgiftsområdena 5 Internationell samverkan och 7

Internationellt bistånd bör därför fortsätta.

I revisorernas granskning har det vidare

framkommit att även insatser som finansieras över

utgiftsområde 6 Totalförsvar skulle behöva beaktas i

detta arbete. Enligt revisorernas mening bör

samtliga anslag som används för freds- och

hjälpinsatser ses över i syfte att få en tydligare

fördelning. Alla berörda delar av Regeringskansliet

bör då också omfattas av denna genomgång.

Riksdagens revisorer menar i förslag 1 att

regeringen skall redovisa för riksdagen vilka

åtgärder som vidtagits för att förbättra

beslutsunderlaget och göra beslutsprocesserna

tydligare samt att regeringen skall redovisa för

riksdagen vilka åtgärder som vidtagits för att genom

en tydligare anslagsindelning få till stånd en

bättre resultatanalys.

Beträffande redovisningen av freds- och

hjälpinsatser konstaterar revisorerna att Sida

finansierar freds- och hjälpinsatser genom

Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten och andra

myndigheter samt även genom enskilda organisationer.

Det föreligger dock svårigheter att få en överblick

över insatserna, menar revisorerna.

På grundval av vad som framkommit vid granskningen

framhåller revisorerna att alla former av freds- och

hjälpinsatser genom Sida borde redovisas på ett

tydligare sätt så att det bättre framgår vad de

kostat och vad de resulterat i. Det har också

framgått av granskningen att det kan behövas

förändringar i såväl Sidas mål- och

verksamhetsstruktur som i myndighetens

statistiksystem för att detta skall bli möjligt.

Riksdagens revisorer föreslår därför (förslag 2)

att regeringen uppdrar åt Sida att se över

myndighetens mål- och verksamhetsstruktur i syfte

att insatserna skall kunna redovisas på ett

tydligare sätt.

Beträffande samordning mellan civila och militära

organisationer betonar revisorerna att de

utredningar som genomförts på området har pekat på

ett reellt behov av ökat samarbete mellan civila och

militära organisationer. Ansträngningarna att öka

samordningen mellan civila och militära insatser har

dock mötts med blandade reaktioner.

I yttrandena över revisorernas rapport framkommer

att ökad samordning, främst i det inledande skedet

av rekrytering och utbildning, är önskvärd.

Samtidigt påpekas i några remissyttranden att

samarbete inte skall tvingas fram eller upprättas

där det inte är motiverat.

Revisorerna konstaterar att regeringen i maj 2001

tillsatte en utredning för att granska

förutsättningarna för ett samverkanscenter i

Kramfors för katastrof- och fredsinsatser. Ett

betänkande presenterades i december 2001 (SOU

2001:104, Samverkanscenter i Kramfors för katastrof-

och fredsinsatser). Detta center, som utredaren

föreslår skall kallas Folke Bernadotte-akademin,

skall verka för samordning vid utbildning inför

fredsfrämjande insatser. Utredaren konstaterar att

dynamiken i EU:s framtida krishanteringsuppdrag

tydligt visar på att mycket mer måste göras vad

gäller samverkan. Det finns enligt utredaren ett

visst motstånd bland de etablerade organisationerna.

Mervärdet av det nya samverkanscentret är inte

uppenbart för alla intressenter och aktörer.

Fredscentret kan därför behöva en längre tid på sig

för att etablera sin verksamhet.

Riksdagens revisorer ser positivt på att nya

samverkanslösningar utarbetas. De förutsätter att

regeringen fortsätter att arbeta med, noga följer

utvecklingen inom området och ser till att

myndigheterna samverkar inbördes och med de enskilda

organisationerna.

Revisorerna behandlar även frågor kring

rekrytering och meritvärdering för freds- och

hjälpinsatser. De menar att väsentliga bidrag för

att säkerställa en god bas för rekrytering av

personal för internationella insatser av olika slag

är utbildning och andra förberedelser. Samtidigt är

det naturligt med militär och civil samverkan på

detta område.

Rekryteringen av yrkesofficerare och

värnpliktsutbildade är en väsentlig förutsättning

för att Försvarsmakten skall kunna fullgöra sina

internationella åtaganden, framhåller revisorerna. I

det sammanhanget måste frågor om meritvärdering i

samband med internationella insatser uppmärksammas

och utvecklas vidare. Det gäller inte bara för

personal inom Försvarsmakten utan också för personal

inom exempelvis rättsväsendet.

Mot bakgrund av senare års ökade efterfrågan på

rättsväsendets medverkan i internationella insatser,

inte minst utvecklingen inom internationell civil

krishantering, har regeringen låtit utreda domares

och åklagares deltagande. I en promemoria (Ds

2002:1) diskuteras hur domstols- och

åklagarväsendets myndigheter skall kunna ta ett ökat

ansvar för internationella insatser liksom en mängd

aspekter på rekrytering av lämpliga personer för

insatserna. För att med kort varsel kunna rekrytera

personer föreslås särskilda satsningar på bl.a.

utbildning.

Revisorerna betonar att såväl Rikspolisstyrelsen

som Räddningsverket redovisar att man inte har några

nämnvärda problem med att rekrytera personal för de

internationella insatserna. Inte heller de enskilda

organisationerna uppger att de har haft några

problem med rekryteringen.

Revisorerna anser däremot att rekryteringen till

Försvarsmaktens internationella insatser behöver

uppmärksammas ytterligare. Därvid bör också den

framtida rekryteringen av värnpliktsutbildade

belysas.

I förslag 3 menar Riksdagens revisorer därför att

regeringen bör utarbeta förslag till hur

Försvarsmakten fortsättningsvis skall rekrytera

personal för internationella insatser.

Utskottets överväganden

Det internationella samfundets bristande förmåga att

förhindra våldsutbrott, krig och folkmord bl.a. i

Rwanda , Östtimor, Sierra Leone och Liberia har lett

till förluster av människoliv, livslånga fysiska och

psykiska skador på både offer och våldsverkare och

till nedbrutna sociala strukturer. Kostnaderna i de

drabbade länderna för förluster av socialt kapital,

förstörda materiella värden och ekonomisk stagnation

är omfattande. Därtill kommer kostnader för civila

och militära fredsinsatser, för omhändertagande av

flyktingar och för återuppbyggnad. Även konflikterna

i det forna Jugoslavien - Bosnien-Hercegovina och

Kosovo - visar att det internationella samfundet

tidigare saknat en tillräcklig förmåga att ingripa

innan katastrofen är ett faktum. Utskottet kan

konstatera att kostnaderna både i mänskliga och

ekonomiska resurser för våldsanvändning och krig är

avsevärt mycket högre än kostnaderna för

förebyggande av konflikt som skulle kunna leda till

krig.

Utskottet har tidigare behandlat frågor kring

konfliktförebyggande och krishantering. Utskottet

har därvid uttalat att det i högre grad bör

uppmärksammas vilka behov som finns inom detta

område och att det både nationellt och

internationellt bör ske en förstärkning av de

resurser som avsätts för konfliktförebyggande och

krishantering (utrikesutskottets betänkande

2000/01:UU4 och det sammansatta utrikes- och

försvarsutskottets betänkande 2001/02:UFöU1).

Utskottet ser därför mycket positivt på att

arbetet med att förebygga och hantera väpnade

konflikter har fått ökad nationell och

internationell uppmärksamhet. Samtidigt kan

utskottet konstatera att tyngdpunkten i politik och

folkrätt har förflyttats från nationell säkerhet och

suveränitet till människors säkerhet, de mänskliga

rättigheterna och demokratiska fri- och rättigheter.

Denna utveckling, som utskottet i tidigare

betänkanden har uttryckt sitt stöd för, innebär att

de konfliktorsaker som ett konfliktförebyggande

arbete måste inbegripa omfattar ett mycket bredare

fält än mellanstatliga motsättningar.

Det är i sammanhanget centralt, menar utskottet,

att understryka betydelsen av att svensk

utrikespolitik, EU:s samarbete vad gäller utrikes-,

säkerhets- och försvarspolitik samt FN:s politik

genomsyras av ett perspektiv av

konfliktförebyggande.

Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera

att förebyggande av väpnade konflikter har kommit

att inta en alltmer framträdande plats på FN:s

agenda. Utskottet menar att det är angeläget att

stärka FN:s kapacitet för planering och genomförande

av fredsfrämjande insatser med stora civila

komponenter. Utskottet noterar att arbetet för att

förbereda FN för bredare insatser inom det

fredsfrämjande området redan har inletts. I

Brahimirapporten om reformer av FN:s verksamhet

avseende fred och säkerhet från år 2000, gavs flera

rekommendationer om hur FN:s kapacitet på den civila

sidan kan stärkas - vad avser såväl civilpoliser som

andra civila experter.

Utskottet vill framhålla att det även inom EU pågår

ett mycket värdefullt arbete med att stärka

medlemsstaternas förmåga inom militär och civil

krishantering för att på så vis bättre kunna svara

på de ökade behov som finns. När det gäller OSSE

konstaterar utskottet att organisationen redan år

1999 har fattat beslut om skapandet av en civil

snabbinsatsberedskap (REACT).

Utskottet välkomnar den utveckling som sker inom

FN, EU, OSSE och i Sverige när det gäller att

utveckla förmågan till förebyggande av väpnade

konflikter, att förstärka kapaciteten för civila

krishanteringsinsatser samt att för ändamålet

lämpliga militära resurser kan ställas till det

internationella samfundets förfogande för militär

krishantering.

Det är i ljuset av den ovan beskrivna utvecklingen

som riksdagens beslut år 1996 om att en av

Försvarsmaktens huvuduppgifter är att bidra till

internationell fredsfrämjande verksamhet skall ses.

Riksdagen har sedan dess fattat ett flertal beslut

om svenskt deltagande med väpnad trupp i olika

krishanteringsoperationer. Det gäller Bosnien (IFOR

och SFOR), Kosovo (KFOR), Afghanistan (ISAF) samt i

februari 2003 beslut om svenskt deltagande i en EU-

ledd väpnad styrka i Makedonien. Sverige har även

deltagit aktivt med civil krishantering och byggt

upp en beredskapskapacitet på detta område, något

som utskottet ser mycket positivt på. Vidare vill

utskottet peka på att det svenska deltagandet i

olika operationer ofta har en komponent som utgörs

av civilmilitär samverkan.

Av tradition vill Sverige vara en konstruktiv och

nyskapande aktör i internationellt samarbete, och

genom åren har ca 80 000 svenskar deltagit i

fredsfrämjande insatser världen över, som militär

personal, civilpoliser eller observatörer. I de

stora fredsfrämjande insatserna på västra Balkan har

Sverige givit substantiella bidrag, både på den

militära och den civila sidan.

Utskottet konstaterar att det råder bred politisk

enighet om att Sverige som solidarisk aktör i det

internationella samarbetet - och även av

säkerhetspolitiskt egenintresse - måste ta sitt

ansvar för att stärka den internationella förmågan

till krishantering. Den genomgripande

omstrukturering som det svenska försvaret för

närvarande genomgår syftar bl.a. till att stärka

Försvarsmaktens förmåga att delta i internationell

krishantering.

Det vore överraskande, menar utskottet, om en

omställningsprocess som det försvarspolitiska

beslutet och den internationella utvecklingen

medfört, både inom Försvarsmakten och inom central

statsförvaltning, inte hade präglats av vissa

genomförandesvårigheter. Riksdagens revisorer har

uppmärksammat detta i sitt arbete och i förslaget

2001/02:RR17 till riksdagen påtalat vissa brister.

Utskottet välkomnar den genomlysning som

Riksdagens revisorer har genomfört. Den har enligt

vad utskottet erfarit föranlett departementen och

berörda myndigheter att se över verksamheten, bl.a.

beslutsprocedurer, anslagsredovisning och

utbildnings- och rekryteringsfrågor, och söka uppnå

förbättringar. Utskottet ser positivt på detta

förändringsarbete och menar att även framgent är det

av vikt att det arbetet fortsätter i syfte att de

beslut som riksdagen fattat om att förstärka

Sveriges förmåga att vara en aktiv part i det

internationella samfundets arbete att förebygga och

hantera kriser, både med civila och militära medel,

genomförs på ett effektivt sätt.

Ambitionsnivån på de internationella

insatserna, beslutsprocesserna i

Regeringskansliet, anslagstilldelning samt

resultatanalys

Som utskottet har redovisat tidigare i detta

betänkande menar Riksdagens revisorer att de svenska

ambitionerna är höga avseende både freds- och

hjälpinsatser. Det avspeglar sig bl.a. i de

åtaganden Sverige gjort gentemot olika

internationella organ, liksom i att en av

huvuduppgifterna för Försvarsmakten numera är att

bidra till fred och säkerhet i omvärlden.

Revisorerna konstaterar vidare att försvarsutskottet

år 2000 (bet. 1999/2000:FöU2) framhöll att det

återstod att fastställa hur en höjd ambitionsnivå

för den svenska internationella förmågan skulle

förverkligas.

I sitt yttrande 2002/03:FöU4y till utrikesutskottet

framhåller försvarsutskottet följande i denna fråga.

Revisorerna pekar på att de svenska ambitionerna

är höga beträffande både freds- och

hjälpinsatser. Det avspeglar sig bl.a. i de

åtaganden Sverige gjort gentemot olika

internationella organ, liksom i att en av

huvuduppgifterna för Försvarsmakten numera är att

bidra till fred och säkerhet i omvärlden.

Revisorerna framhåller att försvarsutskottet i

februari 2000 (bet. 1999/2000:FöU2) konstaterade

att det återstod att fastställa hur en höjd

ambitionsnivå för den svenska internationella

förmågan skulle förverkligas.

Något riksdagsbeslut om hur omfattande Sveriges

ambitionsnivå skall vara har inte fattats.

Regeringen har genom ett antal beslut anmält

förband till olika internationella styrkeregister

samt genom den s.k. PARP-processen beslutat om

hur samverkansförmågan med Nato skall utvecklas.

I samband med riksdagens försvarsbeslut för

åren 2002-2004 (bet. 2001/02:FöU2) framhöll

utskottet bl.a. följande:

"Utskottet vidhåller sin uppfattning från våren

2000 som framfördes i betänkande 1999/2000:FöU2

att det är efterfrågan, vår förmåga samt de

praktiska och ekonomiska möjligheterna som bör

styra vilka förband som skall ha förmåga att

delta i internationella insatser. Avgörande för

utvecklingstakten är dels när resurser för att

åstadkomma den operativa förmågan kan avdelas,

dels inom vilka områden som efterfrågan kan

förväntas bli stor liksom inom vilka områden som

Sverige har goda förutsättningar att lämna

bidrag. Beredningen av ärendet visar enligt

utskottets uppfattning att även i fortsättningen

bör utvecklingen av Försvarsmaktens

internationella förmåga styras av att ekonomiska

och andra förutsättningar, bl.a. efterfrågan på

förband, föreligger.

- - -

Utskottet vill erinra om att regeringen

sammanfattningsvis konstaterar att den svenska

anmälan till FN:s och EU:s styrkeregister,

kompletterat med vissa förbandstyper ur

arméstridskrafterna samt enskilda kompletteringar

ur marin- och flygstridskrafterna innebär en

lämplig, och krävande, målsättning för

Försvarsmaktens internationalisering i det korta

och medellånga tidsperspektivet. Utskottet

instämmer i regeringens bedömning. Utskottet

anser vidare i likhet med regeringen det viktigt

att Försvarsmaktens internationalisering och

därmed sammanhängande resursanspråk sker med

beaktande av andra angelägna delar av

ominriktningen, som t.ex. ökad

förbandsövningsverksamhet och den materiella

förnyelsen."

Försvarsutskottet gör samma bedömning nu i

dessa frågor. Erfarenheterna av Försvarsmaktens

internationalisering samt anmälan till olika

internationella styrkeregister bör därför följas

upp inför nästa försvarsbeslut så att riksdagen i

det sammanhanget tar ställning till vilken

ambition Sverige skall ha fortsättningsvis och

vilka konsekvenser detta för med sig finansiellt,

organisatoriskt och personellt.

Utrikesutskottet delar försvarsutskottets

överväganden i denna fråga.

Riksdagens revisorer menar i förslag 1 att

regeringen skall redovisa för riksdagen vilka

åtgärder som vidtagits för att förbättra

beslutsunderlaget och göra beslutsprocesserna

tydligare samt att regeringen skall redovisa för

riksdagen vilka åtgärder som vidtagits för att genom

en tydligare anslagsindelning få till stånd en

bättre resultatanalys.

I motion 2001/02:U4 (m) yrkande 1 (delvis) menar

motionärerna att det behövs en snabb översyn av

resursbehov för Sveriges internationella freds- och

hjälpinsatser. I sammanhanget bör bl.a.

anslagsstrukturen ses över för att uppnå transparens

i de ekonomiska åtagandena samt beredningsarbetet

och organisationsformerna ses över för att uppnå

effektivitet i insatserna.

I samma motion, yrkande 2, menar motionärerna att

samtliga kostnader för Sveriges internationella

freds- och hjälpinsatser bör föras till en särskild

gemensam budgetpost i kommande budgetförslag.

Särskilt viktigt är därvid att separera de

internationella åtagandena från den ordinarie

verksamheten inom försvaret.

Motionärerna bakom motion 2001/02:U5 (mp) yrkande

2 menar att anslagsfördelningen mellan utgiftsområde

6 Totalförsvar och utgiftsområde 7 Internationellt

bistånd står i helt orimliga proportioner till

varandra och begär ett riksdagens tillkännagivande

om detta. I yrkande 3 i samma motion anförs att det

krävs en granskning av Försvarsmaktens verksamhet

inom det fredsfrämjande området ur ett

effektivitets- och förebyggandeperspektiv.

Motionärerna menar att trots att internationellt

fredsfrämjande arbete är ett av Försvarsmaktens

huvudområden sker alltför lite på ett alltför

ineffektivt sätt.

Utrikesutskottet kan inledningsvis konstatera att

regeringens direkta stöd till internationella freds-

och hjälpinsatser finansieras genom anslag under

utgiftsområdena 5, 6 och 7 i statsbudgeten. Stöd i

form av personella resurser finansieras framför allt

genom anslaget 6:1 Förbandsverksamhet, beredskap och

fredsfrämjande truppinsatser m.m. som handhas av

Försvarsdepartementet och som omfattar svensk

militär närvaro i internationella fredsfrämjande

insatser. Även medel från anslagen 5:3 Bidrag till

vissa internationella organisationer, 5:6

Fredsfrämjande verksamhet och 8:1.1 (Multilateralt

utvecklingssamarbete kring bl.a.

konfliktförebyggande insatser), som

Utrikesdepartementet ansvarar för, används i stor

utsträckning för att finansiera deltagande med

svensk personal i form av observatörer, poliser och

andra experter i fredsfrämjande verksamhet. Vidare

bör framhållas att också anslaget 8:1.2 (Bilateralt

utvecklingssamarbete) används för insatser inom

kris- och konflikthantering. Detta gäller delar av

anslagsposterna Humanitärt bistånd och

konfliktförebyggande, Enskilda organisationer samt

delar av de anslagsposter som avser landsamarbetet.

Utöver dessa kanaler för bistånd från Sverige inom

krishanteringsområdet tillkommer även medel från

anslaget 9:1 Samarbete med Central- och Östeuropa

omfattande bistånd bl.a. vad gäller

säkerhetspolitisk kompetens, demokratiskt

totalförsvar och fredsfrämjande insatser.

Utrikesutskottet har inhämtat att arbetet för att

stärka samordning mellan anslagen för

internationella freds- och hjälpinsatser inom

Regeringskansliet pågår. Ett steg i denna riktning

genomfördes under 2002 genom att ansvaret för

anslagen under utgiftsområdena 5 och 7 sammanfördes

till en och samma enhet inom Utrikesdepartementet.

Enligt utskottets mening ökar denna sammanslagning

möjligheterna till samordning mellan insatser inom

utgiftsområdena och bidrar till ökad effektivitet

och koherens i beslutsprocesserna.

Utskottet har vidare inhämtat att formerna för

dialog med andra berörda departement och myndigheter

har vidareutvecklats under 2002 i syfte att skapa

ökad samordning av finansieringen för

internationella freds- och hjälpinsatser. Utrikes-

och Försvarsdepartementen anordnar veckovis möten

med deltagare från Försvarsmakten,

Rikspolisstyrelsen och Sida för att diskutera

aktuella frågor rörande svensk personal i

fredsfrämjande insatser. Vad gäller långsiktigt stöd

till organisationer och institutioner sker

regelbundna möten med Sida för att diskutera

aktuella insatser.

Det förtjänar att framhållas, menar utskottet, att

det inom Regeringskansliet pågår en inventering och

systematisering av det svenska stödet för

fredsfrämjande och konflikthantering. Detta arbete

kan förväntas ge ett fördjupat underlag för att

uppnå bättre samstämmighet mellan tillgängliga

resurser och regeringens samlade prioriteringar. I

arbetet ingår att försöka stärka rutiner för

uppföljning av de svenska freds- och

hjälpinsatserna.

När det gäller revisorernas förslag konstaterar

utskottet att de fokuserar på ett förbättrat

beslutsunderlag, på tydligare beslutsprocesser och

på en bättre resultatanalys. Utskottet delar

revisorernas uppfattning härvidlag men konstaterar

att ett antal åtgärder har vidtagits i detta syfte

sedan revisorerna genomförde sin granskning.

Regeringskansliet har således, som framgått ovan,

vidtagit ett antal åtgärder för att förstärka

beredningsarbetet och organisationsformerna, för att

uppnå effektivitet i insatserna och för att stärka

rutinerna för uppföljning av de svenska freds- och

hjälpinsatserna. Utskottet kan således konstatera

att väsentliga delar av det som revisorerna

efterlyser redan är under genomförande, och

utskottet utgår från att regeringen i kommande

budgetpropositioner kommer att redovisa resultatet

av detta arbete så att riksdagen kan följa hur det

utvecklas. Enligt utrikesutskottets mening påkallar

revisorernas förslag därför inga ytterligare

åtgärder.

Försvarsutskottet behandlar dessa frågor med

inriktning på utgiftsområde 6 i sitt yttrande

2002/03:FöU4y till utrikesutskottet och anför

följande.

Revisorerna anser att det är väsentligt att

anslagsstrukturen blir sådan att återrapportering

och resultatanalys beträffande freds- och

hjälpinsatser underlättas och blir meningsfull.

Försvarsutskottet delar den uppfattningen.

Frågan om en särredovisning av vad som

budgeterats för fredsfrämjande internationella

insatser behandlade utskottet under föregående

riksmöte i samband med beredningen av regeringens

budgetförslag. Utskottet anförde då (bet.

2001/02:FöU1 s. 66-67):

"Utskottet ansluter sig till regeringens

uppfattning att ett anslag för

förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande

truppinsatser ger större flexibilitet i

planeringen och användningen av resurserna än vid

den tidigare ordningen med två anslag.

Information om vilka insatser som planeras för

fredsfrämjande truppinsatser och vilka kostnader

som budgeteras härför bör riksdagen självfallet

få men detta kan ske utan att redovisningen sker

under ett särskilt anslag."

Försvarsutskottet konstaterade att regeringen i

budgetförslaget för år 2003 inte lämnat den

information om fredsfrämjande truppinsatser som

utskottet efterfrågat. Utskottet instämde därför

(bet. 2002/03:FöU1 s. 93-94) i den kritik som

lämnats mot detta förhållande av flera motionärer

och förutsatte att regeringen fortsättningsvis

uppfyller de informationskrav som utskottet har

ställt. Utskottets uttalande ligger sålunda i

linje med vad som efterlyses i motion 2001/02:U4

(m) yrkande 1.

Det viktiga är enligt utskottets bedömning inte

nödvändigtvis anslagsstrukturen i sig, utan att

öka transparensen när det gäller kostnaderna för

såväl de internationella åtagandena som för de

faktiska insatserna. Detta är en förutsättning

för att riksdagen skall kunna följa upp och

utvärdera den internationella verksamheten i vid

mening och besluta om vilka ambitioner som skall

upprätthållas. Något ytterligare uttalande till

regeringen utöver de som försvarsutskottet gjort

i budgetbetänkandena (bet. 2001/02:FöU1, bet.

2002/03:FöU1) för åren 2002 och 2003 behövs inte

såvitt avser försvarsutskottets beredningsområde.

Utrikesutskottet har ingen annan mening.

I motion U4 (m) yrkande 2 anför motionärerna att

samtliga kostnader för Sveriges internationella

freds- och hjälpinsatser bör sammanföras till en

särskild gemensam budgetpost i kommande

budgetförslag.

Utrikesutskottet har tidigare behandlat

motionsyrkanden med denna innebörd och därvid kommit

fram till att nuvarande ordning är ändamålsenlig och

att någon förändring i den av motionärerna

förespråkade riktningen ej bör genomföras. Denna

bedömning kvarstår.

I frågan om en gemensam budgetpost anför

försvarsutskottet följande.

Försvarsutskottet har vid skilda tillfällen

behandlat olika frågor som rör anslagen till

Försvarsmaktens internationella insatser.

Riksdagen beslutade redan våren 1996 att dessa

skulle finansieras inom utgiftsområde 6

Totalförsvar. Utskottet har vid flera tillfällen

behandlat motionsyrkanden om att föra över

utgifterna för fredsfrämjande truppinsatser till

utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.

Utskottet har vid samtliga tillfällen avstyrkt

sådana förslag.

På grundval av vad utrikesutskottet ovan anfört,

samt försvarsutskottets ställningstaganden,

avstyrker utskottet revisorernas förslag 1 samt

motion U4 (m) yrkandena 1 (delvis) och 2.

Vad gäller motion 2001/02:U5 (mp) yrkandena 2 och 3

framhåller försvarsutskottet följande i sitt

yttrande till utrikesutskottet.

När det gäller förslaget i motion 2001/02:U5 (mp)

yrkande 2 om en omavvägning av resurserna mellan

utgiftsområdena 6 och 7 anser försvarsutskottet

att detta är en fråga som bör prövas i en

budgetberedning. Något ställningstagande i sak är

inte påkallat nu.

I samma motion anser motionärerna att det inom

Försvarsmaktens internationellt fredsfrämjande

arbete sker alltför lite, och på ett alltför

ineffektivt sätt, trots att detta är ett av

Försvarsmaktens huvudområden. Motionärerna anser

därför att det krävs en granskning av

Försvarsmaktens verksamhet ur ett effektivitets-

och förebyggandeperspektiv (yrkande 3).

Försvarsutskottet delar inte motionärernas

bedömning att Försvarsmaktens internationella

insatser ur ett generellt perspektiv skulle

präglas av ineffektivitet. En granskning av

effektiviteten i Försvarsmaktens internationella

verksamhet ligger inom ramen för Riksdagens

revisorers, Riksrevisionsverkets och framgent

Riksrevisionens arbete, samt genom en uppföljning

och utvärdering av regeringen som styr riket och

är ansvarig inför riksdagen. Något särskilt

uppdrag till regeringen i denna fråga behöver

därför inte lämnas av riksdagen.

Utrikesutskottet gör i denna fråga samma

överväganden som försvarsutskottet och avstyrker

motion 2001/02:U5 (mp) yrkandena 2 och 3.

Redovisningen av freds- och hjälpinsatser

Riksdagens revisorer menar i förslag 2 att

regeringen bör uppdra åt Sida att se över

myndighetens mål- och verksamhetsstruktur i syfte

att olika insatser skall kunna redovisas på ett

tydligare sätt.

I motion 2001/02:U5 (mp) yrkande 1 efterlyses,

liksom revisorerna gör, en bättre redovisning av

freds- och hjälpinsatser genom Sida. Motionärerna

anser att Sida och UD bör få i uppgift att

åstadkomma en särredovisning av freds- respektive

hjälpinsatser och av de enskilda organisationernas

fredsinsatser. Även motionärerna bakom motion

2001/02:U6 (c) instämmer med revisorerna i deras

kritik mot Sidas bristfälliga redovisning av

kostnader och resultat i freds- och hjälpinsatser. I

motionens yrkande 2 anför motionärerna att det är av

vikt i sammanhanget att det finns en

proportionalitet mellan ett projekts storlek och

dess uppföljning. I motionens yrkande 3 menar

motionärerna att de svenska organisationernas

samarbetspartner skall motsvara kraven på demokrati

och respekt för mänskliga rättigheter. Enligt

motionärernas uppfattning hör respekten för de

mänskliga rättigheterna och de demokratiska fri- och

rättigheterna ihop med begreppet fredsfrämjande.

I motion 2001/02:U5 (mp) yrkande 4 anförs att

resurstilldelningen till de enskilda

organisationerna inte står i proportion till den

nyckelroll som dessa anses ha när det gäller

fredsfrämjande insatser.

Utrikesutskottet har inhämtat att Sida har

genomfört två inventeringar av samtliga insatser som

direkt berör konflikthantering, dels för perioden

1989-1999, dels för 2000-2001. Under våren 2003

kommer en inventering av samtliga insatser för 2002

att genomföras. Detta görs dels i syfte att för

framtiden öka preciseringen av insatser som Sida och

Sverige bör stödja, dels för att skapa ökade

möjligheter till uppföljning. För att bättre förstå

och förutse konfliktsituationer arbetar Sida vidare

med att utveckla en anpassad modell för

konfliktanalys och konsekvensbedömning. Syftet är

främst att stödja land- och regionstrategiarbetet

samt beredning av insatser.

Utskottet ser positivt på de åtgärder som Sida har

vidtagit i syfte att förbättra redovisning och

uppföljning när det gäller insatser inom

krishantering. Samtidigt vill utskottet framhålla

att det kan vara förknippat med metodsvårigheter att

särskilja insatser för utveckling från sådana som

har en inriktning på krishantering. En insats för

att t.ex. öka tillgång på utbildning för unga

flickor klassificeras i första hand som en

utbildningsinsats, men den kan också vara att

betrakta som en insats för att förebygga hiv/aids,

att minska fattigdom och, i sin förlängning, att

minska risken för väpnade konflikter. Mot denna

bakgrund pågår enligt vad utskottet erfarit

diskussioner såväl inom Sida som mellan Sida och

andra bilaterala organisationer, i syfte att söka

förbättra redovisningsinstrumenten och deras

precisering vad beträffar insatser för

krishantering. Utskottet inser att dessa

avgränsningar i många fall kan vara svåra att avgöra

och vill i sammanhanget betona att det bör ske utan

att redovisningen av det långsiktiga sociala och

ekonomiska utvecklingssamarbetet förlorar i

precision.

Utskottet konstaterar att det som Riksdagens

revisorer liksom motionärerna bakom motion

2001/02:U5 (mp) efterlyser redan är på väg att

genomföras. Något behov av ett tillkännagivande

föreligger därmed inte, varför utrikesutskottet

avstyrker förslag 2 från Riksdagens revisorer samt

motion 2001/02:U5 (mp) yrkande 1.

Vad beträffar proportionalitet av

utvärderingsinsatser menar utrikesutskottet att det

i första hand är karaktären och komplexiteten i en

insats som styr graden av utvärdering. Vissa större

insatser påkallar minimal analys och utvärdering

samtidigt som en mycket begränsad insats kan påkalla

stort behov av analys och utvärdering, t.ex.

dialogfrämjande insats i fredsförhandlingar. Det är

av den anledningen svårt om inte omöjligt menar

utskottet att på ett effektivt sätt förutbestämma

uppföljnings- och utvärderingsinsatser enbart på

insatsens storlek.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att

insatser för demokrati, mänskliga rättigheter och

fredsfrämjande ofta har ett nära samband. Samspelet

mellan Sida som bilateral organisation och de

enskilda organisationerna är enligt utskottets

mening en stor tillgång som bör brukas för att finna

en lämplig sammansättning av landinsatserna i syfte

att uppnå respekt för mänskliga rättigheter och en

demokratisk samhällsutveckling.

Vidare vill utskottet framhålla att Sidas

anvisningar för bidrag till enskilda organisationer

för utvecklingssamarbete ställer som krav att Sida

endast skall lämna stöd till sådana organisationer

som har en demokratisk uppbyggnad och som arbetar

för en samhällsutveckling på demokratisk grund. Sida

skall vid varje bidragsansökan avgöra huruvida den

ansökande kan påvisa att kraven är uppfyllda.

Det som i denna del efterfrågas av motionärerna

bakom motion 2001/02:U6 yrkande 3 är enligt

utskottets uppfattning redan en del av regelverket

för de enskilda organisationernas samarbetspartner i

mottagarländerna.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen framhållit

att enskilda organisationer har en mycket viktig

roll i arbetet för fred. I många enskilda fall har

erfarenheter visat att sådana organisationer kan ha

en avgörande roll. Utskottet bedömer det därför som

rimligt att en betydande andel av tillgängliga medel

för fredsfrämjande riktas till enskilda

organisationer och kan samtidigt konstatera att så

redan är fallet.

Utskottet vill framhålla att varken i fråga om

Sidas bidrag till fredsfrämjande verksamhet eller

till enskilda organisationer är det lämpligt att

fastställa ramar för den andel som skall avsättas

för enskilda organisationers fredsfrämjande

verksamhet. Det är utskottets mening att

fastställande av sådana fasta ramar kan medföra en

försvårande inflexibilitet i förhållande till bidrag

till annan verksamhet respektive den som

uttryckligen syftar till fredsfrämjande.

Det bör även i sammanhanget uppmärksammas att Sida

uppmuntrar alla de enskilda organisationer

myndigheten samarbetar med att väga in en

krisföljdsbedömning i sin verksamhet i utlandet.

Därmed skall också sådana enskilda organisationer

som arbetar för miljö, jämställdhet, humanitärt

bistånd och andra frågor kunna avgöra hur deras

verksamhet kan påverka krisskeenden, och på så vis

indirekt bidra till fredsfrämjande.

På grundval av vad som ovan anförts anser

utrikesutskottet att motionerna 2001/02:U6 (c)

yrkandena 2 och 3 samt 2001/02:U5 (mp) yrkande 4 bör

avstyrkas.

Samordning mellan civila och militära

organisationer

Beträffande samordning mellan civila och militära

organisationer förutsätter Riksdagens revisorer att

regeringen fortsätter att arbeta med, noga följer

utvecklingen inom området och ser till att

myndigheterna samverkar inbördes och med de enskilda

organisationerna men inte lämnar något specifikt

förslag inom detta område.

I motion 2001/02:U4 (m) yrkande 1 (delvis) menar

motionärerna att det behövs en snabb översyn av

resursbehovet för Sveriges internationella freds-

och hjälpinsatser. Motionärerna ser bl.a. behov för

en bättre samordning mellan konfliktförebyggande

åtgärder och civila respektive militära insatser i

sammanhanget. Motionärerna bakom motion 2001/02:U5

(mp) yrkande 5 begär ett riksdagens tillkännagivande

om vad som i motionen anförs om att det finns stora

brister i samordningen mellan militära och civila

organisationer och att samarbetet med de enskilda

organisationerna bör utvecklas vidare.

I samma motion yrkande 6 säger motionärerna att

samverkanscentret i Kramfors för katastrof- och

fredsinsatser (Folke Bernadotte-akademin) har fått

en tyngdpunkt på krishantering och samverkan mellan

olika aktörer i det skedet i krishantering.

Motionärerna menar att fokus i stället bör ligga på

ett förebyggandeperspektiv vad avser kriser och

väpnade konflikter. I yrkande 7 menar motionärerna

att internationellt fredsarbete i fält består av

många olika insatser. De konstaterar att de militära

styrkornas roll är väletablerad och anför att det

inte är vad som det i första hand finns behov för. I

stället bör militära insatser förebyggas genom

omfattande civila fredsbyggande insatser. Sverige

har här en skyldighet att leva upp till de

ambitioner som regeringen har angivit för Sveriges

räkning. Dessutom har civila insatser för att

förebygga väpnade konflikter ännu inte fått den

resurstilldelning och prioritet som behövs, menar

motionärerna.

Utrikesutskottet har inhämtat att regeringen under

de senaste åren har arbetat aktivt för att förbättra

den svenska kapaciteten att bidra till fredsinsatser

av mer komplex karaktär med både militära och civila

delar. Sverige har också arbetat pådrivande inom EU,

FN och OSSE för stärkt kapacitet på det civila

området och för förbättrad civilmilitär samordning.

Inom EU har detta bl.a. bidragit till att en

särskild handlingsplan för civilmilitär samordning i

krishantering togs fram under hösten 2002. Sverige

verkar på det civila området inte minst för en mer

framträdande roll för civilpoliser i fredsfrämjande

arbete. 86 svenska poliser deltar vintern 2003 i

fredsbevarande insatser runt om i världen. Under

2003 har regeringen avsatt drygt 108 miljoner kronor

specifikt till stöd för deltagande av svenska

poliser och annan civil personal i fredsfrämjande

verksamhet inom ramen för FN, OSSE och EU.

Regeringen har också avsatt ytterligare ca 107

miljoner kronor till stöd för andra typer av

insatser inom området konfliktlösning, civil

krishantering, förebyggande av väpnade konflikter

och skydd för de mänskliga rättigheterna.

Regeringen har vidare under det senaste året

aktivt arbetat för att förbättra Sveriges kapacitet

att bidra med relevant expertis på det civila

området. Som en del i denna satsning upprättades ett

samverkanscentrum för katastrof- och fredsinsatser,

den s.k. Folke Bernadotte-akademin, i Kramfors.

Akademins huvuduppgift är utbildning och samträning

för genomförande av fredsmissioner och

katastrofinsatser. En viktig del i denna verksamhet

består i att initiera och själv bedriva gemensam

utbildning om samordning av civila insatser eller

civilmilitär samverkan för olika kategorier av

svenska kompetenser som efterfrågas för

internationella insatser. Akademin arbetar under

2003 med att utveckla och ge kurser med särskild

tonvikt på civilmilitär samverkan och samordning av

civila insatser i fält.

Forskningssidan av Folke Bernadotte-akademins

arbete ägnas huvudsakligen åt konfliktförebyggande

frågor i teori och praktik. Ett antal aktiviteter är

planerade med denna inriktning, däribland

samarbetsprojekt med International IDEA och Lunds

universitet samt ett särskilt forskningsprojekt i

samarbete med Umeå och Uppsala universitet. Vidare

har ett principbeslut fattats om att det svenska

forskningsbidraget till det multinationella

projektet Challenges for Peace Operations, som

akademin ansvarar för, skall ha inriktning mot

konfliktförebyggande.

Utskottet kan konstatera att samarbetet med de

enskilda organisationerna även utvecklas inom detta

område. Utskottet har erfarit att regeringen bidrar

genom utbildningsinsatser och stöd till enskilda

organisationer till deras civila fredsarbete.

Sverige arrangerar t.ex. flera internationella

förberedande kurser vid försvarets internationella

utbildningscentrum för poliser som deltar i

fredsfrämjande operationer. Vissa moment i dessa

utbildningar involverar också

frivilligorganisationer. Till de utbildningar som

arrangeras hör t.ex. grundkurser för utresande

poliser och flera utbildningar som riktar sig

särskilt till polisbefäl. Vidare bidrog regeringen

under 2002 med 2 miljoner kronor till stöd för den

enskilda organisationen International Legal

Association Consortium (ILAC) som nyligen upprättat

sitt huvudkontor i Stockholm. Organisationen är en

sammanslutning av 25 enskilda organisationer och

advokatsamfund från olika delar av världen. ILAC:s

bidrar med juridisk rådgivning och stöd till

insatser i post-konfliktområden med fokus på

återuppbyggnad av rättsstatens institutioner.

Utskottet kan konstatera att mycket av det som

revisorerna och motionärerna efterlyser redan görs

och ser inte behov för något riksdagens

tillkännagivande i dessa frågor. Utrikesutskottet

avstyrker därmed motionerna 2001/02:U4 (m) yrkande 1

(delvis) och 2001/02:U5 (mp) yrkandena 5-7.

Rekrytering avseende freds- och hjälpinsatser

Revisorerna behandlar frågor kring rekrytering och

meritvärdering för freds- och hjälpinsatser och

menar i förslag 3 att regeringen bör utarbeta

förslag till hur Försvarsmakten fortsättningsvis

skall rekrytera personal för internationella

insatser.

Försvarsutskottet behandlar denna fråga i sitt

yttrande och anför följande.

Rekryteringen av officerare till utlandsstyrkan

har uppmärksammats av regeringen som i en

proposition under hösten 2001 framhöll att

nyanställda officerare skall vara skyldiga att

delta i internationella insatser. Samtidigt finns

det inom Försvarsmakten problem med

meritvärdering och ekonomiska förmåner för tjänst

vid utlandsstyrkan.

Riksdagens revisorer har tidigare konstaterat

att den låga värnpliktsvolymen kan innebära

problem för Försvarsmaktens personalförsörjning.

Med de höjda ambitioner som börjar gälla fr.o.m.

2003 kommer dock behovet av värnpliktsutbildade

att fördubblas. Risken finns då att en bas på

omkring 16 000 värnpliktiga per år inte kommer

att räcka till för utlandsstyrkans behov, enligt

revisorernas rapport.

Regeringen framhöll i proposition 2001/02:10

att tjänstgöring i den fredsfrämjande verksamhet

som Försvarsmakten bedriver utomlands bör

betraktas som en naturlig del av de anställdas

yrkesutövning. Yrkesofficerare som nyanställs bör

vara skyldiga att tjänstgöra i utlandsstyrkan.

Redan anställda yrkesofficerare bör ges möjlighet

att göra ett sådant åtagande.

När det gäller frågan om rekrytering av

yrkesofficerare vill försvarsutskottet peka på

vad som uttalades från utskottets sida våren 2002

i betänkande 2001/02:FöU7 Försvarsmaktens

personal i anslutning till behandlingen av nämnda

proposition.

"Deltagande i internationell fredsfrämjande

verksamhet har emellertid ända sedan 1996 varit

en av Försvarsmaktens huvuduppgifter. Utskottet

anser det självklart att yrkesofficerarna skall

ha skyldighet att delta i all den internationella

verksamhet som kan ifrågakomma, inklusive

fredsbevarande och fredsframtvingande verksamhet,

sett mot bakgrund av den ökade vikt som

deltagandet i den internationella verksamheten

successivt fått för Försvarsmakten.

- - -

Försvarsmakten kommer efter erforderliga

lagändringar att ha en grund för att som

arbetsgivare kunna införa ett system där

yrkesofficerare har skyldighet att tjänstgöra i

all internationell verksamhet. Strävan måste

därvid vara att skapa ett system där

yrkesofficerare i Försvarsmakten är skyldiga att

tjänstgöra i fredsbevarande och

fredsframtvingande verksamhet utomlands. Beslut

om att ålägga en yrkesofficer tjänstgöring

utomlands bör enligt utskottet i rimlig

utsträckning ske utifrån den enskildes personliga

situation och förhållanden och i samråd med den

enskilde i likhet med vad som är fallet vid

nationell tjänstgöring. Enligt utskottet kan dock

Sveriges och Försvarsmaktens intresse ibland

behöva sättas före den enskildes för att landet

skall kunna leva upp till de olika åtaganden som

gjorts för medverkan i fredsfrämjande verksamhet.

Beträffande de närmare villkoren för dem som

tjänstgör i utlandsstyrkan avseende olika

förmåner har utskottet erfarit att det pågår

förhandlingar mellan parterna."

Regeringen har i proposition 2002/03:26

Tjänstgöring i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

lämnat förslag till sådana lagändringar att

Försvarsmakten kommer att ha en grund för att som

arbetsgivare kunna införa ett system där

yrkesofficerare har skyldighet att tjänstgöra i

all internationell verksamhet. Propositionen

bereds för närvarande av försvarsutskottet.

Regeringens förslag ligger således i linje med

vad Riksdagens revisorer eftersträvar i fråga om

att främja rekrytering av yrkesofficerare till

internationell verksamhet.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att

flertalet officersbefattningar i internationell

tjänst torde kunna bemannas även med

reservofficerare. I Försvarsmakten finns ett

stort antal anställda reservofficerare som med

sina både militära och civila meriter med fördel

bör erbjudas internationell tjänst. Därmed kan

behovet av att engagera yrkesofficerare i den

verksamheten minskas.

Beträffande soldater för att bemanna de

internationella insatserna har utskottet i sitt

betänkande 2001/02:FöU7 redovisat att det inom

Högkvarteret och Regeringskansliet pågår ett

arbete för att säkerställa ett sådant behov. Ett

sådant system kan enligt utskottets mening utgöra

en av flera olika åtgärder som behövs för att

säkerställa Försvarsmaktens förmåga att

förverkliga de åtaganden som Sverige gjort till

olika internationella styrkeregister.

Utlandsstyrkans personalförsörjning är en fråga

som utskottet har anledning att särskilt

uppmärksamma inför nästa försvarsbeslut.

Sammantaget anser försvarsutskottet att de

åtgärder som nu kommer att vidtas för att utvidga

yrkesofficerarnas tjänstgöringsskyldighet, en

utvidgad rekrytering av reservofficerare och ett

eventuellt nytt system för att anställa soldater,

är åtgärder som ligger väl i linje med vad som

revisorerna eftersträvar för att trygga

rekryteringen. Några ytterligare uttalanden från

riksdagens sida behövs därför inte nu med

anledning av revisorernas förslag 3 och motion

2001/02:U5 yrkande 7.

Utrikesutskottet delar försvarsutskottets

uppfattning att det ej finns behov av några

ytterligare åtgärder från riksdagens sida och

avstyrker revisorernas förslag 3.

Kvinnors roll vid förebyggande av konflikter

och i arbetet för fred

Motionärerna bakom motion 2001/02:U6 (c) yrkande 1

begär ett riksdagens tillkännagivande om betydelsen

av implementering av FN:s säkerhetsråds resolution

1325/2000. Motionärerna framhåller att denna

resolution bl.a. belyser kvinnors viktiga roll vid

förebyggandet av konflikter och i arbetet för fred.

Den pekar även på vikten av att kvinnor på jämlika

villkor deltar och engageras fullt ut i alla

insatser för försvar och bevarande av fred och

säkerhet samt behovet av att öka kvinnors roll vid

beslutsfattande inom konfliktförebyggande

verksamhet.

Den 31 oktober 2000 antog säkerhetsrådet

resolution 1325 i vilken vikten av att

genderperspektivet beaktas i all fredsbevarande

verksamhet slås fast. Bland annat diskuteras

möjligheten att integrera ett genderperspektiv i

mandaten för de fredsbevarande operationerna, att

tillsätta en genderrådgivare inom FN:s avdelning för

fredsbevarande operationer och att etablera

genderkontor i fältmissionerna.

Två år senare, den 31 oktober 2002, debatterades

frågan igen i säkerhetsrådet, och en resolution med

förnyat stöd till generalsekreteraren att fortsätta

detta arbete antogs. Generalsekreteraren

presenterade en rapport där en rad slutsatser från

de gångna två årens arbete samt åtgärdspunkter för

det fortsatta arbetet redovisades. Säkerhetsrådets

medlemmar framhöll i sina debattinlägg bl.a. vikten

av att erkänna kvinnans roll i fredsbyggande. Vidare

omtalades hur kvinnans roll som medlare ofta

underskattas. Då fredsavtal skall förhandlas fram

bör kvinnors perspektiv värderas liksom deras

medverkan aktivt uppmuntras. Kvinnors potentiella

bidrag i konfliktförebyggande arbete tas heller inte

till vara i den utsträckning som vore önskvärt.

FN:s ambitioner att öka antalet kvinnliga chefer

inom organisationen kvarstår. Generalsekreterarens

rapport innehåller konkreta målsättningar inom detta

område med tidsangivelser då dessa skall vara

uppfyllda. Ett mål är att den kvinnliga

representationen bland generalsekreterarens

särskilda representanter skall uppgå till 50 % år

2010, och år 2015 skall hälften av all FN:s personal

på samtliga nivåer vara kvinnor.

Sverige har presenterat ett flertal kvinnliga

kandidater till högre poster inom FN-systemet. I

Sverige pågår arbetet med att utbilda deltagarna i

FN:s fredsmissioner i genderfrågor. Försvarsmakten

har inlett ett arbete som syftar till att få ut fler

kvinnor i fredsbevarande verksamhet. Vid försvarets

internationella utbildningscentrum är

genderutbildning obligatorisk för alla som skall ut

på FN-uppdrag. Även på Räddningsverket pågår arbete

med att se över jämställdhetsfrågorna. Inom

Regeringskansliet har ett nätverk bildats i syfte

att arbeta med implementeringen av resolution 1325.

Även Sisa arbetar aktivt med dessa frågor genom

t.ex. deltagande i specifika samordningsinsatser för

jämställdhet. En av dem är FN:s kvinnokommission.

Andra exempel är det nordiska

jämställdhetssamarbetet, expertgrupperna om

jämställdhet vid OECD-DAC samt Europakommissionen.

Sida samarbetar även med flertalet enskilda

organisationer som arbetar inom denna sektor, t.ex.

Kvinna till Kvinna och Rädda Barnen.

Utrikesutskottet konstaterar att det som

motionärerna efterlyser redan är föremål för

åtgärder. Utskottet ser därför inget behov av ett

särskilt riksdagens tillkännagivande och avstyrker

därför motion 2001/02:U6 (c) yrkande 1.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes

vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ambitionsnivån på de internationella

insatserna samt anslagsstruktur (punkt 1)

(m)

av Göran Lindblad, Ewa Björling och Björn

Hamilton (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR17 förslagspunkt 1 och motion 2001/02:U4

yrkandena 1 (delvis) och 2.

Ställningstagande

Moderata samlingspartiet anser att Sverige har

alltför låga ambitioner för internationella freds-

och hjälpinsatser. Det behöver dels åstadkommas en

bättre organisation av svenska försvarsmakten, dels

en högre nivå på försvarsanslagen. Det behövs därför

en snabb översyn av resursbehoven.

Kostnaderna för internationella freds- och

hjälpinsatser finansieras i dag över tre

utgiftsområden. Med hänvisning till vad som anförs i

motion 2001/02:U4 måste dessa samlas i en budgetpost

enligt moderaterna. Freds- och hjälpinsatser är

integrerade mellan militära och civila insatser.

Ofta krävs det militära insatser i ett första skede

för att få stopp på stridigheter och få lugn. Lyckas

det krävs mer civila insatser.

2. Fördelning av anslag mellan utgiftsområdena

6 och 7 samt effektiviteten i

Försvarsmaktens internationella åtaganden

(punkt 2) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:U5 yrkande 3 samt

avslår motion 2001/02:U5 yrkande 2.

Ställningstagande

Miljöpartiet menar i likhet med revisorerna att det

krävs en granskning av Försvarsmaktens verksamhet

inom det fredsfrämjande området ur ett

effektivitets- och förebyggandeperspektiv. Vi

välkomnar att revisorerna har försökt att granska

hur dessa ambitioner avspeglas i reell

resurstilldelning. I dag står resurstilldelningen

mellan utgiftsområde 6 Totalförsvar och 7

Internationellt bistånd i helt orimlig proportion

till varandra, med tre gånger så höga anslag för det

förstnämnda utgiftsområdet. Trots att

internationellt fredsfrämjande arbete är ett av

Försvarsmaktens huvudområden sker alltför lite på

området och på ett alltför ineffektivt sätt.

3. Redovisning av freds- och hjälpinsatser

(punkt 3) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2001/02:RR17 förslagspunkt 2 och motion 2001/02:U5

yrkande 1.

Ställningstagande

Miljöpartiet efterlyser, liksom revisorerna, en

bättre redovisning och utvärdering av freds- och

hjälpinsatser genom Sida. Vissa hjälpinsatser kan ha

en direkt konfliktförebyggande verkan medan andra

kan leda till raka motsatsen. Svårigheten att

urskilja vad som är strukturellt förebyggande är

alltså ett metod- och analysproblem, och det är

först när Sida tagit itu med frågan på den nivån som

man kan hoppas att också kunna råda bot på det

redovisningsproblem som revisorerna lyfter fram.

Sida och UD bör få i uppgift att åstadkomma en

särredovisning av freds- respektive hjälpinsatser

och av de enskilda organisationernas fredsinsatser,

en form av kvalitetsrevision.

4. Proportionalitet i utvärderingarna samt

svenska enskilda organisationers freds- och

hjälparbete (punkt 4) (c och mp)

av Agne Hansson (c) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2001/02:U6 yrkandena 2

och 3 samt 2001/02:U5 yrkande 4.

Ställningstagande

Centerpartiet och Miljöpartiet menar att det är av

vikt när det gäller utvärderingar av program och

projekt inom området internationella freds- och

hjälpinsatser att det finns en proportionalitet

mellan ett projekts storlek och dess uppföljning.

Det är även partiernas uppfattning att de svenska

enskilda organisationernas samarbetspartner i

mottagarländerna skall motsvara kraven på demokrati

och respekt för de mänskliga rättigheterna. Enligt

vår uppfattning hör respekten för de mänskliga

rättigheterna och de demokratiska fri- och

rättigheterna ihop med begreppet fredsfrämjande.

Vi är övertygade om att många av senare års

konflikter hade kunnat mildras betydligt om man mer

konsekvent arbetat med

konfliktförebyggandeperspektivet i vårt

internationella arbete. Revisorerna understryker i

sin granskning att enskilda organisationer har en

nyckelroll när det gäller fredsfrämjade insatser

samt anser att resurstilldelningen till de enskilda

organisationerna inte står i proportion till den

roll som dessa har när det gäller detta arbete.

Centerpartiet och Miljöpartiet delar denna

uppfattning.

5. Mål och resurser för krishantering (punkt 5)

(m, fp, och kd)

av Göran Lindblad, Ewa Björling, Björn Hamilton

(alla m), Carl B Hamilton, Cecilia Wigström (båda

fp) och Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:U4 yrkande 1

(delvis) samt avstyrker motion 2001/02:U5 yrkandena

5-7.

Ställningstagande

I en gemensam reservation av (m), (kd) och (fp) till

betänkande 2001/02:

FöU2 Försvarsbeslut för 2002-2004 anförde Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet

nödvändigheten av tydliga planerings-, budgeterings-

och redovisningsrutiner. Detta utgör en av

förutsättningarna för att förbättra

beslutsunderlaget och återredovisningen samt

kopplingen mellan politisk vilja och tillgängliga

förband. I reservationen konstaterades också att det

förmodligen finns ett oroväckande glapp mellan de

politiska deklarationerna och de faktiska

resurserna.

Det är i längden ohållbart att de ökade

kostnaderna för internationella insatser under det

enskilda verksamhetsåret finansieras genom nya

besparingar i förbandsverksamheten inom landet. Det

skapar oreda och dåligt resursutnyttjande. Om

anslaget för internationella insatser skall öka

skall detta tydligt återspeglas i statsbudgeten.

I det här sammanhanget är det därför viktigt att

regeringen mycket tydligt för riksdagen redovisar

aktuella internationella insatser. Därmed får

riksdagen bättre möjligheter att ta ställning till

och besluta om de resurser som kommer att tas i

anspråk. De anvisade resurserna bör omfatta alla

kostnader som uppstår när den av riksdagen beslutade

insatsen påbörjas.

Det är också rimligt att riksdagen bestämmer hur

långt vi vill gå i våra ambitioner. En precisering

av det antal förband som skall vara utbildat för

internationella insatser bör läggas fast. Därmed kan

Försvarsmakten ges ett tydligt ansvar såväl vad

gäller planering, utbildning som beredskap och som

svarar mot beslutad ambitionsnivå.

Enligt vår mening bör därför riksdagen ta

initiativ till att den strategiska planen och

målbilden med svenskt deltagande i såväl

fredsframtvingande som fredsbevarande och humanitära

insatser klarläggs.

6. Mål och resurser för krishantering (punkt 5)

(mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:U5 yrkande 5 samt

avstyrker motionerna 2001/02:U4 yrkande 1 (delvis)

och 2001/02:U5 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

Miljöpartiet menar att det finns stora brister i

samordning mellan militära och civila organisationer

vad gäller krishantering och att samarbetet med de

enskilda organisationerna bör utvecklas vidare.

7. Kvinnors roll vid förebyggande av konflikter

och i arbetet för fred (punkt 7) (fp, v, c

och mp)

av Carl B Hamilton, Cecilia Wigström (båda fp),

Lars Ohly (v), Agne Hansson (c) och Lotta N

Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motion 2001/02:U6 yrkande 1.

Ställningstagande

Kvinnor spelar en aktiv roll i krig. Kvinnor är även

en kraft att räkna med i arbetet för fred. Det

faktum att kvinnor i hög grad håller samhällena i

gång under krig medför att det i stor utsträckning

är kvinnor som har fungerande organisationer och

nätverk för att ta itu med fredsbyggandet efter

krig. Kvinnor och kvinnogrupper spelar därför ofta

en aktiv roll i olika fredsprojekt. Kvinnor fyller

också en viktig roll som deltagare i fredsbevarande

trupp.

Dessutom drabbas kvinnor alltid som offer vid krig.

Förutom det ekonomiska och psykiska lidande som

drabbar alla delar av en befolkning vid ett krig

tvingas ofta kvinnor på flykt, och kvinnor utsätts

även alltmer för sexuellt våld.

Vi kan konstatera att FN på många olika sätt har

arbetat med kvinnors rättigheter och skyldigheter

och har genom sitt arbete i olika sammanhang lyft

fram kvinnors kunskaper, resurser och möjligheter.

Vi anser att det är av stor betydelse att FN:s

säkerhetsråds resolution 1325/2000 implementeras.

Resolutionen belyser bl.a. kvinnors viktiga roll vid

förebyggandet av konflikter och i arbetet för fred.

Den pekar även på vikten av att kvinnor på jämlika

villkor deltar och engageras fullt ut i alla

insatser för försvar och bevarande av fred och

säkerhet samt behovet av att öka kvinnors roll vid

beslutsfattande inom konfliktförebyggande

verksamhet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Revisorernas förslag

Riksdagens revisorer föreslår att

1. riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört i avsnitt 2.2

angående tydligare beslutsprocesser i

Regeringskansliet och i avsnitt 2.4 angående

bättre resultatanalys genom tydligare

anslagsindelning,

2. riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört angående bättre

redovisning av freds- och hjälpinsatser genom Sida

i avsnitt 2.3,

3. riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad revisorerna anfört angående rekrytering

och meritvärdering för freds- och hjälpinsatser i

avsnitt 2.6.

Följdmotioner

2001/02:U4 av Bertil Persson m.fl. (m):

1. Riksdagen begär hos regeringen en snabb översyn

av resursbehov för Sveriges internationella freds-

och hjälpinsatser såväl personellt som materiellt.

2. Riksdagen begär att samtliga kostnader för

Sveriges internationella freds- och hjälpinsatser

förs till en särskild gemensam budgetpost i

kommande budgetförslag.

2001/02:U5 av Lars Ångström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre redovisning

av freds- och hjälpinsatser genom Sida.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om anslagsfördelning

mellan budgetposterna 6 Totalförsvar och 7

Internationellt bistånd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en granskning av

Försvarsmaktens verksamhet ur ett effektivitets-

och förebyggandeperspektiv.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om resurstilldelning

till enskilda organisationers fredsfrämjande

verksamheter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om prioriteringar

mellan civila och militära insatser och samverkan

dem emellan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

förebyggandeperspektiv, utbildning och

kapacitetsutveckling samt samarbete för

internationella uppdrag som mål för det föreslagna

Kramforsinstitutet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rekrytering och

meritvärdering för freds- och hjälpinsatser.

2001/02:U6 av Marianne Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av

implementering av resolution 1325/2000 från FN:s

säkerhetsråd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om proportionalitet

mellan projekts storlek och uppföljning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de svenska

organisationernas samarbetspartner skall motsvara

kraven på demokrati och respekt för mänskliga

rättigheter.

Motionerna

I motion 2001/02:U4 av Bertil Persson m.fl. - m

kommitté - framhålls att det finns ett starkt behov

av en snabb översyn av såväl beredningsarbetet som

organisationsformerna och anslagsstrukturen för att

uppnå effektivitet i insatserna och transparens i de

ekonomiska åtagandena. En sådan översyn måste ske

skyndsamt. Försvarsmaktens ökade behov av resurser

personellt, materiellt och förbandsmässigt måste

klarläggas; och särskilt viktigt är det härvid att

separera de internationella åtagandena från den

ordinarie verksamheten inom försvaret (yrkande 1).

Samtliga insatser för internationella freds- och

hjälpinsatser måste sammanföras till en budgetpost

(yrkande 2).

I motion 2001/02:U5 av Lars Ångström m.fl.

framhåller motionärerna att det är tydligt att

regeringens och riksdagens fastställda politik på

det här området inte återspeglas i statsbudgeten

eller styrningar av berörda myndigheter.

Motionärerna instämmer med vad Kristna Fredsrörelsen

har påpekat i ärendets beredning nämligen att

anslagsfördelningen i statsbudgeten mellan

utgiftsområdena 6 Totalförsvar och 7 Internationellt

bistånd är orimlig. I dag får utgiftsområde

Totalförsvar cirka tre gånger så mycket i anslag som

det internationella utvecklingssamarbetet.

Motionärerna anser att proportionerna borde vara de

omvända (yrkande 2).

Motionärerna instämmer även i vad Kristna

Fredsrörelsen påpekar, nämligen att det krävs en

granskning av Försvarsmaktens verksamhet ur ett

effektivitets- och förebyggandeperspektiv. Trots att

internationellt fredsfrämjande arbete är ett av

Försvarsmaktens tre huvudområden sker - enligt

motionärerna - alltför lite på ett alltför

ineffektivt sätt (yrkande 3).

Motionärernas grundinställning är att

Försvarsmakten kan bantas rejält utan att Sveriges

förmåga att bidra till internationella insatser

omintetgörs. Denna kan upprätthållas genom att rätt

omprioriteringar görs inom Försvarsmaktens anslag.

Till skillnad från Riksdagens revisorer ifrågasätter

motionärerna om det är nödvändigt att behålla så

många utbildade värnpliktiga som 17 000 eller 18 000

per år. Motionärerna tror dock samtidigt att det kan

vara nödvändigt att, som revisorerna föreslår, nya

förslag utarbetas till hur Försvarsmakten skall

rekrytera personal för internationella uppdrag

(yrkande 7).

Försvarsutskottets överväganden

Ambitionsnivån på de internationella insatserna

Revisorerna pekar på att de svenska ambitionerna är

höga beträffande både freds- och hjälpinsatser. Det

avspeglar sig bl.a. i de åtaganden Sverige gjort

gentemot olika internationella organ, liksom i att

en av huvuduppgifterna för Försvarsmakten numera är

att bidra till fred och säkerhet i omvärlden.

Revisorerna framhåller att försvarsutskottet i

februari 2000 (bet. 1999/2000:FöU2) konstaterade att

det återstod att fastställa hur en höjd

ambitionsnivå för den svenska internationella

förmågan skulle förverkligas.

Något riksdagsbeslut om hur omfattande Sveriges

ambitionsnivå skall vara har inte fattats.

Regeringen har genom ett antal beslut anmält förband

till olika internationella styrkeregister samt genom

den s.k. PARP-processen beslutat om hur

samverkansförmågan med Nato skall utvecklas.

I samband med riksdagens försvarsbeslut för åren

2002-2004 (bet. 2001/02:FöU2) framhöll utskottet

bl.a. följande:

Utskottet vidhåller sin uppfattning från våren

2000 som framfördes i betänkande 1999/2000:FöU2

att det är efterfrågan, vår förmåga samt de

praktiska och ekonomiska möjligheterna som bör

styra vilka förband som skall ha förmåga att

delta i internationella insatser. Avgörande för

utvecklingstakten är dels när resurser för att

åstadkomma den operativa förmågan kan avdelas,

dels inom vilka områden som efterfrågan kan

förväntas bli stor liksom inom vilka områden som

Sverige har goda förutsättningar att lämna

bidrag. Beredningen av ärendet visar enligt

utskottets uppfattning att även i fortsättningen

bör utvecklingen av Försvarsmaktens

internationella förmåga styras av att ekonomiska

och andra förutsättningar, bl.a. efterfrågan på

förband, föreligger.

- - -

Utskottet vill erinra om att regeringen

sammanfattningsvis konstaterar att den svenska

anmälan till FN:s och EU:s styrkeregister,

kompletterat med vissa förbandstyper ur

arméstridskrafterna samt enskilda kompletteringar

ur marin- och flygstridskrafterna innebär en

lämplig, och krävande, målsättning för

Försvarsmaktens internationalisering i det korta

och medellånga tidsperspektivet. Utskottet

instämmer i regeringens bedömning. Utskottet

anser vidare i likhet med regeringen det viktigt

att Försvarsmaktens internationalisering och

därmed sammanhängande resursanspråk sker med

beaktande av andra angelägna delar av

ominriktningen, som t.ex. ökad

förbandsövningsverksamhet och den materiella

förnyelsen.

Försvarsutskottet gör samma bedömning nu i dessa

frågor. Erfarenheterna av Försvarsmaktens

internationalisering samt anmälan till olika

internationella styrkeregister bör därför följas upp

inför nästa försvarsbeslut så att riksdagen i det

sammanhanget tar ställning till vilken ambition

Sverige skall ha fortsättningsvis och vilka

konsekvenser detta för med sig finansiellt,

organisatoriskt och personellt.

Beslutsprocesser och anslagsfrågor

Revisorerna pekar på behovet av tydligare

beslutsprocesser i Regeringskansliet och bättre

resultatanalys genom tydligare anslagsindelning.

Liknande frågor aktualiseras även i motionerna

2001/02:U4 (m) yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:U5

yrkande 2 (mp). Med anledning härav vill

försvarsutskottet anföra följande.

Försvarsutskottet delar revisorernas strävan om

ändamålsenliga beslutsprocesser i Regeringskansliet.

Regeringskansliet är emellertid numera en myndighet

under regeringen. Det är sålunda i första hand en

fråga för regeringen att ta ställning till om de

interna arbetsformerna och organisationen av

Regeringskansliet är ändamålsenliga. Något särskilt

uttalande eller uppdrag från riksdagens sida, i

anledning av revisorernas förslag 1 om tydligare

beslutsprocesser i Regeringskansliet, anser

utskottet inte påkallat i detta fall.

När det gäller riksdagens medverkan i

beslutsprocessen framhåller revisorerna att,

riksdagens medverkan i olika insatsbeslut under de

knappa tio år som överblickats i deras granskning,

inte synes ha utgjort något större problem i t.ex.

förseningshänseende. Några modifieringar av

regelsystemet behövs enligt revisorernas mening

därför inte.

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet

anförde i betänkande 2001/02:UFöU1 i denna fråga

följande.

Utskottet vill även i sammanhanget särskilt

understryka att ett sådant beslut kan fattas

skyndsamt vid behov. Riksdagen kan sammanträda

under hela året, och ett beslut kan fattas efter

ett utskottsinitiativ. Så skedde också när det

gällde att utöka mandatet för den svenska

fredsstyrkan i Kosovo första halvåret 2001 med

anledning av oroligheter i södra Serbien och i

Makedonien.

Utskottet delar den uppfattningen och vill erinra om

den skyndsamhet med vilken riksdagen därefter

behandlat de olika besluten om en insats av en

väpnad styrka i Afghanistan.

Försvarsutskottet har vid skilda tillfällen

behandlat olika frågor som rör anslagen till

Försvarsmaktens internationella insatser. Riksdagen

beslutade redan våren 1996 att dessa skulle

finansieras inom utgiftsområde 6 Totalförsvar.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat

motionsyrkanden om att föra över utgifterna för

fredsfrämjande truppinsatser till utgiftsområde 7

Internationellt bistånd. Utskottet har vid samtliga

tillfällen avstyrkt sådana förslag.

Revisorerna anser att det är väsentligt att

anslagsstrukturen blir sådan att återrapportering

och resultatanalys beträffande freds- och

hjälpinsatser underlättas och blir meningsfull.

Försvarsutskottet delar den uppfattningen.

Frågan om en särredovisning av vad som budgeterats

för fredsfrämjande internationella insatser

behandlade utskottet under föregående riksmöte i

samband med beredningen av regeringens

budgetförslag. Utskottet anförde då (bet.

2001/02:FöU1 s. 66-67):

Utskottet ansluter sig till regeringens

uppfattning att ett anslag för

förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande

truppinsatser ger större flexibilitet i

planeringen och användningen av resurserna än vid

den tidigare ordningen med två anslag.

Information om vilka insatser som planeras för

fredsfrämjande truppinsatser och vilka kostnader

som budgeteras härför bör riksdagen självfallet

få men detta kan ske utan att redovisningen sker

under ett särskilt anslag.

Försvarsutskottet konstaterade att regeringen i

budgetförslaget för år 2003 inte lämnat den

information om fredsfrämjande truppinsatser som

utskottet efterfrågat. Utskottet instämde därför

(bet. 2002/03:FöU1 s. 93-94) i den kritik som

lämnats mot detta förhållande av flera motionärer

och förutsatte att regeringen fortsättningsvis

uppfyller de informationskrav som utskottet har

ställt. Utskottets uttalande ligger sålunda i linje

med vad som efterlyses i motion 2001/02:U4 (m)

yrkande 1.

Det viktiga är enligt utskottets bedömning inte

nödvändigtvis anslagsstrukturen i sig, utan att öka

transparensen när det gäller kostnaderna för såväl

de internationella åtagandena som för de faktiska

insatserna. Detta är en förutsättning för att

riksdagen skall kunna följa upp och utvärdera den

internationella verksamheten i vid mening och

besluta om vilka ambitioner somskallll

upprätthållas. Något ytterligare uttalande till

regeringen utöver de som försvarsutskottet gjort i

budgetbetänkandena (bet. 2001/02:FöU1, bet. 2002/03:

FöU1) för åren 2002 och 2003 behövs inte såvitt

avser försvarsutskottets beredningsområde.

När det gäller förslaget i motion 2001/02:U5 (mp)

yrkande 2 om en omavvägning av resurserna mellan

utgiftsområdena 6 och 7 anser försvarsutskottet att

detta är en fråga som bör prövas i en

budgetberedning. Något ställningstagande i sak är

inte påkallat nu.

I samma motion anser motionärerna att det inom

Försvarsmaktens internationellt fredsfrämjande

arbete sker alltför lite, och på ett alltför

ineffektivt sätt, trots att detta är ett av

Försvarsmaktens huvudområden. Motionärerna anser

därför att det krävs en granskning av

Försvarsmaktens verksamhet ur ett effektivitets- och

förebyggandeperspektiv (yrkande 3).

Försvarsutskottet delar inte motionärernas

bedömning att Försvarsmaktens internationella

insatser ur ett generellt perspektiv skulle präglas

av ineffektivitet. En granskning av effektiviteten i

Försvarsmaktens internationella verksamhet ligger

inom ramen för Riksdagens revisorers,

Riksrevisionsverkets och framgent Riksrevisionens

arbete, samt genom en uppföljning och utvärdering av

regeringen som styr riket och är ansvarig inför

riksdagen. Något särskilt uppdrag till regeringen i

denna fråga behöver därför inte lämnas av riksdagen.

Rekrytering och meritvärdering för freds- och

hjälpinsatser

Revisorerna pekar på att rekryteringen av officerare

och soldater är en väsentlig förutsättning för att

Sverige skall kunna fullgöra sina internationella

åtaganden. I det sammanhanget måste frågor om bl.a.

meritvärdering uppmärksammas.

Rekryteringen av officerare till utlandsstyrkan

har uppmärksammats av regeringen som i en

proposition under hösten 2001 framhöll att

nyanställda officerare skall vara skyldiga att delta

i internationella insatser. Samtidigt finns det inom

Försvarsmakten problem med meritvärdering och

ekonomiska förmåner för tjänst vid utlandsstyrkan.

Riksdagens revisorer har tidigare konstaterat att

den låga värnpliktsvolymen kan innebära problem för

Försvarsmaktens personalförsörjning. Med de höjda

ambitioner som börjar gälla fr.o.m. 2003 kommer dock

behovet av värnpliktsutbildade att fördubblas.

Risken finns då att en bas på omkring

16 000 värnpliktiga per år inte kommer att räcka

till för utlandsstyrkans behov, enligt revisorernas

rapport.

Regeringen framhöll i proposition 2001/02:10 att

tjänstgöring i den fredsfrämjande verksamhet som

Försvarsmakten bedriver utomlands bör betraktas som

en naturlig del av de anställdas yrkesutövning.

Yrkesofficerare som nyanställs bör vara skyldiga att

tjänstgöra i utlandsstyrkan. Redan anställda

yrkesofficerare bör ges möjlighet att göra ett

sådant åtagande.

När det gäller frågan om rekrytering av

yrkesofficerare vill försvarsutskottet peka på vad

som uttalades från utskottets sida våren 2002 i

betänkande 2001/02:FöU7 Försvarsmaktens personal i

anslutning till behandlingen av nämnda proposition.

Deltagande i internationell fredsfrämjande

verksamhet har emellertid ända sedan 1996 varit

en av Försvarsmaktens huvuduppgifter. Utskottet

anser det självklart att yrkesofficerarna skall

ha skyldighet att delta i all den internationella

verksamhet som kan ifrågakomma, inklusive

fredsbevarande och fredsframtvingande verksamhet,

sett mot bakgrund av den ökade vikt som

deltagandet i den internationella verksamheten

successivt fått för Försvarsmakten.

- - -

Försvarsmakten kommer efter erforderliga

lagändringar att ha en grund för att som

arbetsgivare kunna införa ett system där

yrkesofficerare har skyldighet att tjänstgöra i

all internationell verksamhet. Strävan måste

därvid vara att skapa ett system där

yrkesofficerare i Försvarsmakten är skyldiga att

tjänstgöra i fredsbevarande och

fredsframtvingande verksamhet utomlands. Beslut

om att ålägga en yrkesofficer tjänstgöring

utomlands bör enligt utskottet i rimlig

utsträckning ske utifrån den enskildes personliga

situation och förhållanden och i samråd med den

enskilde i likhet med vad som är fallet vid

nationell tjänstgöring. Enligt utskottet kan dock

Sveriges och Försvarsmaktens intresse ibland

behöva sättas före den enskildes för att landet

skall kunna leva upp till de olika åtaganden som

gjorts för medverkan i fredsfrämjande verksamhet.

Beträffande de närmare villkoren för dem som

tjänstgör i utlandsstyrkan avseende olika

förmåner har utskottet erfarit att det pågår

förhandlingar mellan parterna.

Regeringen har i proposition 2002/03:26 Tjänstgöring

i utlandsstyrkan inom Försvarsmakten lämnat förslag

till sådana lagändringar att Försvarsmakten kommer

att ha en grund för att som arbetsgivare kunna

införa ett system där yrkesofficerare har skyldighet

att tjänstgöra i all internationell verksamhet.

Propositionen bereds för närvarande av

försvarsutskottet. Regeringens förslag ligger

således i linje med vad Riksdagens revisorer

eftersträvar i fråga om att främja rekrytering av

yrkesofficerare till internationell verksamhet.

Utskottet vill i sammanhanget peka på att

flertalet officersbefattningar i internationell

tjänst torde kunna bemannas även med

reservofficerare. I Försvarsmakten finns ett stort

antal anställda reservofficerare som med sina både

militära och civila meriter med fördel bör erbjudas

internationell tjänst. Därmed kan behovet av att

engagera yrkesofficerare i den verksamheten minskas.

Beträffande soldater för att bemanna de

internationella insatserna har utskottet i sitt

betänkande 2001/02:FöU7 redovisat att det inom

Högkvarteret och Regeringskansliet pågår ett arbete

för att säkerställa ett sådant behov. Ett sådant

system kan enligt utskottets mening utgöra en av

flera olika åtgärder som behövs för att säkerställa

Försvarsmaktens förmåga att förverkliga de åtaganden

som Sverige gjort till olika internationella

styrkeregister. Utlandsstyrkans personalförsörjning

är en fråga som utskottet har anledning att särskilt

uppmärksamma inför nästa försvarsbeslut.

Sammantaget anser försvarsutskottet att de

åtgärder som nu kommer att vidtas för att utvidga

yrkesofficerarnas tjänstgöringsskyldighet, en

utvidgad rekrytering av reservofficerare och ett

eventuellt nytt system för att anställa soldater, är

åtgärder som ligger väl i linje med vad som

revisorerna eftersträvar för att trygga

rekryteringen. Några ytterligare uttalanden från

riksdagens sida behövs därför inte nu med anledning

av revisorernas förslag 3 och motion 2001/02:U5

yrkande 7.

Stockholm den 18 februari 2003

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil

Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Håkan Juholt

(s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Ola Rask

(s), Berit Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig (s),

Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist (s),

Peter Jonsson (s), Marie Nordén (s), Else-Marie

Lindgren (kd), Kerstin Engle (s) och Runar

Patriksson (fp).

Avvikande mening

Ola Sundell och Rolf Gunnarsson (båda m) anför:

I en gemensam reservation av (m), (kd) och (fp) till

betänkande 2001/02:

FöU2 Försvarsbeslut för 2002-2004 anförde vi

nödvändigheten av tydliga planerings-, budgeterings-

och redovisningsrutiner. Detta utgör en av

förutsättningarna för att förbättra

beslutsunderlaget och återredovisningen samt

kopplingen mellan politisk vilja och tillgängliga

förband. Vi konstaterade också att det förmodligen

finns ett oroväckande glapp mellan de politiska

deklarationerna och de faktiska resurserna.

Det är i längden ohållbart att de ökande kostnaderna

för internationella insatser finansieras genom nya

besparingar i förbandsverksamheten inom landet.

Detta förhållande kommer dessutom att ytterligare

minska vår förmåga att ställa välutbildade och

välutrustade förband till förfogande för EU:s

krishantering. Kostnaden för utbildningen av

förbanden inom landet får således inte vara beroende

av storleken på den internationella insatsen.

I det här sammanhanget är det därför viktigt att

regeringen mycket tydligt för riksdagen redovisar

aktuella internationella insatser. Därmed får

riksdagen bättre möjligheter att ta ställning till

och besluta om de resurser som kommer att tas i

anspråk. De anvisade resurserna bör omfatta alla

kostnader som uppstår när den av riksdagen beslutade

insatsen påbörjas.

Det är också rimligt att riksdagen bestämmer hur

långt vi vill gå i våra ambitioner. En precisering

av det antal förband som skall vara utbildat för

internationella insatser bör läggas fast. Därmed kan

Försvarsmakten ges ett tydligt ansvar såväl vad

gäller planering, utbildning som beredskap och som

svarar mot beslutad ambitionsnivå.

Enligt vår mening bör därför riksdagen ta initiativ

till att den strategiska planen och målbilden med

svenskt deltagande i såväl fredsframtvingande som

fredsbevarande och humanitära insatser klarläggs.

Bilaga 2

Försvarsutskottets yttrande 2002/03:FöU4y

Internationella freds- och

hjälpinsatser

Till utrikesutskottet

Utskottet begränsar sitt yttrande över Riksdagens

revisorers förslag 2001/02:RR17 angående

Internationella freds- och hjälpinsatser till de

frågor som rör utskottets beredningsområde, dvs.

revisorernas överväganden och förslag nr 1 och nr 3,

motionerna 2001/02:U4 yrkandena 1 och 2 samt

2001/02:U5 yrkandena 2, 3 och 7.

Riksdagens revisorers överväganden

och förslag

Revisorerna pekar på att de svenska ambitionerna är

höga beträffande både freds- och hjälpinsatser. Det

avspeglar sig bl.a. i de åtaganden Sverige gjort

gentemot olika internationella organ, liksom i att

en av huvuduppgifterna för Försvarsmakten numera är

att bidra till fred och säkerhet i omvärlden.

Försvarsutskottet konstaterade i februari 2000 (bet.

1999/2000:FöU2) att det återstod att fastställa hur

en höjd ambitionsnivå för den svenska

internationella förmågan skulle förverkligas. Några

grundläggande förändringar beträffande

organisationen av de svenska freds- och

hjälpinsatserna har inte genomförts sedan dess.

Förändringar i omvärlden och förändrade svenska

ambitioner och engagemang har inte motsvarats av

anpassningar av organisations-, finansierings- och

styrformer för ett effektivt resursutnyttjande.

Riksdagens revisorer anser därför att det nu är hög

tid att regeringen mer samlat ser över

organisationen av de svenska freds- och

hjälpinsatserna.

När det gäller förslaget om tydligare

beslutsprocesser i Regeringskansliet framhåller

revisorerna att det kan hävdas att insatser som

fordrar riksdagsbeslut riskerar att bli försenade

och att modifieringar av regelsystemet därför skulle

behövas. Under de knappa tio år som överblickats i

granskningen synes detta - enligt revisorerna - dock

inte ha utgjort något större problem.

Riksdagens revisorer anser i stället att den

otydliga svenska organisationen i stort för freds-

och hjälpinsatser är ett större problem. I likhet

med Rikspolisstyrelsen anser revisorerna att

oklarheter inom Regeringskansliet påverkar

myndigheternas förmåga att genomföra

regeringspolitiken.

Med en otydlig anslagsstruktur och otydliga krav

på myndigheterna blir det svårt för myndigheterna

att följa upp verksamheterna och att genomföra

resultatanalyser som kan sättas in i ett

meningsfullt sammanhang. Regeringens

återrapportering till riksdagen, och därmed

underlaget för riksdagens beslut, blir också

lidande.

Revisorerna anser därför att beslutsprocesserna i

Regeringskansliet rörande freds- och hjälpinsatser

behöver bli tydligare och mera förutsägbara.

Riksdagens revisorer föreslår att regeringen skall

redovisa för riksdagen vilka åtgärder som vidtagits

för att förbättra beslutsunderlaget och göra

beslutsprocesserna tydligare.

Det går enligt revisorerna inte att få en

fullständig bild av anslagna medel för

fredsfrämjande insatser. När otydlighet råder

beträffande hur medlen skall fördelas i stort, blir

regleringsbrev och återrapporteringskrav m.m.

otydliga. Resultatanalysen försvåras liksom

möjligheterna att ta vara på återrapporteringen för

vidare redovisning i t.ex. budgetpropositionen.

Revisorerna anser att det är väsentligt att

anslagsstrukturen blir sådan att återrapportering

och resultatanalys beträffande freds- och

hjälpinsatser underlättas och blir meningsfull.

Regeringens arbete med att få till stånd en

tydligare fördelning av insatserna på de två

utgiftsområdena 5 Internationell samverkan och 7

Internationellt utvecklingssamarbete bör därför

fortsätta.

I granskningen har det också framkommit att även

insatser genom utgiftsområde 6 Totalförsvar skulle

behöva beaktas i detta arbete. Enligt revisorrenas

mening bör samtliga anslag som används för freds-

och hjälpinsatser ses över i syfte att få en

tydligare fördelning. Alla berörda delar av

Regeringskansliet bör då också omfattas av denna

genomgång.

Riksdagens revisorer föreslår att regeringen skall

redovisa för riksdagen vilka åtgärder som vidtagits

för att genom en tydligare anslagsindelning få till

stånd bättre resultatanalys (förslag 1).

Rekryteringen är en väsentlig förutsättning för att

Sverige skall kunna fullgöra sina internationella

åtaganden. I det sammanhanget måste frågor om

meritvärdering i samband med internationella

insatser uppmärksammas och utvecklas vidare.

Rekryteringen av officerare till utlandsstyrkan

har uppmärksammats av regeringen som i en

proposition under hösten 2001 föreslagit att

nyanställda officerare skall vara skyldiga att delta

i internationella insatser. Samtidigt finns det inom

Försvarsmakten problem med meritvärdering och

ekonomiska förmåner för tjänst vid utlandsstyrkan.

Riksdagens revisorer har tidigare konstaterat att

den låga värnpliktsvolymen kan innebära problem för

Försvarsmaktens personalförsörjning. Försvarsmakten

hade med Sveriges åtaganden under 2001 inga större

problem att rekrytera personer som nyligen fullgjort

värnpliktsutbildningen till tjänst i utlandsstyrkan.

Med de höjda ambitioner som börjar gälla fr.o.m.

2003 kommer dock behovet av värnpliktsutbildade att

fördubblas. Risken finns då att en bas på omkring 16

000 värnpliktiga per år inte kommer att räcka till

för utlandsstyrkans behov, enligt revisorernas

rapport.

För att säkerställa en god bas för rekrytering av

personal för internationella insatser av olika slag

är utbildning och andra förberedelser väsentliga

bidrag. Samtidigt är det naturligt med militär och

civil samverkan på detta område.

Rekryteringen av yrkesofficerare och

värnpliktsutbildade är en väsentlig förutsättning

för att Försvarsmakten skall kunna fullgöra sina

internationella åtaganden. I det sammanhanget måste

frågor om meritvärdering i samband med

internationella insatser uppmärksammas och utvecklas

vidare. Det gäller inte bara för personal inom

Försvarsmakten utan också för personal inom

exempelvis rättsväsendet.

Såväl Rikspolisstyrelsen som Räddningsverket

redovisar att man inte har några nämnvärda problem

med att rekrytera personal för de internationella

insatserna. Inte heller de enskilda organisationerna

uppger att de har haft några problem med

rekryteringen.

Revisorerna anser däremot att rekryteringen till

Försvarsmaktens internationella insatser behöver

uppmärksammas ytterligare. Därvid bör också den

framtida rekryteringen av värnpliktsutbildade

belysas.

Riksdagens revisorer föreslår att regeringen

utarbetar förslag till hur Försvarsmakten

fortsättningsvis skall rekrytera personal för

internationella insatser (förslag 3).