Bet. 2002/03:UU8

Utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU8

FN och vissa multilaterala frågor

Sammanfatting

I detta betänkande behandlas en rad motioner som bl.a. rör FN:s

organisation, säkerhetsrådet och mänskliga rättighetsfrågor i ett

multilateralt perspektiv. Urvalet har styrts av de motioner som

väckts.

Utskottet konstaterar att FN bedriver ett centralt arbete för att

upprätthålla fred, främja mänskliga rättigheter och hjälpa till vid

katastrofer och konflikter. Organisationen har en särskild roll i det

globala arbetet för utveckling och fattigdomsbekämpning och arbete som

är inriktat på att förbättra levnadsförhållandena i världen.

Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda politiken på FN-

området i de fall som aktualiseras av motionerna. Arbetet för att

främja respekten för de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet

utgöra en integrerad del i all utrikespolitik och i detta betänkande

betonas Sveriges ansvar i detta avseende.

Utskottet kan vidare konstatera att under lång tid kunde inte FN:s

stadga användas som det var tänkt, då låsningar mellan stormakterna

bl.a. präglade säkerhetsrådets arbete under det kalla kriget.

Utskottet anser att FN har stora möjligheter att agera, om stadgan och

det befintliga regelverket används på rätt sätt. Det som krävs är i

första hand att politisk vilja manifesteras från medlemsländernas sida

och att de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet är villiga att axla

sitt ansvar. Utskottet anser att det är av största vikt att FN:s

medlemsstater uppfyller sina skyldigheter gentemot

världsorganisationen bl.a. när det gäller finansieringen.

Utskottet kan konstatera att Sverige fäster stor vikt vid den pågående

processen med att stärka och vitalisera FN, som fått ytterligare

momentum genom antagandet av den s.k. millenniedeklarationen. Sverige

stöder aktivt generalsekreterarens ansträngningar att genomföra

reformer på en rad områden för att stärka FN, säkerhetsrådets

sammansättning och arbetsmetoder, säkerställa att FN erhåller

tillräckliga ekonomiska resurser i tid samt att uppnå bättre intern

samordning.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. I ärendet finns 28

reservationer och 3 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. FN:s organisation

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U7 yrkandena 1-6,

2002/03:U311 yrkandena 1, 3 och 4, 2002/03:U313 yrkande 31 och

2002/03:U322 yrkande 24.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (c)

Reservation 4 (mp)

2. FN och fredsfrämjande insatser

Riksdagen avslår motion 2002/03:U212 yrkandena 5 och 13.

Reservation 5 (c)

3. FN och bidragen till den reguljära budgeten

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 3,

2002/03:U212 yrkande 2 och 2002/03:U311 yrkandena 7-10.

Reservation 6 (c)

Reservation 7 (mp)

4. Säkerhetsrådet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U6, 2002/03:U7 yrkande

7, 2002/03:U212 yrkande 1, 2002/03:U276 yrkande 4, 2002/03:U311

yrkandena 2, 5 och 6 och 2002/03:U322 yrkande 22.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (kd)

Reservation 10 (c)

Reservation 11 (mp)

5. FN och mänskliga rättigheter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 5 och 9,

2002/03:U224 yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 2 och 3, 2002/03:U296

yrkande 6 och 2002/03:U322 yrkande 21.

Reservation 12 (m)

Reservation 13 (fp)

Reservation 14 (kd)

6. Utbildningsinsatser kring frågor om mänskliga rättigheter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U284 yrkande 22 och

2002/03:U296 yrkande 1.

Reservation 15 (kd)

7. FN och internationella konventioner

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U261 yrkandena 1 och 2

och 2002/03:U296 yrkande 2.

Reservation 16 (kd)

8. Folkrätten i svensk utrikespolitik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 1,

2002/03:U212 yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 9 och 10, 2002/03:U296

yrkande 3 och 2002/03:U311 yrkande 11.

Reservation 17 (fp)

Reservation 18 (kd)

Reservation 19 (c)

Reservation 20 (mp)

9. FN och konfliktförebyggande åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U272 yrkande 7 och

2002/03:U311 yrkande 12.

Reservation 21 (v, mp)

10. Internationella brottmålsdomstolen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 10,

2002/03:U212 yrkande 4 och 2002/03:U228 yrkandena 12 och 13.

11. Kvinnors rättigheter

Riksdagen avslår motion 2002/03:U8 yrkande 6.

Reservation 22 (fp, v)

12. FN och befolkningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 4, 7 och 8

och 2002/03:U328 yrkande 16.

Reservation 23 (fp, v, mp)

Reservation 24 (kd)

13. Fredsinitiativ och övervakningsstyrka

Riksdagen avslår motion 2002/03:U249 yrkandena 1 och 2.

Reservation 25 (v)

14. Sanktionspolitik och flygförbudszoner

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U257 yrkande 2,

2002/03:U272 yrkandena 2-6, 8 och 9 och 2002/03:U273 yrkandena 1, 6

och 10.

15. Internflyktingar

Riksdagen avslår motion 2002/03:U286.

Reservation 26 (v, mp)

16. FN-konferenser

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U252, 2002/03:U296

yrkande 4, 2002/03:MJ490 yrkande 3 och 2002/03:A322 yrkande 2.

Reservation 27 (mp)

17. Sverige i FN

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 2 och

2002/03:U268 yrkande 1.

Reservation 28 (kd)

18. FN-byggnadens utsmyckning

Riksdagen avslår motion 2002/03:U255.

19. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:83 till handlingarna.

Stockholm den 15 maj 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Berndt

Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Carina Hägg (s), Birgitta Ahlqvist

(s), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly (v), Kent Härstedt (s), Göran

Lindblad (m), Anders Sundström (s), Agne Hansson (c), Kenneth G

Forslund (s), Ewa Björling (m), Lotta N Hedström (mp), Björn Hamilton

(m), Birgitta Ohlsson (fp) och Kaj Nordquist (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse 2002/03:83 Sverige

i Förenta nationerna samt motioner som väckts med anledning av denna.

I betänkandet behandlas även ett antal motionsyrkanden från allmänna

motionstiden 2002, vilka rör vissa andra multilaterala frågor.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen framhålls att i det globala perspektivet är ett starkt

stöd till FN det främsta uttrycket för Sveriges ansträngningar att

värna internationell fred, säkerhet och utveckling. FN är unikt

eftersom det är den enda organisation som har nästan alla världens

länder som medlemmar, och endast FN har den bredd som krävs för den

globala säkerheten. FN:s medlemmar har ett gemensamt ansvar att

tillförsäkra världsorganisationen den ställning och de resurser som

krävs för att FN skall kunna upprätthålla det övergripande ansvaret

för internationell fred och säkerhet i en ny tid.

Säkerhetsrådet är kärnan i den internationella säkerhetsordningen. I

skrivelsen framhålls att det för Sverige är angeläget att säkerställa

att kampen mot terrorism bedrivs under iakttagande av rättssäkerheten,

dvs. med bibehållen respekt för de mänskliga rättigheterna. Samtidigt

får säkerhetsrådets förmåga att agera snabbt och effektivt mot

terroristhot inte undergrävas utan organisationen måste kunna

kombinera snabba och effektiva beslut med att upprätthålla respekten

för individens rättssäkerhet. Främjandet av de mänskliga rättigheterna

är en prioriterad fråga inom den svenska utrikespolitiken, och Sverige

deltar aktivt i behandlingen av frågor om mänskliga rättigheter i FN:s

generalförsamling och i kommissionen för mänskliga rättigheter.

Millennietoppmötet i New York 2000 var en milstolpe för FN. Världens

stats- och regeringschefer enades om millenniedeklarationen, som

stakar ut riktlinjerna för hur FN skall anpassas till det nya

århundradets krav, och enighet skapades kring världssamfundets

gemensamma utvecklingsmål.

Utskottets överväganden

1 FN:s organisation och finansiering

I motion 2002/03:U7 (kd) framhålls vikten av att ge stöd till det

multilaterala systemet och att FN måste stärkas i alla sina grenar,

men att en förutsättning för detta är att FN-systemet reformeras i

grunden. Motionärerna menar att bristerna vad gäller organisation,

koordinering och management är stora och skapar ineffektivitet,

byråkrati och svårighet att över huvud taget få insyn i viktiga delar

av FN:s verksamhet. I yrkande 1 krävs att en omfattande, allmän

översyn av FN-systemet, i första hand biståndsverksamheten och FN:s

olika specialorgan. I yrkande 2 krävs att styrelserna för de olika

specialorganen måste bli mer effektiva, och i yrkande 3 betonas att

rekryteringsprinciperna till de olika organen måste komma att präglas

av ökad professionalism. I yrkande 4 framhålls att i samhället i

övrigt ökar kraven på flexibilitet och snabbhet i managementkulturen

och att detta bör komma att gälla även för FN. I yrkande 5 framhålls

vikten av att undvika rivalitet mellan de olika FN-organen, och i

yrkande 6 framhåller motionärerna att det civila samhället, den

privata sektorn och forskningen måste ges ett större formellt

inflytande i FN:s arbete.

I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 3 framhålls att under 1990-talet och

början av 2000-talet har det svenska biståndet varit utsatt för

kraftiga nedskärningar. Sedan 1995 har svenskt bistånd minskat med ca

30 % när det gäller faktiska biståndsutbetalningar. Motionärerna tar

kraftfullt avstånd från dessa nedskärningar och menar att den ryckiga

budgetsituationen haft negativa konsekvenser för det multilaterala

utvecklingssamarbetet. Svenska bidrag måste betalas ut i tid. Detta är

särskilt angeläget med tanke på att många FN-organisationer redan har

problem med att få bidragsländer att betala utlovade bidrag. Om inte

Sverige uppfyller sina åtaganden riskerar förtroendet för

utvecklingssamarbetet att urholkas ytterligare.

I motion 2002/03:U212 (c) yrkande 2 liksom i motion 2002/03:U311 (mp)

yrkandena 7-10 framhålls att FN:s budget måste förstärkas för att möta

de utmaningar som världsorganisationen står inför och att

generalförsamlingen bör få det totala budgetansvaret för verksamheten.

Medlemsavgiften bör även i fortsättningen bestämmas utifrån landets

nationalinkomst och kapacitet att betala, och alla medlemsländer måste

betala sina avgifter till fullo, i tid och utan villkor. De

medlemsstater som inte betalar sin avgift i tid bör inte ha rösträtt

förrän avgiften betalats.

Vidare krävs i motion 2002/03:U212 (c) yrkande 5 att FN:s

medlemsstater måste ta ett större ansvar för att tillförsäkra

organisationen de resurser som krävs när t.ex. säkerhetsrådet beslutar

om att genomföra insatser på fältet. För att göra FN:s fredsbevarande

insatser slagkraftigare krävs bl.a. att militär trupp måste komma på

plats snabbare och att även den civila delen av insatserna måste

utvecklas vid sidan av den militära. I yrkande 13 krävs vidare att FN-

insatserna måste baseras på tydliga och trovärdiga mandat och att FN-

systemet inte får avsvära sig sitt ansvar för internationell fred och

säkerhet.

I motion 2002/03:U311 (mp) yrkande 1 framhålls att det globala civila

samhället måste ges mer inflytande och plats i FN:s verksamhet. Det

civila samhället har stora möjligheter att medverka till förnyat

internationellt samarbete och har t.ex. spelat en avgörande roll för

tillkomsten av förbudet mot landminor och för inrättandet av den

internationella brottmålsdomstolen, ICC. Motionärerna menar att det

inte får råda någon tvekan om att FN skall erbjuda de frivilliga

organisationerna ett partnerskap som omfattar rätten till information,

tydliga former för inflytande och koordinering samt att detta måste

vara en av FN:s viktigaste prioriteringar de kommande åren. Även i

yrkande 3 framhålls att det s.k. millennietoppmötet innebar ett nytt

åtagande av FN:s medlemsländer att respektera FN-stadgan och utveckla

världsorganisationens verksamhet i enlighet med dess syfte. Det totala

ansvaret för medlemskapsprocessen bör ligga helt hos

generalförsamlingen. I yrkande 4 krävs att frivilligorganisationerna

(NGO:er) bör få konsultativ status i generalförsamlingen och att FN

också i större utsträckning måste söka involvera NGO:er från fattiga

länder i sina program.

I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 31 framhålls att inom ramen för det

multilaterala biståndet är det angeläget att FN förmår göra

kraftsamlingar för att hantera specifika problem som ökenutbredning,

erosion och andra naturkatastrofer. Motionärerna menar att FN:s

kapacitet att fungera i rollen som koordinator för länder och

organisationer bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det

multilaterala biståndet.

I motion 2002/03:U322 (m) yrkande 24 krävs att FN bör fokusera på de

uppgifter som organisationen bäst kan lösa. FN:s byråkrati måste

minskas och effektiviteten stärkas till gagn för framför allt u-

länderna. Organisationer som UNHCR, Unicef och vissa andra organ måste

förbättra samordningen vid humanitära insatser, och t.ex. WHO bör få

en betydligt starkare koordinerande roll för att bekämpa smittsamma

sjukdomar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare (bet. 2000/01:UU4 En säkerhetsordning för 2000-

talet) framhållit att det finns behov av reformer inom FN på ett

flertal områden. Utskottet menar att det krävs betydande förbättringar

vad gäller FN:s ledningsstrukturer och att det är betydelsefullt att

FN rekryterar personal med hög kompetens inom sina respektive

ansvarsområden.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige fäster stor vikt vid den

pågående processen för att stärka och vitalisera FN, en process som

blivit än viktigare genom antagandet av millenniedeklarationen.

Sverige stöder aktivt generalsekreterarens ansträngningar att

genomföra reformer på en rad områden för att förbättra FN:s

arbetsmetoder, säkerställa att FN erhåller tillräckliga ekonomiska

resurser i tid samt för att kunna uppnå bättre intern samordning -

inte minst mellan de olika specialorganen. Under det svenska

ordförandeskapet i EU var frågan om uppföljning av

millenniedeklarationen också en av de frågor som stod högst på

dagordningen.

Sverige har även inom EU verkat för att ge stöd till en förstärkning

och rationalisering av FN-systemet, inklusive de operativa fonderna

och specialprogrammen. Sverige har även varit drivande när det gäller

att tillförsäkra givarna en effektiv kontroll och insyn i både de

ekonomiska processerna och rekryteringen och har betonat vikten av att

sträva efter en förbättrad transparens och koordinering mellan de

olika FN-organen, Bretton Woods-institutionerna, WTO och de regionala

utvecklingsbankerna.

Utskottet konstaterar att FN:s generalsekreterare 2002 lade fram ett

omfattande reformförslag till generalförsamlingen i rapporten

"Strengthening the United Nations: An agenda for Further Change".

Rapporten innehåller bl.a. 36 handlingspunkter, som alla syftar till

att reformera FN och skapa en mer effektiv organisation, anpassad

efter dagens globala krav. Rapporten behandlar bl.a. det civila

samhällets roll och behovet av att finna ett bättre sätt för FN att

tillvarata den kunskap och kapacitet som finns utanför organisationen.

En förbättrad dialog med det civila samhället föreslås ske med hjälp

av en expertpanel med särskilt utvalda personer som skall agera länk

mellan det civila samhället och generalförsamlingen.

Reformförslaget debatterades i generalförsamlingen under dess 57:e

ordinarie möte hösten 2002. Sverige agerade aktivt för att förslaget

skulle godtas i sin helhet, dvs. att alla generalsekreterarens förslag

skulle stödjas för att undvika risken att reformpaketet styckades upp

och att man därmed öppnade för att behandlingen av vissa svårare

frågor skulle förhalas och förslagen komma att försvagas.

Reformpaketet antogs under hösten och förslaget att upprätta en

expertpanel godkändes. Generalsekreteraren har utsett Brasiliens

tidigare president, Eduardo Cardoso, att leda panelen.

FN-systemet har en viktig roll i att bistå länderna i deras kamp mot

fattigdomen, och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) har bl.a. till uppgift

att koordinera det arbete som utförs av FN:s olika fackorgan i fält.

Sverige har givit stöd till och aktivt argumenterat för en ökad

koordinering mellan och inom FN-organen. Sådan samordning kan t.ex.

ske genom gemensamma landanalyser, och genom att gemensamt ta fram

underlag och information för organisationernas arbete på fältet.

Utskottet menar dock att det är viktigt att betona att nationella

åtgärder mot fattigdom i första hand vilar på länderna själva, och det

är ett lands regering som har det yttersta ansvaret för koordineringen

av biståndet.

Generalförsamlingen väljer medlemmarna till säkerhetsrådet, med

undantag för de fem permanenta medlemmarna. Säkerhetsrådet

rekommenderar nya medlemsländer till generalförsamlingen, och det är

generalförsamlingen som genom antagandet av en resolution godtar nya

medlemmar i FN. Indirekt har därigenom generalförsamlingen ett stort

inflytande vad gäller medlemskapsprocessen i FN. Sverige arbetar för

att säkerhetsrådet skall utvidgas och för att generalförsamlingens

arbetssätt skall vitaliseras.

Utskottet har inhämtat att det inom den nordiska FN-dialogen

diskuteras hur generalsekreterarens möjlighet att genomföra de ovan

nämnda handlingspunkterna bäst kan stödjas, och Sverige är en av de

ledande aktörerna för arbetet med att försöka revitalisera FN:s

generalförsamling. Arbetet handlar bl.a. om att försöka minska antalet

resolutioner som upprepas varje år men syftar även till att vitalisera

debatterna i församlingen.

Genom att Sverige är en av de tio största biståndsgivarna inom det

humanitära området har det funnits en särskild möjlighet att aktivt

och med eftertryck driva frågan om en effektiv samordning. Sverige gav

stöd åt bildandet av OCHA, som samordnar FN:s humanitära insatser, och

är en av de största bidragsgivarna till detta kontor.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U7 (kd)

yrkandena 1-6, 2002/03:U311 (mp) yrkandena 1, 3 och 4, 2002/03:U313

(c) yrkande 31 samt 2002/03:U322 (m) yrkande 24.

Utvecklingen av fredsfrämjande insatser har gått mot alltmer komplexa

operationer. Många av dagens konflikter kräver insatser med ett brett

spektrum av åtgärder. Detta kan inkludera allt från institutionellt

bistånd i syfte att bygga upp en fungerande demokratisk rättsstat,

konfliktlösnings- och försoningsarbete, liksom förtroendeskapande

åtgärder genom traditionell fredsövervakning. I kraft av sitt

stadgeenliga ansvar för internationell fred och säkerhet har FN en

huvudroll i det internationella samfundets fredsfrämjande verksamhet.

Organisationen förmår emellertid inte att genomföra mer omfattande

militära insatser, särskilt sådana med fredsframtvingande inslag.

Detta nödvändiggör en rollfördelning som innebär ett större mått av

samverkan mellan FN, regionala organisationer och frivilliga

koalitioner.

Under senare år har de civila insatserna fått allt större betydelse,

t.ex. sådana som syftar till att bygga upp en civil administration och

där uppgiften i vissa fall varit att upprätta hela kedjan av

rättsinstanser, inklusive åklagare och domare. Detta har bl.a. gjorts

i Kosovo och Östtimor. För att kunna anpassa FN:s fredsbevarande

verksamhet till de nya kraven, sammankallade FN:s generalsekreterare

en rådgivande grupp under ledning av den tidigare algeriske

utrikesministern Lakhdar Brahimi. Gruppen fick i uppdrag att göra en

översyn av FN:s verksamhet för fred och säkerhet samt att ta fram

rekommendationer för att förbättra de framtida insatserna. Bland de

viktigare slutsatserna som gruppen presenterade i sin rapport var

behovet av att få trupp på plats snabbt, ett tydligare mandat för de

fredsbevarande insatserna och vikten av regelbundna konsultationer

mellan truppbidragarländerna och säkerhetsrådet. Vidare underströks

vikten av koordinering mellan berörda avdelningar inom FN och att från

början skapa en helhetssyn på alla aspekterna av en operation.

Brahimirapportens rekommendationer har resulterat i att sekretariatets

avdelning för fredsbevarande operationer (DPKO) har fått en nära nog

50-procentig ökning av sin personal, och därmed en förstärkning av

förmågan att planera och leda de fredsbevarande operationerna. För att

lösa frågan om snabbare framgruppering av fredsbevarande trupp har

möjligheten av ett närmare samarbete med regionala aktörer

diskuterats, bl.a. mellan EU och FN, där tanken är att EU skulle kunna

bidra med snabbinsatsstyrkor i det glapp som uppstår från den stund

säkerhetsrådet fattar ett beslut till dess att FN-trupp kan vara på

plats. Delvis som ett svar på Brahimirapporten togs under det svenska

EU-ordförandeskapet viktiga steg mot ett fördjupat samarbete mellan EU

och FN. Inledningsvis har fyra samarbetsområden identifierats:

konfliktförebyggande, militär respektive civil krishantering, samt

regional krishantering.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionen

väckt är besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U212 (c)

yrkandena 5 och 13.

Medlemsstaternas skyldighet att bidra till FN:s finanser slås fast i

artikel 17 i FN-stadgan. Där anges även att den andel av den reguljära

budgeten som olika medlemsländer har att erlägga, den s.k.

bidragsskalan, fastställs av generalförsamlingen. En grundtanke bakom

bidragsskalan är att FN:s medlemsstater skall bidra till

organisationens finanser i proportion till sin respektive

betalningsförmåga, mätt som ett lands andel av världs-BNP under en

viss tidrymd. Utskottet menar att även detta är en viktig princip att

hålla fast vid.

Utskottet anser att det är viktigt att löften om bidrag till FN-

organisationerna infrias och att planenliga betalningar sker på ett

sätt som möjliggör en långsiktig planering inom FN. En grundläggande

princip är att medlemsstaterna skall betala sina bidrag i tid, fullt

ut och utan villkor. FN har under det senaste årtiondet haft stora

problem med medlemmars bristande betalningsdisciplin. Bland annat har

USA under flera år hållit inne sitt bidrag till FN och ställt villkor

för att betala. Ett av den amerikanska kongressens huvudmotiv för

detta har varit att driva fram reformer av FN. Efter den 11 september

har relationerna mellan USA och FN emellertid förbättrats och

kongressen har beviljat stora utbetalningar till världsorganisationen.

Därmed har en betydande del av den amerikanska skulden betalats.

Utskottet anser att generalförsamlingen bör ha ett avgörande

inflytande vad gäller fastställande av FN:s budget. Budgetförslaget

bereds i olika kommittéer och läggs fram i generalförsamlingen för

diskussion och beslut. De medlemsstater som har utestående skulder

till FN som motsvarar summan av de två senaste årens bidrag förlorar

enligt FN-stadgans artikel 19 rösträtten i generalförsamlingen. Dock

kan generalförsamlingen låta en medlem rösta om den övertygat sig om

att de uteblivna betalningarna beror på omständigheter bortom

medlemsstatens kontroll. Utskottet menar att Sverige även i

fortsättningen, bilateralt och tillsammans med övriga EU-

medlemsländer, bör verka för ovillkorlig betalning av

medlemsavgifterna till FN och driva kravet på en sträng tillämpning av

bestämmelsen i artikel 19.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som via

motioner väckts i denna del är besvarade och avstyrker därmed

motionerna 2002/03:U8 (fp) yrkande 3, 2002/03:U212 (c) yrkande 2 samt

2002/03:U311 (mp) yrkandena 7-10.

2 FN:s organisation - säkerhetsrådet

I motion 2002/03:U6 (m) framhålls att det i en ny världsordning inte

längre är rimligt att FN:s arbete i så hög grad är uppbyggt kring de

styrkeförhållanden som uppstod i världen efter andra världskriget.

Motionärerna menar att FN-organisationen måste anpassas till 2000-

talet. För att överleva och fungera måste världsorganisationen

moderniseras, och Sverige måste i det pågående reformarbetet inom FN

kraftfullt verka för att vetorätten i säkerhetsrådet avskaffas.

Även i motion 2002/03:U7 (kd) yrkande 7 framhålls att Sverige bör ta

initiativ till en reformering av säkerhetsrådets sammansättning,

beslutsregler och vetorätt. Liknande synpunkter framförs i motion

2002/03:U212 (c) yrkande 1, där motionärerna konstaterar att FN:s

beslutsförmåga ibland har blockerats på grund av att de permanenta

medlemmarna i säkerhetsrådet haft skilda uppfattningar om vilka

åtgärder som borde vidtas i vissa situationer. De permanenta

rådsmedlemmarna har ibland missbrukat sin vetorätt, och Sverige bör

därför verka för att vetorätten i säkerhetsrådet avskaffas och att

säkerhetsrådet breddas och görs mer representativt.

I motion 2002/03:U276 (mp) yrkande 4 kräver Miljöpartiet att Sverige

explicit måste påverka världsopinionen genom att påtala vikten av att

FN och den internationella rättsordningen inte undermineras. USA får

inte ställa sig ovanför den internationella rätten och pressa fram en

resolution om krig som enda alternativ till ett regimskifte i Irak.

I motion 2002/03:U311 (mp) yrkande 2 krävs en diskussion inom FN om

säkerhetsrådets sammansättning och befogenheter. Motionärerna menar

att säkerhetsrådet måste reformeras och vägledas av helt nya

principer. Sverige måste ta initiativet i denna fråga; bland de

förslag som bör övervägas är att öka antalet medlemmar från 15 till

24. I yrkande 5 framhålls att på sikt borde alla medlemmar i

säkerhetsrådet väljas direkt av generalförsamlingen och i yrkande 6

att de permanenta platserna i säkerhetsrådet, liksom vetorätten,

avskaffas.

I motion 2002/03:U322 (m) yrkande 22 framhålls att FN:s förmåga att

förebygga kriser och krig eller att tvinga fram fredliga förhållanden

har varit svag på grund av att vetorätten vid flera tillfällen

blockerat möjligheterna för medlemsstaterna att följa FN-stadgans

principer. Det är därför viktigt att stärka säkerhetsrådets förmåga

att fatta beslut, och en reformering av FN-stadgan måste genomföras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet menar att FN:s säkerhetsråd är kärnan i den internationella

rättsordningen och att arbetet med att reformera rådet måste komma att

fokusera på att nå enighet om ökad öppenhet och effektivitet i rådets

arbete, samt att skapa en medlemskrets som bättre speglar dagens

värld. De ständiga medlemmarna har ett särskilt ansvar för rådets

förmåga att agera. Utskottet menar att de så långt som möjligt bör

avstå från att använda vetorätten eller att hota med detta. Sverige

förespråkar en överenskommelse mellan de permanenta medlemmarna om en

självpåtagen begränsning av vetorätten och att den på sikt helt

avskaffas.

Utskottet konstaterar vidare att under lång tid kunde inte FN:s stadga

användas som det var tänkt då låsningar mellan stormakterna i hög grad

präglade rådets arbete under det kalla kriget. Efter det kalla krigets

slut har förhållandena förändrats och FN har nu stora möjligheter att

agera, förutsatt att stadgan och det befintliga regelverket används på

rätt sätt. I första hand krävs dels politisk vilja från

medlemsländernas sida, dels att de permanenta medlemmarna i

säkerhetsrådet tar det speciella ansvar som ett medlemskap innebär.

Utskottet konstaterar att en reform av säkerhetsrådet måste innebära

en ökad representation av utvecklingsländerna samt en bättre balans i

den geografiska spridningen bland säkerhetsrådets medlemsstater. Alla

FN:s medlemsstater har att vinna på en reform som kan leda till ett

mer representativt säkerhetsråd. En sådan reform bör dock lämna

utrymme för en senare översyn så att säkerhetsrådet fortsättningsvis

lättare kan anpassas till en föränderlig värld.

Sverige deltar aktivt i FN:s arbetsgrupp för säkerhetsreformfrågor

(OEWG) för att få till stånd en snar reform både av antalet medlemmar

och av arbetsformerna i säkerhetsrådet. Då frågan om en reform av

säkerhetsrådet debatterades i generalförsamlingen under hösten 2002

valde Sverige att, i stället för att traditionsenligt stå bakom ett

nordiskt anförande, framföra ett nationellt tal där argumenten fördes

fram för en partiell utvidgning i närtid med ett antal icke permanenta

medlemmar, och med en översyn om 10-15 år.

Utskottet understryker avslutningsvis i denna del vikten av att FN,

säkerhetsrådet och den internationella rättsordningen inte

undermineras, och att enstaka länder eller grupper av länder inte

ställer sig över den internationella rätten.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som

motionsledes väckts är besvarade och avstyrker därmed motionerna

2002/03:U6 (m), 2002/03:U7 (kd) yrkande 7, 2002/03:U212 (c) yrkande 1,

2002/03:U276 (mp) yrkande 4, 2002/03:U311 (mp) yrkandena 2, 5 och 6

samt 2002/03:U322 (m) yrkande 22.

3 FN och mänskliga rättigheter

I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 5 liksom i motion 2002/03:U228 (fp)

yrkande 3 framhålls att främjandet av de mänskliga rättigheterna är en

av FN:s mest angelägna uppgifter. Enligt motionärerna bör Sverige

intensifiera sitt arbete för att försvara och förbättra skyddet för de

mänskliga rättigheterna. Detta bör göras genom de internationella

organisationer där Sverige har möjlighet att påverka verksamheten, som

i FN, EU och Världsbanken. Det bör också ske inom ramen för Sveriges

bilaterala samarbete med andra länder. I motion 2002/03:U8 (fp)

yrkande 9 konstaterar motionärerna att regeringen i skrivelsen lämnar

en redogörelse för FN-frågor för tiden 2000-2002. Motionärerna

framhåller att i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna (MRK)

har, efter årsskiftet, Libyen utsetts till ordförandeland, och detta

är till stor skada för trovärdigheten för FN-arbete med de mänskliga

rättigheterna. Förspelet till detta beslut tycks till stor del ha ägt

rum under 2002, och motionärerna menar att det är en brist i

skrivelsen att regeringen inte redogör för de svenska positionerna och

det svenska agerandet i den process som lett fram till denna

situation.

I motion 2002/03:U224 (m) yrkande 3 liksom i motion 2002/03:U322 (m)

yrkande 21 understryks att de mänskliga rättigheternas universalitet

måste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd skall

inte utgå till statsmakter som grovt och systematiskt kränker de

mänskliga rättigheterna och förtrycker sina medborgare. Sverige skall

inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik betona

kravet på mänskliga rättigheter och demokrati. Sverige bör kräva att

man i FN:s generalförsamling årligen får en rapport om och genomför en

årlig debatt om läget beträffande mänskliga rättigheter och demokrati

i medlemsländerna.

I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 2 understryks att ett demokratiskt

styrelseskick är det enda styrelseskick som är människan värdigt.

Demokrati utgör på flera sätt grunden för etablerandet av mänskliga

rättigheter, och Sverige bör intensifiera sitt arbete med att försvara

och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna. Detta bör göras

dels genom de internationella organisationerna, dels genom Sveriges

bilaterala samarbete med andra länder.

En grundläggande utbildning för alla människor är nödvändig för att de

skall bli medvetna om sina rättigheter. I motion 2002/03:U284 (kd)

yrkande 22 framhålls att utbildning är nödvändig eftersom den i sig

kan lägga grunden för att människor skulle våga kräva att deras

medborgerliga rättigheter tillgodoses. Undervisningen måste innehålla

värden som främjar ett demokratiskt tänkande och som utgår från att

alla grupper och individer i samhället har lika värde.

I motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 1 framhålls att brott mot mänskliga

rättigheter sker i alla länder - Sverige är inget undantag. Det behövs

en fördjupad diskussion om rättigheternas värde och giltighet, liksom

om hur de skall främjas i praktiken - även i Sverige. I yrkande 6

konstateras att de stater som skriver under olika MR-konventioner

förbinder sig att garantera att medborgarnas rättigheter respekteras i

respektive land. Eftersom det i många länder förekommer grova

kränkningar av de mänskliga rättigheterna har det vuxit fram ett behov

av en förstärkning av internationella övervakningsmekanismer, vars

uppgift är att bevaka att konventionsstaterna efterlever sina

förpliktelser.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att situationen beträffande de mänskliga

rättigheterna i världen debatteras årligen inom FN. Diskussionerna

förs främst i generalförsamlingens tredje utskott och i kommissionen

för mänskliga rättigheter (MRK). Både inför generalförsamlingens möte

och inför MRK:s session utarbetas rapporter som närmare beskriver

situationen i ett stort antal länder vad gäller något specifikt tema,

t.ex. tortyr, diskriminering och dödsstraff.

Utskottet konstaterar att valet av Libyen som ordförande i årets

kommission för mänskliga rättigheter (MRK) föregicks av omfattande

konsultationer, främst mellan olika regionala grupperingar. Själva

valet genomfördes den 20 januari 2003 och detta val, liksom en

värdering av det libyska ordförandeskapet, kommer att redovisas i

regeringens skrivelse som täcker perioden 2003. Libyen gör sig

skyldigt till grova och omfattande kränkningar av de mänskliga

rättigheterna, men beslutet om det libyska ordförandeskapet är en del

av FN-systemets roterande beslutsordning och organisation. Sveriges

och även EU:s inflytande över denna process var mycket begränsad.

Skyddet av mänskliga rättigheter är enligt FN-stadgan en av FN:s

främsta uppgifter och en del av arbetet för att skapa internationell

fred och säkerhet. Säkerhetsrådet har därför ett mandat att agera mot

de grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna som hotar freden.

Utskottet har tidigare konstaterat att Sverige aktivt stödjer FN:s

generalsekreterares ansträngningar att - inom ramen för det

konfliktförebyggande arbetet - få säkerhetsrådet att ta ett större

ansvar i dessa frågor. Detta kan bl.a. komma att kräva en förstärkning

av de nuvarande övervakningsmekanismerna, som bl.a. har till uppgift

att bevaka att konventionsstaterna efterlever sina förpliktelser.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U8 (fp)

yrkandena 5 och 9, 2002/03:U224 (m) yrkande 3, 2002/03:U228 (fp)

yrkandena 2 och 3, 2002/03:U296 (kd) yrkande 6 samt 2002/03:U322 (m)

yrkande 21.

Utskottet konstaterar att regeringen i januari 2003 överlämnade en

skrivelse till riksdagen (skr. 2001/02:83) "En nationell handlingsplan

för de mänskliga rättigheterna". Av handlingsplanen framgår att

regeringen avser att med jämna mellanrum återkomma till riksdagen för

att samlat redovisa hur arbetet med mänskliga rättigheter på nationell

nivå fortskrider. Genomförandet av handlingsplanen innebär bl.a. att

myndigheter med särskilt ansvar för mänskliga rättigheter, liksom

kommuner och landsting, kommer att uppmärksammas på sitt ansvar. För

detta krävs utbildning, och det är viktigt att kunskapen om mänskliga

rättigheter stärks hos dessa aktörer. Den nya myndigheten Forum för

levande historia, som inrättas i juni 2003, kommer bl.a. att spela en

viktig roll när det gäller sådana utbildningsinsatser.

Information till allmänheten om mänskliga rättigheter är en

betydelsefull uppgift, och utskottet har inhämtat att regeringen

planerar att utarbeta en informationsstrategi om mänskliga rättigheter

med information om vilka aktörer i det svenska samhället som arbetar

med dessa frågor. Den hemsida om mänskliga rättigheter som lanserades

för snart ett år sedan är ett led i detta arbete.

Internationellt verkar regeringen för att öka kunskapen om de

mänskliga rättigheterna bland såväl civil som militär personal inom FN

liksom i regionala organisationer som OSSE. Sverige stödjer också

genom sitt multilaterala och bilaterala bistånd utbildning av

nyckelgrupper som t.ex. polis och åklagare i samarbetsländer och ger

vidare stöd till insatser som genomförs av högkommissarien för

mänskliga rättigheter, för insatser för att främja och förbättra

kunskapen om de mänskliga rättigheterna i de olika FN-organen.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U284 (kd)

yrkande 22 samt 2002/03:U296 (kd) yrkande 1.

4 FN och internationella konventioner

Den 21 december 1965 antogs i New York en internationell konvention om

avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. Konventionen

förespråkar förbud mot rasistiska och fascistiska organisationer.

Enligt motion 2002/03:U261 (fp) yrkande 1 behöver 1965 års konvention

revideras och utvidgas så att den inbegriper alla typer av hatpolitik.

Motionären menar att det är tydligt att det inte enbart är

högerextrema hot som underminerar demokratin i världen utan att

vänsterns extrema tendenser spelar en allt större roll i de

sammanstötningar som försöker stoppa det internationella samarbetet.

Vidare krävs, i yrkande 2, att aktiva politiker och alla andra

medborgare har en plikt att stå upp mot våldet, att fördöma allt tal

och alla handlingsplaner som bygger på hat och våld.

I motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 2 framhålls att Sverige ofta nämns

som ett mönsterland vad gäller mänskliga fri- och rättigheter. Sverige

har gott rykte vad gäller utarbetandet av nya konventioner för

mänskliga rättigheter och i regel också att snabbt ratificera dem.

Sverige har emellertid endast givit Europarådets konvention om skydd

för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna status som

lag. Att upphöja viktig konventionstexter till lag skulle innebära att

svenska medborgare skulle kunna få påstådda kränkningar mot de

mänskliga rättigheterna prövade i Högsta domstolen. Motionärerna menar

att den svenska regeringen bör redovisa vilka internationella

konventioner och tilläggsprotokoll som Sverige inte har ratificerat

och återkomma med tydliga förklaringar om anledningen till detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att principen om icke-diskriminering bildar

basen för hela det system av rättsregler som skapats för de mänskliga

rättigheterna. I FN:s konvention om de medborgerliga och politiska

rättigheterna stadgas att ingen åtskillnad får göras på grundval av

ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt,

nationellt eller socialt ursprung, egendom, härstamning eller annan

ställning.

Vid FN:s världskonferens mot rasism, främlingsfientlighet och

relaterad intolerans 2001 rekommenderades FN:s kommission för

mänskliga rättigheter att förbereda kompletterande internationella

regler för att stärka det internationella instrument mot rasism,

rasdiskriminering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans i

alla dess aspekter. Denna översyn kommer att inledas under år 2003.

FN:s MR-kommission har tillsatt särskilda tematiska rapportörer mot

såväl rasism som mot religiös intolerans. Dessa kommer att utarbeta

rapporter till MR-kommissionen (MRK) och till FN:s generalförsamling.

Vid den nyligen genomförda IPU-konferensen i Chile togs beslut om att

verka för att Förenta Nationerna skall utvidga 1965 års konvention om

rasdiskriminering till att även täcka alla former av politiska

aktiviteter som har sitt ursprung i hat och våld.

Frågor om rasism, främlingsfientlighet och diskriminering har fått

ökad uppmärksamhet inom EU-samarbetet. I artikel 29 i fördraget om EU

sägs att unionens mål skall vara att ge medborgarna en hög

säkerhetsnivå genom att bland medlemsstaterna utforma gemensamma

insatser på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt

genom att förebygga och bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Genom

Amsterdamfördragets artikel 13 ges rådet befogenhet att vidta lämpliga

åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt

ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller

sexuell läggning. Sedan 1997 finns Europeiskt centrum för övervakning

av rasism och främlingsfientlighet, vars primära uppgift är att förse

EU:s medlemsländer med objektiva, tillförlitliga och jämförbara

uppgifter om rasism, främlingsfientlighet och antisemitism.

År 2001 var FN:s år för dialog mellan civilisationer. I december

debatterade generalförsamlingen vikten av dialog mellan

civilisationer, och en resolution antogs med Sverige och EU som

medförslagsställare.

Utskottet konstaterar att Sverige fäster stor vikt vid ett fungerande

system för internationell uppföljning vad avser staters efterlevnad

och respekt för de mänskliga rättigheterna. Under det senaste

årtiondet har ett mycket stort antal stater anslutit sig till de olika

konventionerna, och därigenom också förpliktat sig att inkomma med

årliga rapporter till FN:s övervakningskommittéer.

Utskottet konstaterar vidare att det för Sverige är en självklarhet

att uppfylla sina konventionsåtaganden liksom alla åtaganden i

enlighet med deklarationer och handlingsplaner antagna vid

internationella FN-konferenser. Uttryck härför är bl.a. den nationella

handlingsplanen för mänskliga rättigheter liksom den nationella

handlingsplanen mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och

diskriminering.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U261 (fp)

yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:U296 (kd) yrkande 2.

5 FN och folkrätten

I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 1 framhålls att Sveriges aktiva

medlemskap i FN är ett av fundamenten för svensk utrikespolitik.

Sverige har under flera decennier drivit en aktiv biståndspolitik,

bl.a. i kampen mot apartheid i Sydafrika, men även stora ideella

insatser runt om i världen genom enskilda organisationer. Sverige har

också försökt vara en fristad för förföljda människor. Motionärerna

menar att det är ett bekymmer att folkrätten allt oftare åberopas av

odemokratiska makthavare som argument för att de skall få fortsätta

att ostört förfölja och mörda sina egna medborgare. Sverige bör därför

gå i spetsen för en fortsatt förnyelse av folkrätten och bedriva en

aktiv människorättspolitik.

I motion 2002/03:U212 (c) yrkande 3 framhåller motionärerna att det är

av stor vikt att kontinuerligt följa upp de åtaganden som gjorts och

görs vid FN:s konferenser. Målet måste vara att konventioner och avtal

naturligt och integrerat skall utgöra normer som genomsyrar

överstatliga, storregionala eller nationella överenskommelser och

lagstiftning, och Sverige bör mer aktivt verka för att den globala

rättsnorm som FN-systemet representerar stärks.

I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 9 framhålls att främjandet av de

mänskliga rättigheterna är en av FN:s mest angelägna uppgifter.

Folkrätten har varit och är ett viktigt instrument i byggandet av en

fredligare värld. Fredliga konfliktlösningsmekanismer måste utvecklas

vidare. FN är fortfarande den enda organisation som med någon

auktoritet kan tala på hela mänsklighetens vägnar och därför behöver

världen FN, men FN-systemets brister måste erkännas och hanteras. I

yrkande 10 krävs att Sverige bör gå i spetsen för en fortsatt

förnyelse av folkrätten så att den entydigt blir ett stöd för enskilda

individers grundläggande rättigheter.

I motion 2002/03:U272 (v) yrkande 7 framhålls att den svenska

regeringen måste verka för att FN utarbetar metoder och andra typer av

sanktioner mot stater som begår brott mot folkrätten eller mot de

mänskliga rättigheterna. Utvecklingen i t.ex. Irak har främst drabbat

oskyldiga i stället för dem som är ansvariga för brotten.

I motion 2002/03:U296 (kd) framhålls att folkrätten består av en

samling internationella traktater, konventioner, förklaringar,

resolutioner och av sedvanerätt. Folkrätten har traditionellt sett

utgått från avtal mellan stater, och på senare år har principer om

mänskliga rättigheter fått allt starkare gehör. Motionärerna menar, i

yrkande 3, att Sverige aktivt måste driva en förnyad folkrätt med

människan i centrum och där mänskliga rättigheter uppvärderas.

I motion 2002/03:U311 (mp) yrkande 11 framhålls att FN måste spela en

mycket mer aktiv roll för fred, säkerhet och nedrustning i världen. FN

måste som organisation skifta fokus till att förebygga krig och

svältkatastrofer mer än att, som i dag, komma in i processen först när

katastroferna är ett faktum. I yrkande 12 krävs att icke-

våldsprincipen måste bli den huvudprincip som all konflikthantering

utgår från och endast i enstaka fall, då alla andra möjligheter till

fredlig konflikthantering är uttömda, bör militära ingripanden kunna

genomföras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att svensk utrikespolitik skall främja respekten

för de mänskliga rättigheterna. Omsorgen om och försvaret av de

mänskliga rättigheterna är en integrerad och central del av den

svenska utrikespolitiken. Den präglar Sveriges agerande i globala och

regionala forum och genomsyrar de bilaterala kontakterna med andra

länder.

Genom en integrering av de mänskliga rättigheterna i

utvecklingssamarbetet verkar Sverige för att dessa respekteras,

skyddas, främjas och tillgodoses i samarbetsländerna. De mänskliga

rättigheterna utgör samtidigt en standard för innehåll och arbetssätt

vad gäller utveckling, genomförande och utvärdering av det svenska

utvecklingssamarbetet. Genom att anamma ett människorättsperspektiv

tillförs ett särskilt värde till utvecklingssamarbetet eftersom den

enskilda individen därmed ställs i centrum. Som medlem i FN har

Sverige enligt FN-stadgans artiklar 55 och 56 förbundit sig att vidta

åtgärder i samarbete med organisationen för att främja allmän aktning

och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för

alla, utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion.

De mänskliga rättigheterna är en del av folkrätten, och Sverige fäster

sedan gammalt stor betydelse vid att alla stater respekterar

folkrätten. Att folkrätten i sin helhet upprätthålls är särskilt

viktigt för små och medelstora stater. Förtryck och kränkningar av

individens rättigheter leder ofta till instabilitet och väpnad

konflikt såväl inom som mellan länder och kan i förlängningen få

konsekvenser för internationell fred och säkerhet. Utskottet

konstaterar att Sveriges strävan är att främja respekten för de

mänskliga rättigheterna därmed också har en säkerhetspolitisk

bevekelsegrund.

Utskottet har tidigare konstaterat att Sverige aktivt driver en linje

- i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna liksom i andra FN-

organ - som kan sägas innebära en förnyad folkrätt med människan i

centrum där de mänskliga rättigheterna uppvärderats. Utskottet menar

vidare att arbetet med att förnya folkrätten och stärka de mänskliga

rättigheterna måste intensifieras, och att Sverige på ett positivt

sätt har drivit på en förnyelseprocess, och bl.a. varit mycket aktivt

vad gäller inrättandet av den permanenta internationella

brottmålsdomstolen. Sverige har även i FN:s generalförsamling

framhållit att staters suveränitet inte kan användas som sköld mot

grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U8 (fp)

yrkande 1, 2002/03:U212 (c) yrkande 3, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 9

och 10, 2002/03:U296 (kd) yrkande 3 och 2002/03:U311 (mp) yrkande 11.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige sedan flera år mycket aktivt

verkat för att stärka FN:s kapacitet för konfliktförebyggande

verksamhet. Sverige har också varit pådrivande när det gäller

utvecklingen av praktiska förebyggande icke-våldsinstrument inom FN-

systemet, t.ex. i form av vapeninspektionsregimer som Unmovic i Irak

eller genom sanktionsregimer. Sverige har bl.a. under 2002 och 2003

lett arbetet i den s.k. Stockholmsprocessen för att utveckla

riktlinjer för en effektivare användning av riktade sanktioner som ett

förebyggande instrument.

Utskottet konstaterar vidare att när säkerhetsrådets beslut inte

åtlyds kan rådet vidta olika åtgärder för att få besluten genomförda,

t.ex. kan ärendet hänvisas till Internationella domstolen för ett

rådgivande yttrande. Om ett land hotar eller bryter den

internationella freden eller begår en våldshandling, kan rådet införa

ekonomiska och andra sanktioner. Det kan också godkänna användning av

våld, som slutlig utväg när andra fredliga medel att lösa tvisten har

prövats och visat sig verkningslösa.

Sverige är ett av de länder som leder processen inom FN:s

generalförsamling avseende en ny resolution om konfliktförebyggande

åtgärder och som syftar till att vidareutveckla riktlinjerna för FN:s

arbete inom detta område. Inom FN-systemet verkar Sverige också för en

mer systematisk samordning och uppföljning av ett tidigt

varningssystem inom det konfliktförebyggande arbetet. Inom ramen för

FN:s fredsbevarande och fredsbyggande insatser har Sverige även aktivt

verkat för en utveckling av de civila komponenterna i dessa insatser.

I syfte att förbättra Sveriges kapacitet att bidra med expertis på det

civila området har ett samverkanscentrum för katastrof- och

fredsinsatser upprättats i Kramfors, den s.k. Folke Bernadotte-

akademin. Akademins huvuduppgift är utbildning och samträning för

genomförande av fredsmissioner och katastrofinsatser. Sverige arbetar

också för att stärka det internationella samfundets kapacitet att

förhindra spridningen av lätta vapen och har bl.a. deltagit aktivt i

arbetet med att utveckla FN:s handlingsprogram för lätta vapen.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U272 (v)

yrkande 7 samt 2002/03:U311 (mp) yrkande 12.

6 Internationella brottmålsdomstolen

I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 10 konstateras att i juli 1998

undertecknade 120 länder ett avtal om att inrätta en oberoende

internationell brottmålsdomstol (ICC). Beslutet att inrätta domstolen

är ett av de senaste årens framsteg på området för mänskliga

rättigheter. När 60 länder ratificerat Romstadgan kunde arbetet i

domstolen inledas, och den trädde i kraft den 1 juli 2002. Under

hösten 2002 föreslog USA att samtliga EU-länder och anslutningsländer

skulle ingå bilaterala avtal med syftet att inte överlämna varandras

medborgare till domstolen. Motionärerna framhåller att detta är

oacceptabelt och att inget lands medborgare skall kunna undantas från

att åtalas och ställas till svars inför domstolen. Sverige bör därför

fortsätta att arbeta för att domstolens befogenheter inte inskränks

och att Romstadgan upprätthålls i full utsträckning. Liknande krav

framförs även i motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 12, där motionärerna

kräver att Sverige bör driva på att fler stater, inklusive USA,

ratificerar Romstadgan om ICC och, i yrkande 13, att Sverige enskilt

och i EU-sammanhang bör vara pådrivande i arbetet med att verka för

att fler stater ratificerar Romstadgan och att Sverige bör verka mot

att EU-länder ingår bilaterala överenskommelser med USA om att inte

kunna åtala amerikanska militärer och diplomater i ICC.

I motion 2002/03:U212 (c) yrkande 4 framhålls att FN:s medlemsstater

måste stötta och tillhandahålla erforderliga personella, ekonomiska

och andra resurser till de institutioner som vuxit fram inom FN-

systemet, som t.ex. Internationella brottmålsdomstolen. Motionärerna

menar att det är mycket allvarligt att USA ställt sig utanför ICC och

att Sverige bör motverka undertecknandet av bilaterala avtal som

garanterar amerikanska medborgare immunitet i ICC.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Sverige var mycket aktivt under

förhandlingsprocessen och som 36:e stat ratificerade stadgan för ICC.

I juni 2000 antog EU:s ministerråd under svenskt ordförandeskap en

gemensam ståndpunkt, som omfattar en rad åtgärder som unionen skall

vidta för att stödja domstolen. Bland annat skall unionen ge stöd och

hjälp till andra stater att ratificera och implementera stadgan samt

stödja ansträngningarna att etablera själva domstolen. Vidare skall EU

ta upp frågan om ratifikation av stadgan till ICC i bilaterala

kontakter med andra stater och organisationer. Sverige har på olika

sätt försökt påverka USA, som för närvarande intar en negativ attityd

till Romstadgan, vilket i sin tur har en negativ inverkan på

ratifikationsprocessen i vissa länder.

Utskottet har inhämtat att Sverige driver frågan om en universell

anslutning till Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen

i kontakter med enskilda länder samt genom stöd till

frivilligorganisationer och internationella seminarier om ICC. Frågan

drivs också i EU, som gjort ett stort antal demarcher i valda länder.

Vad gäller åtal av amerikanska medborgare i den permanenta

internationella brottmålsdomstolen har EU:s råd för allmänna frågor

och yttre förbindelser i september 2002 enats om riktlinjer för hur

man skall hantera frågan om bilaterala avtal med USA och vad gäller

att överlämna amerikanska medborgare till domstolen. Enligt EU är det

amerikanska avtalsförslaget oacceptabelt, och utskottet konstaterar

att Sverige inte har några planer på att ingå ett bilateralt avtal.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U8 (fp)

yrkande 10, 2002/03:U212 (c) yrkande 4 samt 2002/03:U228 (fp)

yrkandena 12 och 13.

7 FN - särskilda initiativ

Befolkningsfrågor

I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 4 framhålls att deltagarna vid FN:s

befolkningskonferens i Kairo (ICPD) 1994 beslutade om en

rekommendation att 4 % av det nationella biståndet skall avsättas till

verksamhet om sexuell och reproduktiv hälsa. Det dokument som

undertecknades vid Kairokonferensen styr även verksamheten för FN:s

befolkningsorgan UNFPA. Sedan USA 2002 beslutat att dra tillbaka sitt

bidrag till UNFPA ligger ett extra stort ansvar på liberala länder som

Sverige att vara generösa med stöd till UNFPA. Därför bör Sverige låta

en större del det svenska biståndet gå till sexuell och reproduktiv

hälsa. I yrkande 6 konstateras att kvinnorörelsen världen över i

decennier har kämpat för kvinnors rätt till sin kropp, sin sexualitet

och till fri abort. Frågor om abort på kvinnans egna villkor bör

drivas tydligt av Sverige i t.ex. FN. Vidare konstateras i yrkande 7

att det är positivt att tilläggsprotokollet till konventionen om

avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor (CEDAW) har trätt

i kraft, och motionärerna menar att Sverige bör vara pådrivande för

att fler länder skriver under och implementerar konventionen. I

yrkande 8 framhålls att Sverige varit drivande i arbetet med att

inkorporera skrivningar om sexuell läggning i de enda FN-resolutioner

där begreppet förekommer. Kraftigare åtgärder måste dock vidtas för

att undanröja diskriminering på grund av sexuell läggning eller

könsidentitet. En internationell konvention, baserad på samma grunder

som de konventioner som förbjuder diskriminering mot kvinnor, bör

utarbetas och konventionen bör utgå ifrån FN:s förklaring om de

mänskliga rättigheterna och ingå i FN:s konventionssystem.

Motionärerna menar att Sverige bör ta initiativ för att frågan lyfts

fram i FN.

I motion 2002/03:U328 (kd) yrkande 16 framhålls att det finns all

anledning för Sverige att som ett föregångsland i arbetet för

demokrati och mänskliga rättigheter målinriktat arbeta för att frågan

om prenatal könsdiskriminering behandlas seriöst i FN och att den förs

upp på dagordningen för FN:s generalförsamling.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att frågan om prenatal könsdiskriminering utgör

en stor och komplex problematik med kulturella och ekonomiska

aspekter. I arbetet med denna fråga är det nödvändigt att arbeta med

insatser på flera nivåer både på kort och lång sikt. Det är viktigt

att se bekämpningen av prenatal diskriminering i sammanhanget av

jämställdhet mellan könen i stort och att aktivt verka för att

flickors mänskliga rättigheter skyddas.

Könsdiskriminering gör kvinnor och flickor till offer för

föreställningen om att deras liv är mindre värda än mäns och pojkars.

Denna attityd har medfört att det i länder som Kina och Indien finns

ett stort underskott på flickebarn. Kvinnounderskottet leder bl.a.

till att fattiga kvinnor och flickor från omgivande länder utsätts för

våld och kidnappning för sexuella ändamål och för påtvingade

giftermål. Viktiga framsteg har gjorts vad gäller kvinnors och

flickors situation världen över tack vare FN:s arbete på området,

bl.a. med kvinnokonventionen CEDAW och dess uppföljning samt med

handlingsplanen från fjärde kvinnokonferensen i Beijing 1995 och dess

uppföljning. Centralt i detta arbete har varit ett antal frågor som

varit högt prioriterade av Sverige, bl.a. våld mot kvinnor och flickor

samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Utskottet kan

vidare konstatera att Sverige har undertecknat och ratificerat

kvinnokonventionen, CEDAW, inklusive det underprotokoll som medger

individuell klagorätt.

Det svenska utvecklingssamarbetet har som övergripande mål att bekämpa

fattigdom och omfattar bl.a. utbildnings- och informationskampanjer om

kvinnors och barns rättigheter. Medvetenheten om våld mot kvinnor och

flickor och om könsdiskriminering och dess konsekvenser är nu i många

länder betydligt högre än för bara några år sedan. Utskottet menar att

det är viktigt att Sverige fortsätter att aktiva arbeta i FN och följa

utvecklingen på detta område. FN:s speciella rapportör om våld mot

kvinnor - en tjänst som finns i högkommissariens kontor sedan 1994

bl.a. på Sveriges initiativ - konstaterar att man i kampen mot våld

mot kvinnor och barn i hemmet gjort vissa framsteg, bl.a. genom att

flera länder infört lagstiftning som syftar till att skydda kvinnor

från sådant våld.

Sverige var aktivt i utarbetandet av barnkonventionen och fortsätter

nu arbeta med utgångspunkt från dess grundprinciper. Sverige är också

drivande på olika sätt vad gäller att se till att barnkonventionen,

barns situation och staters ansvar ständigt finns som en viktig punkt

på säkerhetsrådets och generalförsamlingens dagordning.

Barnkonventionens principer och rekommendationer utgör utgångspunkten

för regeringens skrivelse 2001/02:186 Ett barnrättsperspektiv i

internationellt utvecklingssamarbete. Skrivelsens tiopunktsprogram

betonar bl.a. främjande av barns hälsa och lika möjligheter för både

flickor och pojkar.

Utskottet konstaterar att Sverige varit drivande i arbetet med att

inkorporera skrivningar om sexuell läggning i de FN-resolutioner där

begreppet förekommer. Senast under 2003 års kommission för mänskliga

rättigheter (MRK) lyftes frågan fram av Sverige. Den svenske

ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO),

talade i år, på regeringens vägnar, inför FN:s kommission för

mänskliga rättigheter och lyfte fram den positiva utveckling som trots

allt sker kring frågan om individens åtnjutande av sina mänskliga

rättigheter utan diskriminering på grund av sexuell läggning, men

underströk att det fortfarande finns många länder i världen som

kränker homo- och bisexuellas rättigheter, och därför måste insatserna

på området ökas.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U8 (fp)

yrkandena 4, 6-8 samt 2002/03:U328 (kd) yrkande 16.

Fredsinitiativ och övervakningsstyrka

I motion 2002/03:U249 (v) framhålls att det tidigare var självklart

att Sverige ansåg att grunden för alla fredsinitiativ i Mellanöstern

måste bygga på FN:s resolutioner. Sverige erkände Israels rätt till

nationell säkerhet inom internationellt erkända gränser men samtidigt

fördömde Sverige att Israel förtrycker palestinier och ockuperar

landområden som tillhör det palestinska folket. I yrkande 1 krävs att

Sverige i FN och andra internationella organisationer kraftfullt

reagerar mot den fortsatta israeliska bosättningspolitiken och för att

den israeliska ockupationen av palestinska områden upphävs, och i

yrkande 2 begärs att Sverige i FN och andra internationella

organisationer verkar för att en internationell övervakningsstyrka

sänds till Palestina.

Utskottets ställningstagande

EU samverkar med USA, Ryssland och FN inom den s.k. kvartetten för att

få i gång fredsprocessen i Mellanöstern. Kvartetten har utarbetat en

gemensam s.k. färdplan, som nyligen presenterats för parterna och vars

mål är bildandet av en palestinsk stat senast 2005.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att Saddam Husseins regim

är borta och konstaterar att den svenska regeringen beklagat att

kriget i Irak bröt ut och att regimskiftet inte har åstadkommits med

fredliga medel. Sverige delar inte USA:s och den USA-ledda

koalitionens åsikt om att folkrättsligt stöd föreligger för att

använda militärt våld.

Kriget i Irak har en tydlig koppling till konflikten mellan Israel och

Palestina och i bästa fall kan den nya situationen i Irak leda till

ökade ansträngningar för att uppnå fred i hela Mellanöstern. Utskottet

anser att konflikten mellan Israel och Palestina måste få ett slut och

att detta kräver ett kraftfullt internationellt agerande. Utskottet

hoppas att den nya situationen i regionen kommer att leda till att

Israels ockupation av Palestina får ett slut och att terroristdåd och

självmordsattacker mot israeler upphör.

Utskottet konstaterar att en ny palestinsk regering under

premiärminister Mahmoud Abbas tillträtt och att den s.k. färdplanen

som presenterades för parterna den 30 april kan innebära ett välkommet

genombrott i fredsprocessen. Sverige och EU har vid upprepade

tillfällen fördömt den israeliska bosättningspolitiken, senast vid

Köpenhamnsmötet i december 2002 uttryckte EU stor oro över den

fortsatta bosättningsaktiviteten. EU uppmanade Israel att upphäva sin

bosättningspolitik och som ett första steg frysa all

bosättningsverksamhet. För varje bosättning som byggs skapas ett nytt

hinder för en fredlig lösning. Bosättningarna strider mot folkrätten

och mycket av våldet och oron i de palestinska områdena hänför sig

till bosättningarna och spänningen mellan den palestinska befolkningen

och bosättarna.

Sverige och EU står bakom kravet på en internationell närvaro i

regionen. Sverige stöder FN:s generalsekreterares förslag att sända en

multinationell fredsstyrka till regionen. Sverige och EU har aktivt

arbetat för att färdplanen skall åtföljas av en övervakningsmekanism,

med uppgift att övervaka hur parterna följer sina åtaganden enligt

färdplanen. En internationell övervakningsmekanism är en förutsättning

för att färdplanen skall bli det verktyg som EU och det

internationella samfundet önskar.

Israel har hittills inte accepterat omvärldens krav på en

internationell styrka och säkerhetsrådet har ännu inte kunnat enas

kring ett sådant beslut. Sverige kommer att fortsätta att arbeta inom

FN och andra organisationer för att en internationell närvaro skall

komma till stånd och för att konflikten mellan israeler och

palestinier skall få en fredlig lösning och att den folkrättsstridiga

ockupationen upphör i enlighet med säkerhetsrådets resolutioner.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionen

väckt är besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U249 (v)

yrkandena 1 och 2.

Sanktionspolitik och flygförbudszoner

Vid flera tillfällen har den sudanesiska armén startat kraftiga

militära offensiver i södra Sudan. Civilbefolkningen som bor i staden

Torit och de oljerika regionerna vid Nilen har drabbats av bombningar.

I motion 2002/03:U257 (mp) yrkande 2 krävs att Sverige inom FN tar

initiativ till upprättandet av en militär flygförbudszon i södra

Sudan.

I motion 2002/03:U272 (v) framhålls att flygförbudszonerna i Irak inte

haft något stöd i FN under de tio år som de funnits. I yrkande 2 krävs

att Sverige i FN verkar för att säkerheten för de olika

befolkningsgrupperna som berörs av flygförbudszonerna garanteras av FN

och att konkreta åtgärder vidtas för att detta skall förverkligas för

den kurdiska befolkningen i norr och den shiitiska minoriteten i

söder. I yrkande 3 krävs att Sverige i FN måste verka för att USA:s

och Storbritanniens bombningar av Irak upphör och vidare krävs i

yrkande 4 att Sverige i FN verkar för att FN-inspektörerna först måste

undersöka situationen i Irak innan FN vidtar ytterligare åtgärder och,

i yrkande 5, att Sverige i FN skall verka för att sanktionerna mot

Irak hävs eftersom de inte haft den effekt som avsetts. I yrkande 6

krävs att Sverige i FN måste verka för att den irakiska befolkningen

ges snabb och effektiv hjälp med livsmedel och mediciner så snart

sanktionerna hävts och bombningarna upphört, då mat-för-olja-

programmet inte fungerar. I yrkande 8 framhålls att Sverige i FN bör

rikta uppmärksamhet på resolution 688 och verka för att

världssamfundet gör aktivt bruk av den resolutionen i kampen mot den

irakiska diktaturen för att ge stöd till försvaret av alla irakiska

medborgares demokratiska och mänskliga rättigheter. I yrkande 9 krävs

vidare att Sverige i FN verkar för att en nedtrappning av sanktioner

förbinds med att den kurdiska befolkningen i norr och den shiitiska

minoriteten i söder garanteras försörjning med livsmedel och

mediciner. Även i motion 2002/03:U273 (v) yrkande 1 anser man att

Sverige i FN bör driva frågan om att det internationella samfundet

måste ge garantier för säkerheten för befolkningen i norra

Irak/irakiska Kurdistan. Vidare krävs, i yrkande 6, att Sverige i FN

driver frågan att regimen i Bagdad inte skall ha vetorätt vad gäller

stödet från mat-för-olja-programmet till norra Irak/irakiska Kurdistan

och, i yrkande 10, att Sverige i FN bör verka för att norra

Irak/irakiska Kurdistan garanteras kompensation för mat-för-olja-

programmet i takt med att sanktionerna mot Irak hävs.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att det är säkerhetsrådet som i varje enskilt

fall beslutar om hur sanktioner skall vara utformade och om hur de

skall gälla. Sverige stöder aktivt FN:s arbete i dessa frågor och

verkar för att relevanta säkerhetsrådsresolutioner genomförs.

Erfarenheterna visar att breda ekonomiska sanktioner inte alltid får

genomslag eller avsedd effekt när det gäller att påverka regeringar

eller andra ansvariga aktörer. Utgångspunkten för all sanktionspolitik

måste vara att utöva så stor press som möjligt mot landets

beslutsfattare och att effekterna på civilbefolkningen minimeras. I

syfte att utveckla sanktionsinstrumentet till ett mer verkningsfullt,

ändamålsenligt och humant verktyg deltar Sverige aktivt i FN:s

diskussioner kring dessa frågor.

Sverige har sedan 2002 lett en internationell arbetsgrupp om

genomförande och övervakning av riktade sanktioner, den s.k.

Stockholmsprocessen, vilken är ett led i en internationell verksamhet

som syftande till att förbättra Förenta nationernas

sanktionsinstrument. Den primära avsikten har varit att arbeta fram en

operativ handbok som kan användas som vägledning för FN:s och

medlemsstaternas praktiska arbete vid utformning, genomförande och

övervakning av riktade sanktioner. Genom tydliga riktlinjer och

rekommendationer kan nya sanktioner minimera sidoeffekter samtidigt

som de träffar just de individer och enheter man önskar nå.

Stockholmsprocessen har samlat en bred krets av länder, enskilda

organisationer, akademiker och FN-aktörer. Totalt har mer än 120

experter deltagit och 35 länder har varit representerade i arbetet.

FN:s säkerhetsråd följer noga utvecklingen i Sudan, och

generalsekreteraren beslutade i januari att förlänga förordnandet för

den särskilde rådgivaren för Afrikas Horn, Mohamed Sahoun. Sahoun har

ett övergripande ansvar för alla FN-insatser i Sudan och har deltagit

i fredsförhandlingarna i Kenya sedan de inleddes. Förhandlingarna med

medverkan av FN har löpt enligt planen och förhoppningen är att ett

fredsavtal kan undertecknas av parterna redan sommaren 2003. Från FN:s

håll avser man avvakta denna utveckling, och några diskussioner om

upprättande av en flygförbudszon i södra Sudan pågår för närvarande

inte. Inte heller från svensk sida finns för närvarande några planer

på att ta ett initiativ i frågan. Med ett fredsavtal torde frågan om

upprättande av en flygförbudszon vara överspelad.

Även om den militära insatsen i Irak genomförts utan FN-mandat har FN

en central roll att spela, inte minst i hanteringen av den humanitära

situationen efter kriget. Frågan om konfliktens hanterande måste

återföras till FN och säkerhetsrådet, som har det yttersta ansvaret

för internationell fred och säkerhet.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige beträffande norra Irak har

stött områdets begränsade självstyre och den demokratiseringsprocess

som påbörjats de senaste åren. Den tidigare närvaron av FN:s

skyddsvakter (United Nations Guards Contingent in Iraq - UNGCI) bidrog

också till att skapa en säkrare situation, framför allt så att de

humanitära aktörerna kunde genomföra sina uppgifter. UNGCI skapades

1991 i syfte att skydda FN:s humanitära insatser i den norra Irak, och

Sverige, Tyskland, Nederländerna och USA var de största finansiärerna

av styrkan. Sedan 1991 har Sverige totalt bidragit med drygt 100

miljoner kronor.

Utskottet konstaterar att Sverige kommer att fortsätta sina

ansträngningar att, såväl bilateralt som multilateralt, arbeta för att

alla skall ha möjlighet att utöva grundläggande rättigheter som i

internationella instrument erkänns dem i egenskap av etnisk minoritet.

Sverige kommer att fortsätta samarbetet med FN och kommer att verka

för en fredlig utveckling i Mellanöstern.

Det irakiska folket måste snarast möjligt självt tillåtas ta ansvaret

för sin framtid. Detta skulle kunna ske genom sammankallandet av en

nationell konferens med syfte att nå fram till en representativ

regering. Det internationella samfundet måste i denna process särskilt

uppmärksamma kvinnornas situation och roll i det irakiska samhället.

När säkerhetsläget är sådant att återuppbyggnaden av det irakiska

samhället kommer i gång bör FN spela en central roll. Säkerhetsrådet

måste återta det politiska initiativet och definiera FN:s uppgifter i

Irak efter kriget. Även EU har en viktig roll att spela i det

internationella samfundets bidrag till frihet, välfärd och demokrati

för den irakiska befolkningen.

Utskottet anser att kravet på irakisk avrustning av

massförstörelsevapen kvarstår även efter ett krig. Inspektionerna

skall slutföras och en förstörelseprocess verifieras. Unmovic har

suspenderat sin verksamhet, men utskottet menar att det mandat

säkerhetsrådet har gett Unmovic kvarstår.

En normalisering av situationen i Irak innebär att den mängd FN-

resolutioner som sedan 1990 antagits och som innehåller en mängd olika

element (frysning av tillgångar, skadeståndsanspråk, sanktionsregim,

inspektioner, etc.) måste hanteras av säkerhetsrådet. Frågorna om

Iraks framtida uppbyggnad måste tydligt kopplas till utvecklingen i

regionen.

Utskottet konstaterar att situationen i Irak sedan tiden för motionens

inlämnande har förändrats radikalt. Vad gäller yrkandena om olja-för-

mat-programmet råder nu andra förutsättningar, och frågeställningarna

ingår därmed i den totala problematiken kring krigets slut och det

humanitära arbetet. Det återuppstartade olja-för-mat-programmet bör

kunna utgöra en plattform för FN:s fortsatta engagemang i Irak.

Utskottet menar att ockupationsmakterna måste överlämna hanteringen av

Irak till FN. Detta måste ske genom antagande av en resolution som

lanserar en politisk process i syfte att legitimera det interimistiska

styret, IIA (Iraqi Interim Authority), som bas för det internationella

samfundets deltagande i uppbyggnaden av Irak. Antagandet av en

resolution skulle innebära ett viktigt första steg mot en nödvändig

normalisering av relationen mellan Irak och omvärlden. Resolutionen

får inte innebära att avkall görs på de folkrättsliga skyldigheter som

åvilar ockupationsmakterna. Det är också av största vikt att en sådan

resolution utformas utan möjlighet till tolkning av en legitimering

eller legalisering av kriget i efterhand.

Utskottet konstaterar att FN:s säkerhetsråd i resolution 688 redan

1991 har fördömt förtrycket mot kurderna och uttryckt sin avsikt att

fortsätta följa frågan. Skydd för mänskliga rättigheter och värnande

om den irakiska civilbefolkningen är centrala element i FN:s och EU:s

agerande gentemot Irak. Säkerhetsrådet har en central roll när det

gäller att avgöra vilka eventuella insatser som kan komma att krävas

för att skydda kurderna och/eller andra befolkningsgrupper i Irak när

sanktionerna hävs.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U257 (mp)

yrkande 2, 2002/03:U272 (v) yrkandena 2-6, 8 och 9 samt 2002/03:U273

(v) yrkandena 1, 6 och 10.

Internflyktingar

Internflyktingar är människor som tvingats fly från sina hem,

huvudsakligen på grund av väpnad konflikt, brott mot mänskliga

rättigheter eller naturkatastrofer, utan att ha passerat en

internationellt erkänd statsgräns. Till skillnad från de flyktingar

som har tillerkänts flyktingstatus utgör inte internflyktingar någon

enskild kategori i juridisk mening och har därmed heller inte något

specifikt folkrättsligt skydd. I motion 2002/03:U286 (mp och v) krävs

att Sverige måste arbeta för att frågan om internflyktingars utsatthet

förs upp på den internationella dagordningen för att skapa stärkt

skydd för denna flyktinggrupp.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att de humanitära behoven för internflyktingar

sedan länge är stora och kommer att kräva ett omfattande

internationellt engagemang lång tid framöver. I detta arbete kommer

Sverige att vara fortsatt aktivt.

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) tillsattes av FN:s generalförsamling

1951 för att bistå de 1,2 miljoner flyktingar i Europa som fortfarande

var hemlösa efter andra världskriget. I dag omfattas mer än 20

miljoner människor i över 140 länder av UNHCR:s mandat. Under senare

år har UNHCR också fått i uppdrag att ta sig an människor som formellt

sett inte omfattas av organisationens mandat. Det är människor som

lever i flyktingliknande situationer, t.ex. internflyktingar som har

flytt från sina hem men inte passerat en internationell gräns. UNHCR

samarbetar med regeringar och icke-statliga organisationer och det

övriga FN-systemet. UNHCR:s närmaste samarbetspartner är

Världslivsmedelsprogrammet (WFP) som bidrar med mat och andra

basförnödenheter till flyktingar, och även FN:s barnfond (Unicef),

Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och

FN:s samordningsorgan för humanitära frågor (OCHA), liksom Röda Korset

och Internationella migrationsorganisationen (IOM), är allierade i

olika insatser för flyktingar. UNHCR har dessutom kontakt med närmare

ett tusental icke-statliga organisationer som arbetar med och för

flyktingar. Sverige bidrar med betydande belopp till många av dessa

organisationer.

Andra organisationer, som traditionellt sett har haft väldigt litet

med flyktingar att göra, har börjat samarbete med UNHCR, på grund av

att flyktingproblematiken blivit mer komplex. I framtiden kommer

troligen finansiella institutioner som Världsbanken och de regionala

bankerna att få större betydelse för detta arbete eftersom många

flyktingproblem ofta orsakas av sociala och ekonomiska förhållanden.

Sverige har under senare år bidragit med betydande belopp till t.ex.

Angola, där inbördeskrig härjat och civilbefolkningen är hårt drabbad.

Nästan var fjärde invånare beräknades i ett skede vara flykting i sitt

eget land och två miljoner är helt beroende av internationell hjälp

för sin överlevnad. Andra stora insatser under senare år har gjorts i

Colombia, Afghanistan, Mellan-östern och Bosnien-Hercegovina, särskilt

vad gäller flyktingåtervändande och återuppbyggnad.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som väckts i

motionen är besvarade och avstyrker därmed motion 2002/03:U286 (mp och

v).

8 FN-konferenser

I motion 2002/03:U252 (kd) framhålls att olika finska organisationer

sedan början av den s.k. Beijing + 5-processen verkat för att

genomföra en femte världskonferens för kvinnor. Den finska regeringen

stöder tanken på en femte världskonferens och har inrättat en

nationell kommitté som driver kampanjen. Motionärerna menar att

Finland behöver stöd från Sverige när beslutet om världskonferensen

tas i FN i år eller nästa år.

I motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 4 framhålls att det är lika viktigt

att främja mänskliga rättigheter som att öka förståelsen för andra

kulturer och religioner. Det finns en risk att FN-konventionerna

uppfattas som enbart västerländska och därför behövs en ödmjukhet

inför andra människors kulturella seder och bruk. Olika varianter på

demokratiska samhällssystem behöver inte betyda att rätten till

politisk delaktighet och åsiktsfrihet kränks, och olika

välfärdsmodeller och skolsystem behöver inte betyda att rätten till

ekonomisk utveckling och utbildning inte respekteras. Motionärerna

menar att det är speciellt viktigt att förhindra en ny uppdelning av

världen i en "kristen" och "muslimsk" del. FN bör ha detta som tema på

en FN-konferens för att stärka det interkulturella utbytet och samla

världens religiösa ledare för att diskutera dessa frågor.

I motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 3 framhålls att djurens

rättigheter i likhet med mänskliga rättigheter inte endast är en

nationell angelägenhet. I kampen för att förbättra människors villkor

utanför Sveriges gränser har FN:s deklaration om mänskliga rättigheter

varit till stor hjälp och motionärerna kräver en liknande deklaration

om djurens rättigheter och en FN-konferens på detta tema.

I motion 2002/03:A322 (mp) yrkande 2 framhålls att män liksom kvinnor

underställs normer för hur de skall bete sig som man respektive

kvinna. Därför är det av största vikt att männens roll undersöks,

analyseras och förändras. En tvärpolitisk utredning bör tillsättas för

att analysera den nya mansrollen och hur detta skall föras ut till

allmänheten. För att även mannens roll i ett internationellt

perspektiv skall belysas och kunna jämföras krävs att Sverige

offensivt tar initiativ i FN för att hålla en världskonferens om

mansrollen och dess konsekvenser inom alla samhällsområden.

Utskottets ställningstagande

Sverige stöder FN:s arbete med samordning av världskonferenser, bl.a.

genom en arbetsgrupp i generalförsamlingen som diskuterar

uppföljningen av konferenserna. Det råder stor enighet inom det

internationella samfundet om att arbetet nu bör inriktas på en

uppföljning av åtaganden från tidigare världskonferenser, inklusive

millenniedeklarationen och att uppfylla millennieutvecklingsmålen.

Världskonferenserna under 1990-talet har på ett effektivt sätt lyft

fram viktiga frågor i utvecklingsprocessen. Genom genomförande och

uppföljning på nationell och regional nivå omsätts ord till handling.

Handlingsplanen från FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 har

varit vägledande för jämställdhetsarbetet inom FN, såväl centralt via

FN:s kvinnoenhet som i enskilda fonder, program och fackorgan. Sverige

har också alltsedan Pekingkonferensen haft en nära dialog med olika

delar av FN-systemet och har bl.a. genom ekonomiska bidrag stött

arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i

organisationernas arbete. Sverige tillhör de största givarna till FN:s

kvinnofond (Unifem), och bidrar också till FN:s kvinnoenhet. Sverige

har även verkat för att Världsbanken och de andra utvecklingsbankerna

skall uppmärksamma kvinnor och män på lika villkor i sin långivning

och via metod- och kompetensutveckling synliggöra och uppmärksamma

jämställdhetsfrågor. Utskottet konstaterar att jämställdhet hittills

har varit alltför lite fokuserat på mansrollen och att det är

nödvändigt att involvera männen i jämställdhetsarbetet. Sverige har

aktivt drivit frågan om mäns situation och roller i

jämställdhetsarbetet vid flera av de internationella konferenser som

ägt rum under 1990-talet, liksom vid uppföljningssammankomsterna och

vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002. Mäns

roller uppmärksammades internationellt genom handlingsplanen från FN:s

fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995, som ett direkt resultat av

Sveriges aktiva agerande.

Utskottet konstaterar att viktiga framsteg har gjorts vad gäller

kvinnors situation sedan FN:s första världskonferens 1975. Samtidigt

är både diskriminering av och våld mot kvinnor och flickor fortfarande

utbrett i såväl fredstid som under och efter väpnade konflikter.

Kvinnors tillgång till produktiva resurser, utbildning och

beslutsfattande är också alltjämt begränsad. Övriga internationella

världskonferenser och uppföljningar i FN:s regi under 1990-talet och

därefter har också bidragit till att fortsatta steg tagits vad gäller

att främja jämställdhet. Sverige fortsätter att driva jämställdhet som

en prioriterad fråga i internationella sammanhang.

Konferenserna utgör en viktig mötesplats för erfarenhetsutbyte,

kunskapsinhämtning och avstämning. Sverige stöder initiativ för

uppföljning av kvinnokonferensernas rekommendationer och

handlingsplaner, genom ett brett deltagande i möten och diskussioner

på nationell och regional nivå. En stor del av denna verksamhet

handhas av enskilda organisationer och andra fristående institutioner

och nätverk.

Utskottet menar att det är viktigt att ödmjukhet inför andra

människors kulturella seder och bruk genomsyrar det internationella

samarbetet. Olika metoder och tillvägagångssätt i andra länder och hos

andra folk behöver inte betyda skillnader i värdegrunden eller synen

på mänskliga rättigheter. Olika varianter på demokratiska

samhällssystem behöver inte betyda att rätten till politisk

delaktighet och åsiktsfrihet kränks. Det är viktigt att det finns

olika internationella arenor för att diskutera mänskliga rättigheter

och för att lära sig av varandras synsätt och erfarenheter. Utskottet

menar att bl.a. det svenska initiativet om Forum för levande historia

lagt grunden till ett viktigt interkulturellt utbyte. Utskottet

genomför för närvarande ett särskilt arbete om islam och västvärlden

och detta förutses bli avrapporterat under den innevarande

valperioden.

Utskottet konstaterar att Sverige, internationellt och inom EU, verkar

för djurens rätt till rimliga livsvillkor men anser inte att en

speciell FN-konferens och deklaration skulle komma att förändra

situationen för djuren. Det arbete som redan bedrivs, främst inom EU,

kan stärkas och utvecklas.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att de frågor som motionerna

väckt är besvarade och avstyrker därmed motionerna 2002/03:U252 (kd),

2002/03:U296 (kd) yrkande 4, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 3 samt

2002/03:A322 (mp) yrkande 2.

9 Sverige i FN

I motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 2 framhålls att Sverige har en lång

tradition av deltagande i fredsbevarande militära insatser i FN:s

regi. Det har givit viktigt skydd och ökad säkerhet där de satts in.

Dessa insatser, i synnerhet i europeiska konflikthärdar, är ett sätt

att skapa ökade förutsättningar för vår egen säkerhet. Motionärerna

menar att 120 Sveriges fred och säkerhet främjas genom ett aktivt

deltagande i internationella insatser, som numera också är en

integrerad del av det svenska försvarets huvuduppgifter.

I motion 2002/03:U268 (kd) yrkande 1 framhålls att det inte längre är

enbart nationalstaterna som har makten över utvecklingen. Näringslivet

och de multinationella företagen har vuxit fram som regionala och

globala aktörer av betydande vikt, ibland på bekostnad av

regeringarnas makt och inflytande. Även mellanstatliga organisationer

och icke-statliga organisationer har flyttat fram sina positioner.

Konsekvenserna blir att internationellt samarbete i dag inte enbart

handlar om staters samverkan, utan lika viktigt är samarbetet mellan

regeringar, näringslivet, NGO:er och andra internationella

organisationer. Därmed har alla globala aktörer ett ansvar för att

främja mänskliga rättigheter. Det är viktigt att regeringen håller en

levande dialog med alla aktörer och återkommande bjuder in

representanter från folkrörelser, näringsliv och akademiker för att

granska och diskutera Sveriges utrikespolitik och utrikespolitiska

åtaganden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Sverige ser det multilaterala samarbetet som

det viktigaste instrumentet för att komma till rätta med de stora

överlevnadsfrågorna. Denna uppgift kräver ett starkt FN och ett nära

samarbete med regionala och andra organisationer. Sveriges bidrag

genom åren till FN:s fredsbevarande operationer, till medlingsarbete

och till den ekonomiska och sociala verksamheten har varit betydande.

Sverige ser som en prioriterad uppgift att vara med och utveckla den

nya generationen fredsfrämjande insatser där militära, politiska och

humanitära åtgärder går hand i hand, och att skapa ett FN som är

bättre på att förebygga konflikter och på att ingripa i tid. De

fredsbevarande operationerna har blivit ett av FN:s viktigaste

instrument för att upprätthålla fred och säkerhet. Sverige har en lång

tradition av deltagande i dessa operationer, som dels genom sin

närvaro skapar trygghet för befolkningen och en säker miljö för FN,

OSSE, EU och andra internationella och enskilda organisationer att

verka i, dels främjar fred och säkerhet genom värdefull internationell

erfarenhet för det svenska försvaret.

Utskottet konstaterar att regeringen kontinuerligt har kontakter med

företrädare för folkrörelser, näringslivet och

forskningsinstitutioner. Detta sker bl.a. genom Folkrörelserådet,

referensgrupper och seminarier.

UD:s folkrörelseråd inrättades med syfte att fördjupa samrådet mellan

regeringen och folkrörelserna och utgöra ett diskussionsforum för

utvecklingsrelaterade frågor. Rådet består av representanter för

folkrörelser, Sida och UD. Möten äger rum minst två gånger per år med

biståndsministern eller statssekreteraren för utvecklingssamarbete som

ordförande. I samband med förberedelserna för de stora FN-

konferenserna bildas referensgrupper med deltagande av berörda

departement, folkrörelser, näringsliv och forskningsinstitutioner.

Vanligtvis ges även möjlighet för företrädare för dessa institutioner,

liksom för riksdagspartierna, att delta i de svenska delegationerna

såväl till de förberedande mötena som till själva konferenserna.

De svenska folkrörelserna och näringslivet deltar i det svenska

arbetet med de s.k. millennieutvecklingsmålen, som antogs vid FN:s

millennietoppmöte år 2000. Företrädare för folkrörelser och näringsliv

har även deltagit i den parlamentariska kommitténs (GLOBKOM)

betänkande som ligger till grund för den kommande

utvecklingspropositionen.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår utskottet att motionerna

2002/03:U8 (fp) yrkande 2 samt 2002/03:U268 (kd) yrkande 1 lämnas utan

åtgärd.

10 FN-byggnadens utsmyckning

I motion 2002/03:U255 (kd) framhålls att den 50 år gamla FN-byggnaden

i New York imponerar med de visioner och mål som den kommit att

representera. Emellertid är standarden på inredningen mycket låg,

möblerna slitna, och tyger och färger är solkiga eller slitna.

Motionärerna anser att det vore synnerligen angeläget att Sverige tar

initiativ till att bidra med ett nytt möblemang och ny inredning i

FN:s gemensamma salar och sammanträdesrum.

Utskottets ställningstagande

Utskottet framhåller att Sverige alltsedan FN bildades har bidragit

med betydande insatser vad gäller både inredning och konstnärlig

utsmyckning av FN-byggnaden och dess omgivning. Senast vid FN:s 50-

årsjubileum tog Sverige initiativ och bekostade en renovering av

Ecosocs sammanträdessal.

En ombyggnad och renovering av hela FN-byggnaden diskuteras för

närvarande och Sverige har aktivt bidragit till konstruktiva

lösningar.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår utskottet att motion

2002/03:U255 (kd) lämnas utan åtgärd.

Regeringens skrivelse

Utskottet framhåller värdet av att regeringen regelbundet återkommer

till frågan om Sveriges roll i Förenta nationernas verksamhet. Det

multilaterala samarbetet är det viktigaste instrumentet för att komma

till rätta med de stora överlevnadsfrågorna. Denna uppgift kräver ett

starkt FN och ett nära samarbete med regionala och andra

organisationer. Sveriges bidrag genom åren till FN:s fredsbevarande

operationer, till medlingsarbete och till den ekonomiska och sociala

verksamheten är betydande.

Regeringens skrivelse 2002/03:83 föreslås därmed bli lagd till

handlingarna.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har

föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i reservationen.

1. FN:s organisation, punkt 1 (m)

av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U322 yrkande

24 och avslår motionerna 2002/03:U7 yrkandena 1-6, 2002/03:U311

yrkandena 1, 3 och 4 och 2002/03:U313 yrkande 31.

Ställningstagande

Reformer är nödvändiga för FN:s trovärdighet. Generalsekreterare Kofi

Annans strävan att skapa ett mer relevant och kraftfullt FN förtjänar

Sveriges fulla stöd. FN bör således fokusera på de uppgifter som FN

bäst kan lösa. FN:s byråkrati måste minskas och effektiviteten stärkas

till gagn framför allt för u-länderna. Organisationer som UNHCR,

Unicef och vissa andra organ måste förbättra samordningen vid

humanitära insatser. WHO bör få en betydligt starkare roll för att

gemensamt bekämpa smittsamma sjukdomar. Medlemsstaterna måste ställa

tillräckliga resurser till FN:s förfogande. Sveriges neddragning av

försvarsanslagen och oförmåga att kunna ställa upp med internationell

trupp, är i detta sammanhang generande.

Då Afrika är den mest konfliktdrabbade kontinenten måste FN omedelbart

prioritera fredsfrämjande insatser på kontinenten. Svensk

Afrikapolitik måste förses med den säkerhetspolitiska dimension som

länge saknats. Då freden säkrats måste byggandet av

konfliktförebyggande strukturer snabbt komma i gång för att förhindra

nya strider. I huvudsak handlar det om att lösa tre konflikttyper:

mellanstatliga konflikter, inbördeskrig samt utbrytning ur stater.

Mellanstatliga konflikter förebyggs av effektiva säkerhetsordningar,

vars syfte är att stoppa angreppskrig. Afrika måste snarast få en

säkerhetsordning som förhindrar anfallskrig och krig genom ombud. FN,

EU och USA bör stödja AU - Afrikanska unionen - eller subregionala

organisationer, som SADEC eller Ecowas, att utveckla trovärdiga

garantier mot anfallskrig eller mot stöd till störtandet av etablerade

demokratier.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U322 (m) yrkande 24.

2. FN:s organisation, punkt 1 (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U7 yrkandena

1-6 och avslår motionerna 2002/03:U311 yrkandena 1, 3 och 4,

2002/03:U313 yrkande 31 och 2002/03:U322 yrkande 24.

Ställningstagande

Kristdemokraterna präglas av en stark tro på multilateralismen och

anser att FN måste stärkas i alla sina grenar. En absolut

förutsättning för detta är att FN-systemet reformeras i grunden.

Bristerna vad gäller organisation, koordinering och management är

allvarliga. Ineffektivitet, byråkrati och svårigheter att över huvud

taget få insyn karakteriserar viktiga delar av FN:s verksamhet. FN:s

allmänna ställning har visserligen förbättrats under senare år. Det är

mycket Kofi Annans förtjänst. Han har genomfört reformer som inneburit

en viss modernisering av sättet att arbeta. Han har också stärkt FN:s

inflytande, inte minst i olika krishärdar.

FN:s organisation och management kännetecknas fortfarande av avsevärda

brister. Sverige har, tillsammans med de nordiska länderna, vid flera

tillfällen gjort försök att genomlysa organisationen vad avser

styrning, management och kontroll. Olika förslag till förbättringar

har presenterats och fått visst gehör i samband med de reformprocesser

som pågått under slutet av 1990-talet. Kristdemokraterna anser att

regeringen inom EU-kretsen - eller tillsammans med de nordiska

regeringarna - snarast initierar en omfattande översyn av FN-arbetet

med fokus på biståndsverksamheten och FN:s olika specialorgan.

Översynen bör dock gälla FN-systemet i stort eftersom en stor del av

organisationskulturen, personalpolitiken etc. är gemensam. De

viktigaste frågorna att ta upp är styrelsearbetet i de olika FN-

organen, rekryteringsprinciperna, organisationskulturen i stort,

rivaliteten mellan de olika FN-organen, reformeringen av

säkerhetsrådets beslutsregler samt frågan hur andra viktiga aktörer på

internationell nivå - som civil society, den privata sektorn samt

forskningen - skall kunna ges ett större formellt inflytande över

organisationens arbete.

Ansvaret för den omoderna och ineffektiva organisationen ligger både

på FN:s ledning och de regeringar som är FN:s huvudmän. För att de

nödvändiga reformerna skall bli av krävs, enligt Kristdemokraterna,

att både ledningen och medlemsstaterna utsätts för hårt tryck.

Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning

av motion 2002/03:U7 (kd) yrkandena 1-6.

3. FN:s organisation, punkt 1 (c)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U313 yrkande

31 och avslår motionerna 2002/03:U7 yrkandena 1-6, 2002/03:U311

yrkandena 1, 3 och 4 och 2002/03:U322 yrkande 24.

Ställningstagande

FN har varit framgångsrikt i att fastställa globala mål och formulera

konventioner. Däremot kan organisationen kritiseras för att ägna för

mycket tid och resurser åt verksamhet som andra kunde sköta bättre.

FN:s utvecklingsprogram UNDP har en potential som bör kunna utnyttjas

mer när det gäller samordning av biståndsgivare. Ansvarsfördelningen

mellan utvecklingsbankerna och FN-systemet är av central betydelse.

Det horisontella samarbetet mellan de multilaterala organisationerna

har varit svagt och måste förbättras. Flera organisationer är dessutom

verksamma inom samma ämnesområden. Klarare ansvarsfördelning och

bättre samordning bör bidra till att ineffektivt dubbelarbete undviks.

Även om det multilaterala biståndet måste fördelas mellan många

medlemsländer är det angeläget att FN förmår göra kraftsamlingar för

att hantera specifika problem, som ökenutbredning och erosion eller

naturkatastrofer. Förutom som givare av multilateralt bistånd kan FN-

organen spela stor roll som samordnare av bilaterala insatser och för

att koordinera många länders och organisationers insatser. FN:s

kapacitet att fungera i rollen som koordinator för länder och

organisationer bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det

multilaterala biståndet.

Centerpartiet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av

motion 2002/03:U313 (c) yrkande 31.

4. FN:s organisation, punkt 1 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U311 yrkandena

1, 3 och 4 och avslår motionerna 2002/03:U7 yrkandena 1-6,

2002/03:U313 yrkande 31 och 2002/03:U322 yrkande 24.

Ställningstagande

Jag anser att det globala civila samhället måste ges mer inflytande

och plats i FN:s verksamheter. Det globala civila samhället har stora

möjligheter att medverka till förnyade internationella samarbeten och

har spelat en avgörande roll för utkomsten av t.ex. förbudet mot

landminor och för inrättandet av den internationella

brottmålsdomstolen ICC. Detta visar den växande betydelsen av det

civila samhällets roll som förvaltare av globala normer när det gäller

globala angelägenheter. Detta har också visats i samband med

världskonferenser om miljö, kvinnors rättigheter och befolkningsfrågor

att det ofta är frivilligorganisationer som står för nytänkande och

innovativa metoder som berikat världssamfundet.

FN skall erbjuda de frivilliga organisationerna ett partnerskap som

omfattar rätten till information, former för inflytande samt

koordinering. Detta måste vara en av FN:s viktigaste prioriteringar de

kommande åren för att både förankra och legitimera sitt arbete men

också ta till vara kunskap och idéer från det civila samhället.

När det civila samhället saknar legalt och politiskt inflytande i sina

länder skall FN och andra länder kunna söka nå kontakt med dem och få

till stånd en transnationell dialog. FN måste också i större

utsträckning söka involvera NGO:er från fattiga länder i sina program

och till nya verksamhetsområden. Att involvera det civila samhällets

organisationer att ingå i nationella delegationer till FN-möten måste

uppmuntras.

Millennietoppmötet innebar ett nytt åtagande av FN:s medlemsländer att

respektera FN-stadgan och utveckla världsorganisationens verksamhet i

enlighet med dess syfte. De demokratiska bristerna inom FN-systemet

behöver korrigeras, i synnerhet vad det gäller vetot, säkerhetsrådets

sammansättning liksom de internationella finans- och

handelsinstitutionernas roll enligt förslagen i motionen.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad jag framför. Mitt förslag lämnas med motion 2002/03:U311 (mp)

yrkandena 1, 3 och 4.

5. FN och fredsfrämjande insatser, punkt 2 (c)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U212 yrkandena

5 och 13.

Ställningstagande

Behovet av FN och FN:s arbete är större än någonsin. Det ställer stora

krav på hur FN fungerar. Det är uppenbart att förändringar krävs för

att FN mer effektivt skall kunna utnyttja de möjligheter som det

förändrade internationella läget skapat. Ett omfattande arbete måste

investeras i konfliktförebyggande insatser. Trots ett gediget

konfliktförebyggande arbete kommer dock FN och andra internationella

organisationer under överskådlig tid också att tvingas hantera akuta

kriser, konflikter och katastrofer. FN har här en viktig uppgift att

ta sig an, nämligen att som den enda globala företrädaren för världens

stater i största möjliga grad motverka farliga effekter av

unilateralism.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U212 (c) yrkandena 5 och 13.

6. FN och bidragen till den reguljära budgeten, punkt 3 (c)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U212 yrkande 2

och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 3 och 2002/03:U311 yrkandena

7-10.

Ställningstagande

FN:s medlemsstater måste också stötta och tillhandahålla erforderliga

personella, ekonomiska och andra resurser till de institutioner som

vuxit fram inom FN-systemet, såsom t.ex. Internationella

brottmålsdomstolen, (ICC) i Haag. FN:s medlemsstater måste ta ett

större ansvar för att tillförsäkra FN de resurser som krävs när

säkerhetsrådet beslutar sig för att gå in med en mission eller

genomföra en operation. För att göra FN:s fredsbevarande insatser

slagkraftigare krävs en rad åtgärder. Soldaterna måste komma på plats

snabbare och den civila sidan av missioner måste utvecklas mer vid

sidan av den militära. FN-insatserna måste baseras på tydliga och

därmed mer trovärdiga mandat. Skyddet av civila måste fullföljas och

de uppgifter FN:s fredsbevarande styrkor ges måste vara möjliga att

lösa; styrkorna måste utrustas med tillräckliga mandat för att

uppfylla skyddet. Vad som ovan sägs om förslag till åtgärder för

slagkraftigare FN-insatser bör ges regeringen till känna.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U212 (c) yrkande 2.

7. FN och bidragen till den reguljära budgeten, punkt 3 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U311 yrkandena

7-10 och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 3 och 2002/03:U212

yrkande 2.

Ställningstagande

FN:s kapacitet att agera är självklart även grundad på ekonomisk

förmåga att mäkta med arbetet för att kunna förverkliga målsättningar

och möta behov. För att få medlemsländerna att betala sin avgift och

inte negligera den, tänja på terminen eller medvetet sacka efter bör

den vara kopplad till rösträtten i generalförsamlingen. Avgiften skall

bestämmas av generalförsamlingen utifrån landets ekonomiska

möjligheter.

Miljöpartiet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av

motion 2002/03:U311 (mp) yrkandena 7-10.

8. Säkerhetsrådet, punkt 4 (m)

av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U6 och

2002/03:U322 yrkande 22 och avslår motionerna 2002/03:U7 yrkande 7,

2002/03:U212 yrkande 1, 2002/03:U276 yrkande 4 och 2002/03:U311

yrkandena 2, 5 och 6.

Ställningstagande

FN:s säkerhetsråd har ett ansvar för att verka för internationell fred

och säkerhet. FN utgör också en viktig mötesplats för den

internationella diplomatin. Mer än någonsin behövs ett FN som är

relevant och effektivt. Det är viktigt att stärka säkerhetsrådets

förmåga att fatta beslut. Det stora problemet är vetorätten. Denna har

vid flera tillfällen blockerat möjligheterna för säkerhetsrådet att

fullfölja sitt ansvar för internationell fred och säkerhet: Kurdistan,

Kosovo, Makedonien och Irak. När det gäller folkmordet i Rwanda var

säkerhetsrådet helt passivt. En reformering av FN-stadgan som

möjliggör att dess principer lättare kan efterföljas måste genomföras

omgående för att säkerhetsrådet inte helt skall tappa sina möjligheter

att agera.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U6 (m) och 2002/03:U322 (m) yrkande 22.

9. Säkerhetsrådet, punkt 4 (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U7 yrkande 7

och avslår motionerna 2002/03:U6, 2002/03:U212 yrkande 1, 2002/03:U276

yrkande 4, 2002/03:U311 yrkandena 2, 5 och 6 och 2002/03:U322 yrkande

22.

Ställningstagande

FN är den viktigaste globala säkerhetspolitiska organisationen. Efter

det kalla krigets slut var den allmänna förhoppningen att FN äntligen

skulle mäkta med de uppgifter för fred och säkerhet som

organisationens upphovsmän skrev in i den alltjämt gällande stadgan.

De permanenta stormaktsmedlemmarna i säkerhetsrådet (Frankrike, Kina,

Ryssland, Storbritannien och USA) har genom att lägga in veton alltför

många gånger låtit maktpolitik försvåra eller t.o.m. omöjliggöra

säkerhetsrådets funktion. Sverige bör tillsammans med de nordiska

länderna i EU ta initiativ till en process som kan leda fram till att

säkerhetsrådets beslutsregler och vetorätt kan reformeras. Dessutom

bör sammansättningen av rådet ses över. Japan och Europeiska unionen

bör övervägas som permanenta medlemmar av säkerhetsrådet.

Sverige är en av de största tillskyndarna av FN-idén och FN:s

verksamhet och detta medför ett stort ansvar för organisationen, både

finansiellt och genom att ge organisatoriskt stöd till verksamheten.

Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning

av motion 2002/03:U7 (kd) yrkande 7.

10. Säkerhetsrådet, punkt 4 (c)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U212 yrkande 1

och avslår motionerna 2002/03:U6, 2002/03:U7 yrkande 7, 2002/03:U276

yrkande 4, 2002/03:U311 yrkandena 2, 5 och 6 och 2002/03:U322 yrkande

22.

Ställningstagande

FN:s beslutsförmåga har ibland blockerats till följd av att de

permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet inte bara haft skilda

uppfattningar om vilka åtgärder som borde vidtas i vissa situationer.

De permanenta rådsmedlemmarna har också ibland missbrukat sin

vetorätt. Säkerhetsrådet har därför inte alltid klarat av sin

viktigaste uppgift enligt FN-stadgan - upprätthållandet av

internationell fred och säkerhet, en uppgift för vilken säkerhetsrådet

bär huvudansvaret. Sverige bör verka för att vetorätten i

säkerhetsrådet avskaffas och att rådet breddas och görs mer

representativt. Detta bör ges regeringen till känna. Säkerhetsrådets

beslutsförmåga har förutom av politiska skäl också hämmats av

finansiella skäl. Förenta staterna har mot bakgrund av sin stora skuld

ett särskilt ansvar. Internationella påtryckningar mot USA att

fortsätta sina avbetalningar bör därför utövas. FN kan, som det

internationella samfundets organisation, varken bli starkare eller

effektivare än vad dess medlemsstater tillåter den att bli. Vad som

ovan sagts om vikten av att FN:s medlemsstater betalar sina

medlemsavgifter bör ges regeringen till känna.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U212 (c) yrkande 1.

11. Säkerhetsrådet, punkt 4 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U311 yrkandena

2, 5 och 6 och avslår motionerna 2002/03:U6, 2002/03:U7 yrkande 7,

2002/03:U212 yrkande 1, 2002/03:U276 yrkande 4 och 2002/03:U322

yrkande 22.

Ställningstagande

Sammansättningen av och mandatet för FN:s säkerhetsråd måste

reformeras. Säkerhetsrådets sammansättning är baserad på de

maktförhållanden som rådde 1945 efter andra världskriget. Denna

representation motsvarar knappast behoven i en globaliserad värld

fyrtio år senare. Miljöpartiet anser att säkerhetsrådets

sammansättning och befogenheter måste reformeras och vägledas av helt

nya principer. Sveriges regering måste ta initiativet i denna fråga.

Bland de förslag som kan nämnas är att öka antalet medlemmar från 15

till 24, varav 10 permanenta, och att alla medlemmar i säkerhetsrådet

på sikt borde väljas direkt av generalförsamlingen. Ett förslag för

att minska vetots användning är att dagens 5 permanenta medlemmar

kommer överens om att under en begränsad tid - tills säkerhetsrådet

reformerats - inte använda vetot i beslut som rör andra frågor än

tvångsåtgärder i enlighet med FN-stadgan kap. VII.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Mitt förslag lämnas med anledning av motion

2002/03:U311(mp) yrkandena 2, 5 och 6.

12. FN och mänskliga rättigheter, punkt 5 (m)

av Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U322 yrkande

21 och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 5 och 9, 2002/03:U224

yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 2 och 3 och 2002/03:U296 yrkande 6.

Ställningstagande

Att framhäva de mänskliga rättigheternas universalitet måste vara en

hörnsten i svensk utrikespolitik. Svenskt bistånd skall inte utgå till

statsmakter som grovt och systematiskt kränker mänskliga rättigheter

och förtrycker sina medborgare.

Sveriges regering bör kräva att man i FN:s generalförsamling årligen

får en rapport och genomför en årlig debatt om läget beträffande

mänskliga rättigheter och demokrati i medlemsländerna. Fördelen med

detta förfarande skulle vara "name and shame", vilket innebär att man

tydliggör vilka regimer som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Utskottet beklagar att ett land som Libyen som grovt och systematiskt

bryter mot respekten för mänskliga rättigheter och demokrati valdes

som ordförande i årets kommission för mänskliga rättigheter.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U322 (m) yrkande 21.

13. FN och mänskliga rättigheter, punkt 5 (fp)

av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U228 yrkande 2

och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 5 och 9, 2002/03:U224

yrkande 3, 2002/03:U228 yrkande 3, 2002/03:U296 yrkande 6 och

2002/03:U322 yrkande 21.

Ställningstagande

Det bör understrykas att ett demokratiskt styrelseskick är det enda

styrelseskick som är människan värdigt. Demokrati utgör på flera sätt

grunden för etablerandet av mänskliga rättigheter och Sverige bör

intensifiera sitt arbete med att försvara och förbättra skyddet för de

mänskliga rättigheterna. Detta bör göras dels genom de internationella

organisationer där Sverige bereds möjlighet att påverka, som FN, EU

och Världsbanken, dels genom Sveriges bilaterala samarbete med andra

länder.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motion

2002/03:U228 (fp) yrkande 2.

14. FN och mänskliga rättigheter, punkt 5 (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U296 yrkande 6

och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkandena 5 och 9, 2002/03:U224

yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 2 och 3 och 2002/03:U322 yrkande 21.

Ställningstagande

Det övergripande målet för Sveriges internationella

utvecklingssamarbete är att höja de fattigas levnadsnivå. Vi

kristdemokrater anser dock att åtgärder för främjandet av mänskliga

rättigheter och en demokratisk samhällsutveckling också måste vara en

övergripande målsättning. Det är inte enbart det materiella välståndet

som räknas utan även människors värdighet och möjlighet att leva i

frihet. Dessutom är mänskliga rättigheter ett mål i sig, som både

främjar och går hand i hand med en positiv samhällsutveckling.

Nationella demokratiska institutioner gynnar även

fattigdomsbekämpningen. Därför är mänskliga rättigheter en ofrånkomlig

del av biståndet. Mänskliga rättigheter kränks i alla länder i

världen, inklusive Sverige. Det är allas ansvar att arbeta för att så

många människor som möjligt skall kunna åtnjuta de fri- och

rättigheter som är fastslagna i FN:s allmänna förklaring om mänskliga

rättigheter. Folkrätten behöver därför förnyas och människan måste

sättas än mer i centrum.

Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning

av motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 6.

15. Utbildningsinsatser kring frågor om mänskliga rättigheter,

punkt 6 (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U284

yrkande 22 och 2002/03:U296 yrkande 1.

Ställningstagande

Mänskliga rättigheter och utveckling är beroende av varandra och delar

ett gemensamt mål. Rätten till utbildning och vård samt tillgång till

mat är givna utgångspunkter i biståndet. Arbetet för mänskliga

rättigheter i Europa behöver stärkas, framför allt inom

flyktingpolitiken och bekämpningen av handel med kvinnor och barn.

Grundläggande för hela arbetet för mänskliga rättigheter är behovet av

en fördjupad diskussion om rättigheters värde och giltighet, liksom om

hur de skall främjas i praktiken. För att främja en god utveckling i

de fattigaste länderna krävs det ett omfattande undervisningsstöd och

utbildningsbistånd. Detta bistånd innehåller stöd till basutbildning

för lärarfortbildning, läromedelsinsatser samt skolbyggnadsprogram. Vi

vill slå fast alla barns rätt att gå i en skola och få utbildning av

god kvalitet. Det måste också finnas lika möjligheter för flickor och

pojkar, liksom för funktionshindrade barn, att gå i skolan. Då

alltfler barn och ungdomar får möjlighet att gå i skola, finns det en

risk att de vuxna hamnar efter. Därför måste satsningar på

vuxenutbildningen ökas, för att främja en jämn och höjd

utbildningsnivå i hela samhället. För mig är det speciellt viktigt att

kunskap om mänskliga och kulturella värden främjas. Därför bör

utbildning och forskning inom humaniora och samhällsvetenskap

inkluderas. Alla barn och ungdomar bör på ett tidigt stadium diskutera

etiska frågor och få möjlighet att lära sig demokrati samt mänskliga

rättigheter och skyldigheter.

Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning

av motionerna 2002/03:U284 (kd) yrkande 22 och 2002/03:U296 (kd)

yrkande 1.

16. FN och internationella konventioner, punkt 7 (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U296 yrkande 2

och avslår motion 2002/03:U261 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Grundläggande för hela arbetet för mänskliga rättigheter är behovet av

en fördjupad diskussion om rättigheters värde och giltighet, liksom om

hur de skall främjas i praktiken. Situationen i Sverige - som

framhålls som ett mönsterland vad gäller mänskliga fri- och

rättigheter - är långt från perfekt. Sverige är bra på att arbeta fram

nya konventioner för mänskliga rättigheter och i regel också på att

ratificera dem. Men när det kommer till att förverkliga dem går det

trögare. Det tog t.ex. 28 år innan definitionen av flykting i den

svenska utlänningslagen vidgades så att den stämmer överens med FN:s

flyktingkonvention av 1951. Det tog 44 år att få den europeiska

rättighetskonventionen inkorporerad i svensk lag. Mycket återstår att

göra för att garantera mänskliga fri- och rättigheter i Sverige.

Att upphöja konventionstexten till lag skulle innebära att medborgare

kan pröva påstådda kränkningar mot de mänskliga rättigheterna i

domstol.

De folkrättsliga avtalen är till för att förebygga och föregå med gott

exempel, så även om Sverige inte har alla problem som eventuellt andra

länder har är det ändå viktigt att införa bestämmelserna. Det är också

viktigt att konstatera att folkrättens bestämmelser om mänskliga

rättigheter inte är till för att passa in i inhemska rättssystem utan

för att påverka de fördragsslutande staterna, deras lagstiftning och

deras handlande.

Jag anser att regeringen bör redovisa vilka internationella

konventioner och tilläggsprotokoll som Sverige inte har ratificerat

och återkomma med tydliga förklaringar om anledningen till detta.

Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning

av motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 2.

17. Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (fp)

av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U8 yrkande 1

och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 3, 2002/03:U228 yrkandena 9

och 10, 2002/03:U296 yrkande 3 och 2002/03:U311 yrkande 11.

Ställningstagande

Om inte USA, Storbritannien och koalitionen intervenerat i Irak hade

regimens mord, tortyr och förtryck mot stora delar av befolkningen

fortfarande pågått. Flygförbudszoner utan FN-mandat hade dock

upprätthållits till skydd för stora folkgrupper mot landets härskare.

Sannolikt hade andra despoter i världen tagit intryck av

världssamfundets handlingsförlamning. De hade eventuellt gjort som

Saddam Hussein och understött terrorism även utanför sitt eget land.

Folkrätten skiljer sig på många sätt från traditionella rättssystem.

Trots sin överstatliga giltighet betonar den starkt enskilda staters

suveränitet. Inget land kan i princip dras inför rätta och, med

bortseende från det ringa antal fall där FN kunnat agera, finns det

heller ingen som står för själva dragandet inför rätta. Där

inomstatlig rätt ytterst har kunnat upprätthållas med domstolar och

tvångsmakt har folkrätten oftast fått lita till reglernas "normerande"

effekt; det frivilliga underkastandet.

Följden har blivit att de värsta av brott genom historien har kunnat

förövas, om inte i skydd av folkrätten så i vart fall utan att denna

givit rätt för utomstående att ingripa. Folkrätten kan alltså

tillämpas på ett juridiskt oantastligt sätt och samtidigt leda till en

moraliskt vedervärdig konsekvens. Att som politiker nöja sig med att

hänvisa till folkrätten räcker därför inte som grund för ett politiskt

och moraliskt ställningstagande i en konflikt som den i Irak.

Den kritik som från folkrättsligt håll riktades mot Natos ingripande

till skydd för befolkningen i Kosovo 1999 var att det vore önskvärt om

legitimitet och legalitet sammanföll. Vi tror inte bara att detta är

önskvärt utan också nödvändigt för respekten och efterlevnaden av

folkrätten.

FN-stadgan och dess våldsförbud, kopplat till säkerhetsrådet och de

permanenta medlemmarnas vetorätt, skrevs i en annan tid och under

andra förutsättningar. En alltmer integrerad värld och ständigt

kortade avstånd i tid och rum har ökat medvetenheten om, och

engagemanget mot, missförhållanden i de mest avlägsna delar av

världen. Det som blir ett problem, dock, är om endast de

missförhållanden som väcker avsky hos medborgare i den rika delen av

världen skall bli legitima för intervention; dvs. - lite tillspetsat -

om en tillräckligt stark "CNN-effekt" ger en intervention dess humana

legitimitet. Den fråga som världssamfundet står inför - mot bakgrund

av bl.a. Kosovo, Rwanda och Irak - är hur det med moraliska argument

skulle gå att försvara avgränsningen att massmord som begås vid

enstaka tillfällen bör kunna föranleda intervention, medan mord som

begås vanemässigt i decennier inte bör utgöra grund för en

folkrättslig intervention.

Organisationen Folk och Försvar gav nyligen ut en skrift om

våldsförbudet i FN-stadgan. Där redovisas utförligt de olika

tolkningar av våldsförbudet som aktualiserats bland annat av

Irakkonflikten. En del av det resonemang som förs där är att t.ex.

Kosovo inte redovisas som ett moraliskt motiverat undantag vid sidan

av folkrätten. I stället inser författaren att den tolkning som bildar

den s.k. restriktiva skolan utgår från att humanitära interventioner

är en del av det folkrättsliga regelverket. Genom att räkna upp och

analysera de avsteg som skett från FN-stadgan bekräftar skriften också

att våldsförbudets innebörd ständigt påverkas och omformas av

praktikfallen. Det är ofrånkomligen så att det är efterlevnaden, eller

bristen härpå, som ytterst bestämmer folkrättens innehåll.

Mänskliga rättigheter väger principiellt sett tyngre än staters

suveränitet. Som liberaler utgår vi från att staterna är till för

människor och inte tvärtom. Sverige bör sålunda gå i spetsen för en

fortsatt förnyelse av folkrätten och en aktiv människorättspolitik.

Folkpartiet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av

motion 2002/03:U8 (fp) yrkande 1.

18. Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U296 yrkande 3

och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 1, 2002/03:U212 yrkande 3,

2002/03:U228 yrkandena 9 och 10 och 2002/03:U311 yrkande 11.

Ställningstagande

Mänskliga rättigheter skall genomsyra hela den svenska

utrikespolitiken. Såväl inom det globala internationella samarbetet

som i det bilaterala arbetet med andra enskilda länder bör ett

rättighetsperspektiv diskuteras. Likaså bör utrikespolitikens olika

beståndsdelar, t.ex. handels-, utvecklings-, bistånds- och

migrationspolitiken, främja samt ta sin utgångspunkt i de mänskliga

rättigheterna. Inte förrän hela utrikespolitiken pekar i en och samma

riktning och verkligen främjar mänskliga rättigheter kan vi påstå att

Sverige driver en utrikespolitik för mänskliga rättigheter.

Det regelverk som finns mellan folk och länder går under benämningen

folkrätten. Den består av en samling internationella traktat,

konventioner, förklaringar och resolutioner samt sedvanerätt.

Folkrätten har traditionellt sett utgått från avtal mellan stater.

Principen om statssuveränitet har varit stark och innebär att staterna

själva bestämmer inom landets gränser. På senare år har dock principer

om mänskliga rättigheter fått allt starkare gehör och envåldshärskare

har fått allt svårare att gömma sig bakom traditionella

folkrättsprinciper. FN:s säkerhetsråd har vid ett flertal tillfällen

hävdat "interna angelägenheter" som hot mot internationell fred och

säkerhet. Flera länder i världssamfundet har även i praktiken agerat

med stöd av en extensiv tolkning av folkrätten. Den utveckling som

sker inom folkrätten handlar i grunden om att uppvärdera folkrättsliga

principer om mänskliga rättigheter på bekostnad av t.ex.

statssuveränitetsprinciper. Denna utveckling måste vi stödja eftersom

människan alltid bör komma i centrum i politiken, och då stater

misslyckas att garantera människan hennes fri- och rättigheter måste

det internationella samfundet träda in och ta sitt ansvar. Den svenska

regeringen säger sig driva en förnyad folkrätt med människan i

centrum, men brister i att praktisera denna politik. Eftersom

folkrätten bäst förnyas och utvecklas genom praktiska politiska

handlingar haltar regeringens resonemang. Jag anser att Sverige aktivt

måste driva en förnyad folkrätt med människan i centrum där mänskliga

rättigheter uppvärderas.

Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning

av motion 2002/03:U296 (kd) yrkande 3.

19. Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (c)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U212 yrkande 3

och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 1, 2002/03:U228 yrkandena 9

och 10, 2002/03:U296 yrkande 3 och 2002/03:U311 yrkande 11.

Ställningstagande

Centerpartiet anser att det är av utomordentlig vikt att kontinuerligt

följa upp de åtaganden som gjorts och görs vid FN:s konferenser.

Uppföljningskonferenserna är en bra metod för detta. Likaså är det

angeläget att FN:s konventioner och avtal, såsom FN:s barn- och

kvinnokonventioner samt Kyotoavtalet, sprids och respekteras, och att

instrumenten för att övervaka efterlevnaden av dem hela tiden

utvecklas. Målet måste vara att konventionerna och avtalen naturligt

och integrerat kan utgöra normer som bör genomsyra överstatliga,

storregionala eller nationella överenskommelser och lagstiftningar.

Sverige skall verka för att den globala rättsnorm som FN-systemet

representerar stärks. Detta bör ges regeringen till känna.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Mitt förslag lämnas med anledning av motion

2002/03:U212 (c) yrkande 3.

20. Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U311 yrkande

11 och avslår motionerna 2002/03:U8 yrkande 1, 2002/03:U212 yrkande 3,

2002/03:U228 yrkandena 9 och 10 och 2002/03:U296 yrkande 3.

Ställningstagande

FN:s uppgift att upprätthålla fred och säkerhet i världen formulerades

för att förhindra mellanstatliga krig. Den klassiska frågeställningen

är om FN i första hand skall skydda människorna eller staternas

rättigheter och suveränitet. Folkrätten bygger på att alla stater är

suveräna och att FN inte får ingripa i deras interna angelägenheter.

Samtidigt är det ofta just stater som kränker de mänskliga rättigheter

som FN skall främja. FN har naturligtvis ett ansvar att ingripa när

stater gör sig skyldiga till grova brott mot de mänskliga

rättigheterna.

I ett modernt folkrättskoncept bör inte MR-perspektivet primärt behöva

vara oförenligt med ett nationellt perspektiv. Snarast bör de

mänskliga rättigheterna vara en del av folkrätten utifrån att

medlemsstaterna i FN idealt sett är grundade på ett nationellt försvar

för de mänskliga rättigheterna.

FN:s passivitet i konflikter har undergrävt FN:s legitimitet. Framför

allt bland utvecklingsländer finns ett motstånd inom FN mot den

preventiva diplomatin som bygger på rädsla för att den nationella

suveräniteten skall undergrävas, speciellt om beslut fattas i

säkerhetsrådet. FN måste som organisation skifta fokus till att

förebygga krig och svältkatastrofer snarare än att som i dag komma

först när katastroferna är ett faktum och agera som städgumma.

Civila fredsstyrkor, med bas i frivilligorganisationer och med

utbildning och kompetens att tjänstgöra vid kriser och konflikter, bör

skapas i alla länder. FN måste också bli bättre på att förebygga

konflikter genom att bevaka potentiella konflikthärdar samt skärpa

kontrollen av ingångna avtal och dokument. FN bör också ta ett större

ansvar för att kontrollera och ingripa mot den illegala globala

vapenhandeln. Ett första steg för ett sådant arbete är att FN skapar

sig en bättre överblick över både vapenproduktionen och vapenexporten.

Efter en väpnad konflikt bör FN samla in, avlägsna och förstöra

överskottsvapen från konfliktområdet. Det bästa sättet att motverka

terrorism och undanrycka förutsättningarna för den organiserade

globala kriminella ekonomin är att avskaffa fattigdom och

marginalisering samt att förbättra sociala förhållanden och verka för

demokrati runt om i världen.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Mitt förslag lämnas med motion 2002/03:U311

(mp) yrkande 11.

21. FN och konfliktförebyggande åtgärder, punkt 9 (v, mp)

av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U272

yrkande 7 och 2002/03:U311 yrkande 12.

Ställningstagande

Globaliseringen, den ekologiska krisen, färre mellanstatliga krig men

ökande antal konflikter inom länder ställer nya krav på FN-systemet.

Det globala civila samhället söker sin plats inom FN-systemet och

institutioner som FN:s säkerhetsråd är föråldrade, ineffektiva och

odemokratiska. FN måste demokratiseras, folkrätten anpassas till nya

förutsättningar och krig måste avskaffas som ett irrationellt sätt att

avgöra konflikter. Miljöfrågor bör dessutom genomsyra hela FN:s

verksamhet. Den klassiska frågeställningen här är om FN i första hand

skall skydda människorna eller staternas rättigheter och suveränitet.

Folkrätten bygger på att alla stater är suveräna och att FN inte får

ingripa i deras "interna angelägenheter". Samtidigt är det ofta just

stater som kränker människornas mänskliga rättigheter som FN skall

främja. FN har naturligtvis ett ansvar att ingripa när stater gör sig

skyldiga till grova brott mot de mänskliga rättigheterna, som till

exempel vid folkmordet i Rwanda som krävde över en miljon

människooffer. FN:s passivitet i denna konflikt kastar en svart skugga

över mänskligheten och har undergrävt FN:s legitimitet.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionerna

2002/03:U272 (v) yrkande 7 och 2002/03:U311 (mp) yrkande 12.

22. Kvinnors rättigheter, punkt 11 (fp, v)

av Carl B Hamilton (fp), Lars Ohly (v) och Birgitta Ohlsson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U8 yrkande 6.

Ställningstagande

Kvinnorörelsen världen över har i decennier kämpat intensivt för

kvinnors rätt till sin kropp, sin sexualitet och till fri abort, det

som brukar beskrivas som sexuell och reproduktiv hälsa. Sverige med

sin mångåriga kamp för jämställdhet mellan könen har ett extra ansvar

för att i internationella sammanhang betona värderingar och principer

som hävdar kvinnors rätt till sina egna kroppar. Rätten till abort på

kvinnans egna villkor bör därför drivas tydligt av Sverige som en

rättighet i internationella forum som FN.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionen

2002/03:U8 (fp) yrkande 6.

23. FN och befolkningsfrågor, punkt 12 (fp, v, mp)

av Carl B Hamilton (fp), Lars Ohly (v), Lotta N Hedström

(mp) och Birgitta Ohlsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U8 yrkandena

4, 7 och 8 och avslår motion 2002/03:U328 yrkande 16.

Ställningstagande

I regeringens skrivelse anges att Sverige varit drivande i arbetet med

att inkorporera skrivningar gällande termen sexuell läggning i två FN-

resolutioner, de enda FN-resolutioner där begreppet förekommer.

Emellertid måste kraftigare åtgärder vidtas för att undanröja

diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. En

internationell konvention, baserad på samma grunder som de

konventioner som exempelvis förbjuder diskriminering mot kvinnor, bör

utarbetas. Konventionen bör utgå ifrån FN:s förklaring om de mänskliga

rättigheterna och sålunda ingå i FN:s konventionssystem. Sverige bör

ta initiativ för att frågan lyfts fram i internationella forum som FN.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning av motionen

2002/03:U8 (fp) yrkande 8.

24. FN och befolkningsfrågor, punkt 12 (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U328 yrkande

16 och avslår motion 2002/03:U8 yrkandena 4, 7 och 8.

Ställningstagande

Världens länder har gjort en rad åtaganden för att främja

jämställdhet. FN har utarbetat en konvention om avskaffande av all

slags diskriminering av kvinnor. EU:s ministerråd har beslutat att

biståndsinsatser skall utgå från ett jämställdhetsperspektiv. Detta är

steg i rätt riktning men räcker inte. Jämställdhetsarbetet, nationellt

såväl som internationellt, handlar om att ge kvinnor och män lika

möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla områden i livet.

Parallellt med jämställdhetsarbetet måste därför kränkande företeelser

såsom hedersmord, trafficking, prostitution, kvinnlig könsstympning,

prenatal könsdiskriminering och våld mot kvinnor bekämpas.

Andelen kvinnor i förhållande till män har, speciellt i Asien, sjunkit

dramatiskt de senaste årtiondena. Enligt vissa beräkningar saknas det

60 miljoner kvinnor i den världsdelen. Orsakerna är aborter av

flickfoster, undernäring och överarbete bland kvinnor.

Obalansen kommer att skapa enorma problem i framtiden, då det kommer

att råda stort underskott på kvinnor för äktenskap. Könsselektiv abort

tillämpas inte bara i Indien och Kina utan också i Sydkorea, Taiwan,

Singapore och Malaysia. Under det senaste århundradet har antalet

födda flickor stadigt minskat jämfört med antalet pojkar. Sverige har

ett ansvar att i det multi- och bilaterala biståndsarbetet och i andra

internationella sammanhang uppmärksamma kvinnans och flickans

situation i Indien, Kina och andra länder. Det finns all anledning för

Sverige som ett föregångsland i arbetet för demokrati och mänskliga

rättigheter att målinriktat arbeta för att frågan om prenatal

könsdiskriminering behandlas seriöst i FN. Vidare bör det vid

förhandlingar om bistånd och vid annan kommunikation med

mottagarländer finnas all anledning för Sverige att kräva att flickor

och pojkar skall ha samma rätt att födas, äta sig mätta, utbildas och

ha samma tillgång till medicinsk vård och behandling. Sverige bör

också ge stöd och ta initiativ till allmän utbildning och

upplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors och

kvinnors människovärde och mänskliga rättigheter.

Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som ovan framförts. Förslaget lämnas med anledning

av motion 2002/03:U328 (kd) yrkande 16.

25. Fredsinitiativ och övervakningsstyrka, punkt 13 (v)

av Lars Ohly (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U249 yrkandena

1 och 2.

Ställningstagande

Palestina är ockuperat område. Israel är en ockupationsmakt. Under

åren har olika strategier använts för att annektera alltmer palestinsk

mark - alltifrån regelrätta massakrer på palestinier till den mer

sofistikerade bosättningspolitiken. Blockader, vägspärrar, brist på

mat och mediciner är palestinsk vardag. Den vanligaste dödsorsaken

bland palestinier i de ockuperade områdena är brist på vatten eller

dåligt vatten.

FN har antagit en rad resolutioner rörande Palestina som ger

palestinierna rätten till ett eget land och en egen stat, som fördömer

ockupationen och bosättningarna på palestinskt område samt

resolutioner som ger palestinska flyktingar rätten att återvända till

sina hem. Israel har inte respekterat någon av dessa resolutioner.

Trots detta har den israeliska ockupationen fått fortgå utan att

världssamfundet inskridit. Att stanna blott och bart vid ett

fördömande av terrordåd är otillräckligt och tyder på en ovilja eller

oförmåga till djupare analys av konflikten.

Den senaste tiden har det uppkommit starka krav på en internationell

övervakningsstyrka. Till detta säger Israel nej och får i

säkerhetsrådet stöd av USA. Sverige har hittills vägrat att ge

officiellt stöd till kraven att EU säger upp frihandelsavtalet med

Israel eller på andra sätt utövar press på ockupationsmakten.

Vänsterpartiet anser att den senaste tidens utveckling med

raketangrepp i Gaza på med många palestinska civila dödsoffer, de

militära angreppen och isoleringen av president Arafat i hans

högkvarter m.m. visar att påtryckningarna på den israeliska staten

blir alltmer nödvändiga för att denna skall förmås att besinna sig.

Vänsterpartiet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som

ovan framförts. Mitt förslag lämnas med motion 2002/03:U249 (v)

yrkandena 1 och 2.

26. Internflyktingar, punkt 15 (v, mp)

av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U286.

Ställningstagande

Till skillnad från de flyktingar som har tillerkänts flyktingstatus

utgör internflyktingar inte någon enskild kategori i juridisk mening

och har därmed heller inte något specifikt folkrättsligt skydd. Det

faktum att de dessutom ofta är utlämnade till de egna regeringarnas

förmåga och vilja att ge dem skydd och assistans, och ofta är svåra

att nå med humanitär hjälp, lämnar dem i en ytterst utsatt situation.

De flesta internflyktingar är civila drivna på flykt av väpnade

konflikter, där kombattanter ofta utsätter dem för

tvångsförflyttningar, våldtäkter, godtyckligt våld och

tvångsrekryteringar till stridande enheter.

Korrelationen mellan ett ökande antal internflyktingar och ett

minskande antal flyktingar kan hänföras till en utveckling mot fler

inomstatliga och färre mellanstatliga väpnade konflikter samt en

minskad benägenhet hos många stater att ta emot flyktingar.

Internflyktingsproblematikens omfattning motiverar en kraftfull

respons från FN-systemet. Mot bakgrund av Sveriges starka stöd till FN

och vårt generella engagemang för frågor rörande mänskliga rättigheter

och humanitära värden, bör Sveriges regering, enskilt och genom

internationella forum som EU och FN, aktivt arbeta för att frågan om

internflyktingars utsatthet förs upp på den internationella

dagordningen i syfte att uppnå förstärkt skydd för internflyktingar.

När en s.k. icke-internationell väpnad konflikt bryter ut i ett land

anses internflyktingar enligt folkrätten vara civila krigsoffer som

har rätt till humanitär hjälp från neutrala organisationer. Särskilt

humanitära hjälparbetare skall ges möjlighet att bistå med den

assistans civilbefolkningen behöver. En regering som underlåter att

kalla stridigheterna för en icke-internationell väpnad konflikt och i

stället hävdar att det är en antiterroristkampanj eller bekämpande av

kriminalitet, kan däremot kraftigt försvåra för såväl

hjälporganisationer som andra neutrala observatörer att nå de

drabbade.

Internflyktingsproblematikens omfattning motiverar en kraftfull

respons från FN-systemet.

De humanitära värdena har i många fall fått stå tillbaka för

säkerhetspolitiska överväganden. Kampen mot terrorismen har dessutom

medfört att de inflytelserika stormakterna, snarare än att kritisera

och fördöma varandras åsidosättanden av internationella lagar,

tenderar att inta en överseende hållning gentemot andra stater.

Sammantaget innebär frånvaron av kraftfulla internationella aktörer

med mandat att ge skydd och assistans åt internflyktingar, tillsammans

med bristande politisk vilja, att insatserna förblivit selektiva, ad

hoc, och otillräckliga. Sverige bör genom internationella forum som EU

och FN aktivt arbeta för att frågan om internflyktingars utsatthet

förs upp på den internationella dagordningen i syfte att uppnå

förstärkt skydd för denna grupp.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad vi framför. Vårt förslag lämnas med anledning av motion

2002/03:U286 (v och mp).

27. FN-konferenser, punkt 16 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:A322 yrkande 2

och avslår motionerna 2002/03:U252, 2002/03:U296 yrkande 4 och

2002/03:MJ490 yrkande 3.

Ställningstagande

Jämställdhetsarbete har alltför länge drivits av kvinnor, med den

underförstådda meningen att det skulle gynna främst kvinnor, samt med

ett underliggande mönster av att det är främst kvinnor som skall ändra

sitt beteende för att bli mer jämställda.

Allt detta trots att en värld där män och kvinnor har samma värde

skulle öka allas livskvalitet.

Miljöpartiet menar att det nu är dags för en fokusering på vad

manssamhället gör även med män, hur mäns verklighet, problem och

möjligheter ser ut och kan förändras, samt hur män mer aktivt skulle

kunna ta del av jämställdhetsarbete utifrån att de har lika mycket att

vinna på det som kvinnor har.

Sveriges framskjutna position som jämställd nation med en respekterad

röst i det internationella samfundet gör oss särskilt lämpade att

driva kravet på en av FN ordnad konferens som problematiserar och

analyserar mansrollen på ett konstruktivt sätt.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad Miljöpartiet framför. Mitt förslag lämnas med anledning av motion

2002/03:A322 (mp) yrkande 2.

28. Sverige i FN, punkt 17 (kd)

av Holger Gustafsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U268 yrkande 1

och avslår motion 2002/03:U8 yrkande 2.

Ställningstagande

I dagens värld är det inte längre enbart nationalstaterna som har

makten och som avgör utvecklingen. Näringslivet och de multinationella

företagen har vuxit fram som regionala och globala aktörer av vikt,

ibland på bekostnad av regeringarnas makt och inflytande. Även

mellanstatliga organisationer och icke-statliga organisationer har

flyttat fram sina positioner. Konsekvenserna blir att internationellt

samarbete i dag inte enbart handlar om staters samverkan, utan lika

viktigt är samarbetet mellan regeringar, näringsliv, NGO:er och andra

internationella organisationer. Därmed har alla globala aktörer ett

ansvar för att främja mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen

bör utveckla bättre relationer med näringsliv och organisationer för

internationell samverkan, såväl nationellt som globalt. I samma anda

som FN:s Global Compact och Amnesty Business Groups har den svenska

regeringen upprättat ett forum för näringslivsföreträdare för att

diskutera och utveckla strategier för främjandet av mänskliga

rättigheter och miljö. Det är viktigt att regeringen inte stannar vid

detta första steg, utan håller en levande dialog med näringslivet.

Kristdemokraterna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning

av motion 2002/03:U268 (kd) yrkande 1.

.

Särskilda yttranden

1. FN och bidragen till den reguljära budgeten, punkt 3 (fp)

Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför:

Under 1990-talet och början på 2000-talet har det svenska biståndet

varit utsatt för kraftiga nedskärningar. Sedan 1995 har svenskt

bistånd minskat med ca 30 % när det gäller faktiska

biståndsutbetalningar. Folkpartiet tar kraftfullt avstånd från dessa

nedskärningar. Biståndet har varit ett av de områden som använts som

buffert när regeringen genom misskötsel stått i akuta problem med att

klara statens utgiftstak. Det har i första hand drabbat det svenska

bilaterala utvecklingssamarbetet, särskilt insatser inom området

demokrati och mänskliga rättigheter. Enskilda organisationer har

plötsligt tvingats avbryta planerade och påbörjade biståndsprojekt.

Den ryckiga budgetsituationen har även haft negativa konsekvenser på

det multilaterala utvecklingssamarbetet. Sverige har ett gott anseende

i FN, och det är viktigt att utlovade svenska bidrag verkligen betalas

ut i tid. Det är särskilt angeläget med tanke på att många FN-

organisationer redan har problem med att få länder att betala utlovade

bidrag. Om inte Sverige uppfyller sina åtaganden riskerar förtroendet

för svenskt utvecklingssamarbete att urholkas ytterligare.

2. Folkrätten i svensk utrikespolitik, punkt 8 (m)

Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m) och Björn Hamilton (m)

anför:

Utskottet konstaterar att FN:s säkerhetsråd har huvudansvaret för att

upprätthålla internationell fred och säkerhet. Det är säkerhetsrådet

som skall besluta om tillgripandet av vapenmakt (kap. 7) bortsett från

"den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar

i händelse av ett väpnat angrepp" (art. 51).

Utskottet menar att problemet är att säkerhetsrådet inte alltid tar

sitt ansvar ens vid grova brott mot FN:s principer. Utskottet vill

påminna om folkmordet i Rwanda 1994 då rådet svek sitt ansvar. Vidare

kan utskottet konstatera att rådet inte förmådde att ge mandat till

USA:s och Storbritanniens insats till skydd för kurderna i norra Irak

mot regimens planerade folkmord. Utskottet noterar även att

säkerhetsrådet inte kunde vidhålla den exemplariskt förebyggande

militära insatsen i Makedonien (Unpredep). De förödande konsekvenserna

därav visas av de strider som ägde rum i Makedonien under år 2001

mellan albanska väpnade grupper och den makedoniska armén.

Utskottet menar att det är bra att sträva efter en reformering av

säkerhetsrådet så att det bättre förmår uppfylla sitt ansvar, men

menar att det inte räcker. Utskottet befarar att det förmodligen

alltid kommer att finnas en risk för att säkerhetsrådet även i en

framtid, av politiska skäl, genom veto eller majoritetsbeslut, väljer

att stå passivt i en kritisk situation.

Utskottet vill betona att säkerhetsrådets brist på ansvarstagande inte

kan accepteras när det gäller att förhindra de grövsta brotten mot

FN:s principer, såsom folkmord och folkfördrivning. Därför bör Sverige

verka för att skyddet mot sådana brott uttryckligen, genom

kodifiering, kan utgöra grund för ingripanden enligt FN-stadgan, menar

utskottet.

3. FN och befolkningsfrågor, punkt 12 (fp)

Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp) anför:

På FN:s befolkningskonferens i Kairo (ICPD) 1994 beslutade världens

alla länder att 4 % av det nationella biståndet skall avsättas till

sexuell och reproduktiv hälsa. Utifrån det dokument som undertecknades

vid Kairokonferensen utgår också FN:s befolkningsorgan UNFPA:s

verksamhet. UNFPA spelar en central roll inom FN:s arbete med sexuell

reproduktion och hälsa, med betoning på individens rättigheter.

Frågan, som är mycket känslig i vissa länder, har lett till att många

biståndsgivare inte får medel till verksamhet som kan uppfattas som

stöd till fri abort. Därför ligger ett extra stort ansvar på liberala

länder som Sverige att vara generösa med denna typ av stöd. USA har

sedan 2002 beslutat att dra tillbaka sitt bidrag till UNFPA. Detta är

grymt och hjärtlöst mot enskilda människor, och därmed oacceptabelt.

Vi menar att Sverige av detta skäl bör kompensera och låta en större

del av biståndet gå till sexuell och reproduktiv hälsa.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2002/03:83 Sverige i Förenta nationerna.

Följdmotioner

2002/03:U6 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i Förenta nationerna kraftfullt skall verka för

ett avskaffande av vetorätten i säkerhetsrådet.

2002/03:U7 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en omfattande översyn av FN-systemet i

stort, men i första hand biståndsverksamheten och FN:s olika

specialorgan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om styrelsearbetet i de olika FN-organen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om rekryteringsprinciperna i de olika FN-organen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om management-/organisationskulturen inom FN.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om rivaliteten mellan de olika FN-organen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om hur civil society, den privata sektorn samt

forskningen skall kunna ges ett större formellt inflytande över FN:s

arbete.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till en reformering av

säkerhetsrådets sammansättning, beslutsregler och vetorätt.

2002/03:U8 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förnyelse av folkrätten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det svenska försvaret bör delta i

internationella insatser i bl.a. FN-regi.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utlovade svenska bidrag till FN:s

organisationer verkligen betalas ut i tid.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör låta en större del av biståndet gå

till sexuell och reproduktiv hälsa.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN bör intensifiera sitt arbete med

att förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att frågan om fri abort bör drivas av Sverige i

internationella forum som FN.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Sveriges roll som pådrivare i ytterligare

ratifikationer av tilläggsprotokollet till konventionen om avskaffande

av all slags diskriminering mot kvinnor (CEDAW).

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör ta initiativ till att frågan om en

FN-konvention mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller

könsidentitet lyfts fram i internationella forum som FN.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om att Libyen utsetts till ordförandeland i FN:s

kommission för de mänskliga rättigheterna.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den internationella brottmålsdomstolens

befogenheter inte bör inskränkas och att Romstadgan bör upprätthållas

i full utsträckning.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:U212 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige skall verka för en avskaffad vetorätt

och breddad representation i FN:s säkerhetsråd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att FN:s medlemsstater betalar sina

medlemsavgifter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige skall verka för att stärka den globala

rättsnorm som FN-systemet representerar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör motverka undertecknandet av

bilaterala avtal som garanterar amerikanska medborgare immunitet i

Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förslag till åtgärder för slagkraftigare FN-

insatser.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att FN-systemet inte får avsvära sig sitt ansvar

för värnet av internationell fred och säkerhet.

2002/03:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

3. Riksdagen begär att regeringen i det internationella

samarbetet inom FN föreslår att dess generalförsamling får en utförlig

rapport och genomför en årlig debatt om läget beträffande mänskliga

rättigheter och demokrati i medlemsländerna.

2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om sambandet mellan demokrati och respekt för

mänskliga rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör intensifiera sitt arbete med att

både försvara och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna

dels genom de internationella organisationer där Sverige bereds

möjlighet att påverka, såsom exempelvis FN, EU, Europarådet och

Världsbanken, dels genom Sveriges bilaterala samarbete med andra

länder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utveckla folkrätten till ett bättre skydd för

mänskliga rättigheter inom länder.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör gå i spetsen för en fortsatt

förnyelse av folkrätten så att den entydigt blir ett stöd, inte ett

hinder, för enskilda individers grundläggande rättigheter.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör driva på så att fler stater,

inklusive USA, ratificerar Romstadgan om den permanenta

internationella brottmålsdomstolen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtal av amerikanska medborgare i den permanenta

internationella brottmålsdomstolen.

2002/03:U249 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN och andra internationella

organisationer kraftfullt reagerar mot den fortsatta israeliska

bosättningspolitiken och för att den israeliska ockupationen av

palestinska områden upphävs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN och andra internationella

organisationer verkar för en internationell övervakningsstyrka till

Palestina.

2002/03:U252 av Rosita Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i FN stöder Finlands begäran om att anordna den

femte världskonferensen för kvinnor 2005.

2002/03:U255 av Mikael Oscarsson och Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige tar initiativ till och garanterar ett nytt

möblemang och inredning i FN:s gemensamma salar och sammanträdesrum.

2002/03:U257 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige inom FN bör ta initiativ till

upprättandet av en militär flygförbudszon i södra Sudan.

2002/03:U261 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en omarbetning av FN:s konvention mot

rasdiskriminering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om internationell bekämpning av all politik som bygger

på hat och våldsromantik.

2002/03:U268 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att återkommande bjuda in representanter från

folkrörelser, näringsliv och akademiker för att granska och diskutera

Sveriges utrikespolitik och åtaganden gentemot FN:s konventioner och

konferenser.

2002/03:U272 av Lars Ohly m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN bör verka för att den kurdiska

befolkningens i norr och den shiitiska minoritetens i söder säkerhet

garanteras av FN och att konkreta åtgärder för att detta skall

förverkligas vidtas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN måste verka för att USA:s och

Storbritanniens bombningar av Irak upphör.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN bör verka för att FN-inspektörerna

först måste undersöka situationen i Irak innan FN vidtar ytterligare

åtgärder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige till följd av att sanktionerna mot Irak

inte alls får den effekt som avses i FN skall verka för att

sanktionerna hävs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att eftersom det s.k. Food for Oil-programmet inte

fungerar måste den svenska regeringen i FN verka för att den irakiska

befolkningen ges snabb och effektiv hjälp med livsmedel och mediciner

så snart sanktionerna hävts och bombningarna upphört.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den svenska regeringen skall verka för att FN

utarbetar andra metoder och typer av sanktioner mot stater som begår

brott mot folkrätten eller mot mänskliga rättigheter än dem som vi

sett i bl.a. Irak, vilka drabbar oskyldiga i stället för dem som är

ansvariga för brotten.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN bör rikta uppmärksamhet på

resolution 688 och verka för att världssamfundet gör aktivt bruk av

den i kampen mot den irakiska diktaturen för att därigenom medverka

till försvaret av alla irakiska medborgares demokratiska och mänskliga

rättigheter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN verkar för att en nedtrappning av

sanktioner förbinds med att den kurdiska befolkningen i norr och den

shiitiska minoriteten i söder garanteras försörjning med livsmedel och

mediciner, då det finns anledning att befara att mat-för-olja-

programmet då avvecklas.

2002/03:U273 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN bör driva frågan om att det

internationella samfundet måste ge garantier för säkerheten för norra

Irak/irakiska Kurdistan.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN driver frågan att regimen i Bagdad

inte skall ha vetorätt vad gäller stödet från mat-för-olja-programmet

till norra Irak/irakiska Kurdistan.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i FN bör verka för att norra

Irak/irakiska Kurdistan garanteras kompensation för mat-för-olja-

programmet i takt med att sanktionerna mot Irak hävs.

2002/03:U276 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen skall motverka ekonomiska och

diplomatiska påtryckningar på FN:s säkerhetsråds medlemmar som syftar

till att pressa fram en resolution om krig som enda alternativ till

ett regimskifte i Irak.

2002/03:U284 av Alf Svensson m.fl. (kd):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utbildningsinsatser för att öka kunskap och

kännedom om FN:s förklaringar och deklarationer om mänskliga

rättigheter.

2002/03:U286 av Lotta N Hedström och Lars Ohly (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den svenska

regeringen, enskilt och genom internationella forum som EU och FN,

aktivt bör arbeta för att frågan om internflyktingars utsatthet förs

upp på den internationella dagordningen i syfte att uppnå förstärkt

skydd för internflyktingar.

2002/03:U296 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att klargöra huruvida mänskliga rättigheter är

universella eller kulturellt betingade.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att redovisa de internationella konventioner och

tilläggsprotokoll som Sverige inte har ratificerat och tydligt

förklara varför.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att i folkrättsliga sammanhang uppvärdera mänskliga

rättigheter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en FN-konferens om ökad förståelse mellan världens

olika kulturer och religioner.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en förstärkning av de internationella övervaknings-

och kontrollmekanismerna för efterlevnaden av mänskliga rättigheter.

2002/03:U311 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att FN skall erbjuda de frivilliga organisationerna

ett partnerskap som omfattar rätten till information, medbestämmande

och koordinering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en diskussion måste föras med FN om

säkerhetsrådets sammansättning och befogenheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det totala ansvaret inom FN för

medlemskapsprocessen (inklusive inval och uteslutning) bör ligga helt

hos FN:s generalförsamling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att NGO:er bör få konsultativ status i

generalförsamlingen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att alla medlemmar i säkerhetsrådet på sikt borde

väljas direkt av generalförsamlingen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att de permanenta platserna i säkerhetsrådet liksom

vetorätten bör avskaffas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att generalförsamlingen bör få det totala

budgetansvaret för verksamheten.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att alla medlemsländer måste betala sina avgifter

till fullo, i tid och utan villkor.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att de medlemsstater som inte betalar sin avgift i

tid inte bör ha rösträtt förrän avgiften betalats.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att medlemsavgiften även i fortsättningen bör

bestämmas utifrån landets nationalinkomster och kapacitet att betala.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att FN borde få utvidgat mandat för att kunna agera

beslutsamt i samband med grova brott mot de mänskliga rättigheterna.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att icke-våldsprincipen måste bli den huvudprincip

som all konflikthantering utgår ifrån.

2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om FN:s roll som koordinator för olika

biståndsgivare.

2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):

21. Riksdagen begär att regeringen i det internationella

samarbetet inom FN föreslår att dess generalförsamling årligen får en

utförlig rapport och genomför en debatt om läget beträffande mänskliga

rättigheter och demokrati i medlemsländerna.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stärka FN:s säkerhetsråds förmåga att fatta

beslut.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om FN.

2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att frågan om

prenatal könsdiskriminering förs upp på dagordningen för FN:s

generalförsamling.

2002/03:MJ490 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en FN-konferens och FN-deklaration om djurens

rättigheter.

2002/03:A322 av Lars Ångström m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om vad

i motionen anförs om en FN-konferens om mansrollen.