Bet. 2002/03:UU9

Utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU9

Exportkontrollpolitiken och exporten avkrigsmateriel år 2002

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2002/03:114 Redogörelse för den svenska

exportkontrollpolitiken och exporten av

krigsmateriel år 2002, vilken föreslås bli lagd till

handlingarna. Utskottet behandlar också de motioner

som väckts med anledning av skrivelsen samt ett

antal andra motioner från den allmänna motionstiden

2002/03.

Motionerna rör främst förslag om att inte

exportera krigsmateriel till länder som inte

respekterar demokrati och mänskliga rättigheter. Ett

stort antal förslag gäller redovisning och öppenhet

i krigsmaterielfrågor. Flera motioner rör frågan om

lagstiftning och riktlinjer för import av

krigsmateriel.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet. Till

betänkandet har fogats 6[*] reservationer och ett

särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mänskliga rättigheterMänskliga

rättigheter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U269

yrkande 2 och 2002/03:

Sf239 yrkande 1.

2. Brott mot de mänskliga

rättigheternaBrott mot mänskliga

rättigheter

Riksdagen avslår motion 2002/03:U12 yrkande 1.

Reservation 1 (v, mp)

3. Demokratikriterium och

krigsmaterielexport till

diktaturerDemokratikriterium och

krigsmaterielexport till diktaturer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U269

yrkande 3 och 2002/03:

U317.

4. Export av övrig krigsmaterielExport

av övrig krigsmateriel

Riksdagen avslår motion 2002/03:U269 yrkande 1.

5. FöljdleveranserFöljdleveranser

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U13 yrkande

5 och 2002/03:U305 yrkande 8.

Reservation 2 (v, mp)

6. Redovisning och öppenhetRedovisning

och öppenhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U13

yrkandena 1-3 och 7 samt 2002/03:U305 yrkandena

1-5 och 7.

7. Försvarspolitiskt behov av

krigsmaterielexportFörsvarspolitiskt behov

av krigsmaterielexport

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U13 yrkande

4 och 2002/03:U305 yrkande 6.

Reservation 3 (mp)

8. Information om köpare och

slutanvändareInformation om köpare och

slutanvändare

Riksdagen avslår motion 2002/03:U13 yrkande 6.

Reservation 4 (v, mp)

9. Lätta vapenLätta vapen

Riksdagen avslår motion 2002/03:U305 yrkande 9.

10. EU:s uppförandekod och

internationellt samarbeteEU:s

uppförandekod och internationellt samarbete

Riksdagen avslår motion 2002/03:U322 yrkande

16.

Reservation 5 (m)

11. Riktlinjer för import av

krigsmaterielRiktlinjer för import av

krigsmateriel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U285 och

2002/03:U307 yrkande 3.

12. Lagstiftning om import av

krigsmaterielLagstiftning om import av

krigsmateriel

Riksdagen avslår motion 2002/03:U307 yrkande 2.

ev. *Reservation 6 (v, mp)

13. Importkontrollråd och skrivelse om

krigsmaterielimportImportkontrollråd och

skrivelse om krigsmaterielimport

Riksdagen avslår motion 2002/03:U307 yrkandena

4 och 5.

14. Import av krigsmateriel från

IsraelImport av krigsmateriel från Israel

Riksdagen avslår motion 2002/03:U307 yrkande 1.

15. SkrivelsenSkrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2002/03:114

Redogörelse för den svenska

exportkontrollpolitiken och exporten av

krigsmateriel år 2002 till handlingarna.

Stockholm den 8 maj 2003

På utrikesutskottets vägnar

Urban Ahlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban

Ahlin (s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s),

Carl B Hamilton (fp), Carina Hägg (s), Birgitta

Ahlqvist (s), Holger Gustafsson (kd), Lars Ohly (v),

Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m), Cecilia

Wigström (fp), Agne Hansson (c), Kenneth G Forslund

(s), Lotta N Hedström (mp), Björn Hamilton (m),

Yilmaz Kerimo (s) och Kaj Nordquist (s).

2002/03

UU9

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2002/03:114 Redogörelse för den svenska

exportkontrollpolitiken och exporten av

krigsmateriel år 2002 samt ett antal motioner som

väckts med anledning av skrivelsen och under den

allmänna motionstiden 2002/03.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Av skrivelsen framgår regeringens uppfattning att

det är av stort säkerhets- och försvarspolitiskt

intresse för ett militärt alliansfritt land som

Sverige att bevara såväl kompetens som utvecklings-

och produktionskapacitet på det försvarsindustriella

området. I svenskt säkerhetspolitiskt intresse

ligger också samverkan med andra länder om

materielförsörjningen. För att långsiktigt

tillmötesgå de svenska behoven krävs, enligt

regeringen, en viss export. Kontrollen av denna

export är nödvändig för att säkerställa att de

produkter som förs ut ur Sverige går till för oss

acceptabla mottagarländer. Krigsmateriel får endast

exporteras om det finns säkerhets- eller

försvarspolitiska skäl för det och det inte strider

mot Sveriges utrikespolitik.

Redovisningen av den svenska krigsmaterielexporten

presenteras i skrivelsens första avdelning samt i

bilaga. Värdet av de faktiska exportleveranserna av

krigsmateriel ökade något under år 2002 och uppgick

till 3 440 miljoner kronor. Det innebär en ökning

med drygt 12 % jämfört med år 2001, då värdet var 3

060 miljoner kronor. Det samlade värdet av beviljade

utförseltillstånd för exportförsäljning minskade

dock kraftigt under år 2002. Värdet uppgick till 5

882 miljoner kronor - en minskning med 75 % jämfört

med år 2001, då värdet var mycket högt p.g.a. de

utförseltillstånd som hade beviljats för export av

JAS 39 Gripen respektive Stridsfordon 90.

Av skrivelsen framgår vidare att arbetet inom

ramen för EU:s gemensamma uppförandekod för

vapenexport fortsatte under 2002. Det

informationsutbyte som sker p.g.a. koden syftar till

större restriktivitet och ansvarstagande och till

att skapa en mer enhetlig syn på tänkbara mottagare

av krigsmateriel. Öppenheten i den rapport som

årligen sammanställs inom EU under den gemensamma

uppförandekoden ökade betydligt under året.

Regeringen uppger att produktionen av vapen

internationaliseras och att den gränsöverskridande

konsolideringen av försvarsindustrin fortsätter.

Krympande resurser till följd av minskat hot och

kraftigt ökade utvecklingskostnader för nya

generationer försvarssystem påskyndar en sådan

utveckling. Sverige deltar aktivt i det

internationella försvarsindustriella samarbetet.

Under år 2002 fortsatte verksamheten inom det

försvarsindustriella ramavtal som framförhandlats

mellan Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien,

Storbritannien och Sverige och som riksdagen

godkände våren 2001.

Av skrivelsen framgår att exportkontrollen syftar

till att reglera krigsmaterielexporten samt hindra

spridning av produkter som kan användas för

tillverkning av massförstörelsevapen. Många

produkter som tillverkas i dag kan användas för

såväl civilt som militärt bruk. En effektiv

exportkontroll behövs för att förhindra export som

kan ha en destabiliserande verkan i vår omvärld.

Vidare anges att kampen mot terrorismen har lett

till en fortsatt fokusering på exportkontrollen och

tydligare krav på restriktioner för viss export, vad

gäller export såväl av produkter med dubbla

användningsområden som av krigsmateriel. Enligt

regeringen har detta, tillsammans med den

tilltagande globaliseringen av världsekonomin,

tydliggjort behovet av ett fördjupat

kontrollsamarbete över nationsgränserna, även om

detta samarbete främst regleras av vår nationella

lagstiftning.

I skrivelsen redovisar regeringen att samarbetet

kring exportkontroll av produkter med dubbla

användningsområden främst sker i ett antal

internationella samarbetsorgan som kallas regimer.

Risken för spridning av massförstörelsevapen bedöms

alltjämt vara betydande. Inom regimerna sker ett

kontinuerligt utbyte angående dels vilka produkter

och teknologier som bör kontrolleras, dels vilka

stater som kan vara känsliga ur ett icke-

spridningsperspektiv. Under de senaste två åren har

arbetet dessutom inriktats på icke-statliga aktörer

och på risken för att terrorister skall få tillgång

till känsliga produkter som kan användas för

tillverkning av massförstörelsevapen.

Av regeringens redovisning framgår att exporten av

krigsmateriel från Sverige är begränsad. Enstaka

försäljningar av större system orsakar därför

kraftiga svängningar i den årliga statistiken som

inte kan förknippas med någon långsiktig trend.

Uppgifterna i den årliga skrivelsen baseras på

lagstadgad rapportering från de

krigsmaterieltillverkande företagen. Inspektionen

för strategiska produkter (ISP) har sammanställt

denna och inkommit med underlag till en redogörelse

för krigsmaterielexporten år 2002. Värdet av den

totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel

(inom och utom riket) under år 2002 uppgick till

9 199,4 miljoner kronor, motsvarande en minskning

med drygt 8 % jämfört med år 2001. Av regeringens

information i skrivelsen framår att värdet av de

beviljade utförseltillstånden varierar kraftigt år

från år, medan värdet av de faktiska leveranserna

uppvisar mindre variationer. Förklaringen till detta

är att ett enskilt utförseltillstånd ofta fullföljs

genom delleveranser under två eller flera år.

Utskottets överväganden

Regelverket och dess tillämpning

Mänskliga rättigheter och demokrati

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre yrkanden (v) om

lagstiftning och riktlinjer för

krigsmaterielexport när det gäller mänskliga

rättigheter, Förenta nationerna och

folkrätten, två yrkanden (v respektive mp) om

ett demokratikriterium och om export av

krigsmateriel till diktaturer samt ett

yrkande (v) om riktlinjer för export av

krigsmateriel för strid och övrig

krigsmateriel.

Skrivelsen

Regeringen redogör i skrivelsen för den lagstiftning

och de riktlinjer som gäller för

krigsmaterielexport. Tillverkning och utförsel av

krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300) om

krigsmateriel (ändrad senast 2000:1248) och

förordningen (1992:1303) om krigsmateriel (ändrad

senast 2000:64) Lagstiftningen bygger i allt

väsentligt på tidigare lagstiftning och praxis.

Jämfört med denna innehåller den emellertid en

vidgning av krigsmaterielbegreppet samt

förenklingar, förtydliganden och moderniseringar av

de bestämmelser som gäller för kontrollen över

tillverkning och för utlandssamverkan avseende

krigsmateriel.

Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel

inte får tillverkas utan tillstånd. Även all

försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter

tillstånd. Med utlandssamverkan förstås

exportförsäljning eller annat tillhandahållande

(bl.a. överlåtelse eller förmedling) av

krigsmateriel. Vidare omfattar begreppet upplåtelse

eller överlåtelse av tillverkningsrätter, avtal med

någon i utlandet om att gemensamt med denne eller

för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller

metod för framställning av sådan materiel eller om

att gemensamt tillverka krigsmateriel. Slutligen

krävs tillstånd, med vissa undantag, för att bedriva

militärt inriktad utbildning.

Enligt lagen om krigsmateriel indelas

krigsmateriel i två kategorier: krigsmateriel för

strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK).

Bestämmelser om vilken materiel som innefattas i de

två kategorierna återfinns i förordningen om

krigsmateriel.

Vidare hänvisar regeringen till en EG-förordning

för kontroll av produkter med dubbla

användningsområden som trädde i kraft i september

2000. I förordningen finns i vissa fall krav på

exporttillstånd för produkter som ej ingår i

begreppet krigsmateriel, men som hör samman med

exporterad krigsmateriel.

Sedan den 1 februari 1996 fattas beslut i

utförselärenden i första hand av Inspektionen för

strategiska produkter (ISP) utom i de ärenden som

bedöms vara av principiell betydelse eller annars av

särskild vikt, vilka skall överlämnas till

regeringen för avgörande.

Enligt 1 § andra stycket lagen (1992:1300) om

krigsmateriel får tillstånd enligt lagen lämnas

endast om det finns säkerhets- eller

försvarspolitiska skäl för det och det inte strider

mot Sveriges utrikespolitik. De närmare principerna

för prövningen har lagts fast i regeringens praxis

och har kommit till uttryck i regeringens riktlinjer

för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan

som riksdagen också ställt sig bakom.

Riktlinjerna är vägledande för Inspektionen för

strategiska produkter (ISP) vid prövningen av

ärenden om tillstånd enligt lagen och förordningen

om krigsmateriel.

Riktlinjerna är försedda med två övergripande

kriterier för när tillstånd enligt lagen kan lämnas,

nämligen dels att utlandssamverkan behövs för att

tillgodose det svenska försvarets behov av materiel

eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt

önskvärd, dels att samverkan inte står i strid med

principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

I riktlinjerna preciseras också de faktorer som

bör beaktas i samband med prövningen av ett enskilt

ärende. Ett grundkrav är att alla för ärendet

betydelsefulla omständigheter skall beaktas, oavsett

om de uttryckligen anges i riktlinjerna eller ej.

Riktlinjerna framhåller särskilt den vikt som vid

den utrikespolitiska bedömningen av varje

utförselärende skall fästas vid respekten för de

mänskliga rättigheterna i mottagarlandet.

Situationen i mottagarlandet vad gäller de mänskliga

rättigheterna skall alltid vägas in även i de fall

då det är fråga om utförsel av materiel som i sig

inte kan användas för att kränka mänskliga

rättigheter.

Riktlinjerna anger tre typer av ovillkorliga

hinder som, om de inträffar, anses omöjliggöra

export. De tre är: beslut av FN:s säkerhetsråd,

internationella överenskommelser som Sverige biträtt

(t.ex. EU-sanktioner) samt exportstopp som påbjuds

enligt de folkrättsliga reglerna om export från

neutral stat under krig.

Krigsmaterielbegreppet breddades år 1993 till att

även omfatta viss materiel med civil eller delvis

civil användning. Breddningen åtföljdes av en

indelning av krigsmateriel i två kategorier för

vilka uppställts delvis olika riktlinjer för

utförsel. För kategorin krigsmateriel för strid (KS)

gäller att tillstånd till export inte bör ges till

en stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan

stat, en stat som är invecklad i internationell

konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt

eller en stat som har inre väpnade oroligheter. Ett

återkallande av tillstånd kan emellertid underlåtas

om det är förenligt med folkrätten och målen och

principerna för den svenska utrikespolitiken.

Utförseltillstånd bör heller inte ges till en stat

där det förekommer omfattande och grova kränkningar

av mänskliga rättigheter. För utförsel av övrig

krigsmateriel (ÖK), som i stor utsträckning omfattar

produkter som före år 1993 inte betraktades som

krigsmateriel (exempelvis spaningsradaranläggningar

eller simulatorer för utbildningsändamål), gäller

att utförseltillstånd bör beviljas till länder som

inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan

stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller

där det inte förekommer omfattande och grova

kränkningar av mänskliga rättigheter. Risk för

väpnad konflikt utgör således inte ett särskilt

kriterium i bedömningen avseende utförsel av övrig

krigsmateriel.

När det gäller följdleveranser anger riktlinjerna

att "tillstånd bör ges till utförsel av reservdelar

till tidigare, med vederbörligt tillstånd exporterad

krigsmateriel, om inte ovillkorligt hinder möter.

Detsamma bör gälla andra leveranser, t.ex. av

ammunition, som har samband med tidigare utförsel

eller där det annars vore oskäligt att inte ge

tillstånd".

När det gäller samarbete med utländsk part gäller

att export till tredje land bör bedömas i enlighet

med de svenska riktlinjerna om produkten har

övervägande svensk identitet. Om produkten har

övervägande utländsk identitet, eller om det

föreligger ett starkt svenskt försvarspolitiskt

intresse av samarbetet, kan samarbetslandets regler

om utförsel tillämpas för export därifrån.

Motionerna

Flera motioner gäller regelverket och dess

tillämpning. I motion 2002/03:

Sf239 (v) yrkande 1 av Vänsterpartiet begärs ett

omedelbart stopp för svensk vapenexport till länder

där grova kränkningar av mänskliga rättigheter äger

rum. I motion 2002/03:U269 (v) yrkande 2 begär

Vänsterpartiet att gällande lagstiftning och

riktlinjer för svensk krigsmaterielexport skärps och

förtydligas på så sätt att t.ex. länder som ägnar

sig åt omfattande och grova kränkningar av de

mänskliga rättigheterna aldrig kan godtas som

mottagarländer för krigsmateriel av något slag.

Vänsterpartiet begär i motion 2002/03:U12 (v)

yrkande 1 att regeringen genomför en allmän översyn

av det svenska regelverket för den svenska

krigsmaterielexporten så att den svenska

krigsmaterielexporten inte tillåts fortsätta när

brott mot mänskliga rättigheter, FN-stadgan och

andra FN-beslut eller folkrätten konstaterats.

Två motioner behandlar kravet att länder som tar

emot svensk krigsmateriel måste vara demokratier.

Vänsterpartiet anser, i motion 2002/03:U269 (v)

yrkande 3, att ett demokratikriterium skall införas

i regelverket och i riktlinjerna för att avgöra om

ett land skall kunna godtas som mottagarland för

krigsmateriel av något slag. Motionären bakom motion

2002/03:U317 (mp) anser att Sverige inte skall

tillåta export av krigsmateriel till diktaturer.

I motion 2002/03:U269 (v) yrkande 1 framför

Vänsterpartiet kravet att samma riktlinjer som

gäller för krigsmateriel i strid (KS) också skall

tillämpas för övrig krigsmateriel (ÖK).

Utskottets ställningstaganden

Utskottet konstaterar att tillstånd för

utlandssamverkan (däribland export), enligt lagen om

krigsmateriel, endast får beviljas om det finns

säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och

det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. De

närmare principerna för tillståndsgivningen har

lagts fast i regeringens riktlinjer, som riksdagen

också ställt sig bakom. Riktlinjerna uttolkas med

brett parlamentariskt stöd och är vägledande för ISP

vid prövning av tillståndsärenden.

Det har ansetts viktigt att nå en bred

parlamentarisk uppslutning kring den svenska

krigsmaterielexporten genom att ge riksdagspartierna

insyn och medinflytande i de beslut som fattas.

Detta främjar kontinuitet och långsiktighet i den

förda politiken. I Exportkontrollrådet, med

representanter för samtliga riksdagspartier, ges

ledamöterna full insyn i handläggningen av

utförselärenden och medinflytande innan viktigare

beslut fattas.

Vid varje tillståndsärende skall en

helhetsbedömning göras och alla för ärendet

betydelsefulla omständigheter beaktas. Utskottet

konstaterar att huvudregeln vad gäller riktlinjerna

för svensk krigsmaterielexport är att en

helhetsbedömning skall göras som omfattar flera

relevanta faktorer. I underlaget för denna

helhetsbedömning ingår alltid en redovisning av den

politiska situationen i mottagarlandet, bl.a.

styrelseskick men också situationen vad gäller

pressfrihet, yttrandefrihet, den politiska

oppositionens ställning och andra faktorer.

Riktlinjerna framhåller den särskilda vikt som vid

bedömningen av varje utförselärende skall fästas vid

respekten för de mänskliga rättigheterna i

mottagarlandet. Utförseltillstånd för nya leveranser

bör enligt riktlinjerna inte lämnas om det avser en

stat där omfattande och grova kränkningar av

mänskliga rättigheter förekommer.

Riktlinjernas skrivningar om respekten för de

mänskliga rättigheterna fick en mer framträdande

plats än tidigare i och med 1992 års lagstiftning.

Detta visar den vikt statsmakterna lägger vid just

detta kriterium. Även internationellt, i den

europeiska uppförandekoden, intar kriteriet om de

mänskliga rättigheterna en framträdande plats.

Varje utförselärende prövas således individuellt

med utgångspunkt i de av regeringen fastlagda

riktlinjerna som riksdagen ställt sig bakom.

Riktlinjerna är till sin karaktär ett

balansinstrument där också faktorer som talar för

export vägs in (exempelvis försvarets behov och

Sveriges trovärdighet som leverantör). Inget av

kriterierna, förutom de tre s.k. ovillkorliga

hindren, har en direkt förbudseffekt. De tre typer

av ovillkorliga hinder som riktlinjerna anger och

som, om de föreligger, omöjliggör export är: beslut

av FN:s säkerhetsråd, internationella

överenskommelser som Sverige biträtt (t.ex. EU-

sanktioner) samt de neutralrättsliga reglerna i

Haagkonventionerna.

I en och samma situation kan vissa riktlinjer tala

för fortsatt export, medan andra talar emot. Ytterst

handlar det alltid om känsliga överväganden, som

måste syfta till att slå vakt om Sveriges egen

långsiktiga säkerhet. Den vikt som de fastlagda

riktlinjerna tillmäter att export inte bör beviljas

om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt

med annan stat måste kunna balanseras mot den vikt

som tillmäts ett långtgående internationellt

försvarsindustriellt samarbete för att trygga den

svenska framtida materielförsörjningen. I balansen

mellan olika riktlinjer för krigsmaterielexporten

måste, enligt utskottets mening, nationens eget

intresse ha förtur.

Utskottet menar att regelverket och riktlinjerna,

tillsammans med den helhetsbedömning som skall göras

i varje enskilt tillståndsärende och i vilken alltid

ingår en redovisning av den politiska situationen i

mottagarlandet beträffande bl.a. styrelseskick,

pressfrihet, yttrandefrihet, den politiska

oppositionens ställning och andra faktorer, gör

sannolikheten liten att tillstånd beviljas för

export av krigsmateriel till diktaturer.

Utskottet har vid tidigare års behandling av

regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten

inhämtat att regeringen avser att tillsätta en

utredning med uppgift att se över

exportkontrollregelverket och dess tillämpning (se

bet. 2001/02:U11 s. 17). Utskottet finner en översyn

av regelverket och dess tillämpning motiverad mot

bakgrund av den ökade internationaliseringen av

frågor rörande krigsmateriel och

krigsmaterielexport. Det gäller exempelvis frågor om

den gränsöverskridande konsolideringen av

försvarsindustrin och EU:s gemensamma uppförandekod

för vapenexport. Utskottet kan också förmoda att

följdleveransbegreppet kommer att göras till föremål

för en diskussion inom ramen för en sådan översyn av

regelverk och riktlinjer samt deras tillämpning.

Utskottet anser vidare, vilket tidigare framförts i

bet. 2000/01:UU14 (s. 21) och 2001/02:UU11 (s. 17),

att frågan om huruvida ett demokratikriterium bör

införas vad avser riktlinjerna för

krigsmaterielexport bör behandlas vid en framtida

utvärdering av regelverket för svensk

krigsmaterielexport. Detsamma gäller nu väckta

förslag om riktlinjer avseende svensk

krigsmaterielimport (se vidare under avsnittet

"Krigsmaterielimport"). Utskottet har tidigare också

uttalat, i bet. 1999/2000:UU12, att regeringen vid

en utvärdering och översyn av

krigsmateriellagstiftningen och riktlinjerna samt

tillämpningen av desamma skall fästa särskilt stor

vikt vid MR-frågorna. Utskottet vidhåller, liksom

tidigare i bet. 2000/01:UU14 (s. 24) och

2001/02:UU11 (s. 26), denna uppfattning. Utskottet

förutsätter att regeringen, i enlighet med den

tradition av parlamentariskt inflytande som

kännetecknar svensk exportkontrollpolitik, noga

överväger i vilka former en utredning bör

genomföras. Utskottet förutsätterser gärna att

regeringen i närtid fattar beslut om en utvärdering

och översyn i enlighet med det ovan anförda, även om

det får ankomma på regeringen att ange formerna för

en sådan utredning.

Med vad utskottet hittills anfört kan motionerna

2002/03:U12 (v) yrkande 1, 2002/03:U269 (v)

yrkandena 2 och 3, 2002/03:U317 (mp) och

2002/03:Sf239 (v) yrkande 1 avstyrkas.

Utskottet konstaterade redan i bet. 2001/02:UU11 (s.

21) att en stor del av den materiel som i dag

klassas som övrig krigsmateriel (ÖK) inte

betraktades som krigsmateriel i Sverige innan den

nuvarande lagen om krigsmateriel trädde i kraft 1992

och omfattades således tidigare inte av

exportkontroll. Begreppet övrig krigsmateriel

omfattar materiel som minröjningsutrustning, radar,

spaningsutrustning, skyddsmateriel, bärgningsfordon

och programvara. Inom kategorin krigsmateriel för

strid (KS) faller vapen med förstörelsebringande

verkan, bl.a. automatkarbiner och kulsprutor,

haubitsar och granatkastare, missiler, stridsfordon

m.m.

Breddningen av krigsmaterielbegreppet var så

omfattande att exporten i värdetermer fördubblades.

För att undvika en alltför kraftig påverkan på

tidigare civil handel omfattas ÖK-kategorin, som

ofta även har civila användningsområden, av något

mindre restriktiva regler jämfört med "traditionell"

krigsmateriel. Breddningen innebar att tidigare

civil handel stoppades i inte oväsentlig omfattning,

t.ex. till länder som inte uppfyllde riktlinjernas

MR-krav.

Kontrollen över exporten av krigsmateriel från

Sverige omfattar ett mycket brett spektrum av

materiel med sinsemellan vitt skilda egenskaper.

Utskottet anser att det är relevant att i prövningen

av enskilda exportaffärer kunna göra skilda

bedömningar beroende på vilka egenskaper materielen

har. Riktlinjerna ger uttryck för detta synsätt

genom att uppställa delvis skilda kriterier för

export av KS respektive ÖK.

Utskottet avstyrker därför motion 2002/03:U269 (v)

yrkande 1.

Redovisning och öppenhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sju yrkanden (mp) om

specifika krav på redovisningen i regeringens

skrivelse, två yrkanden (mp) om

offentliggörande av innebörden av de s.k.

denials som Sverige lämnat, tre yrkanden (mp)

om verksamhet och beslut hos Inspektionen för

strategiska produkter respektive

Exportkontroll-rådet, samt två yrkanden (mp)

om det försvarspolitiska behovet för varje

exportaffär. Vidare avstyrks ett yrkande (mp)

om information om köparen och slutanvändaren.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att regeringen har som

målsättning att visa största möjliga öppenhet i

redovisningen av den svenska krigsmaterielexporten,

och att regeringen kontinuerligt har sökt förbättra

redovisningen i syfte att verka för ökad öppenhet.

Inom ramen för EU:s gemensamma uppförandekod för

vapenexport sker ett informationsutbyte som syftar

till större restriktivitet och ansvarstagande och

till att skapa en mer enhetlig syn på tänkbara

mottagare av krigsmateriel. Regeringen uppger att

öppenheten i den rapport som årligen sammanställs

inom EU under den gemensamma uppförandekoden ökade

betydligt under året. Statistikredovisningen i 2002

års rapport kom bl.a. för första gången att

inkludera uppgifter om de enskilda medlemsländernas

export (beviljade utförseltillstånd respektive

faktisk export) fördelad på mottagarland.

Enligt kodens tillämpningsbestämmelser skall

medlemsstaterna utbyta notifieringar om s.k.

denials, dvs. i huvudfallet avslag på ansökningar om

exporttillstånd. Om en annan medlemsstat överväger

att bevilja tillstånd för en i huvudsak identisk

transaktion skall konsultationer genomföras innan

tillstånd kan beviljas. Den konsulterande

medlemsstaten skall även meddela den notifierande

staten om sitt beslut. Utbytet av notifieringar om

denials och konsultationerna kring notifieringarna

gör att exportpolitiken inom EU blir mer enhetlig.

Konsultationerna leder till en mer gemensam syn på

olika exportdestinationer, och genom att

medlemsländerna informerar varandra om de

exportaffärer som nekas minskar risken att

exportkontrollen skall undergrävas genom att något

annat medlemsland beviljar exporten. Under år 2002

mottog Sverige 399 notifieringar om denials från

elva medlemsstater. Sverige lämnade 10 notifieringar

om denials avseende år 2002.

Regeringen anger i skrivelsen att den verkar för

ökad öppenhet även inom EU. Redovisningen i den

årsrapport som ovan nämns har varje år utökats.

Rapporten från år 2002 kan, enligt regeringens

uppfattning, ses som ett genombrott när det gäller

öppenhet, även om den gemensamma rapporteringen ännu

inte kan jämföras med utförligheten i regeringens

årliga skrivelse om den svenska

krigsmaterielexporten.

I EU-rapporten från 2002 redovisas för första

gången för varje medlemsstat antalet

exporttillstånd, värdet av beviljade tillstånd och

värdet av faktisk export, fördelat på enskilda

mottagarländer. På grund av olikheter i

medlemsstaternas system för insamling och

redovisning av statistik är dock informationen i

rapporten i många fall ofullständig och inte fullt

ut jämförbar. Det är bara vissa medlemsländer som,

liksom Sverige, redovisar både värdet av utfärdade

exporttillstånd och värdet av den faktiska exporten.

En annan nyhet i rapporten är en redovisning av

det totala antalet notifierade avslag på ansökningar

om exporttillstånd (denials) för varje mottagarland

och de kriterier som har åberopats. En tredje nyhet

är ett kompendium innehållande överenskommelser som

träffats under fyra års tillämpning av koden.

Motionerna

Ett stort antal motioner gäller redovisningen och

öppenheten i regeringens skrivelse om

krigsmaterielexport.

I motionerna 2002/03:U305 (mp) yrkande 8 och

2002/03:U13 (mp) yrkande 5 begär motionärerna att

redovisningen i regeringens skrivelse om

krigsmaterielexporten av följdleveranser skall

definieras samt kunna särskiljas från redovisningen

av nya leveranser. Vidare begärs, i motion

2002/03:U305 (mp) yrkande 1, en detaljerad

redovisning av utförseltillstånd samt faktisk export

i regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten. I

motionerna 2002/03:U305 (mp) yrkande 3 och

2002/03:U13 (mp) yrkande 2 begär motionärerna ett

riksdagens tillkännagivande om att regeringen skall

offentliggöra innebörden av de s.k. denials som

Sverige lämnat under året samt hur andra EU-länders

notifikationer om denials har beivrats av Sverige.

Enligt vad som framförs i motionerna 2002/03:U305

(mp) yrkandena 4 och 5 och 2002/03:U13 (mp)

yrkandena 3 och 7 skall redovisningen i regeringens

skrivelse om krigsmaterielexporten innehålla mer

detaljerad information om hur mycket de enskilda

företagen exporterar och till vilka länder,

information om transfereringar från det svenska

försvaret till andra stater samt information som gör

att läsaren kan skilja på industrirelaterad och

statsrelaterad utförsel av krigsmateriel.

I motionerna 2002/03:U305 (mp) yrkande 2 och

2002/03:U13 (mp) yrkande 1 kräver motionärerna att

Inspektionen för strategiska produkter skall

redovisa beviljade utförseltillstånd och faktisk

export av krigsmateriel snarast möjligt efter

beslut. I motion 2002/03:U305 (mp) yrkande 7 hävdar

motionärerna att Exportkontrollrådets verksamhet och

beslut kan offentliggöras i högre grad.

Motionärerna anser även, enligt motionerna

2002/03:U305 (mp) yrkande 6 och 2002/03:U13 (mp)

yrkande 4, att regeringen skall redovisa det exakta

försvarspolitiska behovet för respektive

exportaffär. Vidare anser motionärerna, i motion

2002/03:U13 (mp) yrkande 6, att information skall

lämnas om köparens och slutanvändarens status när

det gäller bl.a. demokrati och korruption.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet vill inledningsvis påminna om den öppenhet

som finns kring svensk exportkontrollpolitik och

export av krigsmateriel. Som utskottet konstaterade

redan i bet. 2001/02:11 (s. 23 f.) blev Sverige år

1985 det första - och länge enda - landet i Europa

som regelbundet offentliggör uppgifter om

krigsmaterielexporten. Många länder har nu följt det

svenska exemplet och rapporterar årligen om landets

export.

Utskottet konstaterar att regeringen har som mål

att visa största möjliga öppenhet i redovisningen av

den svenska krigsmaterielexporten och att regeringen

kontinuerligt har sett över den offentliga

redovisning som ges och även har försökt förbättra

densamma i syfte att verka för ökad öppenhet. Mot

bakgrund av den ökade internationella öppenheten har

regeringen bedömt det möjligt att utvidga

redovisningen i den årliga skrivelsen; från och med

år 2001 redovisas t.ex. det samlade värdet av

beviljade utförseltillstånd per mottagarland. En

nyhet i årets skrivelse är redovisningen av för

vilka länder Sverige under år 2002 utfärdade s.k.

denials (negativt besked på förfrågan om

exporttillstånd) inom ramen för EU:s gemensamma

uppförandekod för vapenexport samt de skäl som

åberopades.

I regeringens årliga skrivelse till riksdagen

redovisas statistik om de tillstånd som beviljats

för framtida utförsel av krigsmateriel. Detta

innebär att riksdag och allmänhet ges kännedom om

till vilka destinationer krigsmateriel av olika slag

har beviljats innan de faktiska leveranserna äger

rum. Därtill ges ledamöterna i Exportkontrollrådet

full insyn i samtliga utförselärenden och erhåller

sålunda information i god tid innan den faktiska

exporten äger rum.

Enligt utskottets förmenande är öppenheten kring

den svenska krigsmaterielexporten stor. Utöver den

offentliga rapportering som ges i den årliga

skrivelsen ges i Exportkontrollrådet representanter

för samtliga riksdagspartier full insyn i

handläggningen av utförselärenden för

exportförsäljning och medinflytande innan viktigare

beslut fattas. Det bör framhållas att

Exportkontrollrådet vid en internationell jämförelse

utgör ett unikt inslag genom vilket parlamentariskt

inflytande och kontinuitet i den förda politiken

tillförsäkras.

Utskottet framhåller, vilket också gjordes i bet.

2001/02:UU11 (s. 22), att krigsmaterielområdet kan

omfattas av viss sekretess av hänsyn dels till

mottagarlandets försvarsintressen, dels till

sekretesslagens bestämmelser om kommersiell

respektive utrikes sekretess. Med beaktande av detta

har, enligt utskottets mening, statsmakterna sökt

åstadkomma så mycket öppenhet som möjligt kring den

svenska krigsmaterielexporten, inte minst genom

Exportkontrollrådet.

Beträffande förslag som syftar till att öka

öppenheten kring Exportkontrollrådets (EKR)

verksamhet konstaterar utskottet att det på

Inspektionen för strategiska produkters (ISP)

hemsida på internet (http://www.isp.se) finns

uppgifter om namnen på Exportkontrollrådets

ledamöter, tillsammans med partitillhörighet och

notering om ledamoten är riksdagsledamot.

Ledamöterna i rådet är underkastade samma

sekretessbestämmelser som ISP:s tjänstemän.

Ledamöterna i rådet har i uppgift att vägleda ISP:s

generaldirektör så att myndigheten kan fatta beslut

som står i samklang med lagstiftning, praxis och

fastlagda riktlinjer.

Utskottet konstaterar vidare att det redan i dag

för allmänhet och övriga intresserade finns

möjlighet att begära ut allmänna handlingar från

Inspektionen för strategiska produkter och från

Exportkontrollrådet i enlighet med bestämmelserna i

tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen.

Exportkontrollrådets ärendeförteckningar och

protokoll är aAllmänna handlingar ch kan således

begäras ut av allmänhet och övriga intresserade.

Eftersom på krigsmaterielområdet och

Exportkontrollrådets diskussioner kan beröra

kommersiellt känslig information,

försvarshemligheter och utrikes- och

säkerhetspolitiska spörsmål som omfattas av

sekretess, kan och den information som efter

sekretessprövning bedöms möjlig att lämna ut kan

därför emellertid vara begränsad. Ansvarig myndighet

har dock att för varje enskild begäran om att få ta

del av allmän handling skyndsamt göra en sådan

prövning om huruvida sekretess föreligger eller

inte. Det ankommer däremot inte på riksdagen att

uttala sig i fråga om sådan myndighetsutövning som

åligger regeringen, domstolar eller andra

myndigheter.

Utskottet avstyrker med det ovan anförda motionerna

2002/03:U13 (mp) yrkande 5 och 2002/03:U305 (mp)

yrkande 8. Även motionerna 2002/03:U13 (mp)

yrkandena 1-3 och 7 samt 2002/03:U305 (mp) yrkandena

1-5 och 7 avstyrks.

Utskottet vill vidare erinra om att

försvarspolitiska behov redan i dag redovisas i

varje enskilt samrådsärende för Exportkontrollrådet

(EKR). De riktlinjer regeringen antagit, och som

riksdagen ställt sig bakom, föreskriver bl.a. att

krigsmaterielexporten skall bedömas med utgångspunkt

från det svenska försvarets behov och ställer krav

på bedömningar av olika förhållanden i

mottagarländer. I varje enskilt samrådsärende som

behandlas redovisas försvarspolitiska behov, en

landbedömning och relevanta tidigare uttolkningar av

regelverket. Inspektionen för strategiska produkter

(ISP) tar ställning till ett par tusen ärenden per

år och samtliga utförselärenden redovisas för EKR.

Det bör framhållas, anser utskottet, att

Exportkontrollrådet vid en internationell jämförelse

utgör ett unikt inslag genom vilket parlamentariskt

inflytande och kontinuitet i den förda politiken

tillförsäkras.

Det ovan anförda föranleder inte, enligt

utskottets mening, någon riksdagens vidare åtgärd.

Motionerna 2002/03:U13 (mp) yrkande 4 och 2002/03:

U305 (mp) yrkande 6 avstyrks.

Beträffande information om köparen och

slutanvändarens situation vad gäller bl.a. demokrati

och korruption kan utskottet konstatera att sådan

information redan i dag lämnas i stor omfattning.

Utskottet avger t.ex. regelbundet betänkanden med

landspecifika bedömningar rörande demokrati och

respekten för de mänskliga rättigheterna (se t.ex.

bet. 2001/02:UU8). Utskottet utgår från att

regeringen vid sina ställningstaganden rörande

utförseltillstånd och annan tillståndspliktig

utlandsverksamhet noga beaktar vad utskottet därvid

anför.

Utskottet noterar också att Utrikesdepartementet

öppnat en ny webbplats om mänskliga rättigheter

(http://www.manskligarattigheter.gov.se). Utskottet

anser att webbplatsen kan bidra till att sprida

kunskap om de mänskliga rättigheterna och att

informera om de svenska åtagandena på området. De

årliga rapporter om de mänskliga rättigheterna i

världens länder som UD sammanställer har för första

gången gjorts tillgängliga för alla genom att de

läggs ut på regeringens webbplats om mänskliga

rättigheter. Även i annan ordning, inte minst genom

riksdagens interpellations- och frågeinstitut,

kommer regeringens synpunkter vad gäller respekten

för de mänskliga rättigheterna i olika länder till

uttryck.

Någon riksdagens ytterligare åtgärd är därför inte

behövlig varför utskottet avstyrker motion

2002/03:U13 (mp) yrkande 6.

Lätta vapen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett yrkande (mp) om

exporten av lätta vapen och om informationen

om densamma.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att fokus inom det

internationella lätta vapen-arbetet för närvarande

ligger på implementeringen av FN:s handlingsprogram,

som antogs vid 2001 års FN-konferens om illegal

handel med lätta vapen. Ett första uppföljningsmöte

till konferensen äger rum i juli 2003, då Sverige

och de andra staterna förväntas avge nationella

rapporter om implementeringen av

handlingsprogrammet. Regeringen anser sig förvissad

om att Sverige överlag och i de flesta fall redan

uppfyller de åtaganden som gjorts i

handlingsprogrammet. Ett uppföljningsarbete sker

dock inför Sveriges rapportering till FN-mötet i

juli 2003.

Som grund för EU-samarbetet på samma område ligger

ett program, antaget 1997, för att förebygga och

bekämpa olaglig handel med konventionella vapen samt

en gemensam åtgärd från 1998 för att bekämpa

destabiliserande anhopning och spridning av

handeldvapen och lätta vapen. Den gemensamma

åtgärden har nu uppdaterats genom ett beslut av

rådet den 12 juli 2002. Utöver att förbereda och

driva gemensamma frågor inför och under FN:s möte i

juli 2003 finansierar EU gemensamma insatser för att

motverka okontrollerad spridning av lätta vapen. För

närvarande finansieras ett projekt i Kambodja samt

insatser på Balkan och i Latinamerika. EU

sammanställer dessutom årligen en översikt över

medlemsstaternas nationella åtgärder samt

internationella insatser inom lätta vapen-området.

Motionen

Miljöpartiet föreslår i motion 2002/03:U305 (mp)

yrkande 9 att exporten av lätta vapen bör göras mer

restriktiv samt att informationen om denna export

skall utökas i regeringens skrivelse.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har senast i bet. 2001/02:UU11 (s. 25)

behandlat motionsyrkanden med likalydande innebörd

om lätta vapen. Även nu kan utskottet konstatera att

det av skrivelsen (s. 43 f.) framgår att

finkalibriga militära eldhandvapen - det som i

sammanhanget utgör den viktigaste delen av begreppet

"lätta vapen" - spelar en mycket begränsad roll i

svensk krigsmaterielexport. Värdet av exporten av

finkalibriga militära eldhandvapen (KS1,

finkalibriga eldrörsvapen) uppgick förra året,

liksom år 2001, till 0 kronor. Av bet. 2001/02:UU11

(s. 25) framgår att värdet även åren 2000 och 1999

uppgick till 0 kronor. Värdet av exporten av

finkalibriga eldrörsvapen (ÖK21) uppgick till endast

6 miljoner kronor förra året. Dessa leveranser avser

jakt- och sportskyttevapen. Sådan utförsel av vapen

från Sverige kontrolleras i syfte att minska risken

för att sådana vapen används för militära ändamål.

Utskottet konstaterar vidare att Sverige fäster

stor vikt vid kontrollen av vapenhandlare och vid

ökad öppenhet och transparens i vapenhandeln. Med

svensk lagstiftning kommer en kontroll till stånd

när personer och företag agerar som förmedlare i

vapentransaktioner. Den svenska lagstiftningen utgör

därmed ett exempel som framhålls i det

internationella arbetet för att förhindra

okontrollerad spridning av lätta vapen.

Sverige deltar dessutom aktivt i de

internationella ansträngningar, inom bl.a.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE), EU och FN som görs beträffande kontroll och

ökad transparens kring handeln med lätta vapen.

Genom att arbeta för ökad internationell öppenhet på

området ökar möjligheterna för Sverige att

offentliggöra mer detaljerad information om den egna

handeln med lätta vapen. Frågan om detaljnivån på

redovisningen av exporten av lätta vapen bör ses mot

bakgrund av kommersiella och utrikespolitiska

överväganden. Utskottet konstaterar att regeringen

har som målsättning att visa största möjliga

öppenhet i redovisningen av den svenska

krigsmaterielexporten och att regeringen

kontinuerligt sökt förbättra redovisningen i syfte

att verka i denna riktning. Utskottet förutsätter

att den målsättningen ävenledes gäller detaljnivån

på redovisningen av exporten av lätta vapen.

Med detta avstyrker utskottet motion 2002/03:U305

(mp) yrkande 9.

EU:s uppförandekod och

internationellt samarbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett yrkande (m) om

gemensamma och bindande exportregler för

krigsmateriel inom Europeiska unionen och om

etablering av en gemensam EU-myndighet för

kontroll och tillsyn av export av

krigsmateriel och strategiska produkter.

Skrivelsen

EU:s uppförandekod för vapenexport antogs 1998 och

innehåller gemensamma kriterier för export av

krigsmateriel som skall tillämpas vid den nationella

prövningen av exportansökningar. Till koden hör en

förteckning över de produkter som skall kontrolleras

i enlighet med koden. Koden representerar en minsta

gemensam nämnare på exportkontrollområdet och

hindrar inte enskilda medlemsstater från att föra en

mer restriktiv politik.

Enligt kodens tillämpningsbestämmelser skall

medlemsstaterna utbyta notifieringar om s.k.

denials, dvs. avslag på ansökningar om

exporttillstånd. Om en annan medlemsstat överväger

att bevilja tillstånd för en i huvudsak identisk

transaktion skall konsultationer genomföras innan

tillstånd kan beviljas. Den konsulterande

medlemsstaten skall även meddela den notifierande

staten om sitt beslut. Utbytet av notifieringar om

denials och konsultationerna kring notifieringarna

gör att exportpolitiken inom EU blir mer enhetlig.

Konsultationerna leder till en mer gemensam syn på

olika exportdestinationer, och genom att

medlemsländerna informerar varandra om de

exportaffärer som nekas minskar risken att

exportkontrollen skall undergrävas genom att något

annat medlemsland beviljar exporten.

Under år 2002 mottog Sverige 399 notifieringar om

denials från elva medlemsstater. Sverige lämnade tio

notifieringar om denials avseende år 2002. Av

skrivelsen framgår att det faktum att export till

ett visst mottagarland nekats i ett fall inte

innebär att landet inte kan komma i fråga för svensk

export. Den svenska exportkontrollen tillämpar inte

ett system med landlistor, dvs. fasta listor över

godkända respektive icke godkända mottagarländer.

Varje enskild utförselansökan prövas individuellt

från fall till fall mot de riktlinjer som regeringen

fastställt för krigsmaterielexporten.

De femton medlemsstaterna diskuterar, inom ramen

för rådsarbetsgruppen COARM (Council Working Party

on Conventional Arms Exports), regelbundet

uppförandekodens tillämpning och utbyter information

om synen på exportdestinationer samt utarbetar

gemensamma riktlinjer för medlemsstaternas

nationella regelsystem för exportkontroll.

En redogörelse för detta arbete, överenskommelser

som har träffats och statistik över medlemsstaternas

export av krigsmateriel, publiceras i en årlig

rapport. Den 18 november 2002 godkände rådet den

fjärde årliga rapporten (EGT C 319, 19.12.2002, s.

1), vilken visar att betydelsefulla framsteg har

gjorts när det gäller samarbetet kring

uppförandekoden.

Kontroll av vapenförmedling, s.k. arms brokering,

fortsätter att vara en viktig fråga. Utvecklingen

inom EU går vidare mot att fler länder, i likhet med

Sverige, inrättar kontrollmekanismer. Under 2002

inleddes diskussioner om att anta en gemensam

ståndpunkt om kontroll av brokering på grundval av

riktlinjer som antogs 2001 och som publicerats i den

årliga rapporten.

Regeringen uppger vidare att en fördjupad dialog

med EU:s kandidatländer är en annan viktig fråga som

Sverige driver. Under 2002 kom medlemsstaterna

överens om att kandidatländerna skall få ta del av

information om de avslag på ansökningar om export

som medlemsstaterna notifierar inom ramen för

uppförandekodens mekanism för informationsutbyte och

samråd.

I slutet av året lade Europeiska kommissionen fram

ett förslag till ett nytt kontrollinstrument.

Förslaget utgår från en diskussion i COARM om

behovet av att kontrollera produkter som inte

klassas som krigsmateriel men som särskilt kan

användas för att kränka mänskliga rättigheter,

inklusive sådan materiel som kan användas för

tortyr.

Bland de övriga överenskommelser som träffats

under uppförandekodens fjärde tillämpningsår märks

t.ex. att medlemsstaterna har enats om en lista över

element som alltid skall ingå i ett

slutanvändarintyg. Dessutom skall medlemsstaterna,

vid beslut om tillstånd för licenstillverkning i

tredje land, bl.a. ta i beaktande risken för oönskad

vidareexport. Framtida prioriteringar inom ramen för

uppförandekoden är t.ex. harmonisering av

statistikrapportering (öppenhet) och

slutanvändarintyg. Vidare nämns, som framtida

prioriteringar, kontroll av licenstillverkning i

tredje land, kontroll av elektroniska överföringar

(immateriella överföringar), närmare samarbete med

kandidatländerna samt utvecklingen av hanteringen av

denials och konsultationer.

Motionen

Moderaterna anser i motion 2002/03:U322 (m) yrkande

16 att Sverige bör verka för att det inom Europeiska

unionen arbetas fram gemensamma och bindande

exportregler för krigsmateriel. För att övervaka

gemensamma regler bör det också etableras en

gemensam EU-myndighet för kontroll och tillsyn av

export av krigsmateriel och strategiska produkter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid två tidigare tillfällen (bet.

2000/01:UU14 s. 22 f. och bet. 2001/02:UU11 s. 28

f.) tagit ställning till motionsförslag med denna

innebörd. Utskottet fäster fortsatt största vikt vid

att kunna vidmakthålla en restriktiv nationell

exportpolitik. Det är därför angeläget att den

nationella beslutanderätten på detta område består.

I samarbetet kring EU:s uppförandekod och i den

dialog som uppstår till följd av försvarsindustrins

europeiska omstrukturering anser utskottet att det

från svensk sida är av vikt att verka för att en hög

nivå av restriktivitet tillämpas även av andra EU-

länder.

En ökad transparens mellan EU:s medlemsstater inom

ramen för samarbetet kring den gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitiken är synnerligen viktig. Detta

syftar till att öka insynen i det nationella

beslutsfattande som i dag gäller. En gemensam EU-

myndighet torde bli aktuell först om och när

gemensamma exportregler blir en konkret möjlighet.

Utskottet avstyrker därmed motion 2002/03:U322 (m)

yrkande 16.

Krigsmaterielimport

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två yrkanden (s

respektive mp) om riktlinjer för

krigsmaterielimport samt tre yrkanden (mp) om

lagstiftning om krigsmaterielimport. Vidare

avstyrker utskottet ett yrkande (mp) om

import av krigsmateriel från Israel.

Skrivelsen

Skrivelsen redogör inte för krigsmaterielimport.

Motionerna

Motionärerna bakom motion 2002/03:U285 (s) anser att

det är angeläget att vissa riktlinjer upprätthålls

även för import av krigsmateriel, även om det för

sådan import inte krävs någon särskild lagstiftning.

Även Miljöpartiet anser, i motion 2002/03:U307 (mp)

yrkande 3, att särskilda riktlinjer, liknande de som

används vid krigsmaterielexport, skall tillämpas vid

beslut om krigsmaterielimport. Miljöpartiet begär

dessutom, i samma motion yrkandena 2, 4 och 5, att

ett regelverk för krigsmaterielimport införs och att

regeringen i en särskild skrivelse redovisar

krigsmaterielimporten samt att ett särskilt

importkontrollråd skall få insyn i och inflytande

över krigsmaterielimporten.

Motionären bakom motion 2002/03:U307 (mp) yrkande

1 anser att Sverige - mot bakgrund av att svensk

vapenexport till Israel är utesluten - omedelbart

skall stoppa import av krigsmateriel från Israel.

Utskottets ställningstaganden

Utskottet vill inledningsvis framhålla att import av

krigsmateriel styrs av det svenska försvarets behov,

mål och tilldelade medel. Enligt utskottets

uppfattning gäller det att tillgodose de nationella

intressena på ett optimalt sätt och därvidlag

införskaffa materiel som är så kvalitativt

fullvärdigt som möjligt, till lägsta möjliga kostnad

och under affärsmässiga villkor. Den svenska

importen av krigsmateriel syftar till att garantera

svenska säkerhets- och försvarspolitiska intressen

och skall inte strida mot Sveriges utrikespolitik

och militära alliansfrihet. Självfallet innebär

detta att Sverige inte köper materiel från ett land

som är föremål för internationella sanktioner eller

embargon, eller där en nationell, svensk sanktion är

beslutad. Det hindrar inte utskottet från att

uppmärksamma de problem som motionärerna pekar på.

Den svenska importen av krigsmateriel syftar till

att garantera svenska säkerhets- och

försvarspolitiska intressen och skall inte strida

mot Sveriges utrikespolitik och militära

alliansfrihet.

Som utskottet anfört tidigare i betänkandet, under

avsnittet "Regelverket och dess tillämpning", torde

frågan om riktlinjer avseende svensk

krigsmaterielimport lämpligen kunna behandlas vid en

framtida utvärdering av regelverket och riktlinjerna

för, samt tillämpningen av, svensk

krigsmaterielexport.

Med det ovan anförda finner utskottet att motionerna

2002/03:U285 (s) och 2002/03:U307 (mp) yrkande 3 kan

avstyrkas. Även motion 2002/03:U307 (mp) yrkandena

2, 4 och 5 kan avstyrkas med det ovan anförda.

När det gäller import av krigsmateriel från Israel

vill utskottet framhålla följande. Exporten av

krigsmateriel styrs av en balansgång mellan å ena

sidan behovet av att exportera i syfte att kunna

upprätthålla en tillräckligt hög orderingång för den

inhemska försvarsindustrin för att kunna bevara

kompetens och utvecklings- respektive

produktionskapacitet på det försvarsindustriella

området - vilket är en förutsättning för en

trovärdig militär alliansfrihet - och å andra sidan

nödvändigheten av att kontrollera denna export så

att den inte har en destabiliserande verkan i vår

omvärld. Exporten är inte ett självändamål, utan får

endast äga rum om det finns säkerhets- och

försvarspolitiska skäl för den och den inte strider

mot Sveriges utrikespolitik. Behovet av viss export

måste således noga vägas mot risken att export till

det avsedda mottagarlandet kan försämra

säkerhetsklimatet såväl inom landet som i dess

omgivning. Bedömningen av mottagarlandet är därför

av avgörande betydelse i exportkontrollen. Vad

utskottet kunnat inhämta anses export av

krigsmateriel till Israel för närvarande inte vara

förenlig med de svenska riktlinjerna för

krigsmaterielexporten.

Importen av krigsmateriel styrs, som framgått av

vad utskottet anfört tidigare i detta avsnitt ovan,

bl.a. av det svenska försvarets behov, mål och

tilldelade medel. Nationella, svenska intressen bör

tillgodoses på ett optimalt sätt genom att

kvalitativt fullvärdig krigsmateriel införskaffas

till lägsta kostnad och under affärsmässiga villkor.

Utskottet kan konstatera att Sverige inte köper

materiel från ett land som är föremål för

internationella sanktioner eller embargon, eller där

en nationell, svensk sådan sanktion är beslutad.

Israel är inte föremål för svenska eller

internationella sanktioner eller embargon.

Det finns naturligtvis ingenting som hindrar,

menar utskottet, att den i betänkandet tidigare

Utskottet hänvisar till den omnämnda översynen och

utvärderingen av den svenska krigsmaterielexporten

(se under avsnittet "Regelverket och dess

tillämpning").

även beaktar hur förhållandet mellan import och

export av krigsmateriel från ett och samma land

skulle kunna hanteras sett i ett sammanhang.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 2002/03:U307 (mp)

yrkande 1.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Brott mot de mänskliga rättigheternaBrott

mot mänskliga rättigheter (punkt 22) (v och

mp)

av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:U12 (v) yrkande 1.

Ställningstagande

Sverige har en lång tradition av att värna

folkrätten och internationell lag. Enigheten är i

dag stor bland folkrättsjurister om att USA:s och

dess allierades krig mot Irak strider mot

folkrätten. Även den svenska regeringen har gjort

bedömningen att USA:s och dess allierades krig mot

Irak strider mot folkrätten. Regeringen har även

fått stöd för den bedömningen hos en majoritet i

Sveriges riksdag genom utrikesutskottets betänkande

2002/03:UU16.

Sverige har under flera år exporterat

krigsmateriel till länder som deltar i USA:s och

dess allierades krig i Irak. Svensk krigsmateriel

kan således ha använts, och fortfarande användas, i

ett krig som strider mot folkrätten.

Enligt Vänsterpartiets och Miljöpartiets mening

måste detta rimligen leda till att vi omprövar och

överväger våra politiska handlingar. Den enda

tänkbara slutsats man kan dra av de riktlinjer som i

dag gäller för svensk krigsmaterielexport är att

Sverige måste upphöra med krigsmaterielexport till

krigförande länder. För denna slutsats talar bland

annat svenska riktlinjer för krigsmaterielexport och

annan utlandsverksamhet, där det förklaras att

krigsmaterielexport "inte bör beviljas om det avser

stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan

stat, oavsett om krigsförklaring avgetts eller ej".

Enligt riktlinjerna finns det vidare tre typer av

ovillkorliga hinder som om de inträffar anses

omöjliggöra export. De tre ovillkorliga hindren är

beslut av FN:s säkerhetsråd, internationella

överenskommelser som Sverige biträtt (t.ex. EU-

sanktioner) samt exportstopp som påbjuds enligt de

folkrättsliga reglerna om export från neutral stat

under krig. Dessa ovillkorliga hinder omtalas i

regeringens skrivelse och har vid flera tidigare

tillfällen upprepats i utrikesutskottets betänkanden

(skr. 2002/03:114 s. 6 och utrikesutskottets bet.

2001/02:UU11 s. 18).

Mot denna bakgrund krävs, enligt Vänsterpartiets

och Miljöpartiets mening, en allmän översyn av det

svenska regelverket för krigsmaterielexporten så att

detta regelverk varken direkt eller indirekt

befrämjar brott mot mänskliga rättigheter, FN-

stadgan och andra FN-beslut samt folkrätten.

2. FöljdleveranserFöljdleveranser (punkt 55) (v

och mp)

av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 55 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:U13 (mp) yrkande 5 och

2002/03:U305 (mp) yrkande 8.

Ställningstagande

Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att

följdleveransbegreppet bör definieras närmare. Det

är orimligt att begreppet inte ens omnämns i de

riktlinjer som gäller för svensk

krigsmaterielexport, utan att det hänvisas till

exempelvis "andra leveranser, t.ex. av ammunition".

I regeringens årliga skrivelse till riksdagen görs

ingen skillnad mellan följdleveranser och nya

leveranser. Eftersom dessa kategorier har rakt

motsatta riktlinjer vore det synnerligen skäligt att

det redovisas vad som kan härledas till vad.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att det för

varje land bör kunna utläsas vad och hur stor del

som avser nya leveranser respektive

"följdleveranser" för de båda kategorierna

krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel

(ÖK).

3. Försvarspolitiskt behov av

krigsmaterielexportFörsvarspolitiskt behov

av krigsmaterielexport (punkt 77) (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 77

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:U13 (mp) yrkande 4 och

2002/03:U305 (mp) yrkande 6.

Ställningstagande

Miljöpartiet har inhämtat uppgifter som gör gällande

att regeringen inte gjort analyser över det

försvarspolitiska behovet när det gäller till

exempel exporten av JAS 39 Gripen till Sydafrika.

Enligt Miljöpartiets uppfattning är det rimligt att

regeringen för varje vapensystem preciserar det

exakta behovet av export för att kunna tillgodose de

svenska försvarspolitiska behoven. Dessa analyser

bör presenteras, åtminstone för ledamöterna i

Exportkontrollrådet, och sedan bli vägledande för

Exportkontrollrådets rekommendationer om

exporttillstånd. Om ett försvarspolitiskt behov kan

anses ha uppnåtts bör i enlighet med lagen om

krigsmateriel inte ytterligare export tillåtas.

4. Information om köpare och

slutanvändareInformation om köpare och

slutanvändare (punkt 88) (v och mp)

av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 88 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:U13 (mp) yrkande 6.

Ställningstagande

Det är Vänsterpartiets och Miljöpartiets uppfattning

att regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten

skall innehålla mer detaljerad information. Det vore

till exempel av mycket stort värde om det i denna

skrivelse fanns mer fullödig information om köparen

och slutanvändaren vad gäller till exempel

demokrati, korruption, krigföring, hotbilder och

liknande.

5. EU:s uppförandekod och internationellt

samarbete (punkt 10) (m)

av Göran Lennmarker, Göran Lindblad och Björn

Hamilton (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:U322 yrkande 16.

Ställningstagande

Den gemensamma uppförandekod för vapenexport som

antagits av EU är ett steg på vägen mot verkligt

gemensamma exportregler på krigsmaterielområdet.

Denna process kommer att ta åtskilliga år. Vi anser

att arbetet redan nu måste inledas för att ta fram

dessa regler samt för att bygga upp en gemensam

myndighet för tillsyn och export av krigsmateriel

och strategiska produkter.

6. Lagstiftning om import av

krigsmaterielLagstiftning om import av

krigsmateriel (punkt 1212) (v och mp)

av Lars Ohly (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1212

borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som framförs i

reservation 66. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:U307 (mp) yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige tillämpar sedan decennier

tillbaka en relativt restriktiv kontroll

över krigsmaterielexporten. Svensk

krigsmaterielexport finns reglerad i

lagtext och i riktlinjer som regeringen

har lagt fast och som riksdagen har

ställt sig bakom. När det däremot gäller

krigsmaterielimporten finns ingen

motsvarande lagstiftning. Detta är i

många avseenden helt obegripligt. Enligt

Vänsterpartiet och Miljöpartiet måste det

införas ett regelverk för

krigsmaterielimport. Att det är staten

själv som står för inköpen av

krigsmateriel motiverar inte en situation

där det saknas regler för hur sådana

inköp bör gå till.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Demokratikriterium och krigsmaterielexport

till diktaturer (punkt 3)

av Lars Ohly (v).

Trovärdiga uppgifter gör gällande att Sverige

exporterar krigsmateriel till länder som inte kan

klassas som demokratier, utan som "icke fria" eller

som enbart "delvis fria". I andra sammanhang brukar

Sverige betona vikten av demokrati och att

demokratiska krafter och en demokratisk utveckling

skall stödjas runt om i världen på olika sätt. För

att vara konsekvent och trovärdig i dessa sammanhang

borde även den svenska krigsmaterielexporten

omfattas av tydliga demokratikrav. Därför anser

Vänsterpartiet att ett demokratikriterium skall

införas i regelverket och riktlinjerna när det skall

värderas om ett land kan eller inte kan godtas som

mottagarland av krigsmateriel av något slag.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

2002/03:114 Redogörelse för den svenska

exportkontrollpolitiken och exporten av

krigsmateriel år 2002.

Följdmotioner

2002/03:U12 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen genomför en allmän

översyn av det svenska regelverket för den svenska

krigsmaterielexporten så att den svenska

krigsmaterielexporten inte tillåts fortsätta när

brott mot mänskliga rättigheter, FN-stadgan och

andra FN-beslut eller folkrätten konstaterats.

2002/03:U13 av Lotta N Hedström och Lars Ångström

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Inspektionen för strategiska produkter

bör åläggas att redovisa beviljade

utförseltillstånd och faktisk export av

krigsmateriel snarast möjligt efter beslut samt

hur länge de avses gälla.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall offentliggöra

innebörden av de avslag som Sverige lämnat under

året samt andra EU-länders notifikationer om

avslag som har beivrats av Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringens skrivelse om

krigsmaterielexporten skall innehålla mer

detaljerad information om hur mycket de enskilda

företagen exporterar och till vilka länder, där

även transfereringar från det svenska försvaret

till andra stater skall inkluderas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen bör redovisa det exakta

försvarspolitiska behovet av och motivationen för

varje beslutad respektive genomförd exportaffär.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

följdleveranser noga skall definieras samt kunna

särskiljas från redovisningen av nya leveranser.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att information om köparen samt

slutanvändarens status vad avser demokrati,

korruptionsfrihet, krigföring och hotbild skall

ges.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att statens egen utförsel av krigsmateriel

i fortsättningen bör redovisas i skrivelsen så att

läsaren kan skilja på industrirelaterad och

statsrelaterad utförsel av krigsmateriel.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:U269 av Peter Pedersen m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samma

riktlinjer som gäller för krigsmateriel i strid

(KS) också skall tillämpas för övrig krigsmateriel

(ÖK).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att gällande

lagstiftning och riktlinjer för svensk

krigsmaterielexport skärps och förtydligas, t.ex.

att länder som ägnar sig åt omfattande och grova

kränkningar av de mänskliga rättigheterna aldrig

kan godtas som mottagarland för krigsmateriel av

något slag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett

demokratikriterium skall införas i regelverket och

riktlinjerna när det skall värderas om ett land

kan eller inte kan godtas som mottagarland för

krigsmateriel av något slag.

2002/03:U285 av Berndt Ekholm och Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om riktlinjer för import av

krigsmateriel till det svenska försvaret.

2002/03:U305 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om detaljerad

redovisning av utförseltillstånd samt faktisk

export i regeringens skrivelse om

krigsmaterielexporten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Inspektionen

för strategiska produkter skall redovisa beviljade

utförseltillstånd och faktisk export av

krigsmateriel snarast möjligt efter beslut.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall offentliggöra innebörden av de s.k. denials

som Sverige lämnat under året samt hur andra EU-

länders notifikationer om denials har beivrats av

Sverige.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att redovisningen

i regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten

skall innehålla mer detaljerad information över

hur mycket de enskilda företagen exporterar och

till vilka länder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

transfereringar från det svenska försvaret till

andra stater skall inkluderas i regeringens

skrivelse om krigsmaterielexporten.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall redovisa det exakta försvarspolitiska

behovet för respektive exportaffär.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Exportkontrollrådets verksamhet och beslut kan

offentliggöras i högre grad.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att redovisningen

i regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten

av följdleveranser skall definieras samt kunna

särskiljas från redovisningen av nya leveranser.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att exporten av

lätta vapen bör göras mer restriktiv samt att

informationen om denna export skall utökas i

regeringens skrivelse.

2002/03:U307 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

stoppa import av krigsmateriel från Israel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett regelverk

för krigsmaterielimport skall införas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att särskilda

riktlinjer, liknande de som används vid

krigsmaterielexport, skall tillämpas vid beslut om

krigsmaterielimport.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

en särskild skrivelse skall redovisa

krigsmaterielimporten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett särskilt

importkontrollråd skall få insyn i och inflytande

över krigsmaterielimporten.

2002/03:U317 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Sverige inte skall

tillåta export av krigsmateriel från Sverige till

diktaturer.

2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

krigsmaterielexport.

2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett omedelbart

stopp för svensk vapenexport till länder där grova

kränkningar av mänskliga rättigheter äger rum.