Bet. 2003/04:AU1

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2003/04:AU1

Utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv

Sammanfattning

2003/04

AU1

I detta betänkande behandlar utskottet

regeringens budgetproposition för år 2004

med förslag till anslag på

utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14

Arbetsliv. Ramen för utgiftsområde 13

uppgår till 61,9 miljarder kronor och

ramen för utgiftsområde 14 till 1,1

miljarder kronor.

Utgiftsområde 13 omfattar

politikområdet Arbetsmarknadspolitik.

Anslagen inom utgiftsområdet hänför sig

främst till kontantstödet vid

arbetslöshet och deltagande i

arbetsmarknadsprogram. Utgiftsområde 14

omfattar politikområdena Arbetsliv och

Jämställdhetspolitik och anslag på dessa

områden.

I betänkandet behandlas också ett antal

motionsförslag, knappt 230, som väckts

under allmänna motionstiden hösten 2003.

I betänkandets inledande avsnitt

redovisar utskottet sin syn på

inriktningen av arbetsmarknads- och

arbetslivspolitiken. I det sammanhanget

godkänner utskottet ett av regeringen

föreslaget nytt mål för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik. Målet föreslås bli

att "arbetsmarknadspolitiken skall bidra

till en väl fungerande arbetsmarknad".

Utskottet föreslår också att riksdagen

godkänner ett nytt mål för politikområdet

Arbetslivspolitik där målet föreslås vara

"goda arbetsvillkor och möjlighet till

utveckling i arbetet för både kvinnor och

män".

Utskottet konstaterar att det råder

osäkerhet om utvecklingen av ekonomin och

därmed också om utvecklingen på den

svenska arbetsmarknaden. Tecken tyder på

att arbetslösheten under 2004 ligger kvar

på ungefär samma nivå som 2003 och att

den reguljära sysselsättningen sjunker

något. Målet om en sysselsättningsgrad på

80 % i åldern 20-64 år ligger fast. Att

uppnå sysselsättningsmålet är en av de

viktigaste uppgifterna eftersom det har

betydelse för möjligheterna att klara

både den tillväxtfrämjande och den

fördelningspolitiska rollen hos

arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar

regeringens uppfattning att

arbetsmarknadspolitiken bör ges en mer

tillväxtorienterad inriktning. Åtgärder

måste vidtas för att förbättra

matchningen mellan arbetssökande och

lediga arbeten och hålla uppe och öka

arbetskraftsdeltagandet. Insatserna för

att öka sysselsättningen bland de grupper

som i dag står utanför arbetsmarknaden,

t.ex. invandrare, är särskilt viktiga.

Arbetskraftens rörlighet måste öka,

samtidigt som arbetet med att utjämna

skillnaderna i arbetslöshet och

sysselsättning mellan olika regioner och

olika grupper av människor fortsätter.

Arbetsmarknadsutbildningen måste anpassas

bättre till kraven på arbetsmarknaden och

arbetslöshetsförsäkringens legitimitet

måste säkerställas.

Utskottet oroas av utvecklingen av

ohälsan i arbetslivet. Att vända trenden

med allt sämre hälsa i arbetslivet och få

fler långtidssjukskrivna i arbete är av

väsentlig betydelse för att öka

sysselsättningen. Utskottet ställer sig

positivt till det omfattande arbete som

regeringen bedriver inom ramen för

strategin för ökad hälsa i arbetslivet

och det s.k. elvapunktsprogrammet.

Utskottet framhåller särskilt att det är

arbetsplatsen och parterna som måste stå

i fokus för arbetet mot ett hållbart

arbetsliv. Arbetsgivarna måste ta ett

större ansvar än i dag för att integrera

det förebyggande och rehabiliterande

arbetet i verksamheten. Utskottet

understryker också vikten av att

kvinnornas situation särskilt

uppmärksammas i arbetet mot ohälsan.

När det gäller arbetskraftsinvandring

och arbetskraftens rörlighet över

gränserna betonar utskottet att det under

alla omständigheter är viktigt att

förhindra lönedumpning och annan social

dumpning på arbetsmarknaden, och detta

med eller utan arbetskraftsinvandring.

Utskottet tillstyrker ett avskaffande

av det utökade förstärkta

anställningsstödet och stödet till

utbildning av anställda. Stöd till

utbildning av anställda föreslås fr.o.m.

den 1 januari 2004 ersättas av en

möjlighet att anordna

bristyrkesutbildning för anställda inom

ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Utskottet finner det oroande att så

många arbetshandikappade personer

fortfarande har svårt att få en

förankring på arbetsmarknaden och

upprepar sina tidigare uttalanden om

önskvärdheten av att justera det s.k.

lönebidragstaket.

På utgiftsområde 13 föreslås anslaget

22:4 Särskilda insatser för

arbetshandikappade ökas med 119 miljoner

kronor, vilket motsvarar omkring 1 000

fler lönebidragsplatser. Vidare skall

försöket med friåret pågå även under

2004. Utgifterna för detta under

utgiftsområdet beräknas till 65 miljoner

kronor per år.

På utgiftsområde 14 föreslås att

Arbetsmiljöverket tillförs medel bl.a.

för den regionala

skyddsombudsverksamheten och för

förstärkning av tillsynsverksamheten. Det

föreslås också att för 2004 skall

1 150 000 000 kr av inkomsterna på

inkomsttitel 1428 Energiskatt föras till

Riksgäldskontoret för tillfällig

förvaltning. Beloppet skall användas för

det system för individuell

kompetensutveckling som riksdagen

tidigare har fattat beslut om.

Sammanfattningsvis tillstyrker

utskottet regeringens förslag till

anslagsfördelning på utgiftsområde 13

Arbetsmarknad. Också när det gäller

utgiftsområde 14 Arbetsliv ställer sig

utskottets bakom regeringens förslag till

anslagsfördelning.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mål för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik

Riksdagen godkänner att målet för

politikområdet Arbetsmarknadspolitik

från och med 2004 skall vara

"Arbetsmarknadspolitiken skall bidra

till en väl fungerande arbetsmarknad".

Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 1 och

avslår motion 2003/04:A339 yrkande 15.

Reservation 1 (m)

2. Mål för politikområdet

Arbetslivspolitik

Riksdagen godkänner att målet för

politikområdet Arbetslivspolitik från

och med 2004 skall vara "Goda

arbetsvillkor och möjlighet till

utveckling i arbetet för både kvinnor

och män" och avslår därmed motion

2003/04:A339 yrkande 25.

Reservation 2 (m)

3. Mål för politikområdet

Jämställdhetspolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:A339

yrkande 26.

Reservation 3 (m)

4. Allmän inriktning

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A226 yrkandena 1-5,

2003/04:A243, 2003/04:A247 yrkandena

1, 2 och 13, 2003/04:A249,

2003/04:A257 yrkandena 1, 3 och 4,

2003/04:A263 yrkandena 1, 2, 4-8, 19,

21 och 22, 2003/04:A270, 2003/04:A276,

2003/04:A290, 2003/04:A305 yrkandena

1-4, 8, 9, 11 och 16, 2003/04:A309

yrkandena 2, 5, 8 och 9, 2003/04:A310

yrkandena 1, 2 i denna del, 3, 6 och

7, 2003/04:A326 yrkande 3,

2003/04:A329 yrkandena 1-4, 6, 12 i

denna del, 13, 16, 17, 24 och 25 i

denna del, 2003/04:A330 yrkandena 2 i

denna del, 3 och 4, 2003/04:A336,

2003/04:A339 yrkandena 1 och 4,

2003/04:A340, 2003/04:A341 yrkandena

1, 3 och 4, 2003/04:A354, 2003/04:A370

yrkande 7 i denna del, 2003/04:A371

yrkande 12, 2003/04:Sf289 yrkande 18,

2003/04:Sf325 yrkande 6, 2003/04:Sf326

yrkandena 7 i denna del, 8, 9 och 11,

2003/04:Sf327 yrkande 13,

2003/04:Sf355 yrkandena 3 och 5,

2003/04:Sf400 yrkande 4, 2003/04:Sf402

yrkandena 10 och 11, 2003/04:Sf404

yrkandena 12 och 13, 2003/04:So409

yrkande 3, 2003/04:So569 yrkande 3,

2003/04:N412 yrkande 19 samt

2003/04:N416 yrkandena 2-4.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

Reservation 5 (mp)

5. Ungdomar

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A279, 2003/04:A329 yrkande 10,

2003/04:Kr232 yrkande 4 och

2003/04:Kr361 yrkande 8.

Reservation 6 (m)

Reservation 7 (kd)

6. Invandrare

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A235, 2003/04:A268,

2003/04:A281 yrkandena 1 och 2,

2003/04:A329 yrkande 12 i denna del,

2003/04:Sf402 yrkandena 5, 9, 13 och

15 samt 2003/04:N329 yrkande 7.

Reservation 8 (m, c)

Reservation 9 (kd)

Reservation 10 (mp)

7. Äldre

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A203, 2003/04:A257 yrkande 8,

2003/04:A308 yrkandena 4, 5 och 9,

2003/04:A329 yrkande 8 samt

2003/04:A370 yrkande 1.

Reservation 11 (m)

Reservation 12 (fp)

Reservation 13 (kd)

Reservation 14 (c)

8. Arbetshandikappade m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A241 yrkandena 1-7,

2003/04:A263 yrkandena 13 och 14,

2003/04:A305 yrkande 15, 2003/04:A310

yrkande 10 i denna del, 2003/04:A316,

2003/04:A331 och 2003/04:So569 yrkande

2.

Reservation 15 (m)

Reservation 16 (fp)

Reservation 17 (c)

9. Långtidssjukskrivna

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A247 yrkande 7, 2003/04:A352

och 2003/04:Sf358 yrkande 4.

Reservation 18 (fp)

Reservation 19 (c)

10. Kulturarbetare

Riksdagen avslår motion

2003/04:Kr254 yrkandena 1 och 13.

Reservation 20 (m)

11. Ändring i lagen om

arbetsmarknadspolitiska program

Riksdagen antar regeringens förslag

enligt bilaga 3 till lag om ändring i

lagen (2000:625) om

arbetsmarknadspolitiska program.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 2.

12. Avskaffande av det utökade

förstärkta anställningsstödet

Riksdagen godkänner regeringens

förslag om att avskaffa det utökade

förstärkta anställningsstödet. Därmed

bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 7.

13. Avskaffande av stöd till

utbildning av anställda

Riksdagen godkänner regeringens

förslag om att avskaffa stödet till

utbildning av anställda. Därmed

bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 8.

14. Lönebidrag

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A214, 2003/04:A215,

2003/04:A233, 2003/04:A245,

2003/04:A272, 2003/04:A289,

2003/04:A295, 2003/04:A310 yrkande 10

i denna del, 2003/04:A329 yrkande 28 i

denna del, 2003/04:A333, 2003/04:A349

och 2003/04:So569 yrkande 1.

Reservation 21 (fp)

Reservation 22 (kd)

15. Friåret

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A216, 2003/04:A256 yrkande 1

och 2003/04:A309 yrkande 4.

16. Samhall

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A263 yrkande 15, 2003/04:A310

yrkande 11 och 2003/04:A329 yrkande 28

i denna del.

Reservation 23 (fp, kd, c)

17. Lärlingsutbildning

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A305 yrkande 13, 2003/04:A329

yrkande 11, 2003/04:Kr232 yrkande 7

och 2003/04:Ub399 yrkande 2.

Reservation 24 (m)

Reservation 25 (kd)

18. Stöd till start av

näringsverksamhet

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A310 yrkande 9 samt

2003/04:A327 yrkandena 1 och 2.

Reservation 26 (fp)

19. Aktivitetsgarantin

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A263 yrkande 9, 2003/04:A301

och 2003/04:A329 yrkande 5.

Reservation 27 (kd)

Reservation 28 (c)

20. Anställningsstöd

Riksdagen avslår motion 2003/04:A329

yrkande 7.

Reservation 29 (kd)

21. Andra insatser för

arbetslösa

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A223, 2003/04:A263 yrkande 11,

2003/04:A365 yrkandena 1 och 2 samt

2003/04:A369.

Reservation 30 (c)

Reservation 31 (mp)

22. Förmedlingsverksamhet

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A305 yrkande 10 och

2003/04:A310 yrkande 5.

Reservation 32 (m)

Reservation 33 (fp)

23. Arbetsmarknadsnämnder

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A221 och 2003/04:A263 yrkande

3 och 10.

Reservation 34 (c)

24. Platsanmälningslagen

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A201 och 2003/04:A222.

25. Arbetskraftens rörlighet

över gränserna

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A240 yrkande 3, 2003/04:A259,

2003/04:Sf324 yrkandena 3 och 4 samt

2003/04:N225 yrkande 4.

Reservation 35 (m)

Reservation 36 (v)

26. Gemenskapsinitiativet

Equal

Riksdagen avslår motion

2003/04:A337.

27. System för individuell

kompetensutveckling

Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A227 yrkandena 1-4,

2003/04:A232, 2003/04:A263 yrkande 12,

2003/04:A305 yrkande 14, 2003/04:A307

yrkande 6, 2003/04:A308 yrkande 6,

2003/04:A309 yrkande 3, 2003/04:A329

yrkande 15 och 2003/04:Ub396 yrkande

11.

Reservation 37 (m, fp, kd, c)

28. Ändring i

arbetsmiljölagen

Riksdagen antar regeringens förslag

enligt bilaga 3 till lag om ändring i

arbetsmiljölagen (1977:1160). Därmed

bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 14 punkt 1.

29. Anslag på utgiftsområde 13

för 2004

a) Bemyndigande beträffande anslaget

22:3

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2004 för ramanslaget 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och övriga

kostnader ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på

högst 3 000 000 000 kr under

2005-2007. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:1 utgiftsområde 13

punkt 3.

b) Bemyndigande beträffande anslaget

22:4

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2004 för ramanslaget 22:4

Särskilda insatser för

arbetshandikappade ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på

högst 6 000 000 000 kr under

2005-2007. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:1 utgiftsområde 13

punkt 4.

c) Bemyndigande beträffande anslaget

22:6

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2004 för ramanslaget 22:6

Europeiska socialfonden m.m. för

perioden 2000-2006 ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på

högst 4 600 000 000 kr under

2005-2008. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:1 utgiftsområde 13

punkt 5.

d) Bemyndigande beträffande anslaget

22:7

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2004 för ramanslaget 22:7

Institutet för arbetsmarknadspolitisk

utvärdering ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på

högst 7 000 000 kr under 2005-2007.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 6.

e) Anvisning av anslag under

utgiftsområde 13

Riksdagen anvisar anslagen för

budgetåret 2004 under utgiftsområde 13

Arbetsmarknad enligt vad som framgår

av bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 13

punkt 9 och avslår motion 2003/04:A339

yrkande 7.

f) Motionsyrkanden om budgetförslagen

för år 2004

Riksdagen avslår de motionsyrkanden

som finns upptagna i efterföljande

förteckning.

30. Anslag på utgiftsområde 14

för 2004

a) Medel för individuell

kompetensutveckling

Riksdagen godkänner att 1 150 000 000

kr från inkomsttitel 1428 Energiskatt

förs till Riksgäldskontoret för

tillfällig förvaltning. Därmed

bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 14 punkt 5.

b) Bemyndigande beträffande anslaget

23:1

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2004 för ramanslaget 23:1

Arbetsmiljöverket besluta om bidrag

som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 16

602 000 kronor under 2005. Därmed

bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 14 punkt 2.

c) Bemyndigande beträffande anslaget

23:2

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2004 för ramanslaget 23:2

Arbetslivsinstitutet besluta om bidrag

som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 100

000 000 kronor under 2005-2008. Därmed

bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 14 punkt 3.

d) Bemyndigande beträffande anslaget

23:3

Riksdagen bemyndigar regeringen att

under 2004 för ramanslaget 23:3

Särskilda utbildningsinsatser m.m.

besluta om bidrag som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 33 300 000 kronor

under 2005. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:1 utgiftsområde 14

punkt 4.

e) Anvisning av anslag under

utgiftsområde 14

Riksdagen anvisar anslagen för

budgetåret 2004 under utgiftsområde 14

Arbetsliv enligt vad som framgår av

bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 14

punkt 6 och avslår motion 2003/04:A339

yrkande 16.

f) Motionsyrkanden om budgetförslagen

för år 2004

Riksdagen avslår de motionsyrkanden som

finns upptagna i efterföljande

förteckning.

Stockholm den 20 november 2003

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Anders Karlsson (s), Laila

Bjurling (s), Anders G Högmark (m)*, Erik

Ullenhag (fp)*, Sonja Fransson (s),

Camilla Sköld Jansson (v), Cinnika

Beiming (s), Patrik Norinder (m)*, Lars

Lilja (s), Berit Högman (s), Henrik

Westman (m)*, Britta Lejon (s), Ulf Holm

(mp), Luciano Astudillo (s), Annelie

Enochson (kd)*, Claes Västerteg (c)* och

Désirée Pethrus Engström (kd)*.

* Deltar inte i förslaget till

riksdagsbeslut såvitt avser

förslagspunkterna 29 och 30.

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlas regeringens

budgetproposition 2003/04:1 volym 7

avseende utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad

och 14 Arbetsliv samt 228 motionsyrkanden

som är väckta under den allmänna

motionstiden. Arbetsmarknadsutskottet har

i årets budgetbetänkande valt att, vid

sidan av rena budgetfrågor och frågor om

inriktningen av politiken, behandla ett

antal motioner som bl.a. rör

arbetsförmedling, arbetskraftsinvandring,

arbetsmarknadspolitiska program,

särskilda grupper på arbetsmarknaden och

individuellt kompetenssparande.

I flera delar av budgetpropositionen

och under olika politikområden behandlas

från skilda utgångspunkter frågor om

ohälsa i arbetslivet som föranlett

motioner. Sådana frågor kan alltså komma

att behandlas även i andra utskott.

Frågor om jämställdhet har utskottet

nyligen behandlat i betänkande AU2

Jämställdhetspolitik. Övriga motioner på

arbetsmarknadsutskottets beredningsområde

som väckts under den allmänna

motionstiden och som tar upp frågor om

t.ex. arbetslöshetsförsäkring,

arbetsrätt, arbetsmiljö, diskriminering,

arbetstid och ledighet kommer att tas upp

i senare betänkanden.

I anslutning till beredningen av

ärendet har information lämnats till

utskottet av generaldirektören vid AMS,

Anders L Johansson. Information har även

lämnats av ordföranden i

Samhallutredningen, Jan Rydh, och av

ordföranden i Lönebidragsutredningen,

Sonja Fransson, med anledning av

utredningarnas betänkanden Inte bara

Samhall (SOU 2003:56) respektive

ArbetsKraft (SOU 2003:95).

Riksdagen biföll den 19 november 2003

finansutskottets betänkande 2003/04:FiU1

där propositionens förslag till

utgiftsram för bl.a. utgiftsområdena 13

och 14 behandlas.

Samtliga motioner har väckts under

riksmötet 2003/04. De anges i det

följande utan årtal, 2003/04.

Utskottets övervägande

1 Allmänna frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen

godkänner den allmänna inriktningen av

arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken

som regeringen redovisar i

budgetpropositionen. Utskottet föreslår

också att riksdagen godkänner

regeringens förslag till mål för

politikområdet Arbetsmarknadspolitik

(utg.omr. 13 prop. punkt 1).

Budgetpropositionen bygger på en

överenskommelse mellan den

socialdemokratiska regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Utskottet avstyrker de förslag som förs

fram i motionerna.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (m), 3

(m), 4 (m, fp, kd, c) och 5 (mp).

Utskottet

Förteckning över av utskottet i punkt 29

f) avstyrkta motionsyrkanden (UO13)

Motion Motionärer Yrkande

Fördelning på

utgiftsområden

Anslaget 22:1

Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i

Fi240 (fp) denna

del

2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 2 i

A310 (fp) denna

del och

14 i

denna

del

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 25 i

A329 (kd) denna

del och

34 i

denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 3, 5 i

A339 (m) denna

del och

8

2003/04: Margareta Andersson i denna

A363 m.fl. (c) del

Anslaget 22:2 Bidrag

till

arbetslöshetsersättnin

g och aktivitetsstöd

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i

Fi240 (fp) denna

del

2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 4 och 14

A310 (fp) i denna

del

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 34 i

A329 (kd) denna

del

2003/04: Annelie Enochson m.fl. 1 och 2

A330 (kd) i denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 2 och 9

A339 (m)

2003/04: Margareta Andersson i denna

A363 m.fl. (c) del

2003/04: Bo Könberg m.fl. (fp) 7 i

A370 denna

del

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 10

Sf326 (fp)

Anslaget 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildni

ng och övriga

kostnader

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 26 och

A329 (kd) 34 i

denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 10

A339 (m)

2003/04: Margareta Andersson i denna

A363 m.fl. (c) del

Anslaget 22:4

Särskilda insatser för

arbetshandikappade

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i

Fi240 (fp) denna

del

2003/04: Margareta Andersson 16

A263 m.fl. (c)

2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 10 i

A310 (fp) denna

del och

14 i

denna

del

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 27, 32

A329 (kd) och 34 i

denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 11

A339 (m)

2003/04: Margareta Andersson i denna

A363 m.fl. (c) del

Anslaget 22:6

Europeiska

socialfonden m.m. för

perioden 2000-2006

2003/04: Margareta Andersson i denna

A363 m.fl. (c) del

Anslaget 22:7

Institutet för

arbetsmarknadspolitisk

utvärdering

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 6 och 12

A339 (m)

Anslaget 22:8 Bidrag

till administration av

grundbeloppet

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 13

A339 (m)

Anslaget 22:10 Bidrag

till Stiftelsen

Utbildning

Nordkalotten

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 14

A339 (m)

Anslaget 22:12

Inspektionen för

arbetslöshetsförsäkrin

gen

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 31 och

A329 (kd) 34 i

denna

del

Föreslaget nytt

anslag: Ny

arbetsmarknadsmyndighe

t

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 5 i

A339 (m) denna

del

Föreslaget nytt

anslag: Jobb- och

utvecklingsgaranti

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i

Fi240 (fp) denna

del

2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 8 och 14

A310 (fp) i denna

del

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 7 i

Sf326 (fp) denna

del

Förteckning över av utskottet i punkt 30

f) avstyrkta motionsyrkanden (UO14)

Motion Motionärer Yrkande

Fördelning på

utgiftsområden

Anslaget 23:1

Arbetsmiljöverket

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i

Fi240 (fp) denna

del

2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 14 i

A310 (fp) denna

del

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 29 och

A329 (kd) 34 i

denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 17

A339 (m)

Anslaget 23:2

Arbetslivsinstitutet

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i

Fi240 (fp) denna

del

2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 14 i

A310 (fp) denna

del

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 30 och

A329 (kd) 34 i

denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 18

A339 (m)

2003/04: Margareta Andersson

A364 m.fl. (c)

Anslaget 23:3

Särskilda

utbildningsinsatser

m.m.

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i

Fi240 (fp) denna

del

2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 14 i

A310 (fp) denna

del

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 34 i

A329 (kd) denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 19

A339 (m)

Anslaget 23:4

Arbetsdomstolen

2003/04: Lars Leijonborg m.fl. 21 i

Fi240 (fp) denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 10

A258 (m)

2003/04: Erik Ullenhag m.fl. 14 i

A310 (fp) denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 20

A339 (m)

Anslaget 23:7

Ombudsmannen mot

diskriminering på

grund av sexuell

läggning (HomO)

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 9 i

A258 (m) denna

del

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 33 och

A329 (kd) 34 i

denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 21

A339 (m)

Anslaget 23:8

Medlingsinstitutet

2003/04: Stefan Attefall m.fl. 34 i

A329 (kd) denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 22

A339 (m)

Anslaget 24:1

Jämställdhetsombudsman

nen

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 9 i

A258 (m) denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 23

A339 (m)

Föreslaget nytt

anslag: Ombudsmannen

mot diskriminering

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 9 i

A258 (m) denna

del

2003/04: Anders G Högmark m.fl. 24

A339 (m)

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges

inom parentes vilken punkt i utskottets

förslag till riksdagsbeslut som behandlas

i avsnittet.

1.Mål för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik (punkt 1) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen dels avslår regeringens förslag

till mål för politikområdet

arbetsmarknadspolitik (proposition

2003/04:1 utgiftsområde 13 punkt 1), dels

tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 1.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A339 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser det angeläget att målen för

arbetsmarknadspolitiken formuleras på ett

sådant sätt att det går att följa upp och

att det går att utvärdera graden av

måluppfyllelse.

Regeringens förslag till nya mål för

arbetsmarknadspolitiken lever inte fullt

upp till detta och bör därför avvisas av

riksdagen. Vi förordar därför att det

övergripande målet för denna politik än

tydligare knyts till den enskilda

arbetstagarens möjligheter att få arbete

och att arbetskraftssökande företag får

sina behov tillgodosedda. Moderata

samlingspartiet förordar en politik som

bättre skapar förutsättningar för ett

ekonomiskt, kulturellt och socialt

växande Sverige. En sådan politik skulle

ge goda förutsättningar för att

förverkliga arbetsmarknadspolitikens väl

definierade mål.

Den nya politiken skall utformas på ett

sådant sätt att den arbetslöse sätts i

centrum. Arbetsmarknadspolitiken måste

utgå från att alla människor är olika och

därmed har olika behov, intressen och

förutsättningar men samma rätt till det

stöd hon eller han behöver för att snabbt

kunna få ett nytt arbete. Vi utvecklar

vår syn på arbetsmarknadspolitiken

närmare i motionerna A227 Individuell

kompetensutveckling (m, fp, kd, c), A241

Arbetshandikappade, A257 En rörlig och

individuell yrkesutbildning, A258 En

verklig jämställdhetspolitik, A305

Arbetsmarknaden och Sf289 Ett friskare

Sverige, (de fem sistnämnda alla m-

motioner). Med hänsyn till det anförda

bör motion A339 yrkande 15 (m) bifallas.

2.Mål för politikområdet

Arbetslivspolitik (punkt 2) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen dels avslår förslaget till mål

för politikområdet arbetslivspolitik,

dels tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 2.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A339 yrkande 25.

Ställningstagande

Vi kan inte ställa oss bakom regeringens

mål för politikområdet Arbetslivspolitik.

I stället anser vi att

arbetslivspolitiken bör utformas i

enlighet med de förslag vi presenterar i

motionerna A305 Arbetsmarknaden och A258

En verklig jämställdhetspolitik och som

innebär en lång rad politiska

förändringar. Vi förordar en politik som

ökar flexibiliteten och tryggheten i

arbetslivet. Arbetsmarknaden måste bli

mer öppen och rörligheten öka, både

yrkesmässigt och geografiskt. Därtill

krävs en mängd reformer, bl.a. sänkta

skatter och minskat regelkrångel för

företagande. I de reformer vi förespråkar

ingår också en rad förändringar av

arbetsrätten liksom möjligheter till

betydligt flexiblare arbetstider än i

dag. Med hänsyn till det anförda bör

motion A339 yrkande 25 (m) bifallas.

3.Mål för politikområdet

Jämställdhetspolitik (punkt 3) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 3.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A339 yrkande 26.

Ställningstagande

Vi motsätter oss regeringens mål för

politikområdet Jämställdhetspolitik. I

stället förordar vi en politik som

utformas så att den bidrar till att

självständiga kvinnor och män kan forma

sin tillvaro enligt egna önskemål och

behov. I sammanhanget har familjepolitik

och skattepolitik stor betydelse liksom

ett avskaffande av den offentliga

sektorns monopol inom många

kvinnodominerade yrken. Vi utvecklar vår

syn på jämställdhetspolitiken närmare i

motionerna A305 Arbetsmarknaden och A258

En verklig jämställdhetspolitik. Motion

A339 yrkande 26 (m) bör därför bifallas.

4.Allmän inriktning (punkt 4) (m, fp,

kd, c)

av Anders G Högmark (m), Erik Ullenhag

(fp), Patrik Norinder (m), Henrik

Westman (m), Annelie Enochson (kd),

Claes Västerteg (c) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 4.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A247 yrkandena 1, 2 och 13,

2003/04:A257 yrkandena 1, 3 och 4,

2003/04:A263 yrkandena 1, 2, 4-8, 19, 21

och 22, 2003/04:A305 yrkandena 1-4, 8, 9,

11 och 16, 2003/04:A309 yrkandena 2, 5, 8

och 9, 2003/04:A310 yrkandena 1, 2 i

denna del, 3, 6 och 7, 2003/04:A329

yrkandena 1-4, 6, 12 i denna del, 13, 16,

17, 24 och 25 i denna del, 2003/04:A330

yrkandena 2 i denna del, 3 och 4,

2003/04:A339 yrkandena 1 och 4,

2003/04:A370 yrkande 7 i denna del,

2003/04:A371 yrkande 12, 2003/04:Sf289

yrkande 18, 2003/04:Sf325 yrkande 6,

2003/04:Sf326 yrkandena 7 i denna del, 8,

9 och 11, 2003/04:Sf327 yrkande 13,

2003/04:Sf400 yrkande 4, 2003/04:Sf402

yrkandena 10 och 11, 2003/04:Sf404

yrkandena 12 och 13, 2003/04:So409

yrkande 3 samt 2003/04:N412 yrkande 19

och avslår motionerna 2003/04:A226

yrkandena 1-5, 2003/04:A243,

2003/04:A249, 2003/04:A270, 2003/04:A276,

2003/04:A290, 2003/04:A326 yrkande 3,

2003/04:A336, 2003/04:A340, 2003/04:A341

yrkandena 1, 3 och 4, 2003/04:A354,

2003/04:Sf355 yrkandena 3 och 5,

2003/04:So569 yrkande 3 samt 2003/04:N416

yrkandena 2-4.

Ställningstagande

Inledning

Vi anser att den ekonomiska politiken

måste inriktas på att få fart på svensk

ekonomi och uppnå högre långsiktig

tillväxt. För att detta skall bli möjligt

krävs strukturreformer och betydande

omläggningar av politiken på en rad

områden.

Arbetsmarknadens funktionssätt uppvisar

kraftiga störningar och måste därför

förbättras. Ett tecken på störningarna är

att det vid en och samma tidpunkt råder

brist på arbetskraft på vissa områden

samtidigt som det finns ett stort utbud

av arbetskraft som inte tas till vara.

Totalt rör det sig enligt senaste

arbetskraftsundersökningen (AKU) från SCB

om 8,6 miljoner arbetstimmar per vecka

som inte utnyttjas.

Vi anser att ett nytt realistiskt,

väldefinierat sysselsättningsmål bör

fastställas. Om tillväxten skall kunna

förbättras krävs ett ökat arbetsutbud i

ekonomin. Det behövs fler individer i

arbete och antalet arbetade timmar måste

öka. Detta måste återspeglas i ett nytt

sysselsättningsmål. Arbetet måste utföras

på bästa sätt både i ekonomisk bemärkelse

och med hänsyn till de människor som är

verksamma i arbetslivet. Ambitionen vad

beträffar sysselsättningen måste vara hög

i alla delar av landet.

En förutsättning för långsiktig

tillväxt är att arbetsmarknadspolitiken

reformeras och får en ny inriktning. En

arbetsmarknad för alla måste skapas.

Individen skall stå i centrum för den

förnyade arbetsmarknadspolitiken.

Regering och riksdag kan påverka

utvecklingen genom reformer för bättre

hälsa och bättre fungerande

arbetsmarknad, strategiska

skattesänkningar på arbete och

företagande samt förenklade regelverk.

Nedan redovisar vi närmare vilka åtgärder

vi vill prioritera för att få en väl

fungerande arbetsmarknad. Vi efterlyser

åtgärder på de områden vi anger nedan.

Fler i arbete och fler arbetade timmar

De demografiska förändringarna, den ökade

sjukfrånvaron, förtidspensioneringarna

och svårigheter för stora grupper att få

fotfäste på arbetsmarknaden har lett till

en negativ utveckling av antalet arbetade

timmar. Detta är allvarligt.

Som Konjunkturinstitutet (KI) påpekar i

sin nyligen publicerade rapport om

lönebildningen (oktober 2003) finns det

några faktorer som är särskilt viktiga

för befolkningens materiella

levnadsstandard, mätt t.ex. som summan av

privat och offentlig konsumtion per

invånare. Förutom en låg arbetslöshet och

jämn inkomstfördelning är det framför

allt antalet arbetade timmar per invånare

samt produktiviteten, dvs. produktionen

per timme, som bestämmer invånarnas

materiella levnadsstandard. Fler arbetade

timmar liksom högre produktivitet innebär

att mer produceras, och den sammantagna

konsumtionen kan då bli motsvarande

högre.

Den ekonomiska tillväxten är således

starkt beroende av det totala antalet

arbetade timmar och

produktivitetsutvecklingen i stort,

vilket vi tar fasta på i vår politik. Vi

vill också framhålla arbetets värde och

betydelse för människor. Detta gäller

inte minst ungdomar, en grupp där

arbetslösheten på senare tid nått mycket

höga nivåer.

I den ekonomisk-politiska reservation

som företrädare för våra partier nyligen

lagt fram i finansutskottet (bet.

2003/04:FiU1 reservation 1) pekar vi på

huvudfaktorerna i vår tillväxtpolitik

inklusive åtgärder för att höja

produktiviteten. I detta sammanhang vill

vi särskilt peka på vikten av att öka

antalet arbetade timmar i ekonomin,

vilket också innebär att fler människor

kommer i arbete.

Följande tre diagram illustrerar enligt

vår uppfattning den kraftiga nedgång av

antalet arbetade timmar, medelarbetstid

och sysselsättning som skett under ett

flertal år.

Antalet arbetade timmar per invånare

och år har reducerats från i runda tal

830 i slutet av 1980-talet till ungefär

770 timmar per år nu i början av 2000-

talet, och minskningen väntas fortsätta,

enligt KI.

Källa: KI

Också medelarbetstiden per vecka har

under ett antal år utvecklats negativt,

och då inte minst i slutet av 1990-talet,

vilket framgår av diagrammet nedan.

Medelarbetstid

År

Källa: KI

Sysselsättningsgraden föll, som framgår

av nedanstående diagram, dramatiskt under

konjunkturnedgången i början av 1990-

talet. Efter en kortare period av

återhämtning kring millennieskiftet

räknar KI med låga nivåer på

sysselsättningsgraden ett antal år

framöver.

Sysselsättningsgrad

År

Källa: KI

Vi menar att den ekonomiska politiken

måste utformas så att fler människor

kommer i arbete och så att antalet

arbetade timmar ökar. Vi vill föra en

politik med följande huvudpunkter.

· Det måste bli mer lönande att

arbeta. Bidragssystemen måste reformeras

bl.a. vad avser ersättningsnivåer och

villkor i övrigt. Människor måste

snabbare än i dag komma ut på

arbetsmarknaden, och det skall löna sig

att stanna där längre än i dag. Äldres

vilja att arbeta längre skall stimuleras

och underlättas.

·

· Människor måste komma tillbaka i

arbete igen. Frånvaron måste minskas och

inflödet i förtidspensionering stoppas.

Detta kräver åtgärder på en rad områden

alltifrån arbetsplatsfrågor till

fungerande system för rehabilitering och

bättre villkor för barnfamiljerna.

·

· Mäns och kvinnors möjligheter

måste tas till vara. Villkoren på

arbetsmarknaden och i samhällslivet i

stort måste förändras så att jämställda

villkor för kvinnor och män kan uppnås.

·

· Regler och skatter måste

utformas så att de främjar förvärvsarbete

och hälsa. Ett mer arbets- och

tillväxtstimulerande skattesystem måste

skapas.

·

· Företagandet måste stimuleras

genom åtgärder på en rad samhällsområden.

De offentliga monopolen skall brytas.

·

· Gör regler bättre och enklare så

att de underlättar för invandrare att

snabbt komma in på arbetsmarknaden.

·

· Förbättra familjepolitiken, öka

flexibiliteten och tryggheten i

arbetslivet så att det blir lättare att

förena förvärvsarbete med ansvar för

barn.

·

· Satsa på kompetens i

arbetslivet, utbildning och forskning.

Effektivisera arbetsmarknadsutbildningen.

·

· Effektivisera

arbetsmarknadspolitiken så att fler

kommer i arbete

snabbare.

·

Utöver åtgärderna för att fler skall

komma i arbete och att antalet arbetade

timmar skall öka så behövs bl.a.

produktivitetsfrämjande insatser liksom

sunda offentliga finanser. Vi vill i

detta sammanhang särskilt betona vikten

av att stärka det direkta sambandet

mellan lönebildning och höjda reallöner.

Arbetsmarknadens parter har ansvar för

löneförhandlingarna, men staten bör bl.a.

tydliggöra kopplingen mellan

arbetslösheten och avgiften till

arbetslöshetsförsäkringen.

Den totala arbetslösheten, som den

officiellt redovisas inklusive

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, har

stigit till 7 % av arbetskraften, vilket

framgår av tabellen nedan. Utöver detta

är ett stort antal individer latent

arbetssökande, dvs. de har velat och

kunnat arbeta men inte sökt arbete. I

denna grupp ingår också 37 000

heltidsstuderande som sökt arbete.

Dessutom är många människor

undersysselsatta, dvs. de arbetar av

arbetsmarknadsskäl mindre än de skulle

vilja.

Tabell 1 Öppet arbetslösa, i

arbetsmarknadsåtgärder, latent

arbetssökande och undersysselsatta, antal

respektive andel i %

Antal I % av

arbetskra

individ ften

er

Öppet arbetslösa 226 000 5,1

I 86 000 1,9

arbetsmarknadsåtg

ärder

Sammanlagd total 312 000 7,0

officiell

arbetslöshet

Latent 120 000 2,7

arbetssökande

Undersysselsatta 234 000 5,3

Antal människor i 666 000 15,0

arbetsför ålder

som inte har ett

riktigt arbete

eller som vill

arbeta mer

Källa: SCB:s översikt över

arbetsmarknadsläget avseende oktober 2003

Vi kan konstatera att t.o.m. och med

regeringen själv är pessimistisk när det

gäller möjligheterna att nå de egna målen

om att 80 % av befolkningen i åldern

20-64 år skall vara sysselsatta på den

reguljära arbetsmarknaden år 2004 och att

halvera socialbidragsberoendet. Det är

osannolikt att dessa mål skall kunna nås,

vilket regeringen också erkänner i

budgetpropositionen.

SCB:s senaste statistik visar att

andelen reguljärt sysselsatta i åldern

20-64 år minskade mellan oktober 2001 och

oktober 2002 från 78,2 % till 77,6 % och

att den fortfarande ligger kvar på samma

nivå som för ett år sedan.

Brister i dagens arbetsmarknadspolitik

Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken har

misslyckats. Som vi framhållit ovan är

det uppenbart att arbetsmarknadens

funktionssätt har stora brister.

Vår kritik mot nuvarande system kan

sammanfattas i följande punkter:

· Den förda politiken ger inte

tillräcklig hjälp till dem som är mest

utsatta på arbetsmarknaden.

·

· Dagens politik ger ingen

valfrihet för den enskilde.

·

· Arbetsförmedlarna har dubbla och

motsägelsefulla roller gentemot de

arbetslösa genom att de både skall hjälpa

och kontrollera.

·

· Förmedlingsverksamheten är

organiserad på ett byråkratiskt och

ineffektivt sätt - det leder till att

alldeles för få jobb förmedlas.

·

· Arbetsmarknadspolitiken saknar

förmåga att ta till vara olika

förutsättningar i skilda delar av landet.

·

· Matchningen är ineffektiv -

arbetslösheten är hög samtidigt som det

förekommer brist på arbetskraft på vissa

delar av arbetsmarknaden.

·

· Dagens arbetsmarknadsåtgärder

leder till betydande

undanträngningseffekter - beräkningar

visar att för varje hundratal personer

som deltar i arbetsmarknadsåtgärder som

innebär subventionerad sysselsättning

försvinner mellan 60 och 70 riktiga

arbeten.

·

· Arbetsmarknadspolitiken har

misslyckats i fråga om samarbete med

företag och näringsliv.

·

· Arbetsmarknadspolitiken

förefaller att motverka snarare än att

främja rörligheten på arbetsmarknaden.

·

· Arbetslöshetsförsäkringen har

tappat sin funktion som

omställningsförsäkring - i stället för

att erbjuda ett tillfälligt ekonomiskt

stöd mellan två arbeten används den för

att försörja människor under långa

perioder.

·

Det finns ytterligare ett antal

strukturproblem på arbetsmarknaden varav

tre skall nämnas här:

· Utanförskapet och svårigheterna

för invandrare att få tillträde dit

innebär ett stort slöseri med resurser

och orsakar stort lidande.

·

· Monopolen på de traditionella

offentliga arbetsmarknaderna utestänger

kvinnor från karriärvägar, bra

löneutveckling och arbetstider som

tillgodoser deras önskemål.

·

· Ökningen på senare år av

sjukskrivningar och förtidspensioneringar

tyder på att sjukskrivningar och

förtidspensioneringar används för att

avlasta arbetsmarknadspolitiken.

·

Några huvudpunkter i en reformerad

arbetsmarknadspolitik

Sverige måste få en arbetsmarknad som är

rörlig och öppen - en arbetsmarknad som

är tillgänglig för alla. Den geografiska

och sociala rörligheten behöver öka. Som

framgått anser vi att den stora

arbetskraftsreserv som finns också måste

tas till vara, både med tanke på dem som

ingår i den och för samhällets skull.

Avgörande för möjligheten att få en

radikal ökning av sysselsättningen är ett

dynamiskt företagsklimat där gamla och

nya företag har möjlighet att anställa

fler medarbetare.

Den arbetslöse skall inte längre få

vara en klient hos en

arbetsmarknadsmyndighet utan en

medborgare med rätt att få kvalificerad

service. Platsförmedlingen måste läggas

om och inriktas på den enskildes behov

och förutsättningar.

Vi vill därför slå fast att den som

blivit arbetslös har ett antal

rättigheter som staten måste uppfylla.

Samtidigt har den som blivit arbetslös

ett antal skyldigheter som hon eller han

i sin tur måste uppfylla gentemot det

övriga samhället. Det handlar om att

etablera klara och tydliga spelregler:

Alla arbetslösa skall ha rätt att

själva välja kostnadsfri arbetsförmedling

oavsett vem som utför

förmedlingstjänsten. Samtidigt skall det

finnas en skyldighet att anmäla sig till

ett servicekontor i samband med att man

förlorat sitt jobb.

Alla arbetslösa skall ha rätt att få

stöd efter sina behov, förutsättningar

och intressen. Åtgärderna skall vara

individuellt utformade med det enda

övergripande syftet att så snart som

möjligt ge de arbetslösa möjlighet att

finna ett nytt arbete. Samtidigt skall

alla arbetslösa som uppbär

arbetslöshetsersättning eller annat

ekonomiskt stöd från samhället ha

skyldighet att aktivt söka jobb och delta

i de åtgärder som är relevanta. Alla

arbetslösa skall ha rätt att ha ett

avgörande inflytande över vilken åtgärd

som skall vidtas.

En allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring skall införas.

Samtidigt måste alla arbetstagare

uppfylla ett antal grundläggande villkor

för att bli berättigade till ersättning.

Den som blivit arbetslös skall inte kunna

tacka nej till anvisade arbeten utan att

ersättningen från

arbetslöshetsförsäkringen påverkas.

Utöver dessa åtgärder på det

arbetsmarknadspolitiska området vill vi

ta krafttag mot de höga ohälsotalen. Det

gäller exempelvis förbättrad

företagshälsovård, högre prioritet för

förebyggande insatser på arbetsplatserna,

effektivare rehabiliteringsinsatser vid

långa sjukfall, fler alternativa

arbetsgivare inom offentligt finansierad

verksamhet, finansiell samordning mellan

försäkringskassor och sjukvård där också

bl.a. arbetsförmedlingen skall kunna

medverka vid behov och ökade möjligheter

för den enskilde att påverka arbetstidens

förläggning.

Instrument för en effektivare

arbetsmarknadspolitik

Sverige måste ha en aktiv och effektiv

arbetsmarknadspolitik som syftar till att

snabbt och smidigt bidra till att matcha

den arbetssökande med de arbeten som

finns tillgängliga och rusta den

arbetslöse för att kunna ta de arbeten

som står till förfogande. Arbetslinjen

skall hävdas, det vill säga att den

arbetssökande i första hand skall

erbjudas arbete eller

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Först

när sådana åtgärder inte finns

tillgängliga skall arbetslöshetsunderstöd

lämnas. Aktivitet skall alltid

prioriteras framför passivt

bidragsberoende.

Servicekontor

Dagens arbetsförmedling fungerar dåligt

och ersätts enligt vårt förslag med ett

servicekontor som inte är en traditionell

arbetsförmedling. Servicekontor skall

finnas i varje kommun och skall framför

allt fungera som guide för arbetslösa och

för företag som söker arbetskraft.

För att få ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen anmäler man sig

till servicekontoret.

Flera olika aktörer

Vi vill se många konkurrerande aktörer

inom arbetsmarknadspolitikens område.

Konkurrens och mångfald ökar kvaliteten

och valfriheten för den arbetslöse. Vi

räknar med att en rad nya aktörer såsom

privata arbetsförmedlingar,

branschförmedlingar - exempelvis i

fackföreningsregi, privata

utbildningsföretag, ideella föreningar

och bemanningsföretag växer fram.

Aktörerna kommer att kunna erbjuda en

mängd olika alternativ med olika

specialinriktningar till den arbetslöse.

I glest befolkade områden finns det

inte alltid underlag för privata

bemanningsföretag. Om det inte finns

privata aktörer skall myndigheten

upphandla sådana tjänster eller i sista

hand driva egna.

Omställningspeng

Den som inte inom en viss tid har hittat

ett nytt jobb på egen hand eller via den

service som erbjuds på servicekontoren

behöver åtgärder som kan kräva en

ekonomisk insats som vi kallar

omställningspeng.

Ny myndighet ersätter AMV/AMS

Riksdagens revisorer har i en rapport

riktat skarp kritik mot styrningen av

Arbetsmarknadsverket. Av revisorernas

genomgång som behandlades av riksdagen

våren 2003 (förslag 2002/03:RR10)

framgick att nyttan av verksamheten är

minst sagt tveksam.

Vi anser att nuvarande

myndighetsstrukturer på

arbetsmarknadsområdet skall ersättas av

en ny arbetsmarknadsmyndighet med de

uppgifter som angivits ovan. Den nya

myndigheten skall också ha till uppgift

att garantera att det finns

jobbkontor/bemanningsföretag inom rimligt

avstånd från alla jobbsökande i hela

landet. Om det inte finns privata aktörer

bör myndigheten upphandla sådana tjänster

eller i sista hand driva verksamheten i

egen regi.

Slutsats

Som framgått förordar vi en helt annan

politik än regeringens för att komma till

rätta med strukturproblemen på

arbetsmarknaden, öka arbetsutbudet och få

en väl fungerande arbetsmarknad.

5.Allmän inriktning (punkt 4) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 5.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A270 och avslår motionerna

2003/04:A226 yrkandena 1-5, 2003/04:A243,

2003/04:A247 yrkandena 1, 2 och 13,

2003/04:A249, 2003/04:A257 yrkandena 1, 3

och 4, 2003/04:A263 yrkandena 1, 2, 4-8,

19, 21 och 22, 2003/04:A276,

2003/04:A290, 2003/04:A305 yrkandena 1-4,

8, 9, 11 och 16, 2003/04:A309 yrkandena

2, 5, 8 och 9, 2003/04:A310 yrkandena 1,

2 i denna del, 3, 6 och 7, 2003/04:A326

yrkande 3, 2003/04:A329 yrkandena 1-4, 6,

12 i denna del, 13, 16, 17, 24 och 25 i

denna del, 2003/04:A330 yrkandena 2 i

denna del, 3 och 4, 2003/04:A336,

2003/04:A339 yrkandena 1 och 4,

2003/04:A340, 2003/04:A341 yrkandena 1, 3

och 4, 2003/04:A354, 2003/04:A370 yrkande

7 i denna del, 2003/04:A371 yrkande 12,

2003/04:Sf289 yrkande 18, 2003/04:Sf325

yrkande 6, 2003/04:Sf326 yrkandena 7 i

denna del, 8, 9 och 11, 2003/04:Sf327

yrkande 13, 2003/04:Sf355 yrkandena 3 och

5, 2003/04:Sf400 yrkande 4, 2003/04:Sf402

yrkandena 10 och 11, 2003/04:Sf404

yrkandena 12 och 13, 2003/04:So409

yrkande 3, 2003/04:So569 yrkande 3,

2003/04:N412 yrkande 19 samt 2003/04:N416

yrkandena 2-4.

Ställningstagande

Personer som arbetar i branscher som är

beroende av årstid, klimat eller säsong

tvingas regelmässigt ut i arbetslöshet.

Dessa perioder skulle i stället kunna

användas för utbildning av de anställda.

Möjligheterna att omdisponera

arbetsmarknadsmedel från

arbetslöshetsförsäkringen till

företagsförlagd utbildning när berörda

arbetsmarknadsparter är överens om detta

måste därför ses över.

Vad jag anfört i denna reservation bör

ges regeringen till känna. Med hänvisning

till det anförda anser jag att riksdagen

bör bifalla motion A270 (mp).

6.Ungdomar (punkt 5) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 6.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:Kr232 yrkande 4 samt avslår

motionerna 2003/04:A279, 2003/04:A329

yrkande 10 och 2003/04:Kr361 yrkande 8.

Ställningstagande

Regeringens politik på ungdomsområdet

bygger på tre övergripande mål som i

korthet handlar om att ungdomar skall ges

goda förutsättningar att leva

självständiga liv, ha möjlighet till

inflytande samt att ungdomars engagemang,

skapande förmåga och kritiska tänkande

skall tas till vara som en resurs. Vi

instämmer i dessa grundläggande

målsättningar, men unga människor är

individer med olika krav, behov och

vnskemål. Inom många områden har

politiken en inriktning som drabbar just

unga människor särskilt hårt.

Arbetsmarknadspolitiken är ett sådant

exempel. Den höga ungdomsarbetslösheten -

och den dåliga rörligheten på

arbetsmarknaden - är ett hot mot

ungdomars möjlighet till självständighet

och inflytande. Kampen mot

ungdomsarbetslösheten måste prioriteras.

För att få fram riktiga jobb krävs bl.a.

lägre arbetsgivaravgifter, flexiblare

regler på arbetsmarknaden, kvalificerade

utbildningar och lärlingsplatser. Strävan

efter att ge olika grupper en skenbar

"trygghet" riskerar snarare att skapa

murar för andra. Till exempel får den

lagstiftning som skapats för att ge

anställda trygghet rakt motsatt verkan

för unga människor. Företag har sällan

möjlighet att anställa ungdomar på

riktiga jobb till lägre ingångslöner än

äldre, etablerade vuxna. Det påverkar

givetvis arbetsgivares "vilja" att satsa

på en ung person som inte har så mycket

arbetslivserfarenhet, i stället för att

lita till en äldre och mer erfaren

person. Problemet med all arbetslöshet -

inte bara för ungdomar - har självklart

sin grund i ett dåligt näringslivsklimat.

I Sverige startas för få nya företag och

för få överlever. Den skattepolitik som

förs har givetvis betydelse även för unga

människor. Skatterna har en väsentligt

djupare dimension än att enbart fungera

som inkomstkälla för det offentliga

samhället. Skattesystemets utformning får

konsekvenser för människors vilja att

arbeta och för de livsval som görs. Detta

blir särskilt tydligt för unga människor

som står i begrepp att välja väg i livet.

Unga människor har i regel lägre

inkomster än äldre. En höjning av

grundavdraget ökar möjligheterna att

försörja sig själv, även på en relativt

låg lön.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motion Kr232 yrkande 4

(m). Övriga i sammanhanget behandlade

motioner avstyrks.

7.Ungdomar (punkt 5) (kd)

av Annelie Enochson (kd) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 7.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A329 yrkande 10 och 2003/04:Kr361

yrkande 8 samt avslår motionerna

2003/04:A279 och 2003/04:Kr232 yrkande 4.

Ställningstagande

Frågan om att lösa ungdomsarbetslösheten

är inte bara ekonomisk utan det handlar

också om ungdomarnas möjligheter att

komma in och etablera sig i vuxenlivet.

Ungdomspolitiken på

arbetsmarknadsområdet bör styras av

följande principer: Alla ungdomar mellan

18 och 24 år skall erbjudas jobb på den

reguljära arbetsmarknaden eller

meningsfulla studier.

Utbildning skall uppmuntras och

premieras då morgondagens arbetsmarknad

ställer allt större krav på

arbetstagarens formella kompetens.

Utbildningssystemet måste vara

konstruerat på ett sätt som gör att även

de ungdomar som är mer praktiskt

inriktade upplever att möjligheten att

utvecklas inom skolan finns. Olika former

av lärlings- och praktiksystem är en

positiv del av utbildningssystemet. De

ungdomar som är yngre än 20 år och som

inte går i gymnasieskolan bör ges

möjligheter att få någon form av kommunal

praktiktjänst. Praktikplatserna bör vara

utformade på ett sätt som ger reell

arbetslivserfarenhet. Den lön som betalas

ut bör kallas för praktiklön. De problem

som ligger till grund för den enskildes

arbetslöshet måste åtgärdas på ett tidigt

stadium så att dessa ungdomar inte hamnar

i särskilda program som "stämplar" dem

för livet. Det är viktigt att man även

fortsättningsvis följer olika

ungdomsgrupper så att förändringar som

kräver extra åtgärder för att komma in på

arbetsmarknaden kan upptäckas i tid.

En bättre lönebildning ger ungdomar

större möjligheter att komma in på

arbetsmarknaden. Det handlar inte enbart

om ingångslöner, utan även om att högre

utbildning skall löna sig. Börjar man

sitt yrkesverksamma liv med ett

lärlingsjobb eller låglönejobb så kanske

ingångslönen är relativt låg. Har man

däremot studerat flera år på universitet

bör lönen självfallet motsvara den

formella kompetens man har.

Inga ungdomar skall behöva leva på

socialbidrag. De snåriga

ersättningsreglerna för arbetslösa och

svårigheten att kvalificera sig för a-

kassa kombinerat med låga

ersättningsnivåer innebär att många

ungdomar måste söka socialbidrag för sin

dagliga överlevnad. Det finns även en

risk för att många ungdomar fastnar i ett

evigt kretslopp av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder och

ersättningsperioder i öppen arbetslöshet.

Ungdomar skall uppmuntras att starta

eget företag. Det är viktigt att

samhället förmedlar en bredare syn på

arbete än att det alltid innebär en

anställning hos någon annan.

Kristdemokraterna har föreslagit att ett

nationellt program med speciell

inriktning på företagande och

entreprenörskap införs i gymnasieskolan.

Om samhället inte lyckas med att ge

ungdomar meningsfull utbildning eller

möjlighet till sysselsättning blir det

risk för ett utanförskap där ungdomar

känner att de inte är en del av samhället

och att de inte fyller någon funktion i

vardagen. Denna frustration leder lätt

till förakt för vuxenvärden och de normer

och värderingar som är grundläggande för

demokratin. Rasism, våld och utanförskap

hänger ofta ihop.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motionerna A329

yrkande 10 (kd) och Kr361 yrkande 8 (kd).

Övriga i sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

8.Invandrare (punkt 6) (m, c)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m), Henrik Westman (m) och

Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 8.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:N329 yrkande 7 och avslår

motionerna 2003/04:A235, 2003/04:A268,

2003/04:A281 yrkandena 1 och 2,

2003/04:A329 yrkande 12 i denna del samt

2003/04:Sf402 yrkandena 5, 9, 13 och 15.

Ställningstagande

Vart femte företag som startas i landet

drivs av en person med invandrarbakgrund.

Det innebär att företagsamheten bland nya

svenskar är något högre än bland dem som

är födda och uppvuxna här. Invandrares

företag är ett viktigt och välkommet

tillskott till den svenska ekonomin.

Tillväxten i invandrares företag är

lägre än hos svenska egenföretagare.

Kartläggningar visar samtidigt att gapet

i tillväxttakten mellan svenska företag

och invandrarföretag ökar. Trots

invandrarföretagens lägre tillväxt har

det visat sig att de är mer benägna att

expandera än svenska företag. I vissa

invandrargrupper har start av företag

dessutom blivit det enda sättet att ta

sig ur arbetslöshet.

Vi anser att situationen för invandrare

som vill driva företag måste förbättras.

Ett sätt att underlätta för de invandrare

som vill starta företag är att deras

kompetens valideras och deras möjligheter

på arbetsmarknaden jämställs med infödda

svenskars.

Vad vi anfört här bör ges regeringen

till känna. Det anförda innebär att vi

anser att motion N329 yrkande 7 (c) bör

bifallas medan motionerna A235 (s), A268

(s), A281 yrkandena 1 och 2 (mp), A329

yrkande 12 i denna del (kd) samt Sf402

yrkandena 5, 9, 13 och 15 (kd) bör

avslås.

9.Invandrare (punkt 6) (kd)

av Annelie Enochson (kd) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 9.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A329 yrkande 12 i denna del och

2003/04:Sf402 yrkandena 5, 9, 13 och 15

samt avslår motionerna 2003/04:A235,

2003/04:A268, 2003/04:A281 yrkandena 1

och 2 samt 2003/04:N329 yrkande 7.

Ställningstagande

Den absolut viktigaste

integrationsfaktorn är att arbetslösa

invandrare får snabb tillgång till

arbetsmarknaden och ett arbete.

Undersökningar visar att den som inte

snabbt hamnar i arbetslivet ofta fastnar

i långt bidragsberoende. Därför måste

insatser påbörjas redan vid en

asylansökan, oavsett om personen i fråga

får uppehållstillstånd eller ej. Det är

fortfarande en relativt hög arbetslöshet

bland olika invandrargrupper trots att

många är högutbildade. Det är endast fyra

av tio akademiker födda utomlands som har

ett arbete som motsvarar deras

utbildningsnivå. Orsakerna är flera,

bl.a. brister i arbetsmarknadspolitiken,

dålig svenskundervisning, ett

"omhändertagandeperspektiv",

diskriminering och onödiga byråkratiska

regler, vilket allt hör samman med den

socialdemokratiska regeringens havererade

integrationspolitik.

Dessutom har arbetsförmedlingarna

utvecklat en praxis som innebär att bara

de som klarat sfi-språktestet anses stå

till arbetsmarknadens förfogande. Det

innebär att asylsökande inte har en chans

eftersom de ännu inte omfattas av sfi-

undervisningen. Andra invandrade personer

kan ha svårt att lära sig svenska och

tvingas att gå kurs efter kurs utan att

uppnå godkänd nivå. Att kunna språket är

av avgörande betydelse för att komma ut

på arbetsmarknaden, men ett arbete kan

också vara ett sätt att lära sig språket.

Särskilt för dem som saknar tidigare

studievana kan ett arbete där språket

lockas fram i en vardagssituation vara

betydligt mer effektivt än skolbänken.

Kristdemokraterna tror på en modell som

innebär svenskundervisning kombinerad med

en praktik- eller lärlingsplats. Arbetet

skall inte enbart främja språkinlärningen

utan även underlätta det fortsatta steget

ut på arbetsmarknaden. Svenskundervisning

bör även kunna ha en mera yrkesspecifik

inriktning. Den bör kunna anpassas både

till hög- och lågutbildade i form av

korta branschinriktade kurser varvade med

yrkesarbete. Varje kurs skulle innehålla

svenska med yrkesterminologi. Efter

avslutad kurs och en tids arbete skulle

det vara möjligt att återkomma till en

fortsättningskurs för att sedan

eventuellt avancera inom yrket. Det är

oerhört angeläget att

kunskapsvalideringen förbättras så att

exempelvis invandrare med akademisk

utbildning snabbt kan komma in på

arbetsmarknaden.

Det är även viktigt att

invandrarkvinnornas kompetens tas till

vara. De hamnar i dag ofta sist i kön

till arbete. I vårt land finns mycket

språkkompetens samlad genom alla de

personer som kommit hit från andra

länder. Den specifika kännedomen om olika

länders kulturer är en ovärderlig kunskap

att använda inom olika branscher och

industrier. En särskild insats behövs för

att inventera invandrarkvinnors specifika

kompetens som kan vara till stor nytta i

arbetslivet. Dessa kvinnor bör sedan ges

utbildning om svenskt arbetsliv.

Undersökningar visar att ungdomar med

utländsk bakgrund har en högre

arbetslöshet än andra ungdomar. Även de

som är födda i Sverige eller som har

invandrat till Sverige före sju års ålder

har högre arbetslöshet. Skillnaden består

även om betygen, utbildningen och

språkkunskaperna räknas med i jämförelsen

med andra ungdomar. Detta är mycket

oroväckande och tyder på stora brister i

systemet.

För många med invandrarbakgrund krävs

det ibland specifika åtgärder eftersom de

saknar ett socialt nätverk, kontakter och

erfarenhet av att söka arbete i Sverige.

Ett sätt att möta detta är införande av

s.k. jobbguider för den invandrare som är

ny på den svenska arbetsmarknaden.

Funktionen behöver dock inte

nödvändigtvis vara i offentlig regi utan

kan t.ex. drivas ideellt. Jobbguidens

uppgift blir att ha ett personligt ansvar

för den arbetssökande och på olika sätt

stödja, entusiasmera och lotsa denne fram

till ett arbete. Det bör finnas

jobbguider med invandrarbakgrund eftersom

de har en viktig erfarenhet av

arbetsmarknaden ur sitt särskilda

perspektiv.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motionerna A329

yrkande 12 i denna del (kd) och Sf402

yrkandena 5, 9, 13 och 15 (kd). Övriga i

sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

10. Invandrare (punkt 6) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 10.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A281 yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna 2003/04:A235,

2003/04:A268, 2003/04:A329 yrkande 12 i

denna del, 2003/04:Sf402 yrkandena 5, 9,

13 och 15 samt 2003/04:N329 yrkande 7.

Ställningstagande

Under många år har människor invandrat

till Sverige. En del av dem har mindre än

sex års teoretiska studier från sina

hemländer, en del har ingen skolgång alls

och somliga har genomgått

hantverksutbildning. Väl i Sverige har

många invandrade genomgått undervisning i

svenska. Av olika skäl har alla inte,

fullt ut, kunnat tillgodogöra sig sfi-

undervisningen. Utan godkänd sfi-

utbildning kommer man inte i fråga för

service på arbetsförmedlingen eftersom

det där ställs krav på detta. Det är av

största vikt att arbetsförmedlingen ger

service även till dem som ännu inte

lyckats få godkänt i sin

språkundervisning. Detta har lett till

svårigheter för vissa invandrare att

komma in på den svenska arbetsmarknaden

och därmed få kontakt med svensktalande

personer på ett naturligt sätt. Många av

dem uppbär socialbidrag men skulle inget

hellre vilja än att arbeta och försörja

sig själva.

Det finns i dag en efterfrågan från

designskolor, formgivare, arkitekter m.m.

av småskalig produktion,

prototyptillverkning i

utvecklingsprocesser samt special

tillverkning. Enligt uppgifter från

Stockholms Hantverksförening kommer det

inom 10 år att saknas omkring 100 000

hantverkare - en efterfrågan som inte

kommer att kunna mötas enbart genom

rekrytering bland skolungdom. Vi behöver

skapa förutsättningar för att tillvarata

den unika hantverkskompetens som i dag

finns men som inte nyttjas.

AMS och Integrationsverket m.fl. bör

arbeta för att göra det möjligt för våra

hantverkskunniga invandrare att bli

verksamma i hantverksbranschen.

Detta bör ges regeringen till känna.

Jag tillstyrker därför motion A281

yrkandena 1 och 2 (mp). Övriga i

sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

11. Äldre (punkt 7) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 11.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A257 yrkande 8 samt avslår

motionerna 2003/04:A203, 2003/04:A308

yrkandena 4, 5 och 9, 2003/04:A329

yrkande 8 och 2003/04:A370 yrkande 1.

Ställningstagande

De äldres erfarenheter och kunnande måste

bättre tas till vara på arbetsmarknaden.

Det kräver ett generellt förbättrat

klimat för arbete och företagande med

inslag av nya och okonventionella metoder

för att bryta arbetslösheten i allmänhet

och långtidsarbetslösheten i synnerhet.

Det måste också skapas möjlighet för

äldre arbetslösa att genomgå kortare och

mer specifikt inriktade

yrkesutbildningar. Sådana kan arrangeras

såväl av yrkeshögskolor som inom ramen

för en företagsinriktad

lärlingsutbildning.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motion A257 yrkande 8

(m). Övriga i sammanhanget behandlade

motioner avstyrks.

12. Äldre (punkt 7) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 12.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A370 yrkande 1 och avslår

motionerna 2003/04:A203, 2003/04:A257

yrkande 8, 2003/04:A308 yrkandena 4, 5,

och 9 samt 2003/04:A329 yrkande 8.

Ställningstagande

Från Folkpartiets sida anser vi att det

är viktigt att undanröja ekonomiska och

andra hinder mot att äldre är verksamma i

arbetslivet.

Detta är inte nya frågor, och efter

beslutet om pensionsreformen med dess

stimulans till arbete har flera

intressanta utredningar om hindren

gjorts. Från regeringens sida har det

dock inte hänt mycket efter

utredningsarbetet.

Inte heller årets budgetförslag

innehåller de initiativ som krävs för att

underlätta för äldre i arbetslivet.

Därför bör riksdagen göra ett

tillkännagivande om vikten av att ta till

vara den äldre arbetskraftens kunnande

och erfarenhet om välfärden skall kunna

säkras. Det krävs lagändringar och andra

beslut som anger en tydlig färdriktning.

När vägen röjts och hinder avlägsnats

blir det lättare att få genomslag för en

mer positiv inställning till att anställa

äldre och till att vara yrkesverksam

längre. Motion A370 yrkande 1 (fp)

tillstyrks med det anförda. Övriga i

sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

13. Äldre (punkt 7) (kd)

av Annelie Enochson (kd) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 13.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A308 yrkandena 4, 5 och 9 och

2003/04:A329 yrkande 8 samt avslår

motionerna 2003/04:A203, 2003/04:A257

yrkande 8 och 2003/04:A370 yrkande 1.

Ställningstagande

För oss är det viktigt att frihet och

trygghet präglar den svenska

arbetsmarknaden. Äldre personer skall

kunna anpassa sitt arbete utifrån sin

egen unika situation. Vill man trappa ned

sin arbetstid några år före pension skall

man kunna göra det. Om man vill forsätta

att arbeta även efter ordinarie

pensionsålder skall man kunna göra det.

Befolkningsprognoserna visar dessutom på

behovet av att fler arbetar för att klara

framtidens välfärd, bl.a. därför är det

viktigt att underlätta för äldre på

arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna föreslår 11 konkreta

åtgärder för att underlätta för de äldre

att orka och kunna arbeta så länge som de

önskar och på de villkor som passar dem:

1. Diskrimineringslagstiftningen

utökas till att också omfatta förbud mot

diskriminering av äldre.

2.

3. Lagstadgad rätt att gå ned i

arbetstid efter 61 år införs.

4.

5. Rätt och möjlighet ges att

stanna kvar i arbetslivet längre.

6.

7. Eget företagande uppmuntras

genom att en F-skattsedel kan erhållas

utan annan restriktion än näringsförbud.

Den som bara har en uppdragsgivare skall

kunna få F-skattsedel.

8.

9. Ett mer hälsofrämjande

arbetsliv.

10.

11. Informationskampanj om äldre i

arbetslivet.

12.

13. Kompetenscentrum för god

seniorpolitik.

14.

15. Kontinuerlig kompetensutveckling

via ett individuellt kompetenssparande.

16.

17. Nej till den förlängda

sjuklöneperioden.

18.

19. En ny friskförsäkring och en

samordnad rehabiliteringsförsäkring

införs.

20.

21. Ingripande mot sådana

avtalspensionssystem som gör det

betydligt dyrare för arbetsgivare att

anställa äldre arbetskraft.

22.

Vi vill att en informationskampanj

genomförs om vinsten av äldre i

arbetslivet och att ett

seniorkompetenscentrum inrättas.

Forskning som tydligt visar att äldres

erfarenhet och förvärvad kompetens gör

dem till skickliga yrkesutövare och att

deras lojalitet och engagemang skapar

stabilitet på arbetsplatsen bör

marknadsföras. Det är också viktigt att

vidta åtgärder i syfte att minska

skillnaderna i kostnader som

arbetsgivarna har för yngre jämfört med

för äldre arbetskraft. Det är viktigt att

de fackliga organisationerna också

involveras i arbetet.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motionerna A308

yrkandena 4, 5 och 9 (kd) och A329

yrkande 8 (kd). Övriga i sammanhanget

behandlade motioner avstyrks.

14. Äldre (punkt 7) (c)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 14.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A203 och avslår motionerna

2003/04:A257 yrkande 8, 2003/04:A308

yrkandena 4, 5 och 9, 2003/04:A329

yrkande 8 och 2003/04:A370 yrkande 1.

Ställningstagande

Sverige har och kommer att få en ännu

större brist på arbetskraft. Den kan

lösas på olika sätt. Invandringen är ett

sätt att lösa problemet. Ett annat sätt

är att försöka att stimulera fler äldre

att stanna kvar längre i arbetslivet.

Andelen pensionärer av den samlade

befolkningen blir allt större år från år

- snart är var fjärde person pensionär.

Bland dessa finns en samlad

yrkeskompetens och livserfarenhet som

skulle kunna tas till vara bättre än vad

som nu sker. Många skulle kunna tänka sig

att skjuta upp pensioneringen om detta

vore möjligt och attraktivt. Därför är

det viktigt att se över bl.a.

arbetsrätten för att arbetsgivare skall

vara villiga att anställa äldre och för

att pensionärerna skall finna det

meningsfullt att fortsätta arbeta.

Vad jag anfört här bör ges regeringen

till känna. Det anförda innebär att jag

anser att motion A203 (c) bör bifallas

medan motionerna A257 yrkande 8 (m), A308

yrkandena 4, 5 och 9 (kd), A329 yrkande 8

(kd) och A370 yrkande 1 (fp) bör avslås.

15. Arbetshandikappade m.m.

(punkt 8) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 15.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A241 yrkandena 1-7 och

2003/04:A305 yrkande 15 samt avslår

motionerna 2003/04:A263 yrkandena 13 och

14, 2003/04:A310 yrkande 10 i denna del,

2003/04:A316, 2003/04:A331 och

2003/04:So569 yrkande 2.

Ställningstagande

Personer med olika handikapp skall ges

rimliga möjligheter till ett värdigt liv.

Alla människor skall få möjlighet att

uppleva arbetsgemenskap och tillhörighet.

Arbetshandikappade människor måste få

rimliga möjligheter till valfrihet. De

skall ha rätt till ett liv i värdighet.

De som kan och vill skall ha rätt till

ett aktivt arbetsliv. Samhället måste

skapa förutsättningar som mer ser till

den enskilda individens behov och mindre

till ett kollektivt generellt system. Det

är många, inte minst unga, människor med

arbetshandikapp som blir

förtidspensionerade fastän de egentligen

både vill och kan arbeta, åtminstone

deltid. Denna utveckling är inte

acceptabel. Moderaterna anser att

regelverk och föreskrifter måste

tydliggöra vem som anses vara

arbetshandikappad och därmed i behov av

stöd. De som är arbetshandikappade skall

ges ett fullgott stöd. Två RRV-rapporter

visar att det i mer än hälften av de

ärenden som gällde lönebidrag inte var

styrkt att det fanns ett funktionshinder

som hade betydelse för det aktuella

arbetet. I över en tredjedel av de

granskade ärendena bedömde RRV att de

egentliga skälen handlade om att dessa

personer hade svårigheter att få arbete

av andra skäl, som t.ex. hög ålder eller

för låg utbildningsnivå. De som inte är

arbetshandikappade skall inte kunna komma

i fråga för lönebidrag och anställning

inom verksamheter som exempelvis Samhall.

Verksamheter som Samhall bedriver bör

inte konkurrera med privat

näringsverksamhet. Samhall skall se till

att de allra mest utsatta individerna är

de som först kommer i fråga när det

gäller nya arbetstillfällen. Det skall

klart framgå om en verksamhet bedrivs i

vinstsyfte eller är av annan art. Gravt

arbetshandikappade skall inte behöva

riskera att någon annan får deras

rättmätiga plats därför att verksamheten

drivs delvis i syfte att sälja

produkterna på den privata marknaden.

Stöden måste göra en tydlig åtskillnad på

om verksamheten drivs på kommersiella

grunder eller inte. Stöden till de

arbetshandikappade bör kontinuerligt

utvärderas och redovisas offentligt.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motionerna A241

yrkandena 1-7 (m) och A305 yrkande 15

(m). Övriga i sammanhanget behandlade

motioner avstyrks.

16. Arbetshandikappade m.m.

(punkt 8) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 16.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A310 yrkande 10 i denna del samt

avslår motionerna 2003/04:A241 yrkandena

1-7, 2003/04:A263 yrkandena 13 och 14,

2003/04:A305 yrkande 15, 2003/04:A316,

2003/04:A331 och 2003/04:So569 yrkande 2.

Ställningstagande

Oavsett om konjunkturen är bra eller

dålig så har de handikappade alltid en

svår situation på arbetsmarknaden. De

statliga insatserna för att stärka

handikappades ställning är därför mycket

viktiga och måste alltid prioriteras.

Arbetslinjen måste gälla även för

handikappade. Förtidspensioneringar skall

undvikas i största möjliga utsträckning.

Både lönebidrag och anställningar inom

Samhall har visat sig vara värdefulla

lösningar för många handikappade.

Det är viktigt att påpeka att

lönebidragsanställningar i största

möjliga utsträckning måste vara en åtgärd

för arbetshandikappade och inte för andra

grupper. Allra svårast är situationen för

dem som har någon form av psykiskt

funktionshinder, men den är besvärlig

också för t.ex. personer med hjärt- och

kärlsjukdomar, rörelsehinder och dyslexi.

Majoriteten av dem med nedsatt

arbetsförmåga behöver någon form av hjälp

eller anpassning för att kunna arbeta.

Det kan handla om hjälpmedel, anpassad

lokal, transporter till och från

arbetsplatsen eller personligt biträde.

Men allra vanligast är behov av

anpassning av arbetstiden, arbetstempot

eller arbetsuppgifterna. Så långt möjligt

skall efterfrågan på arbete för dem med

nedsatt arbetsförmåga mötas på den

reguljära arbetsmarknaden. Arbetsgivare

kan få stöd på olika sätt för att anpassa

arbetsplatsen, men de utnyttjar dessa

möjligheter alltför sällan. Det är därför

angeläget att - gärna i samarbete med

näringslivets organisationer - bedriva

opinionsbildning riktad mot arbetsgivare

för att undanröja fördomar och sprida

kunskap om de möjligheter som står till

buds.

Antalet lönebidragsanställningar måste

öka för att de behov som finns skall

kunna tillmötesgås. Det måste också

finnas större möjligheter att inte trappa

av eller upphöra med bidraget om detta i

praktiken medför att anställningen därmed

upphör. Ett alternativ kan vara att

inrätta tjänster som inte kräver full

arbetskapacitet, såsom vuxna rastvakter i

skolan eller personer som kan ledsaga

äldre, vid till exempel promenader eller

teaterbesök. Arbetsgivarnas möjligheter

att ta över anställningen när

lönebidraget upphör är ofta små. En

fortsatt anställning förutsätter därför i

praktiken att lönebidraget permanentas.

Jag anser att detta många gånger är det

bästa alternativet för dem det berör,

annars återstår ofta bara förtidspension.

Detta bör ges regeringen till känna.

Jag tillstyrker därför motion A310

yrkande 10 i denna del (fp). Övriga i

sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

17. Arbetshandikappade m.m.

(punkt 8) (c)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 17.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A263 yrkandena 13 och 14 och

avslår motionerna 2003/04:A241 yrkandena

1-7, 2003/04:A305 yrkande 15,

2003/04:A310 yrkande 10 i denna del,

2003/04:A316, 2003/04:A331 och

2003/04:So569 yrkande 2.

Ställningstagande

Utgångspunkten är att personer med

funktionshinder skall delta på den öppna

arbetsmarknaden på lika villkor som

andra. För personer med funktionshinder

som innebär nedsatt arbetsförmåga och

dessutom utgör ett arbetshandikapp skall

alternativ såsom Samhall och lönebidrag

erbjudas. En arbetsgivare har ansvar för

att arbetsplatsen till fullo skall vara

tillgänglig och anpassad för anställda

med funktionshinder. Situationen i dag är

inte tillfredsställande när det t.ex.

gäller arbetshjälpmedel.

Det är positivt att arbetslösheten

bland de arbetshandikappade har minskat

med 27 % under det senaste året. Men man

får inte glömma att arbetslösheten bland

funktionshindrade fortfarande är dubbelt

så hög som för befolkningen som helhet.

Regeringen bör därför återkomma med

förslag på hur arbetslösheten bland

personer med funktionshinder skall minska

och hur tillgängligheten till arbetslivet

för personer med funktionshinder skall

öka.

Vad jag anfört här bör ges regeringen

till känna. Det anförda innebär att jag

anser att motion A263 yrkandena 13 och 14

(c) bör bifallas medan motionerna A241

yrkandena 1-7 (m), A305 yrkande 15 (m),

A310 yrkande 10 i denna del (fp), A316

(s), A331 (s) och So569 yrkande 2 (v) bör

avslås.

18. Långtidssjukskrivna (punkt 9)

(fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 18.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:Sf358 yrkande 4 samt avslår

motionerna 2003/04:A247 yrkande 7 och

2003/04:A352.

Ställningstagande

De som på grund av ohälsa är i behov av

att byta yrke skall ha tillträde till

arbetsmarknadspolitiska program. Siktet

måste vara inställt på återställd

arbetsförmåga och återgång i arbete, om

så behövs genom byte av arbetsplats och

yrke. Det är anmärkningsvärt att de som

för sin hälsas skull behöver byta yrke

inte är välkomna till de

arbetsmarknadspolitiska programmen. Detta

ligger bakom att RFV och AMS har begärt

att regeringen med en ändring av en

förordning skall "öppna" programmen för

personer som efter sjukdom inte kan

omplaceras hos nuvarande arbetsgivare.

Regeringen bör vidta erforderliga

ändringar av förordningen och se till att

återgång i arbete genom byte av yrke inte

i onödan försvåras av tillträdesregler

för omskolning m.m.

Detta bör ges regeringen till känna.

Jag tillstyrker därför motion Sf358

yrkande 4 (fp). Övriga i sammanhanget

behandlade motioner avstyrks.

19. Långtidssjukskrivna (punkt 9)

(c)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 19.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A247 yrkande 7 och avslår

motionerna 2003/04:A352 och 2003/04:Sf358

yrkande 4.

Ställningstagande

För att stärka den enskilda individen att

komma tillbaka till arbetslivet efter

sjukfrånvaro eller arbetslöshet, antingen

till ett nytt arbete eller till sin gamla

arbetsplats, anser Centerpartiet att det

skall finnas lotsar som stöd för den

enskilde. De som så önskar skall ha

möjlighet att få hjälp av en person som

tillsammans med arbetsgivaren,

försäkringskassan etc. hjälper honom

eller henne tillbaka till arbetslivet.

Vad jag anfört här bör ges regeringen

till känna. Det anförda innebär att jag

anser att motion A247 yrkande 7 (c) bör

bifallas medan motionerna A352 (s) och

Sf358 yrkande 4 (fp) bör avslås.

20. Kulturarbetare (punkt 10) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 20.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:Kr254 yrkandena 1 och 13.

Ställningstagande

Kulturarbetsmarknaden är problematisk och

försörjningssituationen för många

konstnärer försämras. Antalet

utbildningsplatser har ökat och därmed

också konkurrensen om de få uppdragen.

Därför måste konstnärskapet ges nya

potentialer. Den brist på samstämmighet

som råder mellan de konstnärliga

högskolorna och arbetsmarknaden måste ses

över och förändras och även samarbetet

mellan övriga högskolor och universitet.

Konstnärerna måste få bättre kunskaper om

hur marknaden fungerar och en bättre

grund att stå på. Dagens

arbetsmarknadspolitik är oftast ett

hinder för utvecklingen eftersom den inte

i tillräckligt hög grad tar hänsyn till

kulturskaparnas särskilda villkor, t.ex.

gäller det arbetslöshetsförsäkringen.

Under den tid konstnären uppbär

arbetslöshetsersättning skall konstnären

stå till arbetsmarknadens förfogande.

Konstnären skall vara anmäld på

arbetsförmedlingen och det skall

upprättats en individuell handlingsplan

för framtiden. Det är självklart att

konstnärer bör kunna basera sin

försörjning på ersättning för utfört

konstnärligt arbete och inte på bidrag.

Nya ekonomiska stödinsatser är inte den

enda och inte heller den viktigaste

lösningen. I stället för att öka mängden

arbetsmarknadsåtgärder måste de

konstnärliga utövarna ges bra villkor som

gör det möjligt att leva på sitt arbete i

stället för att vara bidragsberoende. Det

offentliga samhällets satsningar på konst

skall ske genom direkt arbete för

konstnärerna och inte genom

arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motion Kr254 yrkandena

1 och 13 (m).

21. Lönebidrag (punkt 14) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 14 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 21.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A310 yrkande 10 i denna del samt

avslår motionerna 2003/04:A214,

2003/04:A215, 2003/04:A233, 2003/04:A245,

2003/04:A272, 2003/04:A289, 2003/04:A295,

2003/04:A329 yrkande 28 i denna del,

2003/04:A333, 2003/04:A349 och

2003/04:So569 yrkande 1.

Ställningstagande

De arbetshandikappades ställning måste

stärkas. Folkpartiet anser att taket för

lönebidrag skall höjas. Att nivån har

varit oförändrad i många år har gjort det

svårare för funktionshindrade med

kvalificerad utbildning att få ett

lämpligt arbete.

Detta bör ges regeringen till känna.

Jag tillstyrker därför motion A310

yrkande 10 i denna del (fp). Övriga i

sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

22. Lönebidrag (punkt 14) (kd)

av Annelie Enochson (kd) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 14 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 22.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A214 och 2003/04:A329 yrkande 28

i denna del samt avslår motionerna

2003/04:A215, 2003/04:A233, 2003/04:A245,

2003/04:A272, 2003/04:A289, 2003/04:A295,

2003/04:A310 yrkande 10 i denna del,

2003/04:A333, 2003/04:A349 och

2003/04:So569 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att tillförsäkra

arbetshandikappade möjligheten till ett

fortsatt aktivt arbetsliv. Nu när det är

dystrare tider på arbetsmarknaden är det

stor risk att det är de

arbetshandikappade som slås ut först.

Lönebidragen är ett effektivt instrument

att slussa in arbetshandikappade på

arbetsmarknaden. Men regeringen har haft

en ryckig politik på området med dålig

kontroll av myndigheterna,

panikbromsningar, satsningar som i

praktiken blev minskningar,

anställningsstopp på vissa håll och

dessutom utredningar som ser över hela

systemet. Osäkerheten är betydande om den

långsiktiga inriktningen av regeringens

politik. I förordningen för

lönebidragsanställda bör det på nytt

införas en paragraf som innebär att om

risk för uppsägning föreligger skall en

sänkning av lönebidrag ej genomföras.

Möjlighet till en ersättning på 90 % vid

anställning i ideella organisationer

skall gälla såväl vid nyanställningar som

för dem som innehade anställning efter 1

juli 1995. Den 1 januari 2003 trädde nya

pensionsregler i kraft, som ger

arbetstagare som så önskar möjligheten

att vara kvar i arbetslivet till 67 års

ålder.

Denna regel är bra för de personer som

inte känner sig "klara" att gå i pension

vid 65 års ålder utan mår bäst av att få

fortsätta sitt yrkesliv några år till.

Den ger också en trygghet för de grupper

som under sina tjänsteår inte har lyckats

att få ihop pension som bedöms vara

skälig att leva på under åren som

pensionärer.

När de nya pensionsreglerna träder i

kraft har inte reglerna om lönebidrag

omarbetats för att följa utvecklingen.

Kommunerna får i dag statligt stöd för

att kunna hjälpa personer med

arbetshandikapp endast fram till dess att

de fyller 65 år. Detta stöd borde kunna

ges fram till 67 års ålder och

överensstämma med de nya

pensionsreglerna.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motionerna A214 (kd)

och A329 yrkande 28 i denna del (kd).

Övriga i sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

23. Samhall (punkt 16) (fp, kd,

c)

av Erik Ullenhag (fp), Annelie

Enochson (kd), Claes Västerteg (c) och

Désirée Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 16 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 23.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A263 yrkande 15, 2003/04:A310

yrkande 11 och 2003/04:A329 yrkande 28 i

denna del.

Ställningstagande

För personer som inte kan beredas arbete

på den reguljära arbetsmarknaden måste

det finnas alternativ. Samhall är ett

sådant alternativ vars verksamhet är

avgörande för arbetshandikappade.

Verksamheten bör renodlas och uteslutande

rikta sig till personer med

arbetshandikapp. Målet för Samhalls

verksamhet är bl.a. att öka antalet

arbetstillfällen för de

arbetshandikappade, öka rekryteringen

från grupper med svårare funktionshinder

och nå ett rimligt ekonomiskt resultat.

Affärsmässigheten dominerar för mycket,

och rekryteringen från de prioriterade

grupperna minskar. Även andelen

övergångar från Samhall till ordinarie

arbeten blir mindre. Det är inte lyckat

att Samhall konkurrerar på den öppna

marknaden. Samhall har bl.a. satsat på

servicetjänster. Kraven inom den sektorn

är höga både när det gäller

stresstålighet och flexibilitet, vilket

inte många arbetshandikappade personer

förmår att leva upp till. Samhalls

prioritering måste vara att ge

meningsfulla arbeten till de

arbetshandikappade i stället för att nå

rimligt ekonomiskt resultat. Vi anser att

Samhalls vinstkrav bör ses över.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motionerna A263

yrkande 15 (c), A310 yrkande 11 (fp) och

A329 yrkande 28 i denna del (kd).

24. Lärlingsutbildning (punkt 17)

(m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 24.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A305 yrkande 13 och 2003/04:Kr232

yrkande 7 samt avslår motionerna

2003/04:A329 yrkande 11 och 2003/04:Ub399

yrkande 2.

Ställningstagande

Flera av de nuvarande

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör

slopas till förmån för mer individuellt

inriktade insatser. Utbildning av olika

slag kommer att utgöra den dominerande

insatsen. En betydande del av denna

utbildning kommer inte att betraktas som

arbetsmarknadspolitik i traditionell

mening. Vi vill exempelvis ersätta

traditionella arbetsmarknadspolitiska

åtgärder för ungdomar under 25 år med en

företagsinriktad lärlingsutbildning. Den

kan bedrivas av olika aktörer, såsom

gymnasieskolor, friskolor och

utbildningsföretag. Arbetslösa ungdomar

med bristfällig grundutbildning ges med

denna lärlingsutbildning nya möjligheter

att ta sig ut på arbetsmarknaden.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motionerna A305

yrkande 13 (m) och Kr232 yrkande 7 (m).

Övriga i sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

25. Lärlingsutbildning (punkt 17)

(kd)

av Annelie Enochson (kd) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 25.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A329 yrkande 11 och 2003/04:Ub399

yrkande 2 samt avslår motionerna

2003/04:A305 yrkande 13 och 2003/04:Kr232

yrkande 7.

Ställningstagande

Lärlingssystem kan utvecklas både inom

den svenska gymnasieskolans ram och som

en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för

arbetslösa. Flera förhållanden talar för

ett fungerande lärlingssystem. Skola och

samhälle visar inte de praktiska

färdigheterna den uppmärksamhet som är

rimlig. Det är viktigt att varje elev får

möjlighet att utveckla hela sin

personlighet. Om skolan blir alltför

teoretisk kan inlärningen hämmas för

många elever. Ungdomsarbetslösheten i

Sverige är betydligt högre än den

genomsnittliga arbetslösheten. Kraftiga

insatser måste vidtas för att sänka

trösklarna för ungdomars inträde i

arbetslivet. Omkring 300 hantverksyrken

är på väg att dö ut på grund av att det

inte finns någon utbildning.

Hantverksyrken är en viktig del av vårt

kulturarv. Det finns behov av kompetenta

yrkesarbetare på områden som det

reguljära utbildningssystemet har svårt

att tillfredsställa. För att kunna svara

upp till företagens olika behov av

yrkeskunnande behövs en mängd olika

utbildningsvägar. Det finns inte någon

centralt sammanställd information om

lärlingsutbildningar som bedrivs i

projektform som arbetsmarknadspolitiska

åtgärder runt om i landet. En

kartläggning på central och regional nivå

samt på lokalnivå och en samordning

mellan länsarbetsnämnderna och kommunerna

behövs. På olika platser i landet har

projekt med lärlingsutbildning som

arbetsmarknadspolitisk åtgärd slagit

mycket väl ut. Med en väl fungerande

lärlingsutbildning inom gymnasieskolans

ram kommer på sikt behovet av

lärlingsutbildning som

arbetsmarknadspolitisk åtgärd att minska.

I dagsläget föreligger dock ett stort

behov.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motion A329 yrkande 11

(kd) och Ub399 yrkande 2 (kd). Övriga i

sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

26. Stöd till start av

näringsverksamhet (punkt 18) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 18 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 26.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A310 yrkande 9 samt avslår motion

2003/04:A327 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Det är viktigt att det finns någon form

av stöd till dem som har en idé och vill

starta ett eget företag och inte har

något eget kapital att sätta in.

Folkpartiet anser att det system med

mikrokredit som riksdagen beslutade att

införa hösten 2001 i samband med

behandlingen av den regionalpolitiska

propositionen 2001/02:4 måste utvecklas.

Detta är ett bättre alternativ än stöd

till start av näringsverksamhet som

skapar en falsk illusion av att det går

att få i gång ett företag på mycket kort

tid. Jag föreslår att den senare typen av

stöd skall avskaffas.

Detta bör ges regeringen till känna.

Jag tillstyrker därför motion A310

yrkande 9 (fp) och avslår motion A327

yrkandena 1 och 2 (s).

27. Aktivitetsgarantin (punkt 19)

(kd)

av Annelie Enochson (kd) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 19 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 27.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A329 yrkande 5 samt avslår

motionerna 2003/04:A263 yrkande 9 och

2003/04:A301.

Ställningstagande

Den insikt som måste prägla

arbetsmarknadspolitiken är att det är

nödvändigt att på ett tidigt stadium

vidta relevanta åtgärder för att stödja

den arbetslöse att snabbt få rätt

utbildning, praktik och annan hjälp.

Aktivitetsgarantin som riksdagen

beslutade om våren 2000 drogs i gång den

1 augusti samma år för att inom några

månader omfatta 30 000 personer. Eftersom

försöksverksamheten som föregick

aktivitetsgarantin bara varade några

månader och förberedelsetiden var mycket

kort är det inte konstigt att

aktivitetsgarantin har haft grava

inkörnings- och kvalitetsproblem. Själva

grundidén är riktig, det vill säga att de

långtidsinskrivna kommer in i ett mer

aktivt och nära samarbete med

arbetsförmedlingens personal och att

varje individs särskilda behov beaktas i

en individuell handlingsplan.

Aktivitetsgarantin står dock och faller

med den praktiska tillämpningen. Det

räcker således inte med

jobbsökaraktiviteter. Det behövs tydliga

krav som går att leva upp till, stöd och

hjälp att bryta arbetslöshetsmönstret och

aktiva insatser att möta den enskilda

personens konkreta behov och problem. Det

är också viktigt med nära samverkan med

föreningsliv, näringsliv, privata

bemanningsföretag och förmedlare.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motion A329 yrkande 5

(kd). Övriga i sammanhanget behandlade

motioner avstyrks.

28. Aktivitetsgarantin (punkt 19)

(c)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 19 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 28.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A263 yrkande 9 och avslår

motionerna 2003/04:A301 och 2003/04:A329

yrkande 5.

Ställningstagande

Alltför många av dagens

utbildningsprogram som startats för att

minska arbetslösheten har visat sig

misslyckade. I en utvärdering av den

svenska arbetsmarknadspolitiken har man

funnit att de stora volymåtgärderna under

1990-talet inte ledde till att man fick

fler nya jobb. Ett av de största

programmen på senare år är

aktivitetsgarantin, som infördes 2000. I

AMS egen utvärdering sägs att åtgärden

inte ökar deltagarnas chanser att få ett

reguljärt jobb, däremot ökar chanserna

att få ett jobb med stöd. Ett mål med

aktivitetsgarantin är också att bryta

rundgången i systemen. Rapporten visar

dock att de som deltagit i programmet

oftare återkommer i arbetslöshet än andra

grupper.

Införandet av aktivitetsgarantin måste

ses som ett led i regeringens försök att

nå sitt eget mål om 4 % öppen

arbetslöshet. Av många äldre arbetslösa

uppfattas dock aktivitetsgarantin som

kränkande och meningslös. Regeringen bör

därför återkomma till riksdagen med

förslag om att tidsbegränsa

aktivitetsgarantin till två år och i

stället införa möjligheten för arbetslösa

över 60 år att erhålla anställning med

lönebidrag.

Vad jag anfört här bör ges regeringen

till känna. Det anförda innebär att jag

anser att motion A263 yrkande 9 (c) bör

bifallas medan motionerna A301 (s) och

A329 yrkande 5 (kd) bör avslås.

29. Anställningsstöd (punkt 20)

(kd)

av Annelie Enochson (kd) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 20 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 29.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A329 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att det omfattande regelsystem

som finns på anställningsstödets område

inte är ändamålsenligt och är för

komplicerat för dem som skall tillämpa

det. Systemet ändras dessutom ofta av

regeringen. Det är viktigt att en åtgärd

får verka fullt ut och inte störas av

ständiga regeländringar som minskar

överskådligheten och ökar byråkratin. Det

särskilda anställningsstödet innebär att

den som fyllt 57 år och varit inskriven

på arbetsförmedlingen i två år skulle få

ett anställningsstöd under 24 månader

omfattande 75 % av lönekostnaden. Vi

menar att stödet innebär orimligt höga

subventionsnivåer under två års tid. En

privat arbetsgivare får cirka 11 000 kr i

månaden under två år i subvention för att

anställa en person. Anställningsstödet

borde begränsas till ett allmänt

anställningsstöd och ett förstärkt

anställningsstöd.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

finansieras genom anslag och

medelstilldelning från AMS ut till

länsarbetsnämnderna som i sin tur

fördelar anslagen vidare till de lokala

arbetsförmedlingarna. Undantaget är

anställningsstödet som är utformat som en

skattereduktion utan budgetrestriktioner.

Det lokala arbetsförmedlingskontoret har

därför all anledning att i första hand

nyttja anställningsstöden, eftersom det

skapar större handlingsfrihet från

budgetsynpunkt för kontoret. Det är inte

sannolikt att detta i längden leder till

den mest optimala avvägningen sett

utifrån de mål och anslag som riksdagen

beslutat om. Det är också orimligt att

regeringen själv beslutar om

regeländringar när det gäller

anställningsstödet - en åtgärd som

beräknas belasta statens finanser med 2,3

miljarder kronor nästa år. Sådana

regelförändringar skall i stället

underställas riksdagens beslut och

avvägningar.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motion A329 yrkande 7

(kd).

30. Andra insatser för arbetslösa

(punkt 21) (c)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 21 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 30.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A263 yrkande 11 och avslår

motionerna 2003/04:A223, 2003/04:A365

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:A369.

Ställningstagande

Kraven på en hög utbildningsnivå hos både

individer och befolkningen i sin helhet

är större i dag än någonsin tidigare.

Numera är det allt svårare att klara av

arbetslivet utan en god utbildning. Både

den nationella och internationella

utvecklingen visar att arbetskraft med

låg utbildningsnivå kommer att ersättas

av individer med högre utbildning. Under

hela 1990-talet har personer med kort

utbildning varit de som först blivit

arbetslösa och de som sist fått ett nytt

arbete när konjunkturen vänt. Treårig

gymnasieutbildning framställs allt oftare

som ett minimikrav för alla som söker sig

till arbetslivet i dag.

I dag har alla vuxna en lagstadgad rätt

från 20 års ålder att delta i

grundläggande vuxenutbildning motsvarande

grundskola. Kommunerna har skyldighet att

inte bara tillhandahålla utbildning utan

också aktivt verka för att personer som

bor i kommunen och som saknar

grundskolekompetens deltar i

utbildningen. Centerpartiet anser att det

även bör finnas en liknande lagstadgad

rätt att delta i gymnasial

vuxenutbildning. Alla arbetslösa som har

en kort utbildning sedan tidigare skall

erbjudas en kompletterande utbildning

motsvarande gymnasienivå.

Vad jag anfört här bör ges regeringen

till känna. Det anförda innebär att jag

anser att motion A263 yrkande 11 (c) bör

bifallas medan motionerna A223 (s), A365

yrkandena 1 och 2 (mp) samt A369 (fp) bör

avslås.

31. Andra insatser för arbetslösa

(punkt 21) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 21 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 31.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A365 yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna 2003/04:A223,

2003/04:A263 yrkande 11 och 2003/04:A369.

Ställningstagande

Ett socialt arbetskooperativ har en

viktig funktion i en

rehabiliteringsprocess. Medlemmarna i de

sociala arbetskooperativen befinner sig

oftast längst bort från arbetsmarknaden.

I sina kontakter med offentliga aktörer

hamnar de ofta mellan stolarna därför att

de utgör gränsfall i förhållande till

olika regelverk och inte ses som

rehabiliterbara.

Vad är då ett socialt arbetskooperativ?

Någon exakt definition finns inte. Men

kooperativet fungerar som en egen

juridisk person och utgör en demokratiskt

styrd ekonomisk förening som erhåller

någon form av ekonomiskt stöd från den

offentliga sektorn. Människor som arbetar

i kooperativet står utanför den ordinarie

arbetsmarknaden. De måste vara i

majoritet i föreningen och i någon

utsträckning producera varor eller

tjänster på en marknad.

Vad skall då de här kooperatörerna leva

av? Alla vill ju ha lön för det arbete de

utför. Många av dessa människor kan inte

arbeta heltid, och när de arbetar sker

detta med nedsatt arbetskapacitet.

Eftersom varken lönebidrag eller

sjukbidrag kan ses som en lämplig

ersättning i sammanhanget förespråkar jag

en försöksverksamhet med ett statligt

kooperatörsbidrag under tre år.

Kooperatörsbidraget skulle kunna utges

med hänsyn till arbetad tid och ligga på

samma nivå som lönebidraget.

Finansieringen skulle kunna ske med

exempelvis lönebidragsmedel.

Kommunerna är ålagda att ha ansvaret

för en meningsfull sysselsättning för

funktionshindrade men det behövs en morot

för detta. Ett stimulansbidrag om 50 % av

kostnaderna för handledarlöner i sociala

arbetskooperativ skulle kunna lämnas

under den treåriga försöksperioden,

vilket bör utredas av regeringen.

Detta bör ges regeringen till känna.

Jag tillstyrker därför motion A365

yrkandena 1 och 2 (mp). Övriga i

sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

32. Förmedlingsverksamhet

(punkt 22) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 22 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 32.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A305 yrkande 10 samt avslår

motion 2003/04:A310 yrkande 5.

Ställningstagande

Moderaterna anser att en individuell

arbetsförmedling skall skapas. Alla

arbetslösa skall ha rätt till kostnadsfri

och valfri arbetsförmedling och en

individuell behandling.

Arbetsförmedlingstjänsten kan utföras av

olika huvudmän, t.ex. bemanningsföretag.

Konkurrens och mångfald inom

arbetsförmedlingen leder till högre

kvalitet och effektivare resultat. Det är

självklart att förmedlingsverksamheten

utformas utifrån lokala förhållanden. I

glesbygd kommer få bemanningsföretag att

etablera sig, åtminstone i ett inledande

skede. Där inga alternativ växer fram har

staten det slutliga ansvaret att se till

att alla som är arbetslösa får den

service de har rätt att kräva. Allt stöd

från arbetsförmedlingen skall ha som enda

syfte att ge den arbetslöse maximal

möjlighet att kunna finna ett arbete. Det

kräver att åtgärderna så långt det är

möjligt är utformade efter den enskildes

behov.

Detta bör ges regeringen till känna. Vi

tillstyrker därför motion A305 yrkande 10

(m) och avslår motion A310 yrkande 5

(fp).

33. Förmedlingsverksamhet

(punkt 22) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 22 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 33.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A310 yrkande 5 samt avslår motion

2003/04:A305 yrkande 10.

Ställningstagande

Folkpartiet vill reformera

platsförmedlingsverksamheten för att

stärka den arbetslöses ställning.

Arbetsförmedlingen måste få konkurrens.

Privata arbetsförmedlingar, branschvisa

arbetsförmedlingar, privata

utbildningsföretag, ideella föreningar,

kooperativ, nätverk och nya

bemanningsföretag skall kunna komplettera

den statliga arbetsförmedlingen. I de

delar av Sverige där det saknas underlag

för privata aktörer får dock det

offentliga träda in som platsförmedlare.

Hanteringen av arbetslöshetsförsäkringen

bör lyftas av från

platsförmedlingsverksamheten.

En av de viktigaste liberaliseringarna

på arbetsmarknaden under 1990-talet var

avskaffandet av förbudet mot privat

arbetsförmedling, vilket skedde under

starkt motstånd från Socialdemokraterna.

Det öppnade Sverige för

personaluthyrningsföretag. Efter en trög

start verkar nu en lång rad av privata

arbetsförmedlingar och

personaluthyrningsfirmor på

arbetsmarknaden. Fristående

aktivitetscentrum, produktions- och

distributionsagenter, förmedlare av

kunskapstjänster samt stödgrupper för

forskare och akademiker, mediefolk och

konstnärer har vuxit fram. Dessa

fristående organisationer har bidragit

till att flytta initiativ och ansvar från

stora offentliga system till människorna.

Denna mångfald gynnar alla på

arbetsmarknaden.

Uthyrningsföretagen har bidragit till

att minska arbetslösheten och

segregationen samt att höja låga

kvinnolöner, bl.a. i vården. I ett

internationellt perspektiv är

uthyrningsföretagens andel av den svenska

arbetsmarknaden ännu låg. Fortfarande

arbetar mindre än 1 % av arbetskraften i

ett uthyrningsföretag, även om andelen är

högre i storstäderna. Ytterst har det

offentliga ansvaret för

förmedlingsverksamheten.

Detta bör ges regeringen till känna.

Jag tillstyrker därför motion A310

yrkande 5 (fp) och avslår motion A305

yrkande 10 (m).

34. Arbetsmarknadsnämnder

(punkt 23) (c)

av Claes Västerteg (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 23 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 34.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A263 yrkandena 3 och 10 och

avslår motion 2003/04:A221.

Ställningstagande

För att arbetsmarknadspolitiken skall bli

mer dynamisk behövs lokal förankring och

idéer från alla parter. I dag finns

lokala arbetsförmedlingsnämnder där

kommunerna nominerat representanter, som

utgör majoriteten i nämnderna. Övriga

representanter utgörs av företrädare för

näringslivet, fackföreningsrörelsen,

arbetsförmedlingarna och

länsarbetsnämnderna. Genom denna ordning

bli fler delaktiga och engagerade i den

lokala arbetsmarknadspolitiken. De nya

arbetsförmedlingsnämnderna har dock inte

haft makten över resurserna, vilket gjort

att nämnderna till stor del inneburit ett

spel för gallerierna.

Eftersom arbetsmarknadspolitiken

behöver förankras lokalt hos de människor

som arbetar och berörs av den lokala

arbetsmarknaden bör regelverk och

organisationen för

arbetsförmedlingsnämnderna utvärderas.

Anställningsstöd såsom offentligt

skyddat arbete (OSA) och offentligt

tillfälligt arbete (OTA) kan vara en

sista utväg för personer som inte kommer

in på den reguljära arbetsmarknaden och

där aktivitetsgarantin upplevs som

meningslös. Därför bör det införas en

lagstadgad möjlighet för

arbetsmarknadsnämnderna att, i samråd med

kommuner och landsting, införa liknande

åtgärder.

Vad jag anfört här bör ges regeringen

till känna. Det anförda innebär att jag

anser att motion A263 yrkandena 3 och 10

(c) bör bifallas medan motion A221 (fp)

bör avslås.

35. Arbetskraftens rörlighet över

gränserna (punkt 25) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m) och Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 25 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 35.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:Sf324 yrkandena 3 och 4 och

avslår motionerna 2003/04:A240 yrkande 3,

2003/04:A259 samt 2003/04:N225 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att nuvarande utformning av

systemen för arbetslöshetsersättning samt

arbetsförmedling och

arbetsmarknadspolitiska åtgärder sätter

hinder i vägen för arbetskraftens

rörlighet i Öresundsregionen. Dessa

hinder måste undanröjas.

Om man exempelvis arbetar deltid eller

har timvikariat i både Danmark och

Sverige men inte arbetar i båda länderna

samma vecka stöter man på problem. Detta

beror på att man enligt AMS måste pendla

mellan de båda ländernas system för

arbetslöshetsersättning.

Arbejdsdirektoratet i Danmark anser

däremot att det är i det land där man

under en längre period haft sin

huvudsakliga sysselsättning som man också

skall vara arbetslöshetsförsäkrad. Flera

andra exempel kan lämnas på hinder mot

arbetskraftens rörlighet som uppstår till

följd av bristande överensstämmelse

mellan de svenska och danska a-

kassesystemen.

Vi anser att AMS borde vidta åtgärder

för att undanröja de problem som den

svenska regeltolkningen medför. Det

gäller också de svårigheter som kan

uppstå i samband med att personer söker

arbete eller deltar i

arbetsmarknadspolitiska program. Det går

exempelvis inte att få ersättning för

sökanderesor i grannlandet. Inte heller

är det möjligt för en person med

utbildningsbidrag från Sverige att

praktisera i Danmark.

Vad som anförts här bör ges regeringen

till känna, vilket innebär att motion

Sf324 yrkandena 3 och 4 (m) tillstyrks.

Övriga i sammanhanget behandlade motioner

avstyrks.

36. Arbetskraftens rörlighet över

gränserna (punkt 25) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under

punkt 25 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 36.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A259 och avslår motionerna

2003/04:A240 yrkande 3, 2003/04:Sf324

yrkandena 3 och 4 samt 2003/04:N225

yrkande 4.

Ställningstagande

Från Vänsterpartiets sida anser vi att

det i samband med EU:s utvidgning inte

bör införas några övergångsregler

avseende arbetskraftens fria rörlighet.

Vi anser att sådana övergångsregler

skulle vara diskriminerande och kan

medföra risk för att EU indelas i A- och

B-lag. Utgångspunkten måste vara att de

nya medlemsländerna omfattas av samma

rättigheter och skyldigheter som övriga

EU-länder. Övergångsregler är ingen

lösning vare sig på kort eller lång sikt.

Redan nu finns det exempel på att

arbetskraft från andra länder utsätts för

lönedumpning och social dumpning och får

sämre villkor än inhemsk arbetskraft.

Detta måste undvikas, och regeringen

måste noga följa upp att kollektivavtal

och rättigheter för löntagarna inte

urholkas som en följd av den fria

rörligheten.

De fackliga organisationerna bör t.ex.

få ökade möjligheter att motverka social

dumpning och att förhindra diskriminering

av utländsk arbetskraft.

En särskild översyn bör göras bl.a. av

bemanningsföretag som i vissa fall

förefaller ha som målsättning att dumpa

löner, av oklara ansvarsförhållanden vid

system med underentreprenörer och av

oseriös användning av F-skattsedlar.

Fri rörlighet och

arbetskraftsinvandring får inte leda till

arbetslöshetsinvandring, utnyttjande och

social dumpning. Regler måste utformas

från ett tydligt klass- och

könsperspektiv för att skydda

arbetskraften mot detta. Därvid skall

erfarenheter från det arbete som redan

pågår, till exempel inom LO och dess

medlemsförbund, tas till vara. Regeringen

bör återkomma till riksdagen med förslag

till samlat program för insatser som

syftar till att säkerställa tryggheten

för alla grupper på arbetsmarknaden vid

fri rörlighet.

Det anförda bör ges regeringen till

känna, vilket innebär att motion A259 (v)

tillstyrks medan övriga i sammanhanget

behandlade förslag avstyrks.

37. System för individuell

kompetensutveckling (punkt 27)

(m, fp, kd, c)

av Anders G Högmark (m), Erik Ullenhag

(fp), Patrik Norinder (m), Henrik

Westman (m), Annelie Enochson (kd),

Claes Västerteg (c) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under

punkt 27 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs under

Ställningstagande i reservation 37.

Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A227 yrkandena 1-4 och avslår

motionerna 2003/04:A232, 2003/04:A263

yrkande 12, 2003/04:A305 yrkande 14,

2003/04:A307 yrkande 6, 2003/04:A308

yrkande 6, 2003/04:A309 yrkande 3,

2003/04:A329 yrkande 15 och 2003/04:Ub396

yrkande 11.

Ställningstagande

Inledning

Kompetensutveckling är en fråga som har

strategisk betydelse. Trots detta har

regeringen misskött frågan under en

längre tid. Nödvändiga reformer har gång

på gång skjutits på framtiden. Redan år

2000 var en utredning om individuellt

kompetenssparande klar (SOU 2000:119).

Länge var det oklart om regeringen över

huvud taget skulle orka med att

åstadkomma den aviserade propositionen.

Till sist kom en proposition. Den

innehöll dock inga lagförslag utan endast

knapphändiga riktlinjer. Därmed har den

viktiga reform som införandet av

kompetenssparande innebär ännu en gång

skjutits på en osäker framtid. Om

regeringen hade agerat så att ett system

med individuellt kompetenssparande hade

kunnat införas under 2002 hade

förutsättningar funnits för att en

väsentlig del av de 36 miljarder kronor

som under året återbetalas från SPP till

svenska företag hade kunnat avsättas till

kompetenssparande via lokala

överenskommelser. Vi anser därför att

regeringen förtjänar stark kritik för

hela sin handläggning av frågan om

individuell kompetensutveckling. I motion

A227 lägger vi fram ett gemensamt förslag

till riktlinjer för ett system för

individuell kompetensutveckling.

Systemets utgångspunkter och syfte

Enligt vår uppfattning är det viktigt att

Sverige återfår sin forna ställning i

toppen av den s.k. välståndsligan. Det är

nödvändigt om vi skall kunna skapa det

goda samhället där alla har ett arbete

och där sjuka, gamla och behövande får

den vård och omsorg som de behöver.

I många kommuner är en tredjedel av den

arbetsföra befolkningen arbetslös,

deltagande i någon arbetsmarknadspolitisk

insats eller förtidspensionerad. Särskilt

prekär är situationen i de delar av

landet som traditionellt styrts av

Socialdemokraterna under lång tid. Där

har enskilda initiativ, konkurrens med

den offentliga sektorn och

entreprenörsanda sällan eller aldrig

uppmuntrats.

Arbetslivet genomgår en snabb

förändring. Globalisering och

teknikintensifiering leder till ökad

rörlighet på arbetsmarknaden. Inom det

privata näringslivet omsätts 25-30 % av

alla arbetstillfällen varje år. Det blir

allt vanligare att personer är anställda

hos flera olika arbetsgivare och att

personer växlar mellan utbildning och

arbete.

Utbildning blir alltmer en färskvara,

och många gamla yrken är på tillbakagång

samtidigt som nya tillkommer. Länder som

vill hävda sig i den internationella

konkurrensen måste anpassa sina

utbildningssystem till denna utveckling.

Enligt vår uppfattning är det viktigt

att man understöder det livslånga

lärandet och ökar människors möjligheter

att förkovra sig och utvecklas.

Utbildning och kompetens är nyckelord för

framtidens arbetsmarknad. Därför anser vi

att det skall införas ett system för

sparande till kompetensutveckling.

Systemet skall vara individuellt och

frivilligt.

Individuellt kompetenssparande främjar

möjligheterna för individen att utbilda

sig vidare. När kompetensen stärks ökar

den enskildes trygghet på arbetsmarknaden

liksom benägenheten att pröva utmaningar

i arbetslivet. Ökade möjligheter till

kompetenssparande är därför en viktig

komponent i en strategi för långsiktig

tillväxt.

Kompetenssparande är inte bara positivt

ur ett individperspektiv. Sådant sparande

bidrar till kompetenshöjning och därmed

till att begränsa arbetslösheten. Landets

förmåga att stå emot ekonomiska kriser

stärks.

Val av sparmodell

Vi anser att systemet skall bygga på en

möjlighet för fysiska personer att med

skattemässig verkan göra insättningar på

individuella kompetenssparkonton. Det

skall inte bara gälla för anställda, utan

det är också viktigt att egenföretagare

ges möjlighet att kompetensspara.

Avkastningen på sparandet skall inte

beskattas som kapitalinkomst. I stället

bör den skattemässiga behandlingen

likställas med vad som gäller för det

individuella pensionssparandet (IPS). Det

innebär för närvarande att avkastningen

beskattas med 15 % avkastningsskatt i

stället för med 30 % kapitalinkomstskatt.

Medlen på kompetenssparkontot är

individens egna och skall kunna användas

till sådan kompetensutveckling som den

enskilde själv bestämmer.

Kompetensutveckling bör ges en vid

definition. Om sparmedlen inte kommer

till användning för kompetensutveckling

bör de kunna användas för att förstärka

pensionen.

Avsättningsmöjligheter m.m.

Vi föreslår en ordning där varje individ

ges möjlighet att göra avdrag vid

inkomstbeskattningen för insättningar på

ett individuellt kompetenssparkonto.

Avdragsrätten bör gälla för insättningar

upp till ett prisbasbelopp per år.

Enligt det beslut som riksdagen fattade

våren 2002 (bet. 2001/02:AU10, rskr. 322)

skall en maximal årlig avsättning på

endast en fjärdedels prisbasbelopp

tillåtas. Det är helt otillräckligt för

att nå reformens syfte. I propositionen

motiveras detta med att personer med höga

inkomster har möjlighet att spara i

större utsträckning. Enligt vår mening

bör dock inte låginkomsttagarnas mer

begränsade handlingsutrymme föranleda

beloppsgränser som gör hela reformen

meningslös. I stället förordar vi någon

form av extra skattekredit eller bidrag

till låginkomsttagare som börjar

kompetensspara. Sänkta skatter för i

första hand låg- och medelinkomsttagare

skulle också öka deras självbestämmande.

Det ökade ekonomiska utrymmet skulle

exempelvis kunna användas till ett riktat

sparande såsom kompetenssparande.

Enligt vår uppfattning är

arbetsgivarnas medverkan viktig för att

stödja och utveckla individernas

kontinuerliga vidareutbildning. För det

enskilda företaget är det av avgörande

betydelse för dess överlevnad att ge

anställda kontinuerlig utbildning. Denna

typ av mer verksamhetsrelaterad

kompetensutveckling är ett naturligt led

i företagens vardag.

Det är angeläget att få deras medverkan

bl.a. därför att kapitalet i systemet då

kan byggas upp i en snabbare takt. Redan

i dag tar företagen ett betydande ansvar

för de anställdas kompetensutveckling.

Här är det emellertid ofta fråga om en

mer direkt verksamhetsrelaterad

personalutbildning där företaget också

har ett avgörande inflytande. Det är inte

lika självklart med en aktiv

arbetsgivarmedverkan i ett

kompetenssparande där medlen helt

disponeras av den enskilde.

För att stimulera arbetsgivare att

bidra till den anställdes eget

utbildningssparande anser vi att det bör

införas en rätt till avdrag för sociala

avgifter vid avsättningar till den

anställdes kompetenssparkonto. Detta kan

jämföras med de villkor som gäller för

arbetsgivares avsättningar till

pensionssparande för anställda.

Förvaltning av medel på

kompetenssparkonto m.m.

Enligt de riktlinjer för ett individuellt

kompetenssparande som fastlogs av

riksdagen förra våren skall sparandet ske

hos en statlig myndighet i stället för -

såsom föreslogs i IKS-utredningens

betänkande - hos banker och andra

finansiella institut. Vi motsatte oss

detta i samband med beslutet och

vidhåller denna inställning. Enligt vår

mening bör medlen förvaltas av banker och

andra finansiella institut.

I samband med beslutet anfördes som

skäl för den valda lösningen dels att det

finns problem i förhållande till EG-

rätten, dels att det går fortare om man

väljer en myndighetslösning i stället för

en marknadslösning.

Den begränsade EG-rättsliga analys som

regeringen presenterade i propositionen

visar att det finns osäkerhet om

förenligheten med EG-rätten både vad

beträffar en marknadslösning och vad

beträffar en myndighetslösning. Frågan

måste analyseras vidare, men det finns

naturligtvis inget skäl att välja den

modell som långsiktigt blir sämst för

spararna genom att ingen konkurrens över

huvud taget tillåts förekomma.

Det är vidare helt orimligt att tro att

utnyttjandet av en myndighet skulle

innebära en snabbare introduktion av det

individuella kompetenssparandet än om man

utnyttjar den befintliga infrastrukturen

hos banker och andra finansiella

institut. Erfarenheterna från

Premiepensionsmyndigheten talar sitt

tydliga språk och illustrerar hur lång

tid det kan ta och hur kostsamt det kan

bli att etablera en myndighetslösning.

Kostnaderna för att bygga upp en

sparandeförvaltning inom ramen för en

statlig myndighet är mycket stora i

jämförelse med kostnaderna för att

använda dagens infrastruktur, som

försäkringsbolag, banker,

värdepappersbolag etc. Genom att nyttja

redan befintliga strukturer stimuleras

också marknadsföringen av

kompetenssparandet i och med att de olika

aktörerna har ett företagsekonomiskt

intresse av att göra systemet känt bland

löntagare och arbetsgivare. Statens

kostnader kan därmed hållas nere. Även

den effekten går förlorad när sparandet

sker inom ramen för en statlig myndighet.

Det är viktigt att det individuella

kompetenssparandet blir attraktivt i

förhållande till andra sparformer. Därför

är det viktigt att det råder stor

valfrihet för spararna både vad avser

olika typer av sparande och vad avser

olika sparinstitut. Konkurrens och

valfrihet måste vara vägledande även för

denna sparform.

Sammanfattande bedömning

Med hänsyn till det ovan anförda anser

vi att riksdagen bör bifalla motion A227

yrkandena 1-4 (m, fp, kd, c) och godkänna

motionens förslag till riktlinjer för ett

system för individuell

kompetensutveckling såvitt avser

systemets utgångspunkter och syfte, val

av sparmodell, avsättningsmöjligheter

m.m. och förvaltning av medel på

kompetenssparkonto m.m. Övriga motioner

avstyrks i den mån de inte kan anses

tillgodosedda genom vad som anförts.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har

föranlett följande särskilda yttranden. I

rubriken anges inom parentes vilken punkt

i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

Friåret (punkt 15) (m, fp, c)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m), Henrik Westman (m), Erik

Ullenhag (fp) och Claes Västerteg (c).

Vi anser att politiken måste vara

konsekvent i att arbete och företagande

skall löna sig. Förmåner som innebär

betalning vid frånvaro från arbetet skall

ha hållbar social grund, t.ex.

föräldrapenning och sjukpenning. Förmåner

som inte fyller dessa krav sänder

signaler som står i strid med strävan att

bevara och stärka den ekonomiska grunden

för välfärden. Friårsreformen går ut på

att friska, arbetsföra och annars

arbetande människor får betalt av staten

för en lång tjänstledighet. Att bidraget

till att inte vara yrkesaktiv kallas

aktivitetsstöd är dessutom stötande.

Friårsverksamheten är ett missbruk av

arbetsmarknadspolitiken som undergräver

arbetslinjen. Försöksverksamheten bör

avbrytas omgående.

Friåret (punkt 15 ) (kd)

av Annelie Enochson (kd) och Désirée

Pethrus Engström (kd).

Kristdemokraterna menar att a-kassemedel

skall kunna användas till arbetstagare

som under ett år ersätts av en arbetslös

person. Ett friår kan användas till

mycket, till exempel till att bygga på

sin kompetens eller till att starta eget

företag. Det har visat sig att många av

dem som utnyttjar möjligheten att ta ett

friår är kvinnor mellan 35 och 55 år i

den offentliga sektorn, en grupp med

mycket höga ohälsotal. Ännu är det för

tidigt att säga om friåret också kan

minska ohälsan bland arbetslösa. Men om

många arbetslösa får arbete under ett år

borde det få effekt på hälsan, även om

det inte omgående leder till att den

arbetslöse får ett fast jobb. Den

gemenskap man får på arbetsplatsen, en

eventuellt förbättrad ekonomi och

brytande av invanda mönster kan vara en

oerhört positiv effekt för den

arbetslöse. Friåret innebär också att den

arbetstagare som utnyttjar friåret

återkommer mer stimulerad till sin gamla

arbetsplats och många kan därmed undvika

utbrändhet. Vi förordar att

friårsförsöket fortsätter, gärna i

utvidgad form, för att sedan grundligt

utvärderas.

Moderaternas anslagsförslag för

utgiftsområdena 13 och 14 (punkterna

29 och 30) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik

Norinder (m), och Henrik Westman (m).

Inledning

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan

inriktning av den ekonomiska politiken

och budgetpolitiken. Ett övergripande mål

för den ekonomiska politiken skall vara

att möjliggöra ökad tillväxt, att kunna

leva på sin lön och stärkt trygghet.

Antalet sjukskrivna och

förtidspensionerade måste minskas genom

att sjukvård och rehabilitering

förbättras. Detta kräver bl.a. en

målmedveten politik för ett ökat

arbetsutbud, rejäla satsningar på kunskap

och forskning samt påtagliga

förbättringar för klimatet för

företagande. För att möjliggöra allt

detta krävs en politik som innehåller

lägre skatter för både löntagare och

företagare, en skärpning av

bidragssystemen, avreglering och ökad

konkurrens och en ökad trygghet för att

stärka självkänslan hos medborgarna.

Våra förslag skall vara trygga, väl

sammanhållna och syfta till att skapa de

bästa förutsättningarna för ett

ekonomiskt, kulturellt och socialt

växande Sverige. Vi vill satsa på en

utbildning som ger alla större

möjligheter till ett rikare liv. Genom en

större enskild sektor och ett starkare

civilt samhälle kan både företag och

människor växa. Vi vill att fler, inte

färre, skall komma in på den ordinarie

arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten

och självkänslan ökar också genom att

hushållen får en större ekonomisk

självständighet. Friheten och rättigheten

att välja bidrar både till mångfald, en

bättre kvalitet och en större trygghet.

De enskilda människorna får ett större

inflytande över sina liv.

Vi har föreslagit en växling från

subventioner och bidrag till omfattande

skattesänkningar för alla, främst låg-

och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar

vi de människor som är i störst behov av

gemensamma insatser och som har små eller

inga möjligheter att påverka sin egen

situation. Vi slår också fast att det

allmänna skall tillföras resurser för att

på ett tryggt sätt kunna genomföra de

uppgifter som skall vara gemensamma.

Exempelvis tillförs betydande resurser

för att bryta den ökade sjukfrånvaron och

de ökande förtidspensioneringarna.

Vårt budgetalternativ - med våra

förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning, skatteändringar samt

finanspolitiska ramverk - präglas av

ordning och reda och skall ses som en

helhet där inte någon eller några delar

kan brytas ut och behandlas isolerat från

de andra. Eftersom riksdagens majoritet

den 19 november 2003 har beslutat om

ramar för de olika utgiftsområdena i

enlighet med finansutskottets förslag och

därmed valt en annan inriktning av

politiken, deltar vi inte i det nu

aktuella beslutet om anslagsfördelning

inom utgiftsområdena 13 och 14.

Som framgår av utskottets

sammanställning av partiernas förslag och

fördelning av anslag på utgiftsområdena

13 och 14 är Moderaterna noga med att

genomföra möjliga besparingar stegvis och

i rimlig takt samtidigt som politiken

läggs om i mer offensiv riktning. Den

stora skillnaden gentemot regeringen

utgörs dels av att

arbetsmarknadspolitiken ges en annan mer

individuell inriktning, dels genom att

ett tydligare försäkringsmässigt samband

införs i arbetslöshetsförsäkringen.

I det följande redovisar vi i korthet

det moderata alternativet till politik

inom utgiftsområdena 13 och 14.

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

Anslag 22:1 Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

En ny effektiv arbetsmarknadsmyndighet

skall inrättas som ersätter AMS. Den nya

myndigheten skall ansvara för att

godtagbara förmedlingstjänster erbjuds

över hela landet, administrera de

arbetsmarknadspolitiska stöden och

bedriva den myndighetsutövning som är

nödvändig. Den nya myndigheten föreslås

bli verksam helt och fullt 2006. En mer

individuell och effektiv arbetsförmedling

skall införas. Arbetsförmedling skall

vara kostnadsfri för den som är

arbetslös. Arbetsförmedling som kan

skötas bättre eller lika bra av andra

aktörer än staten skall ges möjlighet att

i fri konkurrens göra detta.

Rekryteringsföretag kan hjälpa nya

grupper av arbetssökande,

specialistförmedlingar kan växa fram och

bemanningsföretag vidga sina

verksamhetsfält. Vi beräknar anslaget

till 4 486 764 000 kr, vilket innebär en

minskning med 256 115 000 kr i

förhållande till regeringens förslag.

Anslag 22:2 Bidrag till

arbetslöshetsersättning och

aktivitetsstöd

En allmän arbetslöshetsförsäkring införs

som är utformad som en

omställningsförsäkring. Försäkringen

skall administreras av staten och skall

ha ett bättre försäkringsmässigt samband

än vad dagens försäkring har.

Ersättningsnivån skall vara 75 % och

ersättningsperioden begränsas till 300

dagar. Det skall inte vara möjligt att

kvalificera sig till en ny

ersättningsperiod annat än med arbete.

Försäkringen skall vara egenfinansierad.

Premien skall relateras till lönen och

utgöra 2 % på sådana inkomster som är

ersättningsberättigade. Någon premie på

den del av lönen som överstiger

ersättningsnivån på 75 % upp till

nuvarande tak skall alltså inte tas ut.

Premien skall vara avdragsgill vid

inkomstbeskattning. Vi beräknar anslaget

till 36 995 952 000 kr, vilket är ett 2

257 048 000 kr lägre belopp än

regeringens förslag.

Anslag 22:3 Köp av

arbetsmarknadsutbildning och övriga

kostnader

Flera av de traditionella

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,

exempelvis aktivitetsgarantin, bör slopas

till förmån för mer individuellt

inriktade insatser. Insatserna måste få

variera beroende på individens bakgrund,

behov och motivation. Utbildning måste

utgöra ett grundläggande inslag för att

kunna ge alla arbetslösa som vill arbeta

bra förutsättningar att finna ett nytt

arbete. Ansvar och valmöjligheter måste

flyttas till den arbetslöse så att denne

får ett eget inflytande. Vi beräknar

anslaget till 3 139 825 000 kr, vilket

innebär en minskning med 846 748 000 kr i

förhållande till regeringens förslag.

Anslag 22:4 Särskilda insatser för

arbetshandikappade

Arbetshandikappade personer har rätt till

ett aktivt arbetsliv och de skall ges

ökade möjligheter till valfrihet. Det

krävs tydligare föreskrifter och

regelverk för stöden till

arbetshandikappade. Som ett första steg

föreslår vi att ytterligare 100 miljoner

kronor tillförs anslaget. En del av dessa

medel kommer att användas under

utgiftsområdet för Kultur, medier,

trossamfund och fritid. Vi beräknar

anslaget till ett 100 miljoner kronor

högre belopp än regeringens förslag.

Anslag 22:7 Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering

Vi vill ge ett utökat uppdrag till IFAU.

Riksdag och regering behöver bättre

beslutsunderlag. IFAU skall årligen

utvärdera de resultat som de vidtagna

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna leder

till. Dessa utvärderingar skall vara

offentliga och årligen återkommande. För

budgetåret 2004 beräknar vi anslaget till

ett 3 563 000 kr högre belopp än

regeringens förslag.

Anslag 22:8 Bidrag till administration av

grundbeloppet

Vi tar bort anslaget till bidrag till

administration av grundbeloppet som följd

av vårt förslag om att införa en allmän

arbetslöshetsförsäkring.

Anslag 22:10 Bidrag till Stiftelsen

Utbildning Nordkalotten

Vi föreslår att statens finansiering av

Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

avvecklas. Anslaget utgår därmed.

Anslag till ny arbetsmarknadsmyndighet

Vi förordar ett inrättande av en ny

effektiv arbetsmarknadsmyndighet som

skall ersätta AMS. Den nya myndigheten

skall ansvara för att godtagbara

förmedlingstjänster erbjuds över hela

landet, administrera

arbetsmarknadspolitiska stöd och bedriva

den yttersta myndighetsutövning som

fordras för att fördela de medel som

anslås över statsbudgeten för övriga

insatser. Myndigheten kan bli verksam

helt och fullt 2006. För att finansiera

uppbyggnaden av den nya myndigheten

föreslås att 25 miljoner kronor anvisas

på detta nya anslag för 2004.

Sammanställning av anslagen 22:1-22:4,

22:7, 22:8 och 22:10 samt nytt anslag

Tusental kronor

Anslag Ansla Regeri

gs- ngens

typ försla (m)

g

22:1 (ram) 4 742 -256

Arbetsmarkn 879 115

adsverkets

förvaltning

skostnader

22:2 (ram) 39 253 -2

Bidrag till 000 257

arbetslöshe 048

tsersättnin

g och

aktivitetss

töd

22:3 Köp (ram) 3 986 -846

av 573 748

arbetsmarkn

adsutbildni

ng och

övriga

kostnader

22:4 (ram) 6 579 +100

Särskilda 607 000

insatser

för

arbetshandi

kappade

22:7 (ram) 21 +3

Institutet 437 563

för

arbetsmarkn

adspolitisk

utvärdering

22:8 (ram) 59 -59

Bidrag till 459 459

administrat

ion av

grundbelopp

et

22:10 (obet 7 750 -7

Bidrag till .) 750

Stiftelsen

Utbildning

Nordkalotte

n

22: Ny (ram) +25

arbetsmarkn 000

adsmyndighe

t (nytt

anslag)

Totalt för 61 989 -3

utgiftsområ 063 298

det 557

Utgiftsområde 14 Arbetsliv

Anslag 23:1 Arbetsmiljöverket

Vi anser att Arbetsmiljöverkets uppdrag

är omfattande och verksamheten

betydelsefull och vi beräknar anslaget

till 611 763 000 kr.

Anslag 23:2 Arbetslivsinstitutet

I likhet med vad som gäller för

Arbetsmiljöverket är ALI:s uppdrag

omfattande och verksamheten

betydelsefull. Vi beräknar anslaget till

294 258 000 kr.

Anslag 23:3 Särskilda utbildningsinsatser

Vi menar att anslaget successivt skall

reduceras och för budgetåret 2004

beräknar vi anslaget till 23 miljoner

kronor, vilket innebär en halvering i

förhållande till regeringens förslag.

Anslag 23:4 Arbetsdomstolen

Vi är principiella motståndare till

specialdomstolar och partssammansatta

domstolar och anser att Arbetsdomstolen

skall läggas ned och dess uppgifter

överföras till det allmänna

domstolsväsendet. Som en följd av detta

ställningstagande kan anslaget utgå.

Anslag 23:7 Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell

läggning (HomO)

Vi vill att de fyra ombudsmännen som har

i uppdrag att utöva tillsyn enligt de

olika lagarna mot diskriminering i

arbetslivet slås ihop till en gemensam

myndighet. Till följd därav sammanläggs

också Jämställdhetsnämnden och Nämnden

mot diskriminering. Vi anser att anslaget

för HomO skall utgå. Vi föreslår att det

under utgiftsområde 14 i stället inrättas

en ny myndighet och att det skapas ett

nytt anslag för Ombudsmannen mot

diskriminering, som tillförs drygt 66

miljoner kronor för 2004.

Anslag 23:8 Medlingsinstitutet

Vi menar att Medlingsinstitutets uppdrag

skall begränsas. Det får återverkningar

på anslaget som bör reduceras till ett 24

552 000 kr lägre belopp i förhållande

till regeringens förslag.

Anslag 24:1 Jämställdhetsombudsmannen

Vi vill att de fyra ombudsmännen som har

i uppdrag att utöva tillsyn enligt

jämställdhetslagen slås ihop till en

gemensam myndighet. Till följd därav

sammanläggs också Jämställdhetsnämnden

och Nämnden mot diskriminering.

Moderaterna anser att anslaget för JämO

skall utgå. Vi föreslår att det under

utgiftsområde 14 i stället inrättas en ny

myndighet och att det skapas ett anslag

Ombudsmannen mot diskriminering, som

tillförs drygt 66 miljoner kronor för

2004.

Anslag till Ombudsmannen mot

diskriminering

Som framgått ovan vill vi att de fyra

ombudsmän som har till uppgift att utöva

tillsyn enligt

diskrimineringslagstiftningen i

arbetslivet slås ihop till en gemensam

myndighet. Till följd därav sammanläggs

även Jämställdhetsnämnden och Nämnden mot

diskriminering. All diskriminering kan

och skall behandlas på samma sätt. Det

finns inget hållbart motiv till att dela

upp lagstiftningen i olika kategorier och

därmed märka ut människor beroende på av

vilket skäl de blivit diskriminerade. För

att finansiera den nya myndigheten

föreslås att 66 200 000 kr anvisas på

detta nya anslag för 2004.

Sammanställning över anslagen 23:1-23:4,

23:7, 23:8 och 24:1 samt nytt anslag

Tusental kronor

Anslag Ansla Regeri (m)

gs- ngens

typ försla

g

23:1 (ram) 639 -28

Arbetsmiljö 919 156

verket

23:2 (ram) 309 -15

Arbetslivsi 420 162

nstitutet

23:3 (ram) 46 -23

Särskilda 000 000

utbildnings

insatser

m.m.

23:4 (ram) 23 -23

Arbetsdomst 940 940

olen

23:7 (ram) 8 098 -8

Ombudsmanne 098

n mot

diskriminer

ing på

grund av

sexuell

läggning

(HomO)

23:8 (ram) 49 -24

Medlingsins 103 552

titutet

24:1 (ram) 22 -22

Jämställdhe 145 145

tsombudsman

nen

23: (ram) +66

Ombudsmanne 200

n mot

diskriminer

ing (nytt

anslag)

Totalt för 1 135 -78

utgiftsområ 424 853

det

Folkpartiets anslagsförslag för

utgiftsområdena 13 och 14 (punkterna

29 och 30) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag

för år 2004 syftar till att förändra de

ekonomiska förutsättningarna så att en

högre tillväxt uppnås. Det är nödvändigt

att fler arbetar och att statsskulden

minskar. Ett viktigt verktyg för att

uppnå detta är sänkta skatter på arbete

och företagande. Våra utgiftsökningar

avser främst bistånd, rättssäkerhet,

utbildning, vård och omsorg samt

förbättringar för handikappade.

Folkpartiet får utrymme för detta bl.a.

genom åtgärder mot ohälsan och en

reformerad arbetsmarknadspolitik.

Vårt förslag till utgiftsram för

utgiftsområdena 13 och 14 har emellertid

avstyrkts av finansutskottet i

budgetprocessens första steg. Då

Folkpartiets budgetförslag är en helhet

är det inte meningsfullt att delta i

fördelningen på anslag inom

utgiftsområdena. I det följande redovisas

i sammanfattning innehållet i vårt

budgetförslag för utgiftsområdena 13 och

14.

Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad

Anslag 22:1 Arbetsmarknadsverkets

förvaltningskostnader

Folkpartiet anser att AMS i sin nuvarande

form skall läggas ned. AMS skall på

central nivå ersättas av en

förhållandevis liten organisation för

rena myndighetsuppgifter och tillsyn.

Syftet är att AMS serviceuppgifter,

arbetsförmedling och

arbetsmarknadsåtgärder skall kunna

utföras av en rad olika aktörer, både

privata och ideella. Hanteringen av

arbetslöshetsförsäkringen bör lyftas bort

från platsförmedlingsverksamheten.

Sammantaget räknar Folkpartiet med att

anslaget kan minskas med 1 400 miljoner

kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Anslag 22:2 Bidrag till

arbetslöshetsersättning och

aktivitetsstöd

Folkpartiet förordar en

arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla

på arbetsmarknaden. Den skall utformas

som en omställningsförsäkring och ge ett

bra tidsbegränsat skydd när den

arbetslöse söker nytt arbete.

Ersättningen bör inledningsvis motsvara

80 % av den förlorade lönen för att sedan

successivt trappas ned. Ingen som är

arbetsför skall behöva leva på

socialbidrag. Folkpartiet föreslår att en

dagpenning införs för arbetssökande som

inte är kvalificerade för

arbetslöshetsersättning. Dagpenningen

skall vara något högre än socialbidraget,

under förutsättning att den arbetslöse

deltar i någon form av åtgärd. Förslaget

om dagpenning skall även omfatta t.ex.

nyanlända invandrare som är arbetsföra

och som söker arbete. Detta anslag skall

inte användas för att nybevilja

aktivitetsstöd för tjänstledighet med

s.k. friår eller liknande

ledighetsarrangemang. Politiken måste

vara konsekvent i att arbete och

företagande skall löna sig. Förmåner som

innebär betalning vid frånvaro från

arbetet skall ha hållbar social grund,

som t.ex. föräldrapenningen och

sjukpenningen. Förmåner som inte fyller

dessa krav sänder signaler som står i

strid med strävan att bevara och stärka

den ekonomiska grunden för välfärden.

Friårsförmånen står i särklass i detta

avseende. Den går ut på att friska,

arbetsföra och annars arbetande människor

får betalt av staten för en lång

tjänstledighet. Att bidraget till den som

inte är yrkesaktiv kallas aktivitetsstöd

är stötande. Det är ett missbruk av

arbetsmarknadspolitiken och det

undergräver arbetslinjen. Friårsförmånen

bör avbrytas omgående och inga andra nya

sådana ledighetsbidrag skall beviljas.

Den omläggning och reformering av

arbetsmarknadspolitiken som Folkpartiet

föreslår leder till bättre sysselsättning

och lägre arbetslöshet varför bidragen

till a-kassorna kan minska. Folkpartiet

föreslår också en helt annan modell för

finansiering av a-kassan med en högre

avgift som blir avdragsgill. En högre

egenavgift motsvaras av en skattelättnad

för den enskilde. Sammantaget räknar

Folkpartiet med att anslaget kan minskas

med 9 100 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Anslag 22:4 Särskilda insatser för

arbetshandikappade

Folkpartiet vill stärka de

arbetshandikappade människornas

ställning. Oavsett om konjunkturen är bra

eller dålig har de handikappade alltid en

svår situation på arbetsmarknaden. De

statliga insatserna för att stärka de

handikappades ställning måste alltid

prioriteras. Arbetslinjen måste gälla

även för handikappade.

Förtidspensionering skall undvikas i

största möjliga utsträckning.

Lönebidragsanställningar skall vara en

åtgärd som främst är till för de

arbetshandikappade. Antalet

lönebidragsanställningar måste öka. Det

skall också finnas större möjligheter att

inte trappa av eller upphöra med bidraget

om detta i praktiken skulle innebära att

anställningen upphör. Folkpartiet anser

att taket för lönebidragsanställningar

skall höjas. Folkpartiet beräknar

anslaget till ett 200 miljoner kronor

högre belopp än regeringens förslag.

Anslag till jobb- och utvecklingsgarantin

En ny jobb- och utvecklingsgaranti skall

införas för långstidsarbetslösa och för

invandrare som har fått

uppehållstillstånd. Garantin består av

två delar: samhällsnyttigt arbete och

utbildning. Garantin skall upphandlas av

bemanningsföretag och uthyrningsföretag;

även frivilligorganisationer kan delta.

Syftet med garantin är att stärka den

arbetslöses ställning och att han eller

hon snarast skall kunna övergå till den

öppna arbetsmarknaden. Ersättningen skall

ligga något högre än socialbidraget, men

den som utan goda skäl vägrar att

medverka får en lägre ersättning. För den

föreslagna garantin avsätter Folkpartiet

300 miljoner kronor.

Sammanställning över anslagen 22:1, 22:2

och 22:4 samt nytt anslag

Tusental kronor

Anslag Ansla Regeri

gs- ngens

typ försla (fp)

g

22:1 (ram) 4 742 -1

Arbetsmarkn 879 400

adsverkets 000

förvaltning

skostnader

22:2 (ram) 39 253 -9

Bidrag till 000 100

arbetslöshe 000

tsersättnin

g och

aktivitetss

töd

22:4 (ram) 6 579 +200

Särskilda 607 000

insatser

för

arbetshandi

kappade

22: (ram) +300

Jobbgaranti 000

(nytt

anslag)

Totalt för 61 989 -10

utgiftsområ 063 000

det 000

Utgiftsområde 14 Arbetsliv

Anslag 23:1 Arbetsmiljöverket

Folkpartiet lägger sparbeting på

Arbetsmiljöverket och räknar med att

anslaget kan minskas med 100 miljoner

kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Anslag 23:2 Arbetslivsinstitutet

Sparbeting läggs även på ALI och

Folkpartiet beräknar för budgetåret 2004

anslaget till ett 75 miljoner kronor

lägre belopp än regeringens förslag.

Anslag 23:3 Särskilda utbildningsinsatser

Folkpartiet anser att ett sparande kan

ske på anslaget och föreslår en minskning

med 10 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Anslag 23:4 Arbetsdomstolen

Folkpartiet föreslår att Arbetsdomstolen

läggs ned och att målen förs över till de

allmänna domstolarna. Medlen på anslaget

för Arbetsdomstolen skall därför flyttas

till utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Sammanställning av anslagen 23:1-4

Tusental kronor

_______________________________

1 Utredningen om en handlingsplan för

ökad hälsa i arbetslivet (HPH-

utredningen)

2 Utredningen om Analys av Hälsa och

arbete (AHA-utredningen)

Propositionen

Full sysselsättning står högst på

regeringens dagordning. Det är bara genom

en uthålligt hög sysselsättning som en

god välfärd, rättvis fördelning och

jämställdhet kan värnas.

Regeringen står fast vid målen om 80 %

sysselsättning och halverat

socialbidragsberoende. Utsikterna att nå

båda målen 2004 är dock små, detta trots

att bl.a. BNP-tillväxten varit bättre än

väntat 1998-2002 och att antalet

helårspersoner med socialbidrag minskat

1999-2002. För att nå de båda målen

behövs vissa angivna insatser för

ungdomar, invandrare, arbetslösa, äldre

och sjuka samt sänkt skatt för

småföretagare, stärkt sysselsättningsstöd

till kommuner och landsting,

infrastrukturinvesteringar, bättre

undervisning i svenska för invandrare,

kortare arbetslöshetstider, bättre

styrning av arbetsmarknadspolitiken,

möjligheter för äldre att fortsätta

arbeta, kartläggning av avtalsförmåner

och förkortad vidareutbildning för

personal inom vård och omsorg.

De åtgärder som redan genomförts i

syfte att minska ohälsan bidrar till att

klara målet om halvering av antalet

sjukdagar. Ytterligare åtgärder behövs

dock. Bland annat skall arbetsgivarnas

ekonomiska drivkrafter att minska ohälsan

förstärkas under 2004, den enskildes

ansvar för att medverka till återgång

till arbetslivet ökas, åtgärder vidtas

mot fusk och missbruk och förebyggande

arbetsmiljöarbete stärkas.

Regeringens politik är inriktad på att

åstadkomma en fortsatt ökning av

arbetskraftsutbudet. Arbetskraftens

kompetens skall fortsätta att utvecklas.

Diskriminering på grund av kön, etnisk

och religiös tillhörighet, sexuell

läggning, ålder, funktionshinder och

andra orsaker måste motverkas.

En väl fungerande lönebildning är av

avgörande betydelse för en god

samhällsekonomisk utveckling.

Regeringen föreslår att målet för

politikområdet Arbetsmarknadspolitik

skall formuleras om och få en tydligare

inriktning mot huvuduppgiften matchning

(utg.omr. 13 prop. punkt 1): "Målet är

att arbetsmarknadspolitiken skall bidra

till en väl fungerande arbetsmarknad."

Målstrukturen bör också förtydligas.

Målstrukturen för arbetsmarknadspolitiken

kommer att ha tre nivåer fr.o.m. 2004:

ett övergripande mål, mål för vart och

ett av tre verksamhetsområden respektive

verksamhetsgrenar med åtföljande mål. De

båda sistnämnda formerna av mål

fastställs i regleringsbrev.

Kvantifierbara indikatorer skall

utvecklas. Målsättningarna inom EU:s

sysselsättningsstrategi fungerar som

komplement till den nationella

målstrukturen.

De tre verksamhetsområdena avser

förmedlingsverksamhet, programverksamhet

och tillsyn, kontroll och uppföljning av

det arbetsmarknadspolitiska regelverket.

Regeringen bedömer att det nuvarande

målet för arbetsmarknadspolitiken, en väl

fungerande arbetsmarknad med full

sysselsättning och god ekonomisk

tillväxt, liksom de mål som regeringen

satt upp för AMV till stora delar har

uppnåtts under 2002.

Huvuduppgiften för

arbetsmarknadspolitiken är att bidra till

en effektiv matchning på arbetsmarknaden.

Trots svårigheterna är det önskvärt att

utveckla en metod för att övervaka

matchningseffektiviteten.

Arbetsmarknadspolitiken måste än

tydligare inriktas mot huvuduppgifterna

platsförmedling, insatser för att

motverka brist på arbetskraft och

åtgärder för de personer som har

särskilda svårigheter att få ett arbete.

Samtidigt måste ar

betslöshetsförsäkringens roll som omställ

ningsförsäkring säkerställas.

Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer

individinriktad samtidigt som den leder

till förbättrad sökaktivitet bland de

arbetslösa och arbetsutbudet stimuleras.

Arbetslinjen skall upprätthållas.

Regeringen erinrar i

budgetpropositionen om att arbetet med

att ge arbetsmarknadspolitiken en mer

tillväxtorienterad inriktning

koncentreras på sju områden, vilket

tidigare redovisats i betänkande

2002/03:AU8:

· Fortsatt effektivisering och

förbättring av styrningen av

arbetsmarknadspolitiken.

·

· Åtgärder för att hålla uppe och

öka arbetskraftsutbudet.

·

· Förbättrad integration för

invandrare på arbetsmarknaden.

·

· Insatser för att få

långtidssjukskrivna i arbete.

·

· Anpassning av

arbetsmarknadsutbildningen till kraven på

arbetsmarknaden.

·

· Åtgärder för att främja

arbetskraftens rörlighet.

·

· Säkerställande av

arbetslöshetsförsäkringens legitimitet.

·

Det är enligt regeringen viktigt att AMS

tar till sig och vidtar åtgärder till

följd av den kritik som Riksdagens

revisorer riktat mot styrningen av den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten i

sitt förslag 2002/03:RR10. Regeringen

kommer att följa AMS förändringsarbete

och hur detta förbättrar resultaten.

Under 2003 har åtgärder vidtagits för att

få en mer strategisk och analyserande

uppföljningsdialog mellan AMS och

Regeringskansliet. Regeringen utgår från

att AMS kommer att vidta ytterligare

åtgärder som stärker uppföljningen och

analysen av de arbetsmarknadspolitiska

insatserna, inklusive bättre analyser av

resultaten utifrån de olika för

utsättningar som finns i landets

regioner.

Den svenska arbetsmarknadspolitiken

ligger väl i linje med EU:s

sysselsättningsstrategi. Målen i

sysselsättningsstrategin kan inte ersätta

de nationella målen - i flera fall är den

svenska ambitionen högre. I de två årliga

uppföljningar av EU:s

sysselsättningssamarbete som hittills har

gjorts har Sverige nått topplaceringar

och i flera avseenden lyfts fram som

föredöme, bl.a. när det gäller ekonomiska

reformer, sysselsättning, forskning och

innovation.

Regeringen anser att målet för

politikområdet Arbetslivspolitik inom

utgiftsområde 14 skall omformuleras till

följande lydelse: "Goda arbetsvillkor och

möjlighet till utveckling i arbetet för

både kvinnor och män." Omformuleringen

innebär enligt regeringen inte att

innebörden ändras. Målet blir däremot

tydligare och lättare att följa upp. Nya

verksamhetsområden och mål för dessa

skall införas från 2004.

I sin resultatbedömning för

arbetslivsområdet konstaterar regeringen

att den negativa utvecklingen av hälsan i

arbetslivet fortsätter såvitt gäller

långtidssjukskrivningarna. Förhållandena

i arbetslivet förklarar en stor del av

denna utveckling. Regeringen redovisar en

rad åtgärder som vidtagits inom ramen för

strategin för ökad hälsa i arbetslivet.

Grunden för de fortsatta insatserna mot

ohälsa är en utveckling på de lokala

arbetsplatserna. Ett systematiskt

arbetsmiljöarbete måste integreras i

planering, ledning och drift.

Målet för politikområdet

Jämställdhetspolitik, "Kvinnor och män

skall ha samma möjligheter, rättigheter

och skyldigheter inom livets alla

områden", kvarstår oförändrat.

Regeringen har i skrivelse 2002/03:140

Jämt och ständigt redovisat

jämställdhetspolitikens resultat under

senare år. I budgetpropositionen

konstateras att jämställdhetspolitiken är

en sektorsövergripande verksamhet, dvs.

ett politikområde vars måluppfyllelse är

beroende av beslut och aktiviteter inom

andra politikområden. Det innebär att den

direkta kopplingen mellan mål, resurser

och resultat ofta kan vara svag och

svårbedömd. Ett sätt att tydliggöra denna

koppling är enligt regeringen att

specificera jämställdhetsmål för övriga

politikområden.

För att friår skall kunna genomföras i

hela landet fr.o.m. den 1 januari 2005

måste ansvariga myndigheter nu påbörja

planeringen och förberedelserna för

detta. Försök med arbetstidsförkortning

skall genomföras och uppdrag skall lämnas

till ansvarig myndighet att planera dessa

så att de kan påbörjas under 2004.

Motionerna

Oppositionspartiernas alternativ till

inriktningen av arbetsmarknads- och

arbetslivspolitiken

Det växande utanförskapet måste brytas,

betonar Moderaterna i motion A257 (yrk.

1, 3 och 4). Officiell statistik visar

enligt partiet i motion A305 (yrk. 1-4,

8, 9, 11 och 16) att uppemot 700 000

personer är helt eller i denna del

arbetslösa. Det motsvarar mer än 14 %

total arbetslöshet snarare än de 7 % som

redovisades i officiell statistik i

augusti 2003.

Arbetsmarknaden måste öppnas för de

människor som i dag stängs ute från

denna. Stelheten och regleringarna på

arbetsmarknaden drabbar framför allt dem

som är nya där, framhåller partiet i

motion Sf325 (yrk. 6). En rad åtgärder

måste till för att man skall komma till

rätta med dagens problem. Det gäller

exempelvis förbättrad svenskundervisning

och validering av utländsk utbildning,

moderniserad arbetsrätt, en öppnad

tjänstesektor och reformering av

arbetsmarknadspolitiken.

Också i motion A257 kritiserar partiet

nuvarande arbetsmarknadspolitik och

förespråkar reformer. Arbetslösa som är

beroende av arbetsförmedlingen får inte

den service de har rätt att kräva.

Arbetsmarknadspolitiken har lett till

minskad och inte ökad rörlighet på

arbetsmarknaden, de mest utsatta har inte

fått hjälp, subventionerad sysselsättning

slår ut ordinarie arbetstillfällen -

undanträngningen är betydande.

Moderaterna är också kritiska mot

arbetsmarknadspolitiska insatser för

kvinnor med invandrarbakgrund och

ungdomar, där rapporter från IFAU visar

på brister. Även i motion Sf289 (yrk. 18)

pekar partiet på behovet av att reformera

arbetsmarknaden för att underlätta

rörligheten och för att den skall bli

tillgänglig för alla som vill arbeta.

Frågan om hur arbetet påverkar hälsan

och hur hälsan påverkar arbetet tas upp i

Moderaternas motion So409 (yrk. 3).

Samhällets regelverk har inverkan på

människors förutsättningar för ett bra

liv. Det finns också ett samband mellan å

ena sidan hälsa och å andra sidan risker

i arbetslivet liksom styrning, ledarskap

och inflytande. För att klarlägga

förhållanden som kan bidra till ohälsa

måste också arbetsrättsliga regler och

arbetsmarknadsåtgärder analyseras, menar

partiet. Hinder som försvårar en flexibel

och trygg arbetsmarknad bör identifieras

och undanröjas.

En ny arbetsmarknadspolitik måste

skapas, framhåller Moderaterna i motion

A339 (yrk. 1, 4, 15, 25 och 26). Med

utgångspunkt i förslagen i motionerna

A227 (m, fp, kd och c) samt A241, A257,

A258, A305 och Sf289 (samtliga från

Moderaterna) bör regeringens förslag till

mål för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik avslås. Också målen

för politikområdena Arbetslivspolitik

respektive Jämställdhetspolitik

ifrågasätts av partiet med hänvisning

till motionerna A305 (m) och A258 (m).

Regeringen, som bär ansvaret för dagens

missförhållanden på arbetsmarknaden, bör

i större utsträckning inrikta

arbetsmarknadsinsatserna på att

underlätta företagens rekrytering i

stället för att satsa på volymåtgärder,

betonar partiet i motion A257. En

arbetsmarknad för alla måste skapas,

vilket partiet framhåller också i motion

A305. Det finns ett akut behov av

yrkesutbildade personer och av

högutbildade unga akademiker, hävdar

Moderaterna.

Moderaterna understryker

lönebildningens betydelse för fler och

växande företag. Lönebildningen måste

förbättras och ske lokalt med

utgångspunkt i de anställdas kunskaper

och arbetsresultat.

En allmän obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring bör införas,

enligt Moderaterna i motion A339 (yrk.

1). Den skall utgöra en tydlig

omställningsförsäkring med maximalt 300

ersättningsdagar. Huvuddelen av dagens

regel-, kontroll och sanktionssystem

kring försäkringen kan därmed slopas,

hävdar Moderaterna. Egenfinansieringen i

försäkringen bör enligt partiet öka dels

för att finansiera försäkringen, dels för

att understödja en sund lönebildning.

Detta sker enligt motion A305 genom att

orimliga lönekrav som leder till

arbetslöshet inte längre kommer att

betalas via skatterna utan i högre grad

av dem som drivit fram kostnadsökningen

eftersom egenavgifterna till

arbetslöshetsförsäkringen höjs.

På en arbetsmarknad för alla skall alla

ges rimliga möjligheter att försörja sig

själva, i stället för att uppbära bidrag.

Därför måste arbetsmarknadspolitiken

läggas om så att den arbetslöse sätts i

centrum och själv kan ha ett avgörande

inflytande över vilka

arbetsmarknadspolitiska åtgärder hon

eller han behöver för att få ett

reguljärt arbete.

Politiken måste präglas av mångfald,

valfrihet och trygghet. Moderaterna är

övertygade om att konkurrens och mångfald

inom arbetsförmedling och utförande av

arbetsmarknadspolitiska åtgärder medför

att arbetslösa snabbare kommer ut på

arbetsmarknaden.

Flera av de nuvarande

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna,

exempelvis aktivitetsgaranti, bör slopas

och ersättas av mer individuellt

inriktade insatser där utbildning utgör

ett dominerande inslag. Allt stöd från

arbetsförmedlingen till konkreta åtgärder

skall ha som enda syfte att ge den

arbetslösa maximal möjlighet att finna

ett nytt arbete.

En ny effektiv myndighet bör ersätta

AMS. Den skall ansvara för att godtagbara

förmedlingstjänster erbjuds över hela

landet, administrera schabloniserade

arbetsmarknadspolitiska stöd som

flyttbidrag och starta-eget-bidrag samt

bedriva den myndighetsutövning som

erfordras.

Folkpartiet föreslår i motionerna A310

(yrk. 1, 2 i denna del, 3, 6 och 7) och

Sf326 (yrk. 7 i denna del, 8, 9 och 11)

en reformering av

arbetsmarknadspolitiken. Denna måste utgå

från ett underifrånperspektiv där den

enskilda människan står i centrum.

Arbetsmarknadspolitiken skall bygga på en

tilltro till den enskilda individen

samtidigt som den skall omfatta alla

arbetslösa som söker arbete. Staten skall

vara ansvarig för

arbetsmarknadspolitiken.

Det sysselsättningsmål som regeringen

satt upp är otillräckligt. I dag finns

stora områden där sysselsättningen är

väsentligt lägre. Det gäller både

kommuner och bostadsområden. Folkpartiet

förordar i de båda ovannämnda motionerna

ett nytt sysselsättningsmål som innebär

att minst 60 % av alla i arbetsför ålder

i varje kommun respektive större

bostadsområde skall ha ett arbete.

Enligt partiet bör AMS i sin nuvarande

form läggas ned och ersättas av en

förhållandevis liten organisation för

rena myndighetsuppgifter och tillsyn.

Genom denna reform bereder man möjlighet

för en rad andra aktörer - såväl privata

som ideella - att utföra sådana uppgifter

som i dag åligger AMS. Enligt Folkpartiet

avses service, arbetsförmedling och

arbetsmarknadsåtgärder.

Genom en individuell omställningspeng

flyttas makt från byråkratin inom AMS

till den enskilde. När den arbetslösa

personen vänder sig till

arbetsförmedlingen för att få hjälp

diskuteras vilka insatser vederbörande

behöver. Den arbetssökande ansöker då

också om omställningspeng. Storleken på

denna avgörs av den enskildes behov av

åtgärder. Med hjälp av omställningspengen

skall den arbetssökande köpa den

utbildning eller åtgärd som han eller hon

behöver.

Tillkomsten av en omställningspeng

kommer enligt partiet att stimulera

framväxten av en rad nya aktörer som

privata arbetsförmedlingar, branschvisa

arbetsförmedlingar, privata

utbildningsföretag, ideella föreningar,

kooperativ, nätverk och

bemanningsföretag. Olika aktörer skall

också komplettera och konkurrera med den

statliga arbetsförmedlingen. Det

offentliga skall dock ha det yttersta

ansvaret för förmedlingsverksamheten. I

vissa delar av Sverige finns det inte

underlag för privata aktörer och där

måste det offentliga träda in.

Ingen som är arbetsför skall behöva

leva på socialbidrag. Arbetssökande som

inte har rätt till

arbetslöshetsersättning bör få en

dagpenning som är något högre än

socialbidraget, förutsatt att hon eller

han deltar i någon form av åtgärd. Dessa

frågor bör skyndsamt utredas.

Långtidsarbetslösa och invandrare som

fått uppehållstillstånd bör enligt

Folkpartiet i motion Sf326 (yrk. 7 i

denna del) omfattas av en jobb- och

utvecklingsgaranti. Denna skall

upphandlas av bemannings- och

uthyrningsföretag som startar

bemanningspooler liksom av

frivilligorganisationer. Jobb- och

utvecklingsgarantin är en form av

övergångssysselsättning och skall bestå

av två delar som kombineras med

utgångspunkt i individens behov. Den ena

delen utgörs av samhällsnyttigt arbete

och den andra avser utvecklingsinsatser,

exempelvis språkutbildning,

informationsförmedling och

yrkesorienterade kurser. För den som

deltar i jobb- och utvecklingsgarantin

skall ersättningen ligga något högre än

socialbidraget. Den som utan godtagbar

anledning avböjer deltagande skall inte

kunna räkna med att få bidrag på

socialbidragsnivå utan skall få en lägre

ersättning för sitt uppehälle.

Ledighetsförmåner som utan rimliga skäl

premierar förkortad tid i arbetslivet bör

avskaffas, betonar Folkpartiet i motion

A370 (yrk. 7 i denna del). Det måste

finnas en hållbar social grund för

förmåner som innebär betald frånvaro från

arbetet, exempelvis föräldraledighet

eller sjukpenning. Någon sådan grund

finns inte för vad man benämner som

friårsförmånen. Denna går enligt

Folkpartiet ut på att friska, arbetsföra

och annars arbetande människor får betalt

av staten för en lång tjänstledighet

eller 47 extra semesterveckor. Partiet

finner det stötande att ersättning under

friår utges i form av aktivitetsstöd.

Friåret undergräver arbetslinjen och

Folkpartiet anser att denna

ledighetsförmån omedelbart måste upphöra.

Kristdemokraterna konstaterar i motion

A329 (yrk. 1-4, 6, 12 i denna del, 13,

16, 17, 24 och 25 i denna del) att

arbetslösheten är ett slöseri med

mänskliga resurser. Full sysselsättning

är ett viktigt politiskt mål. En

förutsättning för detta är att

konkurrenskraften gentemot omvärlden kan

upprätthållas genom en långsiktig och

tillväxtorienterad ekonomisk politik och

näringspolitik i samspel med en aktiv

arbetsmarknadspolitik.

Att ha ett arbete är för de allra

flesta nära förbundet med god

livskvalitet, anser Kristdemokraterna.

Det ger individen mer makt över sitt liv.

Samtidigt leder hög sysselsättning till

att välfärden bättre kan värnas. Mot

denna bakgrund är tillkomsten av nya

arbetstillfällen den i särklass

viktigaste fördelningspolitiska frågan.

Subsidiaritetsprincipen måste enligt

Kristdemokraterna vara en grund för

arbetsmarknadspolitiken. Aktiva

arbetsmarknadsåtgärder skall prioriteras

före kontantstöd. Långtidsarbetslöshet

skall bekämpas kraftfullt och ett

utvecklat lärlingssystem främjas.

Arbetsförmedling skall kunna bedrivas i

både offentlig och privat regi och den

skall ske i nära kontakt med

näringslivet. Arbetslöshetsförsäkringen

skall vara obligatorisk och finansieras

med egenavgifter och arbetsgivaravgifter.

I arbetslivet bör både kapital- och

arbetsinsatser medföra inflytande och

medbestämmande. Den könsuppdelade

arbetsmarknaden skall motverkas och

likalöneprincipen hävdas. Diskriminering

i arbetslivet skall motarbetas med väl

fungerande lagar. Arbetsmiljön skall

beaktas redan på planeringsstadiet.

För att nå Kristdemokraternas

övergripande mål för den ekonomiska

politiken om 3 % tillväxt per år måste

ekonomisk politik och

arbetsmarknadspolitik inriktas på att öka

antalet arbetade timmar i ekonomin. Det

räcker inte enligt partiet att, som

regeringen gör, endast se till öppen

arbetslöshet och sysselsättningsgrad

samtidigt som sjuktalen är höga och

antalet förtidspensioneringar ökar. Det

gällande målet för

arbetsmarknadspolitiken, vilket riksdagen

ställt sig bakom, måste kompletteras med

ett mål som mäter antalet arbetade timmar

omvandlat till heltidstjänster som andel

av den arbetsföra befolkningen. Då får

man ett bra mått på den verkliga

sysselsättningen.

Kristdemokraterna framhåller att

individen skall stå i centrum för

arbetsmarknadspolitiken och att denna

skall innebära valfrihet. Invandrares

kompetens bör tas till vara. För

invandrare som saknar socialt nätverk och

erfarenheter av att söka arbete i Sverige

bör det inom den förmedlingsverksamhet

som bedrivs i offentlig eller privat regi

finnas jobbguider med invandrarbakgrund.

Jobbguiderna skall stödja, entusiasmera

eller lotsa en arbetssökande till ett

arbete. Också i motion Sf402 (yrk. 10 och

11) lägger partiet fram förslag om

jobbguider. Där föreslås också att man

skall utreda de stora regionala

skillnaderna i sysselsättningsgrad bland

invandrare. Erfarenheterna från kommuner

med hög sysselsättningsgrad måste tas

till vara.

Arbetsmarknadsverket bör enligt motion

A329 ersättas med en ny myndighet som

skall vara expertorgan till regeringen,

svara för drift av och anslagsfördelning

till servicekontor runt om i landet och

auktorisation och kvalitetsgranskning av

en mångfald av aktörer som bedriver

förmedlings- och utbildningsverksamhet

för arbetslösa som fått omställningspeng.

Den nya myndigheten skall också svara för

att alla arbetssökande får erforderlig

information och stöd.

En övergångsarbetsmarknad bör skapas

för personer som under överskådlig tid

har små möjligheter att komma in på den

reguljära arbetsmarknaden eller att börja

studera. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med förslag till regler

för en sådan verksamhet.

I motion A309 (yrk. 2) framhåller

Kristdemokraterna vikten av att på olika

sätt underlätta rörligheten på

arbetsmarknaden, bl.a. genom bättre

möjlighet till tjänstledighet för den som

har ett fast arbete men som vill prova en

annan anställning liksom genom skapande

av s.k. arbetsgivarringar, en form av

nätverk mellan företag som syftar till

att samordna rehabiliteringsinsatser och

underlätta för anställda att komma

tillbaka till arbete.

När det gäller arbetskraftsinvandring

från de nya EU-medlemsstaterna framhåller

partiet i motion A329 att rörligheten bör

vara fri för alla EU-medborgare från

medlemskapets första dag. I fråga om

arbetskraftsinvandring i övrigt har

regeringen ett alltför statiskt synsätt

när den hävdar att de som står utanför

arbetsmarknaden först skall få arbete

innan arbetskraftsinvandring medges,

anser Kristdemokraterna. De befarar att

framtida arbetskraftsbrist kan leda till

lägre tillväxt och därmed högre

arbetslöshet. I april 2003 beslutade

riksdagen att en parlamentarisk utredning

skall tillsättas för att ta fram ett

regelverk för en vidgad

arbetskraftsinvandring från länder

utanför EU. Regeringen bör snarast

verkställa detta riksdagsbeslut.

Arbetslöshetsförsäkringen bör

reformeras enligt den modell som

Kristdemokraterna beskriver i motion A330

(yrk. 2 i denna del, 3 och 4). En allmän

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör

införas från den 1 januari 2004. Detta

skulle vara en av de angelägna åtgärderna

för att komma till rätta med bristerna i

lönebildningen. I den nya försäkringen

skulle egenfinansieringen vara högre än i

dag och uppgå till en tredjedel men med

kompensation genom generellt sänkt

inkomstskatt. Med detta system tydliggörs

sambandet mellan en dåligt fungerande

lönebildning, höjd arbetslöshet och

kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen.

Arbetsvillkorets utformning bör utredas

för att klargöra om det går att införa

ett mildare arbetskrav för den som gör

anspråk på försäkringens grundbelopp och

ett något hårdare arbetsvillkor för den

som begär inkomstrelaterad ersättning.

Kristdemokraterna förespråkar i

motionerna A329 och N412 (yrk. 19) en

strategi för en fungerande lönebildning.

Strategin innefattar en rad komponenter,

bl.a. stabila ekonomisk-politiska ramar

för lönebildningen, skattereformer, en

reformerad arbetslöshetsförsäkring där

den försäkrades avgift stiger vid högre

arbetslöshet, vinstdelningssystem för

anställda och arbetsrättsreformer.

Bland Medlingsinstitutets uppgifter bör

ingå att analysera och publicera

uppgifter om löneutvecklingen ur ett

jämställdhetsperspektiv och att arbeta

med frågor rörande könsdiskriminering och

annan diskriminering med anknytning till

lönebildningen. Vissa rationaliseringar

av institutets verksamhet bör kunna ske.

Inom ramen för EU:s

sysselsättningssamarbete har Sverige fått

rekommendationer från ministerrådet om

bl.a. regelförenklingar, åtgärder mot

svart arbete och insatser mot ohälsa.

Kristdemokraterna anser att en

handlingsplan bör utarbetas för att

genomföra de åtgärder som förordas i

sysselsättningsrekommendationerna.

Möjligheterna att kombinera

föräldraskap och arbetsliv måste

underlättas, betonar Kristdemokraterna i

motionerna A309 (yrk. 8), A371 (yrk. 12),

Sf400 (yrk. 4) och Sf404 (yrk. 12 och

13). I ett par av motionerna föreslås en

nationell kampanj för ett barnvänligare

arbetsliv. Flextid och möjligheter att

arbeta hemifrån är exempel på åtgärder

för ett barnvänligare arbetsliv, enligt

partiet i motion Sf404. Arbetet bör kunna

organiseras så att frivillig

arbetsdelning och/eller tjänstledighet

underlättas. I ett barnvänligt arbetsliv

ses föräldraledighet för att vårda och

fostra egna barn som en kompetenshöjning

och merit för både män och kvinnor,

framhåller Kristdemokraterna. Detta

betonas också i motionerna A309 och Sf400

där man även poängterar vikten av att

föräldrarna själva får välja

barnomsorgsform och att de ekonomiska

villkoren för att ta hand om egna barn är

goda.

Det gemensamma ansvaret för hälsa

åligger den enskilde, arbetsgivaren och

den offentliga sektorn, enligt

Kristdemokraterna i motion A309 (yrk. 5

och 9). Arbetsmiljöverkets roll är att

aktivt motverka såväl fysisk som psykisk

ohälsa. Verket bör fungera som en

samarbetspartner för företag,

organisationer och offentliga

förvaltningar som vill ha råd och stöd i

samband med sådana insatser. Det

förebyggande arbetets betydelse i

sammanhanget kan inte överskattas,

understryker partiet och menar att

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om

systematiskt arbetsmiljöarbete måste

genomföras på varje arbetsplats.

Centerpartiet poängterar i motion A263

(yrk. 1, 2, 4-8, 19, 21 och 22) att

arbetsmarknadspolitiken skall ses i ett

helhetsperspektiv. Det behövs inte bara

en åtgärd för att komma till rätta med

den ökade arbetslösheten utan en rad

olika: ökad lokal makt över

arbetsmarknadspolitiken, ett reformerat

utbildningssystem som inkluderar

möjligheter till livslångt lärande och

ett förändrat inkomstskattesystem.

Centerpartiet konstaterar i motionen

att arbetsmarknaden genomgått stora

förändringar och att den präglas av ökad

rörlighet och individualisering. Detta

ställer krav på politiken att forma goda

spelregler för arbetslivet och att ange

ramar för en arbetsmarknad med balans

inom och mellan olika regioner.

Flertalet lediga platser tillsätts i

dag via informella kanaler. Därför behövs

lokal kännedom om efterfrågan på

arbetsmarknaden. Makt och resurser

behöver decentraliseras till

länsarbetsnämnder, arbetsförmedlingar och

ytterst till varje person som är

arbetslös, alltså från central och

regional nivå till lokal nivå. Det behövs

en stark lokal förankring av

arbetsmarknadspolitiken. Centerpartiet

anser att centrala regleringar kan verka

hämmande och därför bör arbetsförmedlare

tillåtas att arbeta på ett friare sätt

efter de förutsättningar som finns i

närområdet.

Enligt partiet är det viktigt att

stärka de arbetslösas självbestämmande

över åtgärder och utbildningar.

Förutsättningarna för att öka den

enskildes självbestämmande skall

förbättras genom att det skall finnas

många åtgärder att välja mellan och olika

aktörer som erbjuder dessa. Ett system

med omställningspeng bör införas, och

varje person som riskerar arbetslöshet

under en längre period skall tilldelas en

sådan peng för att sedan själv kunna

välja mellan olika åtgärdsprogram.

Arbetsförmedlingens roll skall vara att

erbjuda service och stöd i sammanhanget.

Omställningspengens storlek bestäms

utifrån behovet och exempelvis ålder,

utbildning och arbetslivserfarenhet.

Valfriheten för den enskilda person som

är arbetslös ökar genom att flera olika

aktörer är utförare av

arbetsmarknadsåtgärder och genom att den

enskilde själv kan välja aktör bland

utbildnings- och rekryteringsföretag,

bemanningsföretag och ideella

organisationer som auktoriserats som

utförare. Aktörer som medverkar till att

arbetslösa får arbete skall kunna få

bonus.

Arbetslösas rättigheter och

skyldigheter måste tydliggöras, betonar

Centerpartiet.

Personer som riskerar att bli

långtidsarbetslösa måste erbjudas

särskilda insatser i form av

anställningsstöd, s.k.

övergångsarbetsmarknader. Dessa skall

organiseras i form av regionala

partnerskap, bildade av arbetsgivare, där

arbetslösa kan prova på olika arbeten på

olika arbetsplatser. Genom att man på

detta sätt underlättar kontakter mellan

arbetsgivare och arbetslösa ökar

möjligheterna för arbetslösa att finna

arbete. En arbetsgivare som tar emot en

arbetslös skall få arbetsgivaravgiften

nedsatt för en anställd.

Den arbetsmarknadspolitik som

Centerpartiet föreslår medför att

Arbetsmarknadsverket skall reformeras

kraftigt och minska i storlek. Det behövs

en central myndighet för att bl.a. samla

in statistik, göra kvalitetsbedömningar,

utöva tillsyn, förmedla

omställningspengar, auktorisera aktörer

och utvärdera åtgärder och utbildningar

men i övrigt bör så mycket som möjligt

beslutas på en lägre nivå, anser

Centerpartiet.

Framtidens välfärd kan enligt partiet

utvecklas från ett underifrånperspektiv

genom den sociala ekonomin. I denna

reduceras inte medborgaren till klient

eller kund utan får möjlighet att själv

ta ansvar. Det behövs en utredning om

förutsättningarna för att ge ett

nationellt uppdrag åt ett lärosäte att

forska om social ekonomi. Det behövs ökad

forskning om personalkooperativ och deras

inverkan på hälsa i arbetslivet, trivsel

och lönsamhet.

Centerpartiet betonar i motion Sf327

(yrk. 13) att arbetsmarknadens parter

måste involveras i arbetet för att minska

sjukfrånvaron. Löntagares incitament att

använda socialförsäkringarna påverkas

starkt av avtalade tilläggsförsäkringar

mot inkomstbortfall vid exempelvis

sjukdom, anser partiet.

Arbetsmarknadens parter bör involveras

också i ansträngningarna att få till

stånd ett barnvänligt arbetsliv, enligt

Centerpartiet i motion A247 (yrk. 1, 2

och 13). Regeringen bör i överläggningar

med parterna ta upp frågor om hur hög

flexibilitet och tillåtande attityder

skall kunna prägla arbetslivet liksom

lika villkor för kvinnor och män att

förena karriär med familjebildning.

Med hänvisning till

Riksförsäkringsverkets rapport "Regionala

skillnader i sjukskrivning - hur ser de

ut och vad beror de på?" efterlyser

Centerpartiet en kartläggning av vilka

faktorer som bidrar till skillnader i

sjukfrånvaro i olika regioner. Ökad

uppmärksamhet bör ägnas

"friskhetsfaktorerna" i de yrkesgrupper

och regioner som under lång tid haft låg

sjukfrånvaro. En undersökning bör göras

av vilka faktorer som bidrar till att

vissa yrkesgrupper och regioner är mer

långtidsfriska än andra.

Övriga motioner om inriktningen av

arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken

Vänsterpartiet vill i motion So569 (yrk.

3) öka möjligheterna att stanna kvar i

lönebidragsanställning. Arbetstagare har

lagstadgad rätt att stanna kvar i sin

anställning till 67 års ålder. Partiet

motsätter sig denna regel eftersom den

upphäver gällande kollektivavtal. Om

lagstiftningen ändå kvarstår anser

partiet att utredningen om

arbetsmarknadspolitiska program för

personer med nedsatt arbetsförmåga (dir.

2002:22) bör få i uppdrag att lägga fram

förslag som innebär att anställda med

lönebidrag får samma rätt som andra

anställda att kvarstanna på

arbetsmarknaden till 67 års ålder.

Margareta Sandgren m.fl. (s) framhåller i

motion A249 allas rätt till arbete och

tar upp målen för Samhalls verksamhet.

Motionärerna anser att mål som avser de

anställda skall prioriteras framför de

ekonomiska målen. Seriösa alternativ till

Samhalls verksamhet skall kunna erbjudas.

Inger Jarl Beck och Anita Jönsson (båda

s) framhåller i motion A326 (yrk. 3)

vikten av forskning om samband mellan

återhämtning, näring, stress och ohälsa

på arbetsplatserna.

Eva Arvidsson och Inger Nordlander (båda

s) befarar enligt motion A336 att

personer med funktionshinder försvinner

ur arbetslöshetsstatistiken genom att

arbetslösa personer med funktionshinder

räknas som sjuka eller

förtidspensionerade i stället för

arbetslösa.

Enligt Monica Green m.fl. (s) i motion

A340 finns det särskilt inom vissa

branscher tydliga tecken på en utveckling

mot social dumpning i Sverige. Det sker

exempelvis genom mycket korta

visstidsanställningar, anlitande av

oseriösa bemanningsföretag och genom att

enskilda tvingas att skaffa sig s.k. F-

skattsedel för att på så vis framstå som

egenföretagare. Arbetstagare som kommer

från andra länder är sårbara och blir

lätt exploaterade.

Carina Ohlsson m.fl. (s) tar i motion

A341 (yrk. 1, 3 och 4) upp sysselsättning

och arbetsmarknad i Västsverige.

Motionärerna pekar på åtgärder för att

efterfrågan på arbetskraft skall kunna

tillgodoses under kommande år.

Användningen av offentliga resurser för

att främja sysselsättning och tillväxt

bör ses över och samordnas. Det krävs

både kort- och långsiktiga insatser för

att klara rekryteringsbehoven inom den

offentliga sektorn. Insatser måste göras

för att ta till vara arbetskraften inom

grupper som i dag står utanför

arbetsmarknaden. Likaså behöver antalet

utbildnings- och praktikplatser öka,

anser motionärerna.

Agneta Gille m.fl. pläderar i motion A354

för ett mänskligare arbetsliv. Åtgärder

har satts in för att minska

sjukfrånvaron, men det finns fortfarande

mycket kvar att göra för att öka hälsan i

arbetslivet.

Per Erik Granström m.fl. (s) behandlar i

motion N416 (yrk. 2-4) frågor om regional

utveckling i Dalarna. I sammanhanget

pekar motionärerna på att behovet av

arbetskraft och kompetensutveckling måste

kunna tillgodoses i framtiden. De

personer som i dag står utanför

arbetsmarknaden måste få ökade

möjligheter till arbete. I en annan

motion, A243, av Per Erik Granström m.fl.

(s) förs det fram förslag om särskilda

åtgärder för personer som har svårt att

komma in på arbetsmarknaden.

Göran Lindblad (m) kritiserar i motion

A226 (yrk. 1-5) dagens

arbetsmarknadspolitik och föreslår en rad

reformer. AMS bör läggas ned, kommunerna

bör åläggas att införa en jobbgaranti för

arbetslösa samtidigt som merparten av AMS

anslag skulle överföras till kommunerna

för att användas för jobbgarantin.

Garantin skulle i huvudsak skötas av

privata entreprenörer. Den enskilda

arbetslösa personen skulle med en

kompetensutvecklingspeng själv kunna

välja utbildning eller praktikplats i

syfte att få ett reguljärt arbete.

Mia Franzén (fp) tar i motion Sf355 (yrk.

3 och 5) upp ohälsofrågor och hävdar att

det viktiga nu är att vi inte

omorganiserar fram fler

långtidssjukskrivna. Motionären anser

också att många anställda i socialtjänst,

räddningstjänst, rättsväsende och vård

utsätts för emotionell belastning i sina

arbeten och att detta kan motverkas.

Owe Hellberg (v) föreslår i motion A290

regionala mål för arbetslösheten. Enligt

motionären måste sådana mål medföra ökade

statliga insatser inom andra områden än

arbetsmarknadspolitiken, exempelvis

infrastruktursatsningar.

Birgitta Sellén (c) begär i motion A276

en utredning av möjligheterna till att

föra över medel från utgiftsområde 13

Arbetsmarknadspolitik till det

kulturpolitiska området och anslaget

28:22 Bidrag till regional

arkivverksamhet.

Ingegerd Saarinen (mp) vill enligt motion

A270 få till stånd en utredning om

företagsanpassat arbetsmarknadsstöd där

man skall se över möjligheterna att

arbetsmarknadsmedel kan omdisponeras och

ställas till förfogande för

företagsförlagd utbildning i situationer

när anställda annars skulle bli

arbetslösa på grund av

klimatförhållanden.

Arbetsmarknadsutskottets syn på den

allmänna inriktningen av politiken m.m.

Arbetsmarknadsläget m.m.

Utskottet kommenterade nyligen

arbetsmarknadsläget i sitt yttrande den

23 oktober 2003 till finansutskottet om

ramar för utgiftsområdena 13

Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv. I

anslutning till kommentarerna redovisade

utskottet aktuell månadsstatistik från

AMS, SCB och Konjunkturinstitutet.

AMS månadsstatistik för oktober visar

att arbetslösheten ökade både jämfört med

månaden innan och jämfört med förra året.

Ökningen är störst bland ungdomarna.

Sammanlagt var 223 000 personer inskrivna

som arbetslösa vid landets

arbetsförmedlingar. Den relativa

arbetslösheten var 5 % av arbetskraften.

Samtidigt ökade antalet varsel, framför

allt inom transport- och

kommunikationssektorn.

Antalet långtidsinskrivna minskade med

drygt 4 000 eller 10 % jämfört med samma

period förra året på grund av att många

börjar ett arbete på den reguljära

arbetsmarknaden. Färre lediga platser

anmäls till arbetsförmedlingen.

Minskningstakten har dock avtagit något

under hösten. Offentlig verksamhet stod

för hälften av minskningen i antalet

anmälda lediga platser.

AMS kommer den 24 november att

publicera en arbetsmarknadsprognos för

2004. Prognosen avser såväl riket som

länen.

Enligt SCB arbetskraftsundersökningar

(AKU) för oktober 2003 var antalet

arbetslösa 226 000 eller 5,1 % av

arbetskraften, vilket är 66 000 fler än i

oktober 2002. Ökningen är markant både

bland kvinnor och män. Arbetslösheten

bland ungdomar i åldern 16-24 år uppgick

till 11,7 % och är därmed nästan tre

gånger så hög som arbetslösheten för den

övriga befolkningen. I oktober 2003

uppgick antalet sysselsatta till

4 222 000. Förändringen av det

genomsnittliga antalet utförda

arbetstimmar per vecka jämfört med

motsvarande period förra året låg inom

den statistiska felmarginalen.

Konkursstatistiken från Institutet för

tillväxtpolitiska studier (Itps) visar

att nära 5 500 företag försattes i

konkurs under årets första sex månader.

Jämfört med samma period förra året är

detta en ökning med 10 %. Antalet

anställda i företag i konkurs uppgick

till drygt 14 500, en uppgång med ungefär

4 % jämfört med motsvarande period förra

året (rapporten Konkurser januari-juni

2003).

Konjunkturinstitutets senaste

konjunkturbarometer (kvartal) som

presenterades den 30 oktober visar att

optimismen inom industrin har ökat de

senaste månaderna. Inför fjärde kvartalet

väntas efterfrågan ta fart och då framför

allt på exportmarknaden. Läget inom

handeln är relativt gott. Där räknar man

med fortsatt tillväxt under fjärde

kvartalet.

Orderläget inom tjänstenäringarna är

fortfarande svagt. Det finns dock tecken

på en återhämtning inom delar av sektorn.

Såväl uppdragsverksamhet som

datakonsulter rapporterar ökad

efterfrågan för tredje kvartalet och

förväntningarna inför fjärde kvartalet

pekar mot en betydande tillväxt.

Byggverksamheten har försvagats

ytterligare, men andelen företag som

redovisar försämring är något lägre än

tidigare.

Småföretagsbarometern som publicerades

den 4 november 2003 av

Föreningssparbanken och Företagarna visar

att landets företagare bedömer

konjunkturen som fortsatt svag resten av

året. Inför 2004 är småföretagen

försiktigt optimistiska om att en

konjunkturuppgång är i antågande. De

flesta företagare (sex av tio) ser goda

expansionsmöjligheter för sitt företag.

Samtidigt riskerar bristen på arbetskraft

att stoppa återhämtningen.

Sammanfattningsvis anser utskottet, i

likhet med vad som nyligen anfördes i

utskottets yttrande AU1y, att tecken

tyder på att vändningen i ekonomin

dröjer, att arbetslösheten nästa år

ligger kvar på ungefär samma nivå som i

år och att den reguljära

sysselsättningsgraden sjunker något.

Om arbetslösheten fortsätter att ligga

på en hög nivå - tecken i dag tyder på

att den stiger ytterligare - är det

enligt utskottets uppfattning angeläget

att regeringen har beredskap för att

vidta åtgärder i syfte att hålla nere den

öppna arbetslösheten, t.ex. genom att

pröva möjligheten att genom omfördelning

ställa medel till förfogande för aktiva

insatser.

Även om arbetsmarknadsläget fortfarande

försämras i flera avseenden är det dock

positivt att långtidsinskrivningarna

minskar till följd av att många i denna

grupp får arbete på den reguljära

arbetsmarknaden.

Konjunkturen är fortsatt svag, vilket

tydligt visar sig i att både

arbetslösheten och antalet varsel ökade i

oktober, men det är ett gott tecken att

det skett en oväntat kraftig

tillväxtökning i USA på senare tid. En

amerikansk återhämtning får på sikt

positiva effekter på den svenska

arbetsmarknaden.

Ohälsoläget

I förra årets budgetproposition (prop.

2002/03:1) fastställde regeringen ett mål

för minskad ohälsa som innebär att

frånvaro från arbetslivet på grund av

sjukskrivning skall halveras fram till

2008 i förhållande till nivån 2002. I

årets budgetproposition (bilaga till

utg.omr. 10) lämnar regeringen en första

avstämning av målet. Där framgår bl.a.

följande.

Efter flera års uppgång vände

utvecklingen för sjukskrivningar under

hösten 2002. Hittills i år (jan-juli

2003) har antalet ersatta nettodagar

minskat med 2,5 % jämfört med motsvarande

period 2002. Kvinnors sjukfrånvaro har

minskat med 2,7 % och mäns med 2,1 %.

Regeringen räknar med en viss fortsatt

nedgång under hösten och även under nästa

år.

Det totala antalet pågående sjukfall

uppgick till ca 291 000 i maj 2003. Det

var 900 sjukfall färre än i maj 2002.

Antalet sjukfall under ett år har

minskat. Cirka 102 000 kvinnor och 60 000

män hade haft sjukpenning en kortare tid

än ett år i maj 2003, vilket var en minsk

ning med 10 000 kvinnor och 7 000 män

jämfört med maj 2002. Procentuellt sett

var minskningen ungefär densamma både för

kvinnor och för män.

Antalet nettodagar för sjukfall som

överstiger ett år har dock fortsatt att

öka under 2003. Framför allt har antalet

sjukfall som har pågått två år eller

längre ökat. Antalet ersatta nettodagar

för sådana sjukfall steg med 26 % för

kvinnor och 23 % för män mellan första

halvåret 2002 och motsvarande period

2003.

Kvinnor är fortfarande

överrepresenterade bland de sjukskrivna

och svarar för cirka två tredjedelar av

alla sjukskrivningsdagar. Dagens

sjukskrivningsnivå för män är inte sär

skilt hög i ett långt tidsperspektiv,

medan skillnaderna mellan kvinnor och män

tenderar att öka. Kvinnor är mer sjuk

skrivna än män även om man tar hänsyn

till ålder, utbildning, familjetyp eller

bransch.

Olika sektorer, branscher och yrken

skiljer sig åt när det gäller sjukskriv

ningar. Även mellan olika regioner finns

det skillnader.

Det framtida arbetsutbudet

I budgetpropositionen betonas att

arbetsutbudet måste öka framöver.

Utskottet, som återkommer till detta i

sitt ställningstagande nedan, vill här

peka på några centrala faktorer som

påverkar lönebildningen och vår

levnadsstandard på sikt.

I Konjunkturinstitutets rapport

Lönebildningen. Samhällsekonomiska

förutsättningar i Sverige 2003 (oktober

2003) redovisar institutet bl.a. ett

huvudscenario för lönebildningen

2003-2010. Institutet hävdar att

möjligheten till en hållbar ökning av den

materiella levnadsstandarden, mätt

exempelvis som summan av offentlig och

privat konsumtion per invånare, bestäms

av en låg arbetslöshet, jämn

inkomstfördelning, antalet arbetade

timmar per invånare och produktiviteten,

dvs. produktionen per timme.

Fler arbetade timmar liksom högre

produktivitet innebär att mer produceras

och att den sammantagna konsumtionen då

kan bli motsvarande högre. Dessutom,

framhåller KI, förstärks de offentliga

finanserna genom att underlagen för

arbetsgivaravgifter, inkomstskatt och

mervärdesskatt blir större men även genom

att utgifterna för bl.a.

arbetslöshetsförsäkring och

sjukersättning kan bli lägre. De

samhällsekonomiska vinsterna av fler

arbetade timmar förs ut till befolkningen

i form av högre disponibla inkomster

eller bättre standard när det gäller

exempelvis vård, skola och omsorg.

Arbetsutbudet beror enligt KI i hög

grad på den demografiska utvecklingen.

Det är också beroende av i vilken

utsträckning personer i arbetsför ålder

är utanför arbetskraften, t.ex. på grund

av utbildning eller sjukdom.

Antalet arbetade timmar per person i

befolkningen har trendmässigt minskat

sedan 1970. Det beror på flera faktorer:

en åldrande befolkning, oförändrad

sysselsättningsgrad i arbetsföra åldrar

och minskad medelarbetstid per

sysselsatt. En rad faktorer har påverkat

sysselsättningsgraden i positiv

respektive negativ riktning: kvinnornas

förvärvsfrekvens har ökat, vilket

bidragit till en höjd

sysselsättningsgrad, medan ekonomisk kris

under 1990-talet, tilltagande ohälsa och

minskad förvärvsfrekvens bland unga

motverkat detta. Sammantaget har

utvecklingen lett till att

sysselsättningsgraden är i stort sett

oförändrad.

Arbetsutbudet, mätt som totala antalet

arbetade timmar per år, har varit

relativt stabilt ända sedan 1970

(streckad linje i diagrammet nedan). Den

ökning som skett av BNP har i huvudsak

åstadkommits av produktivitetsökningen

(heldragen linje i diagrammet nedan).

Produktivitet och arbetade timmar

År

Källa: Konjunkturinstitutet, november

2003

Utvecklingen av arbetsmarknaden på lite

längre sikt leder enligt utskottet till

att åtgärder behöver vidtas på en rad

områden för att öka arbetsutbudet.

Mål- och resultatstyrning av politiken på

utgiftsområdena 13 och 14, styrningen av

Arbetsmarknadsverket m.m.

Regeringen har som framgått föreslagit en

omformulering av målet för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik för att detta skall

få en tydligare inriktning på

huvuduppgiften matchning.

Som framgått anser Moderaterna i motion

A339 att regeringens förslag till mål för

arbetsmarknadspolitiken skall avslås.

Någon närmare motivering till

avslagsyrkandet finns inte i motionen

utan partiet hänvisar endast till sina

samlade ställningstaganden i sex relativt

omfångsrika motioner om en rad olika

delfrågor rörande arbetshandikappade,

yrkesutbildning, jämställdhetspolitik,

arbetsmarknad, kompetensutveckling och

hälsofrågor. Det är mot denna bakgrund

ogörligt för utskottet att avgöra hur en

sammanfattande formulering av det

moderata alternativet till mål för

arbetsmarknadspolitiken skulle se ut.

Moderaterna avvisar på ett likartat

sätt målen för politikområdena

Arbetslivspolitik respektive

Jämställdhetspolitik. Inte heller här

lägger Moderaterna fram något konkret

alternativ.

Mot denna bakgrund ansluter sig

utskottet inte till Moderaternas

uppfattning om målen för politikområdena

Arbetsmarknadspolitik, Arbetslivspolitik

respektive Jämställdhetspolitik.

Utskottet avstyrker därmed motion A339

yrkandena 15, 25 och 26 (m).

Frågor om styrning av

Arbetsmarknadsverket och mål- och

resultatstyrningen på det

arbetsmarknadspolitiska området

behandlades våren 2003 av

arbetsmarknadsutskottet i betänkande

2002/03:AU8. Ställningstagandena avsåg

Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR10 om styrningen av AMS och

länsarbetsnämnderna men också regeringens

proposition 2002/03:44

Arbetsmarknadspolitiken förstärks där

vissa frågor med anknytning till

styrningen av den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten behandlades. I betänkande

AU8 tog utskottet också ställning till

motionsförslag i mål- och

styrningsfrågor.

När det gäller målet för

arbetsmarknadspolitiken ansåg utskottet

att det fanns anledning att överväga en

ändring av detta så att det tydligare

framgår att det skall bidra till målet

för den ekonomiska politiken, vilket är

full sysselsättning genom en god och

uthållig ekonomisk tillväxt. Utskottet

tillstyrker mot denna bakgrund

regeringens förslag i budgetpropositionen

för 2004 (utg.omr. 13 prop. punkt 1) om

att formulera om målet för

arbetsmarknadspolitiken så att detta får

en tydligare inriktning mot

huvuduppgiften matchning av lediga

arbeten och arbetssökande. Målet för

arbetsmarknadspolitiken skall således

vara att bidra till en väl fungerande

arbetsmarknad.

Regeringen har, som framgått ovan, även

föreslagit en omformulering av målet för

arbetslivspolitiken för att detta skall

bli lättare att följa upp. Målet föreslås

bli: "Goda arbetsvillkor och möjlighet

till utveckling i arbetet för både

kvinnor och män." Den nuvarande

målformuleringen är: "Ett bra arbetsliv

med väl fungerande arbetsvillkor."

Utskottet har tidigare (se t.ex. bet.

2002/03:AU2) påpekat vikten av att

regeringen så långt som möjligt bör

eftersträva mät- och uppföljningsbara

mål. Det nu framlagda förslaget till

målformulering kan sägas innebära en

förbättring i förhållande till den

formulering som gäller i dag.

Utskottet noterar dock att regeringen

valt att inte underställa riksdagen det

nya målet för godkännande. Som skäl anför

regeringen att målet omformulerats utan

att själva innebörden ändrats på något

avgörande sätt. Det nya målet är, enligt

regeringen, endast avsett att vara mer

preciserat än tidigare och därmed lättare

att följa upp. Regeringens bedömning är

därför att riksdagen inte behöver ta

ställning till den nya målformuleringen.

Utskottet kan konstatera att regeringen

själv beskriver saken som att ett nytt

mål formulerats och att innebörden

ändrats, om än inte på något avgörande

sätt. För utskottet är det av stor

betydelse att det inte råder någon

oklarhet om vilket det övergripande målet

för respektive politikområde är. Detta är

av intresse inte minst med tanke på att

det skall vara möjligt att följa upp och

mäta måluppfyllelsen. Förändringar av mål

och målformuleringar kan försvåra detta.

Även möjligheterna att göra jämförelser

över tid kan försämras om målen ändras

eller omformuleras. Detta talar för att

varje förslag om förändring som inte är

helt obetydlig bör underställas

riksdagen.

Här kan också noteras att regeringen

när det nuvarande målet för

politikområdet fastställdes begärde att

riksdagen skulle godkänna det nya målet

och att det tidigare godkända målet

skulle upphöra att gälla. I samband

därmed uttalade regeringen bl.a. att:

"Förslaget till mål för politikområdet

innebär inga förändringar i

arbetslivspolitikens inriktning. Det nya

målet utgör en sammanfattning av de

arbetsuppgifter som tidigare fanns för

arbetslivspolitiken." (Prop. 2000/01:1

volym 7, utg.omr. 14).

Utskottet har med de reservationer som

nyss framförts inte något att invända mot

den nya formuleringen av målet. Målet för

arbetslivspolitiken, som enligt utskottet

alltså bör godkännas av riksdagen, skall

således vara: "Goda arbetsvillkor och

möjlighet till utveckling i arbetslivet

för både kvinnor och män."

I detta sammanhang vill utskottet också

något beröra det som redovisas i

propositionen om nya verksamhetsområden

på politikområdet Arbetsliv och mål för

dessa från 2004. Bland annat framgår det

att regeringen avser att redovisa ALI:s

verksamhet under flera verksamhets- och

politikområden. Det gäller

verksamhetsområdet Kunskap och kompetens.

Förutom under utgiftsområdena 13 och 14

kommer en del av verksamheten att

redovisas under utgiftsområde 8

(Integrationspolitik och

Storstadspolitik) och en annan del under

utgiftsområde 19 (Regional

utvecklingspolitik), vilket innebär att

åtminstone tre utskott kan beröras.

Avsikten är att tydligare spegla vilka

insatser som ALI tillsammans med andra

myndigheter gör inom olika

politikområden. - Utskottet har

förståelse för de syften som ligger bakom

det beskrivna sättet att redovisa

verksamheten, men vill samtidigt erinra

om att politikområdesindelningen avser

att möjliggöra en bättre koppling mellan

mål, kostnader och resultat. Detta

tillgodoses enligt utskottets mening i

allmänhet bäst om en verksamhet så långt

som möjligt redovisas fullt ut under det

utgiftsområde där anknytande anslag

finns. På det sättet ges också de bästa

praktiska förutsättningarna för dialogen

mellan riksdagen och regeringen i mål-

och resultatstyrningsfrågor. Utskottet

förutsätter att detta beaktas i kommande

redovisningar från regeringen.

När det gäller regeringens

resultatredovisning för arbetslivsområdet

vill utskottet, liksom tidigare,

framhålla att en del av de verksamhetsmål

som anges under politikområdet Arbetsliv

inte direkt kan relateras till kostnader

på statsbudgeten, det gäller t.ex.

verksamhetsområdena Arbetsrätt respektive

Lönebildning. Detta har skett i

anslutning till ett resonemang om vikten

av att målen är sådana att det är

meningsfullt att ställa dem mot kostnader

på området.

Även när det gäller politikområdet

Jämställdhet kan utskottet konstatera att

kopplingen är svag och svårbedömd mellan

de totala insatserna på området, t.ex. i

form av lagstiftning, tillsyn och

opinionsarbete, och de anslag som hänförs

dit. Till det kommer att måluppfyllelsen

är beroende av beslut m.m. inom andra

politikområden. Ett sätt att tydliggöra

kopplingen är enligt regeringen att

specificera jämställdhetsdelmål för

övriga politikområden. I

budgetpropositionen framhåller regeringen

att de jämställdhetspolitiska mål som

gäller i dag är alltför allmänt

formulerade för att användas som ett

instrument för mål- och resultatstyrning.

Samhället har utvecklats och förändrats

sedan de jämställdhetspolitiska målen

formulerades i början av 1990-talet.

Utskottet har helt nyligen i betänkande

2003/04:AU2 Jämställdhetspolitik

behandlat frågor som rör mål och

inriktning av jämställdhetspolitiken.

Betänkandet utgår från regeringens

skrivelse Jämt och ständigt - Regeringens

jämställdhetspolitik med handlingsplan

för mandatperioden (skr. 2002/03: 140). I

betänkandet konstateras att regeringen

avser att tillsätta en utredning som

skall utvärdera jämställdhetspolitikens

mål, inriktning, organisation och

effektivitet. Utredningen skall lämna

förslag om mål och resultatindikatorer

för jämställdhetspolitiken och analysera

det offentligas roll och uppgifter inom

området. Utredningen skall också lämna

förslag om den framtida organisationen

och inriktningen av jämställdhetsarbetet.

Utskottet vill avslutningsvis i detta

avsnitt framföra följande. Att kopplingen

mellan kostnaderna på statsbudgeten och

de totala insatserna på ett visst område

är mer eller mindre stark är

ofrånkomligt. Inte minst på områden där

denna koppling är svag är det angeläget

att finna relevanta resultatindikatorer.

Genom sådana indikatorer blir det möjligt

att följa utvecklingen inom ett visst

politik- eller verksamhetsområde.

Möjligheterna ökar också att kunna bedöma

insatserna på det sätt som förutsätts i

en fungerande mål- och resultatstyrning.

Utskottet värdesätter därför de

ambitioner att finna relevanta

indikatorer som redovisats av regeringen.

Frågor om inriktningen på

jämställdhetspolitiken har nyligen

behandlats i utskottets betänkande

2003/04:AU2 Jämställdhetspolitik.

Utskottet avstyrkte där ett antal

motioner med förslag om inriktning av den

framtida jämställdhetspolitiken. Detta

gjordes bl.a. med hänvisning till att

regeringen avser att tillsätta en

utredning med uppdrag att bl.a. utvärdera

jämställdhetspolitikens mål och

inriktning.

Utskottet övergår här till att göra vissa

kommentarer till den resultatbedömning

för 2002 avseende politikområdet

Arbetsmarknadspolitik som redovisas i

budgetpropositionen.

Den målstruktur för AMV som gällde 2002

och som gäller även under 2003 består

enligt regleringsbrevet av ett

övergripande mål för politikområdet

Arbetsmarknadspolitik och ett antal

verksamhetsgrenar, var och en med ett

eller flera tillhörande mål.

I budgetpropositionen och i

förordningen (2000:628) om den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten

talas också om arbetsmarknadspolitikens

uppgifter. I budgetpropositionen (volym

7, utg.omr. 13) finns två olika

redovisningar av arbetsmarknadspolitikens

uppgifter (avsnitten 4.3 respektive

4.6.1). Ingen av dessa är identisk med

vad som anges i den nyss nämnda

förordningen. Utskottet finner det

önskvärt att uppgifterna för

arbetsmarknadspolitiken redovisas på ett

enhetligt och klargörande sätt.

Resultatredovisningen och -bedömningen

i budgetpropositionen utgår från

arbetsmarknadspolitikens uppgifter enligt

den uppräkning som görs i avsnitt 4.6.1 i

propositionen, nämligen att:

· medverka till en effektiv

matchningsprocess med korta vakans- och

söktider,

·

· öka de arbetslösas kunskaper,

·

· stödja dem som har det svårast

på arbetsmarknaden,

·

· underlätta och stimulera

omställning på arbetsmarknaden med

arbetslöshetsförsäkringen.

·

Utskottet har med intresse tagit del av

resultatredovisningen avseende 2002 i

budgetpropositionen. Utskottet instämmer

i regeringens sammanfattande bedömning om

arbetsmarknadspolitikens måluppfyllelse,

att målet om en väl fungerande

arbetsmarknad med full sysselsättning och

god ekonomisk tillväxt till stora delar

har uppnåtts under 2002.

Utskottet konstaterar att förberedelser

görs i Regeringskansliet för att

ytterligare förbättra underlaget för

framtida resultatredovisning och analys

på det arbetsmarknadspolitiska området.

I budgetpropositionen anger regeringen

att åtgärder vidtagits under 2003 för att

få till stånd en mer strategisk och

analyserande uppföljningsdialog mellan

AMS och Regeringskansliet. Regeringen

utgår från att AMS kommer att vidta

ytterligare åtgärder som stärker

uppföljningen och analysen av de ar

betsmarknadspolitiska insatserna,

inklusive bättre analyser av resultaten

utifrån de olika förutsättningar som

finns i landets regioner.

Utskottet har i betänkande 2002/03:AU8

redovisat huvuddragen i en ny form av

strategisk uppföljningsdialog eller

avrapportering från AMS till regeringen

som inletts under 2003. Utskottet

förutsatte därvid att riksdagen får ta

del av relevanta delar av

avrapporteringen, exempelvis i form av en

resultatskrivelse från regeringen. Vid

fyra tillfällen - i februari, juni och

oktober 2003 samt i februari 2004 - skall

AMS inom ramen för denna dialog

avrapportera till regeringen.

När det gäller resultatredovisningen i

kommande budgetproposition förutsätter

utskottet att denna utgår från den nya

struktur för mål- och resultatstyrningen

från 2004 som redovisas översiktligt i

budgetpropositionen (utg.omr. 13 avsnitt

4.3). Som framgått innefattar den

övergripande mål, verksamhetsområden med

åtföljande mål och verksamhetsgrenar,

också de med fastslagna mål.

I den nu aktuella budgetpropositionen

konstaterar regeringen att målet för

arbetsmarknadspolitiken är

mångdimensionellt och att resultaten inte

låter sig mätas med en eller ett fåtal

indikatorer. Trots mätproblemen har man

valt att som en del av uppföljningen

specificera kvantifierbara indikatorer.

Måluppfyllelsen när det gäller det

föreslagna nya övergripande målet för

arbetsmarknadspolitiken - att bidra till

en väl fungerande arbetsmarknad - skall

enligt regeringen mätas med bl.a.

följande indikatorer:

· Matchningsfunktioner, andel

arbetsgivare som fått tillräckligt med

sökande inom önskad tid samt tillsatta

och icke tillsatta vakanser (SCB:s va

kansstatistik).

·

· Arbetslöshet.

·

· Sysselsättningsgrad bland invand

rare respektive arbetshandikappade.

·

· Långtidsarbetslösa och

långtidsinskrivna (antal och andel av

total arbetslöshet).

·

· Rörlighet på arbetsmarknaden.

·

· Sökaktivitet hos de

arbetssökande.

·

Könsuppdelade uppgifter skall redovisas

för samtliga indikatorer.

Utskottet anser för sin del att det är

viktigt att måluppfyllelsen mäts med

relevanta mått och har inget att erinra

mot att ovan angivna indikatorer används.

Det kan också vara önskvärt att mäta

andra indikatorer, inte minst med tanke

på att målet för arbetsmarknadspolitiken

kan sägas ha många dimensioner. Enligt

utskottets uppfattning borde det vara

intressant att också mäta t.ex. hur

arbetsutbudet utvecklas.

På en rad områden behövs bättre

analyser av hur arbetsutbudet kan ökas

och efterfrågan stimuleras också på sikt.

Det är av största vikt att öka

arbetskraftsutbudet på sikt, med hänsyn

till den demografiska utveckling vi står

inför. Utskottet återkommer nedan till

den betydelse förhållandena i arbetslivet

har för att detta skall kunna

åstadkommas.

Arbetsutbudet påverkas som framgått

dels av demografiska faktorer, dels av i

vilken utsträckning de personer som är i

arbetsför ålder är i eller utanför

arbetskraften, exempelvis på grund av

ohälsa eller utbildning.

I arbetskraftsundersökningarna (AKU)

används begreppet "ej utnyttjat

arbetskraftsutbud" som består av tre

komponenter:

· arbetslösa,

·

· personer som inte ingår i

arbetskraften men som velat och kunnat

arbeta (latent arbetssökande) samt

·

· sysselsatta som arbetar mindre

än de skulle vilja göra.

·

Utskottet anser att det av de

grundläggande styrningsdokumenten för den

arbetsmarknadspolitiska verksamheten

tydligt bör framgå att en av uppgifterna

för arbetsmarknadspolitiken är att öka

arbetsutbudet. Utskottet har noterat att

regeringen i sin uppräkning i

budgetpropositionen av uppgifterna för

arbetsmarknadspolitiken (utg.omr. 13 s.

13) ordagrant följer 3 § förordningen

(2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten, dock med ett tillägg i

förhållande till förordningen. I

budgetpropositionen anger regeringen att

en av uppgifterna för

arbetsmarknadspolitiken är att öka

arbetsutbudet, vilket inte anges i

förordningen.

Kristdemokraterna förespråkar i likhet

med regeringen och utskottet ett ökat

arbetsutbud. Det kristdemokratiska

förslaget är som framgått att dagens mål

för arbetsmarknadspolitiken skall

kompletteras med ett mål som mäter

antalet arbetade timmar i ekonomin satt i

relation till storleken på den arbetsföra

befolkningen.

Utskottet delar Kristdemokraternas

uppfattning i motion A329 yrkande 2 att

utvecklingen av arbetsutbudet bör mätas

men anser att det bör ankomma på

regeringen att finna närmare former för

hur detta skall gå till.

Andra frågor om mål m.m.

Den reguljära sysselsättningen beräknas

enligt finansplanen uppgå till 77,7 % i

år och till 77,3 % nästa år. Som framgått

står regeringen fast vid sitt mål om 80 %

reguljär sysselsättning 2004 i

åldersgruppen 16-64 år

(sysselsättningsmålet) även om man

bedömer att målet inte kommer att kunna

nås. En viktig förklaring är att antalet

studerande ökat sedan målet fastställdes.

En ytterligare förklaring är att

nettoinvandringen ökat.

Arbetsmarknadsutskottet har nyligen i

sitt yttrande till finansutskottet om

ramar för utgiftsområdena 13

Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv framhållit

att det, trots svårigheterna att nå

sysselsättningsmålet, ändå är angeläget

att stå fast vid detta och att

ansträngningar görs för att nå dit.

Utskottet erinrade om att

sysselsättningsmålet är ett uttryck för

en högre ambitionsnivå än det s.k.

halveringsmålet om 4 % arbetslöshet som

uppnåddes i slutet av 2000. En hög

sysselsättningsnivå i kombination med låg

arbetslöshet innebär stärkta

statsfinanser som kan användas för

satsningar på välfärden.

Sysselsättningsmålet rör inte bara

samhällsekonomin i stort och

förutsättningarna för ekonomisk tillväxt.

Lika viktigt är att en ökad

sysselsättning innebär att personer som i

dag försörjs genom socialbidrag och andra

ersättningar kan bli självförsörjande.

Ett arbete stärker individens

självkänsla. Fler i arbete innebär

minskade sociala klyftor.

Strävan att nå sysselsättningsmålet har

alltså betydelse för möjligheterna att

klara både den tillväxtfrämjande och den

fördelningspolitiska rollen hos

arbetsmarknadspolitiken.

Om målet om full sysselsättning skall

kunna nås måste det outnyttjade

arbetskraftsutbudet tas till vara. Detta

gäller inte minst kvinnor och invandrare.

Målsättningen måste vara att människor

som vill arbeta också skall kunna göra

detta och att detta skall kunna ske i den

omfattning de önskar och kan. Det gäller

alltså att forma politiken så att

arbetslösa kommer i arbete, att personer

som vill och kan arbeta också får

möjlighet att göra det och att

deltidsarbetslösa kan arbeta i den

omfattning de själva önskar.

Enligt AKU för oktober 2003 motsvarade

arbetsutbudet bland de arbetslösa 8,6

miljoner arbetstimmar som alltså inte

utnyttjades. Genom att främja en väl

fungerande arbetsmarknad skall

arbetsmarknadspolitiken medverka till att

det outnyttjade arbetskraftsutbudet tas

till vara.

En annan viktig förutsättning för att

klara målen för sysselsättning och

tillväxt är att ohälsan i arbetslivet kan

fås att minska. Att vända trenden under

senare år, med kraftigt försämrat

hälsoläge i arbetslivet och alltfler

sjukskrivna, är en av nyckelfrågorna för

att få fler i arbete.

De senaste årens dystra utveckling av

ohälsan i arbetslivet fortsätter

emellertid, vilket framgått av

redovisningen ovan. Även om de kortare

sjukfallen har minskat något fortsätter

sjukfallen över ett år att öka, särskilt

de över två år. Ökningen av kvinnors

ohälsa är särskilt oroväckande.

Utskottet delar regeringens bedömning

att det arbete som inleddes för två år

sedan inom ramen för regeringens strategi

för ökad hälsa i arbetslivet och det s.k.

elvapunktsprogrammet bör fortsätta (se

bet. 2001/02:AU1 och 2002/03:AU2). I

förra årets budgetproposition fastställde

regeringen ett mål för minskad ohälsa som

innebär att frånvaro från arbetslivet på

grund av sjukskrivning skall halveras

fram till 2008. I årets budgetproposition

lämnar regeringen - som angetts ovan - en

avstämning av detta mål (bilaga till

utg.omr. 10). Där redovisar regeringen

ett antal åtgärder som vidtagits för att

minska ohälsan och kostnadsutvecklingen.

Åtgärderna berör t.ex.

sjukskrivningsprocessen,

rehabiliteringsområdet och

sjukförsäkringens administration. En rad

åtgärder har också genomförts för att

förstärka det förebyggande arbetet

(utskottet återkommer till en del av

dessa nedan).

Som utskottet konstaterade redan förra

året (bet. 2002/03:AU2) går det inte att

i dag få någon klar bild av vilka orsaker

som ligger bakom den pågående

utvecklingen av ohälsan. Problembilden är

mycket komplex. Utskottet kan hålla med

om vad några av motionärerna anför om att

orsakerna måste sökas även utanför

arbetslivet och om betydelsen av att

kunna förena arbetslivet med privatlivet.

Som regeringen anför är emellertid

förhållandena i arbetslivet av stor

betydelse.

När det gäller inriktningen av

arbetslivspolitiken måste, som utskottet

framhållit tidigare (se bet.

2002/03:AU2), det fortsatta arbetet med

att utveckla arbetslivet innebära att

individen sätts i centrum. Bara genom att

utforma arbetsmiljöarbetet utifrån de

behov som finns i det enskilda fallet kan

de bästa och mest kostnadseffektiva

åtgärderna vidtas. Detta innebär att det

kommer att ställas ökade krav på såväl

enskilda arbetsgivare som arbetstagare

och deras organisationer att aktivt delta

i arbetet med att utveckla en god och

utvecklande arbetsmiljö. Det är

utskottets förhoppning att omsorgen om

arbetskraftens hälsa, ork och uthållighet

skall vara vägledande i detta arbete.

Utskottet vill här även påminna särskilt

om vikten av att kvinnornas situation

uppmärksammas.

Det finns här skäl, som regeringen

också anför, att vara medveten om den

demografiska utvecklingen med en åldrande

befolkning. Detta tillsammans med en

ökande ohälsa innebär en uppenbar risk

att i framtiden allt färre måste försörja

alltfler.

För att möta denna utmaning måste vi

bereda plats för de grupper som i dag

står utanför arbetsmarknaden. Lika

viktigt är emellertid att se till att de

som redan finns i arbetskraften inte

slits ut eller drabbas av skador eller

ohälsa till följd av arbete. Målet måste

vara att alla skall erbjudas ett

utvecklande arbetsliv där människor inte

bara orkar arbeta fram till

ålderspensioneringen utan också kan leva

ett aktivt liv därefter.

Något som uppmärksammats alltmer under

senare år är att ohälsan skiljer sig åt

mellan olika regioner i landet. Bland de

tänkbara förklaringarna finns t.ex.

skillnader avseende kön, åldersstruktur

och näringslivsstruktur. Skillnader i

sjukskrivningspraxis har också förts fram

som en tänkbar delorsak. Utskottet anser

att dessa orsaker varken var för sig

eller tillsammans ger någon

tillfredsställande förklaring till

skillnaderna. Problembilden är, på samma

sätt som ohälsan i stort, mycket komplex.

Utskottet återkommer nedan, i avsnittet

Arbetsmarknads- och arbetslivspolitikens

fördelningspolitiska respektive

tillväxtfrämjande roller m.m., till

frågan om forskning om orsakerna bakom

ohälsan.

De regionala skillnaderna är stora inte

bara i fråga om ohälsa utan också i fråga

om sysselsättning och arbetslöshet,

vilket tas upp i flera motioner. I

motioner från Folkpartiet föreslås som

framgått ett mål om att minst 60 % av

alla i arbetsför ålder i varje kommun

respektive större bostadsområde skall ha

ett arbete. I motion A290 (v) föreslås

regionala mål för arbetslösheten.

I förra årets budgetbetänkande, bet.

2002/03:AU1, framhöll utskottet att det

är en stor utmaning att skapa

förutsättningar för att alla delar av

landet och hela den potentiella

arbetskraften skall få del av den

positiva utvecklingen framöver. Utskottet

framhöll att det är viktigt att

uppmärksamma de inomregionala skillnader

som är mycket stora, bl.a. i

storstadsregionerna. Den yrkesmässiga och

geografiska rörligheten måste öka för att

motverka flaskhalsar och samtidigt

utjämna skillnader i arbetslöshet och

sysselsättning mellan olika regioner och

olika grupper av människor. Utskottet

återkommer också nedan till frågor om

rörlighet på arbetsmarknaden men vill i

detta sammanhang betona vikten av att

främja såväl arbetspendling som skapande

av större arbetsmarknadsregioner.

I EU:s sysselsättningsriktlinjer för de

närmaste åren betonas vikten av att ta

itu med regionala skillnader i

sysselsättningsnivå. En av de tio

specifika riktlinjer som ingår där anger

att medlemsstaterna skall genomföra en

bred strategi för att minska skillnaderna

vad gäller sysselsättningsnivå och

arbetslöshet mellan olika regioner.

Möjligheterna till nya lokala

arbetstillfällen, även inom den sociala

ekonomin, bör stödjas och partnerskap

mellan alla berörda aktörer uppmuntras.

Regeringen anger i Sveriges

handlingsplan för sysselsättning 2003 att

den har höga ambitioner att utjämna

regionala skillnader (PM 2003-09-23 från

Finans- och Näringsdepartementen).

Sysselsättningen i Sverige varierar

relativt mycket mellan olika regioner.

Orsakerna till de regionala skillnaderna

dr många och komplexa och

förutsättningarna att lösa problemen

varierar mellan regionerna. Generella

förutsättningar, som infrastruktur,

kommunernas ekonomi och utbildning, är

avgörande för alla regioners möjligheter

att utvecklas.

Regeringen framhåller i handlingsplanen

att de regionala obalanserna på

arbetsmarknaden framför allt skall

motverkas genom att man främjar ökad

rörlighet och bättre matchning. Även de

regionala tillväxtavtalen och partnerskap

på regional nivå lyfts fram samt

Arbetsmarknadsverkets regionala och

lokala organisation och en

medelsfördelning som grundar sig på

regionala och lokala förhållanden.

Dessutom redovisas transportpolitikens

övergripande mål som är att säkerställa

en samhällsekonomiskt effektiv och

långsiktigt hållbar transportförsörjning

för medborgarna och näringslivet i hela

landet.

Arbetsmarknadspolitiken skall bidra

till att uppfylla målen för den regionala

utvecklingspolitiken. Även om det finns

anledning att hysa oro för de regionala

och inomregionala klyftorna i landet

avstyrker utskottet motionsförslagen om

regionala mål för arbetslöshet eller

sysselsättning. I stället förordar

utskottet ett tillvägagångssätt i linje

med vad regeringen förordar i

budgetpropositionen och i Sveriges

handlingsplan för sysselsättning.

Med hänvisning till det anförda

ansluter sig utskottet inte till

förslagen i motionerna A290 (v), A310

yrkande 1 (fp) och Sf326 yrkande 8 (fp).

EU:s sysselsättningssamarbete

Som framgått begär Kristdemokraterna att

en handlingsplan skall utarbetas med

anledning av EU:s

sysselsättningsrekommendationer till

Sverige.

Utskottet delar regeringens uppfattning

att den svenska arbetsmarknadspolitiken

ligger väl i linje med EU:s

sysselsättningsstrategi. I rådets

sysselsättningsrekommendationer till

Sverige för 2003 anges att svensk

arbetsmarknad karakteriseras av mycket

höga sysselsättningsnivåer, även för

kvinnor och äldre, och att alla de

gemensamma sysselsättningsmålen har

nåtts.

Med tanke på den åldrande befolkningen

har rådet 2003 riktat följande

rekommendationer till Sverige

(kommissionens förslag i KOM (2003) 177

respektive beslut vid rådsmöte den 3 juni

2003).

1. Förstärka de insatser som syftar till

att upprätthålla utbudet av arbetskraft

på lång sikt genom att utnyttja alla

potentiella källor till arbetskraft,

särskilt genom ett högre deltagande av

invandrare.

2. Minska antalet långtidssjukskrivna

personer genom att förbättra

arbetsförhållandena och anpassa

lagstiftningen för att främja en effektiv

återintegrering på arbetsmarknaden.

3. Arbeta vidare med reformerna av skatte-

och bidragssystemen i syfte att öka

incitamentet att arbeta, i synnerhet för

grupper för vilka samspelet mellan

skatter och bidrag har de mest negativa

effekterna på utbudet av arbetskraft, och

fullfölja reformen av skatterna på

arbetsinkomst.

Samtliga medlemsstater har fått

sysselsättningsrekommendationer från

rådet.

I Sveriges handlingsplan för

sysselsättning 2003 redovisar regeringen

vilka rekommendationer som rådet lämnat

till Sverige och vilka åtgärder som

vidtagits eller kommer att vidtas på

respektive område. Rekommendationerna

behandlas explicit under riktlinje 5 och

riktlinje 8 i handlingsplanen.

Indikatorer redovisas i bilaga 1 till

handlingsplanen.

Detta innebär enligt utskottets mening

att Kristdemokraternas begäran om

utarbetande av en handlingsplan med

anledning av

sysselsättningsrekommendationerna redan

är tillgodosedd. Företrädare för

regeringen har informerat utskottet

respektive haft samråd med EU-nämnden

under utarbetandet av handlingsplanen.

Utskottet ser inte skäl för något

tillkännagivande med anledning av motion

A329 yrkande 24 (kd).

Arbetsmarknads- och arbetslivspolitikens

fördelningspolitiska respektive

tillväxtfrämjande roller m.m.

Såväl arbetsmarknadspolitiken som

arbetslivspolitiken har både

fördelningspolitiska och

tillväxtfrämjande roller. I detta avsnitt

redovisar utskottet, främst med

utgångspunkt i motionsförslag, sin syn på

hur dessa roller skall utformas och

balanseras mot varandra. Ambitionen är

dock inte att här ge någon fullständig

bild av utskottets syn på de

fördelningspolitiska respektive

tillväxtfrämjande aspekterna på dessa

båda politikområden.

Vissa frågor om arbetsmarknadspolitikens

fördelningspolitiska roll

Arbetsmarknadspolitikens

fördelningspolitiska roll, arbetets värde

för individen och vikten av att motverka

utanförskap framhålls i flera motioner.

Utskottet finner all anledning att

instämma i vikten av dessa frågor.

Full sysselsättning står högst på

regeringens dagordning, vilket framhålls

i bl.a. finansplanen. Det är bara genom

en uthålligt hög sysselsättning som god

välfärd, rättvis fördelning och

jämställdhet kan värnas. Det är bl.a. mot

bakgrund av denna höga politiska ambition

som målen om 80 % sysselsättning,

halverat socialbidragsberoende och

minskad ohälsa satts upp. En rad insatser

görs också inom ett antal andra

politikområden för att främja

sysselsättning, stärka utsatta gruppers

ställning på arbetsmarknaden och motverka

utanförskap. I finansplanens bilaga 3

Avstämning av målet om en halvering av

antalet socialbidragsberoende mellan åren

1999 och 2004 finns en utförlig

redovisning av sådana insatser. En

motsvarande avstämning av ohälsomålet

redovisas i budgetpropositionen för 2004

(bilaga under utg.omr. 10).

Om målen skall nås måste

sysselsättningen öka i alla grupper.

Därför krävs det, som utskottet nyligen

framhållit i sitt yttrande (yttr.

2003/04:AU1y) till finansutskottet om

ramar för utgiftsområdena 13

Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv,

ytterligare insatser även för invandrare,

äldre och sjuka liksom för arbetslösa.

Utskottet betonade i yttrandet att fler

invandrare måste komma ut i arbete, fler

äldre måste kunna arbeta längre och

sjukfrånvaron måste minska.

Arbetsmarknadsutskottet värdesätter att

regeringen har uttalade målsättningar i

förhållande till dessa grupper. Detta är

dock inte tillräckligt.

Arbetsmarknadspolitiken måste också bli

effektivare. Det är viktigt att den

tydligare inriktas mot huvuduppgifterna

att förmedla arbete och motverka

arbetskraftsbrist. Insatserna måste också

inriktas mot de personer som står längst

bort från arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i

likhet med regeringen vikten av att korta

ned arbetslöshetstiderna, betona

handlingsplanernas betydelse och att

förbättra styrningen av

arbetsmarknadspolitiken. Av stor vikt är

också att antalet arbetade timmar kan

öka, t.ex. bland deltidsarbetande

kvinnor, men insatser måste till också på

andra områden. I budgetpropositionen

redovisas sådana åtgärder.

Lönebidragsutredningen (dir. 2002:22)

överlämnade den 11 november 2003

slutbetänkandet ArbetsKraft (SOU

2003:95). Den särskilda utredaren Sonja

Fransson, tillika ledamot i

arbetsmarknadsutskottet, menar att med

ökad rörlighet, utvecklingsinsatser och

mer individuellt stöd skall fler

människor med nedsatt arbetsförmåga komma

i arbete.

I slutbetänkandet från utredningen, som

avser de arbetsmarknadspolitiska

programmen för personer med nedsatt

arbetsförmåga, föreslås bl.a. att

· AMV skall utveckla formerna för

kartläggning och vägledning, så att det

blir lättare för enskilda arbetssökande

att få de arbetsmarknadspolitiska

insatser de behöver,

·

· lönebidrag inte skall få lämnas

under längre tid än fyra år,

·

· ett särskilt lönebidrag skall

kunna betalas ut för vissa personer som

behöver ett bidrag även efter fyra år,

·

· antalet anställda med särskilt

lönebidrag skall begränsas, och särskilt

lönebidrag skall endast beviljas om

arbetsförmågan är så nedsatt att en

anställning utan lönesubvention inte kan

bli aktuell,

·

· stödformen skyddat arbete hos

offentliga arbetsgivare (OSA) avvecklas

och ersätts av en ny insats -

trygghetsanställning - som skall kunna

beviljas för anställning hos alla slag av

arbetsgivare och inte som i dag enbart

avse anställning hos kommuner och

myndigheter,

·

· för dem som behöver särskilt

mycket stöd för att komma i arbete införs

en helt ny form av skyddat arbete, kallad

utvecklingsanställning, som skall kunna

pågå under högst två år,

·

· allmännyttiga organisationer

skall inte kunna få högre lönebidrag än

övriga arbetsgivare.

·

Utredaren betonar att

informationsinsatser från

arbetsmarknadens parter,

handikapporganisationerna och från

arbetsförmedlingarna kommer att krävas

för att människor med nedsatt

arbetsförmåga lättare skall komma ut i

arbetslivet.

Lönebidragsutredningens förslag

remissbehandlas för närvarande.

Samhallutredningen (dir. 2002:34) har

haft till uppgift att lägga fram förslag

om styrningen och inriktningen av

Samhall. Remissbehandlingen av

utredningens slutbetänkande Inte bara

Samhall (SOU 2003:56) har just avslutats.

Frågan om mål och inriktning rörande

Samhall, vilken tas upp i en motion, i

likhet med mål och inriktning för andra

verksamheter för personer med nedsatt

arbetsförmåga kommer att behandlas i det

fortsatta beredningsarbetet i

Regeringskansliet. Utskottet återkommer

senare i betänkandet till frågor som rör

Samhall.

Med hänvisning till det anförda

ansluter sig utskottet inte till

motionerna A243 (s), A249 (s), A257

yrkande 4 (m), A263 yrkandena 5-7 (c),

A305 yrkandena 1, 2, 4 och 8 (m), A329

yrkande 6 (kd), A336 (s) och N416 yrkande

4 (s).

När det gäller Vänsterpartiets förslag i

motion So569 om att regeringen skall ge

tilläggsdirektiv till

Lönebidragsutredningen om att överväga om

anställda med lönebidrag skall kunna

stanna i arbete till 67 år, kan utskottet

konstatera att utredningens arbete är

slutfört. Utskottet har i betänkanden,

senast i betänkande 2002/03:AU1,

konstaterat att det inte finns något

formellt hinder mot att en anställd med

lönebidrag stannar i arbete efter att han

eller hon fyllt 65 år. Utskottet

förutsätter att regeringen överväger den

nu aktuella frågeställningen i anslutning

till beredningen av förslagen i

Lönebidragsutredningens slutbetänkande.

I en motion, A226 (m), föreslås att

kommunerna skall åläggas att införa en

jobbgaranti som innebär att kommunen

skall ordna arbete till den arbetssökande

och att resurserna inom AMS samordnas med

kommunernas system för socialbidrag.

Utskottet anser inte att kommunerna skall

åläggas någon obligatorisk skyldighet att

ordna arbete åt arbetssökande. Staten

skall även i fortsättningen ha

huvudansvar för arbetsmarknadspolitiken

och arbetsförmedlingen.

Folkpartiet föreslår som framgått att det

skall utredas om den som är arbetsför och

söker arbete men inte har rätt till

arbetslöshetsersättning i stället skall

få dagpenning med ett något högre belopp

än socialbidraget, förutsatt att han

eller hon deltar i någon form av åtgärd.

Förslaget, som endast är schematiskt

beskrivet i motionen, läggs fram

parallellt med förslag från partiet om

att anslaget 22:2 Bidrag till

arbetslöshetsersättning och

aktivitetsstöd skall minskas med drygt 9

miljarder kronor jämfört med vad

regeringen föreslagit i

budgetpropositionen. Utskottet finner

inte skäl till något tillkännagivande i

den nu aktuella frågan.

Vissa frågor om arbetsmarknaden för

invandrare

Utskottet vill här något närmare beröra

frågor om arbetsmarknaden för invandrare.

Senare i betänkandet återkommer utskottet

till denna fråga.

I regeringsförklaringen 2003 betonade

statsministern att sysselsättningen bland

de utrikes födda måste öka. Staten skall

vara ett föredöme som arbetsgivare.

Mottagandet av nyanlända invandrare och

stödet för deras etablering i samhället

reformeras med inriktning på snabbare

inträde på arbetsmarknaden.

Svenskundervisning, yrkesinriktad

praktik, validering av kompetens och

andra insatser skall kunna ske

parallellt. Arbetsmarknadsverkets och

andra myndigheters ansvar förtydligas. En

valideringsdelegation tillsätts och

utbildningen i svenska för invandrare

skall också reformeras, framhöll

statsministern i regeringsförklaringen.

Arbetsmarknadsutskottet tillstyrkte

våren 2003 regeringens förslag i

proposition 2002/03:44 om finansiering av

arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare. Utskottet, och sedermera

riksdagen (bet. 2002/03:AU8, rskr.

2002/03:200), ställde sig därmed bakom en

försöksverksamhet vid arbetsförmedlingen

med arbetsplatsintroduktion för vissa

invandrare.

Utskottet konstaterar att det i

förordningen (2003:623) om

arbetsplatsintroduktion som träder i

kraft den 1 december 2003 anges att

försöksverksamheten innebär att en

specialutbildad arbetsförmedlare fungerar

som stödperson åt en invandrare eller

flykting inför anställning eller under

arbetspraktik som föregår en anställning.

Arbetsplatsintroduktionen skall vara

arbetsmarknadspolitiskt motiverad. I

förordningen klargörs att detta betyder

att insatsen skall lämnas endast om det

är lämpligt både för den enskilde och ur

ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt

perspektiv. Insatsen skall också vara

lämplig ur ett integrationspolitiskt

perspektiv.

Enligt utskottet kan

försöksverksamheten väntas innebära god

individuell service till såväl den

arbetssökande som arbetsgivaren under

arbetspraktik.

Utskottet ser också positivt på att

regeringen givit Statens kvalitets- och

kompetensråd i uppdrag att förbereda en

preparandutbildning för i första hand

invandrade akademiker. Syftet är att

underlätta för utlandsfödda akademiker

att få arbete och för statliga

arbetsgivare att öka den etniska och

kulturella mångfalden bland sina

anställda. Senast den 30 november 2005

skall resultatet och erfarenheterna av

försöksomgången redovisas till

regeringen.

För att främja ett snabbt tillträde

till arbetsmarknaden för flyktingar och

andra invandrare måste samverkan fungera

mellan flera myndigheter liksom med

kommunerna. Arbetsmarknadsverket,

Integrationsverket, Migrationsverket,

Skolverket och Svenska Kommunförbundet

slöt 2001 en central överenskommelse om

utveckling av introduktionen för

flyktingar och andra invandrare.

I det pågående arbetet med att utveckla

introduktionen har en mängd goda idéer

och exempel på förbättringar kommit fram.

I skriften "En god början" som

publicerats i november 2003 beskriver

myndigheterna en rad idéer och goda

exempel på hur regionala och lokala

introduktionsinsatser för nyanlända

invandrare har utformats. Skriftens

utgångspunkt är fem enskilda individers

erfarenheter från asyl- och

introduktionsprocessen. Genom

berättelserna beskrivs hur samverkan

utvecklats i asylmottagningen, kommunala

flyktingmottagningen och

svenskundervisningen för invandrare.

Utredningen om översyn av mottagande av

och introduktion för flyktingar

överlämnade i september sitt betänkande

Etablering i Sverige - möjligheter och

ansvar för individ och samhälle (SOU

2003:75). Förslaget bereds för närvarande

i Justitiedepartementet.

Överensstämmelsen är enligt utskottets

uppfattning stor mellan de åtgärder och

förslag som redovisas här och de som förs

fram i vissa motionsförslag om

arbetsmarknaden för invandrare. Utskottet

återkommer senare i betänkandet till

andra förslag om arbetsmarknaden för

denna grupp.

Utskottet ansluter sig inte mot bakgrund

av det ovanstående till motionerna A329

yrkande 12 i denna del (kd), Sf326

yrkande 7 i denna del (fp), samt Sf402

yrkandena 10 och 11 (kd).

Rehabilitering och rörlighet på

arbetsmarknaden

I likhet med Kristdemokraterna ser

utskottet positivt på att arbetsgivare

beviljar tjänstledighet när en anställd

vill prova på ett annat arbete liksom att

arbetsgivare i nätverk samordnar och

utbyter erfarenheter kring

rehabiliteringsinsatser.

Att rörligheten på arbetsmarknaden

måste öka liksom möjligheterna till

rehabilitering i arbetslivet är en

uppfattning som utskottet fört fram såväl

ovan som vid ett flertal tillfällen

tidigare. I dagsläget, när matchningen på

arbetsmarknaden betonas alltmer, är detta

av allra största vikt.

Det är därför glädjande att regeringen

i oktober 2003 beslutat att ge Verket för

innovationssystem (Vinnova) i uppdrag att

utveckla metoder och modeller för

samverkan mellan flera arbetsgivare när

det gäller rehabilitering av

långtidssjuka. Syfte är att åstadkomma

ökad hälsa på de deltagande

arbetsplatserna genom förebyggande och

rehabiliterande åtgärder. Insatserna

skall genomföras i form av ett forsknings-

och utvecklingsprogram mellan 2003 och

2006. I Vinnovas uppdrag ingår också att

följa upp och utvärdera projekten samt

att se till att kunskapen och

erfarenheterna sprids.

Geografisk rörlighet bidrar till att

förkorta arbetslöshetstider och medför

att lediga platser kan tillsättas

snabbare. Ökad rörlighet på

arbetsmarknaden är också ett av de sju

områden där regeringen pekat ut att

arbetsmarknadspolitikens

tillväxtorienterade inriktning skall

förstärkas.

Utredningen om rörlighetsstimulanser

har våren 2003 avlämnat betänkandet

Geografisk rörlighet för sysselsättning

och tillväxt (SOU 2003:37). Utskottet,

som i betänkande 2002/03:AU8 redovisat

huvuddragen i utredningens förslag, har

erfarit att arbetet med att sammanställa

remissynpunkterna för närvarande pågår i

Regeringskansliet.

Utskottet anser inte att något

tillkännagivande bör riktas till

regeringen med anledning av motion A309

yrkande 2 (kd).

Kompetensförsörjning m.m.

I flera motioner betonas vikten av

kompetensförsörjning och av att

tillgodose behovet av arbetskraft

framöver, såväl på regional nivå som för

riket i helhet.

Arbetsmarknadsutskottet behandlade vid

ett par tillfällen under föregående

riksmöte, senast våren 2003 i betänkande

2002/03:AU8, förslag med liknande

innebörd. I likhet med i tidigare

betänkanden framhöll utskottet att frågor

om det framtida arbetskraftsutbudet och

kompetensutvecklingen har hög prioritet.

Utskottet betonade också de regionala

kompetensrådens roll i bedömningar och

prioriteringar på området.

När det gäller arbetskraftsutbudet

tillstyrkte utskottet i det nyssnämnda

betänkandet ett förslag om att

arbetsmarknadsutbildning inom

bristyrkesområden får beviljas anställda

på försök under perioden den 1 juli

2003-den 31 december 2005. Utskottet

återkommer i avsnitt 3.1 till

motionsförslag om ett system för

individuell kompetensutveckling.

Moderaterna tar i flera motioner upp

frågor om kompetensförsörjning. Bland

annat vill partiet slopa flera

arbetsmarknadspolitiska program till

förmån för insatser dominerade av

utbildning. Utskottet har för sin del

svårt att förstå hur detta skulle kunna

förverkligas om partiets krav på

omfattande anslagsnedskärningar på

motsvarande områden skulle genomföras.

Arbetsmarknadsutbildning är den

programform som har högsta

styckkostnaden, 22 600 kr per deltagare

och månad under 2002 vilket kan jämföras

med styckkostnader på exempelvis 6 900 kr

för allmänt anställningsstöd, 10 700 kr

för arbetspraktik och 11 600 kr för start

av näringsverksamhet (AMS rapport Ure

2003:2).

I fråga om arbetsmarknadsutbildning har

regeringen i regleringsbrevet till AMS

fastställt ett mål om att andelen

deltagare som fått arbete 90 dagar efter

avslutad arbetsmarknadsutbildning skall

uppgå till minst 70 %. Målet är inte nytt

utan har funnits några år. Det har visat

sig svårt att nå målet, vilket utskottet

tidigare berört i betänkande 2001/02:AU5.

Utskottet finner det mot denna bakgrund

glädjande att målet ser ut att kunna nås

under 2003, enligt statistik från AMS.

Effektiviteten i

arbetsmarknadsutbildningen har således

successivt ökat.

En av slutsatserna i en nyligen

publicerad IFAU-studie, Vikten av

arbetsgivarkontakter: en studie av den

yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen

i ljuset av 70-procentsmålet (Rapport

2003:10), är att utbildningar där detta

mål i hög grad blivit uppnått

karakteriseras av att arbetsgivare med

behov av arbetskraft finns med på

idéstadiet, i uttagningen av elever och

under kursens gång. Också andra resultat

i studien pekar på vikten av nära

kontakter mellan förmedling, anordnare,

utförare och potentiella arbetsgivare.

Utskottet ser inte skäl till att

föreslå något tillkännagivande med

anledning av motionerna A226 yrkandena 4

och 5 (m), A257 yrkande 3 (m), A305

yrkande 11 (m), A341 yrkandena 1, 3 och 4

(s) samt N416 yrkandena 2 och 3 (s).

I motion A270 (mp) förespråkas som

framgått att arbetsmarknadspolitiska

medel beviljas till företagsutbildning

när klimatförhållanden annars skulle göra

anställda arbetslösa. Utskottet har i

tidigare sammanhang, senast i betänkande

2001/02:AU5, redovisat sin principiella

inställning till användande av

arbetslöshetsförsäkringen eller

arbetsmarknadspolitiska insatser för att

jämna ut tillfälliga nedgångar i

företagens verksamhet. Enligt utskottets

uppfattning måste, med hänsyn till

konkurrensneutraliteten, stor

restriktivitet gälla i fråga om sådan

användning.

När det gäller Kristdemokraternas begäran

i motion A329 om att regeringen snarast

skall verkställa ett riksdagsbeslutet

från den 11 april 2003 om att tillsätta

en parlamentarisk utredning om

arbetskraftsinvandring har utskottet

erfarit från Regeringskansliet att

beredningsarbetet ännu inte är avslutat.

Åtgärder för att minska ohälsan och göra

arbetslivet mer barnvänligt

För att minska stressen och ohälsan

efterlyses i en motion åtgärder för att

identifiera och åtgärda hinder som

försvårar en flexibel och trygg

arbetsmarknad. I flera motioner förs det

också fram önskemål om olika insatser för

att göra arbetslivet mer barnvänligt.

Utskottet kan inledningsvis instämma i

vad några av motionärerna anför om värdet

för den enskilde av individuella och

flexibla arbetstider för att minska

stressen och konflikten mellan

arbetslivet och de krav som bl.a.

föräldrarollen innebär. Ökat inflytande

över arbetstiden för den enskilde är en

viktig fråga.

Frågan om flexibel arbetstid har också

varit föremål för översyn, dels inom

ramen för de s.k. trepartssamtalen, dels

av Kommittén för nya arbetstids- och

semesterregler (Knas). Bland annat

presenterade kommittén i juni 2002

delbetänkandet TID - för arbete och

ledighet (SOU 2002:58) som innehåller

förslag om en ny lag om flexibel

ledighet. I juni i år avlämnade kommittén

sitt slutbetänkande Semesterlagen och

övriga ledighetslagar - överväganden och

förslag (SOU 2003:54). I

budgetpropositionen anger regeringen att

den, efter samråd med arbetsmarknadens

parter, avser att ta ställning till

förslagen från kommittén under 2004.

Regeringen anger även att den avser att

föreslå ändringar som ger den enskilda ar

betstagaren ett ökat inflytande över

arbetstidens förläggning.

När det gäller inflytande och trygghet

i arbetslivet i övrigt har

Arbetslivsinstitutet (ALI) haft i uppdrag

att se över den arbetsrättsliga

lagstiftningen så att den uppfyller

kraven på trygghet och inflytande för de

anställda inom ramen för en flexibel och

effektiv arbetsmarknad. Uppdraget

redovisades den 31 oktober 2002 i

promemorian Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56).

Utredningens förslag har varit ute på

remiss, och enligt vad utskottet inhämtat

överväger regeringen för närvarande

förslag som syftar till att stärka

anställningsskyddet för föräldralediga

arbetstagare.

Nämnas kan också att regeringen i

budgetpropositionen har aviserat att en

särskild utredare skall tillsättas för

att se över behovet av en bättre

samordning mellan inflytandereglerna i

medbestämmandelagen (MBL) och ett antal

andra frågor som hänger samman med

utvecklingen i arbetslivet.

I fråga om möjligheterna att förena

föräldraskap med förvärvsarbetet vill

utskottet även påminna om den betydelse

som föräldraförsäkringen har. Enligt vad

utskottet inhämtat kommer regeringen att

tillsätta en utredning med uppgift att se

över hur föräldraförsäkringen kan göras

mera flexibel och hur den bättre kan

bidra till att ge barnen tillgång till

båda sina föräldrar.

När det gäller Centerpartiets önskemål

om att involvera arbetsmarknadens parter

i arbetet för ett barnvänligt arbetsliv

kan nämnas den kampanj som JämO bedriver

om föräldraskap och föräldraledighet.

Kampanjen kallas "barn OCH jobb:

föräldraskap". Syftet med kampanjen är

dels att det hos arbetsgivare, fackliga

representanter, föräldrar och blivande

föräldrar skall framstå som en

självklarhet att det på föräldraskap

följer föräldraledighet, dels att förmå

arbetsgivare att underlätta för både

kvinnor och män att förena förvärvsarbete

med föräldraskap, dels att informera

allmänheten om vilka regler i arbetslivet

som gäller vid föräldraskap och påverka

attityden mot en jämnare fördelning av

föräldraledigheten. Tidigare i år

avslutade JämO en nio månader lång

kampanj mot diskriminering av gravida

kvinnor i arbetslivet under rubriken

"barn OCH jobb: nio månader".

Med anledning av vad Kristdemokraterna

anför om alternativa former av barnomsorg

som ett sätt att minska stressen i

arbetslivet vill utskottet fästa

uppmärksamheten på att olika reformer på

förskoleområdet som genomförts av

regeringen har ökat föräldrarnas

möjligheter att efterfråga den barnomsorg

de önskar.

Lokalt arbetsmiljöarbete -

arbetsmarknadsparternas ansvar m.m.

I några motioner efterfrågas bl.a. ett

ökat engagemang från arbetsmarknadens

parter i arbetet mot ohälsan och insatser

för att ta fram goda exempel på friska

arbetsplatser.

Som utskottet framhållit tidigare är

det lokala arbetsmiljöarbetet centalt i

det framtida arbetet för bättre hälsa.

Detta innebär i sin tur att ökade krav

kommer att ställas på såväl enskilda

arbetsgivare som arbetstagare och deras

organisationer att aktivt delta i arbetet

med att utveckla en god och utvecklande

arbetsmiljö. Det är utskottets

förhoppning att omsorgen om

arbetskraftens hälsa, ork och uthållighet

skall vara vägledande i detta arbete.

Utskottet vill här även påminna särskilt

om vikten av att kvinnornas situation

uppmärksammas.

På det nationella planet har

arbetsmarknadens parter deltagit i de

s.k. trepartssamtalen som hölls från

hösten 2001 t.o.m. hösten 2002 som ett

led i regeringens strategi för ökad hälsa

i arbetslivet. Resultatet av dessa möten

presenterades den 19 februari 2003 i

rapporten "Ett arbetsliv för alla".

Tanken med trepartssamtalen har varit att

skapa samsyn, men också att få till stånd

åtaganden från samtliga parter i en

utvidgad handlingsplan. Trepartssamtalen

har omfattat såväl förebyggande arbete

som rehabilitering. Övriga frågor som

regeringen tagit upp inom strategin för

ökad hälsa i arbetslivet har även

diskuterats med parterna inom ramen för

trepartssamtalen.

Nyligen hölls också s.k. tillväxtsamtal

mellan regeringen och arbetsmarknadens

parter. En av huvudfrågorna i dessa

samtal var ohälsan i arbetslivet.

Arbetsmarknadens parter har som nämnts

ovan en särskilt viktig roll i det lokala

arbetsmiljöarbete. Parterna har också

engagerat sig i detta på olika sätt. Två

exempel på mer övergripande initiativ är

projekten "Bättre arbetsmiljö och hälsa"

och "Sunt liv.nu" som AFA bedriver i

samarbete med Karolinska Institutet.

"Bättre arbetsmiljö och hälsa" riktar sig

till den privata sektorn och genomförs på

uppdrag av Svenskt Näringsliv, LO och

PTK. "Sunt liv.nu" riktar sig till dem

som arbetar i kommuner och landsting och

genomförs på uppdrag av Svenska

Kommunförbundet, Landstingsförbundet och

de fackliga organisationerna

Kommunalarbetareförbundet, OFR

(Offentliganställdas Förhandlingsråd) och

SACO.

Som ett led i arbetet mot ohälsan

beslutade regeringen i juni 2003 om en

särskild informationssatsning för ökad

hälsa i arbetslivet. Det övergripande

målet är att aktiviteterna skall

stimulera till samtal på arbetsplatserna

och öka samverkan mellan bl.a.

arbetsgivare, chefer, skyddsombud och

andra arbetstagarrepresentanter samt

läkare om frågor som rör hälsan i

arbetslivet och hur den kan öka. För

satsningen avsattes 20 miljoner kronor.

Informationssatsningen är ett

samverkansprojekt mellan

Regeringskansliet (Näringsdepartementet,

Socialdepartementet och

Finansdepartementet), Arbetsmiljöverket

(AV), Riksförsäkringsverket (RFV) samt

Arbetsmiljöforum.

Regeringen har även, som nämnts ovan,

uppdragit åt Vinnova att genomföra

insatser med syfte att stärka och

utveckla metoder och modeller för

samverkan mellan flera arbetsgivare.

Samverkan skall avse förebyggande och

rehabiliterande åtgärder med syfte att

åstadkomma ökad hälsa vid de samverkande

arbetsplatserna. För ändamålet har

avsatts 14 miljoner kronor.

Här kan även nämnas det arbete som

pågår inom Folkhälsoinstitutet (FHI).

Bland annat bedrivs projektet

Hälsofrämjande arbetsplatser -

litteraturgenomgång och svenska exempel

där målsättningen är att inventera,

analysera och sammanställa svenska och

internationella studier. Särskild tonvikt

läggs på studier som kombinerat

arbetsorganisations- och

arbetsmiljöförbättringar med

livsstilsförbättringar. Projektets

slutrapport beräknas bli färdig under

våren 2004.

FHI planerar dessutom att tillsammans

med ALI, AV och RFV utveckla och stärka

ett svenskt nätverk om hälsofrämjande

arbetsplatser.

När det gäller det lokala

arbetsmiljöarbetet spelar även AV:s

tillsynsarbete och det systematiska

arbetsmiljöarbetet (SAM) en central roll.

Utskottet återkommer till detta nedan.

För att motverka och förebygga ohälsa i

offentlig sektor har regeringen vidtagit

olika åtgärder. Bland annat avsattes

under 2001 och 2002 sammanlagt 70

miljoner kronor för att bedriva särskilda

försök hos några av de stora offentliga

arbetsgivarna i syfte att förebygga och

minska sjukfrånvaron. Medlen har förde

lats till 19 projekt inom kommuner och

landsting och i ett fall en statlig

myndighet (Rikspolisstyrelsen). Projekten

har karaktären av metodutveckling. Bland

annat ingår försök med redovisning av de

anställdas hälsoläge hos den enskilda

arbetsgivaren, s.k. Hälsobokslut.

Regeringen har uppdragit åt Vinnova att

följa och utvärdera den pågående

försöksverksamheten. Syftet med uppdraget

är att samlat kunna dra slutsatser från

projekten, få en effektiv spridning av

resultaten och att ge ett underlag för

fortsatt forskning. Vinnova skall

slutredovisa uppdraget 2006.

I juni 2003 beslutade regeringen också

att inrätta ett forum - "Hälsa i Staten".

Utgångspunkten är att myndigheter skall

lära av varandras erfarenheter och få

inspiration till att skapa attraktiva och

effektiva arbetsplatser med god

arbetsmiljö och låg sjukfrånvaro. Forum

"Hälsa i Staten" kommer bland annat att

arrangera konferenser och seminarier,

förmedla information och ta initiativ

till samarbete med myndigheter.

Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att det inte finns anledning

att föreslå några ytterligare åtgärder

med anledning av motionerna.

I en motion tar Kristdemokraterna upp

AV:s roll i det förebyggande

arbetsmiljöarbetet. Motionärerna anser

bl.a. att verket skall vara mer aktivt i

fråga om tillsyn av och information till

de lokala arbetsplatserna.

Som utskottet understrukit ovan är det

den lokala arbetsplatsen och parterna på

arbetsmarknaden som måste stå i fokus för

arbetet för ett hållbart arbetsliv. De

enskilda arbetsgivarna måste ta ett

större ansvar för att integrera det

förebyggande och rehabiliterande arbetet

i verksamheten.

Det finns samtidigt anledning att

påminna om att det redan enligt dagens

arbetsmiljölag åligger arbetsgivaren och

arbetstagaren att samverka för att

arbetsmiljön skall anpassas efter

enskilda människors förutsättningar. Till

exempel anges i lagens 2 kap. 1 § att

arbetsförhållandena skall anpassas efter

människors olika förutsättningar i

fysiskt och psykiskt avseende. I

arbetsmiljölagen betonas också vikten av

förebyggande insatser, för vilka det är

arbetsgivarna som har huvudansvaret. En

bärande tanke i arbetsmiljölagen är dock

att arbetsgivare och arbetstagare skall

samverka för att åstadkomma en god

arbetsmiljö (3 kap. 1 a §). En god

utgångspunkt för en sådan samverkan finns

också i Arbetsmiljöverkets föreskrift

Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS

2001:1) som ger arbetsgivare och

arbetstagare en metod att identifiera

risker i arbetsmiljön, åtgärda och följa

upp dem. Det är viktigt att parterna

tillämpar denna metod och att de håller

sig välinformerade om vilka faktorer

eller arbetsvillkor som kan påverka

människor negativt i fysiskt och psykiskt

hänseende.

I juni 2003 lämnade regeringen ett

uppdrag åt Statskontoret att utvärdera

AV:s insatser vad gäller införande av

systematiskt arbetsmiljöarbete. Uppdraget

skall redovisas senast den 15 april 2004.

Här bör också nämnas det stöd för det

lokala arbetsmiljöarbetet som de

regionala skyddsombudens arbete innebär.

I syfte att stärka deras arbete har t.ex.

50 miljoner kronor satsats under perioden

2001-2003. Under samma period har 25

miljoner kronor satsats på utbildning

inom företagshälsovården.

Som ett led i strategin för bättre

hälsa i arbetslivet har regeringen för

2004 bl.a. föreslagit att AV tillförs en

permanent resursförstärkning på 29

miljoner kronor för att stärka

arbetsmiljötillsynen och att 30 miljoner

kronor går till den regionala

skyddsombudsverksamheten.

Utskottet vill också betona

företagshälsovårdens betydelse för det

lokala arbetet mot ohälsa. Tillgång till

företagshälsovård är viktigt främst för

att tillgodose arbetsplatsernas behov av

kunskaper och sakkunnig hjälp i

arbetsmiljö- och rehabiliteringsarbetet.

De senaste årens negativa utveckling av

hälsan inom arbetslivet visar att det

finns ett ökat behov av en kompetent

resurs i det förebyggande och

rehabiliterande arbetet med bred

tillgänglighet och förtroende på både

arbetsgivar- och arbetstagarsidan. Det är

därför välkommet att regeringen föreslår

att ytterligare 3 miljoner kronor

tillförs metodutveckling av företagshäl

sovården för 2004.

Utskottet noterar också att regeringen

nyligen tillsatt en särskild utredare för

att utreda vissa frågor inom

företagshälsovården (dir. 2003:87).

Utredaren skall bl.a. överväga om det

behövs förändringar av de legala

förutsättningarna för arbetsgivarens

skyldighet att utnyttja

företagshälsovård, hur utbildningen skall

organiseras och dimensioneras samt hur

den särskilda kompetens som finns inom

företagshälsovård bättre skall kunna

utnyttjas i sjukskrivnings- och

rehabiliteringsprocessen. Utredaren skall

redovisa uppdraget dels genom ett

delbetänkande om

företagshälsovårdsutbildningen senast den

1 januari 2004, dels genom ett

slutbetänkande senast den 1 juli 2004.

Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att det inte finns anledning

att föreslå några ytterligare åtgärder

med anledning av motionen.

Forskning m.m. om orsakerna bakom ohälsan

I några motioner efterlyses

kunskapsinhämtning av olika slag för att

belysa problem förknippade med ohälsa i

arbetslivet. De frågor motionärerna vill

ha svar på är bl.a. om arbetets

förhållande till hälsa, betydelsen av

arbetsorganisationsfrågor samt orsakerna

bakom de regionala skillnaderna.

Som framgått ovan går det inte att i

dag få någon klar bild av vilka orsaker

som ligger bakom den pågående

utvecklingen av ohälsan. Forskningen har

lyft fram flera tänkbara förklaringar,

men dessa kan varken var för sig eller

tillsammans ge någon tillfredsställande

förklaring till skillnaderna.

Problembilden är således mycket komplex.

Utskottet behandlade liknande yrkanden

i samband med förra årets

budgetproposition (bet. 2002/03:AU2) och

vill inledningsvis hänvisa till den

genomgång av pågående och avslutade

utredningar som gjordes där.

Därutöver vill utskottet framhålla att

flera olika myndigheter och andra organ

forskar om hälsa och ohälsa i

arbetslivet. Arbetslivsinstitutet (ALI),

som bedriver forsknings- och

utvecklingsverksamhet inom arbetsmiljö,

arbetsliv och arbetsmarknad, är ett

exempel. Bland annat presenterade ALI den

15 augusti i år rapporten "Låsningar och

lösningar i arbetslivet". I rapporten

lämnas en beskrivning och analys av

viktiga utvecklingstendenser som

institutet menar kommer att vara

framträdande de närmaste åren. Rapporten

behandlar trender i arbetslivet ur

ekonomiskt, psykologiskt, sociologiskt,

pedagogiskt och arbetsmedicinskt

perspektiv. Exempel på andra viktiga

aktörer är Institutet för psykosocial

medicin (IPM), Statens folkhälsoinstitut

(FHI), universitet och högskolor.

Med anledning av vad Centerpartiet tar

upp i sin motion om en kartläggning av

regionala skillnader m.m. kan utskottet

till att börja med konstatera att RFV

haft i uppdrag av regeringen att studera

detta. I sin avrapportering av uppdraget

har RFV presenterat en rad studier. En

sammanfattning av resultaten görs i

rapporten Regionala skillnader i

sjukskrivning - hur ser de ut och vad

beror de på ? (RFV analyserar 2003:12).

Utskottet vill också påminna om att den

s.k. HpH-utredningen1 i sitt betänkande

Handlingsplan för ökad hälsa i

arbetslivet (SOU 2002:5) konstaterar att

skillnaderna är så stora mellan olika

kommuner att den verkliga sjukfrånvaron

varierar med relationen 1 till 7 i för

hållande till den förväntade

sjukfrånvaron. Utredningen finner dessa

skillnader anmärkningsvärda då de inte

enbart kan förklaras genom skillnader

vare sig i kön, åldersstruktur eller

näringslivsstruktur. Även i AHA-

utredningens2 delbetänkande Kunskapsläge

sjukförsäkringen (SOU 2002:62) gjordes en

genomgång av de regionala skillnaderna.

Slutsatsen blev där att be

folkningssammansättningen i olika län

endast kan förklara en mindre del av

skillnaderna i ohälsotal.

Enligt budgetpropositionen planerar FHI

att tillsammans med ALI och IPM uppdatera

den kunskapssammanställning som gjordes i

samband med AHA-utredningen 2002. Sådana

sammanställningar planeras dessutom om

framgångsrikt regionalt/lokalt folkhälso

arbete inom arbetslivsområdet.

Den 2 april 2003 överlämnade den nyss

nämnda AHA-utredningen sitt

slutbetänkande, "AHA - utredningsinstitut

och mötesplats" (SOU 2003:13) till

regeringen. Utredningen ger där förslag

på hur en mer effektiv och användbar

statistik på området skall kunna tas

fram, bl.a. genom ett nytt kvalificerat

utredningsinstitut som löpande skall

följa kunskapsutvecklingen inom området

arbete, hälsa och arbetslinjen. Dessutom

föreslår utredningen en ny databas med

relevanta, aktuella och tillgängliga

uppgifter som gör det möjligt att forska

inom området arbete och hälsa och löpande

följa utvecklingen inom samma område.

Betänkandet har remissbehandlats och

bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottet vill också, med anledning av

Centerpartiets önskemål om en

undersökning av "friskhetsfaktorer",

hänvisa till vad som anförts ovan under

rubriken "Lokalt arbetsmiljöarbete,

arbetsmarknadsparternas ansvar m.m.".

Mot bakgrund av det anförda anser

utskottet att det inte finns anledning

att föreslå några ytterligare åtgärder

med anledning av motionerna.

Omställningspeng och alternativa aktörer

Utskottet konstaterar att Folkpartiet,

Kristdemokraterna och Centerpartiet

återkommer med förslag om att arbetslösa

som inte får ett nytt arbete snabbt skall

kunna få en s.k. omställningspeng för att

finansiera arbetsmarknadsåtgärder.

Åtgärderna skall enligt motionärerna

utföras av en mångfald aktörer,

exempelvis privata arbetsförmedlingar,

privata utbildningsföretag, ideella

föreningar, bemanningsföretag, nätverk

och kooperativ, och de arbetslösa

sökandena skall få ökat ansvar och

självbestämmande. Detta framhålls också

av Moderaterna.

I förra årets budgetbetänkande (bet.

2002/03:AU1) behandlade utskottet

motsvarande motionsförslag relativt

utförligt och har inte ändrat uppfattning

om dessa. Därför avstår utskottet från

att nu gå närmare in på förslagen.

Utskottet vill dock framhålla vikten av

att individen står i centrum för

arbetsförmedlingens verksamhet.

Utskottet ansluter sig med det ovan

anförda inte till motionerna A263 yrkande

4 (c), A310 yrkandena 6 och 7 (fp), A329

yrkandena 3 och 4 (kd), A263 yrkande 8

(c) och A305 yrkande 9 (m).

Centerpartiet tar, som framgått, i sin

arbetsmarknadspolitiska motion upp frågor

som rör social ekonomi och då bl.a.

kooperativ verksamhet.

I budgetpropositionen (utg.omr. 17)

definieras social ekonomi som organiserad

verksamhet som primärt har samhälleliga

ändamål, bygger på demokratiska

värderingar och är organisatoriskt

fristående från den offentliga sektorn.

Sådan verksamhet bedrivs i första hand i

föreningar, stiftelser och kooperativ.

Verksamheterna har allmännytta eller

medlemsnytta, inte vinstintresse, som

främsta drivkraft. Grundläggande för

större delen av verksamheterna inom den

sociala ekonomin är människors vilja till

ideella insatser. Regeringen framhåller i

budgetpropositionen att

folkrörelsepolitiken syftar till att

stödja och stärka den sociala ekonomin i

samhället.

Vetenskapsrådet har på regeringens

uppdrag genomfört en kartläggning av

forskningen om demokrati, offentlig

förvaltning och folkrörelser under

perioden 1990-2003. Kartläggningen

innefattar bl.a. forskning om det civila

samhället, ideell sektor, sociala

rörelser och social ekonomi. I

kartläggningen, som redovisades i oktober

2003, föreslås ett strategiskt

grundforskningsprogram för att stärka

forskningen om demokrati, offentlig

förvaltning och folkrörelser. Förslaget

bereds nu i Regeringskansliet.

Utskottet har en positiv syn på

verksamheter som omfattas av begreppet

social ekonomi. Det djupa engagemang som

ofta kännetecknar aktörerna inom den

sociala ekonomin kommer många gånger till

nytta såväl för enskilda medborgare som

för samhället i stort.

Enligt utskottet bör inte motion A263

yrkandena 19 och 21 (c) föranleda något

tillkännagivande från riksdagen.