Bet. 2003/04:AU3

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2003/04:AU3

Avgift till den kompletterande arbetslöshetskassanm.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2003/04:62 Avgift till den

kompletterande arbetslöshetskassan. I två motioner

yrkas avslag på propositionen.

Huvudförslaget i propositionen är att den

kompletterande arbetslöshetskassan, Alfa-kassan, ska

ta ut en avgift av dem som får ersättning från

grundförsäkringen enligt lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring och som inte tillhör någon

arbetslöshetskassa. Avgiften dras av från

ersättningen när den betalas ut. Storleken på

avgiften kommer att fastställas av regeringen eller

den myndighet regeringen bestämmer efter förslag

från Alfa-kassan.

Utskottet godtar regeringens förslag och föreslår

att den nya lagstiftningen, som innebär ändringar i

lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor, träder i

kraft den 4 oktober 2004.

I betänkandet behandlas också 27 motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden hösten 2003 som tar

upp olika frågor om arbetslöshetsförsäkringen. Det

gäller bl.a. ersättningen till företagare och vid

studier. Samtliga motioner avstyrks, bl.a. med

hänvisning till pågående eller kommande

utredningsarbete.

Sammanlagt har företrädarna för Moderaterna,

Folkpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet,

Centerpartiet och Miljöpartiet avgivit 12

reservationer, varav en är en fempartireservation

(m, fp, kd, c, mp) med krav om att regeringen ska

tillsätta en parlamentarisk utredning för att se

över företagares ekonomiska situation vid

arbetslöshet. Därutöver har avgivits 2 särskilda

yttranden i ärendet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avgift till den kompletterande

arbetslöshetskassan

Riksdagen antar det i proposition 2003/04:62

enligt bilaga 2 framlagda förslaget till lag om

ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen

ska ha följande lydelse: "Denna lag träder i

kraft den 4 oktober 2004." Därmed avslås

motionerna 2003/04:A5 (m) och 2003/04:A6 yrkande

1 (kd).

Reservation 1 (m, kd)

2. En allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A6 yrkande

2 (kd) och 2003/04:A305 yrkande 17 (m).

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (kd)

3. Inträdesvillkor

Riksdagen avslår motion 2003/04:A292 yrkande 5

(v).

Reservation 4 (v, mp)

4. Allmänt om arbetslöshetsförsäkringen

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A208 (kd),

2003/04:A284 (s), 2003/04:A330 yrkande 10 (kd)

och 2003/04:A338 (c).

Reservation 5 (m, kd)

Reservation 6 (v)

Reservation 7 (c)

5. Överhoppningsbar tid vid studier

Riksdagen avslår motion 2003/04:A330 yrkande 5

(kd).

Reservation 8 (kd)

6. Överhoppningsbar tid för särskilt

förordnad vårdnadshavare

Riksdagen avslår motion 2003/04:A346 (s).

7. Studier och a-kassa

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A238 (s),

2003/04:A253 (s), 2003/04:A267 (s), 2003/04:A330

yrkande 9 (kd) och 2003/04:A350 (s).

Reservation 9 (kd)

8. Familjehem

Riksdagen avslår motion 2003/04:A330 yrkande 8

(kd).

Reservation 10 (kd)

9. Företagares rätt till a-kassa

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A263

yrkande 20 (c), 2003/04:A285 (fp), 2003/04:A330

yrkande 7 (kd), 2003/04:N329 yrkandena 13 och 14

(c), 2003/04:N346 yrkande 13 (kd) och

2003/04:N414 yrkande 1 (mp).

Reservation 11 (m, fp, kd, c, mp)

10. A-kassa och bemanningsföretagen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A204 (m)

och 2003/04:A330 yrkande 6 (kd).

Reservation 12 (kd)

11. Samordnat utbetalningsansvar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A231 (s),

2003/04:A254 (s), 2003/04:A273 (s) och 2003/04:A321

(s).

Stockholm den 2 mars 2004

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders

Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila

Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Christer Skoog

(s), Camilla Sköld Jansson (v), Patrik Norinder (m),

Lars Lilja (s), Tina Acketoft (fp), Berit Högman

(s), Henrik Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf Holm

(mp), Luciano Astudillo (s), Mauricio Rojas (fp),

Annelie Enochson (kd) och Mariam Osman Sherifay (s).

Ärendet och dess beredning

I detta ärende behandlar arbetsmarknadsutskottet

dels regeringens proposition 2003/04:62 Avgift till

den kompletterande arbetslöshetskassan och med

anledning av den två väckta motioner, dels motioner

som väckts under den allmänna motionstiden hösten

2003 som tar upp olika frågor om

arbetslöshetsförsäkringen. Motionerna refereras utan

årtal då alla härrör från 2003/04.

Propositionens och motionernas yrkanden återfinns

i bilaga 1 och regeringens lagförslag finns som

bilaga 2 till betänkandet. I anslutning till

utskottets beredning av ärendet har föreståndaren

för den s.k. Alfa-kassan, Hans Mattsson, lämnat

information om kassans verksamhet.

Bakgrund

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet

bildades de första arbetslöshetskassorna. Det var

kassor som bildades på frivillig grund av fackliga

organisationer. Syftet med arbetslöshetskassorna var

att bistå medlemmar vid arbetslöshet. Formerna för

statligt stöd till de arbetslösa diskuterades och

utreddes under flera årtionden, innan riksdagen år

1934 fattade beslut i frågan. Då valde riksdagen att

införa en frivillig försäkring administrerad av

erkända arbetslöshetskassor med statsbidrag.

Förordningarna om erkända arbetslöshetskassor och om

statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor trädde

i kraft 1935. Arbetslöshetskasseförordningen

ersattes 1974 med en lag om arbetslöshetsförsäkring.

Lagen kom att med olika ändringar gälla fram till

den 1 januari 1998 då de nu gällande lagarna - lagen

(1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) och

lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) -

infördes.

Lagstiftningen föregicks av ett utredningsarbete

som bl.a. resulterade i SOU 1996:150 En allmän och

sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. I

propositionen med samma namn (prop. 1996/97:107)

föreslog regeringen en rad förändringar i

arbetslöshetsförsäkringen, däribland införandet av

begreppen grundförsäkring och

inkomstbortfallsförsäkring. Grundförsäkringen

ersatte det som fram till dess kallats kontant

arbetsmarknadsstöd (KAS). Som ett led i den

sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen skapades

också förutsättningar för att en kompletterande

arbetslöshetskassa skulle kunna bildas. Denna skulle

handha arbetslöshetsförsäkring för till den kassan

anslutna personer, framför allt övergångsvis.

Verksamheten skulle även omfatta administration av

grundförsäkringen för arbetslösa som inte är

anslutna där eller medlemmar i någon annan

arbetslöshetskassa. Förslagen behandlades i

utskottets betänkande 1996/97:AU13. Utskottet godtog

i huvudsak regeringens förslag men förordade

förändringar i några för detta betänkande icke

relevanta delar. Riksdagen beslutade i enlighet med

arbetsmarknadsutskottets förslag.

Regeringen godkände i december 1997 den av

Arbetslöshetskassornas Samorganisation bildade

föreningen Arbetslöshetskassan Alfa, i det följande

kallad Alfa-kassan, som den kompletterande

arbetslöshetskassan. Alfa-kassan övertog den

verksamhet avseende KAS som fram till den 31

december 1997 bedrevs vid fyra länsarbetsnämnder i

landet och som från den 1 januari 1998 ersattes av

en grundförsäkring. Ett avtal ingicks mellan staten

och Alfa-kassan som reglerar bl.a. statens åtaganden

när det gäller förvaltningskostnader för

grundförsäkringen av icke-anslutna.

I den nu gällande arbetslöshetsförsäkringen krävs

det för att bli berättigad till ersättning från

inkomstbortfallsförsäkringen att den arbetslöse har

varit medlem i eller ansluten till en

arbetslöshetskassa i minst tolv månader

(medlemsvillkor). Vidare krävs att den arbetslöse

under en bestämd period utfört en viss mängd

förvärvsarbete (arbetsvillkor) och att han eller hon

bl.a. är aktivt arbetssökande (allmänna villkor).

Arbetslösa som uppfyller arbetsvillkoret och de

allmänna villkoren men inte medlemsvillkoret har

rätt till ersättning från grundförsäkringen. Sådan

ersättning kan även lämnas till den som i stället

för arbetsvillkoret uppfyller ett s.k.

studerandevillkor.

Arbetslöshetsersättning utges under längst 300

ersättningsdagar. En ersättningsperiod kan dock bli

förlängd med högst 300 dagar utan att den

arbetssökande behöver uppfylla ett nytt

arbetsvillkor. Under de första 100

ersättningsdagarna har den arbetslöse rätt att

begränsa sitt arbetssökande till lämpliga arbeten

inom sitt yrke och till närområdet.

Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen lämnas

i form av dagpenning, dvs. ett per dag beräknat

belopp. När det gäller inkomstbortfallsförsäkringen

lämnas dagpenning med 80 % av den försäkrades

tidigare normala dagsförtjänst, dock lägst 320 kr.

De första 100 dagarna i en ersättningsperiod lämnas

s.k. förhöjd dagpenning. Den högsta dagpenningen är

då 730 kr. Därefter är den högsta dagpenningen 680

kr. För arbetslösa som endast har grundförsäkring

lämnas ett s.k. grundbelopp med 320 kr per dag.

Detta belopp är inte baserat på tidigare

förvärvsinkomster.

Alfa-kassan administrerar grundförsäkringen, inte

bara för de egna anslutna som inte uppfyller

medlemsvillkoret, utan även för dem som varken är

medlemmar i en arbetslöshetskassa eller anslutna

till Alfa-kassan. Alfa-kassans förvaltningskostnader

för administrationen av grundbeloppet för icke-

anslutna finansieras genom statsbidrag från anslaget

22:8 under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.

Alfa-kassans kassaföreståndare, Hans Mattsson, har

vid en föredragning den 17 februari 2004 inför

utskottet uppgett bl.a. följande om kassan. Den 31

december 2003 var 54 000 personer anslutna till

kassan och antalet är ökande. Prognosen för nästa

årsskifte är 62 000 anslutna. Under 2003 övergick

omkring 3 000 personer från Alfa-kassan till andra

arbetslöshetskassor och till Alfa-kassan anslöt sig

under samma tid omkring 2 300 personer från andra

arbetslöshetskassor. Alfa-kassan informerar i

enlighet med sitt uppdrag de icke-anslutna som

uppbär ersättning från grundförsäkringen om

möjligheten att ansluta sig och därmed att i

framtiden eventuellt kunna uppbära ersättning från

inkomstbortfallsförsäkringen. Under 2003 uppbar 42

767 icke anslutna personer ersättning från

grundförsäkringen genom Alfa-kassans försorg. Av

dessa var 79 % 35 år eller yngre. Även de anslutna

är unga, 69 % är under 35 år. Arbetet med att

administrera grundersättning till de icke-anslutna

är tungrott. Av de som ansöker måste 80 %

komplettera sina ansökningar, av dem kommer inte

alla in med sina kompletteringar. Många fler än de

som är ersättningsberättigade ringer och ställer

frågor. Alfa-kassan har en högre andel avslagsbeslut

när det gäller grundförsäkringen än vad andra

arbetslöshetskassor har. När Näringsdepartementet

bedömer effektivitet i förvaltningen görs det i

förhållande till antalet ersättningstagare och inte

till hur många ansökningar som behandlats. Mycket av

Alfa-kassans arbete berör personer som inte är

berättigade till ersättning, vilket drabbar Alfa-

kassan negativt i effektivitetsmätningarna.

Vad gäller finansieringen kan utskottet konstatera

följande. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras dels

genom statsbidrag, dels genom insatser från

medlemmarna/de anslutna. Statens bidrag till

försäkringen finansieras via arbetsgivaravgift

respektive egenavgift enligt socialavgiftslagen.

Arbetsmarknadsavgiften enligt socialavgiftslagen

uppgår för närvarande till 3,70 % av

avgiftsunderlaget som arbetsgivaravgift och till

1,16 % som egenavgift. Enligt beräkningar i

budgetpropositionen för 2004 kommer

arbetsmarknadsavgiften att inbringa 32,9 miljarder

kronor under budgetåret.

Medlemmar i en arbetslöshetskassa bidrar till

försäkringens finansiering via sina medlemsavgifter.

Detta följer av att kassorna enligt LAK är skyldiga

att till staten betala ett visst belopp för varje

medlem. Avgiften, den s.k. finansieringsavgiften, är

bestämd så att kassan för varje medlem som fanns den

31 december det senast förflutna verksamhetsåret ska

betala ett belopp som motsvarar 131 % av den under

det löpande verksamhetsåret genomsnittligt

utbetalade dagpenningen enligt

inkomstbortfallsförsäkringen. Finansieringsavgiften

är alltså inte kopplad till arbetslöshetsnivån i

kassan utan till dagpenningen för de arbetslösa inom

kassans område. Förutom finansieringsavgiften ska

kassan för varje medlem betala en s.k.

utjämningsavgift som motsvarar 3 % av den gällande

högsta dagpenningen. Syftet med denna avgift är

åstadkomma en viss utjämning av medlemsavgifterna

mellan arbetslöshetskassorna.

Enligt LAK ska medlemsavgiften i kassan bestämmas

så att den tillsammans med andra inkomster antas

täcka kassans förvaltningskostnader,

finansieringsavgiften och utjämningsavgiften samt

övriga utgifter. Medlemsavgiften ska godkännas av

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.

Det som utskottet nu angett om medlem och

medlemsavgift gäller på motsvarande sätt beträffande

en ansluten och anslutningsavgiften.

Under år 2002 fakturerades arbetslöshetskassorna

totalt ca 2,8 miljarder kronor i

finansieringsavgift. Under motsvarande tid

utbetalades drygt 21,7 miljarder i inkomstrelaterad

ersättning. Finansieringsavgiften motsvarade alltså

knappt 13 % av utbetalningarna. Vid högre

arbetslöshet, allt annat lika, sjunker den andel av

utbetalningarna som medlemmarna står för via sin

medlemsavgift.

Skyldighet att betala medlemsavgift åligger medlem

under hela medlemskapet oavsett om han eller hon är

i arbete eller är arbetslös och oavsett vilken

ersättning som uppbärs. Någon motsvarande avgift

betalar inte en person som uppbär ersättning från

grundförsäkringen och som varken är medlem i någon

arbetslöshetskassa eller ansluten till Alfa-kassan.

En tjänstemannagrupp inom Näringsdepartementet har

utarbetat ett förslag om avgift till den

kompletterande arbetslöshetskassan i Ds 2003:39

Avgifter till Alfa-kassan. Promemorian har

remissbehandlats. Lagrådet har yttrat sig över

regeringens förslag till lagstiftning och föreslagit

ändringar som regeringen i huvudsak har följt i sitt

förslag i propositionen. Propositionen 2003/04:62

Avgift till den kompletterande arbetslöshetskassan

överlämnades till riksdagen den 15 januari 2004.

2003/04

AU3

Utskottets överväganden

1 Avgift till den kompletterande

arbetslöshetskassan m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet

proposition 2003/04:62 Avgift till den

kompletterande arbetslöshetskassan och två

motioner som väckts med anledning av

propositionen, båda med yrkande om avslag på

propositionen. En motion som väckts under den

allmänna motionstiden behandlas också i detta

avsnitt tillsammans med ett yrkande om

införande av en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring. Utskottet godtar

regeringens förslag till ändringar i lagen om

arbetslöshetskassor och föreslår att

riksdagen antar lagförslaget med den

ändringen att ikraftträdandet sker måndagen

den

4 oktober 2004. Utskottet avstyrker samtliga

motionsyrkanden.

Jämför reservationerna 1 (m, kd), 2 (m) och 3

(kd).

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen två tillägg och

en ändring i lagen om arbetslöshetskassor (LAK). Två

av förslagen är relaterade till den avgift som

föreslås bli införd för dem som uppbär ersättning

från grundförsäkringen utan att tillhöra en

arbetslöshetskassa. Det tredje förslaget är ett

förtydligande av en hänvisning i lagtexten.

En avgift för att erhålla ersättning från

grundförsäkringen i vissa fall

Regeringen föreslår att den kompletterande

arbetslöshetskassan, i det följande kallad Alfa-

kassan, ska ta ut en avgift av dem som får

ersättning från grundförsäkringen enligt ALF och som

inte är anslutna till Alfa-kassan eller medlemmar i

en annan arbetslöshetskassa. Avgiften ska bidra till

att täcka Alfa-kassans förvaltningskostnader för

denna grupp ersättningsberättigade. Förslaget utgör

ett tillägg till LAK och föreslås utgöra första

stycket av en ny paragraf i lagen (87 a §).

Regeringen gör bedömningen att avgiften leder till

ökad rättvisa och likabehandling mellan dem som får

grundbeloppet och som varken är medlemmar i eller

anslutna till en arbetslöshetskassa och dem som får

grundbeloppet och är medlemmar eller anslutna och

som betalar medlems- respektive anslutningsavgift.

Ett annat skäl till förslaget är att skapa bättre

möjligheter för Alfa-kassan att ha en

kostnadseffektiv administration och att kunna

påverka den egna ekonomin utan att påräkna tillskott

från staten.

Avgiftens storlek och avgiftens erläggande

Det andra tillägget till lagen avser frågan om vem

som ska fastställa den föreslagna avgiften.

Tillägget utgör den nya paragrafen 87 b § LAK.

Förslaget innebär att regeringen, eller den

myndighet regeringen bestämmer, efter förslag från

Alfa-kassan, får meddela föreskrifter om storleken

på avgiften. Det avgörande för bestämmandet av nivån

på avgiften ska vara att kassan har tillräckliga

inkomster för att täcka de aktuella

förvaltningskostnaderna, dvs. att avgifterna

tillsammans med statsbidraget ska täcka dessa

kostnader. Avgiften ska lämpligen fastställas till

ett fast belopp per berättigad ersättningsdag enligt

grundförsäkringen. Avgiften ska enligt det

föreslagna andra stycket i 87 a § LAK betalas genom

att Alfa-kassan drar av avgiften vid utbetalning av

ersättningsbeloppet. Storleken på dagpenningbeloppet

fastställs enligt ALF. När dagpenningbeloppet

fastställts ska inkomstskatteavdrag först göras och

därefter ska avdrag för avgiften ske. Avdrag för

avgiften får inte göras gällande mot beslut om

utmätning av lön. Avgiften ska, mot bakgrund av att

den utgör en betalning av den tjänst Alfa-kassan

administrerar, inte ligga till grund för

skattereduktion.

Utjämningsavgift

Regeringen anser att 87 § tredje stycket LAK bör

förtydligas så att det framgår att även Alfa-kassan,

på samma sätt som övriga arbetslöshetskassor, ska

betala både finansieringsavgift och utjämningsavgift

till staten enligt 48 § LAK. Bestämmelsen har t.o.m.

den 31 december 2003 av dåvarande

tillsynsmyndigheten Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

tolkats i enlighet med den nu föreslagna ändringen.

Ikraftträdande

Eftersom lagförslagen kommer att kräva stora

informationsinsatser liksom förändringar av både

administrativa rutiner och justeringar av datasystem

hos Alfa-kassan föreslår regeringen att lagförslagen

ska träda i kraft den 1 oktober 2004.

Motioner

Moderaterna och Kristdemokraterna har väckt var sin

motion med anledning av propositionen, båda med

avslagsyrkande. I motionerna har båda partierna,

Kristdemokraterna med ett särskilt yrkande,

redogjort för hur de skulle vilja att

arbetslöshetsförsäkringen var konstruerad. I detta

sammanhang behandlas även en motion av Moderaterna

från den allmänna motionstiden som närmare går in på

partiets förslag om en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring.

Moderaterna yrkar i kommittémotion A5 avslag på

propositionen. Partiet saknar ett helhetsgrepp i

arbetsmarknadspolitiken och menar att regeringen

bara lappar och lagar i det befintliga systemet.

Dessutom anser man att skälen till förslagen i

propositionen är otydliga och tveksamma. Det är

t.ex. tveksamt att låta arbetslösa människor som

inte är anslutna till någon arbetslöshetskassa

betala två gånger för samma stöd och hjälp. De har

genom att betala skatt bidragit till finansieringen

av arbetslöshetsförsäkringens ekonomiska grundskydd.

Därtill kommer att de inte ens får skattereduktion

för avgiften. Regeringens syfte med avgiften är att

införa likabehandling av arbetslösa och öka

rättvisan dem emellan. Moderaterna säger sig vara

övertygade om att detta inte kommer att uppnås.

Moderaterna vill i kommittémotion A305 (yrk. 17)

införa en allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen ska vara en

omställningsförsäkring som administreras av staten.

Ersättning ska kunna utgå under en period av 300

dagar och det ska inte vara möjligt att kvalificera

sig för en ny ersättningsperiod annat än med arbete.

Eftersom det är en omställningsförsäkring är det

möjligt att avskaffa huvuddelen av de regel-,

kontroll- och sanktionssystem som finns i dagens

system. För att åstadkomma ett tydligare

försäkringsmässigt samband ska en utökning ske av

egenfinansieringen. Försäkringspremien ska relateras

direkt till lönen och utgöra 2 % på sådana inkomster

som är ersättningsberättigade. Premien ska vara

avdragsgill vid inkomstbeskattning.

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A6 att

riksdagen ska avslå propositionen (yrk. 1) och vill

att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett

förslag om en ny allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring (yrk. 2). Ett av regeringens

syften med propositionen är att göra regelsystemet

mer rättvist, men förslaget att en avgift tas ut av

de personer som ansöker om arbetslöshetsersättning i

form av grundbeloppet är inte rättvist.

Avgiftsbeläggningen drabbar dem som har det allra

sämst i vårt samhälle och som inte har kommit in i

trygghetssystemen. Det är inte rättvist att dessa

människor ska betala en extra skatt, i form av en

avgift, för att få ersättning. Rätten till

grundbelopp gäller för alla arbetslösa i Sverige.

Det finns ingen försäkringsmässig grund för denna

ersättning. Utbetalningarna kan inte jämföras med de

inkomstrelaterade utbetalningar som görs till

medlemmar i och anslutna till arbetslöshetskassorna.

För den enskilde innebär förslaget omkring 100 kr

mindre i ersättning i månaden, vilket sannolikt

kommer att öka belastningen på

socialbidragssystemet. Kostnaderna kommer därmed att

överföras från staten till kommunerna. Sverige

behöver i stället en reformerad

arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen ska vara

allmän och obligatorisk. Den ska vara aktiverande

och skapa incitament att skaffa nytt arbete.

Ersättningsnivån bör första året vara 80 % av den

lön som man hade vid inträdet i arbetslöshet och

grunda sig på de inkomster man faktiskt haft.

Försäkringen ska till en tredjedel vara

egenfinansierad.

Utskottets ställningstagande

Fråga om antagande av propositionen m.m.

Utskottet vill när det gäller regeringens förslag i

propositionen betona följande förhållanden. Personer

som tillhör en arbetslöshetskassa, som medlem eller

ansluten, betalar varje månad en avgift till kassan.

Avgiften ska betalas oavsett om personen arbetar

eller är arbetslös och oavsett vilken

arbetslöshetsersättning som uppbärs. Avgiften ska

betalas så länge personen är medlem eller ansluten

till kassan. Medlems- och anslutningsavgifterna är

avsedda att täcka bl.a. arbetslöshetskassornas

förvaltningskostnader och den avgift som kassorna är

skyldiga att betala till staten för

inkomstbortfallsförsäkringen

(finansieringsavgiften). Både den inkomstrelaterade

ersättningen och grundbeloppet är skattepliktig

inkomst.

Arbetslösa personer som varken är medlemmar i en

a-kassa eller anslutna till Alfa-kassan kan i dag

uppbära ersättning från grundförsäkringen utan att

betala någon avgift. Staten står alltså såväl för

själva ersättningen som för administrationen av

ersättningen. På detta sätt skiljer det sig från en

arbetslös person som är medlem i en kassa men enbart

berättigad till grundbelopp. En sådan person betalar

genom sin medlemsavgift både för finansieringen av

inkomstbortfallsförsäkringen och för

administrationen.

Huvudförslaget i propositionen innebär att en

avgift införs för personer som varken är medlemmar i

en a-kassa eller anslutna till Alfa-kassan när de

uppbär ersättning från grundförsäkringen.

Enligt propositionen ska den föreslagna avgiften

bidra till att täcka förvaltningskostnaderna för

denna grupp. Avgiften ska inte finansiera andra

förvaltningskostnader hos Alfa-kassan, t.ex.

kostnaderna för personer som ansöker om ersättning

men får avslag på sin ansökan. Avgiften ska inte

heller finansiera själva försäkringen. Utskottet

anser att utgångspunkten vid bedömningen av

avgiftens storlek bör vara de faktiska

förvaltningskostnaderna för den aktuella gruppen.

Utskottet inser samtidigt att det kan vara svårt att

exakt beräkna dessa kostnader. Vid bedömningen av

avgiftens storlek måste det beaktas att avsikten är

att avgiften tillsammans med statsbidraget ska täcka

förvaltningskostnaderna. Som sägs i propositionen

ska avgiften inte heller täcka samtliga kostnader

för administrationen av grundförsäkringen, utan

endast sådana kostnader som uppkommer vid behandling

av ärenden som leder till att ersättning betalas ut.

Den relevanta jämförelsen bör enligt utskottet göras

med en medlem/ansluten som uppbär ersättning enligt

grundförsäkringen. De administrationskostnader som

den berörda kassan har för dessa utbetalningar kan

antas överstiga vad den arbetslöse bidrar med via

sin medlemsavgift under motsvarande period. Det kan

med andra ord antas vara mer kostsamt att

administrera försäkringen för dem som är arbetslösa

än för dem som inte är det. - I propositionen finns

ett räkneexempel som utgår från den genomsnittliga

medlemsavgift/anslutningsavgift som

medlemmar/anslutna betalade under 2002. Utskottet

vill inte utesluta att den angivna nivån för den nya

avgiften är rimlig, men vill i klarhetens intresse

betona att medlems- och anslutningsavgifterna även

inkluderar bidrag till finansieringen av själva

försäkringsersättningen, något som det inte är fråga

om för de kategorier arbetslösa som propositionen

avser. Om avgiften för denna senare kategori

arbetslösa ändå skulle hamna på ungefär motsvarande

nivå som medlemsavgiften beror detta på det nyss

antydda förhållandet att administrationskostnaderna

är högre för arbetslösa än för icke arbetslösa.

Utskottet ansluter sig med det anförda till

propositionens tanke att åstadkomma större rättvisa

mellan olika kategorier personer som uppbär

ersättning från grundförsäkringen.

Ett annat skäl som anförs i propositionen för den

föreslagna avgiften är att ge Alfa-kassan bättre

möjligheter till en kostnadseffektiv administration

och möjlighet att påverka den egna ekonomin utan att

påräkna tillskott från staten. Utskottet är allmänt

sett positivt till att ge Alfa-kassan bättre

incitament att skapa en effektiv administration.

Utskottet vill också uppmärksamma följande. Enligt

gällande ordning för att överklaga

arbetslöshetskassans beslut ska beslut som fattats

med stöd av LAK och som inte avser ärenden om rätt

till medlemskap eller beslut av föreningsstämman

överklagas till den nya myndigheten Inspektionen för

arbetslöshetsförsäkringen (IAF) och därefter till

regeringen. Detta innebär att Alfa-kassans beslut i

enskilda ärenden som avser den i propositionen

föreslagna avgiften ska överklagas till IAF. Beslut

i ärenden som avser rätten till ersättning

överklagas enligt ALF till allmän

förvaltningsdomstol, dvs. i första instans till

länsrätt. Den som vill överklaga ett beslut vad

avser både avgiften och ersättningen som sådan måste

alltså klaga enligt två skilda förfaranden. Om det

skulle visa sig att detta leder till onödigt krångel

utgår utskottet från att regelverket ses över.

När det gäller frågan om ikraftträdande föreslår

regeringen i propositionen att de nya reglerna ska

börja gälla den 1 oktober 2004. Ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen ansöks per kalendervecka.

Utskottet anser att det är en fördel om de nya

reglerna börjar att tillämpas en måndag och föreslår

därför att ikraftträdandet sker måndagen den 4

oktober 2004.

Utskottet, som konstaterar att tanken är att

avgiften lämpligen skulle kunna fastställas med ett

fast belopp per berättigad ersättningsdag enligt

grundförsäkringen, anser att avgiften enbart bör tas

ut på ersättning som avser tid efter

ikraftträdandet.

Utskottet ställer sig med det ovan anförda bakom

regeringens förslag i övrigt.

Moderaternas och Kristdemokraternas

avslagsyrkanden har principiella utgångspunkter.

Båda partierna avvisar det resonemang om rättvisa

mellan olika kategorier arbetslösa som propositionen

bygger på. I båda motionerna kopplas invändningarna

mot regeringsförslaget ihop med partiernas egna

förslag om en allmän, obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring. Utskottet återkommer strax

till denna fråga.

Utskottet kan inte ansluta sig till de argument

som Moderaterna och Kristdemokraterna framför till

stöd för sina avslagsyrkanden.

Utskottet tillstyrker propositionen med den

ändringen att de nya lagreglerna ska träda i kraft

den 4 oktober 2004 och avstyrker motionerna A5 (m)

och A6 yrkande 1 (kd).

Frågan om en allmän och obligatorisk försäkring

Arbets- och kompetenslinjen är grunden för svensk

arbetsmarknadspolitik. Det innebär att anställning

alltid går före åtgärd och att åtgärd går före

passivt utbetalande av kontantstöd.

Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta

den enskilde för inkomstförlust vid arbetslöshet

under en omställningsperiod. Med det förstås att den

arbetslöse så fort som möjligt ska kunna övergå i

reguljärt arbete. Arbetslöshetsförsäkringen får inte

bli en permanent försörjningsinrättning, varken på

heltid eller som kontinuerlig inkomstutfyllnad under

längre perioder. Det är viktigt att

arbetslöshetsförsäkringens regler svarar mot de

förutsättningar som råder på arbetsmarknaden från

tid till annan. Reglerna har också ändrats upprepade

gånger. Försäkringen var föremål för en

genomgripande översyn som så sent som 1997 ledde

till att de nu gällande lagarna om

arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetskassor kom

till. Dessutom genomfördes vissa mera omfattande

förändringar under hösten 2000 i anslutning till

införandet av aktivitetsgarantin.

Arbetslöshetsförsäkringens grundstruktur behölls

dock och arbetslinjen förstärktes. De senaste

ändringarna i sak av försäkringen trädde i kraft den

1 september 2003 och avsåg en förbättring och

effektivisering av samverkan mellan

arbetslöshetsförsäkringen och aktivitetsgarantin.

Att kontinuerligt anpassa regelsystemet är

nödvändigt eftersom både arbetsmarknaden och

samhället ständigt är i förändring.

IAF:s syfte är bl.a. att bidra till att

arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en aktiv och

tydlig omställningsförsäkring genom en förstärkt och

sammanhållen tillsyn i alla delar av försäkringen.

IAF har också den övergripande uppgiften att bidra

till rättssäkerhet och likabehandling i hela landet

av dem som söker arbetslöshetsersättning.

Behovet av IAF:s tillsynsverksamhet har

tydliggjorts i en annan ny myndighets,

Riksrevisionen (RiR), rapport RIR 2004:3

Arbetslöshetsförsäkringens hantering på

arbetsförmedlingen. Granskningen visar bl.a. att ju

bättre arbetsförmedlingarna kontrollerar att

försäkringsreglerna följs, desto fler arbetslösa

lyckas de placera i arbete. Rapporten pekar på

brister i förmedlingskontorens kontrollfunktioner.

Granskningen har också funnit förhållanden som tyder

på att kravet på en rättvis och enhetlig tillämpning

av reglerna inte är uppfyllt. Enligt RiR kan

effektivitetsförbättringar framför allt ske genom

förändringar i styrningen och regelverket kring

anvisningar, sanktionsförfarande och tillämpning av

förlängd ersättningsperiod. Utskottet noterar att

RiR:s kritik inte tar sikte på lagstiftningen på

området utan främst på den bristande

regeltillämpningen och det ringa

sanktionsanvändandet.

Utskottet utgår från att det arbete som IAF ska

fullgöra kommer att leda till bättre tillsyn och mer

likformig tillämpning av arbetslöshetsförsäkringens

regler.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i

budgetbetänkandet 2003/04:AU1, och i sitt yttrande

den 23 oktober 2003 till finansutskottet över ramar

för utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14

Arbetsliv, kommenterat de olika borgerliga

alternativen till reformering av

arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet har där också

redovisat sin kritik mot förslagen om bl.a. kraftigt

ökad egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen.

Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag.

Utskottet avstyrker motionerna A6 yrkande 2 (kd)

och A305 yrkande 17 (m).

2 Allmänt om

arbetslöshetsförsäkringen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner

från den allmänna motionstiden som rör

allmänna frågor om arbetslöshetsförsäkringen.

Samtliga motioner avstyrks, bl.a. med

hänvisning till pågående utredningsarbete.

Jämför reservationerna 4 (v, mp), 5 (m, kd),

6 (v) och 7 (c).

Bakgrund

Som framgår av inledningen till betänkandet måste

den arbetslöse uppfylla vissa villkor för att ha

rätt till arbetslöshetsersättning. Ersättning lämnas

tidigast den dag den arbetslöse fyller 20 år. För

att erhålla ersättning från

inkomstbortfallsförsäkringen krävs att man utöver de

allmänna villkoren, t.ex. att stå till

arbetsmarknadens förfogande, också uppfyller ett

medlemsvillkor och ett arbetsvillkor. Medlemskap i

en arbetslöshetskassa får beviljas den som under en

sammanhängande period av fem veckor under minst fyra

veckor har förvärvsarbetat i genomsnitt minst 17

timmar per vecka och fortfarande arbetar i en sådan

omfattning. För att ha rätt till en inkomstrelaterad

ersättning ska den sökande ha varit medlem under en

sammanhängande period av tolv månader och uppfyllt

arbetsvillkoret efter inträdet i

arbetslöshetskassan. Arbetsvillkoret är uppfyllt om

den sökande, under en ramtid av tolv månader

omedelbart före arbetslöshetens inträde, har

förvärvsarbetat under minst sex månader och därvid

arbetat minst 70 timmar per kalendermånad eller

förvärvsarbetat under minst 450 timmar under en

sammanhängande tid av sex kalendermånader och varje

månad arbetat minst 45 timmar.

Den som uppfyller de allmänna villkoren och det

s.k. studerandevillkoret kan beviljas ersättning

enligt grundförsäkringen. Studerandevillkoret är

uppfyllt om den sökande avslutat en utbildning på

heltid som omfattat minst ett läsår och berättigat

vederbörande till studiestöd enligt studiestödslagen

(1999:1395) och därefter stått till arbetsmarknadens

förfogande via arbetsförmedlingen eller

förvärvsarbetat i minst 90 kalenderdagar under en

ramtid av tio månader i anslutning till att han

eller hon avslutat utbildningen.

En sökande får ingen ersättning förrän han eller

hon har varit arbetslös i fem dagar, de s.k.

karensdagarna, under en sammanhängande period av

tolv månader.

Motioner

Kristdemokraterna begär i kommittémotion A330 (yrk.

10) att regeringen utreder kopplingen mellan de

fackliga organisationerna och arbetslöshetskassorna.

Arbetslöshetsförsäkringen sköts av

arbetslöshetskassor som i de flesta fall har starka

band med olika fackliga organisationer.

Arbetslöshetskassorna finansieras nästan helt med

statliga medel och kassorna fattar myndighetsbeslut.

Två utredningar som presenterades 1999 ifrågasätter

dagens system med fristående arbetslöshetskassor som

är knutna till fackliga organisationer. Kritiken går

bl.a. ut på att arbetslöshetskassorna utgör ett

hinder för effektiv tillsyn. Partiet anser att

regeringen bör utreda en alternativ

organisationsmodell och konsekvenserna av att

förändra relationerna mellan arbetslöshetskassorna

och de fackliga organisationerna.

Vänsterpartiet begär i partimotion A292 (yrk. 5) att

regeringen lägger fram förslag om hur

kvalifikationsregler för rätt till

arbetslöshetsersättningen kan göras neutrala och

icke-diskriminerande för korttids- och

deltidsanställda. Könsmaktsordningen, som

systematiskt underordnar kvinnor och överordnar män,

präglar arbetsmarknaden. Kvinnor missgynnas och

diskrimineras på en rad områden, t.ex. när det

gäller a-kassan. Arbetslöshetsförsäkringen är en

omställningsförsäkring som bygger på anställning och

på inkomstbortfallsprincipen. Personer med

korttidsanställningar som har svårt att komma in på

arbetsmarknaden har också svårigheter att komma in i

och omfattas av trygghetssystemet. Även

deltidsarbetande har svårt att kvalificera sig i

försäkringen. Kvinnor och invandrare har högst andel

både deltids- och korttidsanställningar.

Lennart Axelsson (s) begär i motion A284 ett

tillkännagivande om arbetslöshetsförsäkringen,

särskilt den s.k. 100-dagarsregeln om utvidgat

arbetssökande.

Torsten Lindström (kd) anser i motion A208 att det

är angeläget att regelverket för

arbetslöshetsförsäkringen ses över så att människor

stimuleras att prova nya jobb utan att riskera

ekonomiskt avbräck t.ex. i form av återkommande

karensperioder.

Annika Qarlsson och Roger Tiefensee (båda c) menar i

motion A338 att en översyn ska göras av

trygghetssystemen, inklusive

arbetslöshetsförsäkringen, så att de påverkar ett

jämställt föräldraskap positivt.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet redogjort för under rubriken Bakgrund

bildades de första arbetslöshetskassorna av fackliga

organisationer. Denna grund har visat sig vara

stabil och har därför behållits och utvecklats i

över 100 år. Administrationen av

arbetslöshetsförsäkringen har, trots att

försäkringen till allt större del blivit statligt

finansierad, legat kvar hos arbetslöshetskassorna.

Att arbetslöshetsförsäkringen administreras av

intresseorganisationerna, dvs. fackliga

organisationer och bransch- och

småföretagarorganisationer, innebär stora fördelar.

Detta har t.ex. garanterat en nära koppling till

lönepolitiken, arbetsmarknadspolitiken och i

förlängningen till den ekonomiska politiken. I dag

finns också Alfa-kassan som är den kompletterande

arbetslöshetskassan för både anställda och

företagare.

Utskottet inser dock att det kan finnas en inbyggd

konflikt i att ge service och stöd åt de arbetslösa

och att utöva tillsyns- och kontrollfunktioner i

arbetslöshetsförsäkringen. Det är nödvändigt att

arbetslöshetsförsäkringen har hög legitimitet och

tilltro hos allmänheten. Tilltron kan brytas ned av

t.ex. fusk och missbruk av försäkringen. Det är

därför viktigt att tillsynen och kontrollen är väl

utbyggd, effektiv och synlig.

Den 1 januari 2004 inrättades IAF. Den nya

myndigheten ska svara för den samlade tillsynen av

arbetslöshetsförsäkringen, dvs. både av

arbetslöshetskassorna och Arbetsmarknadsverket. Den

övergripande uppgiften för IAF är att bidra till

rättssäkerhet och likabehandling i hela landet av

dem som söker arbetslöshetsersättning. På så sätt

kan IAF bidra till att stärka legitimiteten i

försäkringen. Utskottet vill också peka på att RiR

har beslutat att granska effektiviteten och

organisationen av arbetslöshetsförsäkringen.

Granskningsrapporten beräknas komma i december 2004.

När det gäller Kristdemokraternas motion A330

yrkande 10 vill utskottet påminna om att liknande

synpunkter på kopplingen mellan

arbetslöshetskassorna och de fackliga

organisationerna har behandlats vid ett flertal

tillfällen, senast i mars 2003 i betänkande

2002/03:AU4. Utskottet avstyrkte då yrkandet och

uttalade som tidigare att det inte finns skäl att

ändra den nuvarande ordningen.

Arbetslöshetsförsäkringen grundar sig på att

rätten till ersättning förutsätter en fast

förankring på arbetsmarknaden. För att få

arbetslöshetsersättning måste därför vissa villkor

vara uppfyllda, t.ex. medlems- och arbetsvillkoren.

Arbetsvillkoret grundar sig på att förvärvsarbete

ska ha utförts med en viss mängd under en viss tid.

Utformningen av villkoren avgör vilka som får och

inte får ersättning från försäkringen. Ett för lågt

krav innebär att även personer med en svag

förankring på arbetsmarknaden skulle ha rätt till

ersättning. Ett för högt krav skulle få motsatt

effekt. Det är fråga om en vansklig avvägning.

Risken finns alltid att enskilda faller utanför

systemet trots att deras situation framstår som

behjärtansvärd. Utskottet anser att den bedömning av

arbetsvillkoren som är gjord i lagstiftningen

innebär rimliga krav på sökandens anknytning till

arbetsmarknaden.

Utskottet har ändock förståelse för de synpunkter

som framförs i motion A292 (yrk. 5) om att vissa

grupper har svårt att kvalificera sig till

arbetslöshetsersättning, t.ex. de som är deltids-

och korttidsanställda. Dessa grupper har stor andel

kvinnor och invandrare. Enligt utskottets mening är

det angeläget att man i första hand gör

ansträngningar för att personer i denna situation

ska få fastare anknytning till arbetsmarknaden,

t.ex. genom att bereda dem heltidsarbete. Det har

under de senaste åren pågått åtgärder och insatser

för att stärka dessa möjligheter. För en närmare

redovisning av detta se betänkandena 2002/03:AU4 och

2003/04:AU1. Utskottet vill särskilt peka på

följande. Utskottet vill inledningsvis nämna den

pågående utredningen om den könssegregerade svenska

arbetsmarknaden (dir. 2003:18 och 2004:13). Enligt

kommittédirektiven ska utredningen främst öka

kunskapen om vad som vidmakthåller könssegregeringen

på arbetsmarknaden och var hindren för integrering

finns. Utredningen ska både ha ett svenskt och ett

internationellt perspektiv. Uppdraget skall

redovisas senast den 15 april 2004. Regeringen

uppdrog i december 2001 åt Arbetsmiljöverket (AV)

att bilda en styrgrupp för frågor om

deltidsarbetslöshet med ledamöter från

Arbetslivsinstitutet (ALI), Arbetsmarknadsverket

(AMV), Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Svenska

ESF-rådet. Styrgruppens uppgift var att påverka de

omständigheter som hindrar dem som arbetar deltid

och som vill arbeta mer att få önskad arbetstid samt

utifrån bestämda ramar fatta beslut om hur avsatta

medel ska användas. Verksamheten kom att kallas

Hela-projektet. Inom ramen för Hela-projektet

disponerar AV 150 miljoner kronor för åren 2003-2005

för att stimulera till minskad deltidsarbetslöshet.

Styrgruppen ska fördela medlen på vissa givna

områden t.ex. på kompetensutveckling och som

initiativmedel.

Initiativmedel innebär medel till arbetsplatser där

arbete pågår att stödja att heltidsarbete blir en

norm och deltid en möjlighet. AMS medverkan under

2004/05 handlar främst om insatser för att sprida

erfarenheterna av den projektverksamhet som

genomförts. AMS anser att den långsiktiga

arbetskraftssituationen inom vård och omsorg

motiverar krav på insatser för att åstadkomma

förändringar som medför att arbetskraften utnyttjas

bättre och att undersysselsättningen minskar. Vid

arbetsmarknadsutbildning inom vård och omsorg ska

arbetsgivare därför kunna erbjuda jobbgaranti med

önskad arbetstid. Som villkor gäller också att

länsarbetsnämnden bedömer att det genomförs åtgärder

hos arbetsgivaren för att komma till rätta med

ofrivillig deltid och timanställning inom

organisationen.

Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att

regeringen både i vårpropositionen 2002/03:100 och i

budgetpropositionen 2003/04:1 aviserade att en

utredning ska tillsättas för att undersöka

möjligheterna att införa rätt till

heltidsanställning. Utskottet har under hand erfarit

från Näringsdepartementet att beredning av

utredningsdirektiven pågår.

I sammanhanget kan också noteras att ALI i sitt

betänkande Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) behandlade

frågan om visstidsanställningar och föreslog

förändringar i lagstiftningen på detta område.

Betänkandet har remissbehandlats, och regeringen har

aviserat att en proposition i frågan kan väntas i

maj 2004.

När det gäller gruppen invandrare kan utskottet

nämna att AMS som ett led i sin återrapportering

till regeringen den 16 februari 2004 har uppgivit

att det pågår ett intensivt arbete på olika fronter

inom AMV vad gäller integrationsfrågorna. Bland

annat är det ett viktigt inslag i den utbildning som

för närvarande pågår för arbetsmarknadsnämndernas

ledamöter. Det särskilda introduktionsstödet för att

underlätta inträdet på arbetsmarknaden för personer

med utländsk bakgrund bedöms av AMS få allt större

betydelse under 2004. AMS anser att integrationen av

invandrare på arbetsmarknaden är en nyckelfråga både

inom arbetsmarknads- och integrationspolitiken.

Under 2004 kommer strategiska åtgärder att

genomföras för att optimera och snabba på inträdet

på arbetsmarknaden för invandrare. Försöksverksamhet

med arbetsplatsintroduktion (SIN) för vissa

invandrare fortsätter som en arbetsmarknadspolitisk

insats. SIN innebär att arbetsgivarna kan få ett

skräddarsytt introduktionsstöd när de anställer

invandrare. En specialutbildad arbetsförmedlare

fungerar som coach i upp till ett halvår. Stödet kan

exempelvis bestå i att arbetsförmedlaren och den

anställde gemensamt arbetar fram fungerande rutiner.

AMS bedömer att samarbetet med bl.a. Ombudsmannen

mot etnisk diskriminering (DO) och JämO kommer att

utvecklas och förbättras. Brytprojektet fortsätter,

i brytverksamheten har man under flera år utvecklat

metoder och arbetssätt med genusperspektiv. Under

2004 prioriterar AMS utvecklingsområdena

Mainstreaming, Könsperspektiv i vägledningen,

Projekt riktade till män och Teknikan. Enligt AMV:s

regleringsbrev för budgetåret 2004 ska AMS senast

den 18 juni 2004 redovisa vilka insatser som gjorts

för att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden

samt analysera resultatet av dessa insatser.

Redovisningen ska också innehålla en redovisning av

brytprojekten.

Det kan också nämnas att regeringen våren 2003

tillsatte en arbetsgrupp med uppgift att undersöka

hur näringslivets engagemang i arbetet för

integration av invandrare på arbetsmarknaden bättre

kan tas till vara av offentliga aktörer samt föreslå

hur en närmare samverkan på området kan komma till

stånd i olika hänseenden. Gruppen är sammansatt av

personer från Regeringskansliet och Svenskt

Näringsliv. Det har betonats att denna särskilda

form för samarbete mellan regering och näringsliv

ska ses mot bakgrund av det stora behovet att finna

vägar för en bättre integration av invandrare på

arbetsmarknaden. Arbetsgruppen ska avrapportera sitt

uppdrag den 30 april 2004 men avlämnade i december

2003 en delrapport. Arbetsgruppen har haft följande

principiella utgångspunkter:

· reguljärt arbete ska komma i första hand,

·

· företagens incitament att våga pröva medarbetare

med ny och okänd kompetens behöver stärkas,

·

· säråtgärder som riktar sig till invandrare som

grupp ska undvikas,

·

· krav på kunskaper i svenska språket måste vara

rimliga,

·

· diskriminering är oacceptabelt.

·

I delrapporten har arbetsgruppen redovisat fyra av

förslagen till förbättrad integration av invandrare

på arbetsmarknaden och dessa handlar om:

1. integrationsavtal mellan arbetsmarknadens

parter/"lärlingssystem",

2.

3. arbetsplatsförlagd bedömning av yrkeskompetens,

4.

5. utveckling av befintliga anställningsformer,

arbetspraktik och möjligheten till "prova-på-

jobb",

6.

7. ett utvecklat arbetssätt vid arbetsförmedlingen.

8.

Redovisningen ovan visar att det har vidtagits en

rad åtgärder och att det alltjämt pågår arbete för

att förbättra möjligheterna för de berörda grupperna

att få förvärvsarbete i en omfattning som svarar mot

deras arbetsutbud. Detta är enligt utskottet den typ

av insatser som man i första hand bör satsa på för

att komma till rätta med de problem som särskilt

Vänsterpartiet pekar på i sin motion.

Den s.k. 100-dagarsregeln som berörs i motion A284

har samband med arbetslöshetsförsäkringens

konstruktion som en omställningsförsäkring. Regeln,

som infördes från den 5 februari 2001, återfinns i 9

a § ALF och ger den arbetslöse rätt att under de

första 100 dagarna begränsa sitt sökande till

lämpliga arbeten inom sitt yrke och inom normalt

pendlingsavstånd. Därefter måste den arbetslöse vara

beredd att söka arbete även inom andra yrken och att

pendla längre bort eller flytta för att få ett

arbete. Tackar den arbetslöse nej till lämpligt

arbete sätts ersättningen ned under en tid. Sker det

tre gånger under samma ersättningsperiod upphör

rätten till ersättning helt. Innan en sådan

nedsättning av ersättningen sker ska en bedömning i

det enskilda fallet göras om det erbjudna arbetet

var lämpligt enligt 11 § ALF. Ett arbete ska anses

lämpligt bl.a. om det inom ramen för tillgången på

arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den

sökandes förutsättningar för arbetet och andra

personliga förhållanden. Utskottet anser att 100-

dagarsregeln utgör en naturlig del av en

omställningsförsäkring och att motionen inte ger

några övertygande skäl att ändra regeln.

När det gäller motion A208 om att stimulera

arbetslösa att prova nya jobb utan att de riskerar

att drabbas av ekonomiskt avbräck genom återkommande

karensdagar vill utskottet göra följande

klarläggande. Man kan av motionen få intrycket att

en arbetslös alltid drabbas av karensdagar när han

eller hon återgår i arbetslöshet efter att ha

påbörjat ett arbete. Så är inte fallet. En

ersättningsperiod inleds med fem karensdagar. Under

ersättningsperioden kan den arbetssökande påbörja

och prova flera arbeten inom en tolvmånaders-period

och sedan återgå till arbetslöshet utan att drabbas

av nya karensdagar. Utskottet anser att detta är en

rimlig avvägning.

Utskottet har tidigare behandlat motioner som

tagit upp problemet med föräldralediga som under

samma tid som föräldrapenning uppburits har arbetat

deltid i sådan omfattning att ett nytt arbetsvillkor

har uppfyllts. Vid en efterföljande arbetslöshet har

deras dagpenning grundats på deltidsarbetet, trots

att personen arbetade heltid före

föräldraledigheten. I betänkande 2002/03:AU4 uppgavs

att utskottet erfarit att det pågick arbete inom

Regeringskansliet för att finna en lösning på detta

problem. Den nu aktuella motionen A338 avser samma

fråga. Motionärerna vill få till stånd en översyn av

trygghetssystemen så att dessa kan påverka ett

jämställt föräldraskap positivt. Utskottet har vid

förnyad kontakt med Regeringskansliet fått uppgift

om att frågan inte längre är under beredning. Enligt

utskottets mening är det angeläget att i olika

avseenden uppmärksamma hur föräldralediga behandlas

i de olika socialförsäkringssystemen. Utskottet

utgår från att detta är något som kan beaktas i

samband med den översyn av försäkringssystemen som

utskottet återkommer till i det följande.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna A208 (kd), A284 (s), A330

yrkande 10 (kd) och A338 (c). Utskottet avstyrker

också motion A292 yrkande 5 (v).

3 Överhoppningsbar tid

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet två

motioner från den allmänna motionstiden som

rör s.k. överhoppningsbar tid i

arbetslöshetsförsäkringen. Motionsyrkandena

avstyrks.

Jämför reservation 8 (kd).

Bakgrund

För ersättningsrätt i arbetslöshetsförsäkringen

krävs - som angetts ovan - att ett s.k.

arbetsvillkor ska vara uppfyllt. Detta villkor

innebär att den sökande under en tolvmånadersperiod

(ramtid) omedelbart före arbetslöshetens inträde ska

ha utfört en viss mängd arbete. När denna tid ska

bestämmas räknas inte (överhoppas) tid då den

sökande varit hindrad att arbeta av ett antal

angivna skäl. Överhoppningsbar tid medför alltså att

den tid under vilken arbetsvillkoret ska vara

uppfyllt (tolvmånadersperioden) förlängs. Det

betyder att arbete som ligger längre tillbaka än

tolv månader kan medräknas i arbetsvillkoret. Den

överhoppningsbara tiden är begränsad till sju år.

Ett arbete som kvalificerar för arbete kan alltså

längst ligga åtta år tillbaka i tiden. Exempel på

överhoppningsbar tid är sådan tid som den sökande

varit förhindrad att arbeta på grund av sjukdom,

vård av eget barn under två år eller vård av

adoptivbarn i två år efter barnets ankomst i

familjen, utbildning under vissa förutsättningar

eller på grund av deltagande i vissa

arbetsmarknadspolitiska program. Även tid då den

sökande fått föräldrapenningförmåner får överhoppas.

Motioner

Kristdemokraterna vill i kommittémotion A330 (yrk.

5) stimulera deltagande i utbildning och föreslår

därför att studier ska betraktas som

överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen i

proportion till omfattningen av tiden. Studier ska

enligt partiet inte behöva vara avslutade för att

man ska vara berättigad till a-kassa.

Raimo Pärssinen (s) anser i motion A346 att

begreppet vård av eget barn i samband med

överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen

även ska inbegripa vård av sådana barn som en

försäkrad blivit särskilt förordnad vårdnadshavare

för.

Utskottets ställningstagande

Liknande frågor om arbetslöshetsförsäkringens regler

om överhoppningsbar tid vid studier som i motion

A330 (yrk. 5) har utskottet behandlat vid ett

flertal tillfällen tidigare, senast i betänkande

2002/03:AU4. Utskottet kan konstatera att studier

redan i dag är överhoppningsbar tid om de avslutats

efter fyllda 25 år eller om de har föregåtts av

sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem

månader. Detta gäller under förutsättning att

studierna var på heltid och är avslutade. Här som i

andra sammanhang knyts ersättningsrätten till att

den sökande står till arbetsmarknadens förfogande.

När det gäller motion A346 om begreppet vård av

eget barn är följande att säga. Om inte någon av

föräldrarna är lämplig som vårdnadshavare, eller om

barnet tagits emot av familjehemsföräldrar eller om

båda föräldrarna har avlidit, ska vårdnaden om

barnet anförtros en eller två särskilt förordnade

vårdnadshavare (6 kap. i föräldrabalken). ALF ger

två olika möjligheter i fråga om överhoppningsbar

tid vid vård av barn. 16 § punkt 5 ALF avser vård av

eget barn som inte fyllt två år. 17 § punkt 1 ALF

avser tid då den sökande fått

föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring. Dessa två bestämmelser om

överhoppningsbar tid kan tidsmässigt vara

överlappande. Huvuddelen av

föräldrapenningförmånerna uppbärs normalt under

barnets första två år. I 4 kap. 2 § a) lagen om

allmän försäkring stadgas att en rättslig

vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård

om barnet likställs med förälder vid tillämpning av

bestämmelserna i kapitlet om

föräldrapenningförmåner. Föräldrapenning med

anledning av ett barns födelse utges under högst 480

dagar sammanlagt för föräldrarna. Lagen innehåller

vissa bestämmelser om användandet av dagarna mellan

föräldrarna, t.ex. de två "pappamånaderna".

Anledningen till regleringen i ALF om

överhoppningsbar tid för sökande som fått

föräldrapenning var att det ansågs rimligt att

föräldrar som fått föräldrapenningförmån efter det

att barnet fyllt två år även kunde räkna denna tid

som överhoppningsbar. Bestämmelsen kan tillämpas

redan före barnets födelse. Utskottet ser uppgiften

som särskilt förordnad vårdnadshavare som mycket

viktig. Den regel om överhoppningsbar tid för

föräldrar som uppbär föräldrapenningförmån, som

också denna kategori kan stödja sig på, tillgodoser

till viss del det behov som motionären efterfrågar.

Om det skulle visa sig att den nuvarande regleringen

innebär nackdelar för denna grupp vårdnadshavare,

utgår utskottet från att regeringen uppmärksammar

frågan. Utskottet, som alltså har förståelse för

tankarna bakom motion A346, är inte berett att i

nuläget ställa sig bakom förslaget.

Med hänvisning till det som anförs ovan avstyrker

utskottet motionerna A330 yrkande 5 (kd) och A346

(s).

4 Studier och a-kassa

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner

från den allmänna motionstiden som rör

studier och a-kassa. Samtliga motionsyrkanden

avstyrks bl.a. med anledning av pågående

beredningar.

Jämför reservation 9 (kd).

Bakgrund

Normalt kan man inte få arbetslöshetsersättning

under studietid eftersom man då inte anses vara

arbetslös. Grundkravet för ersättningsrätt är att

vara anmäld till arbetsförmedlingen och stå till

arbetsmarknadens förfogande. Man måste alltså aktivt

söka arbete, och det får inte vara något som hindrar

den arbetssökande från att anta ett

arbetserbjudande. Huvudregeln är därför att

ersättning inte lämnas till den som deltar i

utbildning (10 § punkt 1 ALF). Om det finns

särskilda skäl får regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer föreskriva att ersättning får

lämnas till en person som deltar i utbildning och

ange vilka villkor för rätt till ersättning som i

sådana fall ska gälla. I korthet innebär de nu

gällande undantagen följande.

Av betydelse är bl.a. om det är heltids- eller

deltidsstudier och om studierna finansieras med

någon form av studiestöd. I vissa fall kan

ersättning lämnas t.o.m. under avbrott eller

uppehåll i utbildningen. Om studier sker på heltid

utan studiestöd kan arbetslöshetsersättning utges

endast om

- det är en fortsättning på en heltidsutbildning som

tidigare bedrivits jämsides med ett heltidsarbete,

-

- heltidsarbete söks och

-

- tidigare arbete inte avslutats på grund av

studierna.

-

Vid deltagande i en orienteringskurs på hel- eller

deltid utan någon form av studiestöd kan

arbetslöshetsersättning utges om kursen uppfyller

vissa krav. En orienteringskurs är en kort

utbildning med huvudsyfte att orientera om olika

yrken och utbildningsvägar. Kurserna anvisas av

arbetsförmedlingen.

Vid utbildning på deltid utan studiestöd kan

arbetslöshetsersättning utges endast om

· tidigare arbete inte avslutats på grund av

studierna,

·

· heltidsarbete söks och

·

· den arbetslöse kan intyga att han eller hon är

beredd att avbryta studierna om de skulle hindra

från att ta ett arbete.

·

Vid utbildning på deltid med studiestöd kan

arbetslöshetsersättning utges endast om

- den arbetslöse bedrivit studier varaktigt (minst

en termin) före arbetslösheten vid sidan av ett

deltidsarbete,

-

- arbete söks i minst samma omfattning som tidigare

och

-

- den arbetslöse ofrivilligt fått lämna sitt arbete.

-

Om den studerande själv väljer att avbryta sina

studier utan avsikt att återuppta dem, anses de vara

avslutade och personen anses inte längre vara

studerande. Arbetslöshetsersättning kan då lämnas

under förutsättning att övriga villkor är uppfyllda.

Vid ferieuppehåll i utbildningen kan ersättning

lämnas i vissa fall. Det krävs att arbetsvillkoret

är uppfyllt och att det inte har gått mer än tolv

månader sedan arbetslöshetsersättning senast

uppbars. Ferieuppehållet ska dessutom överstiga 45

kalenderdagar. Särskilda regler gäller vid

arbetsmarknadsutbildningar.

Motioner

Kristdemokraterna konstaterar i kommittémotion A330

(yrk. 9) att studerande inte kan få

arbetslöshetsersättning enligt ALF under ferierna.

Det innebär stora påfrestningar framför allt för

äldre studerande med försörjningsansvar. Det har

förekommit att personer tvingats avbryta sina

studier för att åter få rätt till ersättning. Lagen

bör ändras så att det blir möjligt för studerande

att erhålla arbetslöshetsersättning under ferierna.

Lilian Virgin och Christer Engelhardt (båda s) vill

i motion A238 att trygghetssystemen ska samverka för

att förstärka arbetslinjen och därmed stimulera

återgång i arbete efter perioder av sjukpenning

eller sjukersättning. Till exempel kan studier vara

en av de möjligheter som underlättar vägen tillbaka

till arbetslivet.

Jan Björkman och Kerstin Andersson (båda s) anser i

motion A253 att den del av regelverket som avser

försäkran om att inte återuppta studier bör ses över

för att inte i onödan bidra till inaktivitet under

arbetslöshetsperioden. Vidare anser samma motionärer

i motion A350 att man bör ändra regelverket vad

gäller studieuppehåll. Den situation som avses är

när en person stegvis förkovrar sig och det uppstår

uppehåll mellan utbildningarna. Det krävs enligt

motionen att studieuppehållet varat i minst 45 dagar

för att sökanden ska vara ersättningsberättigad i

sådana fall. Detta krav bör tas bort.

I motion A267 pekar Kurt Kvarnström m.fl. (s) på

problemet att arbetslösa studerande under vissa

förutsättningar inte får a-kasseersättning under

sommaren. Målsättningen är att de som är sjuka och

måste byta arbete ska erbjudas en snabb och aktiv

rehabilitering. De berörda personerna bör ges en bra

ekonomisk trygghet under denna omställning t.ex. när

de studerar.

Utskottets ställningstagande

Liknande frågor om arbetslöshetsförsäkringens regler

vid studier har utskottet behandlat vid ett flertal

tillfällen. Förslagen har ofta utgått från den

omständigheten att studerande många gånger har svårt

att försörja sig under ferier och andra

studieuppehåll. Detta beror i stora delar på hur det

befintliga ersättningssystemet för studier är

uppbyggt.

Den i motion A350 nämnda perioden om 45 dagar

syftar på en bestämmelse i AMS författningssamling

(AMSFS 1997:13 10 §) som reglerar rätten till

ersättning under ferier. Innebörden av regeln är att

ersättning vid studieuppehåll kan ges endast om

uppehållet avser ferier och ferierna överstiger 45

dagar. Förutsättningen för sådan ersättning under

ferier är att studiestöd inte lämnas för någon del

av denna tid. Motionen tar upp problemet med att

utbildningar numera inte alltid är terminsuppdelade

på höst- och vårterminer. Regeln om ersättning under

ferier som överstiger 45 dagar tar sikte på

sommarlovet i den traditionella terminsuppdelade

utbildningen. Inom andra utbildningar kan både fler

och kortare uppehåll ingå i utbildningsplanen.

Utskottet menar att det kan finnas anledning att se

över regelverket som gäller uppehåll i utbildningen.

Utskottet utgår från att regeringen i beredningen av

den nedan omnämnda studiesociala utredningen även

beaktar de synpunkter som framförs i motionen.

Motion A253 avser försäkran att inte återuppta

studierna. Utskottet utgår från att motionen bl.a.

syftar på regeln i 16 § punkt 2 ALF som möjliggör

att tid kan hoppas över om denna ägnats åt

utbildning som hindrat sökanden att arbeta. Utöver

andra kriterier som anges för att bestämmelsen ska

kunna tillämpas måste utbildningen också vara

avslutad. Den sökande måste alltså på något sätt

visa att utbildningen är avslutad. Motionen kan

möjligen också avse den situationen att en person

efter studier anmäler sig som arbetslös och då

avkrävs en försäkran att studierna verkligen är

avslutade och att det inte bara är fråga om ett

avbrott i studierna. Bestämmelsen om

överhoppningsbar tid behöver inte aktualiseras om

personen har uppfyllt ett arbetsvillkor inom

ramtiden. En metod som enligt uppgift tillämpas av

en del arbetslöshetskassor - ibland benämnd

åttaveckorsregeln - är att sökanden skriftligt

försäkrar att utbildningen har avslutats. Skulle

personen sedan återuppta sina studier kan

arbetslöshetsersättning ha uppburits på felaktiga

grunder och reglerna om återbetalningsskyldighet bli

aktuella. Från den försäkrades synpunkt skulle detta

möjligen under vissa omständigheter kunna uppfattas

som ett tvång att avstå från studier, vilket också

är grunden för motionens yrkande. Utskottet vill för

sin del framhålla att denna tillämpning inte

formellt är en del av regelverket. Utskottet utgår

från att IAF inom ramen för sin uppgift att svara

för den samlade tillsynen av

arbetslöshetsförsäkringen, med den övergripande

uppgiften att bidra till rättssäkerhet och

likabehandling i hela landet, uppmärksammar

tillämpningsfrågor av detta slag.

Den studiesociala utredningen lämnade i december

2003 sitt betänkande SOU 2003:130 Studerande och

trygghetssystemen till regeringen. Utredningen

konstaterar när det gäller arbetslöshetsförsäkringen

att regelverket upplevs som svårt och komplicerat av

många studerande. Det vore därför av värde, menar

utredningen, om informationen till studerande om

reglerna stärks. Utredningen har också identifierat

vissa problem i den praktiska tillämpningen.

Studerande som inte har eller kan få studiemedel

saknar t.ex. möjligheter att kombinera

arbetslöshetsersättning med fortsatta

deltidsstudier. För att förbättra för alla

studerande vill utredningen bl.a. att:

- reglerna blir färre och enklare så att

tillämpningen blir mer enhetlig,

-

- studerande kan kvalificera sig och få tillgång

till de försäkringssystem som bygger på

inkomstbortfallsprincipen t.ex. genom att

bidragsdelen i studiemedlet beskattas,

-

- studiemedlen värdesäkras i takt med den

samhällsekonomiska utvecklingen,

-

- studier på deltid kan kombineras med sjukskrivning

på deltid,

-

- skyddsbestämmelserna om sjukpenninggrundande

inkomst anpassas till ett flexibelt användande av

studiemedlen,

-

- vissa åldersgränser för studerande anpassas till

livslångt lärande.

-

Utredningen har också fört fram behovet av att

förbättra för studerande med barn.

Utskottet har under hand erfarit från

Socialdepartementet att betänkandet kommer att bli

föremål för remissbehandling.

Utskottet vill liksom tidigare framhålla att

kraven på utbildning inom såväl arbetslivet som

samhället i stort blir allt högre. Det är därför

viktigt att trygghetssystemen inte är utformade så

att personer avstår från studier. Utskottet finner

det inte meningsfullt att i detalj bemöta alla

synpunkter som framförs i motionerna utan anser att

regeringens vidare åtgärder med anledning av

utredningens förslag bör avvaktas. Med hänvisning

till det anförda avstyrks motionerna A238 (s), A253

(s), A267 (s), A330 yrkande 9 (kd) och A350 (s).

5 Familjehem

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet avstyrks ett motionsyrkande om

att arbete i familjehem ska berättiga till

ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

Hänvisning sker till en nyligen aviserad

översyn av socialförsäkringssystemen.

Jämför reservation 10 (kd).

Motion

Kristdemokraterna konstaterar i kommittémotion A330

(yrk. 8) att familjehemmen efterfrågas alltmer för

familjevårdande uppgifter. Kommuner har i dag stora

svårigheter att rekrytera personer som kan erbjuda

familjehem. Uppdraget som familjehemsförälder måste

godkännas som ett arbete med rätt till

arbetsrättslig trygghet. Partiet anser att

arbetstagarbegreppet ska omfatta även personer

verksamma i familjehem och att verksamheten ska

berättiga till ersättning från a-kassan.

Utskottets ställningstagande

Frågan om familjehemsuppdrag ska jämställas med

förvärvsarbete och därigenom grunda rätt till

ersättning från arbetslöshetsförsäkringen har

behandlats vid ett flertal tillfällen i utskottet,

senast våren 2003 (bet. 2002/03:AU4). Utskottet kan

nu konstatera att en parlamentarisk kommitté har

tillkallats med uppdrag (dir. 2003:76) att ta fram

underlag till en nationell handlingsplan för den

sociala barn- och ungdomsvården. Utredningen ska

genomföra en samlad analys av den nuvarande sociala

barn- och ungdomsvårdens mål, innehåll, resultat och

organisation. Utifrån denna analys ska utredningen

eventuellt föreslå förändringar i målens innehåll

och utformning samt hur denna vård bäst bör

organiseras för att kunna uppnå dessa mål.

Här kan också nämnas en från ett projekt inom

Näringsdepartementet i maj 2003 lämnad promemoria,

Ds 2003:27 Företags- och anställningsformer i

förändring. Syftet med arbetet var att kartlägga nya

former för företagande och anställningsformer i

gränsområdet mellan egenföretagande och anställning.

När det gäller familjehemsföräldrar konstateras i

promemorian att ersättning utgår i form av arvode,

vilket innebär att verksamheten som

familjehemsförälder inte utgör grund för medlemskap

i arbetslöshetskassa. Verksamheten kan inte heller

tillgodoräknas i arbetsvillkoret och tiden kan inte

räknas som överhoppningsbar. Några av

arbetslöshetskassorna har till analysgruppen

framfört att reglerna uppfattas som orättvisa för

denna grupp och att det borde vara möjligt att göra

tiden med arvode överhoppningsbar.

Enligt vad utskottet inhämtat från

Regeringskansliet pågår arbete med att utforma

kommittédirektiv till en översyn av

socialförsäkringssystemen.

I avvaktan på regeringens beredning av frågan

avstyrker utskottet motion A330 yrkande 8 (kd).

6 Företagares rätt till a-kassa

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner

från den allmänna motionstiden som rör

företagares rätt till a-kassa. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks, bl.a. med

hänvisning till pågående beredningsarbete.

Jämför reservation 11 (m, fp, kd, c, mp).

Bakgrund

Den första lagstiftningen om frivillig

arbetslöshetsförsäkring från 1935 omfattade endast

anställda. Det var inte förrän genom införandet av

1973 års lag som företagarnas ställning i

arbetslöshetsförsäkringen stärktes. En företagare

fick då rätt till medlemskap i en

arbetslöshetskassa och kunde till följd av sitt

arbete som företagare bli ersättningsberättigad vid

arbetslöshet, detta under förutsättning att

verksamheten upphört. Därefter har regelverket

successivt utvecklats. Den nya lagen som trädde i

kraft 1998 innebär att en samlad bedömning av

relevanta förhållanden ska vara styrande för om en

företagare ska anses som arbetslös. I den nya lagen

ges företagare möjlighet att under vissa

förutsättningar få arbetslöshetsersättning även

under ett tillfälligt uppehåll i verksamheten.

Arbetslöshetsförsäkringen omfattar i dag alltså

både arbetstagare och företagare. I princip gäller

samma regler för båda dessa grupper, men vissa

särregler finns för företagarna. Dessa regler

återfinns i 34-37 §§ ALF. Om en arbetslöshetskassa

konstaterar att en person är företagare gäller

särskilda kriterier vid bedömningen av om han eller

hon ska betraktas som arbetslös. En företagare anses

vara arbetslös när företagarens personliga

verksamhet i rörelsen upphört annat än tillfälligt.

Arbetslöshet kan som nämnts också anses föreligga

vid tillfälligt uppehåll i rörelsen. Förutsättningen

för detta är att uppehållet i rörelsen inte till

någon del är säsongsartat och att någon verksamhet

inte bedrivs i rörelsen. En företagare har endast

rätt till arbetslöshetsersättning vid ett sådant

tillfälligt upphörande i en och samma rörelse. Den

försäkrade måste anmäla sig som arbetslös och stå

till arbetsmarknadens förfogande.

Även när det gäller beräkning av dagpenningen

finns det skillnader mellan företagare och

anställda. För den som varit anställd baseras

normalt dagpenningen på de sex månaders arbete som

låg till grund för arbetsvillkoret. Vid bestämmandet

av företagarnas dagpenning är huvudregeln att den

ska beräknas på ett genomsnitt av inkomsterna från

rörelsen under de sista tre åren, exklusive

avvecklingsåret, närmast före arbetslöshetens

inträde. Om företaget lagts ned inom tolv månader

från starten kan ersättningen, om det är till fördel

för den sökande, i stället baseras på företagarens

tidigare anställning. Detta gäller dock endast under

förutsättning att han eller hon vid företagsstarten

uppfyllde ett arbetsvillkor.

Motioner

Kristdemokraterna begär i kommittémotion N346 ett

tillkännagivande om arbetslöshetsförsäkringen.

Partiet anser att egenföretagare bör få samma rätt

till ersättning som anställda i de olika

försäkringssystemen (yrk. 13). Kristdemokraterna

anser vidare i kommittémotion A330 (yrk. 7) att en

översyn bör ske av företagares rätt till a-kassa.

Reglerna i arbetslöshetsförsäkringen är i sin

nuvarande form främst inriktade på arbetstagare. Ett

klart och tydligt regelverk är nödvändigt.

Tillämpningen av nuvarande a-kasseregler för

småföretagare skiljer sig mycket åt mellan olika

kassor. Problemet är störst när det gäller

bedömningen av nivån på ersättningen.

Centerpartiet anser i partimotion N329 att

småföretagare diskrimineras i trygghetssystemen,

däribland arbetslöshetsförsäkringen. Småföretagare

bör ges tillträde till a-kassan om företaget är helt

eller delvis vilande (yrk. 13). Make eller maka till

företagare ska få arbetslöshetsersättning på samma

villkor som andra arbetslösa (yrk. 14). I

kommittémotion A263 (yrk. 20) anser Centerpartiet

att den nuvarande utformningen av

arbetslöshetsförsäkringen hindrar utvecklingen inom

många kooperativ och ekonomiska och ideella

föreningar. Enligt partiet bör man förtydliga

reglerna så att de som verkar inom dessa

associationsformer kan erhålla ersättning. På det

sättet kan den enskildes engagemang inom den sociala

ekonomin fortsätta.

Miljöpartiet vill i kommittémotion N414 (yrk. 1)

att det tillsätts en utredning om företagarnas

ekonomiska situation vid arbetslöshet, så att de

inte missgynnas i förhållande till arbetstagare i

arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen bör bl.a.

överväga möjligheterna för företagare att vara

deltidsarbetslösa.

Anna Grönlund (fp) menar i motion A285 att arbetet

med att jämställa enmansföretagare med löntagare när

det gäller trygghetssystemen, särskilt a-kassan,

omedelbart måste påbörjas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är viktigt att stimulera

företagandet. Ett väl utvecklat företagande leder

till fler arbetstillfällen och därigenom minskad

arbetslöshet. Frågan om arbetslöshetsförsäkringen

och företagare har ofta diskuterats i utskottet.

Företagare, uppdragstagare och verksamma i

kooperativ behöver likaväl som andra grupper

ekonomisk trygghet. Försäkringen får inte utformas

så att den blir ett hinder för nyföretagande.

Arbetslöshetsförsäkringen är i grunden en

löntagarförsäkring, men försäkringen har successivt

utvidgats - som beskrivits ovan - till att även ge

ett försäkringsskydd för företagare. En anledning

till att det behövs särskilda regler för företagare

är att en företagare har vissa möjligheter att styra

sina inkomster och därmed påverka utfallet av

försäkringen. Ersättningen till anställda bygger

däremot på förhållanden som den enskilde löntagaren

inte på samma sätt kan påverka och på intyg från

arbetsgivare.

Kravet på att den personliga verksamheten i

rörelsen ska ha upphört föranleds av att man vill

förhindra att arbetslöshetsersättning leder till

snedvridning av konkurrensen mellan företag.

Ersättningen från försäkringen ska inte

subventionera en rörelse som inte är ekonomiskt

bärkraftig. Arbetslöshetsförsäkringen får alltså

inte användas som ett företagsstöd. En sådan

användning skulle kunna leda till svårigheter för

redan etablerade företag eller för andra nystartade

företag. Företag som konkurrerar med företag som

indirekt subventioneras av någon typ av stöd kan

undanträngas från marknaden.

Ett projekt inom Näringsdepartementet har som

nämnts ovan lämnat en promemoria, Ds 2003:27

Företags- och anställningsformer i förändring.

Syftet med arbetet var att kartlägga nya former för

företagande och anställningsformer i gränsområdet

mellan egenföretagande och anställning. Av

promemorian framgår att omkring 600 000 av de i

Sverige totalt 842 000 företagen inte har några

anställda. Sammanfattningsvis framkommer att både

arbetslöshetskassor och de organisationer som

analysgruppen varit i kontakt med har framfört att

reglerna för företagare i arbetslöshetsförsäkringen

inte är tillräckligt utvecklade eller att de ger

utrymme för olika tolkningsmöjligheter.

Med hänvisning till det ovan under rubriken

Familjehem nämnda pågående arbetet i

Regeringskansliet med att utforma kommittédirektiv

till en översyn av socialförsäkringarna avstyrker

utskottet motionerna A263 yrkande 20 (c), A285 (fp),

A330 yrkande 7 (kd), N329 yrkandena 13 och 14 (c),

N346 yrkande 13 (kd) och N414 yrkande 1 (mp) i de

delar de inte kan anses tillgodosedda genom det som

utskottet anfört.

7 A-kassan och bemanningsföretagen

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet avstyrks två motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden om a-kassan och

bemanningsföretagen. Utskottet anser att man

bör avvakta tills regeringen återkommer till

riksdagen i frågan.

Jämför reservation 12 (kd).

Motioner

Kristdemokraterna betonar i kommittémotion A330

(yrk. 6) behovet av enhetliga regelsystem för

privata och offentligt organiserade

bemanningsföretag vad gäller a-kassan. Reglerna för

arbetslöshetskassan är olika beroende på om

bemanningsföretaget är privat eller offentligt

organiserat. En anställd i ett privat

bemanningsföretag betraktas alltid som

heltidsanställd oavsett vad den enskilde och

företaget har avtalat. Den enskilde kan därför inte

få utfyllnad från arbetslöshetsförsäkringen vid

deltidsarbetslöshet. En deltidsanställd i ett annat

företag liksom i ett offentligt organiserat

bemanningsföretag kan däremot få

utfyllnadsersättning i motsvarande situation.

Partiet menar att samma regler måste gälla oavsett

om man arbetar i ett privat eller offentligt

organiserat bemanningsföretag.

Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson (båda m) anser i

motion A204 att arbetslöshetsförsäkringens regler

för anställda i bemanningsföretag är alltför

stelbenta och inte passar in i ett land som måste få

fler att arbeta. En arbetslös person som har

anlitats för uthyrning måste kunna få ersättning

från försäkringen vid ny arbetslöshet under

förutsättning att personen står till

arbetsmarknadens förfogande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid ett flertal tillfällen under

senare år behandlat motioner som tagit upp frågor om

bemanningsföretag, senast hösten 2002 (bet.

2002/03:AU1). Riksdagen beslutade 1999, på förslag

från utskottet, om ett tillkännagivande om behovet

av en översyn av bemanningsföretagen

(1999/2000:AU1). Regeringskansliet tillsatte under

hösten 2001 en arbetsgrupp med uppdrag att inventera

de problem som kan vara förknippade med anställning

i ett bemanningsföretag. Utskottet har under hand

erfarit från Näringsdepartementet att frågan på

senare tid i huvudsak varit relaterad till arbetet

inom EU med att få fram ett direktiv på området.

Eftersom dessa förhandlingar har dragit ut på tiden

finns det nu planer på att departementets

arbetsgrupp ska återuppta sitt arbete. Beredningen

av frågan är alltså inte avslutad utan pågår

alltjämt inom Regeringskansliet.

Utskottet förutsätter att regeringen återkommer

till riksdagen i frågan så snart det är möjligt. I

avvaktan på detta finner utskottet inte skäl att ta

ställning till förslagen i sak utan avstyrker

motionerna A204 (m) och A330 yrkande 6 (kd).

8 Övrigt

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlar utskottet övriga

motioner på arbetslöshetsförsäkringens område

som väckts under den allmänna motionstiden.

Samtliga motioner avstyrks.

Motioner

Göran Norlander och Agneta Lundberg (båda s) anser i

motion A231 att regeringen bör se över

avstängningsreglerna i a-kassan vid uppsägning på

egen begäran. Effekten av en skärpning av lagen som

innebar att avstängningstiden ökades från 20 till 45

dagar har varit marginell när det gäller antalet som

sagt upp sig. Det har däremot fått stora

konsekvenser för dem som blivit avstängda.

Jan Björkman och Kerstin Andersson (båda s) betonar

i motion A254 behovet av att skyndsamt följa upp

frågan om samordnat utbetalningsansvar mellan a-

kassan och försäkringskassan.

Åsa Lindestam (s) menar i motion A273 att bl.a.

många långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna är

i stort behov av att höja sin kunskapsnivå.

Flexiblare användande av ersättningar och samverkan

mellan olika myndigheter skulle kunna bidra till

vuxnas lärande och öka deras möjligheter att komma

in på arbetsmarknaden.

Rolf Lindén m.fl. (s) anser i motion A321 att en

översyn av reglerna kan vara nödvändig för att ge

möjlighet för arbetslösa att få högskoleutbildning

med ersättning motsvarande a-kassan.

Utskottets ställningstagande

Reglerna om avstängning från ersättning på grund av

att den försäkrade slutat på egen begäran ändrades

så att avstängningstiden förlängdes från 20 till 45

dagar från den 1 januari 1996. Skälen var bl.a.

finansiella men syftet var också att stärka

arbetslinjen i försäkringen. I den proposition där

förslaget lades fram (prop. 1995/96:25) uttalade

regeringen att de avstängningstider som gällde (20

dagar) hade sitt ursprung i en helt annan

arbetsmarknadssituation och ett helt annat

statsfinansiellt läge än det som rådde då. Vidare

sades det att de resurser som samhället ställer till

förfogande för att komma till rätta med

arbetslösheten måste utnyttjas fullt ut för att

hjälpa alla de arbetslösa som ofrivilligt har fått

lämna sina arbeten eller som inte givits en chans

att komma in på arbetsmarknaden. Det fanns också

försäkringsmässiga skäl till ändringen. En person

som själv framkallar ett "försäkringsfall" ska

normalt inte ha rätt till ersättning. Utskottet

ville också understryka att avstängningsregeln

endast gäller den som lämnat sitt arbete utan giltig

anledning.

I motion A231 påstås att antalet personer som sagt

upp sig själva endast förändrats marginellt sedan

lagändringen. Utskottet vill först uppmärksamma att

det i förarbetena inte finns något uttalat syfte att

hålla nere antalet egna uppsägningar, utan det var i

huvudsak skäl av det slag som ovan redovisats som

var bakgrunden till ändringen. Utskottet har inte

tillgång till någon statistik som bekräftar

uppgifterna i motionen. Utskottet anser att skälen

till ändringen fortfarande har giltighet. Det

aktuella läget på arbetsmarknaden med en ökande

arbetslöshet och ökade kostnader för försäkringen

talar inte heller för den föreslagna ändringen av

avstängningsreglerna.

När det gäller samordnat utbetalningsansvar, som

tas upp i motion A254, har utskottet tidigare

framhållit vikten av att regeringen så snart det är

möjligt lägger fram ett konkret förslag för

riksdagen i frågan. Utskottet kan konstatera

följande. I betänkande SOU 2001:81 Utbetalning av

aktivitetsstödet framfördes bl.a. att det borde vara

rationellt med färre inblandade aktörer vid

utbetalningen av aktivitetsstödet.

Riksförsäkringsverket (RFV) angav i sitt

remissyttrande över betänkandet att utredningen inte

utrett de delar som är av väsentlig betydelse för

socialförsäkringen och dess administration. Vidare

ansåg RFV att beslutsunderlaget var bristfälligt och

kostnadsberäkningarna missvisande och otydliga.

Därefter har först RFV och sedan Statskontoret

utrett frågan. Statskontoret redovisade sitt uppdrag

den 20 december 2002 i rapporten Alternativ

administration av aktivitetsstöd. Effekter för

socialförsäkringens administration (2002:28). I

rapporten jämförs tre alternativ med ett

nollalternativ, där nollalternativet är ett med

hjälp av IT-teknik rationaliserat nuläge där de

allmänna försäkringskassorna ombesörjer

administrationen av aktivitetsstödet. Statskontoret

konstaterade att nollalternativet syntes vara mest

kostnadseffektivt för socialförsäkringens

administration om hänsyn också tas till de

administrativa kostnaderna vid

arbetslöshetskassorna. Efter beredning av rapporten

beslutade regeringen i november 2003 att lägga

betänkande SOU 2001:81 till handlingarna. Såvitt

utskottet känner till bereds inte längre frågan om

samordnat utbetalningsansvar i Regeringskansliet.

Med anledning av ovanstående vill utskottet åter

framhålla betydelsen av ett samordnat

utbetalningsansvar mellan olika aktörer på

arbetsmarknadsområdet. Utskottet utgår från att

regeringen tar nödvändiga initiativ i frågan för att

så snart det är möjligt kunna lägga fram ett konkret

förslag för riksdagen.

Utökade möjligheter till ekonomiska stödformer för

vuxnas lärande tas upp i motionerna A273 och A321.

Utgångspunkten i svensk utbildningspolitik är som

framgår av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och

utvecklingen av vuxenutbildningen att den framtida

vuxenutbildningen ska möta människor och tillgodose

deras behov av lärande utifrån den enskilda

personens önskemål, behov och förutsättningar och

stödja vuxnas delaktighet i det livslånga lärandet.

Det s.k. Kunskapslyftet var när det infördes den

största satsningen på vuxenutbildning någonsin i

Sverige. Kunskapslyftet vände sig i första hand till

arbetslösa som helt eller delvis saknade treårig

gymnasiekompetens. Syftet var att de som hade störst

behov av utbildning skulle få möjlighet att bygga på

med nya kunskaper. Fram till den 1 juli 2001, då ett

nytt enhetligt studiestödssystem infördes, fanns det

flera andra typer av studiestöd med skilda villkor.

Det var svårt för en enskild studerande att hålla

sig underrättad om vilka regler för rätt till

studiestöd som gällde i hans eller hennes fall. I

synnerhet gällde det studerande i vuxenutbildning.

Grundtanken med den nya studiestödslagen är att

likartade regler ska gälla för alla

utbildningsområden. Lagen reglerar bl.a.

möjligheterna att erhålla studiebidrag och

studiemedel. Från och med 2003 ersattes

Kunskapslyftet av ett särskilt riktat statsbidrag

som utges till kommunerna motsvarande ungefär 47 000

årsstudieplatser. Detta bidrag kommer att ingå i det

generella statsbidraget till kommunerna fr.o.m.

årsskiftet 2005/06.

Här ska också nämnas att ett nytt

rekryteringsbidrag till vuxna infördes den 1 januari

2003. Bidraget är ett viktigt inslag i

vuxenutbildningen. Syftet är att rekrytera personer

över 25 år som är eller riskerar att bli arbetslösa

eller som har något funktionshinder och som bedöms

ha behov av kompletterande utbildning. Bidraget är

ett utpräglat rekryteringsstöd och lämnas under

högst 50 veckor. Det är inte ett generellt

studiestöd till alla vuxenstuderande.

Rekryteringsbidraget är i sin helhet ett bidrag men

följer i möjligaste mån

studiestödssystemets grundprinciper för att

fortsatta studier med studiestöd ska vara möjligt.

Utskottet vill också peka på den tidsbegränsade

bristyrkesutbildningen för redan anställda som är en

arbetsmarknadsutbildning. Den riktar sig i första

hand till personer med utländsk högskoleutbildning

inom något bristyrke men som i dag arbetar med

arbetsuppgifter de är överkvalificerade för.

Målgruppen är även andra anställda som vill utbilda

sig inom ett bristyrke. Om arbetsgivaren efter

utbildningen kan erbjuda mer kvalificerade

arbetsuppgifter ska arbetsgivaren betala normal lön

under utbildningstiden. Till övriga deltagare lämnas

aktivitetsstöd. Den som vid arbetslöshet skulle

varit berättigad till arbetslöshetsersättning får

samma ersättning som skulle ha lämnats vid

arbetslöshet, dvs. lägst 320 kr per dag. Den som

inte är berättigad till sådan ersättning får

aktivitetsstöd med 223 kr per dag.

Till sist vill utskottet återigen hänvisa till den

studiesociala utredningens betänkande SOU 2003:130

Studerande och trygghetssystemen. Utredningens

uppdrag var att ge en samlad bild av hur den

ekonomiska och sociala situationen ser ut för

studerande under hela studietiden. Några av de

slutsatser som utredningen har fört fram är behovet

av att studier kan kombineras med sjukskrivning på

deltid och att skyddsbestämmelserna om

sjukpenninggrundande inkomst anpassas till ett

flexibelt användande av studiemedlen. Utredningen

ska bli föremål för remissbehandling. Det kommande

beredningsarbetet bör avvaktas.

Med hänvisning till det ovan sagda avstyrks

motionerna A231 (s), A254 (s), A273 (s) och A321

(s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Avgift till den kompletterande

arbetslöshetskassan (punkt 1) (m, kd)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m),

Henrik Westman (m) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen dels avslår proposition 2003/04:62, dels

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs under Ställningstagande i reservation 1.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:A5 (m)

och 2003/04:A6 yrkande 1 (kd).

Ställningstagande

Vi anser att riksdagen ska avslå regeringens

proposition 2003/04:62 Avgift till den

kompletterande arbetslöshetskassan. Det är mycket

tveksamt att låta arbetslösa människor som inte

tillhör någon arbetslöshetskassa betala en avgift

för att få det grundskydd vid tillfällig

arbetslöshet de redan betalat skatt för. De får

härigenom betala två gånger för samma sak. Avgiften

berättigar inte ens till skattereduktion. Regeringen

uppger att syftet med avgiften är att öka rättvisan

och införa likabehandling av arbetslösa. Vi delar

Statskontorets, Kommunförbundets och

Landstingsförbundets bedömning att propositionen

inte kommer att leda till rättvisa och

likabehandling av arbetslösa. Vi anser att

arbetslöshetsförsäkringen ska fungera som en

omställningsförsäkring där incitamenten att ta ett

nytt arbete är stora. Vi vill därför införa en

allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.

Vi anser alltså att propositionen bör avslås och att

det som vi anfört här bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att motionerna A5 (m) och A6

yrkande 1 (kd) bör bifallas av riksdagen.

2. En allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring (punkt 2) (m)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och

Henrik Westman (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A305 yrkande 17 (m) och avslår motion

2003/04:A6 yrkande 2 (kd).

Ställningstagande

Vi anser att det är nödvändigt att reformera

arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill införa en allmän

och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för alla.

Försäkringen ska vara en omställningsförsäkring som

administreras av staten. Ersättning ska kunna utgå

under en period av 300 dagar, och det ska inte vara

möjligt att kvalificera sig för en ny

ersättningsperiod annat än med arbete. Eftersom det

är en omställningsförsäkring är det möjligt att

avskaffa huvuddelen av de regel-, kontroll- och

sanktionssystem som finns i dagens system. För att

åstadkomma ett tydligare försäkringsmässigt samband

ska en utökning ske av egenfinansieringen.

Försäkringspremien ska relateras direkt till lönen

och utgöra 2 % på sådana inkomster som är

ersättningsberättigande. Premien ska vara

avdragsgill vid inkomstbeskattning.

Vad vi anfört här bör ges regeringen till känna. Det

innebär att motion A305 yrkande 17 (m) bör bifallas

av riksdagen och motion A6 yrkande 2 (kd) avslås i

den mån den inte är tillgodosedd med vad som

anförts.

3. En allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring (punkt 2) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A6 yrkande 2 (kd) och avslår motion

2003/04:A305 yrkande 17 (m).

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att det är nödvändigt att

reformera arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill införa

en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

för alla. Den ska vara aktiverande och skapa

incitament att skaffa nytt arbete. Ersättningen bör

första året vara 80 % av den lön som man hade vid

inträdet i arbetslöshet och grunda sig på de

inkomster man faktiskt haft. I försäkringen ska

egenfinansieringen vara högre än i dag och uppgå

till en tredjedel men med kompensation genom

generellt sänkt inkomstskatt. Med ett sådant system

tydliggörs sambandet mellan en dåligt fungerande

lönebildning, höjd arbetslöshet och kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att motion A6 yrkande 2 (kd) bör

bifallas av riksdagen medan motion A305 yrkande 17

(m) bör avslås i den mån den inte är tillgodosedd

med vad som anförts.

4. Inträdesvillkor (punkt 3) (v, mp)

av Camilla Sköld Jansson (v) och Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A292 yrkande 5 (v).

Ställningstagande

Arbetslöshetsförsäkringen är en

omställningsförsäkring som bygger på anställnings-

och inkomstbortfallsprincipen. För att få rätt till

ersättning fordras att den arbetslöse uppfyller både

ett medlemsvillkor och ett arbetsvillkor. För den

som har ett fast heltidsarbete är det inga problem

att uppfylla dessa villkor. Däremot är det svårt för

deltidsarbetande och för dem som har olika former av

tillfälliga anställningar. Kvinnor och invandrare

har högst andel både deltids- och

korttidsanställningar. Vi anser därför att

regeringen bör lägga fram förslag om hur

kvalifikationsregler för rätt till

arbetslöshetsersättningen kan göras neutrala och

icke-diskriminerande för korttids- och

deltidsanställda. Könsmaktsordningen, som

systematiskt underordnar kvinnor och överordnar män,

präglar arbetsmarknaden. Kvinnor missgynnas och

diskrimineras på en rad områden, t.ex. när det

gäller a-kassan.

Vad vi anfört här bör ges regeringen till

känna. Det anförda innebär att motion A292

yrkande 5 (v) bör bifallas av riksdagen

5. Allmänt om arbetslöshetsförsäkringen m.m.

(punkt 4) (m, kd)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m),

Henrik Westman (m) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A330 yrkande 10 (kd) och avslår motionerna

2003/04:A208 (kd), 2003/04:A284 (s) och 2003/04:A338

(c).

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör utreda en alternativ

organisationsmodell och konsekvenserna av att

förändra relationerna mellan arbetslöshetskassorna

och de fackliga organisationerna.

Arbetslöshetsförsäkringen är en märklig försäkring.

Den sköts av från staten fristående

arbetslöshetskassor med i de flesta fall starka band

till olika fackliga organisationer. Samtidigt är de

beslut a-kassorna fattar myndighetsbeslut, och deras

verksamhet finansieras nästan helt med statliga

medel. Två utredningar från Statskontoret och från

Riksrevisionsverket som presenterades 1999

ifrågasätter dagens system med fristående

arbetslöshetskassor som är knutna till fackliga

organisationer. Kritiken går bl.a. ut på att

arbetslöshetskassorna utgör ett hinder för effektiv

tillsyn samt att statsbidragen inte är utformade på

ett sätt som stimulerar till god hushållning med

skattebetalarnas pengar.

Vad vi anfört här bör ges regeringen till känna. Det

anförda innebär att motion A330 yrkande 10 (kd) bör

bifallas av riksdagen medan motionerna A208 (kd),

A284 (s) och A338 (c) bör avslås.

6. Allmänt om arbetslöshetsförsäkringen m.m.

(punkt 4) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A284 (s) och avslår motionerna 2003/04:A208

(kd), 2003/04:A330 yrkande 10 (kd) och 2003/04:A338

(c).

Ställningstagande

Vänsterpartiet står bakom den gällande

arbetslöshetsförsäkringen som är en

omställningsförsäkring. Syftet med försäkringen är

att den skall ge en rimlig ersättning till de

arbetslösa som aktivt söker lämpliga arbeten.

Vänsterpartiet vill understryka vikten av en hög

sökaktivitet hos de arbetslösa som uppbär a-kassa. I

dagens regelverk finns dock en inkonsekvens i kravet

att efter 100 ersättningsdagar generellt utöka

sökområdet både yrkesmässigt och geografiskt

samtidigt som ersättningsnivån sänks. För att

försäkringen ska upprätthålla sin legitimitet krävs

att större hänsyn tas till hur verkligheten ser ut

för många människor i hela Sverige. Det kan inte

vara skäligt att alltid kräva att t.ex. äldre

arbetslösa ska söka alla kategorier av arbeten i

hela landet. I stället för krav på flyttning borde

större vikt läggas vid att möjliggöra pendling inom

det regionala arbetsmarknadsområdet.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att motion A284 (s) bör bifallas

av riksdagen medan motionerna A208 (kd), A330

yrkande 10 (kd) och A338 (c) bör avslås.

7. Allmänt om arbetslöshetsförsäkringen m.m.

(punkt 4) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A338 (c) och avslår motionerna 2003/04:A208

(kd), 2003/04:A284 (s) och 2003/04:A330 yrkande 10

(kd).

Ställningstagande

Under de senaste åren har mycket gjorts för att

föräldraskapet ska delas mer jämlikt mellan mamman

och pappan. Det är många som försöker att få

arbetsliv och familjeliv att fungera. Det är inte

alltid som detta understöds av trygghetssystemen.

Bland annat kan de föräldrar som delat på

föräldraledigheten och arbetat deltid vid en

efterföljande arbetslöshet drabbas av en rejält

sänkt dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Jag

anser därför att en översyn ska göras av

trygghetssystemen, inklusive

arbetslöshetsförsäkringen, så att de påverkar ett

jämställt föräldraskap positivt.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att motion A338 (c) bör bifallas

av riksdagen medan motionerna A208 (kd), A284 (s)

och A330 yrkande 10 (kd) bör avslås.

8. Överhoppningsbar tid vid studier (punkt 5)

(kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A330 yrkande 5 (kd).

Ställningstagande

Jag vill stimulera deltagande i utbildning och

föreslår därför att studier ska betraktas som

överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen i

proportion till omfattningen av tiden. Studierna ska

inte behöva vara avslutade för att man ska vara

berättigad till a-kassa, under förutsättning att man

uppfyller kraven i övrigt.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att motion A330 yrkande 5 (kd)

bör bifallas av riksdagen.

9. Studier och a-kassa (punkt 7) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A330 yrkande 9 (kd) och avslår motionerna

2003/04:A238 (s), 2003/04:A253 (s), 2003/04:A267 (s)

och 2003/04:A350 (s).

Ställningstagande

Det gällande regelverket på

arbetslöshetsförsäkringens område får till följd att

studerande inte kan få arbetslöshetsersättning under

ferierna. Detta innebär stora påfrestningar för alla

studerande men framför allt för äldre studerande med

försörjningsansvar. Det har förekommit att personer

tvingats avbryta sina studier för att åter få rätt

till ersättning. Jag anser att bestämmelserna bör

ändras så att det blir möjligt för studerande att

erhålla arbetslöshetsersättning under ferierna.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att motion A330 yrkande 9 (kd)

bör bifallas av riksdagen medan motionerna A238 (s),

A253 (s), A267 (s) och A350 (s) bör avslås.

10. Familjehem (punkt 8) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A330 yrkande 8 (kd).

Ställningstagande

Familjehemmen fyller en viktig uppgift. Efterfrågan

på deras tjänster för familjevårdande uppgifter blir

också bara större och större från kommunernas sida.

Samtidigt har kommuner i dag stora svårigheter att

rekrytera personer som kan erbjuda familjehem. En

orsak till dessa rekryteringsproblem kan vara de

ekonomiska villkor som gäller för

familjehemsföräldrar. Enligt nuvarande regler har en

familjehemsförälder t.ex. inte rätt att vara

ansluten till arbetslöshetsförsäkringen i sin

egenskap av familjehemsförälder. Ersättning från a-

kassan lämnas inte trots gjorda inbetalningar.

Uppdraget som familjehemsförälder måste godkännas

som ett arbete med rätt till arbetsrättslig

trygghet. Jag anser att arbetstagarbegreppet i

försäkringen ska omfatta även personer verksamma i

familjehem och att verksamheten ska berättiga till

ersättning från a-kassan.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att motion A330 yrkande 8 (kd)

bör bifallas av riksdagen.

11. Företagares rätt till a-kassa (punkt 9) (m,

fp, kd, c, mp)

av Margareta Andersson (c), Anders G Högmark (m),

Patrik Norinder (m), Tina Acketoft (fp), Henrik

Westman (m), Ulf Holm (mp), Mauricio Rojas (fp)

och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 11. Riksdagen bifaller därmed delvis

motionerna 2003/04:A263 yrkande 20 (c), 2003/04:A285

(fp), 2003/04:A330 yrkande 7 (kd), 2003/04:N329

yrkandena 13 och 14 (c), 2003/04:N346 yrkande 13

(kd) och 2003/04:N414 yrkande 1 (mp).

Ställningstagande

Vi är övertygade om att ett gott småföretagarklimat

är bra för hela Sverige. En övervägande del av

företagen i landet har inte några anställda. Att

vara egenföretagare har i allt större utsträckning

kommit att bli ett komplement till en regelrätt

anställning. Ett problem för småföretagarna är att

deras intressen är dåligt tillvaratagna i det

sociala försäkringssystemet, trots att de kan vara

lika eller t.o.m. mer sårbara än de som är

anställda. I vissa avseenden är regelverket direkt

diskriminerande mot småföretagare. Vi anser därför

att en parlamentarisk utredning ska tillsättas för

att skyndsamt se över företagares ekonomiska

situation vid arbetslöshet. I utredningen bör även

ingå att överväga möjligheterna för företagare att

vara deltidsarbetslösa samt att se över reglerna som

gäller för dem som verkar inom kooperativa,

ekonomiska och ideella föreningar. Ett annat problem

är nivån på ersättningen för företagare. Tydliga

tillämpningsföreskrifter saknas. Riksdagen bör som

sin mening ge regeringen till känna vad i

reservationen anförs om tillsättande av en

parlamentarisk utredning om företagares ekonomiska

situation vid arbetslöshet.

Det anförda innebär att motionerna A263 yrkande 20

(c), A285 (fp), A330 yrkande 7 (kd), N329 yrkandena

13 och 14 (c), N346 yrkande 13 (kd) och N414 yrkande

1 (mp) bör bifallas av riksdagen, i förekommande

fall i motsvarande delar.

12. A-kassa och bemanningsföretagen

(punkt 10) (kd)

av Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A330 yrkande 6 (kd) och avslår motion

2003/04:A204 (m).

Ställningstagande

Det finns ett behov av ett enhetligt regelsystem för

privata och offentligt organiserade

bemanningsföretag vad gäller a-kassan. En anställd i

ett privat bemanningsföretag betraktas t.ex. alltid

som heltidsanställd oavsett vad den enskilde och

företaget har avtalat. Den enskilde kan därför inte

få utfyllnad från arbetslöshetsförsäkringen vid

deltidsarbetslöshet. En deltidsanställd i ett annat

företag liksom i ett offentligt organiserat

bemanningsföretag kan däremot få utfyllnad i

motsvarande situation. Jag menar att samma regler

måste gälla oavsett om man arbetar i ett privat

eller offentligt organiserat bemanningsföretag.

Vad jag anfört här bör ges regeringen till känna.

Det anförda innebär att motion A330 yrkande 6 (kd)

bör bifallas av riksdagen medan motion A204 (m) bör

avslås.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. En allmän och obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring (punkt 2) (fp, c)

av Margareta Andersson (c), Tina Acketoft (fp)

och Mauricio Rojas (fp).

Enligt vår uppfattning behövs en ny

arbetslöshetsförsäkring som är allmän, obligatorisk

och som utgör en del av den generella

välfärdspolitiken. Den ska vara utformad som en

omställningsförsäkring. Den enskilde blir tryggare

och rörligheten på arbetsmarknaden gynnas av ett bra

försäkringsskydd vid arbetslöshet. Det behövs därför

en arbetslöshetsförsäkring som ger ett bra

inkomstskydd under en begränsad tid. En utgångspunkt

måste vara att allt arbete, oavsett

anställningsform, ska löna sig. En viktig

strukturreform är att öka egenfinansieringen så att

kostnaden för arbetslösheten blir tydligare.

Försäkringen ska bygga på enkla och överblickbara

regler som är anpassade till dagens arbetsmarknad.

De nu gällande medlemsvillkoren och

kvalifikationskraven för a-kassan är problematiska

och krångligt utformade med en mängd olika

begränsande komponenter. Bland de grupper på

arbetsmarknaden som drabbas extra hårt av

regelverket finns företagare, invandrade svenskar,

unga svenskar och de som är delägare i olika former

av kooperativa verksamheter.

2. A-kassa och bemanningsföretagen (punkt 10)

(m)

av Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och

Henrik Westman (m).

I motion A204 pekar Ulla Löfgren och Jeppe

Johnsson (båda m) på vissa problem som är

förknippade med en anställning i ett

bemanningsföretag. Med anledning av motionen vill vi

avge följande särskilda yttrande. Det finns bland

arbetsgivare ett uttalat behov av de tjänster som

bemanningsföretagen har att erbjuda. För många

personer är arbetet i ett bemanningsföretag vägen

mot en fast anställning. Inte minst många invandrare

har kommit in på arbetsmarknaden genom ett

bemanningsföretag. Många personer som har fått fast

anställning hos en kund till det bemanningsföretag

som de arbetat hos söker sig tillbaka till

bemanningsföretaget eftersom de uppskattar

omväxlingen i arbetet. Bemanningsföretagen är inte

bara till nytta för individen utan även för

samhället eftersom de bidrar till att öka

flexibiliteten och lösa flaskhalsar i produktionen.

Vi instämmer i motionärernas konstaterande att

reglerna i arbetslöshetsförsäkringen både är

stelbenta och diskriminerande mot privata

bemanningsföretag. Enligt nuvarande regler ska en

anställd i ett bemanningsföretag anses vara

tillsvidareanställd i den omfattning som svarar mot

medlemmens arbetsutbud oavsett hur

anställningsförhållandet benämns i

anställningsavtalet. Motsvarande gäller inte för

andra företag. Vidare kan en arbetslös inte

acceptera erbjudanden om korta arbeten från

bemanningsföretag utan att riskera sin

ersättningsrätt. Skälet till detta är att anställda

vid bemanningsföretag till skillnad från anställda

vid andra slags företag inte får någon ersättning

under arbetslösa perioder mellan olika uppdrag.

Dessa skillnader är otillfredsställande och innebär

att bemanningsföretagen och deras anställda

diskrimineras. Liksom motionärerna anser vi att a-

kassereglerna ska vara lika för alla anställda,

oavsett i vilket slags företag de arbetar.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:62

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om

arbetslöshetskassor

Följdmotioner

2003/04:A5 av Anders G Högmark m.fl. (m):

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.

2003/04:A6 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

- Riksdagen avslår proposition 2003/04:62 Avgift

till den kompletterande arbetslöshetskassan.

-

- Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med ett förslag om en ny allmän

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med

de principer som beskrivs i motionen.

-

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att småföretagare

bör ges tillträde till a-kassan om företaget är

helt eller delvis vilande.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att make eller

maka till företagare skall få ta del av

arbetslöshetsersättning på samma villkor som

andra.

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

arbetslöshetsförsäkringen.

2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om företagarnas ekonomiska situation vid

arbetslöshet så att dessa inte missgynnas i

förhållande till arbetstagare vid ersättning från

arbetslöshetskassan.

2003/04:A204 av Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rätt till a-kassa för

anställda vid bemanningsföretag.

2003/04:A208 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en översyn av

regelverket i arbetslöshetsförsäkringen.

2003/04:A231 av Göran Norlander och Agneta Lundberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avstängning från a-kassan

vid uppsägning på egen begäran.

2003/04:A238 av Lilian Virgin och Christer

Engelhardt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att åtgärder skall samverka

för att förstärka arbetslinjen.

2003/04:A253 av Jan Björkman och Kerstin Andersson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regelverket vad avser

försäkran om att inte återuppta studier.

2003/04:A254 av Jan Björkman och Kerstin Andersson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att skyndsamt

följa upp frågan om samordnat utbetalningsansvar.

2003/04:A263 av Margareta Andersson m.fl. (c):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förtydliga

reglerna kring rätten att erhålla ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som den

sökandes engagemang inom den sociala ekonomin kan

fortsätta.

2003/04:A267 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om a-kassan och studiestödet

vid rehabilitering och studier.

2003/04:A273 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om samverkan mellan

myndigheter vad gäller vuxnas lärande.

2003/04:A284 av Lennart Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om arbetslöshetsförsäkringen.

2003/04:A285 av Anna Grönlund (fp):

Riksdagen begär att regeringen omedelbart påbörjar

arbetet med att jämställa enmansföretagare med

löntagare vad gäller trygghetssystemen och då

primärt a-kassan.

2003/04:A292 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om hur kvalifikationsregler för rätt till

arbetslöshetsersättning kan göras neutrala och

icke-diskriminerande.

2003/04:A305 av Anders G Högmark m.fl. (m):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införande av en

allmän arbetslöshetsförsäkring.

2003/04:A321 av Rolf Lindén m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om studier och a-kassa.

2003/04:A330 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om studier som

överhoppningsbar tid i arbetslöshetsförsäkringen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

enhetliga regelsystem i privata och offentliga

bemanningsföretag vad gäller a-kasseregler.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

lagen om företagares rätt till a-kassa.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

familjehemsförälders rätt till a-kassa.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätt till a-kassa

för studenter under ferier.

10. Riksdagen begär att regeringen utreder

kopplingen mellan fackliga organisationer och

arbetslöshetskassorna i enlighet med vad som

anförs i motionen.

2003/04:A338 av Annika Qarlsson och Roger Tiefensee

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en översyn skall göras

av trygghetssystemen så att de påverkar ett

jämställt föräldraskap positivt.

2003/04:A346 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillämpningen av

arbetslöshetsförsäkringen.

2003/04:A350 av Jan Björkman och Kerstin Andersson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att ta

bort regeln om 45 dagars studieuppehåll i

arbetslöshetsförsäkringen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:239) om

arbetslöshetskassor

dels att 87 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya

paragrafer, 87 a och 87 b §§, av följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

87 §[1]1

-----------------------------------------------------

För den kompletterande kassan gäller i övrigt

bestämmelserna i denna lag med följande undantag.

Bestämmelserna i 1 § andra stycket och 5 § första

stycket 2 om kassans verksamhetsområde, bestämmelsen

i 3 § om minsta antal medlemmar, bestämmelsen i 8 §

om att registrering i vissa fall får vägras samt

bestämmelserna i 82-84 §§ om fusion gäller inte.

-----------------------------------------------------

Bestämmelserna i 3 §, 5 § Bestämmelserna i 3 §, 5

första stycket 12, 34-47 § första stycket 12,

a §§ samt 60 § om 34-47 a §§ samt 60 § om

medlemskap, medlemskap,

medlemsförteckning, medlemsförteckning,

medlemsavgift m.m., i 48 medlemsavgift m.m., i 48

§ om finansieringsavgift, § om finansieringsavgift

och i 95-97 §§ och och utjämningsavgift,

111-115 §§ om samt i 95-97 §§ och

överklagande, omprövning 111-115 §§ om

och ändring gäller för de överklagande, omprövning

anslutna i stället för och ändring gäller för de

medlemmarna. Vad som sägs anslutna i stället för

i 31 och 61 §§ om medlem medlemmarna. Vad som sägs

gäller även den som är i 31 och 61 §§ om medlem

ansluten till den gäller även den som är

kompletterande ansluten till den

arbetslöshetskassan. kompletterande

arbetslöshetskassan.

-----------------------------------------------------

I stället för vad som sägs i 17 § tredje stycket

gäller för den kompletterande arbetslöshetskassan

följande. Till styrelseledamot får utses medlemmar,

förtroendevalda eller anställda i de organisationer

som är medlemmar i föreningen. Styrelseledamöterna

får inte vara styrelseledamöter, kassaföreståndare

eller ombud vid föreningsstämma i en annan

arbetslöshetskassa.

Bestämmelserna i 51-54 §§ om val av ombud och valda

ombud gäller i den kompletterande

arbetslöshetskassan på motsvarande sätt ombud som

utses av medlemsorganisationerna. För sådana ombud

gäller vad som i tredje stycket sägs om

styrelseledamot i den kompletterande kassan.

-----------------------------------------------------

**FOOTNOTES**

[1]:1 Senaste lydelse 2000:1461.

-----------------------------------------------------

87 a §

-----------------------------------------------------

Den kompletterande

arbetslöshetskassan skall

ta ut en avgift av dem

som får ersättning enligt

grundförsäkringen enligt

lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring

och som inte är anslutna

till kassan eller

medlemmar i en annan

arbetslöshetskassa.

Avgiften skall bidra till

att täcka kassans

förvaltningskostnader för

denna grupp

ersättningsberättigade.

Avgiften betalas genom

att den dras av när

ersättningen enligt

grundförsäkringen betalas

ut. Avdrag för betalning

av preliminär skatt skall

göras innan avgiften dras

av från ersättningen.

Avdrag för avgiften får

inte göras gällande mot

beslut om utmätning av

lön enligt 7 kap.

utsökningsbalken.

-----------------------------------------------------

87 b §

-----------------------------------------------------

Regeringen eller den

myndighet som regeringen

bestämmer får, efter

förslag från den

kompletterande

arbetslöshetskassan,

meddela föreskrifter om

storleken på avgiften

enligt 87 a §.

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2004.