Bet. 2003/04:AU4

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2003/04:AU4

Arbetstagarinflytande i europabolag och övrigarbetsrätt m.m.

Sammanfattning

Detta betänkande är uppdelat i två huvudavsnitt. Det

första delen avser regeringens förslag i proposition

2003/04:122 Arbetstagarinflytande i europabolag. Den

andra delen avser motioner om allmän arbetsrätt och

ledighetslagstiftningen som väckts under allmänna

motionstiden riksmötena 2002/03 och 2003/04.

Förslaget i propositionen syftar till att

genomföra rådets direktiv om komplettering av

stadgan om europabolag när det gäller

arbetstagarinflytande. Propositionen innehåller

förslag till en ny lag om arbetstagarinflytande i

europabolag och förslag till ändringar i lagen om

europeiska företagsråd och lagen om

styrelserepresentation för de privatanställda.

Arbetstagarinflytandet i europabolag föreslås

komma till stånd på följande sätt. Det bildas en

förhandlingsdelegation för arbetstagarna som har

till uppgift att med de företag som direkt deltar i

bildandet av ett europabolag träffa ett avtal om

arbetstagarinflytandet i det bolag som ska bildas.

Om parterna inte lyckas ingå ett avtal föreslås

särskilda bestämmelser som reglerar

arbetstagarinflytandet i europabolaget.

Förhandlingsdelegationen kan också välja att avbryta

förhandlingarna eller att avstå från

arbetstagarinflytande i europabolaget. Då blir inte

heller de särskilda bestämmelserna tillämpliga. För

europabolag gäller att den svenska arbetsrättsliga

lagstiftningen som t.ex. lagen om medbestämmande i

arbetslivet ska tillämpas fullt ut i samma

omfattning som tidigare med utgångspunkt i

sedvanliga normer för lagkonflikter. Ett undantag är

att lagen om styrelserepresentation för de

privatanställda inte tillämpas i europabolag.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den

8 oktober 2004.

Inga motioner har väckts med anledning av

propositionen. Utskottet godtar lagförslagen.

I den andra delen av betänkandet behandlas ett

stort antal motioner som gäller krav på allmänna

förändringar av arbetsrätten och en översyn av

denna. Vidare lämnas i motionerna förslag om

ändringar i centrala delar av de arbetsrättsliga

lagarna, t.ex. turordningsbestämmelserna i LAS. Även

vissa enskilda frågor tas upp bl.a. när det gäller

de olika ledighetslagarna.

Utskottsmajoriteten tillstyrker ett antal motioner

om upphävande av tvåpersonsundantaget i LAS

turordningsregler för småföretag. Övriga motioner

avstyrks.

I betänkandet finns 25 reservationer. I en

fempartireservation (m, fp, kd, c, mp) anser

partierna att tvåpersonsundantaget ska finnas kvar.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Arbetstagarinflytande i europabolag

Riksdagen antar regeringens förslag enligt

bilaga 2 till

- lag om arbetstagarinflytande i europabolag,

- lag om ändring i lagen (1987:1245) om

styrelserepresentation för de privatanställda,

- lag om ändring i lagen (1996:359) om europeiska

företagsråd.

Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:122.

2. Val enligt

styrelserepresentationslagen

Riksdagen avslår motion 2003/04:A297 (kd).

3. En förändrad arbetsrätt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A310

yrkande 12 (fp), 2003/04:A329 yrkandena 18 och 19

(kd), 2003/04:Kr232 yrkande 6 (m), 2003/04:N227

yrkande 6 (fp) och 2003/04:N248 yrkande 8 (m).

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

4. LAS diskriminerande effekter

Riksdagen avslår motion 2003/04:A324 (fp).

Reservation 2 (fp)

5. Arbetstagarbegreppet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A255 (m),

2003/04:A278 (kd), 2003/04:A304 yrkande 1 (v) och

2003/04:A371 yrkande 22 (kd).

Reservation 3 (m, kd)

6. Godkännande av central

arbetstagarorganisation vid avsteg från

LAS

Riksdagen avslår motion 2003/04:A304 yrkandena

2, 6 och 7 (v).

Reservation 4 (v)

7. Beräkning av anställningstid

Riksdagen avslår motion 2003/04:A219 (s).

8. Tidsbegränsad anställning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A213 (fp),

2003/04:A225 (s), 2003/04:A236 (s), 2003/04:A292

yrkandena 2 och 3 (v), 2003/04:A304 yrkandena

10-12 (v), 2003/04:A323 i denna del (s),

2003/04:A329 yrkande 20 (kd), 2003/04:A357 (m,

fp, kd, c) och 2003/04:A370 yrkande 3 i denna del

(fp).

Reservation 5 (m, c)

Reservation 6 (kd)

9. Skydd för gravida och föräldralediga

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A247

yrkande 14 (c), 2003/04:A283 yrkandena 1 och 2

(mp), 2003/04:A304 yrkande 5 (v), 2003/04:A307

yrkande 15 (fp), 2003/04:A318 (s), 2003/04:A359

(s) och 2003/04:A371 yrkande 15 (kd).

Reservation 7 (kd, c)

Reservation 8 (fp)

10. Tilläggsförsäkring till

föräldraförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2003/04:A302 yrkande 16

(c).

Reservation 9 (c)

11. Uppsägning av personliga skäl

Riksdagen avslår motion 2003/04:A304 yrkande 9

(v).

Reservation 10 (v)

12. Turordning vid uppsägning m.m.

Riksdagen antar utskottets förslag enligt

bilaga 3 till ändring i lagen (1982:80) om

anställningsskydd och bifaller därmed motionerna

2003/04:A217 (s), 2003/04:A228 (s), 2003/04:A234

(s), 2003/04:A237 (s), 2003/04:A242 (s),

2003/04:A244 (s), 2003/04:A250 (s), 2003/04:A304

yrkande 3 (v), 2003/04:A317 (s) och 2003/04:A323

i denna del (s) och avslår motion 2003/04:A292

yrkande 4 (v).

Reservation 11 (m, fp, kd, c, mp)

13. Dubbelräknad turordningstid

Riksdagen avslår motion 2003/04:A370 yrkande 3

i denna del (fp).

Reservation 12 (fp)

14. Förkortad företrädesrätt till

återanställning

Riksdagen avslår motion 2003/04:A329 yrkande 21

(kd).

Reservation 13 (m, kd)

15. Förlängd företrädesrätt till

återanställning

Riksdagen avslår motion 2003/04:A304 yrkande 4

(v).

16. Företrädesrätt för deltidsanställda

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A304

yrkande 8 (v) och 2003/04:A371 yrkande 31 (kd).

Reservation 14 (kd)

17. Facklig vetorätt

Riksdagen avslår motion 2003/04:A304 yrkande 15

(v).

Reservation 15 (v)

18. Stridsåtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A229 (m)

och 2003/04:A329 yrkandena 22 och 23 (kd).

Reservation 16 (m, kd)

19. Företagsnedläggning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A252 (s)

och 2003/04:A304 yrkandena 13 och 14 (v).

20. Medicinska kontroller

Riksdagen avslår motion 2003/04:A304 yrkande 20

(v).

21. Personlig integritet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A294 (s),

2003/04:A319 (s) och 2003/04:A343 (s).

22. Yttrandefrihet för privatanställda

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A207

yrkandena 1 och 2 (mp), 2003/04:A271 (s) och

2003/04:A303 yrkande 1 (fp).

Reservation 17 (mp)

23. ILO m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A274 (s),

2003/04:A325 (s), 2003/04:A345 (s) och

2003/04:U351 yrkande 3 (kd).

Reservation 18 (kd)

24. Ledighet för att ta hand om barn upp

till tre år

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf380

yrkande 12 (kd), 2002/03:So514 yrkande 5 (mp)

och 2003/04:Sf404 yrkande 10 (kd).

Reservation 19 (kd)

Reservation 20 (mp)

25. Ett barnvänligare arbetsliv

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So250

yrkande 8 (c) och 2003/04:So500 yrkande 9 (c).

Reservation 21 (c)

26. Rätt till ledighet för

familjehemsföräldrar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A298 (fp),

2002/03:A325 (s) och 2003/04:A239 (kd).

27. Ledighet för att ta hand om anhöriga

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So508

yrkande 6 (kd), 2003/04:So574 yrkande 15 (mp) och

2003/04:So641 yrkande 6 (kd).

Reservation 22 (kd)

Reservation 23 (mp)

28. Ledighet för att utföra samhällsuppdrag

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A227 (fp),

2002/03:A246 (s), 2002/03:A334 (s), 2003/04:A298

(s) och 2003/04:A312 (fp).

29. Ledighet för att prova annat arbete

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A314

yrkande 7 (v) och 2003/04:Sf327 yrkande 15 (c).

30. Längre tjänstledighet för att starta

eget m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A202 (c)

och 2003/04:A351 (s).

31. Rätt att gå ned i arbetstid för äldre

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A224

yrkande 4 (kd) och 2003/04:A308 yrkande 2 (kd).

Reservation 24 (kd)

32. Helgdagar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A243

yrkandena 1 och 2 (mp) och 2002/03:A250 yrkandena

1 och 2 (fp).

Reservation 25 (mp)

Stockholm den 27 april 2004

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders

Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila

Bjurling (s), Erik Ullenhag (fp), Christer Skoog

(s), Sonja Fransson (s), Stefan Attefall (kd),

Camilla Sköld Jansson (v), Cinnika Beiming (s),

Patrik Norinder (m), Lars Lilja (s), Berit Högman

(s), Henrik Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf Holm

(mp), Annelie Enochson (kd) och Tobias Billström

(m).

2003/04

AU4

Redogörelse för ärendet

I detta ärende behandlar arbetsmarknadsutskottet

dels regeringens proposition 2003/04:122

Arbetstagarinflytande i europabolag, dels motioner

som väckts under allmänna motionstiden under

riksmötena 2002 och 2003 som tar upp olika

arbetsrättsliga frågor. Motionerna från hösten 2002

refereras i det följande med angivande av årtal

2002/03 medan motionerna från hösten 2003 refereras

utan årtal (2003/04).

Propositionens och motionernas yrkanden återfinns

i bilaga 1 till betänkandet.

Utskottets överväganden

Proposition 2003/04:122

Arbetstagarinflytande i

europabolag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet godtar regeringens förslag till lag

om arbetstagarinflytande i europabolag och om

ändringar i lagen om styrelserepresentation

för de privatanställda och lagen om

europeiska företagsråd.

Bakgrund

Förslaget till lag om arbetstagarinflytande i

europabolag har sitt ursprung i att Europeiska

unionens råd (rådet) den 8 oktober 2001 antog en

förordning om stadga för europabolag ((EG) nr

2157/2001) (i det följande kallat förordningen). Vid

samma tillfälle antog rådet ett direktiv om

komplettering av stadgan för europabolag vad gäller

arbetstagarinflytande i europabolag (2001/86/EG) (i

det följande kallat direktivet). Förordningen är

direkt tillämplig i Sverige. Den behöver dock

kompletteras med nationell lagstiftning i

medlemsstaterna och EES-staterna eftersom man inte

lyckades uppnå en heltäckande lagstiftning på EU-

nivån. Direktivet ska vara införlivat med svensk

lagstiftning senast den 8 oktober 2004.

Regeringen tillkallade en särskild utredare med

uppgift att lämna förslag om hur direktivet skulle

genomföras i Sverige. I juni 2003 överlämnades

betänkandet Arbetstagarinflytande i europabolag (SOU

2003:64) med förslag om en ny lag. Betänkandet har

remissbehandlats. Lagrådet har yttrat sig över

regeringens förslag till lagstiftning och föreslagit

ändringar som regeringen i huvudsak har följt i

propositionen.

Regeringen har den 11 mars 2004 till riksdagen

överlämnat en proposition om europabolag (prop.

2003/04:112) med förslag om en ny lag om europabolag

och en annan proposition om arbetstagarinflytande i

sådana bolag (prop. 2003/04:122) som innehåller

förslag om en ny lag om arbetstagarinflytande i

europabolag. Förslaget om europabolagslag bereds av

riksdagens lagutskott. De lagförslag som

arbetsmarknadsutskottet i detta betänkande tar

ställning till är bl.a. lagen om

arbetstagarinflytande i europabolag och två

följdändringar i annan lagstiftning.

Europabolag

Ett europabolag är en europeisk associationsform för

gränsöverskridande samverkan i aktiebolagsform.

Syftet är bl.a. att göra det möjligt att bilda och

driva bolag med en europeisk dimension utan att

olikheter i och den begränsade territoriella

tillämpningen av de nationella lagstiftningar som

gäller för affärsdrivande bolag hindrar eller

försvårar detta. Den ursprungliga tanken inom EU var

att europabolag uteslutande skulle falla under

gemensamma EG-regler. Detta visade sig bli mycket

svårt och många frågor har överlåtits till

lagstiftaren i de enskilda medlemsstaterna.

Resultatet kommer att bli att europabolag faller

under en blandning av EG-rättsliga regler och

nationella bestämmelser.

Ett europabolag kan bildas på fem olika sätt: genom

fusion, bildande av holdingbolag, skapande av

dotterbolag eller ombildning eller genom att ett

europabolag självt bildar ett eller flera

dotterbolag i form av europabolag.

Ett samband mellan förordningen om europabolag och

direktivet om arbetstagarinflytande består i att

registreringen av ett europabolag är villkorad av

att en ordning för arbetstagarinflytande är

fastställd eller av att arbetstagarna avstått från

inflytandet.

Europabolag föreslås blir registrerade i ett

europabolagsregister hos den nya myndigheten

Bolagsverket.

Liksom i svenska aktiebolag utövas aktieägarnas

beslutanderätt i europabolag vid bolagsstämman. När

det gäller europabolagets övriga organisation kan

denna vara uppbyggd på två olika sätt, enligt

antingen ett monistiskt system eller ett dualistiskt

system. Det monistiska systemet - som är det som

ligger närmast det svenska systemet - innebär att

det utöver bolagsstämman finns ett bolagsorgan,

förvaltningsorganet, som motsvarar styrelsen enligt

den svenska aktiebolagslagen. I det dualistiska

systemet finns det, utöver bolagsstämman, två

bolagsorgan, ett ledningsorgan och ett

tillsynsorgan. Ledningsorganet svarar för bolagets

ledning och förvaltning, medan tillsynsorganet har

till uppgift att tillsätta och entlediga ledamöterna

i ledningsorganet och att kontrollera

ledningsorganets förvaltning. Det är europabolaget

självt som bestämmer vilken organisationsmodell som

bolaget ska ha. Det innebär att europabolag med säte

i Sverige kan besluta sig för att tillämpa den för

svensk lagstiftning okända dualistiska

organisationsmodellen.

Arbetstagarinflytande i europabolag

Förslagen i propositionen går i korthet ut på

följande.

Syftet med direktivet är att säkerställa att

bildandet av ett europabolag inte medför att

arbetstagarinflytande försvinner eller minskar i de

bolag som deltar i bildandet, den s.k. före- och

efterprincipen.

Arbetstagarinflytandet kommer till stånd genom att

arbetstagarorganisationerna eller arbetstagarna i de

berörda bolagen bildar en förhandlingsdelegation som

förhandlar med de deltagande bolagen om

arbetstagarinflytande i Europabolaget.

Förhandlingsdelegationen företräder arbetstagarna i

de deltagande bolagen och de berörda dotterbolagen

och filialerna.

I lagen ges detaljerade regler om hur

förhandlingsdelegationen inrättas och hur platserna

ska fördelas dels mellan arbetstagarna i de olika

EES-staterna, dels mellan arbetstagarna i de olika

bolag och filialer som finns i Sverige.

Arbetstagarna i varje EES-stat tilldelas en

ordinarie plats för varje (hel) eller påbörjad

tiondel som de tillsammans utgör av samtliga

arbetstagare i de deltagande och berörda

dotterbolagen och filialerna. När ett europabolag

bildas genom fusion har arbetstagarna under vissa

förutsättningar rätt till extraplatser. Skulle under

den tid då förhandlingsdelegationen verkar antalet

arbetstagare förändras i sådan omfattning att det

påverkar fördelningen ska fördelningen göras om.

De ordinarie platserna som tilldelas arbetstagarna i

Sverige fördelas i fallande ordning efter antalet

arbetstagare i respektive bolag, dock högst en plats

per bolag. De lokala arbetstagarorganisationerna kan

komma överens om en annan fördelning. Extraplatserna

vid fusion tilldelas på motsvarande sätt. Om ett

deltagande bolag eller berörda dotterbolag eller

filialer inte längre ska delta eller vara berörda

ska platsen omfördelas enligt vissa regler.

Ledamöterna från Sverige utses av den eller de

lokala arbetstagarorganisationer som är

kollektivavtalsbundna i förhållande till de i

Sverige deltagande eller berörda dotterbolagen eller

filialerna. Om det är fråga om att utse en ledamot i

förhandlingsdelegationen tillkommer denna rätt den

lokala organisation som företräder det största

antalet av de kollektivavtalsbundna medlemmarna. Är

det fråga om att utse flera ledamöter gäller

motsvarande regler som i lagen om

styrelserepresentation för de privatanställda. Detta

gäller om organisationerna inte kommer överens om

annat. I det fall att det inte finns någon

kollektivavtalsbunden organisation utses ledamöterna

av den lokala arbetstagarorganisation som företräder

flest arbetstagare i deltagande eller berörda

bolag/filialer såvida inte organisationerna kommer

överens om annat. Om det inte finns någon

organisation utses ledamöterna av arbetstagarna. Den

sistnämnda regeln har tillkommit för att göra det

möjligt att bilda en förhandlingsdelegation även när

det saknas kollektivavtal eller organiserade

arbetstagare. På det sättet tillgodoses de

deltagande bolagens intresse att kunna bilda ett

europabolag.

Så snart en förhandlingsdelegation har inrättats ska

förhandlingar inledas mellan de deltagande bolagen

och arbetstagarnas förhandlingsdelegation. Syftet

med förhandlingarna är att fastställa en ordning för

arbetstagarinflytandet i europabolaget.

Förhandlingarna får pågå högst sex månader, men

parterna får gemensamt besluta om att förlänga

förhandlingsperioden till sammanlagt högst ett år.

Förhandlingsdelegationen får avstå från att inleda

förhandlingar och avbryta pågående förhandlingar.

Detta får dock inte ske om bolaget ska bildas genom

ombildning och det finns en rätt till visst slag av

arbetstagarinflytande i det bolag som ska ombildas.

Om ett beslut har fattats om att avstå från eller

avbryta förhandlingar, kan en förhandlingsdelegation

sammankallas på nytt tidigast två år efter beslutet

om minst 10 % av de berörda arbetstagarna

skriftligen begär detta.

Vid förhandlingarna mellan bolagen och

förhandlingsdelegationen har delegationen rätt till

information om arbetstagarinflytandet i de

deltagande bolagen, om planerna för bildandet av

europabolaget och om hur den processen fortskrider.

Delegationen får biträdas av experter. Kostnaderna

för att delegationen ska kunna utföra sina uppgifter

på ett lämpligt sätt ska bäras av de deltagande

bolagen.

Vissa omröstningsregler gäller för

förhandlingsdelegationen. Somliga beslut kräver

kvalificerad majoritet. Dit hör ett beslut om att

avstå från eller avbryta förhandlingar.

Regler ges också om formen för och innehållet i ett

avtal om arbetstagarinflytande. Avtalet ska vara

skriftligt. Det ska också ange om ett arbetstagarråd

ska inrättas eller om en annan ordning för

information och samråd ska gälla. Om ett

arbetstagarråd inrättas ska avtalet bl.a. ange

rådets sammansättning och uppgifter. I det fall att

europabolaget bildas genom ombildning ska avtalet om

arbetstagarinflytande föreskriva minst samma nivå

för arbetstagarinflytandet som finns i det bolag som

ska ombildas.

I lagen föreslås också vissa regler som träder in om

ett avtal inte träffas under förhandlingsperioden, i

direktivet benämns detta referensbestämmelser.

Reglerna innebär bl.a. att ett arbetstagarråd ska

inrättas antingen om parterna är överens om detta

eller om förhandlingsperioden har löpt ut utan att

ett avtal har träffats som uppfyller lagens krav. I

motsvarande fall ska bestämmelser om s.k. medverkan

tillämpas.

Medverkan innefattar en viss rätt till inflytande

när ledamöter utses i ett företagsorgan.

Förutsättningen för rätt till sådan medverkan är

antingen att parterna i förhandlingarna om

arbetstagarinflytande är överens om det eller att

europabolaget bildats på visst sätt och att

arbetstagarna haft rätt till medverkan före

bildandet. Som redovisats ovan kan europabolagets

organisation vara uppbyggd enligt ett monistiskt

eller dualistiskt system. I det fall att europabolag

med säte i Sverige beslutar sig för att tillämpa den

för svensk lagstiftning okända dualistiska

organisationsmodellen avser rätten till medverkan

enbart tillsynsorganet. Genom en ändring i lagen om

styrelserepresentation för privatanställda klargörs

att europabolag ska vara undantagna från lagens

tillämpningsområde.

Om ett arbetstagarråd ska inrättas gäller regler för

sammansättningen som i huvudsak överensstämmer med

reglerna för förhandlingsdelegationen. Rådet har

rätt till information från och samråd med

europabolaget. Minst en gång om året ska

europabolaget sammanträffa med arbetstagarrådet.

Mötet ska särskilt handla om bolagsstruktur,

ekonomisk och finansiell situation, förväntad

utveckling, sysselsättningsläge, investeringar,

organisationsförändringar, arbetsmetoder m.m. I god

tid före beslut ska arbetstagarrådet få information

om sådana särskilda omständigheter som påverkar

arbetstagarnas intressen. Även arbetstagarrådet får

biträdas av experter och har rätt att på

europabolagets bekostnad sammanträda inför möten med

bolaget. Ledamöterna i rådet ska ha rätt till

nödvändig ledighet med bibehållna

anställningsförmåner. Rådets kostnader ska bäras av

europabolaget i den utsträckning som krävs för att

uppgiften ska kunna fullgöras på lämpligt sätt.

Ledamöterna ska, med beaktande av eventuell

tystnadsplikt, underrätta representanter för berörda

arbetstagare om informationen och samrådet. Fyra år

efter det att arbetstagarrådet har inrättats ska

rådet pröva om förhandlingar ska inledas för att i

stället träffa ett avtal om arbetstagarinflytande.

Referensbestämmelserna om medverkan när ledamöter

utses i ett företagsorgan innebär, om europabolaget

tillkommit genom ombildning, att arbetstagarna har

samma rätt till medverkan som före ombildningen. Om

bolaget bildats på annat sätt bestäms rätten till

medverkan i förhållande till vad som gällde före

registreringen av europabolaget. Det finns också

regler om arbetstagarnas rätt till medverkan.

En förhandlingsdelegation och ett arbetstagarråd är

en juridisk person som kan förvärva rättigheter och

ikläda sig skyldigheter. När ett arbetstagarråd

inrättas övertar det rättigheterna och

skyldigheterna från förhandlingsdelegationen och

inträder som part i ett avtal om

arbetstagarinflytande i europabolaget. Skydds- och

ledighetsbestämmelserna i förtroendemannalagen är

tillämpliga. Tystnadsplikt för ledamöterna i

förhandlingsdelegationen eller arbetstagarrådet

gäller under vissa förutsättningar.

I lagen finns en allmän bestämmelse om missbruk av

reglerna om europabolag. Reglerna får inte tillämpas

i syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna

deras rätt till inflytande. Om väsentliga

förändringar inträffar i europabolaget, dess

dotterbolag eller filialer inom ett år från

europabolagets registrering som innebär att

arbetstagarna skulle ha fått ett mer omfattande

inflytande om förändringarna gjorts före

registreringen, ska förändringarna anses ha gjorts i

syfte att frånta eller förvägra arbetstagarna deras

rätt till inflytande, om inte bolaget visar andra

skäl för förändringarna.

Lagens regler är skadeståndssanktionerade enligt

gängse arbetsrättslig modell. Tvister ska handläggas

enligt lagen om rättegången i arbetstvister.

Europabolag och deltagande bolag ska anses som

arbetsgivare vid tillämpning av rättegångsreglerna

medan arbetstagarråd, arbetstagarnas

förhandlingsdelegation och andra organ för

information och samråd ska anses som

arbetstagarorganisation.

Lagen föreslås träda i kraft den 8 oktober 2004,

vilket är den dag då medlemsstaterna enligt

direktivet ska ha antagit de lagar och författningar

som är nödvändiga för att följa direktivet. Lagen om

europabolag är tänkt att träda i kraft samma dag.

Motion

Ingen motion har väckts med anledning av

propositionen.

Mikael Oscarsson (kd) vill i motion A297 att

regeringen ska se över möjligheten att

arbetstagarrepresentanterna i svenska

företagsstyrelser ska utses genom direkta, fria och

hemliga val bland samtliga företagets anställda.

Utskottets ställningstagande

En under den allmänna motionstiden hösten 2003 väckt

motion, A297, om hur arbetstagarrepresentanterna i

svenska företagsstyrelser ska utses avser frågor som

även berörs i propositionen och behandlas därför

under detta avsnitt.

Inledningsvis vill utskottet betona vikten av

inflytande för arbetstagare både i nationella bolag

och i den nya bolagsformen, europabolag. Även om

tyngdpunkten i propositionen ligger på de formella

reglerna om hur inflytandet ska komma till stånd och

administreras är det naturligtvis i den löpande

verksamheten som det materiella innehållet av

inflytandet är av största betydelse. Utskottet vill

understryka vikten av att man vid tillämpningen av

lagen om arbetstagarinflytande i europabolag så

långt möjligt känner igen sig i den svenska

arbetsrättsliga traditionen. Det är därför viktigt

att såsom regeringen gjort försöka hitta lösningar

som är anpassade till svensk arbetsrätt där

direktivet så medger.

Frågan om hur platser ska fördelas och ledamöter

utses i förhandlingsdelegation och arbetstagarråd

ägnas stort utrymme både i direktivet och i

lagförslaget. Regeringen har valt att införa

nationella bestämmelser i nära anslutning till

svensk arbetsrättslig tradition på området. Både

styrelserepresentationslagen och lagen om europeiska

företagsråd har använts som förebilder för de

lagtekniska lösningar som regeringen valt. Utskottet

välkomnar detta. Utskottet godtar också den lösning

som regeringen föreslår för hur ledamöter från

Sverige ska utses när varken kollektivavtal eller

medlemmar i någon arbetstagarorganisation finns i

ett bolag eller en filial. Förslaget innebär att

sådana ledamöter utses av arbetstagarna direkt.

Regleringen, som vanligtvis inte förekommer i

arbetsrätt, har tillkommit för att inte hinder att

registrera ett europabolag i en sådan för Sverige

ovanlig situation ska uppstå.

Detta ställningstagande påverkar dock inte

utskottets inställning till motion A297 som föreslås

bli avstyrkt med hänvisning till det som sagts.

Utskottet vill påpeka att den s.k. före- och

efterprincipen innebär att nivån på inflytandet i

det land där ett europabolag registreras blir

avgörande för arbetstagarinflytandet även om bolaget

skulle byta sätesland. Utskottet förutsätter att man

i den översyn som ska ske senast 2007 uppmärksammar

den praktiska innebörden av detta.

Det finns slutligen anledning för utskottet att här

peka på att regeringen i början av april 2004

överlämnade en proposition (prop. 2003/04:134) om

beskattning av europabolag. Sådana bolag föreslås

bli likställda med aktiebolag. Inkomstskattelagens

(1999:1229) bestämmelser som gäller aktiebolag ska

därför tillämpas på europabolag.

Utskottet tillstyrker propositionen och föreslår att

riksdagen antar den lag och de lagändringar som

framgår av bilaga 2 till betänkandet. Med hänvisning

till det ovan sagda avstyrks motion A297 (kd).

En förändrad arbetsrätt

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet avstyrks motioner med krav på en

översyn av arbetsrätten och en förändrad

arbetsrätt. Utskottet konstaterar att en

översyn av arbetsrätten genomförts av

Arbetslivsinstitutet som överlämnat

promemorian Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv till regeringen.

Beredning av frågan bör avvaktas.

Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd, c) och 2

(fp).

Motioner

Moderaterna anser i kommittémotion Kr232 (yrk. 6)

och partimotion N248 (yrk. 8) att det finns behov av

en moderniserad och förändrad arbetsrätt. Av central

betydelse för att den svenska arbetsmarknaden ska

fungera bättre är att det lönar sig mer att arbeta

än att leva på bidrag. För att underlätta för

företagen och uppmuntra till fler anställningar

måste arbetsrätten moderniseras och

arbetsmarknadslagarna anpassas efter dagens

arbetsmarknad. Partiet menar att arbetsrätten måste

utformas på ett sätt som ger alla på arbetsmarknaden

ett rimligt mått av trygghet. Grundläggande

rättigheter ska regleras i lag, därutöver ska den

enskilde själv kunna bestämma över sin arbetstid och

förhandla om sin lön. Trots de förbättringar av

turordningsreglerna som har skett utgör dessa

fortfarande ett problem, framför allt för ungdomar.

Reglerna för parternas rätt att vidta

konfliktåtgärder är också på vissa punkter omoderna.

Det är t.ex. orimligt att rätten att vidta

sympatiåtgärder är obegränsad. Ett annat problem är

att det inte finns några proportionalitetsregler i

arbetsrätten.

Folkpartiet menar i kommittémotion A310 (yrk. 12)

att dagens arbetsrättsliga lagstiftning bidrar till

att cementera arbetslösheten på en högre nivå än

nödvändigt och skapar problem med lönebildningen.

Partiet anser att lagstiftningen måste förändras och

moderniseras. Vetomöjligheterna i MBL vid anlitande

av entreprenörer måste avskaffas, tvåmannaundantaget

vid turordning vid uppsägning bör gälla för alla

företag oavsett storlek och provanställning ska

kunna pågå i tolv månader. En parlamentarisk

utredning bör tillsättas för att bl.a. studera hur

de nya anställningsformerna kan ges plats i det

arbetsrättsliga systemet.

Kristdemokraterna pekar i kommittémotion A329 (yrk.

18 och 19) på behovet av en moderniserad arbetsrätt

genom att göra den mer flexibel och bättre anpassad

till de mindre företagens situation. Partiet anser

att det behövs ett samlat grepp och en genomgripande

översyn av hela arbetsrätten. En sådan utredning bör

bl.a. ha följande principiella utgångspunkter:

- En förnyad arbetsrätt måste ha sin utgångspunkt i

att finna en bättre balans mellan den anställdes

behov av trygghet och stöd vid förändringar å ena

sidan och insikten om behovet av en dynamisk ekonomi

som måste skapa goda förutsättningar för

företagsamheten å andra sidan.

- Arbetsrätten är i alltför hög grad uppbyggd för

att skydda dem som har arbete, och i alltför låg

grad för att underlätta för människor att få ett

fotfäste på arbetsmarknaden.

- Den nuvarande arbetsrätten skapar ett

svårgenomträngligt regelverk för det lilla företaget

som skrämmer många från att nyanställa och skapar

vanmakt hos många företag.

- Det nya kunskapssamhället gör att

beroendeförhållandet mellan de anställda och

företagets ledare och ledning blir allt starkare.

-Floran av visstidsanställningar bör saneras.

-Rätten att undanta två personer från

turordningsreglerna vid arbetsbristuppsägning bör

finnas kvar.

- De anställda ska ges goda möjligheter till

vidareutbildning och kompetensutveckling. Ett

individuellt kompetenskonto är ett led i detta.

- En rimligare balans mellan arbetsmarknadens parter

bör etableras vid konflikter.

Mauricio Rojas (fp) vill i motion A324 få till stånd

en översyn av lagen om anställningsskydd (LAS) med

fokus på lagens diskriminerande effekter. LAS

diskriminerar systematiskt invandrade personer,

särskilt vid tillämpningen av principen "sist in -

först ut".

Tobias Krantz (fp) förespråkar i motion N227 (yrk.

6) en modernare arbetsrätt. Det måste bli lättare

att anställa. Då skulle fler företagare våga

anställa, inte minst ungdomar och invandrare, som i

dag ofta stängs ute från arbetsmarknaden.

Utskottets ställningstagande

Kravet på en översyn och modernisering av

arbetsrätten är en ständigt återkommande fråga i

utskottet. I ett betänkande våren 2000

(1999/2000:AU5) ansåg utskottet att det fanns skäl

att se över den arbetsrättsliga lagstiftningen och

riksdagen beslutade om ett tillkännagivande till

regeringen om detta. Regeringen beslutade i enlighet

med riksdagsbeslutet att en översyn av arbetsrätten

skulle ske och gav uppdraget till

Arbetslivsinstitutet (ALI). Uppdraget omfattade fyra

områden: bestämningen av arbetstagarbegreppet i

arbetsrätten, tidsbegränsade anställningar,

samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare samt

vissa anställningsskyddsfrågor. Utredningen lämnade

i slutet av 2002 sin promemoria Hållfast arbetsrätt

- för ett föränderligt arbetsliv (Ds 2002:56) till

regeringen. I de delar utredningen lämnat förslag om

lagstiftning är det fråga om ändringar och tillägg i

redan befintliga lagar, främst lagen (1982:80) om

anställningsskydd (LAS).

Promemorian har remissbehandlats. Enligt vad

utskottet erfarit är promemorian nu föremål för

regeringens beredning och en proposition väntas

hösten 2004.

Utskottet vill med anledning av motion A324 peka på

den pågående utredningen om strukturell

diskriminering (dir. 2003:118). Utredaren ska bl.a.

redovisa den kunskap som finns om strukturell

diskriminering på grund av etnisk eller religiös

tillhörighet i Sverige. Utredaren ska också redovisa

i vilken mån det finns skillnader i hur flickor och

pojkar, kvinnor och män drabbas av strukturell

diskriminering på sådana grunder. Arbetet ska bl.a.

inriktas på arbetsmarknadsområdet. I uppdraget ingår

även att föreslå åtgärder mot strukturell

diskriminering i Sverige och för att fylla luckor i

kunskapen om sådan diskriminering i Sverige. Det

står enligt kommittédirektiven utredaren fritt att

lägga fram förslag till författningsändringar.

Utredningen ska redovisa sitt resultat senast den 31

mars 2005. I sammanhanget ska givetvis också nämnas

det uppdrag som den s.k. Diskrimineringskommittén

har att bl.a. överväga om regler om positiv

särbehandling på grund av etnisk tillhörighet bör

införas i arbetslivet (dir. 2002:11 och dir.

2003:69). Det står också kommittén fritt att ta upp

andra frågor inom ramen för uppdraget som

aktualiseras under utredningsarbetet. Kommittén

beräknas avsluta sitt arbete den 1 juli 2005.

Utskottet finner med anledning av vad ovan anförts

inte skäl att i detalj bemöta samtliga

motionsyrkanden utan avvaktar resultatet av pågående

utredningsarbete och regeringens vidare åtgärder. De

nu behandlade motionerna A310 yrkande 12 (fp), A324

(fp), A329 yrkandena 18 och 19 (kd), Kr232 yrkande 6

(m), N227 yrkande 6 (fp) och N248 yrkande 8 (m)

avstyrks.

Arbetstagarbegreppet m.m.

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet avstyrks motioner om ett vidgat

arbetstagarbegrepp, bl.a. avses

familjehemsföräldrar.

Jämför reservation 3 (m, kd).

Motioner

Kristdemokraterna menar i partimotion A371 (yrk. 22)

att uppdraget som familjehems- och fosterförälder

måste godkännas som ett arbete med rätt till social,

ekonomisk och rättslig trygghet. Arbetsdomstolen har

slagit fast att familjehemsföräldrarna inte

presterar arbete för någon annans räkning, vilket är

en generell utgångspunkt för ett

anställningsförhållande. Kristdemokraterna anser att

familjehemmen utför en mycket viktig uppgift och att

uppgiften som familjehemsförälder bör betraktas som

förvärvsarbete.

Anita Sidén och Magdalena Andersson (båda m) vill i

motion A255 att det ska räknas som anställning att

vara familjehemsföräldrar.

Mikael Oscarsson (kd) anser i motion A278 att det är

nödvändigt med en översyn av villkoren för svenska

familjehem, bl.a. för att kunna ge någon form av

anställningstrygghet.

Vänsterpartiet anser i partimotion A304 (yrk. 1) att

arbetstagarbegreppet måste utvidgas så att alla

löntagare omfattas av arbetsrätten.

Arbetstagarbegreppet är inkörsporten till hela den

arbetsrättsliga lagstiftningen. En arbetstagare

omfattas av de rättigheter och det skydd som bl.a.

kollektivavtal, LAS och MBL ger. Begreppets

omfattning bestämdes i ett sammanhang och vid en

tidpunkt då tillsvidareanställningen var den helt

dominerande anställningsformen. I dag arbetar

personer som har korttidsanställning sida vid sida

med inhyrd personal och med andra som är konsulter

och entreprenörer. Detta skapar problem och innebär

att personer som arbetar tillsammans har olika skydd

och olika regelverk att följa. Arbetstagarbegreppet

är också viktigt ur den internationella

arbetsmarknadens perspektiv. Det skapas

konstruktioner på arbetsmarknaden som gör att den

internationella arbetskraften inte betraktas som

arbetstagare och därmed inte t.ex. omfattas av

svenska kollektivavtal. Partiet menar att detta på

sikt kommer att undergräva de svenska

kollektivavtalen, som är grundbulten för den

fackliga verksamheten.

Utskottets ställningstagande

Den arbetsrättsliga lagstiftningen liksom

kollektivavtalen hänför sig till förhållandet mellan

arbetsgivare och arbetstagare. Lagstiftningen

förutsätter alltså för att den ska vara tillämplig

att det är fråga om ett anställningsförhållande. Det

finns inte någon enhetlig definition i lagen om vem

som är att anse som arbetstagare. Det

arbetsrättsliga arbetstagarbegreppet skiljer sig

t.ex. från det skatterättsliga. Detta visar sig

bl.a. i fråga om F-skattebevis. Frågan om en person

är att betrakta som arbetstagare i ett

arbetsrättsligt sammanhang är ytterst en sak för

domstol att avgöra. Vid en sådan prövning gör

domstolen en helhetsbedömning av de relevanta

omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolen

jämför det omtvistade arbetsförhållandet med ett

typiskt arbetstagarförhållande respektive ett

typiskt uppdragsförhållande. Omständigheter som

talar för ett anställningsförhållande är t.ex. att

personen har att utföra arbete som huvudmannen efter

hand anvisar, att arbetet utförs under huvudmannens

ledning och kontroll och att den arbetspresterande

parten ingår i huvudmannens organisation. Det finns

också ett socialt kriterium, att den

arbetspresterande vid sin insats har en ställning

jämförlig med en arbetstagares. Alla kriterier som

ingår i bedömningen har utvecklats genom

rättspraxis.

Arbetstagarbegreppet är tvingande i den meningen att

parterna inte förfogar över frågan om den

arbetspresterande är att anse som arbetstagare eller

inte. Parterna kan t.ex. inte med rättslig verkan

avtala om att den arbetspresterande inte är att

betrakta som arbetstagare. Förhållandena i

arbetsrelationen kan naturligtvis organiseras så att

förutsättningarna för att bedömningen vid en

prövning i domstol ska utfalla på ett visst sätt är

goda.

En del väl avgränsade arbetstagare omfattas inte av

viss arbetsrättslig lagstiftning. Till exempel

undantas arbetstagare med företagsledande eller

därmed jämförlig ställning från LAS tillämpning.

Vänsterpartiet efterlyser ett utvidgat

arbetstagarbegrepp så att alla löntagare kan falla

in under begreppet och därmed omfattas av

kollektivavtal och den arbetsrättsliga

lagstiftningen. Övriga motioner avser

familjehemsföräldrars situation. Dessa motioner

innehåller förslag på lösningar för att förbättra

deras förhållanden. Flera av förslagen mynnar ut i

att familjehemsuppdraget ska anses vara en

anställning eller betraktas som ett förvärvsarbete.

Utskottet vill peka på att en del av det

utredningsuppdrag som ALI erhöll av regeringen år

2000 var att se över bestämningen av

arbetstagarbegreppet i arbetsrätten. Utredningen

konstaterar i sitt betänkande Hållfast arbetsrätt -

för ett föränderligt arbetsliv att

arbetstagarbegreppet spelar en viktig roll inom

arbetsrätten eftersom det anger de arbetsrättsliga

lagarnas tillämpningsområde. Utredningen menar dock

att det inte framkommit några så allvarliga problem

att lagstiftningsingrepp är motiverat. Utredningen

föreslår därför inga lagändringar på detta område.

Remissinstanserna var i denna fråga övervägande

positiva eller hade inget att erinra mot ALI:s

bedömning att det även i fortsättningen ska vara en

uppgift för rättstillämpningen att avgränsa och

definiera arbetstagarbegreppet.

Socialförsäkringsutskottet har vid sin behandling av

regeringens skrivelse Särskilda regler under en

övergångsperiod för arbetstagare från nya

medlemsstater enligt anslutningsfördraget (skr.

2003/04:119) ansett det angeläget att ett arbete

inleds med att förtydliga och klargöra begreppen

arbetstagare och uppdragstagare (2003/04:SfU15).

När det gäller familjehemsföräldrar finns det

anledning att nämna en från ett projekt inom

Näringsdepartementet i maj 2003 lämnad promemoria

Företags- och anställningsformer i förändring (Ds

2003:27). Syftet med arbetet var att kartlägga nya

former för företagande och anställningsformer i

gränsområdet mellan egenföretagande och anställning.

Som uppdragstagare omfattas familjehemsföräldrarna

inte av t.ex. kollektiva avtalsförsäkringar och

arbetslöshetsförsäkringen. I promemorian anges det

att Svenska Kommunförbundet utfärdar

rekommendationer om omkostnads- och

arvodesersättningar inom bl.a. familjehemsvården.

Utskottet kan vidare konstatera när det gäller

familjehemsföräldrar att en parlamentarisk kommitté

har tillkallats med uppdrag att ta fram underlag

till en nationell handlingsplan för den sociala

barn- och ungdomsvården (dir. 2003:76). Utredningen

ska genomföra en samlad analys av den nuvarande

sociala barn- och ungdomsvårdens mål, innehåll,

resultat och organisation. Utifrån denna analys ska

utredningen eventuellt föreslå förändringar i målens

innehåll och utformning samt hur vården bäst bör

organiseras för att kunna uppnå dessa mål.

Utskottet anser inte att övertygande skäl föreligger

att föreslå några ändringar i fråga om

arbetstagarbegreppet med anledning av motionerna

A255 (m), A278 (kd), A304 yrkande 1 (v) och A371

yrkande 22 (kd), som därför avstyrks.

Godkännande av central

arbetstagarorganisation vid avsteg

från LAS m.m.

Utskottets förslag i korthet

I avsnittet behandlar utskottet

motionsyrkande om bl.a. att central

arbetstagarorganisation ska godkänna avsteg

från LAS. Motionerna avstyrks.

Jämför reservation 4 (v).

Motioner

Vänsterpartiet anser i partimotion A304 att

grundskyddet i LAS inte ska kunna avtalas bort.

Branschanpassning av vissa bestämmelser i lagen ska

enbart kunna ske genom överenskommelser mellan

kollektivavtalsbärande parter på central nivå.

Hänvisningen till central arbetstagarorganisation

bör återinföras i LAS (yrk. 2). Förhandlingsrätten

ska arbetstagarorganisationerna kunna delegera ned

till lokal nivå utifrån de lokala organisationernas

önskemål och styrka. Om de lokala

arbetstagarorganisationerna direkt enligt lagen har

rätt att göra undantag från LAS skyddsbestämmelser

riskerar de att hamna i utpressningssituationer och

kanske gå med på icke godtagbara och rent av

diskriminerande avvikelser från lagen. Partiet

hänvisar till att det enligt JämO finns större

intresse och kompetens hos de centrala

arbetstagarorganisationerna att stå emot

diskriminerande avtalslösningar. Partiet menar att

LAS måste ändras så att endast central facklig

organisation ska kunna godkänna avsteg från

turordningsreglerna vid uppsägning som berör gravida

och föräldralediga (yrk. 6) eller personer som fyllt

57,5 år (yrk. 7).

Hans Stenberg och Agneta Lundberg (båda s)

förespråkar i motion A219 en ändring av reglerna om

beräkningen av anställningstiden vid övergång av

verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inleda med att poängtera att LAS

bygger på tanken att de grundläggande reglerna om

skydd för den enskilde ska vara tvingande. Därför är

avtal mellan enskilda parter ogiltiga i den

utsträckning de upphäver eller inskränker

arbetstagarnas rättigheter i de tvingande delarna.

Arbetsmarknadens parter har sedan gammalt en

speciell roll inom arbetsrätten. Vid LAS tillkomst

ansågs det finnas ett behov av att skapa garantier

för att avtalsfriheten inte användes på ett sätt som

i otillbörlig utsträckning försämrade det lagfästa

anställningsskyddet. Regeln om att överenskommelser

om avvikelser från lagen ska vara träffade eller

godkända på förbundsnivå infördes därför. Denna

möjlighet begränsades till vissa bestämmelser i

lagen. Det var också möjligt för en central

arbetstagarorganisation att delegera avtalsrätten

till en lokal organisation, dvs. en klubb, en av-

delning eller liknande, för överenskommelser i det

enskilda fallet.

En av orsakerna till att riksdagen år 1996 ändrade

LAS och medgav avsteg från lagen gjorda genom

kollektivavtal mellan lokala parter var att det allt

oftare hade satts i fråga om inte avvikelser från

lagens regler borde kunna göras med sådana

kollektivavtal. Regeringen pekade i propositionen

också på att många arbetstagarorganisationer hade

delegerat rätten att göra avvikelser från lagens

regler till den lokala arbetstagarorganisationen.

Praktiskt taget samtliga LO-förbund hade vid det

tillfället avtal som medgav avsteg från lagens

turordningsregler. I lagstiftningsärendet (prop.

1996/97:16) ansåg regeringen att

arbetstagarorganisationerna var väl ägnade att ta

till vara sina och medlemmarnas intressen och att

det därför fanns anledning att öka möjligheterna att

träffa lokala kollektivavtal. Kravet på centralt

avtal eller godkännande gäller dock fortfarande i

vissa avseenden, t.ex. om uppsägningstidens längd

och om preskription.

Utskottet vill med anledning av motion A304 (yrk. 2,

6 och 7) göra följande förtydligande när det gäller

frågan om avsteg från turordningsreglerna genom

kollektivavtal. Innebörden av LAS är att en

uppsägning inte kan förklaras ogiltig enbart därför

att den strider mot turordningsregler eller mot

kollektivavtal som ersatt lagens turordningsregler.

Det finns dock gränser för avtalsfriheten. Ett avtal

om turordning som är diskriminerande på grund av

kön, etnicitet, funktionshinder, sexuell läggning

eller utgör brott mot föräldraledighetslagen kan

angripas rättsligt och ogiltigförklaras, oavsett om

det är fråga om tillämpning av lokal eller central

avtalsturlista i kollektivavtalsform. Diskriminering

av gravida och föräldralediga behandlas särskilt

under avsnittet Skydd för gravida och

föräldralediga. Redan här kan dock nämnas att

regeringen har aviserat en proposition under hösten

med ytterligare åtgärder som ska stärka skyddet för

gravida och föräldralediga.

När det sedan gäller motionsyrkandet om

diskriminering av dem som fyllt 57,5 år är frågan om

åldersdiskriminering i arbetslivet föremål för

utredning i Diskrimineringskommittén (dir. 2002:11

och 2003:69). Uppdraget ska redovisas den 1 juli

2005.

Utskottet anser att den avvägning som gjordes i 1996

års lagstiftningsärende mellan å ena sidan intresset

av att öka möjligheterna till lokal anpassning och å

andra sidan farhågorna för att svaga lokala

arbetstagarorganisationer skulle känna sig tvingade

att acceptera omfattande avsteg från lagens regler

var och alltjämt är välgrundad.

Motion A219 (s) tar upp frågor om hur

anställningstid beräknas enligt 3 § LAS. Motsvarande

yrkande behandlade utskottet i betänkande

2002/03:AU6 varvid utskottet konstaterade att det

inte, som det påstås i motionen, är ett särskilt

beräkningssätt för anställningstid när det gäller

konkurssituationer. Utskottet hänvisar till vad som

sades i det betänkandet och anser att motionen bör

avstyrkas.

Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker

utskottet motionerna A219 (s) och A304 yrkandena 2,

6 och 7 (v).

Tidsbegränsad anställning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt motioner

från allmänna motionstiden som rör frågor om

tidsbegränsade anställningar m.m. Utskottet,

som avstyrker samtliga motioner främst med

hänvisning till regeringens pågående

beredning av bl.a. ALI:s utredning Hållfast

arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv,

anser att det inte finns skäl att föregripa

resultatet av denna beredning och den av

regeringen aviserade propositionen i frågan.

Jämför reservationerna 5 (m, c) och 6 (kd).

Bakgrund

Som huvudregel gäller enligt LAS att anställning ska

gälla tills vidare. Tidsbegränsad anställning kan

mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren

avtalas för viss tid, viss säsong eller visst arbete

om det föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet.

Tidsbegränsad anställning får också användas för

vikariat, praktikarbete eller feriearbete eller vid

tillfällig arbetsanhopning och i vissa andra

situationer. Vid tillfällig arbetsanhopning gäller

dock att visstidsanställning får avse sammanlagt

högst sex månader under två år. Om en arbetstagare

har varit anställd hos en arbetsgivare som vikarie i

sammanlagt mer än tre år under de senaste fem åren,

övergår anställningen till en

tillsvidareanställning. Avtal får också träffas om

provanställning i högst sex månader. Därutöver finns

s.k. överenskommen visstidsanställning som får

avtalas under vissa angivna förutsättningar. Avtal

om sådan anställning får för en och samma

arbetstagare omfatta högst tolv månader under tre

år, och ingen avtalsperiod får vara kortare än en

månad. En arbetsgivare får vid en och samma tidpunkt

ha högst fem arbetstagare anställda med

överenskommen visstidsanställning. LAS medger

avvikelser från lagens regler om tidsbegränsade

anställningar genom kollektivavtal. Det finns dock

ingen möjlighet att avtala bort LAS huvudregel om

tillsvidareanställning.

Motioner

Folkpartiet vill i kommittémotion A370 (yrk. 3 i

denna del) som ett sätt att underlätta för äldre på

arbetsmarknaden ge möjlighet till tidsbegränsad

anställning från 61 års ålder. Pensionsreformen

medger en flexibel pensionsålder på hel- eller

deltid från den åldern. Möjligheterna att t.ex. få

ett deltidsarbete efter pension från det gamla

arbetet försvåras av att en generell möjlighet till

tidsbegränsad anställning inte finns förrän från 67

år. Detta skulle förbättras om åldersgränsen sänktes

till 61 år. Det sker lämpligast genom en ändring i

LAS 5 § punkt 5. Motionen hänvisar till promemorian

Riv hindren för äldre i arbetslivet! (Ds 2002:10)

som föreslår samma ändring i LAS.

Kristdemokraterna menar i kommittémotion A329 att

det finns behov av att göra arbetsrätten mer

flexibel och bättre anpassad till de mindre

företagens situation. En åtgärd skulle kunna vara

att sanera floran av visstids- och

provanställningar. Det bör räcka med två slag av

tidsbegränsade anställningar - vikariat samt prov-

och projektanställning. Partiet vill införa en

generell provanställningsperiod och förlänga

möjligheten till provanställning till tolv månader

(yrk. 20).

Vänsterpartiet anser i partimotion A292 (yrk. 2) att

regeringen ska tillsätta en särskild utredning som

får till uppgift att närmare utreda olika

anställningsformers effekter ur ett klass- och

könsperspektiv. Utredningen bör även få i uppdrag

att återkomma med ett samlat förslag om hur andelen

visstidsanställningar sammantaget ska kunna minskas

(yrk. 3). Trygghet i anställningen ger också

trygghet i försörjning och bättre möjligheter att

planera framtiden. Den anställningsform som innebär

den allra största otryggheten är

behovsanställningen. En sådan anställning leder i

mycket liten utsträckning till fast arbete.

Visstidsanställda får mindre personalutbildning och

är utlämnade till arbetsgivarens godtycke när det

gäller frågan om fortsatt anställning.

Anställningsformen har en tydlig koppling till kön

och klass. För att nå målsättningen "en jämställd

och trygg arbetsmarknad för alla" är det av största

vikt att andelen visstidsanställningar minskar.

Värst drabbade är de utomnordiska LO-kvinnorna.

Vidare anser Vänsterpartiet i partimotion A304 (yrk.

10) att tills-vidareanställning på heltid ska vara

norm i arbetslivet. Om det finns saklig grund kan

undantag få göras från normen efter förhandling

mellan arbetsmarknadens parter. Partiet vill också

att anställningen för arbetstagare som varit

visstidsanställda med en sammanlagd anställningstid

som överstiger 18 månader inom ramen för en

treårsperiod ska övergå till en

tillsvidareanställning (yrk. 11). I dag gäller

regeln endast för vikariat men borde gälla för alla

former av tidsbegränsade anställningar och olika

kombinationer av dessa. Då kan även de mest otrygga

formerna, nämligen behovs- och timanställningar,

omfattas. Slutligen anser partiet att LAS regel om

överenskommen visstidsanställning ska avskaffas

(yrk. 12).

Yvonne Ångström m.fl. (m, fp, kd, c) vill i

flerpartimotionen A357 reformera reglerna för

tidsbegränsade anställningar. En utgångspunkt för

reformen bör vara att tillsvidareanställning och

tidsbegränsad anställning är två likvärdiga sätt att

anställa.

Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s) värnar i motion

A225 om rätten till trygga arbeten i form av

heltids- och tillsvidareanställningar.

Hillevi Larsson och Britt-Marie Lindkvist (båda s)

anser i motion A236 att regeringen bör överväga att

utvärdera konsekvenserna av den förkortade

vikariatstiden från 12 till 6 månader.

Lars Johansson m.fl. (s) menar i motion A323, i

denna del, att anställningstryggheten ska förstärkas

bl.a. genom att dagens olika anställningsformer

begränsas.

Hans Backman (fp) menar i motion A213 att LAS bör få

ett tillägg som ålägger arbetsgivarna att erbjuda

personer som varit timanställda hos samma

arbetsgivare i 18 månader fast anställning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i stora delar i de synpunkter

som framförs i motionerna om betydelsen för den

enskilde arbetstagaren av att vara

tillsvidareanställd. Utskottet kan samtidigt

konstatera att det har skett en förändring på

arbetsmarknaden i riktning mot en större andel

tidsbegränsade anställningar. För utskottet är det

angeläget att det tydligt framgår att

tillsvidareanställningen alltjämt ska vara

huvudregeln vid anställning. Möjligheten för

arbetsgivare att använda tidsbegränsade

anställningar måste vara begränsad och reglerna

måste vara utformade så att de inte leder till

missbruk. De förslag som läggs fram i vissa motioner

är detaljförändringar lösryckta ur ett stort och

komplext sammanhang.

Utredningen Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv konstaterade att gruppen

tidsbegränsat anställda ökade markant under 1990-

talet. Utredningen angav vidare att tidsbegränsade

anställningar förekommer i stor utsträckning inom

bl.a. vård och omsorg, olika företagstjänster,

handel samt inom utbildning och forskning.

Tidsbegränsade anställningar är vanliga bland yngre

arbetstagare och kvinnor. Även personer med utländsk

bakgrund är klart överrepresenterade inom vissa

sektorer. Effekterna på individnivå skiljer sig åt

men allmänt sett får tidsbegränsat anställda jämfört

med tillsvidareanställda mindre kompetensutveckling,

de har mindre kontroll över hur arbetet utförs och

ett sämre hälsotillstånd och de upplever större oro

för sin ekonomiska situation. Utredningen pekar på

att anställningsskyddet i LAS i huvudsak är kopplat

till de tillsvidareanställda. Utredningens förslag

innebär bl.a. att den nuvarande listan över tillåtna

tidsbegränsade anställningar i LAS tas bort och

ersätts med en regel som innebär att det är tillåtet

för en arbetsgivare att anställa en person

tidsbegränsat upp till 18 månader under en period av

fem år. Vikariat för att ersätta en annan anställd

kan pågå under ytterligare 18 månader under samma

period. Provanställningar tillåts på samma villkor

som i dag och räknas in i de angivna tidsfristerna.

För att förbättra de tidsbegränsat anställdas

ställning införs en förstärkt företrädesrätt till

återanställning. Utredningen föreslår en helt ny

sanktion för brott mot reglerna om tidsbegränsad

anställning och företrädesrätt till återanställning.

Den arbetsgivare som bryter mot dessa bestämmelser

ska betala ett särskilt vederlag. Utredningen

föreslår vidare att en arbetstagare ska kunna säga

upp en tidsbegränsad anställning med en månads

uppsägningstid.

I överenskommelsen mellan Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet om det s.k. 121-

punktsprogrammet finns som en punkt att

visstidsanställningarna måste minska.

Även om utskottet har den principiella uppfattningen

att tillsvidareanställningen alltjämt ska vara

huvudregel kan utskottet konstatera att

tidsbegränsade anställningar fyller ett behov på den

moderna och flexibla arbetsmarknaden. Enligt

utskottets uppfattning går det inte att bortse från

att det även i framtiden måste finnas olika former

av tidsbegränsade anställningar för att tillgodose

arbetsgivares behov i vissa situationer, t.ex. för

att öka arbetsstyrkan vid tillfälliga arbetstoppar,

eller fylla ut vid tillfälliga vakanser och

tjänstledigheter m.m.

Regeringen har aviserat att en proposition som tar

sikte på bl.a. de tidsbegränsade anställningarna ska

lämnas till riksdagen hösten 2004.

Med anledning av motion A292 (yrk. 2) vill utskottet

framhålla att betänkandet Den könsuppdelade

arbetsmarknaden (SOU 2004:43) i dagarna överlämnades

till regeringen. Betänkandet innehåller förslag till

åtgärder som ska kunna minska könssegregationen på

den svenska arbetsmarknaden i framtiden.

Med anledning av motion A370 (yrk. 3 i denna del) om

de äldre på arbetsmarknaden vill utskottet peka på

följande. Promemorian Riv hindren för äldre i

arbetslivet! (Ds 2002:10), som är en kartläggning

och ett diskussionsunderlag från

Näringsdepartementets s.k. seniorgrupp, lämnades i

april 2002. Frågan om de äldres situation på

arbetsmarknaden har därefter blivit än mer aktuell.

Sverige, liksom många andra länder inom EU, har ett

stort behov av att öka sitt arbetskraftsutbud. En av

flera dellösningar på det problemet är att äldre, i

en vid bemärkelse, i större utsträckning än i dag

stannar kvar längre i arbetslivet. Åtgärder behöver

vidtas för att möjliggöra detta och att stimulera

dem till att stanna kvar. Insatser behöver också

göras för att öka efterfrågan hos arbetsgivare på

äldre arbetskraft. Diskriminering av äldre på

arbetsmarknaden måste självklart också motverkas.

Det pågår ett intensivt och omfattande

utredningsarbete inom Regeringskansliet, EU och på

myndighetsnivå för att kartlägga problematiken och

att hitta lösningar för att öka arbetskraftsutbudet,

bl.a. genom de äldres större närvaro i arbetslivet.

Nedan följer några exempel på sådant arbete. Den

parlamentariskt sammansatta utredningen, Senior

2005, lämnade under hösten 2003 förslag i

betänkandet Äldrepolitik för framtiden (SOU 2003:91)

med bl.a. "100 steg till trygghet och utveckling med

en åldrande befolkning". Betänkandet som är mycket

omfattande är föremål för remissbehandling till den

30 september 2004. Ett gemensamt arbete mellan

Arbetsmiljöverket och ALI har lett fram till

rapporten Anpassning av arbetsförhållandena med

åldersperspektiv som presenterades i februari 2004.

Rapporten är en handledning som beskriver äldre

arbetstagares särskilda förutsättningar. Bilaga 5

till långtidsutredningen heter Vem tjänar på att

arbeta? (SOU 2004:2). I bilagan presenteras en bred

kartläggning av de ekonomiska drivkrafterna för

arbete. Resultatet ger bl.a. en bild av hur vanligt

det är att långvarigt arbetslösa eller sjuka har

svaga ekonomiska drivkrafter att komma tillbaka till

arbetslivet. Den 28 april 2004 kommer ytterligare en

bilaga till långtidsutredningen att publiceras. Den

har rubriken Kan vi räkna med de äldre? (SOU

2004:44). Även inom EU pågår ett arbete i frågan om

de äldre på arbetsmarknaden. I mars 2004 kom ett

meddelande från kommissionen om att öka äldre

arbetstagares sysselsättning och senarelägga

utträdet från arbetsmarknaden (KOM (2004) 146

slutlig).

Av vårpropositionen (prop. 2003/04:100) framgår att

regeringen överväger både åtgärder för att förändra

attityder och regelverk som gör äldre mindre

attraktiva på arbetsmarknaden och förändringar av

regler för skatter och sociala transfereringar och

deras inbördes samverkan för att skapa större

möjligheter för de äldre som vill fortsätta att

förvärvsarbeta.

Frågan om hur man ska öka de äldres sysselsättning

på arbetsmarknaden är som framgår ovan omfattande

och komplex. Förslaget i motion A370 (yrk. 3 i denna

del) är bara en liten del av ett stort sammanhang.

Enligt utskottets uppfattning bör man invänta

resultatet av pågående utredningar och regeringens

beredning av de olika utredningarna m.m. innan något

initiativ tas i frågan om att ändra

anställningsformer för äldre arbetstagare.

Med hänsyn till det ovan anförda avstyrker

utskottet motionerna A213 (fp), A225 (s), A236 (s),

A292 yrkandena 2 och 3 (v), A304 yrkandena 10-12

(v), A323 i denna del (s), A329 yrkande 20 (kd),

A357 (m, fp, kd, c) och A370 yrkande 3 i denna del

(fp), i de delar de inte kan anses tillgodosedda

genom det som utskottet anfört.

Skydd för gravida och föräldralediga

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motioner som avser frågor om skydd för

gravida och föräldralediga. I avvaktan på en

proposition i frågan avstyrker utskottet

samtliga motioner.

Jämför reservationerna 7 (kd, c), 8 (fp) och

9 (c).

Motionerna

Folkpartiet anser i partimotion A307 (yrk. 15) att

anställningsskyddet för gravida och föräldralediga

måste stärkas. Villkoren vid uppsägningar bör noga

granskas, och framkommer det att arbetsgivare och

fack missgynnar föräldralediga och gravida vid

uppsägningsförhandlingar bör man överväga att skärpa

lagstiftningen.

Kristdemokraterna begär i partimotion A371 (yrk. 15)

att regeringen lägger fram förslag till ändring av

den svenska lagstiftningen i enlighet med det som

ministerrådet i EU kommit fram till avseende

föräldraledighet och rätten att återta sin tjänst

utan försämrade villkor. Ministerrådet har enats om

att garantera rätten för den som varit föräldraledig

att återuppta sitt arbete utan försämrade villkor.

Man ska också få räkna sig till godo förbättringar

som arbetskamraterna erhållit under tiden. Det kan

gälla generella lönehöjningar eller utbildningar. I

dag kan föräldraledigheten vägas in som skäl för

förändring av en tjänst. Det skulle inte vara

förenligt med de nya EU-reglerna.

Vänsterpartiet anser i partimotion A304 (yrk. 5) och

Centerpartiet i kommittémotion A247 (yrk. 14) att

föräldralediga behöver starkare skydd.

Uppsägningstiden för föräldralediga arbetstagare ska

börja löpa först när arbetstagaren återupptagit sitt

arbete helt eller delvis.

Centerpartiet poängterar i kommittémotion A302 (yrk.

16) att en lag borde finnas som hindrar de fackliga

organisationerna att inskränka företagens möjlighet

att teckna tilläggsförsäkringar till

föräldraförsäkringen. De initiativ som har tagits av

större företag för att ge de föräldralediga högre

ersättningar måste ses som positiva och uppmuntras.

Christina Nenes och Gunilla Carlsson i Hisings Backa

(båda s) vill i motion A318 stärka skyddet för

föräldralediga genom förändringar i

arbetslagstiftningen.

Birgitta Ahlqvist och Kenth Högström (båda s) gör i

motion A359 gällande att gravida och föräldralediga

kvinnor i ökande grad sägs upp. Nuvarande

lagstiftning ger arbetsgivare möjlighet att utnyttja

den ersättning som föräldraförsäkringen betalar som

en del av uppsägningslönen. I promemorian En

hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv

har lämnats förslag om att föräldraledighet aldrig

ska kunna räknas in i uppsägningstiden. Motionärerna

anser att det är viktigt att noga följa utvecklingen

på området så att gällande lagstiftning och andra

regelverk följs och att skyddet för gravida och

föräldralediga kvinnor inte försämras.

Ulf Holm m.fl. (mp) begär i motion A283 (yrk. 1) att

regeringen skyndsamt utarbetar lagförslag om

skärpning av föräldraledighetslagen för att skydda

gravida och föräldralediga i enlighet med den

skärpning av lagen som riksdagen förordade i sitt

beslut den 5 april 2001. För den som är tjänstledig

finns det risk för uppsägning i samband med

arbetsgivarens användande av turordningsreglerna.

Det är därför nödvändigt att skydda personer som är

tjänstlediga för studier eller av annan anledning

vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Det ska inte

gå att undanta arbetstagare från turordningen vid

uppsägning för att i stället säga upp tjänstlediga

(yrk. 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid ett flertal tillfällen betonat

vikten av att skapa gynnsammare förutsättningar för

att arbetstagare ska kunna förena arbete och

föräldraskap. Utskottet konstaterade redan i

betänkande 2000/01:AU9 att det förekommer att

arbetsgivare försvårar för föräldrar att utnyttja

rätten till ledighet enligt föräldraledighetslagen

(1995:584).

Regeringen fick i uppdrag av riksdagen att

överväga om det finns behov av att förstärka skyddet

för de arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt

till ledighet i samband med föräldraskap. ALI fick

sedan av regeringen ett tilläggsuppdrag att se över

den arbetsrättsliga lagstiftningen även i detta

avseende.

Enligt ALI:s utredning Hållfast arbetsrätt - för

ett föränderligt arbetsliv visar tillgänglig

statistik att barnafödandet under det senaste

årtiondet har minskat dramatiskt, främst bland

kvinnor mellan 20 och 29 år. Det kan enligt

utredningen antas att en av många orsaker till detta

stora samhällsproblem är svårigheter att på dagens

arbetsmarknad kunna kombinera förvärvsarbete och

föräldraskap. Gravida kvinnors rättsliga ställning

på arbetsmarknaden är enligt utredningen relativt

stark efter ändringar i jämställdhetslagen och

senare praxis från EG-domstolen. Föräldralediga

arbetstagare har däremot ett betydligt svagare

skydd, både enligt gällande EG-rätt och svensk rätt.

Utredningen har lagt fram tre lagförslag för att

stärka föräldraledigas rättsliga ställning. Det

första förslaget tar sikte på ändrade regler för

tidsbegränsade anställningar. Det andra förslaget

innebär att ett särskilt förbud mot att diskriminera

föräldralediga införs i föräldraledighetslagen. Det

tredje förslaget är att uppsägningstiden vid

uppsägning på grund av arbetsbrist av en anställd

som är helt föräldraledig ska börja löpa först när

arbetstagaren helt eller delvis återupptar sitt

arbete.

Av betänkandet framgår att antalet anmälningar och

förfrågningar till JämO med anknytning till

föräldraskap och graviditet ökat under senare år,

och samma tendens har observerats från fackligt

håll. Någon entydig statistik som talar för att

gravida och föräldralediga regelmässigt missgynnas

på arbetsmarknaden har dock utredningen inte kunnat

finna. Befintlig statistik visar emellertid att det

finns en tendens till försämrad situation för

småbarnsföräldrar, särskilt kvinnor, som har en lös

förankring i arbetslivet när de skaffar barn. Enligt

utredningen är det helt klart att en persons

ställning på arbetsmarknaden åtminstone riskerar att

försämras i och med en planerad eller föreliggande

graviditet och därmed sammanhörande

föräldraledighet. Särskilt drabbad av detta är

kvinnan, som av tradition eller ekonomiska skäl ofta

är den av föräldrarna som utnyttjar huvuddelen av

rätten till ersättningsberättigad ledighet och

stannar hemma med barnet.

Utskottet instämmer i de motioner som kräver

stärkt skydd för föräldralediga. Det hör inte hemma

på svensk arbetsmarknad att bli missgynnad på grund

av att man som arbetstagare nyttjat sina lagstadgade

rättigheter som förälder. När det sedan gäller

metoderna att komma till rätta med problemen, vill

utskottet avvakta regeringens beredning av frågan.

Regeringen har aviserat att en proposition ska

överlämnas till riksdagen till hösten - i avvaktan

på propositionen finner utskottet det inte

meningsfullt att i sak kommentera varje enskilt

motionsyrkande.

I avvaktan på regeringens vidare åtgärder på

området avstyrks motionerna A247 yrkande 14 (c),

A283 yrkandena 1 och 2 (mp), A302 yrkande 16 (c),

A304 yrkande 5 (v), A307 yrkande 15 (fp), A318 (s),

A359 (s) och A371 yrkande 15 (kd), i den mån de inte

kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Uppsägning av personliga skäl

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt ett

motionsförslag som berör uppsägning av

personliga skäl. Motionen avstyrks.

Jämför reservation 10 (v).

Motion

Vänsterpartiet föreslår i partimotion A304 (yrk. 9)

en skärpning av kravet på saklig grund vid

uppsägning av personliga skäl. Vad som bedöms vara

saklig grund varierar över tiden beroende på ändrade

värderingar och ett förändrat näringsliv. Att bli

uppsagd av personliga skäl är i dagens samhälle ett

hårt straff. Det har hänt att arbetstagare avskedats

med anledning av mindre förseelser och att det har

godtagits av Arbetsdomstolen. För att en uppsägning

eller ett avskedande ska få tillgripas måste det

ligga något grovt bakom. Rättspraxis bör ändras.

Andra och mindre drastiska påföljder måste skapas

som alternativ till avskedande och uppsägning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att LAS bygger på att

arbetsgivares uppsägning ska vara sakligt grundad.

Vid uppsägning måste arbetsgivaren iaktta

arbetstagarens uppsägningstid. Uppsägning kan ske av

skäl som är att hänföra till personliga förhållanden

eller ske på grund av arbetsbrist. Begreppen är

lagtekniska till sin karaktär och bygger på att alla

uppsägningar ska kunna hänföras till den ena eller

andra kategorin. Om grunden för uppsägningen är

personliga förhållandena förutsätts omständigheter

av viss karaktär och omfattning. Sådana

omständigheter har preciserats i förarbetena till

LAS och i rättspraxis.

Avskedande, som tar sikte på mer flagranta

förseelser från arbetstagarens sida, kan i princip

verkställas omedelbart. Som en ordningsföreskrift

gäller dock att arbetstagaren ska underrättas om

avskedandet minst en vecka i förväg, och om denne är

medlem i en arbetstagarorganisation ska även denna

varslas inom samma tid. Det sägs i

förarbetsuttalanden till 1974 års LAS, som i denna

del alltjämt äger giltighet, att avskedande kan

tillgripas för sådant avsiktligt eller grovt

vårdslöst förfarande som inte rimligen ska behöva

tålas i något rättsförhållande. Det finns en

omfattande rättspraxis från Arbetsdomstolen om vad

som krävs för att arbetsgivaren ska få tillgripa ett

avskedande.

Utskottet vill betona att en rad olika

omständigheter vägs in i domstolens bedömning om ett

visst förhållande utgör saklig grund för uppsägning

eller laga skäl för avskedande. Dessa omständigheter

behöver inte ha ett direkt samband med den

omedelbara orsaken till uppsägningen eller

avskedandet, men kan vara det som fäller avgörandet

i det enskilda fallet. Vid uppsägning kan hänsyn tas

inte bara till själva orsaken till uppsägningen utan

även t.ex. till omständigheter som inträffat efter

uppsägningen, arbetsplatsens storlek, arbetstagarens

ställning och anställningstidens längd. En bedömning

av vilka slutsatser arbetsgivaren kan dra av det

inträffande inför framtiden har betydelse. Det är

därför inte möjligt att jämföra olika situationer

enbart med utgångspunkt i den händelse eller

liknande som varit den omedelbara orsaken till

arbetsgivarens uppsägning eller avskedande.

En typ av uppsägningar uppmärksammades särskilt av

utredningen Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv, nämligen när såväl

arbetsbrist som personliga skäl finns med.

Utredningen ansåg inte att rättspraxis fullt ut

tillgodoser enskilda arbetstagares skydd mot

godtyckliga uppsägningar men bedömde att lösningen i

första hand inte står att finna i lagstiftningen

utan i rättstillämpningen.

Utskottet anser när det gäller sådana alternativa

och mindre drastiska påföljder som motionärerna

föreslår ska införas, att dessa är bättre lämpade

att regleras i kollektivavtal mellan

arbetsmarknadens parter.

Utskottet avstyrker med anledning av vad som ovan

sagts motion A304 yrkande 9 (v).

Turordning vid uppsägning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker motionsförslag om att

upphäva tvåpersonsundantaget i LAS för

småföretag och avstyrker en motion om att

helt avskaffa turordningsreglerna i LAS.

Jämför reservationerna 11 (m, fp, kd, c, mp)

och 12 (fp).

Bakgrund

LAS innehåller turordningsregler som arbetsgivare

ska iaktta vid uppsägning på grund av arbetsbrist.

Huvudregeln är i enlighet med principen sist in

först ut, dvs. arbetstagare med kortare

anställningstid står först i tur att sägas upp, före

arbetstagare med längre anställningstid. Om en

arbetstagare måste omplaceras för att få fortsatt

arbete, krävs att arbetstagaren har tillräckliga

kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Därutöver

finns vissa särregler, t.ex. för arbetstagare med

nedsatt arbetsförmåga och som beretts särskild

sysselsättning hos arbetsgivaren. Domstol kan pröva

om arbetsgivarens uppsägning står i strid med

turordningsreglerna och ålägga arbetsgivare att utge

skadestånd i sådana fall.

Efter förslag av arbetsmarknadsutskottet i

betänkande 2000/01:AU4 Undantag från turordningen

m.m. infördes med giltighet fr.o.m. den 1 januari

2001 i 22 § andra stycket LAS ett undantag från

denna turordningsprincip. Regeln innebär att en

arbetsgivare med högst tio arbetstagare får undanta

högst två arbetstagare som enligt arbetsgivarens

bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta

verksamheten. Den eller de personer som undantas har

företräde till fortsatt anställning oavsett

turordningen. Arbetsgivarens beslut att tillämpa

undantagsbestämmelsen kan i normalfallet inte prövas

rättsligt.

Bakom förslaget stod en majoritet bestående av

företrädare för Moderaterna, Kristdemokraterna,

Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet.

Frågan om att upphäva undantagsregeln har därefter

varit uppe till behandling och avstyrkts av

utskottet i betänkandena 2000/01:AU10 och

2001/02:AU6. Vid utskottets senaste behandling av

frågan i betänkande 2002/03:AU6 tillstyrktes

motionerna om att tvåpersonsundantaget skulle

avskaffas. Utskottets förslag till beslut i den

delen vann dock inte bifall vid riksdagens avgörande

i frågan. Tvåpersonsundantaget gäller således

alltjämt.

Motionerna

Folkpartiet vill i kommittémotion A370 (yrk. 3 i

denna del) avskaffa regeln om dubbelräknad

turordningstid från 45 års ålder. Bestämmelsen

innebär att anställningstiden efter 45 års ålder

räknas dubbelt bl.a. i fall när turordningslista

behöver göras vid uppsägning på grund av

arbetsbrist. För dem som varit anställda länge hos

samma arbetsgivare spelar regeln inte någon större

roll. Men den utgör ett hinder för den som blivit

arbetslös eller av andra skäl vill byta arbete i

medelåldern eller nära pensioneringen. Bestämmelsen

ökar motståndet att anställa medelålders och äldre

personer och minskar på så sätt rörligheten på

arbetsmarknaden. Risken för ofrivilligt tidig

pensionsavgång ökar också.

Vänsterpartiet anser i partimotion A292 (yrk. 4) att

regeringen bör göra en översyn av

turordningsreglerna och företrädesrätten till

återanställning och deras effekter ur ett köns- och

klassperspektiv. Förändringar har över tiden införts

som försämrat företrädesrätts- och

turordningsreglerna. Som exempel nämns begränsningen

av företrädesrätten till nio månader och införandet

av tvåmannaundantaget. Tidigare kartläggningar har

indikerat att det i stor utsträckning är kvinnor som

missgynnas av försämringarna. Den rättsliga

otryggheten drabbar alla även om vissa grupper är

utsatta för större risker, t.ex. gravida, fackligt

aktiva och invandrade. Behovet av ökad kunskap om

hur regelverk på arbetsmarknaden påverkar olika

grupper är mycket stort. För att få en klar bild

över konsekvenserna av nuvarande ordning bör

regeringen ta ett initiativ till en översyn.

Vänsterpartiet anser vidare i partimotion A304 (yrk.

3) att riksdagen ska upphäva beslutet att

arbetsgivare i företag med högst tio anställda

ensidigt kan undanta två personer från

turordningslistan vid arbetsbristuppsägning.

I ett stort antal enskilda s-motioner ställs samma

krav på ändring av turordningsreglerna i 22 § LAS,

nämligen av Christin Nilsson och Anita Jönsson i

motion A217, Catherine Persson i motion A228, Agneta

Gille i motion A234, Carina Adolfsson Elgestam m.fl.

i motion A237, Kurt Kvarnström m.fl. i motion A242,

Lars U Granberg i motion A244, Jan Björkman och

Kerstin Andersson i motion A250, Claes-Göran Brandin

och Gunilla Carlsson i Hisings Backa i motion A317

samt Lars Johansson m.fl. i motion A323 i denna del.

Utskottets ställningstagande

LAS är en skyddslagstiftning till förmån för den

svagare parten i anställningsförhållandet. Det är av

stor vikt att lagen uppfattas som klar och rättvis

både i sin utformning och i sin tillämpning.

I motion A370 (yrk. 3 i denna del) ifrågasätts en

bestämmelse i LAS som tillkommit för att skydda

äldre arbetstagare. Utskottet behandlade senast i

betänkande 2002/03:AU6 ett motsvarande yrkande.

Utskottet uttalade vid det tillfället att man inte

bör försämra skyddet för de äldre. I stället bör man

ta till vara den resurs som den äldre arbetskraften

utgör genom att satsa på kompetensutveckling och att

anpassa arbetsplatser och arbetsvillkor till äldres

förutsättningar. Utskottet har under avsnittet

Tidsbegränsad anställning m.m. ytterligare utvecklat

frågan om de äldre på arbetsmarknaden. Motionen

avstyrks med hänvisning till detta.

Med anledning av motion A292 (yrk. 4) vill

utskottet åter framhålla att betänkandet Den

könsuppdelade arbetsmarknaden (SOU 2004:43) i

dagarna överlämnades till regeringen. Betänkandet

innehåller förslag till åtgärder som ska kunna

minska könsuppdelningen på den svenska

arbetsmarknaden i framtiden. Utskottet vill också

peka på att regeringen har aviserat att en

proposition om bl.a. förstärkt skydd för

föräldralediga kommer att överlämnas till riksdagen

till hösten. Motionen avstyrks med hänvisning till

detta.

Införandet av tvåpersonsundantaget i 22 § andra

stycket LAS innebar en avvikelse från en tydlig och

välkänd turordningsprincip, nämligen principen om

sist in först ut. Undantaget ger stort utrymme för

ensidiga och godtyckliga arbetsgivarbeslut i

anställningsskyddsfrågor. Tillämpningen av

undantaget har bland arbetstagare upplevts som

kränkande och diskriminerande. Det finns exempel på

icke godtagbar tillämpning som särskilt drabbat

gravida och föräldralediga arbetstagare. Det finns

även tecken som tyder på att gamla och sjuka

drabbats i större utsträckning. Att i ett sådant

läge inte ha möjlighet att rättsligt överpröva

arbetsgivarens beslut försvagar anställningsskyddet

ytterligare och bidrar även starkt till känslan av

rättsosäkerhet hos arbetstagarna.

Utskottet har förståelse för att det i vissa fall

kan finnas behov av att göra undantag från

turordningsreglerna i 22 § LAS. Redan före

införandet av undantagsbestämmelsen fanns det

möjlighet att genom kollektivavtal avvika från

turordningsprincipen sist in först ut. Att

arbetsgivaren och arbetstagarorganisationen måste

vara överens borgar för en saklig och rättvis

hantering av frågorna samtidigt som anpassning till

verksamheten och de lokala förhållandena kan göras.

Tecken tyder på att tillämpningen av regeln har

drabbat orättvist och godtyckligt utan att möjlighet

finns att få frågan rättsligt prövad. Sammantaget

finns det tungt vägande skäl för att avskaffa

tvåpersonsundantaget i LAS. Det innebär att

utskottet tillstyrker samtliga motioner om

avskaffande av tvåpersonsundantaget i 22 § andra

stycket LAS, nämligen motionerna A217 (s), A228 (s),

A234 (s), A237 (s), A242 (s), A244 (s), A250 (s),

A304 yrkande 3 (v), A317 (s) och A323 i denna del

(s).

Riksdagen bör därför fatta beslut om en sådan

lagändring. I bilaga 3 lägger utskottet fram förslag

till lagtext. Lagändringen bör träda i kraft den 1

juli 2004.

Företrädesrätt till återanställning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar motionsförslag om

företrädesrätt till återanställning. Den ena

motionen innehåller krav på att

företrädesrätten ska förlängas, den andra att

den ska förkortas. Båda motionerna avstyrks

med hänvisning till pågående beredning av

utredningsförslag.

Jämför reservation 13 (m, kd).

Bakgrund

I 25 § LAS anges att en arbetstagare som har sagts

upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till

återanställning i den verksamhet där han eller hon

tidigare varit sysselsatt. Tillämpningen av

bestämmelsen om företrädesrätt till återanställning

förutsätter att arbetstagaren varit anställd hos

arbetsgivaren vissa i lagen angivna tider.

Företrädesrätten gäller från den tidpunkt då

uppsägningen skedde och därefter tills nio månader

har förflutit från den dag då anställningen

upphörde. Längden på företrädesrätten har varierat

över tiden. En tidsgräns på ett år tillkom i samband

med 1974 års anställningsskyddslag. Bakgrunden till

förkortningen till nio månader som beslutades 1996

var att regeringen såg att många arbetsgivare

avvaktade alltför länge med nyanställningar. Med

hänvisning till den då höga arbetslösheten ansåg man

att stimulans borde ges till arbetsgivarna att

anställa snarast möjligt. Bedömningen gjordes att

man genom att förkorta tiden för företrädesrätt

skulle kunna påskynda nyanställningar. Ändringen

förväntades även öka flexibiliteten på

arbetsmarknaden (prop. 1996/97:16).

Motionerna

Kristdemokraterna menar i kommittémotion A329 (yrk.

21) att det finns behov av att göra arbetsrätten mer

flexibel och bättre anpassad till de mindre

företagens situation. Företrädesrätten till

återanställning efter uppsägning bör därför

återställas till sex månader.

Vänsterpartiet anser i partimotion A304 (yrk. 4) att

återanställningsrätten ska gälla i tolv månader.

Företrädesrätten är en viktig del i

anställningsskyddet för att förhindra godtycke och

diskriminering. Inför beslutet att begränsa

företrädesrätten till återanställning från tolv till

de nu gällande nio månaderna påtalade både JämO och

LO att detta skulle få negativa konsekvenser för

anställda som är föräldralediga. Arbetsdomstolen har

slagit fast att om den som har företrädesrätt inte

omgående kan tillträda tjänsten har arbetsgivaren

rätt att erbjuda någon annan tjänsten. En

företrädesrätt som enbart omfattar nio månader

innebär för många föräldralediga försämrade

förutsättningar att utnyttja företrädesrätten.

Utskottets ställningstagande

Som framgår vill Kristdemokraterna som ett led i att

göra arbetsrätten mer flexibel och bättre anpassad

till de mindre företagens situation förkorta

företrädesrätten till återanställning i LAS till sex

månader medan Vänsterpartiet i stället vill förlänga

tiden till tolv månader, bl.a. därför att många

föräldralediga har försämrade förutsättningar med

endast nio månaders företrädesrätt.

Utskottet vill understryka den allmänna betydelsen

av företrädesrätten till återanställning och den

särskilda vikt den har för både föräldralediga och

äldre arbetstagares möjlighet att återkomma i

arbete. Den ändring som trädde i kraft 1997, som

innebar en förkortning av företrädesrätten från ett

år till nio månader, var resultatet av en avvägning

mellan skyddsaspekten och det behov av flexibilitet

som bedömdes nödvändigt i det arbetsmarknadsläge som

då rådde.

Frågan om företrädesrätt till återanställning var

föremål för ALI:s översyn i betänkandet Hållfast

arbetsrätt - för ett föränderligt arbetsliv. I

utredningen finns förslag om stora förändringar när

det gäller tidsbegränsade anställningar. Förstärkt

företrädesrätt för de tidsbegränsat anställda och

förstärkt skydd för föräldralediga utgör också en

del av utredningsförslaget. En proposition om

tidsbegränsade anställningar och förstärkt skydd för

föräldralediga kommer att överlämnas till riksdagen

under hösten 2004.

Utskottet, som inte vill föregripa regeringens

behandling av ALI:s utredningsförslag, avstyrker

motionerna A304 yrkande 4 (v) och A329 yrkande 21

(kd).

Företrädesrätt för deltidsanställda

m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motionsförslag om

bl.a. företrädesrätt för deltidsanställda.

Motionerna avstyrks.

Jämför reservation 14 (kd).

Bakgrund

Bestämmelsen om företrädesrätt för deltidsanställda

infördes den 1 januari 1997. Ett av skälen var att

det inom många branscher var en stor del av de

kvinnliga arbetstagarna som var anställda på deltid

och som ville ha ett högre arbetstidsmått.

Innebörden av regeln är att en arbetstagare som har

en deltidsanställning och som har gjort en anmälan

till sin arbetsgivare om att han eller hon vill ha

en anställning med högre sysselsättningsgrad eller

en heltidsanställning ska ha företrädesrätt till en

sådan anställning hos arbetsgivaren. Som

förutsättning för detta gäller dock dels att

arbetsgivarens behov av ytterligare arbetskraft

tillgodoses, dels att arbetstagaren har tillräckliga

kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna. Om

arbetsgivaren har flera driftsenheter ska

företrädesrätten gälla inom den driftsenhet där

arbetstagaren är sysselsatt på deltid. I

propositionen (prop. 1996/97:16) som föregick

lagändringen anges att det i dessa situationer inte

bör finnas någon rätt för en facklig organisation

att påfordra att företrädesrätten ska utsträckas

till att gälla arbetsgivarens samtliga driftsenheter

på orten. Å andra sidan innebär lagen inte att denna

form av företrädesrätt är begränsad till det egna

kollektivavtalsområdet.

Motionerna

Kristdemokraterna hävdar i partimotion A371 (yrk.

31) att det är fel väg att införa en rätt till

heltidsanställning. Det är mycket viktigt att de som

så önskar får möjlighet att gå upp i

anställningsgrad och att nya tjänster som inrättas

blir heltidstjänster. Den offentliga sektorn har ett

stort ansvar för att tillskapa heltidstjänster.

Däremot kan lagstiftning i frågan "skapa en

fyrkantighet". Samtidigt som det är mycket viktigt

att deltidsarbetande som vill arbeta heltid ges den

möjligheten, är det lika viktigt att den som av

olika skäl vill gå ned i tjänstgöringsgrad bereds

möjlighet till detta. Önskemålen ser olika ut i

olika skeden av livet och bör tillgodoses i största

möjliga utsträckning för att människor ska ha

fungerande liv.

Vänsterpartiet anser i partimotion A304 (yrk. 8) att

företrädesrätten för deltidsanställda till utökad

arbetstid bör förbättras så att den omfattar

samtliga av arbetsgivarens driftsenheter och att

kvalifikationskraven bör mildras. Inskränkningen av

företrädesrätten till enbart den egna driftsenheten

är helt omotiverad och urholkar den

deltidsanställdes rätt till fler arbetstimmar.

Lagens krav på tillräckliga kvalifikationer för de

nya arbetsuppgifterna är för långtgående, det borde

räcka att den anställde efter rimlig fortbildning

kan anförtros de nya arbetsuppgifterna. Utbildningen

kan ske både inom och utanför företaget. Det senare

förslaget är motiverat av att deltidsanställda

allmänt sett har en svagare ställning på

arbetsplatsen och ofta inte får del av

kompetensutveckling.

Utskottets ställningstagande

I de ovan redovisade motionerna tas frågan om

heltids- respektive deltidsanställningar upp ur helt

olika perspektiv. I Kristdemokraternas motion värnas

möjligheten att gå ned i sysselsättningsgrad för den

som vill arbeta deltid. Vänsterpartiet menar att

heltidsanställning ska vara utgångspunkten och

föreslår förbättring av arbetstagarnas rätt till

anställning med högre sysselsättningsgrad.

Utskottets utgångspunkt är att anställning på heltid

bör eftersträvas och att deltidsanställning endast

ska komma i fråga när det är motiverat med hänsyn

till verksamhetens behov eller arbetstagarens

önskemål.

Kommittén för nya arbetstids- och semesterregler

(Knas) har i betänkandet Semesterlagen och övriga

ledighetslagar (SOU 2003:54) diskuterat frågan om

rätt till deltid för äldre arbetstagare. Kommittén

lade inte fram något lagförslag i frågan med

hänvisning till att det krävdes mer belysning av

konsekvenserna av en lagstiftning om rätt till

deltid, bl.a. med avseende på konsekvenserna för

arbetsutbudet. Betänkandet har remissbehandlats och

bereds nu av regeringen.

Redan i förra årets vårproposition 2002/03:100

meddelade regeringen att det skulle tillsättas en

utredning för att undersöka möjligheterna att införa

en rätt till heltidsanställning. Kommittédirektiv

(dir. 2004:50) har beslutats den 15 april. I den

helt nyligen framlagda vårpropositionen 2003/04:100

anger regeringen att människor bör få ökade

möjligheter att välja arbetstid efter egna önskemål.

Regeringen kommer därför att också tillsätta en

utredning om rätt till deltid för dem som så önskar.

Utskottet finner det inte meningsfullt att i detalj

ytterligare kommentera motionsyrkandena utan

avvaktar regeringens beredning av betänkandet från

Knas och de aviserade kommittéernas

utredningsresultat. De nu behandlade motionerna A304

yrkande 8 (v) och A371 yrkande 31 (kd) avstyrks.

Facklig vetorätt

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motionsförslag om

att införa förstärkt facklig vetorätt.

Motionen avstyrks.

Jämför reservationen 15 (v).

Bakgrund

I korthet innebär vetoreglerna i MBL att en

arbetsgivare som vill låta någon icke anställd

utföra ett visst arbete för hans räkning eller i

hans verksamhet ska förhandla med den

kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisation vars

avtal gäller för arbetet i fråga (38 § MBL). Vissa

undantag gäller från förhandlingsskyldigheten, bl.a.

om det är fråga om ett arbete som är av kortvarig

och tillfällig natur. Vetot utövas genom att den

centrala arbetstagarorganisationen efter en sådan

förhandling förklarar att den tilltänkta åtgärden

kan antas medföra att lag eller kollektivavtal

kommer att åsidosättas eller att åtgärden på annat

sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom

avtalsområdet. Om organisationen gör detta, får

åtgärden inte beslutas eller verkställas av

arbetsgivaren (39 § MBL). Om det är fråga om

offentlig upphandling får endast vissa angivna

omständigheter läggas till grund för en

vetoförklaring. Reglerna kan sägas innebära att

arbetstagarparten efter förhandlingen och under

vissa angivna omständigheter kan förbjuda

arbetsgivaren att genomföra sina planer.

Bestämmelserna är skadeståndssanktionerade.

Fyrpartiregeringen upphävde vetoreglerna, som därför

inte gällde under år 1994. De återinfördes med

tillägget i fråga om offentlig upphandling genom den

socialdemokratiska regeringens s.k.

återställningsproposition hösten 1994.

Motionen

Vänsterpartiet vill i partimotion A304 (yrk. 15) att

den fackliga vetorätten utvidgas och förstärks.

Enligt Vänsterpartiet bör den fackliga

organisationen kunna använda sin vetorätt även om

arbetsgivaren inte fullgjort sin

förhandlingsskyldighet. Rätten att lägga in veto bör

ligga på den organisatoriska nivå som den fackliga

organisationen själv beslutar. De fackliga

organisationerna ser inte enhetliga ut. De har olika

strukturer med en stor variation. Inom vissa förbund

ingår stora arbetsplatser med avdelningar och

klubbar som skulle kunna anförtros rätten att lägga

in veto. Andra förbund har många små klubbar som

kanske behöver en central organisation för att fatta

den här typen av beslut. Hänvisningen i 39 § MBL

till den centrala arbetstagarorganisationen bör

därför utgå. Vänsterpartiet anser att även den

omständigheten i sig att kollektivavtal saknas ska

anses strida mot god sed på arbetsmarknaden och

därmed kunna utgöra grund för veto.

Utskottets ställningstagande

Vänsterpartiet vill i olika hänseenden utvidga och

förstärka vetorätten i MBL. Partiet har även

tidigare framfört i huvudsak motsvarande krav, och

utskottet behandlade frågan senast i betänkande

2001/02:AU6.

Inledningsvis vill utskottet peka på att

påföljdssystemet i MBL bygger på huvudregeln att den

part som bryter mot lagens bestämmelser blir

skadeståndsskyldig. Detta gäller även vetoreglerna.

Med anledning av Vänsterpartiets förslag att den

fackliga organisationen bör kunna använda sin

vetorätt även om arbetsgivaren underlåtit att

förhandla vill utskottet hänvisa till uppbyggnaden

av vetoreglerna. Den förhandling som enligt 38 § ska

hållas om arbetsgivaren planerar att lägga ut ett

arbete på entreprenad syftar till att skapa

förutsättningar för att vetorätten vid behov ska

kunna utnyttjas. Detta är angeläget eftersom

organisationen utövar vetorätten under

skadeståndsansvar. Vid förhandlingen åligger det

arbetsgivaren att lämna den information om det

tilltänkta arbetet som arbetstagarorganisationen

behöver för att kunna ta ställning i

förhandlingsfrågan. Med informationen som grund ska

arbetstagarorganisationen ta ställning i vetofrågan.

Utan förhandling blir förutsättningarna sämre att

bedöma om det finns grund för vetot, vilket kan öka

risken för skadeståndsskyldighet om det i efterhand

konstateras att organisationen saknade fog för sin

ståndpunkt.

Det bör framhållas att förhandlingen också ger

möjlighet för parterna att diskutera olika lösningar

på den fråga som förhandlingen avser och om möjligt

komma överens. Villkor kan uppställas som motverkar

att lag eller avtal kringgås i samband med

entreprenaden. Förhandlingen kan också leda till att

arbetsgivaren avstår från den tilltänkta åtgärden.

Förhandlingsskyldigheten bygger på den viktiga

tanken att skapa ett handlingsmönster som innebär

att åtgärder av detta slag ska beslutas i samråd

mellan arbetsgivaren och de berörda

organisationerna.

I konsekvens med detta anses en underlåtenhet från

arbetsgivarens sida att förhandla som ett allvarligt

brott mot lagen som föranleder

skadeståndsskyldighet. Skulle situationen dessutom

vara sådan att man kan anta att

arbetstagarorganisationen, om

förhandlingsskyldigheten inte åsidosatts, skulle ha

inlagt veto mot det sätt på vilket arbetsgivaren

anlitade annan arbetskraft bör detta enligt

förarbetsuttalanden inverka höjande på

skadeståndsbeloppen. I flera rättsfall har

Arbetsdomstolen också uttalat sig till förmån för en

effektiv skadeståndssanktion vid brott mot 38 § MBL.

Utskottet, som kan konstatera att

socialförsäkringsutskottet i sitt ovannämnda

betänkande om övergångsreglerna (2003/04:SfU15)

berört vetorätten och ansett att frågan bör

övervägas, har under hand erfarit att regeringen

avser att se över vetoreglerna.

Utskottet kan med anledning av motionens förslag om

att rätten att utöva veto bör ligga på den nivå som

organisationen själv bestämmer konstatera att

reglerna i 39 § MBL är dispositiva. De kan således

av den centrala arbetstagarorganisationen delegeras

till en lägre nivå i organisationen. Om den berörda

arbetstagarorganisationen saknar den sedvanliga

uppbyggnaden med lokal och central nivå tillkommer

vetorätten den organisation på arbetstagarsidan som

har slutit eller brukar sluta kollektivavtal som

binder arbetsgivaren.

När det slutligen gäller frågan om vilka

omständigheter som ska kunna läggas till grund för

ett veto anger MBL att åtgärden ska kunna antas

medföra "att lag eller kollektivavtal för arbetet

åsidosätts eller att åtgärden annars strider mot vad

som är allmänt godtaget inom parternas

avtalsområde". Här bortses från de speciella

reglerna vid offentlig upphandling. Utskottet ser

det som principiellt tveksamt bl.a. av

konkurrensskäl att redan den omständigheten att

kollektivavtal saknas skulle vara tillräcklig grund

för veto. Det är viktigt att framhålla att

vetorätten enligt förarbetena inte får användas för

att avstänga företag som arbetar under allmänt

godtagna förhållanden.

Utskottet kan sammanfattningsvis inte ställa sig

bakom de förslag till förändringar av vetoreglerna

som läggs fram i motion A304 yrkande 15 (v), som

alltså avstyrks.

Stridsåtgärder

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motionsförslag om

att förbjuda sympatiåtgärder och om att

införa ett krav på att stridsåtgärder ska

vara proportionerliga. Motionerna avstyrks.

Jämför reservation 16 (m, kd).

Motionerna

Kristdemokraterna anser i kommittémotion A329 (yrk.

22 och 23) att en rimligare balans bör etableras

mellan arbetsmarknadens parter vid arbetskonflikter.

En bättre proportionalitet kan åstadkommas bl.a.

genom att rätten till sympatiåtgärder begränsas och

att ett proportionalitetskrav införs för att

begränsa möjligheten till stridsåtgärder som kostar

lite för den egna organisationen men orsakar stora

kostnader för motparten och tredje man.

Proportionalitetskrav ska inte bara gälla den första

stridsåtgärden utan även svarsåtgärden.

Björn Hamilton (m) menar i motion A229 att rätten

att utlysa sympatiåtgärder vid konflikt på

arbetsmarknaden ska begränsas.

Utskottets ställningstagande

Rätten till fackliga sympatiåtgärder och frågan om

stridsåtgärders proportionalitet berördes i

anslutning till behandlingen av den s.k.

lönebildningspropositionen (prop. 1999/2000:32 och

bet. 1999/2000:AU5) och har därefter behandlats vid

ett antal tillfällen, senast i betänkande

2002/03:AU6. Utskottet har konsekvent och tydligt

tagit avstånd från krav på att avskaffa rätten till

sympatiåtgärder och att införa en

proportionalitetsprincip.

Utskottet står alltjämt fast vid sitt tidigare

ställningstagande. Motionerna A229 (m) och A329

yrkandena 22 och 23 (kd) avstyrks.

Företagsnedläggning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet behandlar i detta avsnitt olika

motionsförslag som berör frågor om

anställningsskydd och medinflytande i samband

med företagsnedläggning m.m. Motionerna

avstyrks.

Motionerna

Vänsterpartiet konstaterar i partimotion A304 att

det sker en ständig omvandling av arbets- och

näringsliv. Nedläggning och förflyttning av

verksamheter är konkreta resultat av detta.

Utvecklingen kan och bör inte stoppas men väl

styras. Genom den svenska strukturomvandlingen har

det skapats företag med hög produktivitet och god

lönebetalningsförmåga. Partiet menar att det är dags

att påbörja ett arbete för att via lagstiftning

stärka arbetstagarinflytandet vid

företagsnedläggningar (yrk. 13). Vänsterpartiet

anser vidare att regeringen ska lägga fram ett

förslag till ändring av 17 § lagen (1974:13) om

vissa anställningsfrämjande åtgärder

(främjandelagen) och höja varselavgifterna (yrk.

14). Varselavgift kan tas ut om arbetsgivaren

försummat att varsla länsarbetsnämnden om en avsedd

driftsinskränkning. För varje påbörjad vecka är

avgiften 100 till 500 kr per anställd som berörs av

driftsinskränkningen. Jämfört med lönekostnaderna

för de anställda är försummelse att varsla en mycket

lönsam handling. Avgiften bör höjas så att den

överstiger den genomsnittliga lönekostnaden för en

arbetstagare.

Jan Björkman och Kerstin Andersson (båda s) betonar

i motion A252 behovet av regler för utvidgat ansvar

när företag flyttar samt av enhetliga regler inom EU

på arbetsmarknadsområdet.

Utskottets ställningstagande

Motionerna i detta avsnitt har sin utgångspunkt i

att större krav måste ställas på företag vid

nedläggning av verksamheter. Liknande

motionsyrkanden som i motionerna A304 (yrk. 13) och

A252 har tidigare behandlats i utskottet, senast i

betänkande 2002/03:AU6.

Utskottet konstaterar att Arbetsmarknadsstyrelsen

(AMS) 2002 presenterade sin rapport om kartläggning

av det europeiska rättsläget vad gäller

arbetsgivarens ansvar vid företagsnedläggningar.

Slutsatsen av AMS kartläggning är att EU-

medlemsstaternas regelsystem för

företagsnedläggningar uppvisar vissa gemensamma

drag. Detta beror på att staternas reglering utgår

från samma minimikrav i ILO-instrument och EG-

direktiv. Det finns också många olikheter som beror

på staternas olika syn på arbetsrättens och

arbetsmarknadsmyndigheternas roll och funktionssätt

i samhället. Dessutom är sambandet med bl.a. skatte-

och socialförsäkringssystemen så komplicerat att det

enligt rapporten inte går att göra några enkla

jämförelser av kostnaderna vid företagsnedläggningar

i de olika EU-medlemsstaterna.

I en annan utredning, Omställningsavtal - ett

aktivare stöd till uppsagda (SOU 2002:59), framlades

under 2002 en redovisning av hur de omställnings-

och trygghetsavtal som finns på svensk arbetsmarknad

verkar och en analys av vilka effekter de har.

Utredningen bedömde att det inte finns några

egenskaper i de tillkommande grupperna på

arbetsmarknaden som ännu inte har omställningsavtal

som talar för att resultatet skulle bli sämre.

Utredningen menade att omställningsavtalen bidrar

till ett ökat omvandlingstryck på arbetsmarknaden,

vilket har positiva samhällsekonomiska effekter.

Avtalen får fördelningspolitiska effekter eftersom

stödet är tillgängligt för alla som omfattas av

avtalen. De som mest behöver stöd får också tillgång

till det. Det visade sig också att

omställningsstödet har positiva företagsekonomiska

effekter.

Här finns anledning att uppmärksamma att

regeringen i budgetpropositionen för år 2003 angav

att man med anledning av detta betänkande noga

följer utvecklingen. Regeringen delade utredningens

bedömning att formerna för nya avtal ska avgöras av

parterna.

Utskottet kan nu med tillfredsställelse konstatera

att Svenskt Näringsliv och LO i slutet av februari

2004 ingått ett omställningsavtal.

Avtalet, som omfattar 950 000 privatanställda,

innebär att arbetsgivarna får ta ett större socialt

ansvar än tidigare. Omställningsavtalet kan enligt

utskottet också ses som ett komplement till den

svenska arbetsmarknadspolitiken.

Utskottet vill också peka på att regeringen i mars

2004 överlämnade en proposition om europabolag till

riksdagen. Ett europabolag är en europeisk

associationsform för gränsöverskridande samverkan i

aktiebolagsform. Denna fråga har behandlats under

avsnittet Proposition 2003/04:122

Arbetstagarinflytande i europabolag.

Utskottet noterar med anledning av motion A304

(yrk. 14) om främjandelagen att lagen tillkom

samtidigt med LAS år 1974. Lagen stadgar att en

arbetsgivare som avser att genomföra en

driftsinskränkning skriftligen ska varsla

länsarbetsnämnden i det län driftsinskränkningen

genomförs, om minst fem arbetstagare berörs av

inskränkningen. Varseltiden är beroende av hur många

arbetstagare som berörs av uppsägning. Utskottet

vill understryka att varseltiden enligt

främjandelagen inte har något samband med

uppsägningstiderna i LAS eller avtal för de enskilda

arbetstagarna. En arbetsgivare som uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet underlåter att varsla om

driftsinskränkningen kan åläggas att utge en

särskild varselavgift till staten. Varselavgiften

döms ut av allmän domstol på talan av AMS.

Varselavgiften fastställs för varje påbörjad vecka

som varsel försummats och uppgår till lägst 100 kr

och högst 500 kr för varje arbetstagare. Om det

finns särskilda skäl kan varselavgiften bestämmas

till lägre belopp eller sättas ned helt. Nivåerna

har varit oförändrade sedan lagens tillkomst. Såvitt

utskottet känner till finns ingen aktuell

kartläggning av i vilken utsträckning företag

underlåter att varsla om driftsinskränkning och inte

heller av antalet mål om varselavgift som väckts vid

allmän domstol. Utskottet har dock erfarit vid

kontakt med AMS och länsarbetsnämnderna i Stockholm,

Skåne och Västra Götalands län att efterlevnaden av

varselreglerna i stort sett verkar god och att

antalet mål som väckts vid domstol åtminstone de två

senaste åren varit mindre än tio per år för hela

landet. Utskottet, som noterar att nivåerna på

varselavgifterna inte höjts på 30 år, är inte berett

att i nuläget ställa sig bakom förslaget i motionen.

Utskottet anser att frågorna om anställningsskydd

och inflytande vid strukturförändring är av stor

vikt. Frågorna har stor komplexitet och är

svårgenomträngliga, i synnerhet gäller det

Europaperspektivet. Utskottet avvaktar regeringens

vidare åtgärder på området. Med det ovan anförda

avstyrker utskottet motionerna A252 (s) och A304

yrkandena 13 och 14 (v).

Personlig integritet

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motionsförslag som

berör frågor om drogtester och arbetsgivares

rätt att få del av personuppgifter ur

belastningsregistret. Motionerna avstyrks.

Bakgrund

I fråga om tillåtligheten att genomföra drogtester

finns ingen lagreglering. Har inte frågan reglerats

i avtal måste frågan enligt Arbetsdomstolens praxis

under vissa förutsättningar anses ingå i

arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Förutsättningarna

har utvecklats i rättsfallet AD 2001 nr 3.

Arbetsgivaren får inte överskrida gränserna för

arbetsledningsrätten genom att utöva den i strid med

lag eller god sed. Vid bedömningen av om

arbetsgivarens beslut står i strid med god sed har i

praxis gjorts en avvägning mellan arbetsgivarens

intresse av att utföra testet och arbetstagarens

intresse av att värna sin personliga integritet.

Intrånget i arbetstagarens personliga integritet

måste stå i proportion till det intresse

arbetsgivaren vill tillgodose.

Det finns begränsningar av främst den offentlige

arbetsgivarens arbetsledningsrätt i detta avseende,

av störst betydelse är 2 kap. 6 § regeringsformen

(RF) (bl.a. skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp)

och 30 § lagen (1994:260) om offentlig anställning

(LOA) (periodiska hälsoundersökningar).

Rätten att få ut personuppgifter ur

belastningsregistret är reglerad i lagen (1998:620)

om belastningsregister. Detta register innehåller

uppgifter om personers brottmålsdomar och beslut som

meddelats i Sverige och som avser brottspåföljd m.m.

Belastningsregistret motsvarar det som tidigare

benämndes kriminalregistret eller brottsregistret.

Rätten att få uppgifter från registret tillkommer

vissa myndigheter för deras tillsynsverksamhet,

t.ex. Datainspektionen och domstolar. I övrigt kan

regeringen för vissa ärenden föreskriva sådan rätt

och i särskilda fall ge tillstånd till det. En

enskild har dock alltid rätt att på begäran

skriftligen få ta del av samtliga uppgifter ur

registret om sig själv.

Enligt lagen (2000:873) om registerkontroll av

personal inom förskoleverksamhet, skola och

skolbarnsomsorg ska den som erbjuds en anställning

inom sådan verksamhet till den som erbjuder

anställningen lämna ett utdrag som är mindre än ett

år gammalt ur det register som förs enligt lagen om

belastningsregister. För sådant ändamål används ett

särskilt utdrag med ett begränsat innehåll. Den som

inte har lämnat ett registerutdrag får inte

anställas.

Motioner

Vänsterpartiet menar i partimotion A304 (yrk. 20)

att medicinska kontroller enbart ska kunna användas

om det finns stöd i ett kollektivavtal. Medicinska

kontroller används i dag i det privata näringslivet

utan regler och gemensamma normer. Trots att den här

typen av kontroller innebär ett stort intrång i den

personliga integriteten finns inget skydd i

lagstiftningen för privatanställda arbetstagare.

Arbetet mot bruket av alkohol och narkotika måste

utvecklas så att man på arbetsplatsen vet vad som

ska göras när det upptäcks att någon har sådana

problem. Dessutom kan medicinska kontroller, förutom

att konstatera drogproblem, även uppvisa

hälsoproblem som av arbetsgivaren kan användas för

att sortera ut sjuka personer. Partiet anser att

detta område måste lagregleras. I avvaktan på detta

och eventuella initiativ från Arbetsmiljöverket ska

användande av medicinska kontroller endast vara

tillåtet om det reglerats i kollektivavtal mellan

arbetsmarknadens parter.

Även Ronny Olander och Britt-Marie Lindkvist (båda

s) har i sin motion A343 synpunkter på arbetsgivares

drogtestning. De pekar på behovet av att den

kommande lagstiftningen om integritet i arbetslivet

tydligt ska skydda och stärka individens integritet

vid drogtester.

Lars U Granberg (s) vill i motion A294 försvåra

företagens möjligheter både att begära utdrag ur

försäkringskassans sjukskrivningsregister och att

kräva hälsokontroll vid anställning.

Elisebeht Markström (s) menar i motion A319 att det

ska finnas en lagstadgad skyldighet för alla dem som

yrkesmässigt eller i frivilligverksamhet arbetar med

barn och unga att visa utdrag ur

belastningsregistret. Skyldigheten ska införas både

för redan anställda och inför anställning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i vad som sägs i motionerna A304

(yrk. 20) och A343 om betydelsen av ett starkt skydd

för arbetstagares personliga integritet vid

medicinska kontroller och drogtestning. Lagstiftning

på området bör syfta till att ge arbetstagarna ett

långtgående skydd i det avseendet.

Den s.k. Integritetsutredningen lämnade i mars

2002 sitt slutbetänkande Personlig integritet i

arbetslivet (SOU 2002:18) till regeringen. I

utredningen föreslogs en helt ny lag om skydd för

den personliga integriteten. Utredningen

konstaterade att det inte finns någon samlad

reglering till skydd för den personliga integriteten

i arbetslivet och inte heller någon lagstiftning som

utformats med hänsyn till den tekniska och

medicinska utvecklingen. De frågor som utredningen

framför allt inriktade sig på var risker för

kränkningar av arbetstagarnas personliga integritet

i samband med dels användningen av

informationsteknik i arbetslivet, dels

arbetsgivarens kontroller av arbetstagarnas hälsa

eller droganvändning. Betänkandet har

remissbehandlats och fått ett tämligen kritiskt

mottagande. Det är nu föremål för regeringens

beredning.

Utskottet vill med anledning av motion A294 peka

på att det i princip gäller en fri anställningsrätt,

som innebär att arbetsgivaren fritt kan välja bland

de arbetssökande och ta hänsyn till både meriter och

personliga egenskaper enligt arbetsgivarens eget

bedömande. Den fria anställningsrätten är begränsad

av bl.a. företrädesrätten till återanställning och

av diskrimineringslagarna. På statens område finns

det ytterligare begränsningar, t.ex. RF:s regler för

tjänstetillsättning där avseende ska fästas bara vid

sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet.

Utskottet kan vidare konstatera att det i svensk

rätt inte finns någon uttrycklig begränsning av

arbetsgivares rätt att inhämta personuppgifter t.ex.

om sjukfrånvaro från annan än arbetstagaren och

arbetssökanden. Låt vara att regler om sekretess kan

hindra myndigheter som försäkringskassan från att

lämna ut uppgiften, men det står i princip

arbetsgivaren fritt att kontakta en arbetssökandes

nuvarande eller tidigare arbetsgivare för att ställa

frågor om t.ex. sjukfrånvaro. Arbetsgivaren kan

också ställa krav på den arbetssökande att uppvisa

friskintyg eller att genomgå hälsokontroll.

Utskottet finner liksom motionären inte detta

förhållande tillfredsställande.

Med anledning av motion A319 kan utskottet

konstatera att utredningen om Personlig integritet i

arbetslivet anser att det finns risk för att skyddet

för den personliga integriteten har börjat "erodera"

när det gäller krav på utdrag ur

belastningsregistret. Enligt uppgifter från

Rikspolisstyrelsen som utredningen inhämtat har

ansökningar från enskilda om utdrag ur

belastningsregistret ökat kraftigt, även när man

räknar bort ansökningarna för dem som sökt och söker

arbete inom förskola och barnomsorg. Utredningen

föreslår därför en uppstramning genom att alla

arbetsgivare förbjuds att samla in personuppgifter

om arbetstagares lagöverträdelser om det inte kan

visas att det är nödvändigt från säkerhetssynpunkt.

Inte ens om arbetstagaren på eget initiativ vill

överlämna ett registerutdrag till arbetsgivaren får

arbetsgivaren behandla detta på ett sätt som står i

strid med reglerna i övrigt.

Utskottet vill se det som en allmän utgångspunkt att

en person som har avtjänat sitt straff ska kunna gå

vidare i livet och arbetslivet utan att

diskrimineras eller särbehandlas på annat sätt på

grund av tidigare brottslighet. En situation som kan

innebära ett allvarligt hot mot den personliga

integriteten är att en arbetsgivare får tillgång

till och kan behandla personuppgifter om

lagöverträdelser som en arbetssökande eller

arbetstagare har gjort sig skyldig till. Det är

därför av stor vikt att bara de arbetsgivare som

verkligen kan anses ha berättigat behov av

personuppgifter om lagöverträdelser får behandla

sådana personuppgifter. Utskottet avvaktar de

avvägningar som regeringen kommer att göra vid

beredningen av integritetsfrågorna.

Frågan om skydd för den personliga integriteten

har även aktualiserats inom EU. Kommissionen tog i

augusti 2001 initiativ till att påbörja den s.k.

sociala dialogen med arbetsmarknadens parter genom

att påkalla ett första samråd. Samrådet inbegrep

frågor om behandling av känslig information såsom

hälsouppgifter, uppgifter om drogtester och

genetiska undersökningar, övervakning av

arbetstagares e-post och Internetanvändning. Det

andra formella samrådet inleddes i slutet av oktober

2002. Kommissionen har tagit fram ett utkast till

ett ramverk om skydd för arbetares personuppgifter

och förklarat sin avsikt att återkomma i maj/juni

2003 med ett konkret förslag. Något förslag har dock

inte kommit ännu.

Enligt uppgifter som inhämtats från

Regeringskansliet har regeringen för avsikt att

avvakta vad arbetet inom EU kommer att leda till

innan vidare åtgärder vidtas.

I detta sammanhang kan också påpekas att

regeringen i början av april beslutade om

kommittédirektiv för en parlamentariskt tillsatt

kommitté om skyddet för den personliga integriteten

(dir. 2004:51). Kommittén ska bl.a. analysera om

skyddet för den personliga integriteten kan anses

tillfredsställande reglerat och överväga om

lagstiftningen behöver kompletteras. Kommittén ska

redovisa sitt slutresultat senast den 30 mars 2007.

Utskottet, som anser att det är angeläget att

frågorna om integritet i arbetslivet regleras

antingen genom lagstiftning eller i kollektivavtal,

avvaktar regeringens fortsatta beredning av frågan.

Utskottet är därför inte nu berett att ta ställning

till de konkreta förslagen i motionerna A294 (s),

A304 yrkande 20 (v), A319 (s) och A343 (s) som

därför avstyrks.

Yttrandefrihet för privatanställda

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motionsförslag om

yttrandefrihet för privatanställda.

Motionerna avstyrks.

Jämför reservation 17 (mp).

Bakgrund

Grundlagsbestämmelserna i tryckfrihetsförordningen

(1949:105) och yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)

garanterar var och en ett skydd för yttrande- och

meddelarfriheten mot ingripande från det allmänna.

Detta innebär att alla medborgare - utom i särskilt

angivna undantagsfall - har rätt att t.ex. lämna

uppgifter till massmedierna utan att straffas för

det. Det allmänna får inte heller efterforska vem

som har lämnat uppgifter till medierna. Att det

allmänna inte får göra några ingripanden innebär

även att den offentliga arbetsgivaren inte får vidta

några åtgärder som medför negativa konsekvenser för

en offentligt anställd, t.ex. uppsägning eller

omplacering, enbart med anledning av att denne

utnyttjat sin yttrande- eller meddelarfrihet.

För privatanställda finns det inte något lagfäst

skydd för yttrande- och meddelarfriheten mot

ingripande från arbetsgivaren. Den lojalitetsplikt

som anses ingå i anställningsförhållandet kan i

vissa fall innebära att lämnande av meddelanden för

publicering skulle kunna ge den privata

arbetsgivaren grund för t.ex. uppsägning eller

omplacering. Det finns inte något förbud i

tryckfrihetsförordningen för en privat arbetsgivare

att efterforska vem som har meddelat sig med

massmedierna.

I promemorian Yttrandefrihet för privatanställda (Ds

2001:9) som presenterades för ett par år sedan

redovisas ett utredningsuppdrag som avser frågan om

yttrande- och meddelarfrihet för anställda i

verksamheter med anknytning till det allmänna.

Promemorian innehåller ett förslag till lag om skydd

för privatanställdas yttrandefrihet.

Motionerna

Christina Nenes och Göte Wahlström (båda s) menar i

motion A271 att regeringen bör vidta åtgärder för

att förbättra yttrandefriheten för anställda inom

den privata sektorn.

Gunnar Nordmark (fp) anser i motion A303 (yrk. 1)

att samma regelverk med grundlagsfäst yttrandefrihet

ska gälla för anställda i kommunalt ägda bolag som

för offentligt anställda personer. Motionären anser

att regelverket även ska gälla för andra privata

företag i sådana delar av verksamheten som bedrivs

på uppdrag av en kommun.

Barbro Feltzing och Yvonne Ruwaida (båda mp) anser i

motion A207 att den ovannämnda promemorian om

yttrandefrihet för privatanställda bör läggas till

grund för en proposition så att man kommer till

rätta med tystnaden på våra arbetsplatser (yrk. 1)

och att en utredning bör tillsättas om en ändring av

MBL (yrk. 2).

Utskottets ställningstagande

De krav på förändringar av den arbetsrättsliga

lagstiftningen som redovisas ovan har tidigare

behandlats av utskottet. Även de privatanställdas

yttrandefrihet har behandlats av utskottet som

konstaterat att frågan utretts men hittills inte

resulterat i något lagförslag från regeringen.

Den ovannämnda promemorian Yttrandefrihet för

privatanställda har varit föremål för

remissbehandling. Vid remissbehandlingen framkom att

flera instanser i och för sig var positiva till att

det meddelarskydd som gäller för offentliganställda

utsträcks till att omfatta också vissa kategorier

privatanställda. Promemorian mötte dock kritik från

både sakliga och lagtekniska utgångspunkter från

flera olika håll och har inte heller lett till någon

proposition från regeringen.

Utskottet framförde när frågan senast behandlades

(bet. 2002/03:AU6) att man skulle välkomna en stärkt

yttrandefrihet för privatanställda, i synnerhet för

arbetstagare som arbetat i offentlig verksamhet som

överförts till privat regi med offentlig

finansiering. Av remissutfallet framgår att frågan

är komplex. Enligt vad utskottet erfarit från

Regeringskansliet pågår alltjämt beredning av

frågan.

Utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt

återkommer till riksdagen med förslag om

lagstiftning på området. Motionerna A207 yrkandena 1

och 2 (mp), A271 (s) och A303 yrkande 1 (fp)

avstyrks i avvaktan på vidare åtgärder från

regeringen.

Övriga frågor inom arbetsrätten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker i detta avsnitt

motionsförslag som väckts under den allmänna

motionstiden som bl.a. gäller frågor om att

stärka ILO och om förlängt deltagande i

arbetslivet.

Jämför reservation 18 (kd).

Motionerna

Internationella arbetsorganisationen (ILO)

Kristdemokraterna vill i kommittémotion U351 (yrk.

3) stärka den internationella arbetsrätten genom

stöd till ILO. Det handlar först och främst om att

säkra tillämpningen av ILO:s fyra huvudprinciper:

organisationsfrihet och förhandlingsfrihet, förbud

mot tvångsarbete, avskaffande av barnarbete samt

avskaffande av diskriminering.

Au pair-anställda

Åsa Lindestam (s) vill i motion A274 att Sverige, i

första hand inom EU, ska arbeta för en europeisk

arbetsrättslig lagstiftning som säkerställer au

pair-anställdas trygghet.

Rehabilitering före uppsägning

Raimo Pärssinen (s) anser i motion A325 att

regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

som stärker trygghet och rehabilitering före

uppsägning. Det måste skapas villkor i arbetslivet

som tar till vara alla människors vilja och

möjligheter att delta fullt ut.

Förlängt deltagande i arbetslivet

Lars U Granberg och Birgitta Ahlqvist (båda s) anser

i motion A345 att det är angeläget att regeringen

tar initiativ till överläggningar med

arbetsmarknadens parter så att de kollektiva

pensionsförsäkringarna kan anpassas till det

allmänna pensionssystemet och därmed förlänga

deltagandet i arbetslivet.

Utskottets ställningstagande

ILO

ILO är FN:s fackorgan för arbetslivsfrågor. ILO har

som grundläggande mål att bekämpa fattigdom och

främja demokrati och social rättvisa. I uppgifterna

ligger att främja sysselsättning och bättre

arbetsvillkor i hela världen och att värna om

fackliga fri- och rättigheter. Ett särdrag för ILO

jämfört med andra FN-organ är trepartssamarbetet.

Regeringar och arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer deltar i ILO:s beslutande

och verkställande organ - liksom i den svenska ILO-

kommittén.

Inom Regeringskansliet har Näringsdepartementet det

samlade ansvaret för ärenden som gäller förhållandet

till ILO. För beredning av vissa ärenden finns en

myndighet under Näringsdepartementet, den

trepartssammansatta ILO-kommittén.

ILO-arbetet i Näringsdepartementet och ILO-kommittén

styrs av den årsrytm som gäller för ILO:s styrelse,

för Internationella arbetskonferensen (International

Labour Conference) och Internationella arbetsbyråns

verksamhet. Det nationella ILO-arbetet innebär bl.a.

att förbereda och följa upp Sveriges deltagande i

den årliga Internationella arbetskonferensen och i

styrelsearbetet. Inför och under sådana möten äger

olika former av samråd rum. För tillfället innehar

Norge den nordiska platsen i ILO:s styrelse. Det

svenska engagemanget i ILO täcker många sakområden,

däribland arbetet med de grundläggande mänskliga

rättigheterna med avseende på föreningsfrihet,

förbud mot tvångsarbete, diskriminering och

barnarbete. Regeringen antog den 28 maj 2003 en

strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med ILO

för åren 2003-2006.

Utvecklingssamarbetet sker via biståndsmyndigheten

Sida och omfattade år 2003 omkring 28 miljoner

kronor. Det var i huvudsak inriktat på stöd på

projektnivå. I enlighet med den antagna strategin

pågår nu arbete med en övergång från s.k.

projektbistånd till s.k. programbistånd. Ett av sex

särskilda mål för Sveriges utvecklingssamarbete med

ILO avser grundläggande rättigheter i arbetslivet.

Målet är inriktat på att underlätta för ILO att

stödja samarbetsländer i deras strävanden att leva

upp till de åtaganden dessa gjort i olika

konventioner, såsom avskaffande av barnarbete,

tvångsarbete och människohandel och främjande av

jämställdhet och ytterst främjandet av en demokrati-

och rättskultur.

Utskottet instämmer med motion U351 om vikten av en

stark arbetsrätt inte bara nationellt utan även

internationellt. Både det traditionella arbetet inom

ILO och utvecklingssamarbetet med organisationen bör

präglas av grundläggande demokratiska värden och en

stark internationell arbetsrätt.

Au pair-anställda

Utskottet har uppfattat att motion A274 i första

hand tar sikte på svenska au pair-anställdas

situation i utlandet. I det sammanhanget kan

utskottet peka på att det finns två

arbetsförmedlingar i Sverige som förmedlar kontakter

med agenturer och familjer i utlandet. Information

om vilka regler som gäller i olika länder kan i viss

mån erhållas genom Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

När det gäller arbets- och uppehållstillstånd

skiljer sig reglerna åt t.ex. när det gäller

medborgare i norden, EU/EES-området och i övriga

länder. I fråga om arbetsrättsliga regler kan sägas

att dessa skiljer sig mycket åt inom de olika EU-

staterna, framför allt för en sådan grupp som au

pair-anställda. Det handlar om grundläggande frågor

som t.ex. arbetstagarbegreppets omfattning och om

arbete i annans hushåll alls omfattas av den

arbetsrättsliga skyddslagstiftningen.

I detta sammanhang kan utskottet peka på

Europarådets konvention från den 24 november 1969 om

arbete som au pair. De länder som har ratificerat

konventionen är bl.a. Belgien, Frankrike, Italien

och Luxemburg. Sverige har inte ratificerat

konventionen. Anledningen enligt vad utskottet

erfarit från Regeringskansliet är att regeringen

bedömer att svensk lagstiftning ger dem som arbetar

som au pair ett bättre skydd än konventionen. AMS

uppger på sin hemsida att konventionen i stort sett

tillämpas även av de länder som inte skrivit under

den. Konventionen stadgar bl.a. att den au pair-

anställdas och värdfamiljens rättigheter och

skyldigheter ska beskrivas i ett individuellt avtal

och att de försäkringar som inte täcks av

värdlandets socialförsäkringslagstiftning ska

tecknas och bekostas av värdfamiljen. Vidare

regleras att fickpeng ska betalas av värdfamiljen

och att beloppet ska anges i avtalet. Den au pair-

anställda ska vara ledig minst en dag i veckan och

arbetstiden ska i allmänhet inte överstiga fem

timmar om dagen. Slutligen är arbetsgivarens och

arbetstagarens uppsägningstid två veckor.

Utskottet, som har stor förståelse för tankarna i

motionen om att säkra au pair-anställda

arbetsrättsliga trygghet inom EU, är dock i

dagsläget inte berett att ställa sig bakom ett

riksdagsinitiativ i frågan.

Rehabilitering före uppsägning

Utskottet instämmer med motion A325 om att

arbetsgivare måste ta ansvar för sina anställda som

är i behov av rehabilitering för att de ska kunna

återkomma i arbete. I regeringens 11-punkts program

för ökad hälsa uppmärksammas frågan om

rehabilitering. Det gäller både förnyelse av

rehabiliteringen med individen i centrum och att

höja kvaliteten i rehabiliteringsarbetet. Vikten av

att rehabiliteringen ska syfta till att fler

sjukskrivna ska kunna återfå förmågan att arbeta och

försörja sig själva betonas. Några aktuella

regeringsinitiativ är bl.a. införandet av en

permanent finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet. Människor ska kunna

rehabiliteras tillbaka i arbetslivet effektivare

genom finansiell samordning mellan fyra olika parter

(allmän försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun

och landsting). Ett annat exempel är att regeringen

fr.o.m. den 1 mars 2004 har infört ett tidsbegränsat

anställningsstöd för långtidssjukskrivna som är

bosatta i vissa delar av landet. Syftet är att

stimulera anställningar av personer som har

svårigheter att få reguljärt arbete. Stödet kan

lämnas för anställning av personer som är

långtidssjukskrivna från anställningar de bedöms

inte kunna återgå till.

Förlängt deltagande i arbetslivet

Med anledning av motion A345 om att förlänga

deltagandet i arbetslivet vill utskottet

inledningsvis hänvisa till redogörelsen för pågående

arbete i frågan under avsnittet Tidsbegränsad

anställning m.m. Utskottet anser att det är av

största vikt att de äldre i större utsträckning än i

dag stannar kvar i arbetslivet längre. Ett stort

arbete pågår såväl inom Regeringskansliet och på

myndighetsnivå som inom EU för att finna åtgärder

m.m. som kan påverka utvecklingen i den riktningen.

Regeringen har i vårpropositionen (prop.

2003/04:100) angett att avtalsgrundade förmåner kan

påverka äldres intresse av att fortsätta att arbeta.

Medlingsinstitutet som följer avtalsutvecklingen

löpande har av regeringen fått i uppdrag att

kartlägga de avtalsbaserade ersättningssystemen.

Regeringen ska därefter bedöma om det finns behov av

att vidta åtgärder av något slag.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som ovan

anförts motionerna A274 (s), A325 (s), A345 (s) och

U351 yrkande 3 (kd), i de delar de inte kan anses

tillgodosedda genom det som utskottet anfört.

Ledighetslagstiftning m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motioner som avser frågor om

ledighetslagstiftning m.m. Utskottet

avstyrker motionsförslag som gäller krav på

lagstadgade rättigheter till ledighet för

olika ändamål, t.ex. för att ta hand om barn

eller anhöriga eller för att utföra

samhällsuppdrag. I avsnittet behandlas också

motioner om rätt till ledighet för att pröva

nytt arbete.

Jämför reservationerna 19 (kd), 20 (mp), 21

(c), 22 (kd), 23 (mp) och 24 (kd).

Bakgrund

Under 1970-talet utökades möjligheterna till

ledighet från arbetet genom ny lagstiftning. Syftet

var att skapa ökad valfrihet och välfärd för de

anställda.

Till ledighetslagarna brukar räknas, förutom

semesterlagen (1977:480), lagen (1974:981) om

arbetstagares rätt till ledighet för utbildning

(studieledighetslagen), lagen (1979:1184) om rätt

till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom

skolan, m.m. (sia-ledighetslagen), lagen (1986:163)

om rätt till ledighet för svenskundervisning för

invandrare (sfi-ledighetslagen), lagen (1988:1465)

om ersättning och ledighet för närståendevård

(närståendevårdslagen), föräldraledighetslagen

(1995:584), lagen (1997:1293) om rätt till ledighet

för att bedriva näringsverksamhet och lagen

(1998:209) om rätt till ledighet av trängande

familjeskäl.

Därutöver finns ledighetsbestämmelser i ett stort

antal lagar, bl.a. förtroendemannalagen (1974:358),

MBL, arbetsmiljölagen (1977:1160), LAS och lagen om

arbetstid m.m. i husligt arbete (1970:943). I RF och

kommunallagen (KL) (1991:900) finns regler som

möjliggör ledighet för politiska uppdrag. Nämnas bör

också lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, som

innehåller regler med förbud mot uppsägning eller

avskedande av arbetstagare som fullgör sina

skyldigheter enligt lagen.

För statligt anställda finns vissa särbestämmelser,

t.ex. i anställningsförordningen (1994:373) och

tjänstledighetsförordningen (1984:111). Sådan rätt

till ledighet kan avse ledighet för att pröva annat

arbete eller för utlandstjänstgöring. Sådana

bestämmelser kan också finnas i kollektivavtal.

Vid sidan av lagregleringen finns kompletterande

ledighetsregler i kollektivavtal. Viss ledighet

följer enbart av kollektivavtal, t.ex. ledighet för

vissa familjeangelägenheter som att fira sin egen

50-årsdag eller att delta vid nära anhörigs

begravning. Rätt till ledighet kan också följa av

tjänstereglementen, enskilda avtal och sedvänja.

Ledighet för att ta hand om barn

m.m.

Bakgrund

Föräldraledighetslagen innebär att en arbetstagare i

egenskap av förälder har rätt till ledighet från sin

anställning för vård av barn till dess att barnet

uppnått 18 månaders ålder eller, under förutsättning

att föräldern då har hel föräldrapenning, för tid

därefter (hel ledighet med eller utan

föräldrapenning). För en arbetstagare som har

adopterat ett barn eller tagit emot ett barn i

avsikt att adoptera det ska tiden 18 månader i

stället räknas från den tidpunkt då arbetstagaren

fått barnet i sin vård. Arbetstagare har också rätt

till förkortning av arbetstiden med tre fjärdedelar,

hälften, en fjärdedel eller en åttondel medan han

eller hon uppbär föräldrapenning i motsvarande mån

(delledighet med föräldrapenning). Arbetstagaren har

vidare rätt att förkorta arbetstiden till tre

fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet har

fyllt åtta år (delledighet utan föräldrapenning).

I föräldraledighetslagen har andra arbetstagare

samma rätt som föräldrar om de t.ex. är rättsliga

vårdnadshavare och har vård om ett barn eller har

tagit emot ett barn för stadigvarande vård och

fostran i sitt hem.

Motionerna

Flera motioner tar upp föräldrars rätt att vara mer

lediga för att vara med sina barn.

Kristdemokraterna menar i partimotionerna

2002/03:Sf380 (yrk. 12) och Sf404 (yrk. 10) att

svårigheterna att förena föräldraskap och arbetsliv

kräver särskild uppmärksamhet. Det behövs aktivt

stöd för den viktiga uppgiften att vårda och fostra

en ny generation. Rätten till tjänstledighet för

vård av egna barn bör förlängas tills barnet är tre

år. Föräldrarna ska ha bibehållen rätt att återvända

till sitt arbete. De ska kunna dela upp ledigheten

mellan sig om båda föräldrarna förvärvsarbetar eller

studerar. Motionen beskriver detta som en naturlig

konsekvens av att partiet vill göra det möjligt för

den som vill förlänga tiden tillsammans med sina

barn när de är små. Man ska inte behöva säga upp sig

för att göra detta. De som varit tjänstlediga ska ha

bibehållen rätt att återvända till sitt arbete.

Centerpartiet kräver i partimotionerna 2002/03:So250

(yrk. 8) och So500 (yrk. 9) ett barnvänligare

arbetsliv. Arbetslagstiftningen bör moderniseras så

att den gynnar okontroversiella lösningar och därmed

stämmer bättre överens med det moderna arbetslivet

med bl.a. en lagstadgad rätt för alla föräldrar att

minska sin arbetstid ned till halvtid under barnens

första åtta år.

Även Miljöpartiet vill i partimotion 2002/03:So514

(yrk. 5) att regeringen lägger fram lagförslag om

att föräldrar ska ha rätt till tre års

tjänstledighet för att ta hand om sina barn.

Föräldrar som vill stanna hemma med sina barn en

längre tid än vad föräldraförsäkringen tillåter ska

ges möjlighet till det utan att riskera sitt arbete.

Helene Petersson (s) anser i motion 2002/03:A325 att

det i föräldraledighetslagen ska medges rätt till

ledighet för fosterföräldrar vid mottagandet av

fosterbarn i 18 månader räknat från den tidpunkt då

arbetstagaren fick fosterbarnet i sin vård.

Karin Pilsäter (fp) anser i motion 2002/03:A298 att

föräldraledighetslagens bestämmelse om två veckors

obligatorisk mammaledighet i samband med förlossning

bör avskaffas. Att med ett obligatorium inskränka

kvinnans möjligheter att själv planera sin tid och

sitt uttag av semester eller försäkringspengar är

inget annat än ytterligare en inskränkning av

kvinnors makt över sin vardag.

Annelie Enochson (kd) vill i motion A239 att 7 §

föräldraledighetslagen ändras så att det inte finns

någon tidsbegränsning i fråga om möjligheterna för

föräldrar att minska sin arbetstid därför att de

vill vara hemma med sina barn.

Ledighet för att ta hand om anhöriga

Bakgrund

År 1988 infördes regler om ersättning och ledighet

för närståendevård. Närståendevårdslagen innehåller

bl.a. regler om rätt till ledighet för arbetstagare

som vårdar en svårt sjuk närstående person.

Arbetstagaren har rätt till hel ledighet från

arbetet under tid som han eller hon uppbär

ersättning enligt lagen och till förkortning av

arbetstiden till hälften eller tre fjärdedelar under

tid med halv eller fjärdedels ersättning.

Ersättning, och därmed ledighet, utges för högst 60

dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Vid

vård av närstående som hivsmittats inom den svenska

hälso- och sjukvården har vårdaren rätt till högst

240 dagars ledighet.

Motionerna

Kristdemokraterna menar att fördelningen av ansvaret

för vården mellan det offentliga och familjen är en

av de stora framtidsfrågorna. Anhörigrollen måste

uppvärderas och erkännas för att möta framtidens

behov. Partiet anser, som framgår av kommittémotion

2002/03:So508 (yrk. 6) och So641 (yrk. 6), att det

ska finnas rätt till tjänstledighet helt eller

delvis för vård av anhöriga. Tjänstledigheten skulle

underlätta för många anhöriga och innebära ett

erkännande av deras insats. Tjänstledighet bör

endast ges under kortare perioder, exempelvis tre

månader i taget, eftersom man inte i förväg kan veta

hur stort vårdbehovet kommer att vara. På sikt borde

man också diskutera möjligheten att minska sin

arbetstid för att vårda en anhörig under längre tid.

Miljöpartiet begär i kommittémotion So574 (yrk. 15)

att rätten till tjänstledighet för vård av anhörig

etableras. Det är inte lätt att vara anhörig till en

person med t.ex. psykiska problem. Ett sätt att

hjälpa den sjuke kan vara att läkare och anhöriga

samarbetar för att ge stöd och motivation till

behandling m.m. Rätten till tjänstledighet kan vara

kortare tider, som rätten till ledighet för fackliga

uppdrag, eller längre.

Ledighet för att utföra

samhällsuppdrag m.m.

Bakgrund

Lagen om totalförsvarsplikt stadgar bl.a. att en

arbetstagare inte får sägas upp eller avskedas på

grund av att han eller hon fullgör sina skyldigheter

enligt lagen. Inte heller får skadeståndsanspråk

göras gällande mot den som hindras att utföra sitt

arbete på grund av totalförsvarsplikt. Lagen

kompletteras av en regel i LAS, som innebär att det

är möjligt att anställa en arbetstagare för

begränsad tid fram till dess att han ska påbörja

värnpliktstjänstgöringen eller motsvarande.

Tjänstgöring enligt lagen fullgörs som värnplikt,

civilplikt eller allmän tjänsteplikt, s.k.

plikttjänstgöring. Motsvarande regler gäller enligt

lagen (1994:2076) om skydd för anställning vid viss

tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. bl.a. vid

tjänstgöring på grund av skyldighet i annan lag än

lagen om totalförsvarsplikt, vid tjänstgöring som

reservofficer och vid en krigsorganisation inom

totalförsvaret på grund av frivilligt åtagande.

Någon lagstadgad generell rätt till ledighet för att

utföra förtroende- och samhällsuppdrag finns inte.

En riksdagsledamot eller ersättare för

riksdagsledamot får enligt grundlagen inte hindras

att utföra uppdraget (4 kap. 6 § RF). Kommunallagen

innehåller en bestämmelse om rätt till ledighet för

kommunala förtroendeuppdrag.

Motionerna

Carina Hägg (s) betonar i motion 2002/03:A246

behovet av ökade möjligheter till ledighet vid

deltagande i frivilliga försvarsorganisationer. Det

är viktigt att möjligheterna att delta inte

försvåras och att de motsvarar rätten till ledighet

vid värnplikt.

Per Erik Granström m.fl. (s) vill i motion

2002/03:A334 att det ska införas en lagstadgad rätt

till ledighet vid samhällsuppdrag, t.ex. för

förtroendevalda i Hyresgästföreningen som har i

uppdrag att hyresförhandla.

Carina Adolfsson Elgestam (s) understryker i motion

A298 behovet av rätt till ledighet för att utöva

förtroendeuppdrag som representant för

handikapporganisation.

Eva Flyborg (fp) menar i motion 2002/03:A227 och i

motion A312, tillsammans med Runar Patriksson (båda

fp), att de frivilliga försvarsorganisationerna är

av utomordentligt stor betydelse inom det svenska

försvaret. Möjligheten att få ledigt vid frivillig

försvarsverksamhet borde vara densamma vid värnplikt

och för frivillig personal. I motionen hävdas att

det ska finnas en lagstadgad rätt till ledighet för

deltagande i utbildning och tjänstgöring inom

frivilligförsvaret.

Ledighet för att pröva nytt arbete

m.m.

Bakgrund

Det finns inte någon lagstadgad generell rätt till

tjänstledighet för att pröva nytt arbete. För

statligt anställda finns vissa särbestämmelser.

Sådana bestämmelser kan också finnas i

kollektivavtal.

En arbetstagare har rätt att vara ledig från arbetet

i högst sex månader för att bedriva

näringsverksamhet. Verksamheten får inte konkurrera

med arbetsgivarens och får inte heller innebära

väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

Motioner

Vänsterpartiet påpekar i partimotion A314 (yrk. 7)

att det i flera utredningar påvisats att anställda

inte är tillfreds med sitt yrke eller sin

arbetsplats. Detta är ett problem som även syns i

sjukskrivningsstatistiken. Med ökade möjligheter att

finna rätt yrke och rätt arbetsplats skulle

ohälsoproblemet kunna minskas och fler känna ökad

motivation i arbetet, vilket skulle leda till ökad

produktivitet och tillväxt. I dag är det möjligt att

få tjänstledigt för att starta ett företag. Samma

möjlighet borde gälla för att prova annat arbete.

Med en ökad trygghet vågar fler prova på nya

utmaningar och möjligheter.

Centerpartiet menar i kommittémotion Sf327 (yrk. 15)

att de höga sjukskrivningstalen i viss utsträckning

kan vara ett resultat av en för låg rörlighet på

arbetsmarknaden. Människor söker sig inte i

tillräckligt hög grad bort från arbetsplatser där de

vantrivs eller från arbetsuppgifter som har en

negativ hälsoeffekt. Med möjlighet att vara

tjänstledig upp till ett år för att pröva ett nytt

arbete sänks tröskeln att lämna den trygghet som en

fast anställning innebär.

Billy Gustafsson (s) anser i motion A351 att det ska

införas en lagstadgad rätt till tjänstledighet för

att rehabiliteras till och pröva annat arbete.

Kenneth Johansson (c) föreslår i motion A202 att mer

generösa möjligheter än som gäller i dag ska införas

när det gäller tjänstledighet för att starta eget

företag. Sex månader är för kort tid.

Studieledighetslagen kan stå som förebild för

lagstiftningen.

Rätt att gå ned i arbetstid för

äldre

Bakgrund

Någon rätt enligt lag att gå ned i

sysselsättningsgrad på grund av ålder finns inte. En

sådan möjlighet förutsätter kollektivavtal eller att

arbetstagaren kommer överens om det med sin

arbetsgivare.

Motionen

Kristdemokraterna vill i kommittémotionerna

2002/03:A224 (yrk. 4) och A308 (yrk. 2) att en

lagstadgad rätt införs att gå ned i arbetstid från

61 års ålder. Det är viktigt att öka flexibiliteten

vid övergången från heltidsarbete till ett liv med

mer fritid. Med det nya pensionssystemet kan man

själv, från 61 års ålder, välja hur man vill

kombinera arbetstid och pensionsuttag. En rätt i

förhållande till arbetsgivaren att arbeta i mindre

omfattning skulle möjliggöra för fler att delta i

arbetslivet under längre tid. Staten ska dock inte

skjuta till förlorad pension som blir följden av att

man arbetar mindre.

Utskottets ställningstagande om

ledighetslagstiftning m.m.

Allmänt

Utskottet konstaterar att möjligheterna för en

anställd att vara ledig från arbetet för olika

ändamål är ganska omfattande. Reglerna har ibland

kritiserats för att vara alltför generösa. Det har

sagts att både ledigheten i sig och den

administration som reglerna förutsätter skapar

problem för arbetsgivarna, särskilt på mindre

arbetsplatser. Ledighetsreglerna kan också medföra

problem för andra anställda. Den lediga måste

ersättas med vikarie och kedjor av vikariat kan

uppstå. Den som kommer i den ledigas ställe kan

uppleva otrygghet i anställningen, trots

skyddsregeln i 5 § sista stycket LAS. Kritiken kan

enligt utskottets mening inte helt negligeras. Den

får inte heller överdrivas. De som bara ser

ledighetsreglerna som hinder och problem bortser

från att den lagreglerade ledigheten avser angelägna

ändamål. Rimliga hänsyn måste också tas till

arbetsgivarens intresse. Enligt utskottets mening

bör det finnas vägande skäl för att införa

ytterligare lagregler om ledighet. Vissa nya

ledighetsgrunder kanske också passar bättre att

kollektivavtalsreglera så att de berörda parterna

kan påverka omfattning och utformning.

I juni 2002 presenterade Kommittén för nya

arbetstids- och semesterregler delbetänkandet (Knas)

TID - för arbete och ledighet (SOU 2002:58).

Utredningen föreslog en lag om flexibel ledighet som

ger arbetstagare rätt till ledighet motsvarande fem

arbetsdagar varje år. Lagen skulle innebära att

varje arbetstagare får en timbank hos sin

arbetsgivare. Ledigheten ska förläggas enligt

arbetstagarens egna önskemål. Ledigheten ger därmed

arbetstagaren möjlighet att påverka sina

arbetstidsförhållanden. Vidare föreslog utredningen

en ändring av semesterlagen så att arbetstagare ges

rätt att få de semesterdagar som överstiger fyra

veckor och sparade semesterdagar omvandlade till

ledighet under del av dag. Därutöver föreslog

utredningen ändringar i arbetstidslagen som syftar

till ett mera korrekt genomförande av EG:s

arbetstidsdirektiv i svensk lag.

Ett år senare presenterades kommitténs

slutbetänkande Semesterlagen och övriga

ledighetslagar - översyn och förenklingar (SOU

2003:54). Utredningen föreslår bl.a. att de sju

ledighetslagarna (förutom semesterlagen) skulle

ersättas med fyra nya lagar: en

föräldraledighetslag, en lag om ledighet för

utbildning, som även inbegriper ledighet för

svenskundervisning för invandrare, en lag om

ledighet för att bedriva näringsverksamhet och en

lag om ledighet för närståendevård och ledighet av

trängande familjeskäl.

Båda ovannämnda betänkanden har varit föremål för

remissbehandling, och regeringens beredning av

frågorna pågår. En proposition om införlivandet av

EG:s arbetstidsdirektiv är enligt

Näringsdepartementet att vänta före sommaren.

Ledighet för att ta hand om barn m.m.

Utskottet har vid flera tillfällen i betonat vikten

av att skapa gynnsammare förutsättningar för att

arbetstagare ska kunna förena arbete och

föräldraskap.

I betänkande 2000/01:AU9 konstaterade utskottet att

det förekommer att arbetsgivare försvårar för

föräldrar att utnyttja rätten till ledighet enligt

föräldraledighetslagen. Utskottet föreslog ett

tillkännagivande till regeringen om detta.

Regeringen fick efter beslut i riksdagen (rskr.

2000/01:179) i uppdrag att överväga om det finns

behov av att förstärka skyddet för de arbetstagare

som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i

samband med föräldraskap. Regeringen gav i sin tur

ALI uppdraget att utreda frågan. ALI lämnade i sin

promemoria Hållfast arbetsrätt - för ett

föränderligt arbetsliv konkreta förslag om

lagändringar. Regeringen bereder alltjämt frågan och

har aviserat att en proposition i saken är att vänta

i höst.

Det finns anledning att nämna att

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har initierat ett

projekt om föräldraskap och föräldraledighet som ska

pågå 2003-2004. Projektet kallas "barn OCH jobb:

föräldraskap". Ett av syftena är att uppmuntra

arbetsgivare att underlätta för både kvinnor och män

att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Som ett

led i projektet genomförde JämO en enkätundersökning

hos ett antal arbetsgivare som i olika sammanhang

har lyfts fram som goda exempel på området. Enkäten

presenterades i december 2003 i en rapport "Positiv

inställning från ledningen är avgörande.. "

Utskottet menar att föräldraförsäkringens utformning

är väsentlig för föräldrarnas uttag av ledighet för

att ta hand om sina barn. Flera utredningsarbeten är

aktuella på området, och utskottet vill först peka

på att det i samband med långtidsutredningen 2003

publicerades en specialstudie utförd av tjänstemän

på Finansdepartementet. I rapporten En jämställd

föräldraförsäkring? (SOU 2003:36) har bl.a. uttag av

föräldraledighet i Sverige studerats. Det framkommer

att uttaget är skevt fördelat mellan könen. Kvinnor

tar enligt rapporten i stort sett ut all

föräldraledighet. Det finns en trend mot att pappor

ökar sin andel men fortfarande tar kvinnor ut drygt

85 % av föräldrapenningdagarna. Bakom dessa siffror

döljer sig en relativt stor men minskande andel

fäder som inte tar ut någon föräldraledighet över

huvud taget.

Regeringen beslutade nyligen att göra en översyn av

föräldraförsäkringen (dir. 2004:44). Utredningen ska

bland annat undersöka hur dagens försäkring påverkar

föräldrarnas möjligheter att ta ansvar för barn och

hur den påverkar deras möjligheter att delta på

arbetsmarknaden på lika villkor. Utredaren ska se

över och belysa bl.a. i vilken utsträckning

föräldraförsäkringen uppfyller syftet att båda

föräldrarna på lika villkor har möjligheter att

kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller

studier. Den ska också se över vilka incitament som

kan vara verkningsfulla för att skillnaderna i uttag

av föräldrapenning mellan barnets föräldrar ska

minska, med beaktande av hur det samlade uttaget av

föräldrapenning för barnet påverkas. En ytterligare

fråga som ingår i utredningens uppgifter att belysa

är om föräldraförsäkringens regelverk är anpassat

till nya familjebegrepp.

I detta sammanhang vill utskottet peka på att

Socialdepartementets analysfunktion nyligen

överlämnade rapporten Föräldrapenning, pappornas

uttag av dagar, fakta och analys. Rapporten kommer

sammanfattningsvis fram till att

föräldraförsäkringen behöver utvecklas vidare så att

fler pappor ska få möjlighet att tillbringa flera

dagar med sina barn och att uttaget av

föräldrapenningdagar måste bli mer jämställt.

Rapporten kommer att överlämnas av regeringen till

den nyssnämnda utredningen om översyn av

föräldraförsäkringen.

När det gäller Kristdemokraternas förslag i

motionerna 2002/03:Sf380 (yrk. 12) och Sf404 (yrk.

10) samt Miljöpartiets motion 2002/03:So514 (yrk. 5)

om tre års tjänstledighet har utskottet under en

följd av år behandlat motsvarande yrkande. Utskottet

har avstyrkt yrkandet och gör i dag inte någon annan

bedömning. I motion A239 föreslås en ännu längre

rätt till ledighet för vård av barn. Utskottet

avstyrker även denna motion.

I avvaktan på redovisning av resultaten av

ovannämnda utredning om översyn av

föräldraförsäkringen vill utskottet inte tillmötesgå

motionerna 2002/03:So250 (yrk. 8), So 500 (yrk. 9),

som därför avstyrks.

I motion 2002/03:A325 yrkas att även fosterföräldrar

ska medges rätt till 18 månaders ledighet enligt

föräldraledighetslagen, räknat från den tidpunkt då

arbetstagaren fick fosterbarnet i sin vård.

Utskottet noterar att motsvarande rättighet redan i

dag gäller för adoptivföräldrar. Som redan nämnts

under avsnittet Arbetstagarbegreppet m.m. har en

parlamentarisk kommitté tillkallats med uppdrag att

ta fram underlag till en nationell handlingsplan för

den sociala barn- och ungdomsvården. Utredningen ska

genomföra en samlad analys av den nuvarande vårdens

mål för dessa grupper, innehåll, resultat och

organisation. Utifrån denna analys ska utredningen

eventuellt föreslå bl.a. hur denna vård bäst bör

organiseras. Utskottet utgår från att

familjehemsföräldrarnas situation ingår i det som

ska analyseras och eventuellt bli föremål för

förändring. Utskottet ser uppgiften som

familjehemsförälder som viktig men är inte berett

att i nuläget ställa sig bakom förslaget.

Med anledning av motion 2002/03:A298 kan utskottet

konstatera att bestämmelsen om två veckors

obligatorisk mammaledighet infördes i

föräldraledighetslagen den 1 augusti 2000. Ändringen

i lagen föregicks av ett s.k. motiverat yttrande

från Europeiska kommissionen om att Sverige skulle

vidta åtgärder för att uppfylla artikel 8.2 i rådets

direktiv 92/85/EEG. Utskottet hade vid behandlingen

av lagändringen (bet. 1999/2000:AU8) ingen erinran

mot det sätt på vilket den obligatoriska ledigheten

genomfördes. Utskottet vidhåller sitt tidigare

ställningstagande i saken, och motionen bör avslås.

Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:A298 (fp),

2002/03:A325 (s), 2002/03:Sf380 yrkande 12 (kd),

2002/03:So250 yrkande 8 (c), 2002/03:So514 yrkande 5

(mp), A239 (kd), Sf404 yrkande 10 (kd) och So500

yrkande 9 (c).

Ledighet för att ta hand om anhöriga

I den s.k. närståendevårdslagen finns regler om

ersättning och ledighet för närståendevård som

redovisats ovan.

Som framgår av denna redogörelse finns det redan i

dag en rätt till ledighet och ersättning vid

närståendevård. Utskottet är inte berett att ställa

sig bakom motionerna 2002/03:So508 yrkande 6 (kd),

So574 yrkande 15 (mp) och So641 yrkande 6 (kd).

Ledighet för att utföra samhällsuppdrag m.m.

Frågan om rätt till ledighet för frivilligt

försvarsarbete tas som framgått ovan upp i

motionerna 2002/03:A227 (fp), 2002/03:A246 (s) och

A312 (fp). Utskottet har vid flera tillfällen och

senast i betänkande 2001/02:AU6 behandlat

motsvarande fråga. Utskottet uttryckte då sitt stöd

för motionärens uppfattning om värdet av

frivilliginsatser inom totalförsvaret men ansåg

samtidigt att detta inte ensamt motiverade nya

ledighetsregler. Utskottet vidhåller sin uppfattning

att avsaknaden av regler inte kan anses vara till

påtaglig nackdel för de frivilliga

försvarsorganisationernas verksamhet.

När det sedan gäller förslagen om rätt till

ledighet för att utöva fritidsförtroendeuppdrag för

hyresgästföreningen (motion 2002/03:A334) och för

handikapprörelsen (motion A298) finner inte

utskottet, trots att uppdragen rör angelägna

ändamål, att sådana vägande skäl kan anses föreligga

som motiverar ytterligare lagregler om ledighet.

Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:A227 (fp),

2002/03:A246 (s), 2002/03:A334 (s), A298 (s) och

A312 (fp).

Ledighet för att pröva nytt arbete m.m.

När det gäller förslagen om rätt till ledighet för

att pröva annat arbete har utskottet behandlat

sådana yrkanden tidigare, senast i betänkande

2001/02:AU6. Utskottet anslöt sig då till

motionärernas positiva syn på behovet av ökad

rörlighet på arbetsmarknaden och konstaterade att

det för detta ändamål finns särskilda

arbetsmarknadspolitiska insatser. Regeringen har

under våren infört ett temporärt anställningsstöd

för långtidssjukskrivna i vissa delar av landet. För

att en arbetsgivare ska kunna medges

anställningsstödet krävs bl.a. att den långtidssjuke

har en överenskommelse med sin arbetsgivare om

ledighet från den ena anställningen för att ha en

annan anställning med anställningsstöd.

Möjligheterna för en anställd att vara ledig från

arbetet för olika ändamål är relativt omfattande.

Utskottet har tidigare framhållit att arbetstagaren

och arbetsgivaren i det praktiska livet ofta lyckas

träffa överenskommelse om önskad ledighet.

Utskottet har stor förståelse för tankarna i motion

A351 om rätt till tjänstledighet för att kunna

rehabiliteras till och pröva nytt arbete. Utskottet,

som kan konstatera att anställningsstödet för

anställning av långtidssjuka inte bygger på någon

lagreglerad rätt till ledighet utan på en

överenskommelse med arbetsgivaren i det enskilda

fallet, anser att regeringen bör överväga frågan om

rätt till tjänstledighet för att prova annat arbete.

Mot bakgrund därav avstyrks motionerna A314 yrkande

7 (v), A351 (s) och Sf327 yrkande 15 (c).

Utskottet anser inte att vägande skäl föreligger för

att införa generösare möjligheter, dvs. längre tid,

för tjänstledighet för att starta eget företag.

Motion A202 avstyrks därför.

Rätt att gå ned i arbetstid för äldre

Som utskottet har beskrivit under avsnittet

Tidsbegränsad anställning m.m. pågår ett omfattande

arbete med att kartlägga, utreda och analysera vilka

åtgärder som ska vidtas för att på ett eller annat

sätt ha kvar de äldre längre i arbetslivet. Ett sätt

skulle kunna vara att äldre får rätt att gå ned i

arbetstid. Förslaget har diskuterats av Knas i

slutbetänkandet Semesterlagen och övriga

ledighetslagar - översyn och förenklingar. Knas

gjorde bedömningen att frågan krävde mer belysning

och gav därför inget lagförslag. Som utskottet redan

har omnämnt meddelade regeringen i vårpropositionen

(prop. 2003/04:100) att en utredning ska tillsättas

om rätt till deltid för dem som så önskar.

Utskottet, som inte vill föregripa resultatet av den

kommande utredningen, avstyrker motionerna

2002/03:A224 yrkande 4 (kd) och A308 yrkande 2 (kd).

Helgdagar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker i detta avsnitt

motionsförslag som gäller frågor om s.k.

röddagskonton och individuella helgkonton.

Jämför reservation 25 (mp).

Helena Bargholtz m.fl. (fp) anser i motion

2002/03:A250 att de svenska helgdagarna skapades

under en förgången tid och att Sverige, som numera

är ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle,

borde se över dessa dagar. Frågan om ett

"röddagskonto" är en stor arbetsmarknadspolitisk

fråga som berör både arbetstidslagstiftningen och

kollektivavtal mellan arbetsgivare och anställda och

fack, men det är också en fråga om religionsfrihet.

Det är därför önskvärt att en utredning tillsätts

för att se över möjligheterna att fritt få disponera

de nuvarande helgdagarna (yrk. 1). Staten som

arbetsgivare har ett särskilt ansvar. Därför borde

staten inom någon verksamhet gå före med ett försök

i fråga om "röddagskonto" (yrk. 2).

Gustav Fridolin (mp) föreslår i motion 2002/03:A243

(yrk. 1 och 2) ett individuellt helgkonto som

ersättning för dagens nationella helgdagar. Ett

andrahandsalternativ skulle enligt motionären vara

att förlänga semestern som ersättning för dagens

nationella helgdagar.

Utskottets ställningstagande

Motionerna under detta avsnitt berör hur arbetstiden

traditionellt anpassats till de svenska helgdagarna.

Med en större etnisk mångfald i samhället väcks

frågan om ökade möjligheter till individualiserad

rätt till ledighet. Utskottet vill inleda med att

peka på att Sverige f.n. har elva fristående

helgdagar som regleras i lagen (1989:253) om

allmänna helgdagar. Av dessa har merparten en

koppling till kristendomen. Utskottet kan konstatera

att både antalet helgdagar och synen på helgdagar

har skiftat genom tiderna. Att anpassa helgdagar

till gängse bruk är heller inget nytt. Under

seklernas gång har många helgdagar försvunnit och

andra tillkommit.

Arbetstidslagen (1982:673) stadgar att den ordinarie

arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan.

Lagen innehåller inte några direkta regler om

arbetstidens förläggning, dvs. när under dygnet

eller veckan arbetet ska utföras, utan föreskriver

endast vissa avbrott i arbetet, viloperioder.

Direkta bestämmelser om förläggningen och ledighet

för alla eller vissa helgdagar regleras vanligtvis i

kollektivavtal. I kollektivavtalen kan också

bestämmelser om arbetstidsförkortning finnas som

bl.a. innebär att den normala veckoarbetstiden är

kortare än lagens 40 timmar.

Utskottet kan i detta sammanhang nämna att

Knasutredningen i betänkandet TID - för arbete och

ledighet föreslog en lag om flexibel ledighet som

skulle ge arbetstagare rätt till ledighet

motsvarande fem arbetsdagar varje år. Förslaget

innebär att varje arbetstagare får en slags timbank

hos sin arbetsgivare. Ledigheten beräknas i timmar

och kan disponeras i såväl timmar som hela dagar.

Avsikten är att ledigheten ska kunna förläggas

enligt arbetstagarens egna önskemål. Utredningen har

remissbehandlats och bereds nu av regeringen.

Utskottet vill understryka att frågan om

"röddagskonto" och "helgkonto" är komplicerad och

kräver överväganden av vitt skilda slag. Utskottet,

som inte vill ställa sig helt avvisande till tankar

om förändringar av de svenska helgdagarna i

synnerhet mot bakgrund av att Sverige alltmer har

blivit ett mångfasetterat land inte minst religiöst

och kulturellt, vill dock peka på att frågor om

"arbetstidskonton" av olika slag i första hand är en

fråga för arbetsmarknadens parter att förfoga över.

Utskottet är inte i nuläget berett att ställa sig

bakom dessa förslag utan avstyrker motionerna

2002/03:A243 yrkandena 1 och 2 (mp) och 2002/03:A250

yrkandena 1 och 2 (fp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. En förändrad arbetsrätt (punkt 3) (m, fp, kd,

c)

av Margareta Andersson (c), Erik Ullenhag (fp),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Henrik

Westman (m), Annelie Enochson (kd) och Tobias

Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 1. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A310 yrkande 12 (fp), 2003/04:A329 yrkandena

18 och 19 (kd), 2003/04:Kr232 yrkande 6 (m) och

2003/04:N248 yrkande 8 (m) och avslår motion

2003/04:N227 yrkande 6 (fp).

Ställningstagande

Vi anser att det finns ett behov av en moderniserad

arbetsrätt som görs mer flexibel och bättre anpassad

till de mindre företagens situation. Vi anser att det

behövs ett samlat grepp och en genomgripande översyn

av hela arbetsrätten. Förhållandena på

arbetsmarknaden förändras. Sverige har gått från ett

traditionellt industrisamhälle till ett modernt

kunskapssamhälle. Den arbetsrättsreglering som

infördes på 1970-talet är inte helt anpassad till

dagens arbetsmarknad. Denna lagstiftning bidrar till

att cementera arbetslösheten på en högre nivå än

nödvändigt. Det behövs en lagstiftning som har en

annan syn på medarbetarnas och företagens ömsesidiga

relationer. De anställda ska ses som individer och

inte bara som en del av ett kollektiv. Alla

arbetstagare ska tillförsäkras grundläggande

rättigheter, oavsett avtalsförhållanden eller facklig

tillhörighet. Alla arbetstagare ska vara garanterade

både positiv och negativ föreningsfrihet.

Arbetsrätten är i alltför hög grad uppbyggd för att

skydda dem som har arbete, och i alltför liten grad

för att underlätta för människor att få ett fotfäste

på arbetsmarknaden. Den nuvarande arbetsrätten består

av ett svårgenomträngligt regelverk för det lilla

företaget som skrämmer många från att nyanställa.

Det anförda innebär att motionerna A310 yrkande 12

(fp), A329 yrkandena 18 och 19 (kd), Kr232 yrkande 6

(m) och N248 yrkande 8 (m) bör bifallas och motion

N227 yrkande 6 (fp) avslås.

2. LAS diskriminerande effekter (punkt 4) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 2. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A324 (fp).

Ställningstagande

Det är ett välkänt faktum att invandrade personer

förlorade sina anställningar i mycket större

omfattning än personer födda i Sverige under den

djupa lågkonjunkturen som drabbade Sverige i början

av 1990-talet. För andra tidsperioder har det också

kunnat konstateras samma diskriminerande asymmetri.

Orsakerna till denna bekymmersamma utveckling har

flitigt debatterats och olika hypoteser har

lanserats. Hittills har vi saknat empiriskt underlag

för strukturella diskriminerande aspekter, inte minst

vad gäller arbetsrättens roll i detta sammanhang.

Rapporten Invandrarna, skyddet för anställningen

och diskrimineringslagstiftningen (IFAU, rapport

2003:4) av Chatarina Calleman är därför mycket

inressant. Rapportens syfte är att diskutera

"arbetsrättens roll för utrikes födda arbetstagares

möjligheter att behålla sina anställningar". Studiens

främsta resultat är bl.a. att utrikes födda

arbetstagare förlorade sina anställningar i betydligt

högre grad än personer födda i Sverige. Ingen

attitydmässig diskriminering kunde beläggas som orsak

till denna omständighet, utan orsakerna var av mer

strukturell karaktär. Invandrares sårbarhet har

samband med bl.a. att de oftare än arbetstagare födda

i Sverige var visstidsanställda. Sårbarheten gällde

emellertid också de invandrade arbetstagarna som hade

tillsvidareanställning. Här spelade LAS i kombination

med de områden de utrikes födda arbetade i en central

roll. Detta gällde särskilt turordningsprincipen om

"sist in - först ut". Det finns starka indikationer

på att invandrade arbetstagare i stort sett gynnades

när denna strikta turordningsregel frångicks. På

samma sätt tyder en sammanställning som LO gjorde på

att undantagsregeln för företag med högst tio

anställda i regel gynnade de utlandsföddas

möjligheter att behålla sina arbeten. Dessa resultat

visar tydligt effekter av LAS som inte var avsedda

när lagen stiftades och att LAS kanske systematiskt

diskriminerar en mycket utsatt grupp i vårt samhälle.

Sveriges riksdag bör därför besluta om en översyn

av LAS med fokus på lagens diskriminerande effekter.

Det anförda innebär att motion A324 (fp) bör

bifallas.

3. Arbetstagarbegreppet (punkt 5) (m, kd)

av Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m),

Henrik Westman (m), Annelie Enochson (kd) och

Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 3. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A255 (m), 2003/04:A278 (kd) och 2003/04:A371

yrkande 22 (kd) och avslår motion 2003/04:A304

yrkande 1 (v).

Ställningstagande

Vi anser att uppdraget som familjehemsförälder är

mycket viktigt. Familjehemsföräldrar måste därför ges

rätt till social, ekonomisk och rättslig trygghet.

Ett sätt är att behandla uppdraget som

familjehemsförälder som ett förvärvsarbete. Detta

skulle få till följd att familjehemsföräldern är att

betrakta som en arbetstagare som kommer att omfattas

av den arbetsrättsliga skyddslagstiftningen.

Det anförda innebär att motionerna A255 (m), A278

(kd), A371 yrkande 22 (kd) bör bifallas och motion

A304 yrkande 1 (v) avslås.

4. Godkännande av central

arbetstagarorganisation vid avsteg från LAS

(punkt 6) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 4. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A304 yrkandena 2, 6 och 7 (v).

Ställningstagande

Grundbulten för facklig verksamhet är rätten att

teckna kollektivavtal. Den svenska arbetsrätten är i

stort sett dispositiv, dvs. parterna kan ersätta

lagarna med kollektivavtal. För att garantera att

avvikelser inte utnyttjas på ett otillbörligt sätt

har det tidigare funnits en regel om att avtal om

avvikelser från lagen ska vara träffade eller

godkända av central arbetstagarorganisation.

Riksdagen genomförde den 1 januari 1997 en

lagändring som innebär att avtal om avvikelser från

reglerna om tidsbegränsade anställningar,

turordningsregler, regler om företrädesrätt m.m. får

träffas av den lokala arbetstagarorganisationen. Det

innebär att arbetstagarnas lagliga rättigheter inte

säkert kommer att vara lika för alla. På

arbetsplatser med svaga lokala

arbetstagarorganisationer kan alla dispositiva delar

av LAS komma att avtalas bort. Arbetsgivarna kan på

så sätt försätta det lokala facket i rena

utpressningssituationer med krav på försämringar av

anställningsskyddet som villkor för nyanställningar

eller för att fler skall få behålla sitt arbete.

Vänsterpartiet anser att den gamla huvudprincipen

ska gälla, dvs. att grundskyddet i LAS inte ska kunna

avtalas bort. Branschanpassningen av vissa

bestämmelser ska enbart kunna ske genom

överenskommelser på central nivå. Sedan kan förbunden

delegera ned förhandlingsrätten till lokal nivå

utifrån de lokala organisationernas styrka och

önskemål.

JämO har också pekat på att forskningen visat att

kvinnor blivit sämre behandlade än män när avsteg

görs från den lagreglerade turordningen och s.k.

avtalsturlistor upprättas. Inte bara kvinnor i fertil

ålder väljs bort, det gäller också äldre, invandrare

och funktionshindrade. Tendensen att välja bort dessa

grupper brukar förklaras med att den lokala

arbetstagarorganisationen ställs inför risken att se

driften nedlagd eller flyttad till annan ort.

Förhandlingspositionen blir då inte särskilt god när

det gäller att slå vakt om arbetstagare som på grund

av fördomar och schablontänkande anses vara

"riskfaktorer" i verksamheten. Detta visar, enligt

JämO, att det finns ett större intresse och kompetens

hos förbunden på central nivå att vara "grindvakt"

mot diskriminering. Ännu sämre skulle skyddet bli för

grupper med svag ställning om arbetsgivaren helt utan

saklig grund och ensidigt skulle kunna göra

avvikelser från turordningen. För att komma tillrätta

med diskriminering på grund av kön, ålder, etnicitet

och funktionshinder vid arbetsbristuppsägningar bör

det krävas att avtalsturlistor alltid ska godkännas

av central arbetstagarorganisation.

Det anförda innebär att motion A304 yrkandena 2, 6

och 7 (v) bör bifallas.

5. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 8) (m,

c)

av Margareta Andersson (c), Patrik Norinder (m),

Henrik Westman (m), och Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 5. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A357 (m, fp, kd, c) och avslår motionerna

2003/04:A213 (fp), 2003/04:A225 (s), 2003/04:A236

(s), 2003/04:A292 yrkandena 2 och 3 (v), 2003/04:A304

yrkandena 10-12 (v), 2003/04:A323 i denna del (s),

2003/04:A329 yrkande 20 (kd) och 2003/04:A370 yrkande

3 i denna del (fp).

Ställningstagande

I LAS är stadgat att anställningar som huvudregel ska

gälla tills vidare medan anställningar för begränsad

tid bara godkänns i vissa speciella fall som anges i

lagen. Detta var grunddragen redan när LAS infördes i

mitten på 1970-talet, men därefter har det skett

förändringar, både i regelverket och i den verklighet

som lagen reglerar.

Under årens lopp har fler möjligheter till

tidsbegränsade anställningar införts. År 1982

infördes en möjlighet att provanställa. Att kunna

provanställa en person tillgodoser ett starkt behov

inom arbetslivet. Att anställa någon för en mer fast

relation är ett omfattande åtagande, och innan detta

sker måste arbetsgivaren vara rimligt säker på att

den anställde är rätt person för jobbet. Sedan 1997

kan en arbetsgivare och en enskild arbetstagare

avtala om en överenskommen visstidsanställning, som

till skillnad från andra tidsbegränsade anställningar

tillåter arbetsgivaren att tidsbegränsa anställningen

utan att några särskilda omständigheter redovisas.

Även denna form fyller ett viktigt behov inom

yrkeslivet.

Den ursprungliga systematiken i lagen har alltså

brutits genom att det har införts nya

anställningsformer som delvis överlappar de

ursprungliga. De tidsbegränsade anställningarna har

blivit allt vanligare. Detta beror på förändringar i

yrkeslivet. Ett vanligt mönster är att den som är ny

på arbetsmarknaden skaffar sig yrkeserfarenhet genom

tillfälliga arbeten för att sedan få en

tillsvidareanställning.

Bestämmelserna om tidsbegränsade anställningar har

blivit otidsenliga och för komplicerade. Det finns

behov av att göra reglerna mer flexibla och bättre

anpassade till de mindre företagens situation. Vi

anser alltså att det är dags för en reform av

regelverket. Det är viktigt att ha i åtanke att den

arbetsrättsliga regleringen ska tillämpas även på små

arbetsplatser som saknar särskilt utbildad personal i

anställningsfrågor.

Det anförda innebär att motion A357 (m, fp, kd, c)

bör bifallas och motionerna A213 (fp), A225 (s), A236

(s), A292 yrkandena 2 och 3 (v), A304 yrkandena 10-12

(v), A323 i denna del (s), A329 yrkande 20 (kd) och

A370 yrkande 3 i denna del (fp) avslås.

6. Tidsbegränsad anställning m.m. (punkt 8) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 6. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A329 yrkande 20 (kd) och avslår motionerna

2003/04:A213 (fp), 2003/04:A225 (s), 2003/04:A236

(s), 2003/04:A292 yrkandena 2 och 3 (v), 2003/04:A304

yrkandena 10-12 (v), 2003/04:A323 i denna del (s),

2003/04:A357 (m, fp, kd, c) och 2003/04:A370 yrkande

3 i denna del (fp).

Ställningstagande

I LAS är stadgat att anställningar som huvudregel ska

gälla tills vidare medan anställningar för begränsad

tid bara godkänns i vissa speciella fall som anges i

lagen. Detta var grunddragen redan när LAS infördes i

mitten på 1970-talet, men därefter har det skett

förändringar, både i regelverket och i den verklighet

som lagen reglerar.

Under årens lopp har fler möjligheter till

tidsbegränsade anställningar införts. År 1982

infördes en möjlighet att provanställa. Att kunna

provanställa en person tillgodoser ett starkt behov

inom arbetslivet. Att anställa någon för en mer fast

relation är ett omfattande åtagande, och innan detta

sker måste arbetsgivaren vara rimligt säker på att

den anställde är rätt person för jobbet. Sedan 1997

kan en arbetsgivare och en enskild arbetstagare

avtala om en överenskommen visstidsanställning, som

till skillnad från andra tidsbegränsade anställningar

tillåter arbetsgivaren att tidsbegränsa anställningen

utan att några särskilda omständigheter redovisas.

Även denna form fyller ett viktigt behov inom

yrkeslivet.

Den ursprungliga systematiken i lagen har alltså

brutits genom att det har införts nya

anställningsformer som delvis överlappar de

ursprungliga. De tidsbegränsade anställningarna har

blivit allt vanligare. Detta beror på förändringar i

yrkeslivet. Ett vanligt mönster är att den som är ny

på arbetsmarknaden skaffar sig yrkeserfarenhet genom

tillfälliga arbeten för att sedan få en

tillsvidareanställning.

Bestämmelserna om tidsbegränsade anställningar har

blivit otidsenliga och för komplicerade. Det finns

behov av att göra reglerna mer flexibla och bättre

anpassade till de mindre företagens situation. Men

samtidigt finns det anledning att se över floran av

visstids- och provanställningar. Vi anser alltså att

det är dags för en reform av regelverket. Det är

viktigt att ha i åtanke att den arbetsrättsliga

regleringen ska tillämpas även på små arbetsplatser

som saknar särskilt utbildad personal i

anställningsfrågor.

Arbetslivsinstitutet har behandlat frågan om

tidsbegränsade anställningsformer i

departementspromemorian Hållfast arbetsrätt för ett

föränderligt arbetsliv, och föreslagit en modell för

sådana anställningar som skulle innebära

försämringar, inte minst för de mindre företagen. Vi

kristdemokrater anser inte att denna utredning löser

de problem som finns på ett tillfredsställande sätt.

Kristdemokraterna anser att det finns behov av att

göra en översyn av arbetsrätten. En åtgärd skulle

kunna vara att sanera floran av visstids- och

provanställningar. Det bör räcka med två slag av

tidsbegränsade anställningar, dels vikariat i högst

tre år, dels prov- och projektanställning i högst

tolv månader. Andra projektanställningar bör endast

kunna förekomma efter överenskommelse mellan den

lokala arbetstagarorganisationen och arbetsgivaren.

Dessutom borde det finnas en generell

provanställningsperiod.

Det anförda innebär att motion A329 yrkande 20 (kd)

bör bifallas och motionerna A213 (fp), A225 (s), A236

(s), A292 yrkandena 2 och 3 (v), A304 yrkandena 10-12

(v), A323 i denna del (s), A357 (m, fp, kd, c) och

A370 yrkande 3 i denna del (fp) avslås i de delar de

inte kan anses tillgodosedda genom det som anförts i

reservationen.

7. Skydd för gravida och föräldralediga

(punkt 9) (kd, c)

av Margareta Andersson (c), Stefan Attefall (kd)

och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 7. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A247 yrkande 14 (c) och 2003/04:A371 yrkande

15 (kd) och avslår motionerna 2003/04:A283 yrkandena

1 och 2 (mp), 2003/04:A304 yrkande 5 (v),

2003/04:A307 yrkande 15 (fp), 2003/04:A318 (s) och

2003/04:A359 (s).

Ställningstagande

Vi anser att ett barnvänligt arbetsliv är bra både för

arbetsgivare, arbetstagare och barnen. Det är av

största vikt att arbeta fram former för ett mer

barnvänligt arbetsliv. Kännetecknande för ett sådant

arbetsliv bör vara hög flexibilitet och tillåtande

attityder. Arbetslivet ska möjliggöra ett aktivt

föräldraskap där föräldraskap betraktas som en

kompetenshöjning och en viktig samhällsuppgift. Vi

anser att föräldralediga behöver ett starkare skydd.

De som är eller har varit föräldralediga måste

garanteras rätten att återuppta sitt arbete utan

försämrade villkor. Man ska också få tillgodoräkna

sig förbättringar som arbetskamraterna erhållit under

tiden. Det kan gälla generella lönehöjningar eller

utbildningar. Ett annat konkret krav är att

uppsägningstiden för föräldralediga arbetstagare ska

börja löpa först när arbetstagaren helt eller delvis

är tillbaka i sitt arbete.

Det anförda innebär att motionerna A247 yrkande 14

(c) och A371 yrkande 15 (kd) bör bifallas och

motionerna A283 yrkandena 1 och 2 (mp), A304 yrkande

5 (v), A307 yrkande 15 (fp), A318 (s) och A359 (s)

avslås.

8. Skydd för gravida och föräldralediga

(punkt 9) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A307 yrkande 15 (fp) och avslår motionerna

2003/04:A247 yrkande 14 (c), 2003/04:A283 yrkandena 1

och 2 (mp), 2003/04:A304 yrkande 5 (v), 2003/04:A318

(s), 2003/04:A359 (s) och 2003/04:A371 yrkande 15

(kd).

Ställningstagande

Anställningsskyddet för gravida och föräldralediga

måste stärkas. Många kvinnor och män vittnar om att

de blir sämre behandlade på arbetsplatsen efter sin

föräldraledighet. Det kan vara fråga om att bli

föremål för omplacering eller uppsägning. Villkoren

vid uppsägningar och andra åtgärder bör noga

granskas, och framkommer det att arbetsgivare och

arbetstagarorganisationer missgynnar gravida och

föräldralediga vid förhandlingar som föregår åtgärden

bör man överväga att skärpa lagstiftningen.

Det anförda innebär att motion A307 yrkande 15 (fp)

bör bifallas och motionerna A247 yrkande 14 (c), A283

yrkandena 1 och 2 (mp), A304 yrkande 5 (v), A318 (s),

A359 (s) och A371 yrkande 15 (kd) avslås.

9. Tilläggsförsäkring till föräldraförsäkringen

(punkt 10) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 9. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A302 yrkande 16 (c).

Ställningstagande

Centerpartiet är för ökat självbestämmande för

barnfamiljerna när det gäller att kombinera

familjeliv och arbetsliv. Det förutsätter att

familjernas ekonomiska möjligheter förbättras. För

att öka möjligheterna och incitamenten för både män

och kvinnor att utnyttja sin rätt att vara hemma med

barnen när de är små vill Centerpartiet bl.a. höja

taket i föräldraförsäkringen och införa en

jämställdhetsbonus för de familjer där kvinnan och

mannen delar på föräldraförsäkringen.

Det blir dessutom allt vanligare att stora företag

vill teckna tilläggsförsäkring till

föräldraförsäkringen för att garantera att de

anställda får en högre ersättning när de är

föräldralediga. I stället för att uppmuntra detta har

det förekommit motstånd från de fackliga

organisationerna mot denna lösning, vilket förhindrat

genomförandet av förslaget. Centerpartiet anser att

det inte bör vara möjligt för fackliga organisationer

att förhindra denna typ av tilläggsförsäkring.

Det anförda innebär att motion A302 yrkande 16 (c)

bör bifallas.

10. Uppsägning av personliga skäl (punkt 11) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 10. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A304 yrkande 9 (v).

Ställningstagande

Begreppet saklig grund är centralt i LAS. Om en

arbetsgivare önskar säga upp en anställd ska denne ha

saklig grund för sitt beslut. Dessa skäl kan sedan

prövas av domstol. Vad som bedöms vara sakliga skäl

kan variera över tid beroende på ändrade värderingar

och ett förändrat näringsliv. Det som bedöms vara

saklig grund i en butik behöver inte vara det i en

gruva.

Samma lagstiftning kan också tolkas på olika

sätt beroende på strukturomvandling,

kommersialisering av vård och skola, nya

styrsystem med starka företagskulturer där

likriktning av värderingar eftersträvas m.m.

Lagstiftaren måste vara medveten om att lagars

innehåll och rättstillämpningen på detta sätt kan

förändras och luckras upp.

Att bli uppsagd av personliga skäl är i dagens

samhälle ett hårt straff. Det har hänt att

arbetstagare t.o.m. avskedats på grund av smärre

förseelser, vilket godtagits av Arbetsdomstolen.

Vänsterpartiet menar att misskötseln m.m. måste

vara verkligt grov om en uppsägning ska kunna

tillgripas. Rättspraxis bör skärpas. Mindre

drastiska och alternativa påföljder som kan

tillgripas i stället för uppsägning och avskedande

måste skapas.

Vänsterpartiet menar att det behövs en skärpning av

kravet på saklig grund för uppsägning av personliga

skäl.

Det anförda innebär att motion A304 yrkande 9 (v) bör

bifallas.

11. Turordning vid uppsägning m.m. (punkt 12)

(m, fp, kd, c, mp)

av Margareta Andersson (c), Erik Ullenhag (fp),

Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Henrik

Westman (m), Ulf Holm (mp), Annelie Enochson (kd)

och Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 11. Riksdagen avslår motionerna

2003/04:A217 (s), 2003/04:A228 (s), 2003/04:A234 (s),

2003/04:A237 (s), 2003/04:A242 (s), 2003/04:A244 (s),

2003/04:A250 (s), 2003/04:A292 yrkande 4 (v),

2003/04:A304 yrkande 3 (v), 2003/04:A317 (s) och

2003/04:A323 i denna del (s).

Ställningstagande

I utskottet är åter frågan om upphävande av

tvåpersonsundantaget i 22 § andra stycket LAS uppe

för behandling. Sedan bestämmelsen infördes den 1

januari 2001 har drygt tre år passerat. Undantaget

har tillämpats vid arbetsbrist i små företag. Dessa

företag har kunnat fortsätta sin verksamhet med sina

nyckelpersoner kvar i anställning trots

nedskärningar. Bestämmelsen har fått den positiva

effekt för små företag som utskottet hoppades på vid

införandet. Som framfördes då skulle regeln i enstaka

fall kunna komma att tillämpas på ett diskriminerande

sätt. Därför framhölls särskilt möjligheten att pröva

ett beslut om undantag med stöd av det skydd för

arbetstagaren som följer av jämställdhetslagen och

andra diskrimineringslagar. Undantag från

turordningsreglerna kan också prövas enligt allmänna

rättsgrundsatser om beslutet är otillbörligt eller

strider mot god sed på arbetsmarknaden. Vi vill

understryka att undantagsregeln är avsedd för att

nyckelpersoner ska kunna stanna kvar i verksamheten.

Vår slutsats är att det inte finns några skäl att

upphäva undantagsbestämmelsen.

Motionerna A217 (s), A228 (s), A234 (s), A237 (s),

A242 (s), A244 (s), A250 (s), A292 yrkande 4 (v),

A304 yrkande 3 (v), A317 (s) och A323 i denna del (s)

avstyrks.

12. Dubbelräknad turordningstid (punkt 13) (fp)

av Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 12. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A370 yrkande 3 i denna del (fp).

Ställningstagande

LAS innehåller en regel om att anställningstid efter

45 års ålder räknas dubbelt om en turordningslista

behöver göras vid uppsägning på grund av arbetsbrist.

För dem som varit anställda länge hos samma

arbetsgivare spelar regeln inte någon större roll.

Den utgör däremot ett hinder för den som blivit

arbetslös eller av andra skäl vill byta arbete i

medelåldern eller nära pensioneringen. Bestämmelsen

ökar motståndet att anställa medelålders och äldre

personer och minskar på så sätt rörligheten på

arbetsmarknaden. Risken för ofrivilligt tidig

pensionsavgång ökar också. Folkpartiet vill avskaffa

LAS regel om dubbelberäknad turordningstid.

Det anförda innebär att motion A370 yrkande 3 i den

nu berörda delen (fp) bör bifallas.

13. Förkortad företrädesrätt till

återanställning (punkt 14) (m, kd)

av Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m),

Henrik Westman (m), Annelie Enochson (kd) och

Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 13. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A329 yrkande 21 (kd).

Ställningstagande

Vi anser att det finns behov av att göra arbetsrätten

mer flexibel och bättre anpassad till framför allt de

mindre företagens situation. En ändring är att

förkorta tidsgränsen för företrädesrätt till

återanställning. En alltför lång tid innebär en risk

att arbetsgivare dröjer med att nyanställa trots att

det finns behov av att utöka personalstyrkan. Med en

kortare tid stimuleras nyanställningar, vilket är

särskilt viktigt vid hög arbetslöshet. Det kan också

bidra till att effekterna av en konjunkturuppgång får

bättre genomslag på arbetsmarknaden. En förkortad

företrädesrätt ökar också den nödvändiga

flexibiliteten. Möjligheterna att finna den rätta

kompetensen när ett behov av nyanställning uppstår

blir bättre. Vi föreslår därför att företrädesrätten

till återanställning förkortas till sex månader.

Det anförda innebär att motion A329 yrkande 21 (kd)

bör bifallas.

14. Företrädesrätt för deltidsanställda

(punkt 16) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 14. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A371 yrkande 31 (kd) och avslår motion

2003/04:A304 yrkande 8 (v).

Ställningstagande

Kvinnor arbetar deltid i betydligt större

utsträckning än män. Flest deltidstjänster finns inom

offentlig sektor, hotell och restaurang samt handel.

Trots att det i vissa branscher råder en stor

arbetskraftsbrist kvarstår problemet med de

deltidsarbetande som vill ha högre

sysselsättningsgrad. Många av de deltidsarbetande

klarar inte den egna försörjningen, vilket ofta är

skälet för att vilja öka sin anställningsgrad. Det är

mycket viktigt att de som så önskar får möjlighet att

gå upp i anställningsgrad och att nya tjänster som

inrättas blir heltidstjänster. Kristdemokraterna

menar att offentlig sektor, dvs. politiker, har ett

stort ansvar för att tillskapa heltidstjänster.

Däremot kan lagstiftning skapa en fyrkantighet om den

ska införas samtidigt inom alla sektorer.

Samtidigt som det är mycket viktigt att

deltidsarbetande som vill arbeta heltid ges den

möjligheten, är det lika viktigt att den som av olika

skäl vill gå ned i tjänstgöringsgrad bereds möjlighet

till detta. Önskemålen ser olika ut i olika skeden av

livet och bör tillgodoses i största möjliga

utsträckning för att människor ska ha fungerande liv.

Det anförda innebär att motion A371 yrkande 31 (kd)

bör bifallas och motion A304 yrkande 8 (v) avslås.

15. Facklig vetorätt (punkt 17) (v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 15. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A304 yrkande 15 (v).

Ställningstagande

Vänsterpartiet vill ha en utvidgad och förstärkt

facklig vetorätt. I vissa fall kan en facklig

organisation lägga in sitt veto mot tänkt åtgärd av

arbetsgivaren. Innan en arbetsgivare låter någon

utföra visst arbete för sin räkning, ska

arbetsgivaren förhandla med den kollektivavtalsbundna

fackliga organisationen. Förutsättningen för att en

facklig organisation ska kunna utnyttja sin vetorätt

är enligt nuvarande regler att en sådan förhandling

ägt rum. Om arbetsgivaren inte fullgör sin

förhandlingsskyldighet kan inget veto läggas. I det

läget finns ingen möjlighet att hindra ett oseriöst

entreprenadföretag via vetorätten. Vänsterpartiet

menar att den fackliga organisationen bör kunna

använda vetorätten även om arbetsgivaren brustit i

sin förhandlingsskyldighet. Arbetsgivare som bryter

mot lagen ska inte få fördelar av detta. Rätten att

besluta om veto bör ligga på den nivå inom

organisationen som den fackliga organisationen själv

beslutar. Variationen mellan de olika fackliga

organisationerna är stor. Vänsterpartiet anser alltså

att hänvisningen i MBL till centrala

arbetstagarorganisationen bör tas bort.

Arbetstagarorganisationen kan endast lägga veto i

"fackliga frågor" om företaget för en politik som

anses strida mot "god sed på arbetsmarknaden".

Avsaknad av kollektivavtal anses inte strida mot "god

sed", utan den omständigheten utgör endast en del av

helhetsbedömningen av den frågan. Det kan t.o.m. vara

lättare att lägga veto mot ett företag som har

kollektivavtal, om företaget vid upprepade tillfällen

brutit mot avtalet. Ett företag utan kollektivavtal

kan på ett helt annat sätt än en

kollektivavtalsbunden arbetsgivare ensidigt förändra

löne- och anställningsvillkor. Om ett företag har

skrivit under ett kollektivavtal innebär detta inte

enbart en garanti för att rätt lön betalas utan även

att den anställde omfattas av samtliga försäkringar.

Att något strider mot "god sed på arbetsmarknaden" är

alltför vagt för att täcka den nu avsedda situationen

och därmed utgöra grund för fackföreningarnas beslut

att lägga veto mot företag. Det är viktigt att kunna

ingripa mot företag som t.ex. bedriver social

dumpning. Det är också viktigt att slå vakt om

kollektivavtalen så att inte utländsk arbetskraft som

arbetar i Sverige utsätts för diskriminering. Flera

fackförbund inom LO har problem eftersom utlänningar

utnyttjas som billig arbetskraft i Sverige. Det

innebär både att utländsk arbetskraft diskrimineras

och att svenska kollektivavtal undergrävs.

Vänsterpartiet anser alltså att redan den

omständigheten att kollektivavtal saknas ska kunna

utgöra grund för vetorätt enligt 39 och 40 §§ MBL.

Det anförda innebär att motion A304 yrkande 15 (v)

bör bifallas.

16. Stridsåtgärder (punkt 18) (m, kd)

av Stefan Attefall (kd), Patrik Norinder (m),

Henrik Westman (m), Annelie Enochson (kd) och

Tobias Billström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 16. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2003/04:A229 (m) och 2003/04:A329 yrkandena 22 och 23

(kd).

Ställningstagande

Vi menar att rätten för arbetsmarknadens parter att

vidta stridsåtgärder har en funktion att fylla på den

svenska arbetsmarknaden. Det bör dock etableras en

rimligare balans mellan parterna vid

arbetskonflikter. En mer välavvägd ordning kan

åstadkommas bl.a. genom att rätten till

sympatiåtgärder begränsas och att

proportionalitetskrav införs. Kravet på

proportionalitet behövs för att begränsa möjligheten

till stridsåtgärder som kostar lite för den egna

organisationen men orsakar stora kostnader för

motparten och tredje man. Proportionalitetskrav ska

inte bara gälla den första stridsåtgärden utan även

svarsåtgärden.

Huvudprincipen i svensk arbetsrätt är att strejkrätt

föreligger när parterna inte är bundna av

kollektivavtal i förhållande till varandra. Vid

sympatikonflikter är det i dag tillåtet att vidta

stridsåtgärder även mot sin egen kollektivavtalspart.

Vi anser att huvudregeln ska upprätthållas och att

parter som är bundna av kollektivavtal inte ska få

vidta stridsåtgärder mot varandra. Ett annat skäl

till varför sympatiåtgärder bör förbjudas är den

snabba tekniska utvecklingen på marknaden. Företagens

ökade beroende av den nya tekniska utvecklingen gör

dem extremt känsliga när arbetstagare med den rätta

tekniska kompetensen tas ut i strejk eller av andra

skäl inte kan utföra sitt arbete. Det finns inga

rimliga skäl till varför sympatiåtgärder ska tillåtas

som ett instrument vid arbetsmarknadskonflikter.

Det anförda innebär att motionerna A229 (m) och A329

yrkandena 22 och 23 (kd) bör bifallas.

17. Yttrandefrihet för privatanställda

(punkt 22) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 17. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:A207 yrkandena 1 och 2 (mp) och avslår

motionerna 2003/04:A271 (s) och 2003/04:A303 yrkande

1 (fp).

Ställningstagande

Ett stort och växande problem är tystnaden på

arbetsplatserna. De anställda är rädda för att

framföra kritik. Många arbetsgivare kräver i dag

tystnad och lojalitet av sina medarbetare, detta

gäller både inom den privata och den offentliga

sektorn. Rädslan för att kritisera är störst bland

kvinnor och äldre arbetstagare och administrativ

personal. De som har tidsbegränsade anställningar har

svårast att säga ifrån. Ju osäkrare anställningar,

desto svårare är det att framföra kritik.

Yttrandefriheten och meddelarfriheten är reglerade i

grundlagen och gäller bara i förhållande till den

offentliga arbetsgivaren. När privata företag tar

över den verksamheten gäller inte längre dessa

rättigheter.

Miljöpartiet anser att det borde införas en ny

regel i medbestämmandelagen. Även arbetstagare hos

privata arbetsgivare bör omfattas av ökad

yttrandefrihet. Miljöpartiet anser att

departementspromemorian Ds 2001:9 bör läggas till

grund för ny lagstiftning. Regeringen bör återkomma

med förslag om sådana lagändringar.

Det anförda innebär att motion A207 yrkandena 1 och 2

(mp) bör bifallas och motionerna A271 (s) och A303

yrkande 1 (fp) avslås.

18. ILO m.m. (punkt 23) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 18. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:U351 yrkande 3 (kd) och avslår motionerna

2003/04:A274 (s), 2003/04:A325 (s) och 2003/04:A345

(s).

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att arbetsrätten kräver

internationellt samarbete, med särskild hänsyn till

utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av

arbetsrätten får inte innebära att negativa

sanktioner riktas mot u-länderna. I stället måste

Sverige och EU ta initiativ till en förstärkning av

den internationella arbetsrätten genom positiva

instrument - exempelvis tekniskt bistånd inom

arbetsrättsområdet eller noggrannare kontroll av hur

länder tillämpar arbetsrätten. Det finns flera

exempel på positiva insatser.

Det handlar om att säkra tillämpningen av ILO:s

fyra huvudprinciper: organisationsfrihet och

förhandlingsfrihet, förbud mot tvångsarbete,

avskaffande av barnarbete och avskaffande av

diskriminering. Det finns flera möjligheter att

stärka dessa principer internationellt, inte minst

genom insatser från näringslivet. Vidare kan u-länder

som uppfyller ILO:s principer ges en positiv

särbehandling inom ramen för s.k. generella

preferenssystem. Möjligheterna att stärka den

klagomålsprocedur som finns inom ILO bör också

undersökas. I dag kan ett klagomål leda till att en

undersökningskommission sätts upp. Den kan sedan avge

rekommendationer till ILO:s medlemsländer. Några

samordnade åtgärdsmöjligheter finns dock inte. Det

tekniska bistånd som bl.a. ILO ger för att underlätta

formulering och implementering av lagstiftning på

arbetslivsområdet har också visat sig framgångsrikt

och bör fortsätta. Sanktioner bör undvikas. I dag

hyser många u-länder misstankar om att arbetsrätten

kommer att innebära förtäckt protektionism.

Det vi här har sagt bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

Det anförda innebär att motion U351 yrkande 3 (kd)

bör bifallas och motionerna A274 (s), A325 (s) och

A345 (s) bör avslås.

19. Ledighet för att ta hand om barn upp till

tre år (punkt 24) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 19. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:Sf380 yrkande 12 (kd) och 2003/04:Sf404

yrkande 10 (kd) och avslår motion 2002/03:So514

yrkande 5 (mp).

Ställningstagande

All modern forskning kring familjen och dess

betydelse visar att den är den bästa grunden för både

barn och vuxna. I en väl fungerande familj får vi den

start i livet som vi behöver för att vara trygga i

oss själva. Den lagstadgade rätten till

tjänstledighet (hel- eller deltid) när man blir

förälder bör därför förlängas från ett och ett halvt

år till tre år. Föräldrarna ska ha bibehållen rätt

att återvända till sitt arbete. De ska kunna dela upp

ledigheten mellan sig om båda föräldrarna

förvärvsarbetar eller studerar. Detta är en naturlig

konsekvens av att vi vill göra det möjligt för den

som vill att förlänga tiden tillsammans med sina barn

när de är små. Man ska inte behöva säga upp sig för

att kunna göra detta.

Det anförda innebär att motionerna 2002/03:Sf380

yrkande 12 (kd) och Sf404 yrkande 10 (kd) bör

bifallas och motion 2002/03:So514 yrkande 5 (mp) av-

slås.

20. Ledighet för att ta hand om barn upp till

tre år (punkt 24) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 20. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:So514 yrkande 5 (mp) och avslår motionerna

2002/03:Sf380 yrkande 12 (kd) och 2003/04:Sf404

yrkande 10 (kd).

Ställningstagande

Miljöpartiet anser att vuxna behöver bli mer

närvarande i barnens liv. Att sätta barnen i centrum

innebär att ge dem mycket tid. I en grön

familjepolitik sätts barnen i centrum.

Föräldrar som vill stanna hemma med sina barn en

längre tid än vad föräldraförsäkringen tillåter ska

ges möjlighet till det utan att behöva riskera sitt

arbete eller att arbetsgivaren vägrar. Vi menar att

föräldrar ska ha rätt till tre års tjänstledighet för

att ta hand om sina barn. För att detta inte ska bli

kontraproduktivt är det viktigt att lagstiftningen

skyddar dem som är föräldralediga eller hemma en

längre period med sina barn.

Det anförda innebär att motion 2002/03:So514 yrkande

5 (mp) bör bifallas och motionerna 2002/03:Sf380

yrkande 12 (kd) och Sf404 yrkande 10 (kd) avslås.

21. Ett barnvänligare arbetsliv (punkt 25) (c)

av Margareta Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 21. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So250 yrkande 8 (c) och 2003/04:So500 yrkande

9 (c).

Ställningstagande

Utgångspunkten för Centerpartiet är alla barns behov

av trygghet och livskvalitet samt insikten om

föräldraskapets och familjens centrala betydelse för

möjligheten att uppfylla dessa behov. Föräldrar och

barn måste få mer tid tillsammans. Ett barnvänligt

arbetsliv förutsätter förändringar på i stort sett

alla arbetsplatser. Det måste till en friare syn på

arbete och ökade möjligheter för den enskilde att ha

inflytande över arbetstider och uppläggning av

arbetet. Centerpartiet vill därför ta initiativ till

överläggningar mellan arbetsmarknadens parter kring

frågor om barnvänligt arbetsliv. Arbetslagstiftningen

bör moderniseras så att den gynnar okonventionella

lösningar och därmed stämmer bättre överens med det

moderna arbetslivet, med bl.a. krav på flexibel

arbetstid och en lagstadgad rätt för alla föräldrar

att minska sin arbetstid ned till halvtid under

barnens första åtta år.

Det anförda innebär att motionerna 2002/03:So250

yrkande 8 (c) och So500 yrkande 9 (c) bör bifallas.

22. Ledighet för att ta hand om anhöriga

(punkt 27) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 22. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So508 yrkande 6 (kd) och 2003/04:So641

yrkande 6 (kd) och avslår motion 2003/04:So574

yrkande 15 (mp).

Ställningstagande

Kristdemokraterna menar att anhörigrollen måste

uppvärderas och erkännas för att möta framtidens

behov. Frågan om de anhöriga enbart ska få olika

typer av stöd eller om det ska bli aktuellt att yngre

anhöriga ska kunna anställas och omfattas av

trygghetsförsäkringar och pensionsavtal måste lyftas

fram. Kristdemokraterna anser att det ska finnas rätt

till tjänstledighet hel- eller deltid för vård av

anhörig. Det skulle underlätta för många anhöriga.

Det skulle även vara ett erkännande av insatsen.

Tjänstledigheten bör ges endast under kortare

perioder, exempelvis tre månader i taget, eftersom

man inte i förväg kan veta hur stort vårdbehovet

kommer att vara. På sikt borde man kunna diskutera

möjligheten att minska sin arbetstid för att vårda en

anhörig under längre tid.

Det anförda innebär att motionerna 2002/03:So508

yrkande 6 (kd) och So641 yrkande 6 (kd) bör bifallas

och motion So574 yrkande 15 (mp) avslås.

23. Ledighet för att ta hand om anhöriga

(punkt 27) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag till beslut under

punkt 27 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 23. Riksdagen bifaller därmed motion

2003/04:So574 yrkande 15 (mp) och avslår motionerna

2002/03:So508 yrkande 6 (kd) och 2003/04:So641

yrkande 6 (kd).

Ställningstagande

Vi i Miljöpartiet vill peka på att det inte är lätt

att vara anhörig till en person med psykiska problem.

Inte minst är det svårt om personen i fråga inte

tycker sig ha några problem och inte vill söka hjälp.

Det är viktigt att den öppna psykiatrin ändrar sitt

arbetssätt och dels har möjlighet att verkligen

hjälpa anhöriga, dels visar mer engagemang även när

individen drar sig undan. Om läkaren då tar

frustrationen hos anhöriga på allvar och hittar ett

sätt att samarbeta är detta mycket värt.

Förutom stöd till anhöriga anser vi också att

stödgrupper ska erbjudas, gärna för vuxna anhöriga

till psykiskt sjuka, och väldigt viktigt är att det

finns sådana stödgrupper för barn till psykiskt

sjuka. Miljöpartiet vill också införa en rätt till

tjänstledighet för vård av anhörig. Det kan vara

kortare tider, som rätten till ledighet för fackligt

uppdrag, men också gälla längre perioder.

Det anförda innebär att motion 2002/03:So574 yrkande

15 (mp) bör bifallas och motionerna 2002/03:So508

yrkande 6 (kd) och So641 yrkande 6 (kd) bör avslås.

24. Rätt att gå ned i arbetstid för äldre

(punkt 31) (kd)

av Stefan Attefall (kd) och Annelie Enochson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 24. Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:A224 yrkande 4 (kd) och 2003/04:A308 yrkande

2 (kd).

Ställningstagande

Äldre personer är en resurs - också på

arbetsmarknaden. För Kristdemokraterna är det viktigt

att frihet och trygghet präglar den svenska

arbetsmarknaden. Äldre personer ska kunna anpassa

sitt arbete utifrån sin egen unika situation. Vill

man trappa ned sin arbetstid några år före

pensioneringen ska man kunna göra det. Om man vill

forsätta att arbeta även efter ordinarie

pensionsålder ska man kunna göra det. Att möjliggöra

för den enskilde att öka flexibiliteten vid

övergången från heltidsarbete till ett liv med mer

fritid är viktigt. Lagstadgad rätt bör därför införas

att gå ned i arbetstid från 61 års ålder. Med det nya

pensionssystemet kan man själv, från 61 års ålder,

välja hur man vill kombinera arbetstid och

pensionsuttag. Rätten att arbeta i mindre omfattning

skulle möjliggöra för fler att delta i arbetslivet

under längre tid.

Det anförda innebär att motionerna 2002/03:A224

yrkande 4 (kd) och A308 yrkande 2 (kd) bör bifallas.

25. Helgdagar (punkt 32) (mp)

av Ulf Holm (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs under Ställningstagande i

reservation 25. Riksdagen bifaller därmed motion

2002/03:A243 yrkandena 1 och 2 (mp) och avslår motion

2002/03:A250 yrkandena 1 och 2 (fp).

Ställningstagande

Vi i Miljöpartiet tycker att det är bra att det inte

längre finns någon statskyrka i Sverige. Många

bindningar är dock kvar mellan stat och kyrka. Det är

dags att i praktiken separera religionen från de

statliga angelägenheterna. I dag har samtliga

nationella helgdagar, utom 1 maj, en religiös

innebörd. Det kan leda till problem för dem som

tillhör en annan religion och för icke-troende. Vill

man vara ledig i slutet av ramadan eller på t.ex.

världsmiljödagen den 5 juni, i stället för på

annandag påsk eller pingst, tvingas man, om den

möjligheten finns, att använda sina semesterdagar. De

som bor och lever i detta mångkulturella land borde

inte pådyvlas vissa religiösa helgdagar. I stället

för att staten bestämmer helgdagarna, borde varje

individ ha rätt att välja sina helgdagar och att ha

ett individuellt helgkonto. Vid en bestämd tidpunkt

ska man ha möjlighet att välja vilka dagar man vill

rubricera som helgdagar och därmed vilka dagar man

kan få vara ledig. Det måste slås fast hur många

årliga helgdagar varje individ ska vara berättigad

till. För de helgdagar individen väljer ska han eller

hon ha samma arbetsrättsliga rättigheter som i dag

att till exempel få ut övertidsersättning och annat.

Ett annat, men något mindre lyckat, alternativ är att

förlänga antalet semesterdagar med lika många dagar

som de avskaffade nationella helgdagarna uppgår till.

Det anförda innebär att motion 2002/03:A243 yrkandena

1 och 2 (mp) bör bifallas och motion 2002/03:A250

yrkandena 1 och 2 (fp) bör avslås.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Skydd för gravida och föräldralediga

(punkt 9) (v, mp)

av Camilla Sköld Jansson (v) och Ulf Holm (mp).

En viktig fråga är skyddet mot olika former av

diskriminering. Exempel på regler om icke-

diskriminering är LAS krav på saklig grund för

uppsägning och regeln i samma lag om en fastlagd

ordning för företrädesrätt till återanställning. En

drabbad grupp i flera olika avseenden är gravida och

föräldralediga. Denna grupp är särskilt utsatt och

behöver förstärkt skydd.

Med anledning därav bör regeringen skyndsamt

utarbeta lagförslag om ändring av

föräldraledighetslagen för att öka skyddet för

gravida och föräldralediga i enlighet med den

skärpning av lagen som riksdagen förordade i sitt

beslut den 5 april 2001. Det skulle t.ex. kunna gälla

att uppsägningstiden för föräldralediga börjar löpa

först när arbetstagaren helt eller delvis

återupptagit sitt arbete eller att företrädesrätten

till återanställning förlängs till tolv månader.

2. Yttrandefrihet för privatanställda (punkt 22)

(v)

av Camilla Sköld Jansson (v).

Yttrande- och meddelarfriheten är två av den svenska

demokratins grundvalar. Dessa friheter ger underlag

för nyhetsförmedling, opinionsbildning och allmän

debatt. Att meddelarfriheten och

efterforskningsförbudet förstärks när det gäller

offentlig verksamhet är viktigt men det är också dags

att gå ett steg längre. Det borde vara en allmän

samhällelig strävan att också privat verksamhet

kännetecknas av största möjliga öppenhet.

Meddelarfriheten bör nu utvidgas till att gälla även

privatanställda fullt ut. Anställdas meddelarfrihet -

med rimligt avvägd respekt för det som kan vara

företagshemligheter - ska vara norm och

efterforskningsförbudet gälla även privata

arbetsgivare.

I dag finns två olika nivåer av yttrandefrihet för

anställda. Jag är av den uppfattningen att reglerna i

större utsträckning bör vara desamma för arbetstagare

oavsett om de är anställda i privat eller offentlig

verksamhet. Det ligger ett värde i att samma ordning,

med kriminalisering av regelöverträdelser från

arbetsgivarens sida, gäller över hela området. Det

finns därför all anledning för regeringen att införa

en lagstiftning av det slaget för alla anställda.

Ett särskilt problem uppstår när offentligt

finansierad verksamhet övergår till att drivas i

privat regi. Den grundlagsfästa meddelarfriheten och

förbudet mot efterforskning gäller då inte längre. I

stället inträder en långtgående tystnadsplikt med

hänvisning till regler om skyddande av

företagshemligheter. Detta kan ge den privata

verksamheten betydande konkurrensfördelar men skapar

svårigheter när det gäller möjligheten att granska

verksamheten. Vänsterpartiet anser att förslag till

en sådan lagstiftning snarast ska presenteras och att

denna så långt som möjligt ska bygga på samma

principer som reglerna för offentliganställda.

I dag är det näst intill omöjligt för en

arbetstagare på den privata arbetsmarknaden att tala

öppet om missförhållanden som drabbar de anställda

eller andra, eftersom arbetsgivaren då kan hänvisa

till lagen om företagshemligheter. Detta leder inte

sällan till att den som avslöjat missförhållandena

mister sitt arbete utan möjligheter till kompensation

eller ersättning. Det behövs således ett lagligt

skydd för meddelarfrihet på privata arbetsplatser i

allmänhet, inte bara för verksamheter som är

offentligt finansierade. Regler måste tas fram för

att tillförsäkra anställda i privat verksamhet rätten

till meddelarfrihet. Att komplettera en sådan

lagstiftning med regler för att skydda verkliga

företagshemligheter torde ge företagen erforderligt

skydd. Jag är bekymrad över att det händer så lite på

området för yttrandefrihet för privatanställda.

Propositionen

2003/04:122:

1. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens lag om arbetstagarinflytande i

europabolag

2. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens lag om ändring i lagen (1987:1245) om

styrelserepresentation för de privatanställda

3. Regeringen föreslår att riksdagen antar

regeringens lag om ändring i lagen (1996:359) om

europeiska företagsråd

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):

12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring enligt vad i motionen anförs

om rätten till tre års tjänstledighet i samband med

barns födelse.

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstadgad rätt för

föräldrar att minska sin arbetstid till halvtid

under barnets första åtta år.

2002/03:So508 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten till

tjänstledighet för vård av anhöriga.

2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i lagen för att föräldrar skall ha

rätt till 3 års tjänstledighet för att ta hand om

sina barn.

2002/03:A224 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om införande av lagstadgad rätt att gå ned i

arbetstid efter 61 års ålder.

2002/03:A227 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lagstadgad rätt till

ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring

inom frivilligförsvaret.

2002/03:A243 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om införandet av

ett individuellt helgkonto som ersättning för

dagens nationella helgdagar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen, vid avslag

på yrkande 1, som sin mening vad i motionen anförs

om en förlängd semester som ersättning för dagens

nationella helgdagar.

2002/03:A246 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ökade möjligheter

till ledighet vid deltagande i verksamhet i

frivilliga försvarsorganisationer.

2002/03:A250 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

röddagskonto.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett försök inom

statlig verksamhet att införa röddagskonto.

2002/03:A298 av Karin Pilsäter (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att

föräldraledighetslagens bestämmelse om två veckors

obligatorisk mammaledighet i samband med förlossning

avskaffas.

2002/03:A325 av Helene Petersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att i föräldraledighetslagen

även medge fosterföräldrar rätt till ledighet vid

mottagande av fosterbarn i 18 månader räknat från den

tidpunkt då arbetstagaren fått fosterbarnet i sin

vård.

2002/03:A334 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om den lagstadgande rätten

till ledighet vid samhällsuppdrag.

2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka den

internationella arbetsrätten genom stöd till

International Labour Organisation (ILO).

2003/04:Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förlängd

tjänstledighet för att pröva ett nytt jobb.

2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagen om rätten till tre års

tjänstledighet i samband med barns födelse i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagstadgad rätt för

föräldrar att minska sin arbetstid till halvtid

under barnets första åtta år.

2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen så att rätten

till tjänstledighet för vård av anhöriga etableras.

2003/04:So641 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten till

tjänstledighet för vård av anhöriga.

2003/04:Kr232 av Kent Olsson m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förändrad

arbetsrätt.

2003/04:N227 av Tobias Krantz (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en modernare

arbetsrätt.

2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av en

moderniserad arbetsrätt.

2003/04:A202 av Kenneth Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om generösare möjligheter än i

dag till tjänstledighet för att starta eget företag.

2003/04:A207 av Barbro Feltzing och Yvonne Ruwaida

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

departementspromemorian om yttrandefrihet läggs

till grund för en proposition för att komma till

rätta med tystnaden på våra arbetsplatser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om en

ändring i medbestämmandelagen.

2003/04:A213 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lagen (1982:80) om

anställningsskydd (LAS) bör få ett tillägg som

ålägger arbetsgivarna att erbjuda personer som varit

timanställda hos samma arbetsgivare i 18 månader fast

anställning.

2003/04:A217 av Christin Nilsson och Anita Jönsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att ta bort möjligheten för arbetsgivare med färre

anställda än tio att undanta två stycken anställda

från turordningen i lagen om anställningsskydd.

2003/04:A219 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om beräkning av anställningstid

vid övergång av verksamhet.

2003/04:A225 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rätten till trygga arbeten.

2003/04:A228 av Catherine Persson (s):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av 22 § LAS så att turordningsregler vid

uppsägning ändras till den tidigare lydelse som

gällde före den 1 januari 2001.

2003/04:A229 av Björn Hamilton (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad motionen anförs om att begränsa rätten att utlysa

sympatiåtgärder vid konflikt på arbetsmarknaden.

2003/04:A234 av Agneta Gille (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att avskaffa undantaget i

turordningsreglerna.

2003/04:A236 av Hillevi Larsson och Britt-Marie

Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att regeringen bör

överväga att utvärdera konsekvenserna av den

förkortade vikariattiden från 12 till 6 månader.

2003/04:A237 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om turordningsreglerna.

2003/04:A239 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring i 7 §

föräldraledighetslagen (1995:583).

2003/04:A242 av Kurt Kvarnström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att ta bort undantagen i

lagen om anställningsskydd vid arbetsplatser med

mindre än tio anställda.

2003/04:A244 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att återställa LAS vad

gäller turordningsreglerna.

2003/04:A247 av Margareta Andersson m.fl. (c):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

uppsägningstiden för den som är föräldraledig skall

börja löpa först när arbetstagaren är tillbaka i

arbetet.

2003/04:A250 av Jan Björkman och Kerstin Andersson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om turordningsreglerna.

2003/04:A252 av Jan Björkman och Kerstin Andersson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av regler för

utvidgat ansvar vid företagsflyttar samt av enhetliga

regler inom EU på arbetsmarknadsområdet.

2003/04:A255 av Anita Sidén och Magdalena Andersson

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att vara familjehemsförälder

skall kunna räknas som en anställning.

2003/04:A271 av Christina Nenes och Göte Wahlström

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att vidta åtgärder för att

förbättra yttrandefriheten för anställda inom den

privata sektorn.

2003/04:A274 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om au pair och arbetsrätt.

2003/04:A278 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av en översyn

av villkoren för svenska familjehem.

2003/04:A283 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utarbetar

ett förslag till lagändring i enlighet med vad i

motionen anförs om föräldraledighetslagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökat skydd för

tjänstlediga.

2003/04:A292 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

särskild utredning som får till uppgift att närmare

utreda olika anställningsformers effekter ur ett

klass- och könsperspektiv.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den i yrkande 2

omnämnda utredningen även får i uppdrag att

återkomma med ett samlat förslag på hur andelen

visstidsanställningar sammantaget skall kunna

minskas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra en översyn

av turordningsregler samt företrädesrätt och deras

effekter ur ett köns- och klassperspektiv.

2003/04:A294 av Lars U Granberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om företags möjligheter att

begära utdrag ur försäkringskassans register över

sjukskrivningar och om hälsokontroll vid anställning.

2003/04:A297 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen begär att regeringen ser över möjligheten

att arbetstagarrepresentanterna i svenska

företagsstyrelser skall utses genom direkta, fria och

hemliga val bland samtliga företagets anställda.

2003/04:A298 av Carina Adolfsson Elgestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av rätt till

ledighet för att utöva förtroendeuppdrag som

representant för handikapporganisation.

2003/04:A302 av Margareta Andersson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagstifta bort

möjligheten för facken att inskränka företagens

möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar till

föräldraförsäkringen.

2003/04:A303 av Gunnar Nordmark (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samma regelverk

vad gäller grundlagsfästa rättigheter om

yttrandefrihet skall gälla för anställda i

kommunalt ägda bolag som för offentligt anställda

personer.

2003/04:A304 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av arbetstagarbegreppet i enlighet med

vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att hänvisningen

till central arbetstagarorganisation återinförs i

lagen om anställningsskydd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att upphäva

beslutet att arbetsgivare i företag med färre än

tio anställda ensidigt kan undanta två personer

från turordningslista vid uppsägning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

återanställningsrätten skall vara tolv månader

enligt lagen om anställningsskydd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

uppsägningstiden för föräldralediga arbetstagare

börjar löpa först då arbetstagaren återupptagit

sitt arbete helt eller delvis.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

så att central facklig organisation skall godkänna

avsteg från turordningslista vid uppsägning som

berör gravida och föräldralediga.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till lagändring enligt vad i motionen anförs om

godkännande av avsteg från turordningslistan vid

uppsägning som berör arbetstagare äldre än 57 1/2

år.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till lagändring enligt vad i motionen anförs om

deltidsanställdas företrädesrätt till utökad

arbetstid.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till lagändring enligt vad i motionen anförs om

saklig grund vid uppsägning på grund av personliga

skäl.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagändring enligt vad i motionen

anförs om att tillsvidareanställning på heltid

skall vara norm i arbetslivet.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagändring enligt vad i motionen

anförs om att visstidsanställningar med en

sammanlagd tid över 18 månader inom ramen av en

treårsperiod övergår i tillsvidareanställning.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

överenskommen visstidsanställning.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stärkt

löntagarinflytande vid företagsnedläggningar.

14. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av 17 § lagen (1974:13) om

vissa anställningsfrämjande åtgärder enligt vad i

motionen anförs om höjda varselavgifter.

15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i medbestämmandelagen om

förstärkt och utvidgad facklig vetorätt.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att medicinska

kontroller enbart kan användas med stöd av

kollektivavtal.

2003/04 A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

anställningsskyddet för gravida och föräldralediga.

2003/04:A308 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

om införande av lagstadgad rätt att gå ned i

arbetstid från 61 års ålder.

2003/04:A310 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om parlamentarisk

utredning av arbetsrätten.

2003/04:A312 av Eva Flyborg och Runar Patriksson

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lagstadgad rätt till

ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring

inom frivilligförsvaret.

2003/04:A314 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätt till

tjänstledighet för att prova ny anställning.

2003/04:A317 av Claes-Göran Brandin och Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att undantagen i LAS vad

gäller turordningsreglerna skall tas bort.

2003/04:A318 av Christina Nenes och Gunilla Carlsson

i Hisings Backa (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om förändringar i

arbetslagstiftningen.

2003/04:A319 av Elisebeht Markström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om lagstadgad skyldighet

att visa utdrag ur belastningsregistret för den som

yrkesmässigt eller i frivilligverksamhet arbetar med

barn och unga.

2003/04:A323 av Lars Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förstärkt

anställningstrygghet.

2003/04:A324 av Mauricio Rojas (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översyn av lagen om

anställningsskydd (LAS) med fokus på lagens

diskriminerande effekter.

2003/04:A325 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i motionen om trygghet och

rehabilitering i arbetslivet.

2003/04:A329 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en moderniserad

arbetsrätt.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

utredning som tar ett samlat grepp kring

arbetsrätten.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en generell

provanställningsperiod och att möjligheten till

provanställning förlängs till tolv månader.

21. Riksdagen beslutar att ändra tiden för

arbetsgivares skyldighet att återanställa till sex

månader.

22. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

lagförslag som innebär att stridsåtgärder skall

vara proportionerliga.

23. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

lagförslag om att sympatiåtgärder inte skall

tillåtas som instrument vid

arbetsmarknadskonflikter.

2003/04:A343 av Ronny Olander och Britt-Marie

Lindkvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av att i den

föreslagna lagstiftningen om personlig integritet i

arbetslivet tydligare skydda och stärka individens

integritet vid drogtester.

2003/04:A345 av Lars U Granberg och Birgitta Ahlqvist

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om avtalspension.

2003/04:A351 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lagstadgad rätt till

tjänstledighet för att rehabiliteras till och pröva

annat arbete.

2003/04:A357 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m, kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att reformera

reglerna för tidsbegränsade anställningar.

2003/04:A359 av Birgitta Ahlqvist och Kenth Högström

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om uppsägning av gravida och

föräldralediga kvinnor.

2003/04:A370 av Bo Könberg m.fl. (fp):

3. Riksdagen beslutar om ändring i lagen om

anställningsskydd, i enlighet med bilaga.

2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):

15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av svensk lagstiftning i

enlighet med det som ministerrådet kommit fram till

avseende föräldraledighet och rätten att återta sin

tjänst utan försämrade villkor.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

fosterföräldraskap bör betraktas som

förvärvsarbete.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inte införa en

lagbunden rätt till heltidsanställning.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om

anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om

anställningsskydd skall ha följande lydelse.

22 §

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall

arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.

-----------------------------------------------------

Innan turordningen .

fastställs får en

arbetsgivare med högst

tio arbetstagare oavsett

antalet

turordningskretsar

undanta högst två

arbetstagare som enligt

arbetsgivarens bedömning

är av särskild betydelse

för den fortsatta

verksamheten. Vid

beräkningen av antalet

arbetstagare hos

arbetsgivaren bortses

från arbetstagare som

avses i 1 §. Den eller

de arbetstagare som

undantas har företräde

till fortsatt

anställning.

-----------------------------------------------------

Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs en

turordning för varje enhet för sig. Enbart den

omständigheten att en arbetstagare har sin

arbetsplats i sin bostad medför inte att den

arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om

arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av

kollektivavtal, fastställs en särskild turordning

för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall

flera driftsenheter på samma ort, skall inom en

arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en

gemensam turordning för samtliga enheter på orten,

om organisationen begär det senast vid förhandlingar

enligt 29 §.

-----------------------------------------------------

Turordningen för de Arbetstagarens plats i

arbetstagare som inte turordningen bestäms med

undantagits bestäms med utgångspunkt i varje

utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda

arbetstagares sammanlagda anställningstid hos

anställningstid hos arbetsgivaren.

arbetsgivaren. Arbetstagare med längre

Arbetstagare med längre anställningstid har

anställningstid har företräde framför

företräde framför arbetstagare med kortare

arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika

anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre

anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en

ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter

arbetstagare endast efter omplacering beredas

omplacering beredas fortsatt arbete hos

fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som

arbetsgivaren, gäller som förutsättning för

förutsättning för företräde enligt

företräde enligt turordningen att

turordningen att arbetstagaren har

arbetstagaren har tillräckliga

tillräckliga kvalifikationer för det

kvalifikationer för det fortsatta arbetet.

fortsatta arbetet.

-----------------------------------------------------

-----------------

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

2. Äldre föreskrifter om turordning enligt 22 §

skall tillämpas i

samband med förhandling enligt lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet i fråga om uppsägning

på grund av

arbetsbrist, om förhandlingen har begärts före

lagens ikraftträdande.

22

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag