Bet. 2003/04:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2003/04:AU5

ILO:s konvention och rekommendation omarbetarskydd i lantbruket m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

proposition 2003/04:56 ILO:s konvention och

rekommendation om arbetarskydd i lantbruket m.m.

Inga motioner har väckts med anledning av

propositionen.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner ILO:s

konvention (nr 184) om arbetarskydd i lantbruket.

I fråga om ILO-konventionen (nr 183) om skydd vid

havandeskap och barnsbörd ansluter sig utskottet

till regeringens bedömning att Sverige för

närvarande inte bör tillträda konventionen.

I betänkandet informeras också om fem äldre ILO-

konventioner som återkallas då de aldrig trätt i

kraft på grund av att för få länder ratificerat dem.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen godkänner ILO:s konvention (nr 184) om

arbetarskydd i lantbruket. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:56 i den delen. Propositionen i

övriga delar läggs till handlingarna.

Stockholm den 2 mars 2004

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders

Karlsson (s), Margareta Andersson (c), Laila

Bjurling (s), Anders G Högmark (m), Christer Skoog

(s), Camilla Sköld Jansson (v), Patrik Norinder (m),

Lars Lilja (s), Tina Acketoft (fp), Berit Högman

(s), Henrik Westman (m), Britta Lejon (s), Ulf Holm

(mp), Luciano Astudillo (s), Mauricio Rojas (fp),

Annelie Enochson (kd) och Mariam Osman Sherifay (s).

2003/04

AU5

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet proposition

2003/04:56 där regeringen föreslår att riksdagen ska

godkänna ILO:s konvention (nr 184) om arbetarskydd i

lantbruket. I propositionen lämnar regeringen även

en redogörelse för ILO:s rekommendation (nr 192) i

samma ämne.

I propositionen lämnar regeringen också en

redogörelse för ILO:s konvention (nr 183) och

rekommendation (nr 191) om skydd vid havandeskap och

barnsbörd. Regeringen anser i propositionen att

Sverige för närvarande inte bör tillträda

konventionen.

I propositionen informerar regeringen även om

återkallandet av fem ILO-konventioner.

Inga motioner har väckts med anledning av

propositionen.

Utskottets överväganden

Konvention (nr 184) och

rekommendation (nr 192) om

arbetarskydd i lantbruket

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens uppfattning i

fråga om ratificering och föreslår att

riksdagen godkänner konventionen.

Bakgrund

ILO har tidigare antagit ett antal konventioner och

rekommendationer med direkt eller indirekt relevans

för arbetarskyddet inom lantbruket. Sverige har

ratificerat de konventioner som varit tillämpliga på

svenska förhållanden.

De tidigare instrumenten har dock inte ansetts

tillräckliga för lantbrukets behov. I

Internationella arbetsbyråns underlagsrapport till

förstaårsbehandlingen av den aktuella konventionen

vid Internationella arbetskonferensen år 2000 uppges

hälften av världens arbetskraft, ca 1,3 miljarder

människor, vara sysselsatta inom jordbrukssektorn. I

industriländerna är andelen sysselsatta inom

lantbruket mindre än 10 %, medan motsvarande andel

är närmare 60 % i utvecklingsländerna. Vid sidan av

gruvarbete och bygg- och anläggningsarbete räknas

lantbruket till de tre mest riskfyllda

näringsgrenarna. En ökad användning av maskiner,

bekämpningsmedel och andra kemiska produkter medför

allvarliga risker. I många länder är skyddet för dem

som arbetar inom lantbruket bristfälligt och antalet

dödsolyckor dubbelt så stort som genomsnittet för

övriga branscher.

Konventionen och tillhörande rekommendation antogs

vid den Internationella arbetskonferensen 2001.

Propositionen

Den operativa delen av konventionen innehåller fyra

delar. Del I gäller tillämpningsområdet som

innefattar såväl jordbruks- som

skogsbruksverksamheter och därtill hörande

verksamhetsgrenar. Del II innehåller allmänna

bestämmelser som förutsätter ett nationellt

åtgärdsprogram för arbetarskydd inom lantbruket. Del

III innehåller bestämmelser om förebyggande åtgärder

och skyddsåtgärder som arbetsgivaren ska vidta för

att säkerställa arbetstagarens hälsa och säkerhet.

Del IV innehåller bestämmelser om

arbetstagarkategorier som det anses vara särskilt

viktigt att skydda.

Rekommendationen preciserar och kompletterar

bestämmelserna i konventionen, med bl.a.

bestämmelser om att det skydd konventionen

föreskriver bör utvidgas till att även omfatta

egenföretagare inom lantbruket.

För svenskt vidkommande uppfylls konventionens

krav enligt propositionen av bestämmelser i

arbetsmiljölagen (1977:1160),

arbetsmiljöförordningen (1977:1166),

Arbetsmiljöverkets föreskrifter, arbetstidslagen

(1982:673) och lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring.

Enligt regeringen är konventionen och

kompletterande rekommendation tillsammans med

konvention (nr 129) om yrkesinspektion inom

jordbruket viktiga instrument i det pågående

internationella arbetet för att främja

arbetarskyddet inom lantbruket. I linje med ILO-

kommittén och remissinstanserna gör regeringen

bedömningen att Sverige kan och bör ratificera

konventionen. Rekommendationen föranleder enligt

regeringens mening ingen ytterligare åtgärd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som kan konstatera att ingen motion

väckts med anledning av propositionen, delar

regeringens uppfattning i fråga om ratificering och

föreslår att riksdagen godkänner konventionen.

Konvention (nr 183) och

rekommendation (nr 191) om skydd vid

havandeskap och barnsbörd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ansluter sig till regeringens

bedömning att Sverige för närvarande inte bör

tillträda konventionen och föreslår att

propositionen i denna del läggs till

handlingarna.

Bakgrund

Den aktuella konventionen har föregåtts av två

tidigare ILO-konventioner i frågan: 1919 års

konvention, vilken ratificerades av 57 länder, och

1952 års konvention, ratificerad av 40 länder. De

tidigare konventionerna har varit vägledande för

många regeringar vid utarbetandet av lagstiftning på

området. I fler än 120 länder finns lagbestämmelser

om betald moderskapsledighet, vårdförmåner och

anställningsskydd. Inget av de nordiska länderna har

dock ratificerat de tidigare konventionerna. Ett

skäl som anges i propositionen är att konventionerna

ställt ovillkorliga och detaljerade krav på

tillämpningen av skyddet vid havandeskap och

barnsbörd. I proposition 1953:73 angavs som hinder

för att Sverige skulle ratificera 1952 års

konvention bl.a. föreskrifterna angående

obligatorisk ledighetsperiod om sex veckor efter

nedkomsten samt vad som gällde ersättningsregler,

hälso- och sjukvårdsförmåner under ledigheten och

ledighet för amning. Den nya konventionen reviderar

1952 års konvention och antogs av Internationella

arbetskonferensen år 2000.

Propositionen

Regeringen anger liknande skäl för att inte

ratificera den nu aktuella konventionen som vid

bedömningen av 1952 års konvention. Ett av skälen

som anges i propositionen är oklarheter om vilka

sysselsatta som omfattas av konventionens begrepp

"atypiska former av beroende verksamhet".

Tillämpningsområdet för den svenska arbetsrätten

bestäms av arbetstagarbegreppet.

Ett annat skäl är konventionens ovillkorliga krav

på sex veckors obligatorisk mammaledighet efter

nedkomsten. Regeringen anser att obligatorisk

föräldraledighet är främmande för svensk rätt.

Propositionen hänvisar till att det svenska systemet

bygger på båda föräldrarnas rätt att vara lediga för

vård av barn, även om två veckors obligatorisk

mammaledighet infördes i Sverige år 2000 till följd

av ett EG-direktiv.

Ett tredje skäl handlar om kontanta förmåner till

följd av mammaledighet. Konventionen anger två

metoder för att fastställa dessa förmåner, dels en

inkomstrelaterad metod, dels andra metoder såsom ett

fast ersättningsbelopp. Då den inkomstrelaterade

metoden används får inte förmånsbeloppet understiga

två tredjedelar av individens tidigare inkomst eller

den del av inkomsten som är ersättningsgrundande. Då

andra metoder tillämpas får ersättningsbeloppet inte

understiga det genomsnittliga belopp som skulle bli

resultatet av att den inkomstrelaterade metoden

används. I Sverige erhåller de föräldrar som varken

har sjukpenninggrundande inkomst eller uppfyller det

särskilda kvalificeringsvillkoret inom

föräldraförsäkringen som lägst 180 kr per dag. Det

är därför tveksamt om svensk rätt uppfyller

konventionens krav i detta avseende.

Regeringen anger dessutom konventionens krav på en

uttrycklig regel om förbud mot graviditetstest eller

intyg om sådant test när en kvinna söker anställning

som ett ytterligare hinder för ratifikation. Svensk

rätt innehåller ingen uttrycklig sådan regel, men

ett krav mot en enskild om graviditetstest eller

intyg skulle kunna anses strida mot god sed på

arbetsmarknaden eller utgöra diskriminering.

Det femte och sista skälet avser en regel om att

amningspauser ska betraktas som arbetstid och

ersättas som sådan, ett krav som svensk rätt inte

uppfyller.

Den svenska ILO-kommittén har ansett att det på

fyra av de fem punkterna finns anledning för

regeringen att ta kontakt med Internationella

arbetsbyrån för ett klarläggande om svenska

förhållanden tillmötesgår konventionens krav.

Angående kravet på sex veckors obligatorisk

mammaledighet har kommittén pekat på möjligheten att

genom en överenskommelse mellan staten och

arbetsmarknadens parter tillgodose konventionen.

Regeringen delar kommitténs uppfattning och begärde

i september 2003 ett klargörande på de aktuella

punkterna från Internationella arbetsbyrån. I

avvaktan på Arbetsbyråns tolkningsbesked finner

regeringen att Sverige inte bör ratificera

konventionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inhämtat att det brukar dröja ungefär

ett år innan ett svar erhålls från Arbetsbyrån efter

det att en förfrågan har inkommit.

Utskottet, som konstaterar att det inte väckts någon

motion med anledning av propositionen, ansluter sig

till regeringens bedömning och föreslår att

propositionen i denna del läggs till handlingarna.

Återkallandet av fem ILO-

konventioner

I propositionen informerar regeringen även om att

Internationella arbetskonferensen år 2000 beslöt att

återkalla fem ILO-konventioner. Samtliga dessa

konventioner antogs på 1930-talet. De återkallas då

de aldrig trätt i kraft på grund av att för få

länder ratificerat dem. De aktuella konventionerna

är:

- konvention (nr 31) om begränsning av arbetstiden i

kolgruvor,

- konvention (nr 46) om begränsning av arbetstiden i

kolgruvor (reviderad),

- konvention (nr 51) om förkortning av arbetstiden

vid offentliga arbeten,

- konvention (nr 61) om förkortning av arbetstiden

inom textilindustrin,

- konvention (nr 66) om migrerande arbetares

rekrytering, arbetsförmedling och arbetsvillkor.

Bilaga

Det behandlade förslaget

Propositionen

2003/04:56

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner ILO:s

konvention (nr 184) om arbetarskydd i lantbruket.