Bet. 2003/04:BOU1

Bostadsutskottets betänkande

2003/04:BOU1

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering,bostadsförsörjning och byggande

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande

förslag i budgetpropositionen för år 2004 (prop.

2003/04:1) vad gäller utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

samt motionsförslag i anknytande frågor från årets

allmänna motionstid samt ett motionsförslag väckt

föregående år. Förslagen avser dels

anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, dels vissa

övriga frågor om bostadspolitikens inriktning m.m.

Förslaget i budgetpropositionen avseende

anslagsfördelning budgetåret 2004 för utgiftsområde

18 tillstyrks av utskottet. Utskottet tillstyrker

även regeringens övriga förslag i

budgetpropositionen avseende utgiftsområde 18. Det

gäller ett förslag om ändring i lagen om

bostadsbidrag, om finansieringsprinciper för

lantmäteriverksamheten och om bemyndiganden för

regeringen avseende investeringsbidraget för

nybyggnad av hyresbostäder, omstrukturering av

kommunala bostadsbolag samt olika former av statliga

kreditgarantier och en rörlig kredit på konto i

Riksgäldskontoret. Vidare tillstyrker utskottet

regeringens förslag om ändrad inriktning av

kreditgarantigivningen för ny- och ombyggnad.

Motstående motionsförslag till dessa

regeringsförslag avstyrks av utskottet.

Den av regeringen föreslagna ändringen i lagen om

bostadsbidrag avser det s.k. förlåtandeintervallet

i reglerna om bostadsbidrag. Om bostadsbidraget vid

den slutliga avstämningen bestäms till ett högre

belopp än det som redan betalats preliminärt under

bidragsåret, skall mellanskillnaden betalas till

bidragstagaren. Om det bestäms till ett lägre

belopp, skall bidragstagaren betala tillbaka

mellanskillnaden. I dag betalas belopp under 200 kr,

det s.k. förlåtandeintervallet, varken ut eller

tillbaka. Regeringens förslag innebär att detta

belopp höjs till 1 200 kr.

Med utnyttjande av sin initiativrätt lägger

utskottet också fram ett förslag till lag om

särskild bestämmelse om bostadsbidrag. Innebörden i

lagförslaget är att de särskilda regler som gällt

sedan den 1 juli 2001 vid beräkning av den

bidragsgrundande inkomsten för bostadsbidrag till

studerande skall tillämpas även fortsättningsvis.

Avsikten med dessa regler är att i avvaktan på en

mer permanent lösning skall inte de förändringar som

genomfördes år 2001 i studiemedelssystemet medföra

ett minskat bostadsbidrag för de studerande.

Utskottet redovisar vidare vissa överväganden om

mål- och resultatredovisningen i budgetpropositionen

samt föreslår att riksdagen skall godkänna vad

utskottet anfört.

I övrigt avstyrks i betänkandet behandlade

motionsförslag i frågor om bostadspolitikens

inriktning och vissa övriga frågor inom utskottets

beredningsområde. Dessa förslag avser bl.a. frågor

om utformningen av bostadspolitiken, konkurrensen i

bostadsbyggandet, bostadsfinansieringen, behovet av

studentbostäder, bostadsbidragen samt verksamheterna

vid Lantmäteriverket och länsstyrelserna.

Till betänkandet har fogats 45 reservationer och 8

särskilda yttranden.

När det gäller anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 för budgetåret 2004 - utskottets

förslag till riksdagsbeslut punkt 1 - har

representanterna för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet

avstått från att delta i utskottets beslut. I

särskilda yttranden har de redovisat grunderna för

sina ställningstaganden och sin syn på anslagen inom

utgiftsområdet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs

under Utskottets överväganden föreslår utskottet att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde

18 budgetåret 2004

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag

(bilaga 4).

b) Riksdagen antar utskottets förslag till lag om

särskild bestämmelse om bostadsbidrag (bilaga 5).

c) Riksdagen godkänner de finansieringsprinciper för

lantmäteriverksamheten som regeringen förordar.

d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004

för ramanslaget 31:11 Investeringsbidrag för

nybyggnad av hyresbostäder ingå åtaganden som

inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utbetalningar på högst 800 000 000 kr under 2005

och på högst 900 000 000 kr 2006 och senare.

e) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004

för ramanslaget 31:13 Omstrukturering av

kommunala bostadsbolag göra åtaganden som

inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 150 000 000 kr efter 2004.

g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslag

under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande enligt vad som i

bilaga 3 angivits som utskottets förslag.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 18 punkterna 1, 2 och 9-11 samt

avslår de i bilaga 2 upptagna motionerna.

2. Mål- och resultatredovisningen i

budgetpropositionen

Riksdagen godkänner vad bostadsutskottet anfört

i avsnittet om mål- och resultatredovisningen i

budgetpropositionen.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

3. Komplettering av målet för

bostadspolitiken

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo297 yrkande 7

i denna del.

Reservation 2 (m, kd)

4. Mål för bostadsbyggandet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo235

yrkande 1 samt 2003/04:Bo297 yrkande 7 i denna

del.

Reservation 3 (m, fp) - motiv.

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (v)

5. Bostadspolitikens utformning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo236

yrkande 1, 2003/04:Bo253 yrkandena 1, 19 och 20,

2003/04:Bo257 yrkande 1, 2003/04:Bo263 yrkandena

1, 2, 8, 19, 20 och 25, det sistnämnda yrkandet i

denna del, 2003/04:Bo297 yrkande 1, 2002/03:Kr13

samt 2003/04:N341 yrkande 8.

Reservation 6 (m)

Reservation 7 (fp)

Reservation 8 (kd)

Reservation 9 (c)

6. Bostadspolitik för integration

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo261

yrkande 1, 2003/04:Bo263 yrkande 22,

2003/04:Sf325 yrkande 24, 2003/04:Sf326 yrkandena

28 och 29 samt 2003/04:Sf402 yrkande 22.

Reservation 10 (m, fp, kd, c)

7. De bostadspolitiska frågornas behandling

i regeringen

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo208.

8. Konkurrensen i bostadsbyggandet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo226

yrkande 7, 2003/04:Bo242, 2003/04:Bo253 yrkandena

2, 10 och 11, 2003/04:Bo257 yrkande 11,

2003/04:Bo263 yrkande 6 samt 2003/04:Bo297

yrkande 16.

Reservation 11 (m, fp, kd, c)

9. Statlig mark för bostadsbyggande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo253

yrkandena 5 och 6 samt 2003/04:Bo263 yrkande 27.

Reservation 12 (fp, c)

10. Byggande på gamla Tullinge flygplats

Riksdagen avslår motion 2003/04:T470 yrkande 4.

11. Bostadsförsörjningsprogram för

Stockholm och Mälardalen

Riksdagen avslår motion 2003/04:N325 yrkande 5.

Reservation 13 (m, fp, kd, c) - motiv.

12. Infrastrukturinvesteringar för ett ökat

bostadsbyggande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo257

yrkande 8 samt 2003/04:Bo263 yrkande 25 i denna

del.

Reservation 14 (m, fp, kd, c)

13. Styrningen av medel för marksanering

till bostadsbyggande

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo235 yrkande

4.

Reservation 15 (v, c)

14. Tomma bostäder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo209 samt

2003/04:Bo257 yrkande 22.

Reservation 16 (m)

15. Räntebidragssystemet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo235

yrkandena 2 och 5, 2003/04:Bo239, 2003/04:Bo253

yrkandena 22 och 23, 2003/04:Bo257 yrkande 5,

2003/04:Bo283 yrkande 3 samt 2003/04:Bo297

yrkande 10.

Reservation 17 (m, fp)

Reservation 18 (kd, c)

Reservation 19 (v)

16. Investeringsbidrag för hyresbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo253

yrkande 21, 2003/04:

Bo263 yrkande 15, 2003/04:Bo283 yrkande 13 i

denna del, 2003/04:

Bo297 yrkande 9 samt 2003/04:N325 yrkande 6.

Reservation 20 (m, fp, kd, c)

17. Investeringsstimulans genom

skattekreditering

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo253

yrkande 12, 2003/04:

Bo297 yrkande 8 samt 2003/04:Fi270 yrkande 42.

Reservation 21 (m)

Reservation 22 (fp)

Reservation 23 (kd)

18. Ändrad inriktning av

kreditgarantigivningen för ny- och

ombyggnad

Riksdagen godkänner vad regeringen förordat i

fråga om ändrad inriktning för statliga kredit-

garantier vid ny- och ombyggnad av bostäder.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 18 punkt 8 och avslår motionerna

2003/04:Bo271, 2003/04:Bo283 yrkandena 7 och 8,

2003/04:Bo284 samt 2003/04:Bo286.

Reservation 24 (m)

19. Kreditgarantier till ny- och ombyggnad

av bostäder

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004

ställa ut kreditgarantier till ny- och ombyggnad

av bostäder intill ett belopp av högst

10 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda

åtaganden. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 18 punkt 3.

20. Kreditgarantier i

obeståndshanteringen

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004

ställa ut kreditgarantier i samband med

obeståndshantering intill ett belopp av högst

500 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda

åtaganden. Därmed bifaller riksdagen med en

redaktionell ändring proposition 2003/04:1

utgiftsområde 18 punkt 4.

21. Kreditgarantier för lån till kommunala

bostadsföretag

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004

ställa ut kreditgarantier för lån till kommunala

bostadsföretag intill ett belopp av 3 000 000 000

kr inklusive tidigare gjorda åtaganden. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 18 punkt 5 och avslår motionerna

2003/04:Bo283 yrkande 4 samt 2003/04:Bo297

yrkandena 2 och 3.

Reservation 25 (m, kd)

22. Kreditgarantier för lån till

kooperativa hyresrättsföreningar

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004

ställa ut kreditgarantier för lån som kooperativa

hyresrättsföreningar tar upp för nybyggnad eller

förvärv av fastigheter för ombildning till

kooperativ hyresrätt intill ett belopp av högst

1 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda

åtaganden. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 18 punkt 6 och avslår

motion 2003/04:Bo283 yrkande 5.

Reservation 26 (m)

23. Rörlig kredit för förvärv och innehav

av fastigheter

Riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om

en rörlig kredit på konto i Riksgäldskontoret

intill ett belopp av 5 000 000 kr för förvärv och

innehav av fastigheter för vilka statliga

kreditgarantier utfärdats. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 18

punkt 7 och avslår motion 2003/04:Bo283 yrkande

6.

Reservation 27 (m)

24. Investeringsstöd för studentbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo235

yrkande 3, 2003/04:Bo263 yrkande 14 samt

2003/04:Bo297yrkande 28.

Reservation 28 (m, fp) - motiv.

Reservation 29 (kd)

Reservation 30 (v)

Reservation 31 (c)

25. Åtgärder för fler studentbostäder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo210,

2003/04:Bo226 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo247,

2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8, 2003/04:

Bo263 yrkandena 12 och 13, 2003/04:Kr232 yrkande

8, 2003/04:Kr361 yrkande 7, 2003/04:Ub385

yrkandena 3-5 samt 2003/04:Ub390 yrkandena 16 och

17.

Reservation 32 (m)

Reservation 33 (fp)

Reservation 34 (kd)

Reservation 35 (c)

26. Bostadsbidragens utformning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo230,

2003/04:Bo249 yrkande 1 samt 2003/04:Bo253

yrkande 18.

Reservation 36 (m) - motiv.

Reservation 37 (fp)

Reservation 38 (kd)

Reservation 39 (v)

27. Barns förmögenhet i bidragsunderlaget

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo205,

2003/04:Bo212 samt 2003/04:Bo249 yrkande 5.

Reservation 40 (m) - motiv.

Reservation 41 (fp) - motiv.

Reservation 42 (kd)

28. Bostadsbidragen vid skilsmässa

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo281.

Reservation 43 (m) - motiv.

29. Bostadsbidrag till studerande äldre än

28 år

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo289.

Reservation 44 (m) - motiv.

30. Stipendier i den bidragsgrundande

inkomsten

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr254 yrkande

12.

31. Digital Sverigekarta

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo265.

32. Nyckeltal för verksamheten vid

länsstyrelserna

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo283 yrkande

16.

Reservation 45 (m, kd, c)

Stockholm den 20 november 2003.

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran

Hägglund (kd)*, Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s),

Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m)*,

Nina Lundström (fp)*, Hans Unander (s), Maria Öberg

(s), Margareta Pålsson (m)*, Ingela Thalén (s), Lars

Tysklind (fp)*, Rigmor Stenmark (c)*, Gunnar

Sandberg (s), Peter Danielsson (m)*, Sten Lundström

(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Leif

Jakobsson (s).

* Ledamoten har ej deltagit i beslutet under punkt

1.

2003/04

BoU1

Utskottets överväganden

Inledning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande

förslag i budgetpropositionen för år 2004 (prop.

2003/04:1) vad gäller utgiftsområde 18

Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

samt motionsförslag i anknytande frågor från årets

allmänna motionstid. Förslagen avser dels

anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, dels vissa

övriga frågor om bostadspolitikens inriktning m.m.

Vidare behandlas en motion från riksdagsåret 2002/03

väckt med anledning av regeringens skrivelse

2002/03:129 Arkitektur, form och design.

Budgetberedningen inom riksdagen är så utformad

att riksdagen först tar ställning till fördelningen

av utgifterna i statsbudgeten på utgiftsområden.

Därefter tas ställning till anslagsfördelningen inom

respektive utgiftsområde. Vad gäller det

utgiftsområde som bostadsutskottets beredningsansvar

omfattar, dvs. utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande, har riksdagen den

19 november 2003 fastställt en utgiftsram för

budgetåret 2004 om 8 798 030 000 kr (bet.

2003/04:FiU1, yttr. 2003/04:BoU1y). Det är således

inom denna ram som utskottet utifrån de framlagda

förslagen har att föreslå en anslagsfördelning.

Riksdagen kommer därefter genom ett beslut att ta

ställning till de förslag till anslagsfördelning

inom utgiftsområde 18 för budgetåret 2004 som läggs

fram i detta betänkande.

Betänkandet har disponerats så att först behandlas

frågor om anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18.

Därefter behandlar utskottet olika förslag om

bostadspolitikens inriktning som inte direkt innebär

anslagsanspråk under budgetåret 2004. Som en

inledning till sina överväganden i denna del framför

utskottet vissa synpunkter på mål- och

resultatredovisningen i budgetpropositionen.

Avslutningsvis tas vissa övriga frågor inom

bostadsutskottets beredningsområde upp.

Anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18 budgetåret 2004

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör

- anta regeringens förslag till lag om ändring

i lagen (1993:737) om bostadsbidrag (bilaga

4),

- anta utskottets förslag till lag om särskild

bestämmelse om bostadsbidrag (bilaga 5),

- godkänna de finansieringsprinciper för

lantmäteriverksamheten som regeringen

förordat,

- lämna det av regeringen begärda

bemyndigandet avseende investeringsbidrag för

nybyggnad av hyresbostäder,

- lämna det av regeringen begärda

bemyndigandet avseende omstrukturering av

kommunala bostadsbolag,

- anvisa anslag under utgiftsområde 18 för

budgetåret 2004 i enlighet med regeringens

förslag,

- avslå motionsförslag som står i strid med

regeringens förslag om anslagsfördelningen

inom utgiftsområde 18 eller som inte ryms

inom den av riksdagen fastlagda ramen för

utgiftsområdet.

Jämför de särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp),

3 (kd) och 4 (c).

21:1 Bostadsbidrag

Inledning

Behandlingen av de förslag som avser bostadsbidragen

har disponerats så att utskottet först behandlar två

frågor som rör reglerna för bostadsbidragen.

Därefter tar utskottet ställning till

anslagsberäkningen för budgetåret 2004.

Utskottet behandlar inledningsvis regeringens

förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag. I korthet innebär förslaget att det

s.k. förlåtandeintervallet höjs till 1 200 kr.

Regeländringen, som beräknas ge en årlig besparing

på 32 miljoner kronor, ingår som en av de

förutsättningar som ligger till grund för

beräkningen av anslaget till bostadsbidrag för 2004.

Därpå tar utskottet, med utnyttjande av sin

initiativrätt enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen,

upp frågan om hur den bostadsbidragsgrundande

inkomsten bör beräknas för bidragsåret 2004. När det

gäller beräkningen av den bostadsbidragsgrundande

inkomsten så har den sedan första halvåret 2001

skett enligt särskilda regler. Regeringens förslag i

fråga om anslaget till bostadsbidrag för budgetåret

2004 utgår bl.a. från förutsättningen att dessa

regler inte längre skall tillämpas. Enligt

utskottets mening bör dock de tillfälliga reglerna

gälla även efter 2003.

Belopp som vid den slutliga avstämningen inte

betalas ut eller betalas tillbaka

Om bostadsbidraget vid den slutliga avstämningen

bestäms till ett högre belopp än det som redan

betalats preliminärt under bidragsåret, skall

mellanskillnaden betalas till bidragstagaren. Om det

bestäms till ett lägre belopp skall bidragstagaren

betala tillbaka mellanskillnaden. Belopp under 200

kr, det s.k. förlåtandeintervallet, betalas i dag

varken ut eller tillbaka. Regeringen lägger i

budgetpropositionen fram ett förslag till lag om

ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag (avsnitt

2.1 och 6.1) som innebär att detta belopp höjs till

1 200 kr. Genom lagändringen kommer därför belopp

under 1 200 kr inte att betalas ut eller betalas

tillbaka vid den slutliga avstämningen av

bostadsbidraget. Färre bidragstagare blir därmed

föremål för tilläggsbelopp eller återbetalningskrav.

Förslaget kompletterar och överensstämmer med dagens

avrundningsregel om 100 kr för det preliminärt

utbetalda månadsbeloppet och ger ca 40 % färre

ärenden vid den slutliga avstämningen. Den

administrativa hanteringen av bostadsbidragen kommer

därmed att minska.

I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkas avslag på

regeringens förslag. Enligt motionen är det i

praktiken ett lotteri att höja gränsen på det sätt

som regeringen föreslår, eftersom vissa

bidragstagare vinner och andra förlorar beroende på

slumpmässiga variationer. Med hänvisning till detta

och till att 1 200 kr är en avsevärd summa för dem

som uppbär bostadsbidrag bör förslaget enligt

motionens yrkande 17 avslås.

I 2003 års ekonomiska vårproposition lade

regeringen fram ett förslag till förändrade

avrundningsregler för den månatliga utbetalningen av

bostadsbidragen tillsammans med ett förslag om ett

höjt s.k. förlåtandeintervall. Förslaget avvisades

av riksdagen eftersom den initiala utgift det gav

upphov till inte var finansierad - detta även om

förslaget sett över tiden innebar en besparing.

Samtidigt uttalade dock utskottet att regeländringar

som ger större träffsäkerhet och minskade kostnader

i bostadsbidragssystemet i ett långsiktigt

perspektiv framstod som angelägna. Enligt utskottets

mening fanns det mot den bakgrunden skäl för

regeringen att återkomma till riksdagen med förslag

med denna innebörd. En förutsättning för detta

angavs dock vara att eventuella inledningsvisa

utgiftsökningar kunde finansieras på lämpligt sätt.

Det förslag som regeringen nu förelagt riksdagen

innebär att träffsäkerheten i bostadsbidragen ökar

genom att det s.k. förlåtandeintervallet höjs.

Förslaget ger också en årlig besparing på 32

miljoner kronor. Sammantaget svarar de föreslagna

förändringarna därmed väl mot de förutsättningar för

sådana regeländringar som utskottet så sent som

våren 2003 uttalat sig för. Utskottet tillstyrker

med hänvisning härtill förslaget till lag om ändring

i lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Motion

2003/04:Bo263 (c) yrkande 17 avstyrks.

Beräkningen av den bostadsbidragsgrundande

inkomsten i vissa fall

Våren 2001 uppmärksammade bostadsutskottet att en

ändring i studiestödssystemet i vissa fall kunde

leda till att de studerande fick minskade

bostadsbidrag trots att deras inkomstförhållanden

inte förändrats. Ändringen innebar att andelen

bidrag ökade, men att summan av lån och bidrag i

princip förblev oförändrad. Genom att bidragsdelen

av studiemedlen räknas in i den

bostadsbidragsgrundande inkomsten kom

bostadsbidragen att minska utan att den disponibla

inkomsten ökat. För att komma till rätta med detta

tog utskottet initiativ (bet. 2000/01:BoU12) till en

temporär lag som reglerade hur den bidragsgrundande

inkomsten skulle beräknas för andra halvåret 2001. I

avvaktan på att en långsiktig lösning utvecklades

föreslog regeringen därefter i budgetpropositionen

för 2002 ytterligare en temporär lag, som antogs av

riksdagen. På initiativ av bostadsutskottet

beslutade riksdagen hösten 2002 (bet. 2002/03:BoU1)

att de tillfälliga reglerna skulle tillämpas även

under 2003. Innebörden av de tillfälliga regler som

tillämpats är att endast 80 % av studiebidraget

ingår i den bostadsbidragsgrundande inkomsten vid

beräkningen av bostadsbidrag.

Avsikten med de temporära reglerna för beräkningen

av den bostadsbidragsgrundande inkomsten är att de

ändringar i studiestödssystemet som trädde i kraft

den 1 juli 2001 inte skall leda till minskade

bostadsbidrag. Utskottet vill dock nu, liksom

tidigare, framhålla att det aldrig varit avsikten

att reglerna skall permanentas i sin nuvarande

utformning. Intentionerna har i stället varit att

finna en lösning antingen inom ramen för

bostadsbidragen eller genom förändringar i det

studiesociala stödet. I samband med att de första

temporära reglerna infördes 2001 gjorde också

bostadsutskottet och riksdagen ett tillkännagivande

till regeringen om att en långsiktigt hållbar

lösning på dessa problem borde presenteras (bet.

2000/01:BoU12 s. 10). Någon sådan mer långsiktig

lösning har dock ännu inte arbetats fram. Det ingår

emellertid i den hösten 2002 tillsatta studiesociala

utredningens uppgift (dir. 2002:120) att föreslå hur

det nya studiestödssystemet bör samspela med

bostadsbidraget på lång sikt. Detta uppdrag skall

vara avslutat senast den 31 december 2003.

Förutsättningar för att redan till 2004 åstadkomma

en lösning i enlighet med riksdagens

tillkännagivande föreligger därmed inte. Det innebär

att de problem dagens tillfälliga regler är avsedda

att lösa kommer att kvarstå även efter 2003.

De skäl som vägledde utskottets och riksdagens

ställningstagande när de särskilda

beräkningsreglerna infördes första gången 2001 gör

sig enligt utskottets mening fortsatt gällande. Det

är naturligtvis lika lite nu som tidigare rimligt

att studerande får minskade bostadsbidrag och därmed

minskad disponibel inkomst. Enligt utskottets mening

bör därför åtgärder vidtas som innebär att

bostadsbidragen för studerande bibehålls oförändrade

även efter 2003, detta i avvaktan på resultatet av

det ovan redovisade utredningsuppdraget. Ett förslag

till lag om särskild bestämmelse om bostadsbidrag

läggs därför fram i bilaga 5 till betänkandet.

Det av utskottet nu framlagda lagförslaget är,

till skillnad från vad som tidigare varit fallet,

inte tidsbegränsat. Detta faktum innebär dock inte

att reglerna i något avseende skall betraktas som

permanenta. På samma sätt som tidigare är reglerna

endast avsedda att behålla bostadsbidragen för

studenter oförändrade i avvaktan på att en

långsiktig lösning presenteras. Avsikten är i

stället att en eventuell tidsutdräkt när det gäller

arbetet med att hitta en permanent lösning inte ånyo

skall göra det nödvändigt för riksdagen att stifta

en ny tillfällig lag.

Det förslag till fortsatt temporär ändring i

beräkningen av den bostadsbidragsgrundande inkomsten

som utskottet nu för fram föreslås träda i kraft den

1 januari 2004. Beslutet om de ändrade reglerna

kommer därmed att fattas mycket kort tid före

ikraftträdandet. Det betyder att många studenter

riskerar att få sina bostadsbidrag för 2004

beslutade med tillämpning av delvis andra regler.

Under förutsättning av att de uppgivit en korrekt

inkomst för bidragsåret innebär detta att deras

bostadsbidrag är lägre än vad de blir med en

tillämpning av de tillfälliga reglerna för 2004. För

att dessa bidragstagare skall kunna få det nya,

högre bidraget utbetalat fordras att de till

försäkringskassan anmäler den nya lägre

bidragsgrundande inkomst som följer av de

tillfälliga regler som utskottet nu föreslår. Det är

mot den bakgrunden viktigt att tydlig information

lämnas om de nya reglerna. Målet bör sålunda vara

att alla berörda bidragstagare redan under

bidragsåret skall få det högre bostadsbidrag som de

tillfälliga reglerna ger förutsättningar för.

Anslaget till bostadsbidrag för 2004

Efter en period med kraftigt stigande kostnader för

bostadsbidragen beslutade riksdagen våren 1996 om

vissa förändringar i bostadsbidragen som trädde i

kraft den 1 januari 1997. Förändringarna syftade

dels till att göra bostadsbidragen mer rättvisande,

dels till att minska kostnaderna för bidragen. Efter

reformeringen av bidragen har utgifterna för dem

minskat. Minskningen beror förutom på förändringarna

i bostadsbidragssystemet på den samhällsekonomiska

utvecklingen.

Som redovisas i budgetpropositionen har den

positiva ekonomiska utvecklingen medfört att fler

människor fått arbete och att reallönerna ökat.

Resultatet av denna ökade sysselsättning är att fler

människor har möjlighet att försörja sig själva och

därmed i mindre utsträckning är i behov av

bostadsbidrag. Sammantaget innebär detta enligt

regeringen att utgifterna för bostadsbidragen

jämfört med innevarande år kan beräknas minska

ytterligare för budgetåret 2004.

Mot den angivna bakgrunden föreslår regeringen att

3 497 miljoner kronor skall anvisas på anslaget 21:1

Bostadsbidrag för 2004. Härvid har också hänsyn

tagits till den besparing om 32 miljoner kronor som

följer av det förslag till höjt s.k.

förlåtandeintervall som läggs fram i

budgetpropositionen.

Regeringens förslag till anslagstilldelning för

bostadsbidragen har mött invändningar i flera

motioner.

I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 1 föreslås att

anslaget till bostadsbidrag skall minskas med 200

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag. Anslagsminskningen blir möjlig genom att

bostadsbidrag fortsättningsvis endast skall utgå

till barnfamiljer i enlighet med förslaget i motion

2003/04:Bo257 (m) yrkande 2. I avvaktan på att

bostadsbidragen växlas mot sänkt skatt och att en

reformering av familjepolitiken kommer till stånd

bör enligt den senare motionen bostadsbidragen till

ungdomar under 29 år avskaffas.

Förslagen i partimotionerna 2003/04:Fi240 (fp)

yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 (fp) yrkande 24, båda

yrkandena i motsvarande del, innebär att anslaget

till bostadsbidrag i förhållande till

regeringsförslaget skall minskas med 100 miljoner

kronor.

Det förslag som läggs fram i motion 2003/04:Bo297

(kd) yrkande 30 i motsvarande del innebär att

anslaget bör ökas med 450 miljoner kronor i

förhållande till förslaget i budgetpropositionen.

Ökningen av anslaget föranleds av de förslag om

förändringar i bostadsbidragen som läggs fram i

motion 2003/04:Bo249 (kd). Dessa förslag innebär att

bostadsbidragen skall stämmas av halvårsvis, yrkande

2, att den barnrelaterade delen av bostadsbidraget

skall höjas med 100 kr per barn, yrkande 3, samt att

en gemensam inkomstgräns om 117 000 kr för

reducering av bidragen skall införas, yrkande 4.

Förslag om höjning av den barnrelaterade delen av

bostadsbidraget förs även fram i motion

2003/04:Sf400 (kd) yrkande 9 samt i partimotion

2003/04:Sf404 (kd) yrkande 36. Det sistnämnda

förslaget innebär dessutom att en gemensam

inkomstgräns om 117 000 kr skall införas.

Anslaget till bostadsbidrag bör enligt motion

2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del minskas med 1

300 miljoner kronor i förhållande till

regeringsförslaget. Enligt motionen blir detta

möjligt genom en engångsvis indragning av

anslagssparande på 400 miljoner kronor och genom att

bostadsbidragen minskas med sammanlagt 900 miljoner

kronor.

Utskottets ställningstagande i fråga om anslaget

till bostadsbidrag för 2004 innebär följande.

Statens kostnader för bostadsbidragen har under de

senaste åren minskat kraftigt. Orsakerna till detta

är dels den reformering av bostadsbidragen som

genomförts fr.o.m. 1997, dels den samhällsekonomiska

utvecklingen. Till minskningen har också bidragit

att inkomst- och boendekostnadsgränser har behållits

oförändrade. Som en följd av detta har utgifterna

stabiliserats på en nivå som ligger väsentligt under

den tidigare utgiftsnivån. På denna punkt har alltså

målen med reformen uppnåtts. Som utskottet vid flera

tidigare tillfällen uttalat är det samtidigt av

största vikt att bostadsbidragens roll som

bostadspolitiskt instrument inte åsidosätts. Det

innebär att bostadsbidragen i första hand måste

utvärderas mot det bostadspolitiska målet. Enligt

utskottets menings skall sålunda bostadsbidragen

även fortsättningsvis ge ekonomiskt svaga hushåll

möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt

rymliga bostäder.

I budgetpropositionen lämnas vissa uppgifter om

hur bostadsbidragen har utvecklats efter

reformeringen av dem 1997. En påtaglig effekt av de

nya reglerna är att bostadsbidragen nu i betydande

utsträckning är ett stöd till ensamstående hushåll

med barn boende i hyresrätt. Av redovisningen

framgår att ensamföräldrarna utgör två tredjedelar

av bidragshushållen. En slutsats som kan dras på

grundval av den hittillsvarande utvecklingen är att

bostadsbidragen fyller de uppsatta målen såtillvida

att bidragen i första hand går till ekonomiskt svaga

hushåll. Det innebär dock inte att bidragen med

nödvändighet i alla delar svarar mot de mål som

satts upp. Som utskottet tidigare framhållit bör

utvecklingen av bostadsbidragen därför fortlöpande

ses över.

Den beräkning av anslagsbehovet för 2004 som läggs

fram i budgetpropositionen förutsätter bl.a. att den

regeländring som regeringen föreslår genomförs. Till

grund för beräkningen ligger också de antaganden

avseende den ekonomiska utvecklingen under 2004 som

redovisas i finansplanen. Däremot har naturligtvis

hänsyn inte kunnat tas till den utgiftsökning som

följer av att de temporära reglerna för beräkningen

av den bostadsbidragsgrundade inkomsten tillämpas

också under 2004. Kostnaderna för denna ändring av

bostadsbidragen är dock begränsade. För budgetåret

2004 kan de beräknas till högst 30 miljoner kronor.

Utskottet gör emellertid bedömningen att denna

begränsade utgiftsökning kommer att rymmas inom

anslaget för bostadsbidrag. Erfarenheterna från de

senaste åren visar att regeringen regelmässigt

överskattat utgifterna för bostadsbidragen. För

innevarande budgetår beräknar regeringen att de

slutliga utgifterna för bostadsbidragen kommer att

ligga drygt 240 miljoner kronor under det

ursprungligen anvisade anslaget. För budgetåret 2002

var motsvarande differens omkring 280 miljoner

kronor. Det finns mot den bakgrunden inte anledning

att nu göra någon justering av

bostadsbidragsanslaget med anledning av utskottets

förslag om beräkningen av bostadsbidragen för 2004.

Utskottet är inte heller berett att göra

förändringar av anslaget i enlighet med de

motionsförslag som lagts fram. Förslagen bygger i

några av motionerna på att förändringar görs i

reglerna för bostadsbidragen som utskottet inte kan

ställa sig bakom. I övriga fall redovisas inte ens

de regeländringar som skall ge de föreslagna

besparingarna. Enligt utskottets mening bör inte så

oprecisa förslag ligga till grund för riksdagens

beslut.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu

anförda partimotionerna 2003/04:Bo253 (fp) yrkande

24, 2003/04:Fi240 (fp) yrkande 24 och 2003/04:Sf404

(kd) yrkande 36, de båda förstnämnda yrkandena i

motsvarande del, och motionerna 2003/04:Bo249 (kd)

yrkandena 2-4, 2003/04:Bo257 (m) yrkande 2,

2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del, 2003/04:Bo283

(m) yrkande 1, 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i

motsvarande del och 2003/04:

Sf400 (kd) yrkande 9. Regeringens förslag

tillstyrks.

31:1 Boverket

Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor

om byggd miljö och hushållning med mark och vatten

och den fysiska miljön i övrigt, fysisk planering,

byggande och boende. Verket svarar också för den

centrala administrationen av statligt bostadsstöd i

form av bidrag för finansiering av bostäder.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2004 anvisar ett ramanslag om 151 823 000 kr för

verksamheten vid Boverket. Vid beräkningen av

anslagsbehovet utgår regeringen från vissa

omdisponeringar i förhållande till andra anslag. För

ett nationellt kompetensutvecklingsprogram om

hållbar utveckling av bygg- och fastighetssektorn

förs till Boverkets anslag 2 miljoner kronor från

anslaget 31:5, Fonden för fukt- och mögelskador.

Vidare föreslås 3 miljoner kronor engångsvis

tillföras anslaget från utgiftsområde 20 med

anledning av att Stiftelsen Byggdok för närvarande

är under omstrukturering.

Förslag om ett lägre myndighetsanslag läggs fram i

fem motioner.

Förslagen i Folkpartiets partimotioner

2003/04:Fi240 yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 yrkande

24, bägge yrkandena i motsvarande delar, innebär att

anslaget för Boverket reduceras med 20 miljoner

kronor i förhållande till regeringsförslaget. I

motionen anförs att Boverkets framtida uppdrag bör

förändras och att ett första steg kan tas redan

nästa år.

Enligt motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 2 kan en

ökad avreglering och en mer efterfrågestyrd

bostadsmarknad möjliggöra en anslagsminskning med

25,9 miljoner kronor år 2004. En översyn av

Boverkets verksamhet bör också genomföras, bl.a. med

inriktningen att den ideella föreningen Svensk

bostadsmässa avvecklas.

En överföring av ansvaret för de uppgifter som

Byggkostnadsforum har till Konkurrensverket

möjliggör enligt motion 2003/04:Bo275 (c) en

anslagsminskning med 5 miljoner kronor.

Slutligen föreslås i motion 2003/04:Bo297 (kd)

yrkande 30 i motsvarande del en anslagsminskning med

8 miljoner kronor Det sker med hänvisning till att

det är möjligt att genomföra vissa nedprioriteringar

i förhållande till regeringens budgetförslag genom

att de anslag som är relaterade till

administrationen reduceras.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

anslag för Boverket och avstyrker de aktuella

motionsyrkandena. Någon förändring av Boverkets

uppgifter som motiverar anslagsminskningar i

enlighet med motionsförslagen är inte aktuell. I

fråga om förslaget i c-motionen bör dessutom noteras

att Byggkostnadsforums verksamhet finansieras genom

anslaget 31:11 Bidrag till bostadsinvesteringar som

främjar ekologisk hållbarhet.

31:2 Räntebidrag m.m.

Från anslaget till räntebidrag bekostas statliga

räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt

förordningen (1992:986) om statlig

bostadsbyggnadssubvention, det s.k. 1993 års system.

Anslaget disponeras vidare för bidrag till

förvaltningsförluster, s.k. § 33-ersättning, till

kommuner.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2004 anvisar ett ramanslag om 1 621

miljoner kronor på anslaget Räntebidrag m.m.

Regeringens beräkning av anslagsbehovet baseras på

vissa förutsättningar avseende bl.a.

ränteutvecklingen och bostadsproduktionen som

redovisas i propositionen. I fråga om nyproduktionen

av bostäder gör regeringen bedömningen att 20 000

lägenheter kommer att påbörjas år 2003 och 22 500

lägenheter år 2004. Motsvarande bedömning avseende

ombyggnad av bostäder är 21 000 påbörjade lägenheter

år 2003 och 22 000 lägenheter år 2004.

I fyra motioner redovisas förslag om minskat

anslag för räntebidrag.

Förslag om ett i förhållande till

regeringsförslaget med 100 miljoner kronor minskat

anslag läggs fram i Folkpartiets partimotioner

2003/04:Fi240 yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 yrkande

24, bägge yrkandena i motsvarande delar. Förslagen

om en anslagsminskning motiveras med att

motionärerna gör en annan bedömning av

nyproduktionsvolymerna än regeringen.

Enligt motion 2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del

bör anslaget för räntebidrag minskas med 23 013 000

kr i förhållande till regeringsförslaget.

I motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i

motsvarande del föreslås en minskning av

räntebidragsanslaget med 169 miljoner kronor för

budgetåret 2004. Inga nya räntebidrag bör enligt

motionen beviljas. Förslaget i motionen vad gäller

principerna för förändringar i räntebidragssystemet

behandlas i avsnittet om bostadsfinansiering. I

detta avsnitt tas endast upp förslaget som avser

anslagsnivån för år 2004.

Bostadsutskottet anför följande vad gäller

anslaget för räntebidrag m.m.

Det bör inledningsvis framhållas att

anslagsbehovet i princip är bestämt av gällande

regelsystem för räntebidrag samt de allmänna

ekonomiska förutsättningarna vad gäller räntenivå

m.m. Förslag om ändrad anslagsnivå förutsätter

således att även förslag om ändrade regler vad

gäller det system som styr bidragsutbetalningarna

kan presenteras. Utskottet kan emellertid konstatera

att motionsförslagen i detta avseende är mycket

knapphändigt motiverade eller bygger på tveksamma

beräkningsgrunder. I fråga om c-motionen synes

dessutom motivering till den förordade

anslagsminskningen helt saknas. Den kortfattade

motiveringen till förslaget i fp-motionen om minskat

räntebidragsanslag är att man utgår från en annan

nyproduktionsnivå. Även om utskottet kan instämma i

att byggprognoser alltid bör tolkas med viss

försiktighet är osäkerheten om antalet påbörjade

lägenheter för den period som kan påverka nästa års

anslagsnivå inte av den omfattningen att den skulle

kunna motivera en anslagsförändring om 100 miljoner

kronor. Vad gäller förslagen om anslag i kd-motionen

utgår de från en omedelbar förändring i

räntebidragssystemet som bostadsutskottet inte

ställer sig bakom. Utskottet återkommer i avsnittet

om bostadsfinansiering med en redovisning av sin syn

på förslag om förändringar i räntebidragssystemet på

längre sikt. I anslagsfrågan kan utskottet dock

konstatera att den kortsiktiga anslagseffekten av

den föreslagna systemförändringen sannolikt är

kraftigt överskattad.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag om att det under

anslagsposten Räntebidrag m.m. skall föras upp ett

ramanslag om 1 621 miljoner kronor och avstyrker

motstående förslag i motionerna 2003/04:Bo253 (fp)

yrkande 24, 2003/04:Bo275 (c), 2003/04:Bo297 (kd)

yrkande 30 och 2003/04:Fi240 (fp) yrkande 24,

samtliga yrkanden i motsvarande delar.

31:3 Statens bostadskreditnämnd:

Förvaltningsanslag

Statens bostadskreditnämnd (BKN) utfärdar

kreditgarantier för lån till bostadsinvesteringar

affärsmässigt inom ramen för de fastlagda

bostadspolitiska målen. Nämnden administrerar även

de äldre kreditgarantier som utfärdades enligt

tidigare gällande regler. De förvaltningskostnader

som är hänförliga till denna verksamhetsgren täcks

genom ett anslag. Regeringen föreslår att detta

anslag bestäms till 14 825 000 kr för år 2004. I

Folkpartiets partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24

samt 2003/04:Bo253 yrkande 24, bägge yrkandena i

motsvarande delar, föreslås att anslaget minskas med

2 miljoner kronor i förhållande till

regeringsförslaget.

Någon motivering till förslagen om en

anslagsminskning redovisas inte i fp-motionerna.

Utskottet har inte underlag för annan bedömning än

regeringen vad gäller anslagsbehovet för den

aktuella verksamheten. Regeringsförslaget tillstyrks

således och motionsförslagen avstyrks.

31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och

mögelskador

De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till

kostnader för att avhjälpa fukt- och mögelskador i

egnahem. Bidrag lämnas i mån av tillgång på medel

enligt förordningen (1993:712) om den statliga

fonden för fukt- och mögelskador i småhus, m.m.

Vidare får anslaget belastas med utgifter för

kansli- och utredningskostnader samt för att sprida

en sammanställning av kunskap och erfarenheter.

Regeringen föreslår att 38 miljoner kronor anvisas

på anslaget för år 2004.

I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 9 föreslås att

riksdagen beslutar om en successiv avveckling av

bidragsformen fram till år 2006. Anslaget för år

2004 föreslås begränsas med 20 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag. Motionärerna

anser att bidragsformen nu fyllt sitt syfte och att

skador i de hus som kan komma i fråga för bidrag

redan har hunnit visa sig. Med hänvisning till de

tidigare reglerna för självrisk anser emellertid

motionärerna att bidrag skall kunna utgå ännu en

tid.

Ett i förhållande till regeringsförslaget med 10

miljoner kronor höjt anslag föreslås i motion

2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del. Motionärerna

framhåller att anslagsökningen gör det möjligt att

ge stöd till fler drabbade småhusägare.

Nya regler för självrisken vid stöd från fonden

trädde i kraft den 1 januari 2000. Detta fick till

följd att antalet ansökningar till fonden ökade

kraftigt under år 2000. Därefter har antalet inkomna

ansökningar till fonden åter minskat. Enligt

gällande bestämmelser kan stöd lämnas till hus som

är byggda före 1989 men är yngre än 25 år. Detta

förhållande tillsammans med att bidragsverksamheten

funnits sedan 1985 och att husägaren som självrisk

skall stå för en del av kostnaden torde enligt

propositionen förklara den successiva

ärendeminskningen. Under 2002 har 323 slutliga

beslut fattats som innebär åtaganden mot husägarna

om 21,5 miljoner kronor för att åtgärda fukt- och

mögelskador i egnahem. Under samma år har 20

miljoner kronor betalats ut.

Bostadsutskottet utgår från att regeringen i sitt

anslagsförslag beaktat utvecklingen av ansökningarna

till fonden. Utskottet tillstyrker därför detta

förslag och avstyrker anslagsförslagen i motionerna

2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del samt

2003/04:Bo283 (m) yrkande 9.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

De utgifter som belastar anslaget för åtgärder mot

radon i bostäder avser det bidrag som kan utgå

enligt förordningen (1988:372) om bidrag till

åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas i mån av

tillgång på medel. I budgetpropositionen föreslås

att anslaget för bidrag till åtgärder mot radon i

bostäder bestäms till 33 miljoner kronor för år

2004.

Regeringen framhåller i propositionen att

förordningen ändrades i väsentliga delar fr.o.m. den

1 januari 2003. Fler egnahem kan nu komma i fråga

för radonbidrag. Bidrag kan lämnas för åtgärder som

bedöms nödvändiga för att huset efter åtgärden skall

ha en halt på högst 200 Bq/m3 luft. Enligt uppgifter

från Boverket och länsstyrelserna ökar nu stadigt

antalet inkomna ansökningar om sådant bidrag. Regel-

ändringarna anges dock ännu inte ha fått fullt

genomslag bl.a. på grund av att radonmätning måste

utföras under eldningssäsong. År 2002 beviljades

bidrag om ca 9 miljoner kronor till kostnader för

åtgärder för att avhjälpa radon i egnahem. Beviljade

men ännu ej utbetalade bidrag uppgick den 31

december 2002 till 1,5 miljoner kronor.

I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 10 föreslås att

anslaget bestäms till 1 miljon kronor och enbart

används för att bekosta informationsverksamhet om

radon. Motionärerna hänvisar till forskningsrön som

anses visa att sanering av radonhus kan öka halterna

av radon i stället för att minska dem. I

Folkpartiets partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24

samt 2003/04:Bo253 yrkande 24, bägge yrkandena i

motsvarande delar, föreslås att anslaget minskas med

10 miljoner kronor i förhållande till

regeringsförslaget, dock utan att någon närmare

motivering till förslaget redovisas.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tillfällen

framhållit att åtgärder som kan begränsa de

hälsoproblem som följer av höga radonhalter i våra

bostäder och övriga byggnader bör ha en hög

prioritet. Ett viktigt steg i detta arbete togs

våren 2002 då riksdagen fastställde ett nytt delmål

avseende inomhusmiljön till det nationella

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Detta delmål

innebär bl.a. att radonhalten i alla bostäder år

2020 skall vara lägre än 200 Bq/m3 luft. Som ett led

i arbetet med att uppnå detta mål ändrade regeringen

vid årsskiftet reglerna för radonbidrag så att stöd

skall kunna utgå till fler fastigheter.

Det bidrag som kan utgå till åtgärder mot radon i

bostäder har visat sig utgöra ett betydelsefullt

instrument i arbetet med att påverka ägare till

fastigheter som har radongashalter som på sikt

bedöms vara hälsovådliga att vidta nödvändiga

saneringsåtgärder. Utskottet kan således inte alls

instämma i den syn på radonbidraget som framförs i

motion 2003/04:Bo283 (m). Bidragsverksamheten bör

inte avvecklas utan medel tillföras anslaget så att

nödvändiga saneringsåtgärder kommer till stånd i

erforderlig omfattning. Av detta skäl avvisar

utskottet även förslagen i de aktuella fp-motionerna

om en kraftig begränsning av anslaget.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

att anslaget för bidrag till åtgärder mot radon i

bostäder bör fastställas till den nivå som

regeringen föreslagit. Motionsförslagen om andra

anslagsnivåer avstyrks.

31:8 Lantmäteriverket

Finansieringsprinciperna för

lantmäteriverksamheten

Det statliga lantmäteriet består av Lantmäteriverket

och länsvisa lantmäterimyndigheter. Lantmäteriverket

är en central förvaltningsmyndighet för

lantmäterimyndigheterna och skall bl.a. utöva

tillsyn över dessa samt över de kommunala

lantmäterimyndigheterna. Verksamheten bedrivs i tre

divisioner, nämligen Fastighetsbildning, Landskaps-

och fastighetsdata samt Uppdragsverksamhet (Metria).

Uppdragsverksamheten skall hållas organisatoriskt

skild från övrig verksamhet. Lantmäterimyndigheten i

länet får mot avgift bedriva myndighetsservice som

har ett naturligt samband med myndighetsutövningen.

Anslaget till Lantmäteriverket finansierar det

statliga lantmäteriets ansvar för frågor om

fastighetsindelning och för grundläggande geografisk

information och fastighetsinformation. Avgiftsbelagd

verksamhet bedrivs inom områdena fastighetsbildning,

geografisk information och fastighetsinformation

samt uppdragsverksamhet (Metria).

Riksdagen beslutade våren 2003 (prop. 2002/03:100,

bet. FiU21, yttr. BoU3y) att de avgifter som uppbärs

för information från Landskaps- och

fastighetsdatadivisionen skall täcka en större andel

av kostnaderna för verksamheten. Som en följd härav

minskades också anslaget för 2003 med 25 miljoner

kronor. Överfört till 2004 innebär det enligt

regeringen att anslagen för lantmäteriverksamheten

genom Lantmäteriverket kan minskas med 100 miljoner

kronor eller 25 %. Detta medför att de mål,

avgiftssystem m.m. som gäller för verksamheten måste

ses över. Regeringen lägger mot den bakgrunden fram

ett förslag om ändrade finansieringsprinciper för

lantmäteriverksamheten som innebär att kostnaden för

den förrättningsrelaterade fastighetsregistreringen

skall inkluderas i taxan för

lantmäteriförrättningar.

De skäl som redovisas för regeringens förslag är

bl.a. följande. Reglerna för hur lantmäteritaxan

skall tillämpas finns i förordningen (1995:1479) om

avgifter vid lantmäteriförrättningar. I denna

regleras att avgiften skall beräknas efter den tid

som behövs för handläggning av en förrättning och

kostnaderna för handläggningen. Utvecklingen av det

tekniska handläggningsstödet hos

lantmäterimyndigheterna har gjort att

fastighetsregistreringen alltmer integreras i

förrättningshandläggningen. Gränsen mellan

förrättningshandläggning och registrering blir

alltmer diffus. Det är inte heller orimligt att

fastighetsägaren står för registerkostnader i

samband med en av denne initierad förändring av

fastighetsindelningen. Redan Lantmäteri- och

inskrivningsutredningen (SOU 1994:90) uppmärksammade

svårigheterna att upprätthålla gränsdragningen

mellan fastighetsbildningen och den

fastighetsbildningsanknutna

fastighetsregistreringen. Frågan om hur registrering

av lantmäteriförrättningar bör finansieras har

därefter utretts av både Lantmäteriverket och

Ekonomistyrningsverket, vilka rekommenderade att

kostnaderna skulle ingå i lantmäteritaxan.

Lantmäteriverket ansåg dock att

fastighetsregistreringen måste integreras successivt

i lantmäteritaxan i takt med den nya arbetsprocessen

och vara fullt integrerad först 2001. Riksdagens

revisorer påtalade i sin rapport om det nya

lantmäteriet (2001/02:RR10) svårigheterna med att i

den nya arbetsprocessen särskilja

förrättningsverksamhet och fastighetsregistrering.

Revisorerna menade att regeringen borde se över och

klargöra finansieringsprinciperna inom

fastighetsbildningen. På grund härav och att

tillämpningen av lantmäteritaxan numera genererar

ett visst överskott finner regeringen att den

fastighetsbildningsanknutna fastighetsregistreringen

fortsättningsvis bör finansieras genom

lantmäteritaxan.

Förslaget om ändrade finansieringsprinciper för

lantmäteriverksamheten, som inte mött invändningar i

motioner eller på annat sätt, tillstyrks av

utskottet. Detta ställningstagande ligger i linje

med vad utskottet anförde redan vid sitt

ställningstagande våren 2003 (bet. 2002/03:3y s. 5)

till förslaget om att de avgifter som uppbärs för

information från Landskaps- och

fastighetsdatadivisionen skall täcka en större andel

av kostnaderna för verksamheten. Utskottet framhöll

då att de finansieringsprinciper som riksdagen lagt

fast för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten

innebär att användarna av fastighets- och

landskapsinformation i ökad utsträckning skall bidra

till finansieringen av kostnaderna för drift och

utveckling av informationssystemen. Det av utskottet

nu tillstyrkta förslaget kan ses som ytterligare ett

steg i denna riktning.

Anslaget till Lantmäteriverket för 2004

Av budgetpropositionen framgår att 2003 är sista

året för den nioåriga planen för produktion av

geografisk information som regeringen beslutat om.

Därmed har en övergång från analog till digital

teknik genomförts för såväl geografisk information

som fastighetsinformation. Detta utvecklings- och

uppbyggnadsarbete måste nu avlösas av ökade insatser

för förvaltning, komplettering, ajourhållning och

utveckling av databaserna. Det innebär enligt

regeringen att kostnaderna för förvaltning och

tillhandahållande förväntas ta i anspråk en

förhållandevis större andel av anslaget än tidigare.

Regeringen föreslår att 339 812 000 kr anvisas

under anslaget 31:8 Lantmäteriverket under 2004.

Hänsyn har då tagits till att den ökade

avgiftsfinansiering som regeringen samtidigt

föreslår möjliggör en anslagsminskning med 100

miljoner kronor. Dessutom ingår som en förutsättning

för anslagsberäkningen att 2 miljoner kronor fr.o.m.

2004 överförs till anslaget 31:7 Statens geotekniska

institut för samordningsansvaret med stranderosion.

Förslag om minskat anslag till Lantmäteriverket

förs fram i två motioner.

Utöver den anslagsminskning som följer av en ökad

avgiftsfinansiering kan enligt motion 2003/04:Bo283

(m) yrkande 11 ytterligare besparingar göras genom

effektiviseringar i verksamheten. Anslaget till

Lantmäteriverket föreslås därför minskat med 10

miljoner kronor i förhållande till

regeringsförslaget.

Enligt motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i

denna del måste vissa nedprioriteringar göras i

förhållande till regeringens budget. Med hänvisning

härtill föreslås en väl avvägd reducering av

Lantmäteriverkets anslag med 23 miljoner kronor

jämfört med regeringens förslag.

Utskottets ställningstagande till anslaget till

Lantmäteriverket för 2004 innebär följande.

Redan det förslag till ökad avgiftsfinansiering

som utskottet ovan ställt sig bakom innebär att

anslaget till Lantmäteriverket kan minskas med 100

miljoner kronor för 2004. Jämfört med innevarande

budgetår är det en avsevärt minskad

anslagsbelastning. Samtidigt är neddragningen av

anslaget inte avsedd att totalt sett minska de medel

som disponeras för verksamheten, eftersom

avgiftsuttaget samtidigt är tänkt att öka i

motsvarande grad. De förslag om minskade anslag som

läggs fram i motionerna är däremot inte finansierade

på något motsvarande sätt. Någon vägledning för hur

besparingar eller andra åtgärder skulle möjliggöra

en nedskärning av anslaget lämnas inte heller i

motionerna. Utskottet är mot bakgrund härav inte

berett att ställa sig bakom förslagen i motionerna

2003/04:Bo283 (m) yrkande 11 samt 2003/04:Bo297 (kd)

yrkande 30 i denna del. Motionerna avstyrks.

Regeringens förslag tillstyrks.

31:10 Bidrag till bostadsinvesteringar som

främjar ekologisk hållbarhet

Anslaget finansierade tidigare en bidragsgivning

enligt förordningen (2000:1389) om statligt

investeringsbidrag som främjar ekologisk hållbarhet

vid byggande. Denna bidragsgivning upphörde år 2002.

Fortsättningsvis har från anslaget finansierats stöd

till pilotprojekt som syftar till att långsiktigt

sänka kostnaderna för de boende och samtidigt främja

en hållbar utveckling. Även kostnaderna för

administration av Byggkostnadsforums verksamhet har

belastat anslaget. Stödet till pilotprojekt ingår

som en del av Byggkostnadsforums verksamhet. Under

år 2002 beviljades 14 projekt stöd med ett

sammanlagt belopp om ca 17 miljoner kronor.

I budgetpropositionen framhåller regeringen det

som angeläget att få underlag och erfarenhet från

pilotprojekten om resurs- och kostnadseffektivitet

under byggnadens hela livslängd. Regeringen föreslår

att anslaget bestäms till 25 miljoner kronor för

budgetåret 2004.

I fem motioner förordas att den aktuella

bidragsformen liksom anslaget avvecklas. I

motionerna ifrågasätts nyttan med den aktuella

bidragsformen och Byggkostnadsforums verksamhet. De

motioner där anslaget således föreslås minskas med

25 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag är Folkpartiets partimotioner 2003/04:Fi240

yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 yrkande 24, bägge

yrkandena i motsvarande delar, samt motionerna

2003/04:

Bo275 (c) i motsvarande del, 2003/04:Bo283 (m)

yrkande 12 samt 2003/04:

Bo297 (kd) yrkande 30 i motsvarande del.

Bostadsutskottet finner det angeläget att det även

fortsättningsvis anslås medel för att stimulera en

omställning till en mer ekologiskt hållbar

utveckling inom bostadssektorn. För de

bostadsbyggnadsprojekt som erhåller

investeringsbidrag eller investeringsstimulans

gäller generellt ett krav på att projektet skall

bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

Utskottet delar regeringens bedömning att det

därutöver finns ett behov av att stödja pilotprojekt

som kan bidra till ett utvecklingsarbete samt leda

fram till innovationer och kostnadseffektiva

produktionsmetoder som samtidigt uppfyller högt

ställda krav på ekologisk hållbarhet.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks

regeringens anslagsförslag. De motstående

motionsförslagen avstyrks.

31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av

hyresbostäder

Riksdagen beslutade våren 2001 att införa ett

tillfälligt investeringsbidrag för nybyggnad av

bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med

bostadsbrist (prop. 2000/01:100, bet. 2000/01:FiU27,

yttr. 2000/01:BoU6y, rskr. 2000/01:279).

Investeringsbidraget lämnas enligt bestämmelser i

förordningen (2001:531) om statligt

investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder som

upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist.

Endast projekt som påbörjas under tiden den 17 april

2001-den 31 december 2006 kan beviljas

investeringsbidrag. Bidrag lämnas i mån av tillgång

på medel.

Vid utgången av juli 2003 hade bidrag beviljats

för nyproduktion av 7 300 bostäder, varav drygt

hälften i allmännyttiga bostadsföretag. Regeringen

framhåller att utfallet av stödgivningen hittills

följt intentionerna.

I budgetpropositionen föreslås avseende den

aktuella bidragsformen att riksdagen ger regeringen

ett bemyndigande att under 2004 ingå åtaganden som

inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter

på högst 800 miljoner kronor under 2005 och på högst

900 miljoner kronor 2006 eller senare. Anslaget

föreslås bestämmas till 600 miljoner kronor för år

2004.

I motioner från fyra partier finns anslagsförslag

som utgår från att den aktuella stödformen avvecklas

redan till år 2004. Enligt Folkpartiets

partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24 samt

2003/04:Bo253 yrkande 24, bägge yrkandena i

motsvarande delar, möjliggör detta en

anslagsminskning med 200 miljoner kronor. I motion

2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del föreslås

anslaget bestämmas till ett belopp 500 miljoner

kronor lägre än regeringsförslaget. Anslaget bör

enligt motionerna 2003/04:Bo283 (m) yrkande 13 samt

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30, båda yrkandena i

motsvarande del, minskas med 300 miljoner kronor.

Yrkande 4 i den sistnämnda motionen innebär dessutom

att regeringens förslag om ett bemyndigande för den

aktuella bidragsformen bör avslås av riksdagen.

Sakförslagen om avveckling av investeringsbidragen

behandlas i avsnittet om bostadsfinansiering

tillsammans med ett motionsförslag om ändrade

villkor för bidragsformen. Bostadsutskottet kan

emellertid redan i detta sammanhang konstatera att

det inte är aktuellt med några förändringar av

bidragsformen som motiverar ett mindre anslag än

regeringen förordat eller ett avslag på regeringens

begäran om ett bemyndigande. Bostadsutskottet

tillstyrker således förslagen i budgetpropositionen

om anslag och bemyndigande avseende

investeringsbidraget för nybyggnad av hyresbostäder.

De här aktuella motionerna avstyrks.

31:12 Statens bostadsnämnd

Statens bostadsnämnd inrättades den 1 augusti 2002

och har till uppgift att ge statligt stöd till

omstrukturering av kommunala bostadsbolag. Nämnden

har delvis övertagit den uppgift som

Bostadsdelegationen tidigare hade på detta område.

Bestämmelserna om det stöd som nämnden hanterar

finns i förordningen (2002:664) om statligt stöd för

vissa kommunala åtaganden.

Enligt en redovisning i budgetpropositionen har

Statens bostadsnämnd under sitt första

verksamhetsår, fram till den 1 augusti 2003, tagit

emot ansökningar om stöd från 24 kommuner. Nio av

dessa ansökningar är avslutade - sex genom avtal om

stöd, en genom avskrivningsbeslut sedan ansökningen

återkallats och två genom avslagsbeslut. Ytterligare

fem ansökningar har hittills lett fram till färdiga

överenskommelser om stöd. De avtal och överens-

kommelser som hittills träffats innebär statligt

stöd om sammanlagt drygt 200 miljoner kronor.

Regeringen gör bedömningen att nämndens verksamhet

bidragit till att minska obalanserna på

bostadsmarknaden på orter med vikande

befolkningsunderlag.

Regeringen föreslår att anslaget för myndighetens

verksamhet under år 2003 bestäms till 7 919 000 kr.

I motioner från fyra partier föreslås att

verksamheten vid Statens bostadsnämnd skall

avvecklas och att anslaget för år 2004 skall

bestämmas med denna utgångspunkt. Enligt

Folkpartiets partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24

och 2003/04:Bo253 yrkande 24 samt motion

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30, samtliga yrkandena i

motsvarande delar, möjliggör detta en

anslagsminskning med 4 miljoner kronor. I motion

2003/04:Bo283 (m) yrkande 14 föreslås en

anslagsminskning med 3 959 000 kr. Slutligen

föreslås i motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 11 en

avveckling av nämnden samt i motion 2003/04:Bo275

(c) i motsvarande del att även anslaget av detta

skäl helt kan avvecklas till år 2004.

Bostadsutskottet anser att den verksamhet som

bedrivs av Statens bostadsnämnd fyller en mycket

viktig funktion. Det är nödvändigt att de kommuner

och kommunala bostadsföretag som fått problem till

följd av en befolkningsminskning eller en ogynnsam

utveckling i övrigt kan erhålla ett stöd i sitt

omstruktureringsarbete. Som framgår av

budgetpropositionen innebär tidigare beslut i frågan

om stöd till omstrukturering av kommunala

bostadsbolag att nämnden bör ha ett

verksamhetsperspektiv fram till år 2010.

Bostadsutskottet avstyrker således de aktuella

motionsförslagen och tillstyrker regeringens

anslagsförslag.

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag

De utgifter som belastar anslaget avser stöd till

omstrukturering av kommunala bostadsföretag. Stödet

hanteras av Statens bostadsnämnd som har ett

verksamhetsperspektiv fram till 2010. Bestämmelser

om stödet finns i förordningen (2002:664) om

statligt stöd för vissa kommunala åtaganden för

boendet. Statens bostadsnämnd kommer enligt

regeringens bedömning sammanlagt att behöva

disponera 3 000 miljoner kronor för verksamheten.

I budgetpropositionen föreslås att anslaget för

stödverksamheten bestäms till 152,5 miljoner kronor

för 2004. Regeringen begär även ett bemyndigande

från riksdagen att under 2004 för stödverksamheten

göra åtaganden som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 150 miljoner

kronor efter 2004.

I flera motioner föreslås att den aktuella

stödverksamheten skall avvecklas eller kraftigt

begränsas redan år 2004 och att anslaget bestäms med

denna utgångspunkt. Vissa av förslagen innebär även

en övergång till ett statligt engagemang i

obeståndshanteringen med delvis andra

utgångspunkter.

Förslag om ett helt avvecklat anslag läggs fram i

motionerna 2003/04:Bo283 (m) yrkande 15 och

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i motsvarande del.

Enligt m-motionen bör utgångspunkten vara att stöd

endast skall ges till kommuner som uttömt sina

resurser genom att ta ansvar för bostadsbolaget, men

ändå har kvarvarande problem. Ett sådant stöd skall

i stället utgå från anslaget för Allmänna bidrag

till kommuner.

Yrkandet i kd-motionen innebär också att ett nytt

anslag benämnt Stöd till bostadsföretag i kommuner

med bostadsöverskott bör inrättas för år 2004.

Anslaget bör bestämmas till samma belopp som det av

regeringen föreslagna. Vidare föreslås i denna

motion att riksdagen skall avslå regeringens förslag

om ett bemyndigande för stödverksamheten (yrkande 5)

och i stället ge ett alternativt bemyndigande för

den i motionen förordade verksamheten (yrkande 6).

Enligt motionens yrkande 23 skall det föreslagna

alternativa stödsystemet vara inriktat på kommuner

med bostadsöverskott och stå i bättre

överensstämmelse med det kommunala självstyret. Det

skall överlåtas åt kommunerna att själva i högre

grad få avgöra hur medlen skall användas, samtidigt

som privata värdar inte skall missgynnas.

Tre motioner förordar att anslaget för år 2004

kraftigt begränsas. Det gäller dels Folkpartiets

partimotioner 2003/04:Fi240 yrkande 24 och 2003/04:

Bo253 yrkande 24 i motsvarande delar, där det

förordas en begränsning med 127 miljoner kronor,

dels motion 2003/04:Bo275 (c) i motsvarande del med

förslag om en nedskrivning med 122,5 miljoner

kronor. Enligt fp-motionerna bör anslaget därefter

helt avskaffas. I c-motionen anförs att kommunerna

måste ges möjlighet att själva lösa problemen med

bostadsöverskott. Motsvarande utgångspunkt har även

motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 9, där ett

tillkännagivande från riksdagen i frågan föreslås. I

motionen anförs att statlig kreditgaranti i samband

med obeståndshantering kan vara acceptabelt, liksom

statlig hjälp till kommuner. Däremot är det inte

acceptabelt att staten tar över och äger

fastigheter.

Bostadsutskottet har genom flera beslut ställt sig

bakom den nu gällande ordningen för fortsatt

statligt stöd till omstrukturering av kommunala

bostadsbolag. Denna ordning innefattar, förutom

genom kreditgaranti, flera olika möjligheter för det

statliga engagemanget. Under vissa förutsättningar

kan bidrag utgå till en kommun. Riksdagens beslut i

frågan innebär även att staten skall kunna förvärva

bostadsfastigheter av kommunala bostadsföretag för

att i samverkan med de aktuella kommunerna utveckla

eller avveckla bostäderna. Utskottet vill

understryka att villkoren för det statliga stödet

för vissa kommunala åtaganden för boendet varken

står i motsats till de ovan framförda synpunkterna

om att kommunerna i möjligaste mån skall få stöd att

själva lösa sina problem eller att stödet bör riktas

till kommuner med bostadsöverskott. Utgångspunkten

för den beslutade ordningen är att hitta den lösning

som bedöms vara mest lämplig i varje enskilt fall.

En framgångsrik verksamhet förutsätter emellertid

att riksdagen också anvisar medel för verksamheten.

Det kan konstateras att man i flera av de behandlade

motionerna i praktiken föreslår en avveckling av det

statliga stödet. Detta riskerar i sin tur att på

sikt leda till behov av en mer akut och oplanerad

hantering av omfattande ekonomiska problem i vissa

kommuner.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet regeringens förslag och avstyrker

motionerna 2003/04:Fi240 (fp) yrkande 24,

2003/04:Bo253 (fp) yrkande 24, 2003/04:Bo275 (c),

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30, samtliga dess

yrkanden i motsvarande delar. Vidare avstyrks

motionerna 2003/04:Bo263 (c) yrkande 9,

2003/04:Bo283 (m) yrkande 15 samt 2003/04:Bo297 (kd)

yrkandena 5, 6 och 23.

32:1 Länsstyrelserna m.m.

Förslaget i budgetpropositionen innebär att det till

länsstyrelsernas verksamhet för budgetåret 2003

skall anvisas 2 138 467 000 kr. Vid

anslagsberäkningen har hänsyn tagits till ett

flertal faktorer som redovisas i propositionen. Det

avser vad gäller anslagshöjande faktorer förutom

pris- och löneomräkning framför allt medel för att

stärka länsstyrelsernas arbete med områdesskydd,

vård och förvaltning av redan skyddade områden samt

genomförande av nätverket Natura 2000. Den viktigast

anslagsminskande faktorn avser en överföring av

medel till verksamheten med kommunala

samverkansorgan.

I Skåne och Västra Götalands län pågår

försöksverksamheter avseende den regionala

samhällsorganisationen i enlighet med lagen

(1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional

ansvarsfördelning. Försöket innebär en ny

ansvarsfördelning på regional nivå mellan stat och

kommun. På Gotland pågår även en försöksverksamhet

med vidgad samordnad länsförvaltning i enlighet med

lagen (1997:1144) om försöksverksamhet med vidgad

samordnad länsförvaltning i Gotlands län som innebär

att länsarbetsnämndens och skogsvårdsstyrelsens

verksamhet har inordnats i länsstyrelsen.

Det finns möjlighet att i samtliga län bilda

kommunala samverkansorgan i form av kommunalförbund.

Ett sådant samverkansorgan kan överta vissa

regionala utvecklingsfrågor från länsstyrelsen,

under förutsättning att samtliga kommuner är

medlemmar i kommunalförbundet. Även landstinget kan

vara medlem, men detta är inget krav. De uppgifter

som överförs finansieras av anslaget 32:2 Kommunala

samverkansorgan m.m. För närvarande finns kommunala

samverkansorgan i sju län: Blekinge, Dalarnas,

Gotlands, Hallands, Kalmar, Uppsala och

Östergötlands län. En ansökan om att ett kommunalt

samverkansorgan, från länsstyrelsen, skall få överta

vissa regionala utvecklingsfrågor från 2004 har

inkommit till regeringen ifrån Regionförbundet

Sörmland.

När ett samverkansorgan bildas skall en anmälan

göras om detta till regeringen. I och med att

samverkansorganet bildas övertar det också vissa

uppgifter från länsstyrelsen. För att möjliggöra en

omfördelning av medel från länsstyrelserna till

nytillkommande kommunala samverkansorgan krävs

enligt regeringen att medel under ramanslaget 32:1

Länsstyrelserna får användas för finansieringen av

vissa av samverkansorganens kostnader som de övertar

från länsstyrelsen. Regeringen uttalar i

budgetpropositionen att den när detta blir aktuellt,

utifrån en schablonersättning per arbetskraft,

kommer att besluta om de anslagsmedel som skall

användas från länsstyrelseanslaget till de kommunala

samverkansorganen.

I förhållande till regeringens budgetförslag

förordas i fem motioner att anslaget för

länsstyrelsernas verksamhet skall bestämmas till ett

lägre belopp.

Anslaget till länsstyrelserna kan enligt motion

2003/04:Bo283 (m) yrkande 17 minskas med 50 miljoner

kronor - detta som en effekt av den minskade

bidragsadministration och de effektiviseringar som

följer av i andra motioner (m) framlagda förslag.

I de båda partimotionerna 2003/04:Fi240 (fp)

yrkande 24 samt 2003/04:Bo253 (fp) yrkande 24, båda

yrkandena i motsvarande del, förordas en neddragning

av länsstyrelseanslaget med 100 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag. Enligt den

sistnämnda motionen består neddragningen av 50

miljoner kronor i besparing och 50 miljoner kronor i

omfördelning till andra utskott.

Förslaget i motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i

denna del innebär att anslaget till länsstyrelserna

bör minskas med 10 miljoner kronor i förhållande

till vad regeringen föreslagit.

Det förslag som förs fram i motion 2003/04:Bo275

(c) i denna del innebär en minskning av

länsstyrelseanslaget med 182 miljoner kronor i

förhållande till regeringsförslaget.

Utskottet gör följande bedömning när det gäller

beräkningen av anslaget till länsstyrelserna.

Det förslag som läggs fram i budgetpropositionen

bygger på en pris- och löneomräkning justerad för

överföringar till och från andra anslag och med

vissa tillskott av medel för att bl.a. stärka

länsstyrelsernas arbete med områdesskydd, vård och

förvaltning av redan skyddade områden samt

genomförande av nätverket Natura 2000. Det nya medel

som tillförs länsstyrelserna svarar sålunda mot att

de också tilldelas nya uppgifter. Samtidigt bör det

noteras att anslaget på motsvarande sätt räknas ned

när uppgifter t.ex. förs över till andra

myndigheter. Det är alltså inte fråga om att

länsstyrelserna föreslås få ett allmänt

resurstillskott. I stället har en noggrann prövning

av anslaget skett mot de förändringar i

arbetsuppgifterna som länsstyrelserna fortlöpande

genomgår.

Sett till de senaste åren har länsstyrelserna

genomfört ett omfattande arbete i syfte att

rationalisera och effektivisera verksamheten. Det

framstår mot den bakgrunden inte som motiverat att

nu ålägga länsstyrelserna ospecificerade sparkrav på

det sätt som föreslås i motionerna (fp), (kd) och

(c). Inte heller förslaget i motionen (m) om en

neddragning av anslaget med hänvisning till

arbetsbesparande förslag som har lagts fram i andra

sammanhang framstår mot den bakgrunden som

genomförbart. Sammantaget innebär det nu anförda att

det enligt utskottets mening inte finns utrymme för

att minska anslaget på det sätt som föreslås i

motionerna. Partimotionerna 2003/04:Bo253 (fp)

yrkande 24 och 2003/04:Fi240 (fp) yrkande 24, båda

yrkandena i motsvarande del, samt motionerna

2003/04:Bo275 (c) i denna del, 2003/04:Bo283 (m)

yrkande 17 och 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i denna

del avstyrks. Regeringens förslag tillstyrks.

34:2 Statens institut för ekologisk hållbarhet

Anslaget disponeras för att finansiera verksamheten

vid Statens institut för ekologisk hållbarhet (IEH).

Myndighetens huvuduppgift är att förmedla kunskaper,

forskningsresultat, idéer och erfarenheter om

ekologisk hållbarhet, bl.a. i anknytning till de

lokala investeringsprogrammen.

Under år 2002 fattades de sista besluten om nya

bidrag till lokala investeringsprogram. Regeringen

framhåller att 181 program de närmaste åren kommer

att slutrapportera ca 1 600 projekt som ingår i

programmen och att detta kommer att öka IEH:s

arbetsbelastning. Vidare anförs att regeringens

bedömning är att institutets verksamhet och

finansiering bör omprövas mot bakgrund av att

anslaget för lokala investeringsprogram upphör under

innevarande år. Regeringen avser att återkomma i

denna fråga i den ekonomiska vårpropositionen 2004.

Förslaget i budgetpropositionen innebär att

anslaget för år 2004 bestäms till 7 568 000 kr.

I två motioner föreslås, med hänvisning till

myndighetens koppling till verksamheten med lokala

investeringsprogram, att Statens institut för

ekologisk hållbarhet snarast skall avvecklas. Enligt

den ena av motionerna, Bo283 (m) yrkande 18, medför

detta att anslaget kan minskas med 3 784 000 kr för

år 2004. I den andra motionen, 2003/04:Bo275 (c),

föreslås i motsvarande del att anslaget helt

avvecklas. Eventuella avvecklingskostnader anses

kunna täckas av anslagssparandet.

Bostadsutskottet delar regeringens bedömning vad

gäller verksamheten vid Statens institut för

ekologisk hållbarhet. Anslaget för år 2004

tillstyrks således. De motstående motionsförslagen

avstyrks.

Övriga anslag i budgetpropositionen

Utskottet tar i detta avsnitt upp förslag till

anslag m.m. i budgetpropositionen som inte mött

invändningar i motioner eller vid utskottets

behandling.

I fråga om de anslag som inte behandlats av

utskottet ovan föreslås i budgetpropositionen att

det för budgetåret 2004 under utgiftsområde 18 skall

anvisas till anslaget

31:4 Statens bostadskreditnämnd:

Garantiverksamheten, ett ramanslag om

100 000 000 kr,

31:8 Statens geotekniska institut, ett ramanslag om

29 482 000 kr,

31:10 Statens va-nämnd, ett ramanslag om 6 737 000

kr,

32:2 Kommunala samverkansorgan m.m., ett obetecknat

anslag om 34 897 000 kr.

Den av regeringen förordade anslagstilldelningen

avseende de nu aktuella anslagen tillstyrks av

utskottet.

Motionsförslag om nytt anslag inom

utgiftsområde 18

I motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 30 i motsvarande

del föreslås att ett nytt anslag, Investeringsstöd

för byggande av studentbostäder, inrättas inom

utgiftsområdet. Anslagsyrkandet utgår från ett

förslag i samma motion om principerna för en ny

stödform för studentbostäder. Det senare förslaget

behandlas i avsnittet om bostadspolitikens

inriktning tillsammans med övriga motionsförslag om

ett utökat stöd till byggandet av studentbostäder.

Vad gäller det nu aktuella anslagsyrkandet kan

utskottet konstatera att de anslagsförslag som

utskottet ovan redan ställt sig bakom innebär att

hela den ram för utgiftsområde 18 som riksdagen

genom sitt beslut den 19 november fastställt har

tagits i anspråk. Motionsförslaget avstyrks således

redan på denna grund. Utskottet vill här också

erinra om att villkoren för stödet till byggande av

studentbostäder under innevarande år har förbättrats

genom den omläggning som skett från det tidigare

investeringsbidraget till det stöd som numera kan

utgå som investeringsstimulans genom

skattekreditering. Utskottet återkommer till denna

fråga i det avsnitt som inte avser budgeten för år

2004.

Mål- och resultatredovisningen i

budgetpropositionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna vad bostadsutskottet

anför i avsnittet om mål- och

resultatredovisningen i budgetpropositionen.

Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Inledning

Innan utskottet övergår till behandlingen av de

förslag som i vid mening rör inriktningen av

bostadspolitiken men som inte är direkt

budgetpåverkande under år 2004, tar utskottet i

detta avsnitt upp en fråga som alltmer kommit att

aktualiseras i riksdagsarbetet under de senaste

åren.

Under en stor del av 1990-talet har det inom

riksdagen pågått ett arbete som syftat till att

utskotten i högre grad skall följa upp och utvärdera

riksdagsbeslut. Riksdagen beslutade i juni 2001

bl.a. om ett tillägg i riksdagsordningen (4 kap. 16

§) med denna innebörd. Beslutet innebär att

riksdagen i ökad utsträckning skall följa upp och

utvärdera fattade beslut för att åstadkomma ett

bättre berednings- och beslutsunderlag i den

politiska processen. En viktig del i den löpande

uppföljningen är att ta emot och värdera den

resultatinformation som riksdagen enligt budgetlagen

får från regeringen i budgetpropositionen. Ett

samarbete har också inletts mellan riksdag och

regering med denna utgångspunkt.

Bostadsutskottet har inför beredningen av årets

budgetproposition gett den nya uppföljnings- och

utvärderingsfunktionen vid riksdagens

utredningstjänst i uppdrag att analysera

behandlingen av mål och resultat i den del av

propositionen som avser bostadspolitiken.

Slutsatserna av denna analys har redovisats inför

utskottet och föranlett vissa överväganden. Med

utgångspunkt i de synpunkter som framkommit i detta

sammanhang redovisar utskottet i det följande sin

syn på denna fråga.

Redovisningen av mål och resultat i

budgetpropositionen

En utgångspunkt för arbetet med mål- och

resultatstyrning är att mål sätts upp som de

uppnådda resultaten sedan relateras till. För

bostadspolitiken gäller att det övergripande målet

är fastlagt av riksdagen i bred politisk enighet.

Utskottet återkommer i ett senare avsnitt till bl.a.

förslag om komplettering av detta mål. Det kan

emellertid konstateras att målet har en sådan

utformning att det krävs konkretiseringar och delmål

vid utformningen av det löpande bostadspolitiska

arbetet. Regeringen har också för sin egen

verksamhet utformat sådana mål för

verksamhetsområden, verksamhetsgrenar och

myndigheter. Det är givetvis av stort värde om dessa

nedbrutna mål som regeringen arbetar utifrån, och

som även redovisas för riksdagen i

budgetpropositionen, ges en sådan utformning att en

resultatstyrning underlättas. Detta förutsätter att

målformuleringen successivt kan konkretiseras och

när så är möjligt anges i kvantifierbara termer. Ett

exempel på en sådan inriktning mot en successiv

konkretisering genom tydliga delmål är det

miljömålsarbete som riksdagen och regeringen

bedriver och som bl.a. innefattar

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.

För riksdagens del kvarstår emellertid också ett

behov av att finna en metod att mäta graden av

måluppfyllelse för det grundläggande, av riksdagen

fastställda målet. En strävan i detta sammanhang bör

givetvis vara att underlaget för denna bedömning i

så stor utsträckning som möjligt får en bred

politisk acceptans. De partipolitiska övervägandena

bör i stället inriktas på vilka slutsatser som

redovisningen leder fram till och vilka åtgärder som

behöver vidtas. En utgångspunkt för en sådan

diskussion bör kunna tas i regeringens samlade

bedömning av måluppfyllelsen på politikområdesnivå.

I årets budgetproposition har endast måluppfyllelsen

för delmålen redovisats.

Utskottet anser att det med dessa utgångspunkter

bör vara möjligt att utveckla budgetpropositionens

användning i beslutsprocessen. Här skall framför

allt några aspekter i denna fråga lyftas fram som

bl.a. gäller utvecklingen av resultatindikatorer,

redovisningen av längre tidsserier samt strukturen

för regeringens resultatredovisning.

Utskottet har erfarit att Finansdepartementet

inför årets budgetproposition i ett cirkulär till

samtliga departement betonat vikten av en

resultatinformation som är relevant i förhållande

till uppsatta mål. Inom riksdagen har

finansutskottet tidigare understrukit detta samt att

resultat och utvecklingstendenser i större

utsträckning bör redovisas i kvantitativa termer med

hjälp av indikatorer eller nyckeltal. Även enligt

bostadsutskottets uppfattning finns det behov av att

utveckla en redovisning av sådana

resultatindikatorer. Budgetpropositionen kan för

övrigt vad gäller bostadspolitiken till viss del

redan anses innehålla vissa resultatindikatorer,

exempelvis vad gäller utvecklingen av

bostadsproduktionen och boendekostnaderna. I båda

dessa fall borde det emellertid enligt utskottets

uppfattning vara möjligt att uppnå en tydligare och

mer kontinuerlig redovisning. Det har således ett

klart värde att samma källa används löpande och att

längre tidsserier kan redovisas för att underlätta

analyser av trender och tendenser. Enligt utskottets

mening bör därför resultatredovisningen i kommande

propositioner i högre utsträckning innefatta denna

typ av kvantifierbara resultatindikatorer. De

redovisade slutsatserna bör relateras till dessa

indikatorer. Detta innebär också att en strävan bör

vara att tydligare särskilja vad som regeringen

anser vara faktiska resultat av statens insatser

inom politikområdet och vad som snarare är att

betrakta som ett resultat av omvärldsförändringar.

Det är även önskvärt att regeringen redovisar för

riksdagen utifrån vilka eventuellt nya

resultatindikatorer måluppfyllelsen fortsättningsvis

kommer att bedömas när nya bostadspolitiska medel

kommer till användning. Utskottet är samtidigt väl

medvetet om att alla förhållanden med betydelse för

bostadspolitikens utformning inte låter sig mätas i

lätt kvantifierbara termer.

I det ovan omnämnda cirkuläret från

Finansdepartementet framhålls vidare vikten av att

redovisningen i budgetpropositionen fokuserar på

resultatinformationen och inte på vidtagna åtgärder

och pågående utredningar. Utskottet vill för sin del

framhålla att även redovisningen av pågående

utredningar och överväganden har sin givna plats i

den årliga genomgång av bostadspolitiken som bör

göras i budgetpropositionen. Däremot finns det ett

behov av att tydligt åtskilja redovisningen av de

insatser och åtgärder som vidtagits under det

senaste året och den redovisning av uppnådda

resultat som bör ligga till grund för såväl

regeringens som riksdagens slutsatser. Riksdagens

utredningstjänst har i sin analys av behandlingen av

mål och resultat i den del av propositionen som

avser bostadspolitiken kunnat konstatera att det

ofta ges samma eller likartad information under de

olika avsnitt som behandlar politikens inriktning,

gjorda insatser respektive resultatbedömning och

analys. Även utskottet anser att en striktare

uppdelning i dessa avseenden torde förbättra

läsbarheten av denna del av budgetpropositionen och

dessutom underlätta bedömningen av om den

resultatinformation som riksdagen ges är

tillräcklig.

Riksdagens utredningstjänst har i sin analys också

tagit upp de problem som kan bli följden av att de

utgiftsområden som lagts fast inte till alla delar

sammanfaller med den politikområdesindelning som

regeringen tillämpar. Detta förhållande har bl.a.

lett till att bostadsbidragen, som helt faller inom

bostadsutskottets beredningsområde och ingår i

utgiftsområde 18, i resultatbedömningssammanhang

redovisas i den del av budgetpropositionen som

bereds av socialförsäkringsutskottet.

Bostadsutskottet menar att detta förhållande, sett

ur ett strikt bostadspolitiskt perspektiv, får anses

vara mindre lämpligt och inte underlätta en

sammanhållen resultatbedömning av det

bostadspolitiska målet. Samma svårigheter gäller de

insatser inom utgiftsområde 18 som av regeringen

förts till ett politikområde som i övriga delar

bereds av miljö- och jordbruksutskottet.

Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet att det

är angeläget att fortsätta en process mot en

utvecklad mål- och resultatstyrning i enlighet med

tidigare fattade beslut. Vad gäller bostadspolitiken

och övriga delar av bostadsutskottets

beredningsområde bör de ovan framförda synpunkterna

ses som en del i den dialog som bör föras mellan

riksdag och regering i dessa frågor.

Riksdagen bör genom sitt godkännande ställa sig

bakom vad utskottet anfört om mål- och

resultatredovisningen i budgetpropositionen.

Bostadspolitikens inriktning

Komplettering av målet för bostadspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att

komplettera det bostadspolitiska målet.

Jämför reservation 2 (m, kd).

Även om grunderna i det bostadspolitiska målet har

legat fast under en lång rad av år har målet

fortlöpande anpassats till utvecklingen och till de

nya förutsättningar som denna skapat. Det två

senaste ändringarna i målet utgör exempel på detta.

När ett nytt mål för bostadspolitiken 1998 lades

fast på initiativ av bostadsutskottet innebar det

en anpassning av målet till de internationella

åtaganden som Sverige gjort på miljö- och

bostadsområdet i olika FN-sammanhang. Samtidigt som

den grundläggande inriktningen låg fast tillfördes

målet en ny dimension genom att det gav uttryck för

att bostadspolitiken skall leda mot ekologisk

hållbarhet. Den nya målformulering som antogs av

riksdagen hösten 2002 (bet. 2002/03:BoU1 s. 31)

innebär att det övergripande målet om ett hållbart

samhälle nu också ingår i det bostadspolitiska

målet. Genom denna komplettering har målet givits en

bredare inriktning eftersom begreppet "hållbar

utveckling" omfattar de tre dimensionerna ekonomisk,

social och ekologisk utveckling. Sedan hösten 2002

formuleras sålunda målet för bostadspolitiken på

följande sätt.

Målet för bostadspolitiken är att alla skall ges

förutsättningar att leva i goda bostäder till

rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg

miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende-

och bebyggelsemiljön skall bidra till jämlika och

värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja

en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid

planering, byggande och förvaltning skall en

ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling vara grund för verksamheten.

När riksdagen hösten 2002 lade fast målet för

bostadspolitiken restes inga invändningar mot målet

som sådant. Däremot föreslogs i en motion att målet

skulle kompletteras. Även under årets allmänna

motionstid har det väckts ett förslag om en

komplettering av det bostadspolitiska målet. Enligt

motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del är

det, mot bakgrund av det bristfälliga

bostadsbyggandet och de hot som hyresrätten står

inför, angeläget att komplettera målet med en

formulering som tar fasta på byggandet och ägandet

av bostadsfastigheter. Till målet för

bostadspolitiken bör därför fogas följande.

Bostadspolitiken skall skapa goda och långsiktigt

förutsägbara villkor för byggande och ägande av

fastigheter i alla olika upplåtelseformer.

Den ambition som motionsförslaget ger uttryck för -

att öka bostadsbyggandet och värna hyresrätten -

delas av utskottet. Som utskottet framhöll vid sin

behandling av ett motionsförslag med i princip samma

innebörd under föregående riksmöte (bet.

2002/03:BoU1 s. 32) kommer denna ambition också till

uttryck redan med den målformulering som nu gäller.

Inte minst gäller det med hänsyn till att avsikten

med det bostadspolitiska målet inte är att i detalj

reglera bostadspolitiken, utan att det skall ge

uttryck för den övergripande målsättning som skall

vara vägledande för den. Som utskottet uppfattar

förslaget i motionen utgör det snarast en

precisering av det bostadspolitiska målet. Av den

redovisning avseende politikens inriktning som

lämnas i budgetpropositionen (volym 10,

utgiftsområde 18 s. 19) framgår också att bland de

fyra områden som bör prioriteras inom ramen för det

övergripande målet ingår bl.a. att bidra till

förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande,

framför allt när det gäller hyresbostäder och

studentbostäder. Det kan mot den nu redovisade

bakgrunden förutsättas att de frågor som lyfts fram

i motion 2003/04:Bo297 (kd) kommer att få den

framträdande roll som eftersträvas redan inom ramen

för det nu gällande bostadspolitiska målet.

Motionens yrkande 7 i denna del avstyrks därför.

Mål för bostadsbyggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att

lägga fast ett kvantitativt mål för

bostadsbyggandet. Jämför reservationerna 3

(m, fp), 4 (kd) och 5 (v).

Neddragningen under 1990-talet av stödet till

bostadsbyggandet tillsammans med en förhållandevis

hög realränta har enligt motion 2003/04:Bo235 (v)

lett till en för låg nyproduktion av bostäder och

till ett eftersatt underhåll i beståndet. För att

tydliggöra behoven av såväl nyproduktion som

ombyggnation av bostäder bör enligt motionens

yrkande 1 därför ett kvantitativt mål för

bostadsproduktionen läggas fast. Målet innebär att

det senast fr.o.m. 2007 bör byggas 30 000-40 000

lägenheter per år. Av dessa skall hälften vara

hyresrätter. Dessutom bör minst 60 000 lägenheter i

flerbostadshus renoveras under en tioårsperiod.

I anslutning till förslaget om en komplettering av

målet för bostadspolitiken förordas i motion

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del att den

kvantitativa målsättningen för bostadsbyggandet bör

revideras. I stället för den målsättning om 30 000

lägenheter per år som kom till uttryck i

budgetpropositionen för 2003 bör ambitionen vara att

det skall byggas 40 000-50 000 nya lägenheter per

år.

Något mål i absoluta tal för bostadsproduktionen

har inte lagts fast av riksdagen. Däremot redovisade

regeringen i förra årets budgetproposition att den

har som målsättning att det skall byggas 120 000

bostäder under perioden 2003-2006. Det faktum att

denna kvantitativa målsättning inte har underställts

riksdagen för beslut innebär naturligtvis inte att

den skulle sakna betydelse för de bostadspolitiska

strävanden som bör vägleda bostadspolitiken under de

närmaste åren. I en situation där staten endast ger

förutsättningarna för bostadsbyggandet kan det dock

knappast anses lämpligt att fastställa ett mål för

bostadsbyggandet i absoluta tal. Däremot bör

naturligtvis bostadspolitiken utformas så att den

ger förutsättningar för en bostadsproduktion som i

möjligaste mån svarar mot de behov som finns.

Även om det i dag finns prognoser som pekar på att

målsättningen inte kommer att nås vill utskottet

erinra om att regeringen själv angivit att en

förutsättning för att uppnå målsättningen är att

momskostnaderna för särskilt angeläget

bostadsbyggande kan sänkas. Riksdagen har också

antagit ett förslag med denna inriktning (prop.

2002/03:98, bet. BoU9). Genom beslutet har en

särskild investeringsstimulans införts för hyres-

och studentbostäder med en yta upp till 70

kvadratmeter. Investeringsstimulansen lämnas med ett

belopp som i praktiken motsvarar en momssänkning

till 6 %. Den uttalade avsikten med detta stöd är

att påskynda en nödvändig och snabb höjning av

bostadsproduktionen i de delar av landet där

bostadsbristen är som störst. Med tanke på den korta

tid som förflutit sedan investeringsstimulansen

sattes i kraft är det ännu för tidigt att utläsa

effekterna av den.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att det

mål för bostadsförsörjningen som regeringen

redovisar i budgetpropositionen bl.a. uttrycker att

det skall ge förutsättningar för ökad nyproduktion

av hyresbostäder i tillväxtregionerna, vilka kan

efterfrågas av bredare hushållsgrupper. Även om inte

heller detta mål uttrycks i kvantitativa termer ger

det ett klart uttryck för ambitionen att få till

stånd ett bostadsbyggande av tillräcklig omfattning.

Den ovan i korthet redovisade

investeringsstimulansen är också ett direkt utfall

av denna strävan.

Utskottet är mot den redovisade bakgrunden inte nu

berett att ställa sig bakom förslaget i motionerna

2003/04:Bo235 (v) yrkande 1 och 2003/04: Bo297 (kd)

yrkande 7 i denna del. Det innebär dock inte att

utskottet frånträtt sin ståndpunkt om värdet av

kvantifierbara resultatindikatorer. Det kan enligt

utskottets mening förutsättas att frågan om lämpliga

indikatorer för bostadspolitiken kommer att

behandlas i den dialog kring redovisningen av mål

och resultat i budgetpropositionen som nu inletts

med Regeringskansliet. I detta sammanhang kan t.ex.

en kontinuerlig redovisning av bostadsbyggandets

omfattning vara ett sätt att ge en indikation på hur

den bedrivna politiken påverkat bostadsbyggandet.

Bostadspolitikens utformning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

bostadspolitikens utformning. Jämför

reservationerna 6 (m), 7 (fp), 8 (kd) och 9

(c).

I ett flertal motioner förs det fram förslag som

avser utformningen av bostadspolitiken i vid mening.

Även om utgångspunkten för förslagen är olika har

motionerna det gemensamt att de ger uttryck för

inriktningen av politiken snarare än att de

innefattar detaljerade förslag. Det innebär att

motionerna i några fall även anger hur politiken bör

utformas också på områden som primärt inte ingår i

bostadsutskottets beredningsområde. Flertalet av

dessa mera övergripande förslag följs dessutom upp i

andra motioner genom konkreta förslag till

justeringar och förändringar i dagens regelsystem.

Det gäller inte minst i de motioner som behandlas

längre fram i detta betänkande.

Utgångspunkten för bostadspolitiken bör enligt

motion 2003/04:Bo257 (m) vara att människor själva

skall kunna välja sin bostad. Politiken bör därför

ge förutsättningar för bevarande och utveckling av

olika upplåtelseformer och skapa en öppen och

fungerande marknad utan detaljregleringar och

politiska ingrepp. Enligt motionens yrkande 1 bör

detta ges regeringen till känna. Mot bakgrund av

förhållandena i Stockholmsregionen förs ett

motsvarande förslag fram också i motion 2003/04:N341

(m) yrkande 8.

Bostadspolitiken måste enligt partimotion

2003/04:Bo253 (fp) yrkande 1 läggas om i liberal

riktning så att den enskilde får möjlighet att ta

makten över sin situation. Det innebär att

förutsättningar för mångfald, valfrihet och

integration måste föras in redan vid planering och

byggande av bostäder. Samtidigt måste de olika

upplåtelseformerna ges en central roll och lärdom

dras av övriga Europa när det gäller valet av

bostadspolitiska medel. Enligt motionens yrkande 19

samt motion 2003/04:Bo236 (fp) yrkande 1 måste

åtgärder vidtas för att öka valfriheten i boendet.

Utgångspunkten för bostadspolitiken bör därför vara

att den enskilde bestämmer sitt boende utifrån sina

egna drömmar och förutsättningar. Det innebär bl.a.

att bostäder skall byggas utifrån efterfrågan och

att alla upplåtelseformer skall finnas tillgängliga.

Dessutom skall en friare hyressättning liksom

förhandlingsfrihet införas samt krafttag tas mot

svarthandel med bostäder. Som en del i en liberal

bostadspolitik föreslås slutligen i motionens

yrkande 20 att åtgärder skall vidtas för att öka

valfriheten i samhällsplaneringen.

Enligt motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 1 skall

bostadspolitiken utgå från den enskildes ansvar,

möjligheter och skyldigheter. Det förutsätter en

politik där rätten till ägande tillgodoses samtidigt

som den som inte är köpstark tillförsäkras ett gott

och tryggt boende. Politiken bör vidare inriktas på

att utan detaljstyrning skapa förutsättningar för

ett ökat byggande och ett billigare boende. Det

förutsätter att staten återigen fokuserar på sin

huvuduppgift, att svara för att verksamma legala och

finansiella instrument finns tillgängliga.

En lokalt utformad boendepolitik leder enligt

motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 1 till ett boende

anpassat för brukarna och till valfrihet och

mångfald när det gäller bostadsort och boendeform.

Det innebär att bostadspolitiken måste utformas

underifrån av de enskilda brukarna med utgångspunkt

i de lokala och regionala förutsättningarna. För att

åstadkomma detta behövs såväl mångfald som valfrihet

i de olika boendealternativen. Vidare förutsätter en

kostnadseffektiv bostadspolitik att regelverket för

planering och byggande förenklas och att

boendeskatterna reformeras i en mer rättvis

riktning. I syfte att sänka boendekostnaderna måste

enligt motionens yrkande 2 en utredning med denna

inriktning tillsättas. Enligt motionens yrkande 8

behöver även frågan om hur den svenska

bostadsmarknaden kan reformeras i en

marknadsekonomisk riktning utredas. Framför allt mot

bakgrund av problemen med att underhålla

bostadsbeståndet bör förhållanden som avser

beskattning, subventioner, hyressättningssystem m.m.

ses över. För att öka mångfalden i bostadsbeståndet

bör neutraliteten mellan olika upplåtelseformer

återställas såväl när det gäller skatteregler som

regelverket i övrigt. En utredning med uppgift att

se över hur neutralitet och mångfald skall uppnås i

bostadspolitiken bör enligt yrkande 19 därför

tillsättas. Vikten av mångfald i bostadspolitiken

bör enligt motionens yrkande 20 ges regeringen till

känna. Det innebär bl.a. att ägarlägenheter bör

införas. Slutligen förordas i yrkande 25 i denna del

att trycket på överhettade bostadsmarknader skall

minskas bl.a. genom en flexibel arbetsmarknad. Denna

flexibilitet skall i sin tur uppnås genom att

behovet av mindre lägenheter i överhettade områden

vägs in i kommunernas boendeplanering.

I den med anledning av regeringens skrivelse

2002/03:129 Arkitektur, form och design väckta

motion 2002/03:Kr13 (c) förordas att arkitektur och

estetik skall föras in i bostadspolitiken. Härigenom

skulle samhället främjas både socialt och

ekonomiskt.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits

om bostadspolitikens utformning vill utskottet

anföra följande.

Det bostadspolitiska mål som riksdagen antog så

sent som för ett år sedan ger uttryck för den

övergripande målsättning som bör vägleda de

bostadspolitiska insatserna. Målet i sig ger sålunda

inte svar på frågan hur bostadspolitiken skall

utformas och vilka bostadspolitiska medel som skall

komma till användning. För att ge underlag för

beslut om vilka insatser som måste till och vilka

bostadspolitiska medel som slutligen skall sättas in

måste målet brytas ned på delmål som i sin tur kan

behöva konkretiseras ytterligare.

Som utskottet redan inledningsvis konstaterat

syftar de nu behandlade motionerna alla till att på

olika sätt och med delvis olika utgångspunkter ge

riktlinjer för hur den framtida bostadspolitiken bör

utformas. Det är alltså inte fråga om att i detalj

fastställa hur politiken skall bedrivas, utan

snarare att lägga fast de delmål som skall vara

styrande för politiken. Mer ingående överväganden i

sak om de olika åtgärder som kortfattat förordas i

motionerna för att uppnå uppsatta bostadspolitiska

mål redovisas av utskottet i andra delar av detta

betänkande samt i betänkanden inriktade på olika

sakfrågor inom bostadspolitiken.

Det faktum att ett bostadspolitiskt mål nu lagts

fast innebär dock inte att bostadspolitiken kan ses

isolerad från andra viktiga politikområden.

Utskottet vill därför understryka att det

bostadspolitiska målet dessutom måste utgå från

förutsättningen att bostadspolitiken skall utgöra en

bärande del i den generella välfärden. Det innebär

att bostaden är en social rättighet och därmed också

en samhällelig rättighet. Av detta följer att

samhället även fortsättningsvis måste ta ett ansvar

för att trygga bostadsförsörjningen.

Enligt utskottets mening låter sig det nu i

korthet redovisade synsättet inte förenas med flera

av motionsförslagen, som i stället bygger på

principen att det samhälleliga inflytandet liksom

ansvaret bör minska. Samtidigt är det utskottets

bedömning att flera motionsförslag inte i något

avgörande avseende kan anses stå i

motsatsförhållande till det mål som lagts fast för

mindre än ett år sedan. I dessa fall gäller frågan

därför hur målen bör preciseras. Mot bakgrund av de

förslag som förs fram i motionerna vill utskottet

peka på att det bostadspolitiska målet, nu liksom

tidigare, preciseras på flera verksamhetsområden i

budgetpropositionen.

Det gäller bl.a. beträffande bostadsförsörjningen,

där målet är att verka för

- lägre bygg- och boendekostnader i bostäder med god

kvalitet,

-

- ökad nyproduktion av hyresbostäder i

tillväxtregionerna som kan efterfrågas av bredare

hushållsgrupper,

-

- utveckling av de allmännyttiga bostadsföretagen

och andra icke-vinstdri-vande upplåtelseformer samt

-

- minskad segregation i boendet.

-

Utskottet är inte berett att med utgångspunkt i

motionsförslagen förorda att det på detta sätt

preciserade målet frångås. Även om det naturligtvis

alltid finns skäl att överväga hur målet bör

preciseras har det enligt utskottets mening inte i

motionerna visats att riksdagen nu bör göra något

nytt ställningstagande i detta avseende.

När det slutligen gäller frågan med vilka medel

som de uppsatta målen skall nås kan utskottet

konstatera att skiljaktigheterna är stora. Utskottet

är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig

bakom de mera konkreta förslag som läggs fram i

flera av motionerna. Det finns mot bakgrund härav

inte anledning för riksdagen att nu göra nya

tillkännagivanden i dessa frågor.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det

anförda partimotion 2003/04:

Bo253 (fp) yrkandena 1, 19 och 20 samt motionerna

2003/04:Bo236 (fp) yrkande 1, 2003/04:Bo257 (m)

yrkande 1, 2003/04:Bo263 (c) yrkandena 1, 2, 8, 19,

20 och 25, det sistnämnda yrkandet i denna del,

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 1, 2002/03:Kr13 (c) och

2003/04: N341 (m) yrkande 8.

Bostadspolitik för integration

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

bostadspolitik för integration. Jämför

reservation 10 (m, fp, kd, c).

I fem motioner förs det fram förslag som alla syftar

till att genom olika bostadspolitiska insatser

motverka segregation och verka för integration. Även

om förslagen i och för sig uppvisar betydande

olikheter har de det gemensamt att de i första hand

lyfter fram generella bostadspolitiska åtgärder.

Det förslag som förs fram i motion 2003/04:Sf325

(m) ingår som en del i ett program för att motverka

segregation. Enligt motionens yrkande 24 kan

segregation motverkas bl.a. genom en ökad andel

bostadsrätter så att en blandning av

upplåtelseformer uppnås, liksom genom ökade inslag

av självförvaltning i hyresrätten.

Som ett led i en ny integrationspolitik föreslås i

partimotion 2003/04:Sf326 (fp) yrkande 28 att

möjligheterna att äga sin bostad skall förbättras. I

motionens yrkande 29 förordas dessutom ett ökat

bostadsbyggande i syfte att motverka segregation -

något som förutsätter en ny bostadspolitik utan

politiska regleringar och överbeskattning av boende

och byggande.

Bostadspolitiken har enligt motion 2003/04:Bo261

(kd) varit en av orsakerna till den allt stabilare

uppdelningen av boendet efter etniska och ekonomiska

skiljelinjer. Denna utveckling kan bara brytas med

en bostadspolitik som leder till en bebyggelse som

inte bara är blandad i fråga om funktioner och

upplåtelseformer utan också, i varje område, utgör

ett attraktivt och rimligt ekonomiskt alternativ för

alla grupper i samhället. Enligt motionens yrkande 1

bör bostadspolitiken därför inriktas mot att skapa

likvärdiga förutsättningar för byggande och ägande

av bostäder i alla olika upplåtelseformer och

storlekar.

Den mest kraftfulla åtgärden för att motverka

segregation är enligt motion 2003/04:Sf402 (kd)

yrkande 22 att se till att alla bostadsområden har

en blandad bebyggelse med flera olika upplåtelse-

och bebyggelseformer. Det förutsätter bl.a. en ökad

andel bostadsrätter, fler kooperativa bostadsformer

samt småhus. Vidare måste detaljplaneringen ha ett

integrationsperspektiv och etablering av service

m.m. stödjas.

Segregation motverkas enligt motion 2003/04:Bo263

(c) genom att bebyggelsen varieras såväl när det

gäller hustyper som upplåtelseformer. Det är enligt

motionens yrkande 22 därför viktigt att fortsatta

utredningar och satsningar på bostadsområdet har

tydlig fokus på planering, byggande och boende för

att motverka segregation.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits

om bostadspolitiska åtgärder för att öka

boendeintegrationen vill utskottet anföra följande.

Som utskottet redan inledningsvis redovisat syftar

motionsförslagen till att genom mer eller mindre

övergripande bostadspolitiska insatser verka för

integration och motverka segregation. Utskottet

delar självfallet motionärernas strävan att verka

för ett integrerat samhälle såväl när det gäller

boendet som samhällslivet i övrigt. Det måste var en

självklarhet för hela samhället att ta ett ansvar

för att motverka segregationen. Ett framgångsrikt

arbete mot segregation förutsätter, som också

framhålls i motionerna, ett brett spektrum av

åtgärder. En slutsats av detta är att även om

bostadspolitiken och olika bostadspolitiska insatser

påtagligt kan medverka till en ökad integration

måste samtidigt en rad andra åtgärder vidtas för att

en bestående framgång i arbetet mot segregation

skall nås.

Även om andra insatser än bostadspolitiska måste

betonas får naturligtvis inte insatser på

bostadsområdet undervärderas. Det är därför viktigt

att även synen på boendet präglas av ett

integrationsperspektiv. Denna uppfattning kommer

också till tydligt uttryck i det mål för

bostadsförsörjningen som regeringen redovisar i

budgetpropositionen. I målet ingår sålunda att det

skall bidra till minskad segregation i boendet. En

följd av detta är att frågan måste ägnas stor

uppmärksamhet i såväl den fysiska planeringen som i

kommunernas arbete med

bostadsförsörjningsplaneringen i övrigt. Ett

naturligt inslag i detta arbete är att slå vakt om

en blandning av upplåtelseformer. Det gäller

exempelvis att behålla ett utbud av hyresbostäder

med rimliga boendekostnader i områden som annars

riskerar att snabbt få ett ensidigt

befolkningsunderlag.

En absolut förutsättning för ett framgångsrikt

integrationsarbete är ett ökat lokalt inflytande.

Det är bara genom delaktighet och medbestämmande som

segregationen kan brytas. Detta är också en av

utgångspunkterna i Storstadsdelegationens arbete med

att förverkliga den nationella storstadspolitikens

mål. Delegationen har bl.a. haft till uppgift att

genom lokala utvecklingsavtal verka för en

långsiktigt hållbar tillväxt och bryta segregationen

i utsatta områden. Utmärkande för insatserna har

varit att de skett i dialog med boende och andra

verksamma i dessa områden. Även om delvis nya

förutsättningar gäller för Storstadsdelegationens

arbete efter 2003 är utgångspunkten fortsatt lokal

medverkan och inflytande. Avsikten är att

storstadspolitiken under 2004 skall gå in i en ny

fas. Det innebär bl.a. att en storstadspolitisk

tillväxtdimension skall utvecklas och att arbetet

mot segregation skall övergå från finansiering med

särskilda medel till att ingå i de ordinarie

strukturerna. Målet är att samtidigt som de

särskilda medlen till de lokala utvecklingsavtalen

upphör så skall bekämpandet av segregationen

vidareutvecklas. Detta skall ske genom ett mer

strategiskt inriktat lokalt utvecklingsarbete och en

fördjupad samverkan mellan kommunerna, staten,

näringslivet och de boende.

Sammanfattningsvis ser bostadsutskottet inte skäl

att rikta några invändningar mot de relativt allmänt

formulerade synpunkter på vikten av att verka för

boendeintegration som förs fram i de aktuella

motionerna. Flera av förslagen är dessutom i lika

hög grad inriktade mot bostadspolitiken som sådan,

förslag som utskottet tagit ställning till ovan. Ett

tillkännagivande till regeringen kan med denna

utgångspunkt inte anses tjäna något reellt syfte.

Det torde stå utom allt tvivel att även regeringen

omfattar åsikten att segregationen i boendet måste

motverkas med bostadspolitiska och andra

tillgängliga medel. Partimotion 2003/04:Sf326 (fp)

yrkandena 28 och 29 samt motionerna 2003/04:Bo261

(kd) yrkande 1, 2003/04:Bo263 (c) yrkande 22,

2003/04:

Sf325 (m) yrkande 24 samt 2003/04:Sf402 (kd) yrkande

22 avstyrks sålunda.

De bostadspolitiska frågornas behandling i

regeringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om de

bostadspolitiska frågornas behandling i

regeringen.

Boendefrågorna har enligt motion 2003/04:Bo208 (kd)

alltid aktualitet, och de kommer också att kräva ett

större utrymme i framtiden. Samtidigt kommer

framtidens planering att innebära krav på en mer

blandad och ekologiskt inriktad bebyggelse. Strävan

måste vara att gå från det funktionsuppdelade till

det socialt och funktionellt integrerade samhället.

Sammantaget innebär detta att det bör finnas en för

dessa frågor ansvarig minister, som till sitt

förfogande har ett framtidsinriktat planerings- och

bostadsdepartement.

Frågan om handläggningen av de bostadspolitiska

frågorna i regeringen har behandlats av riksdagen

vid flera tidigare tillfällen. Som grund för sitt

senaste ställningstagande anförde utskottet bl.a.

följande.

Bostadsutskottet har under senare år (senast i

bet. 2001/02:BoU1 s. 35) haft att ta ställning

till motionsförslag om att inrätta ett

bostadsdepartement eller att det skall tillsättas

en minister med särskilt ansvar för de

bostadspolitiska frågorna. Även

konstitutionsutskottet har vid några tillfällen

behandlat förslag av motsvarande innebörd.

Förslagen har avstyrkts med hänvisning till att

det enligt regeringsformen är statsministern som

tillsätter övriga statsråd och regeringen som

fördelar ärenden mellan departementen.

Konstitutionsutskottet har dessutom betonat att

riksdagen borde vara ytterst återhållsam med att

uttala sig eller på annat sätt söka påverka

regeringen i fråga om hur den skall organisera

sitt arbete. Bostadsutskottet har i sina

överväganden betonat vikten av att

bostadsfrågorna ges en sammanhållen behandling i

regeringsarbetet.

Utskottet har också redovisat att biträdande

finansministern sedan hösten 1999 förutom sitt

ansvar för bostadsfinansiering m.m. också har

ansvar för lagstiftningsärenden som gäller hyra,

förvärv och förvaltning av hyresfastigheter m.m.

och bostadsrätt. Även ärenden som avser

bostadssociala frågor och äldreboende tillhör

sedan dess den biträdande finansministerns

ansvarsområde.

Sammantaget innebär det nu anförda att flera

för bostadspolitiken viktiga frågor nu förts

samman till ett ansvarigt statsråd. Även om någon

bostadsminister till namnet inte har utnämnts

finns det därmed ett statsråd med ett vidgat

bostadspolitiskt ansvar som till gagnet i mångt

och mycket motsvarar en sådan minister.

Vad som i motionen anförts har inte givit utskottet

anledning att frångå sina tidigare

ställningstaganden. Något tillkännagivande i

enlighet med förslaget i motion 2003/04:Bo208 (kd)

bör därför inte komma i fråga.

Konkurrensen i bostadsbyggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå förslagen om konkurrensen

i bostadsbyggandet. Jämför reservation 11 (m,

fp, kd, c).

Förslag som avser insatser av olika slag för att

stärka konkurrensen på byggmarknaden i allmänhet och

i bostadsbyggandet i synnerhet förs fram i sex

motioner.

En ökad konkurrens på byggmarknaden med fler såväl

inhemska som utländska aktörer är enligt partimotion

2003/04:Bo253 (fp) yrkande 2 en förutsättning för

lägre kostnader. Det fordrar bl.a. att många av de

regleringar som i dag finns tas bort. Samtidigt

måste innovationer stimuleras och arbetet med

harmonisering av byggprodukter inom EU

intensifieras. Som ett led i detta arbete måste

Konkurrensverket få bättre resurser till övervakning

inom byggsektorn och ett direkt uppdrag att verka

för fler utländska aktörer på den svenska

byggmarknaden - yrkandena 10 och 11.

Enligt motion 2003/04:Bo257 (m) yrkande 11 måste

en rad åtgärder vidtas för att främja konkurrensen

på den svenska byggmarknaden. Exempel på insatser

som nu måste till är att ge Konkurrensverket en

starkare ställning, att se över kommunallagen för

att precisera vad som är tillåten respektive

otillåten kommunal verksamhet och att skärpa

konkurrensneutraliteten vid offentlig prissättning.

Dagens bostadspolitik tillsammans med en hög

beskattning gör det enligt motion 2003/04:Bo263 (c)

yrkande 6 nödvändigt att se över hur boende- och

byggkostnaderna kan sänkas. Ett led i detta arbete

är att förbättra konkurrensövervakningen på området

genom att uppgiften att följa upp

Byggkostnadsdelegationens arbete överflyttas från

Boverket till Konkurrensverket.

Konkurrensverket bör enligt motion 2003/04:Bo297

(kd) yrkande 16 få en tydligare uppgift att övervaka

byggkonkurrensen. Verket bör därför tillföras ökade

resurser. Det kan ske genom att Byggkostnadsforum

vid Boverket avvecklas och att medlen för denna

verksamhet i stället tillförs Konkurrensverket. Ett

motsvarande förslag förs dessutom fram i motion

2003/04:Bo226 (kd) yrkande 7.

Det arbete som inletts för att få ned

byggkostnaderna måste enligt motion 2003/04:Bo242

(s) yrkande 1 fortsätta, så att konkurrensen ökar

och priserna därmed sänks. Även om arbetet hittills

inte lett till några avgörande förbättringar är det

viktigt att visa uthållighet. En annan möjlighet att

sänka produktionskostnaderna kan enligt motionens

yrkande 2 vara att arbeta fram ett standardiserat

typhus, en s.k. Sverigebostad.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits

beträffande konkurrensen i bostadsbyggandet vill

utskottet anföra följande.

Det finns i dag många belägg för att konkurrensen

i byggsektorn är bristfällig. Inte minst

Byggkommissionens arbete har visat på detta. Som

redovisas i budgetpropositionen framträder i

kommissionens betänkande Skärpning gubbar (SOU

2002:115) en bild av en byggsektor med ett svagt

konkurrenstryck - detta som en följd av en

branschstruktur med hög koncentration, vertikal

integration och starka inslag av korsvist ägande i

kombination med problem som svag importkonkurrens

och inträdesbarriärer till marknaden. Enligt

Byggkommissionen ger det symtom i form av höga

priser, svårigheter att påverka utbudet, låg

produktivitet, dålig kvalitet och svagt

omvandlingstryck.

Utskottet delar mot den nu beskrivna bakgrunden

den oro för konkurrensen på byggmarknaden som

motionerna ger uttryck för. Det finns därför all

anledning att på olika sätt försöka begränsa

byggkostnaderna och därmed också boendekostnaderna.

Utvecklingen av byggkostnaderna är utan tvekan en av

de viktigaste bostadspolitiska frågorna. En

begränsning av byggkostnaderna är av avgörande

betydelse för att åstadkomma ett nytillskott av

bostäder med rimliga boendekostnader. Det är också

av detta skäl som regeringen har tagit ett flertal

initiativ för att söka påverka byggmarknaden i denna

riktning. Den tidigare verksamma

Byggkostnadsdelegationens arbete var ett led i dessa

strävanden. Även det Byggkostnadsforum som inrättats

vid Boverket har i uppdrag att främja ett

utvecklingsarbete för kostnadseffektiva

produktionsprocesser. Det arbete som

Byggkommissionen nu slutfört har också det syftat

till att finna vägar att främja konkurrensen och

motverka konkurrensbegränsande beteende, användande

av svart arbetskraft och kartellbildning inom bygg-

och anläggningssektorn. De förslag som kommissionen

lagt fram i det ovan nämnda utredningsbetänkandet

bereds nu i Regeringskansliet.

För att nå målet att pressa byggkostnaderna måste

en rad olika åtgärder vidtas. Enligt utskottets

mening är det därför fel att ställa olika statliga

insatser och verksamheter med syfte att begränsa

byggkostnaderna mot varandra. Det bör snarare ses

som att verksamheten vid de olika myndigheterna för

att stärka byggkonkurrensen och begränsa

byggkostnaderna kompletterar varandra. När det

gäller förslagen i de aktuella motionerna bör det

vidare understrykas att byggområdet redan är ett

prioriterat område för Konkurrensverket. Myndigheten

har också genomfört ett flertal utredningar och

granskningar som riktats mot byggsektorn både i form

av regeringsuppdrag och på eget initiativ.

Konkurrensverket har också som en central uppgift

att tillämpa konkurrenslagen och följa lagens

efterlevnad. När det gäller verksamheten vid

Byggkostnadsforum vill utskottet erinra om att den

skall utvärderas under 2004.

Som framgår av utskottets kortfattade redovisning

ovan har redan en rad åtgärder vidtagits i syfte att

på olika sätt stärka konkurrensen på byggmarknaden.

Även om det alltid kan hävdas att åtgärderna ur

någon aspekt är otillräckliga ger inte de nu

behandlade motionerna underlag för utskottet att nu

förorda ytterligare insatser på området. Det innebär

dock inte att utskottet på något sätt utesluter att

nya eller till sin inriktning förändrade insatser

kan behöva vidtas framöver. Samtidigt är det rimligt

att krav också ställs på att de inom byggsektorn

verksamma agerar för en stärkt och mer öppen

konkurrens. Inte minst det uppmärksammade fallet med

otillbörligt samarbete inom asfalt- och

anläggningsbranschen pekar på behovet av detta.

Utskottet vill avslutningsvis erinra om att

regeringen i budgetpropositionen uttalar att det är

en prioriterad inriktning i bostadspolitiken att

verka för en effektiv byggsektor som verkar på en

byggmarknad i konkurrens. Det kan därför förutsättas

att regeringen fortsatt kommer att ha sin

uppmärksamhet riktad på dessa frågor och att

ytterligare åtgärder kommer att vidtas om så visar

sig nödvändigt. En viktig del i detta arbete är

naturligtvis den redan pågående beredningen av

Byggkommissionens förslag. När sedan resultatet av

den till år 2004 aviserade utvärderingen av

Byggkostnadsforums verksamhet föreligger finns

ytterligare underlag för det fortsatta agerandet.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker

utskottet partimotion 2003/04:Bo253 (fp) yrkandena

2, 10 och 11 samt motionerna 2003/04:Bo226 (kd)

yrkande 7, 2003/04:Bo242 (s), 2003/04:Bo257 (m)

yrkande 11, 2003/04: Bo263 (c) yrkande 6 och

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 16.

Byggande på statlig mark m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- statlig mark för bostadsbyggande, jämför

reservation 12 (fp, c),

-

- byggande på gamla Tullinge flygplats.

-

Statlig mark för bostadsbyggande

En del av den mark som nu är i statlig ägo bör

enligt partimotion 2003/04:Bo253 (fp) kunna användas

för bostadsbyggande. Vid all upplåtelse av statlig

mark måste dock konkurrensförhållandena beaktas, så

att försäljningen inte på något sätt snedvrider

konkurrensen. Enligt motionens yrkande 5 bör

Konkurrensverket därför få i uppdrag se över hur

förvaltning och försäljning av statlig mark har

påverkat prisutvecklingen. Samtidigt bör riksdagen

enligt yrkande 6 för regeringen tillkännage vikten

av att försäljning av statlig mark inte snedvrider

konkurrensen.

Som en del i strävandena att öka tillgången på

mark för bostadsbyggande bör enligt motion

2003/04:Bo263 (c) yrkande 27 en översyn göras av att

statens användning och tillhandahållande av mark

sker på ett effektivt sätt.

Användningen av statlig mark kan även enligt

utskottets mening vara ett sätt att få till stånd

ett erforderligt bostadsbyggande. Flera åtgärder har

också mot denna bakgrund vidtagits för att se över

det statliga markinnehavet. Redan i den proposition

om vissa bostadsförsörjningsfrågor som regeringen

lade fram hösten 2000 (prop. 2000/01:26) redovisade

regeringen resultatet av en inventering av statlig

mark i Stockholms län, ägd av statliga bolag och

myndigheter, som skulle kunna göras tillgänglig för

bostadsbebyggelse. Denna inventering visade bl.a.

att Vasakronan AB ägde mark på sydöstra Järvafältet

och i södra Hägernäs i Täby kommun samt att SJ

innehade markområden i Solna, Salems, Upplands Väsby

och Stockholms kommuner. Ett viktigt första steg mot

att kunna ställa statlig mark till förfogande för

bostadsbyggande har därmed tagits. I årets

budgetproposition uttalar regeringen också att

förutsättningarna för att mer aktivt använda de

statliga markinnehaven i Stockholmsregionen för

bostadsproduktion bör undersökas. Det är utskottets

uppfattning att detta andra steg bör kunna leda till

att mark blir tillgänglig för bostadsbyggande.

Huruvida denna mark sedan också kommer att användas

för bostadsbyggande är emellertid i första hand en

fråga för berörda kommuner. Även om staten är

markägare är det inte avsikten att staten skall

träda in i kommunens ställe när det gäller ansvaret

för bostadsförsörjningen. I den mån det finns ett

kommunalt behov och intresse av att använda den

aktuella marken för bostadsbebyggelse torde denna

fråga därför i första hand få aktualiseras i

kontakter mellan markägaren staten och kommunen.

Utskottet är mot den nu beskrivna bakgrunden inte

berett att förorda ytterligare insatser när det

gäller statlig mark för bostadsbyggande. I den mån

motionerna 2003/04:Bo253 (fp) yrkandena 5 och 6 samt

2003/04:Bo263 (c) yrkande 27 inte kan anses

tillgodosedda redan genom vidtagna åtgärder avstyrks

de av utskottet.

Byggande på gamla Tullinge flygplats

De planer som regeringen givit uttryck för när det

gäller att uppföra ett större bostadsområde på F

18:s gamla flottiljområde i Tullinge, Botkyrka

kommun bör enligt motion 2003/04:T470 (fp) yrkande 4

stoppas. Tillkomsten av bostäder bör inte bestämmas

uppifrån av staten, utan beslutas på lokal kommunal

nivå. Det finns i dag inte heller något intresse för

att bygga ett område av den omfattning som

ursprungligen avsetts.

Utskottet har vid sin tidigare behandling av

motsvarande förslag uttalat att en absolut

förutsättning för att den aktuella bebyggelsen skall

komma till stånd är att det finns ett kommunalt

intresse av att området tas i anspråk för

bostadsbyggande. Även om det är fråga om statlig

mark måste självfallet det avgörande inflytandet

ligga hos kommunen. Utskottet vill här erinra om den

starka ställning som kommunen har genom plan- och

bygglagstiftningen när det gäller att styra

tillkomsten och utformningen m.m. av ny bebyggelse.

Utskottets ställningstagande i denna del står fast.

Det kan mot den bakgrunden inte anses lämpligt att

riksdagen med ett uttalande söker ingripa i denna i

grunden kommunala fråga. Motion 2003/04:T470 (fp)

yrkande 4 avstyrks därför.

Övriga frågor avseende bostadsbyggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

bostadsförsörjningsprogram för Stockholm

och Mälardalen, jämför reservation 13 (m,

fp, kd, c)

infrastrukturinvesteringar för ett ökat

bostadsbyggande, jämför reservation 14 (m,

fp, kd,c),

- styrningen av medel för marksanering till

bostadsbyggande, jämför reservation 15 (v, c)

och särskilt yttrande 5 (kd).

-

Bostadsförsörjningsprogram för Stockholm och

Mälardalen

I motion 2003/04:N325 (kd) yrkande 5 förordas ett

samlat bostadsförsörjningsprogram för Stockholm och

Mälardalen. Enligt motionen utgör bristen på

bostäder det allvarligaste hindret mot tillväxt i

regionen. Boverket och berörda länsstyrelser bör

därför få i uppdrag att ta fram förslag till ett

ökat bostadsbyggande i Mälardalen. Uppdraget bör

också ge utrymme för att lämna förslag om åtgärder

för ökad konkurrens på bostadsmarknaden.

Det torde vara obestritt att den bristande

tillgången på bostäder i Stockholm och Mälardalen

utgör ett problem. Inte minst utskottet har vid

flera tillfällen givit uttryck för detta. Även

regeringen har uppmärksammat problemet och mot den

bakgrunden vidtagit åtgärder av olika slag. Som ett

led i strävandena att höja den alltför låga nivån på

bostadsbyggandet i Stockholmsregionen har sålunda

landshövdingen i Stockholms län haft regeringens

uppdrag att överlägga med kommunerna m.fl. i länet

om möjliga åtgärder för att skapa förutsättningar

för ett ökat bostadsbyggande. Resultatet har

redovisats i rapporten Vägskäl för bostadsbristen -

Trafikinfrastruktur öppnar för 56 000 nya bostäder i

Stockholms län. Utöver att rapporten aktualiserar

frågan om bristande konkurrens i byggsektorn pekar

den på behov av bidrag till sanering av förorenad

mark, kapitalförsörjning och regler för buller samt

inte minst trafiklösningarnas betydelse för

bostadsfrågorna. Som redovisas i budgetpropositionen

(utg.omr. 18 s. 21) bereds förslagen för närvarande

i Regeringskansliet.

I en situation där beredningen pågår av en rad

förslag som syftar till ett ökat bostadsbyggande

framstår det enligt utskottets mening inte som

lämpligt att göra ett tillkännagivande från

riksdagen. Resultatet av de pågående övervägandena

bör avvaktas. När det gäller frågan om att upprätta

särskilda bostadsförsörjningsprogram för regionen

vill utskottet peka på de planeringskrav som följer

av lagen (2000:1383) om kommunernas

bostadsförsörjningsansvar. Enligt 1 § skall sålunda

varje kommun planera bostadsförsörjningen i syfte

att skapa förutsättningar för alla i kommunen att

leva i goda bostäder och för att främja att

ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen

förbereds och genomförs. Om det behövs skall

kommunen dessutom samråda med andra kommuner som

berörs av planeringen.

Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu

anförda förslagen i motion 2003/04:N325 (kd) yrkande

5.

Infrastrukturinvesteringar för ett ökat

bostadsbyggande

I motion 2003/04:Bo257 (m) yrkande 8 betonas behovet

av infrastrukturella investeringar för att

möjliggöra bostadsbyggande. Enligt motionen skulle

för landets tillväxtområden ett utökat trafiknät och

investeringar i infrastrukturen leda till att fler

byggare vågar satsa på nya byggprojekt. I t.ex.

Stockholmsregionen är det nödvändigt att satsa på

pendeltågsstationer, busslinjer och tillfartsleder

för att bostäder skall kunna byggas.

Även i motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 25 i denna

del betonas vikten av infrastrukturinvesteringar.

Det sker bl.a. med hänvisning till behovet av att

minska trycket på bostadsmarknaderna i framför allt

tillväxtregionerna. Samtidigt skapar goda

kommunikationer en väldigt hög utvecklingspotential.

för boende i tätortsnära landsbygd.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att

ett ökat bostadsbyggande i våra tillväxtområden

förutsätter satsningar på infrastrukturen. Den ovan

i korthet redovisade rapporten Vägskäl för

bostadsbristen - Trafikinfrastruktur öppnar för 56

000 nya bostäder i Stockholms län visar också redan

i valet av titel på trafiklösningarnas betydelse för

bostadsfrågorna. Behovet av att genom

infrastrukturinvesteringar ge förutsättningar för

ett ökat bostadsbyggande får sålunda anses väl

dokumenterat. Det framstår mot den bakgrunden inte

som nödvändigt att nu göra ett allmänt uttalande av

denna innebörd. Enligt utskottets mening bör

pågående beredningsarbete avvaktas. Motionerna

2003/04:Bo257 (m) yrkande 8 samt 2003/04:Bo263 (c)

yrkande 25 i denna del avstyrks sålunda.

Styrningen av medel för marksanering till

bostadsbyggande

I budgetpropositionen under utgiftsområde 20 finns

uppfört anslaget 34:4 Sanering och återställning av

förorenade områden. Medlen på anslaget disponeras av

Naturvårdsverket, som får använda dem för att

åtgärda ur risksynpunkt särskilt angelägna

saneringsobjekt samt till eventuella akuta

saneringsinsatser. Avgörande för användningen är

sålunda den risk ett område utgör ur miljösynpunkt.

För att öka bostadsbyggandet bör Boverket enligt

motion 2003/04:Bo235 (v) yrkande 4 få möjlighet att

påverka hur medlen för marksanering används. Det kan

enligt förslaget ske antingen genom att verket

disponerar ett eget anslag eller genom samråd med

Naturvårdsverket vid fördelningen av medel från det

nuvarande anslaget.

Det finns även enligt utskottets mening anledning

att genom insatser av olika karaktär och omfattning

undanröja de hinder för ett ökat bostadsbyggande som

kan finnas på vissa orter. Sådana insatser måste

dock alltid vägas mot andra mål för

samhällsutvecklingen. Som framgår av den kortfattade

redovisningen ovan disponeras anslaget till

marksanering för att åtgärda ur risksynpunkt

särskilt angelägna saneringsobjekt samt till

eventuella akuta saneringsinsatser. Anslaget är

sålunda primärt avsett att svara mot viktiga

miljöskyddsmål. Utskottet vill mot den bakgrunden

erinra om att även det bostadspolitiska målet

innebär att en ekologiskt hållbar utveckling skall

vara grund för verksamheten också vid planering och

byggande. Det framstår enligt utskottets mening

därför inte som lämpligt att ett i och för sig

angeläget mål om ett ökat bostadsbyggande sätts före

målet om en ekologiskt hållbar utveckling. Avgörande

för användningen av medlen för marksanering bör

sålunda även fortsättningsvis vara den risk ett

område utgör ur miljösynpunkt. Motion 2003/04:Bo235

(v) yrkande 4 avstyrks med hänvisning härtill.

Tomma bostäder m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om tomma

bostäder m.m.

Jämför reservation 16 (m).

Bostadsutskottet har ovan i avsnittet om anslagsfördelningen

inom utgiftsområde 18 behandlat förslag om Statens

bostadsnämnds verksamhet och det statliga stödet

till omstrukturering av kommunala bostadsföretag,

dvs. åtgärder som till stor del rör bostadsbestånd

med många tomma bostäder. I detta avsnitt tar

utskottet upp två motionsförslag som gäller tomma

bostäder och offentliga fastighetsföretag som inte

har någon direkt anknytning till budgetfrågorna.

I motion 2003/04:Bo209 (m) föreslås att riksdagen

i ett tillkännagivande till regeringen bör framhålla

möjligheten att i stället för att riva hyreshus

överväga att omvandla dessa till fängelser.

Motionären vänder sig mot att funktionsdugliga

fastigheter i dag rivs samtidigt som det råder brist

på fängelseplatser.

Även motion 2003/04:Bo257 (m) yrkande 22 med

förslag om ett tillkännagivande om offentliga

fastighetsföretag tar sin utgångspunkt i de problem

som uppstår i kommuner med tomma hyreslägenheter. De

kostnader som dessa kommuner drabbas av i det egna

bostadsbeståndet anses gå ut över kommunala

kärnverksamheter som vård, skola och omsorg.

Motionärerna anför vidare att kommuner som bedriver

näringsverksamhet riskerar att tränga ut privat

företagsamhet. Enligt motionen bör staten förhålla

sig opartisk till om bostadsföretag drivs i privat

eller offentlig regi.

Bostadsutskottet kan inte se att det föreligger

några principiella hinder för en sådan lösning som

förespråkas i motion 2003/04:Bo209 (m) om detta

skulle vara en åtgärd som bedöms vara lämplig både

av den berörda kommunen och fastighetsägaren och av

den statliga huvudmannen för fängelseverksamheten.

Utskottet tillåter sig emellertid att hysa tvivel om

att idén är praktiskt genomförbar. En rad

invändningar av både ekonomisk, byggnadsteknisk och

säkerhetsmässig karaktär torde göra sig gällande.

Utskottet anser emellertid att det bör överlåtas

till de berörda parterna att göra dessa överväganden

om den föreslagna åtgärden aktualiseras i samband

med en obeståndshantering eller i annat sammanhang.

Motionen avstyrks således.

Det i motion 2003/04:Bo257 (m) anförda om

offentliga bostadsföretag ger inte utskottet

anledning till några närmare överväganden i detta

sammanhang. De olika partiernas syn på kommunala och

allmännyttiga bostadsföretag torde vara väl känd.

Utskottet återkommer till denna fråga senare under

riksdagsåret då mer konkreta förslag om regleringen

av bl.a. de allmännyttiga bostadsföretagens

verksamhet kommer att behandlas. Motionen avstyrks.

Bostadsfinansiering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör

- avslå motionsförslagen om förändringar i

räntebidragssystemet, jämför reservationerna

17 (m, fp), 18 (kd, c) och 19 (v),

-

- avslå motionsförslagen om avveckling av och

ändrade villkor för investeringsbidraget för

nybyggnad av hyresbostäder, jämför

reservation 20 (m, fp, kd, c),

-

- avslå motionsförslagen om

investeringsstimulans genom

skattekreditering, jämför reservationerna 21

(m), 22 (fp) och 23 (kd) samt det särskilda

yttrandet 6 (c).

-

Inledning

Det bostadspolitiska ansvaret har sedan lång tid

varit så fördelat att staten i huvudsak svarat för

besluten om de rättsliga och finansiella

förutsättningarna medan kommunerna svarat för det

praktiska genomförandet av de åtgärder som krävts

för att trygga en god bostadsförsörjning. Under det

senaste decenniet har statens huvudsakliga

finansiella instrument för bostadssektorn bestått i

räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt det

regelsystem som trädde i kraft år 1993 och i

statliga kreditgarantier för lån till

bostadsinvesteringar. Därutöver har vissa

tillfälliga stödformer kommit till användning. För

närvarande kan tidsbegränsat stöd till

bostadsbyggande utgå i form av investeringsbidrag

till hyresbostäder samt investeringsstimulans genom

skattekreditering.

I detta avsnitt tar utskottet ställning till

motionsförslag som gäller förändringar i de stöd som

kan utgå för bostadsproduktionen. Det gäller förslag

som inte är direkt anslagspåverkande eller i första

hand får ses som mer principiella ställningstaganden

till de olika finansieringssystemen. Det bör påpekas

att utskottet i avsnittet om anslagsfördelningen

redan tagit ställning till sådana förslag som rör

anslagstilldelningen på respektive anslagspost för

budgetåret 2004. I nästa avsnitt tar utskottet upp

förslag i budgetpropositionen och motioner om det

statliga kreditgarantisystemet. Förslag om utvidgat

stöd till byggande av studentbostäder behandlas

tillsammans med övriga förslag om studenternas

bostadssituation.

Räntebidragssystemet

Det nuvarande räntebidragssystemet, där stöd utgår

enligt förordningen (1992:986) om statlig

bostadsbyggnadssubvention, har kommit att benämnas

1993 års system i syfte att skilja det från

räntebidrag enligt tidigare gällande regler.

Villkoren för stöd enligt 1993 års system var från

början så utformade att stödet minskade för varje ny

årgång bostäder. Denna inbyggda stegvisa avtrappning

avsågs för hyres- och bostadsrättshus emellertid

avstanna på en subventionsnivå som skulle motsvara

nivån för egnahemsägarnas avdragsrätt. I dag utgår

inget räntebidrag för egnahem. För ny- och ombyggnad

av bostäder i hyres- och bostadsrättshus kan ett

bidrag motsvarande 30 % av ett beräknat räntebelopp

utgå. Räntebeloppet utgörs i fråga om nyproduktion

av ett schablonberäknat bidragsunderlag

multiplicerat med en subventionsränta fastställd av

Boverket. För ombyggnad baseras beräkningen av

räntebidraget på en skälig, faktisk kostnad för

projektet.

Förslag om sådana större förändringar i formerna

för statlig bostadsfinansiering som även inkluderar

förändringar i räntebidragssystemet läggs fram i fem

motioner. Därutöver behandlas i detta avsnitt ett

förslag om villkoren för finansiering av

bostadsbyggande utanför tillväxtregionerna.

I motion 2003/04:Bo235 (v) yrkandena 2 och 5

föreslås att riksdagen skall begära en utredning om

nya former för investeringsstöd för nyproduktion

respektive ombyggnad av hyresbostäder. Bakgrunden

till förslagen anges vara att nyproduktionsstödet i

form av räntebidrag har urholkats och att de två

investeringsstöden för nyproduktion är

tidsbegränsade till utgången av år 2006. Vidare

anförs att räntebidragens värde i samband med

ombyggnad har minskat från att tidigare ha uppgått

till 50 % av investeringen till att i dag motsvara

ca 7 %. De förordade förstärkta investeringsstöden

som skall ersätta räntebidragen och de tillfälliga

bidragsformerna föreslås införas senast 2007 och

villkoras med tydliga miljökrav och krav på att

hyrorna skall vara förhandlade i förväg.

Folkpartiet föreslår i sin partimotion

2003/04:Bo253 yrkande 22 att en utredning om statens

roll i bostadsfinansieringen genomförs. Enligt

motionens yrkande 23 skall denna utredning innefatta

överväganden om räntebidragssystemets framtida

utformning. Motionärerna anser att utredningen skall

beakta internationella erfarenheter av olika former

av system för långsiktiga lån med en kalkylerad

ränterisk.

I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 3 föreslås att

riksdagen skall begära att ett förslag om avveckling

av räntebidragssystemet utarbetas. I motionen

förordas en successiv avveckling av räntebidragen

samtidigt som fastighetsskatten avvecklas.

Räntebidragssystemets avveckling anses vara ett

medel att stärka tillväxten. Motionärerna anser att

riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att utreda

räntebidragens avveckling i ordnade former och att

en avvecklingsmodell skall vara införd senast år

2006.

Enligt motion 2003/04:Bo257 (m) yrkande 5 bör

riksdagen i ett tillkännagivande framhålla att

subventioner för bostadsbyggande medför ett flertal

problem. Generellt är subventioner kostnadsdrivande

och inriktar sig snarare på symtomen på än orsakerna

till den låga bostadsbyggnadsnivån.

I motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 10 föreslås

att en avveckling av räntebidragssystemet inleds.

Motionärerna anser att det för hyresrätter varken

bör utgå statlig fastighetsskatt eller räntebidrag.

Utskottet har tidigare i avsnittet om

anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 behandlat

yrkanden i samma motion som innebär att avvecklingen

skall inledas redan år 2004 och att inga ytterligare

räntebidrag skall beviljas.

Problemen med att finna en rimlig finansiering av

bostadsbyggandet utanför tillväxtområdena är

utgångspunkten för förslaget i motion 2003/04:Bo239

(s). Enligt motionen behöver det genomföras en

översyn för att skapa en utjämning mellan stad och

land vad gäller finansieringen av boendet.

Bostadsutskottet anför följande med anledning av

de redovisade motionsförslagen.

Behovet av förändringar i räntebidragssystemet och

bostadsfinansieringen i övrigt har övervägts i olika

sammanhang. Exempelvis har förslag om samtidiga

förändringar i detta system och fastighetsskatten

för hyreshus föreslagits i

Fastighetsbeskattningskommitténs slutbetänkande (SOU

2000:34). Förslag om räntebidragssystemet

presenterades även i Bostadspolitiska utredningens

slutbetänkande (SOU 1996:156). För nyproduktion av

hyresrätter föreslog utredningen att räntebidragen

och fastighetsskatten avvecklas och att ett s.k.

basbidrag lämnas sedan huset färdigställts. Redan

beviljade räntebidrag enligt 1993 års regler

föreslogs skrivas ned under en period av 30 år.

Vissa begränsade förändringar i villkoren för

räntebidrag har genomförts sedan år 1993 men

systemet kvarstår till sin grundkonstruktion. De

omfattande problemen på bostadsmarknaden under 1990-

talet, som bl.a. resulterat i en otillräcklig

bostadsproduktion på många orter, medförde

emellertid ett behov av riktade och tillfälliga

insatser som kunde komplettera räntebidragssystemet.

I dagsläget utgör investeringsbidragen till

hyresrätter och investeringsstimulansen genom

skattekreditering till små hyresrätter och

studentbostäder ett sådant riktat och tidsbegränsat

komplement till räntebidragssystemet.

Bostadsutskottet anser att läget på

bostadsmarknaden under senare år nödvändiggjort

denna typ av kompletterande och tillfälliga

insatser. I detta läge har övervägandena om behovet

av en mer permanent förändring av statens

bostadsfinansieringsinsatser delvis fått stå

tillbaka för beslut som kan få snabbt genomslag. Det

bör även framhållas att övervägandena om

utformningen av statens bostadsfinansieringsinsatser

delvis behöver samordnas med och är beroende av

överväganden i angränsande frågor, framför allt

gällande eventuella förändringar i

fastighetsbeskattningssystemet.

De riktade investeringsstöd som kompletterar

räntebidragssystemet upphör i och med utgången av år

2006. Även de förslag från regeringen till

förändringar i kreditgarantisystemet som utskottet

kommer att behandla nedan föreslås gälla med denna

tidsbegränsning. Det finns således skäl att nu

inleda överväganden om den framtida

bostadsfinansieringen som kan ta sikte på att beslut

skall vara fattade i god tid före år 2007. Kommun-

och bostadsministern Lövdén har i olika sammanhang

också givit uttryck för att regeringen arbetar från

denna utgångspunkt. Enligt bostadsministern har

regeringen nu påbörjat arbetet med att ta fram ett

nytt långsiktigt finansieringssystem med

förutsättningen att i god tid presentera förslag som

kan träda i kraft år 2007. I ett svar på en

skriftlig fråga den 30 juli i år anförde statsrådet

bl.a. följande:

Den översyn som således bör ske bör ha de

bostadspolitiska målen som utgångspunkt. Avsikten

bör vara att skapa ett långsiktigt stabilt system

med neutrala, enkla och tydliga regler så att den

nödvändiga kapitalförsörjningen för att

nyproduktionen, underhållet och ombyggnaden av

bostäder varaktigt ska ligga på en sådan nivå att

målet goda bostäder till rimliga kostnader för

alla hushåll ska främjas. Ett nytt system ska

kunna träda i kraft den 1 januari 2007.

Det kan således konstateras att överväganden om

statens framtida roll i bostadsfinansieringen och om

förändringar i räntebidragssystemet som efterfrågas

i flertalet av de aktuella motionerna nu inletts av

regeringen. Bostadsutskottet kan instämma i att det

föreligger ett förändringsbehov i detta system.

Räntebidragen har delvis visat sig vara ett

otillräckligt instrument för att komma till rätta

med de obalanser som uppstått på bostadsmarknaden

under 1990-talet. Olika kompletterande instrument

har behövt användas för stimulera nyproduktionen.

Vidare innebär räntebidragssystemets nuvarande

utformning att skillnader i statligt stöd mellan

fastigheter byggda före och efter det att nuvarande

regler trädde i kraft blir bestående. Slutligen

innebär systemets konstruktion att de statliga

utgifterna för räntebidragen i princip ökar årligen.

Däremot är utskottet i dagsläget inte berett att

ta ställning till vilka förändringar som kan bli

aktuella. Det är således inte rimligt att nu binda

upp det nyligen inledda utredningsarbetet, varken

med direktiv om vilka förändringar inom ramen för

systemet som bör eftersträvas eller uttalanden om

att systemet helt bör avvecklas och ersättas med

andra insatser. Detta utesluter emellertid inte att

övervägandena sker mot bakgrund av den problembild

som bildat utgångspunkt till förslagen i flera av

motionerna.

Förslagen i motion 2003/04:Bo235 (v) utgår

exempelvis från uppfattningen att investeringsstöd

kan ge en effektivare stimulans av

bostadsproduktionen än dagens räntebidrag. Ett

bättre underlag i denna fråga kommer sannolikt att

finnas efter det att en av regeringen aviserad

utvärdering av de nuvarande investeringsstöden

genomförts. Vidare läggs förslagen i v-motionen fram

med hänvisning till ett omfattande ombyggnads- och

underhållsbehov i delar av bostadsbeståndet. Även

denna fråga bör givetvis vara central i de kommande

övervägandena. Boverket har nyligen avrapporterat

ett regeringsuppdrag med en kartläggning av

underhållsbehovet som bl.a. tar upp frågor om

behovet av statliga insatser (Bättre koll på

underhåll, Boverket september 2003). Som anförs i en

av motionerna måste givetvis förutsättningarna för

bostadsproduktion både i tillväxtorterna och i

övriga landet beaktas när behovet av

systemförändringar övervägs.

Sammantaget finns det anledning att överväga hur

ett långsiktigt statligt engagemang vad gäller

bostadsfinansieringen skall utformas för att ge goda

förutsättningar både till en stabil och tillräcklig

nyproduktion och till en nödvändig förnyelse av

bostadsbeståndet. Bostadsutskottet delar inte de

motionsförslag som tar som utgångspunkt att staten

mer eller mindre helt skall avhända sig sitt ansvar

för de finansiella förutsättningarna på

bostadsmarknaden. Utskottet instämmer däremot i

statsrådets bedömning av inriktningen av de kommande

övervägandena.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna 2003/04:

Bo235 (v) yrkandena 2 och 5, 2003/04:Bo239 (s),

Bo253 (fp) yrkandena 22 och 23, 2003/04:Bo257 (m)

yrkande 5, 2003/04:Bo283 (m) yrkande 3 samt

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 10.

Investeringsbidrag för hyresbostäder

Investeringsbidrag kan lämnas för projekt som

påbörjas före år 2007 enligt bestämmelser i

förordningen (2001:531) om statligt

investeringsbidrag för nybyggnad av bostäder som

upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist.

Villkoren för investeringsbidraget är utformade för

att stimulera till byggande i de regioner där

bostadsbristen är som störst och byggkostnaderna som

högst. Det bidrag på 15 % av ett bidragsunderlag som

kan lämnas i områden med bostadsbrist får således i

Göteborgs- och Malmöregionerna höjas med upp till 5

procentenheter och i Stockholmsregionen med upp till

10 procentenheter.

Frågor om investeringsbidraget för nybyggnad av

hyresbostäder tas upp i fem motioner. Det gäller

dels förslag om att bidragsformen skall avvecklas,

dels ett förslag om ändrade villkor i fråga om det

förhöjda bidrag som kan utgå i vissa regioner.

Anslagsförslag som utgår från en omedelbar

avveckling av bidragsformen har behandlats i

avsnittet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde

18.

Förslag med innebörden att bidragsformen skall

avvecklas läggs fram i partimotionen 2003/04:Bo253

(fp) yrkande 21 samt i motionerna 2003/04:Bo263 (c)

yrkande 15, 2003/04:Bo283 (m) yrkande 13 i

motsvarande del och 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 9. I

motionerna hänvisas bl.a. till att bidragsformen

genom en kortsiktig och krånglig utformning bidragit

till en osäkerhet på byggmarknaden. Vidare anförs

att bidragen kan vara kostnadsdrivande och att de är

otillräckliga för att skapa lönsamhet i byggandet.

I motion 2003/04:N325 (kd) yrkande 6 föreslås att

den högre bidragsnivå som tillämpas i

Stockholmsregionen även skall gälla i hela

Mälardalsområdet. Motionärerna framhåller att hela

Mälardalen är integrerad med Stockholmsregionens

arbets- och bostadsmarknad.

Bakgrunden till riksdagens beslut våren 2001 att

införa den aktuella bidragsformen var den alltmer

tilltagande bostadsbristen på vissa orter och den

alltför begränsade nyproduktionen av hyresbostäder.

Vid utgången av juli 2003 hade bidrag beviljats för

nyproduktion av 7 300 bostäder, varav drygt hälften

i allmännyttiga bostadsföretag. Regeringen

framhåller i budgetpropositionen att utfallet av

stödgivningen hittills följt intentionerna.

Även bostadsutskottet, som tillstyrkte införandet

av investeringsbidraget, gör bedömningen att

bidragsformen medverkat till en ökad

bostadsproduktion och till att boendekostnaderna i

de nyproducerade lägenheterna kan begränsas. Som

framgått ovan bör investeringsbidraget ses som ett

komplement till räntebidragssystemet i ett läge då

bostadsmarknaden råkat i obalans. Stödformen kommer

enligt gällande beslut att avvecklas i och med

utgången av år 2006. Innan så sker skall enligt de

förutsättningar som utskottet redovisade i

föregående avsnitt också beslut ha fattats om de

långsiktiga villkoren för bostadsfinansieringen. En

förtida avveckling, utan att de fortsatta villkoren

klarlagts, skulle utan tvivel bidra till att skapa

en omfattande osäkerhet inom bostadssektorn,

tvärtemot vad motionärerna anför.

Utskottet ser således i dagsläget inga skäl att

ändra stödgivningens varaktighet. Inte heller är

utskottet berett att på grundval av vad som anförs i

en av motionerna förorda andra förändringar i

villkoren för investeringsbidragen. Det får

förutsättas att såväl Boverket som regeringen följer

utfallet av de nuvarande villkoren för bidraget,

bl.a. vad gäller frågan om avgränsningen av regioner

med olika bidragsnivåer är lämpligt utformad.

Med det anförda avstyrker bostadsutskottet de

aktuella motionsförslagen om investeringsbidraget

för hyresbostäder.

Investeringsstimulans genom skattekreditering

Riksdagen beslutade våren 2003 att införa en

investeringsstimulans till fastighetsägare i form av

kreditering på dennes skattekonto (prop. 2002/03:98,

BoU9). Förordningen (2003:506) om

investeringsstimulans för byggande av mindre

hyresbostäder och studentbostäder trädde i kraft den

15 augusti i år.

Investeringsstimulansen lämnas för anordnande av

bostäder som upplåts med hyresrätt i tillväxtområden

med bostadsbrist och för anordnande av

studentbostäder på eller i anslutning till orter där

det finns universitet eller högskola. Stimulansen

kan lämnas för bostäder vars uthyrningsbara

lägenhetsarea inte överstiger 70 kvadratmeter.

Investeringsstimulansen lämnas med ett belopp som i

princip motsvarar den betalda mervärdesskatten över

en skattesats på 6 %. Projekt som erhåller stimulans

skall var påbörjade senast under år 2006 och vara

ägnade att säkerställa att boendekostnaderna är

rimliga samt bidra till ett långsiktigt hållbart

byggande.

I de tre motioner med förslag om

investeringsstimulansen som hänvisats till

bostadsutskottet föreslås att denna stödform

avvecklas. Det bör i sammanhanget nämnas att det

under den allmänna motionstiden väckts även andra

motionsförslag med förslag om

investeringsstimulansen. Dessa yrkanden har

emellertid bedömts ha en sådan inriktning att de

hänvisats till finans- respektive skatteutskotten

för beredning.

Folkpartiet föreslår i sin partimotion

2003/04:Bo253 yrkande 12 att riksdagen i ett

tillkännagivande bör framhålla att

investeringsstimulansen bör ersättas med mer

generellt inriktade åtgärder. I motionen anförs

bl.a. att villkoren för stimulansen inte utgår från

konsumenternas behov utan innebär en statlig

styrning mot små hyresrätter. Folkpartiet efterlyser

en mer generell och genomtänkt

mervärdesskattepolitik och aviserar sin avsikt att

återkomma i denna fråga.

I motion 2003/04:Fi270 (m) yrkande 42 föreslås att

byggstödet genom investeringsstimulans avskaffas.

Motionärerna hänvisar till de motiveringar för en

avveckling som finns i andra motioner från Moderata

samlingspartiet.

Enligt motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 8 bör

riksdagen fatta beslut om en avveckling av

investeringsstimulansen för byggande av mindre

hyresbostäder och studentbostäder. Kritik riktas i

motionen bl.a. mot begränsningen till smålägenheter

och mot att kravet på "rimliga boendekostnader" inte

överensstämmer med de generella reglerna om

förhandlad hyra enligt bruksvärdessystemet. I

motionen framhålls även att Kristdemokraterna anser

att byggmomsen skall halveras för alla

flerbostadshus.

Det är mindre än sex månader sedan riksdagen

fattade beslut om att införa en möjlighet till

skattekreditering och endast tre månader sedan

förordningen om stimulansvillkoren trädde i kraft.

Det behov att stimulera till ett ökat

bostadsbyggande i orter med bostadsbrist som låg

bakom riksdagens beslut har knappast minskat under

denna period. Bostadsutskottet redogjorde i samband

med beredningen av riksdagsbeslutet för sin syn på

behovet av ett ytterligare stöd till

bostadsbyggandet (se bet. 2002/03:BoU9). Utskottet

klargjorde också att den nya stimulansen inte skall

ses som en åtgärd som på egen hand kan lösa

problemen på bostadsmarknaden utan som en av flera

åtgärder som verkar i samma riktning. Det är nu

nödvändigt att även kommuner, bostadsföretag och

byggbranschen tar sin del av ansvaret för att få i

gång ett tillräckligt byggande av bostäder som kan

efterfrågas av vanliga människor.

Även om det ännu är för tidigt att dra några säkra

slutsatser om i vilken utsträckning som den nya

stimulansen kommer att bidra till ett ökat byggande

står utskottet fast vid sin bedömning att den kommer

få en klart positiv inverkan både på

bostadsbyggandets omfattning och inriktning. De

aktuella motionsförslagen om en förtida avveckling

av investeringsstimulansen bör därför avvisas av

riksdagen.

Statlig kreditgaranti

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör

- godkänna regeringens förslag om ändrad

inriktning av kreditgarantigivningen för ny-

och ombyggnad, jämför reservation 24 (m),

-

- lämna det av regeringen begärda

bemyndigandet avseende kreditgarantier till

ny- och ombyggnad av bostäder,

-

- lämna det av regeringen begärda

bemyndigandet avseende kreditgarantier i

obeståndshanteringen,

-

- lämna det av regeringen begärda

bemyndigandet avseende kreditgarantier för

lån till kommunala bostadsföretag och avslå

motstående motionsförslag, jämför reservation

25 (m, kd) och de särskilda yttrandena 7 (fp)

och 8 (kd),

-

- lämna det av regeringen begärda

bemyndigandet avseende kreditgarantier för

lån till kooperativa hyresrättsföreningar och

avslå ett motstående motionsförslag, jämför

reservation 26 (m),

-

- lämna det av regeringen begärda

bemyndigandet avseende rörlig kredit för

förvärv och innehav av fastigheter och avslå

ett motstående motionsförslag, jämför

reservation 27 (m).

-

Inledning

Statens bostadskreditnämnd (BKN) utfärdar

kreditgarantier för lån till bostadsinvesteringar

affärsmässigt inom ramen för de fastlagda bo-

stadspolitiska målen. Garantiverksamheten är indelad

i sex verksamhetsgrenar: Äldre garantier, Nya

garantier, Kreditgarantier för avlösen av kommunala

borgensåtaganden, Kreditgarantier för kommunala

bostadsföretag, Kreditgarantier för lån till koo-

perativa hyresrättsföreningar samt Kreditgarantier

för vissa kommunala åtaganden för boendet.

Finansieringen av verksamhetsgrenen Nya garantier

sker helt utanför statsbudgeten sedan 1998. Detta

resultatområde finansieras genom avgifter som skall

täcka både garantiverksamheten och

förvaltningskostnaderna.

I budgetpropositionen lägger regeringen fram sex

förslag till riksdagsbeslut som avser systemet med

statliga kreditgarantier från BKN. Ett av förslagen

avser ändrad inriktning för statliga kreditgarantier

vid ny- och ombyggnad av bostäder. De övriga fem

förslagen avser bemyndiganden för olika delar av

kreditgarantiverksamheten.

Bostadsutskottet tar först upp förslaget om en

delvis ändrad inriktning och utformning av den

statliga kreditgarantigivningen. I detta sammanhang

behandlas även motionsförslag om behovet av

ytterligare förändringar i kreditgarantigivningen

och förslag om en utredning om behovet av de

statliga kreditgarantierna för bostäder.

Ändrad inriktning av kreditgarantigivningen för

ny- och ombyggnad

Gällande regler för kreditgarantier för ny- och

ombyggnad av bostäder finns i förordningen

(1991:1924) om statlig kreditgaranti för bostäder.

Regleringen av BKN:s hantering av kreditgarantierna

genom denna förordning innebär att verksamheten till

denna del är att betrakta som offentligrättslig. I

förordningen anges bl.a. att garantins storlek

maximalt får motsvara 30 % av ett schablonmässigt

uträknat garantiunderlag, som i sin tur motsvarar

bidragsunderlaget enligt förordningen (1992:986) om

statlig bostadsbyggnadssubvention. Det maximala

bidrags/garantiunderlaget är 963 000 kr per

lägenhet, vilket innebär att den maximala

kreditgarantin för en lägenhet är ca 290 000 kr.

Pantsäkerheten för det garanterade lånet skall

finnas inom 100 % av ett pantvärde som i princip

motsvarar garantiunderlaget.

Regeringens förslag om ändrad inriktning av

kreditgarantigivningen tar i huvudsak upp två

frågor: kreditgarantins maximala storlek och den

formella regleringen av garantisystemet. Förslagets

bakgrund och innebörd i dessa delar enligt

propositionen kan i korthet beskrivas enligt

följande.

De schablonbelopp som kreditgarantins maximala

storlek i dag beräknas utifrån har varit nominellt

oförändrade under den senaste tioårsperioden. När de

tillkom stämde de relativt väl med den tidens

produktionskostnader. I dag ligger de emellertid på

ungefär hälften av dagens produktionskostnader i

storstadsområdena. För bostäder som byggs i

attraktiva lägen i landet innebär det att garantins

övre gräns regelmässigt hamnar under de 75 % av

marknadsvärdet som kreditgivaren kan låna ut till

med endast säkerhet i fastighetens pantvärde. Detta

innebär att kreditgarantierna med dagens

konstruktion kan sägas ha spelat ut sin roll, i

varje fall i de regioner i landet där det är

bostadsbrist.

Regeringen redogör i propositionen för olika

överväganden och förslag som utgått från denna

problembild. Det gäller dels de förslag som lagts

fram i betänkandet Statsgarantier för investeringar

i bostäder (SOU 2000:13), dels konkreta förslag till

förändringar i regelverket som BKN lämnat till

regeringen. Vidare har landshövdingen Mats Hellström

i sin rapport Vägskäl för bostadsbristen föreslagit

förändringar i reglerna för kreditgarantierna som

möjliggör att en större andel av

produktionskostnaden kan lånefinansieras.

Med hänvisning till dessa tidigare överväganden

föreslår regeringen att reglerna för

kreditgarantierna ändras i enlighet med det förslag

som BKN redovisat vad gäller kreditgarantins

maximala storlek. Detta förslag innebär att

garantier skall kunna lämnas från botten upp till 90

% av marknadsvärdet på ett objekt, dock högst till 2

miljoner kronor per lägenhet. I de fall

marknadsvärdet är lägre än nuvarande schablonbelopp

skall schablonbeloppen kunna användas i stället för

marknadsvärdet. Vidare anser regeringen att de

föreslagna ändringarna bör vara tidsbegränsade och

gälla för garantier som utfärdas fram t.o.m. år

2006.

Regeringens förslag om den formella regleringen av

garantisystemet innebär att dagens

offentligrättsliga reglering av verksamheten ersätts

med en avtalsreglering. I dag är garantivillkoren

fastställda i förordning beslutad av regeringen.

Detta avviker mot vad som gäller i övrig statlig

garantigivning som fungerar så att regeringen endast

fastställer den allmänna ramen, medan man har

överlämnat åt myndigheten att fastställa villkoren

för garantin. Enligt regeringen finns det flera

fördelar med att även BKN:s verksamhet i möjligaste

mån regleras genom avtal mellan garantigivare och

garantitagare. En uppenbar fördel är att villkoren

för garantin kan variera från fall till fall utifrån

t.ex. var i landet objektet ligger och låntagarens

ekonomi. En avtalsreglering anses också medföra ett

mera flexibelt arbetssätt än om även detaljerna i

garantigivningen är bestämda av regeringen. Vidare

pekar regeringen på flera andra fördelar, bl.a.

bättre möjligheter att i ett tidigt skede i ett

tänkt projekt ge en byggherre besked när det gäller

förutsättningar och kommande villkor för en garanti.

Förslaget i denna del innebär sammanfattningsvis

att regeringens reglering av garantiverksamheten

inskränks till att ange de formella ramarna för

garantigivningen. I övrigt bör villkoren regleras i

avtal mellan myndigheten och långivaren.

Regeringens förslag har endast mött invändningar

vad gäller frågan om den formella regleringen av

garantisystemet. I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande

8 föreslås riksdagen avslå förslaget i denna del.

Motionärerna vänder sig mot att ett

offentligrättsligt organ som BKN skall kunna sluta

civilrättsliga avtal och att det därmed inte längre

går att överklaga besluten i förvaltningsdomstol.

Vidare anser man att förslaget ger betydande utrymme

för godtycklighet i nämndens beslutsprocedur.

Yrkandet torde få förstås så att motionärerna godtar

regeringsförslaget om kreditgarantins maximala

storlek, dock endast under förutsättning av att

riksdagen avslår den del av förslaget som gäller den

formella regleringen. I motionens yrkande 7 föreslås

även att en utredning genomförs om behovet av en

statlig kreditgarantigivning på området.

Motionärerna anser att den statliga

kreditgarantigivningen är att betrakta som en

subvention av bostadsbyggandet som är obehövlig om

grunderna för hyressättningssystemet ändras. På en

fungerande marknad anses inte en statlig

kreditgarantiverksamhet behövas.

Bostadsutskottet tillstyrker regeringsförslaget

vad gäller kreditgarantins maximala storlek. Detta

förslag, som varken mött invändningar i motioner

eller under utskottets beredning av frågan, får

anses innebära en nödvändig anpassning av

garantivillkoren till de förutsättningar som i dag

gör sig gällande på bygg- och bostadsmarknaden. De

nya reglerna torde också medföra ett större utrymme

att utforma villkoren efter förutsättningarna i det

enskilda fallet och därigenom möjliggöra bättre

anpassade finansiella lösningar för respektive

bostadsbyggnadsprojekt.

Vad gäller den andra delen av regeringsförslaget,

den formella regleringen av garantisystemet, kan

utskottet inte dela de farhågor som framförs motion

2003/04:Bo283 (m). Som framgår av propositionen är

detta den ordning som tillämpas för övrig statlig

kreditgarantigivning. Vidare kan anföras att

förfarandet ger utrymme för en högre grad av

flexibilitet i garantigivningen och därmed kan bidra

till att undanröja åtminstone några av de problem

som påtalats av sektorn i olika sammanhang. Som

regeringen framhåller torde lösningen innebära

fördelar sett ur såväl byggherrens och långivarens

som garantigivarens synpunkt.

Vad sedan gäller förslaget i den aktuella motionen

om att en utredning om den statliga

kreditgarantigivningen bör genomföras vill utskottet

erinra om den utvärdering av systemet för statliga

kreditgarantier för bostadsinvesteringar som

redovisades i det ovan omnämnda betänkandet SOU

2000:13. Det är för övrigt till stor del

slutsatserna av denna utvärdering som lett fram till

det nu aktuella regeringsförslaget. Utskottet vill

också invända mot motionärernas uppfattning att

dagens kreditgarantigivning är att betrakta som en

subvention av bostadsbyggandet. BKN:s verksamhet

bedrivs redan i dag utifrån affärsmässiga grunder. I

det avseendet innebär förslaget om ändrad inriktning

av kreditgarantigivningen ingen förändring. Däremot

kan BKN:s verksamhet redan i dag, och

förhoppningsvis i än högre grad efter det att

inriktningen delvis förändrats, ses som en önskvärd

stimulans av bostadsbyggandet genom att den kan

bidra till att lösa finansieringen av ny- och

ombyggnad av bostäder.

Bostadsutskottet tar i detta sammanhang även upp

tre motionsförslag som inte innebär några egentliga

invändningar mot regeringens förslag om ändrad

inriktning av kreditgarantigivningen utan snarare

får tolkas som förslag om ytterligare förändringar

av villkoren.

I motion 2003/04:Bo271 (s) efterfrågas bättre

villkor för kreditgaranti vid byggande på

landsbygden. Motionären föreslår bl.a. att

maximinivån för kreditgarantiunderlaget bör höjas,

att besked om garantier bör kunna ges före byggstart

och att garantin även bör gälla köp och ombyggnad av

äldre hus och gårdar.

Ett bättre fungerande system för

bostadsfinansiering efterfrågas i motion

2003/04:Bo286 (s). Det råder enligt motionen problem

med finansieringen av bostadsbyggandet framför allt

i regioner som varken är storstäder eller glesbygd.

Lösningen är antingen ett reviderat system för

kreditgarantier eller införande av en "husbank".

Enligt motion 2003/04:Bo284 (s) behöver villkoren

för kreditgarantier avseende kooperativa

hyresrättsföreningar förbättras. Det gäller bl.a.

att kreditgaranti skall kunna lämnas upp till 90 %

av marknadsvärdet, att garantin skall kunna utfärdas

redan för byggkreditivet och att säkerhet i form av

pantbrev skall kunna utgöras av fler än ett

pantbrev.

Utskottet kan konstatera att flera av de önskemål

om villkor för kreditgarantierna som framförs i

motionerna torde kunna uppfyllas genom den ändrade

inriktning av garantigivningen som regeringen

föreslår. Det gäller bl.a. förslaget om höjd

maximinivå för kreditgarantiunderlaget. Den nya

modellen med avtalsreglerad garantigivning ger också

ett större utrymme för att beakta förutsättningarna

i varje enskilt fall. Vad gäller förslagen i

motionerna i övrigt föreligger det enligt utskottets

uppfattning inte tillräckliga skäl att föreslå

ytterligare förändringar i kreditgarantigivningens

inriktning.

Sammanfattningsvis tillstyrker bostadsutskottets

regeringens förslag om ändrad inriktning av

kreditgarantigivningen för ny- och ombyggnad i dess

helhet och avstyrker motion 2003/04:Bo283 (m)

yrkandena 7 och 8. Utskottet avstyrker även

motionerna 2003/04:Bo271 (s), 2003/04:Bo284 (s) och

2003/04:Bo286 (s).

Utskottet övergår nu till att behandla de av

regeringen begärda bemyndigandena.

Kreditgarantier till ny- och ombyggnad av

bostäder

Riksdagen föreslås ge regeringen ett bemyndigande

att under 2004 ställa ut kreditgarantier till ny-

och ombyggnad av bostäder intill ett belopp på högst

10 000 miljoner kronor inklusive tidigare gjorda

åtaganden. Det bör påpekas att bemyndigandet syftar

på verksamhetsgrenen Nya garantier och således inte

inkluderar de åtaganden som tidigare gjorts inom

ramen för verksamhetsgrenen Äldre garantier.

Detta förslag från regeringen har inte mött några

invändningar i motioner eller under utskottets

beredning. Bostadsutskottet tillstyrker att

riksdagen ger det begärda bemyndigandet.

Kreditgarantier i obeståndshanteringen

Riksdagen föreslås ge regeringen ett bemyndigande

att under 2004 ställa ut kreditgarantier för

bostadsföretag i samband med obeståndshanteringen

intill ett belopp på högst 500 miljoner kronor

inklusive tidigare gjorda åtaganden. Syftet är att

en ny långivare i dessa fall skall kunna lämna ett

lika stort bottenlån som den tidigare långivaren.

Regeringen erhöll föregående år ett motsvarande

bemyndigande av riksdagen.

Inte heller detta förslag har mött invändningar.

Bostadsutskottet noterar emellertid att den

benämning på bemyndigandet som regeringen föreslår

kan leda till missförstånd om dess inriktning.

Kreditgarantierna ställs inte ut till bostadsföretag

utan till kreditgivaren. Bemyndigandet bör därför

liksom det för år 2003 gällande formuleras som

kreditgarantier i obeståndshanteringen. Med denna

redaktionella ändring tillstyrker utskottet

regeringens förslag.

Utskottet övergår nu till att behandla de tre

regeringsförslag om kreditgarantiverksamheten som

mött invändningar i motioner.

Kreditgarantier för lån till kommunala

bostadsföretag

Riksdagen föreslås ge regeringen ett bemyndigande

att under 2004 ställa ut kreditgarantier för lån

till kommunala bostadsföretag intill ett belopp om

högst 3 000 miljoner kronor inklusive tidigare

gjorda åtaganden. Garantierna får motsvara högst 95

% av det bokförda värdet på ett företags fastigheter

när garantiavtalet träffas. Förslaget innebär att

ramen för denna form av kreditgaranti blir densamma

som för år 2003.

I två motioner föreslås att regeringens förslag om

bemyndigande i denna del skall avslås av riksdagen.

Ett sådant förslag läggs fram i motion 2003/04:Bo283

(m) yrkande 4. Enligt motionen bör statens

ekonomiska risktagande minimeras. Detta

avslagsyrkande liksom motsvarande yrkande i motion

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 2 bör även ses mot

bakgrund av de i samma motioner framlagda förslagen

om en avveckling av den nuvarande ordningen för

statligt stöd till omstrukturering av kommunala

bostadsbolag. Dessa förslag har utskottet behandlat

i avsnittet om anslagsfördelningen inom

utgiftsområde 18. I enlighet med det tidigare

behandlade förslaget i motion 2003/04:Bo297 (kd) om

ett anslag för en alternativ ordning för stöd till

kommuner med bostadsöverskott föreslås i motionens

yrkande 3 att riksdagen skall ge ett bemyndigande

för kreditgarantier enligt denna ordning.

Riksdagen beslutade våren 2002 om formerna för ett

fortsatt statligt stöd till omstrukturering av

kommunala bostadsföretag. I detta beslut, som

riksdagen fattade med anledning av förslag i den

ekonomiska vårpropositionen (prop. 2001/02:100, bet.

2001/02:FiU21, yttr. 2001/02:BoU5y), ingick även ett

bemyndigande för regeringen att under 2002 ställa ut

kreditgarantier till motsvarande ändamål och intill

samma belopp som i det nu aktuella förslaget.

Riksdagen förnyade föregående år bemyndigandet till

att gälla även under år 2003 (bet. 2002/03:BoU1).

Bostadsutskottet finner inte skäl att ompröva

riksdagens tidigare ställningstagande och föreslår

därför att regeringen ges ett bemyndigande även för

år 2004. Vad gäller förslaget i kd-motionen om ett

alternativt bemyndigande utgår det från en ordning

för omstruktureringsverksamheten som

bostadsutskottet redan avstyrkt i ett tidigare

avsnitt. De nu aktuella motionsförslagen avstyrks

således.

Kreditgarantier för lån till kooperativa

hyresrättsföreningar

Regeringen begär ett bemyndigande att under 2004

ställa ut kreditgarantier för lån som kooperativa

hyresrättsföreningar tar upp för nybyggnad eller

förvärv av fastigheter för ombildning till koope-

rativ hyresrätt intill ett belopp på högst

1 000 miljoner kronor inklusive tidigare gjorda

åtaganden. Garantierna får motsvara högst 95 % av en

fastighets marknadsvärde när garantiavtalet träffas.

Förslaget innebär att ramen för denna form av

kreditgaranti blir densamma som för 2003.

Enligt motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 5 bör

detta förslag avslås av riksdagen. Motionärerna

anser att särskilda villkor för upplåtelseformen

kooperativ hyresrätt inte bör införas. Samma

förutsättningar måste gälla oavsett upplåtelseform.

Även för detta ändamål har riksdagen redan givit

regeringen ett motsvarande bemyndigande för

innevarande år. Enligt bostadsutskottets mening

saknas det skäl för ändrat ställningstagande inför

nästkommande år. Utskottet vill här erinra om att

regelsystemet för den nya upplåtelseformen

kooperativ hyresrätt infördes efter ett

riksdagsbeslut i bred enighet våren 2002. Det finns

två typer av föreningar, dels enligt en hyresmodell

där föreningen hyr lägenheterna av en

fastighetsägare, dels enligt en ägarmodell där

föreningen äger det hus där lägenheterna finns.

Utskottet finner det angeläget att genom de aktuella

kreditgarantierna underlätta bildandet också av den

senare typen av förening.

Regeringen bör således ges det begärda

bemyndigandet. Utskottet avstyrker därmed motion

2003/04:Bo283 (m) yrkande 5.

Rörlig kredit för förvärv och innehav av

fastigheter

Regeringen begär ett bemyndigande att besluta om en

rörlig kredit på konto i Riksgäldskontoret intill

ett belopp om 5 miljoner kronor för förvärv och

innehav av fastigheter för vilka statliga

kreditgarantier utfärdats. Bemyndigandet motiveras

med att statens samlade kostnader i samband med

hantering av skadeärenden kan minskas om BKN i vissa

fall har möjlighet att förvärva fastigheter för

vilka kreditgarantier utfärdats.

I motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 6 föreslås att

riksdagen inte skall lämna det av regeringen begärda

bemyndigandet. Motionärerna framhåller att staten

inte bör äga fastigheter.

Enligt vad utskottet erfarit har BKN genom sitt

regleringsbrev redan tidigare haft möjlighet till

finansiering av förvärv av fastigheter i samband med

skadeärenden. Regeringens förslag innebär att

möjligheten att utnyttja en rörlig kredit på konto i

Riksgäldskontoret bör läggas fast genom ett

riksdagsbeslut. Bostadsutskottet har inga

invändningar mot den föreslagna ordningen. Vad

gäller invändningen i den aktuella motionen bör det

framhållas att möjligheten till förvärv av fastighet

enbart avser en situation där statens kostnader i

ett skadeärende bedöms kunna begränsas genom denna

hantering.

Bostadsutskottet anser att riksdagen bör lämna det

begärda bemyndigandet och avslå motion 2003/04:Bo283

(m) yrkande 6.

Behovet av studentbostäder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- investeringsstöd för studentbostäder, jämför

reservationerna 28 (m, fp), 29 (kd), 30 (v)

och 31 (c),

- åtgärder för fler studentbostäder, jämför

reservationerna 32 (m), 33 (fp), 34 (kd) och

35 (c).

Inledning

Bostadsutskottet har under de senaste åren haft

anledning att ägna frågor om bostadstillgången för

studenter på universitets- och högskoleorter stor

uppmärksamhet. Utskottets beredning av dessa frågor

har både föranletts av olika regeringsförslag och av

ett stort antal motioner. Även under årets allmänna

motionstid har ett flertal motioner väckts med olika

förslag om hur studenternas bostadssituation skall

kunna förbättras. Utskottet tar först upp förslag

som gäller formerna för det ekonomiska stödet till

byggande av studentbostäder. Därefter tar utskottet

ställning till motioner som förordar ett brett

spektrum av åtgärder för att öka tillgången på

studentbostäder.

Investeringsstöd för studentbostäder

Ett investeringsbidrag för anordnande av bostäder

för studenter infördes efter ett riksdagsbeslut

våren 2000 (prop. 1999/2000:100, bet. FiU27, yttr.

BoU10y). Stöd utgick enligt förordningen (2000:588)

om statligt investeringsbidrag för anordnande av

bostäder för studenter. Våren 2003 fattade riksdagen

beslut om att införa en investeringsstimulans för

bostadsbyggande till fastighetsägare i form av

kreditering på dennes skattekonto (prop. 2002/03:98,

bet. BoU9). För studentbostäder innebar beslutet att

den nya investeringsstimulansen ersatte

investeringsbidraget. Den nya förordningen

(2003:506) om investeringsstimulans för byggande av

mindre hyresbostäder och studentbostäder trädde i

kraft den 15 augusti i år.

Tre motioner tar upp frågor om formerna för det

fortsatta statliga stödet för byggande av

studentbostäder.

Ett permanent investeringsstöd bör enligt motion

2003/04:Bo235 (v) yrkande 3 införas. Motionärerna

anser att ett nytt investeringsstöd för byggande av

studentbostäder bör ges samma villkor som det nya

investeringsstöd för övriga hyresbostäder som

föreslås i samma motion. Det innebär bl.a. att det

nya stödet för studentbostäderna bör vara i bruk

senast år 2007.

I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 14 föreslås att

riksdagen bör besluta om att införa permanenta

investeringsbidrag för studentbostäder. Motionärerna

vänder sig mot att villkoren för stöd till byggande

av studentbostäder ändrats vid flera tillfällen

under senare år. Detta anses förhindra en långsiktig

planering för utbyggnaden av studentbostäder.

Enligt motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 28 bör

ett nytt investeringsbidrag för byggande av

studentbostäder införas med en liknande konstruktion

som det nyligen avskaffade och ersätta den nuvarande

investeringsstimulansen genom skattekreditering.

Bidraget skall utgå med 1 250 kr/m2 i

Stockholmsregionen, 1 000 kr/m2 i Göteborg och

Malmö och med 750 kr/m2 i övriga landet.

Motionärerna hänvisar även till ett förslag från

Kristdemokraterna om halverad byggmoms. Den

sammantagna effekten av kd-förslagen anges bli en

större stimulans av studentbostadsbyggandet än den

nuvarande investeringsstimulansen. Ett

anslagsförslag i samma motion som utgår från ett

omedelbart införande av det föreslagna

bidragssystemet har behandlats av utskottet i

avsnittet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde

18.

Som framgått ovan har en ny form av stöd till

byggande av bl.a. studentbostäder nyligen införts

genom en skattekreditering som i princip innebär att

fastighetsägaren endast behöver erlägga 6 % i

byggmoms. Beträffande studentbostäder ger denna

stödform en större ekonomisk stimulans än det

tidigare investeringsbidraget. Det är ännu för

tidigt att bedöma i vilken grad som detta på kort

sikt kan leda till ett ökat byggande. Enligt

utskottets uppfattning är det emellertid i

dagsläget, endast några månader efter att den nya

stödformen introducerats, inte rimligt att ta

ställning till en ny omläggning av stödformen.

Däremot kan utskottet instämma i att de överväganden

som nyligen inletts om formerna för det statliga

stödet till bostadsproduktionen efter år 2006 även

bör omfatta stödet till studentbostäder. Utskottet

utgår från att detta också är regeringens avsikt.

De förutsättningar som staten erbjuder för

byggande av studentbostäder har således nyligen

påtagligt förbättrats. För att antalet

nytillkommande studentbostäder skall kunna öka till

en nivå som innebär att tillgången på sikt kan svara

mot efterfrågan krävs också att övriga berörda

parter ökar sina ansträngningar. Kommunerna som har

det övergripande ansvaret för att

bostadsförsörjningen på lokal nivå fungerar kan

förbättra villkoren för byggande av studentbostäder

på olika sätt. Utskottet återkommer nedan till denna

fråga.

Mot den redovisade bakgrunden avstyrks motionerna

2003/04:Bo235 (v) yrkande 3, 2003/04:Bo263 (c)

yrkande 14 och 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 28.

Åtgärder för fler studentbostäder

Bostadsutskottet tar under denna rubrik upp motioner

med ett antal förslag med ett brett spektrum av

åtgärder i syfte att förbättra tillgången till

studentbostäder.

Motion 2003/04:Kr232 (m) om ungdomsfrågor tar i

yrkande 8 upp frågor om bostadspolitiken.

Motionärerna framhåller ett antal bostadspolitiska

åtgärder i enlighet med andra motionsförslag (m) som

anses gynna tillkomsten av studentbostäder. Dessutom

förordas en skattelagstiftning som gör det mer

intressant att hyra ut delar av bostäder. Det bör i

sammanhanget påpekas att förslag om ökade

möjligheter till skattefri uthyrning till studenter

finns i fler motioner. Yrkanden som endast avser

denna fråga har emellertid hänvisats till

skatteutskottet.

I motion 2003/04:Ub385 (m) om studenternas

vardagsproblem finns tre yrkanden med förslag som

faller inom bostadsutskottets beredningsområde.

Åtgärder föreslås för att göra planprocessen

snabbare och effektivare - yrkande 3. Tillfälliga

studentbostäder bör sättas upp - yrkande 4.

Regeringen bör inventera statliga fastigheter för

att utröna vilka som enkelt kan göras om till

studentbostäder - yrkande 5.

I Folkpartiets partimotion 2003/04:Bo253 yrkande 7

förordas ett antal åtgärder för att förbättra

studenternas bostadssituation. Det gäller bl.a.

användning av billigare byggmetoder, tillfälliga

bygglov, omvandling av lokaler till studentbostäder,

enklare planförfarande och skattefrihet för

uthyrning av rum i privatbostäder. I motionens

yrkande 8 föreslås att ägardirektiven för de

statliga fastighetsbolagen skall ändras så att

staten kan erbjuda billig mark för byggande av

studentbostäder.

Motion 2003/04:Bo226 (kd) innehåller 7 yrkanden

som helt eller delvis handlar om studentbostäder.

Flera av dem har emellertid en sådan inriktning att

de behandlas av andra utskott - skatteutskottet

respektive utbildningsutskottet. Ett yrkande om

konkurrensen på byggmarknaden har utskottet redan

behandlat i detta betänkande. De yrkanden som här

tas upp gäller förslag om tillkännagivande till

regeringen i två frågor. Kommunerna bör enligt

motionärerna ta sitt ansvar för att tillhandahålla

billig tomtmark - yrkande 2. Kommunerna bör ges

möjlighet att tillhandahålla mark för mobila

studentbostäder - yrkande 3.

I motion 2003/04:Kr361 (kd) yrkande 7 föreslås att

det skall genomföras en bred översyn av

bostadspolitiken ur ett ungdomsperspektiv. I

motionen beskrivs ungdomarnas bostadssituation och

förordas att det vidtas en rad åtgärder i enlighet

med förslag framlagda i Kristdemokraternas

bostadspolitiska motioner. Det gäller bl.a. halverad

byggmoms, avskaffad fastighetsskatt, förenklad

planprocess och ökade möjligheter till

självförvaltning.

I flera motioner diskuteras vilka krav som kan

ställas på bostadstillgången för studenter på de

högskoleorter som tilldelas nya studieplatser.

Enligt motion 2003/04:Bo247 (s) bör fördelningen

av nya universitets- och högskoleplatser knytas till

krav på de berörda kommunerna att ordna bostäder

till studenterna. Motionärerna framhåller att

bostadsmarknaden inte på egen hand klarat av att

förse ungdomar med bostäder.

I motion 2003/04:Bo263 (c) föreslås att

förhandlingar om den studentsociala situationen

skall komma till stånd med alla högskolekommuner -

yrkande 13 - och särskilt de kommuner som skall

tilldelas nya högskoleplatser - yrkande 12.

Motionärerna framhåller bl.a. att regeringen har

ansvar för att tillsammans med samtliga berörda

parter forma en strategi för hur

studentbostadstillgången skall säkras. Även i motion

2003/04:Ub390 (c) yrkande 17 föreslås att riksdagen

i ett tillkännagivande bör framhålla att en kommun

som fått fler högskoleplatser också har ett

bostadsförsörjningsansvar. Enligt motionens yrkande

16 bör regeringen bjuda in berörda kommuner,

högskolor och studentkårer till överläggningar om

hur bostadssituationen för studenter skall hanteras

framgent.

Slutligen i motion 2003/04:Bo210 (c) beskrivs ett

projekt i Storbritannien som syftar till att ge

ungdomar med bristande erfarenheter både arbete och

bostad. Denna projektidé föreslås bli prövad även i

Sverige.

Bostadsutskottet kan konstatera att flera av de

ovan beskrivna motionerna är i det närmaste

identiska med motioner som utskottet behandlade

föregående år i betänkande 2002/03:BoU1. Utskottet

konstaterade då att dessa motionsförslag till stor

del avsåg åtgärder inom den generella statliga

bostadspolitiken. I övrigt gäller förslagen behovet

av olika kommunala åtgärder för fler studentbostäder

samt förslag om utredning och överläggning om

studentbostadssituationen.

Vad gäller de mer generellt inriktade förslagen

hänvisar utskottet nu liksom föregående år till sina

ställningstaganden där respektive sakfråga

behandlas. Utskottet kan emellertid instämma i

motionärernas uppfattning att den generella

bostadspolitikens utformning har stor betydelse även

för studenternas bostadssituation. De riktade

åtgärder som särskilt avser bostäder för denna grupp

bör därför snarast ses som ett komplement till en

politik som syftar till att alla skall erbjudas

förutsättningar att leva i goda bostäder till

rimliga kostnader.

Utskottet kan också till stor del instämma i de

överväganden som finns i flera av motionerna om att

kommuner med stor bostadsefterfrågan från studenter

och ungdomar bör pröva olika åtgärder som kan

underlätta byggandet av bostäder. I flertalet fall

förutsätter sådana åtgärder inte några förändringar

i de statliga regelverken. Det är således redan i

dag möjligt att bevilja bygglov för tillfälligt

uppställda studentbostäder. Det är också möjligt att

bygga om tomma lokaler till studentbostäder. För

sådan ombyggnad kan dessutom den nya

investeringsstimulansen genom skattekreditering

utgå. Vad gäller förslagen om snabbare planprocess

pågår sådana överväganden inom ramen för PBL-

kommitténs arbete. Kommunerna kan emellertid redan

inom nu gällande regelverk på olika sätt bidra till

ett smidigt plan- och bygglovsförfarande. Kommunerna

kan också påverka villkoren för byggande av bostäder

genom de olika avgifter och exploateringskostnader

som tas ut.

Utskottet instämmer vidare i motionärernas

uppfattning att kommunerna kan göra mer för att

erbjuda mark till rimliga kostnader för uppförande

av studentbostäder. Även regeringen har givit

uttryck för denna uppfattning. Vad gäller

motionsförslagen om att statlig mark skall kunna

användas för byggande av studentbostäder avser

regeringen, som framgått i tidigare avsnitt, att

undersöka möjligheterna att använda detta

markinnehav i Stockholmsregionen mer aktivt i

bostadsproduktionen.

Vidare har utskottet givetvis inget att erinra mot

de önskemål som framförs i några motioner om att

överläggningar om studenternas bostadssituation

kommer till stånd. Utskottet har emellertid vid

flera tidigare tillfällen understrukit att det inte

i första hand är kunskap om studenternas

bostadssituation som fattas utan studentbostäder.

Staten har genom den nya investeringsstimulansen

nyligen erbjudit förbättrade ekonomiska

förutsättningar för anordnande av sådana bostäder.

Tidigare har även vissa förändringar i plan- och

bygglagstiftningen genomförts som direkt syftat till

att underlätta byggande av studentbostäder. Ansvaret

faller nu framför allt på de berörda

bostadsföretagen och kommunerna att svara upp mot

det behov som finns.

Vad gäller frågan om vilka särskilda krav som kan

ställas på bostadstillgången i samband med

tilldelningen av nya högskoleplatser vill utskottet

erinra om att statsministern i förra årets

regeringsförklaring framhöll att utbyggnaden av

högskoleplatser skall kopplas till krav på

kommunerna att tillhandahålla bostäder för

studenter. Bostadsutskottet har under flera år givit

uttryck för en motsvarande uppfattning. Införandet

av en sådan koppling ingår även i den 121-

punktsöverenskommelse som förra året träffades

mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet. Några delade meningar i förhållande

till regeringen i den fråga som ligger till grund

för motionsförslagen föreligger således inte. De

förordade tillkännagivandena i denna fråga kan

därför undvaras. Det bör i sammanhanget påpekas att

utbildningsutskottet bereder de motionsförslag från

årets allmänna motionstid som främst gäller hur

bostadstillgången bör påverka fördelningen av nya

platser till högskolorna.

Sammantaget anser utskottet att önskemålen om

kommunala insatser för studenternas bostadssituation

understryker behovet av en aktiv kommunal

bostadsförsörjningsplanering. Det bör i detta

sammanhang erinras om att riksdagens beslut om att

införa en lag om det kommunala

bostadsförsörjningsansvaret syftade till att

understryka det kommunala ansvaret för en god

planering med utgångspunkt i bostadsbehovet såväl

för studenter som för övriga grupper.

Regeringen har vid flera tillfällen redovisat en

liknande syn på behovet av åtgärder för fler

studentbostäder som den utskottet nu givit uttryck

för. De motioner som behandlats i detta avsnitt ger

därför inte utskottet anledning att föreslå något

tillkännagivande till regeringen. Med hänvisning

till det anförda avstyrks således motionerna

2003/04:Bo210 (c), 2003/04:Bo226 (kd) yrkandena 2

och 3, 2003/04:Bo247 (s), 2003/04:Bo253 (fp)

yrkandena 7 och 8, 2003/04:Bo263 (c) yrkandena 12

och 13, 2003/04:Kr232 (m) yrkande 8, 2003/04:Kr361

(kd) yrkande 7, 2003/04:Ub385 (m) yrkandena 3-5 samt

2003/04:Ub390 yrkandena 16 och 17.

Bostadsbidragen på längre sikt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

bostadsbidragens utformning, jämför

reservationerna 36 (m), 37 (fp), 38

(kd) och 39 (v),

- barns förmögenhet i bidragsunderlaget,

jämför reservation 40 (m), 41 (fp) och 42

(kd),

-

bostadsbidragen vid skilsmässa, jämför

reservation 43 (m),

- bostadsbidrag till studerande äldre än 28

år, jämför reservation 44 (m),

-

- stipendier i den bidragsgrundande inkomsten.

-

Inledning

Utskottet har i anslutning till behandlingen av

förslaget till statsbudget för 2004 även tagit

ställning till vissa förslag som avser reglerna för

bostadsbidragen för detta år. Det gäller bl.a.

förslag (m) om att avveckla bostadsbidragen till

hushåll utan barn samt förslag (kd) om halvårsvisa

avstämningar av bidragen och återinförande av

gemensam inkomstgräns m.m. Gemensamt för förslagen

är att ett genomförande av dem bedöms påverka

anslaget redan för budgetåret 2004. Därutöver har

det också förts fram motionsförslag om förändringar

i bostadsbidragen på längre sikt, dvs. förslag som

inte påverkar budgeten för 2004. Dessa förslag

behandlar utskottet i det följande.

Bostadsbidragens utformning

Enligt motion 2003/04:Bo230 (v) yrkande 1 bör

bostadsbidragens roll som ett instrument för

bostadspolitiken förstärkas och målet att ge

ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig med

goda och tillräckligt rymliga bostäder preciseras.

Vidare förordas i yrkande 2 att riksdagen skall

uttala att bostadsbidragen skall bibehållas och inte

ersättas med ett generellt familjepolitiskt stöd.

Avslutningsvis föreslås dessutom i yrkande 3 att

bostadsbidragen skall reformeras bl.a. genom att en

godtrosparagraf införs, inkomstöverföring till annat

år blir möjlig och låsta tillgångar ej ingår i

bidragsunderlaget.

I motion 2003/04:Bo249 (kd) yrkande 1 förordas att

bostadsbidragen skall ses över i syfte att ge dem en

fördelningspolitiskt bättre profil. Inte minst

missgynnas barnfamiljer av den utformning som

bidragen i dag har.

Bostadsbidragen bör enligt partimotion

2003/04:Bo253 (fp) yrkande 18 reformeras för att

minska de marginaleffekter de ger upphov till.

Reformen måste samtidigt kombineras med ett ökat

generellt stöd till grupper med särskilt stor

försörjningsbörda.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits

om bostadsbidragens utformning på längre sikt vill

utskottet anföra följande.

Den reform av bostadsbidragen som genomfördes 1997

har lett till betydande förändringar för många

bidragstagare. Det är därför viktigt att följa hur

bidragsgivningen utvecklas och hur bidragshushållen

har berörts av förändringarna. Utskottet och

riksdagen har också aktivt verkat för att

bidragsgivningen följts upp i olika avseenden. Som

en direkt följd av utskottets tidigare insatser har

också vissa ändringar gjorts i reglerna för

bostadsbidragen. Det gäller bl.a. att en lägsta nivå

för reduktion av boendekostnaden på grund av

bostadsytan införts, att möjligheterna till

eftergift av återbetalningskrav vidgats och att

vissa försäkringsersättningar till barn inte längre

ingår i bidragsunderlaget.

En tydlig slutsats som kan dras av den

hittillsvarande uppföljningen av bostadsbidragen är

att de fyller de uppsatta målen i så måtto att

bidragen i första hand träffar ekonomiskt svaga

hushåll. Av redovisningen i budgetpropositionen

framgår bl.a. att ensamföräldrarna i maj 2003

utgjorde ca 67 % av bidragshushållen samtidigt som

de uppbar omkring 73 % av det totala

bidragsbeloppet. Förklaringen till detta är att

ensamstående i regel har lägre hushållsinkomster än

samboende. Med avseende på att det finns avsevärt

fler ensamstående mammor än pappor utgörs alltså den

stora gruppen bostadsbidragstagare av ensamstående

mammor med barn.

Det förhållandet att bostadsbidragen till

betydande del går till hushåll med svag ekonomi

innebär inte med nödvändighet att bidragen i alla

delar svarar mot de mål som satts upp. På samma sätt

som hittills bör bostadsbidragen därför fortlöpande

följas upp och utvärderas. I enlighet med vad

utskottet anfört ovan bör en utgångspunkt för detta

arbete vara att bostadsbidragen även

fortsättningsvis skall svara mot det

bostadspolitiska målet att ge ekonomiskt svaga

hushåll möjlighet att hålla sig med goda och

tillräckligt rymliga bostäder.

Även om utskottet nu uttryckt uppfattningen att

utvecklingen av bostadsbidragsgivningen måste följas

med största noggrannhet och att bidragens

funktionssätt fortlöpande måste ses över innebär det

inte ett ställningstagande för den mer eller mindre

totala omläggning av bidragen som förordas i

partimotion 2003/04:Bo253 (fp) yrkande 18 samt

motion 2003/04:Bo249 (kd) yrkande 1. Dessa motioner

avstyrks sålunda. Vad utskottet avser är snarare en

justering av de ofullkomligheter som kan visa sig i

dagens system och en successiv anpassning av det

till den utveckling som skett sedan systemet

infördes.

Utskottet har i detta betänkande liksom i tidigare

betänkanden betonat bostadsbidragens roll som ett

bostadspolitiskt instrument. I detta

ställningstagande ligger naturligtvis också att

bostadsbidragen även fortsättningsvis skall syfta

till att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att

hålla sig med goda och tillräckligt rymliga

bostäder. Det framstår mot den bakgrunden inte som

nödvändigt att göra de ytterligare uttalanden med i

princip denna innebörd som föreslås i motion

2003/04:Bo230 (v) yrkandena 1 och 2. Utskottet är

inte heller berett att nu ställa sig bakom de

förslag till förändringar i bostadsbidragen som förs

fram i motionens yrkande 3. I den mån dessa förslag

inte kan anses tillgodosedda genom den förändring i

förlåtandeintervallet som utskottet ovan tillstyrkt

eller genom det beredningsarbete som inletts när det

gäller förmögenhetsbegreppet i

bostadsbidragsunderlaget m.m. avstyrks de av

utskottet. När det gäller den beredning som pågår

vill utskottet särskilt framhålla att den omfattar

ett av Riksförsäkringsverket framlagt förslag

avseende förmögenhetsbegreppet som i allt väsentligt

överensstämmer med det i motionen.

Barns förmögenhet i bidragsunderlaget

Riksdagen beslutade våren 2002 (prop. 2002/03:33,

bet. BoU6) om ändrade regler för bostadsbidragen i

syfte att förbättra situationen för de familjer med

barn som tillerkänns ersättningar med anledning av

kroppsskada, kränkning, olycksfall eller sjukdom.

Ändringarna innebär att sådana ersättningar inte

skall påverka familjens förmögenhet vid beräkning av

bostadsbidrag. De nya reglerna trädde i kraft den 1

april 2003, och de tillämpas på bostadsbidrag som

lämnats fr.o.m. den 1 januari 2001.

I tre motioner föreslås att ytterligare

förändringar skall göras i fråga om beräkningen av

bostadsbidragsunderlaget med avseende på barns

tillgångar.

Enligt motion 2003/04:Bo205 (s) finns det

anledning att göra ytterligare undantag i fråga om

vad som skall ingå i förmögenhetsbegreppet vid

beräkningen av bostadsbidraget. Det gäller bl.a.

försäkringsersättning som utgått till följd av att

en förälder avlidit och där ersättningen inte kan

disponeras.

Även i de båda motionerna 2003/04:Bo212 (kd) och

2003/04:Bo249 (kd) yrkande 5 föreslås att låsta

tillgångar, t.ex. i form av försäkringsersättningar

vid en förälders frånfälle, inte skall ingå i

bidragsunderlaget. I den sistnämnda motionen

förordas dessutom att företagares s.k.

periodiseringsfonder liksom inkomster för

hemmavarande barn understigande 20 000 kr inte skall

beaktas vid bidragsberäkningen.

Med anledning av vad som i motionerna föreslagits

beträffande barns förmögenhet m.m. vid beräkningen

av bostadsbidraget vill utskottet anföra följande.

Som framgår av redovisningen ingår sedan den 1

april i år inte ersättningar med anledning av

kroppsskada, kränkning, olycksfall eller sjukdom i

bostadsbidragsunderlaget. Redan i samband med att

detta förslag förelades riksdagen aviserade dessutom

regeringen att en samlad inventering av

förmögenhetsbegreppet skulle göras och att

regeringen avsåg återkomma till riksdagen i denna

fråga. En sådan inventering har också sammanställts

inom Socialdepartementet. Regeringen har därefter

uppdragit åt Riksförsäkringsverket (RFV) att

analysera och kartlägga om det finns skäl att

ytterligare undanta viss förmögenhet vid beräkning

av bostads- och underhållsstöd. Verket har nyligen

till regeringen redovisat resultatet av sin analys i

rapporten Förmögenhet vid beräkning av bostads- och

underhållsstöd. I rapporten föreslår RFV bl.a. att

vissa tillgångar som tillfallit barn genom gåva

eller testamente skall undantas från förmögenheten

vid beräkning av bostadsbidrag. När en inskränkning

finns i vårdnadshavarens dispositionsrätt över

barnets egendom anser RFV att det är rimligt att

sådan egendom undantas. Rapporten bereds nu i

Regeringskansliet.

Som framgår av redovisningen ovan har överväganden

med den inriktning som förordas i motionerna nu

inletts. Enligt utskottets mening bör resultatet av

den pågående beredningen avvaktas. Motionerna

2003/04:Bo205 (s), 2003/04:Bo212 (kd) och

2003/04:Bo249 (kd) yrkande 5 avstyrks därför.

Bostadsbidragen vid skilsmässa

Till de föräldrar som inte bor tillsammans men har

gemensam vårdnad utgår den bostadsanknutna delen av

bostadsbidraget till båda föräldrarna. Den icke

bostadsanknutna delen tillfaller dock endast den

förälder hos vilken barnet är folkbokfört.

Enligt motion 2003/04:Bo281 (s) bör reglerna för

bostadsbidragen ändras så att villkoren blir

likvärdiga för båda föräldrarna vid skilsmässa -

detta för att båda föräldrarna skall ges samma

förutsättningar att ta hand om sina barn.

En skilsmässa innebär ofta stora ekonomiska

påfrestningar för båda föräldrarna. Inte minst

bostadskostnaden kan i den situationen utgöra en

tung post i hushållsbudgeten. Det är också mot den

bakgrunden som båda föräldrarna har rätt till

bostadsbidrag vid gemensam vårdnad av barn. Som

redovisas i motionen utgår dock det s.k. särskilda

bidraget endast till den ena föräldern, dvs. till

den förälder hos vilken barnet är folkbokfört. Även

om det finns skäl som talar för denna ordning, finns

det också skäl som talar emot. I t.ex. de fall den

gemensamma vårdnaden är delad så att barnet under

året bor lika lång tid hos båda sina föräldrar kan

det hävdas att också förutsättningarna för att få

bostadsbidrag bör vara lika för dem båda. Samtidigt

är det naturligtvis så att gemensam vårdnad långt

ifrån alltid innebär att barnet vistas lika lång tid

hos båda föräldrarna. I de fall den ena föräldern

endast umgås med sitt barn mera sporadiskt gör sig

skälen för likabehandling i fråga om bostadsbidragen

inte lika starkt gällande.

Sammantaget kan det enligt utskottets mening

finnas anledning att överväga utformningen av

reglerna för bostadsbidragen vid gemensam vårdnad av

barn. Samtidigt måste naturligtvis eventuella

åtgärder i denna del vägas mot andra angelägna

insatser när det gäller utformningen av

bostadsbidragen. Enligt utskottets mening kan det

mot den bakgrunden förutsättas att framtida

överväganden avseende bostadsbidragen också kommer

att omfatta reglerna för bostadsbidrag vid gemensam

vårdnad. Något formellt tillkännagivande i enlighet

med förslaget i motion 2003/04:Bo281 (s) kan därmed

inte anses erforderligt.

Bostadsbidrag till studerande äldre än 28 år

Förutom till hushåll med barn kan bostadsbidrag utgå

även till hushåll utan barn. En förutsättning är att

bidragstagaren fyllt 18 men inte 29 år.

Studenter som börjar studera först några år efter

det att de slutat gymnasiet kan enligt motion

2003/04:Bo289 (s) komma att diskrimineras i

förhållande till andra studenter. Det beror på att

de under studietiden kan komma att mista rätten till

bostadsbidrag därför att de uppnår 29 års ålder.

Förutsättningarna för att medge bostadsbidrag också

till studerande över 29 år bör därför undersökas.

Utskottet har tidigare uttryckt uppfattningen att

det i och för sig kan finnas goda skäl för att ge

bostadsbidrag också till de studenter som är 29 år

eller äldre. Enligt utskottets mening finns det

samtidigt skäl, inte minst samhällsekonomiska, som

talar emot. Utskottet är med hänvisning härtill inte

nu berett förorda en sådan regeländring. Motionen

avstyrks sålunda. I den mån överväganden om ändrad

åldersgräns kommer till stånd bör de enligt

utskottets mening inte heller begränsas till att

endast omfatta dem som studerar.

Stipendier i den bidragsgrundande inkomsten

I motion 2003/04:Kr254 (m) yrkande 12 föreslås att

konstnärsstipendier skall räknas in i den

bidragsgrundande inkomsten.

Med anslutning till sina tidigare

ställningstaganden till motsvarande förslag (senast

i bet. 2002/03:BoU1 s. 64) vill utskottet anföra

följande.

Vid beräkningen av den bidragsgrundande inkomsten

är grundregeln att den utgörs av summan av de

skattepliktiga inkomsterna av tjänst,

näringsverksamhet och kapital. Dessa inkomster, som

bestäms enligt skattelagstiftningens regler,

justeras sedan med vissa tillägg och avdrag som

anges i lagen (1993:737) om bostadsbidrag. Enligt

bestämmelserna i 4 § skall sålunda skattefria

stipendier över 3 000 kr per månad ingå i den

bidragsgrundande inkomsten.

Som framgår av redovisningen ovan innebär redan

dagens regler att motionsförslaget till betydande

delar är tillgodosett. Utskottet är med hänvisning

härtill inte berett att ställa sig bakom förslaget i

motion 2003/04:Kr254 (m) yrkande 12, varför det

avstyrks.

Övriga frågor

Bostadsutskottet tar i detta avsnitt upp vissa

motionsförslag om verksamheten vid Lantmäteriet

respektive länsstyrelserna.

Digital Sverigekarta

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om en

digital Sverigekarta.

En ökad satsning på den digitala Sverigekartan och

på geografisk informationsteknik förordas i motion

2003/04:Bo265 (kd, fp, c). Enligt förslaget bör

resurser säkerställas för ytterligare investeringar

i databaser, nytt geodetiskt referenssystem samt

digitalisering av lantmäteriarkiv och historiska

kartor. Samtidigt måste arbetet med att uppgradera

den digitala Sverigekartan påskyndas.

Av den redovisning som regeringen lämnar i

budgetpropositionen framgår att det intensiva

arbetet med att digitalisera den geografiska

informationen kommer att vara genomförd för hela

Sverige under 2003. Förutsättningarna för att också

presentera den tillgängliga informationen i digital

form har därmed också förbättrats jämfört med

tidigare. I denna del får därmed motionen redan

anses vara tillgodosedd. Även om arbetet inom

lantmäteriet nu kommer att inriktas på förvaltning,

ajourhållning och tillhandahållande av geografisk

information och fastighetsinformation innebär det

inte att utvecklingsarbetet helt avstannar. Trots

att satsningarna under de närmaste åren främst

kommer att vara av förvaltnings- och

utvecklingskaraktär torde det finnas ett utrymme

också för nya insatser av olika slag. Utskottet är

dock inte berett att på de i motionen angivna

grunderna förorda vilken inriktning dessa satsningar

bör ges. Med den breda inriktning som

motionsförslaget har förefaller det dessutom inte

möjligt att det kan genomföras utan att ytterligare

medel tillförs verksamheten. Något sådant förslag

har dock inte förelagts riksdagen.

Utskottets avstyrker med hänvisning till det nu

anförda motion 2003/04:Bo265 (kd, fp, c).

Nyckeltal för verksamheten vid länsstyrelserna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om

nyckeltal för verksamheten vid

länsstyrelserna. Jämför reservation 45 (m,

kd, c).

Enligt motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 16 bör

nyckeltal utvecklas så att det går att mäta

effektiviteten mellan de olika länsstyrelserna,

liksom mellan olika verksamheter inom

länsstyrelserna.

Utskottet har ovan lämnat vissa principiella

synpunkter när det gäller utformningen av mål- och

resultatredovisningen i budgetpropositionen. I detta

sammanhang ger utskottet också uttryck för

uppfattningen att redovisningen av resultat med

hjälp av resultatindikatorer bör ses som ett viktigt

instrument i detta arbete. Även för bedömningen av

verksamheter som bedrivs av myndigheter kan givetvis

användningen av resultatindikatorer eller s.k.

nyckeltal ha stor betydelse. Det kan exempelvis

gälla att redovisa arbetsbelastningen inom olika

verksamhetsområden eller resursförbrukningen för en

viss typ av ärende. Användningen av nyckeltal måste

givetvis även kompletteras med andra former av

redovisningar av pågående verksamhet och uppnådda

resultat.

De mer allmänt uttryckta krav som utskottet

redovisat när det gäller bedömningen av

måluppfyllelsen av de bostadspolitiska målen kan

således anses omfatta verksamheten vid landets

länsstyrelser. En god resultatredovisning är bl.a.

en förutsättning för en rättvisande

resurstilldelning till länsstyrelserna. Det finns

mot den bakgrunden anledning att ytterligare

utveckla olika analysinstrument. Redan nu genomförs

också ett arbete med denna inriktning. I

budgetpropositionen uttalar dessutom regeringen att

den vill att de jämförelser som görs med bl.a.

nyckeltal vidareutvecklas. Som en del i detta

utvecklingsarbete har regeringen i regleringsbrevet

för 2003 givit länsstyrelserna i uppdrag att till

regeringen återrapportera statistiska uppgifter för

verksamheten under 2003. Redovisningen skall ske

enligt en för ändamålet särskilt framtagen mall.

Enligt vad utskottet erfarit är det regeringens

avsikt att denna standardiserade redovisning

fortsättningsvis skall göras årligen. Det innebär

att ett grundmaterial för att arbeta fram bl.a.

olika nyckeltal kommer att föreligga.

Som framgår av redovisningen görs det insatser som

syftar till att utveckla redovisningskrav som bl.a.

möjliggör framtagandet av nyckeltal och andra för

verksamheten vid länsstyrelserna viktiga

indikatorer. Utskottet ser positivt på detta arbete,

som även ligger väl i linje med vad som förordas i

motion 2003/04:Bo283 (m) yrkande 16. Ett

tillkännagivande i frågan kan därför undvaras,

varför motionen avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Mål- och resultatredovisningen i

budgetpropositionen (punkt 2) (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta

Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark

(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad bostadsutskottet anfört i avsnittet om mål- och

resultatredovisningen i budgetpropositionen.

Ställningstagande

Vi står bakom de synpunkter och överväganden som

bostadsutskottet framför i avsnittet om mål- och

resultatredovisningen i budgetpropositionen. Som

utskottet anför bör den resultatinformation som

lämnas i budgetpropositionen i flera avseenden kunna

utvecklas för att bättre kunna tjäna som berednings-

och beslutsunderlag i den politiska processen.

Mot denna bakgrund anser vi att det är av stor

vikt att regeringen också tydligt uppmärksammas på

dessa synpunkter. Vi föreslår därför att de av

utskottet redovisade övervägandena bör föranleda ett

tillkännagivande från riksdagen till regeringen.

2. Komplettering av målet för bostadspolitiken

(punkt 3) (m, kd)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Margareta Pålsson (m) och Peter

Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 7 i denna

del.

Ställningstagande

Med den formulering som det bostadspolitiska målet

nu har fokuserar det direkt på de boende, och

förbiser dem som bygger och förvaltar bostäderna.

Det är enligt vår mening inte rimligt eftersom

statens möjligheter att påverka situationen för dem

som har en bostad och dem som står utan bostad till

största delen går genom just bostadsmarknadens

aktörer. Det låga bostadsbyggandet och de hot som

hyresrätten står inför gör att dessa frågor måste

ges en framträdande roll i de bostadspolitiska

strävandena. För att betona frågornas vikt bör det

bostadspolitiska målet kompletteras. Till målet bör

därför fogas en formulering som på ett tydligt sätt

tar fasta på byggandet och ägandet av

bostadsfastigheter. I enlighet med förslaget i

motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del bör

därför till målet fogas följande.

Bostadspolitiken skall skapa goda och långsiktigt

förutsägbara villkor för byggande och ägande av

fastigheter i alla olika upplåtelseformer.

Den nu förordade kompletteringen av det

bostadspolitiska målet leder naturligtvis inte i sig

till att dagens missförhållanden rättas till. För

detta fordras en helt annan bostadspolitik än den

som i dag bedrivs. Till utformningen och

inriktningen av denna politik återkommer vi därför i

det följande.

3. Mål för bostadsbyggandet (punkt 4,

motiveringen) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars

Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Det finns enligt vår mening flera skäl som talar för

att kvantitativa mål för bostadsbyggandet inte bör

sättas upp. Det främsta skälet är att

bostadspolitiken inte primärt skall syfta till att

producera ett bestämt antal bostäder. I stället är

det människornas behov och önskemål som skall vara

vägledande för vad som skall byggas. Vad som fordras

i detta fall är alltså inte mål uttryckta i bestämda

tal utan en bostadspolitik som ger förutsättningar

för den enskilde att kunna välja den bostad som

svarar mot hans eller hennes önskemål. Det

förutsätter en öppen och fungerande marknad utan

dagens inslag av snedvridande subventioner,

detaljregleringar och politisk klåfingrighet. En

ytterligare förutsättning är att nödvändiga

samhällsinsatser präglas av stabilitet och

långsiktighet. Först när dessa grundläggande hinder

mot en bostadsmarknad i balans har undanröjts kommer

den som söker en bostad att ha ett verkligt val

mellan bostäder av olika storlek, i olika lägen och

med olika upplåtelseformer.

Det förhållandet att vi motsätter oss ett till

numerären fastlagt mål för bostadsbyggandet innebär

naturligtvis inte att vi på något sätt frånträder

vår allmänna inställning, att användningen av

kvantitativa resultatindikatorer i regeringens

redovisning till riksdagen bör öka. I dessa

sammanhang kan t.ex. en kontinuerlig redovisning av

bostadsbyggandets omfattning vara ett sätt att ge en

indikation på hur den bedrivna politiken påverkat

bostadsbyggandet.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrker vi

motionerna 2003/04: Bo235 (v) yrkande 1 samt

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del.

4. Mål för bostadsbyggandet (punkt 4) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 7 i denna del

och avslår motion 2003/04:Bo235 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi har från Kristdemokraterna förordat en

komplettering av det bostadspolitiska målet för att

lyfta fram byggandet och ägandet av

bostadsfastigheter. Också den kvantitativa

målsättningen för bostadsbyggandet bör revideras mot

denna bakgrund. För att ytterligare betona vikten av

ett bostadsbyggande av tillräcklig omfattning bör

ett kvantitativt mål för bostadsbyggandets

omfattning läggas fast. Genom att på detta sätt

fastställa ett tydligt, i absoluta tal mätbart mål

skulle utskottet och riksdagen också visa att det

ligger allvar bakom uttalandena om att användningen

av resultatindikatorer måste öka. Med den allmänna

utformning det bostadspolitiska målet har är det

helt enkelt nödvändigt att bryta ned det på delmål

och på mål som kan mätas på ett över tiden

jämförbart sätt.

Mot den nu beskrivna bakgrunden bör riksdagen

lägga fast ett mål för bostadsbyggandet som ligger

väsentligt över den målsättning som regeringen

redovisade i budgetpropositionen för 2003. Den

målsättning om 30 000 per år t.o.m. 2006 som där

fördes fram svarar inte mot den efterfrågan och de

behov som finns. Riksdagen bör i stället uttala att

de bostadspolitiska insatserna skall vara så

utformade att de möjliggör ett byggande av 40 000-50

000 lägenheter per år. Detta är nödvändigt för att

råda bot på bostadsbristen och för att förbättra

standarden på bostadsbeståndet.

Vad jag nu med anslutning till motion

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 7 i denna del anfört om

bostadsbyggandets omfattning bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Övriga förslag

avstyrks.

5. Mål för bostadsbyggandet (punkt 4) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo235 yrkande 1 och avslår

motion 2003/04:Bo297 yrkande 7 i denna del.

Ställningstagande

Den kraftiga neddragningen av samhällets stöd till

bostadsproduktionen under 1990-talet tillsammans med

en övergång till låg inflation, men en

förhållandevis hög realränta, har fått stora

effekter för nyproduktionen av bostäder. Det har

även lett till en nedgång i underhållet av

bostadsbeståndet. För den sociala bostadspolitiken

har utvecklingen varit förödande.

Av Sveriges befolkning bor i dag 60 procent i

någon av de cirka 100 kommuner som har bostadsbrist.

Framför allt är det små och medelstora hyresbostäder

som saknas, men det finns även en brist på stora

lägenheter. Boverkets prognos för bostadsbyggandet

2004 pekar på att cirka 22 500 bostäder kommer att

byggas. Det är långt från de behov som finns, och

långt från den målsättning om 120 000 nybyggda

bostäder som regeringen satt upp för perioden

2002-2006.

När det gäller tillståndet i de befintliga

bostäderna beräknas omkring 1,3 miljoner lägenheter

i flerbostadshus stå inför ett omfattande

renoveringsbehov under de närmaste 15-20 åren. Det

är framför allt inom rekordårens bostadsbestånd

(1961-1975) som behoven finns, men också äldre delar

av beståndet berörs. För att inte de boende skall

drabbas av standardsänkningar och bostädernas

attraktivitet och kapitalvärde försämras måste såväl

de tekniska systemen (va-installationer, el,

ventilation) som fönster, balkonger och fasader

åtgärdas. Jämfört med i dag innebär det att

renoveringstakten behöver tredubblas från 20 000

till 60 000 lägenheter per år.

För att markera behoven av både nya bostäder och

ombyggnad av befintliga bostäder bör riksdagen sätta

upp tydliga kvantifierade mål. Målet bör sålunda

vara att det skall byggas 30 000-40 000 lägenheter

per år med början senast 2007. Av dessa skall

hälften vara hyresrätter. För ombyggnationen bör

målet sättas till 60 000 lägenheter i flerbostadshus

per år under en tioårsperiod.

Vad vi nu med anslutning till motion 2003/04:Bo235

(v) yrkande 1 anfört om bostadsbyggandets omfattning

under de närmaste åren bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Övriga förslag avstyrks.

6. Bostadspolitikens utformning (punkt 5) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo257 yrkande 1 och

2003/04:N341 yrkande 8 samt avslår motionerna

2003/04:Bo236 yrkande 1, 2003/04:Bo253 yrkandena 1,

19 och 20, 2003/04:Bo263 yrkandena 1, 2, 8, 19, 20

och 25, 2003/04:Bo297 yrkande 1 samt 2002/03:Kr13.

Ställningstagande

Det är ingen överdrift att säga att bostadspolitiken

har havererat. Vi har i dag en tudelad

bostadsmarknad med bostadsbrist i tillväxtorter och

stigande bostadsöverskott i utflyttningsorter. På

orter med överskott av bostäder tvingar

hyressättningssystemet de boende att betala för höga

hyror. Samma hyressättningssystem differentierar

inte hyrorna i attraktiva tillväxtorter. Det finns

orter där bostadsföretagen har mycket stark ekonomi

och orter där företagen står på ruinens brant. Vissa

orter är starkt segregerade, medan andra har lyckats

mycket bra och har skapat integrerade

bostadsområden. Därtill tvingar fastighetsskatten

småhusägare att flytta från gård och grund.

Situationen är i längden ohållbar och den

socialdemokratiska regeringen har inte lyckats

presentera en politik som skulle kunna förändra

detta. I stället har den satsat sina resurser på att

försvara och vårda sin sedan länge havererade

bostadspolitik. De som tvingas ta konsekvenserna av

detta i form av bostadsbrist, bostadsöverskott, höga

skatter och lågt byggande är de boende.

Det är nu hög tid att helt byta riktning och börja

föra en bostadspolitik som är till för människorna -

en politik där de boende sätts i centrum. Den

självklara utgångspunkten för denna framtidens

bostadspolitik skall vara människornas rätt att

själva kunna välja den bostad de önskar.

Bostadsmarknaden skall styras av människors

efterfrågan och fria val, inte av regleringar och

politiska eller administrativa beslut. Den ökade

rörlighet detta skapar, såväl geografiskt som mellan

olika boendeformer, leder till en öppen och flexibel

bostadsmarknad till gagn för alla boende.

Bostadspolitiken skall ge förutsättningar för att

bevara och utveckla olika upplåtelseformer som kan

tillgodose olika individers önskemål i olika skeden

av livet. De boende skall kunna välja mellan

äganderätt, bostadsrätt och hyresrätt. Det

förutsätter en öppen och fungerande marknad utan

inslag av snedvridande subventioner,

detaljregleringar och politisk klåfingrighet. En

ytterligare förutsättning är att samhällsinsatser

som trots allt är nödvändiga präglas av stabilitet

och långsiktighet.

Att äga sin lägenhet är för många människor en

trygghet som inte enbart kan mätas i pengar. Ägandet

stärker människors oberoende, skapar trygghet och

bidrar till integration. Bostadspolitiken måste

därför göra det möjligt för fler att äga sin bostad.

Det ger den förutsebarhet och frihet som alla boende

har rätt att kräva. Ägarlägenheter bör därför

snarast införas.

Även bostadsrättens ställning måste stärkas.

Ombildning av hyresrätt till bostadsrätt bör därför

underlättas. De hinder som regeringen med hjälp av

stödpartierna infört bör omedelbart undanröjas. Det

är behov och efterfrågan som skall avgöra vilken typ

av bostad som de boende väljer och inte andra

styrmekanismer.

Hyresrätten måste återupprättas. Subventioner och

prisregleringar har lett till brist på hyresrätter,

långa köer och en omfattande svart marknad. För att

det skall vara möjligt att bygga och förvalta

hyresrätter även i framtiden måste en fri

hyressättning införas under trygga former för

hyresgästerna. Det innebär bl.a. att

besittningsskyddet inte skall kunna kringgås genom

orimliga hyreshöjningar. En hyreshöjning skall kunna

överklagas till, och skälighets-prövas av, allmän

domstol.

För att på kort sikt öka tillgången på bostäder

för ungdomar och studerande måste möjligheter till

skattefri uthyrning öppnas. Efter norsk modell bör

det därför bli möjligt att hyra ut en del av sin

bostad utan att den inkomst som detta ger behöver

tas upp till beskattning. Det är det absolut

snabbaste, enklaste och billigaste sättet att få

fram bostäder på tillväxt- och universitetsorter.

I avsikt att få i gång byggandet krävs

förändringar och förenklingar. Plan- och

byggprocessen måste reformeras och antalet instanser

för överklagande av detaljplan och bygglov minskas.

Onödiga regler och normer måste bort så att

bostadskonsumenternas efterfrågan blir styrande för

utformningen på ett helt annat sätt än i dag.

Beskattningen av byggande och boende måste sänkas.

Det förutsätter både en sänkning av det allmänna

skattetrycket och en sänkning eller borttagande av

de skatter som är direkt inriktade mot byggande och

boende. Detta innebär att den för många boende så

betungande fastighetsskatten måste avvecklas liksom

förmögenhetsskatten som kraftigt höjer

boendekostnaderna i många bostadsområden.

Större möjligheter att utnyttja strandnära områden

för bebyggelse måste införas. Vi har i Sverige en

god tillgång på stränder där trycket från andra

intressen är lågt eller obefintligt, och som kan

användas för bostadsbebyggelse.

Särskilt i våra tillväxtområden kan en utbyggd

infrastruktur bidra till ett ökat bostadsbyggande.

Genom nya investeringar i vägar, järnvägar och annan

spårbunden trafik kan områden som i dag inte är

tillgängliga för bostadsbebyggelse tas i anspråk för

nya bostäder.

Vad vi nu med anslutning till förslagen i

motionerna 2003/04:Bo257 (m) yrkande 1 och

2003/04:N341 (m) yrkande 8 anfört om utformningen av

bostadspolitiken bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Övriga motionsyrkanden

avstyrks.

7. Bostadspolitikens utformning (punkt 5) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo236 yrkande 1 och

2003/04:Bo253 yrkandena 1, 19 och 20 samt avslår

motionerna 2003/04:

Bo257 yrkande 1, 2003/04:Bo263 yrkandena 1, 2, 8,

19, 20 och 25, 2003/04:

Bo297 yrkande 1, 2002/03:Kr13 och 2003/04:N341

yrkande 8.

Ställningstagande

Det är nu dags att lägga om bostadspolitiken i

liberal riktning. Den enskilda människans möjlighet

att ta makten över sin egen situation måste stå i

centrum när framtidens bostadspolitik formas.

Förutsättningar för mångfald, valfrihet och

integration skall grundläggas redan vid planering

och byggande av bostäder. Tillgången på

upplåtelseformer av alla de slag måste spela en

central roll. Vi i Sverige måste helt enkelt lära av

andra länder i Europa.

Sett ur ett bostadspolitiskt perspektiv är Sverige

landet Annorlunda - ett land som skiljer sig såväl

från sina nordiska grannar som från Europa i övrigt.

I Sverige är det i dag nästintill omöjligt att inom

rimlig tid få ett förstahandskontrakt till en

hyresbostad i storstadsregionerna. Särskilt

alarmerande är situationen i Stockholm. Samtidigt är

bostadsbristen på väg att sprida sig till stora

delar av landet i övrigt. Av Boverkets senaste

bostadsmarknadsenkät framgår att 60 % av

befolkningen bor i någon av de 100 kommuner som

uppger att de har bostadsbrist.

Trots den alarmerande situationen ger inte

regeringens politik på något sätt uttryck för det

behov av en verklig kraftsamling för att lösa

bostadskrisen som finns. Den svenska

bostadspolitiken befinner sig i en återvändsgränd.

Det är stor bostadsbrist i storstadsregioner och på

tillväxtorter. Samtidigt rivs bostadshus i andra

delar av landet. Staten bildar nu bolag för att

överta fastigheter från kommuner i kris för att

utveckla eller avveckla dessa fastigheter. Krisen i

bostadssektorn beror inte bara på enstaka misstag

utan har sitt ursprung i en socialistisk

bostadspolitik som hävdats under decennier.

Subventioner, centralplanering och förmynderi har

präglat den offentliga synen på bostadsmarknaden.

Utöver bostadsbrist är de negativa konsekvenserna av

den förda politiken otaliga i form av svarta

hyreskontrakt, omständliga bygglovsprocesser,

krångliga byggregler, bristande konkurrens, höga

kostnader, stopp för nya ägarformer och en för liten

individuell valfrihet för bostadskonsumenten.

De grundläggande inslagen i det reformprogram för

en liberal bostadspolitik som nu måste genomföras

skall vara större utrymme för privat ägande, färre

krångliga regleringar, ökad konkurrens, tydligare

marknadsmekanismer och lägre beskattning.

Det mest framträdande problemet på dagens

bostadsmarknad är att det byggs för lite och att

omflyttningen är för låg. För att få till stånd ett

ökat bostadsbyggande och därmed också en ökad

rörlighet måste det skapas långsiktigt goda och

förutsägbara spelregler. De mer eller mindre

kortsiktiga bidrag som införts måste därför

avvecklas. Vi har också i vårt budgetförslag fört

fram förslag om att de senaste bidragen i denna

flora, investeringsstimulansen genom

skattekreditering och investeringsbidraget till

hyresbostäder, skall avvecklas. Det är inte

snedvridande subventioner som skapar en

bostadsmarknad i balans utan hållbara regelverk och

inte minst ett rättvist skattesystem.

Sammanfattningsvis bör enligt vår mening insatser

göras för att

- sänka beskattningen på byggande och boende bl.a.

genom en successiv avveckling av fastighetsskatten,

-

- få till stånd ett ökat ny- och ombyggande genom

avreglering och förenklingar i regelsystemen,

-

- förbättra konkurrensen i byggsektorn genom att

underlätta för fler företag att etablera sig inom

bygg- och byggmaterialsektorn,

-

- bryta de kommunala bostadsföretagens dominans och

skapa nya former för ägande och förvaltning av

dessa företag samt erbjuda de boende i kommunala

företag att friköpa sina lägenheter,

-

- motverka segregationen genom att ett varierande

utbud av upplåtelseformer kan erbjudas i alla

bostadsområden,

-

- snarast införa ägarlägenheter i enlighet med den

beställning som riksdagen gjort hos regeringen,

-

- öka konsumtionsutrymmet för barnfamiljer och

studenter så att färre blir beroende av

bostadsbidrag och hamnar i fattigdomsfällan,

-

- införa en friare hyressättning i nyproduktionen,

-

- öka de boendes inflytande över såväl bostaden som

det egna bostadsområdet,

-

- reformera skatteutjämningssystemet så att det inte

missgynnar tillväxtorter.

-

De genomgripande reformer vi nu förordar löser en

rad av dagens bostadspolitiska problem. Rörlighet på

bostadsmarknaden skulle öka, med ett bättre

utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet som

följd. Byggande, ägande och förvaltning av bostäder

skulle underlättas, vilket självfallet leder till

ett större utbud av bostäder av olika storlek och i

olika upplåtelseformer. Pålagorna på boendet skulle

minska och konsumtionsutrymmet för hushållen skulle

öka, vilket i sin tur skulle ge möjlighet för de

allra flesta att efterfråga en bostad som svarar mot

deras behov.

Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets

partimotion 2003/04:Bo253 yrkandena 1, 19 och 20

samt motion 2003/04:Bo236 (fp) yrkande 1 anfört om

utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen som

sin mening tillkännage för regeringen. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

8. Bostadspolitikens utformning (punkt 5) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 1 samt avslår

motionerna 2003/04:Bo236 yrkande 1, 2003/04:Bo253

yrkandena 1, 19 och 20, 2003/04:Bo257 yrkande 1,

2003/04:Bo263 yrkandena 1, 2, 8, 19, 20 och 25,

2002/03:Kr13 och 2003/04:N341 yrkande 8.

Ställningstagande

Det står utom allt tvivel att den socialdemokratiska

regeringens bostadspolitik har misslyckats. I dag

råder det bostadsbrist i 135 av landets kommuner,

samtidigt som byggindustrin spår sämre tider för

byggandet. Regeringens åtgärder har unisont dömts ut

av bostadsmarknadens aktörer och bostadspolitiken

befinner sig nu i en akut förtroendekris.

Misslyckandet tydliggörs av att antalet

nyproducerade bostäder under de närmaste åren med

bred marginal kommer att understiga regeringens

vallöfte från 2002 om 30 000 bostäder per år under

perioden 2003-2006. Prognoserna visar att det 2003

kommer att påbörjas omkring 20 000 nya bostäder. Det

innebär att byggandet ligger kvar på samma nivå som

under 2001 och 2002. Boverket räknar med att 90 000

nya bostäder byggs 2003-2006. Regeringen når alltså

bara upp till tre fjärdedelar av sitt vallöfte.

I stället för att lappa och laga på det nötta

bostadspolitiska täcket, borde regeringen ta sig an

bostadsbyggandets fundamentala problem och dra upp

riktlinjer för en helt ny, långsiktig

bostadspolitik. Denna politik måste leda bort från

dagens detaljstyrning, kortsiktiga bidrag och

övergrepp på det kommunala självstyret och ersättas

av en politik som erbjuder långsiktigt stabila

spelregler och ett sänkt skattetryck för såväl

byggande som boende.

Det är mot den nu skisserade bakgrunden hög tid

att lägga grunden för en bostadspolitik med

långsiktigt stabila spelregler som ger

förutsättningar för ökat byggande och ett billigare

boende. Utgångspunkten för denna politik skall vara

allas rätt till en ändamålsenlig bostad till rimlig

kostnad. Samtidigt måste bostadspolitiken formas

utifrån den enskildes ansvar, möjligheter och

skyldigheter. Det innebär att den enskildes rätt

till ägande måste tillgodoses parallellt med att

samhället garanterar en solidarisk bostadspolitik

där även den som inte är köpstark har rätt till ett

gott och tryggt boende.

Den politik som formar detta goda boende kan

sammanfattas enligt följande:

- Skatten sänks på byggande av flerbostadshus

motsvarande halva byggmomsen.

-

- Fastighetsskatten avskaffas. Kommunerna får

möjlighet att införa en avgift baserad på kommunens

självkostnader om maximalt 2 600 kronor per år för

småhus och maximalt 800 kronor per lägenhet.

-

- Ett nytt investeringsbidrag för byggande av

studentbostäder införs.

-

- Skatten sänks vid uthyrning av del av bostad.

-

- Hyressättningen reformeras. I nyproducerade

lägenheter medges en friare hyressättning samtidigt

som bruksvärdessystemets ursprungliga principer

återupprättas.

-

- Planprocessen förenklas genom att antalet

överklagandeinstanser minskas.

-

- Konkurrensverket får bättre medel att bekämpa

oetiskt agerande i byggsektorn och kartellsamverkan

kriminaliseras.

-

- Kommunernas självbestämmande över bostadspolitiken

stärks.

-

- Möjligheten till ägarlägenheter införs.

-

- Barnfamiljernas bostadsbidrag förstärks.

-

Genom de insatser som jag nu föreslår skapas

förutsättningar för en bostadsproduktion som bättre

svarar mot de verkliga behov som finns. I enlighet

med förslaget i motion 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 1

i denna del bör detta ges regeringen till känna. I

den utsträckning den nu förordade inriktningen av

bostadspolitiken inte låter sig förenas med

förslagen i övriga nu behandlade motioner avstyrks

dessa.

9. Bostadspolitikens utformning (punkt 5) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo263 yrkandena 1, 2,

8, 19, 20 och 25, det sistnämnda yrkandet i denna

del, samt 2002/03: Kr13 och avslår motionerna

2003/04:Bo236 yrkande 1, 2003/04:Bo253 yrkandena 1,

19 och 20, 2003/04:Bo257 yrkande 1, 2003/04:Bo297

yrkande 1 samt 2003/04:N341 yrkande 8.

Ställningstagande

Konsekvenserna av den nuvarande bostadspolitiken är

många smärtsamt medvetna om. Enligt Boverket råder

det bostadsbrist i var tredje kommun. I många av

storstäderna är ett förstahandskontrakt lika

åtråvärt som en högre lotterivinst, och tyvärr lika

sällsynt. Samtidigt finns det i andra kommuner stora

problem med outhyrda fastighetsbestånd som t.o.m.

lett till att fullgoda fastigheter rivs.

Bostadsmarknaden fungerar helt enkelt inte. Utbud

och efterfrågan förefaller i stor utsträckning vara

skilt från produktion och prisutveckling.

För att komma till rätta med dagens problem måste

makten över bostadspolitiken komma underifrån.

Statliga direktiv, regler och skattebestämmelser får

förödande effekter när de inte anpassas efter lokala

förhållanden. Genom att tillämpa federalismens idéer

säkerställer vi att boendepolitiken blir utformad på

ett sätt som stämmer överens med vad medborgarna

efterfrågar. Bostadsmarknaden måste reformeras så

att den i större grad liknar en normalt fungerande

marknad. Det innebär att vi måste planera

långsiktigt så att vi kan utveckla den typ av

samhälle vi vill ha. Utgångspunkten bör vara

människans behov och lika villkor på

bostadsmarknaden, oavsett var hon bor eller hur hon

vill bo. Rätten till en bostad måste tryggas.

Sammanfattningsvis är vad som nu erfordras en

hållbar bostadspolitik som kan möta människors behov

och de skilda förutsättningar som råder i olika

delar av landet. Det som skall genomsyra

bostadspolitiken är en decentralisering av ansvaret

för bostadspolitik och samhällsplanering. De

principer som bör vägleda denna politik är följande:

- Människan och miljön skall stå i centrum.

-

- Boendepolitiken skall vara lokalt utformad.

-

- Demokrati skall vara utgångspunkten i boende och

planering.

-

- Valfrihet och mångfald skall prägla politiken.

-

- Neutralitet skall råda mellan olika boendeformer.

-

- Boendeskatterna skall vara rättvisa och inte

fördyra nybyggande eller renoveringar.

-

- Tillgängligheten skall öka i hela samhället.

-

- Trygga boendemiljöer skall skapas.

-

- Reglerna för planering och byggande skall

förenklas.

-

- Arkitektur och estetik skall utgöra ett tydligt

inslag i bostadspolitiken.

-

De främsta problemen som nu måste lösas är

bostadsbristen och bostadsöverskottet. Åtgärder som

då måste till är bl.a. slopad skatt på hyreshus,

bättre konkurrens på byggmarknaden, ett reformerat

bruksvärdessystem och ett permanentat

investeringsbidrag för byggande av studentbostäder.

Samtidigt måste kommunikationerna i

storstadsområdena förbättras och den akuta

situationen för bostadslösa lösas. Vidare måste

svarthandeln med lägenhetskontrakt stoppas samt

ockerpriser vid andrahandsuthyrning motverkas.

Bostadsöverskottet kan tas till vara genom att

tillväxten och livskraften i hela landet stimuleras.

Det leder till minskad utflyttning och därmed

minskat bostadsöverskott. Samtidigt måste kommunerna

själva ges frihet att hantera obeståndet, utan

hindrande regler från staten. Om statligt stöd

behöver utgå till kommuner med bostadsöverskott

måste därför utgångspunkten vara att besluten om

användningen av stödet fattas på lokal nivå.

Vid sidan av bostadsbyggandet måste befintliga

bostadsområden utvecklas och förändras. Det måste

även till en genomtänkt samhällsplanering så att nya

bostadsområden ger den mångfald i boendeformer och

ägarformer som ett livskraftigt samhälle behöver. I

planeringen måste brukarna leda besluten och

brottsförebyggande aspekter beaktas. Kvinnors, barns

och ungdomars erfarenheter måste tas till vara på

ett helt annat sätt än i dag. Grupper som

funktionshindrade och äldre måste kunna påverka

planeringen. Det måste slutligen tydliggöras att god

planering är en del i strävandena att motverka

segregation och underlätta integration.

För att minska boendekostnaderna och göra det

möjligt för fler att bo kvar i eller att köpa ett

småhus är det viktigt att sänka fastighetsskatten.

Samtidigt måste taxeringssystemet reformeras. Genom

att minska beskattningen av boendet åstadkoms lägre

boendekostnader liksom neutralitet mellan olika

boendeformer.

Vad jag nu med anslutning till motionerna

2003/04:Bo263 (c) yrkandena 1, 2, 8, 19, 20 och 25

samt 2002/03:Kr13 (c) anfört om bostadspolitikens

utformning bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

10. Bostadspolitik för integration (punkt 6)

(m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta

Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark

(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo261 yrkande 1,

2003/04:Bo263 yrkande 22, 2003/04:Sf325 yrkande 24,

2003/04:Sf326 yrkandena 28 och 29 samt 2003/04:Sf402

yrkande 23.

Ställningstagande

Som så många andra problem på den svenska

bostadsmarknaden är den segregation vi i dag ser i

många bostadsområden en direkt följd av den förda

socialdemokratiska politiken. Det är en politik som

inte tagit tillräcklig hänsyn till de enskilda

människornas behov och därför lett fram till dagens

svårigheter. Den har också bidragit till den

omfattande sociala och etniska segregation som

präglar många av våra bostadsområden. Trots att det

från regeringens sida i många sammanhang talas om

och diskuteras hur segregationen skall brytas och

integrationen skall öka leder de konkreta åtgärder

som vidtas snarast i motsatt riktning.

Även om segregation och bristande integration inte

enbart är en följd av den förda bostadspolitiken är

denna politik en starkt bidragande orsak till dagens

situation. Det innebär inte att bostadspolitiken

ensam kan åstadkomma den integration som

eftersträvas, utan de bostadspolitiska åtgärderna

måste naturligtvis följas upp med insatser också på

en rad andra områden. Vi har också i andra

sammanhang fört fram förslag med denna inriktning.

Det gäller allt från generella åtgärder som leder

till en ökad valfrihet och mångfald till riktade

insatser mot dem vars utanförskap måste brytas. Vad

som krävs är sålunda ett brett spektrum av åtgärder

som syftar till att skapa förutsättningar för ett

ekonomiskt, kulturellt och socialt växande Sverige.

Det är mot den nu beskrivna bakgrunden dags att

med kraft motarbeta de minst sagt negativa följderna

av de senaste årtiondenas socialdemokratiska

bostadspolitik. En total omläggning av

bostadspolitiken måste därför till så att den blir

en central del i skapandet av ett integrerat

samhälle. För detta krävs en kombination av flera

olika slags åtgärder. Samhällsplaneringen måste

utformas så att mångfald och variation stimuleras.

Bostäder med olika upplåtelseformer måste finnas att

tillgå. Det fordrar bl.a. att neutraliteten mellan

boendeformerna upprätthålls. Mötesplatser måste

erbjudas för människor från olika kulturer och med

olika erfarenheter. Det är också nödvändigt att

människor i utsatta bostadsområden uppmuntras att ta

ett större ansvar för sin egen situation och ges

möjlighet till ökat boendeinflytande. Beskattningen

av byggande och boende måste minska.

Förutsättningar måste skapas för företag,

institutioner och myndigheter att etablera sig i

socialt utsatta områden. Detta måste kombineras med

åtgärder för att utveckla en positiv skol- och

fritidsmiljö. Allas kunskaper och erfarenheter måste

tas till vara. Kommunerna måste prioritera

sammanhållna satsningar i miljonprogramsområdena och

andra utsatta områden. Dessa satsningar skall dock

inte styras av staten, utan måste växa fram

tillsammans med de boende och den ansvariga

kommunen. Den enskildes önskemål och behov skall

alltid vara utgångspunkten. Segregationen kan aldrig

brytas genom att man försöker tvinga folk att bo

kvar i eller flytta till ett visst område.

Vad vi nu med anslutning till motionerna

2003/04:Bo261 (kd) yrkande 1, 2003/04:Bo263 (c)

yrkande 22, 2003/04:Sf325 (m) yrkande 24, 2003/04:

Sf326 (fp) yrkandena 28 och 29 samt 2003/04:Sf402

(kd) yrkande 23 anfört om åtgärder för en ökad

boendeintegration bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

11. Konkurrensen i bostadsbyggandet (punkt 8)

(m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta

Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark

(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo226 yrkande 7,

2003/04:Bo253 yrkandena 2, 10 och 11, 2003/04:Bo257

yrkande 11, 2003/04:Bo263 yrkande 6 samt

2003/04:Bo297 yrkande 16 och avslår motion

2003/04:Bo242.

Ställningstagande

Det är snart bara den socialdemokratiska regeringen

som inte har förstått att dagens bostadspolitik

leder oss allt längre bort från en fungerande

bostadssektor. En bidragande orsak till dagens

situation är regeringens oförmåga att hantera den

bristande konkurrensen inom byggsektorn. De fåtaliga

försök som har gjorts att försöka stimulera

konkurrensen inom sektorn har varit valhänta och

otillräckliga. Till detta kommer den hämmande

effekten av den omfattande regleringen av byggandet.

Dagens situation ger därför inte förutsättningar för

den fria konkurrens som bör prägla byggmarknaden

liksom andra marknader.

Utmärkande för dagens byggmarknad är att den

domineras av ett fåtal stora aktörer. Det är en

situation där risken för bristande konkurrens är

uppenbar. Byggkommissionen har också i sitt

betänkande Skärpning gubbar (SOU 2002:115) pekat på

det svaga konkurrenstrycket i byggsektorn - detta

som en följd av en branschstruktur med hög

koncentration, vertikal integration och starka

inslag av korsvist ägande i kombination med problem

som svag importkonkurrens och inträdesbarriärer till

marknaden.

Obalanser av det slag vi nu beskrivit måste

naturligtvis rättas till. Det primära är då att

skapa förutsättningar för en ökad konkurrens på en

fri och öppen marknad. Vad som då erfordras är inte

ytterligare regleringar utan såväl åtgärder som

bidrar till att öppna marknaden för fler aktörer som

insatser för att stärka konkurrensen mellan de som

redan i dag finns på marknaden. Här kan inte minst

en strikt tillämpning av EU:s regler om fri

rörlighet för varor och tjänster bidra till att göra

det lättare för t.ex. utländska aktörer att komma in

på den svenska byggmarknaden. En förutsättning för

att så skall bli fallet är bl.a. att byggherrar och

beställare aktivt söker efter alternativ också

utanför den i dag traditionella kretsen av

leverantörer och byggare. Inslaget av nya, t.ex.

utländska, byggare måste helt enkelt bli större.

Ett viktigt inslag i strävandena att förbättra

konkurrensen i byggsektorn är att förbättra

övervakningen och analysen av marknaden. Insatser

med denna inriktning måste därför förstärkas. Det

bör dock inte ske på det sätt som hittills skett,

genom att uppgiften sprids på flera olika instanser,

som dessutom i många fall har dåliga förutsättningar

att svara för den. I stället bör resurserna

koncentreras till den myndighet som är bäst lämpad

att genomföra den, Konkurrensverket. Verkets uppdrag

när det gäller konkurrensövervakningen i byggsektorn

bör därför göras tydligare. Samtidigt bör de

resurser som i dag tillförs bl.a. Boverket för denna

uppgift föras över till Konkurrensverket.

Vad vi nu med anslutning till motionsförslagen

(m), (fp), (kd) och (c) anfört om åtgärder för att

förbättra konkurrensen i byggandet bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Motionen

(s) avstyrks.

12. Statlig mark för bostadsbyggande (punkt 9)

(fp, c)

av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och

Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo253 yrkandena 5 och 6

samt 2003/04:Bo263 yrkande 27.

Ställningstagande

Tillgången till byggbar mark är en central faktor

för bostadsbyggandet. Det är mot den bakgrunden

bekymmersamt att det i många kommuner, inte minst i

storstadsregionerna, är svårt att hitta mark som är

lämplig för bostadsproduktion. Skälen till detta är

flera. Det kan vara fråga om aktörer som av

ekonomiska skäl inte vill släppa fram nybyggnation

eftersom detta skulle kunna leda till konkurrens med

egna projekt. Ett annat hinder är den komplicerade

planeringsprocessen, som leder till en osäkerhet om

marken i slutändan verkligen kan bebyggas. Det finns

också exempel på kommuner som till följd av sin

dåliga ekonomi söker maximera priset för tomtmarken

och som dessutom har höga anslutningsavgifter. I

dessa fall har kommunernas agerande otvivelaktigt

pressat upp priserna på tomtmark.

En möjlighet att ställa mark till förfogande för

bostadsbyggande är att utnyttja statens markinnehav.

Det statliga markinnehavet är betydande, och det

återfinns även i storstadsregionerna. Denna mark

förvaltas nästan uteslutande genom statliga

fastighetsbolag där målet är högsta möjliga

avkastning. Ägardirektiven till bolagen bör därför

kompletteras med ett uppdrag som innebär att mark

skall kunna ställas till förfogande för visst

bostadsbyggande, t.ex. studentbostäder, utan att

högsta möjliga avkastning skall vara riktmärket. En

utgångspunkt för försäljningen av statlig mark bör

dock vara att konkurrensförhållandena skall beaktas

och att försäljningen inte får snedvrida

konkurrensen.

Mot den nu beskrivna bakgrunden bör en översyn

göras för att säkerställa att statens användning,

tillhandahållande samt innehav av mark sker på ett

effektivt sätt. Samtidigt bör en utvärdering göras

av hur förvaltning och försäljning av det statliga

markinnehavet påverkat prisutvecklingen på mark i

bristorter.

Vad vi nu med anslutning till förslagen i

partimotion 2003/04:Bo253 (fp) yrkandena 5 och 6

samt motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 27 anfört om

statlig mark för bostadsbyggande bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

13. Bostadsförsörjningsprogram för Stockholm

och Mälardalen (punkt 11, motiveringen) (m,

fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta

Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark

(c) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Det problem som den bristande tillgången på bostäder

i Stockholm och Mälardalen utgör torde inte ha

undgått någon. Inte minst har vi från våra partiers

sida i otaliga sammanhang givit uttryck för detta.

Även regeringen har uppmärksammat problemet, men

utan att det har lett till några mer konkreta

åtgärder. Däremot har frågan setts över i flera

sammanhang. Senast har landshövdingen i Stockholms

län haft regeringens uppdrag att överlägga med

kommunerna m.fl. i länet om möjliga åtgärder för att

skapa förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande.

Resultatet har redovisats i rapporten Vägskäl för

bostadsbristen - Trafikinfrastruktur öppnar för 56

000 nya bostäder i Stockholms län. Utöver att

rapporten aktualiserar frågan om bristande

konkurrens i byggsektorn pekar den på behov av

bidrag till sanering av förorenad mark,

kapitalförsörjning och regler för buller samt inte

minst trafiklösningarnas betydelse för

bostadsfrågorna. Förslagen bereds för närvarande i

Regeringskansliet.

Vi utgår från att den nu pågående beredningen

avslutas skyndsamt och att den också mynnar ut i

insatser som leder till ett ökat bostadsbyggande.

Enligt vår mening kan mot den bakgrunden ett

tillkännagivande till regeringen i enlighet med

förslaget i motionen inte nu anses erforderligt.

14. Infrastrukturinvesteringar för ett ökat

bostadsbyggande (punkt 12) (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta

Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark

(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo257 yrkande 8 och

2003/04:Bo263 yrkande 25 i denna del.

Ställningstagande

Ett av de främsta hindren för ett nödvändigt

bostadsbyggande i våra tillväxtregioner är bristerna

i infrastrukturen. Många av landets tillväxtområden

har helt enkelt drabbats av trafikinfarkt. Det leder

till långa arbetsresor, vilket i sin tur leder till

svårigheter att hitta ny mark för bostadsbebyggelse

inom rimligt pendlingsavstånd. Den bostadsbrist som

detta ger upphov till hämmar sedan tillväxten

eftersom det blir svårt att finna arbetskraft som

kan flytta till de expansiva regionerna.

Slutresultatet blir en ond cirkel som det blir allt

svårare att ta sig ur. Det kanske tydligaste

exemplet på detta är den stagnation som nu har

drabbat Stockholmsregionen. Från att tidigare ha

varit landets tillväxtcentrum ligger regionen nu

långt ned på listan över regioner och kommuner med

tillväxt.

Vad som nu erfordras är insatser som bidrar till

att få en väl fungerande infrastruktur i våra

storstäder och i övriga tillväxtområden. Det innebär

att satsningar måste göras på såväl vägnätet som på

övriga trafikslag. Genom sådana satsningar skulle

fler attraktiva bostadsområden kunna skapas utanför

stadskärnorna. Inte minst när det gäller

Stockholmsregionen är behovet av en förstärkt

infrastruktur stort. Ett utökat trafiknät och

investeringar i infrastrukturen skulle leda till att

fler byggare vågar satsa på nya byggprojekt. Att så

är fallet framgår tydligt av resultatet av det

uppdrag som landshövdingen i Stockholms län haft att

finna möjliga åtgärder för att skapa förutsättningar

för ett ökat bostadsbyggande. Redan i den titel som

redovisningen av uppdraget har fått, Vägskäl för

bostadsbristen - Trafikinfrastruktur öppnar för 56

000 nya bostäder i Stockholms län, lyfts

infrastrukturfrågornas betydelse fram. Av innehållet

i rapporten framgår bl.a. att det är nödvändigt att

satsa på pendeltågsstationer, busslinjer och

tillfartsleder för att bostäder skall kunna byggas.

Vad vi nu med anslutning till motionerna

2003/04:Bo257 (m) yrkande 8 och 2003/04:Bo263 (c)

yrkande 25 i denna del anfört om behovet av

infrastrukturinvesteringar för att möjliggöra

bostadsbyggande bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

15. Styrningen av medel för marksanering till

bostadsbyggande (punkt 13) (v, c)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c) och Sten

Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo235 yrkande 4.

Ställningstagande

En betydande del av bostadsproduktionen i våra

storstadsområden tillkommer på mark som tidigare

inte varit tillgänglig eller som inte varit

attraktiv för bostadsbyggande. Det kanske vanligaste

exemplet på detta är bostadsområden som uppförs på

gammal industrimark. I dessa fall är marken ofta

förorenad och den behöver därför saneras för att

inte utgöra en hälsorisk för de boende. Den här

typen av marksanering är ofta mycket kostsam. Om

kostnaden skall läggas på boendet så leder det till

boendekostnader som merparten av dem som efterfrågar

en bostad inte klarar av. Enligt Byggkostnadsforums

chef är redan ett markpris över 1 000 kr per

kvadratmeter en nivå som gör byggandet av

hyresrätter olönsam.

För att förorenad mark skall kunna återställas

disponerar Naturvårdsverket ett särskilt anslag. De

medel som tillförts anslaget är dock inte

tillräckliga för att täcka de behov som finns. En

följd av detta är att mark som skulle kunna tas i

anspråk för angelägna byggprojekt inte kan användas

därför att medel för sanering av den saknas. I en

situation med brist på bostäder med rimliga hyror är

detta naturligtvis inte tillfredsställande. Vi menar

mot den bakgrunden att behovet av bostäder vid sidan

av den rena riskbedömningen bör kunna vägas in vid

fördelningen av medel för marksanering. Det kan ske

antingen genom att Naturvårdsverket får i uppdrag

att samråda med Boverket vid fördelningen eller

genom att Boverket disponerar ett eget anslag för

ändamålet.

Vad vi nu med anslutning till motion 2003/04:Bo235

(v) yrkande 4 anfört om användningen av medel för

marksanering bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

16. Tomma bostäder m.m. (punkt 14) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo209 och 2003/04:Bo257

yrkande 22.

Ställningstagande

I stora delar av landet där befolkningen minskat

står kommunerna med tomma hyreslägenheter som kostar

skattebetalarna avsevärda summor varje år.

Kostnaderna för de tomma bostäderna går ut över

kommunala kärnverksamheter som vård, skola och

omsorg. Att kommuner bedriver näringsverksamhet

medför också problem såvitt det tränger ut privat

företagsamhet. Enligt socialtjänstlagen har kommunen

ansvar för att lösa bostadsfrågan för medborgare som

på grund av särskilda behov, handikapp eller ålder

är i behov av särskilda boendeformer. Det sociala

bostadsförsörjningsansvaret kräver emellertid inte

att kommunen själv äger bostäder utan detta ansvar

kan uppfyllas genom olika former av avtal med

fastighetsägare.

De kommunala bostadsföretagen bör i första hand

erbjuda de boende möjligheten att friköpa sina

lägenheter. I dag hindras sådana försäljningar av en

statlig reglering. Bostadsutskottet kommer att

behandla denna fråga senare under riksdagsåret då

bl.a. vårt förslag om en avveckling av lagen om

allmännyttiga bostadsföretag kommer att tas upp. Vad

gäller de kommunala bostadsföretag som står med en

stor andel tomma lägenheter är det ofta svårt att

hitta en köpare som är villig att ta över

fastigheterna på rimliga villkor. I dag blir följden

ibland att fullt funktionsdugliga och relativt nya

hyreshus rivs på skattebetalarnas bekostnad. Vi

anser att möjligheterna till en alternativ

användning av dessa fastigheter först bör prövas. I

motion 2003/04:Bo209 (m) framhålls en sådan

möjlighet till en alternativ användning som

fängelser.

Det råder i dag stor brist på fängelseplatser runt

om i Sverige. Även om endast en mindre del att de

bostadshus som i dag står tomma bedöms som lämpliga

att omvandla till fängelser skulle det kunna ge ett

snabbt och nödvändigt tillskott av platser.

Naturligtvis skulle det krävas både vissa

ombyggnader och säkerhetsmässiga åtgärder. De

ombyggda bostäderna skulle självfallet inte lämpa

sig för de interner där särskilt höga säkerhetskrav

ställs utan i stället motsvara de befintliga

anstalter där säkerhetsåtgärderna delvis kan

begränsas. Den föreslagna lösningen skulle kunna

spara stora belopp både för de berörda

bostadsföretagen och för staten som huvudman för

fängelserna.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till

motionerna 2003/04:

Bo209 (m) och 2003/04:Bo257 (m) yrkande 22 som sin

mening tillkännage för regeringen.

17. Räntebidragssystemet (punkt 15) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars

Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo253 yrkandena 22 och

23, 2003/04:Bo257 yrkande 5 samt 2003/04:Bo283

yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:Bo235

yrkandena 2 och 5, 2003/04:Bo239 samt 2003/04:Bo297

yrkande 10.

Ställningstagande

Under de senaste årtiondena har omfattande statliga

subventioner utgått till ny- och ombyggnad av

bostäder. Det bidragsberoende som blivit följden har

tillsammans med ett omfattande statligt regelverk

starkt medverkat till de problem som i dag finns på

bostadsmarknaden. Under det borgerliga

regeringsinnehavet i början av 1990-talet inleddes

en avreglering av regelverken. På

bostadsfinansieringens område infördes nya villkor

för räntebidragen - 1993 års system - med sikte på

att successivt avveckla de generella statliga

subventionerna. Detta innebar bl.a. att

subventionsnivån för varje ny årgång i systemet

började på en lägre nivå.

Avtrappningen av subventionsnivån skulle i ett

första steg gälla tills den motsvarande nivån för

kapitalskatt och avdragsrätt var nådd. Avsikten var

också att riksdagen innan denna nivå var nådd

omkring år 2000 skulle ha fattat beslut om det sista

steget för ett avvecklat räntebidragssystem. Ett

sådant beslut förutsattes ske samtidigt som åtgärder

inom skattesystemet vidtogs för att avlösa

räntebidragssystemet. Den socialdemokratiska

regeringen har emellertid inte förmått lägga fram

några förslag med denna inriktning trots att flera

utredningar har framhållit behovet av politiska

beslut i frågan. Tvärtom har bidragssystemen byggts

ut genom det till räntebidragssystemet kopplade

investeringsbidraget och den nyligen införda

investeringsstimulansen. Till följd av regeringens

oförmåga har vi i dag ett system som innebär att ett

"evigt" räntebidrag utgår till de fastigheter som en

gång fått räntestöd. Detta är givetvis ett helt

orimligt system.

Regeringen har genom uttalanden av

bostadsministern under de senaste månaderna i olika

sammanhang antytt att man nu påbörjat interna

överväganden om framtiden för den statliga

bostadsfinansieringen. Avsikten sägs vara att skapa

ett långsiktigt system för den statliga

finansieringen som skall träda i kraft år 2007 och

omfatta kapitalförsörjningen för nyproduktion,

underhåll och ombyggnad. Även om föga mer är känt om

regeringens avsikter ger dessa uttalanden anledning

att befara att målet snarast är att öka

bidragsberoendet inom bostadssektorn. Det finns mot

denna bakgrund skäl för riksdagen att genom ett

tillkännagivande begära att en utredning om formerna

för en ordnad avveckling av räntebidragssystemet

snarast kommer till stånd. Förslag med denna

inriktning har lagts fram i de aktuella motionerna

(m) och (fp).

Utredningen bör innefatta överväganden om hela den

statliga rollen inom bostadsfinansieringen med sikte

på att skapa goda förutsättningar för bostadssektorn

till en finansiering utan subventioner.

Övervägandena bör bl.a. utgå från de förutsättningar

som en minskad skattebelastning av bostadssektorn

kan ge. Vidare bör internationella erfarenheter av

olika former av marknadsmässiga system för en

långsiktig finansiering beaktas. Vad gäller

räntebidragssystemet bör målet vara att snarast

presentera ett förslag om en avveckling i ordnade

former som kan vara påbörjad senast år 2006.

Vad vi ovan anfört med anledning av motionerna

2003/04:Bo253 (fp) yrkandena 22 och 23,

2003/04:Bo257 (m) yrkande 5 och 2003/04:Bo283 (m)

yrkande 3 bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening. Övriga motionsförslag i denna fråga

avstyrks.

18. Räntebidragssystemet (punkt 15) (kd, c)

av Göran Hägglund (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 10 och avslår

motionerna 2003/04:Bo235 yrkandena 2 och 5,

2003/04:Bo239, 2003/04:Bo253 yrkandena 22 och 23,

2003/04:Bo257 yrkande 5 och 2003/04:

Bo283 yrkande 3.

Ställningstagande

Det nuvarande systemet för räntebidrag innebär i

princip att ett "evigt" bidrag utgår till de

bostäder som en gång erhållit räntestöd. Detta leder

även till att statens utgifter för räntebidragen

hela tiden kommer att öka i takt med att nya

bidragsberättigade bostäder tillkommer genom ny-

eller ombyggnad. Ett räntebidragssystem med denna

uppbyggnad ter sig alltmer orimligt. Den

ursprungliga avsikten med systemet var i stället att

det på sikt skulle leda fram till en avveckling av

de generella statliga bostadssubventionerna. Vi

anser att det nu är dags att fatta ett beslut om att

inleda en sådan avveckling. Det bör emellertid

understrykas att denna avveckling bör ske samtidigt

som fastighetsskatten för hyreshus avvecklas och

åtgärder för en reducerad byggmoms vidtas. Våra

förslag med denna inriktning bereds av skatte- och

finansutskotten.

Varken statlig fastighetsskatt eller räntebidrag

bör således utgå för hyreslägenheter. En avveckling

av räntebidragssystemet bör inledas genom att inga

beslut fattas om att bevilja nya räntebidrag.

Regeringen bör fatta ett beslut om en ändring av

räntebidragsförordningen i enlighet med detta och

återkomma till riksdagen med förslag om hur en

avveckling i övrigt kan genomföras.

Vad vi ovan anfört med anledning av motion

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 10 bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga

motionsförslag avstyrks.

19. Räntebidragssystemet (punkt 15) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo235 yrkandena 2 och 5 och

avslår motionerna 2003/04:Bo239, 2003/04:Bo253

yrkandena 22 och 23, 2003/04:Bo257 yrkande 5,

2003/04:Bo283 yrkande 3 samt 2003/04:

Bo297 yrkande 10.

Ställningstagande

Det grundläggande nyproduktionsstödet i form av

räntebidrag har successivt kommit att urholkats.

Denna utveckling inleddes i början av 1990-talet då

det s.k. Danellsystemet infördes. Detta system har

inneburit dels att bidragsandelen minskat till

dagens nivå som ligger på 30 % av räntekostnaden,

dels att hänsyn inte tagits till de ökade

produktionskostnaderna. Bidragsunderlaget för en

normal lägenhet ligger således fortfarande på

ungefär samma nivå som när de ursprungliga

schablonbeloppen för produktionskostnaden

fastställdes för mer än tio år sedan. Följden har

blivit att räntebidragen i dag är otillräckliga för

att rimliga boendekostnader skall kunna erbjudas i

nyproducerade hyreslägenheter. Av detta skäl har det

varit nödvändigt att komplettera

räntebidragssystemet med två tidsbegränsade stöd,

ett investeringsbidrag för hyresrätter och en

momsersättande skattekreditering, som båda gäller

t.o.m. utgången av år 2006.

Även för ombyggnad har Danellsystemet inneburit

att räntebidragens värde kraftigt har urholkats.

Dessutom gäller omfattande begränsningar för vilka

renoveringsåtgärder som berättigar till stöd.

Tidigare hade räntebidragen ett värde som motsvarade

ca 50 % av investeringen i samband med en ombyggnad.

I dagens system är motsvarande värde endast omkring

7 %.

Större delen av det fastighetsbestånd som i dag

har ett renoveringsbehov är byggt under

miljonprogrammets tid och en stor del tillhör

allmännyttans bestånd. För att de boende inte skall

drabbas av stora hyresökningar när den nödvändiga

ombyggnationen genomförs finns det ett behov av ett

förstärkt statligt stöd. Detta behov framstår som

särskilt angeläget med tanke på att en

förhållandevis stor andel av de boende i det

aktuella fastighetsbeståndet utgörs av ensamstående

kvinnor med barn och stora invandrarfamiljer.

Det finns således starka skäl att se över och

förstärka stödet både till nyproduktionen av

hyresrätter och till en nödvändig ombyggnad i delar

av bostadsbeståndet. Vi anser att man bör pröva

möjligheten att ersätta såväl räntebidragen som de

tillfälliga stöden med ett nytt enhetligt

investeringsstöd. Stödet bör utformas med sikte på

att rimliga boendekostnader skall kunna uppnås. Det

innebär bl.a. att ett krav bör ställas på att hyran

skall vara förhandlad i förväg. Vidare bör stödet

villkoras med tydliga krav på en miljöanpassning av

de nyproducerade fastigheterna och de vidtagna

ombyggnadsåtgärderna. Den nya stödformen bör kunna

tas i bruk senast år 2007.

Det som vi anfört om inriktningen på de kommande

övervägandena om den statliga bostadsfinansieringen

bör riksdagen som sin mening tillkännage för

regeringen. Detta innebär ett bifall till motion

2003/04:Bo235 (v) yrkandena 2 och 5 samt ett avslag

på övriga motionsyrkanden som behandlats i detta

avsnitt.

20. Investeringsbidrag för hyresbostäder

(punkt 16) (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Nina Lundström (fp), Margareta

Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark

(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo253 yrkande 21,

2003/04:Bo263 yrkande 15, 2003/04:Bo283 yrkande 13 i

denna del, 2003/04:Bo297 yrkande 9 och avslår motion

2003/04:N325 yrkande 6.

Ställningstagande

Redan när riksdagen våren 2001 behandlade

regeringens förslag om att införa ett

investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder

riktades stark kritik mot utformningen av detta

stöd. I en gemensam reservation (m, kd, c, fp)

framhölls att det behövs helt andra åtgärder för att

komma till rätta med de omfattande problemen på

bostadsmarknaden. Reservanterna anförde att det i

stället behövde skapas långsiktigt goda

förutsättningar för byggande och förvaltning genom

bl.a. sänkt skattetryck på bostadssektorn,

förenklingar i plan- och byggprocessen, en översyn

av hyressättningssystemet samt åtgärder för att

främja konkurrensen inom byggsektorn. Utvecklingen

på bostadsmarknaden sedan investeringsbidraget

infördes har visat att detta var en riktig

bedömning. Bidraget har inte förmått medverka till

en tillräcklig bostadsproduktion på orter med

bostadsbrist. Tvärtom har de krångliga och otydliga

bidragsvillkoren bidragit till en osäkerhet och

uppgivenhet inom byggsektorn. Regeringen förmådde

emellertid inte dra de riktiga slutsatserna av

utvecklingen utan svarade i stället med att införa

ytterligare en byggstimulans - skattekrediteringen -

med lika krångliga villkor.

Enligt vår mening har utvecklingen på

bostadsmarknaden ytterligare understrukit behovet av

att lägga om bostadspolitiken, från att vara

inriktad på bidrag och detaljreglering till att ge

ekonomiska och legala förutsättningar för en

fungerande marknad. Vi anser att målet för denna

omläggning måste vara att skapa långsiktigt hållbara

förutsättningar för att bygga och förvalta bostäder.

I motioner (m), (fp), (kd) och (c) har lagts fram

till stora delar sammanfallande förslag med denna

inriktning. Det handlar bl.a. om en avvecklad

fastighetsskatt, ett friare hyressättningssystem och

förenklingar i olika regelsystem. Sammantaget skulle

dessa åtgärder ge betydligt bättre förutsättningar

för en tillräcklig produktion av såväl hyresbostäder

som andra bostäder.

Investeringsbidraget för nybyggnad av

hyresbostäder bör således snarast avvecklas i

enlighet med förslagen i motionerna 2003/04:Bo253

(fp), 2003/04:Bo263 (c), 2003/04:Bo283 (m) och

2003/04:Bo297 (kd). Detta bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

21. Investeringsstimulans genom

skattekreditering

(punkt 17) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Fi270 yrkande 42 samt

avslår motionerna 2003/04:Bo253 yrkande 12 och

2003/04:Bo297 yrkande 8.

Ställningstagande

Den s.k. investeringsstimulansen genom

skattekreditering utgör endast det senaste exemplet

på ett statligt stöd som är kortsiktigt,

kostnadsdrivande och konkurrenshämmande. Det bör

vidare erinras om att stödet till sin konstruktion

inte är förenligt med budgetlagen. Regeringen valde

medvetet en stödkonstruktion som resulterar i

minskade intäkter på statsbudget i stället för ökade

utgifter. Enligt intentionerna bakom budgetlagen

borde detta ha medfört en nedjustering av

utgiftstaket för statsbudgeten, något som inte har

skett.

Investeringsstimulansen borde således aldrig ha

införts, och för att begränsa dess skadliga inverkan

på såväl bostadssektorn som statsbudgeten bör

stödformen snarast avvecklas. Vi vill i stället

ändra förutsättningarna för byggande bl.a. genom

sänkt skattetryck, ett friare hyressättningssystem

och förenklade regler så att nyproduktion av

hyresrätter möjliggörs utan skattemedel.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till

förslaget i motion 2003/04:Fi270 (m) yrkande 42 om

en avveckling av investeringsstimulansen tillkännage

för regeringen som sin mening. I den mån övriga

motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt inte

sammanfaller med det anförda avstyrks de.

22. Investeringsstimulans genom

skattekreditering

(punkt 17) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo253 yrkande 12 samt

avslår motionerna 2003/04:Bo297 yrkande 8 och

2003/04:Fi270 yrkande 42.

Ställningstagande

Kostnaden för den nyligen införda

investeringsstimulansen genom skattekreditering, den

s.k. byggmomssänkningen, kommer enligt

budgetpropositionen att ge minskade skatteintäkter

på ca 0,8-1,3 miljarder kronor åren 2004-2006. Detta

utgör i sig en stor kostnad och dessa skattemedel

skulle ha kunnat användas på ett bättre sätt. Det

mest allvarliga är emellertid att stödet givits en

sådan konstruktion att det snarare gör skada än

nytta på bostadsmarknaden. De krångliga och otydliga

villkoren för att ta del av stimulansen har skapat

en osäkerhet på byggmarknaden. Staten försöker

dessutom genom bidraget styra produktionen av

bostäder i riktning mot små hyresrätter trots att

efterfrågan på många orter har en annan inriktning.

Vi menar att det enda rimliga är att låta

konsumenternas behov påverka vad som byggs. Detta

kräver en omläggning av bostadspolitiken i flera

avseenden i enlighet med de förslag som presenterats

i Folkpartiet liberalernas bostadspolitiska

motioner.

Vi anser således att investeringsstimulansen bör

avvecklas. I stället för denna styrande

byggmomsersättning bör åtgärder med en generell

inriktning vidtas inom ramen för

mervärdesskattesystemet. En sådan omläggning skall

inte ha konsumtions- eller produktionsstyrande

syften, utan lämna utrymme för konsumenterna själva

att göra sina val. Beräkningar ger vid handen att

den generella mervärdesskattesatsen skulle kunna

sänkas till 20-21 % om alla särregler för momsen

togs bort. En sådan sänkning skulle givetvis få en

mycket positiv inverkan på samhällsekonomin och då

inte minst på bostadssektorn. Vi anser emellertid

att resultatet av den pågående utredningen angående

mervärdesskattepolitiken bör avvaktas innan

riksdagen tar ställning till vilka åtgärder som bör

vidtas inom mervärdesskattesystemet.

Vad ovan anförts innebär ett bifall till

Folkpartiets partimotion 2003/04:Bo253 yrkande 12

och även till övriga motionsyrkanden till den del de

sammanfaller med det anförda.

23. Investeringsstimulans genom

skattekreditering

(punkt 17) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 8 samt avslår

motionerna 2003/04:Bo253 yrkande 12 och

2003/04:Fi270 yrkande 42.

Ställningstagande

Riksdagen bör fatta beslut om en avveckling av det

nyligen införda systemet för investeringsstimulans

genom skattekreditering. Detta system infördes trots

en omfattande kritik från bostadssektorn som bl.a.

gällde de otydliga och krångliga villkor som avsågs

vara förknippade med stödet.

Den förordning för stödet som trädde i kraft i

augusti bidrog knappast till att klargöra vilka

konkreta krav som ställs på ett projekt för att

komma i fråga för stödet. I förordningen anges bl.a.

att "projektet till sin karaktär skall vara ägnat

att säkerställa att boendekostnaderna är rimliga".

Osäkerheten för den som vill bygga är betydande

eftersom denna och flera andra regler lämnar utrymme

för länsstyrelsen att synnerligen godtyckligt, från

fall till fall, fatta beslut om hur villkoren skall

tolkas. Dessutom står reglerna om boendekostnaderna

i konflikt både med bruksvärdessystemet i sin

nuvarande tillämpning och med de tankar på en

flexiblare hyressättning i nyproducerade fastigheter

som bostadsmarknadens parter enats kring. Försöket

att styra boendekostnaderna genom en politisk

reglering utgör snarast ett steg mot ett socialt

kategoriboende, s.k. social housing, som inte minst

socialdemokratin så skarpt avvisat i flera

decennier.

Stödet är begränsat till att utgå för högst 60 m2,

även om lägenheterna får ha en yta upp till 70 m2.

Samtidigt som regeringen presenterade sitt förslag

om det nya stödet kom emellertid rapporter från

Boverket om att det är långt ifrån bara små

lägenheter som är en bristvara. Vad som behövs är en

rörligare bostadsmarknad, flyttkedjor, och detta

åstadkoms inte genom byggandet av bara de allra

enklaste och minsta bostäderna.

Investeringsstimulansens villkor riskerar att leda

till bostadsområden med en ensidig

hushållssammansättning. En god blandning av

lägenhetstyper och lägenhetsstorlekar är nödvändig

för att undvika att nya ensidiga och segregerade

bostadsområden uppkommer.

I stället för det styrande systemet med

skattekreditering bör ett enkelt system med en

skattereduktion motsvarande halva den erlagda

byggmomsen införas. Detta innebär i praktiken att

kostnaden för ett byggprojekt minskar med 10 %.

Denna skattereduktion skulle, till skillnad från

nuvarande regler, fungera på samma sätt som sänkt

moms. Den skulle således gälla all nyproduktion av

flerbostadshus, vara utan tidsbegränsning samt kunna

hanteras obyråkratiskt och utan osäkerhet om den

utbetalas eller ej. Kristdemokraterna har i sitt

budgetalternativ föreslagit ett sådant system. De

konkreta förslagen om skattereduktionen hanteras av

skatteutskottet.

Det anförda som innebär ett bifall till motion

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 8 bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Det

innebär också att vad som anförts i övriga motioner

i huvudsak blir tillgodosett.

24. Ändrad inriktning av

kreditgarantigivningen för ny- och ombyggnad

(punkt 18) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo283 yrkandena 7 och 8,

bifaller delvis proposition 2003/04:1, utgiftsområde

18, punkt 8 och avslår motionerna 2003/04:Bo271,

2003/04:Bo284 samt 2003/04:Bo286.

Ställningstagande

Regeringens föreslag om en utökning av

kreditgarantins maximala storlek och om att

garantigivningen i fortsättningen skall ske med

utgångspunkt i civilrättsliga avtal i stället för

utifrån garantivillkor fastställda i förordning har

tidigare mött invändningar från flera instanser.

Exempelvis har Riksgäldskontoret framhållit att

statens roll som finansiell aktör på

bostadskreditmarknaden behöver klargöras innan

beslut fattas om en eventuell breddning av den

statliga garantigivningen.

Regeringen tycks inte tillmäta dessa invändningar

någon betydelse eftersom förslagen läggs fram utan

att några egentliga överväganden i denna

grundläggande fråga redovisas. Vi anser däremot att

det finns starka skäl att ifrågasätta behovet av en

statlig kreditgarantigivning och därmed BKN:s

verksamhet i sin helhet. Med dagens konstruktion är

denna verksamhet snarast att betrakta som en

subvention av bostadsbyggandet, som skulle vara

obehövlig på en fungerande bostadsmarknad. En

omläggning av bl.a. grunderna för

hyressättningssystemet kommer starkt att minska

behovet av kreditgarantierna. Vi föreslår mot denna

bakgrund att en utredning tillsätts med uppgift att

analysera behovet av den statliga

kreditgarantigivningen inom bostadssektorn.

Vad gäller regeringens förslag om att låta BKN

teckna civilrättsliga avtal med kreditinstitut om

kreditgarantier i stället för att fastställa dem

genom förordningar finns två invändningar. För det

första är BKN ett offentligrättsligt organ. Vid

tvister är det därför möjligt att överklaga nämndens

beslut till förvaltningsdomstol. Om civilrätten

tillämpas så gäller avtalsfrihet. Det innebär att

huvudprincipen är att var och en själv skall kunna

bestämma om avtal skall ingås, med vem avtalet skall

ingås och vilket innehåll avtalet skall ha. Om

nämndens beslut fattas genom civilrättsliga avtal är

det inte längre möjligt att på samma sätt överklaga

beslutet eftersom det då faller under de allmänna

domstolarnas behörighet.

För det andra innebär civilrättens huvudprincip om

avtalsfrihet att det finns betydande utrymme för

godtycklighet i nämndens beslutsprocedur. Vi anser

att myndighetsutövning i en rättsstat skall ske med

saklighet och opartiskhet som huvudprincip, enligt 1

kap. 9 § regeringsformen. Regeringens förslag om att

låta BKN:s myndighetsutövning utövas på

civilrättsliga grunder riskerar att strida mot

regeringsformens intentioner.

Sammanfattningsvis bör riksdagen avslå den del av

regeringens förslag om ändrad inriktning för

kreditgarantigivningen som innebär att BKN skall

bemyndigas att teckna civilrättsliga avtal vid

kreditgarantigivning. Den offentligrättsliga

regleringen bör bibehållas. Inom ramen för en

fortsatt sådan reglering bör BKN ges möjlighet att

utfärda kreditgarantier på marknadsmässiga grunder

med ledning av en fastighets marknadsvärde. En

utredning bör vidare tillsättas för att överväga

behovet av en statlig kreditgarantigivning inom

bostadssektorn och söka lösningar som ger

förutsättningar för kreditmarknaden själv att

erbjuda en ersättning för det nuvarande statliga

systemet.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Det innebär ett bifall till

motion 2003/04:Bo283 (m) yrkandena 7 och 8 samt ett

delvis avslag på regeringsförslaget om ändrad

inriktning av kreditgarantigivningen. Övriga

motionsförslag som behandlats i detta avsnitt

avstyrks.

25. Kreditgarantier för lån till kommunala

bostadsföretag (punkt 21) (m, kd)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Margareta Pålsson (m) och Peter

Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo283 yrkande 4 och

2003/04:Bo297 yrkande 2 samt avslår proposition

2003/04:1, utgiftsområde 18, punkt 5 och motion

2003/04:Bo297 yrkande 3.

Ställningstagande

Det av regeringen begärda bemyndigandet att ställa

ut kreditgarantier för lån till kommunala

bostadsföretag ingår som en del i ett system för

s.k. omstrukturering av kommunala bostadsbolag. I

motioner (m) och (kd) föreslås att riksdagen skall

avvisa det begärda bemyndigandet med en

särbehandling av de kommunala bostadsföretagen.

Dessa motioner innehåller också förslag om en annan

hantering av frågan om stöd till de kommuner eller

bostadsbolag som fått ekonomiska problem till följd

av bostadsmarknadsläget i kommunen.

Våra ställningstaganden i huvudfrågan, dvs. vilken

ordning som i stället bör gälla för statens

engagemang i omstruktureringen av bostadsbolag,

framgår av respektive särskilt yttrande vad gäller

anslagsfördelningen för utgiftsområde 18 för

budgetåret 2004. I den nu aktuella frågan om ett

bemyndigande om kreditgarantier anser vi att

riksdagen skall avslå regeringens begäran. Vi ser

ett sådant beslut som ett första steg mot en

omprövning av det nuvarande systemet för

omstrukturering av kommunala bostadsbolag. Förslaget

innebär att motionerna 2003/04:Bo283 (m) yrkande 4

och 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 2 tillstyrks.

26. Kreditgarantier för lån till kooperativa

hyresrättsföreningar (punkt 22) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo283 yrkande 5 och avslår

proposition 2003/04:1, utgiftsområde 18, punkt 6.

Ställningstagande

Regeringen har begärt ett särskilt bemyndigande för

att kunna utfärda kreditgarantier för lån som

kooperativa hyresrättsföreningar tar upp för

nybyggnation eller förvärv av fastigheter. Vi anser

att riksdagen skall avslå denna begäran. Det är inte

rimligt att tillämpa särregler avseende

kreditgarantier för en specifik upplåtelseform.

Samma förutsättningar bör gälla oavsett

upplåtelseform såväl för kreditgarantier som för

övriga statliga regler i fråga om de finansiella

instrumenten inom bostadssektorn.

Vad vi ovan anfört innebär att riksdagen med

bifall till motion 2003/04:

Bo283 (m) yrkande 5 bör avslå regeringens förslag i

den aktuella frågan.

27. Rörlig kredit för förvärv och innehav av

fastigheter (punkt 23) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo283 yrkande 6 och avslår

proposition 2003/04:1, utgiftsområde 18, punkt 7.

Ställningstagande

Vi anser att regeringens begäran om ett bemyndigande

om en rörlig kredit avsedd för förvärv och innehav

av fastigheter bör avslås av riksdagen.

Grundprincipen måste vara att staten inte bör äga

fastigheter som den inte själv använder. Därtill bör

det framhållas att regeringens förslag i denna del

helt saknar bakgrundsbeskrivning och att

motiveringen är mycket knapphändig. Det är inte

rimligt att förslag om statliga åtaganden läggs fram

för riksdagens avgörande utan att ett tillräckligt

beslutsunderlag samtidigt presenteras.

Riksdagen bör med bifall till motion 2003/04:Bo283

(m) yrkande 6 avslå regeringens begäran om ett

bemyndigande i den aktuella frågan.

28. Investeringsstöd för studentbostäder

(punkt 24, motiveringen) (m, fp)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars

Tysklind (fp) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

De olika former av riktade investeringsstöd för

bostadsbyggande som använts under senare år har

sammantaget haft en påtagligt negativ inverkan på

hela bostadsbyggnadssektorn. De har indirekt

bidragit till ökade byggkostnader och de har

medverkat till att produktionen snarare inriktats

efter de villkor som ställs i bidragsförordningen än

efter den verkliga efterfrågan. Projekt har dragits

i gång eller stoppats alltefter de villkor som

ställs för när och var bidrag beviljas.

De olika investeringsstöd som tillämpats för

studentbostäder utgör ett tydligt exempel på den

kortsiktighet och ryckighet som präglat den

socialdemokratiska politiken på området. Ett bidrag

för studentbostäder infördes således i slutet av

1990-talet för att efter en kort tid avvecklas med

hänvisning till bristande efterfrågan. År 2000

introducerades ett nytt bidrag för att sedan

avskaffas sommaren 2003. För båda dessa

bidragsformer hade dessutom bidragsvillkoren hunnit

ändras flera gånger under deras korta varaktighet.

Nu har ytterligare en ny form av investeringsstöd

börjat tillämpas för studentbostäder, den s.k.

investeringsstimulansen genom skattekreditering, med

om möjligt ännu otydligare och krångligare

regelsystem än tidigare bidragsformer.

Slutsatsen av denna ryckiga politik kan bara bli

en. Det måste bli möjligt att bygga studentbostäder

utan subventioner. För de berörda bostadsbolagen

måste det framstå som i det närmaste omöjligt att

bedriva en långsiktig planering av bostadsproduktion

och förvaltning av sitt bestånd när spelreglerna

ständigt ändras.

Det här anförda innebär att det enligt vår mening

inte bör bli aktuellt att överväga införandet av

ytterligare en ny form av investeringsstöd för

studentbostäder. Helt andra åtgärder måste sättas in

för att underlätta produktionen av studentbostäder.

Med denna motivering bör riksdagen också avstyrka de

aktuella motionsförslagen.

29. Investeringsstöd för studentbostäder

(punkt 24) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo297 yrkande 28 och avslår

motionerna 2003/04:Bo235 yrkande 3 och 2003/04:Bo263

yrkande 14.

Ställningstagande

Bostadssituationen för studenter är mycket

bekymmersam på många universitets- och

högskoleorter. Sveriges Förenade Studentkårer visar

i en rapport från september 2003 att sammantaget 85

000 studenter köar till studentbostad runtom i

landet. Det krävs att både staten och kommunerna tar

sitt ansvar för bostadssituationen för

högskolestudenterna. Den långsiktigt viktigaste

förändringen som behövs för att studenter skall

kunna skaffa egna bostäder är ett ökat byggande

totalt sett. Det är bristen på bostäder i samhället

i stort som försämrat studenters boendesituation. En

omläggning av den generella bostadspolitiken har

alltså en avgörande betydelse också för att

studenters bostadssituation skall kunna förbättras.

Den akuta bristen på studentbostäder nödvändiggör

emellertid att vissa riktade åtgärder måste vidtas.

Ett nytt investeringsbidrag bör inrättas för

byggande av studentbostäder.

Det investeringsbidrag för studentbostäder som

fanns t.o.m. augusti 2003 har i stort sett fungerat

bra. Detta hindrar inte att viss befogad kritik

kunnat riktas mot bidragsvillkoren. Den omläggning

som nu skett till ett stöd i form av

skattekreditering kan emellertid ifrågasättas i

betydligt högre grad. Den nya stödformen har

försetts med otydliga och krångliga bidragsvillkor.

Jag föreslår att riksdagen i stället tillstyrker det

förslag om en ny form av investeringsbidrag som

föreslås av Kristdemokraterna. Detta bidrag är

avsett att utgå enligt enkla och förutsägbar regler.

Bidraget föreslås sammantaget uppgå till 30

miljoner kronor per år och utbetalas med 1 250 kr/m2

i Stockholmsregionen, 1 000 kr/m2 i Göteborg och

Malmö och med 750 kr/m2 i övriga landet. Detta stöd

för studentbostäder bör beviljas parallellt med den

halvering av byggmomsen som Kristdemokraterna

föreslår. Räknat på en studentlägenhet på 20 m2 blir

effekten av Kristdemokraternas förslag ett 15 %

högre stöd i förhållande till den nyligen införda

tillfälliga investeringsstimulansen.

Vad jag ovan anfört med bifall till motion

2003/04:Bo297 (kd) yrkande 28 bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga

motionsyrkanden som behandlats i detta avsnitt

avstyrks i den mån de inte kan anses vara

tillgodosedda med det anförda.

30. Investeringsstöd för studentbostäder

(punkt 24) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo235 yrkande 3 samt avslår

motionerna 2003/04:Bo263 yrkande 14 och

2003/04:Bo297 yrkande 28.

Ställningstagande

I takt med den kraftiga utbyggnaden av

högskoleplatser har också bristen på studentbostäder

ökat påtaglig. Bara var femte student bor i dag i en

studentbostad, där hyran i bästa fall är anpassad

efter tillgängliga studiemedel. Ett kraftigt

tillskott av antalet studentbostäder är nödvändigt.

Det finns mot denna bakgrund starka skäl att se över

vilket stöd som är nödvändigt för att

studentbostadssituationen skall kunna förbättras.

Även om villkoren för investeringsstödet till

studentbostäder nyligen förbättrats står sig den

svenska statens satsning slätt i jämförelse med våra

grannländer Norge och Danmark. I Norge står staten

för 60 % av den totala produktionskostnaden och i

Danmark ges ett inteckningslån som täcker 93 % av

kostnaden och staten står för 80 % av

räntekostnaden.

Vi anser att det nuvarande, tillfälliga stödet bör

ersättas av ett permanent investeringsstöd för

byggandet av studentbostäder. Stödet bör ges på

samma villkor som det nya investeringsstöd för

byggandet av ordinära hyresrätter som vi också

förordat. I båda fallen bör det permanenta bidraget

kunna börja utgå senast år 2007. Ett arbete med att

utforma de närmare stödvillkor som kan ge en

tillräcklig stimulans av bostadsbyggandet bör

snarast påbörjas.

Det som vi ovan anfört bör riksdagen med bifall

till motion 2003/04:

Bo235 (v) yrkande 3 tillkännage för regeringen som

sin mening. Övriga motionsförslag om ett

investeringsstöd till studentbostäder får anses vara

väl tillgodosedda med det anförda.

31. Investeringsstöd för studentbostäder

(punkt 24) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo263 yrkande 14 samt

avslår motionerna 2003/04:Bo235 yrkande 3 och

2003/04:Bo297 yrkande 28.

Ställningstagande

En allmän bostadspolitisk riktlinje bör vara att

störa marknaden så lite som möjligt med olika former

av subventioner. Endast i vissa speciella fall kan

det vara befogat att ändå inrätta statliga

subventionssystem. Det skall då gälla angelägna

områden där andra politiska åtgärder inte tycks få

tillräcklig verkan. Samhällets ansvar för att

efterfrågan på studentbostäder skall kunna

tillgodoses är ett sådant område. Trots att det

under lång tid rått en stor brist på studentbostäder

på flera högskoleorter har inte tillräckliga

åtgärder vidtagits för att tillgodose behovet. För

att kunna möta efterfrågan på studentbostäder och

därigenom skapa en acceptabel studiesituation för

landets studenter är det befogat med vissa statliga

subventioner.

Investeringsbidraget för byggande av

studentbostäder har också, till skillnad från andra

subventioner, visat sig vara effektivt. Regeringens

hantering av bidraget har dock varit under all

kritik. Först infördes ett bidrag 1998 som sedan

avskaffades 1999. Våren 2000 infördes bidragsformen

på nytt med avsikten att bidrag skulle utgå t.o.m.

2002. Därefter förlängdes bidragstiden med ett år

till utgången av 2003. Nu har bidragsgivningen

enligt tidigare gällande regler avbrutits i förtid

och en ny form av investeringsstimulans genom

skattekreditering har införts med en tidsbegränsning

till utgången av 2006. Resultatet av denna ryckighet

i de politiska besluten syns tydligt i byggandet.

Byggföretagen har inte kunnat lita på besluten och

har därför inte haft underlag att planera sina

insatser.

För att planeringen och byggandet av

studentbostäder skall fungera bra och för att inte

fler byggprojekt skall läggas på is, behövs det mer

av långsiktighet i stödvillkoren. Det är därför

rimligt att investeringsstödet för studentbostäder

ges en permanent form. Då kan staten också kräva av

kommun, näringsliv, studentbostadsföretag och

högskola på respektive ort att agera långsiktigt.

Riksdagen bör således anmoda regeringen att ändra i

det regelverk som styr investeringsstödet för

studentbostäder så att den gällande

tidsbegränsningen tas bort. Vidare är det nödvändigt

att stödvillkoren förenklas och att de styrande

inslagen i de nuvarande reglerna tas bort.

Vad jag ovan anfört med anledning av motion

2003/04:Bo263 (c) yrkande 14 bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Det

anförda innebär att även övriga förslag får anses

bli tillgodosedda i betydande omfattning.

32. Åtgärder för fler studentbostäder

(punkt 25) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Kr232 yrkande 8 och

2003/04:Ub385 yrkandena 3-5 samt avslår motionerna

2003/04:

Bo210, 2003/04:Bo226 yrkandena 2 och 3,

2003/04:Bo247, 2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8,

2003/04:Bo263 yrkandena 12 och 13, 2003/04:Kr361

yrkande 7 samt 2003/04:Ub390 yrkandena 16 och 17.

Ställningstagande

Kunskapsuppbyggnaden och den högre utbildningen är

av avgörande betydelse för Sveriges framtid och

fortsatta ekonomiska tillväxt. De studerande på

universitet och högskolor måste därför erbjudas en

bra studiemiljö. På många av landets högskoleorter

är det emellertid mycket svårt för studerande att få

bostad. Det finns tecken på att studenter börjar

undvika de större universitetsstäderna på grund av

bristen på bostäder. Bostadsbristen riskerar därmed

att bli ett hot mot valfriheten och den öppna

högskolan.

För att komma till rätta med bostadsbristen bland

studenterna måste nyproduktionen av små

hyreslägenheter och särskilda studentbostäder öka.

Detta kräver framför allt den typ av generella

bostadspolitiska insatser som förordats i flera

motioner (m). Det handlar bl.a. om åtgärder för att

sänka de skatter som belastar boendesektorn och

insatser för att öka konkurrensen. Vidare måste

planprocessen förenklas, bl.a. genom att antalet

instanser för överklagande av planer och bygglov

begränsas. Ett friare hyressättningssystem måste

införas.

I våra kommittémotioner 2003/04:Ub385 om

studenternas vardagsproblem och 2003/04:Kr232 om

ungdomsfrågor läggs också fram ett antal förslag som

mer direkt är inriktade på bostadssituationen för

studenter. Vi ställer oss bakom förslagen i dessa

motioner. Det gäller bl.a. förslag om att åtgärder

bör vidtas för att underlätta lösningar med

tillfälliga bostäder för studenter. Genom att

använda lösa bostadsmoduler kan bostäderna

återanvändas för andra ändamål när ett tillräckligt

antal permanenta bostäder har uppförts. Det behöver

också införas en större möjlighet att variera

standarden i bostäderna. Studenter och ungdomar

accepterar ofta en lägre standard om detta medför

att hyrorna kan hållas nere.

I motionerna föreslås också att del av

stadigvarande bostad skall få hyras ut utan att

uthyraren behöver betala skatt på inkomsten. Om

mindre än 50 % av en privatpersons stadigvarande

bostad hyrs ut skall inkomsten vara skattefri. Detta

förslag behandlas emellertid av skatteutskottet.

Vidare anser vi att riksdagen bör anmoda regeringen

att genomföra en inventering av statliga fastigheter

som enkelt kan göras om till studentbostäder.

Sammantaget beräknar vi att tusentals

studentbostäder skulle kunna tas fram omgående, om

våra förslag genomförs.

Det vi nu anfört om åtgärder för fler

studentbostäder bör riksdagen med bifall till

motionerna 2003/04:Ub385 (m) yrkandena 3-5 och

2003/04:Kr232 (m) yrkande 8 tillkännage för

regeringen som sin mening. Detta innebär att även

vissa av de övriga yrkanden som tagits upp i detta

avsnitt får anses vara väl tillgodosedda.

Motionsförslagen om en koppling mellan nya

högskoleplatser och krav på kommunal

bostadsplanering samt övriga motionsyrkanden som

inte är förenliga med det anförda avstyrks.

33. Åtgärder för fler studentbostäder

(punkt 25) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8

samt avslår motionerna 2003/04:Bo210, 2003/04:Bo226

yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo247, 2003/04:Bo263

yrkandena 12 och 13, 2003/04:Kr232 yrkande 8,

2003/04:Kr361 yrkande 7, 2003/04:Ub385 yrkandena 3-5

samt 2003/04:Ub390 yrkandena 16 och 17.

Ställningstagande

Tillgången på bostäder för studenter är i dagsläget

oerhört dålig på vissa studieorter, framför allt i

de större städerna. Många studenter som blir antagna

till studieplatser tvingas tacka nej därför att de

inte har någonstans att bo. Deras enda möjlighet är

i stort sett att köpa en bostad. Det är emellertid

få studenter som har en sådan ekonomisk situation

att de över huvud taget kan fundera över en sådan

lösning.

Vi anser att det behöver vidtas en rad åtgärder

för att förbättra studenternas situation.

Studenterna måste kunna klara de ökande kostnaderna

för bostad, studielitteratur, datorer m.m. Vi anser

därför att studenternas konsumtionsutrymme behöver

stärkas. Studenter skall ha rätt att ha inkomster

vid sidan av studielånen utan att straffas

ekonomiskt genom sänkta studiemedel. Denna fråga

behandlas dock av utbildningsutskottet.

Inom det bostadspolitiska området måste flera

olika vägar prövas i syfte att snabbt få fram fler

bostäder som passar studenter. Det är i detta

sammanhang viktigt att komma ihåg att dagens

studerande vid universitet och högskolor inte är

någon homogen grupp. I Sverige har studenterna en

förhållandevis hög medelålder och många har hunnit

bilda familj. I huvudsak handlar därför en

förbättring av studenternas bostadssituation om att

generellt förbättra förutsättningarna för

bostadsbyggandet. Förslag med denna inriktning har

lagts fram i motioner (fp). Sådana generella

åtgärder som även skulle förbättra möjligheten att

bygga studentbostäder gäller bl.a. förenklingar i

plan- och byggprocessen, skattelättnader för

bostadssektorn, friare hyressättningssystem och

åtgärder för en bättre byggkonkurrens. Genom sitt

planmonopol har kommunerna ett stort ansvar att

aktivt verka för en lösning av problemet med

studentbostäder.

Folkpartiets förslag om skattefrihet för uthyrning

av rum i privatbostäder skulle göra det möjligt att

snabbt få fram betydligt fler lagliga hyresrum. Det

skulle både effektivisera användningen av det

befintliga bostadsbeståndet och råda bot på den

allra mest akuta bostadsbristen, inte minst bland

studenter. Detta förslag bereds av skatteutskottet.

Även om de generella åtgärderna som gäller för

hela bostadssektorn är av störst betydelse finns det

även skäl att pröva olika åtgärder speciellt riktade

mot studentboendet. En översyn av olika byggregler

bör göras för att underlätta nya metoder för att

bygga billigare småbostäder lämpade för studenter.

Det bör också vara möjligt att omvandla tomma kontor

till studentbostäder. De allmännyttiga

bostadsföretagen har i många kommuner en betydande

mängd kommersiella lokaler och tomma kontor som kan

omvandlas till bostäder och bidra till att lösa

bristen på studentbostäder. Olika projekt har visat

att det går att få fram moduler med studentbostäder

på mycket kort tid. Genom att använda tillfälliga

bygglov kan mark snabbt tas i anspråk för

uppställande av sådana moduler. Genom att erbjuda

mark till billigt pris kan bostadskostnaden hållas

nere. Både de berörda kommunerna och staten har ett

ansvar i denna fråga.

Vi anser således att staten bör bidra till en

lösning av studentbostadsbristen i positiv anda

genom att erbjuda mark för byggande av

studentbostäder. I Stockholmsregionen skulle

tusentals bostäder vara möjliga att bygga genom ett

sådant initiativ. För att öppna denna möjlighet

behöver ägardirektiven för de statliga

fastighetsbolagen kompletteras med ett sådant

uppdrag. De ekonomiska konsekvenserna bör inte lägga

hinder i vägen om markanvändningen kan ses i ett

längre tidsperspektiv. Mark som staten upplåter för

studentbostäder kan på sikt ges ett annat

användningsområde om behoven förändras. Vidare är

det möjligt att utnyttja sådan mark som i dag inte

ger någon avkastning.

Ett positivt agerande från staten för att lösa

bristen på studentbostäder kommer att vara en

betydligt mer framgångsrik metod att stimulera en

ökad nyproduktion än de förslag om olika former av

begränsningar av högskoleutbyggnaden på orter med

bostadsbrist som förordas i vissa motioner.

Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till

Folkpartiets partimotion 2003/04:Bo253 yrkandena 7

och 8 tillkännage för regeringen som sin mening. I

den mån övriga i detta avsnitt behandlade motioner

inte sammanfaller med det nu anförda avstyrks de.

34. Åtgärder för fler studentbostäder

(punkt 25) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo226 yrkandena 2 och 3

samt 2003/04:Kr361 yrkande 7, bifaller delvis

motionerna 2003/04:

Bo247, 2003/04:Bo263 yrkandena 12 och 13 samt

2003/04:Ub390 yrkande 17 och avslår motionerna

2003/04:Bo210, 2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8,

2003/04:Kr232 yrkande 8, 2003/04:Ub385 yrkandena 3-5

samt 2003/04:

Ub390 yrkande 16.

Ställningstagande

Under de senaste tio åren har antalet studenter inom

den högre utbildningen ökat från 200 000 till 330

000. Samtidigt är det totala antalet studentbostäder

i landet endast ca 60 000. Det finns alltså fem

gånger så många studenter som studentbostäder.

Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) redovisar

inför varje termin bostadssituationen för landets

studenter. Undersökningarna visar det allvarliga

läge som råder på många orter med ständigt växande

köer. SFS uppskattar att det finns ett behov av 45

000-50 000 nya studentbostäder. I såväl Stockholm

och Uppsala som i Göteborg står över 20 000

studenter i kö för en studentbostad. Även på flera

av de övriga högskoleorterna finns långa köer.

Bakom denna statistik ligger givetvis en

verklighet där många studenter har en mycket svår

boende- och studiesituation. Släktingar, vänner,

bekanta och bekantas bekanta får utnyttjas för en

tillfällig bostad. Många tvingas flytta runt mellan

bostäder med kontrakt som löper på kort tid. Det

förekommer också ofta att studenter tvingas tacka

nej till sina utbildningsplatser eftersom de inte

kan få tag på en bostad. För dem som ändå väljer att

studera påverkar den osäkra bostadssituationen

studierna mycket negativt. Bristen på

studentbostäder ökar också den sociala

snedrekryteringen till den högre utbildningen.

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att

regeringen på olika sätt aktivt söker medverka till

en förbättrad bostadssituation för landets

studenter. I kd-motionen 2003/04:Bo226 finns förslag

om en rad sådana åtgärder som skulle kunna förbättra

bostadssituationen för studenter. Det gäller förslag

om

- skattebefrielse för uthyrning till studenter i

privatvilla eller lägenhet

-

- att kommunerna skall ta sitt ansvar för att

tillhandahålla billig mark för studentbostäder

-

- att möjliggöra uppförande av mobila

studentbostäder

-

- att tillgången till bostäder bör vara ett

konkurrensmedel om högskoleplatser

-

- att sänka momsen på nyproduktion

-

- att avskaffa fastighetsskatten

-

- att förbättra konkurrensbevakningen av

byggsektorn

-

Bostadsutskottet har endast behandlat två av dessa

förslag i avsnittet om åtgärder för fler

studentbostäder. Övriga förslag behandlas av andra

utskott eller av bostadsutskottet i annat

sammanhang. Jag ställer mig givetvis bakom alla

förslagen men yrkar i denna reservation endast

bifall till förslagen om kommunernas ansvar att

tillhandahålla billig mark (yrkande 2) och om att

åtgärder bör vidtas för att underlätta användandet

av mobila studentbostäder (yrkande 3).

Riksdagen bör även ställa sig bakom förslaget i

motion 2003/04:Kr232 (kd) yrkande 8 om en bred

översyn av bostadspolitiken ur ett

ungdomsperspektiv. En rad av de generella

bostadspolitiska åtgärder som föreslagits i motioner

(kd) har givetvis stor betydelse även för

möjligheterna att bygga studentbostäder.

Jag anser vidare att de förslag som läggs fram i

flera motioner om en koppling mellan nya

högskoleplatser och krav på tillgång till

studentbostäder bör ingå i ett tillkännagivande till

regeringen. Det är således rimligt att kräva att de

kommuner som har högskolor som byggs ut med fler

studieplatser också tar ansvar för de nya

studenternas bostadssituation.

Vad jag ovan anfört bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Det innebär ett bifall

till de aktuella kd-förslagen och ett delvis bifall

till de aktuella motionerna om bostadstillgången i

samband med högskoleutbyggnad. Även övriga

motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt blir

med det förordade tillkännagivandet tillgodosedda i

betydande utsträckning. I övrigt avstyrks dessa

förslag.

35. Åtgärder för fler studentbostäder

(punkt 25) (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo210, 2003/04:

Bo263 yrkandena 12 och 13 samt 2003/04:Ub390

yrkandena 16 och 17 samt bifaller delvis motionerna

2003/04:Bo226 yrkandena 2 och 3, 2003/04:

Bo247, 2003/04:Bo253 yrkandena 7 och 8,

2003/04:Kr232 yrkande 8, 2003/04:Kr361 yrkande 7

samt 2003/04:Ub385 yrkandena 3-5.

Ställningstagande

Studenter i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala

har svårare än någonsin att få en studentbostad.

Även om ett permanent investeringsbidrag för

byggande av studentbostäder kan bidra till att på

sikt förbättra bostadssituation för studerande vid

universitet och högskolor behövs samtidigt ett brett

engagemang från alla berörda parter. Kommunerna har

givetvis ett stort ansvar för den lokala

bostadsmarknaden. Ett särskilt ansvar åvilar

kommuner med universitet eller högskolor. Det bör

samtidigt framhållas att statliga insatser kan

behövas i flera frågor som kräver samordning och

metodutveckling.

Jag ställer mig bakom förslagen i c-motionerna

2003/04:Bo263 och 2003/04:Ub390 om att

överläggningar måste komma till stånd om

studenternas bostadssituation. Regeringen har ansvar

för att tillsammans med samtliga berörda parter

forma en strategi för hur studentbostadstillgången

skall säkras. Användningen av de resurser som

avsatts för att stimulera nybyggnation av

studentbostäder bör avgöras genom dessa

diskussioner. Studenters situation på dagens

bostadsmarknad bör särskilt analyseras och belysas

mot bakgrund av denna grupps särskilda behov.

Regeringen bör få i uppdrag förhandla om den

studentsociala situationen såväl med de kommuner som

tilldelas nya högskoleplatser som med övriga

högskolekommuner. Även övriga berörda parter som

högskolorna, studentbostadsbolagen och

studentkårerna bör bjudas in till dessa

överläggningar. Syftet med överläggningarna bör vara

att överenskommelser skall träffas som innebär att

varje part bidrar med åtgärder som kan lindra

bostadsbristen för studenterna. Som framhålls i en

av motionerna kan staten bl.a. bidra genom att

erbjuda användningen av statligt ägd mark för

studentbostäder. Som motionärerna föreslår bör

ägardirektiven till de statliga fastighetsbolagen

ändras så att bolagen kan erbjuda mark på rimliga

ekonomiska villkor.

Då en högskola eller ett universitet tilldelas

fler studieplatser ökar givetvis samtidigt behovet

av studentbostäder. Bostadssituationen på de olika

högskoleorterna bör därför beaktas vid fördelningen

av nya utbildningsplatser. Det är också rimligt att

särskilt höga krav ställs på att

bostadsförsörjningsåtgärder vidtas på de orter där

en högskoleutbyggnad planeras. Besked om en planerad

utbyggnad bör därför ges till dessa orter så tidigt

som möjligt, så att bostadsbehovet i möjligaste mån

kan tillgodoses.

I flera av de motioner som behandlas i detta

avsnitt finns förslag som kan prövas i de förordade

överläggningarna. Olika bostadspolitiska instrument

bör bli föremål för en mer förutsättningslös

genomgång sett ur ett ungdomsperspektiv.

Utgångspunkten bör bl.a. vara det faktum att

ungdomar inte har samma höga krav på sin första

bostad som de som ställs på övrig bostadsproduktion.

Det finns därför ett behov av att utveckla metoder

för byggande av billiga och funktionella

ungdomsbostäder. Det är viktigt att ungdomar ges

tillfälle att delta i arbetet och lägga synpunkter

på vilka behov som behöver tillgodoses i

projekteringen av ungdomsbostäder.

I motion 2003/04:Bo210 (c) tas en särskild fråga

om ungdomsbostäder upp. Det gäller ett framgångsrikt

projekt i Storbritannien som syftar till att ge

ungdomar med problem och bristande erfarenheter både

arbete och bostad. Projektet innebär bl.a. att

ungdomarna erbjuds ett väl bevakat boende, personlig

utvecklingsplan, utbildning och stöd vid sökande

efter lämpligt arbete. Ett motsvarande projekt som

erbjuder en helhetslösning för ungdomar med

särskilda problem bör prövas även i Sverige.

Vad utskottet ovan anfört om behovet av student-

och ungdomsbostäder bör riksdagen med bifall till

motionerna 2003/04:Bo210 (c), 2003/04:Bo263 (c)

yrkandena 12 och 13 samt 2003/04:Ub390 yrkandena 16

och 17 samt med delvis bifall till övriga

motionsförslag tillkännage för regeringen som sin

mening.

36. Bostadsbidragens utformning (punkt 26,

motiveringen) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Enligt vår mening bör det vara en självklar

målsättning att varje människa med heltidsarbete

skall kunna leva på sin inkomst. Det är helt enkelt

inte rimligt att människor skall behöva vara

beroende av bidrag sedan man betalat sin skatt.

Grundprincipen måste därför vara att den som betalar

skatt inte skall behöva bidrag och att den som

behöver bidrag inte skall betala skatt. För att nå

dit måste det utformas en ekonomisk politik som

sätter tillväxten och individerna i centrum. Därmed

ökar också människors möjligheter att efterfråga den

bostad som passar det egna hushållet bäst.

Den naturliga slutsatsen av denna vår

grundläggande inställning är att bostadsbidragen

successivt måste avvecklas och växlas mot sänkt

skatt i kombination med en reformering av

familjepolitiken i sin helhet. Detta synsätt låter

sig inte förenas med förslagen i de nu aktuella

motionerna, varför dessa avstyrks.

37. Bostadsbidragens utformning (punkt 26) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo253 yrkande 18 och avslår

motionerna 2003/04:Bo230 och 2003/04:Bo249 yrkande

1.

Ställningstagande

I dagens situation är bostadsbidragen bara ett av

många inslag på en bostadsmarknad i obalans. Även om

huvudorsakerna står att finna i omfattande

regleringar, snedvridande subventioner och andra

former av politisk styrning så utgör också

bostadsbidragen en faktor i detta sammanhang.

Bidragen ger upphov till stora marginaleffekter, och

de är i många fall styrande i valet av boende.

Samtidigt fungerar bostadsbidragen i mångt och

mycket som ett förtäckt offentligt stöd till bygg-

och bostadsbranschen. Bidragen leder till att

bostadsproducenter och byggherrar inte får

tillräckliga incitament att hålla nere kostnaderna

och effektivisera sin verksamhet. Det är helt enkelt

mer lönsamt att bygga stort och dyrt än litet och

billigt.

Den allvarligaste invändningen mot dagens

bostadsbidrag gäller dock de marginaleffekter som

bidragen tillsammans med bl.a. skatterna och

underhållsbidragen ger upphov till. För den

barnfamilj som ökar sin inkomst går i många fall

större delen av ökningen bort i form av ökad skatt

och minskade bostadsbidrag. Det är naturligtvis inte

rimligt att den som t.ex. går från studier eller

arbetslöshet till arbete eller ökar sin arbetstid

inte skall ha något ekonomiskt utbyte av detta. Ett

sådant system ger inga incitament för den enskilda

att gå ut i förvärvsarbete eller att starta egen

verksamhet. Vad som erfordras är därför åtgärder som

minskar marginaleffekterna i stödsystemen. Det kan

åstadkommas genom en successiv nedtrappning av

bostadsbidragen. Samtidigt måste grupper med

särskilt stor försörjningsbörda, som barnfamiljer,

kompenseras genom ett ökat generellt barnstöd och

sänkta inkomstskatter.

Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets

partimotion 2003/04:Bo253 yrkande 18 anfört om

utformningen av bostadsbidragen bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

38. Bostadsbidragens utformning (punkt 26) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo249 yrkande 1 samt avslår

motionerna 2003/04:Bo230 och 2003/04:Bo253 yrkande

18.

Ställningstagande

Exemplen på den socialdemokratiska regeringens

familjefientliga politik är otaliga. Ett av de

tydligaste utgörs av den reformering av

bostadsbidragen som den socialdemokratiska

regeringen genomfört - en reform som i första hand

har lett till kraftiga försämringar för ett stort

antal barnfamiljer. Trots att bostadsbidragen är det

fördelningspolitiskt sett mest effektiva sättet att

tillförsäkra också lågavlönade, barnfamiljer och

studenter en rimlig bostadsstandard har de alltså

skurits ned. Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas

om målsättningen med bostadsbidragen - att hushåll

med barn skall kunna efterfråga en bostad där varje

barn har ett eget rum - längre kan anses vägleda

stödets utformning. Det är också därför som vi från

Kristdemokraterna lagt fram förslag om att redan

2004 reformera bostadsbidragen så att bl.a.

halvårsvisa avstämningar införs, den samlade

familjeinkomsten läggs till grund för

bostadsbidraget och det särskilda bidraget höjs med

100 kr per barn.

Genom dessa åtgärder rättas de största

orättvisorna i dagens bostadsbidragssystem till. På

sikt är detta dock inte tillräckligt.

Bostadsbidragen måste därför ses över i sin helhet.

Det innebär att effekterna av dagens regler måste

utvärderas i syfte att skapa ett regelverk som är

fördelningspolitiskt bättre och därmed också

rättvisare. Målet bör sålunda vara att arbeta fram

ett bostadsbidragssystem som behandlar alla hushåll

på ett likvärdigt sätt och som inte diskriminerar

barnfamiljer.

Vad jag nu med anslutning till motion

2003/04:Bo249 (kd) yrkande 1 anfört om utformningen

av bostadsbidragen bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening. Övriga motionsförslag

avstyrks.

39. Bostadsbidragens utformning (punkt 26) (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo230 samt avslår

motionerna 2003/04:Bo249 yrkande 1 och 2003/04:Bo253

yrkande 18.

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att bostadsbidragen skall

vara ett bostadspolitiskt instrument med uppgift att

ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att efterfråga

goda och tillräckligt rymliga bostäder. Även

riksdagen har på förslag av bostadsutskottet (bet.

1995/96:BoU11 s. 16) givit uttryck för denna närmast

självklara uppfattning. Enkelt uttryckt innebär

detta att bostadsbidraget skall ge ett skydd när

hyran är för hög i förhållande till inkomsten och

därmed ge hushållen en möjlighet att efterfråga

bostad efter behov och inte enbart efter

betalningsförmåga. Vikten av detta mål kan enligt

vår mening inte nog understrykas. I ett andra steg

bör därför bostadsbidragens roll som ett instrument

för bostadspolitiken förstärkas och målet om att ge

ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig med

goda och tillräckligt rymliga bostäder preciseras. I

enlighet med förslaget i vår motion 2003/04:Bo230

(v) yrkande 1 bör detta ges regeringen till känna.

Familjeutredningen för i sitt slutbetänkande Ur

fattigdomsfällan (SOU 2001:24) fram förslag om att

bostadsbidragen skall inordnas i ett generellt

familjestöd. Det är ett enligt vår mening helt

oacceptabelt förslag. För det första skulle en sådan

åtgärd strida mot de uttalanden som riksdagen gjort

rörande målen för bostadsbidragen. För det andra

skulle ett genomförande för vissa hushåll leda till

inkomstbortfall i en storleksordning som inte ens är

tänkbar. Familjeutredningens förslag bör därför

omedelbart avföras från dagordningen. I stället bör

bostadsbidragen reformeras dels utifrån den

ekonomiska aspekten, dels utifrån boendeaspekten och

stämmas av mot det nya och mer precisa mål för

bostadsbidragen som vi ovan uttalat oss för. Vad vi

nu med anslutning till förslaget i v-motionens

yrkande 2 anfört bör ges regeringen till känna.

I den reformering av bostadsbidragen som

omedelbart måste påbörjas bör i ett första steg ingå

följande åtgärder.

En godtrosparagraf bör införas i regelsystemet.

Genom en sådan bestämmelse ökar tilltron till

systemet genom att det gynnar dem som har stora

svårigheter att beräkna sina framtida inkomster. En

ytterligare följd är att marginaleffekterna minskar.

Enligt vår mening bör det införas en godtrosparagraf

av dansk modell som innebär att den som handlat i

god tro och som hela tiden lämnat korrekta uppgifter

om ändrade inkomstförhållanden, skall kunna få

bostadsbidraget baserat på en avstämd inkomst inom

ett förlåtandeintervall om högst 20 000 kr. Även om

regeringen föreslår att det s.k.

förlåtandeintervallet skall ökas från 200 kr till 1

200 kr är detta inte tillräckligt.

En grupp som kan drabbas av återbetalningskrav som

de normalt sett inte kunnat förutse är de hushåll

som under inkomståret får någon form av tillfällig

engångsinkomst. Det kan t.ex. vara fråga om

retroaktiv ersättning av försäkringsförmån eller

avgångsvederlag som betalas ut i slutet av året, men

som avser ersättning för förlorad arbetsinkomst

under påföljande år. Det är enligt vår mening inte

rimligt att dessa hushåll får sitt bostadsbidrag

påverkat. Reglerna bör därför ändras.

Det är nu dags att gå vidare när det gäller

ytterligare undantag för barns tillgångar vid

beräkningen av bostadsbidrag. Ett underlag för

omedelbara regeländringar föreligger också sedan

Riksförsäkringsverket helt nyligen presenterat ett

förslag som ansluter till den ståndpunkt som vi från

Vänsterpartiets sida intagit sedan många år - att

barns låsta tillgångar inte skall påverka

bostadsbidraget.

För att förmögenhetsuppgifterna skall kunna

kontrolleras bör Riksförsäkringsverket, i enlighet

med det förslag som verket nyligen lagt fram, kunna

inhämta sådana uppgifter från Riksskatteverket. Som

vi tidigare framhållit stärker denna åtgärd tilltron

till bostadsbidragssystemet som sådant samtidigt som

det minskar risken för fusk.

Värdet av ett livslångt lärande sätts i dag inte i

fråga av någon. En fortlöpande kompetensutveckling

är till gagn för såväl den enskilde som för

samhället. Möjligheterna till kompetensutveckling

måste därför tryggas på olika sätt. En sådan väg är

att ta bort den åldersgräns som i dag finns när det

gäller rätten till bostadsbidrag för hushåll utan

barn. Det är en åtgärd som dessutom kan bidra till

att lösa bostadsfrågan för många hemlösa.

Hemlöshetskommittén har i sitt slutbetänkande bl.a.

visat på att flertalet hemlösa är ensamstående utan

barn och äldre än 28 år. Att öppna möjligheten för

denna grupp att få bostadsbidrag kan vara en viktig

del i försöken att dels finna, dels kunna behålla en

bostad.

De ytgränser som satts upp för bostadsbidragen kan

i en del fall få oönskade konsekvenser. Det händer

sålunda att hushåll för att få bidrag tvingas att

flytta till en mindre bostad med samma eller t.o.m.

högre boendekostnad. Effekterna av dagens ytnormer

måste därför ses över.

De hyres- och inkomstgränser som styr

bostadsbidragen har legat fast sedan 1996. I

praktiken innebär det att bidragens värde har

urholkats som en följd av prisutvecklingen. En

översyn av bidragen måste därför göras i syfte att

anpassa dem till såväl inkomst- som

boendekostnadsutvecklingen. Det kan t.ex. ske genom

att beloppen indexeras.

Även det nu med anledning av v-motionens yrkande 3

anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

40. Barns förmögenhet i bidragsunderlaget

(punkt 27, motiveringen) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Det är vår grundläggande inställning att

bostadsbidragen successivt måste avvecklas och

växlas mot sänkt skatt i kombination med en

reformering av familjepolitiken i dess helhet. Det

saknas mot den bakgrunden anledning att göra de

förändringar i bidragen som föreslås i motionerna,

varför dessa avstyrks.

41. Barns förmögenhet i bidragsunderlaget

(punkt 27, motiveringen) (fp)

av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).

Ställningstagande

Enligt vår mening belyser de behandlade förslagen

ett av de många problem som följer av

bostadsbidragssystemet. Lösningen på detta är dock

inte att införa nya regler eller att på annat sätt

försöka modifiera bostadsbidragen. Genom sådana

insatser kommer man naturligtvis inte till rätta med

de besvärande marginaleffekterna i systemet. I

stället bör bostadsbidragen, i enlighet med

förslaget i Folkpartiets partimotion 2003/04:Bo253

på sikt avvecklas. Samtidigt måste grupper med

särskilt stor försörjningsbörda, som barnfamiljer,

kompenseras genom ett ökat generellt barnstöd och

sänkta inkomstskatter.

Det vi nu anfört låter sig inte förenas med de

behandlade motionsförslagen, varför de avstyrks.

42. Barns förmögenhet i bidragsunderlaget

(punkt 27) (kd)

av Göran Hägglund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Bo212 och 2003/04:Bo249

yrkande 5 samt avslår motion 2003/04:Bo205.

Ställningstagande

I samband med att riksdagen under våren 2003

behandlade propositionen Barns förmögenhet vid

beräkning av bostadsbidrag berördes frågor om

egendom som barn erhållit genom testamente eller

gåva med inskränkt dispositionsrätt. Enligt min och

Kristdemokraternas mening borde redan i detta

sammanhang den stötande effekt ha undanröjts som

uppkommer när egendom som inte kan disponeras ändock

påverkar beräkningen av bostadsbidraget. Så blev

emellertid inte fallet.

Rätten att disponera över egendom som ett barn

erhållit genom gåva eller arv är inte sällan

kraftigt inskränkt genom villkor i gåvobrev eller

testamente. Det kan handla om att egendomen inte kan

disponeras av vare sig barnet eller föräldrarna före

ett visst datum, vanligen barnets myndighetsdag. Det

gäller också när en givare eller testator förordnat

att viss egendom skall stå under särskild

förvaltning.

När en sådan inskränkning finns i föräldrarnas

eller de särskilt förordnade vårdnadshavarnas

dispositionsrätt över barnets egendom borde denna

undantas vid beräkning av bostadsbidrag. Det är inte

rimligt att medel som tills vidare är oåtkomliga för

familjen skall reducera möjligheten till ett

anständigt boende. Även Riksförsäkringsverket har nu

kommit till samma slutsats som vi kristdemokrater.

Det förslag som verket nyligen lagt fram innebär

sålunda att barns låsta tillgångar inte skall

påverka bostadsbidraget. På den punkten finns det

därmed ett underlag som gör det möjligt för

regeringen att omedelbart ändra reglerna.

För näringsidkare finns möjlighet att göra

avsättning till s.k. periodiseringsfond. Avsikten är

att reservera del av vinst för senare behov och

betala skatt när reservationen upplöses. Det är

alltså pengar som företagaren inte använder till

konsumtion just det inkomståret. Trots det räknas en

sådan reservation till inkomstunderlaget när

bostadsbidraget beräknas. Denna regel liksom den om

förmyndarspärrade konton bör tas bort eftersom den

innebär att bostadsbidrag beräknas på fiktiva

tillgångar och inkomster.

Jag och Kristdemokraterna anser inte heller att

inkomsten för ett hemmaboende barn under 20 år som

understiger 20 000 kr skall ingå i

beräkningsunderlaget för bostadsbidraget.

I enlighet med förslagen i motionerna

2003/04:Bo212 (kd) samt 2003/04: Bo249 (kd) yrkande

5 bör regeringen återkomma med förslag till de

ändringar av reglerna för beräkning av

bostadsbidragen och den bidragsgrundande inkomsten

som jag nu uttalat mig för. Detta bör ges regeringen

till känna. I den mån övriga förslag därmed inte är

tillgodosedda avstyrks de.

43. Bostadsbidragen vid skilsmässa (punkt 28,

motiveringen) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Enligt vår mening bör bostadsbidragen avvecklas i

takt med att skatterna sänks och familjepolitiken i

sin helhet reformeras. I en situation där de första

stegen mot en sådan successiv avveckling måste

inledas finns det naturligtvis inte skäl att bygga

ut bostadsbidragen på det sätt som motionärerna

föreslår. Motionen avstyrks.

44. Bostadsbidrag till studerande äldre än 28

år

(punkt 29, motiveringen) (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta

Pålsson (m) och Peter Danielsson (m).

Ställningstagande

Enligt vår mening bör bostadsbidragen till hushåll

utan barn avvecklas redan fr.o.m. 2004. Det finns

därför inte anledning att överväga ändringar i

åldersgränsen för dessa bidrag.

Motionen avstyrks således.

45. Nyckeltal för verksamheten vid

länsstyrelserna (punkt 32) (m, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-

Lundin (m), Margareta Pålsson (m), Rigmor

Stenmark (c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Bo283 yrkande 16.

Ställningstagande

Som ett led i arbetet med en förbättrad mål- och

resultatstyrning har utskottet bl.a. uttalat sig för

en ökad användning av resultatindikatorer av olika

slag. Detta ställningstagande gäller naturligtvis

även landets länsstyrelser. Det är i dag svårt, för

att inte säga omöjligt, att jämföra hur de olika

länsstyrelserna bedriver sin verksamhet. Sett i

relation till antalet invånare är de medel som

anslås till länsstyrelserna ojämnt fördelade. Det

kan naturligtvis finnas olika godtagbara motiv för

denna avvikelse. Förhållandena i länen och kraven på

insatser från länsstyrelsernas sida varierar. Det

gör det enligt vår mening angeläget att finna

redovisningsmetoder som möjliggör en uppföljning och

utvärdering av dessa skillnader. Nyckeltal bör

utvecklas så att det går att mäta effektiviteten vid

länsstyrelsernas olika avdelningar och göra

jämförelser mellan olika län.

Enligt uppgift har ett arbete med denna inriktning

nu inletts inom Regeringskansliet. Det är angeläget

att resultatet från detta arbete snarast kommer till

praktisk användning i samband med resursfördelning

och prioriteringar. Redovisningar med denna

inriktning bör också i lämpliga sammanhang

föreläggas riksdagen. I budgetpropositionen bör

jämförelser med lämpliga nyckeltal alltid ingå i det

redovisade beslutsunderlaget.

Vad vi nu anfört med anslutning till motion

2003/04:283 (m) yrkande 16 bör riksdagen tillkännage

för regeringen som sin mening.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden.

1. Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18

budgetåret 2004 (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson

(m) och Peter Danielsson (m) anför:

Inledning

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett

övergripande mål för den ekonomiska politiken skall

vara att möjliggöra ökad tillväxt, att kunna leva på

sin lön och stärkt trygghet. Antalet sjukskrivna och

förtidspensionerade måste minskas genom att sjukvård

och rehabilitering förbättras. Detta kräver bl.a. en

målmedveten politik för ett ökat arbetsutbud, rejäla

satsningar på kunskap och forskning samt påtagliga

förbättringar av klimatet för företagande. För att

möjliggöra allt detta krävs en politik som

innehåller lägre skatter för både löntagare och

företagare, en skärpning av bidragssystemen,

avregleringar och ökad konkurrens och en ökad

trygghet för och stärkt självkänsla hos medborgarna.

Våra förslag skall var trygga, väl sammanhållna

och syftar till att skapa de bästa förutsättningarna

för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande

Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla

större möjligheter till ett rikare liv. Genom en

större enskild sektor och ett starkare civilt

samhälle kan både företag och människor växa. Vi

vill att fler, inte färre, kan komma in på den

ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten

och självkänslan ökar också genom att hushållen får

en större ekonomisk självständighet. Friheten och

rättigheten att välja bidrar både till mångfald, en

bättre kvalitet och en större trygghet. De enskilda

människorna får ett större inflytande över sitt liv.

Vi har föreslagit en växling från subventioner och

bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,

främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar

vi de människor som är i störst behov av gemensamma

insatser och som har små eller inga möjligheter att

påverka sin egen situation. Vi slår också fast att

det allmänna skall tillföras resurser för att på ett

tryggt sätt kunna genomföra de uppgifter som skall

vara gemensamma. Exempelvis tillförs betydande

resurser för att bryta den ökade sjukfrånvaron och

de ökande förtidspensioneringarna.

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning, skatteförändringar

samt finanspolitiska ramverk - präglas av ordning

och reda och skall ses som en helhet där inte någon

eller några delar kan brytas ut och behandlas

isolerat från de andra. Riksdagens majoritet har

emellertid den 19 november 2003 beslutat om ramar

för de olika utgiftsområdena i enlighet med

finansutskottets förslag och väljer därmed en annan

inriktning av politiken. Vi deltar därför inte i det

nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom

utgiftsområde 18.

I det följande redovisar vi i korthet det moderata

budgetalternativet inom utgiftsområde 18. Vår

politik i bostadsfrågor finns närmare utvecklad i

bl.a. kommittémotionerna 2003/04:Bo257 och

2003/04:Bo283.

21:1 Bostadsbidrag