Bet. 2003/04:BOU2

Bostadsutskottets betänkande

2003/04:BOU2

Tredimensionell fastighetsindelning

I betänkandet behandlar bostadsutskottet regeringens

förslag i proposition 2002/03:116 Tredimensionell fastighetsindelning jämte

motionsförslag som väckts med anledning av propositionen. Utskottet

behandlar även förslag i motioner som avgivits under den allmänna motionstiden

2002 och som har anknytning till de i propositionen framlagda

förslagen.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och

avslår samtliga motionsförslag.

En fastighet avgränsas enligt nu gällande

regler endast med gränslinjer i markplanet. Regeringen föreslår att

fastigheter i vissa fall skall kunna avgränsas också i vertikalplanet, dvs.

i höjd- och djupled. Syftet är att skapa bättre förutsättningar för

fastighetsutnyttjande där olika verksamhetsutövare nyttjar skilda plan inom

vad som i dag utgör en fastighet (s.k. tredimensionellt fastighetsutnyttjande).

Förslaget avses medföra bl.a. bättre förutsättningar för bostadsbyggande

ovanpå befintliga kommersiella byggnader.

Regeringens förslag innebär

att utrymmen som rymmer eller är avsedda att rymma byggnader och andra

anläggningar eller delar av anläggningar skall kunna brytas ut till

självständiga fastigheter. Det nya slaget av fastigheter skall benämnas

tredimensionella fastigheter.

De utrymmen som kommer att kunna utgöra

tredimensionella fastigheter är sådana som upptar större anläggningar,

t.ex. byggnader, broar, bergrum och tunnlar, eller delar av sådana

anläggningar.

I huvudsak samma regler som i dag gäller för fastigheter av

traditionellt slag föreslås gälla för bildande och nyttjande av

tredimensionella fastigheter. Detta innebär bl.a. att fastigheter av det nya

slaget kommer att ny- och ombildas av lantmäterimyndigheten vid förrättningar

enligt fastighetsbildningslagen. Tredimensionella fastigheter kommer vidare

att kunna köpas, lagfaras och intecknas på samma sätt som andra

fastigheter.

Lagförslaget innehåller ett antal särskilda regler för tredimensionella

fastigheter, däribland att vissa särskilda villkor skall vara uppfyllda

för att sådana fastigheter skall kunna bildas. Vidare innehåller förslaget

nya regler på grannelagsrättens område när det gäller anläggningar som är

uppdelade på flera fastigheter, bl.a. att fastighetsägare i vissa fall

skall ha rätt till tillträde till annans fastighet för att utföra

byggnadsarbete på den egna fastigheten. Det föreslås också att allmän domstol

i vissa fall skall kunna förplikta ägaren av en vanvårdad fastighet att

åtgärda bristerna på fastigheten.

De nya reglerna föreslås träda i kraft

den 1 januari 2004.

Till betänkandet har tre reservationer fogats

(gemensamma för m, fp, kd och c).

1. Behovet av lagstiftning

Riksdagen

avslår motionerna 2002/03:Bo214 yrkande 2, 2002/03:Bo249 i denna del,

2002/03:Bo267 yrkande 30 i denna del, 2002/03:Bo290 yrkande 10 och

2002/03:Bo291 yrkande 19.

2. Villkor för bildande av tredimensionella

fastigheter

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

fastighetsbildningslagen (1970:988) i denna del enligt bilaga 2. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:116 i denna del och avslår motion

2002/03:Bo14 yrkandena 4, 5 och 7-10.

Reservation 1 (m, fp, kd,

c)

3. Ägarlägenheter

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) i denna del enligt bilaga 2.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:116 i denna del och avslår

motionerna 2002/03:Bo14 yrkandena 2, 3 och 6, 2002/03:Bo214 yrkande 1,

2002/03:Bo238 yrkande 6, 2002/03:Bo249 i denna del, 2002/03:Bo267 yrkande

30 i denna del och 2002/03:Bo290 yrkande 9.

Reservation 2 (m, fp, kd,

c)

4. Plan- och byggfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Bo14

yrkande 1 och 2002/03:Bo249 i denna del.

Reservation 3 (m, fp, kd,

c)

5. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till1.

lag om ändring i jordabalken,2. lag om ändring i miljöbalken,3. lag om

ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),4. lag om ändring i lagen

(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter i denna del, enligt bilaga

2, i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:116 i denna del.

Stockholm

den 2 oktober 2003

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande

ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v),

Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp),

Siw Wittgren-Ahl (s), Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor

Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s), Sten Lundström (v), Helena Hillar

Rosenqvist (mp), Leif Jakobsson (s), Magdalena Andersson (m), Mariann

Ytterberg (s), Nikos Papadopoulos (s) och Matilda Ernkrans (s).

Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade

genom beslut den 25 augusti 1994 chefen för Justitiedepartementet att

tillkalla en särskild utredare med uppdrag att bl.a. överväga vissa

fastighetsrättsliga frågor om samordning av skilda verksamheter i komplicerade

byggnadsanläggningar. Utredningen antog namnet Utredningen om tredimensionellt

fastighetsutnyttjande. Den överlämnade i juni 1996 sitt betänkande

Tredimensionell fastighetsindelning (SOU 1996:87). Betänkandet har

remissbehandlats. Vissa av utredningens förslag har redan lett till lagstiftning

(se prop. 2000/01:138, bet. 2000/01:BoU2, rskr. 2001/02:137, SFS 2001:889-892).

Den nu på riksdagens bord lagda propositionen behandlar återstoden av

utredningsförslaget. Justitiedepartementet höll i mitten av maj 2000 en

utfrågning i syfte att få ett bättre underlag för bedömningen av behovet

av de regler som utredningen föreslog. Därefter utarbetades inom departementet

ett utkast till lagrådsremiss som behandlades vid ett remissmöte i oktober

2002. Vid remissmötet behandlades även en promemoria om försäkringsfrågor

m.m. med anknytning till de förslag som lämnades i utkastet till lagrådsremiss.

I anslutning till remissmötet har också lämnats skriftliga synpunkter på

utkastet och promemorian. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan

den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Regeringen beslutade den 19 december 2002 att inhämta Lagrådets yttrande

över de framarbetade lagförslagen vilket yttrande bifogats propositionen.

Förslagen

i detta lagstiftningsärende aktualiserar även olika förändringar på

skatteområdet, främst när det gäller fastighetstaxeringen. I betänkandet

Tredimensionell fastighetsindelning behandlades inga skattefrågor. Inom

Finansdepartementet pågår därför ett arbete för att ta fram förslag på

skatteområdet. En departementspromemoria med sådana förslag (Ds 2003:19)

har remitterats. Det förslag som därefter arbetats fram har genom beslut

den 11 september 2003 remitterats till Lagrådet. Lagrådet har yttrat sig

över förslaget. En proposition där skattefrågorna behandlas planerar

regeringen att överlämna till riksdagen den 22 oktober 2003.

Propositionens

huvudsakliga innehåll

Enligt gällande ordning avgränsas fastigheter med

gränslinjer i markplanet. I propositionen föreslås att fastigheter i vissa

fall skall kunna avgränsas också i vertikalplanet, dvs. i höjd- och

djupled. Syftet är att skapa bättre förutsättningar för sådant

fastighetsutnyttjande

där olika verksamhetsutövare nyttjar skilda plan inom vad som i dag utgör

en fastighet (s.k. tredimensionellt fastighetsutnyttjande). Förslaget

medför bl.a. bättre förutsättningar för bostadsbyggande ovanpå befintliga

kommersiella byggnader. De föreslagna reglerna innebär att utrymmen som

rymmer eller är avsedda att rymma byggnader och andra anläggningar eller

delar av anläggningar skall kunna brytas ut till självständiga fastigheter.

Det nya slaget av fastigheter skall benämnas tredimensionella fastigheter.

De utrymmen som kommer att kunna utgöra tredimensionella fastigheter är

sådana som upptar större anläggningar, t.ex. byggnader, broar, bergrum

och tunnlar, eller delar av sådana anläggningar. I huvudsak samma regler

som i dag gäller för fastigheter av traditionellt slag föreslås gälla för

bildande och nyttjande av tredimensionella fastigheter. Detta innebär

bl.a. att fastigheter av det nya slaget kommer att nybildas och ombildas

av lantmäterimyndigheten vid förrättningar enligt fastighetsbildningslagen.

Tredimensionella fastigheter kommer vidare att kunna köpas, lagfaras och

intecknas på samma sätt som andra fastigheter. I propositionen föreslås

ett antal särskilda regler för tredimensionella fastigheter, däribland

att vissa särskilda villkor skall vara uppfyllda för att sådana fastigheter

skall kunna bildas. I detta hänseende föreslås bl.a. att fastigheter av

det nya slaget alltid skall tillförsäkras nödvändiga rättigheter i

förhållande till kringliggande fastigheter. Vidare föreslås nya regler på

grannelagsrättens område när det gäller anläggningar som är uppdelade på

flera fastigheter. Bland annat föreslås att fastighetsägare i vissa fall

skall ha rätt till tillträde till annans fastighet för att utföra

byggnadsarbete på den egna fastigheten. Det föreslås också att allmän domstol

i vissa fall skall kunna förplikta ägaren av en vanvårdad fastighet att

åtgärda bristerna på fastigheten.

I propositionen lämnas förslag till

regeländringar i jordabalken, miljöbalken, fastighetsbildningslagen

(1970:988) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Fastigheter

som i sin helhet avgränsas både horisontellt och vertikalt skall enligt

förslaget benämnas tredimensionella fastigheter. Utrymmen som avgränsas

både horisontellt och vertikalt och som ingår i andra slag av fastigheter

än tredimensionella fastigheter skall benämnas tredimensionella

fastighetsutrymmen. De särskilda reglerna om ny- och ombildning av

tredimensionella

fastigheter skall tillämpas också i fråga om fastighetsbildningsåtgärder

som berör tredimensionella fastighetsutrymmen.

De nya reglerna föreslås

träda i kraft den 1 januari 2004.

Utskottet behandlar regeringens förslag i allt

väsentligt endast i de delar de mött invändningar i motioner.

Behovet av

lagstiftning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionerna

från den allmänna motionstiden om att tredimensionell fastighetsindelning

skall införas eftersom regeringsförslaget tillgodoser motionärerna.

Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det finns ett behov av ny

lagstiftning som medger ett mer ändamålsenligt och rättssäkert tredimensionellt

fastighetsutnyttjande. Det bör därför införas regler om tredimensionell

fastighetsindelning, dvs. regler som gör det möjligt att bilda ett nytt

slag av fastigheter vilka avgränsas både horisontellt och vertikalt. De

nya reglerna innebär att fastigheter skall kunna utgöras av tredimensionellt

avgränsade utrymmen avsedda för byggnader och andra anläggningar eller

delar därav.

I ett flertal motioner från den allmänna motionstiden år

2002 har föreslagits att regler om tredimensionell fastighetsindelning

skall införas i svensk rätt. Det gäller förslagen i motionerna 2002/03:Bo214

(m, fp, kd, c) yrkande 2, 2002/03:Bo249 (m) i denna del, 2002/03:Bo290

(fp) yrkande 10 (partimotion), 2002/03:Bo291 (kd) yrkande 19 och 2002/03:Bo267

(c) yrkande 30 i denna del (partimotion).

Genom regeringens förslag kommer

motionärerna att bli tillgodosedda. Utskottet föreslår därför att riksdagen

avslår motionerna.

Villkor för bildande av tredimensionella

fastigheter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag

och avslå de motstående motionsförslagen om vissa särskilda villkor för

tredimensionell fastighetsbildning. Jämför reservation 1 (m, fp, kd,

c).

Enligt regeringens lagförslag kommer de allmänna bestämmelserna om

fastighetsbildning att tillämpas även vid ny- och ombildning av

tredimensionella fastigheter och tredimensionella fastighetsutrymmen.

Regeringen

har bedömt att de komplikationer som är förenade med tredimensionell

fastighetsbildning ger anledning att omgärda sådan fastighetsbildning med

begränsande villkor. Utskottet hänvisar till de av regeringen gjorda

övervägandena såsom de återgivits i propositionen (bl.a. s. 41 ff. och 48

ff.). Det bör uppmärksammas att det inte är möjligt att exakt identifiera

vilka problem som en tredimensionell fastighetsindelning kan ge upphov

till. Inhemska erfarenheter saknas ju och de utländska är av ett begränsat

värde eftersom de härrör från väsentligt annorlunda rättsliga miljöer.

De

särskilda villkor som föreslås gälla är bl.a. följande.

Tredimensionell

fastighetsbildning skall kunna ske endast om det står klart att åtgärden

är lämpligare än andra åtgärder för att tillgodose det avsedda ändamålet

(förslag till ändrad lydelse av 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen genom

ett nytt tredje stycke).

Det utrymme som skall kunna utgöra en tredimensionell

fastighet skall vara avsett för en byggnad eller annan anläggning eller

del av en sådan. Det skall tills vidare inte vara tillåtet att bilda

tredimensionella fastigheter som är avsedda för bostadsändamål, om inte

fastigheten är ägnad att rymma minst fem bostadslägenheter (förslag till

ny bestämmelse i 3 kap. 1 a § första stycket 4 fastighetsbildningslagen).

Utskottet kommer att ta ställning till detta villkor för fastighetsbildning

under följande rubrik i samband med andra frågor som gäller

ägarlägenheter.

Tredimensionella fastigheter och tredimensionella fastighetsutrymmen

skall kunna bildas om det står klart att åtgärden är motiverad med hänsyn

till anläggningens konstruktion och användning samt ägnad att leda till

en mera ändamålsenlig förvaltning av anläggningen eller att trygga

finansieringen eller uppförandet av anläggningen (förslag till ny bestämmelse

i 3 kap. 1 a § första stycket 3 a och b fastighetsbildningslagen). Enligt

regeringen finns det normalt inte anledning att tillgodose exempelvis

önskemål om skiktning av befintliga flerbostadshus i flera bostadsfastigheter

eller dela upp affärsfastigheter i flera affärsfastigheter. I båda fallen

bedömer regeringen en tredimensionell indelning väsentligt öka riskerna

för en på lång sikt skadlig uppsplittring av homogena förvaltningsenheter.

Enbart

det förhållandet att ett visst utrymme är ägnat att bebyggas bör enligt

regeringen inte medföra att utrymmet får avskiljas som en särskild fastighet.

Under vissa begränsade förutsättningar skall det dock vara möjligt att

bilda tredimensionella fastigheter avsedda för planerade men ännu inte

uppförda byggnader eller andra anläggningar. Dessa förutsättningar skall

vara att fastighetsbildningen är nödvändig för att trygga finansieringen

eller uppförandet av den avsedda anläggningen och att det kan antas att

fastigheten får användning för sitt ändamål inom en nära framtid. Vid

fastighetsbildning för ännu inte uppförda anläggningar skall

lantmäterimyndigheten

besluta om den tid inom vilken anläggningen skall ha uppförts.

Lantmäterimyndigheten skall kunna förlänga en sådan tidsfrist (förslag till ny

bestämmelse i 3 kap. 1 a § andra stycket fastighetsbildningslagen).

I

flerpartimotion 2002/03:Bo14 (m, fp, kd, c) lämnas ett flertal förslag

med inriktning att krav och förutsättningar för tredimensionell

fastighetsbildning skall motsvara dem som gäller annan fastighetsbildning.

Dels

framförs i motionen ett förslag - yrkande 4 - om ett riksdagens

tillkännagivande till regeringen om detta. Motionärerna anser att de generella

krav som lagen ställer på fastighetsbildning skall tillämpas så långt som

möjligt. Enligt motionen - yrkande 10 - skall tillkännagivandet också

omfatta att det inte skall finnas något hinder för att skikta befintliga

bostadshus i flera bostadsfastigheter.

Dels framförs i motionen förslag

om att riksdagen skall avslå regeringens lagförslag i vad de avser vissa

särskilda förutsättningar för tredimensionell fastighetsbildning. Det

gäller enligt motionens yrkande 5 förslaget till lydelse av 3 kap. 1 §

tredje stycket fastighetsbildningslagen i vad det avser att tredimensionell

fastighetsbildning skall kunna ske endast om det står klart att åtgärden

är lämpligare än andra åtgärder för att tillgodose det avsedda ändamålet

och, enligt motionsyrkande 7, förslaget till den nya bestämmelsen i 3 kap.

1 a § första stycket 3 b fastighetsbildningslagen om att fastighetsbildning

som medför att en tredimensionell fastighet nybildas eller ombildas endast

får ske om det står klart att åtgärden är ägnad att leda till en mera

ändamålsenlig förvaltning av anläggningen eller att trygga finansieringen

eller uppförandet av anläggningen. Vidare gäller motionens avslagsförslag

- yrkandena 8 och 9 - dels den nya bestämmelsen i 3 kap. 1 a § andra

stycket 1 fastighetsbildningslagen om att för fastighetsbildning som medför

att en tredimensionell fastighet nybildas eller ombildas, när det gäller

fastighetsbildning för anläggning som ännu inte har uppförts, skall det

dessutom vara nödvändigt för att trygga finansieringen eller uppförandet

av anläggningen, dels den nya bestämmelsen i samma paragraf andra stycket

2 som medför att fastighetsbildning för fastighet som ännu inte uppförts

endast får ske om fastigheten kan antas få användning för sitt ändamål

inom en nära framtid. Motionens yrkande 6 tar utskottet ställning till

under följande rubrik. Yrkandet gäller regeringens förslag till ny

bestämmelse i 3 kap. 1 a § första stycket 4 fastighetsbildningslagen såvitt

avser att fastighetsbildning som medför att en tredimensionell fastighet

nybildas eller ombildas endast får ske om fastigheten, om den är avsedd

för bostadsändamål, är ägnad att omfatta minst fem bostadslägenheter.

Regeringen

har, såsom redan framgått, bedömt att de komplikationer som är förenade

med tredimensionell fastighetsbildning ger anledning att omgärda sådan

fastighetsbildning med begränsande villkor. Regeringen har bl.a. befarat

att tredimensionell fastighetsindelning kan användas för att göra omotiverade

avsteg från den vanliga fastighetsindelningen, särskilt vad gäller indelning

av anläggningar i mindre fastigheter. Den riskerar att leda till en

långtgående fragmentisering av fastighetsbeståndet om bestående fastigheter

delas upp i ett större antal fastigheter. En sådan fragmentisering är

ägnad att öka samhällets kostnader för planläggning, infrastrukturåtgärder

m.m.

Det skall i sammanhanget erinras om att regeringen noga kommer att

följa utvecklingen och mycket snart efter reformens ikraftträdande utvärdera

de nya reglernas funktion och tillämpning.

Utskottet delar den bedömning

regeringen gjort beträffande behovet av och utformningen av de begränsande

villkoren. Utskottet avstyrker därför flerpartimotionens förslag om avslag

på propositionens lagförslag i den nu behandlade delen.

Ägarlägenheter

Utskottets

förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag om att

tredimensionell fastighetsbildning för bostadsändamål förutsätter att

fastigheten är ägnad att omfatta minst fem bostadslägenheter och avslå

motionsförslagen avseende att ägarlägenheter skall införas som en ny form

för bostadsägande. Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).

En modell för

hur ägarlägenheter skulle kunna regleras i Sverige har föreslagits av

2000 års ägarlägenhetsutredning. Förslaget återfinns i betänkandet Att

äga sin lägenhet (SOU 2001:21). Det bereds för närvarande inom

Justitiedepartementet.

Enligt regeringen kräver frågan om ägarlägenheter bör

tillåtas i svensk rätt och hur de i så fall bör regleras särskilda

överväganden. Mot den bakgrunden och då Ägarlägenhetsutredningens betänkande

fortfarande är föremål för beredning är det enligt regeringen naturligt

att tills vidare inte öppna möjligheter att genom tredimensionell

fastighetsbildning skapa ägarlägenheter. Regeringens ställningstagande

återspeglas i lagen främst genom ett förbud mot att bilda tredimensionella

fastigheter som är avsedda för bostadsändamål om inte fastigheten är ägnad

att rymma minst fem bostadslägenheter.

Såsom redan framgått föreslås i

motion 2002/03:Bo14 (m, fp, kd, c) yrkande 6 att riksdagen avslår regeringens

förslag till ny bestämmelse i 3 kap. 1 a § första stycket 4

fastighetsbildningslagen som avser att fastighetsbildning som medför att en

tredimensionell fastighet ny- eller ombildas endast får ske om fastigheten,

om den är avsedd för bostadsändamål, är ägnad att omfatta minst fem

bostadslägenheter. I samma motion föreslås vidare - yrkande 2 - att

ägarlägenheter skall införas. Förslaget avser ett tillkännagivande om att

regeringen skyndsamt skall återkomma med ett lagförslag. I motionen

föreslås - yrkande 3 - att ett riksdagens tillkännagivande även skall omfatta

att regeringen, likaledes skyndsamt, skall återkomma med förslag till

anpassning av lagstiftningen om tredimensionell fastighetsindelning till

enskilda ägarlägenheter.

I flera motioner som avgivits under den allmänna

motionstiden år 2002 lämnas förslag om att ägarlägenheter skall införas.

Det gäller motionerna 2002/03:Bo214 (m, fp, kd, c) yrkande 1, 2002/03:Bo238

(m) yrkande 6, 2002/03:Bo249 (m) (delvis), 2002/03:Bo290 (fp) yrkande 9

(partimotion) och 2002/03:Bo267 (c) yrkande 30 (delvis) (partimotion).

Ett par av motionerna avser att utskottet skall arbeta fram de erforderliga

lagförslagen medan de övriga avser ett tillkännagivande om att regeringen

skall återkomma till riksdagen med sådana förslag.

Utskottet anser att

det inte ens med en utgångspunkt i att ägarlägenheter skall införas kan

komma i fråga att nu bifalla förslaget i motion 2002/03:Bo14 (m, fp, kd,

c) yrkande 6 om att avslå regeringens förslag till lydelse av 3 kap. 1 a

§ första stycket 4 fastighetsbildningslagen som avser att fastighetsbildning

som medför att en tredimensionell fastighet nybildas eller ombildas endast

får ske om fastigheten, om den är avsedd för bostadsändamål, är ägnad att

omfatta minst fem bostadslägenheter. Fastighetsbildningslagen kan nämligen

inte tillåta bildandet av tredimensionella fastigheter som består av endast

en bostadslägenhet utan en anpassning av lagens övriga regler och en

komplettering av regelsystemet i övrigt till denna form av bostadsägande

(jfr Ägarlägenhetsutredningens betänkande). Utskottet tillstyrker således

regeringens lagförslag i denna del och avstyrker det motstående

motionsförslaget.

Ägarlägenhetsutredningens förslag är föremål för beredning

inom Justitiedepartementet. Riksdagen bör därför inte nu i sak ta ställning

till om ägarlägenheter bör införas som en form för bostadsägande. I stället

bör resultatet av beredningsarbetet avvaktas. Med hänsyn till detta

avstyrker utskottet de övriga motionsförslagen om ägarlägenheter.

Plan-

och byggfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå

motionsförslagen avseende plan- och bygglagen. Jämför reservation 3 (m, fp,

kd, c).

Motion 2002/03:Bo14 (m, fp, kd, c) yrkande 1 avser frågan om

plan- och bygglagens bestämmelser harmoniserar med möjligheterna till

tredimensionell fastighetsindelning. Förslaget innebär att regeringen

noggrant skall följa utvecklingen och återkomma till riksdagen med förslag

till ändring av plan- och bygglagen, om den lagen visar sig fungera som

ett betydande hinder för bildandet av tredimensionella fastigheter.

Motionsförslaget lämnas mot bakgrund bl.a. av vad Lagrådet uttalat om att

en del planer och bestämmelser, främst fastighetsplaner och tomtindelningar

enligt äldre lagstiftning, möjligen kan utgöra hinder mot bildande av

tredimensionella fastigheter.

I motion 2002/03:Bo249 (m) (delvis)

förespråkas att reglerna som avser förutsättningarna för att i den fysiska

planeringen ("stadsplaner") ändra en fastighets tillåtna användningssätt

m.m. bör göras så enkla som möjligt, särskilt när det gäller att omvandla

industrilokaler och kontor till bostäder. De onödiga hindren bör enligt

motionären tas bort (förslag om tillkännagivande). Utskottet förstår

motionen så att den främst avser detaljplaneläggningens betydelse för en

fastighets användningssätt.

Införandet av tredimensionell fastighetsindelning

förändrar inte på något avgörande sätt kommunens möjligheter att med stöd

av plan- och bygglagen reglera markanvändningen på, över och under markytan.

Gällande regler på detta område torde alltså kunna tillämpas även i det

nya systemet. Det har under lagstiftningsärendets beredning framkommit

att det redan är vanligt att detaljplaner anpassas efter behovet av att

kunna reglera markanvändningen för skilda verksamheter i olika horisontella

plan.

Lagrådet har pekat på att en del planer och bestämmelser som gäller

när den nya lagstiftningen träder i kraft kan komma att utgöra ett hinder

mot att bilda tredimensionella fastigheter och att det därför på sina

håll kan komma att dröja innan den nya lagstiftningen får genomslag i

praktiken. Regeringen, som delat Lagrådets bedömning, uttalar i propositionen

att frågan om i vilken utsträckning tredimensionell fastighetsbildning

kommer att äga rum således torde bero bl.a. på om den avsedda åtgärden

strider mot gällande planbestämmelser eller inte och att detta även gäller

för annan fastighetsbildning. Vad Lagrådet uttalat gav regeringen inte

anledning till några särskilda lagstiftningsåtgärder. Enligt regeringen

kan dock antas att det kommer att ställas nya krav på bl.a. utformningen

av de kommunala planerna. Regeringen anser att hithörande frågor bör bli

föremål för ett särskilt utvecklingsarbete.

Regeringen har alltså bedömt

att dess lagförslag påkallar en analys av behovet av ändringar i Boverkets

föreskrifter och allmänna råd m.m. Boverket har uppmärksammat behovet av

en analys vad gäller ändringar i verkets allmänna råd om bl.a. planläggning

och utformningen av detaljplaner. Regeringen har dock inte - lika litet

som Boverket - kunnat finna något behov av lagändringar kring dessa eller

andra frågor som relateras till plan- och bygglagen.

Som redan framgått

kommer regeringen att noga följa utvecklingen när det gäller tredimensionell

fastighetsbildning och att mycket snart efter reformens ikraftträdande

utvärdera de nya reglernas funktion.

Bakgrundsmässigt kan när det gäller

m-motionens förslag erinras om att kommunen i en detaljplan får reglera

byggnaders användning (5 kap. 7 § plan- och bygglagen). Under vissa

förutsättningar kan enkelt planförfarande tillämpas när en sådan plan skall

förändras. Förenklat sagt kan denna typ av förfarande användas när det är

fråga om planförslag av rutinkaraktär som inte har något intresse för en

bredare allmänhet. Det finns också andra regler i plan- och bygglagen som

är av betydelse när det gäller att ändra en byggnads användningssätt,

bl.a. de om bygglov.

För närvarande pågår en omfattande översyn av plan-

och bygglagen. Den s.k. PBL-utredningen (dir. 2002:97) skall bl.a. analysera

vad olika förändringar i samhället inneburit för arbetet med att utarbeta

och genomföra detaljplaner samt överväga och redovisa vilka förändringar

av plan- och bygglagstiftningen som utvecklingen kan motivera samt, med

utgångspunkt i intresset av att plan- och bygglagstiftningen kan underlätta

angeläget samhällsbyggande, överväga om nuvarande former för planering

och plangenomförande på detaljplanenivå är ändamålsenliga och om samordningen

med annan lagstiftning är lämpligt utformad.

Utskottet anser att planerade

och pågående utvärderings-, utrednings- och utvecklingsinsatser på ett

bra sätt täcker de frågeställningar som de båda motionsförslagen aktualiserar.

Ytterligare initiativ framstår enligt utskottets mening i nuläget som

obehövliga. Utskottet avstyrker således de båda motionsförslagen.

Lagförslagen

i övrigt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens

lagförslag i övrigt och därmed bifalla regeringens lagförslag i dess

helhet.

Regeringens förslag har inte i övrigt mött invändningar i någon

motion.

Utskottet uppmärksammar följande med anledning av att de nya

bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Inom

Finansdepartementet pågår ett arbete med att ta fram förslag till lagstiftning

på skatteområdet med sikte på att de nybildade fastigheterna skall kunna

åsättas taxeringsvärden. Enligt Statsrådsberedningens förteckning över

propositioner som avses avlämnade fram till dess riksdagen inleder sin

vårsession framgår att regeringens proposition kan förväntas den 22

oktober. Enligt planerna skall ändringarna i skattelagstiftningen träda i

kraft den 1 januari 2004.

Lagrådet ifrågasatte under beredningen av

propositionen om tredimensionell fastighetsindelning om inte ikraftträdandet

borde anstå, åtminstone till den tidpunkt när de nya bestämmelserna på

skatteområdet har arbetats fram och effekterna av dem har kunnat överblickas.

Som skäl för detta angav Lagrådet att reglerna på skatteområdet har ett

så påtagligt samband med de nu behandlade reglerna att utformningen av

bestämmelserna på ömse håll kan komma att påverka varandra. Enligt Lagrådet

kommer förmodligen vissa regler på skatteområdet, t.ex. om värdering, att

kräva lösningar vilka inte kan uteslutas få civilrättsliga effekter.

Lagrådet hänvisade även till det förhållandet att det kan dröja innan

Boverket har avslutat sitt arbete med föreskrifter och allmänna råd.

Regeringen har för sin del kunnat konstatera att de överväganden som har

lett fram till det föreliggande departementsförslaget på skatteområdet

(Ds 2003:19) inte har visat på något behov av ändringar inom andra

rättsområden. Regeringen har därför funnit det vara lämpligt att avvakta med

den nya lagstiftningens ikraftträdande till dess det går att bättre bedöma

effekterna på respektive rättsområde. I regeringens förslag senarelades

därför tidpunkten för ikraftträdandet. Det ansågs lämpligt att reglerna

skall träda i kraft samtidigt som ändringarna på skatteområdet beräknas

träda i kraft, dvs. den 1 januari 2004. Regeringen uttalade också att det

vid den ytterligare beredning som kommer att föregå en proposition i

skattedelen blir möjligt att ånyo överväga behovet av ändringar på andra

områden. Skulle det i så fall visa sig finnas behov av exempelvis

kompletteringar i den fastighetsrättsliga regleringen, avser regeringen att

ta nödvändiga initiativ.

Regeringen har remitterat det ovan berörda

skatteförslaget till Lagrådet som till regeringen avgivit sitt yttrande.

Utskottet har tagit del av detta yttrande. Det innehåller inte något som

gör att utskottet inte nu kan föreslå riksdagen att de nya reglerna skall

träda i kraft den 1 januari 2004 i enlighet med vad regeringen föreslår

i propositionen.

Enligt utskottets mening bör riksdagen bifalla propositionens

lagförslag också i övrigt. Utskottet har därmed tillstyrkt propositionen

i dess helhet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden

har föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Villkor för bildande av tredimensionella fastigheter, punkt 2

(m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

Nina Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor

Stenmark (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen antar inte regeringens förslag till lag om ändring i

fastighetsbildningslagen (1970:988) i denna del och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Bo14 yrkandena 4, 5 och 7-10 och avslår proposition

2002/03:116 i denna del.

Ställningstagande

Nya spännande möjligheter

öppnas genom att fastigheter kan bildas tredimensionellt. Det blir möjligt

att uppnå en blandning av arbetsplatser och bostäder. Man kan

kompletteringsbygga

inom tätbebyggda områden, inte minst för att få fram fler bostäder. Trista

kontorsområden kan kompletteras med bostäder för att man skall kunna

utveckla bättre miljöer. Olika upplåtelseformer kan blandas i en och samma

fastighet så att bostadsrätter, hyresrätter och ägarlägenheter kan existera

bredvid varandra. En bostadsrättsförening kan ha nytta av den tredimensionella

fastighetsindelningen genom att föreningen kan hitta andra förvaltare

eller ägare till sina kommersiella ytor. Vi vill uppmärksamma att problemen

med de föreningar som i beskattningssammanhang anses utgöra s.k. oäkta

bostadsrättsföreningar genom sådan fastighetsbildning kan få sin lösning.

Det gäller bl.a. föreningar som har samhällsnyttig verksamhet i form av

t.ex. vårdcentraler i fastigheten och som klassats som oäkta eftersom

andelen lokaler överstiger angivna normer för äkta föreningar.

För att

de positiva effekter vi beskriver skall kunna uppnås får det inte uppställas

restriktiva villkor för bildandet av tredimensionella fastigheter.

Propositionen präglas av en särreglering av förutsättningarna för

tredimensionell

fastighetsbildning som saknar fog. I stället bör i allt väsentligt reglerna

för vanlig fastighetsbildning kunna tillämpas.

Regeringen befarar att

tredimensionell fastighetsbildning skall leda till ett fragmentiserat och

oöverskådligt fastighetsbestånd med alla nackdelar detta medför. Därför

har regeringen valt att införa en mängd olika bestämmelser i syfte att

begränsa ny- och ombildning av den nya typen av fastigheter, restriktivitet

skall råda. Vi anser att lagstiftningen bör vara konsekvent och entydig.

Regeringens förslag till olika särvillkor ger intryck av att vara godtyckliga

och delvis motverka syftet med att tillåta tredimensionell fastighetsbildning.

Vi anser att tredimensionell fastighetsindelning skall ses som jämbördig

med annan fastighetsbildning och att generella krav för fastighetsbildning

skall tillämpas så långt som möjligt. Regeringen bör med denna utgångspunkt

överväga nödvändiga regelförändringar och återkomma till riksdagen i

frågan.

Enligt regeringens förslag skall tredimensionell fastighetsbildning

"kunna ske endast om det står klart att åtgärden är lämpligare än andra

åtgärder för att tillgodose det avsedda ändamålet". Tredimensionell

fastighetsbildning skall enligt vår mening jämställas med övrig

fastighetsbildning.

Därmed är det fastighetsägarna och de boende, och inte politiker och

byråkrater, som avgör vilken fastighetsindelning som är ändamålsenlig.

Vidare föreslår regeringen att för att få bilda en tredimensionell fastighet

för bostadsändamål måste den inrymma minst fem bostadslägenheter. En sådan

gräns bör inte införas enligt vår mening. Om det exempelvis endast finns

utrymme för tre bostadslägenheter på ett befintligt hustak kan dessa inte

byggas. Vi återkommer till detta förslag om minsta antal lägenheter när

vi behandlar ägarlägenheter.

Regeringen vill begränsa möjligheterna att

bilda tredimensionella fastigheter av planerade eller ännu inte uppförda

anläggningar ("förtida fastighetsbildning") genom ett krav på att sådan

fastighetsbildning skall vara nödvändig för att trygga finansieringen

eller uppförandet av anläggningen. Då tredimensionell fastighetsbildning

bör vara ett naturligt alternativ anser vi att en sådan begränsning inte

skall göras.

Det är väsentligt att de nya reglerna utformas på ett sådant

sätt att de möter behoven av såväl tydlighet som flexibilitet. Regeringens

förslag avseende ett villkor för förtida fastighetsbildning om att

fastigheten skall kunna antas få användning för sitt ändamål "inom en nära

framtid" uppfyller inte detta krav. För att undvika uppkomsten av obebyggda

fastigheter i luftrummet, finner vi det rimligt, såsom föreslås i

propositionen, att lantmäterimyndigheten skall sätta en tid inom vilken

anläggningen skall ha uppförts och ha möjlighet att anpassa tidskravet

beroende på omständigheterna. Vi menar dock att myndighetens bedömning bör

bygga på andra uttalanden än de propositionen innehåller. I den anges som

en tumregel att formuleringen "nära framtid" innebär att byggandet skall

påbörjas inom ett år. Det är en alltför kort tid. Kravet på att fastigheten

skall komma till användning inom en nära framtid bör därför utgå ur

lagtexten. I enlighet med ambitionen att reglerna för tredimensionella

fastigheter så långt som möjligt skall likställas med dem för andra

fastigheter menar vi att det generella tidsmässiga krav som i dag finns enligt

3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen är tillräckligt också för tredimensionell

fastighetsbildning. Det innebär att en fastighet får bildas endast om den

kan antas få varaktig användning för sitt ändamål inom överskådlig tid.

När tid sätts inom vilken anläggningen skall ha uppförts bör

lantmäterimyndigheten

således ta fasta på det generella kravet "inom överskådlig tid".

Regeringen

anser inte att önskemålen om att skikta befintliga flerbostadshus i flera

bostadsfastigheter bör tillgodoses. Vi delar inte den uppfattningen. Genom

att kunna blanda olika upplåtelseformer, dvs. skikta ett bostadshus, kan

de boende själva utforma sitt boende i större utsträckning än vad som är

möjligt i dag. Vissa kan välja att äga sitt boende som bostadsrätter eller

ägarlägenheter medan andra kan välja att hyra sina lägenheter. De hyresgäster

som i dag blir s.k. resthyresgäster efter ombildning till bostadsrätter

bör kunna få en annan hyresvärd än bostadsrättsföreningen. Bostäder för

socialt utsatta människor skulle kunna integreras i flerfamiljshus och ha

ägare som inriktar sig på denna typ av förvaltning. En social integration

skulle alltså kunna ske på fastighetsnivå i stället för som i dag, på

stadsdelsnivå, med de komplicerade sociala konsekvenser som detta medför

i vissa stadsdelar. Ett antal förorter präglas i dag av en betydande

segregation. En blandning av upplåtelseformer inom boendet skulle kunna

gynna den sociala utvecklingen i dessa områden liksom inom flertalet andra

bostadsområden.

Vi föreslår alltså att riksdagen avslår de av regeringen

föreslagna begränsande villkoren för tredimensionell fastighetsindelning

dels i 3 kap. 1 § tredje stycket fastighetsbildningslagen i vad avser att

tredimensionell fastighetsbildning skall kunna ske endast om det står

klart att åtgärden är lämpligare än andra åtgärder för att tillgodose det

avsedda ändamålet, dels i 3 kap. 1 a § första stycket 3 b samma lag om

att fastighetsbildning som medför att en tredimensionell fastighet nybildas

eller ombildas endast får ske om det står klart att åtgärden är ägnad att

leda till en mera ändamålsenlig förvaltning av anläggningen eller att

trygga finansieringen eller uppförandet av anläggningen, och dels i 3

kap. 1 a § andra stycket nämnda lag om att för fastighetsbildning som

medför att en tredimensionell fastighet nybildas eller ombildas, när det

gäller fastighetsbildning för anläggning som ännu inte har uppförts, skall

det dessutom vara nödvändigt för att trygga finansieringen eller uppförandet

av anläggningen och att fastighetsbildning endast får ske om fastigheten

kan antas få användning för sitt ändamål inom en nära framtid. Följdenligt

bör även förslaget till sistnämnda paragrafs tredje stycke avslås.

Dessutom

föreslår vi att riksdagen för regeringen tillkännager som sin mening vad

vi för övrigt framför om de villkor och förutsättningar som bör gälla för

tredimensionell fastighetsbildning. Därmed avstyrker vi proposition

2002/03:116 i denna del och tillstyrker motion 2002/03:Bo14 (m, fp, kd, c)

yrkandena 4, 5 och 7-10.

2. Ägarlägenheter, punkt 3 (m, fp, kd, c)

av

Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp),

Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c) och Magdalena

Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till

riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

i denna del, enligt bilaga 2, med den ändringen att i 3 kap. 1 a § första

stycket 4 "fem lägenheter" skall bytas ut mot "tre lägenheter" samt

tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo14 yrkandena 2, 3 och 6,

2002/03:Bo214 yrkande 1, 2002/03:Bo238 yrkande 6, 2002/03:Bo249 i denna

del, 2002/03:Bo267 yrkande 30 i denna del och 2002/03:Bo290 yrkande 9 och

bifaller delvis proposition 2002/03:116 i denna del.

Ställningstagande

Att

äga sin bostad innebär för många människor en social trygghet som inte

kan mätas i pengar. Att veta att bostaden är ens egen och att staten har

en lagstiftning som backar upp ägandet är en trygghet för många som bor

i eget hus, s.k. egnahemsboende. Med nuvarande svensk lagstiftning är det

inte möjligt för människor som av olika skäl föredrar att bo i lägenhet

att äga sin bostad. En hyresrätt, låt vara med fullt besittningsskydd,

eller en bostadsrätt motsvarar inte kraven för dem som ser ett värde i

ägandet.

Ägarlägenheter förutsätter tredimensionell fastighetsbildning.

I och med propositionens förslag har ett första steg tagits mot den nya

formen för bostadsägande. De flesta länderna i vår närhet har lagstiftning

som tillåter ägarlägenheter, däribland Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna

och Belgien. Där är det en uppskattad boendeform, som fyller behov på ett

sätt som hyresrätt och bostadsrätt inte kan göra. Ju fler ägarformer som

tillåts, desto fler medborgare kan få bo så som de själva helst önskar

med hänsyn till just deras preferenser och krav. Olika alternativ har

sina fördelar och brister. Det är bara varje familj eller individ som

själv kan avgöra vilken form som passar bäst för just dem. Hyresrätten

erbjuder hög service, men litet eget inflytande över boendet. Bostadsrätten

erbjuder mer personligt deltagande, men har sina givna nackdelar jämfört

med en ägarlägenhet eftersom det saknas lagfart och inteckningsrätt för

de enskilda bostadsrättslägenheterna.

Många bostadsrättsföreningar hamnade

i ekonomiska problem när realräntechocken kom kring år 1990. Med ägarlägenheter

blir ansvaret personligt och risken överblickbar. Syftet med innehav av

en ägarlägenhet är att den skall kunna lagfaras och intecknas på i princip

samma sätt som ett småhus. På det sättet skapas större trygghet för

finansieringen bl.a. eftersom innehavaren av en ägarlägenhet inte risker

att få betala någon del av de (av föreningens) skulder som är att hänföra

till grannarnas lägenheter.

Ägarlägenheter tillgodoser också bättre en

bostadsköpares intresse att med eget arbete färdigställa en lägenhet och

på så sätt minska anskaffningskostnaden. Med ägarlägenheter kan byggandet

komma i gång relativt snabbt i de områden där fler bostäder efterfrågas,

särskilt i tillväxtregionerna med den bostadsbrist och de bostadsköer på

över 20 år som förekommer. Möjligheterna att ovanpå affärs- och

kontorsbyggnader bygga ägarlägenheter ger fler bostäder. En positiv sidoeffekt

av detta blir mer levande och trygga stadskärnor, eftersom fler bereds

möjlighet att bo centralt.

Ett mycket viktigt principiellt skäl för

ägarlägenheter är att individerna i ett fritt samhälle skall ha möjlighet

att välja också en ägarform för sitt boende.

En blandning av upplåtelseformer

inom boendet skulle kunna gynna den sociala utvecklingen inom flertalet

bostadsområden. Ägarlägenheter skulle kunna införas som komplement, vilket

är särskilt viktigt i socialt utsatta områden. Sådana lägenheter kan vara

en mer attraktiv form för ägande än bostadsrätten.

Regeringens saktfärdighet

får inte längre göra det omöjligt för människor att äga sin lägenhet. Vi

anser därför att regeringen med det snaraste bör återkomma till riksdagen

med förslag om att tillåta ägarlägenheter och anpassa fastighetsbildningslagens

bestämmelser till den nya formen för boende. Vi föreslår att riksdagen

tillkännager för regeringen vad vi framför.

Regeringen föreslår som

villkor för att få bilda en tredimensionell fastighet för bostadsändamål

att den måste vara ägnad att omfatta minst fem bostadslägenheter. En sådan

gräns bör inte gälla. Om det exempelvis på ett befintligt hustak endast

finns utrymme för tre bostadslägenheter följer av detta villkor att dessa

inte kan byggas. Regeln öppnar dessutom för olika tolkningar av regelverket.

Vi anser att det är viktigt att regelverket för tredimensionell

fastighetsbildning utformas så att det väl passar regelverket för ägarlägenheter

där ju varje lägenhet skall utgöra en egen fastighet. Begränsningsregeln

avseende antalet lägenheter bör tas bort först i samband med att ägarlägenheter

införs och fastighetsbildningslagen också i andra avseenden skall anpassas

till den ny formen för bostadsägande. Vi accepterar att det intill dess

bör gälla en regel som ställer ett krav på ett minsta antal lägenheter om

tre. För denna alltså endast övergångsvis gällande nivån talar att den

överensstämmer med bl.a. de bestämmelser som finns i bostadsrättslagen

(1991:614), lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt och lagen (1982:352)

om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller

kooperativ hyresrätt om minsta antal medlemmar respektive lägenheter i en

bostadsrättsförening eller en kooperativ hyresrättsförening.

Vi föreslår,

vid sidan av det tillkännagivande vi förordar, att riksdagen antar

regeringens förslag till lydelse av 3 kap. 1 a § första stycket 4 med den

ändringen att "fem lägenheter" byts ut mot "tre lägenheter".

Därmed

avstyrker vi delvis proposition 2002/03:116 i denna del och tillstyrker

motionerna 2002/03:Bo14 (m, fp, kd, c) yrkandena 2, 3 och 6, 2002/03:Bo214

(m, fp, kd, c) yrkande 1, 2002/03:Bo238 (m) yrkande 6, 2002/03:Bo249 (m)

i denna del, 2002/03:Bo290 (fp) yrkande 9 (partimotion) och 2002/03:Bo267

yrkande 30 (c) i denna del (partimotion).

3. Plan- och byggfrågor, punkt

4 (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin

(m), Nina Lundström (fp), Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Rigmor

Stenmark (c) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Bo14

yrkande 1 och 2002/03:Bo249 i denna del.

Ställningstagande

När nya

regelverk antas är det viktigt att annan, befintlig lagstiftning harmoniseras

så att den inte kommer att utgöra ett mer eller mindre svåröverstigligt

hinder för det nya man önskar uppnå. Lagrådet har givit exempel vad gäller

plan- och bygglagen (1987:10). Enligt Lagrådet kan en del planer och

bestämmelser möjligen utgöra hinder mot bildandet av tredimensionella

fastigheter. Framför allt kan gällande fastighetsplaner och tomtindelningar

enligt äldre lagstiftning ha ett innehåll som kan vara hindrande. Det

vore olyckligt om regeringen underlåtit att i tillräcklig grad harmonisera

lagstiftningen på området. Det finns därför skäl för att regeringen

noggrant skall följa utvecklingen och återkomma till riksdagen med förslag

till ändringar av plan- och bygglagen vid den händelse lagen fungerar som

ett betydande hinder för bildningen av tredimensionella fastigheter. En

fråga som särskilt behöver uppmärksammas är de förutsättningar som gäller

förändringar av en byggnads eller en del av en byggnads användningssätt

och det förfarande som måste till för en sådan ändring. Det gäller i första

hand i fråga om att ta lokaler i anspråk för bostadsändamål. Inriktningen

bör vara att det skall vara mycket tungt vägande skäl för att en sådan

ändring inte skall få genomföras och att det skall gå snabbt och enkelt

att förfarandemässigt få igenom en sådan förändring. Regeringen bör

överväga erforderliga förändringar av plan- och bygglagens bestämmelser för

att uppnå det vi förordar och återkomma till riksdagen med de förslag

dessa överväganden ger anledning till.

Vi föreslår att riksdagen för

regeringen tillkännager som sin mening vad vi framför. Därmed tillstyrker

vi motionerna 2002/03:Bo14 (m, fp, kd, c) yrkande 1 och 2002/03:Bo249 (m)

i denna del.

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition

2002/03:116 Tredimensionell fastighetsbildning:

Riksdagen antar regeringens

förslag till

lag om ändring i jordabalken,

lag om ändring i miljöbalken,

lag

om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

lag om ändring i lagen

(1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Följdmotion

2002/03:Bo14

av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet

av harmonisering av plan- och bygglagen (1987:10), PBL.

2. Riksdagen

begär att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag om

införande av ägarlägenheter.

3. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt

återkommer till riksdagen med förslag om hur lagstiftningen för tredimensionell

fastighetsbildning skall vara anpassad för enskilda ägarlägenheter.

4. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

krav och förutsättningar för tredimensionell fastighetsbildning skall

motsvara de som gäller för annan fastighetsbildning.

5. Riksdagen avslår

regeringens förslag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) såvitt

avser 3 kap. 1 § tredje stycket om att tredimensionell fastighetsbildning

skall kunna ske endast om det står klart att åtgärden är lämpligare än

andra åtgärder för att tillgodose det avsedda ändamålet.

6. Riksdagen

avslår regeringens förslag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

såvitt avser 3 kap. 1 a § första stycket 4 om att fastighetsbildning som

medför att en tredimensionell fastighet nybildas eller ombildas endast

får ske om fastigheten, om den är ägnad åt bostadsändamål, är ägnad att

omfatta minst fem bostadslägenheter.

7. Riksdagen avslår regeringens

förslag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) såvitt avser 3

kap. 1 a § första stycket 3 (b) om att fastighetsbildning som medför att

en tredimensionell fastighet nybildas eller ombildas endast får ske om

det står klart att åtgärden är ägnad att leda till en mera ändamålsenlig

förvaltning av anläggningen eller att trygga finansieringen eller uppförandet

av anläggningen.

8. Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i

fastighetsbildningslagen (1970:988) såvitt avser 3 kap. 1 a § andra stycket

1 om att för fastighetsbildning som medför att en tredimensionell fastighet

nybildas eller ombildas, när det gäller fastighetsbildning för anläggning

som ännu inte har uppförts, skall det dessutom vara nödvändigt för att

trygga finansieringen eller uppförandet av anläggningen.

9. Riksdagen

avslår regeringens förslag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

såvitt avser 3 kap. 1 a § andra stycket 2 som medför att fastighetsbildning

för fastighet som ännu inte har uppförts endast får ske om fastigheten

kan antas få användning för sitt ändamål inom en nära framtid.

10. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

tredimensionell fastighetsbildning inte skall medföra hinder för skiktning

av befintliga flerbostadshus i flera bostadsfastigheter.

Motioner från

allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:Bo214 av Marietta de Pourbaix-Lundin

m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen beslutar att omedelbart införa

ägarlägenheter enligt av bostadsutskottet utformad lagtext.

2. Riksdagen

beslutar att införa tredimensionell fastighetsbildning enligt av

bostadsutskottet utformad lagtext.

2002/03:Bo238 av Marietta de Pourbaix-Lundin

m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att införa ägarlägenheter.

2002/03:Bo249

av Anna Lilliehöök (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ägarlägenheter, tredimensionell

fastighetsbildning och regler för att göra om lokaler till bostäder.

2002/03:Bo267

av Maud Olofsson m.fl. (c):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att snarast presentera lagförslag

om ägarlägenheter och tredimensionell fastighetsbildning i enlighet med

tidigare fattat riksdagsbeslut.

2002/03:Bo290 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ägarlägenheter.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om vertikal fastighetsbildning.

2002/03:Bo291

av Göran Hägglund m.fl. (kd):

19. Riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag om införande av tredimensionell fastighetsbildning.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag