Bet. 2003/04:BOU6

Bostadsutskottets betänkande

2003/04:BOU6

Byggfrågor

Sammanfattning

Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande motioner från allmänna

motionstiden 2003 som tar upp byggfrågor i vid bemärkelse och som regleras

genom bl.a. plan- och bygglagen (PBL) och lagen om tekniska egenskapskrav

på byggnadsverk m.m. (BVL). Utskottet kommer senare under våren i ett

betänkande om planfrågor att ta ställning till andra motionsförslag med

inriktning på plan- och bygglagen.

De motionsförslag som tas upp i detta betänkande avser frågor om ansvaret

i byggandet, vissa villkor för bygglov, miljöanpassat byggande, säkerheten

i byggnader, byggande i trä och tillgängligheten i boendemiljön. Vidare

behandlas förslag som gäller bostadsanpassningsbidragen.

Bostadsutskottet avstyrker samtliga förslag i de behandlade motionerna.

Däremot uttrycker utskottet i flera fall en samsyn med motionärerna i de

sakfrågor som tas upp. Utskottets ställningstaganden sker till stor del

mot bakgrund av pågående överväganden inom Regeringskansliet eller pågående

utredningar. Det gäller i första hand arbetet med översyn av plan- och

bygglagstiftningen av en parlamentariskt sammansatt kommitté (PBL-kommittén)

samt den översyn som gäller Boverkets byggregler.

Till betänkandet har fogats 18 reservationer och 5 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ansvarsfrågor i byggandet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:A371 yrkande 7 och 2003/04:Bo241

yrkandena 1-3.

Reservation 1 (kd, c)

Reservation 2 (mp)

2. Hästgårdar

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo203.

3. Samrådsplikt inför markarbeten

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo258 yrkande 15.

Reservation 3 (m, kd, c)

4. Byggande i miljöer med lokal särprägel

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo258 yrkande 16.

Reservation 4 (m, c)

5. Skydd för kulturbyggnader

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo276.

6. Nationellt handlingsprogram för boende och hälsa

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo263 yrkande 23.

Reservation 5 (c, mp)

7. Det sunda huset

Riksdagen avslår motion 2003/04:A371 yrkande 6.

Reservation 6 (kd, c)

8. Regler för ventilationssystem

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ474 yrkande 12.

Reservation 7 (c)

9. Direktverkande elvärme

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ401 yrkande 13 i denna del och

2003/04:MJ474 yrkande 11.

Reservation 8 (v, c, mp)

Reservation 9 (m) - motiv

10. Krav på energihushållning i byggnader

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ401 yrkande 13 i denna del,

2003/04:N324 yrkande 10, 2003/04:Bo243 och 2003/04:Bo269.

Reservation 10 (fp, kd, c)

Reservation 11 (mp)

11. Barnsäkerhet i bostäder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo215 och 2003/04:Bo297 yrkande 29.

Reservation 12 (kd, v, c, mp)

12. Elsäkerhet för barn i offentliga lokaler

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo274.

13. Brandvarnare

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo266.

14. Sprinkleranläggningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo238.

Reservation 13 (v)

15. Byggande i trä

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ409 yrkande 13, 2003/04:Bo250 och

2003/04:Bo263 yrkande 7.

Reservation 14 (kd, c)

16. Krav på tillgänglighet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So504 yrkande 26, 2003/04:So642

yrkande 3 och 2003/04:Bo261 yrkande 3.

Reservation 15 (fp, kd, c)

17. Behovet av hissar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo211 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Bo223

och 2003/04:Bo235 yrkande 6.

Reservation 16 (v)

Reservation 17 (c)

18. Översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo263 yrkande 24.

19. Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 6, 2003/04:Bo256 yrkande

4 och 2003/04:Bo296 yrkande 1.

Reservation 18 (kd, v, c, mp)

Stockholm den 19 februari 2004

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Hägglund (kd), Owe

Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin

(m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans Unander (s), Maria

Öberg (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars Tysklind (fp),

Rigmor Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten

Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas motioner från 2003 års allmänna motionstid

i frågor om bl.a. bygglov, tillsyn och kontroll, olika egenskapskrav på

byggnader samt bidrag till bostadsanpassning. I fråga om

bostadsanpassningsbidragen

har bostadsutskottet som ett led i sitt uppföljningsarbete under hösten

2003 låtit riksdagens utredningstjänst göra en genomgång av utveckling

och problem i samband med bidragsanvändningen under senare år.

Bakgrund

Vid nybyggnad och ändring av byggnadsverk regleras utformningen av byggnad

och tomt genom plan- och byggnadslagstiftningen. De centrala lagarna i

detta sammanhang är plan- och bygglagen (1987:10) - PBL - samt lagen

(1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. - BVL. De tekniska

egenskapskraven förtydligas i förordningen (1994:1215) om egenskapskrav

på byggnadsverk m.m. - BVF. I Boverkets byggregler - BBR - finns föreskrifter

och allmänna råd till bl.a. PBL, BVL och BVF. BBR gäller vid uppförande

av nya byggnader och tillbyggnader. För andra ändringar än tillbyggnader

gäller enbart bestämmelserna i PBL, BVL och BVF.

Utskottets överväganden

Inledning

De byggfrågor i vid bemärkelse som behandlas i detta betänkande avser

frågor som regleras genom bl.a. plan- och bygglagen (PBL) och lagen om

tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. (BVL). Bostadsutskottet kommer

senare i vår i ett betänkande om planfrågor att ta ställning till andra

motionsförslag med inriktning på plan- och bygglagen. För båda betänkandena

gäller att utskottets ställningstagande sker mot bakgrund av att en översyn

av plan- och bygglagstiftningen för närvarande pågår (PBL-kommittén).

Bostadsutskottet har i tidigare sammanhang framfört synpunkter på frågor

som bör vara aktuella att ta upp i denna översyn.

Ansvarsfrågor i byggandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om ansvarsfrågor i byggandet. Jämför

reservationerna 1 (kd, c) och 2 (mp).

Två motioner från 2003 års allmänna motionstid tar upp frågor om

ansvarsförhållandena i byggprocessen.

I motion 2003/04:Bo241 (mp) diskuteras bl.a. de problem med delat ansvar

som kan bli följden av olika entreprenadformer. Motionärerna menar att

den nuvarande regleringen av ansvarsförhållandena för byggprojekt leder

till att de miljömässiga frågorna inte beaktas tillräckligt. En utredning

bör därför tillsättas för att klarlägga om byggsektorn klarar sitt frivilliga

producentansvar (yrkande 1) och överväga frågor om lagstiftning om utökat

ansvar (yrkande 2). I utredningen bör också övervägas möjligheten att

utse en helhetsansvarig aktör vid en byggnation (yrkande 3).

I partimotion 2003/04:A371 (kd) om jämställdhet tas även upp olika problem

i innemiljön. Motionärerna framhåller behovet av olika åtgärder för en

bättre innemiljö och en tydligare reglering av ansvarsförhållandena. I

motionens yrkande 7 föreslås mot denna bakgrund att PBL-kommittén bör

belysa ansvarsfrågorna i syfte att förtydliga producentansvaret.

En parlamentariskt sammansatt kommitté (PBL-kommittén) med uppdrag att se

över plan- och bygglagstiftningen samt lämna förslag till de lagändringar

som behövs påbörjade sitt arbete hösten 2002. Kommittén skall enligt sina

direktiv (dir. 2002:97) bl.a. lämna förslag till en samordning mellan

bestämmelserna i plan- och bygglagen, miljöbalken m.fl. lagar samt behandla

frågor om regional samverkan, översiktlig planering, detaljplaner m.m.,

kvalitet och hållbarhet i byggande och förvaltning. Även kopplingen mellan

plan- och bygglagen (PBL) och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk,

m.m. (BVL) liksom beslutsprocessen inklusive instansordningen samt

sanktionssystemet omfattas av uppdraget. Ett slutbetänkande skall lämnas

senast den 31 december 2004.

Bostadsutskottet har vid flera tillfällen tidigare framhållit behovet att

se över olika frågor som i vid bemärkelse avser ansvarsförhållandena i

byggprocessen och för den färdiga byggnaden. Utskottet har också kunnat

konstatera att PBL-kommitténs direktiv omfattar dessa frågor. Regleringen

av det ansvar som byggherren åläggs enligt den nuvarande byggnadslagstiftningen

är således en av de frågor som särskilt skall övervägas. Kommittén skall

enligt sina direktiv bl.a. analysera den förändrade byggherrerollen och

överväga om systemet för tillsyn och kontroll är ändamålsenligt. I den

plan för utredningsarbetet som kommittén upprättat specificeras dessa

frågor ytterligare, bl.a. avseende de kopplingar som görs i motionen till

inomhusmiljön och användningen av olika byggprodukter.

Utskottet vill även erinra om att frågor om ansvar för byggprocessen och

byggnader också tas upp i flera andra utredningar. Byggkommissionen

redovisade således i sitt betänkande (SOU 2002:115) vissa förslag om bl.a.

byggfel och ansvaret för dem. En beredning av förslagen pågår för närvarande

i Regeringskansliet. Frågorna om producentansvarets innebörd har också

ett starkt samband med frågor som rör omfattningen av det försäkringsskydd

som krävs för de olika parterna i ett byggprojekt. Dessa frågor omfattas

av Byggnadsdeklarationsutredningens direktiv (dir. 2002:93). Utredningen

skall allsidigt belysa frågor om byggnadsdeklarationer, byggnadsregister

och byggfelsförsäkringar. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast

den 1 mars 2004.

Som framgår av redovisningen är ansvarsfrågorna i byggandet redan föremål

för överväganden framför allt inom ramen för PBL-kommitténs arbete men

även i andra sammanhang. Dessa överväganden torde även omfatta de

frågeställningar som tas upp i de aktuella motionerna. En begäran från riksdagen

om att en ny utredning skall tillsättas på området eller om tilläggsdirektiv

för PBL-kommittén är därför inte motiverad i dagsläget. Resultatet av det

pågående arbetet bör inväntas. Motionerna 2003/04:Bo241 (mp) och 2003/04:A371

(kd) yrkande 7 avstyrks således.

Vissa frågor om bygglov m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

hästgårdar,

samrådsplikt inför markarbeten, jämför reservation 3 (m, kd, c) samt

särskilt yttrande 1 (fp),

byggande i miljöer med lokal särprägel, jämför reservation 4 (m, c),

skydd för kulturbyggnader.

Hästgårdar

I motion 2003/04:Bo203 (s) föreslås att en översyn genomförs av PBL med

syfte att underlätta samlokalisering av s.k. hästgårdar och bostadsbebyggelse.

Motionären hävdar att nuvarande lagstiftning inte medger en sådan

samlokalisering.

Det finns inget förbud i PBL mot att förlägga bostäder i närheten av

hästgårdar eller vice versa. Däremot kan lagens krav på att planläggning

och lokalisering av bebyggelse skall ske med beaktande av behovet av

hälsosamma och hygieniska boendeförhållanden göra att en nära samlokalisering

inte tillåts. Boverket har i samarbete med bl.a. Socialstyrelsen utarbetat

rekommendationer om riktvärden för skyddsavstånd mellan djurhållning och

bebyggelse. Riktvärdet för nyetablering av bostäder i närheten av befintlig

hästhållningsverksamhet är satt främst med hänsyn till risken för spridning

av hästallergen, som bedöms vara starkt allergiframkallande.

I de planärenden med samlokalisering av hästgårdar och bebyggelse som har

överprövats har hänsyn tagits till hur stark koppling som förelegat mellan

hästhållningen och bostäderna. När avsikten har varit att kombinera boende

och hästhållning har det ansetts föreligga större utrymme för undantag

från tillämpningen av skyddsavstånd.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avslagit motioner med liknande

inriktning som den nu aktuella med hänvisning till de ovan redovisade

förhållandena. Vad som anförs i motion 2003/04:Bo203 (s) ger inte utskottet

anledning att förorda någon särskild översyn av lagstiftningen i det

aktuella avseendet. Motionen avstyrks.

Samrådsplikt inför markarbeten

Gatuarbeten och andra ingrepp som medför trafikavstängningar leder ofta

till att affärer och andra småföretag drabbas i form av minskade intäkter

m.m. Enligt motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 15 bör det därför införas en

skyldighet för kommuner och andra utförare att i samband med bl.a.

gatuarbeten informera och samråda med näringsidkare och andra som berörs av

ingreppen.

Förslag motsvarande det nu aktuella har behandlats och avstyrkts av

utskottet vid ett flertal tillfällen, senast våren 2003 (bet. 2002/03:BoU5),

med följande motivering.

Arbeten som medför att gator, torg och andra sådana platser grävs upp

gäller i stor utsträckning reparationer av olika ledningsnät, utbyte eller

omläggningar av ledningar och liknande. I dessa fall föreligger normalt

inga krav enligt lag på att information skall ha lämnats till eller att

samråd skall ha skett med nyttjanderättshavarna på de fastigheter som

påverkas av arbetena, t.ex. näringsidkare. Gatuarbeten och andra åtgärder

av detta slag utförs inte bara av kommunen utan också av ledningsägande

bolag, och de närmare förutsättningarna för när och hur arbetena skall

utföras kan vara reglerade i avtal mellan kommunen och bolaget.

Med hänvisning till tidigare ställningstaganden vill utskottet framhålla

värdet av att ett informations- och samrådsförfarande kommer till stånd.

Särskilt gäller detta om arbetena beräknas dra ut på tiden eller på annat

sätt är mer omfattande. Ett sådant förfarande har fördelar för samtliga

inblandade, något som bör vara skäl nog för kommunerna att agera på detta

sätt. Det torde också i praktiken vara det vanliga att kommunerna informerar

och bereder möjligheter till samråd. Trots de värden som ligger i att så

sker anser utskottet att det skulle föra för långt att införa ett generellt

krav på kommunerna i dessa avseenden. Enligt utskottets mening bör således

den i motionerna väckta frågan inte få sin lösning genom lagstiftning.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i den aktuella frågan. Det bör emellertid

påpekas att PBL-kommittén enligt sina direktiv är oförhindrad att ta upp

även andra delar av plan- och bygglagstiftningen än dem som är särskilt

utpekade i direktiven. Det får därför förutsättas att frågor av särskild

vikt för någon eller några av intressenterna i byggprocessen kan uppmärksammas

genom det omfattande kontaktnät som upprättats som stöd för kommitténs

arbete.

Motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 15 avstyrks med hänvisning till det

anförda.

Byggande i miljöer med lokal särprägel

Motion 2003/04:Bo258 (m) tar även upp frågan om byggande i miljöer med

lokal särprägel. Det finns enligt motionärerna många byar som har en

särprägel som innebär att näringsverksamhet, ofta jordbruk och annan

småföretagsamhet, blandas med bostäder. I de fall pågående näringsverksamhet

behöver utvecklas på dessa orter har det i flera fall inneburit problem.

En naturlig utveckling har stoppats eller försenats därför att närboende

har besvärat sig över olika typer av utbyggnader inom ramen för pågående

markanvändning. Mot denna bakgrund bör det enligt motionens yrkande 16

utredas om det behövs ett klargörande av nuvarande lagstiftning så att

fortsatt diversifierad verksamhet med såväl näringsverksamhet som boende

kan fortgå i dessa miljöer.

Även denna fråga har bostadsutskottet behandlat vid ett flertal tidigare

tillfällen. Utskottet har härvid uttalat att de frågor som aktualiseras

i motionerna utgör exempel på avvägningar mellan olika intressen som det

ankommer på kommunerna att göra t.ex. vid detaljplaneläggning. Liknande

avvägningar kan bli aktuella vid bygglovsprövning. Utskottet vidhåller

mot denna bakgrund att det framstår som mindre lämpligt att lösa de i

motionen aktualiserade frågorna genom ytterligare preciseringar i

lagstiftningen. Motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 16 avstyrks sålunda.

Skydd för kulturbyggnader

Skyddet för känsliga kulturbyggnader med stöd av PBL är enligt motion

2003/04:Bo276 (s) i dag otillräckligt. Motionärerna anser att bl.a.

omvandlingen av butikerna på Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm utgör

exempel på en oönskad utveckling. Även Visby innanför ringmuren är enligt

motionärerna exempel på en miljö som måste skyddas. I motionen föreslås

mot denna bakgrund att en översyn genomförs av PBL vad gäller

tillsynsförfarandet

genom bygglov och bygganmälan.

Bestämmelser till skydd för vår kulturmiljö och kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse finns i första hand i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Även PBL innehåller bestämmelser till skydd för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse. Bland annat föreskrivs i 3 kap. 10 § PBL att ändringar av en

byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och

dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och

konstnärliga värden tas till vara. I 3 kap. 12 § anges att byggnader som

är särskilt värdefulla från bl.a. historisk eller kulturhistorisk synpunkt

inte får förvanskas. Det finns också möjlighet för kommunen att i detaljplan

och områdesbestämmelser meddela särskilda bestämmelser med exempelvis

preciserade krav eller förhöjd bygglovsplikt i fråga om kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse (5 kap. 7 och 16 §§ och 8 kap. 6 § PBL).

Behovet av att bevara och skydda värdefulla kulurmiljöer och byggnader av

kulturhistorisk betydelse bör givetvis tillmätas stor vikt. Det skydd som

kulturminneslagstiftningen kan erbjuda exempelvis genom byggnadsminnesförklaring

kan knappast användas för alla byggnadsmiljöer med bevarandeintressen.

Som motionärerna konstaterar har tillämpningen av olika bestämmelser i

PBL därför en stor betydelse för bevarande av många värdefulla

bebyggelsemiljöer.

Det gäller såväl efterlevnaden av de regler som är direkt inriktade på

kulturhistoriska värden som tillämpningen av övriga regler avseende bl.a.

tillsyn och kontroll vid byggande. PBL-kommitténs arbete med frågor om

reglerna för byggprocessen och systemet för tillsyn och kontroll kan därför

få stor betydelse för möjligheterna att skydda kulturbyggnader. Kommittén

skall också enligt sina direktiv överväga behovet av samordning mellan

PBL och den lagstiftning som reglerar skyddet av kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse.

De frågor som diskuteras i motionen har emellertid en mer central roll i

Kulturbebyggelseutredningens arbete som skall vara avslutat i september

2004. Utredningen skall enligt sina direktiv (dir. 2002:96) lämna förslag

om regler som innebär förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse. Utredaren skall bl.a. överväga om det är lämpligt med ett

system som innebär att möjligheten att besluta om anmälningsplikt utvidgas

till att avse också byggnader som är kulturhistoriskt värdefulla, men som

inte uppfyller kriterierna för att kunna förklaras för byggnadsminne.

Även andra alternativ och åtgärder till skydd för kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse skall övervägas och redovisas. PBL-kommittén och

Kulturbebyggelsekommittén skall också samråda i dessa frågor.

Bostadsutskottet kan således konstatera att de frågor om skydd för

kulturbyggnader som tagits upp i motion 2003/04:Bo276 (s) redan är föremål

för överväganden. Resultaten av de pågående utredningarna, som är att

vänta under innevarande år, bör avvaktas. Motionen avstyrks av detta skäl.

Miljöanpassat byggande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

nationellt handlingsprogram för boende och hälsa, jämför reservation 5 (c,

mp),

det sunda huset, jämför reservation 6 (kd, c) samt särskilt yttrande 2

(fp),

regler för ventilationssystem, jämför reservation 7 (c),

direktverkande elvärme, jämför reservationerna 8 (v, c, mp) och 9 (m),

krav på energihushållning i byggnader, jämför reservationerna 10 (fp, kd,

c) och 11 (mp).

Nationellt handlingsprogram för boende och hälsa

Orsakerna till en omfattande ohälsa står enligt motion 2003/04:Bo263 (c)

delvis att finna i boendemiljön. Motionärerna menar att dessa frågor måste

ges större uppmärksamhet. Som ett steg i detta arbete föreslås i motionens

yrkande 23 att en nationell handlingsplan om boende och hälsa utarbetas

med syfte att analysera nuläget samt utforma förslag till förbättringar.

Frågor om boende och hälsa i vid bemärkelse har under lång tid varit

aktuella i bostadsutskottets arbete. Frågornas betydelse har också avspeglat

sig i ett flertal utredningar, omfattande forskningsinsatser och olika

insatser för att sprida kunskap om innemiljöns betydelse för hälsan och

om hur en bättre innemiljö kan uppnås både vid nybyggnad och genom åtgärder

i det befintliga bostadsbeståndet. Detta arbete måste drivas vidare både

som riktade insatser mot särskilda problemområden, exempelvis radonproblemet,

och som motionärerna förordar, genom insatser där olika åtgärder för en

bättre boendemiljö kan samordnas. När utskottet föregående år (bet.

2003/04:BoU5) behandlade motioner med delvis liknande inriktning som den nu

aktuella erinrade utskottet om att ett arbete med en sådan inriktning och

bredd redan bedrivs inom ramen för det av rikdagen beslutade miljömålsarbetet.

Ett av de fastställda miljökvalitetsmålen avser God bebyggd miljö och

innebär att den bebyggda miljön skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö.

Riksdagen har även beslutat om ett antal delmål inom detta område, bl.a.

avseende byggnaders påverkan på hälsan. Delmålen anger inriktning och

tidsperspektiv i det fortsatta konkreta arbetet. Kopplat till miljömålsarbetet

är också ett tydligt uppföljningssystem som gör en effektiv mål- och

resultatstyrningsprocess möjlig. Avsikten är att successivt konkretisera

arbetet genom fler delmål och genom att lägga fast vilka åtgärder som

behöver vidtas för att nå de uppsatta målen. Det skulle således kunna

hävdas att miljömålsarbetet i sig är att betrakta som ett nationellt

handlingsprogram. I arbetet med miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö ingår

således de komponenter som efterfrågas i motionen, dvs. en analys av

nuläget och förslag om åtgärder.

I en utvärderingsrapport i oktober 2003 har Boverket redovisat hur arbetet

med miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö fortskrider. Rapporten innehåller

bl.a. bedömningar av nuläget och pågående arbete inom de olika delmålen

samt förslag om vilka ytterligare insatser och åtgärder som behövs för

att målen skall kunna uppnås. Regeringen har nyligen också utsett en

särskild utredare med uppdrag att föreslå nya delmål till miljökvalitetsmålet

God bebyggd miljö (dir. 2004:16). Delmålen skall gälla fukt, mögel och

buller i inomhusmiljön i befintliga byggnader, t.ex. i skolor och förskolor.

Vidare skall den obligatoriska ventilationskontrollen utvärderas samt

förslag lämnas på en organisation som skall analysera byggfel och skador.

En första redovisning skall lämnas till regeringen senast den 1 juli

2004 och uppdraget skall slutredovisas senast den 1 juni 2005.

Det har under de senaste åren tagits ett flertal initiativ såväl från

staten som från byggsektorn i syfte att sprida medvetenheten om behovet

av ett miljö- och hälsoanpassat byggande. Bland pågående insatser på

området kan nämnas den s.k. Bygga-bo-dialogen som har utpekat hälsosam

innemiljö som ett prioriterat område. Bygga-bo-dialogen innebär att företag,

kommuner och myndigheter åtar sig att genomföra konkreta åtgärder för en

hållbar utveckling och ett mer miljöanpassat byggande. Det skulle emellertid

föra alltför långt för utskottet att i detta sammanhang gå in på alla de

enskilda frågor som har betydelse för omställningen av bygg- och bostadssektorn

i denna riktning.

Mot den redovisade bakgrunden avstyrker utskottet motion 2003/04:Bo263

(c) yrkande 23.

Det sunda huset

Det sunda huset är benämningen på ett forskningsområde inom Formas

(Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande). Inom

ramen för detta forskningsområde har stöd givits till ett stort antal

forskningsprojekt med inriktning mot miljö- och hälsoperspektiven i

byggnader. I partimotion 2003/04:A371 (kd) anförs att erfarenheterna från

dessa forskningsprojekt måste tas till vara och utvecklas genom fortsatt

forskning, kvalitetssäkring av bostäder och utbildningen för drift, skötsel

och underhåll av fastigheter. I motionens yrkande 6 föreslås riksdagen

göra ett tillkännagivande med denna innebörd.

De hittillsvarande resultaten inom det aktuella forskningsområdet har

redovisats bl.a. i olika rapporter, seminarier och konferenser.

Bostadsutskottet har erfarit att det under år 2004 planeras en internationell

utvärdering av forskningsområdet och en nordisk konferens med

forskningsresultaten som utgångspunkt. Det är emellertid inte en uppgift för

riksdagen att ta ställning till formerna för spridning av erfarenheterna

från olika forskningsprogram. När det gäller mer principiella frågor om

spridning av forskningsresultaten lämnade Byggkommissionen i sitt betänkande

(SOU 2002:115) vissa förslag om ett mer systematiserat återförande av

kunskap från byggforskningen till byggsektorn. Det gäller bl.a. utökade

uppgifter för Boverket att bygga upp, koordinera och förmedla kunskapen

från forskningen. Kommissionens betänkande bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Regeringen har också aviserat sin avsikt att under

hösten 2004 eller våren 2005 lägga fram en forskningspolitisk proposition

för riksdagen. Det får förutsättas att mer principiella överväganden om

bygg- och bostadsforskningens inriktning och omfattning kan aktualiseras

i det sammanhanget.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 2003/04:A371(kd)

yrkande 6.

Regler för ventilationssystem

Boverkets regler för ventilation i byggnader behöver enligt Centerpartiets

partimotion 2003/04:MJ474 yrkande 12 ses över. Regeringen bör enligt

motionen ges i uppdrag att belysa olika aspekter på mekanisk och naturlig

ventilation samt föreslå åtgärder så att dessa två system kan samverka.

Motionärerna anser att det finns stora problem med mekanisk ventilation

och framhåller i stället fördelarna med självdragsventilation. Enligt

motionen motverkar gällande bestämmelser användningen av självdragsventilation.

En översyn av dessa bestämmelser bör därför göras. Vidare bör enligt

motionen Boverkets arbete inom ventilationsområdet liksom ventilationsindustrins

påverkan ingående granskas av ett opartiskt organ.

Bostadsutskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen behandlat ett

motsvarande yrkande om ventilation. Utskottet har vid dessa tillfällen

framhållit att gällande byggregler om ventilation i huvudsak är utformade

som funktionskrav och att det inte anges vilken teknisk lösning som skall

väljas för ventilationen i olika byggnader. Funktionskraven på inomhusluftens

kvalitet anger bl.a. att byggnader skall utformas så att god luftkvalitet

erhålls och att ventilationssystemen skall dimensioneras så att erforderlig

mängd uteluft tillförs byggnaden. Utskottet har vid sina tidigare

överväganden mot bl.a. denna bakgrund inte funnit det erforderligt med något

tillkännagivande med anledning av motionsyrkandet. Däremot anser utskottet

att reglerna för ventilation, i likhet med andra byggregler, regelbundet

bör ses över och vid behov revideras om ny kunskap kommit fram. En mer

omfattande översyn av gällande byggregler (Boverkets föreskrifter 1993:57

med ändringar) pågår för närvarande. Arbetet har inledningsvis inriktats

på de avsnitt i regelsamlingen som gäller hygien, hälsa och miljö (kap.

6) samt energihushållning och värmeisolering (kap. 9), dvs. de avsnitt

som är centrala i frågor om ventilation. Det får därför förutsättas att

eventuella problem med nuvarande utformning av regler om ventilation kan

hanteras i detta sammanhang.

Utskottet avstyrker motion 2003/04:MJ474 (c) yrkande 12.

Direktverkande elvärme

Fem motioner tar upp frågor om regler för energianvändningen i byggnader.

Det gäller dels användningen av direktverkande elvärme, dels behovet av

regler som kan stimulera byggandet av energisnåla hus. Utskottet tar först

upp förslagen om direktverkande elvärme.

Centerpartiet föreslår i sin partimotion 2003/04:MJ474 yrkande 11 att ett

förbud införs mot installation av direktverkande elvärme vid nybyggnad

och omfattande ombyggnad. Motionärerna vänder sig mot att dagens regler

tillåter installation av direktverkande elvärme i en- och tvåbostadshus.

Även i Miljöpartiets partimotion 2003/04:MJ401 yrkande 13 förordas i denna

del ett förbud mot direktverkande elvärme som enda uppvärmningsmetod.

Övriga delar av yrkandet behandlas i nästa avsnitt.

I dag gäller att uppvärmningssystem baserat på direktverkande elvärme

under vissa förutsättningar får användas för nya en- och tvåbostadshus.

Enligt förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnader m.m. (10 §)

skall i byggnader som innehåller bostäder eller arbetslokaler

uppvärmningssystemet i skälig utsträckning utformas så att skilda energislag kan

användas utan omfattande ändringar. En- och tvåbostadshus som i huvudsak

skall värmas upp med el eller naturgas skall ha en sådan planlösning att

ett byte till uppvärmning med ett annat energislag underlättas. I fråga

om en- och tvåbostadshus gäller emellertid att de får förses med

uppvärmningssystem för direktverkande elvärme om byggnaden har särskilt goda

egenskaper när det gäller energihushållning.

Under senare år har det i olika sammanhang övervägts om det bör införas

ett förbud mot direktverkande elvärme för uppvärmning av nya byggnader.

Boverket har på regeringens uppdrag utrett konsekvenserna av ett sådant

förbud. I juni 2003 redovisade Boverket en rapport med sina överväganden

om tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser av ett eventuellt

förbud samt en bedömning av de ändringar av bestämmelserna inom byggområdet

som då skulle krävas. Enligt denna bedömning kan effekterna av ett förbud

ifrågasättas ur såväl en samhällsekonomisk som miljömässig synpunkt.

Bedömningen blir emellertid beroende av vilket uppvärmningssätt som används

i stället för den direktverkande elvärmen. I rapporten redovisas också

olika alternativ till ett förbud mot direktverkande elvärme i nya byggnader.

Ett sådant alternativ är en skärpning av byggreglernas energikrav.

Boverkets rapport har remissbehandlats och en beredning av remissvaren

pågår för närvarande inom Regeringskansliet. Rapporten visar att frågan

om ett eventuellt förbud mot direktverkande elvärme är komplex och har

samband med andra energipolitiska överväganden. Det finns därför starka

skäl att inte föregripa den beredning som pågår inom Regeringskansliet.

Utskottet avstyrker mot denna bakgrund förslagen i motionerna 2003/04:MJ474

(c) yrkande 11 och 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 13 i denna del med innebörden

att riksdagen nu bör uttala sig för införandet av ett förbud mot direktverkande

elvärme.

Krav energihushållning i byggnader

Förslaget i motion 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 13 avseende direktverkande

elvärme har behandlats ovan. I övrigt innebär yrkandet bl.a. att Boverket

bör ges i uppdrag att utforma skärpta regler avseende energianvändningen

i nya byggnader och att reglerna för obligatorisk besiktning av

ventilationssystem även skall omfatta klimathänsyn.

I tre motioner hänvisas till en undersökning vid Chalmers tekniska högskola

enligt vilken utvecklingen mot energisnålare hus har avstannat. I motion

2003/04:Bo269 (mp) föreslås mot denna bakgrund att riksdagen skall göra

ett tillkännagivande om behovet av en översyn och skärpning av energinormerna

för bostäder. I motion 2003/04:Bo243 (s) föreslås ett tillkännagivande om

vikten av att bygga energisnåla flerbostadshus. Enligt motionen bör ett

samarbete bland berörda parter om minskad energianvändning i flerbostadshus

uppmuntras. Även i motion 2003/04:N324 (fp) yrkande 10 föreslås riksdagen

i ett tillkännagivande framhålla vikten av att uppmuntra energibesparande

åtgärder i bostäder. Motionärerna hänvisar till projekt där man har lyckats

bygga energisnålt till samma kostnad som vanliga byggprojekt.

Energihushållningen i vårt byggnadsbestånd är en fråga av mycket stor

vikt sett ur såväl ett energipolitiskt som ett miljömässigt perspektiv.

De aktuella motionerna framhåller vikten av åtgärder för att åstadkomma

ett energisnålare utförande av bostäder och andra byggnader. Denna fråga

innefattar bl.a. vilka krav på energihushållning som bör ställas i

byggnadslagstiftningen. Det bör emellertid framhållas att överväganden om

stimulanser av energibesparingar även till stor del torde innefatta frågor

som ligger utanför bostadsutskottets beredningsområde.

Gällande krav på energihushållning och värmeisolering vid uppförande eller

ändring av byggnader är utfärdade med stöd av lagen (1994:847) om tekniska

egenskapskrav på byggnader, m.m. (BVL) och förordningen (1994:1215) om

tekniska egenskapskrav på byggnader, m.m. (BVF). Byggreglerna på detta

område (Boverkets föreskrifter 1993:57, kap. 9) är för närvarande föremål

för en översyn. Boverket har regeringens uppdrag att redovisa hur

föreskrifterna samt andra styrmedel har anpassats i syfte att stödja en

effektiv energianvändning i byggande och förvaltning. Verket skall även

redovisa hur utvecklingen av energieffektiviseringsåtgärder kan främjas

i befintliga byggnader.

De svenska energihushållningskraven kan också komma att påverkas av det

direktiv om byggnaders energiprestanda m.m. som utfärdats av Europaparlamentet

och rådet (2002/91/EG). Direktivet syftar till att minska energianvändningen

i bebyggelsen och därmed till att minska utsläppen av klimatpåverkande

gaser. En särskild utredare har tillkallats av regeringen med uppdrag att

lämna förslag till hur direktivet skall genomföras i Sverige. Utredaren

skall enligt sina direktiv (dir. 2003:139) utarbeta förslag till lämplig

organisation och de författningsändringar som behövs för att genomföra

direktivet. Utredaren skall även lämna förslag till lämplig uppföljning

av direktivets genomförande och eventuellt kompletterande åtgärder för

att underlätta genomförandet. Utredaren skall redovisa uppdraget senast

den 1 november 2004.

Utskottet kan således konstatera att överväganden om utformningen av kraven

på energihushållning i byggnader för närvarande pågår. Även vad i övrigt

gäller de frågor om energihushållning i bostäder som tas upp i motionerna

pågår ett omfattande arbete som kan ge underlag för olika åtgärder för en

minskad och mer miljöanpassad energianvändning i bebyggelsesektorn. Här

kan exempelvis nämnas den utredning om nyckeltal och indikatorer för

energianvändningen i byggnader som Boverket genomfört på regeringens uppdrag.

Boverkets redovisning till regeringen har under hösten 2003 remissbehandlats

och en beredning av remissvaren pågår för närvarande. Vidare kan erinras

om att ett av delmålen under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö innebär

att miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler skall

minska och vara lägre år 2010 än 1995. I en uppföljning av detta delmål

redovisade Boverket hösten 2003 sin bedömning av utvecklingen och lämnade

förslag till åtgärder för att nå det uppsatta målet.

Bostadsutskottet anser mot den redovisade bakgrunden att ett tillkännagivande

från riksdagen i enlighet med motionsförslagen om vikten av energibesparande

åtgärder i bostäder m.m. i dagsläget inte skulle tjäna något reellt syfte.

Ett arbete med den förordade inriktningen pågår redan. Utskottet avstyrker

således motionerna 2003/04:Bo243 (s), 2003/04:Bo269 (mp), 2003/04:MJ401

(mp) yrkande 13 i denna del, 2003/04:MJ474 (c) yrkande 11 och 2003/04:N324

(fp) yrkande 10.

Säkerheten i byggnader

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

barnsäkerhet i bostäder, jämför reservation 12 (kd, v, c, mp),

elsäkerhet för barn i offentliga lokaler,

brandvarnare, jämför särskilt yttrande 3 (c),

sprinkleranläggningar, jämför reservation 13 (v).

Barnsäkerhet i bostäder

Barnsäkerhetskraven i byggnadslagstiftningen infördes eller skärptes under

1970-talet. Det innebär att hus byggda före 1973 eller ombyggda före 1976

inte från början omfattades av dessa krav. Vissa förbättringar av

barnsäkerheten kan givetvis ha skett i samband med underhåll eller ombyggnad

men till stor del har sannolikt detta byggnadsbestånd fortfarande en sämre

barnsäkerhetsstandard än vad som krävs för ny- och ombyggnad enligt dagens

regler. Detta förhållande har uppmärksammats i olika sammanhang och

motioner har väckts i frågan under en följd av år. Även från årets allmänna

motionstid finns förslag om barnsäkerheten i det aktuella bostadsbeståndet.

I motion 2003/04:Bo215 (v) föreslås att en översyn genomförs av reglerna

för barnsäkerhet i hus byggda före 1973 eller ombyggda före 1976.

Motionärerna hänvisar till statistik som visar att barnolyckor i hemmiljö är

betydligt vanligare än i trafikmiljön.

Även i motion 2003/04:Bo297 (kd) framhålls undersökningar om risken för

barnolyckor i det äldre bostadsbeståndet. Motionärerna hänvisar till att

Barnsäkerhetsdelegationen har regeringens uppdrag att se över frågor om

säkerhet och förebyggande av skador i barns och ungdomars miljö. Riksdagen

föreslås i motionens yrkande 29 göra ett tillkännagivande om att detta

utredningsarbete bör tas som utgångspunkt för ett lagförslag med innebörden

att hus byggda före 1973 skall omfattas av samma krav på barnsäkerhet som

i dag gäller för nybyggda hus.

Som uppmärksammas i den sistnämnda motionen har Barnsäkerhetsdelegationen

övervägt frågor om barnsäkerheten i äldre bostäder. Barnsäkerhetsdelegationen

redovisade i januari 2004 sitt slutbetänkande Från barnolycksfall till

barns rätt till säkerhet och utveckling (SOU 2003:127). Delegationen lägger

i den aktuella frågan inte fram några förslag till ändrad lagstiftning.

Däremot föreslås att regeringen ger Boverket i uppdrag att utforma och

sprida information om hur barnsäkerheten kan förbättras i äldre byggnader.

Det konstateras vidare att en bra informationsskrift redan finns framtagen,

Barnsäkerhet i byggnader (Boverket 1996). Skriften bör emellertid uppdateras

och ges en vidare spridning. Vidare föreslår delegationen att regeringen

ger Boverket i uppdrag att granska hur säkerhetsreglerna i Boverkets

byggregler efterföljs vid nybyggnad och vid ändring av befintliga byggnader.

Barnsäkerhetsdelegationens betänkande kommer att remissbehandlas.

Bostadsutskottet kan konstatera att frågan om säkerhetsreglerna i det

befintliga bostadsbeståndet nu har prövats i Barnsäkerhetsdelegationens

arbete. Delegationen har inte funnit tillräcklig anledning att föreslå en

förändrad lagstiftning i den aktuella frågan. Remissbehandlingen av

delegationens betänkande får visa om denna bedömning delas av övriga berörda

instanser.

Bostadsutskottet är inte berett att föregripa den vidare beredningen av

ärendet inom Regeringskansliet. Utskottet vill emellertid understryka att

frågan om efterlevnaden av redan gällande regler vid ändring av befintliga

byggnader bör tillmätas stor vikt. I dessa fall skall åtgärderna vidtas

utifrån dagens krav på bl.a. barnsäkerhet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:Bo215

(v) och 2003/04Bo297 (kd) yrkande 29.

Elsäkerhet för barn i offentliga lokaler

Frågan om säkerhet för barn i byggnader tas upp i ytterligare en motion.

I motion 2003/04:Bo274 (s) föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande

framhåller barns rätt till en eltrygg miljö i offentliga lokaler.

Motionärerna hänvisar till att det i dag finns krav på att jordfelsbrytare

installeras vid nyuppförande av bostäder, daghem m.m. Förslaget innebär

att också befintliga lokaler där barn vistas bör utrustas med jordfelsbrytare.

Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning att frågor om elsäkerheten,

särskilt i lokaler där barn vistas, bör ägnas stor uppmärksamhet. Det är

angeläget att de myndigheter som har uppgifter inom det aktuella området

och övriga berörda parter informerar om de möjligheter som finns att

förbättra elsäkerheten i våra byggnader. Utskottet har även erfarit att

Elsäkerhetsverket för närvarande ser över sina föreskrifter. I detta

sammanhang kommer frågor om jordfelsbrytare och petskydd i lokaler för

barn att övervägas.

Frågan om att införa ett krav på installation av jordfelsbrytare i alla

lokaler där barn vistas har behandlats av utskottet vid flera tidigare

tillfällen. Utskottet har vid dessa tillfällen ställt sig positivt till

en ökad användning av jordfelsbrytare. Däremot har utskottet inte ansett

tillräckliga skäl föreligga för att införa krav på att jordfelsbrytare

skall installeras i det befintliga byggnadsbeståndet. Ett sådant krav

gäller däremot vid nyuppförande av bostäder, grundskolor, fritidshem och

daghem. Enligt gällande regler skall den elektriska installationens

gruppledningar i dessa fall skyddas av jordfelsbrytare. Detsamma gäller vid

utbyte av befintliga gruppcentraler. Detta innebär att bostäder och lokaler

där barn vistas successivt kommer att förses med jordfelsbrytare dels

genom nyproduktion, dels i samband med ombyggnader som omfattar

elinstallationerna i byggnaden. Ingrepp i befintliga elinstallationer är

emellertid

ofta tekniskt komplicerade och kostsamma att genomföra. Det får därför

accepteras att en förbättring av säkerhetsstandarden på det sätt som

motionärerna efterfrågar tar en viss tid att genomföra. Det bör emellertid

understrykas att gällande regelverk ställer höga krav på elstandarden

även i de fall när jordfelsbrytare inte är obligatorisk.

Utskottet avstyrker motion 2003/04:Bo274 (s) med hänvisning till det

anförda.

Brandvarnare

I motion 2003/04:Bo266 (s) föreslås att det införs en lagreglerad skyldighet

för varje hushåll att ha brandvarnare. I motionen hänvisas bl.a. till det

stora antalet omkomna vid bränder. Motionärerna anser att dagens reglering

av frågan om brandvarnare är otydlig och otillräcklig.

Dagens reglering i fråga om brandvarnare i bostäder innebär i korthet

följande. Genom Boverkets byggregler ställs krav på att nya bostadshus

skall förses med "anordning för tidig upptäckt av brand samt utrymningslarm".

För befintliga hus har den tidigare gällande räddningstjänstlagen

(1986:1102) av ansvariga myndigheter tolkats så att det även där finns krav

på brandvarnare eller motsvarande anordning. Räddningstjänstlagen ersattes

den 1 januari av lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Enligt den nya

lagens 2 kap. 2 § gäller att ägare eller nyttjanderättshavare till byggnader

eller andra anläggningar i skälig omfattning skall hålla utrustning för

släckning av brand och för livräddning vid brand eller annan olycka och

i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att förebygga brand och för att

hindra eller begränsa skador till följd av brand. Denna reglering motsvarar

räddningstjänstlagens 41 § som Statens räddningsverk i sina allmänna råd

om brandvarnare tolkat så att varje byggnad som stadigvarande eller

tillfälligt används för bostadsändamål bör vara försedd med fast installerad

och fungerande brandvarnare eller motsvarande anordning för tidig varning

vid brand. Räddningsverket arbetar för närvarande med att anpassa sina

allmänna råd till den nya lagen.

I gällande byggregler ställs således krav på brandvarnare eller motsvarande

utrustning för nya bostadshus. Den fråga som bostadsutskottet närmast har

att ta ställning till är därför om retroaktivt verkande krav på brandvarnare

bör tas in i byggnadslagstiftningen och i de byggregler som ges ut med

stöd av denna. Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat

denna fråga och då inte ansett att tillräckliga skäl föreligger för en

sådan förändring i byggnadslagstiftningen. Detta ställningstagande har

skett med hänvisning till den skyldighet som räddningstjänstlagen har

ansetts innebära för ägare av bl.a. bostadshus att installera brandvarnare

eller motsvarande. Införandet av den nya lagen om skydd mot olyckor torde

inte innebära någon förändring i fråga om denna skyldighet. Bostadsutskottet

står därför fast vid sin uppfattning att retroaktivt verkande regler på

detta område inte bör införas i byggnadslagstiftningen. Frågor om ett

eventuellt behov av preciseringar av lagen om skydd mot olyckor i det

aktuella avseendet får, med hänsyn till den ärendefördelning som gäller

mellan utskotten, närmast anses ligga inom försvarsutskottets beredningsområde.

Motion 2003/04:Bo266 (s) avstyrks med hänvisning till det anförda.

Sprinkleranläggningar

Enligt motion 2003/04:Bo238 (v) bör behovet av ett regelverk för

sprinklersystem utredas. Motionärerna hänvisar till erfarenheter från andra

länder samt till resultat från forskning och utveckling som talar för en

ökad användning av sprinklersystem, särskilt i äldreboende samt vissa

institutioner.

Bostadsutskottet behandlade föregående år ett liknande yrkande och anförde

då (bet. 2002/03:BoU5):

Något krav på användning av sprinkleranläggningar i bostäder finns inte

i byggnadslagstiftningen. Sprinklersystem används däremot ibland som en

frivillig åtgärd för att höja brandsäkerheten eller som ett alternativt

sätt att uppfylla byggreglernas brandskyddskrav, exempelvis för att

kompensera en större träexponering vid byggande av vissa flervåningsbyggnader

i trä.

Möjligheten att använda sprinklersystem har också uppmärksammats i olika

sammanhang av berörda myndigheter och organisationer. Exempelvis har

Räddningsverket nyligen framhållit fördelarna med sprinkleranläggningar i

en skrivelse till Boverket med förslag till åtgärder för att minska antalet

omkomna till följd av brand. Räddningsverket anser att en dialog bör komma

till stånd om framför allt behovet av sprinkleranläggningar i serviceboenden

och andra särskilda boendeformer för äldre och personer med

hjälpbehov.

Bostadsutskottet är för dagen inte berett att föreslå några åtgärder med

anledning av den aktuella motionen. Utskottet ser emellertid positivt på

att olika vägar prövas för att öka brandsäkerheten i bostadshus och i

andra byggnader. En ökad användning av olika former av sprinklersystem är

sannolikt en av de åtgärder som kan bidra både till en ökad personsäkerhet

och till en begränsning av egendomsskadorna när brand uppstår. De vidare

övervägandena i frågan inom de berörda myndigheterna får visa om det finns

skäl att kräva särskilda åtgärder i vissa boendeformer.

Enligt vad utskottet erfarit har under det gångna året en fortsatt diskussion

förts mellan företrädare för de två berörda myndigheterna om olika åtgärder

för att förebygga och minska följderna av bränder. Boverket ser för

närvarande över sina byggregler avseende särskilda boendeformer för äldre,

och avsikten är att samarbetet bl.a. skall omfatta denna fråga. I detta

sammanhang kommer även frågan om eventuella krav på sprinkleranläggningar

och andra lösningar som kan höja säkerheten att prövas. Det får förutsättas

att motsvarande överväganden också kan komma till stånd vad gäller andra

särskilda boendeformer och vårdinrättningar.

Bostadsutskottet kan således konstatera att överväganden med bl.a. den

inriktning som förordas i den aktuella motionen för närvarande pågår. Med

hänvisning till det anförda avstyrks därför motion 2003/04:Bo238 (v).

Byggande i trä

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om byggande i trä. Jämför reservation

14 (kd, c) samt särskilt yttrande 4 (fp).

Tre motioner tar upp frågan om hur en ökad träanvändning inom byggandet

skall kunna uppnås. Bakgrunden till de förslag som läggs fram i motionerna

är det tillkännagivande till regeringen som riksdagen gjorde våren 2002

på näringsutskottets förslag (bet. 2001/02:NU12). Syftet med detta

tillkännagivande var att driva på arbetet med att utforma ett nationellt

handlingsprogram för en ökad träanvändning. Regeringen har därefter dels

initierat ett arbete med ett nationellt s.k. träkluster, dels tillkallat

en förhandlare för att tillsammans med trä- och byggsektorn utarbeta en

långsiktig strategi för ökad träanvändning i byggande och byggprodukter.

Riksdagen bör enligt motion 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 13 tillkännage att

programarbetet kring byggande i trä snabbt måste leda fram till konkreta

åtgärder med inriktning på att trä kan användas i byggandet i betydligt

större utsträckning än i dag.

I motion 2003/04:Bo250 (s) föreslås riksdagen ställa sig bakom en målsättning

om ett ökat byggande i trä. Motionärerna framhåller att byggande i trä i

dag hindras genom olika formella och informella trösklar. Olika sätt att

stimulera ett ökat träbyggande bör prövas. Exempelvis förordas att de

statliga verken anmodas att säkerställa att minst 25 % av byggytan i deras

byggprojekt uppförs i trä.

Även i motion 2003/04:Bo263 (c) framhålls att det finns en stor outnyttjad

potential för trä som byggnadsmaterial. I motionens yrkande 7 föreslås

att riksdagen i ett tillkännagivande framhåller vikten av att det av

riksdagen initierade arbetet med ett handlingsprogram för byggande i trä

fullföljs.

Regeringen har som framgått ovan initierat ett programarbete med två

inriktningar. Nutek har fått regeringens uppdrag att genomföra ett program

för utveckling av det nationella träklustret. För genomförandet av programmet

har Nutek beviljats bidrag med högst 20 miljoner kronor för perioden

2002-2004. Satsningen omfattar delvis projekt inom bygg- och

byggmaterialbranschen.

Regeringens andra uppdrag som gäller utformningen av en strategi för ökad

träanvändning har nyligen avrapporterats till regeringen. Den av regeringen

utsedde förhandlaren redovisade den 20 januari 2004 sitt förslag till en

strategi och plan till åtgärder i rapporten Mer trä i byggandet (Ds 2004:1).

I rapporten redovisas förslag till en strategi för ökat byggande i trä

dels på kort, dels på medellång och lång sikt. Bland de insatser som

behöver göras på kort sikt framhålls åtgärder för en ökad kunskap på området

hos konstruktörer, arkitekter och tekniker. Ett programområde för forskning

och utveckling inom modernt träbyggande behöver inrättas. Vidare behöver

genomtänkta byggsystem för modernt träbyggande för högre hus tas fram.

Statliga byggherrar föreslås uppföra tekniskt och arkitektoniskt intressanta

byggnader i trä. Behovet av insatser preciseras på ytterligare ett antal

områden.

Utgångspunkten för strategierna är en vision att trä om 10-15 år skall

vara ett självklart alternativ i allt byggande i Sverige - och på sikt i

Europa. Grundläggande för hela strategisatsningen anges vara att en

fristående samordnarfunktion inrättas, med ordförande och vice ordförande

som utses av regeringen, med en styrgrupp som har bred representativitet

och med en mindre arbetsgrupp med ett kansli. Funktionen skall ha som

uppgift att genomföra den nationella strategins inledande åtgärder under

en tid av tre år.

Bostadsutskottet kan konstatera att det av regeringen initierade arbetet

ligger väl i linje med riksdagens tillkännagivande om en ökad träanvändning.

Förslagen i den nyligen avlämnade rapporten med en strategi för ökat

byggande i trä sammanfaller också med inriktningen i de aktuella motionerna.

Utskottet kan mot denna bakgrund i dagsläget inte se skäl till ett nytt

tillkännagivande från riksdagen med önskemål om ett fortsatt programarbete.

Regeringen måste självfallet ges möjlighet att bereda och ta ställning

till de förslag som helt nyligen presenterats. Det får förutsättas att

regeringen därefter för riksdagen i lämpligt sammanhang redovisar resultatet

av dessa överväganden.

Mot bakgrund av det pågående arbetet för en ökad träanvändning avstyrker

utskottet således motionerna 2003/04:Bo250 (s), 2003/04:Bo263 (c) yrkande

7 och 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 13.

Tillgängligheten i boendemiljön

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

krav på tillgänglighet, jämför reservation 15 (fp, kd, c),

behovet av hissar, jämför reservationerna 16 (v) och 17 (c).

Krav på tillgänglighet

Frågor om tillgängligheten för funktionshindrade i den byggda miljön tas

upp i tre motioner. Förslagen gäller bl.a. att de krav som ställs i plan-

och bygglagen på tillgänglighet och användbarhet för funktionshindrade

skall förstärkas eller förtydligas.

I motion 2003/04:Bo261 (kd) yrkande 3 föreslås att riksdagen mot bakgrund

av PBL-kommitténs pågående arbete bör påtala behovet av skärpta och

förtydligade lagkrav om tillgängligheten till byggnader och utemiljöer.

Motionärerna framhåller också att äldre- och handikapporganisationernas

möjlighet till samråd i plan- och byggärenden måste stärkas, att

tillgängligheten vid universitet och högskolor bör förbättras och att arkitekter

m.fl. bör ha särskild utbildning i handikappkunskap.

Även enligt motion 2003/04:So642 (kd) yrkande 3 behöver kraven på

tillgänglighet i PBL skärpas. Riksdagen bör mot bakgrund av PBL-kommitténs

arbete understryka vikten av att det byggs tillgängligt och att ytterligare

anpassningsåtgärder vidtas i det äldre byggnadsbeståndet.

I motion 2003/04:So504 (fp) yrkande 26 föreslås att riksdagen understryker

behovet av full tillgänglighet till skola och fritidsaktiviteter för

funktionshindrade barn och ungdomar. Motionärerna hänvisar till att många

skolor, fritidsgårdar, simhallar m.m. i dag inte är handikappanpassade.

Det

bör inledningsvis framhållas att det inom bostadsutskottet sedan länge

rått en bred enighet när det gäller betydelsen av att tillgänglighetsfrågorna

ges stor uppmärksamhet i planeringen och byggandet av den fysiska miljön.

Utskottet delar således motionärernas syn i denna fråga. Arbetet med att

förbättra tillgängligheten måste drivas vidare tills vi uppnått ett

samhälle som kan sägas erbjuda en god tillgänglighet för hela befolkningen.

Utskottet vill med anledning av motionsförslagen om en skärpning av

regelsystemet om tillgänglighet erinra om det arbete som pågår med denna

inriktning och om de nyligen genomförda skärpningarna i PBL.

Kraven på den byggda miljöns tillgänglighet och användbarhet för

funktionshindrade liksom formerna för hur dessa krav skall kunna hävdas bättre

än i dag är centrala frågor i PBL-kommitténs arbete. Kommitténs direktiv

pekar tydligt ut dessa frågor som en viktig utgångspunkt för översynen av

plan- och bygglagstiftningen. Vidare skall kommittén pröva vilka förändringar

i lagstiftningen som behövs för en effektiv kontroll av att samhällskraven

på byggnader infrias. Rapporter om brister i tillgängligheten även i

nyproducerade bostadsområden understryker att detta kan vara en väl så

viktig fråga i arbetet med att uppnå en bättre tillgänglighet som lagkraven

om tillgänglighet i sig. Det hjälper således inte med aldrig så omfattande

lagkrav om sedan dessa bestämmelser glöms bort i något led i byggprocessen.

Det är därför också viktigt att hitta arbetsformer som gör att

tillgänglighetsfrågorna beaktas redan på ett tidigt stadium så att kostsamma

ändringsarbeten kan undvikas. Kommitténs uppgift att belysa

handikapporganisationernas inflytande i plan- och byggprocessen kan få stor

betydelse

i detta sammanhang.

PBL-kommittén har som ett led i sitt arbete med tillgänglighetsfrågorna

nyligen genomfört ett seminarium med företrädare för berörda myndigheter

och organisationer. Syftet med detta seminarium var att ytterligare belysa

hur lagstiftningen tillämpas i dag och hur parterna ser på olika vägar

att uppnå en tillgänglig byggd miljö, bl.a. i vad mån problemen kan lösas

genom ändrad lagstiftning.

Bostadsutskottet kan således konstatera att överväganden i enlighet med

vad som förordas i motionerna redan pågår inom PBL-kommittén. Utskottet

ser därför i dagsläget inte något behov av ett tillkännagivande med förslag

om tilläggsdirektiv till kommittén i denna fråga.

Det kan i sammanhanget också erinras om den skärpning av PBL som trädde

i kraft den 1 juli 2001 och som innebär att föreskrifter med mer preciserade

krav kan utfärdas vad gäller användbarheten för personer med nedsatt

rörelse- eller orienteringsförmåga i samband med iordningställande och

ändring av bl.a. allmänna platser. Vidare infördes en möjlighet att genom

föreskrifter ställa krav på att enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet

och användbarhet skall undanröjas i vissa befintliga miljöer. Det gäller

lokaler dit allmänheten har tillträde och allmänna platser. Boverkets

föreskrifter och råd på detta område trädde i kraft den 1 december 2003.

Det får förutsättas att takten i det praktiska arbetet med att förbättra

tillgängligheten nu ökar med sikte på att de s.k. enkelt avhjälpta hindren

skall vara undanröjda inom en snar framtid.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:Bo261

(kd) yrkande 3, 2003/04:So504 (fp) yrkande 26 och 2003/04:642 (kd) yrkande

3.

Behovet av hissar

Ytterligare tre motioner tar upp frågan om tillgängligheten i boendemiljön.

Dessa motioner lyfter framför allt fram behovet av hissar för att möjliggöra

kvarboende för äldre i flerbostadshus.

Enligt motion 2003/04:Bo211 (c) bör en utredning analysera det samlade

behovet av hissar i alla typer av hyreshus samt kostnaderna för installation

av hiss - yrkande 1. En konkret plan bör också utarbetas för hissinstallation

och för en ökad tillgänglighet i hyreshus - yrkande 2.

Även enligt motion 2003/04:Bo223 (s) behöver det genomföras en översyn av

åtgärder för att underlätta kvarboende. I denna översyn bör det övervägas

åtgärder för att stimulera installation av hissar i trevånings hyreshus.

I motion 2003/04:Bo235 (v) yrkande 6 föreslås att en utredning tillsätts

om ett investeringsbidrag för hissinstallation i samband med ombyggnad.

Motionärerna hänvisar bl.a. till att 75 000 trappuppgångar med tre eller

flera våningsplan saknar hiss.

Som konstateras i motionerna är avsaknaden av hiss ett stort problem som

bl.a. kan omöjliggöra kvarboende för äldre och rörelsehindrade. En stor

del av det äldre bostadsbeståndet med flera våningar försågs inte från

början med hiss och kompletteringar i efterhand har bara kommit till stånd

i begränsad utsträckning. Den fråga som motionärerna tar upp understryker

att tillgänglighet inte bara skall ses som ett särintresse för en begränsad

del av befolkningen, utan att det i olika delar av livets skeden blir en

viktig fråga för de flesta. Vikten av en sådan syn på tillgängligheten

kommer också att understrykas av en allt större andel äldre i befolkningen.

De förändrade krav som ställs på samhället när både antalet och andelen

äldre i befolkningen ökar har varit utgångspunkten för den parlamentariska

äldreberedning som i oktober 2003 avlämnade sitt slutbetänkande Äldrepolitik

för framtiden (SOU 2003:91). En av de frågor som har övervägts är hur

människors möjligheter att ta ansvar för boende och livsmiljö under

åldrandet kan förbättras. Beredningen framhåller bl.a. att regeringen bör

analysera behov och möjliga effekter av ekonomiska stimulanser till bl.a.

hissinstallationer i flerfamiljshus och ombyggnader av våtutrymmen. Sådana

tillgänglighetsskapande åtgärder kan både främja självständighet och

delaktighet för personer i hög ålder. De kan också leda till att utbudet

av goda bostäder för äldre personer ökar, vilket kan bidra till att fler

personer väljer att byta bostad. I betänkandet framhålls samtidigt att

insatserna inte får bli så begränsade att människor flyttar till bostäder

som bara till en mindre del blivit tillgängliga, t.ex. genom hissinstallationer,

men som inte erbjuder goda möjligheter till kvarboende vid behov av

omfattande vård och omsorg. Betänkandet kommer under våren att remissbehandlas.

Frågan om hur omfattande behovet av hissinstallationer är och hur det bör

tillgodoses rymmer många aspekter förutom önskemålet om en god tillgänglighet.

Det gäller bl.a. de byggnadstekniska och estetiska problem som ofta gör

sig gällande när hissinstallationer utförs i det äldre bostadsbeståndet,

men givetvis också de ekonomiska frågorna. Särskilt de sistnämnda frågorna

har Boverket övervägt i samband med ett regeringsuppdrag att utreda

bostadsbeståndets underhållsbehov. Uppdraget redovisades i oktober 2003 i

rapporten Bättre koll på underhåll. Verket föreslår i rapporten att ett

rambegränsat engångsbidrag till hissinstallationer införs. I rapporten

redovisas bl.a. förutsättningarna för införandet av ett bidrag och en

möjlig konstruktion. Vidare finns beräkningar av kostnaden för staten med

olika bidragsmodeller. Rapporten har nyligen remissbehandlats.

Av ovanstående kortfattade redovisning framgår att överväganden med den

inriktning som föreslås i motionerna nyligen har redovisats för regeringen.

Ett underlag för vidare ställningstaganden om vilka åtgärder som behöver

vidtas för att förbättra tillgängligheten i bostadshus utan hiss finns

således framtaget. Det får förutsättas att regeringen efter sedvanligt

beredningsarbete redovisar sin syn i frågan.

Bostadsutskottet anser att motionernas förslag om bl.a. utredning av

formerna och kostnaderna för ett stöd till hissinstallationer redan till

stor del får anses vara tillgodosett. I övrigt vill utskottet inte föregripa

regeringens vidare överväganden och avstyrker därför motionerna 2003/04:Bo211

(c), 2003/04:Bo223 (s) och 2003/04:Bo235 (v) yrkande 6.

Bostadsanpassningsbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag, jämför särskilt yttrande

5 (fp, c),

bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga, jämför reservation 18 (kd,

v, c, mp).

Översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag

I anslutning till de behandlade frågorna om tillgängligheten i boendemiljön

tar utskottet här upp förslag som gäller utformningen och tillämpningen

av lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. Enligt denna lag är

kommunerna skyldiga att lämna bidrag till vissa former av anpassning av

bostäder i syfte att ge personer med funktionshinder möjlighet till ett

självständigt liv i ett eget boende. Bostadsutskottet har som ett led i

sitt uppföljningsarbete under hösten 2003 låtit riksdagens utredningstjänst

göra en genomgång av utveckling och problem i samband med bidragsanvändningen

under senare år.

Enligt motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 24 bör en översyn göras av formerna

för bostadsanpassningsbidraget så att samhällets insatser kan nå så många

som möjligt.

Bostadsutskottet instämmer i att villkoren för bostadsanpassningsbidrag

bör ses över vid behov och att även handläggningen av bidragsansökningar

bör ägnas uppmärksamhet. Boverket har tillsynsansvaret över kommunernas

bidragsverksamhet och bedriver en löpande uppföljning av lagens tillämpning.

De senaste förändringarna i lagen genomfördes år 2000 mot bakgrund av

Boverkets uppföljningsarbete. Det får förutsättas att eventuella behov av

ytterligare revideringar av lagens utformning kan övervägas i samband med

verkets återkommande tillsynsrapporteringar till regeringen. Enligt vad

utskottet erfarit förefaller emellertid de problem som Boverket under de

senaste åren uppmärksammat vid tillsynen snarare ha samband med kommunernas

handläggning av bidragsärendena än med regelsystemet i sig. Verket planerar

därför nya utbildningsinsatser för att förbättra kunskapsläget hos

handläggarna i kommunerna.

Bostadsutskottet ser allvarligt på de tecken som anses finnas på vissa

brister i bidragshanteringen. En enhetlig och rättssäker tillämpning är

givetvis ett grundläggande krav för en lagreglerad bidragsverksamhet. Det

är därför angeläget att det kommer till stånd tillräckliga informations-

och utbildningsinsatser riktade bl.a. till dem som praktiskt hanterar

beredningen av bidragsansökningar. Vad som anförs i motion 2003/04:Bo263

(c) ger emellertid inte utskottet tillräcklig anledning att föreslå ett

tillkännagivande om den närmare inriktningen av erforderliga insatser

eller om bidragsverksamheten i övrigt. Det aktuella yrkandet avstyrks

således.

Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga

En fråga som under en följd av år återkommit i utskottets beredning av

motioner från allmänna motionstiden är om bidrag skall utgå för anpassning

av elöverkänsligas bostäder. Även under 2003 års motionstid väcktes tre

motioner som tar upp denna fråga.

Enligt motion 2003/04:Bo256 (c) yrkande 4 bör bostadsanpassningsbidrag

utgå för s.k. elsanering av elöverkänsligas bostäder. Motionärerna anser

att elöverkänslighet är en sjukdom som bör ge rätt till samma stöd som

andra sjukdomar. Motsvarande förslag läggs fram i motion 2003/04:So344

yrkande 6. I motion 2003/04:Bo296 (s) framhålls att det i dag råder stora

skillnader mellan olika kommuner i bemötande och stöd till dem som söker

hjälp för elöverkänslighet. I motionens yrkande 1 föreslås därför att

villkoren för bidragsgivningen ses över så att elöverkänsliga behandlas

lika oavsett var man är bosatt.

Som konstateras i en av motionerna är rättsläget för närvarande sådant

att kommunerna inte kan anses vara skyldiga att lämna bostadsanpassningsbidrag

för s.k. elsanering. Däremot har det i vissa fall förekommit att kommuner

på frivillig basis givit bidrag för detta ändamål. Tolkningen av rättsläget

i den aktuella frågan framgår bl.a. av Boverkets handbok för

bostadsanpassningsbidraget. Till grund för den redovisade uppfattningen hänvisar

verket till ett yttrande och en rapport från Socialstyrelsen och ett

avgörande i kammarrätten. Socialstyrelsen har bl.a. anfört att kunskapsläget

i den aktuella frågan är sådant att belagda samband saknas mellan exponering

för elektriska och magnetiska fält i bostaden och de symtom som åberopats

vid ansökan om bidrag. Även i kammarrättens avgörande i ett överklagat

ärende hänvisas till att det inte var klarlagt att det finns tillräckligt

samband mellan det åberopade funktionshindret och de avsedda

anpassningsåtgärderna.

Bostadsutskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motionsförslag

om bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga och då framhållit att

utskottet inte bör uttala sig i frågan om bostadsanpassningsbidragslagens

tillämpning i en viss typ av ärenden. Utskottet har också framfört

uppfattningen att det är önskvärt med en över landet enhetlig tillämpning av

bidragsärenden. Det grundläggande problemet i sammanhanget står emellertid

att finna i att det fortfarande, trots ett mångårigt forsknings- och

utredningsarbete, saknas en samsyn om de huvudsakliga orsakerna till

elöverkänslighetsproblemen. På samma sätt finns fortfarande en betydande

osäkerhet om hur man bäst skall komma till rätta med problemet och om den

typ av åtgärder som kan innefattas i begreppet elsanering alltid är den

bästa lösningen.

Bostadsutskottet tvingas konstatera att något egentligt genombrott i

forskningsläget på det aktuella området fortfarande inte kan anses ha gjorts.

De berörda myndigheterna har inte heller ändrat sin uppfattning i frågan.

Utskottet vidhåller därför sitt tidigare redovisade ställningstagande

när det gäller den fråga som tas upp i de aktuella motionerna. Det kan

således inte anses vara lämpligt att riksdagen uttalar hur

bostadsanpassningsbidragslagens bestämmelser skall tolkas i den aktuella frågan.

Bostadsutskottet förutsätter emellertid att de berörda myndigheterna följer

det pågående forsknings- och utredningsarbetet och aktualiserar tillämpningen

av bidragsreglerna så snart som det framkommer resultat som motiverar

detta.

Motionerna 2003/04:Bo256 (c) yrkande 4, 2003/04:Bo296 (s) yrkande 1 och

2003/04:So344 (c) yrkande 6 avstyrks med hänvisning till det anförda.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ansvarsfrågor i byggandet, punkt 1 (kd, c)

av Göran Hägglund (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A371

yrkande 7 och bifaller delvis motion 2003/04:Bo241 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

En lång rad undersökningar har visat på stora brister i vårt byggnadsbestånd

vad gäller inomhusmiljön med bl.a. fuktproblem, dålig ventilation och

dåligt ljudklimat. Bristerna i innemiljö resulterar framför allt i att de

boendes hälsa riskeras. En ökande andel barn med allergier och annan

överkänslighet är ett av tecknen på detta förhållande. För att i efterhand

åtgärda byggfel och en dålig inomhusmiljö krävs ofta komplicerade

reparationer som dessutom kan resultera i ökade boendekostnader. Det finns

således all anledning att utforma byggprocessen så att riskerna för byggfel

minimeras. Som framhålls i Kristdemokraternas partimotion förutsätter

detta insatser på flera områden. Den kanske viktigaste frågan för att

stävja slarv och brister i byggandet är att ansvaret i byggprocessen blir

tydligare än vad som är fallet i dag. Vi anser därför att PBL-kommittén

bör ges ett tilläggsdirektiv med uppdraget att utforma tydliga regler för

produktansvaret i byggandet.

Ett tydligt utformat produktansvar kan bl.a. förväntas resultera i en

stärkt kvalitetssäkring av bostäder, förskolor, skolor och äldreboenden.

Kvalitetssäkringen vid ny- och ombyggnad av skolor underlättas om det

finns utarbetade kravspecifikationer för hälsa, miljö och social funktion.

Vidare behöver system för miljö- och hälsovärdering av byggmaterial och

byggnader utarbetas som underlag för beskrivningar av ett byggobjekts

konsekvenser för ekologisk hållbarhet.

Alla brister i innemiljön beror inte på fel i byggprocessen. Även

förvaltningen och underhållet av en byggnad måste utföras med sikte på att

bevara en god innemiljö. En bra utbildning för drift, skötsel och underhåll

av fastigheter är därför inte minst viktig.

Vad vi ovan anfört med anledning av motion 2003/04:A371 (kd) yrkande 7

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Detta innebär att

även motion 2003/04:Bo241 (mp) till stora delar får anses vara tillgodosedd.

2. Ansvarsfrågor i byggandet, punkt 1 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo241

yrkandena 1-3 och bifaller delvis motion 2003/04:A371 yrkande 7.

Ställningstagande

I motion 2003/04:Bo241 (mp) diskuteras ansvarsförhållandena inom byggsektorn.

Brister och oklarheter på detta område har bidragit till ständigt

återkommande byggskandaler och rapporter om byggfusk. Tunnelbygget genom

Hallandsåsen och fuktskandalen i Södra Hammarbyhamnen är bara två bland

många fall under de senaste åren.

Grunden till problemen står bl.a. att finna i oklarheter när det gäller

helhetsansvaret för en byggnation och det alltför begränsade producentansvaret

på området. Byggbranschen utmärker sig genom att det finns flera aktörer

i ett projekt. Byggherren anlitar arkitekt, entreprenör och underentreprenörer

som tar byggmaterialet från olika firmor. Alla dessa aktörer har givetvis

ett ansvar bl.a. för att material svarar mot miljökraven. Ofta finns det

emellertid olika uppfattningar om hur ansvaret är fördelat dem emellan,

särskilt när byggfel upptäcks i ett senare skede.

Inom byggbranschen används olika slags entreprenadformer. Ansvarsförhållandena

skiljer sig åt beroende på om byggherren använder sig av en totalentreprenad

eller om flera olika entreprenörer är inblandade. Det viktiga är emellertid

att det är klart vem som har helhetsansvaret för att byggprojekt utförs

på ett riktigt sätt så att bl.a. ett miljö- och hälsofarligt utförande

kan undvikas. Problemet är att byggherren i dag ofta inte har de kunskaper

inom bl.a. miljöområdet, som ett producentansvar kräver.

Jag anser att en utredning bör genomföras som klarlägger hur byggsektorn

klarar dagens frivilliga producentansvar och överväger formerna för en

tydligare lagreglering på detta område. En viktig fråga för utredningen

är också att överväga hur en tydlig reglering av en helhetsansvarig aktör

för varje byggprojekt kan utformas. Huvudsyftet med en lagreglering är

att det över huvud taget inte skall komma in miljöfarligt material i en

byggnad. En viktig fråga är därför också att överväga regleringen av vilket

material som kan tillåtas och vilka krav som skall ställas på entreprenörernas

miljöpolicy.

Vad jag anfört ovan bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Det innebär att motion 2003/04:Bo241 (mp) tillstyrks och att även motion

2003/04:A371 (kd) yrkande 7 i huvudsak får anses vara tillgodosedd.

3. Samrådsplikt inför markarbeten, punkt 3 (m, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson

(m), Rigmor Stenmark (c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo258

yrkande 15.

Ställningstagande

I en relativt stor omfattning förekommer det att gator, torg och andra

allmänna platser grävs upp för att nya ledningar skall kunna läggas ned

eller för att befintligt ledningsnät skall kunna repareras. Arbetena är

i många fall så omfattande att de allvarligt inskränker tillgängligheten

till omkringliggande fastigheter. Trots detta föreligger det normalt sett

inte något krav på att information skall lämnas till eller samråd hållas

med fastighetsägare eller andra berörda.

Ett stort antal butiker och andra serviceinrättningar i hyrda lokaler

drabbas hårt vid grävarbeten på gator, torg m.m. Det kan leda till förluster

och andra avbräck som kan äventyra möjligheterna till fortsatt verksamhet.

Särskilt utsatta är de små företagarna. Det förekommer att berörda

näringsidkare inte erhåller någon information inför de arbeten som skall

genomföras, eller att de inte ges tillräckliga möjligheter till samråd.

Ett samråd ger butiksinnehavare och andra möjlighet att minska eller helt

eliminera sina förluster till följd av arbetena. Vid samrådet kan lösningar

tas fram för hur tillgängligheten till lokalerna skall ordnas, liksom hur

skyltning och liknande åtgärder skall utformas, för att minska näringsidkarnas

avbräck. Samrådet kan också ha betydelse för att en företagarvänlig

tidpunkt för arbetena väljs. Samförståndslösningar torde vanligen innebära

fördelar också för kommunen eller andra som utför grävningsarbetena. Även

om det många gånger förekommer att information lämnas och samråd sker bör

det införas en laglig skyldighet att vidta sådana åtgärder i syfte att

garantera att näringsidkarna ges de bästa möjligheterna att minimera

skadorna på sina företag. Skyldigheten bör naturligtvis inte omfatta

brådskande arbeten eller sådana som genomförs endast under kortare tid eller

på annat sätt är av mindre betydelse.

Det vi nu med anledning av motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 15 anfört om

samrådsplikt inför markarbeten bör riksdagen tillkännage för regeringen

som sin mening.

4. Byggande i miljöer med lokal särprägel, punkt 4 (m, c)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m), Rigmor Stenmark

(c) och Peter Danielsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo258

yrkande 16.

Ställningstagande

I Sverige finns det många miljöer som präglas av olika tidsepoker och av

olika byggnadstraditioner. Ett exempel på detta är de många byar som

karakteriseras av att där finns en blandad bebyggelse som omfattar såväl

bostäder och småföretagsamhet som jordbruk. Det är samhällen där gårdarna

ligger tätt och där livsstilen många gånger bygger på gamla traditioner.

Utvecklingen i samhället i övrigt har inneburit att dessa byar i dag

representerar en värdefull typ av miljö som måste bevaras och tas till

vara. Den blandning av olika verksamheter som finns i dessa små samhällen

och den särprägel som detta skapar har också gjort dem till attraktiva

boendemiljöer.

En förutsättning för att dessa byar skall bestå och kunna behålla sin

särprägel är att de kan fortsätta att utvecklas. Det innebär att de som

bosätter sig där måste ta hänsyn till och acceptera att mångsidigheten

består. För att samhällenas karaktär och särdrag skall bestå fordras att

alla verksamheter ges möjlighet till förändring och utveckling. En

förutsättning för att så skall bli fallet är att inte bara de boendes utan

också de olika näringsverksamheternas krav på byns utveckling kan tillgodoses.

Det tycks i dag råda oklarhet kring vilken utbyggnad av t.ex.

småföretagsverksamhet som kan komma till stånd inom ramen för pågående

markanvändning.

Denna oklarhet är enligt vår mening olycklig, då den bl.a. riskerar att

stoppa utvecklingen i byar och mindre samhällen med en särpräglad blandning

av boende och annan verksamhet. En utredning bör därför tillsättas för

att se över behovet av att klargöra dagens lagstiftning på denna punkt.

Syftet med utredningen bör vara att skapa förutsättningar för att såväl

boende som näringsverksamhet kan fortgå i dessa särpräglade miljöer.

Det vi nu med anledning av motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 16 anfört om

byggande i miljöer med lokal särprägel bör riksdagen tillkännage för

regeringen som sin mening.

5. Nationellt handlingsprogram för boende och hälsa, punkt 6 (c, mp)

av Rigmor Stenmark (c) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo263

yrkande 23.

Ställningstagande

I dagens samhälle utgör ohälsan ett av de allvarligaste problemen. Statens

kostnader för ohälsan beräknas motsvara omkring 4-5 % av BNP. Det verkligt

allvarliga är emellertid det dagliga lidande som många människor utsätts

för. Det kan handla om den negativa påverkan av buller, magnetiska och

elektriska fält, radon samt föroreningar från källor från såväl ute- som

innemiljön. Ett ökande antal barnallergier är ett av många tecken på att

det inte står rätt till.

Ohälsan har givetvis många orsaker men vi anser att en stor del av

förklaringen står att finna i vår boendemiljö. En god boendemiljö är därför

en avgörande faktor för människors välbefinnande och livskvalitet. Vi

anser att regeringen hittills inte ägnat detta förhållande tillräcklig

uppmärksamhet. Det är nödvändigt att nu vidga debatten om ohälsan och

utforma ett åtgärdsprogram med en så bred inriktning att ett helhetsgrepp

kan tas om problemen.

Ett första steg i ett sådant arbete bör vara att utarbeta en nationell

handlingsplan inriktad på boende och hälsa som skall analysera omfattningen

av och orsakerna till ohälsan, men framför allt ge konkreta förslag till

förbättringar. Vi anser således att riksdagen bör ställa sig bakom förslaget

i motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 23 om en nationell handlingsplan för

en bättre boendemiljö.

6. Det sunda huset, punkt 7 (kd, c)

av Göran Hägglund (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:A371

yrkande 6.

Ställningstagande

Trots att de omfattande problemen med innemiljön i våra bostäder och övriga

byggnader har varit uppmärksammade under en lång tid tycks det fortfarande

finnas stora brister i kunskapen om hur man åtgärdar problemen och undviker

att nya uppstår. Det kommer hela tiden rapporter om nyuppförda hus med

ohälsosam miljö till följd av fuktproblem, felaktig materialanvändning

eller andra brister i projektering och uppförande.

Till stor del beror dessa förhållanden på att man inte tillämpar den

kunskap som redan borde vara väl spridd bland alla involverade i byggprocessen.

Det gäller emellertid också att snabbt få ut den nya kunskap som tas

fram av forskningen inom området. Inom forskningsprogrammet Det sunda

huset som finansieras av Formas (Forskningsrådet för miljö, areella

näringar och samhällsbyggande) har under de senaste åren mycket ny kunskap

tagits fram som snabbt bör få sin spridning till bygg- och förvaltningssektorn.

Det är även nödvändigt att forskningen inom området ges tillräckliga

resurser så att nya lösningar kan utvecklas som är både miljövänliga och

bidrar till en bättre innemiljö. Detta förutsätter sannolikt också att

medel avsätts för experimentbyggande så att inte oprövade metoder direkt

tillämpas i den seriebyggda produktionen.

Vad vi nu anfört bör riksdagen med anledning av Kristdemokraternas

partimotion 2003/04:A371 yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.

7. Regler för ventilationssystem, punkt 8 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ474

yrkande 12.

Ställningstagande

En god ventilation är av avgörande betydelse för en god inomhusmiljö.

Trots detta välkända faktum är det alltför vanligt med bostäder och lokaler

som har ett undermåligt inomhusklimat. Enligt min mening är detta helt

onödigt. Det finns i dag goda kunskaper om ventilationssystem som har

visat sig vara mer effektiva, hälsosamma och mindre kostnadskrävande än

dagens så vanliga mekaniska ventilation. Självdrag eller naturlig ventilation

är en väl beprövad ventilationsprincip i äldre hus. Med ny teknik är det

i dag fullt möjligt att utveckla självdragstekniken så att den svarar mot

dagens energi- och komfortkrav. Ett hinder för detta är dock att gällande

bestämmelser och tillämpningen av dessa bestämmelser inte ger utrymme för

en utveckling som leder till en jämn och god ventilation med låg

energiförbrukning och liten materialåtgång. Förutsättningar bör dessutom skapas

för att på olika sätt kombinera naturlig och mekanisk ventilation för att

därigenom främja hälsa och samtidigt åstadkomma energibesparingar.

Den slutsats som måste dras är att utvecklingen på ventilationsområdet

inte primärt leder till en god och resurssnål mänsklig miljö, utan snarare

till goda villkor för ventilationsindustrin. För att komma till rätta med

problemen bör en översyn av gällande bestämmelser för ventilation göras

i syfte att lyfta fram naturlig ventilation som en förstahandslösning.

Som en del i detta arbete bör Boverkets arbete inom ventilationsområdet

ingående granskas av ett opartiskt organ. Ventilationsindustrins påverkan

på utvecklingen mot en allt högre grad av mekanisk ventilation bör samtidigt

utredas.

Vad jag nu med anslutning till förslaget i Centerpartiets partimotion

2003/04:MJ474 yrkande 12 anfört om att ge regeringen i uppdrag att belysa

olika aspekter på mekanisk och naturlig ventilation samt föreslå åtgärder

så att dessa två system kan samverka bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

8. Direktverkande elvärme, punkt 9 (v, c, mp)

av Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten Lundström (v) och Helena

Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ401

yrkande 13 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande 11.

Ställningstagande

Elektricitet är en högkvalitativ energi som bör användas på bästa sätt.

Det är mot den bakgrunden oroande att mer än 40 % av Sveriges producerade

elenergi används till uppvärmning och luftkonditionering av bostäder och

lokaler.

I en- och tvåbostadshus är det fortfarande möjligt att installera

direktverkande elvärme om byggnaden har särskilt goda energiegenskaper. Det

gäller för såväl nybyggnation som ombyggnation. Det är emellertid uppenbart

att elanvändningen för uppvärmningsändamål måste minska kraftigt. Ett

tungt vägande skäl är givetvis att kärnkraften skall avvecklas, men

huvudskälet är att elenergin skall användas i mer tekniskt komplicerade

sammanhang än uppvärmning. Ett första viktigt steg för att successivt

minska elanvändningen inom bostadssektorn är att hindra att ytterligare

bostäder förses med uppvärmningssystem som inte relativt enkelt kan

konverteras till användning av miljövänliga värmekällor. Användningen av

direktverkande elvärme förhindrar eller försvårar påtagligt en sådan

omställning.

Riksdagen avslog föregående år motionsförslag om att införa ett förbud

mot direktverkande elvärme med hänvisning till ett regeringsuppdrag till

Boverket att genomföra en analys av konsekvenserna av ett sådant förbud.

Detta uppdrag avrapporterades hösten 2003. Riksdagen bör därför begära

att regeringen snarast lägger fram ett förslag om att ta bort direktverkande

eluppvärmning som uppvärmningsalternativ. Detta bör gälla både vid

nybyggnation och vid större ombyggnationer. Enstaka fritidshus bör fortfarande

stå utanför dessa bestämmelser.

Det som ovan anförts om direktverkande elvärme med anledning av motionerna

2003/04:MJ401 (mp) yrkande 13 i denna del och 2003/04:MJ474 (c) yrkande

11 bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

9. Direktverkande elvärme, punkt 9 - motiveringen (m)

av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m) och Peter

Danielsson (m).

Ställningstagande

Vi anser att de aktuella motionerna med förslag om ett förbud mot

direktverkande elvärme entydigt bör avvisas av riksdagen. Det bör vara möjligt

att välja uppvärmningsform utan denna typ av statliga restriktioner.

Elenergi produceras i huvudsak inom landet. Denna produktion - genom

vattenkraft och kärnkraft - ger dessutom i förhållande till andra energiformer

en miljömässigt mindre belastning.

Det bör således stå den enskilde fastighetsägaren fritt att ta ställning

till om eluppvärmning är den bästa lösningen i det enskilda fallet, oavsett

om det är frågan om s.k. direktverkande elvärme eller en elpanna med

exempelvis vattenburen värmedistribution. Det kan i sammanhanget framhållas

att Boverket i sin analys av konsekvenserna av ett förbud konstaterat att

det varken är miljömässigt eller ekonomiskt försvarbart med ett förbud

mot direktverkande elvärme.

Med hänvisning till ovanstående motivering bör riksdagen avslå motionerna

2003/04:MJ474 (c) yrkande 11 i denna del samt 2003/04:MJ401 (mp) yrkande

13.

10. Krav på energihushållning i byggnader, punkt 10 (fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor

Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N324

yrkande 10, bifaller delvis motionerna 2003/04:Bo243 och 2003/04:Bo269

och avslår motion 2003/04:MJ401 yrkande 13 i denna del.

Ställningstagande

Det energipolitiska omställningsprogrammet har hittills visat ett magert

resultat. Det krävs nu kraftfulla åtgärder inom alla sektorer. Bostadssektorn

står för en stor del av den sammanlagda energiförbrukningen och sparpotentialen

är fortfarande hög. Särskilt vid nyproduktion men även i samband med

ombyggnad är det viktigt att denna potential tas till vara. Det kommer

emellertid rapporter som tyder på att det inte längre pågår en utveckling

mot energisnålare hus. I en studie som gjorts på Chalmers tekniska högskola

slås det fast att vi inte bygger mer energisnåla hus nu än vad vi gjorde

förr.

Denna brist på utveckling inom byggsektorn kan ha flera orsaker. Informationen

och kunskapsspridningen om kostnads- och energieffektiva lösningar kan

säkert förbättras i flera avseenden. Det finns åtskilliga exempel på

projekt där en god ekonomi kunnat kombineras med byggnadstekniska lösningar

som leder fram till en mycket låg energiförbrukning. Kunskapen om dessa

lösningar måste ges stor spridning så att de kommer till allmän användning.

Förklaringen till frånvaron av utveckling står sannolikt också att finna

i bristande ekonomiska incitament eller otydliga byggkrav från samhällets

sida. Det finns därför skäl att överväga formerna för sådana incitament.

Exempelvis får inte skattereglerna motverka energieffektiva lösningar.

Byggreglerna bör också ses över i syfte att lyfta fram byggnadsteknik som

leder till en bättre energihushållning.

Vad vi nu anfört med anledning av motion 2003/04:N324 (fp) yrkande 10 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att även

övriga motioner som behandlas i detta avsnitt till stor del får anses bli

tillgodosedda.

11. Krav på energihushållning i byggnader, punkt 10 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ401

yrkande 13 i denna del, 2003/04:Bo243 och 2003/04:Bo269 och bifaller delvis

motion 2003/04:N324 yrkande 10.

Ställningstagande

Bebyggelsesektorn är av stor betydelse från klimatsynpunkt och för

miljöfrågorna i övrigt. Denna insikt måste påverka alla beslut som rör denna

sektor. I de aktuella motionerna framhålls flera konkreta åtgärder som

kan vidtas med sikte på att öka klimathänsynen. En sådan åtgärd är att

utreda och ta fram förslag på komplettering av regelverket för den

obligatoriska besiktningen av ventilationssystemet så att den även omfattar

klimathänsyn. Det är också lämpligt att den lokala energirådgivningen

involveras i detta arbete. Vidare bör Konkurrensverket ges ett uppdrag

att med prioritet utreda och komma med förslag för att motverka

konkurrensbegränsning på energi- och byggmarknaderna som får negativa

konsekvenser

för uppfyllelsen av klimatmålen.

En minskning av energiförbrukningen inom bostadssektorn och en omställning

av uppvärmningssystemen är en av de avgörande frågorna om energi- och

klimatmålen skall kunna uppnås. Enligt en nyligen publicerad undersökning

gjord vid Chalmers tekniska högskola kräver i dag nya bostadshus mer energi

än gamla. Detta är givetvis inte rimligt och åtgärder måste snabbt vidtas

för att få i gång en utveckling mot energisnålare hus. En sådan åtgärd är

att se över energihushållningskraven i byggreglerna med sikte på en

påtaglig skärpning. Det kan även behöva utvecklas andra styrmedel för att

minska energiförbrukningen i hus. Att bygga rätt och energieffektivt sparar

resurser för hela samhället, och det skall därför också gynna de boende.

Det finns många lyckade exempel på ett energisnålt och miljömedvetet

byggande. Det är viktigt att kunskapen om sådan lösningar ges stor spridning

inom byggområdet.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Det innebär ett bifall till Miljöpartiets partimotion 2003/04:MJ401

yrkande 13 i denna del samt till motionerna 2003/04:Bo269 (mp) och

2003/04:Bo243 (s). Även motion 2003/04:N324 (fp) yrkande 10 torde därmed vara

tillgodosedd.

12. Barnsäkerhet i bostäder, punkt 11 (kd, v, c, mp)

av Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten

Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo215

och 2003/04:Bo297 yrkande 29.

Ställningstagande

Under en lång rad år har det i motioner föreslagits att åtgärder skall

vidtas för att förebygga barnolycksfall i våra bostäder. Bostadsutskottets

och riksdagens majoritet har avvisat dessa förslag med hänvisning till

pågående överväganden eller genomförda informationskampanjer. Några mer

påtagliga åtgärder för att förbättra barnsäkerheten i det befintliga

bostadsbeståndet har emellertid inte vidtagits. Under tiden har ett skrämmande

stort antal barnolycksfall varje år understrukit behovet av ytterligare

insatser för en ökad barnsäkerhet.

Regler som syftar till att förhindra barnolycksfall infördes i

byggnadslagstiftningen för nybyggda hus 1973 och för ombyggnader 1976. Det

innebär

med stor sannolikhet att bl.a. större delen av miljonprogrammets bostäder

inte från början försetts med sådan utrustning. Även om vissa kompletteringar

i efterhand kan ha gjorts i delar av det äldre bostadsbeståndet finns det

förmodligen ett mycket stort antal lägenheter i områden med en hög andel

barnfamiljer som helt saknar säkerhetsutrustning.

De undersökningar som bl.a. Barnombudsmannen (BO) gjort av barnolycksfall

utgör en sorglig bekräftelse på detta förhållande. BO:s undersökningar

har visat att nästan alla dödsolyckor under senare år där barn fallit ut

från fönster och balkonger har inträffat i hus byggda före 1973. BO har

konstaterat att många av olyckorna hade kunnat undvikas om krav på

säkerhetsanordningar funnits även för dessa årgångar av hus. BO har också

vid flera tillfällen föreslagit att barnsäkerhetskraven i Boverkets

byggregler även skall gälla fastigheter byggda före 1973. Boverket föreslog

samma sak redan 1993.

Under en följd av år reagerade regeringen inte alls på de förslag som

myndigheterna fört fram. Till slut tillsatte regeringen en

barnsäkerhetsdelegation

med uppgift att se över frågor om säkerhet och förebyggande av skador i

barns och ungdomars miljö. Barnsäkerhetsdelegationen har nu redovisat

sitt slutbetänkande med överväganden och förslag i många frågor. Delegationen

har däremot inte lämnat något förslag om ändrad lagstiftning i den aktuella

frågan. Vi anser därför att regeringen nu måste agera och snarast lägga

fram ett förslag för riksdagen med utökade krav på barnsäkerhet i det

äldre bostadsbeståndet. I den mån det anses erforderligt med ytterligare

överväganden om den konkreta utformningen av lagändringen kan detta arbete

ske inom PBL-kommittén.

Vi föreslår att riksdagen med bifall till motionerna 2003/04:Bo215 (v)

och 2003/04:Bo297 (kd) yrkande 29 som sin mening tillkännager för regeringen

vad vi ovan anfört om barnsäkerheten i äldre bostäder.

13. Sprinkleranläggningar, punkt 14 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo238.

Ställningstagande

Boverkets regler om brandskydd innehåller i dag inga krav på sprinkler i

lokaler för vårdinstitutioner. Däremot finns krav om automatiskt brandlarm

samt högre krav på väggmaterial och byggnadens konstruktion. Enligt uppgift

från Boverket är ett starkt personskydd grundlinjen när det gäller

brandsäkerhet vid vårdinstitutioner. Huvuduppgiften är att människorna i

lokalen snabbt och säkert kan ta sig ut eller få hjälp att ta sig ut.

Även om det givetvis alltid bör vara utgångspunkten att människor snabbt

skall evakueras från en brinnande byggnad måste det även finnas en beredskap

för situationer när detta inte sker. Det kan bero på att de personer som

finns i en vårdlokal inte själva kan ta sig ur byggnaden och hjälp inte

finns på plats i tillräcklig omfattning. Det kan också bero på att

säkerhetsrutiner inte följs. Ett särskilt problem är de låsta vårdavdelningarna

inom bl.a. psykiatrin. Ett tragiskt exempel på följden av låsta avdelningar

och bristande brandskydd är branden föregående år vid S:t Sigfrids sjukhus

i Växjö då två unga kvinnor dog.

Det pågår för närvarande ett forsknings- och utvecklingsarbete inom

brandskyddsområdet där en ökad användning av sprinkleranläggningar är ett

intressant alternativ. Det finns nu lösningar som inte kräver så dyra

investeringar. Sprinklersystemen har flera påtagliga fördelar, bl.a. kan

andra byggnadstekniska lösningar godkännas. Större öppna ytor blir möjliga

och det ställs inte längre lika hårda krav på t.ex. avskiljande dörrar

mellan uppehållsrum och korridor på en vårdanläggning. Med ett sprinklersystem

installerat kan det med andra ord skapas både säkrare och trivsammare

miljö för personal och boende.

En dialog har inletts mellan Räddningsverket och Boverket om vilka krav

på brandskydd som bör ställas vid särskilda boendeformer för äldre.

Representanter för Räddningsverket har i olika sammanhang pläderat för

införande av sprinklersystem för denna typ av boende. Vi anser att mycket

talar för att ett sådant krav bör införas. Det är emellertid viktigt att

övervägandena inte begränsas till bara äldreboende utan att frågan om

motsvarande krav för andra typer av särskilt boende och institutioner

också prövas.

För att klargöra de i motion 2003/04:Bo238 (v) aktualiserade problemen

anser vi att regeringen bör få ett uppdrag att utreda behovet av ett

regelverk för sprinklersystem. Detta bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

14. Byggande i trä, punkt 15 (kd, c)

av Göran Hägglund (kd) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ409

yrkande 13 och 2003/04:Bo263 yrkande 7 och bifaller delvis motion

2003/04:Bo250.

Ställningstagande

Vi har i Sverige omfattande skogstillgångar som dessutom är av hög kvalitet.

Trots den goda tillgången på träråvara finns det en stor outnyttjad

potential för trä som byggnadsmaterial. Byggandet av offentliga lokaler

och flervåningshus är viktiga områden som uppvisar en låg träandel. I

stället är det stål och betong som dominerar. Givetvis är detta anmärkningsvärt

mot bakgrund av det faktum att Sverige sedan mer än ett sekel är ett av

världens starkaste exportländer av trävaror. I flera europeiska länder

har det tagits initiativ för ett ökat byggande i trä. Det gäller inte

bara traditionella träproducenter som Finland och Norge utan också länder

som Holland och Frankrike. Det är nu hög tid att en motsvarande satsning

kommer till stånd i Sverige.

För att få byggsektorn att på allvar implementera träbyggnadstekniken i

större skala, krävs politiska initiativ. Det var mot denna bakgrund som

riksdagen år 2002 fattade beslut om att ett nationellt handlingsprogram

för byggande i trä skall genomföras. Regeringen har därefter utsett en

förhandlare med uppgift att föreslå åtgärder för ökat byggande i trä. Ett

förslag om en strategi och plan till åtgärder presenterades i januari i

år i rapporten Mer trä i byggandet. Rapporten innehåller flera intressanta

förslag som snarast bör föras över till praktisk handling. Det är nu av

stor vikt att se till att handlingsprogrammet för ett ökat byggande i trä

inte tillåts förbli en pappersprodukt. Riksdagen bör därför i ett

tillkännagivande understryka att programarbetet snabbt måste leda fram till

att regeringen vidtar konkreta åtgärder med inriktning på att trä kan

användas i byggandet i betydligt större utsträckning än i dag. I den mån

dessa åtgärder förutsätter riksdagsbeslut bör regeringen utan onödig

fördröjning lägga fram förslag i frågan.

Många av de nödvändiga åtgärderna handlar givetvis om frågor som branschen

kan påverka utan pekpinnar från staten. På dessa områden kan emellertid

staten medverka till bl.a. att ett forsknings- och utvecklingsarbete kommer

till stånd och att erfarenheterna från träbyggnadsprojekt ges stor spridning.

Staten står också själv som byggherre i en rad stora projekt som skulle

kunna tjäna som goda exempel på det svenska träkunnandet.

Vad vi ovan anfört med anledning av motionerna 2003/04:Bo263 (c) yrkande

7 och 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening tillkännage

för regeringen. Därmed får även vad som föreslagits i motion 2003/04:Bo250

anses vara tillgodosett.

15. Krav på tillgänglighet, punkt 16 (fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor

Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:So504

yrkande 26, 2003/04:So642 yrkande 3 och 2003/04:Bo261 yrkande 3.

Ställningstagande

Tillgänglighet för äldre och funktionshindrade i den byggda miljön är en

viktig integrationsfråga för bostadspolitiken. Det är också rimligt att

se denna fråga som en grundläggande demokratifråga eftersom tillgänglighet

är en förutsättning för delaktighet i de flesta samhällsaktiviteter.

Trots att flera förändringar har gjorts i byggnadslagstiftningen under

senare år med syfte att förbättra tillgängligheten i den byggda miljön

kan vi konstatera att det fortfarande tillkommer byggnader och hela

bostadsområden som har stora brister i tillgänglighet och användbarhet. Det

kan vidare konstateras att arbetet med att åtgärda de omfattande brister

som finns i det äldre byggnadsbeståndet inte drivs på önskvärt sätt.

Den diskriminering mot stora delar av befolkningen som en bristande

tillgänglighet innebär får inte fortgå utan att kraftfulla åtgärder sätts

in. Det kan inte accepteras att elever utestängs från sina skolor, att

funktionshindrade inte kan besöka butiker eller andra serviceinrättningar

eller att äldre tvingas lämna sina invanda boendemiljöer när rörligheten

minskar.

Situationen för funktionshindrade elever och studenter bör särskilt

uppmärksammas. Tillgängligheten till skolor, universitet och högskolor är

ofta bristfällig. I dag existerar inte samma möjlighet att välja skola

eller universitetsutbildning för funktionshindrade som för övriga delar

av befolkningen. Valet av fritidsaktiviteter blir också ofta styrt av

bristen på tillgänglighet. Den främsta orsaken till denna diskriminering

är okunskap. Det är därför nödvändigt att arkitekter, byggherrar,

byggingenjörer och beslutsfattare ges utbildning i handikappkunskap. De olika

handikapporganisationerna har specifika kunskaper om tillgänglighet som

också måste tas till vara. Detta kan bl.a. ske om dessa organisationers

möjlighet till samråd i plan- och byggärenden förstärks. Det är i detta

sammanhang viktigt att komma ihåg att olika sorters funktionshinder kräver

olika lösningar.

Den parlamentariska kommitté som utreder PBL har i uppdrag att se över

kraven på en tillgänglig utformning av bebyggelsen. Riksdagen bör understryka

att denna översyn bör bedrivas med en klar inriktning på att de brister

i den byggda miljön som påtalas i de aktuella motionerna måste undanröjas.

Inriktningen av arbetet bör vara att all nybyggnation skall vara anpassad

eller enkel att anpassa till funktionshindrades behov. Det finns sannolikt

också ett behov av att ytterligare skärpa kraven på anpassningsåtgärder

i äldre byggnader och annan infrastruktur.

Vad vi ovan anfört om bl.a. vikten av skärpta och förtydligade krav på

tillgängligheten i den byggda miljön och om handikapporganisationernas

inflytande i plan- och byggprocessen bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Detta innebär ett bifall till motionerna 2003/04:Bo261

(kd) yrkande 3, 2003/04:So504 (fp) yrkande 26 och 2003/04:So642 (kd)

yrkande 3.

16. Behovet av hissar, punkt 17 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo235

yrkande 6 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Bo211 yrkandena 1 och 2

och 2003/04:Bo223.

Ställningstagande

En alltmer åldrande befolkning och inriktningen på att alltfler skall bo

kvar hemma så länge det är möjligt, ställer krav på hissinstallationer i

hus med minst tre våningar. Enligt SCB:s bostads- och hyresundersökning

saknar ca 320 000 lägenheter på tredje våningen och uppåt tillgång till

hiss. Det innebär, med en grov uppskattning, att ca 75 000 trappuppgångar

med tre eller flera våningsplan saknar hiss.

Följden av detta blir att många äldre och funktionshindrade är hänvisade

till ett mer begränsat bostadsutbud än den övriga befolkningen. Det innebär

också att kostnader uppstår på olika områden. Exempelvis ökar kommunernas

kostnader för särskilt boende.

I dag drar sig fastighetsägare för större nödvändiga ombyggnader, eftersom

detta kräver bygglov och även kan innebära krav på installation av hiss.

Även begränsningarna i det statliga räntestödet till ombyggnader motverkar

intresset för ombyggnad. Boverket har nyligen i rapporten Bättre koll på

underhåll framhållit att införandet av ett statligt hissbidrag troligtvis

skulle öka antalet större ombyggnader och därmed även förbättra

bostadsbeståndets tillgänglighet, attraktivitet och kvalitet. I rapporten

föreslås mot denna bakgrund att ett investeringsbidrag för installation av

hissar införs.

Vi anser att regeringen med utgångspunkt i Boverkets förslag bör överväga

de närmare förutsättningarna för att införa ett särskilt investeringsbidrag

för hissinstallationer i samband med större ombyggnationer i hus med tre

eller flera våningar.

Vad vi nu anfört bör riksdagen med bifall till motion 2003/04:Bo235 (v)

yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär även ett

delvis bifall till motionerna 2003/04:Bo211 (c) och 2003/04:Bo223 (s).

17. Behovet av hissar, punkt 17 (c)

av Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo211

yrkandena 1 och 2 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Bo223 och

2003/04:Bo235 yrkande 6.

Ställningstagande

Både andelen och antalet äldre i den svenska befolkningen kommer att öka

kraftigt under de närmaste årtiondena. Det är därför hög tid att nu anpassa

våra bostadshus efter denna utveckling. En förutsättning för att många

äldre skall kunna bo kvar i sina invanda bostadsmiljöer är att flervåningshus

förses med hiss. Samtidigt ger givetvis hissarna bättre förutsättningar

för funktionshindrade att själva välja boende. Hissar underlättar också

vardagslivet för barnfamiljer och andra grupper. Sammantaget ger en

installation av hiss förutsättningar för många personer att leva ett aktivt

liv med god livskvalitet.

Jag anser mot denna bakgrund att regeringen skall låta utreda och redovisa

hur stort det samlade behovet av hissar i alla typer av hyreshus är.

Redovisningen bör även omfatta de ekonomiska och tekniska förutsättningarna

för hissinstallationer. I detta sammanhang bör det också övervägas om det

behövs ett utökat statligt stöd på detta område. Ett underlag för

övervägandena i denna fråga har nyligen redovisats av Boverket i rapporten

Bättre koll på underhåll. Det får därför förutsättas att de kompletterande

utredningsinsatser som kan behövas genomförs utan onödig tidsfördröjning.

Regeringens överväganden bör utmynna i att en konkret plan för ökad

tillgänglighet i hyresbostäder läggs fram för riksdagen.

Vad jag ovan anfört bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

Det innebär ett bifall till motion 2003/04:Bo211 (c) och ett delvis bifall

till motionerna 2003/04:Bo223 (s) och 2003/04:Bo235 (v) yrkande 6.

18. Bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga, punkt 19 (kd, v, c,

mp)

av Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Rigmor Stenmark (c), Sten

Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:So344

yrkande 6, 2003/04:Bo256 yrkande 4 och 2003/04:Bo296 yrkande 1.

Ställningstagande

Elsanering av bostäder har visat sig vara en verksam metod för att göra

det möjligt för elöverkänsliga att bo kvar i sina bostäder och ha ett

någorlunda drägligt liv. Bostadsutskottet har vid flera tillfällen uttalat

sitt stöd för elsanering, bl.a. i sitt betänkande 1996/97:BoU12. Där

uttalar bostadsutskottet bl.a. följande:

Möjligheten att få stöd vid elöverkänslighet skall naturligtvis inte vara

avhängig av i vilken kommun den som drabbas är bosatt. Det får enligt

utskottets mening förutsättas att kommunerna fortsättningsvis agerar på

mer likartat sätt och att detta agerande baseras på den positiva attityd

som många kommuner uppvisat. Skulle så inte vara fallet finns det anledning

att återkomma till frågan.

Bostadsutskottet har därefter vid ett flertal tillfällen upprepat sin syn

på vikten av likabehandling av elöverkänsliga oavsett bostadsort. Utskottet

har emellertid samtidigt vid varje tillfälle konstaterat att lagen om

bostadsanpassningsbidrag enligt gällande tolkning inte ger rätt till sådant

bidrag. Enligt Boverkets handledning för bidragshanteringen skall nämligen

bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Utskottet har emellertid inte

velat uttala sitt stöd för ändrade regler utan hänvisat till att man

avvaktar ytterligare forskning. Under tiden står de elöverkänsliga år efter

år utan hjälp från samhällets sida.

Om det skall bli någon förändring måste det till ett initiativ från

riksdagen och regeringen. Riksdagen bör därför en gång för alla fastslå att

elsanering skall berättiga till bostadsanpassningsbidrag. Skulle detta

ställningstagande förutsätta en lagändring bör regeringen skyndsamt

återkomma till riksdagen med ett förslag i frågan.

Vad vi nu med anslutning till motionerna 2003/04:Bo256 (c) yrkande 4,

2003/04:Bo296 (s) yrkande 1 och 2003/04:So344 (c) yrkande 6 anfört bör

riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.

Särskilda yttranden

1. Samrådsplikt inför markarbeten, punkt 3 (fp)

Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:

Vi instämmer i vad som anförs i den aktuella motionen om att det bör vara

en självklarhet att samråd med berörda butiksinnehavare m.fl. kommer till

stånd innan omfattande gatuarbeten eller andra former av markarbeten

påbörjas. Vi anser emellertid att redan dagens regelverk ger stöd för en

sådan uppfattning. Bestämmelserna i plan- och bygglagen är genomgående

inriktade på att en öppen dialog skall komma till stånd med dem som berörs

av en byggnadsåtgärd. Ett ömsesidigt informationsutbyte och ett samråd om

arbetenas utförande underlättar både för den som skall utföra arbetena

och de näringsidkare som berörs. Det är däremot knappast möjligt att i

detalj föreskriva när eller hur kontakterna bör tas mellan de berörda

parterna i det enskilda fallet. Vi har därför avstått från att ställa oss

bakom motionens förslag om ytterligare lagreglering av den aktuella frågan.

2. Det sunda huset, punkt 7 (fp)

Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:

Bostadsutskottet behandlar i betänkandet ett motionsyrkande om att resultaten

av ett forskningsprogram kring problemen med sjuka hus bör ges bättre

spridning. Detta är givetvis en mycket viktig fråga. Den grundläggande

frågan är emellertid om det verkligen finns en tillräcklig forskning på

området och i vilken utsträckning denna forskning har en inriktning som

kan få en praktisk tillämpning i byggandet och förvaltningen av bostäder

och andra byggnader.

Det finns tyvärr klara tecken på att de resurser som satsas på detta område

i dag är helt otillräckliga. Trots de förödande konsekvenser som en

bristande kunskap om ett riktigt byggande kan få både mätt i ekonomiska

termer och för folkhälsan tycks forskningen om bl.a. innemiljön inte längre

prioriteras.

Regeringen har nu aviserat att man ämnar lägga fram en forskningspolitisk

proposition för riksdagen. Vi förutsätter att denna fråga uppmärksammas

i propositionen och att övervägandena också kan resultera i en ökad

resurstilldelning till forskningen om innemiljön och ett miljöriktigt

byggande.

3. Brandvarnare, punkt 13 (c)

Rigmor Stenmark (c) anför:

Jag delar den syn som förs fram i den behandlade motionen om att det bör

vara ett lagreglerat krav att minst en brandvarnare finns i varje bostad.

Bostadsutskottet har avvisat detta motionsförslag med motiveringen att

ett sådant krav redan följer av lagen om skydd mot olyckor och därför

inte behöver tas in även i byggnadslagstiftningen. Jag har mot denna

bakgrund inte reserverat mig mot utskottets ställningstagande. Det kan

emellertid konstateras att brandvarnare fortfarande saknas i många hushåll.

Oavsett om detta beror på otydliga lagkrav eller bristande information

måste därför åtgärder vidtas för att öka användningen av brandvarnare och

andra anordningar för att förebygga brand.

4. Byggande i trä, punkt 15 (fp)

Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:

Vi anser att det är av stor vikt att konkreta åtgärder nu vidtas för att

öka användningen av trä i den svenska byggsektorn. Det finns i dag en

stor outnyttjad potential på detta område som rätt utnyttjad kan ge

alternativ i byggandet, där ökad konkurrens och en utveckling mot industriellt

byggande är viktiga faktorer. Som utskottet konstaterar har emellertid

förslag till ett åtgärdsprogram nyligen överlämnats till regeringen. Vi

instämmer i att regeringen måste ges möjlighet att vidta de föreslagna

åtgärderna. Detta arbete bör emellertid komma i gång snarast, och en

redovisning av vidtagna och planerade åtgärder bör lämnas till riksdagen

under detta år. I annat fall finns det alla skäl för riksdagen att ånyo

ta ett initiativ i frågan.

5. Översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag, punkt 18 (fp,

c)

Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c)

anför:

Under de senaste åren har det i olika sammanhang framkommit brister i det

stöd som kan utgå för anpassning av bostäder för personer med funktionshinder.

Handikapporganisationerna och andra har pekat på att det kan finnas

inbyggda orättvisor i detta stöd. Det har också diskuterats om dessa brister

i första hand beror på en oklar utformning av lagen eller på att hanteringen

av bidragen inte sker på ett enhetligt och riktigt sätt. Bostadsutskottet

anser med hänvisning till Boverkets tillsynsrapportering att det framför

allt är det senare förhållandet som är förklaringen till bristerna.

Det får förutsättas att bl.a. Boverkets rapportering om kommunernas

hantering av bidragsfrågorna föranleder regeringen att överväga vilka

åtgärder som behöver vidtas för att stärka den enskildes rättssäkerhet i

dessa sammanhang. Det är mot denna bakgrund som vi valt att inte nu

reservera oss i frågan om en översyn av villkoren för bostadsanpassningsbidrag.

Detta innebär emellertid inte att vi anser att dagens regler i alla delar

är lämpligt utformade. Vi anser att det centrala för denna bidragsform är

att den enskildes valfrihet bildar utgångspunkt för de bedömningar som

till sist ändå måste göras av vilka bostadsanpassningsåtgärder som är

möjliga och rimliga att utföra i det enskilda fallet. Det är självklart

att samhället har ett stort ansvar både för att ge stöd till anpassningsåtgärder

och för att vidta åtgärder så att behovet av bostadsanpassning successivt

minskar. Kraven på nyproduktionen måste således vara sådana att de

individuella anpassningsåtgärder som kan behövas blir enkla att genomföra.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:So344 av Kerstin Lundgren (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att återigen fastslå att elsanering skall berättiga till

bostadsanpassningsbidrag.

2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om full tillgänglighet till skola och fritidsaktiviteter

för funktionshindrade barn och ungdomar.

2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nödvändiga förändringar av plan- och bygglagen.

2003/04:MJ401 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bebyggelsesektorn.

2003/04:MJ409 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att programarbetet kring byggande i trä snabbt måste

leda fram till konkreta åtgärder med inriktning på att trä kan användas

i byggandet i betydligt större utsträckning än i dag.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att för att nå målet om lägre energiförbrukning i bostäder

måste installation av direktverkande elvärme vid nybyggnation och omfattande

ombyggnation genast förbjudas.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör belysa olika aspekter på mekanisk och

naturlig ventilation samt föreslå åtgärder så att dessa två system kan

samverka.

2003/04:N324 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att uppmuntra energibesparande åtgärder i bostäder.

2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillvarata och utveckla erfarenheterna från forskningsprojektet

Det sunda huset.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den kommitté som nu arbetar med att se över plan- och

bygglagen även bör belysa de olika ansvarsfrågorna i syfte att förtydliga

produktansvaret.

2003/04:Bo203 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att göra det möjligt att inrätta hästgårdar.

2003/04:Bo211 av Annika Qarlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda kostnaden för ett utökat statligt stöd till hissar

i hyreshus.

2. Riksdagen begär att regeringen tar fram en plan för att öka

tillgängligheten i hyresbostäder enligt motionens intentioner.

2003/04:Bo215 av Owe Hellberg m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vid i motionen anförs

om att lagstiftningen om barnsäkerhetskrav bör ses över.

2003/04:Bo223 av Hans Stenberg och Göran Norlander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en översyn av olika åtgärder för att underlätta för äldre

att bo kvar i sina lägenheter.

2003/04:Bo235 av Owe Hellberg m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om hissinstallationer.

2003/04:Bo238 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att utreda behovet av ett regelverk för sprinklersystem.

2003/04:Bo241 av Barbro Feltzing och Helena Hillar Rosenqvist (båda

mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en utredning bör genomföras för att klarlägga att byggsektorn

klarar sitt frivilliga producentansvar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den i yrkande 1 omnämnda utredningen också tar upp frågan

om lagstiftat producentansvar för byggsektorn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den i yrkande 1 omnämnda utredningen även tar upp frågan om

att en helhetsansvarig för en byggnation utses.

2003/04:Bo243 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att bygga energisnåla flerfamiljshus.

2003/04:Bo250 av Carin Lundberg och Britta Rådström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om målsättning för ökat byggande i trä.

2003/04:Bo256 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson (båda c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsliga.

2003/04:Bo258 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om information och samrådsplikt inför markarbeten.

16. Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om byggande

i vissa miljöer med lokal särprägel i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2003/04:Bo261 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skärpta lagkrav för tillgänglighet till byggnader och utemiljöer.

2003/04:Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det nationella handlingsprogrammet för byggande i trä

fullföljs.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av en nationell handlingsplan kopplad till boende

och hälsa.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av begreppen bidrag och åtgärder för

bostadsanpassning.

2003/04:Bo266 av Sonja Fransson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att införa en nationell lagstiftning vad gäller skyldighet för

varje hushåll att ha en brandvarnare.

2003/04:Bo269 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en översyn och skärpning av energinormer för bostäder.

2003/04:Bo274 av Britt-Marie Lindkvist och Luciano Astudillo (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om barns rätt till en eltrygg miljö i offentliga lokaler.

2003/04:Bo276 av Inger Segelström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en översyn av möjligheten att i framtiden skydda känsliga kulturbyggnader.

2003/04:Bo296 av Kerstin Engle och Ronny Olander (båda s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att överväga möjligheten att se över Boverkets rekommendationer

och föreskrifter gentemot kommunerna så att elöverkänsliga ges rätt till

likabehandling utifrån den nationella handlingsplanen för handikappolitiken

oavsett var man är bosatt.

2003/04:Bo297 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om lagstiftning för barnsäkerhet i äldre hus.