Bet. 2003/04:BOU7

Bostadsutskottets betänkande

2003/04:BOU7

Mobiltelefonmaster och buller i planeringen m.m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet 88 motionsförslag som gäller frågor

om fysisk planering. Förslagen är från den allmänna motionstiden 2003.

Utskottets behandling är framför allt inriktad på frågor om mobiltelefonmaster

och buller.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats fyra reservationer och två särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lokalisering av mobiltelefonmaster m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ398 yrkande

5, 2003/04:MJ404 yrkande 8, 2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo222

yrkandena 1-3, 2003/04:Bo237, 2003/04:Bo256 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo259

yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:Bo262 yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292

och 2003/04:Bo296 yrkandena 2, 3 och 5.

Reservation 1 (v)

Reservation 2 (mp)

2. Boende och buller m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ401 yrkande 14, 2003/04:Bo201,

2003/04:Bo219 yrkandena 1-3 och 6, 2003/04:Bo254 yrkande 8 och 2003/04:Bo264

yrkandena 1-4.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

3. Moratorium avseende vissa externa handelsetableringar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo213, 2003/04:Bo216 yrkandena 1 och

2 och 2003/04:Bo268 yrkande 6.

Reservation 4 (v, mp)

4. Övriga frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju445 yrkande 5, 2003/04:L353 yrkande

4, 2003/04:Sf402 yrkandena 23 och 25, 2003/04:Kr285 yrkande 5, 2003/04:Kr385

yrkande 1, 2003/04:Ub395 yrkande 2, 2003/04:MJ404 yrkande 6, 2003/04:MJ432

yrkandena 9 och 10, 2003/04:MJ474 yrkande 21, 2003/04:N248 yrkande 3,

2003/04:N325 yrkande 4, 2003/04:A302 yrkande 19, 2003/04:Bo204 yrkandena

1 och 2, 2003/04:Bo217, 2003/04:Bo221, 2003/04:Bo225 yrkandena 2 och 4,

2003/04:Bo245, 2003/04:Bo254 yrkandena 4 och 5, 2003/04:Bo255 yrkande 1,

2003/04:Bo258 yrkandena 9, 10, 13 och 14, 2003/04:Bo260 yrkandena 1, 3

och 5, 2003/04:Bo261 yrkande 2, 2003/04:Bo263 yrkandena 16, 26, 28 och 30,

2003/04:Bo268 yrkandena 1-5 och 7, 2003/04:Bo285, 2003/04:Bo288 och

2003/04:Bo295 yrkande 2.

Stockholm den 25 mars 2004

På bostadsutskottets vägnar

Göran Hägglund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Hägglund (kd), Owe

Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin

(m), Hans Unander (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars

Tysklind (fp), Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten Lundström

(v), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Leif Jakobsson (s), Gunnar Andrén

(fp), Mariann Ytterberg (s) och Jörgen Johansson (c).

Utskottets överväganden

Lokalisering av mobiltelefonmaster m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om lokalisering av mobiltelefonmaster

m.m. Jämför reservationerna 1 (v) och 2 (mp).

Inledning

Liksom vid tidigare års behandling av motioner i dessa frågor kan utskottet

konstatera att tillgängliga uppgifter pekar på att ett stort antal master

och andra anläggningar för mobiltelefoni m.m. torde komma att uppföras

under de närmaste åren. Åtgärder bör därför vidtas så att effekterna av

utbyggnaden minimeras med avseende på bl.a. natur- och kulturvärden,

stadsmiljö och inte minst på människor.

Motionerna

Flera motioner innehåller yrkanden om att försiktighetsprincipen skall

tillämpas i olika sammanhang. Motionärerna anser att principen skall

tillämpas vid all planering och installation - motion 2003/04:So344 (c)

yrkande 5, vid rekommendation om bosättning och vistelse i närhet av

elektromagnetiska fält - motion 2003/04:MJ398 (mp) yrkande 5, vid planering

av stadsmiljön - motion 2003/04:Bo237 (mp), vid prövning enligt PBL av

utbyggnad av 3G-master - motion 2003/04:Bo256 (c) yrkande 2, vid uppsättning

av master och basstationer för mobiltelefoni - motion 2003/04:Bo259 (mp)

yrkande 4 respektive vid varje tillståndsprövning för master och basstationer

för 3G - motion 2003/04:Bo262 (mp) yrkande 3.

I ovan nämnda motion 2003/04:Bo256 (c) yrkande 3 förespråkas även inrättande

av lågstrålande zoner i varje kommun. Motion 2003/04:Bo262 (mp) innehåller

förslag om samma sak i varje län (yrkande 1) och tilläggsdirektiv till

PBL-kommittén om reglering av lågstrålande zoner (yrkande 2). I motion

2003/04:So344 (c) yrkande 5 förespråkas även införande av strålningsfria

zoner. Motion 2003/04:Bo259 (mp) innehåller även förslag om sänkta

gränsvärden för elektromagnetisk strålning från basstationer (yrkande 2),

utarbetande av rekommendation om säkerhetsavstånd till master och sändare

för mobiltelefoni (yrkande 5) samt mätning av strålning och övervägande

om säkerhetsavstånd för basstationer och master för UMTS-systemet (yrkande

6).

Några motioner tar upp frågor om bygglov och bygganmälan. Sålunda ställer

motionärerna bakom motion 2003/04:Bo222 (v) krav på bygganmälan avseende

basstationer och antenner (yrkande 2) och på bygglov för alla typer av

sändningsmaster (yrkande 3). Förslag om bygglovplikt för alla basstationer

för mobiltelefoni lämnas i motion 2003/04:Bo259 (mp) yrkande 1. Motionärerna

föreslår i motion 2003/04:Bo292 (s, mp) obligatorisk bygglovsplikt för

alla radiomaster med mer än 1 km räckvidd. I motion 2003/04:MJ404 (m)

yrkande 8 förordar motionärerna stopp för möjligheten att ansöka om bygglov

på annans mark utan markägarens samtycke.

Två motioner behandlar samordningsfrågor. I motion 2003/04:Bo206 (kd)

yrkande 4 finns krav på mellankommunal samordning av lokaliseringen av

3G-mobiltelefonmaster. I motion 2003/04:Bo296 (s) yrkande 3 uppmärksammas

behovet av samordnad användning av mobiltelefonimaster genom ett förslag

om uppföljning av den möjlighet till samordning av master som ges i lagen

(2003:389) om elektronisk kommunikation.

Flera motioner innehåller förslag som bl.a. syftar till att allmänheten

i större utsträckning skall få information om till vilka platser som

mobiltelefonmaster eller antenner m.m. har lokaliserats. I motion 2003/04:Bo206

(kd) föreslås kommuntäckande planer för mobiltelefonmaster (yrkande 1)

samt ställs det krav på kommunal information om mobiltelefonmaster (yrkande

2) och redovisning av strålningsvärden vid basstationer (yrkande 3). Motion

2003/04:Bo222 (v) yrkande 1 innehåller förslag om rätt till en samlad

information om var alla master, antenner och basstationer är placerade.

Motionärerna bakom motion 2003/04:Bo262 (mp) yrkande 8 föreslår kartläggning

av befintliga och planerade basstationer och sändare för mobiltelefoni.

Slutligen lämnas i motion 2003/04:Bo296 (s) yrkande 2 förslag på kommunal

redovisning av befintliga och planerade mobiltelefonimaster.

Avslutningsvis behandlar två motioner frågor om elsanering av offentliga

lokaler m.m. I motion 2003/04:Bo262 (mp) yrkande 7 finns förslag om att

medel på sikt tillförs för elsanering av offentliga lokaler, arbetsplatser

och bostäder för att hjälpa och rehabilitera individer med konstaterade

elskador och elöverkänslighet. Motion 2003/04:Bo296 (s) yrkande 5 förespråkar

överväganden om elfria zoner i offentliga byggnader (t.ex. sjukhus) för

att möjliggöra vistelse för elöverkänsliga.

Bakgrund

Miljökvalitetsmål

I mars 1999 beslutade riksdagen att bl.a. införa det nationella

miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6,

rskr. 1998/99:183). Detta miljökvalitetsmål innebär bl.a. att människors

hälsa och den biologiska mångfalden skall skyddas mot skadliga effekter

av strålning i den yttre miljön. I enlighet med de riktlinjer som därvid

antogs beslutade riksdagen i november 2001 om ett antal delmål för

miljökvalitetsmålet (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).

Som delmål angavs bl.a. att riskerna med elektromagnetiska fält kontinuerligt

skall kartläggas och nödvändiga åtgärder vidtas i takt med att eventuella

risker identifieras. Regeringen bedömde därvid att kunskapsläget om

elektromagnetiska fält bör förbättras genom forskning för att få underlag

till nödvändiga insatser.

Miljöbalkens försiktighetsprincip m.m.

I 2 kap. miljöbalken (MB) återfinns bl.a. vissa allmänna hänsynsregler.

Av störst intresse i nu aktuellt sammanhang är 2 kap. 3 § MB där det anges

försiktighetsmått m.m. som alla som bedriver eller avser att bedriva en

verksamhet eller vidta en åtgärd skall iaktta för att motverka skador

eller olägenheter för människors hälsa och miljö. Denna bestämmelse kallas

ofta för försiktighetsprincipen.

Hänsynsreglerna är rättsligt bindande. De och således även

försiktighetsprincipen

får betydelse bl.a. genom att det vid tillståndsprövning enligt MB kan

meddelas villkor som bygger på dessa regler. De kan också läggas till

grund för förelägganden och förbud enligt MB (tillsynsverksamhet).

Verksamheter m.m. som inte är tillståndspliktiga enligt MB underkastas

normalt sett inte en prövning mot MB:s allmänna hänsynsregler i samband

med tillståndsprövningen. Detta kan dock bli fallet vid tillsynsverksamhet.

Beträffande vilka verksamheter som är tillståndspliktiga enligt MB finns

det skäl att inledningsvis peka på att det i 9 kap. 1 § MB ges en

legaldefinition av miljöfarlig verksamhet. Med miljöfarlig verksamhet avses

enligt denna definition bl.a. användning av mark, byggnader eller

anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller,

skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande strålning eller

annat liknande. Med olägenhet för människors hälsa avses störning som

enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och

som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap. 3 § MB). Med icke-joniserande

strålning avses optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa

elektriska och magnetiska fält och ultraljud eller annan till sin biologiska

verkan likartad strålning (2 § strålskyddslagen [1988:220]). Bestämmelserna

i 9 kap. 6-8 §§ MB innehåller bemyndigande för regeringen att meddela

föreskrifter om tillstånds- och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet

och om prövningsmyndigheter. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen

utfärdat förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

vari bl.a. anges i vilken omfattning som miljöfarliga verksamheter m.m.

är tillståndspliktiga enligt MB.

Varken för mobiltelefonmaster eller starkströmsledningar, som tas upp i

en av motionerna, har det i denna förordning förskrivits tillståndsplikt.

Beträffande de sistnämnda kan tilläggas att de tillståndsprövas enligt

ellagen (1997:857). Statens energimyndighet prövar ansökningar om tillstånd

för byggande eller användande av sådana ledningar.

I detta sammanhang bör det även framhållas att den som bedriver eller

avser att bedriva miljöfarlig verksamhet får ansöka om tillstånd till

verksamheten enligt MB även om det inte krävs tillstånd (9 kap. 6 § MB

tredje stycket). Härigenom kan verksamheten vid tillståndsprövningen bli

underkastad prövning enligt 2 kap. MB. Det bör även påpekas att ett mindre

antal verksamheter är underkastade tillståndsplikt enligt såväl särskild

lag som MB.

Det finns också regler i plan- och bygglagen (PBL) som i väsentliga

avseenden styr möjligheterna att uppföra byggnader och andra anläggningar.

Således ställs det bl.a. krav på att anläggningar skall utformas på ett

sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och

till natur- och kulturvärdena på platsen. Det ställs även krav på att

bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn

till bl.a. de boendes och övrigas hälsa. Om utförandet av en anläggning

kräver att det upprättas en detaljplan krävs normalt också en

miljökonsekvensbeskrivning.

Här kan vidare nämnas att det i detaljplaner får meddelas bestämmelser om

skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen och, om

det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar genom

luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat liknande som omfattas

av 9 kap. MB (miljöfarlig verksamhet).

Bestämmelserna i 2 kap. MB är dock inte tillämpliga vid planläggning eller

bygglovsprövning enligt PBL.

De myndigheter som lämnar tillstånd till verksamhet enligt annan särskild

lag (än MB) skall vid sin tillståndsgivning normalt enbart följa bestämmelserna

enligt den särskilda lagen. Tillståndsmyndigheten skall således endast i

de fall och i den omfattning den särskilda lagen hänvisar till MB tillämpa

föreskrifter som finns i MB i sin tillståndsgivning. Avsikten är dock,

som ovan har antytts, att MB och annan lagstiftning skall tillämpas

parallellt (se 1 kap. 3 § första stycket MB). I vissa fall gäller emellertid

bara den speciella lagstiftningen (se 1 kap. 7 § MB). Parallelliteten

innebär bl.a. att verksamheter m.m. som inte har tillståndsprövats enligt

MB i de flesta fall kan bli föremål för ingripanden med stöd av MB vid

tillsynsverksamhet.

Verksamheter som inte har tillståndsprövats enligt MB kan alltså, som

nyss har nämnts, komma att prövas mot MB i ett tillsynsärende. Även

verksamheter vilka har tillståndsprövats enligt MB kan bli föremål för

ingripanden från tillsynsmyndighet. I dessa fall är möjligheterna till

ingripanden dock något begränsade (se 24 kap. 1 § MB).

En tillsynsmyndighet kan om övriga förutsättningar är uppfyllda (se ovan)

meddela de förelägganden och förbud som behövs för att stadgandena i MB

(t.ex. försiktighetsprincipen) skall efterlevas. Det sistnämnda följer av

26 kap. 9 § MB.

Under förra riksmötet uppmärksammades utskottet på två tillsynsärenden

som gäller elektromagnetiska fälts inverkan på omgivningen. De två ärendena

gällde påverkan från starkströmskablar. I det ena fallet förelade

tillsynsmyndigheten (miljönämnden) verksamhetsutövaren att tillse att

magnetfältsnivån inte överskrider en viss nivå och i båda fallen förelades

verksamhetsutövarna att redovisa ett förslag till kontrollprogram för

respektive verksamhet. Länsstyrelsen upphävde föreläggandet avseende

begränsning av magnetfältsnivån och fastställde besluten i övrigt. (Se

Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 2 februari 2001, dnr 25-28687-99

och dnr 25-3963-00). Besluten överklagades till Växjö tingsrätt, miljödomstolen.

Miljödomstolen fastställde med tillämpning av försiktighetsprincipen

verksamhetsutövarnas skyldighet att upprätta ett förslag till kontrollprogram

(innehållande bl.a. kartläggning av magnetfält och strömstyrka vid olika

tidpunkter och förhållanden). Miljödomstolen fann det samtidigt (i det

fall det var uppe till prövning) inte vara motiverat att, som miljönämnden

hade gjort, förelägga verksamhetsutövaren att begränsa magnetfältsnivån.

(Se Växjö tingsrätts, miljödomstolen, domar den 25 juni 2002 i mål nr M

87-01 och M 93-01). Målen överklagades till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen,

som inte lämnade prövningstillstånd.

Sammanfattningsvis kan sägas att den av utskottet skisserade bakgrunden

ger vid handen att alla verksamheter, med vissa undantag (se bl.a. 1 kap.

7 § MB), på ett eller annat sätt är underkastade vad som kallas

försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § MB).

Som regelsystemet är uppbyggt skall alltså antingen tillståndsmyndigheten

iaktta försiktighetsprincipen eller har tillsynsmyndigheten i många fall

möjlighet att ingripa med stöd av samma princip. Allt under förutsättning

att kunskapen på området och den aktuella verksamheten motiverar ett

ingripande.

Här kan även tilläggas att MB innehåller bestämmelser om samråd. Genom

regleringen i 12 kap. 6 § MB ställs det, i vissa fall, även krav på samråd

för verksamheter som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt.

En förutsättning är att verksamheten eller åtgärden kan komma att väsentligt

ändra naturmiljön. Samrådet skall ske med den myndighet som har

tillsynsansvaret på området. Av motiven till denna del av miljöbalken framgår

bl.a. att det kan vara motiverat att göra en anmälan för samråd vid

uppförande av radio- och telemaster.

Särskilt om PBL

Enligt PBL krävs bygglov för att uppföra en radio- eller telemast. Det

torde dock normalt sett inte krävas bygglov för att på en befintlig byggnad

montera en antenn. Om PBL föreskriver att det krävs bygglov för att uppföra

en radio- eller telemast krävs i allmänhet även en bygganmälan. Bygglov

behövs även om det skulle ha beviljats ledningsrätt (se nedan) för masten.

Planläggning får inte medverka till att miljökvalitetsnormer överträds.

Lokalisering av bebyggelse skall ske till mark som är lämplig med hänsyn

till de boendes och övrigas hälsa. Byggnader och bygglovspliktiga

anläggningar skall placeras och utformas så att de eller deras användning

inte medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Vid

planläggning skall hänsyn också tas till förhållandena i angränsande kommuner.

Kommunen är vidare skyldig att i samband med upprättande av förslag till

översiktsplan och detaljplan samråda med bl.a. länsstyrelsen och andra

kommuner som berörs av förslaget. Vidare skall kommunen bereda de myndigheter

och enskilda som har ett väsentligt intresse av förslaget tillfälle till

samråd. Med stöd av bestämmelsen i 5 kap. 7 § första stycket 11 PBL torde

en kommun, om det föreligger särskilda skäl, kunna i detaljplan fastställa

värden för elektromagnetisk strålning som inte får överskridas.

Länsstyrelsen kan ingripa mot kommuners beslut angående detaljplaner eller

områdesbestämmelser om besluten kan befaras innebära att regleringen av

sådana frågor om användningen av mark- eller vattenområden som angår flera

kommuner inte har samordnats på ett lämpligt sätt. Länsstyrelsen kan även

ingripa mot bl.a. sådana beslut som kan befaras innebära att en bebyggelse

annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa (se 12

kap. 1 § PBL).

Ledningsrättslagen

Ledningsrättslagen (1973:1144) ger vissa möjligheter för den som vill

utnyttja utrymme inom en fastighet för att dra fram en ledning. Ledningsrätt

ger möjligheter mot fastighetsägarens vilja och kan, i varje fall om

Ledningsrättsutredningens förslag (i SOU 2002:83) genomförs, innefatta

rätt att uppföra master. Liksom vid prövning enligt PBL tillämpas 2 kap.

MB inte heller vid prövning enligt ledningsrättslagen. Enligt lagen får

dock en ledningsrätt inte upplåtas om ändamålet lämpligen bör tillgodoses

på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild

synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Ledningsrätt får

inte heller upplåtas om olägenhet av någon betydelse uppkommer för allmänt

intresse. Från det sistnämnda görs undantag för fall där upplåtelsen är

till övervägande nytta från allmän synpunkt.

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, som trädde i kraft den

25 juli 2003, innehåller bl.a. bestämmelser som innebär att en operatör

med ett betydande inflytande på en viss marknad skall kunna föreläggas en

samlokaliseringsskyldighet eller skyldighet om gemensamt utnyttjande vad

avser t.ex. master. Även andra operatörer kan föreläggas detta om

skyldigheten krävs för att skydda miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet eller

för att uppnå mål för fysisk planering. Så kan vara fallet när det saknas

möjlighet till genomförbara alternativa lokaliseringar. Som en allmän

grundprincip anses gälla att skyldigheter som åläggs skall vara rimliga

ur tekniskt och ekonomiskt hänseende.

Forskning m.m. angående strålning

Miljö- och jordbruksutskottet har i betänkande 2003/04:MJU12 behandlat

frågor om icke-joniserande strålning med inriktning framför allt på

mobiltelefoni inkluderande frågor om strålning från basstationer. Miljö-

och jordbruksutskottet redovisar i betänkandet bl.a. forskningsrön och

rekommendationer som finns på området enligt följande.

De internationella riktlinjer som har tagits fram av det internationella

expertorganet International Commission on Non-Ionising Radiation Protection

(ICNIRP) är baserade på en noggrann analys av all vetenskaplig litteratur

(både värme- och icke-värmerelaterade effekter) och erbjuder med stora

säkerhetsmarginaler skydd mot alla identifierade faror med energi från

radiofrekventa fält (RF-energi). Exponeringsnivåerna från mobiltelefonen

för en användare är betydligt högre än från en basstation men ligger under

internationella riktlinjer. Helkroppsexponering för elektromagnetiska

fält mellan 100 kHz och 10 GHz som leder till en ökad kroppstemperatur av

mer än 1 o C kan innebära en risk för olika effekter som bl.a.

beteendeförändringar. Denna exponering motsvarar ett SAR-värde på ca 4 W/kg för

hela kroppen. Vid lokal exponering i huvudet över 100 W/kg har man påvisat

linsgrumlingar (grå starr) i ögonen på försöksdjur. Dessa etablerade

effekter utgör grunden för ICNIRP:s rekommendationer för radiofrekventa

fält. (För fält i andra frekvensområden finns motsvarande bedömningar.)

Ett antal studier som har undersökt möjligheten av effekter på lägre nivåer

(under sådana som åstadkommer dessa termiska effekter) har också utvärderats

av ICNIRP, men bedömningen var att resultaten från dessa för närvarande

inte kan utgöra en bas för ICNIRP:s rekommendationer.

För det aktuella frekvensområdet (30-2 000 MHz) gäller enligt ICNIRP:s

rekommendationer följande gränser för exponering uttryckt i SAR:

Yrkesmässig exponering Allmänhetens exponering

Helkropp 0,4 W/kg 0,8 W/kg

Bål, huvud 10 W/kg 2 W/kg

Extremiteter 20 W/kg 4 W/kg

Dessa värden utgör medelvärden över varje 10 g massa, och över varje

sexminutersperiod. Studier har visat att en exponering av 2 W/kg i

huvudregionen kan leda till en temperaturhöjning på ca 0,1 o C.

De riktlinjer för allmänhetens exponering som föreslagits av ICNIRP har

antagits av EU. Därigenom har EU uppmanat alla medlemsländer att utfärda

rekommendationer i enlighet med dessa. Statens strålskyddsinstitut (SSI)

har utarbetat rekommendationer i form av allmänna råd om begränsning av

allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (SSI FS 2002:3). De

rekommendationer som utfärdats inom EU och SSI:s allmänna råd behandlar

strålning hos allmänheten. Den yrkesmässiga exponeringen regleras i

Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1987:2. Denna är inte anpassad till

ICNIRP:s rekommendationer från 1998.

Inom WHO bedrivs det s.k. EMF-projektet (Electro Magnetic Fields). Aktuella

slutsatser från EMF-projektet innebär sammanfattningsvis följande: Ingen

av de granskningar som nyligen utförts har kommit till den slutsatsen att

exponering för RF-fälten från mobiltelefoner eller deras basstationer

orsakar några negativa hälsoeffekter. Det finns dock kunskapsluckor som

identifierats för framtida forskning så att man skall kunna göra bättre

hälsoriskbedömningar. Det kommer att ta ytterligare tid i anspråk att

slutföra, utvärdera och offentliggöra de slutgiltiga resultaten angående

eventuella hälsorisker för den RF-forskning som krävs för detta. Under

tiden har WHO publicerat ett antal faktablad om strålning som finns på

dess hemsida. Projektet beräknas vara slutfört år 2005 med uppdatering av

två kriterier, ett från år 1987 om lågfrekventa fält och ett från 1993 om

radiofrekventa fält.

Rådet för arbetslivsforskning (RALF, numera Forskningsrådet för arbetsliv

och socialvetenskap, FAS) har på regeringens uppdrag studerat frågor med

anknytning till icke-joniserande strålning från olika apparater. Den 30

november 2000 redovisade rådet en forskningsöversikt och utvärdering av

såväl svenska som internationella forskningsresultat inom området

elkänslighet och hälsorisker på grund av elektriska och magnetiska fält. Rådet

konstaterar bl.a. följande. Den samlade bedömningen av hälsoeffekter vid

mobil telekommunikation, baserad på dagens kunskap, är att vetenskapligt

stöd saknas för förekomst av ökad risk för ohälsa vid användning av

mobiltelefon. Denna eller liknande slutsatser dras av i princip alla

internationella utredningar och i mötesreferat som arbetsgruppen har tagit

del av. Ett antal ytterligare utredningar presenterades under år 2001, bl.

a. i Nederländerna, Frankrike, Tyskland, Nya Zeeland och av EU:s vetenskapsråd.

I SSI:s rapport 2002:16, Epidemiologiska studier över mobiltelefoner och

risken för cancer - en översikt, anges att det för närvarande inte finns

belägg för att mobiltelefoner utgör en risk för cancer samt att pågående

studier bör ge ytterligare data om eventuella karcinogena (cancerframkallande)

effekter från långvarig användning av mobiltelefoner.

I juni 2002 tillsatte SSI ett internationellt expertråd som fick i uppdrag

att följa forskningen inom EMF och dess påverkan på människors hälsa.

Rådet skall ge SSI råd om det vetenskapliga underlaget beträffande sambandet

mellan EMF och biologiska effekter. Den 18 december 2003 lämnade det

internationella expertrådet sin första rapport (dnr 00/1854/02). I rapporten

har expertgruppen gått igenom forskningsresultat som handlar om risken

för cancer hos mobiltelefonanvändare, strålningens påverkan på

blod-hjärnbarriären och på stressproteiner i kroppen, s.k. heat shock proteins.

Expertrådet diskuterar även Världshälsoorganisationens (WHO) förslag

till försiktighetsåtgärder, Precautionary framework. Sammanfattningsvis

anser expertrådet att inga nya genomgripande resultat kommit fram under

de senaste tre åren som förändrar nuvarande riskbedömningar inom de områden

som diskuteras. Slutsatserna från bl.a. den engelska Stewartrapporten och

den svenska RALF-rapporten gäller i allt väsentligt fortfarande. Rådet

konstaterar att ett intensivt forskningsarbete pågår i många länder och

att ny kunskap successivt kommer att bli tillgänglig. Forskningsområdet

är komplicerat och det är väsentligt att forskningsresultat kan upprepas

av andra forskargrupper innan de accepteras. Den snabba teknikutvecklingen

gör att det är viktigt att följa upp olika typer av tänkbara hälsoeffekter

redan på ett tidigt stadium, eftersom det kan ta lång tid att upptäcka

skador i form av t.ex. cancer eller kroniska sjukdomar. Rådet understryker

därför vikten av fortsatt forskning inom EMF-området.

Utskottet vill för sin del sammanfattningsvis anföra följande. När det

gäller icke-joniserande strålning är ICNIRP den viktigaste internationella

organisationen för utarbetandet och utfärdandet av riktlinjer. ICNIRP:s

gällande riktlinjer innebär att man inte anser att användningen av

mobiltelefoni innebär en ökad risk för cancer. Samtidigt uppmanar organisationen

till viss försiktighet. Både WHO och EU delar ICNIRP:s huvudsakliga

bedömningar. Utskottet vill också framhålla den försiktighetsstrategi som

den centrala svenska tillsynsmyndigheten för strålskydd, SSI, tillämpar

genom att utfärda rekommendationer som innebär att man inte anser att det

finns något vetenskapligt stöd för att allvarliga hälsorisker skulle vara

förenade med användningen av mobiltelefoni. SSI rekommenderar dock dem

som känner oro att minska sin stråldos genom att t.ex. använda

handsfree-utrustning.

- - -

När det gäller exponering för radiofrekventa fält och behovet av märkning

vill utskottet anföra följande. I april 2001 presenterade SSI sin rapport

Exponering för radiofrekventa fält och mobiltelefoni (SSI rapport 2001:9).

I rapporten ges en översikt över allmänhetens exponering för radiofrekventa

fält, med tonvikt på den exponering som härrör från mobiltelefonisystem.

Mätningar av exponeringen för radiofrekventa fält mellan 30 och 2 000

MHz har genomförts på 31 platser i Sverige: storstad, mindre stad och

landsbygd. Mätningarna har visat att exponeringsnivåerna varierade strakt

mellan de olika platserna, med högsta värden i storstad utomhus och i

närheten av radio/TV-master. Som mest uppgick de uppmätta värdena till 3

mW/m2, dvs. under en tusendel av de rekommendationer som utarbetats av

ICNIRP. Dominerande bidrag till denna exponering kom från basstationer

för mobiltelefoni och från TV-sändningar. Exponeringen vid egen användning

av mobiltelefoner kan i vissa situationer uppgå till värden som ligger

under men i närheten av ICNIRP:s rekommendationer. Den reella exponeringen

är dock ofta betydligt lägre på grund av olika faktorer som telefonutförande

och hur man håller telefonen. Statistik från Stockholmsområdet indikerar

att olika former av nedreglering av mobiltelefoners uteffekt i medelvärde

kan reducera exponeringen med cirka fyra femtedelar. Trådlösa telefoner

och annan mobilutrustning som PC-modem eller Bluetooth ger generellt lägre

exponeringsnivåer. År 2003 gav regeringen SSI i uppdrag att "utreda

eventuellt behov av informationstext angående strålning från mobiltelefoner

och andra terminaler för mobil kommunikation". Den 2 februari 2004 lämnade

SSI en skrivelse till regeringen om behovet av information om strålning

från mobiltelefoner. SSI:s arbete har följts av representanter från

Elsäkerhetsverket, Konsumentverket, Post- och telestyrelsen och Socialstyrelsen.

Myndigheternas gemensamma bedömning om kunskapsläget är att det inte

finns några vetenskapliga belägg för att elektromagnetiska fält, EMF,

från mobiltelefoner leder till skadliga hälsoeffekter. Det finns heller

inga belägg för att barn skulle vara mer känsliga för EMF än vuxna. Vidare

framhålls att mobiltelefoner är en relativt ny företeelse och att det

därför är viktigt att forskningen inom området fortsätter.

Den ovan redovisade rapporten från det internationella expertrådet har

inte redovisat några vetenskapliga belägg för att elektromagnetiska fält

från mobiltelefoner leder till skadliga hälsoeffekter, men den ger enligt

SSI ändå stöd för att, som en del av en försiktighetsstrategi, sänka

exponeringen vid användning av mobiltelefon med enkla åtgärder. SSI kommer

därför att ta initiativ till ett myndighetsgemensamt informationsmaterial

om mobiltelefoner och strålning och informera om hur man med enkla åtgärder

kan sänka sin exponering från mobiltelefoner. Det föreslagna

informationsmaterialet

till allmänheten och information om SAR-värdet bör finnas lättillgängligt

i butiker som säljer mobiltelefoner. SSI avser därför att ta upp en

diskussion med mobiltelebranschen, bl.a. om hur den kan medverka till att

informationen når konsumenterna på ett effektivt sätt.

- - -

SSI har i en särskild rapport redovisat SAR och utstrålad effekt från 21

mobiltelefoner på marknaden (SSI Rapport 2002:1). Ett syfte med rapporten

är att undersöka om utstrålad effekt kan kombineras med uppgifter om SAR

för att beskriva telefonernas prestanda. De högsta uppmätta SAR-värdena

varierade mellan 0,49 W/kg och 1,7 W/kg för mätobjekten. Medelvärdet låg

på 0,78 W/kg. SAR-värdet för alla telefoner låg under gränsvärdet på 2

W/kg. Det finns i dag också ett frivilligt åtagande från

mobiltelefontillverkarnas

sida att presentera aktuella SAR-värden på telefonerna. Bland annat har

listor med SAR-värden publicerats i kvällspressen. Dessa värden finns

också publicerade på SSI:s hemsida. Vidare bör uppmärksammas att en lista

på SAR-värden från mobiltelefoner finns på den tyska strålskyddsmyndighetens

hemsida.

- - -

Riksdagen har nyligen behandlat regeringens proposition om miljömålens

delmål och åtgärdsstrategier (bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) och

beslutat att, i enlighet med regeringens förslag, delmålen bl.a. skall

följas upp genom sammanställningar av de nationella och internationella

forskningsresultaten, däribland den ovan nämnda rapporten från RALF

(Elkänslighet och hälsorisker av elektromagnetiska fält). Regeringen har i

riksdagen dessutom anfört att en grundläggande princip i det svenska

forskningssystemet är att regeringen inte förmedlar forskningsmedel till

enskilda forskare. Ansvarsfördelningen mellan regering, riksdag och

myndigheter är sådan att regering och riksdag fattar de övergripande

forskningspolitiska besluten medan universitet, högskolor, forskningsråd och

andra organisationer med sakkunskap beslutar om den närmare medelsfördelningen

och verksamheten. Detta bör gälla även för beslut om resurser till forskning

om elöverkänslighet. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap

(FAS) har i samband med omorganisationen av de forskningsfinansierande

myndigheterna tagit över ansvaret för frågor som rör forskning om

elöverkänslighet. Rådet är i dag, vid sidan av universitet och högskolor och

Arbetslivsinstitutet, den huvudsakliga finansiären av sådan forskning i

Sverige (svar på fr. 2001/02:76). Vidare bör uppmärksammas att Vetenskapsrådet

genom regleringsbrev för år 2004 har fått i uppdrag att i samråd med

berörda forskningsfinansiärer, myndigheter och branschföreträdare utarbeta

en analys över forskningen inom området hälsoeffekter av elektromagnetiska

fält samt värdera den nationella forskningens kvalitet och inriktning i

ett internationellt perspektiv. Rådet skall också mot bakgrund av analysen

bedöma behovet av nationell forskning inom området samt ge förslag till

inriktning av den nationella forskningen. Uppdraget skall redovisas senast

den 1 november 2004.

Utredningar m.m. i övrigt

Kammarrätten i Stockholm har i beslut som meddelades den 23 februari 2004

tagit ställning till en vid Post- och telestyrelsen (PTS) avslagen begäran

om att få ut uppgifter om position och adress för samtliga befintliga

UMTS-sändare (3G-sändare) i Göteborgs kommun (mål nr 7462-03).

Kammarrätten ansåg att uppgifterna rör nätoperatörernas affärs- och

driftsförhållanden och att företagen kan antas lida skada om de begärda

uppgifterna lämnas ut. Kammarrätten fann därför att uppgifterna omfattades

av sekretess enligt 8 kap. 6 § 1 sekretesslagen (1980:100) och avslog

överklagandet.

Enligt inhämtade uppgifter från PTS lämnar myndigheten alltid ut uppgifter

om en specificerad sändare (på viss adress e.d.) eller alla sändare inom

en kilometers radie från viss position eller adress, t.ex. bostad.

Elsäkerhetsverket, Boverket, PTS, Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket och

Statens strålskyddsinstitut har gett ut informationsbroschyren Strålning

från mobiltelesystem i vilken redovisas bl.a. hur människor påverkas av

radiovågor från mobiltelesystem. Elsäkerhetsverket, Boverket, Socialstyrelsen,

Arbetsmiljöverket och Statens strålskyddsinstitut har gett ut

informationsbroschyren Magnetfält och eventuella hälsorisker i vilken lämnas

vissa rekommendationer. Bland annat rekommenderas att undvika placering

av nya bostäder, skolor och daghem etc. nära befintliga elanläggningar

som ger förhöjda magnetfält, om det finns alternativa placeringar.

Hösten 2002 redovisade Elsäkerhetsverket ett regeringsuppdrag avseende

strålningsrisker från kraftledningar. Verket lämnar i rapporten förslag

på gränsvärden för kraftledningar. Vidare föreslås bl.a. att antalet boende

vid olika exponeringsnivåer skall utredas av verket. Beredningen inom

Regeringskansliet har inte avslutats. Elsäkerhetsverket har inlett sitt

utredningsarbete.

PTS har haft i uppdrag av regeringen att bl.a. utreda och lämna förslag

till utformning av myndighetens sektorsansvar för miljöfrågor. Ansvaret

avser bl.a. elektromagnetiska fält inom området för trådlös kommunikation

och inverkan på natur- och kulturvärden av en utbyggnad av infrastrukturen

för en sådan kommunikation. Uppdraget slutredovisades under 2002 och

behandlades i proposition 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation.

Regeringen delade utredningens bedömning att det knappast är försvarbart

ur effektivitets- eller kostnadssynpunkt att i nuläget föra över någon

arbetsuppgift inom miljöområdet från någon av de andra berörda myndigheterna

till PTS.

Utskottets ställningstagande

Ett flertal olika frågeställningar aktualiseras av motionerna. Gemensamt

för de allra flesta av motionsförslagen är att de har sin utgångspunkt i

en oro för hälsorisker. För att möta dessa risker lämnar motionärerna

förslag på olika typer av åtgärder. Förslagen bör ses mot denna, i många

stycken gemensamma, bakgrund.

Liksom vid förra årets behandling av motioner på detta område kan utskottet

konstatera att den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten m.m. som pågått

under en tid på ett mycket påtagligt sätt aktualiserar frågan om de

eventuella hälsokonsekvenserna av strålningen från anläggningarna liksom

strålningens påverkan på natur- och kulturmiljön. Frågor om anläggningarnas

påverkan i form av elektromagnetiska fält på människor och miljö har

fortfarande stor aktualitet och betydelse.

Enligt utskottets mening bör därför fortfarande försiktighet och återhållsamhet

vara vägledande vid uppförande av olika anläggningar för mobiltelefoni m.

m. Av samma skäl finns det anledning att iaktta försiktighet när det gäller

att placera bostäder och lokaler i närheten av kraftledningar och andra

anläggningar som ger upphov till elektromagnetiska fält.

De planinstrument m.m. som kommunerna redan i dag förfogar över torde

också göra det möjligt för dem att undvika olämplig lokalisering av

bebyggelse eller olika anläggningar för mobiltelefoni m.m. Det är också

ofta till den kommunala nivån (t.ex. miljönämnder) som tillsynsansvaret

och möjligheterna att ställa villkor på verksamhetsutövare har lokaliserats.

Mot denna i korthet beskrivna bakgrund får det i första hand anses vara

ett kommunalt ansvar att bostäder och lokaler inte uppförs inom områden

där den elektromagnetiska strålningen är för hög eller att verksamheter

med för hög strålning inte placeras i anslutning till bostadsområden m.m.

Den ökade kunskapen om och uppmärksamheten kring dessa frågor ger också

förutsättningar för kommunerna att ta detta ansvar. Även kommunmedborgarnas

medvetenhet kan förväntas bidra till att så blir fallet.

Som framgår av utskottets bakgrundsredovisning kan MB:s försiktighetsprincip

påverka nu aktuella verksamheter. Lagstiftningen ger således utrymme för

ingripanden med stöd av denna princip eller uppställande av villkor med

stöd av principen, antingen från tillsynsmyndighet eller från

tillståndsmyndighet,

under förutsättning att den aktuella verksamheten och forskningen på

området motiverar detta.

Utskottet kan liksom tidigare dessutom konstatera att många av de frågor

som aktualiseras i motionerna på ett eller annat sätt är föremål för

utredning eller annan beredning.

I frågorna om bygglov och bygganmälan vill utskottet framhålla att det

torde förhålla sig så att en utökad bygglovsplikt i sig inte leder till

att de informationskrav m.m. som motionärerna eftersträvar skulle komma

att uppfyllas i större utsträckning än i dag. Däremot kan, som redan har

framgått, en tillsynsmyndighet ingripa mot pågående verksamheter med stöd

av försiktighetsprincipen om kunskapsläget och den aktuella verksamheten

motiverar ett ingripande. Inte heller framstår det som motiverat att låta

informationsbehovet påverka reglerna om bygglovsplikt m.m. Dessa regler

har andra utgångspunkter än att tillfredsställa informationsbehov. Med

anledning av den moderata motionen vill utskottet framhålla att det inte

anses ankomma på byggnadsnämnden att pröva om sökanden har äganderätt

eller annan rätt till den mark som avses med ansökningen. Vidare innebär

ett bygglov inte i sig att sökanden får rätt gentemot fastighetsägaren

att uppföra en anläggning.

Med anledning av de angelägna samordningsfrågor som motionärerna lyfter

fram i två motioner vill utskottet erinra om de ovan redovisade kraven på

och möjligheterna till samordning som följer av dagens lagstiftning (främst

PBL och lagen [2003:389] om elektronisk kommunikation). Utskottet vill

även peka på att den uppföljning som efterlyses i en av motionerna i allt

väsentligt torde ingå i PTS:s nuvarande uppgifter. Motionärerna får mot

denna bakgrund anses vara tillgodosedda.

Beträffande förslagen om information inklusive rätten att ta del av

uppgifter om basstationers m.m. placeringar finner utskottet att de

möjligheter till det sistnämnda som ges genom PTS får anses innebära att vad

motionärerna eftersträvar i dessa delar i det väsentliga är uppfyllt. Den

som önskar kan alltså från PTS få veta t.ex. vilka sändare som finns inom

en kilometers radie från bostaden. Utskottet vill även peka på att den

bestämmelse i sekretesslagen (8 kap. 6 §) som enligt kammarrätten, vilket

redovisats ovan, grundade sekretess hos PTS inte gäller för kommunala

myndigheter. Huruvida en enskild kommun, t.ex. med utgångspunkt från

uppgifter i ansökningar om bygglov, bör ägna sig åt att sammanställa och

tillhandahålla information om sändares m.m. placering får enligt utskottets

mening i första hand anses vara en kommunal angelägenhet. I det sammanhanget

gör sig olika bedömningar gällande, t.ex. i sekretess- och konkurrensfrågor

men även i frågan om och i vilken omfattning som kommunen för detta ändamål

bör ta resurser i anspråk. På motsvarande sätt förhåller det sig med de

övriga förslag som motionärerna för fram angående information.

Angående förslagen om elsanering av offentliga lokaler m.m. finns det

anledning att peka på att utskottet i andra sammanhang har avstyrkt

liknande förslag. Skälen härtill har varit att kunskapsläget angående

elöverkänslighet har varit sådant att utskottet inte har kunnat förorda av

motionärerna föreslagna elfria zoner i byggnader m.m. (se bet. 2002/03:BoU5

och bet. 2003/04:BoU6). Utskottet finner att dessa skäl har bäring på

båda de nu aktuella förslagen.

Utskottet finner sammanfattningsvis inte tillräckliga skäl för att i någon

del nu ställa sig bakom de förslag som lämnats i motionerna. Utskottet

avstyrker motionsförslagen.

Boende och buller m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om boende och buller m.m. Jämför

reservation 3 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 1 (mp).

Inledning

Utskottet kan mot bakgrund av bl.a. de under detta avsnitt redovisade

motionerna m.m. konstatera att konflikterna mellan kraven på ökat

bostadsbyggande i tätort och olika miljökrav är tydliga och förtjänar acceptabla

lösningar.

Motionerna

I två motioner förespråkas regelförändringar i syfte att underlätta

tillkomsten av nya bostäder i bullerutsatta områden. I den moderata motionen

2003/04:Bo201 föreslås sålunda ändring i miljöbalken så att inte nybyggnation

i storstäder försvåras med hänvisning till ljudnivåer. I fp-motionen

2003/04:Bo254 yrkande 8 föreslås precisering av de särskilda skäl som enligt

PBL krävs för att i plan meddela bestämmelser om högsta tillåtna buller

m.m. Fp-förslaget knyter an till regleringen i 5 kap. 7 § första stycket

11 PBL (se nedan under avsnittet Reglering i detaljplan).

I mp-motionen 2003/04:Bo219 finns fyra förslag som syftar till att öka

inslaget av tysta miljöer. Motionärerna föreslår dels att det tillsätts

en utredning som klarlägger behovet av miljöer som är bullerfria, yrkande

1, dels att det skall byggas ett tystare samhälle, yrkande 2. Vidare

föreslår de att gränsvärden för bakgrundsbuller på arbetsplatser och i

samhället skall tas fram, yrkande 3, och i yrkande 6 sänkta gränsvärden

för buller i urbana utomhusmiljöer. Liknande förslag återfinns i motion

2003/04:Bo264 (fp). Där föreslås i yrkande 1 att mål om buller skall

uttryckas i minskning av bullrets effekter och i yrkande 2 bl.a. att

störningen av buller skall minskas med 10 % till 2010 och med 30 % till

2020. I samma motion (yrkande 3) föreslås såvitt avser buller från markbunden

trafik att man - som ett led i arbetet mot minskade negativa effekter -

skall eftersträva att även ge boende tillgång till en god, störningsfri

ljudmiljö och i motionens yrkande 4 föreslår motionären att ökad vikt

skall läggas vid att bevara hittills tysta områden och miljöer.

Även motion 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 14 behandlar möjligheterna att

genom fysisk planering främja god hälsa. Motionärerna vill härigenom uppnå

minskade utsläpp av koldioxid.

Bakgrund

Riktvärden för buller

Riksdagen beslutade 1997 om etappmål för buller (prop. 1996/97:53, bet.

1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174). Etappmålen utgick från följande riktvärden

för trafikbuller, som normalt inte bör överskridas vid nybyggnad av

bostäder eller vid nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av trafikinfrastruktur:

-

30 dBA ekvivalentnivå (medelljudsnivå) inomhus

- 45 dBA maximalnivå (högsta ljudnivån) inomhus nattetid

- 55 dBA ekvivalentnivå utomhus vid fasad

- 70 dBA maximalnivå vid uteplats i anslutning till bostaden.

För utomhusnivån avses för flygbuller FBN 55 dBA. Vid tillämpningen av

riktvärden vid åtgärder i trafikinfrastrukturen bör hänsyn tas till vad

som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. I de fall utomhusnivån

inte kan reduceras till nivåer enligt ovan bör inriktningen vara att

inomhusvärdena inte överskrids. Vid åtgärd i järnväg eller annan spåranläggning

avser riktvärdet för buller utomhus 55 dBA ekvivalentnivå vid uteplats

och 60 dBA ekvivalentnivå i bostadsområdet i övrigt.

Miljökvalitetsmål

I mars 1999 beslutade riksdagen att bl.a. införa de nationella

miljökvalitetsmålen God bebyggd miljö och Begränsad miljöpåverkan (prop.

1997/98:145,

bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Riksdagen beslutade därefter, i

november 2001, om ett antal delmål för miljökvalitetsmålen (prop. 2000/01:130,

bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).

Beträffande miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö bestämdes följande delmål

för buller.

Antalet människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de

riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha

minskat med 5 % till år 2010 jämfört med år 1998.

För miljökvalitetsmålet Begränsad miljöpåverkan som omfattar utsläpp av

koldioxid (som tas upp i en motion) har bestämts följande delmål.

De svenska utsläppen av växthusgaser skall som ett medelvärde för perioden

2008-2012 vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppen

skall räknas som koldioxidekvivalenter och omfatta de sex växthusgaserna

enligt Kyotoprotokollet och IPCC:s definitioner. Delmålet skall uppnås

utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer.

Den

nya ordningen med delmål för miljökvalitetsmålen innehåller även ett

uppföljningssystem. I miljömålspropositionen beskriver regeringen hur

uppföljningen av miljökvalitetsmålen skall gå till. Av propositionen framgår

att avsikten är att regeringen årligen skall rapportera översiktligt till

riksdagen hur arbetet med att nå miljökvalitetsmålen fortskrider. En

fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen avses äga rum vart fjärde år.

Syftet med denna är att klarlägga om styrmedel eller mål behöver korrigeras.

På utpekade miljömålsansvariga myndigheter läggs uppdraget att utveckla,

kvalitetssäkra och vidmakthålla driften av lämpliga indikatorer. För

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö är Boverket ansvarig myndighet.

Regeringen anför i miljömålspropositionen vidare att man följer utvecklingen

och avser att återkomma med ytterligare delmål för buller efter den första

uppföljningen av miljömålen.

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 20) lämnar

regeringen en årsrapport till riksdagen angående hur arbetet med att nå

miljökvalitetsmålen fortskrider. Beträffande buller redovisar regeringen

följande.

Åtgärder längs det statliga vägnätet under 2002 medförde att antalet

bullerutsatta personer vid ljudnivåer överstigande 65 dBA ekvivalentnivå

utomhus minskade med 3 300. Trots det ökade antalet bullerutsatta personer

från ca 18 500 till ca 20 200. Ökningen beror bl.a. på ökad trafik, högre

hastigheter och typ av beläggning. Med nuvarande åtgärdstakt bedöms målet

för buller från vägtrafik inte uppnås 2005. Under 2002 åtgärdades 4 075

bostadslägenheter med ljudnivåer överstigande 55 dBA maximalnivå inomhus

från tågtrafik. Trots det ökade antalet bullerutsatta lägenheter med 47

till 10 046. Orsaken är bl.a. att en ny inventering genomförts och att

transportarbetet på järnväg har ökat. Målet för buller från tågtrafik

bedöms inte kunna nås 2004 men däremot 2005. För att minska trafikbullret

krävs dock fortsatta åtgärder. Brist på kunskap om bullersituationen i

det kommunala vägnätet och svårigheter att jämföra buller från de olika

trafikslagen gör det svårt att följa upp delmålet om buller.

I direktiven till utredningen om inomhusmiljön (dir. 2004:16, se mer därom

nedan) redovisas att ca 2 miljoner människor bedöms vara utsatta för

bullernivåer från flyg-, väg- och järnvägstrafik över de riktvärden som

riksdagen ställt sig bakom. Av dessa är ca 1,6 miljoner störda av

vägtrafikbuller. Som exempel på andra typer av buller som brukar betecknas

som störande anges ljud från installationer i byggnader till inomhus- och

utomhusmiljön, höga ljudnivåer från restauranger och vid konserter, buller

och störande ljud på arbetsplatserna och i fritidsmiljön.

Miljömålsrådet överlämnade i februari 2004 sin första samlade utvärdering

av arbetet med att nå de 15 miljökvalitetsmålen till regeringen.

Rådet gör bedömningen att delmålet för buller inte kommer att nås. Rådet

redovisar att trafikbullret och antalet bullerutsatta har ökat sedan 1998

på grund av ökad trafik, ökad tung trafik och bullrande beläggningar.

Enligt rådet kommer dessutom personbilstrafiken att öka med 29 % från

1997 till 2010.

För koldioxid redovisar rådet bl.a. följande. Statistik från 1990 till

2001 visar att utsläppen i Sverige minskat med 3 % under perioden. De

största utsläppsminskningarna har skett inom bostäder och servicesektorn

beroende på övergång från olja till fjärrvärme, el och biobränslen. Även

utsläppen från jordbruk och avfallsdeponier minskar. Under samma period

har dock utsläppen från industrin och transportsektorn ökat. Från

transportsektorn dominerar utsläppen från vägtransporter och det är de tunga

godstransporterna på väg som står för en stor del av utsläppsökningen.

Den senaste utsläppsprognosen, från Sveriges tredje nationalrapport om

klimatförändringar 2001, pekar dock mot att utsläppen år 2010 i stort

sett hamnar på samma nivå som 1990 för att därefter öka. Ytterligare

åtgärder kan med andra ord komma att krävas för att utsläppen i Sverige

skall minska i enlighet med delmålet. Enligt utsläppsprognosen är det

främst ekonomiska styrmedel, som energi- och koldioxidskatter och

elcertifikat, som kan minska utsläppen i Sverige i fortsättningen. Även

förändringar av EU:s gemensamma jordbrukspolitik bedöms leda till minskade

utsläpp av växthusgaser. Andra viktiga områden är nya regler inom

avfallshanteringen och utvecklingen av bränsleförbrukningen hos personbilar.

Det är fortsatt ökade utsläpp från transportsektorn (främst godstransport

på väg) och från industrin som medför att utsläppen totalt sett inte

minskar i prognosen.

Miljökvalitetsnormer

Regeringen har i 5 kap. 1 § MB första stycket bemyndigats att meddela de

föreskrifter som behövs i fråga om kvaliteten på miljön. Dessa föreskrifter

benämns miljökvalitetsnormer. För närvarande finns det två förordningar

om miljökvalitetsnormer. Den ena avser utomhusluft och den andra fisk-

och musselvatten. Det finns inga miljökvalitetsnormer som reglerar buller

eller koldioxid. Normerna för luften gäller kvävedioxid, kväveoxider,

svaveldioxid, kolmonoxid, bly m.m.

Reglering i detaljplan

I detaljplan får meddelas bestämmelser om skyddsanordningar för att

motverka störningar från omgivningen och, om det finns särskilda skäl, högsta

tillåtna värden för störningar genom bl.a. luftförorening och buller.

Detta framgår av 5 kap. 7 § första stycket 11 PBL. Vid bestämmelsens

tillkomst angavs, med syftning på bullerkrav, (se prop. 1985/86:1) att det

inte bör komma i fråga att genom detaljplan meddela längre gående krav än

de riktlinjer som riksdagen då godkänt (se prop. 1980/81:100 bil. 9, TU23,

rskr. 257 och prop. 1981/82:98, TU28, rskr. 339). De då antagna riktlinjerna

har ersatts av de riktvärden som redovisats ovan.

Länsstyrelsen skall enligt 12 kap. 1 § PBL pröva kommunens beslut att

anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser, om det

kan befaras att beslutet innebär att

1. ett riksintresse enligt 3 eller 4 kap. MB inte tillgodoses,

2. användningen av mark- och vattenområden som angår flera kommuner inte

har samordnats på lämpligt sätt,

3. en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. MB inte iakttas, eller

4. en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och

övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.

Länsstyrelsens beslut kan i vissa fall överprövas av regeringen.

Regeringens beslut avseende detaljplan för kv. Stuten m.m.

Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun beslutade den 7 juni 2001 att

anta detaljplan för del av kv. Stuten m.m. inom stadsdelen Norrmalm i

kommunen.

Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 27 september 2002, vid

prövning enligt 12 kap. plan- och bygglagen (1987:10), PBL, att upphäva

kommunens beslut att anta planen i den del antagandebeslutet avser område

som i planen redovisats som "Bostäder, handel i gatuplanet" (BH1-område).

Stockholms kommun och Fabege Stuten AB överklagade länsstyrelsens beslut

till regeringen.

Boverket avgav efter att ha inhämtat yttranden från Socialstyrelsen och

Naturvårdsverket yttrande i ärendet.

Regeringen avslog överklagandena genom beslut den 18 december 2003, se

bilaga 2.

Regeringen konstaterade att de ljudnivåer som den planerade bostadsbebyggelsen

skulle utsättas för överstiger de riktvärden för ekvivalent buller vid

fasad som riksdagen tagit ställning till och anförde vidare.

De planerade lägenheterna kommer genom sin placering inom detaljplaneområdet

inte att ha tillgång till något rum med en tyst sida. De mätningar som

kommunen sedermera låtit utföra visar visserligen att ljudnivån från

trafikbullret kommer att vara något lägre än vad som anges i planhandlingarna,

men att de ändock kommer att överstiga riktvärdet för utomhusbuller.

Slutligen fann regeringen med utgångspunkt i vad Socialstyrelsen,

Naturvårdsverket och Boverket anfört att det funnits skäl för länsstyrelsen

att upphäva detaljplanen i den del planen medger "Bostäder, handel i

gatuplanet" (BH1-område). Regeringen fann vidare att de omständigheter som

Stockholms kommun och Fabege Stuten AB anfört inte utgjorde tillräckliga

skäl för att ändra länsstyrelsens beslut.

Utredningar m.m. angående buller

Genom regeringsbeslut i augusti 2002 fick Socialstyrelsen i uppdrag att

utvärdera om regelverket kring höga ljudnivåer ger avsedd effekt samt att

klarlägga eventuella brister i reglerna. Uppdraget har redovisats till

regeringen (Socialdepartementet) den 30 maj 2003. Ärendet bereds i

Regeringskansliet.

Regeringen gav i regleringsbrev för budgetåret 2001 Naturvårdsverket i

uppdrag att i samråd med trafikverken och Boverket utveckla definitionerna

för riktvärden för buller för de olika trafikslagen så att de blir mer

jämförbara. Uppdraget redovisades i december 2001. I redovisningen finns

förslag till definitioner av de av riksdagen fastställda bullerriktvärdena.

Naturvårdsverket erhöll i februari 2002 i uppdrag att efter samråd med

berörda myndigheter utarbeta ett handlingsprogram för buller. I ett första

steg skall programmet avse ytterligare riktvärden för andra miljöer än de

som finns uttryckta i dagens fastställda riktvärden. Naturvårdsverket

redovisade i augusti 2003 det första steget. Ärendena bereds inom

Regeringskansliet. Remissförfarandet har avslutats. Avsikten är att

utredningarna

skall behandlas i en våren 2005 kommande miljömålsproposition.

Europaparlamentet och rådet har antagit ett direktiv, 2002/49/EG, om

bedömning och hantering av omgivningsbuller. Direktivet har till syfte att

fastställa ett gemensamt tillvägagångssätt för att på grundval av

prioriteringar förhindra, förebygga eller minska skadliga effekter, inbegripet

störningar på grund av exponering för omgivningsbuller. Direktivet ställer

krav på kartläggning av buller, information om buller och handlingsplaner

för att förhindra och minska omgivningsbuller där det behövs och för att

förhindra en höjning där nivån är tillfredsställande. Direktivet uppges

också ha till syfte att ge en grund för utveckling av gemenskapsåtgärder

för att minska buller från större källor. Kommissionen skall i detta syfte

senast den 18 juli 2006 lägga fram lämpliga lagförslag. Ärendet bereds

inom Regeringskansliet. Bland annat pågår ett arbete med att utarbeta

nödvändiga förordningar. Naturvårdsverket har ett övergripande och

samordnande ansvar vad gäller omgivningsbuller.

Regeringen uppdrog den 18 december 2003 åt Boverket att utarbeta fördjupat

underlag för tillämpningen av de riktvärden för buller från väg- och

järnvägstrafik som redovisas i propositionen Infrastrukturinriktning för

framtida transporter (prop. 1996/97:53, som redovisats ovan under rubriken

Riktvärden för buller). Underlaget avses tjäna som vägledning vid

planläggning för och byggande av bostäder. Uppdraget skall fullgöras i samråd

med Socialstyrelsen, Banverket, Vägverket, Naturvårdsverket och Svenska

Kommunförbundet. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2004.

Regeringen beslutade vid sammanträde den 12 februari 2004 att tillkalla

en särskild utredare för att föreslå nya delmål till det nationella

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö vad gäller fukt, mögel och buller

inomhus, utvärdera den obligatoriska ventilationskontrollen samt föreslå

en organisation för analys av byggfel och skador (dir. 2004:16). Utredaren

skall bl.a. i samarbete med berörda myndigheter redovisa brister i nuvarande

regelsystem avseende bl.a. tillämpnings- och tillsynsvägledning beträffande

bullerförhållandena i inomhusmiljön och lämna förslag till förändringar

samt föreslå delmål för buller i inomhusmiljön och lämna förslag till

lämpliga kostnadseffektiva åtgärder för att uppnå delmålen och ange

målgrupper för åtgärderna.

Slutligen kan här nämnas att utskottet har informerats av representanter

från forskningsprojektet Ljudlandskap för bättre hälsa.

Utskottets ställningstagande

Liksom vid utskottets behandling av motionsförslag angående buller under

förra året finner utskottet att de utgångspunkter som flera av motionärerna

lyfter fram torde delas av så gott som alla. Exempel på detta är att det

närmast får anses vara en självklarhet att det är eftersträvansvärt med

bullerfria områden och ett tystare samhälle. Bostadsutskottet kan således

ställa sig bakom dessa utgångspunkter.

Som har framgått av utskottets bakgrundsredovisning pågår ett omfattande

arbete på detta område. I allt väsentligt kan det sägas att det har den

inriktning som många av motionärerna eftersträvar. Arbetet utgör bl.a. en

del av harmoniseringen inom EU. Samtidigt kan utskottet konstatera att

det till stor del är en kommunal fråga att ta ställning till behovet av

t.ex. tysta miljöer och att avgöra vilka insatser (t.ex. olika planbeslut)

som kan erfordras för att säkerställa detta.

Bland årets motionsförslag angående buller finns det två nya förslag. Det

är dels det moderata förslaget, dels det fp-förslag som läggs fram i motion

2003/04:Bo254. Som redan har framgått så förespråkar dessa motionärer

regelförändringar i syfte att underlätta tillkomsten av nya bostäder i

bullerutsatta områden. Det kan visserligen ifrågasättas om förändringar

i MB, som föreslås i den ena motionen, skulle leda till det som motionärerna

eftersträvar. För motionärerna torde dock lagstiftningstekniken ha

underordnad betydelse. Båda förslagen kan sägas bygga på tanken att riktvärdena

för buller i större utsträckning skall kunna vägas mot andra

intressen.

Utskottet finner att den problemställning som dessa motionärer tar upp

förtjänar särskild uppmärksamhet. Samtidigt tvingas utskottet konstatera

att det inte är möjligt att i detta sammanhang överblicka konsekvenserna

av de förändringar som motionärerna eftersträvar och därför inte heller

möjligt att nu ta ställning till förslagen. Det är därför glädjande att

kunna konstatera att regeringen, som har redovisats ovan, nyligen har

gett Boverket i uppdrag att utarbeta fördjupat underlag för tillämpningen

av riktvärdena för buller från väg- och järnvägstrafik. Avsikten är att

underlaget skall kunna tjäna som vägledning vid planläggning för och

byggande av bostäder. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september

2004, dvs. inom en snar framtid. Utredningen bör enligt utskottets mening

avvaktas.

Bostadsutskottet saknar mot den tecknade bakgrunden tillräckliga skäl för

att nu gå motionärerna till mötes och avstyrker samtliga motionsförslag

angående buller. Utskottet finner inte heller tillräckliga skäl för att

tillstyrka förslaget i motion 2003/04:MJ401 (mp) yrkande 14.

Andra frågor om plan- och bygglagen m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om moratorium för vissa externa

handelsetableringar, jämför reservation 4 (v, mp), och om övriga frågor,

jämför särskilt yttrande 2 (m, fp, kd, v, c, mp). Utskottets ställningstaganden

sker mot bakgrund av PBL-kommitténs arbete.

Motionerna

Vad gäller planprocessen och därmed närliggande frågor föreslås i motionerna

följande.

Det lämnas i motion 2003/04:Bo288 (s) förslag om att det skall gälla

kortare och tidsbegränsade handläggningstider för överklagade planärenden.

I motion 2003/04:N248 (m) yrkande 3 i denna del (partimotion) lämnas

förslag om ändringar i plan- och bygglagen med främsta syfte att förbättra

företagsklimatet, bl.a. en uppstramning av överklagandeprocessen omfattande

en minskad sakägarkrets. Förslaget i motion 2003/04:MJ404 (m) yrkande 6

avser att det skall införas en tidsgräns för planprocessen. Det lämnas i

motion 2003/04:Bo221 (m) förslag om en översyn av överklagandemöjligheterna

och sakägarkretsen enligt plan- och bygglagen med syfte att få en snabbare

beslutsprocess. I syfte att ge ytterligare beslutsunderlag i frågan

föreslås i motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 9 en utvärdering av orsakerna

till att kommunerna inte utnyttjar plan- och bygglagens möjligheter till

flexibilitet i planeringen, särskilt vad gäller bygglov och enkelt

planförfarande. I motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 10 föreslås en begränsning

av antalet instanser när det gäller överklagande av detaljplan och bygglov.

Förslaget i motion 2003/04:Bo254 (fp) yrkande 4 avser att det skall

genomföras regelförenklingar vad gäller planprocessen, nybyggnadsreglerna

(bl.a. bygglovsbefrielse för vissa mindre åtgärder) och överklagandeprocessen

(bl.a. sakägarkretsen).

Motionen 2003/04:N325 (kd) yrkande 4 tar sikte på järnvägsutbyggnader och

avser att planeringsprocessen skall förkortas.

Förslaget i motion Bo260 (kd) yrkande 1 avser att antalet instanser för

överklagande skall begränsas.

I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 28 lämnas förslag om genomförandet av

åtgärder för att förenkla och förkorta planprocessen främst vad gäller

handläggningen av ansökningar och ordningen för överklaganden.

I några motioner behandlas olika gruppers möjligheter till inflytande

över planeringen m.m.

Motion 2003/04:Bo225 (v) yrkande 4 gäller barns inflytande i planeringen

av boendemiljöer. Enligt motionen bör regeringen lämna förslag till

nationella riktlinjer för barns deltagande och rättigheter i samhällsbyggandet,

vilka riktlinjer bl.a. bör få till följd att varje kommun skall utse en

ansvarig tjänsteman som skall ta till vara barnens intresse.

Förslaget i motion 2003/04:A302 (c) yrkande 19 gäller behovet av ett

jämställdhetsperspektiv i samhällsplaneringen. Främst avses att skapa en

tryggare miljö. Det kan gälla t.ex. belysning i parker och parkeringshus

samt vid gång- och cykelvägar. I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 26

föreslås en översyn av plan- och bygglagen utifrån ett barn- och

jämställdhetsperspektiv. Enligt motionärerna måste kvinnors rätt och möjlighet

att delta i planeringen stärkas, särskilt mot bakgrund av att boendemiljön

skall bli mer trygg. Barns och ungdomars möjlighet till inflytande i den

fysiska samhällsplaneringen skall också slås fast.

Enligt motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 7 skall det införas en talerätt

för miljöorganisationer i plan- och bygglagsärenden. Det påpekas att den

förestående ratifikationen av Århuskonventionen innebär bl.a. en sådan

rätt.

Enligt förslaget i motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 2 skall de nationella

miljömålen (miljökvalitetsmålen) föras in i den allmänna avvägningsregeln

i 2 kap. plan- och bygglagen.

Nya och ändrade detaljplaner skall innehålla en konsekvensbeskrivning av

hur planen kan tänkas förbättra eller försämra integrationen enligt

förslaget i motion 2003/04:Sf402 (kd) yrkande 25. Ett förslag som syftar

till ökad integration gäller koloniträdgårdsverksamhet och redovisas nedan.

Ett par frågor har väckts om kommunalt, regionalt och statligt bestämmande

vid planering m.m.

I motion 2003/04:N248 (m) yrkande 3 i denna del (partimotion) föreslås bl.

a. att det kommunala planmonopolet skall upphävas. Det är ett av flera

förslag om ändringar i plan- och bygglagen med främsta syfte att förbättra

företagsklimatet.

Enligt förslaget i motion 2003/04:Bo225 (v) yrkande 2 lämnas förslag om

införande av ett nytt planeringsinstrument för regional samhällsplanering.

Förslaget avser att en utredning skall tillsättas. Ytterligare förslag

som berör frågorna om kommunalt och statligt bestämmande redovisas nedan

tillsammans med motionsförslag om handelsetableringar.

Ett flertal motioner gäller olika frågor om brottsförebyggande planering.

Frågan har redan berörts i en motion (redovisad ovan) om kvinnors inflytande

över planeringen.

I motion 2003/04:Ju445 (kd) yrkande 5 föreslås ett uppdrag till Boverket

om att utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot

brott. I motion 2003/04:Sf402 (kd) yrkande 23 lämnas förslag om att en

brottsförebyggande policy skall upprättas och redovisas i översiktsplanen.

Också motion 2003/04:Bo261 (kd) yrkande 2 innehåller ett sådant förslag.

I motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 16 hävdas att brottsförebyggande

aspekter alltid skall finnas med vid planeringen av bostadsområden liksom

vid samhällsplaneringen i övrigt, bl.a. bör kommunen systematiskt gå igenom

alla åtgärder som kan vidtas för att öka tryggheten.

Det skall i detta sammanhang uppmärksammas att frågor som gäller

brottsförebyggande åtgärder är föremål för beredning inom Justitiedepartementet.

Den gröna miljön uppmärksammas särskilt i två motioner. Det gäller motion

2003/04:MJ474 (c) yrkande 21 (partimotion) som avser grönområdenas stora

betydelse i stadsmiljöer både för människor och djur. Enligt förslaget i

motion 2003/04:Ub395 (c) yrkande 2 bör förbättringar ske vad gäller

planeringen för en grön miljö vid skolor, daghem och äldreboenden.

Förslaget i motion 2003/04:Bo285 (s) avser åtgärder för att nya

koloniträdgårdsområden skall anläggas och att de befintliga bevaras med syfte

att öka dimensionen av ekologisk hållbarhet i samhällsbyggandet. Bland

annat föreslås att kommunerna i sina planeringsunderlag och översiktsplaner

skall visa hur behovet av lokal odling skall tillgodoses i enlighet med

det gällande miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Enligt förslaget i

motion 2003/04:Bo255 (s) yrkande 1 bör betydelsen av bostadsnära odlingsområden

framhävas bättre i bl.a. plan- och bygglagen för att koloniträdgårdsverksamheten

även skall kunna bidra till integrationen av invandrare.

Med syfte att främja idrott och fysisk aktivitet har tre motionsförslag

väckts. Det gäller motion 2003/04:Bo295 (v) yrkande 2 som avser att vidare

överväganden bör göras om förtydliganden av plan- och bygglagen i fråga

om krav på ytor för fysisk aktivitet samt att idrottsrörelsen skall ha

möjligheter till samråd vid planeringen.

I motion 2003/04:Kr385 (kd) yrkande 1 lämnas förslag om att PBL-kommitténs

överväganden bör omfatta frågan om att bostadsområden skall planeras med

ytor för spontanidrott. Med spontanidrott avses sådan idrott som inte är

organiserad.

Också motion 2003/04:Kr285 (c) yrkande 5 avser spontanidrott. Enligt

motionen bör antalet platser för sådan idrott i bostadsområdena öka. Kravet

i plan- och bygglagen om att fritidsmiljön skall främjas anser motionärerna

inte tillräckligt.

Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsemiljöer föreslås i motion 2003/04:Bo217

(c) bli bättre tillvaratagna genom att äldre detaljplaner skall upphävas

och att en reglering med områdesbestämmelser skall komma till stånd.

Flera motioner gäller handel. Möjligheten till regleringen av handelsändamålet

i detaljplan m.m. tas upp i fem motioner. I motion 2003/04:N248 (m) yrkande

3 i denna del (partimotion) föreslås flera ändringar i plan- och bygglagen

med främsta syfte att förbättra företagsklimatet och konkurrensen, bl.a.

avskaffande av styrningsmöjligheterna beträffande livsmedelshandel.

Förslaget i motion 2003/04:L353 (m) yrkande 4 innebär ett avskaffande av

möjligheten att i detaljplan precisera handelsändamålet. Samma förslag

framförs i motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 13.

I motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 10 (partimotion) förespråkas en i

princip fri etableringsrätt för dagligvaruhandeln. Endast skäl av mycket

allvarlig beskaffenhet skall kunna stoppa ett bygglov. Förslaget i motion

2003/04:Bo254 (fp) yrkande 5 avser ett slopande av kommunernas rätt att

med stöd av plan- och bygglagen stoppa lågprisbutiker.

I motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 5 föreslås däremot en lagändring så

att förnyelsen av handeln med dagligvaror, kläder, husgeråd och fritidsartiklar

styrs till etablerade centrum i tätorter och bostadsområden.

I några motioner behandlas frågor om den prövning som skall ske när det

gäller etablering av extern handel. I motion 2003/04:Bo204 (kd) yrkande

2 föreslås att det skall gälla ett fortsatt kommunalt inflytande över

handelsetableringar genom att tillståndprövningen skall regleras enligt

plan- och bygglagen och inte enligt miljöbalken. En motsatt uppfattning

avspeglas i motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 1. I motionen föreslås

tillståndsplikt enligt miljöbalken för externhandel med totalarea över 1

500 m2 och att innan tillståndsfrågan avgörs miljökonsekvensbeskrivningar

skall göras. Verksamheten skall i miljöbalken klassificeras som miljöfarlig

verksamhet typ B och den skall anses medföra sådan betydande miljöpåverkan

som avses i 6 kap. 4 § miljöbalken.

En tidigare av utskottet behandlad fråga när det gäller frågeställningen

kring planeringen för ny extern handel gäller ett moratorium för

nyetablering i avvaktan på att regelsystemet övervägs. I motion 2003/04:Bo213

(m) föreslås dock att något moratorium för nyetablering av stormarknader

inte skall införas med hänvisning till bl.a. att det är en kraftig

inskränkning i näringsfriheten. Alla förslag om moratorium bör enligt

motionären avvisas med kraft. Bland de fristående motionerna år 2003 finns

två motioner med förslag om att ett moratorium införs. I motion 2003/04:Bo216

(v) yrkandena 1 och 2 föreslås moratoriet gälla för utbyggnad av externa

köpcentrumanläggningar som överstiger 1 500 m2 våningsyta (BTA) för handel

med dagligvaror, beklädnad, husgeråd och fritidsartiklar. Moratoriet bör

gälla till dess att, efter förslag av Plan- och bygglagskommittén och

Miljöbalkskommittén, en ny reglering trätt i kraft. I motion 2003/04:Bo268

(mp) yrkande 6 formuleras förslaget gälla utbyggnad av externhandel i

avvaktan på att en verkningsfull lagstiftning utformas.

Närstående frågor till de nyss behandlade gäller följande motionsförslag

om aspekter som har att göra med konkurrens och inflytande över

handelsetableringar m.m. I motion 2003/04:N248 (m) yrkande 3 i denna del

(partimotion) föreslås olika förändringar av plan- och bygglagen med främsta

syfte att förbättra företagsklimatet och konkurrensen, omfattande minskade

regleringsmöjligheter vad gäller fastigheternas användningssätt. Motionärerna

bakom motion 2003/04:Bo258 (m) yrkande 14 har uppfattningen att det är en

kommunal angelägenhet att bestämma hur marken disponeras. Länsstyrelsen

och regeringen skall därför endast kunna upphäva detaljplaner när dessa

strider mot uttalade riksintressen. Förslaget tar främst sikte på vad som

bör gälla om stormarknadsetableringar och redovisas därför här tillsammans

med andra motioner om sådana etableringar.

Förslaget i motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 9 (partimotion) avser att

stärka ställningen för konkurrensintresset i plan- och bygglagen. Kommunerna

skall få ökad skyldighet att beakta konkurrensintresset.

Enligt motion 2003/04:Bo204 (kd) yrkande 1 bör det ges förbättrade

förutsättningar för handelsetableringar, bl.a. bör konkurrensen uppmuntras.

I motionen tas särskilt upp att det inte är acceptabelt att regeringen

underkänner kommunala beslut om sådana etableringar eftersom det finns

bättre kunskap hos kommunerna om behov m.m.

I motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 3 lämnas förslag om att öka befogenheterna

för länsstyrelserna eller andra nationella eller regionala organ vid

planering av handel. Förslaget i motion 2003/04:Bo268 (mp) yrkande 4 innebär

att det skall införas en vetorätt för grannkommun vid etablering av

externhandel som ger negativa effekter för denna kommun.

En motion gäller samlingslokaler, kyrkor m.m. Förslaget i denna motion,

2003/04:Bo245 (kd), avser införandet av en bestämmelse i plan- och bygglagen

som påvisar vikten av att i planerade bostadsområden mark avsätts för

allmänna ändamål såsom samlingslokaler och kyrkor. Bestämmelsen bör ha

ett vittomfattande begrepp och bör förutom offentliga huvudmän även omfatta

ideella föreningar.

I motion 2003/04:Bo260 (kd) yrkande 5 föreslås tilläggsdirektiv till

PBL-kommittén att överväga hur översvämningsfrågorna bättre skall kunna

hanteras i den fysiska planeringen.

Förslaget i motion 2003/04:Bo263 (c) yrkande 30 avser att möjliggöra

bygglov för fastighet som ligger nära fastighet på vilken miljöstörande

verksamhet bedrivs genom servitutsbildning till förmån för den senare

fastigheten. Servitutet klargör den miljöstörande verksamheten på den

härskande fastigheten och senare ägare av den tjänande fastigheten kan

inte ställa krav på att den miljöstörande verksamheten skall upphöra eller

på grund av denna begära skadestånd. Därmed bortfaller som skäl för att

avslå en bygglovsansökan gällande den tjänande fastigheten risken för

sådana framtida krav.

Slutligen framställs i motion 2003/04:Bo260 (kd) yrkande 3 förslag om

inrättande av ett nationellt forum för Agenda 21 och Habitat.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag

att se över plan- och bygglagstiftningen (dir. 2002:97 och 2003:172).

Kommittén för översyn av plan- och bygglagstiftningen (M 2002:05),

PBL-kommittén, skall enligt sina direktiv senast den 31 mars 2004 redovisa

tänkbara alternativ för en framtida instansordning för överklaganden enligt

plan- och bygglagen. Regeringen avser att efter remissbehandling av

kommitténs överväganden återkomma med särskilda direktiv för den slutliga

behandlingen av denna fråga. Förslag i övriga frågor som kommittén enligt

sina direktiv skall behandla skall redovisas senast den 31 december 2004.

En lägesrapport skall lämnas senast den 30 juni 2004 om de frågor som

rör en effektivisering av beslutsprocessen. Rapporten skall innehålla en

redogörelse för förslag till ändringar som därefter kan fördjupas i

slutbetänkandet.

Utredningsarbetet har en bred inriktning. I direktiven redovisas ett antal

områden som behöver bli föremål för mera ingående överväganden. I uppdraget

ingår också ett antal frågor som särskilt bör behandlas under utredningsarbetet,

och där förslag till nödvändiga lagändringar skall läggas fram. Enligt

direktiven skall det i övrigt vara en uppgift för kommittén att, med

utgångspunkt bl.a. i olika förslag till förändringar av lagstiftningen som

lämnats under de senaste åren samt efter kontakt med bl.a. olika myndigheter

och organisationer, närmare överväga i vilken omfattning och på vilket

sätt olika delar av plan- och bygglagstiftningen behöver revideras. I de

delar där det finns tidigare utredningsförslag förmodas kommitténs arbete

i huvudsak utgå från dessa.

Ett större antal av de i motionerna väckta frågorna kommer att få sin

behandling av utredningen. Riksdagen har vid tidigare riksmöte tagit

ställning till olika frågor som gäller innehållet i utredningens uppdrag.

Utredningen börjar nu närma sig slutfasen av sitt arbete med det omfattande

uppdrag som givits den. Mot denna bakgrund bör inte riksdagen nu utöka

utredningens uppdrag till att omfatta fler frågor än de den redan behandlar

eller avser att behandla. Med hänvisning till detta finner utskottet skäl

att föreslå att riksdagen utan närmare, sakligt ställningstagande avslår

motionsyrkandena med följande undantag.

Beträffande motion 2003/04:Bo260 (kd) yrkande 3 som gäller inrättandet av

ett nationellt forum för Agenda 21 och Habitat gäller att frågan för

närvarande bereds inom Regeringskansliet på grundval av Nationalkommitténs

slutbetänkande (SOU 2003:31). Utskottet anser därför att riksdagen nu

utan sakligt ställningstagande bör avslå även detta förslag.

Vad gäller de motioner som avser frågan om ett moratorium skall införas

för etablering av viss externhandel i form av köpcentrum och stormarknader

avstyrker utskottet dessa med hänvisning till att frågan hänger så intimt

samman med ställningstagandet till hur regelsystemets framtida utformning

bör se ut att det inte bör komma i fråga att preliminärt ta ställning mot

sådana etableringar genom att införa ett moratorium. PBL-kommitténs

överväganden bör avvaktas. Motionsförslagen avstyrks således.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår således riksdagen att avslå förslagen i motionerna

2003/04:Bo213 (m), 2003/04:Bo216 (v) yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Bo268

(mp) yrkande 6 i fråga om införandet av ett moratorium avseende vissa

externa handelsetableringar. Också beträffande övriga frågor föreslår

utskottet att riksdagen avslår motionsförslagen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lokalisering av mobiltelefonmaster m.m., punkt 1 (v)

av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo222

yrkandena 1-3 och avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ398

yrkande 5, 2003/04:MJ404 yrkande 8, 2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo237,

2003/04:Bo256 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo259 yrkandena 1, 2 och 4-6,

2003/04:Bo262 yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292 och 2003/04:Bo296

yrkandena 2, 3 och 5.

Ställningstagande

Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen motionerat om

försiktighetsprincipen

vad avser strålning från mobilmaster. Den stora utbyggnad som nu är på

gång med tredje generationens mobiltelefoni ger även anledning till att

se över regelverket kring samhällsansvar och information till allmänheten.

Utbyggnaden av 3G-nätet kräver 6 000 sändningsmaster och dessutom 30 000

nya antenner som monteras på bostadshus och andra byggnader. 3G använder

en högre frekvens som innebär att räckvidden från basstationernas antenner

är kortare än för GSM-mobiltelefoner, vilket tillsammans med den större

överföringskapaciteten gör att det behövs fler basstationer för 3G.

Diskussionen om farorna med strålningen från 3G-master och 3G-antenner

pågår inom vetenskapen och olika skolor har fått olika genomslag i olika

delar av världen. Om vi ser bara till de olika gränsvärdena för strålning

från 3G-master kan vi konstatera att nivåerna skiftar stort och att Sverige

ligger högt. Strålningen som mäts i watt per kvadratmeter (W/m2) ligger

t. ex. i Italien på 0,09 W/m2, i Frankrike (Paris) på 0,01 W/m2, i Belgien

på 0,024 W/m2 medan Sverige och Tyskland har satt gränsvärdet 10 W/m2.

Oavsett vilken teori vi väljer att förlita oss på är det viktigt att

människors oro tas på allvar och att alla har rätt till information om

vilken strålning som finns i vår närmiljö.

I dag är det bara Post- och telestyrelsen (PTS) och operatörerna som har

en samlad information om var alla master, antenner och basstationer är

placerade. Detta är inte att ta folks oro på allvar. Regeringen bör därför

ta initiativ till att göra denna information tillgänglig för alla medborgare

och se till att kommunerna har en samlad information till medborgarna.

Vi vet att det de närmaste åren kommer att sättas upp en stor mängd

basstationer och antenner överallt i vårt samhälle. För att få en klar bild

av var och hur stor koncentration vi har i olika områden bör nya anläggningar

inte få uppföras innan en bygganmälan har gjorts. En bygganmälan skulle

ge kommunen och kommunmedborgarna en samlad bild av nytillkomna antenner

och basstationer. Utifrån denna information ökar medborgarnas möjlighet

att välja vilken strålningsmiljö man vill leva i. Regeringen bör därför

ta initiativ till en lagförändring som innebär att bygganmälan måste göras

innan nya basstationer och antenner tas i bruk.

Det finns i dag olika sätt att sätta upp sändningsmaster, och reglerna

för vad som kräver bygglov är oklara. Enskilda master kräver bygglov medan

master på byggnader inte lika självklart kräver bygglov. Försök att dölja

sändningsmaster i form av flaggstänger har gjorts för att undgå bygglov.

För att tydliggöra reglerna bör regeringen föreslå ändringar i lagstiftningen

som innebär att alla sändningsmaster oavsett konstruktion och läge kräver

bygglov.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

vi nu framför. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo222 yrkandena

1-3 och avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ398 yrkande

5, 2003/04:MJ404 yrkande 8, 2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo237,

2003/04:Bo256 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Bo259 yrkandena 1, 2 och 4-6,

2003/04:Bo262 yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292 och 2003/04:Bo296

yrkandena 2, 3 och 5.

2. Lokalisering av mobiltelefonmaster m.m., punkt 1 (mp)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ398

yrkande 5, 2003/04:Bo237, 2003/04:Bo259 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:Bo262

yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292 och 2003/04:Bo296 yrkandena 2 och

5 och avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ404 yrkande 8,

2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo222 yrkandena 1-3, 2003/04:Bo256

yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Bo296 yrkande 3.

Ställningstagande

Med all rätt har utbyggnaden av först GSM-nätet och nu 3G-nätet för

mobiltelefoni blivit uppmärksammad. Master, sändare och basstationer byggs

för täckning över hela landet i mycket rask takt och med gynnsamma villkor

för operatörerna, men helt utan att hänsyn tas till miljöbalken och

försiktighetsprincipen. I stället sitter överrumplade och osäkra kommunala

handläggare och fritidspolitiker i plan- och byggnadsnämnder eller

motsvarande och försöker handskas med tillståndsgivning utifrån bara PBL:s

intentioner. Kanske söker de vägledning hos Kommunförbundet, som ju inte

är, men ofta upplevs vara, en myndighet, och finner då lugnande och

avfärdande besked om hur osakligt grundade riskerna med mobiltelefoniutbyggnaden

är.

I takt med den enorma ökningen av antalet mobiltelefoner ökar också antalet

sändare, som sätts upp för att tillgodose det ökade behovet. Antennerna

sätts upp allt närmare vår boendemiljö, på husväggarna utanför våra

bostäder. Antennerna utsänder elektromagnetisk strålning och bidrar till

att vår omgivande luft alltmer fylls av mikrovågor. Hur vi människor kan

skadas av elektromagnetisk strålning är inte helt utrett, men att vi

påverkas är helt klart. Mycket uppmärksammad blev en färsk, holländsk s.k.

dubbelblindstudie, som så sent som i oktober 2003 konstaterade ett direkt

samband mellan strålning från basstationer för 3G och direkt upplevda

symtom. Denna studie framhålls som unik och har fått t.ex. Australiens

parlament att snabbt reagera med att tillsätta en undersökningskommission

och att skapa lågstrålande zoner. Man kan säga att vi befinner oss mitt

i ett gigantiskt experiment av korsande elektromagnetiska fält. Ingen vet

nu vad det kommer att få för betydelse i framtiden. Försiktighetsprincipen

bör därför gälla vid uppsättning av mobiltelefonsändare, och rekommendationer

för säkerhetsavstånd till sändarna bör ställas upp.

Elöverkänslighet drabbar många människor i vårt samhälle. Att bevisa att

någon är elöverkänslig är svårt i nuvarande läge. Det kan dock inte heller

bevisas att elektromagnetiska fält är ofarliga för oss människor, och

därför måste också då försiktighetsprincipen gälla. Försiktighetsprincipen

bör därför även användas när rekommendationer ges, vid bosättning eller

vistelse i eller i närheten av elektriska och magnetiska fält.

Endast enstaka sjukhus har i dag elsanerade akutrum. För detta ändamål

och för sanering av andra offentliga lokaler m.m. bör det ställas medel

till förfogande. För många elöverkänsliga finns alltså inte ens möjligheten

att vårdas på sjukhus. Om det ej går att i dag helt anpassa elmiljön i

offentliga byggnader så att elöverkänsliga kan vistas där, borde det vara

möjligt att skapa elfria zoner. Det skulle inte bara hjälpa dem som redan

lider av elöverkänslighet. Att inrätta elfria zoner i våra gemensamma

byggnader och lokaler skulle i enlighet med försiktighetsprincipen framför

allt bli en viktig förebyggande insats i strävan att förhindra att fler

drabbas. Ett minimum vore att elöverkänsliga i varje län åtminstone hade

en kommun med lågstrålande zoner att leva i. Lågstrålande zoner och normer

för det skall regleras i PBL, varför tilläggsdirektiv till den sittande

utredningen bör skrivas om detta.

Försiktighetsprincipen bör även bli vägledande för hur stadsmiljön planeras

och hur utbyggnaden sker med avseende på hur kraftig elektromagnetisk

strålning som utvecklas vid olika elektriska installationer.

Sverige bör vidare överväga att sänka gränsvärdena för den elektromagnetiska

strålningen från basstationer. Radiostrålningen har mer än fördubblats de

senaste tio åren, och av all strålning vi utsätts för kommer ca 60 % från

mobilnätens basstationer.

För att försiktighetsprincipen skall få genomslag krävs dessutom att det

införs bygglov för all uppsättning av sändare/basstationer för mobiltelefoni

t.ex. på husväggar, redan befintliga torn och nya master.

Merparten av alla sändare sätts upp helt utan något som helst bygglovsförfarande

eller annat ansökningsförfarande. Det räcker ofta med medgivande från

enskild fastighetsägare. Detta är ett ofog då närbefolkningen inte har en

möjlighet att värja sig eller yttra sig, men det är också bekymmersamt

att kommunernas planeringsenheter helt saknar register över alla dessa

sändare. Helst skulle uppförande av master och sändare överstigande en

viss räckvidd, t.ex. 1 000 meter, kräva bygglov så att kommunerna kan

registrera belägenheten, och i förekommande fall få till stånd önskvärd

samordning/samutnyttjande samt undvika olägenheter för berörd befolkning.

Tillsammans med de övriga varningssignaler som bl.a. pekar på strålningsriskerna

från kraftledningar samt osäkerhet om mobiltelefonanvändningens långsiktiga

inverkan på hälsan, finns det stor anledning att anamma flera

försiktighetsåtgärder. Det är viktigt att kommunerna på ett praktiskt sätt blir

mer involverade än i dag i arbetet med att tillämpa försiktighetsprincipen.

Därför bör det övervägas om kommunerna kan åläggas uppgiften att för

allmänheten bli skyldiga att redovisa de mobilmaster som finns och planeras

i kommunen. Detta på samma sätt som befintliga bestämmelser i plan- och

bygglagen gör kommunerna skyldiga att för allmänheten ställa ut exempelvis

byggprojekt och förslag till förändringar i översiktsplaner m.m. Det är

angeläget att möjligheten att få operatörer att samordna master, som ges

i den nya lagen om elektronisk kommunikation, följs upp.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

vi nu framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ398 yrkande

5, 2003/04:Bo237, 2003/04:Bo259 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:Bo262

yrkandena 1-3, 7 och 8, 2003/04:Bo292 och 2003/04:Bo296 yrkandena 2 och

5 och avslår motionerna 2003/04:So344 yrkande 5, 2003/04:MJ404 yrkande 8,

2003/04:Bo206 yrkandena 1-4, 2003/04:Bo222 yrkandena 1-3, 2003/04:Bo256

yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Bo296 yrkande 3.

3. Boende och buller m.m., punkt 2 (m, fp, kd, c)

av Göran Hägglund (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson

(m), Lars Tysklind (fp), Peter Danielsson (m), Gunnar Andrén (fp) och

Jörgen Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo201

och 2003/04:Bo254 yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:MJ401 yrkande

14, 2003/04:Bo219 yrkandena 1-3 och 6 och 2003/04:Bo264 yrkandena 1-4.

Ställningstagande

Buller är en viktig begränsande faktor för hur och var nyproduktion av

bostäder kan ske främst i tätorter och storstäder. Med dagens byggteknik

kan bullerproblem åtgärdas i hög grad i inomhusmiljön medan bullret vid

husfasad är svårt att komma åt. En viktig preventiv åtgärd är att

trafikleders utformning från början anpassas utifrån målen med lägre

bullernivåer.

En annan åtgärd är att installationer på hustak anpassas för att minska

buller, t.ex. från fläktar.

En annan sida av bullerproblematiken är det buller som skapas direkt i

inomhusmiljön, t.ex. i klassrum med ett stort antal elever. Forskning vid

Högskolan i Gävle har visat att sådant buller stör språk, läsning och

minnesfunktioner. Här krävs andra åtgärder än rent byggnadstekniska. Detta

visar att bullerproblematiken är mycket komplex.

Gällande lagar gör ingen skillnad på om hus byggs på landet eller i en

storstad. Samma krav på t.ex. bullernivåer gäller. Var och en förstår att

det är en stor skillnad när det gäller bullernivåer om man skall bygga i

Stockholms innerstad eller i Kiruna. Problemet är inte att det går att

bygga i Kiruna med gällande lagstiftning. Problemet är att byggandet av

bostäder stoppas i Stockholms innerstad med hänvisning till befintlig

lagstiftning. Det kan inte vara rimligt att samma miljökrav fullt ut skall

gälla i en storstad som på landsbygden.

Självfallet skall alla ha en så bra och störningsfri boendemiljö som

möjligt. Samtidigt får inte detta leda till att det i princip inte går att

bygga nya bostäder i innerstan i t.ex. Stockholm. Gatulivets atmosfär och

ljudnivåer är en naturlig del av storstadens puls. Det är en miljö som

många söker sig till även när det gäller boende.

I storstäder måste det alltså gå att göra en avvägning mot behovet av

bostäder. Det finns bostadskonsumenter som inte ser bullerproblematiken

som ett hinder för att bosätta sig i centrala delar av storstäderna.

Trots att det finns ett visst utrymme för myndigheterna och kommunerna

att i enskilda fall göra avvägningar mellan olika intressen tycks

bostadsbyggandet i storstäder stoppas. Det måste till en ändring så att en

mer nyanserad och verklighetsanpassad tillämpning görs för att inte

nybyggnation i storstäder skall stoppas.

Enligt 5 kap. 7 § första stycket 11 PBL kan man i detaljplan meddela

bestämmelser om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen

och, om det finns särskilda skäl, högsta tillåtna värden för störningar

genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat liknande som

omfattas av 9 kap. miljöbalken. Dessa särskilda skäl måste preciseras så

att myndigheterna får en enhetlig bedömning och så att samsyn råder kring

hur planer för nyproduktion behandlas.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

vi nu framför. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo201 och

2003/04:Bo254 yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:MJ401 yrkande 14,

2003/04:Bo219 yrkandena 1-3 och 6 och 2003/04:Bo264 yrkandena 1-4.

4. Moratorium avseende vissa externa handelsetableringar, punkt 3 (v,

mp)

av Owe Hellberg (v), Sten Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist

(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo216

yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Bo268 yrkande 6 och avslår motion 2003/04:Bo213.

Ställningstagande

Den pågående snabba utbyggnaden av stormarknader och externa köpcentrum

innebär samtidigt att den bostadsorienterade handeln utarmas. Utvecklingen

leder också till ett samhälle där bilberoendet ökar kraftigt. En sådan

utveckling bör motverkas både av miljöskäl och av sociala skäl. Hushåll

utan bil, ofta äldre och ekonomiskt svaga grupper, skall inte behöva bli

lidande på grund av handelns omstrukturering.

PBL-kommitténs uppdrag omfattar även frågor om externa köpcentrum. Vi

anser dock mot bakgrund av den nu pågående utvecklingen att ett moratorium

för nya externa köpcentrum snarast bör införas i avvaktan på utredningens

resultat. Detta ger tillfälle att ta ställning till gällande lagstiftning

och förstärka kommunernas möjlighet att styra utvecklingen så att hänsyn

kan tas till hela befolkningens behov och önskemål.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

vi nu framför. Vårt förslag lämnas med anledning av förslagen i motionerna

2003/04:Bo216 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Bo268 yrkande 6. Vi avstyrker

i konsekvens med detta motion 2003/04:Bo213.

Särskilda yttranden

1. Boende och buller m.m., punkt 2 (mp)

Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:

I vår dagliga miljö har vi hela tiden olika ljud omkring oss. Buller har

blivit ett omfattande miljöproblem. Bakgrundsbuller från ökande

trafikintensitet tvingar oss att ständigt leva med detta störande ljud, som en

matta av buller vi inte kan komma ifrån. Ljudnivån ökar hela tiden, och

drygt en halv miljon människor anser sig vara mycket störda av buller

från trafiken. Nära stora trafikleder ökar bakgrundsljudet i intervall.

I tätorter märks bullret till slut inte på grund av att man vänjer sig.

Men det finns där hela tiden och framkallar olustkänslor som inte kan

identifieras.

Buller är som ett slags smuts. Arbetsplatser med olika slags maskiner med

ljudnivåer som kräver hörselskydd gör att behovet av en bullerfri zon är

påkallat. Bullerfria miljöer kommer alltmer att behövas för att människor

skall må bättre. En utredning som klarlägger behovet av bullerfria miljöer

i samhället och framför allt på arbetsplatser skulle kunna medverka till

att skapa utrymmen där buller och bakgrundsljud minimeras.

Det blir vidare alltmer ont om friluftsområden och andra naturområden som

är tysta och där människor således kan uppleva tystnad utomhus. En viktig

aspekt på det långsiktiga bullerbekämpningsarbetet är därför att slå vakt

om kvarvarande tysta områden - icke minst sådana som kan finnas i tätorternas

närhet - och även i möjligaste mån öka tillgången till sådana områden.

Detta kan bidra till minskade störningsupplevelser för de boende.

Det finns inga gränsvärden för buller utan endast riktvärden. Ett viktigt

verktyg för att bekämpa buller vore gränsvärden för bullernivåer på

arbetsplatser och ute i samhället. De riktvärden för buller som vi nu

tillämpar sattes först på 1950- och 1960-talen. De innebär att de är alldeles

för generöst satta sett till dagens samhälle. Gränsen på 85 dB i fabriksmiljö

medför vid påverkan under en längre tid stora risker för hörselskador.

Den rimliga nivån borde ligga på ca 70 dB i stället. Dagens samhälle är

ju så nersmutsat med alltmer buller, och fler och fler människor mår så

dåligt på grund av bullret att gränsvärdena bör omvärderas. Det behövs en

hårdare bedömning. De dygnsmedelvärden som används innebär att toppar med

mycket höga ljudnivåer accepteras bl.a. från trafik och flygplan, liksom

att flygplan även genererar buller i de låga s.k. oktavbanden.

Samtidigt som man måste konstatera att det är en mycket långsiktig uppgift

att överallt uppfylla angivna riktvärden skall man ha klart för sig att

inte heller 55 dB ger en god miljö; det är långt ifrån tyst. I utredningen

SOU 1993:65 definierades 55 dB som en under rådande förhållanden acceptabel

miljö medan den goda utomhusmiljön definierades som en ekvivalentnivå om

högst 40-45 dB i urban bostadsbebyggelse.

Självklart är denna lägre nivå än svårare att nå ned till generellt, men

dessbättre kan den ofta innehållas i bebyggelse som inte direkt vetter

mot trafikleder. Detta bör komma till uttryck på ett tydligt sätt i det

långsiktiga arbetet. Alldeles särskilt i de fall när man inte kan klara

av 55 dB vid fasad mot trafikled av tekniska eller ekonomiska skäl är det

viktigt att tillse att de boende därför också får tillgång till en tyst

sida med god ljudmiljö, dvs. en ekvivalentnivå understigande 40-45 dB.

Den tysta sidan ger de boende en god ljudmiljö inom räckhåll i den egna

bostaden. Det går bra att ha öppet fönster mot den tysta sidan utan att

bullret blir särskilt besvärande; det går däremot inte vid ett utomhusbuller

om 55dB. En tyst sida kan i många fall åstadkommas till ingen eller ringa

kostnad, och det leder till minskade störningar. I proposition 1993/94:215

Handlingsplan mot buller togs principen om den tysta sidan upp, och den

har tilldragit sig stort intresse både nationellt i Sverige och internationellt.

Riktvärdet 55 dB synes svårare att uppfylla nu än när det först formulerades.

Den typiska utomhusnivån vid oskärmad bebyggelse i stadsbygden ligger

ofta i intervallet 60-65 dB, och möjligheterna att nämnvärt sänka denna

nivå är ytterst begränsade. Vi kan tala om dubbla gap; dels är vi långt

från målet att generellt uppfylla riktvärdena, dels representerar dessa

riktvärden ingen god miljö.

I rådande situation, där det är en mycket lång väg till att ge alla boende

en generellt acceptabel bullernivå, är det synnerligen viktigt att formulera

de mer kortsiktiga målen så att de leder till en kostnadseffektiv

resursanvändning i syfte att så effektivt som möjligt uppnå det ovan citerade

ambitiösa generationsmålet. Den nuvarande målformuleringen för 2010 gör

inte det.

Såsom de svenska målen för det närmaste decenniet nu är formulerade, dvs.

som högsta ekvivalentnivå utomhus mot exponerad sida av byggnad respektive

som högsta nivå inomhus bakom stängda fönster, består de mest använda

åtgärderna främst av anläggandet av bullerskärmar eller bullervallar och

av fönsterisoleringsåtgärder. Vad gäller skärmar och vallar är det emellertid

inte helt ovanligt att effekten i form av upplevd störning inte minskar;

den kan även öka. Exempelvis kan det bli så att bullret visserligen minskar

nära skärmen men ökar något på större avstånd och därmed ger störningseffekter

i områden där de boende tidigare inte var störda. Inte heller

fönsterisoleringsåtgärder ger alltid minskade störningar. Oavsett vilka åtgärder

som vidtas är det därför angeläget att mäta deras inverkan inte bara på

bullernivå utan framför allt på de upplevda negativa effekter som bullret

ger upphov till för de boende. Både kortsiktiga och långsiktiga mål bör

därför uttryckas i minskning av bullrets effekter.

Det norska Stortinget har genom proposition nr 8 (1999-2000) och nr 24

(2000-2001) formulerat det nationella målet uttryckt på detta mer

ändamålsenliga sätt. År 2010 skall "stöyplagen", dvs. bullerplågan, ha minskat

med 25 %, jämfört med år 1999.

Med en sådan formulering erhålls en större kostnadseffektivitet i åtgärderna

och en utveckling som verkligen går mot det långsiktiga målet. Det kan t.

ex. vara så att bullret utanför fasad mot en trafikled inte kan minskas

men däremot kan det gå att åstadkomma en tyst sida. Detta ger en klar

minskning av bullrets störande effekter.

Sammanfattningsvis kan sägas att det långsiktiga målet i sin allmänna

form är bra. Men det borde ges ett mer precist innehåll, som innebär att

buller inte skall ge negativa effekter i form av sömnstörning, samtalsstörning

och upplevd allmän störning i bostäder och andra områden där människor

vistas. Det kortsiktiga målet bör dels i sin utformning direkt anknyta

till detta långsiktiga mål, dels sättas mer ambitiöst än i proposition

2000/01:130.

Utöver de bullerproblem som bör hanteras i den fysiska planeringen bör

även åtgärder för att minska koldioxidutsläppen vidtas i planeringen.

2. Övriga frågor, punkt 4 (m, fp, kd, v, c, mp)

Göran Hägglund (kd), Owe Hellberg (v), Marietta de Pourbaix-Lundin (m),

Margareta Pålsson (m), Lars Tysklind (fp), Peter Danielsson (m), Sten

Lundström (v), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Gunnar Andrén (fp) och Jörgen

Johansson (c) anför:

Vi förväntar oss att de problem som motionerna tar upp får sin lösning

genom PBL-kommitténs arbete. Vi kommer att under kommitténs utredningsarbete

och vid den fortsatta beredningen av kommitténs ställningstaganden samt

även i övrigt bevaka behandlingen av de frågor som tas upp i motionerna

från respektive parti. Vårt ställningstagande innebär inte att vi frånfallit

förslagen. Vi förväntar oss en skyndsam beredning av ärendet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Ju445 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5. Riksdagen begär att regeringen ger Boverket i uppdrag att för

kommunerna utarbeta tydliga riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot

brott.

2003/04:L353 av Inger René m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet i plan- och

bygglagen.

2003/04:Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att brottsförebyggande åtgärder skall uppmärksammas i

stadsplaneringen.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det i förändrade och nya detaljplaner skall finnas

en konsekvensbeskrivning ur ett integrationsperspektiv.

2003/04:So344 av Kerstin Lundgren (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att försiktighetsprincipen skall tillämpas vid utformning och

lokalisering av alla installationer samt att strålningsfria zoner skall

inrättas i kommunerna.

2003/04:Kr285 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att fler platser för spontanidrott bör byggas i högre

utsträckning än vad som görs i dag.

2003/04:Kr385 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om områden för spontanidrott i bostadsområden.

2003/04:Ub395 av Margareta Andersson och Kenneth Johansson (båda c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bättre planering av den gröna miljön vid planering av skolor,

daghem och äldreboenden.

2003/04:MJ398 av Barbro Feltzing (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att försiktighetsprincipen skall gälla vid rekommendationer för

bosättning eller vistelse i närheten av elektriska och magnetiska

fält.

2003/04:MJ401 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunal och regional planering.

2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en bortre tidsgräns för planprocesser.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bygglov på annans mark inte får sökas utan markägarens

samtycke.

2003/04:MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stärkt ställning för konkurrensintresset i plan- och bygglagen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om fri etableringsrätt för dagligvaruhandel.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om grönområdenas betydelse i stadsmiljöer för människor och

djur.

2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av plan- och bygglagen i enlighet med vad som framförs i motionen (avsnitt

5.1.3).

2003/04:N325 av Sven Gunnar Persson (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förkorta planeringsprocessen.

2003/04:A302 av Margareta Andersson m.fl. (c):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett jämställdhetsperspektiv i samhällsplaneringen.

2003/04:Bo201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådana ändringar

i miljöbalken som underlättar nybyggnation i storstäder i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2003/04:Bo204 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att förutsättningarna för handelsetableringar förbättras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att kommunernas roll enligt plan- och bygglagen

bibehålls.

2003/04:Bo206 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att krav skall ställas på operatörerna att i varje kommun

omgående presentera en mastplan över hela sin utbyggnad i kommunen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att krav skall ställas på kommunerna att bättre informera

medborgarna om mastplanerna och att informationen skall gälla

mastlokaliseringar,

masthöjder, strålningsförändring i närområdet och gränsvärden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att krav skall ställas på operatörerna att redovisa strålningsvärden

vid basstationerna som registrerats vid mätning utförd av en oberoende

mätningsman.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lokaliseringen av 3 G mobilmaster.

2003/04:Bo213 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att avvisa tanken på ett moratorium för nyetablering av

stormarknader.

2003/04:Bo216 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett moratorium införs för utbyggnad av anläggningar som

överstiger 1 500 kvadratmeter total våningsyta (BTA) för externhandel med

dagligvaror, beklädnad, husgeråd och fritidsartiklar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att moratoriet bör gälla under den period som krävs för

genomförande av Plan- och bygglagskommitténs och Miljöbalkskommitténs förslag

om förändringar av den lagstiftning som reglerar handelsanläggningar.

2003/04:Bo217 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att i äldre bebyggelsemiljöer förändra eller använda befintlig

lagstiftning för att upphäva äldre detaljplaner och införa områdesbestämmelser.

2003/04:Bo219 av Barbro Feltzing och Ulf Holm (båda mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om miljöer som är bullerfria.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bygga ett tystare samhälle.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att gränsvärden för bakgrundsbuller på arbetsplatser och ute i

samhället bör tas fram.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sänkta gränsvärden i urbana utomhusmiljöer.

2003/04:Bo221 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att se över överklagansmöjligheterna och sakägarkretsen inom plan- och

bygglagen i syfte att få en snabbare beslutsgång.

2003/04:Bo222 av Sten Lundström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rätt till information avseende antenner, basstationer och

sändningsmaster.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om obligatorisk bygganmälan avseende basstationer och mobilantenner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om bygglov för sändningsmaster.

2003/04:Bo225 av Sten Lundström m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utredning av planeringsinstrument för regional samhällsplanering.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om barns inflytande i planeringen av boendemiljöer.

2003/04:Bo237 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att försiktighetsprincipen skall tillämpas i stadsmiljön för att inte

öka den elektromagnetiska strålningen.

2003/04:Bo245 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att i plan- och bygglagen införa en bestämmelse för allmänna ändamål

med ett vidare begrepp som även bör omfatta ideella föreningar.

2003/04:Bo254 av Nina Lundström m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av regelförenkling vad gäller planprocesser, nybyggnadsregler

och överklagandeprocessen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med bestämmelser

i plan- och bygglagen (PBL) måste försvinna.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bullerproblematiken.

2003/04:Bo255 av Ronny Olander (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om betydelsen av bostadsnära odlingsområden.

2003/04:Bo256 av Birgitta Carlsson och Håkan Larsson (båda c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att försiktighetsprincipen måste gälla vid utbyggnad av 3

G-masterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inrätta lågstrålande zoner i varje kommun.

2003/04:Bo258 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om flexibilitet vid kommunal planering.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av lagstiftningen gällande antalet instanser för överklagande av detaljplan

och bygglov.

13. Riksdagen beslutar att avskaffa handelsändamålet vid detaljplan

i PBL.

14. Riksdagen beslutar om sådan lagändring i fråga om underkännande

av kommunala detaljplaner, vilka endast får upphävas när de strider mot

uttalade riksintressen, i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:Bo259 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bygglov skall införas för all uppsättning av basstationer

för mobiltelefoni.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sänka gränsvärdena för elektromagnetisk strålning från

basstationer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att försiktighetsprincipen bör gälla vid uppsättning av master

för mobiltelefoni med basstationer - sändare.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en rekommendation om säkerhetsavstånd till master för mobiltelefoni

med sändare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om mätning och säkerhetsavstånd till basstationerna i UMTS-systemet.

2003/04:Bo260 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en effektivisering av planprocessen genom färre överklagandeinstanser.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett nationellt forum för handlingsprogrammen Agenda 21 och

Habitat.

5. Riksdagen begär att regeringen ger Kommittén för översyn av plan-

och bygglagstiftningen i uppdrag att utreda förutsättningarna för att i

den fysiska planeringen bättre kunna hantera översvämningsfrågor.

2003/04:Bo261 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av brottsförebyggande policy i kommunernas översiktsplaner.

2003/04:Bo262 av Lotta N Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att minst en lågstrålande zon införs i varje län.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lågstrålande zoner och normer för det skall regleras i PBL,

varför regeringen bör göra tilläggsdirektiv till den sittande utredningen

för PBL-översyn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att försiktighetsprincipen enligt miljöbalken tillämpas i varje

hantering av tillståndsprövning för master och 3 G-basstationer och

överordnas PBL-förfarandet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att medel på sikt tillförs för sanering av arbetsplatser,

offentliga lokaler och bostäder för individer med konstaterade elskador och

elöverkänslighet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att placering av samtliga befintliga och planerade basstationer

och sändare för mobiltelefoni kartläggs och offentliggörs i öppna register.

2003/04:Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att brottsförebyggande aspekter alltid bör finnas med i

planeringen av bostadsområden och i samhällsplaneringen i övrigt.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en omarbetning av plan- och bygglagen utifrån ett barn-

och jämställdhetsperspektiv.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om processen kring ansökningstider och överklagandeprocedurer.

30. Riksdagen begär att regeringen återkommer med lagförslag som

medelst avtalsservitut möjliggör bebyggelse av s.k. konfliktområden.

2003/04:Bo264 av Erling Bager (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att delmål för minskat buller i likhet med vad gäller

generationsmålet skall anges i minskade negativa effekter av buller.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ambitionen i det kortsiktiga arbetet skall höjas och de

negativa effekterna i form av sömnstörningar, samtalsstörningar och upplevd

allmän störning skall minskas med 10 % till år 2010 och med 30 % till år

2020.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att man vad avser buller från markbunden trafik (bild) som ett

led i arbetet mot minskade negativa effekter (bild) skall eftersträva att

även ge boende tillgång till en god, störningsfri ljudmiljö.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ökad vikt läggs vid att bevara hittills tysta områden och

miljöer.

2003/04:Bo268 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att externhandel från 1 500 kvadratmeters totalareal (BTA) bör

införas i lagtexten som tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet typ B

och sådan verksamhet som kan anses medföra betydande miljöpåverkan införs

enligt 6 kap. 4 § miljöbalken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de nationella miljömålen skall införas i den allmänna

avvägningsregeln i 2 kap. plan- och bygglagen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att länsstyrelsen eller andra nationella eller regionala organ

ges ökade befogenheter i planeringen av handel.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lagstiftningen bör ändras så att grannkommuner får vetorätt

vid etablering av externhandel.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att lagstiftningen bör ändras så att förnyelsen av handel med

dagligvaror, kläder, husgeråd och fritidsartiklar styrs till centrum och

bostadsområden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett moratorium för utbyggnaden av externhandel införs medan

en verkningsfull lagstiftning utformas.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att miljöorganisationer bör ges full talerätt enligt plan- och

bygglagen.

2003/04:Bo285 av Ronny Olander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att öka dimensionen av ekologisk hållbarhet i samhällsbyggandet genom

åtgärder för att bevara befintliga koloniträdgårdar och stimulera till

att nya koloniområden anläggs.

2003/04:Bo288 av Catharina Bråkenhielm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att se över handläggningstider vid överklagande av beslut i

kommunala planärenden.

2003/04:Bo292 av Kenth Högström och Lotta N Hedström (s, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att utfärda obligatorisk bygglovsplikt för uppsättande av alla sorters

radiomaster med mer än 1 kilometers räckvidd.

2003/04:Bo295 av Peter Pedersen (v):

2. Riksdagen begär att regeringen överväger om plan- och bygglagen

kan förtydligas vad gäller krav på ytor för fysisk aktivitet och att

idrottsrörelsen ges möjlighet till samråd vid stadsplaneringen.

2003/04:Bo296 av Kerstin Engle och Ronny Olander (båda s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att överväga möjligheten att kommunerna åläggs att för allmänheten

redovisa de mobilmaster som finns och planeras i kommunen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att följa upp möjligheten enligt lagen om elektronisk kommunikation

att samordna master.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att överväga möjligheten till att alla offentliga byggnader

utrustas med elfria zoner som gör det möjligt för elöverkänsliga att vistas

där.

Bilaga 2

Regeringens beslut avseende kv. Stuten m.m.