Bet. 2003/04:FÖU3

Försvarsutskottets betänkande

2003/04:FÖU3

Riksdagens revisorers förslag angåendeFörsvarsmaktens arbetsgivarpolitik och vissapersonalfrågor i försvaret

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet Riksdagens

revisorers förslag angående Försvarsmaktens

arbetsgivarpolitik (förs. 2002/03:RR14).

Utskottet konstaterar att personalkostnaderna

utgör en väsentlig del av anslagen till

Försvarsmakten. Det synes inte som de åtgärder för

att reducera kostnader som vidtagits vid olika stora

organisatoriska förändringar i försvaret fått

genomslag när det gäller att reducera

personalkostnaderna. Det synes i stället som om

personalkostnaderna har fått en sådan omfattning att

det gått ut över den verksamhet som skall bedrivas

inom Försvarsmakten.

Det är viktigt att regeringen fortsätter att

stärka sin uppföljning och styrning när det gäller

arbetsgivarpolitiken inom Försvarsmakten. De

åtgärder som vidtas bör därför redovisas för

riksdagen i den kommande

försvarsbeslutspropositionen. Dessutom bör

personalkostnaderna för olika kategorier inom

Försvarsmakten, liksom avvecklingskostnaderna för

personalen, fortsättningsvis årligen redovisas för

riksdagen. Utskottet föreslår att det fattas ett

riksdagsbeslut om att en sådan redovisning skall ske

för riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen

delvis bifaller tre förslag från revisorerna och

avslår tre.

Utskottet behandlar dessutom ett antal motioner om

personalfrågor från allmänna motionstiden 2002/03

och 2003/04.

Utskottet ser de personalpolitiska frågorna som en

av de viktigaste inför nästa försvarsbeslut och

utgår från att regeringen i den kommande

propositionen om försvarsbeslutet utförligt

redovisar arbetet med personalförsörjningsfrågorna

och lämnar de förslag till riksdagen som behövs.

Det är enligt utskottet nödvändigt att antalet

kvinnor ökar i Försvarsmakten. Ansträngningarna med

att rekrytera kvinnliga värnpliktiga och officerare

måste fortsätta. Detta gäller också kvinnor till

förband i internationell verksamhet. Regeringen bör

återkomma till riksdagen i höstens

försvarsbeslutsproposition med en redovisning av det

fortsatta arbetet med detta.

Utskottet erinrar om vikten av att kraftfulla

åtgärder vidtas när det gäller att motverka alla

slag av diskriminering i försvaret. Utskottet

understryker också betydelsen av åtgärder för att

främja etnisk och kulturell mångfald inom försvaret.

Regeringen bör vid nästa riksmöte fortsätta med sin

redovisning till riksdagen i dessa frågor.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga

motionsyrkanden.

I betänkandet finns sex reservationer av Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Miljöpartiet de gröna samt två

särskilda yttranden från Folkpartiet liberalerna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagens revisorers förslag om

Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför om redovisning av

arbetsgivarpolitiken i Försvarsmakten. Riksdagen

bifaller delvis Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR14, förslagen 1, 5 och 6, samt avslår

Riksdagens revisorers förslag 2002/03:RR14

förslagen 2, 3 och 4.

2. Karriärsystem

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:Fö221 yrkande 1 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m)

2003/04:Fö264 yrkande 12 av Erling Wälivaara

m.fl. (kd).

Reservation 1 (m, fp, kd)

3. Stöd till enskild

Riksdagen avslår motion

2002/03:Fö221 yrkande 2 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m)

Reservation 2 (m)

4. Kontrakts- och visstidsanställning

Riksdagen avslår motion

2002/03:Fö221 yrkande 4 av Gunnar Hökmark m.fl.

(m)

Reservation 3 (m, fp)

5. Personalförsörjning

Riksdagen avslår motion

2003/04:Fö264 yrkandena 9 och 13 av Erling

Wälivaara m.fl. (kd)

Reservation 4 (kd)

6. Försvarsmaktens personalansvarsnämnd

Riksdagen avslår motion

2003/04:Fö257 av Susanne Eberstein och Agneta

Lundberg (båda s).

7. Kvinnor i försvaret

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:Fö212 yrkandena 1, 3 och 4 av Berit

Jóhannesson m.fl. (v)

2003/04:U278 yrkande 6 av Eva Flyborg m.fl. (fp,

m, c, kd)

2003/04:U285 yrkande 7 av Viviann Gerdin m.fl.

(c, m, fp, kd, v, mp)

2003/04:U349 yrkande 7 av Sonja Fransson (s).

8. Diskriminering och mångfald

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:Fö212 yrkande 5 av Berit Jóhannesson

m.fl. (v)

2002/03:Fö218 yrkande 4 av Berit Jóhannesson

m.fl. (v)

2002/03:Fö240 yrkande 7 av Allan Widman m.fl.

(fp)

2002/03:Fö264 yrkandena 1 och 2 av Hillevi

Larsson m.fl. (s, fp, v, c, mp)

2002/03:Fö270 av Kent Härstedt och Hillevi

Larsson (båda s)

2003/04:Fö218 yrkandena 2-9 av Berit Jóhannesson

m.fl. (v)

2003/04:Fö238 yrkandena 1, 2 och 5-7 av Heli Berg

m.fl. (fp)

2003/04:Fö245 av Eva Flyborg (fp)

2003/04:Fö251 yrkandena 1 och 2 av Hillevi

Larsson m.fl. (s)

2003/04:Fö256 yrkandena 1 och 2 av Johan Linander

m.fl. (c, fp, v, mp)

2003/04:Fö264 yrkande 10 av Erling Wälivaara

m.fl. (kd)

2002/03:A317 yrkande 1 av Birgitta Ohlsson m.fl.

(fp, s, v, c, mp)

2003/04:L350 yrkande 5 av Kenneth Johansson m.fl.

(c)

2003/04:U278 yrkande 7 av Eva Flyborg m.fl. (fp,

m, c, kd)

9. Polisanmälan för sexuella trakasserier

Riksdagen avslår motion

2003/04:Fö238 yrkande 3 av Heli Berg m.fl. (fp)

Reservation 5 (fp, mp)

10. Uppföljning av sexuella trakasserier

Riksdagen avslår motion

2003/04:Fö263 yrkande 4 av Else-Marie Lindgren

m.fl. (kd)

Reservation 6 (m, kd)

Stockholm den 17 februari 2004

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil

Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Håkan Juholt

(s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Ola Rask

(s), Michael Hagberg (s), Erling Wälivaara (kd),

Berit Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig (s), Rolf

Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist (s), Heli Berg

(fp), Åsa Lindestam (s), Peter Jonsson (s), Lars

Ångström (mp) och Nils Oskar Nilsson (m).

2003/04

FöU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers

förslag angående Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik

(förs. 2002/03:RR14). Dessutom behandlas motioner om

personalfrågor från allmänna motionstiden 2002/03

och 2003/04.

Vid beredningen av ärendet har utskottet erhållit

föredragningar från Försvarsmakten och

Riksrevisionen. Utskottet har också fått

föredragning från en representant från Expertgruppen

för studier i offentlig ekonomi (ESO) om rapporten I

rikets tjänst (Ds 2001:45).

Utskottets överväganden

Utskottets bedömning och förslag i korthet

Enligt utskottet synes det som om

personalkostnaderna har fått en sådan

omfattning att det gått ut över den

verksamhet som skall bedrivas i

Försvarsmakten. De åtgärder som regeringen

vidtar bör därför redovisas för riksdagen i

den kommande försvarsbeslutspropositionen.

Dessutom bör personalkostnaderna för olika

kategorier inom Försvarsmakten, liksom

avvecklingskostnaderna för personalen,

fortsättningsvis årligen redovisas för

riksdagen.

Utskottet föreslår att vad det har anfört

om redovisning för riksdagen och med

anledning av Riksdagens revisorers förslag 1,

5 och 6 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Utskottet avstyrker revisorernas förslag

2, 3 och 4 om bemanning och organisation i

Högkvarteret och Försvarsmakten.

Utskottet ser de personalpolitiska

frågorna som en av de viktigaste inför nästa

försvarsbeslut och utgår från att regeringen

i den kommande propositionen om

försvarsbeslutet utförligt redovisar arbetet

med personalförsörjningsfrågorna och lämnar

de förslag till riksdagen som behövs.

Motionerna 2002/03:Fö221 (m) yrkandena 1, 2

och 4 samt 2003/04:Fö264 (kd) yrkandena 9, 12

och 13 avstyrks.

Utskottet avstyrker motion 2003/04:Fö257

(s) i vilken det föreslås förändringar i

Försvarsmaktens personalansvarsnämnd.

Ansträngningarna med att rekrytera

kvinnliga värnpliktiga och officerare måste

fortsätta. Detta gäller också kvinnor till

förband i internationell verksamhet.

Regeringen bör återkomma till riksdagen i

höstens försvarsbeslutsproposition med en

redovisning av det fortsatta arbetet med

detta. Motionerna 2002/03:Fö212 (v) yrkandena

1, 3 och 4, 2003/04:U278 (fp, m, c, kd)

yrkande 6, 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)

yrkande 7 samt 2003/04:U349 (s) yrkande 7

avstyrks.

Utskottet erinrar ånyo om vikten av att

kraftfulla åtgärder vidtas när det gäller att

motverka alla slag av diskriminering i försvaret.

Utskottet understryker - liksom tidigare - också

betydelsen av åtgärder för att främja etnisk och

kulturell mångfald inom försvaret. Regeringen bör

vid nästa riksmöte fortsätta med sin redovisning

till riksdagen i dessa frågor. Motionerna

2002/03:Fö212 (v) yrkande 5, 2002/03:Fö240 (fp)

yrkande 7, 2002/03:Fö218 (v) yrkande 4,

2002/03:Fö264 (s, fp, v, c, mp) yrkandena 1 och 2,

2002/03:Fö270 (s), 2003/04:Fö218 (v) yrkandena 2-9,

2003/04:Fö238 (fp) yrkandena 1-3 och 5-7,

2003/04:Fö245 (fp), 2003/04:Fö251 (s) yrkandena 1

och 2, 2003/04:Fö256 (c, fp, v, mp) yrkandena 1 och

2, 2003/04:Fö263 (kd) yrkande 4, 2003/04:Fö264 (kd)

yrkande 10, 2002/03:A317 (fp, s, v, c, mp) yrkande

1, 2003/04:L350 (c) yrkande 5 samt 2003/04:U278 (fp,

m, c, kd) yrkande 7 avstyrks.

Riksdagens revisorer

Revisorernas granskning

Riksdagens revisorer har efter ett förslag från

försvarsutskottet granskat arbetsgivarpolitiken inom

Försvarsmakten med särskild inriktning på

lönebildningen. Myndighetens lönebildning påverkar

inte bara den egna verksamheten, utan har dessutom

verkningar för samhällsekonomin i stort.

Lönebildningen är bl.a. därför ett av myndighetens

viktigaste arbetsgivarpolitiska instrument.

I rapporten Giv akt på lönebildningen konstaterar

revisorerna att flera faktorer försvårar

Försvarsmaktens möjligheter att anpassa

lönebildningen till att främja verksamhetsintresset.

Det gäller attityderna till arbetsgivarfrågor inom

Försvarsmakten, myndighetens storlek och struktur

samt den pågående omstruktureringen.

Granskningen visar att förbandschefen i stor

utsträckning står ensam i lönebildningen, medan

motparten vid förbanden är väl organiserad.

Högkvarterets organisation är splittrad.

Arbetsgivarfrågorna hanteras inom olika avdelningar

av Högkvarteret. Detta resulterar i att ansvaret för

styrning och uppföljning är oklart. På grund av de

oklara ansvarsförhållandena följs t.ex. inte

förbandens lönekostnader upp. Splittringen i

Högkvarterets organisation leder också till att

förbanden får oklara och ibland motstridiga

styrsignaler vad gäller arbetsgivarpolitiken.

Revisorerna anser att uppföljningen av

arbetsgivarpolitiken är ett viktigt instrument för

att Försvarsmakten skall kunna verksamhetsanpassa

lönebildningen. Trots att förutsättningarna har

förbättrats är Försvarsmaktens uppföljning av

lönebildningen fortfarande otillräcklig. Regeringen

har också brustit i sitt ansvar att ställa krav på

och följa upp Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik.

Rapporten har remissbehandlats.

Allmänna utgångspunkter (avsnitt 2.1)

Revisorerna framhåller i rapporten att

Försvarsmakten kan stärka sin arbetsgivarroll på tre

olika sätt: genom att påverka och förändra attityder

till arbetsgivarpolitiken inom organisationen, genom

att skapa organisatoriska förutsättningar för en

starkare arbetsgivarroll samt genom en förbättrad

styrning och uppföljning av arbetsgivarpolitiken.

Granskningen har visat att Försvarsmakten bedriver

en mycket kostsam arbetsgivarpolitik. Sedan 1996 har

antalet anställda i Försvarsmakten minskat med en

fjärdedel. Vid utgången av 2002 hade Försvarsmakten

knappt 21 000 anställda. Försvarsmaktens

personalkostnader har däremot inte minskat sedan

1996.

Problemen med Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik och

lönebildning har varit kända länge.

Riksrevisionsverket har tidigare påtalat många

problem i samband med olika granskningar.

Försvarsmakten har inte lyckats åtgärda problemen,

trots att de sedan länge är välkända.

Revisorernas granskning har inriktats mot hur

Försvarsmakten centralt hanterar lönebildningen inom

myndigheten samt hur regeringen agerar i fråga om

myndighetens arbetsgivarpolitik. Styrning och

uppföljning påverkar lönebildningen för såväl

yrkesofficerare som civilanställda. Många av de

problem som revisorerna funnit i sin granskning

hänger dock samman med Försvarsmaktens hantering av

yrkesofficerarna.

Försvarsmakten menar i sitt yttrande över

revisorernas rapport att man, i och med det arbete

som lagts ned på lönebildningsfrågorna, under 2002

haft en god kontroll på löneutvecklingen i

myndigheten. Revisorerna visar i rap-porten hur

Försvarsmaktens personalkostnader förändrats i

förhållande till antalet anställda mellan åren 1996

och 2001. Enligt Försvarsmaktens årsredovisning har

personalkostnaderna stigit ytterligare under 2002,

samtidigt som antalet anställda minskat endast

marginellt. Försvarsmaktens personalkostnader

uppgick 2002 till 12,5 miljarder kronor.

Trots att Försvarsmakten minskat antalet anställda

med en fjärdedel har personalkostnaderna inte

minskat under samma period. År 2002 uppvisas tvärtom

en ökning av personalkostnaderna mätt i fasta

priser.

Remissinstanserna hänför delvis de problem med

lönebildningen som revisorerna har påtalat till den

pågående omstruktureringen av försvaret. Revisorerna

bedömer dock att Försvarsmakten genom att styra

kompetensförsörjningen skulle kunnat lindra

kompetensbristen i samband med omstruktureringen.

Den kraftiga ökning av löner och personalkostnader

som inträffade under 2000 till följd av

omstruktureringen skulle också ha kunnat undvikas

genom tydligare styrning och uppföljning från

Försvarsmaktens sida.

Regeringens ansvar för arbetsgivarpolitiken

(avsnitt 2.2)

Det delegerade arbetsgivaransvaret innebär att

regeringen skall följa upp och ställa krav på

myndigheternas arbetsgivarpolitik, medan

myndigheterna har ansvar för att utforma och

genomföra arbetsgivarpolitiken. I rapporten

konstaterar revisorerna att Försvarsdepartementet

inte förmått ställa krav på Försvarsmaktens

arbetsgivarpolitik. Enligt egen utsago hade

departementet inte tillräcklig kompetens för att

hantera arbetsgivarfrågorna. När det gällde frågor

om tjänstgöringstiden per befattning för

yrkesofficerare samt kraven på återrapportering till

regeringen har departementet inte förmått att ställa

krav på Försvarsmakten.

Revisorerna konstaterar också att det rådde en

långt driven växeltjänstgöring för yrkesofficerare

vid Försvarsdepartementet där yrkesofficerare

bemannade flera viktiga befattningar vid

departementets militära enhet. Revisorerna anser att

det fanns uppenbara risker med denna

växeltjänstgöring och föreslår att regeringen

noggrant skulle överväga fördelar och nackdelar med

systemet.

I rapporten upprepar revisorerna sin tidigare

framförda uppfattning att regeringens uppföljning av

myndigheternas arbetsgivarpolitik borde fördjupas. I

detta sammanhang är det enligt revisorerna viktigt

att se till att respektive departement har

tillräcklig kompetens för att tillgodogöra sig

resultaten av en fördjupad uppföljning.

En förutsättning för att förbättringar av

Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik skall komma till

stånd är att regeringen tar sitt ansvar inom ramen

för den delegerade arbetsgivarpolitiken i staten.

Försvarsdepartementet saknar dock enligt egen utsago

nödvändig kompetens inom arbetsgivarområdet.

Växeltjänstgöringen för officerare vid

Försvarsdepartementet har inte inneburit någon

förbättring av departementets förmåga att hantera

arbetsgivarfrågorna. Andra granskningar och

utredningar visar att Försvarsdepartementet, trots

den omfattande växeltjänstgöringen, inte har kunnat

analysera försvaret. Detta har inneburit att

departementets styrning av försvaret har försvårats.

Revisorerna har svårt att se de positiva

effekterna av växeltjänstgöringen. Däremot är

riskerna tydligare. Den omfattande

växeltjänstgöringen kan göra det svårare för

regeringen att värdera Försvarsmaktens förslag i

olika frågor utifrån ett övergripande politiskt

perspektiv.

I granskningen av statens personalpolitik (förs.

2002/03:RR2) föreslog revisorerna att regeringens

uppföljning av myndigheternas arbetsgivarpolitik

skulle fördjupas. Även Arbetsgivarpolitikutredningen

(SOU 2002:32) har framfört detta förslag. En ny

stabsmyndighet skulle enligt revisorerna kunna ge

regeringen bättre underlag inom personalpolitikens

område. Revisorerna anser att departementen också

bör ha tillräcklig kompetens för att följa upp och

ställa krav på myndigheternas arbetsgivarpolitik.

Revisorerna föreslår

att regeringen informerar riksdagen om hur

regeringen fortsättningsvis skall följa upp och

ställa krav på Försvarsmaktens

arbetsgivarpolitik,

att regeringen prövar möjligheten att avbryta

systemet med växeltjänstgöring för

yrkesofficerare vid Försvarsdepartementet och

redovisar fördelar och nackdelar med systemet för

riksdagen,

att regeringen, i samband med att man lämnar

förslag om hur uppföljningen av myndigheternas

arbetsgivarpolitik kan utformas, bedömer behovet

av kompetens inom Regeringskansliet för att

hantera arbetsgivarfrågorna.

Högkvarterets organisation (avsnitt 2.3)

Revisorerna konstaterar i rapporten att

Högkvarterets ansvar för personalfrågor var oklart.

Personal- och arbetsgivarfrågor hanteras inom olika

delar av Högkvarteret. Rapporten visar att olika och

ibland motstridiga styrsignaler har gått ut till

förbanden från Högkvarteret. Den oklara

ansvarsfördelningen har också lett till att ingen

avdelning i Högkvarteret följde upp förbandens

lönekostnader.

Personalstabens inflytande i Försvarsmakten är

också begränsat. I de fall där tolkningen av den

arbetsgivarpolitiska styrningen skilde sig mellan

personalstaben och grundorganisationsledningen hade

grundorganisationsledningen fått tolkningsföreträde.

De tillfrågade fackförbunden inom Försvarsmakten

delar revisorernas kritik av Högkvarterets

splittrade organisation. Försvarsmakten menar att

den nya organisation som införts den 1 januari 2003

har inneburit en renodling av strategiska och

verkställande frågor. Fortfarande är dock ansvaret

för arbetsgivarfrågor uppdelat på flera olika delar

av Högkvarteret. Den grundläggande osäkerheten kring

ansvarsfördelningen mellan personalstaben och

grundorganisationsledningen kvarstår. Den nya

organiseringen av Högkvarteret motsvarar enligt

revisorerna inte den samlade ledning av

arbetsgivarfrågorna som bl.a.

Personalförsörjningsutredningen (SOU 2001:23)

tidigare föreslagit och som regeringen förordat

inför försvarsbeslutet 2001 (prop. 2001/02:10).

Många av de problem med lönebildningen som

beskrivs i rapporten kan härledas till Högkvarterets

splittrade organisation och till oklara

ansvarsförhållanden i olika delar av organisationen.

Revisorerna anser att Försvarsmaktens centrala

ledning bör utformas så att myndigheten kan bedriva

en verksamhetsanpassad arbetsgivarpolitik.

Revisorerna föreslår

att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att

utveckla förslag till hur ansvaret för

arbetsgivarpolitiken skall samlas och tydliggöras

i Högkvarteret.

Försvarsmaktens uppföljning av lönebildningen

(avsnitt 2.4)

Revisorerna konstaterar att Försvarsmakten

förbättrat sina förutsättningar att följa upp

lönebildningen inom myndigheten. En tydlig

lönepolicy har formulerats, och man har även börjat

införa ett system för att värdera olika befattningar

inom organisationen. Den uppföljning av

lönebildningen som i praktiken äger rum är dock

fortfarande mycket bristfällig.

För det första blir Försvarsmaktens uppföljning

lidande av Högkvarterets splittrade organisation. Då

olika delar av Högkvarteret följer upp

lönebildningen riskerar man att de signaler som når

förbanden blir motstridiga. Det oklara

ansvarsförhållandet har också lett till att

förbandens lönekostnader inte har följts upp.

För det andra är den uppföljning som görs

otillräcklig. Villkorssektionen är en del av

Högkvarterets personalstab som hanterar centrala

förhandlingar med fackförbunden samt uppföljning och

analys av lönebildningen inom Försvarsmakten. Denna

sektion har endast sex anställda. Vid sidan av andra

arbetsuppgifter skall de följa upp lönebildningen i

en organisation med nästan 20 000 anställda och 65

olika organisationsenheter spridda över landet.

Revisorerna bedömer att Högkvarterets nya

organisation inte skulle medföra någon lösning av

dessa problem.

Revisorerna påpekar också att Försvarsmakten inte

kartlagt löneskillnaderna mellan män och kvinnor

inom organisationen. Det innebär att Försvarsmakten

bryter mot jämställdhetslagen (1991:433) som i detta

avseende gäller för samtliga arbetsgivare med tio

eller fler anställda.

Försvarsmakten tar i sitt yttrande över

revisorernas rapport upp flera förbättringar av

styrning och uppföljning av lönebildningen. Dessa

åtgärder har revisorerna noterat i sin rapport.

Åtgärderna förbättrar förutsättningarna för

uppföljning av lönebildningen. Däremot bidrar dessa

åtgärder inte till att någon uppföljning genomförs

eller att åtgärder vidtas med anledning av

uppföljningen. Avsaknaden av uppföljning är ett av

de allvarligare problemen revisorerna identifierat

med Försvarsmaktens lönebildning.

För att Försvarsmakten skall kunna följa upp

lönebildningen krävs att uppföljningsfunktionen ges

tillräckligt med resurser och har en stark och

tydlig ställning inom organisationen.

Försvarsmaktens bristande uppföljning av

lönebildningen har bl.a. inneburit att man bryter

mot jämställdhetslagen. Detta illustrerar vikten av

att Försvarsmaktens uppföljning förbättras. Enligt

verksförordningen (1995:1322) skall myndighetschefen

bl.a. se till att myndighetens verksamhet

kontrolleras på ett betryggande sätt. Revisorerna

menar att Försvarsmakten inte heller har levt upp

till detta krav.

Revisorerna föreslår

att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att

utveckla sin uppföljning av arbetsgivarpolitiken.

Revisorerna utgår från att myndigheten följer

gällande lagar och förordningar.

Försvarsmaktens styrning av kompetens och

lönebildning (avsnitt 2.5)

Personalbrist, upplevd eller verklig, kan driva upp

lönerna inom organisationen. Revisorerna framhåller

i rapporten att Försvarsmakten i större utsträckning

borde styra kompetensförsörjningen. Genom att styra

personal dit behovet fanns skulle Försvarsmakten

kunna mildra kompetensbristen vid flera förband. En

tydligare styrning av kompetensförsörjningen skulle

underlätta verksamhetsanpassningen av

lönebildningen.

En förbandschef skall genom bemanningsuppdrag

bistå Försvarsmaktens olika ledningsorgan, skolor

och centrum med personal. En yrkesofficer kan

således vara placerad vid ett förband men genom ett

bemanningsuppdrag tjänstgöra vid t.ex. Högkvarteret

eller en militärhögskola. Revisorerna konstaterar

att hanteringen av förbandens olika

bemanningsuppdrag dels drev upp förbandens

lönekostnader, dels försvårade för förbandschefen

att åstadkomma en önskvärd lönespridning. Inom armén

förvärrades dessutom kompetensbristen av den

bristfälliga samordningen av bemanningsuppdragen.

Försvarsmaktens styrning av lönebildningen har

också varit svag, delvis som följd av den tidigare

redovisade oklara ansvarsfördelningen inom

Högkvarteret. Försvarsmakten har vid flera

tillfällen tvingats till kompromisser i viktiga

arbetsgivarfrågor - efter motstånd från framför allt

Officersförbundet. Försvarsmaktens svaga styrning av

lönebildningen har bl.a. visat sig i samband med

avvecklingen av lönetilläggen för yrkesofficerare.

Hanteringen av denna avveckling medför risk för

ökade lönekostnader.

Revisorerna konstaterar också att Försvarsmaktens

kostnader för avvecklingen av personal varit mycket

höga. Både Riksdagens revisorer och RRV har

kritiserat förhållandet att avvecklingsinsatser

riktats mot personalgrupper som Försvarsmakten

önskat behålla.

Revisorerna står fast vid sin uppfattning att

Försvarsmakten genom att i större utsträckning styra

kompetensförsörjningen skulle kunna minska de

problem som uppstår i samband med omstruktureringen.

Det behov av personalrörlighet som Officersförbundet

för fram hänger samman med yrkesofficerarnas

utveckling och utbildning till chefspositioner. För

att en officer skall kunna fungera som chef på högre

nivå bör denne enligt uppfattningen inom

Försvarsmakten ha haft olika typer av befattningar i

organisationen.

Revisorerna vill erinra om att regeringen enligt

försvarsbeslutet uppdragit åt Försvarsmakten att

genomföra förändringar i

personalförsörjningssystemet (prop. 2001/02:10).

Genom att skapa nya karriärmöjligheter inom

Försvarsmakten kan rörligheten för yrkesofficerare

minska. Revisorerna förutsätter att regeringen

noggrant följer hur personalförsörjningssystemet

inom Försvarsmakten utvecklas och återkommer med

redovisningar till riksdagen i frågan.

Den direkta styrningen av lönebildningsfrågor har

blivit starkare och tydligare sedan

Riksrevisionsverket uppmärksammade problemen 1998.

Fortfarande finns dock problem som framför allt kan

hänföras till den organisatoriska splittringen i

Högkvarteret. Revisorerna menar också att

styrningens verkan i stor utsträckning gått förlorad

eftersom lönebildningen inte tillräckligt följts upp

från Högkvarteret.

Försvarsmaktens kostnader för personalavvecklingen

har varit mycket höga. Mellan åren 2000 och 2002 har

kostnaden för avveckling av yrkesofficerare varit

drygt en miljard kronor per år. Under 2002 betalade

Försvarsmakten i genomsnitt 1,3 miljoner kronor för

varje officer som lämnat myndigheten. Regeringens

redovisning för riksdagen av avvecklingskostnaderna

har varit bristfällig. I budgetpropositionen för

2003 redovisar regeringen inga kostnader för

avvecklingen av personal.

Revisorerna föreslår

att regeringen noggrant följer upp

Försvarsmaktens avvecklingskostnader och årligen

redovisar dessa för riksdagen.

Revisorernas förslag

Med hänvisning till vad som framförts under

revisorernas överväganden och förslag föreslår

Riksdagens revisorer att riksdagen fattar följande

beslut:

Försvarsdepartementets hantering av

arbetsgivarpolitiken

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför om regeringens

hantering av Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik.

Växeltjänstgöringen vid Försvarsdepartementet

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför om

växeltjänstgöringen vid Försvarsdepartementet.

Regeringens uppföljning av myndigheternas

arbetsgivarpolitik

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför om åtgärder

för att förbättra regeringens uppföljning av

myndigheternas arbetsgivarpolitik.

Tydligare organisation i Högkvarteret

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför om

Högkvarterets organisation.

Bättre uppföljning av Försvarsmaktens

arbetsgivarpolitik

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför om att

Försvarsmakten bör utveckla uppföljningen av

arbetsgivarpolitiken.

Regeringens uppföljning av försvarets

omstrukturering

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför om att

regeringen bättre bör följa upp omstruktureringen

inom försvaret.

Utskottet

Riksdagens revisorer har i rapporten 2002/03:16

Givakt på lönebildningen - arbetsgivarpolitiken inom

Försvarsmakten riktat kritik mot regeringen och

Försvarsmakten. Riksdagens revisorer har lämnat

följande förslag till riksdagen

att regeringen informerar riksdagen om hur

regeringen fortsättningsvis skall följa upp och

ställa krav på Försvarsmaktens

arbetsgivarpolitik,

att regeringen prövar möjligheten att avbryta

systemet med växeltjänstgöring för

yrkesofficerare vid Försvarsdepartementet och

redovisar fördelar och nackdelar med systemet för

riksdagen,

att regeringen, i samband med att man lämnar

förslag om hur uppföljningen av myndigheternas

arbetsgivarpolitik kan utformas, bedömer behovet

av kompetens inom Regeringskansliet för att

hantera arbetsgivarfrågorna,

att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att

utveckla förslag till hur ansvaret för

arbetsgivarpolitiken skall samlas och tydliggöras

i Högkvarteret,

att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att

utveckla sin uppföljning av arbetsgivarpolitiken.

Revisorerna utgår från att myndigheten följer

gällande lagar och förordningar,

att regeringen noggrant följer upp

Försvarsmaktens avvecklingskostnader och årligen

redovisar dessa för riksdagen.

Även Riksrevisionsverket i rapporten Försvarets

omstrukturering - Granskning av planering och

genomförande (RRV 2003:20) och Expertgruppen för

studier i offentlig ekonomi (ESO) i rapporten I

rikets tjänst - en ESO-rapport om statliga kårer (Ds

2001:45) har kritiserat hanteringen av

arbetsgivarfrågorna inom Försvarsmakten.

Såväl regeringen som Försvarsmakten redovisar ett

antal åtgärder för att arbetsgivarpolitiken inom

Försvarsmakten skall förbättras. Försvarsmakten

redovisar ett tiopunktsprogram om personalfrågor som

syftar till att driva personalfrågorna på ett

konsekvent sätt så att personalpolitiken stöder

verksamhetens utveckling. Försvarsmakten redovisar

också att åtgärder vidtagits för att stärka

myndighetens chefer i deras roll som arbetsgivare.

Regeringen anger att den avser att särskilt följa

upp Försvarsmaktens arbetsgivarroll.

Utskottet kan konstatera att personalkostnaderna i

Försvarsmakten enligt Riksdagens revisorer uppgick

till 12,5 miljarder kronor 2002. Detta är en

väsentlig del av anslagen till Försvarsmakten. Det

synes inte som de åtgärder för att reducera

kostnader som vidtagits vid olika stora

organisatoriska förändringar i försvaret fått

genomslag när det gäller att reducera

personalkostnaderna. Det synes i stället som om

personalkostnaderna har fått en sådan omfattning att

det gått ut över den verksamhet som skall bedrivas

inom Försvarsmakten.

Därmed har de nödvändiga rationaliseringsvinsterna

på detta område inte kunnat realiseras. Av

revisionsrapporten drar utskottet slutsatsen att

arbetsgivarpolitiken inte bedrivits på ett sådant

sätt att verksamhetsintresset alltid stått i

centrum. Utskottet har övervägt att föreslå

riksdagen att Arbetsgivarverket skulle utöva ett

större inflytande över lönebildningen m.m. i

Försvarsmakten än för närvarande, men är inte nu

berett att föreslå riksdagen en sådan åtgärd.

Utskottet har samma uppfattning som Riksdagens

revisorer - dock att riksdagen bör ges större

möjligheter att följa upp personalkostnadernas

utveckling och därmed hur arbetsgivarpolitiken

utövas.

Den stora förändring som Försvarsmakten nu

genomgår och den ökade förmågan till en mer dynamisk

anpassning av organisation och arbetsförutsättningar

medför rimligen att de arbetsgivarpolitiska

instrumenten behöver utvecklas.

Det är bra att regeringen och Försvarsmakten nu

redovisar åtgärder för att arbetsgivarrollen skall

förbättras. Det är viktigt att regeringen fortsätter

att stärka sin uppföljning och styrning när det

gäller arbetsgivarpolitiken inom Försvarsmakten. De

åtgärder som vidtas bör därför redovisas för

riksdagen i den kommande

försvarsbeslutspropositionen. Dessutom bör

personalkostnaderna för olika kategorier inom

Försvarsmakten, liksom avvecklingskostnaderna för

personalen, fortsättningsvis årligen redovisas för

riksdagen.

Vad utskottet här har anfört om redovisning för

riksdagen och med anledning av Riksdagens revisorers

förslag 1, 5 och 6 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

När det gäller revisorernas förslag om bemanning

och organisation i Högkvarteret och i

Försvarsdepartementet utgår utskottet från att

regeringen och Försvarsmakten organiserar

verksamheten så att arbetsuppgifterna skall kunna

utföras på bästa sätt. Utskottet anser således att

riksdagen inte bör ta ställning till hur

Försvarsdepartementet och Försvarsmakten bemannar

och organiserar sina respektive organisationer. Med

anledning av det anförda avstyrks Riksdagens

revisorers förslag 2, 3 och 4.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Karriärsystem (punkt 2) (m, fp, kd)

av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Nils Oskar

Nilsson (alla m), Allan Widman och Heli Berg

(båda fp) samt Erling Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fö221 yrkande

1 och 2003/04:Fö264 yrkande 12.

Ställningstagande

Förbandsverksamheten bör i ökad omfattning samordnas

mellan olika typer av förband. Därmed kan en

effektivare utbildning och ett förbättrat underhåll

uppnås. Detta ökar också möjligheten för officerare,

soldater och sjömän att öva i sammansatta förband.

Utbildningen av högre chefer blir effektivare.

Detta kräver å andra sidan ökad bredd men

samtidigt uppdelning i olika former av

kompetensutveckling inom befälskåren. Officerskåren

bör erbjudas mer specialiserade karriärvägar när

större specialisering krävs i en mer begränsad

organisation. Det är dags att säga adjö till mantra

som "enbefälssystem", "livstidsyrke" och

"rekrytering på gemensam grund". Om vi respekterar

människor blir det naturligt att också möjliggöra

olika utvecklingar grundade på olika bakgrund,

intresse och förmåga. Försvaret får inte avvisa dem

som inte vill börja som generals- eller

amiralsaspiranter utan fastmer under en fas i livet

vill ägna sig åt det militära yrket med utmaningar i

ledarskap, laganda och teknik.

Försvarsmaktens personalförsörjning står inför

stora utmaningar. Nya uppgifter och annorlunda

beredskapskrav kräver en översyn av rekrytering och

tjänstgöring för alla personalkategorier i

försvaret: yrkes- och reservofficerare,

civilanställda, värnpliktiga och frivilliga.

Särskilt viktigt är att åtgärder vidtas på ett

sådant sätt att behovet av olika personalkategorier

avvägs på samma grunder och utan onödiga bindningar

till hittillsvarande förhållanden. Utan ändringar i

de regelverk med lagar och förordningar som legat

till grund för det gamla mobiliseringsförsvaret går

det inte att göra den anpassning som är nödvändig

för ett effektivt insatsförsvar.

Utbildningssystemet för yrkesofficerare bör ses

över och ökade möjligheter till karriärinriktningar

för specialister eller generalister bör finnas.

Vad utskottet har anfört om karriärsystem för

officerarna bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Detta innebär att motionerna

2002/03:Fö221 yrkande 1 och 2003/04:Fö264 yrkande12

bör bifallas.

2. Stöd till enskild (punkt 3) (m)

av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Nils Oskar

Nilsson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö221 yrkande 2.

Ställningstagande

Med färre förbandsorter måste många officerare och

deras familjer flytta till nya tjänstgöringsorter.

Det kan vara svårt att finna arbete för den andra

parten, barnen måste byta skolor, det kan vara

omöjligt att finna en bostad. En framsynt

personalpolitik måste bidra till att lösa dessa

problem.

Officerare har skyldighet att delta i

internationell tjänstgöring. I familjer med barn

måste i sådana fall den andra föräldern ta hela

ansvaret. Dessa olägenheter måste lösas på ett bra

sätt, förenligt med de krav som ställs av samhället

i övrigt.

Riksdagen bör ge regeringen till känna att den

lägger fram förslag om stöd för den enskilde i

enlighet med vad utskottet anfört. Därmed bör motion

2002/03:Fö221 yrkande 2 bifallas.

3. Kontrakts- och visstidsanställning (punkt 4)

(m, fp)

av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Nils Oskar

Nilsson (alla m) samt Allan Widman och Heli Berg

(båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Fö221 yrkande 4.

Ställningstagande

Lagstiftningen för anställningar måste ändras så att

det blir möjligt att arbeta för försvaret under en

begränsad period och med andra uppgifter än enbart

utlandstjänstgöring. Visstidsanställning och

kontraktsanställning för både officerare, soldater

och sjömän kan vara nya kontraktsformer som skapar

den flexibilitet som behövs när organisationen och

antalet värnpliktiga minskas.

Att korttidsanställa soldater och sjömän som

meniga är en nödvändighet. Främst de internationella

insatserna men också kraven på samtränade förband av

hög kvalitet som bidrar till att utveckla förbandens

förmåga talar för detta. När regeringen öppnat för

en förkortad grundutbildning av värnpliktiga ter sig

korttidsanställda soldater och sjömän än mer

angelägna. Med korttidsanställda "soldater och

sjömän" utnyttjas dessutom den dyrbara utbildning de

värnpliktiga får under sin grundutbildning och

bidrar till organisationen under längre tid. Den

hemförlovade soldaten och den förrådsställda

materielen fungerar inte längre som huvudprincip för

vårt försvar. Detta måste regeringen inse. Utan

korttidsanställda äventyras hela ambitionen att

skapa ett insatsberett försvar med hög kvalitet.

Även höjda beredskapskrav, t.ex. för att snabbt

kunna reagera vid t.ex. en terroristattack, talar

för en större andel anställda. När värnpliktiga inte

längre kontinuerligt tas in till utbildning finns

det under vissa tider av året, särskilt under

sommaren, mycket begränsad beredskap. I förband med

förmåga att motverka biologiska och kemiska

stridsmedel bör andelen anställda vara hög av rena

beredskapsskäl.

Riksdagen bör tillkännage för regeringen att den

lägger fram förslag till sådan ändring i

arbetslagstiftningen som möjliggör såväl kontrakts-

som visstidsanställning för all personal inom

Försvarsmakten i enlighet med vad utskottet anfört.

Därmed bör motion 2002/03:Fö221 yrkande 4 bifallas.

4. Personalförsörjning (punkt 5) (kd)

av Erling Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Fö264 yrkandena 9

och 13.

Ställningstagande

Initiativ bör tas för att säkra

personalförsörjningen i framtiden.

För att ta till vara den erfarenhet och stora

kompetens som finns hos anställda som nyligen

avslutat sin yrkeskarriär bör man snarast införa ett

s.k. senior adviser-system.

Internationell tjänstgöring är genom ny

lagstiftning tvingande för all personal inom

Försvarsmakten och måste präglas av positiva

förtecken ekonomiskt, socialt och på andra sätt.

Kristdemokraterna vill också betona att

avtalsvillkoren för de anställda inom utlandsstyrkan

ännu inte förhandlats färdigt och att stödet till

hemmavarande familjer är dåligt och ovärdigt en

modern arbetsgivare.

Vad utskottet har anfört om personalförsörjning

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Därmed bör motion 2003/04:Fö264 yrkandena 9

och 13 bifallas.

5. Polisanmälan för sexuella trakasserier

(punkt 9) (fp, mp)

av Allan Widman och Heli Berg (båda fp) samt Lars

Ångström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Fö238 yrkande 3.

Ställningstagande

Folkpartiet liberalerna menar att det är av stor

vikt att Sverige har ett jämställt försvar. Ett av

hindren på vägen är förekomsten av sexuella

trakasserier. Sexuella trakasserier skall anmälas

till förbandschefen som vid kännedom skall göra en

utredning och sedan anmäla saken till Försvarets

personalansvarsnämnd.

Trots att det är så många som känner sig utsatta,

anmäls bara två-tre fall per år av sexuella

trakasserier till Försvarets personalansvarsnämnd.

Detta är naturligtvis ett uttryck för att

organisationen inte fungerar och att Försvarsmakten

uppenbarligen underlåter att ta problemet med

sexuella trakasserier och diskriminering av kvinnor

på allvar.

Personalansvarsnämnden har endast skyldighet att

polisanmäla sexuella trakasserier i de fall där de

är ett resultat av tjänstefel i myndighetsutövning

och då man bedömer att påföljden skulle bli

fängelse. Enligt Försvarsmakten har hittills inget

fall av sexuella trakasserier polisanmälts av

ansvarsnämnden. Folkpartiet liberalerna menar att

det är av stor vikt att de fall som kommer till

nämndens kännedom och som bedöms vara sexuella

trakasserier skall polisanmälas, oavsett bedömd

påföljd.

Vad utskottet har anfört om polisanmälan av sexuella

trakasserier bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Detta innebär att motion

2003/04:Fö238 yrkande 3 bör bifallas.

6. Uppföljning av sexuella trakasserier

(punkt 10) (m, kd)

av Ola Sundell, Rolf Gunnarsson och Nils Oskar

Nilsson (alla m) samt Erling Wälivaara (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Fö263 yrkande 4.

Ställningstagande

Jämställdhetslagen kräver att det skall finnas en

handlingsplan eller policy som omfattar såväl

jämställdhet som åtgärder mot sexuella trakasserier

och annan kränkande behandling inom samtliga företag

och myndigheter i Sverige.

Försvarsmakten har sedan 1997 en sådan policy.

Trots detta kan vi konstatera att det förekommer ett

antal fall som inte minst uppmärksammas i

massmedierna. Ställningstagande vid fall av sexuella

trakasserier och annan könsdiskriminering som inte

följer den uttalade policyn eller som missförstås

väcker stor uppmärksamhet både inom och utom

Försvarsmakten och kan i värsta fall rasera flera år

av jämställdhetsarbete.

Jämställdhet måste vara en betydligt mer

prioriterad fråga på alla nivåer för att kunna öka

rekryteringsbasen för yrkesofficerare och

specialister. Kvinnliga yrkesofficerare bedöms ofta

utifrån den manliga måttstocken och stämmer inte in.

Värderingar och attityder kring jämställdhet

inklusive det viktiga arbetet mot sexuella

trakasserier och diskriminerande särbehandling

grundat på kön måste bli mer prioriterat på alla

nivåer inom Försvarsmakten. Det krävs nu en

kvalificerad uppföljning och ett antal åtgärder för

att komma till rätta med sexuella trakasserier och

annan kränkande behandling.

Vad utskottet har anfört om uppföljning av

sexuella trakasserier bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Detta innebär att motion

2003/04: Fö263 yrkande 4 bör bifallas.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Riksdagens revisorers förslag om

Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik (punkt 1)

(fp, mp)

av Allan Widman och Heli Berg (båda fp) samt Lars

Ångström (mp).

En stor del av personalen vid Försvarsdepartementet

utgörs av yrkesofficerare som på tillfällig basis

tjänstgör som sakkunniga vid departementet, många

gånger på viktiga befattningar. Både departementet

och Försvarsmakten har ställt sig positiv till denna

s.k. växeltjänstgöring. Parterna menar att denna typ

av tjänstgöring är värdefull för att bibehålla och

utveckla ett gott samarbete. Försvarsdepartementet

har också uttryckt att detta personalsamarbete skall

utökas.

Folkpartiet liberalerna menar, liksom Riksdagens

revisorer, däremot att växeltjänstgöringen gör mer

skada än nytta. Med tanke på kritiken mot regeringen

och dess otillräckliga styrning och uppföljning av

Försvarsmakten är vi benägna att stämma in i

revisorernas kritik. Växeltjänstgöringen lägger

sannolikt hinder i vägen för departementets styrning

av försvaret. Denna arbetsform kan försvåra för

regeringen att utifrån politiska utgångspunkter

bedöma och analysera förslag från Försvarsmakten.

Mot bakgrund av det ovan sagda skulle vi se det

som mycket positivt om regeringen ville hörsamma

revisorernas förslag om att avbryta systemet med

växeltjänstgöring och dessutom återkomma till

riksdagen för att redovisa fördelar och nackdelar

med detta system.

När det gäller personal- och arbetsgivarfrågor

inom Försvarsmakten hanteras de av olika avdelningar

inom Högkvarteret. Revisorernas rapport visar att

detta bl.a. resulterar i olika och oklara budskap

till förbanden vad gäller arbetsgivarpolitiken.

Splittringen försvårar sålunda styrningen av

arbetsgivarfrågor, men också uppföljningen av

lönebildningen. Många problem med lönebildningen i

stort inom försvaret kan också hänföras till oklara

ansvarsförhållanden inom Högkvarteret. Folkpartiet

liberalerna hade gärna sett, i enlighet med

revisorernas förslag, att regeringen uppdrar åt

Försvarsmakten att föreslå hur ansvaret för

arbetsgivarpolitiken kan samlas och göras tydligare.

2. Diskriminering och mångfald (punkt 8) (v)

av Berit Jóhannesson (v).

Det är grundläggande för Försvarsmaktens

trovärdighet och folkförankring att alla

samhällsgrupper finns representerade inom

myndigheten. Det är också av avgörande betydelse att

ingen utestängs eller bli diskriminerad på grund av

sin etniska bakgrund, kön eller sexuell läggning.

Kvinnornas kunskap och kompetens behövs inom

Försvarsmakten och Försvarsmakten behöver bli mer

jämställt. Vänsterpartiets syn är därför att värn-

och civilplikten skall omfatta både kvinnor och män.

I dagsläget är plikten frivillig för kvinnor. De

värnpliktiga kvinnorna utgör en viktig bas för att

rekrytera kvinnor till befälsyrket. Framgång i

strävan om att fler kvinnor skall söka sig till

Försvarsmakten som värnpliktiga eller med

befälsyrket som mål är att arbetsmiljön är bra och

att ingen riskerar att utsättas för sexuella

trakasserier.

Vänsterpartiet har i ett flertal motioner och

under många år påtalat och krävt åtgärder mot

sexuella trakasserier. Men trots att både

Försvarsmakten uttalat sig och vidtagit åtgärder och

regeringen lagt stor vikt vid dessa frågor finns det

både bland dem som slutat inom Försvarsmakten och

dem som i dag finns inne i organisationen sådana som

har erfarenheter av dessa trakasserier. Detta visas

inte minst i de undersökningar som genomförts 1999

med uppföljning 2002.

För att komma till rätta med de sexuella

trakasserierna krävs ett fortsatt arbete med

utbildning i genderkunskap inom Försvarsmaktens

skolor, för de redan anställda och för och bland de

värnpliktiga. Men det krävs också att man förankrar

beslutade åtgärder och gör en kraftfull uppföljning

av dem.

Utskottet har tidigare uttalat sig om vikten av

kraftfulla åtgärder mot diskriminering och sexuella

trakasserier inom försvaret och upprepar ånyo den

uppfattningen. Det är bra. Regeringen har i januari

i år givit Försvarsmakten, Pliktverket och

Försvarshögskolan i uppdrag att i samarbete ta fram

strategier för att få bort negativa attityder och

diskriminering inom det militära försvaret.

I avvaktan på resultatet av initiativet från

regeringen ställer jag mig bakom utskottets

skrivningar.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Framställningen

Framställning 2002/03:RR14 Riksdagens revisorers

förslag angående Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt

2.2 om regeringens hantering av Försvarsmaktens

arbetsgivarpolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt

2.2 om växeltjänstgöringen vid

Försvarsdepartementet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt

2.2 om åtgärder för att förbättra regeringens

uppföljning av myndigheternas arbetsgivarpolitik.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt

2.3 om Högkvarterets organisation.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt

2.4 om att Försvarsmakten bör utveckla

uppföljningen av arbetsgivarpolitiken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad Riksdagens revisorer anför i avsnitt

2.5 om att regeringen bättre bör följa upp

omstruktureringen inom försvaret.

Motioner från allmänna motionstiden

hösten 2002

2002/03:Fö212 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen beslutar om ett

rekryteringsmål för andelen kvinnliga officerare

till Försvarsmakten.

3. Riksdagen begär att regeringen ger Försvarsmakten

i uppdrag att presentera en plan för hur

Försvarsmakten skall stärka sin rekrytering av

kvinnliga officerare till funktioner som

traditionellt är mansdominerade.

4. Riksdagen begär att regeringen ger Försvarsmakten

i uppdrag att presentera en plan för hur kvinnor

inom Försvarsmakten skall få en med sina manliga

kolleger jämbördig möjlighet till karriär.

5. Riksdagen begär att regeringen ger Försvarsmakten

i uppdrag att årligen utvärdera vilken effekt

åtgärderna mot sexuella trakasserier har gett.

2002/03:Fö218 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen ger

i uppdrag till Försvarsmakten att inom kort

presentera en utbildningsplan avseende

genuskunskap för försvarsanställda.

2002/03:Fö221 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om rekrytering, utbildning och anställning

av officerare med olika bakgrund inom ett

flerkarriärsystem, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om stöd för den enskilde, i enlighet med

vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan ändring i arbetslagstiftningen

som möjliggör såväl kontrakts- som

visstidsanställning för all personal inom

Försvarsmakten, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2002/03:Fö240 av Allan Widman m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mångfald och

diskriminering inom försvaret.

2002/03:Fö264 av Hillevi Larsson m.fl. (s, fp, v, c,

mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen för

homosexuella, bisexuella och transpersoner som är

anställda inom Försvarsmakten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen för

homosexuella, bisexuella och transpersoner som

fullgör plikttjänstgöring.

2002/03:Fö270 av Kent Härstedt och Hillevi Larsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Försvarsmakten som

normgivande funktion i samhället i stort och vikten

av att följa upp och stödja mångfaldsprojekt för

bättre attityder inom Försvarsmakten.

2002/03:A317 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp, s, v, c,

mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att HomO:s

bestämmelser om diskriminering på grund av sexuell

läggning i arbetslivet även skall vara tillämpliga

för dem som är värnpliktiga och skolpliktiga samt

vuxenstuderande.

Motioner från allmänna motionstiden

hösten 2003

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ändring av lagen om diskriminering i

arbetslivet så att den även omfattar värnpliktiga.

2003/04:U278 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige bör

arbeta för att fler kvinnor skall finnas med i

Sveriges internationella styrkor.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genderfrågor

får ett större utrymme vid utbildningen för

insatsstyrkorna.

2003/04:U285 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd,

v, mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

öka andelen kvinnor i fredsbevarande operationer

och att en lista på kompetenta kvinnor som kan ta

sådana uppdrag upprättas.

2003/04:U349 av Sonja Fransson (s):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att Sverige

skall öka andelen kvinnor i fredsbevarande

operationer och att en lista på kompetenta kvinnor

som kan ta sådana uppdrag upprättas.

2003/04:Fö218 av Berit Jóhannesson m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samtliga

enheter inom Försvarsmakten skyndsamt tar fram ett

lokalt handlingsprogram mot sexuella trakasserier.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

Försvarsmakten instruktioner om att utbilda och

anställa lokala rådgivare på alla enheter inom

organisationen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att implementera

ämnet genuskunskap i samtliga militära

utbildningar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

Försvarsmakten i uppdrag att genomföra en

utbildning i genuskunskap för redan befintlig

personal.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

Försvarsmakten i uppdrag att implementera

genuskunskap i värnpliktsutbildningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genuskunskap

och jämställdhetsarbete skall betraktas som en

formell merit i tjänstgöringsomdömena och som

kriterium för bedömning i nomineringsnämnderna.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

Försvarsmakten och Pliktverket i uppdrag att

utveckla en strategi för att utveckla metoderna

och urvalskriterierna i syfte att öka andelen unga

män och kvinnor med annan etnisk bakgrund.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Räddningsverket får i uppdrag att inkludera ämnet

genuskunskap i den nya utbildningen till skydd mot

olyckor.

2003/04:Fö238 av Heli Berg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

öka mångfalden inom försvaret och motverka all

diskriminering och kränkande behandling på grund

av kön, etnisk bakgrund, religiös tillhörighet,

sexuell läggning eller könsidentitet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det

organisatoriska stödet för kvinnor som blivit

utsatta för sexuella trakasserier måste

förbättras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de fall som

kommer till Personalansvarsnämndens kännedom och

som bedöms vara sexuella trakasserier skall

polisanmälas oavsett bedömd påföljd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

arbetet med att implementera Pliktverkets

handlingsplan för bl.a. etnisk mångfald drivs på

och intensifieras.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av att

Försvarsmakten snarast vidtar konkreta åtgärder

för att öka den etniska mångfalden i försvaret vad

avser rekrytering och inom ramen för detta driver

på arbetet med den nya handlingsplanen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Försvarsmakten

snarast tar fram en handlingsplan för att motverka

diskriminering på grund av sexuell läggning eller

könsidentitet för att synliggöra HBT-personers

situation eftersom en sådan i dagsläget saknas.

2003/04:Fö245 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillsätta en kommission

som utreder sextrakasserierna inom Försvarsmakten.

2003/04:Fö251 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen för

värnpliktiga homosexuella, bisexuella och

transpersoner, däribland HBT-personer med utländsk

bakgrund, samt lesbiska och bisexuella kvinnor som

fullgör värnpliktstjänstgöring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppmärksammandet

av HBT-frågor inom Försvarsmaktens internationella

samverkan.

2003/04:Fö256 av Johan Linander m.fl. (c, fp, v,

mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om situationen för

värnpliktiga homosexuella, bisexuella och

transpersoner, däribland inte minst HBT-personer

med utländsk bakgrund, samt lesbiska och

bisexuella kvinnor som fullgör

värnpliktstjänstgöring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppmärksammandet

av HBT-frågor inom Försvarsmaktens internationella

samverkan.

2003/04:Fö257 av Susanne Eberstein och Agneta

Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändringar i Försvarsmaktens

personalansvarsnämnd.

2003/04:Fö263 av Else-Marie Lindgren m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att snarast

genomföra en kvalificerad uppföljning samt

åtgärder mot sexuella trakasserier och annan

kränkande behandling.

2003/04:Fö264 av Erling Wälivaara m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett

s.k. senior adviser-system.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla former av

sexuella trakasserier och kränkande behandling av

kvinnor inom totalförsvarsmyndigheten beivras.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

utbildningssystemet för yrkesofficerare i syfte

att tydliggöra karriärvägar för att därmed i ökad

grad kunna behålla personal.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avtalsvillkor

för de anställda i utlandsstyrkan snarast regleras.

Motioner

Personalpolitik m.m.

I kommittémotion 2002/03:Fö221 (m) av Gunnar Hökmark

m.fl. framhålls att det behövs en ny personalpolitik

i försvaret som gör detta till en attraktiv

arbetsplats. Officersutbildningen behöver därför

omdanas. I motionen föreslås att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag om rekrytering,

utbildning och anställning av officerare med olika

bakgrund inom ett flerkarriärsystem (yrkande 1), om

stöd för officerarna (yrkande 2) och till sådan

ändring i arbetslagstiftningen som möjliggör såväl

kontrakts- som visstidsanställning för all personal

inom Försvarsmakten (yrkande 4).

I kommittémotion 2003/04:Fö264 (kd) av Erling

Wälivaara m.fl. framhålls att Försvarsmaktens

personalpolitik behöver reformeras. I motionen

föreslås att för att ta till vara den erfarenhet och

stora kompetens hos anställda som nyligen avslutat

sin yrkeskarriär bör man införa ett s.k. senior

adviser-system snarast (yrkande 9). Motionärerna

anser också att det bör genomföras en översyn av

utbildningssystemet för yrkesofficerare i syfte att

tydliggöra karriärvägar för att därmed i ökad grad

kunna behålla personal (yrkande 12). Vidare anförs

att avtalsvillkor för de anställda i utlandsstyrkan

snarast bör regleras (yrkande 13).

I motion 2003/04:Fö257 (s) av Susanne Eberstein

och Agneta Lundberg föreslås förändringar i

Försvarsmaktens personalansvarsnämnd.

Kvinnor i försvaret

I olika motioner lämnas förslag om kvinnor i

försvaret.

I kommittémotion 2002/03:Fö212 (v) av Berit

Jóhannesson m.fl. framhålls att den föråldrade

myndighetsstrukturen och de till kvinnliga

officerare ogynnsamma attityder som varit

förhärskande inom myndigheten inte har hjälpt till

att locka kvinnor till försvaret i önskad

omfattning. I motionen föreslås att riksdagen bör

begära att regeringen beslutar om ett

rekryteringsmål för andelen kvinnliga officerare

till Försvarsmakten (yrkande 1), att riksdagen begär

att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att

presentera en plan för hur Försvarsmakten skall

stärka sin rekrytering av kvinnliga officerare till

funktioner som traditionellt är mansdominerade

(yrkande 3) och att riksdagen begär att regeringen

ger Försvarsmakten i uppdrag att presentera en plan

för hur kvinnor inom Försvarsmakten skall få en med

sina manliga kolleger jämbördig möjlighet till

karriär (yrkande 4).

I motion 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) av Eva

Flyborg m.fl. menar motionärerna att Sverige bör

arbeta för att fler kvinnor skall finnas med i

Sveriges internationella styrkor (yrkande 6).

I motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)

(yrkande 7) av Viviann Gerdin m.fl. och i motion

2003/04:U349 (s) (yrkande 7) av Sonja Fransson

anförs att Sverige bör öka andelen kvinnor i

fredsbevarande operationer och att en lista på

kompetenta kvinnor som kan ta sådana uppdrag

upprättas.

Diskriminering och mångfald

I flera motioner tas frågor om diskriminering och

mångfald upp.

I kommittémotion 2002/03:Fö212 (v) av Berit

Jóhannesson m.fl. framhålls att riksdagen begär att

regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att årligen

utvärdera vilken effekt åtgärderna mot sexuella

trakasserier har gett (yrkande 5).

I kommittémotion 2002/03:Fö240 (fp) av Allan

Widman m.fl. framhålls att det militära försvaret på

centrala områden inte alls är representativt för det

samhälle det verkar i och för. I motionen föreslås

att det är viktigt att det vidtas åtgärder för att

främja en bättre etnisk och kulturell mångfald inom

försvaret (yrkande 7).

I kommittémotion 2002/03:Fö218 (v) av Berit

Jóhannesson m.fl. framhålls att genderperspektivet

är en viktig grund i den militära utbildningen. I

motionen föreslås att regeringen ger Försvarsmakten

i uppdrag att inom kort presentera en

utbildningsplan avseende genuskunskap för

försvarsanställda (yrkande 4).

I motion 2002/03:Fö264 (s, fp, v, c, mp) av

Hillevi Larsson m.fl. anser motionärerna att det är

angeläget att regeringen ger Försvarsmakten i

uppdrag att påskynda och intensifiera

förändringsarbetet när det gäller situationen för de

homosexuella, bisexuella och transpersoner som är

anställda vid myndigheten (yrkande 1). Motionärerna

anser vidare att regeringen bör ge Försvarsmakten i

uppdrag att vidta åtgärder när det gäller

situationen för värnpliktiga homosexuella,

bisexuella och transpersoner samt att det införs ett

förbud mot diskriminering av dessa (yrkande 2).

I motion 2002/03:Fö270 (s) av Kent Härstedt och

Hillevi Larsson framförs att regeringen bör ålägga

Försvarsmakten att redovisa en handlingsplan för hur

man skall åstadkomma att de värnpliktiga skyddas mot

diskriminering på motsvarande sätt som det i lag

garanteras skydd mot diskriminering i arbetslivet.

I kommittémotion 2003/04:Fö218 (v) av Berit

Jóhannesson m.fl. lämnas ett antal förslag mot

diskriminering och för mångfald inom försvaret. Det

framhålls att

samtliga enheter inom Försvarsmakten skyndsamt

bör ta fram ett lokalt handlingsprogram mot

sexuella trakasserier (yrkande 2),

regeringen bör ge Försvarsmakten instruktioner om

att utbilda och anställa lokala rådgivare på alla

enheter inom organisationen (yrkande 3),

ämnet genuskunskap bör implementeras i samtliga

militära utbildningar (yrkande 4),

regeringen bör ge Försvarsmakten i uppdrag att

genomföra en utbildning i genuskunskap för redan

befintlig personal (yrkande 5),

regeringen bör ge Försvarsmakten i uppdrag att

implementera genuskunskap i

värnpliktsutbildningen (yrkande 6),

genuskunskap och jämställdhetsarbete bör

betraktas som en formell merit i

tjänstgöringsomdömena och som kriterium för

bedömning i nomineringsnämnderna (yrkande 7),

regeringen bör ge Försvarsmakten och Pliktverket

i uppdrag att utveckla en strategi för att

utveckla metoderna och urvalskriterierna i syfte

att öka andelen unga män och kvinnor med annan

etnisk bakgrund (yrkande 8),

Räddningsverket bör få i uppdrag att inkludera

ämnet genuskunskap i den nya utbildningen till

skydd mot olyckor (yrkande 9).

I kommittémotion 2003/04:Fö238 (fp) av Heli Berg

m.fl. om gender- och minoritetsfrågor inom försvaret

framhålls

betydelsen av att öka mångfalden inom försvaret

och motverka all diskriminering och kränkande

behandling på grund av kön, etnisk bakgrund,

religiös tillhörighet, sexuell läggning eller

könsidentitet (yrkande 1),

att det organisatoriska stödet för kvinnor som

blivit utsatta för sexuella trakasserier måste

förbättras (yrkande 2),

att de fall som kommer till

Personalansvarsnämndens kännedom och som bedöms

vara sexuella trakasserier skall polisanmälas

oavsett bedömd påföljd (yrkande 3),

betydelsen av att arbetet med att implementera

Pliktverkets handlingsplan för bl.a. etnisk

mångfald drivs på och intensifieras (yrkande 5),

betydelsen av att Försvarsmakten snarast vidtar

konkreta åtgärder för att öka den etniska

mångfalden i försvaret vad avser rekrytering och

inom ramen för detta driver på arbetet med den

nya handlingsplanen (yrkande 6),

att Försvarsmakten snarast bör ta fram en

handlingsplan för att motverka diskriminering på

grund av sexuell läggning eller könsidentitet för

att synliggöra HBT-personers situation eftersom

en sådan i dagsläget saknas (yrkande 7).

I motion 2003/04:Fö245 (fp) av Eva Flyborg föreslås

att en kommission tillsätts som utreder

sextrakasserierna inom Försvarsmakten.

I motion 2003/04:Fö251 (s) av Hillevi Larsson

m.fl. och i motion 2003/04:Fö256 (c, fp, v, mp) av

Johan Linander m.fl. framhålls att regeringen bör ge

Försvarsmakten i uppdrag att uppmärksamma

situationen för och vidta åtgärder för värnpliktiga

homosexuella, bisexuella och transpersoner,

däribland för HBT-personer med utländsk bakgrund,

samt lesbiska och bisexuella kvinnor som fullgör

värnpliktstjänstgöring (yrkande 1). Motionärerna

menar också att HBT-frågor bör uppmärksammas och

integreras inom Försvarsmaktens internationella

samverkan (yrkande 2).

I kommittémotion 2003/04:Fö263 (kd) av Else-Marie

Lindgren m.fl. föreslås att det snarast genomförs en

kvalificerad uppföljning samt åtgärder mot sexuella

trakasserier och annan kränkande behandling i

Försvarsmakten (yrkande 4).

I kommittémotion 2003/04:Fö264 (kd) av Erling

Wälivaara m.fl. framhålls att alla former av

sexuella trakasserier och kränkande behandling av

kvinnor som förekommer inom totalförsvarsmyndigheten

är oacceptabelt och måste beaktas och beivras

(yrkande 10).

I motion 2002/03:A317 (fp, s, v, c, mp) av

Birgitta Ohlsson m.fl. anförs att HomO:s

bestämmelser om diskriminering på grund av sexuell

läggning i arbetslivet även skall vara tillämpliga

för dem som är värnpliktiga och skolpliktiga samt

vuxenstuderande (yrkande 1).

I motion 2003/04:L350 (c) av Kenneth Johansson

m.fl. föreslås att riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag om ändring av lagen om

diskriminering i arbetslivet så att den även

omfattar de värnpliktiga (yrkande 5).

I motion 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) av Eva

Flyborg m.fl. föreslås att genderfrågor får ett

större utrymme vid utbildningen för insatsstyrkorna

(yrkande 7).

Utskottet

Personalpolitik

I försvarsutskottets betänkande Försvarsmaktens

personal (bet. 2001/02: FöU7) framhöll utskottet att

det ansåg det viktigt att nya karriär- och

utvecklingsmöjligheter skapas för de olika

personalkategorierna inom Försvarsmakten, dvs.

yrkes- och reservofficerare samt civilt anställda.

Utskottet menade också att den militära

organisationen bör fortsätta att reformeras så att

den möter framtida krav och bidrar till att skapa

alternativa karriärvägar för anställd personal.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2004

anmält att reformeringen av Försvarsmaktens

personalförsörjningssystem pågår och att arbetet

grundas på den samlade syn på personalförsörjningen

i Försvarsmakten som regeringen redovisade i

propositionen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret

(prop. 2001/02:10).

Utskottet ser de personalpolitiska frågorna som en

av de viktigaste inför nästa försvarsbeslut och

utgår från att regeringen i den kommande

propositionen om försvarsbeslutet utförligt

redovisar arbetet med personalförsörjningsfrågorna

och lämnar de förslag till riksdagen som behövs. Med

det anförda är motionärerna delvis tillgodosedda,

varför motionerna 2002/03:Fö221 (m) yrkandena 1, 2

och 4 samt 2003/04:Fö264 (kd) yrkandena 9, 12 och 13

avstyrks.

I motion 2003/04:Fö257 (s) föreslås förändringar i

Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Nämnden följer

de bestämmelser som enligt 19 § verksförordningen

(1995:1322) gäller för myndigheter i

statsförvaltningen. Utskottet avstyrker därmed

motionen.

Kvinnor i försvaret

I försvarsutskottets betänkande Försvarsmaktens

personal (bet. 2001/02: FöU7) framhöll utskottet

följande.

Utskottet anser - i likhet med

Försvarsberedningen och regeringen - att andelen

kvinnliga officerare inom Försvarsmakten bör öka.

Detta bör ske genom olika åtgärder såsom att

rekryteringsmål för kvinnliga officerare införs,

förändring av fysiska baskrav och förbättringar i

arbetsmiljön för kvinnor. Vidare bör

Försvarsmakten fortsätta sina ansträngningar att

förbättra attityder och inställning till

kvinnliga officerare. Försvarsmakten bör också

fördjupa sin analys av varför så få kvinnor söker

sig till officersyrket.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2004 lämnat

en redogörelse om rekrytering av kvinnliga

totalförsvarspliktiga och kvinnliga officerare.

Regeringen anför bl.a. följande.

Försvarsmaktens mål för 2002 att reducera de

förtida avgångarna för kvinnliga officerare med

50 procent har uppnåtts. Försvarsmakten har

därutöver arbetat med att öka nyrekryteringen av

kvinnor till officersyrket. För att eliminera

risken för indirekt diskriminering av kvinnor

genom fysiska baskrav som närmast utestänger dem

från officersyrket har Försvarsmakten i stället

tagit fram ett träningskrav. Detta används för

närvarande på prov inom Försvarsmakten för att

sedan kunna utvärderas.

Regeringens krav på en påtaglig ökning av andelen

kvinnor inom officersyrket har Försvarsmakten

omsatt till ett mål för 2007 som innebär en 40-

procentig ökning.

- - -

Varje fall av avgång under grundutbildningen

bland kvinnliga totalförsvarspliktiga skall

analyseras och återrapporteras i samband med

årsredovisningen för 2004 för att identifiera

behov av ytterligare åtgärder.

Det är enligt utskottet nödvändigt att antalet

kvinnor ökar i Försvarsmakten. Ansträngningarna med

att rekrytera kvinnliga värnpliktiga och officerare

måste fortsätta. Detta gäller också kvinnor till

förband i internationell verksamhet. Regeringen bör

återkomma till riksdagen i höstens

försvarsbeslutsproposition med en redovisning av det

fortsatta arbetet med detta.

Med det anförda är motionerna 2002/03:Fö212 (v)

yrkandena 1, 3 och 4, 2003/04:U278 (fp, m, c, kd)

yrkande 6, 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)

yrkande 7 samt 2003/04:U349 (s) yrkande 7 i hög grad

tillgodosedda varför, de inte behöver bifallas.

Diskriminering och mångfald

I försvarsutskottets betänkande Försvarsmaktens

personal (bet. 2001/02: FöU7) framhöll utskottet

följande.

Utskottet har erfarit att Försvarsmakten har

intensifierat sitt jämställdhetsarbete och nu

integrerar ett genusperspektiv i utbildningen vid

militära skolor och i ledarskapsutbildningen.

Försvarsutskottet anförde vidare i samma betänkande.

I några motioner framförs förslag om s.k.

HBT-frågor (homo, bisexuella och transpersoner) i

Försvarsmakten. Utskottet anser att övergrepp och

diskriminering aldrig är godtagbart och varje

gång måste motverkas kraftfullt. Det krävs

kraftfulla åtgärder också för att det militära

försvaret på alla nivåer och i alla funktioner

skall vara lika öppet, välkommet och tillgängligt

på likvärdiga villkor för alla, oavsett sexuell

läggning.

Enligt utskottet är det viktigt att

Försvarsmakten fortsätter att vidta åtgärder för

att förebygga och förhindra att någon utsätts för

trakasserier på grund av sexuell läggning. Enligt

vad utskottet erfarit pågår också i

Försvarsmakten ett arbete med att förändra

attityder i organisationen i dessa frågor.

Regeringen har lämnat en utförlig redogörelse i

budgetpropositionen för 2004 om åtgärder mot

diskriminering och för främjande av mångfald i

försvaret. Regeringen anför bl.a. följande.

I arbetet med att förebygga och motverka sexuella

trakasserier redovisar Försvarsmakten att

ytterligare 58 lokala rådgivare utbildats. Totalt

är de nu 200 stycken som kan stödja förbanden.

- - -

Inom HBT-området (homosexuella, bisexuella och

transpersoner) pågår projektet Normgivande

mångfald som ingår i EU:s Equalprogram. Projektet

kommer att löpa fram till utgången av 2004 och

har som syfte att skapa en god nulägesbeskrivning

av situationen inom Försvarsmakten för att

utgående från den kunna ta fram verktyg som kan

ge en varaktig attitydförändring.

- - -

För samtliga myndigheter gäller att de har ett

arbetsgivaransvar som bl.a. innebär att de skall

verka för att ge alla - oaktat kön, etnisk

tillhörighet, religion, funktionshinder eller

sexuell läggning - samma möjligheter, rättigheter

och skyldigheter i arbetslivet.

- - -

Ett annat prioriterat område för regeringen är

utbildningsmiljön för totalförsvarspliktiga.

Utvecklingsarbetet skall syfta till att motverka

mobbning, trakasserier samt övergrepp mot

enskilda. Områden som skall belysas är bl.a.

jämställdhet, sexuella trakasserier, homofobi,

främlingsfientlighet, utbildning, säkerhet,

olycksförebyggande åtgärder samt förhållandet

till droger.

- - -

Regeringens bedömning är att ledarskapet inom

myndigheten är avgörande för huruvida kvinnor och

män får samma möjligheter, rättigheter och

skyldigheter hos Försvarsmakten som arbetsgivare.

Regeringen anser därför att arbetet med att

inkorporera genusfrågorna i ledarskapsämnet utgör

en viktig grund för inriktningen inom området.

- - -

Regeringen bedömer att mångfald bidrar till att

höja kvaliteten inom en verksamhet, att god

framtida kompetensförsörjning utgår från att

arbetsgivare kan attrahera den mest kompetenta

arbetskraften utan att exkludera t.ex. kvinnor

och personer med utländsk bakgrund. Mångfalden

har dessutom en särskild betydelse inom

försvarssektorn utgående från både

folkförankrings- och demokratiprinciper. Mot

bakgrund av denna bedömning är det nödvändigt för

Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk att

vidta åtgärder för att bredda rekryteringsbasen

till värnplikten och i förlängningen till

officersyrket. Grundläggande för detta arbete är

att de pågående befattningsanalyserna slutförs

med en genomgripande analys utgående från genus-

och mångfaldsperspektiv.

Regeringens inriktning är att ytterligare

stärka de totalförsvarsgemensamma myndigheternas

arbete med genus- och mångfaldsfrågor med

särskilt fokus på Försvarshögskolan och

Totalförsvarets pliktverk.

Utskottet erinrar ånyo om vikten av att kraftfulla

åtgärder vidtas när det gäller att motverka alla

slag av diskriminering i försvaret. Utskottet

understryker - liksom tidigare - också betydelsen av

åtgärder för att främja etnisk och kulturell

mångfald inom försvaret. Regeringen har i januari

2004 givit Försvarsmakten, Pliktverket och

Försvarshögskolan i uppdrag att i samarbete med

varandra ta fram strategier för att få bort negativa

attityder och diskriminering inom det militära

försvaret. Regeringen bör vid nästa riksmöte

fortsätta med sin redovisning till riksdagen i dessa

frågor. Regeringsuppdraget från januari 2004 bör

därvid kunna utgöra ett underlag. Vad utskottet har

anfört innebär att motionärernas syfte till stor del

är tillgodosett, varför motionerna 2002/03:Fö212

yrkande 5, 2002/03:Fö240 yrkande 7, 2002/03:Fö218

yrkande 4, 2002/03:Fö264 yrkandena 1 och 2,

2002/03:Fö270, 2003/04:Fö218 yrkandena 2-9,

2003/04:Fö238 yrkandena 1-3 och 5-7, 2003/04:Fö245,

2003/04:Fö251 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Fö256

yrkandena 1 och 2, 2003/04:Fö263 yrkande 4,

2003/04:Fö264 yrkande 10, 2002/03:A317 yrkande 1,

2003/04:L350 yrkande 5 samt 2003/04:U278 yrkande 7

kan avstyrkas.