Bet. 2003/04:FÖU5

Försvarsutskottets betänkande

2003/04:FÖU5

Försvarsmaktens förbandsutveckling - enuppföljning av försvarsbesluten 2000 och 2001

Sammanfattning

Detta är ett initiativärende. Enligt 3 kap. 7 §

riksdagsordningen får ett utskott väcka förslag hos

riksdagen i ett ämne som hör till dess beredningsområde

(utskottsinitiativ).

Utskottet har tagit initiativ till en uppföljning och

utvärdering av riksdagens beslut år 2000 och 2001 om

Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. Mot bakgrund av

slutsatserna av detta arbete föreslås att riksdagen som

sin mening ger regeringen till känna vilket

beslutsunderlag som bör redovisas för riksdagen om

Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. Erfarenheterna

pekar på vikten av att riksdagen ges förutsättningar

att fatta entydiga och klart formulerade beslut om

Försvarsmaktens successiva utveckling. Besluten behöver

formuleras på ett sådant sätt att riksdagen

kontinuerligt kan följa upp dem.

I lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt införs den

1 juli 2004 en bestämmelse i 3 kap. 12 § med innebörden

att en krigsplacering skall upphöra tio år efter det

senaste tjänstgöringstillfället, om det inte finns

särskilda skäl för en förlängning. Utskottet

konstaterar att de förberedelser som borde skett före

lagens ikraftträdande inte hinner komma till stånd.

Utskottet anser att det är angeläget att personer som

bibehåller sin kompetens, t.ex. genom internationell

tjänst eller genom frivillig utbildning, kan

tillgodogöras. Ett administrativt system behöver därför

utvecklas som gör detta möjligt. Därför bör den

bestämmelsen träda i kraft först den 1 juli 2005.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Beslutsunderlag avseende Försvarsmaktens

förbandsutveckling m.m.

Riksdagen ger regeringen till känna som sin mening

vad utskottet anfört om Försvarsmaktens

förbandsutveckling m.m.

2. Lag om ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt

Riksdagen antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda

lagförslaget.

Stockholm den 9 mars 2004

På försvarsutskottets vägnar

Eskil Erlandsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil

Erlandsson (c), Tone Tingsgård (s), Ola Sundell (m),

Allan Widman (fp), Ola Rask (s), Michael Hagberg (s),

Erling Wälivaara (kd), Berit Jóhannesson (v), Berndt

Sköldestig (s), Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie

Lindkvist (s), Heli Berg (fp), Åsa Lindestam (s), Peter

Jonsson (s), Lars Ångström (mp), Marie Nordén (s) och

Carl-Axel Roslund (m).

2003/04

FöU5

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Detta är ett initiativärende.

Enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen får ett utskott

väcka förslag hos riksdagen i ett ämne som hör till

dess beredningsområde (utskottsinitiativ). Ett

utskottsinitiativ tas genom ett utskottsbetänkande.

Enligt 4 kap. 16 § riksdagsordningen skall i

utskottens beredning av ärendena ingå uppgiften att

följa upp och utvärdera riksdagsbeslut inom de

ämnesområden som för varje utskott anges i 4-6 §§ med

tillhörande tilläggsbestämmelser.

Mot den bakgrunden beslutade försvarsutskottet den 29

april 2003 att tillsätta en arbetsgrupp inom utskottet

för att följa upp och utvärdera Försvarsmaktens

utbildnings-, förbandsomsättnings- och

beredskapssystem. Denna grupp har bestått av Berndt

Sköldestig (s), ordförande, Ola Sundell (m), Else-Marie

Lindgren (kd) och Claes Västerteg (c). Utskottets

beslut samt den promemoria som låg till grund för

utskottets överväganden och beslut fogas till detta

betänkande i bilaga 1.

Före detta föredraganden i försvarsutskottets kansli,

Jörgen Thulstrup, anställdes som särskild utredare i

riksdagsförvaltningen (försvarsutskottet) för att

biträda gruppen och utskottet i detta arbete. Han har

successivt under arbetets gång informerat

arbetsgruppen.

Utskottet har den 29 januari 2004 genom en intern

utfrågning inhämtat upplysningar i ärendet genom

föredragningar av överingenjör Johan Tunberger,

Totalförsvarets forskningsinstitut, ämnesråd Ola Hedin,

Försvarsdepartementet, fil.dr Eva Haldén,

Försvarshögskolan och Försvarsdepartementet samt

överbefälhavaren general Håkan Syrén, Försvarsmakten.

Bakgrund

Utredningen överlämnade i oktober 2003 till utskottet

sin rapport Försvarsmaktens utbildning,

förbandsutveckling, förbandsomsättning, beredskap och

operativa förmåga - utvärdering av försvarsbesluten

2000 och 2001. Man framhåller att de båda

riksdagsbesluten i viktiga avseenden inte genomförts i

enlighet med besluten och deras intentioner. Rapporten

finns publicerad i sin helhet i serien Utredningar från

riksdagen 2003/04:URD1.

Även Försvarsberedningen pekar i sin rapport Vårt

militära försvar - vilja och vägval (Ds 2003:34) i juni

2003 på allvarliga brister i insatsorganisationen och

en tämligen dålig utvecklingsprognos.

Liknande bedömningar gör Riksrevisionsverket i juni

2003 i sin rapport Försvarets omstrukturering -

granskning av planering och genomförande (RRV 2003:20).

Riksdagens revisorer har dessutom genomfört en

granskning av Försvarsmakten utifrån olika aspekter -

Arbetsgivarpolitiken i försvaret (RR 14),

Försvarsmaktens avveckling av överskottsmateriel (RR

18) och Styrning av det militära försvaret (RR 19).

Vidare pågår det inom Försvarsdepartementet ett

särskilt uppföljningsprojekt av försvarsbesluten.

Mot bakgrund av dessa rapporter konstaterade

försvarsutskottet under hösten 2003 i betänkande

2003/04:FöU1 Försvar och beredskap mot sårbarhet -

budgetåret 2004 att försvarsbesluten 2000 och 2001 till

följd av de stora säkerhetspolitiska förändringarna har

inneburit omfattande förändringar för Försvarsmakten.

Invasionshotet skall inte längre vara grunden för

försvarsplaneringen. Betydelsen av försvarets medverkan

i internationell verksamhet har ökat.

Krigsorganisationen har minskat kraftigt liksom antalet

fredsförband. Den ekonomiska ramen har reducerats.

Utskottet framhåller att utredaren i sin rapport har

pekat på en rad omständigheter som gör att riksdagens

beslut om Försvarsmaktens utveckling fram till år 2004

inte kommer att förverkligas på det sätt som riksdagen

förutsatte vid tiden för besluten.

Utskottet framhöll att det såg med stort allvar på

den relativt samstämmiga bild som framträder i olika

rapporter. Mot bakgrund av detta drog utskottet

slutsatsen att målet för Försvarsmaktens

förbandsutveckling m.m. fram till år 2004 i stora delar

inte kommer att kunna förverkligas. Utskottet ansåg det

därför nödvändigt att fortsätta att granska de problem

som uppstått i genomförandet av försvarsbesluten. Den

av utskottet initierade särskilda utredningen kommer

därvid att utgöra ett av flera viktiga underlag.

Utskottet beslutade därför att återkomma i betänkande

under våren 2004 i denna fråga.

Utskottets överväganden

Rapporter som berör Försvarsmaktens

förbandsutveckling m.m.

Utskottet vill inledningsvis sammanfatta innehållet i

några rapporter - vilka legat till grund för utskottets

ställningstaganden - som lämnats under senare tid och

som från något skilda utgångspunkter berör hur

Försvarsmaktens utbildning, förbandsutveckling,

förbandsomsättning, beredskap och operativa förmåga

förverkligas jämfört med de överväganden och beslut som

riksdagen gjorde respektive fattade under åren 2000 och

2001.

1. Strategi för det oväntade - länken mellan

föränderliga mål och militär förmåga.

Totalförsvarets forskningsinstitut (november 2002)

samt Strategi för det oväntade 2 (februari 2004).

2.

3. Försvarets omstrukturering - granskning av planering

och genomförande. Riksrevisionsverket (juni 2003).

4.

5. Riksdagens revisorers förslag (2002/03:RR19)

angående styrningen av det militära försvaret (juni

2003).

6.

7. Vårt militära försvar - vilja och vägval.

Försvarsberedningen (juni 2003).

8.

9. Budgetpropositionen för 2004 - Utgiftsområde 6.

Försvar samt beredskap mot sårbarhet (september

2003).

10.

11. Försvarsmaktens utbildning, förbandsutveckling,

förbandsomsättning, beredskap och operativa förmåga

- utvärdering av försvarsbesluten 2000 och 2001.

Rapport till försvarsutskottet (oktober 2003).

12.

Strategi för det oväntade - länken mellan

föränderliga mål och militär förmåga

Denna rapport har på uppdrag av Regeringskansliet

(Försvarsdepartementet) utarbetats av en arbetsgrupp

inom Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som

överlämnade sin rapport i november 2002. I rapporten

finns bedömningar av Försvarsmaktens utbildning,

förbandsutveckling, förbandsomsättning, beredskap och

operativa förmåga. Några bedömningar i hithörande

frågor i rapporten redovisas nedan.

Försvarsmaktens insatsberedskap har enligt rapporten i

dag avsevärda svagheter. Problemen gäller i första

hand:

- Få tillgängliga, operativt rörliga och

slagkraftiga förband.

-

· Sårbar fredsgruppering och sårbara baser, främst för

flygstridskrafterna, i kombination med operativ

svacka vid mobilisering/spridning.

·

- Ett bristfälligt legalt och administrativt ramverk

för utnyttjande av Försvarsmaktens personal.

Nuvarande ramverk synes innebära betydande

oklarheter och trögheter i situationer av

gråzonstyp. Svensk handlingsfrihet beskärs och

därmed möjligheterna att välja strategi. Det bör

observeras att situationer kan uppstå då det finns

skäl mot att förklara att riket befinner sig i

krig eller krigsfara. Det nuvarande regelverket är

i första hand utformat för entydiga situationer.

-

Härtill bör enligt rapporten även läggas ytterligare en

dimension, nämligen bevakningskapaciteten, som kan vara

av särskild vikt vid sammansatta hot, dvs. hot mot

samhället i stort, t.ex. då sabotage- och

terroraktioner koordineras med militära angrepp. I ett

sådant läge skulle ett stort antal såväl civila som

militära objekt behöva bevakas. Polisens resurser är

klart otillräckliga. Dessutom råder osäkerhet om de

legala möjligheterna att sätta in militär vid

exempelvis "anonyma" terrorist- eller sabotageaktioner.

Ett avgörande inslag i insatsberedskapen är förmågan

att snabbt utöva kvalificerad ledning. Detta gäller

självfallet Försvarsmakten men i lika hög grad övriga

samhällsfunktioner - det som vanligtvis benämns

totalförsvar. Studien har visat att den typ av hot som

efter det kalla kriget synes mest aktuella - sådana som

uppstår genom rupturer och malströmsutvecklingar - i

särskilt hög grad ställer krav på god

ledningsberedskap, inte minst på övergripande nivå. Det

är studiegruppens bestämda intryck att beredskapen i

detta avseende är otillräcklig. De alltmer sannolika

sammansatta hoten ställer särskilda krav i detta

avseende. Kraven på snabb och effektiv operativ

samordning mellan olika samhällsfunktioner blir i

sådana situationer särskilt påtagliga.

Försvarsmaktens förmåga att snabbt hantera utmaningar

med grundorganisationens resurser varierar starkt: I

fråga om markstridskrafter finns inom ramen för

ordinarie utbildningscykel endast ett fåtal samtränade

bataljoner under några få månader av året. I övrigt

finns endast spridda beredskapstroppar om vardera 10-20

man. Förhållandet är likartat inom marinen med undantag

av några beredskapsfartyg och ubåtarna.

Flygstridskrafterna har högre åretrunt-beredskap. En

svaghet är dock koncentrationen till få baser och inom

dessa sårbar uppställning av flygplanen.

Rapporten framhåller att möjligheterna att förstärka

Försvarsmaktens förmåga genom att snabbt inkalla

personal begränsas inte enbart av det legala och

administrativa ramverket. Försvarsmakten saknar nu, och

under en av allt att döma lång omstruktureringsfas, en

fungerande mobiliseringsorganisation. Ett av problemen

är att det tidigare beredskapssystemet har övergivits

utan att ett nytt utarbetats. Ett annat problem är att

ett mobiliseringsbeslut medför en operativ försvagning

i ett känsligt skede. I ett framtida

mobiliseringssystem bör insatsförbanden inte tillåtas

bli åderlåtna, genom att deras nyckelpersonal beordras

till mobiliseringsplatserna.

Försvarets omstrukturering - granskning av

planering och genomförande

Granskningsrapporten överlämnades av

Riksrevisionsverket (RRV) i juni 2003 till regeringen.

RRV framhåller inledningsvis att de försvarsbeslut som

fattats av Sveriges riksdag under perioden 1999-2001

innebär en genomgripande reformering av det svenska

försvarets mål, omfattning och struktur.

Riksrevisionsverkets fleråriga granskning av försvarets

omstrukturering och ekonomi under perioden 2001-04 och

den årliga avrapporteringen är ett bidrag till

uppföljningen av försvarsreformen.

Riksrevisionsverket har granskat planering och

genomförande av försvarets omstrukturering och gjort

uppföljningar av personalförsörjnings- och

materielavvecklingsfrågorna som behandlats i tidigare

rapporter. Syftet är att vara reformstödjande, dvs. att

undersöka hur reformen fortgår, analysera orsaker till

eventuella avvikelser och föreslå korrigerande åtgärder

som kan påverka den pågående förändringsprocessen.

Försvarsmakten har faktagranskat innehållet i

rapporten.

Granskningsrapporten kan användas som underlag vid

regeringens fortsatta uppföljning av försvarsreformen

och i beredningen av kommande försvarsbeslut.

Riksrevisionsverket vill särskilt uppmärksamma

regeringen på den bristande transparensen i

anslagsberäkningarna, oklarheter i tolkningen av

målbilden för försvarsreformen, problem med

målstyrningen av reformen vid detaljreglering av

Försvarsmaktens verksamhet och organisation,

organisering av eventuell framtida personalavveckling i

en särskild organisation samt höga kostnader på grund

av avsaknaden av möjligheter till visstidsanställning

inom Försvarsmakten.

I sina slutsatser och rekommendationer framhåller RRV

bl.a. följande.

De grundläggande frågorna som ställts i RRV:s fleråriga

granskning av försvarets omstrukturering och ekonomi

under perioden 2001-04 är:

om de beslutade minskningarna av budgetramen kan

hållas och

om det militära försvaret kan uppnå den kompetens och

operativa förmåga som beslutats av riksdag och

regering.

Ett svar på den första frågan är att de anslag som

tilldelats FM under reformperioden, enligt RRV:s

beräkningar, är högre än försvarsreformens ekonomiska

beslut. Exakta beräkningar av försvarsbeslutets

faktiska inverkan på tilldelade anslag försvåras av

bristande tydlighet i budgetpropositionerna, men RRV

uppskattar det till 200 mkr för 2002 och 700 mkr för

2003. Mertilldelningen har resulterat i att FM bättre

kunnat täcka kostnader för avtalsförsäkringar m.m. samt

internationell verksamhet och andra ofinansierade

uppdrag som FM fått av regeringen.

Beloppen innehåller nettoeffekter från olika

tilläggsbeslut och beslut om ambitionsförändringar.

Besluten har successivt fattats av riksdagen efter

försvarsbeslutet från 1999, bl.a. om utökning av

fredsfrämjande truppinsatser. Komplexa

prisomräkningseffekter, redovisning i nettobelopp och

ofullstän-dig information om hur vissa förändringar

finansierats begränsar spårbarheten av fattade beslut.

Än så länge har FM klarat de beslutade minskningarna av

den totala budgetramen genom ett stort anslagssparande

på materielanslaget. Detta anslag har under perioden

delvis omfördelats till förbandsverksamhet och

fredsfrämjande truppinsatser för att FM ekonomiskt

skall klara ambitionerna på dessa områden.

På sikt påverkas dock materielförsörjningen då anslaget

riskerar att urholkas och möjligheten att gå ifrån

gamla avtal om materielleveranser är små. Då

försvarsreformen förutsätter materielförnyelse finns en

risk att senarelagd materielanskaffning innebär att

insatsförsvaret inte kan realiseras enligt

försvarsreformens beslut och tidsramar.

Detta förhållande har bäring på den andra frågan, dvs.

om det militära försvaret kan uppnå den operativa

förmåga och kompetens som beslutats. Ett fundamentalt

problem är oklarheter om vad det som beslutats av

statsmakterna innebär vad gäller det långsiktiga målet,

då olika tolkningar av målbilden för reformen gjorts.

Den styrningsmodell som medför att riksdag och regering

i vissa frågor detaljreglerar Försvarsmaktens

verksamhet och organisation innebär också att nya

beslut successivt fattas av statsmakterna som inverkar

på möjligheten för FM att uppnå avsedd operativ förmåga

och kompetens.

RRV:s bedömning är att FM organisatoriskt kommer att

i huvudsak ha uppnått de mål som ställts upp för 2004.

Sannolikheten att det kommer att finnas tillgänglig

personal med tillräckliga kunskaper och färdigheter för

att uppnå operativ förmåga och kompetens i

organisationen enligt försvarsbeslutet är dock inte så

stor. RRV grundar sig på att icke obetydliga

kompetensluckor finns vid förbanden och att ett

lämpligt personal- och kompetensförsörjningssystem för

FM inte kommer att vara operationellt vid utgången av

2004.

Sammantaget med en försenad materielförnyelse är

riskerna uppenbara att uppställda mål för FM:s

operativa förmåga och kompetens, enligt

försvarsreformen, inte kommer att uppnås på avsedd tid.

Riksdagens revisorers förslag angående styrningen

av det militära försvaret (2002/03:RR19)

Mot bakgrund av att Riksdagens revisorer upphör som

myndighet den 1 juli 2003, sammanfattar revisorerna i

denna skrivelse de slutsatser Riksdagens revisorer

dragit genom olika granskningar av det militära

försvaret mellan åren 1994 och 2003.

· Riksdagens revisorer har sedan myndigheten

Försvarsmakten bildades den 1 januari 1994 genomfört

tio granskningar av det militära försvaret.

Granskningarna har behandlat följande ämnen:

·

· anpassningen av totalförsvaret (förs. 1998/99:RR7)

·

· regeringens redovisning av det militära försvaret

(skrivelse till regering

en 1998/99:1)

·

· Försvarshögskolan i det nya försvaret (förs.

1999/2000:RR10)

·

· Försvarsmaktens personalförsörjning

(informationsbesök 2000/01:1)

·

· bemyndiganden - med utgångspunkt i försvaret (förs.

2000/01:RR2)

·

· styrningen av försvarets materielförsörjning (förs.

2001/02:RR7)

·

· internationella freds- och hjälpinsatser (förs.

2001/02:RR17)

·

· styrningen av försvarets fastigheter och

anläggningar (förs. 2002/03:RR7)

·

· Försvarsmaktens arbetsgivarpolitik (förs.

2002/03:RR14)

·

· Försvarsmaktens avveckling av överskottsmateriel

(förs. 2002/03:RR18).

·

Alla dessa granskningar har i viss mån behandlat

statsmakternas eller Försvarsmaktens styrning av

försvaret. Hur statsmakterna styr försvaret redovisas

närmare i revisorernas förstudie Det självstyrande

försvaret (2002/03:12).

Revisorerna anser att regeringen inte tillräckligt

förmått redovisa verksamheten i försvaret för

riksdagen. Propositionstexterna är i huvudsak

beskrivande. Regeringen relaterar inte beskrivningarna

till målen för försvaret. Riksdagen har inte fått en

klar bild vare sig av verksamhetens resultat eller av

dess kostnader. Revisorerna menar att riksdagen i

praktiken har haft mycket begränsade möjligheter att

påverka försvarets inriktning och omfattning.

Revisorerna anser att Försvarsdepartementet i alltför

hög utsträckning detaljstyr försvarsmyndigheterna.

Departementets detaljstyrning innebär att regeringen

inte kan ta ansvar för de övergripande

försvarsfrågorna. Försvarsmaktens styrning av

försvarsverksamheten brister på grund av bl.a. oklara

ansvarsförhållanden och svagt utvecklade stödsystem vid

Högkvarteret.

Revisorerna anser att den utredning som riksdagen

begärt är angelägen och förutsätter att regeringen

snarast tillsätter denna utredning. De problem som

revisorerna pekar på i sin skrivelse bör vara en

utgångspunkt för utredningen. Revisorerna lämnar också

förslag till åtgärder som kan vidtas redan innan den av

riksdagen begärda utredningen presenterat sina

slutsatser.

I Riksdagens revisorers förslag angående styrningen av

det militära försvaret (2002/03:RR19) diskuteras

styrningen av försvaret utifrån tre komponenter:

· riksdagens insyn,

·

· regeringens insyn och resultatstyrning samt

·

· Försvarsmaktens styrning av den egna verksamheten

och stödmyndigheternas verksamhet.

·

Riksdagens revisorer lämnar i anslutning till dessa tre

områden ett stort antal förslag till beslut vars syfte

är att bl.a. öka riksdagens insyn och styrning av det

militära försvaret.

Vårt militära försvar - vilja och vägval

Försvarsberedningen överlämnade sin rapport till

regeringen i juni 2003. Försvarsberedningen framhåller

att insatsorganisationen är Försvarsmaktens främsta

instrument för att uppfylla de krav på operativ förmåga

som riksdagen och regeringen ställer.

Insatsorganisationen är i denna mening slutprodukten av

de ansträngningar som myndigheten årligen genomför.

Försörjning med personal, materiel, anläggningar,

forsknings- och utvecklingsverksamhet m.m. är alla

medel för att i olika tidsperspektiv kunna sätta upp de

förband som behövs för att lösa Försvarsmaktens

uppgifter.

För insatsorganisationen har innevarande

försvarsbeslutsperiod främst handlat om att inleda ett

omstruktureringsarbete utifrån det arv som övertogs

från den tidigare krigsorganisationen. Några delar av

insatsorganisationen är i dagsläget i ett tämligen gott

skick eller har en god utvecklingsprognos. I relation

till insatsorganisationen som helhet kommer dock endast

ett mindre antal krigsförband att vara fullt utvecklade

och utrustade enligt gällande målsättningar vid

utgången av 2004. Denna bedömning förstärks i de fall

som förband skall tillhöra den mest kvalificerade

förbandsgruppen och därmed uppfylla de höga krav som

där ställs på personell och materiell kvalitet m.m.

Inom vissa typförband finns vidare stora variationer

inbördes vad gäller utbildnings- och övningsläge samt

materiell kvalitet. Bristerna vad gäller samövning i

bataljonsförband och i högre nivåer är genomgående.

Flera delar av insatsorganisationen har enligt

Försvarsberedningen, trots konsolideringen av den gamla

krigsorganisationen, allvarliga brister och en tämligen

dålig utvecklingsprognos. Tillgången till krigsförband

som är användbara i alla Försvarsmaktens uppgifter är

som en konsekvens av detta högst begränsad under

överblickbar framtid. För vissa typförband kan det inom

nuvarande verksamhetsmässiga och ekonomiska ramar vara

svårt att åtgärda brister även i det längre

tidsperspektivet (10 år). Det sistnämnda kan enligt

beredningens mening resa frågor om i vilka fall det är

meningsfullt att redovisa sådana förband som delar av

insatsorganisationen.

Utvecklingen av nya typförband som NBC-kompani och IT-

säkerhetsenhet har påbörjats och kommer att fortgå

under innevarande och nästföljande

försvarsbeslutsperiod. Andra nya förband som

säkerhetsbataljon och luftburen bataljon befinner sig

för närvarande på ett tidigt utvecklingsstadium. De

operativa behov och/eller kompetensbehov som dessa

förband är avsedda att lösa kommer att täckas

efterhand, men i vissa fall först efter en längre tid

och i en liten volym. På grund av ekonomiska

begränsningar har vissa omprioriteringar gjorts i

Försvarsmaktens långsiktiga planering, bl.a.

innebärande att den luftburna förmågan utvecklas med en

begränsad ambition i jämförelse med vad som beslutades

i försvarsbesluten 2000 och 2001.

Försvarsmakten har de senaste åren genomgått en

omfattande internationalisering. En stor mängd

internationella övningar har genomförts som resulterat

i värdefulla erfarenheter och ökad interoperabilitet.

Ett flertal förband från samtliga stridskrafter har

anmälts till internationella styrkeregister.

Anslagsposten för fredsfrämjande insatser har ökat

väsentligt. Uppträdande i lägre förbandsenheter i den

typ av insatser Sverige deltagit i håller en hög klass,

även i en internationell jämförelse. I jämförelse med

insatsorganisationen i allmänhet har de enskilda

förband som anmälts till internationella styrkeregister

en hög grad av personell tillgänglighet, materiell

kvalitet och uppfyllnad m.m.

Det kommer dock att ta ytterligare några år innan de

förband som nu är anmälda är fullt materiellt

utrustade, något som är värt att beakta mot bakgrund av

att dessa utgör en begränsad del av den totala

numerären i insatsorganisationen. En slutsats av

ominriktningsarbetet är därmed att utveckling av

internationell förmåga i många fall inte handlar om att

anmäla befintliga och i alla avseenden existerande

förband i insatsorganisationen till styrkeregister. I

stället innebär internationaliseringen att

Försvarsmakten behöver utveckla och nyinvestera i mer

eller mindre befintliga typförband som ärvts från den

tidigare krigsorganisationen.

Budgetpropositionen för 2004 - Utgiftsområde 6

Försvar samt beredskap mot sårbarhet

I budgetpropositionen för år 2004 lämnar regeringen sin

resultatbedömning för verksamhetsområdet Det militära

försvaret. Regeringen gör inledningsvis en redovisning

av vad Försvarsmakten redovisat och slutligen en egen

bedömning.

Försvarsmakten redovisar att dess förmåga att i

nuvarande omvärldsläge lösa uppgifter inom ramen för

ett väpnat angrepp sammantaget bedöms som godtagbar.

Vid ett försämrat omvärldsläge bedöms brister bl.a.

finnas inom områdena ledning, samövning i högre

förband, långräckviddig precisionsbekämpning,

underrättelseinhämtning, logistik och

helikopterunderstöd. Dessutom bedöms uthålligheten som

begränsad vid operationer i mer än en riktning.

Försvarsmaktens förmåga att hävda svensk territoriell

integritet bedöms sammantaget som godtagbar. Avsaknad

av ett gemensamt operativt lednings- och

övervakningssystem innebär begränsningar.

Förmågan att bidra till fred och säkerhet i omvärlden

bedöms sammantaget som godtagbar. Personalens ökade

erfarenheter från såväl internationella insatser som

internationell övningsverksamhet bidrar till att

successivt höja denna förmåga. En fortsatt anpassning

till multinationella ledningsstrukturer är nödvändig,

främst avseende ledningsmetodik, ledningssystem,

materiel och utbildning. Tidigare rapporterade brister

inom ammunitions- och minröjningsförmågan kvarstår.

Enligt regeringen bedöms den framtida tillgången till

rätt utbildade, lämpliga och intresserade personer vara

den enskilt mest gränssättande faktorn när det gäller

möjligheterna att genomföra fredsfrämjande insatser

utomlands med beväpnad trupp.

Förmågan att bidra till att stärka det svenska

samhället vid svåra påfrestningar i fred bedöms

sammantaget som god. En utökad samordning med civila

myndigheter med anledning av det vidgade hot- och

riskperspektivet samt en översyn av författningar

relaterade till beredskapssystemet bör dock genomföras.

Försvarsmaktens egen bedömning av dess samlade

operativa förmåga är gjord mot nuvarande säkerhets- och

försvarspolitiska läge och i förhållande till ställda

krav. Under dessa förutsättningar bedömer

Försvarsmakten sammantaget förmågan att lösa de fyra

huvuduppgifterna som godtagbar till god. Förmågan att

kunna möta mer omfattande militära operationer är

beroende av successiva anpassningsåtgärder. För detta

är det väsentligt att nödvändig förvarning kan ges för

att därmed medge nödvändiga beredskapshöjande åtgärder.

Försvarsmaktens operativa förmåga är beroende av att

såväl personal som insatsförband kontinuerligt övas och

utvecklas.

Regeringens bedömning är att försvarsreformen inte i

alla delar har kunnat genomförs i den takt och i den

utsträckning som ursprungligen antogs. Regeringen vill

med anledning av detta understryka vikten av att

riksdagens tidigare fattade beslut om det militära

försvarets inriktning fullföljs. Trots bristerna i

genomförandet gör regeringen bedömningen att den

operativa förmågan är godtagbar mot bakgrund av att

omvärldsläget förbättrats ytterligare i Sveriges

närområde.

Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. -

utvärdering av försvarsbesluten 2000 och 2001

I den av försvarsutskottet initierade utredningen om

hur försvarsbesluten 2000 och 2001 har genomförts gör

utredaren följande bedömningar.

Utbildningssystem och grundutbildning

Försvarsbeslutet innebär att utbildnings- och

förbandsomsättningssystemet skall förändras.

Grundorganisationen skall försörja den beslutade

insatsorganisationen med utbildad personal på ett sätt

som gör att s.k. fortsättningsutbildning (tidigare

repetitionsutbildning) i princip inte skall behövas.

Det av riksdagen förutsatta nya utbildningssystemet har

inte förverkligats på avsett sätt. Grundutbildningen

har hittills varit otillräcklig för att förbandsomsätta

den beslutade insatsorganisationen. Dels har det

utbildats för få värnpliktiga, dels har väsentliga

utbildningsmål inte nåtts. Inriktningen att utbilda

hela bataljoner och att utbilda en brigad med

stödförband per år har i praktiken blivit utbildning i

halvbataljon och en brigad vartannat år. Ekonomiska

restriktioner samt begränsningar i

utbildningskapaciteten vid bl.a. de förband som fått i

uppgift att förbereda internationella insatser har

bidragit till detta.

Utbildningsresultaten på låga förbandsnivåer har

uppnåtts men det har getts alldeles för få

övningstillfällen där chefer kunnat leda bataljoner och

högre förband. Utredarens bedömning är att detta är

allvarligt om det får fortgå, eftersom kompetensen

snabbt eroderar om den inte underhålls. Förmågan att

kunna genomföra väpnad strid, vilken enligt

riksdagsbeslutet skall vara grund för Försvarsmaktens

utveckling, riskerar att urholkas. Bristerna och därav

betingat återtagningsbehov är större för

arméstridskrafterna än för övriga stridskrafter.

Sammantaget får detta konsekvenser för

förbandsutveckling, krigsduglighet och operativ

förmåga. Vidare uppstår ett vägval. Skall utbildningen

utökas för att komma i balans med behoven eller skall

den organisation som personalförsörjs med

grundutbildning reduceras? Väljs den senare vägen

minskar samtidigt basen för att rekrytera till

internationell verksamhet och till hemvärnet.

Utredaren bedömer att pliktsystemets legitimitet kan

komma att ifrågasättas inom en inte alltför lång

framtid. Ett arbete bör därför inledas för att

förbereda ett välavvägt politiskt beslut om grunderna

för hur Försvarsmakten skall personalförsörjas - med

ett pliktsystem, genom frivillighet eller med

kombinationer härav.

Förbandsomsättning och förbandsutveckling

Utredaren anser att förbandsutvecklingen i betydande

utsträckning inte kommer att nå de kvalitativa mål som

svarar mot den inriktning som riksdagen har beslutat.

Med utgångspunkt i de beredskapskrav som hittills gällt

kommer ett betydande antal förband att inte vara

färdigorganiserade och operativa vid utgången av 2004.

Organisationsläget kommer att vara bättre för marin-

och flygstridskrafterna än för arméstridskrafterna, där

t.ex. stadsskyttebataljoner och förband inom de

nationella skyddsstyrkorna kommer att ha stora brister.

Antalet s.k. överföringsvärnpliktiga från andra förband

räcker inte till för att bemanna

markstridsbataljonerna. Tillsammans med oklarheter om

effekterna till följd av den s.k. tioårsregeln blir

därmed förbandsomsättningen osäker.

Grundutbildningen till mekaniserade bataljoner har

prioriterats varför den begränsade värnpliktsvolymen

inte helt har räckt till för andra förband. Det finns

därför brister vid armébrigadernas specialförband, vid

stadsskytteförbanden och vid högre stabs- och

sambandsförband. Grundutbildningen har varit

otillräcklig för att förbanden skall kunna omsättas i

avsedd takt. Även osäkerheter om tioårsregelns

tillämpning spelar in. Utredaren anser att

försvarsutskottet bör informera sig om hur arbetet

förlöper med att bestämma undantag från tioårsregeln

samt om det kan bli aktuellt att förlänga dispensen

från att tillämpa 3 kap. 12 § lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt.

Insatsorganisationens högst prioriterade förband kommer

att kunna vara bemannade med krigsplacerad personal,

men med vissa vakanser. Det kommer att finnas

materiella brister vid ett flertal förband. Inom

materielförsörjningen har en rad materielprojekt utgått

eller senarelagts. Det finns därför för perioden

2003-2012 ett stort ofinansierat materielbehov, givet

nuvarande insatsorganisation. Försvarsmakten har i sitt

budgetunderlag för 2004 beräknat detta till 14,5

miljarder kronor.

Regeringens beslut i maj i år om en differentierad

beredskap kommer, när det är genomfört, att leda till

förändrade bedömningar av läget i insatsorganisationen.

Läget kommer att förändras i betydande omfattning.

Utredaren föreslår att försvarsutskottet följer upp

effekterna av den differentierade beredskapen.

Utredaren anser att förbandsutvecklingen under

försvarsbeslutsperioden i kvantitativt avseende till

sin allra största del kommer att följa vad riksdagen

har beslutat. Det mest betydande avsteget är hemvärnets

utveckling. Försvarsbeslutet anger en numerär på 90 000

som efter tillväxt skall kunna utökas med 35 000

personer. Detta har visat sig vara en orealistisk

inriktning. Regeringen har därför bestämt att målet i

stället bör uttryckas i ett visst antal förband.

Utredarens bedömning är att det har varit nödvändigt

att frångå den tidigare principen för att ange mål för

hemvärnets utveckling. Den faktiska

personalutvecklingen tillsammans med att mål i form av

antal förband direkt kan utnyttjas i den operativa

planeringen är främsta skälen för detta.

Övriga kvantitativa avsteg från försvarsbeslutets

inriktning har rört marina underhållsförband,

radarflyggrupper, en Viggendivision och

ingenjörkompanier i de nationella skyddsstyrkorna.

Dessa avsteg betraktar utredaren som mindre dramatiska

och saknar i sammanhanget betydelse.

Den viktigaste och övergripande orsaken till

diskrepansen mellan målen för den inriktning som

riksdagen har beslutat och den verklighet som kommer

att råda vid utgången av 2004 är enligt utredarens

mening att förändringsarbetet har varit så omfattande

och komplext. Brister i krigsorganisationen vid

försvarsbeslutsperiodens inledning har bidragit till

svårigheterna. Försvarsmakten har inte förmått att

utarbeta ett beslutsunderlag som hållit måttet, och

Regeringskansliet har inte haft tillräcklig förmåga

till självständig kritisk granskning av underlaget

inför propositionsskrivningen. Inte heller

försvarsutskottet har i sin beredning kunnat

ifrågasätta realismen i planeringen.

En från början inte förutsedd konsekvens av de

internationella åtagandena är att de utbildningsförband

som fått i uppgift att förbereda och organisera sådana

insatser har måst prioritera ned sitt

grundutbildningsuppdrag. Resurserna, framför allt

tillgängligt befäl, har inte räckt till för båda

uppgifterna.

Utredaren anser vidare att försvarsbeslutet 2000 har

varit underfinansierat redan från början.

Försvarsmaktens perspektivplanering har visat detta.

Hittills har detta förhållande inte föranlett några

åtgärder vare sig inom Försvarsmakten eller regeringen

för att förändra inriktning eller mål för perioden

t.o.m. 2004. I varje fall har frågan ännu inte tagits

upp med riksdagen. Utredarens bedömning är att

problemen har undertryckts av Försvarsmakten och

skjutits på framtiden i avvaktan på ett rejält omtag i

försvarsbeslutet 2004. Ett sådant omtag synes

nödvändigt.

Beredskap

Försvarsmakten har hittills under

försvarsbeslutsperioden upprätthållit grundberedskap,

incidentberedskap, beredskap för internationell

verksamhet och beredskap för stöd till samhället i

enlighet med ställda krav.

Utredaren anser att Försvarsmakten inte har tillämpat

beredskapssystemet i enlighet med försvarsbeslutets

intentioner om en differentierad beredskap baserad på

operativ förmåga i olika tidsperspektiv. I

Försvarsmaktsplan 2000 finns för hela

insatsorganisationen kravet att kunna vara krigsduglig

senast ett år efter beslut. Någon planering som svarar

mot kravet på operativ förmåga inom fem år har hittills

inte funnits med undantag för ett antal s.k. materiella

mobiliseringsenheter (MME).

Regeringen har nyligen beslutat om en väsentlig

förändring av beredskapssystemet. Den beredskap som nu

håller på att införas är väsentligt mer differentierad

än tidigare. För många förband kommer målet för när de

skall kunna vara organiserade och krigsdugliga att

skjutas ett eller flera år framåt i tiden. En del av de

brister i organisationsutvecklingen som framhållits i

avsnittet om förbandsutveckling kommer därmed att

minska eller försvinna, andra kommer att kvarstå.

Utredaren anser att Försvarsmakten har fått för fria

händer och borde ha varit mer lyhörd och

förändringsbenägen. Det borde inte ha fått ta nästan

två och ett halvt år att utarbeta ett förslag till en

förändrad tillämpning av beredskapssystemet. Utredaren

anser att det nu föreliggande regeringsbeslutet om

differentierad beredskap från i maj i år kan ses som

första gången anpassningsprincipen får ett ordentligt

genomslag för planeringen. Förändringarna blir

emellertid så pass genomgripande att utredaren bedömer

att regeringen bör ge riksdagen en uttömmande och

konkret beskrivning av hur organisationsutvecklingen

kommer att påverkas och hur därmed sammanhängande

anspråk på personal- och materielförsörjningen

förändras. Utredaren anser nämligen att konsekvenserna

i vissa delar inte är förenliga med riksdagsbeslutets

intentioner om förbandsutveckling, bl.a. att fyra

brigader vid försvarsbeslutsperiodens slut skall vara

organiserade och krigsdugliga direkt efter

mobilisering.

Riksdagen har i april 2003 godkänt avvecklingen av

vissa materiella mobiliseringsenheter (MME). Därmed

finns inte längre den möjlighet som beskrivs i

försvarsbeslutet 2000, nämligen att fem år efter beslut

kunna organisera ytterligare två armébrigader, en

amfibiebataljon, två kustartilleribrigader och vissa

flygbasförband. Försvarsutskottet bör vidare följa upp

den åtgärdsplanering som skall säkerställa att förband

med lång mobiliseringstid kan göras krigsdugliga inom

angivna tidsramar.

Utredaren bedömer att riksdagens uttalande i

försvarsbeslutet 2001 om att militärdistriktsstaberna i

samband med höjd beredskap och vid ett väpnat angrepp

skall kunna förstärkas med stabspersonal och

betjäningsförband i huvudsak är tillgodosett i

planeringen. Det finns brister när det gäller

sambandsutrustning och ledningsplatser.

Operativ förmåga

Krav på operativ förmåga i olika avseenden utgör en av

grunderna för att kunna inrikta förbandsverksamheten

och beredskapen. Det är viktigt att förmågorna

formuleras så att de ger en korrekt och tillräckligt

tydlig styrinformation. Tydliga krav på operativ

förmåga gör det också lättare att följa upp resultat

och jämföra resultat från olika år.

Utredaren anser att kraven på operativ förmåga inte har

formulerats tillräckligt tydligt. Exempelvis gäller

detta för beredskapen. De operativa kraven har heller

inte varit tillräckligt tydliga när det gäller

inriktningen av förbandsverksamheten och

förbandsomsättningen. En ökad precision i formuleringen

av krav och mål innebär dock samtidigt att det kan bli

svårare att hantera t.ex. budgetanspråk. Utskottet bör

vara medvetet om detta dilemma.

Utredaren anser vidare att kriterierna för hur den

operativa förmågan skall värderas kan ifrågasättas. Den

tregradiga skala - god, godtagbar respektive icke

godtagbar förmåga - som nu används är oprecis och blir

än mer oprecis genom att den relateras till det

nuvarande omvärldsläget. Även en förmåga med stora

brister kan med en sådan relativbedömning sägas vara

godtagbar, så länge som den inte sätts på prov.

Utredaren föreslår att försvarsutskottet överväger

kriterierna för hur den operativa förmågan skall

värderas och tar initiativ till en förändring.

När det gäller hur de operativa förmågorna hittills har

utvecklats är det utredarens bedömning att läget är

förhållandevis bra när det gäller Försvarsmaktens

huvuduppgifter - att hävda territoriell integritet samt

att kunna bidra till fred och säkerhet i omvärlden. Det

finns dock vissa brister i förmågan, främst när det

gäller förmågan att föra strid i förband och i

minröjning. Förmågan att kunna bidra till att stärka

det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred är

god.

För huvuduppgiften att kunna försvara Sverige mot

väpnat angrepp har däremot utvecklingen varit mer

ogynnsam. Flera år i rad har förbandsverksamheten inte

kunnat genomföras som planerat. Främst har detta

drabbat utvecklingen av arméstridskrafterna, liksom

samverkan och samövningar mellan olika slags

stridskrafter. Detta har lett till brister i

kärnverksamheten - i förmågan att kunna genomföra

väpnad strid. Dessa brister måste rimligen ha inverkat

negativt på den operativa förmågan. Utredaren har

därför svårt att förstå att Försvarsmaktens förmåga att

lösa sin huvuduppgift att försvara Sverige sammantaget

skulle vara godtagbar, vilket Försvarsmakten anmäler i

sin årsredovisning. Det borde finnas värderingssteg

mellan omdömena godtagbar och icke godtagbar förmåga.

Det är uppenbart att riksdagens uttalande om att alla

förband i framtiden skall kunna uppträda och strida i

en urbaniserad miljö ännu inte fått något genomslag. De

förband som har strid i bebyggd ort som huvuduppgift -

stadsskyttebataljonerna - har stora personella och

materiella brister. De kan inte lösa sina uppgifter.

Regeringens beslut om differentierad beredskap

förutsätter att det finns en åtgärdsplanering vars

syfte är att säkerställa att insatsorganisationens

förband skall kunna vara krigsdugliga inom angivna

tider efter ett beslut om beredskapshöjning. Denna

planering kommer att ha en nyckelroll när det gäller

att tillämpa en flexibel och differentierad beredskap.

Utredaren anser därför att försvarsutskottet skall

följa upp hur åtgärdsplaneringen utvecklas och att den

är effektiv för sitt syfte.

Utskottets ställningstagande

Överväganden

Försvarsutskottet har vid flera tillfällen aktualiserat

frågor som rör riksdagens insyn i och styrning av bl.a.

det militära försvaret och därmed ytterst riksdagens

utövande av finansmakten.

När vissa förändringar i detta avseende infördes i

budgetförslaget för år 2003 framhöll utskottet i sitt

yttrande (2002/03:FöU1y) till finansutskottet bl.a.:

· Förändringen kommer dock för försvarsutskottets del

att innebära att utskottets insyn och

påverkansmöjligheter jämfört med hittills gällande

ordning, kommer att minska t.ex. inom politikområdet

Totalförsvar som föreslås omfatta ca 43,5 miljarder

kronor. Utskottet kan förutse ett behov av att

ibland förse medelsanvändningen inom vissa anslag

med olika villkor för att därigenom utöva riksdagens

finansmakt. Sambandet mellan anslagsvillkor och

godkända mål för politikområden bör studeras.

·

· Försvarsutskottet föreslår mot den bakgrunden att

finansutskottet - som ett led i arbetet med att

utveckla statsbudgeten - följer upp och värderar

erfarenheterna i utskotten av att godkänna

verksamheten och medelsanvändningen på

politikområdesnivå.

·

Finansutskottet (bet. 2002/03:FiU2) delade

försvarsutskottets bedömning att de mer generellt

hållna målen inom utgiftsområde 6 bidrar till att

försvarsutskottets insyn och möjligheter att påverka

utvecklingen inom enskilda verksamhetsgrenar begränsas.

Generella målformuleringar kan framkalla tolknings-

svårigheter vid arbetet med budgetfrågor och medför att

målen därmed förlorar sin roll som ett verkningsfullt

styrinstrument.

Enligt finansutskottets mening kommer de faktiskt

styrande besluten därmed att fattas längre ned i

beslutshierarkin. Målen inom politikområdet

Totalförsvar är begränsat användbara för budgetarbetet

samt verksamhetsuppföljningen i riksdagen eftersom de

saknar en tydligare koppling till anslagsdiskussionerna

i regeringens budgetproposition.

I sitt yttrande (2003/04:FöU1y) till finansutskottet

hösten 2003 noterar försvarsutskottet med

tillfredsställelse att regeringen inlett arbetet med

att förbättra förutsättningarna för riksdagens styrning

och uppföljning av verksamheten. Utskottet aviserade i

sitt yttrande att det inom kort kommer att återkomma

till frågan om hur underlaget för budgetarbetet och

verksamhetsuppföljningen skall kunna förbättras.

Riksdagen beslutade efter förslag av finansutskottet

(bet. 2002/03:FiU14) - och efter yttrande av

försvarsutskottet (yttr. 2002/03:FöU3y) - att en

utredning skulle tillsättas med uppgift att analysera

styr- och finansieringsformerna i försvaret.

Riksdagen har därefter (bet. 2003/04:FiU11)

tillkännagivit att den tidigare begärda utredningen om

styr- och finansieringsformerna i försvaret skall

tillsättas skyndsamt. Regeringen har i februari 2004

beslutat om direktiv till en sådan utredning.

Riksdagens revisorer har (förs. 2002/03:RR19) angående

styrningen av det militära försvaret granskat

riksdagens insyn i försvarsverksamheten och därvid

lämnat förslag till hur riksdagens insyn, styrning och

uppföljning av verksamheten skall förbättras.

De frågor som behandlas av Riksdagens revisorer har

ett bredare och mer principiellt anslag och behandlar

frågor som mer generellt berör statsmakternas styrning

av det militära försvaret, än vad som behandlas i den

rapport som överlämnas till utskottet rörande

uppföljningen besluten år 2000 och 2001 om

Försvarsmaktens förbandsutveckling. Utskottet

återkommer i dessa frågor i ett betänkande under våren

2004.

Utskottet begränsar således sig i detta betänkande till

Försvarsmaktens förbandsutveckling och hur riksdagens

underlag för beslut i just detta avseende skall

förbättras och ge förutsättningar för en kontinuerlig

uppföljning av denna.

Försvarsmaktens utbildnings-, förbandsomsättnings- och

beredskapssystem har alla en central roll när det

gäller att organisera de krigsförband med den operativa

förmåga som riksdagen beslutade om år 2000 och 2001.

Det var sålunda naturligt att försvarsutskottet i april

2003 med stöd av 4 kap. 16 § riksdagsordningen

beslutade att ta intiativ till att följa upp och

utvärdera riksdagsbesluten i dessa frågor. Utskottet

beslutade att uppdra åt en särskild utredare att

genomföra utvärderingen. Utredaren överlämnade sin

rapport i oktober 2003 till utskottet.

Utredaren har haft i uppgift att i vissa väsentliga

avseenden beskriva läget i Försvarsmakten vid utgången

av 2004 i förhållande till de mål och intentioner för

utvecklingen som riksdagen beslutat. En sådan

beskrivning utgör nämligen en viktig förutsättning -

ett "fotfäste" - för det fleråriga beslut om fortsatt

inriktning för Försvarsmakten som riksdagen skall fatta

hösten 2004.

Utredaren har i sin rapport pekat på en rad omständigheter

som gör

att riksdagens beslut om Försvarsmaktens utveckling

fram till år 2004 inte kommer att förverkligas på det

sätt som riksdagen förutsatte vid tiden för besluten.

I rapporten Försvarsmaktens utbildning,

förbandsutveckling, förbandsomsättning, beredskap och

operativa förmåga - utvärdering av försvarsbesluten

2000 och 2001 redovisar utredaren följande bedömningar

och slutsatser:

· Det av riksdagen förutsatta utbildningssystemet har

inte förverkligats på avsett sätt.

·

- Utbildningsmålen på låga förbandsnivåer har nåtts

men det har getts alldeles för få

övningstillfällen där chefer kunnat leda

bataljoner och högre förband.

-

· Värnpliktssystemets legitimitet kommer att

ifrågasättas inom en inte alltför avlägsen framtid.

·

· Förbandsutvecklingen kommer i betydande utsträckning

inte att nå de kvalitativa mål som svarar mot den

inriktning som riksdagen beslutat.

·

· Förbandsutvecklingen kommer under

försvarsbeslutsperioden i kvantitativt avseende till

allra största del att följa vad riksdagen beslutat.

·

· Den viktigaste och övergripande orsaken till

diskrepansen mellan målen för den inriktning som

riksdagen har beslutat och den verklighet som kommer

att råda vid utgången av 2004 är att

förändringsarbetet har varit så omfattande och

komplext.

·

- Försvarsbeslutet 2000 har varit underfinansierat

redan från början.

-

- Försvarsmakten har inte tillämpat

beredskapssystemet i enlighet med

försvarsbeslutets intentioner om krav på operativ

förmåga i olika tidsperspektiv, dvs. en

differentierad beredskap.

-

- Regeringens beslut om differentierad beredskap kan

ses som första gången som anpassningsprincipen får

ett ordentligt genomslag i planeringen.

-

· Kraven på operativ förmåga i försvarsbesluten har

inte varit tillräckligt tydliga.

·

- Kriterierna för hur den operativa förmågan

skall värderas kan ifrågasättas. De är för oprecisa.

-

· När det gäller hur den operativa förmågan hittills

har utvecklats är läget förhållandevis bra när det

gäller Försvarsmaktens huvuduppgifter att hävda

territoriell integritet samt att kunna bidra till

fred och säkerhet i omvärlden.

·

· Försvarsmaktens förmåga att lösa sin huvuduppgift

att försvara Sverige kan sammantaget inte anses

godtagbar.

·

- Att alla förband i framtiden skall kunna

uppträda och strida i en urbaniserad miljö har ännu

inte fått något genomslag.

-

Även Försvarsberedningen pekar i sin rapport Vårt

militära försvar - vilja och vägval (Ds 2003:34) i juni

2003 på allvarliga brister i insatsorganisationen och

ger den en tämligen dålig utvecklingsprognos. Liknande

bedömningar gör Riksrevisionsverket i juni 2003 i sin

rapport Försvarets omstrukturering - granskning av

planering och genomförande (RRV 2003:20). Vidare pågår

det inom Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) ett

särskilt uppföljningsprojekt av försvarsbesluten.

Företrädare för Försvarsdepartementet samt

Försvarsmaktens chef har i en föredragning för

försvarsutskottet var för sig anfört att de på

väsentliga punkter gör bedömningar likartade den som

framgår av den rapport som lämnades till utskottet. Det

är sålunda en relativt samstämmig bild som framträder,

vilket utskottet tidigare konstaterat i betänkande

2003/04:FöU1 Försvar och beredskap mot sårbarhet -

budgetåret 2004 (s. 30). Utskottet bedömer således att

målet för Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. fram

t.o.m. år 2004 i stora delar inte kommer att kunna

förverkligas.

Orsakerna är enligt utskottets bedömning bl.a. att

- komplexiteten och omfattningen av

omställningsarbetet har underskattats,

-

- tillståndet avseende personal och materiel i

krigsförbanden vid ingången av perioden har

överskattats,

-

- avvecklingskostnader för avveckling av personal

och materiel blev högre än beräknat,

-

- personalkostnaderna har tillåtits öka mer än

beräknat,

-

- rationaliseringsvinsterna blev lägre än beräknat i

samband med förändringar av grundorganisationen,

-

· Försvarsmaktens internationella verksamhet som följd

av politiska beslut givits en avsevärt större

omfattning än vad som förutsattes, och att

·

· Försvarsmakten under perioden har ålagts finansiella

restriktioner.

·

Utskottet anser för sin del att en bättre och

tydligare rapportering om hur reformarbetet

fortskred - eller rättare sagt inte fortskred - från

Försvarsmaktens och regeringens sida hade varit

önskvärd. Det hade givit riksdagen möjlighet att ta

ställning till de omprioriteringar och avvägningar

som nu gjorts för att bemästra de uppkommande

problemen.

Beslutsunderlag avseende Försvarsmaktens

förbandsutveckling

Utskottets förslag i korthet

När det gäller beslutsunderlaget avseende

Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. bör

enligt utskottets mening regeringen lämna

följande underlag till riksdagen.

1. En beskrivning av tillståndet i

insatsorganisationen och dess beredskap vid

försvarsbeslutsperiodens början. Det av

regeringen nyligen beslutade

beredskapssystemet och dess effekter på

tillståndet i organisationen bör ingå.

2.

· Riksdagen bör föreläggas en samlad plan för

Försvarsmaktens förbandsutveckling under

perioden 2005-2007 samt en bedömning av

tillståndet i insatsorganisationen vid

försvarsbeslutsperiodens utgång.

·

· Förbandsutvecklingen bör redovisas även i ett

längre tidsperspektiv t.ex. till år 2010,

detta för att det inte tidigt under

försvarsbeslutsperioden skapas osäkerheter om

huvuddragen av förbandsutvecklingen efter år

2007.

·

- Den samlade planen för Försvarsmaktens

förbandsutveckling bör - förutom en redovisning

av antalet viktigare förband - även redovisa

förbandens bedömda operativa förmåga och vilka

operativa syften de skall tillgodose, samt hur

förbandens insatsberedskap är differentierad.

Därvid skall den faktiska operativa förmågan

redovisas.

-

· Regeringen bör i sammanhanget även redovisa

större projekt för organisations- och

effektbestämmande materiel som behöver

anskaffas eller utvecklas, och som har

betydelse för förbandens organisering.

·

· Regeringen bör i sammanhanget lämna en samlad

redovisning av Försvarsmaktens utbildnings-,

förbandsomsättnings- och beredskapssystem.

·

Regeringen bör i sitt underlag även lämna förslag

till riksdagen om vilka förband som regeringen

anser skall organiseras och utrustas m.m. för att

kunna ställas till förfogande för olika

internationella operationer samt de eventuella

särskilda kostnader m.m. som är förenade med att

sätta upp dem och hålla dem i beredskap.

Försvarsmakten skall kunna stödja svenskt

säkerhetspolitiskt agerande och bidra till politisk

handlingsfrihet.

Insatsorganisationens förband är Försvarsmaktens

instrument för att uppfylla de olika krav på operativ

förmåga och beredskap som riksdagen och regeringen

ställer. Insatsorganisationens förband är slutprodukter

av de ansträngningar som Försvarsmakten årligen

genomför. Försörjningen med utbildad och övad personal,

materiel och anläggningar m.m. är alla medel för att

kunna organisera de förband som behövs för att kunna

lösa Försvarsmaktens olika uppgifter.

Utskottet anser att riksdagen bör ägna större

uppmärksamhet än hittills åt resultatet av produktionen

inom Försvarsmakten, dvs. åt krigsförbanden, och vilken

effekt, säkerhetspolitiskt och militärt, som uppnås av

dessa för olika nationella och internationella behov på

kort och lång sikt.

Riksdagen bör tydligare än tidigare formulera vilket

resultat - nationell och internationell försvarseffekt

samt förmåga till anpassning till förändrade krav och

förutsättningar - av försvarssatsningarna som

sammantaget sett skall uppnås under en viss period.

Riksdagen bör ges bättre möjlighet att successivt följa

upp hur de förverkligas. Därmed ökar möjligheten för

riksdagen att efterhand ompröva olika mål och medel

inom försvarspolitiken, om det skulle bli nödvändigt.

För att detta skall vara möjligt behöver riksdagens

beslutsunderlag vid nästa försvarsbeslut sålunda

utvecklas jämfört med underlagen för de senaste

försvarsbesluten.

I underlaget bör framgå efter vilka principer

(strategier) Försvarsmakten skall kunna användas dels

för nationella uppgifter, dels i ett internationellt

perspektiv och dels i fråga om hur Försvarsmakten skall

kunna anpassas till förändrade krav. Dessutom bör av

underlaget framgå hur dessa principer (strategier) är

beroende av varandra på kort och på lång sikt, samt en

kostnadsbedömning. Det är viktigt att mål formuleras

tydligt, så att de ger önskad styrning och så att de

kan följas upp.

Uppgifterna för Försvarsmakten, principerna för

Försvarsmaktens användning, operativa krav och andra

förmågor, förbandsutveckling, personalförsörjning,

materielanskaffning och anläggningsförsörjning måste

förenas i ett sammanhängande system. Särskild vikt bör

i sammanhanget ägnas åt personalförsörjningen där såväl

insatsorganisationens olika delar, inklusive hemvärnet,

samt förband för internationella operationer och andra

åtaganden måste kunna personalförsörjas på ett sätt som

är effektivt och långsiktigt hållbart.

När det gäller beslutsunderlaget avseende

Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. bör enligt

utskottets mening regeringen lämna följande underlag

till riksdagen.

- En beskrivning av tillståndet i

insatsorganisationen och dess beredskap vid

försvarsbeslutsperiodens början. Det av regeringen

nyligen beslutade beredskapssystemet och dess

effekter på tillståndet i organisationen bör ingå.

-

- Riksdagen bör föreläggas en samlad plan för

Försvarsmaktens förbandsutveckling under perioden

2005-2007 samt en bedömning av tillståndet i

insatsorganisationen vid försvarsbeslutsperiodens

utgång.

-

- Förbandsutvecklingen bör redovisas även i

ett längre tidsperspektiv t.ex. till år 2010, detta

för att det inte tidigt under försvarsbeslutsperioden

skapas osäkerheter om huvuddragen av

förbandsutvecklingen efter år 2007.

-

- Den samlade planen för Försvarsmaktens

förbandsutveckling bör - förutom en redovisning av

antalet viktigare förband - även redovisa förbandens

bedömda operativa förmåga och vilka operativa syften

de skall tillgodose samt hur förbandens

insatsberedskap är differentierad. Därvid skall den

faktiska operativa förmågan redovisas.

-

- Regeringen bör i sammanhanget även redovisa

större projekt för organisations- och

effektbestämmande materiel som behöver anskaffas

eller utvecklas, och som har betydelse för förbandens

organisering.

-

- Regeringen bör i sammanhanget lämna en

samlad redovisning av Försvarsmaktens utbildnings-,

förbandsomsättnings- och beredskapssystem.

-

- Regeringen bör i sitt underlag även lämna

förslag till riksdagen om vilka förband som

regeringen anser skall organiseras och utrustas m.m.

för att kunna ställas till förfogande för olika

internationella operationer samt de eventuella

särskilda kostnader m.m. som är förenade med att

sätta upp dem och hålla dem i beredskap.

-

Erfarenheterna pekar på vikten av att riksdagen ges

förutsättningar att fatta entydiga och klart

formulerade beslut om Försvarsmaktens successiva

utveckling. Besluten behöver formuleras på ett sådant

sätt att riksdagen kontinuerligt kan följa upp dem.

Vad utskottet ovan har anfört om beslutsunderlag

avseende Försvarsmaktens förbandsutveckling m.m. inför

nästa försvarsbeslut bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

Lagen om totalförsvarsplikt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen beslutar att bestämmelsen om att

krigsplacering skall upphöra 10 år efter det

senaste tjänstgöringstillfället skall träda i

kraft den 1 juli 2005 i stället för den 1 juli

2004.

I lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt har införts

en bestämmelse i 3 kap. 12 § med innebörden att en

krigsplacering skall upphöra tio år efter det senaste

tjänstgöringstillfället, om det inte finns särskilda

skäl för en förlängning. Ingen skall behöva vara

krigsplacerad längre än vad behoven i

krigsorganisationen föranleder. Ingen skall heller

behöva riskera att bli uttagen till tjänstgöring som

vederbörande inte har kompetens att utföra.

Lagändringen avsågs inledningsvis träda i kraft den 1

juli 2002. Utskottet erfor vid sin beredning av

lagförslaget i betänkande 2001/02:FöU3

Totalförsvarsplikten att det till dess inte är möjligt

att på individnivå hinna klarlägga vilka av alla de nu

krigsplacerade inom Försvarsmakten, inledningsvis ca

55 000 personer, som inte har tjänstgjort under en

tioårsperiod men där det kan finnas skäl för fortsatt

krigsplacering. Det bedömdes av utskottet att det i

övergången fanns en uppenbar risk för att

Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk tappar

bort ett stort antal individer som behövs för att

bemanna de s.k. nationella skyddsstyrkorna, inklusive

hemvärnet, eller eljest fortsättningsvis skulle kunna

och också skulle vilja göra insatser i försvaret, t.ex.

i olika former av frivillig tjänstgöring.

Försvarsmakten och andra bemanningsansvariga inom

totalförsvaret bör därför under en tillräckligt lång

övergångsperiod ges möjlighet att för berörda individer

pröva om det finns särskilda skäl för att behålla

krigsplaceringen trots att de inte tjänstgjort under en

tioårsperiod.

Rikdagen beslutade därför att 3 kap. 12 § lagen om

totalförsvarsplikt skulle träda i kraft först den 1

juli 2004.

I sin rapport till försvarsutskottet redovisade

utredaren att Försvarsmakten ännu inte har något

underlag för att bedöma vilka undantag som bör och kan

göras från tioårsregeln, dvs. vilka individer som skall

kunna vara krigsplacerade även om det gått mer än tio

år sedan det senaste tjänstgöringstillfället.

Företrädare för Pliktverket uppskattar att 216 000

värnpliktiga och civilpliktiga den 1 juli 2004 kommer

att försvinna ur personalregistren och därmed inte

kunna stå till förfogande för tjänstgöring i försvaret,

om inga undantag görs. En svårighet i sammanhanget är

att Pliktverket inte registrerar genomförd

internationell tjänstgöring. Eftersom utlandstjänst -

enligt utredaren - måste betraktas som en av de bästa

formerna för fortsättningsutbildning borde Pliktverket

även ha detta underlag för att få en total överblick

över vilka som kan krigsplaceras.

Utredarens bedömning är att huvuddelen av

insatsorganisationens förband, i synnerhet prioriterade

förband med höga beredskapskrav, i betydande omfattning

kommer att kunna vara bemannade med krigsplacerad

personal vid utgången av 2004. Utredaren bedömer

emellertid att mycket arbete återstår för att klara ut

vilka individer som skall undantas från tioårsregeln.

Försvarsmakten har ännu inte gett Pliktverket något

uppdrag om att redovisa hur tioårsregeln påverkar den

beslutade insatsorganisationen och personalreserven.

I sin föredragning i försvarsutskottet framhöll

överbefälhavaren att Försvarsmakten inte har behov av

att behålla personal som saknar kompetens för den

befattning i vilken krigsplacering skett krigsplacerad.

Med tanke på de krav som ställs i insatsorganisationen

är det därför rimligt att krigsplaceringen inte

kvarstår för den som inte tjänstgjort under en så lång

tid som 10 år.

Däremot framhöll överbefälhavaren att det är ytterst

angeläget att den personal som är aktiv i verksamhet

som inte omfattas av plikt - t.ex. i olika

frivilligorganisationer eller som deltar i

Försvarsmaktens internationella uppdrag - inte kommer

att omfattas av den s.k. 10-årsregeln. Lagen bör enligt

Försvarsmakten ses över så att den även i

fortsättningen kan tillgodogöra sig denna personals

kompetens. Lagen bör därför enligt Försvarsmaktens

mening inte träda i kraft den 1 juli 2004 utan ses över

på denna punkt.

Utskottet konstaterar att de förberedelser som borde

ha skett före lagens ikraftträdande i detta avseende

inte hinner komma till stånd. Utskottet anser i likhet

med tidigare att det är angeläget att personer som

bibehåller sin kompetens t.ex. genom internationell

tjänst, eller genom frivillig utbildning, kan

tillgodogöras. Ett administrativt system behöver därför

utvecklas som gör detta möjligt. Frågan om

Försvarsmaktens och övriga myndigheters behov av

personal kommer att aktualiseras i nästa

försvarsbeslut. Det vore därför olyckligt om över 200

000 personer redan den 1 juli 2004 avfördes från

personalregistren och därmed inte kan komma att stå

till förfogande. Av dessa skäl anser utskottet att

bestämmelsen om att krigsplacering skall upphöra 10 år

efter det senaste tjänstgöringstillfället skall träda i

kraft den 1 juli 2005 i stället för den 1 juli 2004.

Därmed kan riksdagens beslut om

personalförsörjningssystem och därav följande

personalbehov avvaktas.

Bilaga 1

Protokollsutdrag

Protokoll från utskottssammanträde

FÖRSVARSUTSKOTTET

Utdrag ur

-------------------------------------------------------

PROTOKOLL UTSKOTTSSAMMANTRÄDE

2002/03:23

-------------------------------------------------------

DATUM Tisdag den 29 april 2003

-------------------------------------------------------

TID 11.00-12.45

-------------------------------------------------------

§ Uppföljning och utvärdering

7.

Enligt 4 kap. 6 § riksdagsordningen skall

försvarsutskottet bereda ärenden om den militära

och - i den mån sådana ärenden inte tillhör något

annat utskotts beredning - den civila delen av

totalförsvaret samt ärenden om samordningen inom

totalförsvaret. Det skall även bereda ärenden om

fredsräddningstjänst och kustbevakningen. Ärenden

om anslag inom utgiftsområde 6 Försvar samt

beredskap mot sårbarhet tillhör

försvarsutskottets beredning.

Enligt 4 kap. 10 § riksdagsordningen skall

statlig myndighet lämna upplysningar och avgiva

yttrande, då utskott begär det, om ej annat

följer av 12 § andra stycket. Sådan skyldighet

åligger dock regeringen endast i fråga om arbetet

inom Europeiska unionen på utskottets

ämnesområde. Myndighet som ej lyder under

riksdagen kan hänskjuta begäran från utskott till

regeringens avgörande.

Enligt 4 kap. 16 § skall i utskottens beredning

av ärendena ingå uppgiften att följa upp och

utvärdera riksdagsbeslut inom de ämnesområden som

för varje utskott anges i 4-6 §§ med tillhörande

tilläggsbestämmelser.

Mot bakgrund av ovanstående beslutar

försvarsutskottet att följa upp och utvärdera

Försvarsmaktens utbildnings-, förbandsomsätt-

nings- och beredskapssystem. Den närmare

inriktningen av projektet framgår av en bilaga

till detta protokoll.

_ _ _ _ _ _ _ _

Upplystes om att Jörgen Thulstrup anställs för

den uppgiften, som särskild utredare.

_ _ _ _ _ _ _ _

-------------------------------------------------------

VID PROTOKOLLET Satu Saariniemi

-------------------------------------------------------

JUSTERAT Tisdagen den 6 maj 2003

-------------------------------------------------------

Tone Tingsgård

-------------------------------------------------------

Bilaga till protokoll

Försvarsmaktens utbildnings-,

förbandsomsättnings- och

beredskapssystem - dags för

omprövning?

Tidigare riksdagsbehandling

· Våren 2000 i betänkande

1999/2000:FöU2 Det nya försvaret

(s. 35-84)

·

· Hösten 2001 i betänkande

2001/02:FöU2 Försvarsbeslut för

2002-2004

(s. 83-109)

·

Utskottets senaste

ställningstagande

Om riksdagens beslutskompetens

I betänkande 1997/98:FöU10 s. 9

och 11 anförs:

"Utskottet har samma

uppfattning nu som i mars 1997

(bet. 1996/97:FöU4) om

behovet av en sådan redovisning

och förutsätter att kommande

budgetpropositioner

kompletteras med den redovisning

som riksdagen har begärt. Det är

nödvändigt för

att riksdagen skall kunna

ta ställning till

Försvarsmaktens uppgift,

krigsorganisationens utformning

och beredskap."

- - - - -

"Utskottet anser sålunda, i likhet

med regeringen, att det ytterst

skall ankomma

på riksdagen att besluta om vilka

uppgifter och vilken

ambitionsnivå i olika

avseenden som det militära

försvaret skall ha. Genom att på

det sätt som

regeringen aviserar, tydligt

beskriva vilken förmåga

Försvarsmakten skall ha för

att kunna lösa de olika

uppgifterna, skall riksdagen

årligen i samband med

budgetprövningen ta ställning

till vilken ambitionsnivå som bör

gälla. Därför

måste regeringen i budgetförslaget

inhämta riksdagens godkännande

beträffande

vilken förmåga som

Försvarsmakten skall ha för att

kunna lösa de olika

uppgifterna.

- - - - -

På förslag av försvarsutskottet

(bet. 1994/95:FöU4 s. 37) beslutade

riksdagen

våren 1995 att regeringen

fortsättningsvis skall inhämta

riksdagens godkännande

beträffande inriktningen av

verksamheten inom Försvarsmaktens

olika program.

Detta innebär att det sålunda är

riksdagen som - efter förslag av

regeringen -

fattar beslut om

krigsorganisationens utveckling,

vad avser såväl dess

omfattning som kvalitet.

Riksdagen avgör således själv

på vilken

detaljeringsnivå den vill

reglera Försvarsmaktens

krigsorganisation respektive

överlämna till regeringen att

närmare besluta om.

Utskottet anser att regeringen

även framgent skall lämna

förslag till det

militära försvarets

krigsorganisatoriska utveckling i

budgetpropositionen."

Om förbandsomsättningssystemet

I betänkande 2001/02:FöU2 s. 94

och 96-97 anförs:

"Utskottet anser i likhet med

regeringen att riksdagens beslut i

mars 2000 om

utvecklingen av Försvarsmaktens

krigsförband fram t.o.m. 2004 bör

ligga fast.

Det är angeläget att

riksdagens beslut om bl.a.

krigsförbandsutvecklingen

präglas av långsiktighet och

stabilitet.

Försvarsmakten har i en

föredragning för försvarsutskottet

redovisat hur

arbetet fortskrider med att

förverkliga den organisation som

riksdagen

beslutat. Utskottet konstaterar

att flertalet förband bör kunna

vara

organiserade år 2004. Utskottet

delar regeringens bedömning att

förbandens

förmåga att uppfylla de operativa

kraven år 2004 däremot kommer att

variera.

För vissa förband kommer det

enligt utskottets bedömning att

finnas

begränsningar i förbandens

operativa förmåga även efter år

2004.

Såvitt utskottet erfarit kommer

emellertid samtliga beslutade

förband inte

att vara färdigorganiserade år

2004, utan först ett antal år

senare."

- - - - -

"Det s.k.

förbandsomsättningssystemet

behandlade riksdagen i

försvarsutskottets

betänkande 1999/2000:FöU2 s. 78

och 79, varvid följande framhölls

av utskottet:

Regeringen anser att

markstridskrafterna skall ha hög

förmåga till väpnad strid.

Vapenverkan, rörlighet och

skydd bör vidareutvecklas liksom

förmågan till

underrättelseinhämtning och

ledningskrigföring. De

operativt rörliga

markstridsförbanden bör enligt

regeringen inriktas mot en

struktur som omfattar en

armédivisionsstab med tillhörande

förband, bland dem bl.a.

jägar-, fallskärmsjägar- och

luftvärnsbataljoner. Vidare

bör sex armébrigadledningar,

sexton mekaniserade

bataljoner, sex

stadsskyttebataljoner samt

understödsförband m.m. skapas. Med

denna organisatoriska

inriktning jämte en omläggning av

utbildningssystemet för

markstridsförbanden kommer fyra

armébrigader att kunna

organiseras omedelbart efter en

mobilisering.

- - - - -

Under förutsättning att det nya

utbildningssystemet

förverkligas och utbildningen ges

erforderliga resurser,

bedömer utskottet att

markstridskrafternas beredskap och

förmåga till väpnad strid kommer

att förbättras jämfört

med rådande läge.

Utskottet erinrar om att det nya

utbildningssystemet, och därmed

sammanhängande

förbandsomsättningssystem, var

en förutsättning för att

markstridskrafternas

beredskap och förmåga till väpnad

strid skulle förbättras."

- - - - -

"Utskottet bedömer - - - att den

av regeringen angivna

grundutbildningsvolymen

är otillräcklig för att fullt

ut förverkliga det

utbildningssystem som

beslutats. Antalet som fullgör

värnplikt skulle behöva vara

betydligt högre än

det som nu planeras. De operativt

rörliga förbanden kommer med av

regeringen

angiven målsättning därmed att få

en något lägre beredskap och

operativ förmåga

till väpnad strid än vad som

tidigare var avsikten. Detta

innebär såvitt

utskottet kan bedöma att

omläggningen av

utbildningssystemet för

markstridsförbanden inte kan

realiseras under perioden

2002-2004."

- - - - -

"Utskottet anser att de

långsiktiga konsekvenserna måste

övervägas djupare än

vad som nu är möjligt. Utskottet

är därför inte berett att nu

uttala en

uppfattning i ärendet.

Utskottet återkommer till frågan

inom ramen för sitt

uppföljnings- och

utvärderingsarbete."

Om operativ förmåga och beredskap

I betänkande 1999/2000:FöU2 s.

51-53 anförs:

"Utskottet delar regeringens

uppfattning att förmågan att kunna

möta omfattande

militära angrepp bör säkerställas

genom anpassningsförmåga, i detta

fall en

förmåga att rusta upp. De närtida

kraven på att kunna möta ett

militärt angrepp

skall kunna tillgodoses med för

tillfället disponibla resurser

och aktuell

beredskap."

- - - - -

"Utskottet har ingen erinran mot

av regeringen föreslagna operativa

förmågor för

den grundläggande

försvarsförmågan och

grundberedskapen. Sverige måste

kunna

möta väpnade hot som direkt kan

beröra landet vid en kris som kan

utvecklas även

ur det nu aktuella omvärldsläget."

- - - - -

"Utskottet delar också regeringens

bedömning om behovet av en

grundläggande

försvarsförmåga i ett ettårigt

perspektiv. Sverige skall kunna

utveckla en sådan

militär förmåga att en angripare

måste vidta omfattande

förberedelser för att

kunna hota oss militärt. Vi

skall kunna bekämpa angrepp mot

oss med

fjärrstridsmedel och begränsade

luftrörliga styrkor.

Samhällsfunktioner och

infrastruktur måste kunna bevakas

och skyddas.

Långsiktiga förändringar av den

säkerhetspolitiska miljön kan komma

att

kräva betydande förändringar av

vår försvarsförmåga. Utskottet

anser i

likhet med regeringen att

Försvarsmakten därför inom fem år

efter beslut om

anpassningsåtgärder skall kunna

utveckla förmåga att möta och

hejda mer

omfattande militära operationer."

- - - - -

"Befälets kompetens behöver

sålunda utvecklas i en

kontinuerlig

övningsverksamhet."

- - - - -

"I framtiden måste alla förband

kunna strida i en urbaniserad

miljö."

I betänkande 2001/02:FöU2 s.

108-109 anförs:

"Riksdagen har beslutat att

totalförsvarets förmåga till

anpassning skall vara

en av grundstenarna i den svenska

försvarspolitiken."

- - - - -

Utskottet betonade, liksom

regeringen, betydelsen av

genomtänkta förberedelser och

tidiga beslut. ... Förmågan

att kunna uppfatta och rätt tolka

de ofta svaga signalerna

om säkerhetspolitiska förändringar

blir betydelsefull. ...

Det är då nödvändigt att upprätta

planer som på medellång

sikt klargör skilda

utvecklingsmöjligheter för

totalförsvarets utveckling. Denna

planering måste präglas

av ett dynamiskt synsätt."

- - - - -

"Utskottet förutsätter att

regeringen - vilket den också

säger sig komma att

göra - fortsätter att utveckla

rapporteringen om

anpassningsplaneringen och att

den till riksdagen lämnar en

mer utförlig redovisning av

förmågan till

anpassning inför varje ny

försvarsbeslutsperiod eller när

omvärldsförändringar

kräver detta."

Förslag till inriktning av

uppföljning och utvärdering

Försvarsmaktens förbandsutveckling

och beredskap var några av

hörnstenarna i

försvarsbesluten 2000 och 2001.

Utbildningssystemet, och dess

tillämpning i

praktiken, har stor inverkan på

möjligheterna att förverkliga

vad riksdagen

beslutade eller uttalade om

förbandsutvecklingen och

beredskapen.

- Försvarsmaktens

förbandsutveckling,

förbandsomsättning och beredskap

bör granskas med utgångspunkt

från riksdagens beslut i mars

2000 och i

november 2001. Följande frågor

bör därvid ställas och besvaras.

Avvikelser

från riksdagens beslut och

uttalanden bör anges och

kommenteras:

-

- Kommer de förband som

riksdagen beslutat, såväl inom

den s.k.

insatsorganisationen som inom

de s.k. nationella

skyddsstyrkorna, att vara

organiserade till 2004?

-

- Har utbildningssystem

och genomförd grundutbildning

svarat upp mot

den av riksdagen förutsatta

förbandsomsättningen? För

arméstridskrafterna

innebar detta att förbanden till

en brigad i princip skulle

förbandsomsättas

efter varje årlig

utbildningsomgång, s.k.

fyraårig FOMS. En sådan

förbandsomsättningsrytm ansågs

knuten till synen att

repetitionsövningar kunde

utgå.

-

- Har

utbildningsresultaten svarat upp

mot målen? Har förbanden fått

den krigsduglighet som svarar mot

de operativa kraven? Har förmågan

till strid

i urban miljö utvecklats i linje

med vad riksdagen uttalat?

-

- Har den grundläggande

försvarsförmågan och beredskapen

utvecklats i

linje med vad riksdagen bestämt:

· I det nära perspektivet (ett

år)?

· På medellång sikt (fem år)?

Bilaga 2

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i

lagen (2002:276) om ändring i

lagen

(1994:1809) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs att

ikraftträdandet av 3 kap. 12 §

lagen (2002:276) om

ändring i lagen (1994:1809) om

totalförsvarsplikt skall vara den 1

juli 2005.